Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1961

5

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående AB Industrikredits
utlåningsverksamhet.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 102 i första kammaren av herr Stefanson samt nr 128 i andra
kammaren av herrar Nordgren och Darlin, har hemställts, att lån från AB
Industrikredit, i större utsträckning än vad som för närvarande sker, bör
beviljas även i de fall lånebeloppet ej uppgår till den normeiande lånegränsen.

Vidare har i två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade
likalydande motioner, nr 488 i första kammaren av herr Bengtson m. fl.
samt nr 573 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl., hemställts, att riksdagen
måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan ändring
av bestämmelserna för Aktiebolaget Industrikredits utlåningsverksamhet
att mindre företag beredes ökade möjligheter att erhalla långfristig kredit
i enlighet med vad i motionen har anförts.

Beträffande motiveringarna för dessa hemställanden hänvisas dels till
motion II: 128 och dels till motion II: 573.

Över motionerna har yttrande inhämtats från AB Industrikredit, som anfört
följande.

De av 1960 års riksdag godkända grunderna för Aktiebolaget Industrikredits
organisation och verksamhet omfattar bland annat ett avtal som
upprättats mellan staten och de banker som äger aktier i bolaget. Enligt
avtalets 3 § skall bolaget som regel icke lämna sådan kredit, som affärsbankerna
äger lämna enligt för dem för närvarande gällande bestämmelser.
Innebörden härav är att bolaget som regel icke skall lämna lån till
belopp understigande 150 000 kronor.

I bankoutskottets utlåtande nr 21 ar 1960 påpekades att ovan angivna
bestämmelse i avtalet -— motsvarighet till denna saknas i bolagsoidningens
bestämmelser om utlåningen — är ej avsedd att åstadkomma någon ändring
i gällande praxis för bolagets utlåning. Med den allmänna foimulering bestämmelsen
givits borde alltså bolagets styrelse även framdeles ha frihet
att när den så funne lämpligt bevilja lån till lägre belopp än 150 000 kr. En
generell ändring av bestämmelsen ansåg utskottet mindre välbetänkt, enär
den skulle leda till att huvudinriktningen av bolagets verksamhet skulle bli
en annan än vad som hittills gällt, och bolaget skulle härigenom komma in
på verksamhetsområden där andra statliga och enskilda kreditformer redan
funnes och för vilka dessutom bolagets organisation icke kunde anses
lämpad.

De av utskottet framförda synpunkterna underströks vid ärendets behandling
inför kamrarna. De har varit vägledande för Aktiebolaget In -

6

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1961

dustrikredits styrelses ställningstagande till lånefrågor. Dessa har sålunda
blivit lika grundligt utredda då det gällt lån till lägre belopp än 150 000
kronor som då det varit fråga om större belopp. Ingen ansökan har heller
avslagits av den grund att beloppet understigit 150 000 kr. Samma krav
på säkerhet har givetvis tillämpats för alla kategorier av lån.

o I samband med den under 1960 väsentligt vidgade ramen för bolagets utlåning
fastställdes i bolagsordningens 16 § mera liberala villkor beträffande
säkerheter än som tidigare gällt. Den grundläggande principen att
för lån skall lämnas betryggande säkerhet ändrades dock icke.

Motionerna I: 102 och II: 128 innehåller förslag om att riksdagen uttalar
sig för att bolagets styrelse i princip borde vara liberal i sina bedömningar
när det gäller låneansökningar understigande 150 000 kr. Om därmed avses
att sådana ansökningar i prövningshänseende skall vara likaberättigade
med ansökningar å högre belopp behövs intet uttalande, enär detta förhållande
redan föreligger. Avses däremot att styrelsen skulle uppge kravet
på betryggande säkerhet, då fråga är om lån å "lägre belopp än 150 000 kr.
vin bolaget avstyrka ett sådant förslag. Detta skulle visserligen medföra
att småföretagare i väsentligt större utsträckning än nu är "fallet skulle
kunna erhålla lan hos bolaget — att mindre lån sällan förekommer beror
nämligen på att betryggande säkerhet ej kan lämnas — men härigenom
skulle villkoren för bolagets egen upplåning försämras.

I motionerna anföres att affärsbanklånen är tioåriga, medan lånen från
bolaget kan ha en löptid på tjugo år. Det har emellertid visat sig att något
större intresse icke föreligger för lån på längre tid än tio år, emedan låntagarna
ansett det oförmånligt att i nuvarande ränteläge binda räntan på
längre tid. I stället har lånen, i likhet med vad som tidigare varit regel,
givits en löptid av tio år, under vilken tid de nedbetalats med minst 50
procent, varefter låntagaren ägt möjlighet att efter prövning omsätta sitt
lån med oförändrad amortering på ytterligare högst tio år. Vid omsättningen
tillämpas den ränta som då gäller. I fråga om amorteringarnas storlek
torde även vid lån hos affärsbank finnas utrymme för individuell provning.

Vad ovan anförts äger sin tillämpning även beträffande de önskemål som
framförts i motionerna I: 488 och II: 573.

Av det anförda följer, att enligt bolagets mening inga bärande skäl föreligger
för något uttalande eller beslut från riksdagens sida avseende ökade
möjligheter för mindre företag att erhålla lån hos bolaget.

k tskottet. Som framhålls i AB Industrikredits ovan återgivna yttrande
var de av motionärerna väckta frågorna föremål för prövning av föregående
års riksdag. Beträffande spörsmålet om kredit till belopp understigande
150 000 kronor finner utskottet vad som föregående år anfördes i dess av
riksdagen godkända utlåtande nr 21/1960 alltjämt bärande och tillämpligt.
Under sådana förhållanden och med hänsyn även till AB Industrikredits
uttalande, att ingen låneansökan har avslagits på den grund att beloppet
understigit 150 000 kronor, bör enligt utskottets mening motionärernas förslag
i denna punkt ej föranleda någon åtgärd.

Vad beträffar kredittiden betonade utskottet föregående år att det förhållandet
att AB Industrikredit kan lämna 20-åriga lån jämfört med affärs -

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1961

7

bankernas 10-åriga lån icke bör tillmätas större betydelse, eftersom en
avvägning av kredittiden alltid får ske från fall till fall och affärsbankerna
har vissa möjligheter att efter utgången av en 10-årsperiod förlänga kredittiden
för en ny period. Då det vidare, såsom nu framgår av bolagets yttrande,
visat sig att något större intresse icke föreligger för lån från AB
Industrikredit på längre tid än tio år, finner utskottet ej heller på denna
punkt skäl föreligga att biträda motionärernas förslag.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

att motionerna I: 102 och II: 128 samt motionerna I: 488
och 11:573 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 mars 1961.

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Aspling, Ståhle,
Gustaf Henry Hansson, Åke Larsson, Torsten Mattsson och Per-Olof
Hanson;

från andra kammaren: herrar Boija, Regnéll och Persson i Appuna,
fru Renström-Ingenäs, herrar Lindahl, Larsson i Umeå och Börjesson i
Falköping.

Reservation

av herrar Torsten Mattsson och Börjesson i Falköping, vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill först erinra om att kreditmöjligheterna för de mindre
företagen inte kan anses tillfredsställande. I viss mån har detta uppmärksammats
av statsmakterna, och en utredning rörande de mindre företagens
kreditmöjligheter pågår för närvarande. Såvitt det är utskottet bekant torde
dock förslag inte vara att vänta från utredningen inom den närmaste framtiden.
Utskottet vill därför — i likhet med vad som skett i motionerna
1:488 och 11:573 — framhålla angelägenheten av att åtgärder vidtages i
syfte att förbättra kreditmöjligheterna för de mindre företagen i avvaktan
på resultatet av nämnda utredning. Därvid synes riktigt att bl. a. söka
uppnå sådana ändringar i AB Industrikredits utlåning, att de mindre företagen
bättre kan tillgodoses.

Som regel beviljar AB Industrikredit för närvarande inte lån under
150 000 kronor. Det synes uppenbart att en sådan regel medför att ett för

8

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1961

småföretagsamheten negativt urval av lånesökanden sker redan på förhand.
Utskottet tillstyrker därför att ifrågavarande lånegräns sänkes och
förutsätter att Kungl. Maj :t tar initiativ till förhandlingar mellan staten
och övriga aktieägare i detta syfte. Som sin mening vill utskottet framhålla
att någon nedre lånegräns därvid inte bör fastställas, och att, om en
sådan trots allt befinnes erforderlig, denna i vart fall inte bör överstiga
den övre gränsen för lån ur statens hantverks- och industrilånefond. Utskottet
förutsätter vidare att, om förhandlingsresultatet skulle påkalla åtgärd
som kräver riksdagens medverkan, Kungl. Maj :t skyndsamt återkommer
till riksdagen i ärendet.

Till den del de likalydande motionerna I: 102 och II: 128 ej kan anses
besvarade genom det ovan anförda bör de ej föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 488 och II: 573
samt i anledning av motionerna I: 102 och II: 128 måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om initiativ till förhandlingar
mellan staten och övriga aktieägare i Aktiebolaget
Industrikredit i syfte att bereda de mindre företagen ökade
möjligheter att erhålla långfristig kredit från företaget.»

''•JZfite

i</.