Nr 21—23
Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 1961
1
Nr 21
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående prioritering av
vissa kreditbehov.
Bankoutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft sex inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen nr 491 i första
kammaren av herr Jonasson m. fl. och nr 572 i andra kammaren av herr
Elmwall m. fl., likalydande, nr 153 i första kammaren av herr Virgin och nr
178 i andra kammaren av herr Bohman, likalydande, samt nr 101 i första
kammaren av herrar Ferdinand Nilsson och Torsten Andersson och nr 123
i andra kammaren av herrar Grebäck och Boo, ävenledes likalydande. I de
förstnämnda motionerna hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om undersökning av hur finans- och kreditpolitiken
under senare tid inverkat på småföretagsamhetens arbetsförhållanden samt
på grundval härav om utredning om sadana riktlinjer för den framtida
finans- och kreditpolitiken i olika konjunkturlägen, att småföretagsamhetens
intressen kan tillgodoses på tillfredsställande sätt, samt att fragan om tillsättande
av ett näringslivets kreditråd måtte utredas i enlighet med vad i motionen
anförts. I de två följande likalydande motionerna hemställes att riksdagen
måtte uttala, att riksbankens rekommendationer till kreditinstituten
bör så utformas, att detaljhandeln icke förhindras att i normala kreditmässiga
former tillgodose sitt kapitalbehov. Yrkandet i de sistnämnda motionerna
är, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t göra framställning
om att åtgärder måtte vidtagas för att bereda lån för byggande av vatten- och
avloppsanläggningar samma prioriterade ställning på kreditmarknaden som
tillkommer lån för bostadsbyggande.
Beträffande motiveringen för dessa yrkanden hänvisas till motionerna
II: 572, II: 178 och I: 101. I sistnämnda fall hänvisas även till i motionen
1: 97 anförd motivering.
över motionerna har utskottet inhämtat yttrande från fullmäktige i riksbanken
som anfört följande.
I de förstnämnda motionerna anliålles om en undersökning av hur finansoch
kreditpolitiken under senare tid inverkat på småföretagsamhetens arbetsförhållanden
samt på grundval härav om utredning om sådana riktlinjer
för den framtida finans- och kreditpolitiken i olika konjunkturlägen, att
småföretagsamhetens intressen kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.
Vidare föreslås utredning av frågan om tillsättande av ett näringslivets kreditråd.
Fullmäktige vill i anledning av dessa förslag erinra om att ratt betydande
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 8 samt. Nr 21—23
2
Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 1961
åtgärder vidtagits till stöd för småföretagandet under de senaste åren. Det
statliga kreditstödet för hantverk och småindustri har omorganiserats och
vidgats så sent som under förra året, och därigenom har kommerskollegii
och företagarföreningarnas befogenheter att bevilja såväl statsgarantier som
lån av statsmedel till småföretag ökats. Vidare omorganiserades under år
1960 AB Industrikredit i syfte att uppnå större effektivitet i institutets verksamhet.
Omorganisationen trädde i kraft på hösten 1960, och institutet beviljade
därefter fram till årsskiftet 1960/61 lån på närmare 30 mkr. Slutligen
arbetar f. n. ytterligare en utredning med småföretagsamhetens finansieringsproblem
med sikte på att utröna, huruvida ytterligare åtgärder kan
erfordras för att underlätta finansieringen av mindre och medelstora företag.
Fullmäktige kan under dessa omständigheter inte finna, att de utredningar
som föreslagits i berörda motioner skulle vara angelägna. I varje fall
synes de böra anstå till dess man vunnit erfarenheter av de åtgärder som
redan vidtagits och resultatet av den nu pågående företagskreditutredningen
framlagts.
Beträffande förslaget om inrättande av ett näringslivets kreditråd ställer
sig fullmäktige över huvud taget tveksamma. Såväl småföretagarna som andra
grupper inom näringslivet är numera så effektivt företrädda av fackorganisationer,
att det torde vara väl sörjt för att alla önskemål och synpunkter
beträffande bl. a. den ekonomiska politiken blir framförda till dem det vederbör.
Skulle ett behov av samarbete mellan olika grupper i kreditfrågor anses
föreligga, torde det närmast ankomma på dessa grupper själva eller deras
organisationer att föranstalta om detta samarbete.
I motionerna I: 153 och II: 178 beröres den överenskommelse rörande prioriteringen
av bostadslån, som riksbanken träffat med kapitalmarknadsinstituten.
Det är riktigt såsom det framhålles i motionerna, att på bostadsområdet
endast inteckningslån i nya fastigheter, som innehåller minst 50 %
bostäder, är prioriterade. Denna regel sammanfaller med de regler för belåningen
av bostadsfastigheter, som tillämpas av bostadsmyndigheterna. I den
män Kungl. Maj :t medger undantag från dessa belåningsregler, inträder
självfallet motsvarande undantag i den begränsning av prioriteringen, som
riksbanken sökt upprätthålla. Reglerna har både då det gäller belåningen
och prioriteringen samma syftemål, nämligen att såvitt möjligt begränsa
lånestödet resp. prioriteringen på kreditmarknaden till enbart bostadsfastigheter.
I vad gäller riksbankens åtgärder på detta område är fullmäktige medvetna
om, att bostadsbyggandet automatiskt medför utgifter även för andra
ändamål än just bostäder, såsom för investeringar i vägar och gator, kraftoch
telefonnät, vatten och avlopp, affärslokaler m. in. Fullmäktige anser trots
detta, att en utvidgning av prioriteringen inte kan ifrågakomma, eftersom
prioriteringen redan med den avgränsning den nu har, är utomordentligt
svår att upprätthålla och inte invändningsfri som kreditpolitiskt instrument.
Skulle den utvidgas, torde det vidare bli svårt att bestämma en ny avgränsning
utan att rätt stora sektorer av den nuvarande kreditmarknaden inåste
inkluderas, vilket sannolikt skulle leda till den oformligheten, att man bleve
tvingad genomföra en gradering även inom gruppen av prioriterade kreditbehov.
Fullmäktige kan därför inte tillstyrka någon ändring i de nuvarande
reglerna för prioriteringen vare sig till förmån för handeln, som avses i de
nyssnämnda motionerna, eller för byggandet av vatten- och avloppsanläggningar
som beröres i motionerna I: 101 och II: 123. Beträffande handelns
finansieringsproblem må ytterligare tilläggas att i den mån säkerheter kan
Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 1961
3
ställas, även handeln torde ha möjligheter att erhålla lån hos AB Industrikredit,
eftersom enligt institutets stadgar dess långivning skall avse »mindre
och medelstora näringsföretag». Slutligen torde, enligt vad fullmäktige erfarit,
1960 års företagskreditutredning komma att ägna även handelns kreditproblem
uppmärksamhet.
Till utlåtandet har fogats ett protokollsutdrag från ärendets behandling
inom fullmäktige, av vilket framgår att herr Svärd reserverat sig mot fullmäktiges
beslut i vad detsamma avsåge yttrande över motionerna I: 153 och
II: 178 och därvid anfört följande:
Systemet med prioritering av vissa kreditbehov bör enligt min mening
snarast avvecklas. Så länge emellertid detta system trots alla invändningar
bibehålies, bör det vara angeläget att normerna för prioriteringen utformas
så, att så hög grad av rationalitet, som är möjlig under ett prioriteringssystem,
underbygges. Från denna utgångspunkt kan jag inte finna några skäl,
som motiverar olika behandling av anspråk på finansiering av kommersiella
lokaler med hänsyn till den procentuella andel av en fastighets sammanlagda
utrymme, som är avsett för kommersiella ändamål. Jag förmenar alltså att
fullmäktige bort förklara sig icke ha något att erinra mot ett riksdagens
uttalande med det syfte som föreslås i motionerna I: 153 och II: 178.
Utskottet
Vad gäller de i motionerna I: 491 och II: 572 framförda förslagen om vissa
utredningar rörande småföretagens finans- och kreditförhållanden har fullmäktige
i riksbanken erinrat om hur ifrågavarande problem på olika sätt
under senare år uppmärksammats av statsmakterna och att rätt betydande
åtgärder därvid vidtagits till stöd för småföretagandet. Därtill kommer att de
i motionerna begärda utredningarna i viss utsträckning kan beräknas bli
tillgodosedda genom den pågående företagskreditutredningen. Ehuru denna
utredning med hänsyn till sitt syfte icke kan förväntas ta upp till behandling
olika komplicerade ekonomiskt teoretiska problem rörande ränte- och
kreditpolitiska åtgärders återverkningar på skilda företagstypers handlande
torde den dock, enligt vad utskottet har sig bekant, som en grundval för sina
bedömanden om behovet av praktiskt-politiska åtgärder söka kartlägga i
vad mån nuvarande institutionella förhållanden på kreditmarknaden inneburit
speciella svårigheter för småföretag att tillfredsställande ordna sina
finansieringsproblem. Under sådana förhållanden anser utskottet, i likhet
med fullmäktige i riksbanken, att erfarenheter av de åtgärder som redan
vidtagits och resultaten av den nu pågående företagskreditutredningen bör
avvaktas innan ytterligare utredningar tas upp till övervägande.
Det i samma motioner framförda förslaget om tillsättande av ett näringslivets
kreditråd var föremål för prövning av föregående års riksdag. I sitt
av riksdagen godkända utlåtande nr 26/1960 fann utskottet ej skäl tillstyrka
förslaget. Utskottet har ej funnit anledning nu föreligga att frångå denna
sin ståndpunkt.
1* .— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 8 samt. Nr 21—2.1
4
Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 1961
De i de övriga motionerna gjorda yrkandena skulle i realiteten komma
att innebära en utvidgning av den prioritering som för närvarande gäller på
kreditmarknaden. Utskottet anser en utveckling i sådan riktning icke önskvärd
och kan därför ej förorda ett bifall till ifrågavarande förslag.
Vad särskilt beträffar den i motionerna I: 153 och II: 178 påtalade snedvridning
av handelns lokal- och fastighetsstruktur som följer av skillnaden
i nuvarande låne- och kreditregler för å ena sidan insprängda butikslokaler
och å andra sidan fristående butiksfastigheter anser utskottet att en strävan
måste vara att söka i möjligaste mån begränsa sådana följdverkningar av
kreditregleringen. Utskottet vill även erinra om att de möjligen föreliggande
riskerna för en orationell snedvridning av handelns fastighetsinvesteringar
begränsas genom att Kungl. Maj :t kan medge undantag från bestämmelserna
i tertiärlånekungörelsen. I fråga om vad som i övrigt anförs i nu förevarande
motioner om handelns kreditproblem får utskottet hänvisa till vad som
ovan framhållits beträffande småföretagens kreditförhållanden.
Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa, att
I. motionerna 1:491 och II: 572 i vad de avser vissa utredningar
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
II. motionerna I: 491 och II: 572 i vad de avser tillsättandet
av ett näringslivets kreditråd icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;
III. motionerna I: 153 och II: 178 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;
IV. motionerna I: 101 och II: 123 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 april 1961
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Aspling, Ståhle,
Palm, Torsten Mattsson, Gorthon och Sjönell*;
från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Boija, Regnéll,
Hansson i önnarp, Hagnell, Lindahl, Larsson i Umeå och fru Hörnlund*.
Ej närvarande vid justeringen.
Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 1961
5
Reservation
av herrar Torsten Mattsson och Hansson i önnarp, vilka ansett
dels att den del av utskottets utlåtande som börjar på sid. 3 med orden
»Vad gäller de i motionerna» och slutar på sid. 3 med orden »tas upp till
övervägande» bort ha följande lydelse:
»De mindre företagen torde, såsom framhålles i motionerna 1:491 och
11:572, vara särskilt känsliga för den ekonomiska politikens utveckling.
Det torde inte kunna bestridas, att särskilt kredit- och räntepolitiken men
även finanspolitiken under senare år varit en svår belastning för särskilt de
mindre företagen. Den skillnad i ekonomisk struktur, som vanligen förefinns
mellan stora och små företag, kan sålunda för olika företag medföra
olika konsekvenser av den ekonomiska politiken. Motionärerna förordar
därför att en särskild undersökning kommer till stånd rörande den ekonomiska
politikens verkningar för olika företagstyper och att på grundval av
undersökningen utredning sker om sådana riktlinjer för den framtida ekonomiska
politiken i olika konjunkturlägen, att småföretagsamhetens intressen
kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.
Såsom fullmäktige i riksbanken erinrat om i sitt yttrande över motionerna
arbetar 1960 års företagskreditutredning med småföretagsamhetens finansieringsproblem
med sikte på att utröna ytterligare åtgärder till undei lättande
av finansieringen av mindre och medelstora företag. Utskottet vill i
sammanhanget understryka angelägenheten av att denna utredning bedrives
så skyndsamt, att förslag till bättre kreditmöjligheter för de mindre
företagen kan föreläggas nästa års riksdag. Enligt vad utskottet har sig
bekant torde företagskreditutredningen som en grundval för sina bedömanden
om behovet av praktiskt-politiska åtgärder söka kartlägga i vad mån
nuvarande institutionella förhållanden på kreditmarknaden inneburit speciella
svårigheter för småföretag att tillfredsställande ordna sina finansieringsproblem.
En sådan kartläggning i nämnda sammanhang är givetvis
värdefull men kan inte tillgodose de angelägna undersöknings- och utredningskrav,
som framförts i de ovannämnda motionerna.
Den nya marknadssituationen i Europa ställer vårt näringsliv i ett skärpt
konkurrensläge, varvid särskilt de mindre företagens problem måste uppmärksammas.
Riktpunkten för den ekonomiska politiken måste härvid enligt
utskottets mening vara att söka undanröja företeelser, som missgynnar
de mindre företagen, och därmed skapa förutsättningar för en konkurrens
på så lika villkor som möjligt. En samlad översyn av den ekonomiska politiken
i dess helhet framstår därför som nödvändig. Utskottet tillstyrker sålunda
yrkandet i motionerna 1:491 och 11:572 om en särskild undersökning
av liur finans- och kreditpolitiken under senare tid inverkat på småföretagsamhetens
arbetsförhållanden och på grundval härav en utiedning
6 Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 1961
om sådana riktlinjer för den framtida finans- och kreditpolitiken i olika
konjunkturlägen, att småföretagsamhetens intressen kan tillgodoses på ett
tillfredsställande sätt.»
dels att utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:
»I. riksdagen med bifall till motionerna I: 491 och II: 572
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om undersökning
av hur finans- och kreditpolitiken under senare tid inverkat
på småföretagsamhetens arbetsförhållanden samt på
grundval härav om utredning om sådana riktlinjer för den
framtida finans- och kreditpolitiken i olika konjunkturlägen,
att småföretagsamhetens intressen kan tillgodoses på
tillfredsställande sätt.»