Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1961
1
Nr 27
Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
angående delvis ändrad befordringsgång för riksbankens
vaktmästare.
Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse till bankoutskottet den 2 februari
1961 hemställt, att utskottet ville föreslå riksdagen medgiva, att vid riksbankens
huvudkontor skall tillämpas sådan befordringsgång för vaktpersonalen
(inkl. chaufförer), att bankvaktmästare som befinnes lämplig för befordran
erhåller extra ordinarie tjänst i Ae 8 efter ca fyra års anställning som bankvaktmästare
i 7 :e lönegraden å löneplan A samt att i samband därmed ny tillsättning
av ordinarie bankvaktmästaretjänster i Ao 7 icke vidare skall ske.
Fullmäktige har anfört följande.
Tjänsterna såsom obefordrade vaktmästare vid riksbankens huvudkontor
äro enligt gällande tjänsteförteckning för riksdagens verk, vilken i denna
del går tillbaka på beslut av 1953 års riksdag (se BoU:s uti. 28/1953), placerade
i lönegraden Ao 7 (tidigare lgr Ca 11). Beträffande tidigare löneställning
och utvecklingen fram till beslutet av 1953 års riksdag torde få hänvisas
till förenämnda utskottsutlåtande.
Under senare tid ha förelegat svårigheter att hålla en tillfredsställande
rekrytering till vaktmästartjänsterna. Dessa svårigheter ha accentuerats genom
att jämväl avgången från vaktmästartjänster varit betydande. De sista
fem åren ha sålunda tjugutre vaktmästare vid huvudkontoret lämnat sina
tjänster för att övergå till annan verksamhet, varav under 1960 elva.
Angivna förhållanden föranledde, att då Civilförvaltningens personalförbund
begärde förhandlingar med riksbanken för uppflyttning av lönegradsplaceringen
av ett relativt stort antal vaktmästartjänster, riksbankens representanter
funno det mera motiverat att i stället erbjuda en lönelyftning för
yngre vaktmästarpersonal. I den förhandlingsöverenskoinmelse, som nåddes
på sådan grundval, antecknades, att parterna vore överens om att för riksbankens
vaktmästare förelåge särskilda arbetsuppgifter, som kunde motivera
eu något högre löneställning för dem än för expeditionsvakter och liknande
vaktpersonal vid riksdagens andra verk och vid statsförvaltningen i
övrigt. Med denna utgångspunkt förklarade sig riksbankens representanter
beredda föreslå fullmäktige att till riksdagen avgiva förslag om inrättande
av en ändrad befordringsgång för vaktpersonal (inkl. chaufförer) vid riksbankens
huvudkontor, innebärande att bankvaktmästare, som befinnes lämplig
för befordran, erhåller extra ordinarie tjänst i Ae 8 efter ca 4 års anställning
som bankvaktmästare i 7 :e lönegraden å löneplan A samt att i samband
därmed nytillsättning av ordinarie bankvaktmästaretjänster i Ao 7
icke vidare skall ske.
Fullmäktige vilja för sin del ansluta sig till den av förhandlingsdelegerade
llihang till riksdagens protokoll 1961. S samt. iVr 27
2
Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1961
träffade uppgörelsen. Några principiella betänkligheter torde knappast kunna
anföras häremot. Visserligen innebär överenskommelsen, att den nuvarande
överensstämmelsen i löneställning för riksbankens vaktmästare och övrig
vaktpersonal inom statsförvaltningen upplöses. Att märka är emellertid, som
framgår av det citerade utskottsutlåtandet, att den speciella arten av riksbanksvaktmästarnas
arbetsuppgifter ansetts böra medföra en högre löneställning
för dem än för övrig vaktpersonal inom statsförvaltningen. Den
överensstämmelse i löneställningen, som numera föreligger, är ej resultatet
av ett medvetet likställande av riksbankens vaktmästare med övrig vaktpersonal
utan bär blivit en icke särskilt åsyftad följd av 1957 års generella
omläggning av det statliga lönesystemet. Skäl tala emellertid för att åter ge
riksbankens vaktpersonal försteg i lönehänseende. Som stöd härför må väsentligen
hänvisas till den speciella förtroendeställning som riksbanksvaktinästarna
inta genom att de i sin tjänst ha att taga befattning med mycket
stora värden. Såsom framhållits av den år 1952 tillsatta kommittén för utredning
beträffande lönegradsplaceringen för vaktmästarpersonal vid riksdagens
verk bör visserligen hänsynen till dylika förhållanden i första hand
föranleda en lönedifferentiering, grundad å skillnaden i arten av arbetsuppgifter
mellan olika individuella tjänster. Sådana skillnader ha också beaktats
och kommit till uttryck i vissa tjänsters placering såsom förste bankvaktmästartjänst.
Men i stor utsträckning äro de arbetsuppgifter som innefatta
handhavande och bevakning av värden av sådan art, att de ej kunna
sammanföras och begränsas till vissa bestämda tjänster. Värdetransporter
inom och utom banken samt bevakning av värden äro sålunda ständigt
föreliggande arbetsuppgifter, för vilka särskild personal ej lämpligen kan
avdelas utan för vilka all vaktmästarpersonal, även den yngre, måste kunna
ianspråktagas. Det synes rimligt att den speciella karaktären av arbetsuppgifterna
för riksbankens vaktmästare ger denna personal ett försteg i lönehänseende
framför annan vaktpersonal, som väsentligen sysselsättes med
passningstjänst.
För generell uppflyttning tala emellertid även andra skäl. De svårigheter
att behålla manlig arbetskraft i lägre lönegrader, som synes föreligga i
Stockholm, få för riksbankens del en särskilt allvarlig anstrykning med hänsyn
till vaktpersonalens sysselsättande med värdetransporter och bevakningstjänst.
Ur säkerhetssynpunkt måste nämligen betecknas som starkt
otillfredsställande att med sådana arbetsuppgifter sysselsatt personal snabbt
oinsättes. Skulle rekryteringssvårigheterna ytterligare förvärras blir det risk
för en mindre tillfredställande rekrytering och en allt snabbare omsättning
bland vaktpersonalen skulle så småningom medföra, att utanför riksbanken
komme att finnas ett stort antal personer, som under tidigare tjänstgöring
förvärvat förtrogenhet med banken och dess säkerhetsanordningar.
Det otillfredsställande i en sådan ordning ligger i öppen dag och fullmäktige
kunna ej utan oro se en sådan utveckling. Fullmäktige finna därför angeläget,
att riksbanken genom en lönelyftning för yngre vaktpersonal får bättre
möjligheter att konkurrera om arbetskraften inom detta område.
över framställningen har yttranden avgivits av lönenåmnden och delegerade
för riksdagens verk. Lönenåmnden har anfört att vidtagande av åtgärder
inom ifrågavarande område enligt nämndens mening torde få konsekven
-
Bankoutskottets utlåtande nr 27 är W61
3
ser för lönestäilningen beträffande motsvarande personal inom vissa av riksdagens
övriga verk. Nämnden vill dock — men anledning av att det i förevarande
fall föreligger en förhandlingsöverenskommelse — icke motsätta sig
bifall till framställningen.
Delegerade för riksdagens verk har anfört följande.
Såsom framgår av bankofullmäktiges skrivelse och av protokollet över
de förhandlingar som lågo till grund för fullmäktiges framställning i ärendet
voro de förhandlande parterna — riksbankens organisationskommitté och
Civilförvaltningens personalförbund — överens om att för riksbankens vaktmästare
föreligga särskilda arbetsuppgifter, som kunna motivera en något
högre löneställning för dem än för expeditionsvakter och liknande vaktpersonal
vid riksdagens övriga verk och vid den övriga statsförvaltningen. Eftersom
förenämnda personalförbund representerar vaktmästarpersonalen vid
hela statsförvaltningen får man förutsätta, att förbundet icke kommer att
åberopa en uppflyttning av riksbankens vaktmästare i löneställning i enlighet
med fullmäktiges förslag som skäl till höjning av andra vaktmästartjänster
vid riksdagens verk eller inom andra grenar av statsförvaltningen.
Delegerade våga därför utgå från att ett bifall till framställningen ej skall
få några konsekvenser beträffande lönestäilningen för vaktmästare som ej
äro anställda i riksbanken.
Vid sådant förhållande och med hänsyn till de motiv som anförts av bankofullmäktige
anse delegerade att det ej föreligger skäl att motsätta sig bifall
till framställningen, vilken som förut nämnts baserar sig på en träffad förhandlingsöverenskommelse.
Utskottet. På de skäl som av fullmäktige anförts är utskottet berett förorda
att den ifrågavarande vaktpersonalen vid riksbanken beredes visst försteg
i lönehänseende i förhållande till annan vaktmästarpersonal. Vad delegerade
för riksdagens verk anfört berättigar till antagandet att ett bifall
till framställningen icke skall få några konsekvenser beträffande lönestäilningen
för vaktmästare som ej är anställda i riksbanken.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att vid riksbankens huvudkontor
skall tillämpas sådan befordringsgång för vaktpersonalen
(inkl. chaufförer), att bankvaktmästare som befinnes
lämplig för befordran erhåller extra ordinarie tjänst i Ae 8
efter ca fyra års anställning som bankvaktmästare i 7:e
lönegraden å löneplan A samt att i samband därmed nytillsättning
av tjänster i Ao 7 icke vidare skall ske.
Stockholm den 5 maj 1961
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
4
Bankoutskoftets utlåtande nr 27 dr 196i
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Aspling, Gustaf
Henry Hansson, Palm, Augustsson, Svanström och Sjönell;
från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Sköldin, Boija,
Regnéll och Persson i Appuna, fru Renström-Ingenäs, herrar Carlsson i
Tibro och Börjesson i Falköping.
Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1%1