Bankoutskolleis utlåtande nr 20 år 1961
1
Nr 20
Utlåtande i anledning av väckta motioner om en samordning
av pågående arbete på samhällsplaneringens
område.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade, likalydande
motioner, nr 489 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. och nr 574
i andra kammaren av herr Hedlund m. fl. har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära, att Kungl. Maj :t
måtte låta utarbeta riktlinjer för åstadkommande av en samordning
av det arbete på samhällsplaneringens område, som utföres av myndigheter
och statliga utredningar, och därvid beakta de synpunkter, som
framförts i motionerna, särskilt vad det gäller frågan om att skapa bättre
balans mellan å ena sidan glesbygderna och å den andra sidan de stora
tätorterna, samt därefter underställa riksdagen dessa riktlinjer.
Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisas till motion II: 574.
Utskottet
Samhällsplanering, i den mening motionärerna syns använda begreppet,
torde omfatta såväl den samhälleliga lokaliseringsverksamheten
som den bebyggelseplanering, som sker i anknytning till byggnadslagens
bestämmelser. Frågan om en samordning och översyn av i första hand
denna senare verksamhet har tagits upp av riksdagens revisorer i deras
berättelse till innevarande års riksdag. I viss anslutning därtill har även
vid innevarande riksdag väckts motioner, I: 447 och II: 527, om översyn
av samhällsplaneringens centrala organisation. Dessa motioner har
hänvisats till statsutskottet, vilket även har att behandla omnämnda av
revisorerna upptagna fråga. Till den del nu förevarande motioner kan
sägas beröra bebyggelseplaneringens organisation vill utskottet blott
erinra om att detta spörsmål sålunda i annan ordning bringas under
riksdagens prövning.
I fråga om samhällets lokaliseringspolitik lämnas i en skrift, ”Sam -
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 8 saml. Nr 20
9
Bankoutskollels ullålande nr 20 dr 1961
hällsservice och lokaliseringsverksamhet”, utarbetad av arbetsmarknadsstyrelsen,
en redogörelse för dess nuvarande uppläggning och för
den samverkan och samordning, som förekommer mellan olika på detta
arbetsområde verksamma organ, vartill utskottet får hänvisa. I detta
sammanhang skall blott erinras om att arbetsmarknadsstyrelsen är
central myndighet för lokaliseringsverksamheten, vilken enligt statsmakternas
uttalade uppfattning i sin nuvarande form utgör en försöksverksamhet.
På länsplanct har däremot organisationen av de lokaliseringspolitiska
åtgärderna ej fastställts av statsmakterna. Verksamheten
pa detta område ombesörjs tills vidare av länsstyrelserna, länsarbetsnämnderna,
lantbruksnämnderna och andra lokala organ, vilka handlägger
ärenden av sådan art, som här kommer i fråga.
b rågan om en översyn av den nu bedrivna lokaliseringsverksamheten
bär tidigare behandlats av utskottet, och i dess av riksdagen godkända
utlåtande nr 28/1959 anhölls hos Kungl. Maj :t om skyndsam utredning
och förslag rörande statsmakternas möjligheter att påverka näringslivets
lokalisering. Den av riksdagen begärda utredningen har sedermera
tillsatts, och enligt de direktiv som den har att arbeta efter skall utredningen
bedrivas förutsättningslöst. Med hänsyn därtill ansåg sig chefen
för socialdepartementet i det anförande till statsrådsprotokollet, vari
ifrågavarande direktiv lämnades, ej behöva närmare utveckla några
synpunkter på utredningsuppdraget men framhöll dock bl. a.:
De dominerande problemen är självfallet utflyttningen från landsbygden
och storstädernas tillväxt. Med dessa problem sammanhänger
eu rad andra spörsmål, som kräver uppmärksamhet. I många regioner
tinns ett utpräglat behov av ett mera differentierat näringsliv för att
området skäll bli mindre konjunkturkänsligt, för att såväl kvinnor som
män skall få arbete och för att ungdomarna skall få vidgade möjligheter
i sitt yrkesval. Nedläggning av industriföretag kan ofta skapa svåra
lokala problem som kräver lokaliseringspolitiska insatser. Från försvarssynpunkt
har lokaliseringsfrågorna även betydelse.
Utredningen hör lägga fram material, som är ägnat att från samhällsekonomiska
och företagsekonomiska synpunkter belysa förutsättningarna
för näringslivets lokalisering till olika delar av landet. På grundval
härav bör såvitt möjligt preciserade riktlinjer för lokaliseringsverksamheten
utarbetas. Rådgivnings- och upplysningsverksamheten och dess
utformning för framtiden bör övervägas. Möjligheterna och lämpligheten^
att genom olika positiva åtgärder stimulera företag att etablera
sig på orter, där detta från samhällets synpunkt anses angeläget, bör
prövas. Frågan om att genom lagstiftning påverka näringslivets lokalisering
bör undersökas.---
Det lokaliseringsarbete som hittills bedrivits har haft karaktären av
en försöksverksamhet. Till frågan om organisationen av verksamheten
bär slutlig ställning inte tagits. Utredningen bör även utreda och framlägga
förslag rörande lokaliseringsverksamhetens organisation.
Bankoutskottels utlåtande nr 20 år 1961
3
Departementschefen erinrade avslutningsvis i sina direktiv om att
näringslivets lokalisering vore av avgörande betydelse för bostadsbyggandet
och bebyggelseplaneringen och framhöll att samarbete borde
upptagas med utredningar, som behandlade sådana frågor, varvid då
närmast avsågs den i december 1959 tillsatta utredningen rörande vissa
bostadsfrågor m. m. I denna punkt vill utskottet även hänvisa till de
uttalanden som kommittén för näringslivets lokalisering gjort i sitt yttrande
över den av ovannämnda i riksdagens revisorers berättelse upptagna
punkten beträffande samhällsplaneringens organisation. Utredningen
framhåller sålunda bl. a. att behovet av en fastare organisation av den
centralt bedrivna planeringsverksamheten gör sig alltmer gällande och
anför vidare:
Kommittén kan för närvarande icke bedöma vilken organisationsform
som får anses vara mest ändamålsenlig. Problemet aktualiseras emellertid,
då kommittén skall ta ställning till frågan om lokaliseringsverksamhetens
inriktning och organisation. Med hänsyn till den samhälleliga
verksamhetens betydelse för förläggningen av det enskilda näringslivets
företag kan kommittén icke undgå att i detta sammanhang även pröva
hur lokaliseringsverksamheten skall samordnas med den planeringsverksamhet,
som bedrives av olika centrala myndigheter.
Även i ett annat avseende har vissa av de i motionerna berörda spörsmålen
blivit föremål för såväl riksdagens som Kungl. Maj :ts prövning.
I § 36 av riksdagens revisorers berättelse över 1958 års granskning upptogs
frågan om länsförvaltningens organisation till diskussion, varvid
vissa förslag till ändrad organisation framfördes i syfte att nå en bättre
samordning och effektivitet i arbetet. Statsutskottet uttalade i sitt utlåtande
i ärendet att revisorernas framställning innehöll flera beaktansvärda
synpunkter och förslag. Utskottet ansåg emellertid tiden då ännu
inte vara inne för något ställningstagande till ifrågavarande problem och
begränsade sig till att för riksdagen omförmäla vad i ärendet förevarit.
Denna fråga har emellertid sedermera av Kungl. Maj :t upptagits till
prövning, och den 28 april innevarande år tillsattes en utredning angående
länsförvaltningen. I anförande till statsrådsprotokollet nämnda
dag framhöll chefen för inrikesdepartementet i fråga om utredningsarbetets
inriktning och omfattning hl. a. följande:
Över huvud måste största vikt fästas vid frågan om samordning både
inom de olika verksamhetsområdena i länsförvaltningen och mellan
dessa verksamhetsområden. Som speciellt betydelsefulla i detta hänseende
vill jag nämna samhällsplaneringen och byggnadsväsendet liksom
socialvården i vidsträckt mening samt den allmänna hälsovården
och vattenvården. På dessa områden råder för närv arande en viss splittring
i organisatoriskt avseende i länsförvaltningen, vilket har till följd att
4
Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1961
dubbelarbete förekommer varjämte ett stundom tungrott samråds- och
r.^}lss^r^aran^e e«J sällan måste tillgripas. Dubbla inspektionssystem
tillampas också på vissa områden. För att förbättra samordningen måste
en sadan organisation eftersträvas som tillgodoser både det allmännas
nytta och kommunernas och allmänhetens intresse av en fullgod service.
Även om angivna önskemål i flera fall med fördtel kan tillgodoses
genom anknytning till länsstyrelsen, torde i andra fall en sådan lösning
framstå som mindre önskvärd eller obehövlig, t. ex. med hänsyn till
verksamhetens art. Beträffande verksamhetsgrenar, som sålunda beiinnes
böra administreras av specialorgan, bör emellertid noggrant
undersökas i vad mån särskilda kontakt- och samordningslinjer med
andra verksamhetsgrenar måste skapas. Härvid bör eftersträvas att
samordning kan vinnas så rutinmässigt som möjligt. Även spörsmålet
om gemensamt utnyttjande av specialutbildad personal bör granskas.
I samband därmed kan även arbetsfördelningen mellan länsstyrelserna
och de fristående organen behöva överses i vissa avseenden. Särskilt
ter det sig önskvärt att samhällsplaneringens olika grenar får en mera
samordnad organisation.
Departementschefen framhåller vidare i sina direktiv behovet av att
utredningens arbete avvägs, samordnas eller synkroniseras med utredningar
som bedrivs av andra statliga kommittéer. Därvid nämns speciellt
kommittén för näringslivets lokalisering samt vidare bostadspolitiska
organisationskommittén, 1960 års jordbruksutredning, 1956 års eftervårdsutredning,
socialpolitiska kommittén, nykterhetsvårdsutredningen,
utredningen angående den regionala tillsyns- och rådgivningsverksamheten
på socialvårdens område samt uppbördsorganisationskommittén.
Enligt vad som här ovan framhållits bar de av motionärerna berörda
spörsmålen inom samhällsplaneringens område på olika sätt nyligen
varit eller kommer inom kort att bli föremål för riksdagens prövning
eller också ligger de för närvarande under utredning av för kort tid
sedan tillsatta statliga kommittéer. Utskottet finner därför motionärernas
önskemål i huvudsak redan vara tillgodosedda. Visserligen kommer
därvid de många skilda frågor som omnämnes i motionerna inte att
prövas av ett enda organ, vilket möjligen varit motionärernas tanke,
men utskottet har inte kunnat finna en sådan arbetsgång praktiskt
lämplig eller möjlig. Utskottet håller nämligen före att till sin art så
väsentligt olika problem är förknippade med t. ex. å ena sidan stadsplaneringen
och å andra sidan samhällets lokaliseringsverksamhet att
dessa frågor med fördel bör behandlas och utredas separat. En helt
annan sak är att det mellan dessa nämnda verksamheter föreligger flera
beröringspunkter. Denna omständighet medför behov av samråd och
viss samverkan mellan utredningar som arbetar på de olika områdena.
Så långt utskottet kunnat finna bar detta behov på ett tillfredsställande
sätt beaktats vid uppdragandet av riktlinjerna för kommittéernas arbete.
Bankoutskollels utlåtande nr 20 år 1961
5
Vad slutligen beträffar motionärernas förslag rörande målsättningen
för samhällsplaneringen — att skapa bättre balans mellan å ena sidan
glesbygderna och å andra sidan storstäder och andra tätorter — har
denna fråga i viss mån tidigare besvarats av riksdagen. I utskottets
ovan omnämnda utlåtande från 1959 betonades sålunda att den begärda
utredningens uppgift borde vara att fastställa den allmänna målsättningen
för lokaliseringsverksamheten. Prövningen av målsättningen
skall enligt Kungl. Maj :ts direktiv ske förutsättningslöst. Att hemställa
bos Kungl. Maj :t att denna prövning inte skulle vara förutsättningslös
utan att ifrågavarande utredningsarbete i stället skulle bindas till det
av motionärerna antydda, och för övrigt föga preciserade syftet kan
enligt utskottets mening ej komma i fråga.
Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,
att motionerna 1: 489 och II: 574 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 april 1961
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Aspling, Ståhle,
Gustaf Henry Hansson, Åke Larsson, Torsten Mattsson och Per-Olof
Hanson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Boija och
Hansson i Önnarp, fru Renström-Ingenäs, herrar Carlsson i Tibro, Lindahl,
fru Lindekvist och herr Nordgren.
Eklunds & Vasatryck, Sthlm 1961