Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

1

Nr 63

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av
39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) jämte i ämnet väckta
motioner.

I en den 28 april 1961 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 160, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen hilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse
av 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås i sparstimulerande syfte en höjning med en tredjedel
av det skattefria bottenbeloppet för inkomst av kapital samt av det
s. k. försäkringsavdraget.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunal*
skattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft
intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger, där bruttointäkten överstiger
sammanlagda beloppet av de i 1
mom. avsedda kostnaderna, utöver

(Föreslagen lydelse)

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft
intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger, där bruttointäkten överstiger
sammanlagda beloppet av de i 1
mom. avsedda kostnaderna, utöver

» Senaste lydelse av 39 § 3 mom. se 1957: 105 och av 46 § 2 mom. se 1960:172.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 63

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

avdrag för dessa kostnader åtnjuta
extra avdrag med 300 kronor. Har
den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med andra maken, må nu avsett
avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 600 kronor. I intet fall
må dock skattskyldig åtnjuta extra
avdrag med högre belopp än som svarar
mot skillnaden mellan bruttointäkten
och summan av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 g.

2 m o in. I hemortskommunen
---- 1 000 kronor.

Har skattskyldig —- —- — eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämn da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här
ovan avses, skall beräknas till ett belopp
av minst 150 kronor eller, om
skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med
andra maken, för dem båda gemensamt
till ett belopp av minst 300
kronor. Härjämte skall gälla, att nu
avsett avdrag ej må för skattskyldig
åtnjutas till högre belopp än 300 kronor;
dock att, om skattskyldig under
beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, ifrågavarande
avdrag för dem båda gemensamt
må åtnjutas med högst 600
kronor. Avdrag med högst 600 kronor
må vidare åtnjutas om skattskyldig
under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller
frånskild) och haft hemmavarande
barn under 16 år.

avdrag för dessa kostnader åtnjuta
extra avdrag med A00 kronor. Har
den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med andra maken, må nu avsett
avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 800 kronor. I intet fall
må dock skattskyldig åtnjuta extra
avdrag med högre belopp än som svarar
mot skillnaden mellan bruttointäkten
och summan av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen
—- — -— 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller un derhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämn da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här
ovan avses, skall beräknas till ett belopp
av minst 150 kronor eller, om
skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med
andra maken, för dem båda gemensamt
till ett belopp av minst 300
kronor. Härjämte skall gälla, att nu
avsett avdrag ej må för skattskyldig
åtnjutas till högre belopp än A00 kronor;
dock att, om skattskyldig under
beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, ifrågavarande
avdrag för dem båda gemensamt
må åtnjutas med högst 800
kronor. Avdrag med högst 800 kronor
må vidare åtnjutas om skattskyldig
under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller
frånskild) och haft hemmavarande
barn under 16 år.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år.

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 3

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen

A) de likalydande motionerna I: 673 av herr Bengtson m. fl. och II: 811
av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om förslag till innevarande års höstriksdag rörande
stimulans av det personliga sparandet i vad avser

a) premiering av det personliga nysparandet av reell karaktär,

b) premiering av sparande å särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning,
samt

c) inrättande av allmänt utjämningskonto i bank eller annan penninginrättning i

enlighet med vad i motionerna anförts.

B) de likalydande motionerna I: 674 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 813
av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande Förslag till Lag

angående ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för
dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör
avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget
ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400
kronor. I intet fall må dook skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre
belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan
av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga
motsvarande tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit
ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande
barn under 16 år. (Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

C) de likalydande motionerna I: 675 av herr Källqvist m. fl. och II: 808
av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till årets höstsession
om åtgärder i syfte att stimulera det enskilda sparandet i enlighet med den
av ledamöterna Antonsson, Brundin och Danmans avgivna reservationen
till utredningen om sparstimulerande åtgärder (SOU 1961:2) innefattande

dels skatte pr emiering för medel som insättes å särskilda sparkonton i
bank eller därmed jämförlig inrättning,

dels allmänt utjämningskonto enligt i reservationen angivna riktlinjer.

D) de likalydande motionerna I: 677 av herr Lundström m. fl. och II: 810
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte — med godtagande
av den i propositionen föreslagna höjningen av försäkringsavdragets
maximibelopp — besluta sådan ändring, att avgiften till den allmänna sjukförsäkringen
skall få avdragas för sig såsom en särskild avdragspost, samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext.

E) de likalydande motionerna 1:678 av herrar Ringaby och Ragnar
Bergh samt II: 809 av herrar Magnusson i Borås och Nordgren, vari hemställts,
att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 192S (nr 370)

Härigenom förordnas, att till följande paragrafer i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,
nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat
4 samt till 29 § ett nytt moment betecknat 5, ävensom att till anvisningarna
till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt, betecknad 9, av den lydelse
som nedan sägs.

22 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift
och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda
gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta
extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan
bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och
ej heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges
i jordbi uket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som här
sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt 25 § 4
mom. och 29 § 5 mom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 § 3 mom.
icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 5

25 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta
extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och
i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

29 §.

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med
400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta
extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i
punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

Anvisningar
till
22 §.

9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga
förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen
om statlig förmögenhetsskatt.

Om extra avdrag enligt 22 § 4 inom., 25 § 4 inom. eller 29 § 5 mom. samtidigt
må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den
inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna
i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle
ha varit om extra avdrag ej förekommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1962 års taxering samt vid eftertaxering för 1962
och tidigare år.

F) de likalydande motionerna I: 679 av herr Ringaby m. fl. och II: 812 av
herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga det
till propositionen fogade förslaget till ändring i kommunalskattelagen med
den ändring att 46 § 2 mom. erhåller följande lydelse:

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

46 §.

2 mom. I hemortskommunen ---— njuta avdrag:

1) för periodiskt---eller uppfostran;

2) för dels ----— omyndiga barn;

3) för sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift
enligt lagen om allmän sjukförsäkring, som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige;

4) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar
av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall,
hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring
samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder
inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 §
och som ej utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om allmän sjukförsäkring;
samt

5) för belopp--- 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som i 4) här ovan avses, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre
belopp än 400 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för
dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 800 kronor. Avdrag med högst
800 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit
ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande
barn under 16 år.

G) motionen I: 680 av herr Spetz, vari yrkas avslag å propositionen nr
160.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 73 av herrar Ragnar Bergh och Ringaby
samt II: 88 av herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att till följande paragrafer i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,
nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 7

4 samt till 29 § ett nytt moment betecknat 5, ävensom att till anvisningarna
till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt, betecknad 9, av den lydelse
som nedan sägs.

22 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdiag
med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 600 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta
extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten
och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och ej
heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges
i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som har
sägs må vidare tillsammans med förekommande extra avdrag enligt 25 § 4
inom. och 29 § 5 mom. endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 § 3 mom.
icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.

25 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift
och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda
gemensamt åtnjutas med 600 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att
åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och
i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

29 §.

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, ägei, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med
300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 600 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta
extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt
9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

Anvisningar

till

22 §.

9. Beräkningen av den skallskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga
förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2 —5 §§ förordningen
om statlig förmögenhetsskatt.

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

Om extra avdrag enligt 22 § 4 mom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt
må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den
inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna
i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle
ha varit om extra avdrag ej förekommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1962 års taxering samt vid eftertaxering för 1962
och tidigare år.

2) de likalydande motionerna I: 258 av fru Segerstedt-Wiberg m. fl. och
II: 208 av fru Gunne m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande -

Förslag

till

lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att till 39 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall fogas ett fjärde moment av nedanstående lydelse.

39 §.

4 mom. Vad i 3 mom. stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande
tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande
eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, vilket stått
under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.

3) de likalydande motionerna 1:351 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:409
av herr Hjalmar son m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande -

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961
1) Förslag

till

förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1962—1967 insätter medel i bank
eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)
må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt
för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §.

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor
under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra sammanlagt
12 000 kronor.

3 §•

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem
eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten att
bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej utgöra
hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet
prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att bostaden
är uppförd å jordbruksfastighet.

4 §•

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från
bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret
använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1972,
skola upptagas till beskattning vid 1973 års taxering.

5 §•

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes
hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning från
sådant konto.

6 §•

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

2) Förslag
till

lag angående ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse samt att till
46 § samma lag skall fogas ett fjärde moment av nedanstående lydelse.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles, äger,
där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med
300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 600 kronor. I den mån intäkten utgör avkastning av
aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget ökas med
200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor. I intet fall må dock
skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot
skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

4 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till
bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två
familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar
lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av
skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5
procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,
den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må han
i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock högst
med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor för
ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån den sammanlagda
amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret
av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos banker och
andra penninginrättningar innestående medel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser
skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering för
år 1962 eller tidigare år.

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

11

3) Förslag

till

förordning om utbildningssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning insätter
medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig
rätt att däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt
åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.

Avdrag medgives endast i den mån det insatta beloppet svarar mot en ökning
under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker och
andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar skall
dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.

2 §•

För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara
upprättat innan barnet fyllt 12 år.

3 §•

Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.
Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.

Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.
Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.

Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som
insättning å kontot enligt denna förordning.

4 §•

Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst
intill dess barnet fyllt 16 år.

5 §•

Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto
insatt belopp icke medräknas.

6 §■

Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto
efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.

7 §•

Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig
intäkt.

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

8 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd
i vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställda insättningar.

9 §•

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tilllämpning
av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

4) de likalydande motionerna I: 475 av herr Lundström m. fl. och II: 552
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts,

A. att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i ifrågavarande skatteförfattningar,
att det s. k. omkostnadsavdraget skall uppföras med i deklarationen
redovisat belopp, dock lägst 100 kr., och att med bibehållande av
nuvarande maximisummor försäkringsavdraget må utnyttjas till det belopp
som motsvaras av erlagda premier samt att avrundning av den beskattningsbara
inkomsten skall ske nedåt till jämna tiotal kronor;

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext.

5) de likalydande motionerna I: 74 av herrar Eric Carlsson och Sundin
samt II: 85 av herr Fälldin, samt

6) de likalydande motionerna 1:487 av herr Sveningsson m. fl. och II:
549 av herr Nilsson i Sval öv m. fl.

I de under 5) och 6) upptagna motionerna har hemställts, att riksdagen
måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 29 § 1 mom. samt punkt 1 av anvisningarna
till 20 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

13

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten av jordbruksfastighet må avdrag göras för
omkostnader, såsom för:

allt, som är att hänföra till driftkostnader, såsom lön och underhåll åt arbetspersonal,
som uteslutande eller huvudsakligen använts för jordbruket
eller dess binäringar; anskaffning av levande eller döda inventarier till ersättning
för avyttrade, utrangerade eller genom olycksfall eller kreaturssjukdom
förlorade; reparation och underhåll av byggnader, stängsel, diken
och inventarier; inköp av utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader
för skogs vård och underhåll, såsom förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,
skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning med mera dylikt,
ävensom, då fråga är om skogsavverkning, kostnader för virkets huggning,
tillredning, utdrivning, flottning med mera; sjuk- och olycksfallsförsäkring
avseende ägaren eller brukaren av fastigheten, försäkring av arbetspersonal,
byggnader, skog, gröda, förråd och inventarier, som ej äro att
hänföra till personlig lösegendom, med mera sådant;

värdeminskning, som — — -—• tillhörande fördelningsledningar.

Har skog —---tidigare medgivits.

Har växande — — — av upplåtelsen.

Hemmavarande barn, —--tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening — -—- — nämnda gottgörelse.

29 §.

1 mom. Från bruttointäkten---jämförlig verksamhet;

premier för sjuk- och olycksfallsförsäkring avseende rörelseidkaren;
speciella för ----tillhörande fördelningsledningar.

Anvisningar
till 20 §.

1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf
ej medgives, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar
och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i
vilka den skattskyldige är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag dock får
göras för dylika premier och avgifter, framgår av stadgandena i 22 § 1 mom.,
25 § 1 mom., 29 § 1 inom., 33 § och 46 § 2 mom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 680, II: 85, II: 88, II: 208, II: 409, II: 549,
II: 552 samt II: 808—813.

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

I. Inledning, s. 4—6.

II. Kreditmarknadsutredningens förslag, s. 6—10.

III. Av utredningen om sparstimulerande åtgärder berörda frågor, s. 10
—26.

IV. Departementschefen, s. 26—33.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här anföras
följande.

Stimulans till ökat sparande

I de likalydande motionerna 1:73 och II: 88 erinras om att det s. k. sparavdraget
vid beräkning av kapitalinkomst får åtnjutas endast om inkomsten
är hänförlig till förvärvskällan kapital och utgör t. ex. ränta å banktillgodohavanden
eller utdelning å aktier. Dessa former av småsparande premieras
sålunda med en skattelättnad. Motionärerna framhåller att ett icke oväsentligt
sparande förekommer även på andra sätt och då icke minst inom den
svenska småföretagsamheten. Enskilda småföretagare måste för konsolidering
eller fortsatta utvidgningar spara en del av förtjänsterna för framtiden.
Nästan varje sådan företagare arbetar med ett visst eget kapital. Detta kapital
äi en av förutsättningarna för inkomsten, och en del av inkomsten är
alltså att betrakta som inkomst av kapital medan en del utgör arbetsinkomst.
För att vinna rättvisa på detta skatteområde förordar motionärerna att jordbrukare
och andra enskilda företagare samt ägare av annan fastighet medges
rätt att i sin deklaration göra avdrag med ett belopp intill 300 kronor för
ensamstående och 600 kronor för äkta makar från vad som för dem utgör
motsvarighet till inkomst av kapital. På grund av svårigheterna att här göra
en uppdelning av inkomsten bör en schablon tillgripas. Motionärerna föreslår
härutinnan, att inkomst förvärvad av jordbrukare och annan företagare
samt av ägare av annan fastighet skall jämställas med kapitalinkomst till
så stor del som motsvarar avkastning å det i företaget eller fastigheten nedlagda
egna kapitalet efter en räntesats av 4 procent — dock högst den sammanlagda
intäkten. Härifrån skall sålunda enligt förslaget medges avdrag
enligt de för kapitalinkomst gällande reglerna.

I de likalydande motionerna I: 258 och II: 208 föreslås viss utsträckning
av det s. k. sparavdraget från inkomsten av kapital. Motionärerna erinrar om
att ofullständiga familjer får sådant avdrag med högst samma belopp som
ensamstående, 300 kr. I de familjer där ansvaret för barnens försörjning
och uppfostran av olika skäl vilar på endast en av föräldrarna föreligger
särskild anledning att genom sparande försöka i görligaste mån säkerställa
barnens försörjning för det fall att familjeförsörjaren drabbas av sjukdom
eller arbetslöshet eller i händelse av hans frånfälle. På grund härav har

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 15

exempelvis många änkor sökt undvika, att efter maken utfallet livförsäkringsbelopp
förbrukas och i stället sökt placera medlen i bank såsom eu viss
säkerhet för i första hand barnens försörjning, därest hon själv skulle bli
oförmögen att arbeta.

I motionerna I: 351 och II: W9 förordas rätt till avdrag i deklarationen
för den som gör avsättningar till ett särskilt bostadskonto intill ett belopp
av 6 000 kr. (för äkta makar 12 000 kr.) under loppet av 6 år. Därest de avsedda
medlen används för byggande av egnahem eller anskaffande av bostadsrätlslägenhet
skall skattebefrielsen bli definitiv. Motionärerna förordar
även skattefrihet för visst sparande i form av »överamorteringar»
beträffande egnahem eller bostadsrättslägenhet. Såsom »normal amortering»
betecknas därvid 1,5 % av taxeringsvärdet. Det högsta belopp per år som
härvid bör få dras av i deklarationen bör för barnlös skattskyldig vara 700
kr. med tillägg av 200 kr. för vart och ett förekommande barn under 16 år.

Vidare förordas att den som i viss ordning och som på vissa i motionerna
angivna villkor för eget barns räkning insätter medel i bank eller annan
penninginrättning på särskilt konto, utbildningskonto, föreslås skola erhålla
avdrag vid inkomsttaxeringen för det under året insatta beloppet. För
att i möjligaste mån få kontroll av att fråga är om nyspax-ande, bör avdrag
endast medges i den mån insättningen inte motsvaras av en minskning under
året av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda tillgodohavanden
i banker eller andra penninginrättningar. Utbildningskontot bör
vara upprättat senast det år då barnet fyller 12 år. För varje barn får endast
upprättas ett konto. Såsom högsta belopp för vad som under ett år
må insättas på utbildningskonto föreslår motionärerna 1 200 kronor och
såsom högsta sammanlagda belopp — bortsett från upplupna räntor — 18 000
kronor. Insättning bör inte få ske efter det år då barnet fyllt 20 år. Vidare
bör enligt motionärernas mening föreskrivas att, om barnet börjat göra uttag
från kontot, insättning sedan ej skall få ske. Insättningen på utbildningskonto
bör ske i sådan form att de insatta medlen helt tillhör barnet.
Dock bör gåvoskatt icke komma i fråga. Såsom villkor för skattefrihet bör
uppställas att de insatta medlen spärras under viss tid, förslagsvis minst
sju år och minst till det barnet fyllt 16 år.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 675 och 11: 808 uttalar att
det är angeläget, att de sparstimulerande åtgärderna ges eu mer generell utformning
än vad som föreslagits i propositionen. Syftet bör vara att nå en
så stor bredd som möjligt för åtgärderna att öka kapitalbildningen. Den
extra sparstimulansen bör ges en sådan utformning, att »avkastningen»
kommer att stå i proportion till sparandets omfattning. En väg att åstadkomma
denna effekt är att låta sparpremierna utgå i form av skattelindring.
Under remissbehandlingen av utredningens betänkande har också ett
stort antal instanser understrukit det värdefulla i att premieringen anknyter
till beskattningen. Motionärerna finner det beklagligt att finansministern
avvisat den av reservanterna i utredningen förordade gemensamma
linjen.

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

I de likalydande motionerna 1: 673 och 11:811 uttalas att speciella skäl
föreligger för en premiering med syfte att stimulera till ett mera långsiktigt
banksparande. Goda skäl kan emellertid anföras för att samhället bör
premiera varje slag av sparande, d. v. s. i princip varje förbättring av nettoförmögenheten
under en viss tidsperiod i den utsträckning som kan anses
finansiellt möjligt och av rättviseskäl lämpligt. Det måste därför anses
vara en primär uppgift att söka utforma ett system som möjliggör en sådan
allsidig stimulans av det personliga sparandet. Självfallet blir möjligheterna
till en positiv samhällsekonomisk effekt större om premieringen i princip
omfattar allt personligt sparande. Det kan nämnas att amorteringssparandet
enligt utredningen utgör inte mindre än ca en tredjedel av hushållens
samlade finansiella sparande. Det är angeläget att även sådant sparande
kan bli föremål för stimulans. Den vägledande principen bör vara att den
enskilde skall ha full frihet att välja sparmål och former för sparandet samt
därvid oavsett mål och form åtnjuta premiering.

I motionen 1:680 framhålles att motiveringen för sparavdragets höjning
är den sparstimulans, som förmenas ligga i dessa avdrag. De förslag och
försök som gjorts har i regel tagit sikte på att stimulera nysparande. Försöken
torde kunna betecknas som kostsamma och i stort sett misslyckade.
Oberoende av premieringen skulle med all sannolikhet sparandet ändå kommit
till stånd. Glädjande nog har det enskilda sparandet ökat i snabbare takt
än den allmänna inkomstökningen. En skatteminskning som premiering
synes under dessa förhållanden inte bara onödig utan också principiellt felaktig.

Avdrag för försäkringssparande

I de likalydande motionerna I: i75 och II: 552 föreslås att avdrag för försäkringspremier
skall få göras med det belopp som motsvaras av erlagd
premie med bibehållen maximering. Schabloniseringen av försäkringsavdragen,
som innebär att ett visst avdrag för försäkringspremier alltid skall göras
oavsett storleken av faktiskt erlagda premier, bör således slopas. Schablonregeln
strider klart mot intresset att genom rätt till avdrag för försäkringspremier
stimulera det enskilda försäkringssparande!. Den nuvarande
utformningen av regeln medför enligt taxeringsmyndigheternas erfarenheter
dessutom ett mycket stort antal feldeklarationer, som taxeringsmyndigheterna
måste rätta.

Som skäl för yrkandet i de inbördes likalydande motionerna I: och

II: 85 samt I: >i87 och II: 5i9 anföres följande.

Motionärerna framhåller att skillnad föreligger i beskattningshänseende
mellan arbetsgivare och anställda i fråga om avdrag för sjuk- och olycksfallsförsäkringspremier.
Arbetsgivaren svarar för den anställdes premier i
vad avser sjuk- och olycksfallsförsäkringen utom för den del av premien,
som avser grundsjukpenning, sjukhusvård, reseersättningar och läkemedelsrabattering.
Löntagarens självdeklaration belastas under allmänna avdrag
endast med den del av kostnaden för allmänna sjukförsäkringen som belöper

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

sig på grundförsäkringen. Arbetsgivarens premiekostnader för den anställde
måste anses som en del av den totala lönen, men denna lönedel blir i
princip skattefri. Däremot bär egna företagare att själva bekosta hela sitt
försäkringsskydd. Vid sidan av grundförsäkringen måste företagaren, därest
han inte driver sitt företag såsom aktiebolag, teckna personliga försäkringar
för att skydda sig mot alltför stort inkomstbortfall i händelse av sjukdom
eller olycksfall. På grund härav blir utrymmet för premiekostnaden
för övriga i och för sig avdragsgilla personliga försäkringar betydligt mindre
för iföretagaren än för löntagaren. Denna orättvisa i beskattningen skulle
undanröjas om företagare medges rätt att från inkomst av jordbruk eller
rörelse göra avdrag för premierna för nödvändiga kompletterande personliga
sjuk- och olycksfallsförsäkringar.

I de likalydande motionerna I: 679 och II: 812 uttalas likaså, att reglerna
rörande det s. k. försäkringsavdraget vid beskattningen missgynnar företagarna.
En möjlighet att åstadkomma likställighet på detta område mellan
företagare och löntagare är att medge de förra rätt att i förvärvskällan få
avdra den del av avgiften som är att betrakta som arbetsgivaravgift. Eu
annan möjlighet är att utbryta avgiften för sjukförsäkringen ur försäkringsavdraget
och upptaga sjukförsäkringsavgiften för sig såsom nu är fallet beträffande
folkpensionsavgiften. En sådan lösning har enligt propositionen
förordats av ett antal remissinstanser. Motionärerna förordar den senare
metoden, som kommer att verka sparfrämjande, i det att hela del i propositionen
föreslagna försäkringsavdraget kan utnyttjas för frivilliga försäkringar
av olika slag.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 677 och II: 810 uttalas att flera
skäl talar för ett utbrytande av den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften
till en fristående avdragspost i likhet med vad som gäller för folkpensionsavgiflen.
Huvudmotivet bakom det nuvarande försäkringsavdraget är att stimulera
det frivilliga försäkringssparande!. Att avdraget för sjukförsäkringsavgiften
nu får ske inom ramen för försäkringsavdraget, beror givetvis huvudsakligen
på att sjukförsäkringen tidigare varit frivillig. Den allmänna
sjukförsäkringens obligatoriska karaktär borde i och för sig leda till att avgiften
ulbröts till eu särskild avdragspost. Så länge den ligger inom ramen
för det allmänna försäkringsavdraget måste den inkräkta på utrymmet för
de frivilliga försäkringarna. För att reducera denna verkan har statsmakterna
hittills valt vägen att höja försäkringsavdragets maximum. En långsiktig
och från principiella synpunkter mer tilltalande lösning kan knappast
nås denna väg. En annan omständighet som bör beaktas, är den för
närvarande olikartade ställning i avdragshänseende som på denna punkt
råder mellan löntagare och företagare.

I motionen 1: 680 erinrar motionären om all en stor del av premierna för
eu försäkring icke utgör sparande. Endast kapitalförsäkringsdelen kan med
rätta hänföras till sparande. Återstoden är riskfördelning. Skattelagssakkunniga
ifrågasatte i betänkande, SOU 1954: 18, att försäkringsavdraget
skulle av principiella skäl avskaffas. Känt är hur ifrågavarande avdragsrätt
utnyttjas som skäl av mindre nogräknade ackvisitörer.

2 U i han g till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 63

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

Övriga frågor

I motionerna I: 475 och II: 552 föreslås att omkostnadsavdraget under inkomst
av tjänst icke skall — såsom nu — avrundas till närmast lägre hundratal
kronor. Härigenom bortfaller incitamentet för den skattskyldige att
söka redovisa omkostnader, som för upp avdragsbeloppet till ett liögre liggande
hundratal kronor. Vidare yrkas att den beskattningsbara inkomsten
skall i enlighet med tidigare gällande regler avrundas nedåt till närmast
lägre tiotal kronor. Avrundningen till närmast lägre 100-tal kronor har inte
medfört någon arbetsbesparing vid skattedebiteringar.

Utskottet

Frågan om premiering av sparande genom lättnader vid beskattningen
har under det senaste decenniet ägnats betydande uppmärksamhet. År 1957
hemställde riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt
och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och
möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former som därvid
borde komma i fråga. Denna undersökning har numera verkställts av
utredningen om sparstimulerande åtgärder, som framlagt resultatet av sitt
arbete i ett i början av detta år avgivet betänkande (SOU 1961:2). Därvid
har utredningen förordat vissa åtgärder i syfte att främja sparandet
på annat sätt än genom lättnader i beskattningen. Bl. a. föreslås införande
av en ny sparform efter i huvudsak samma riktlinjer som ungdomens lönsparande,
förslagsvis benämnt allmänna lönsparandet. Vidare förordar utredningen
vissa åtgärder i syfte att främja bostadssparandet. Däremot har
majoriteten i utredningen ansett att det icke är möjligt att förorda att det
totala enskilda sparandet stimuleras genom en definitiv skatteminskning
satt i relation till det belopp som insättes på ett särskilt konto. Sammanfattningsvis
konstaterar utredningen beträffande möjligheterna att genom
ett system med definitiv skatteminskning stimulera sparandet att det inte
går att endast premiera sådant sparande som är framkallat av själva premieringsförfarandet.
Premieringen måste omfatta även medel som härrör
från sparande, som ändå skulle ha skett, samt sådana medel, som härrör
från tidigare befintliga tillgångar. Premieringskostnaderna skulle med all
sannolikhet bli lika stora som eller större än den framkallade sparandeökningen.
Vidare skulle kostnaderna komma att bli av den storleksordningen
att de kunde få betydande verkningar på statens och kommunernas finanser.

Utredningen har även behandlat frågan om ett system för sparpremiering
byggt på uppskjuten beskattning och därvid funnit att ett förfarande
med uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt komme
att leda till en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av
bestämmelser härom vore emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 19

om att åstadkomma en stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomstutjämning
mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende komme därför
att i olika avseenden beröra nu pågående skatteutredningar och ha samband
med av dessa behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande
i samband med övriga skattefrågor.

Mot utredningens ståndpunktstagande i frågan om skattepremiering av
sparande har två reservationer anförts inom utredningen. Ledamöterna i
utredningen Antonsson, Brundin och Danmans har sålunda förordat införande
av former för sparpremiering genom såväl definitiv skatteminskning,
i form av särskilda sparkonton, som genom uppskjuten beskattning
genom utjämningskonton. Ledamoten Antonsson har därjämte uttalat sig
för en premiering av även annat sparande än de nämnda formerna för
banksparande.

I förevarande proposition har departementschefen redovisat sitt ställningstagande
till utredningens förslag och därvid sagt sig ämna i annat
sammanhang överväga förslagen beträffande lönsparandet och bostadssparandet.
Departementschefen har i likhet med utredningens majoritet funnit,
att en direkt premiering skattevägen av sparandet icke erbjuder en
framkomlig väg. I stället anser departementschefen att en lindring i beskattningen
av sparkapitalets avkastning bör genomföras och förordar i
sådant syfte en höjning med en tredjedel av de skattefria bottenbeloppen
för inkomst av kapital. Härigenom skulle maximibeloppet för det s. k.
sparavdraget, vilket nu utgör 300 kronor, eller för makar gemensamt 600
kronor, komma att höjas till 400 resp. 800 kronor.

I motionen 1:680 yrkas att riksdagen avslår Kungl. Maj :ts förslag.

För egen del har utskottet ansett att ytterligare åtgärder i syfte att uppmuntra
nysparandet kan vara förtjänta av att övervägas. Ett ökat enskilt
sparande innebär nämligen att den enskilde medborgaren i vidgad utsträckning
avstår från löpande konsumtion och att ytterligare utrymme härigenom
skapas för tillgodoseende av investeringsbehov i samhället. Inte minst
i nuvarande konjunkturläge är detta av betydelse, och med hänsyn härtill
talar skäl för att avsedda sparstimulerande åtgärder vidtas utan dröjsmål.
Utskottet har därför funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj :ts förslag
om höjning av maximibeloppen för det s. k. sparavdraget.

I vissa av de föreliggande motionerna har föreslagits åtgärder i syfte att
motsvarande avdrag skall medges även från annan inkomst än kapitalinkomst.

I de likalydande motionerna I: 73 och II: 88 — liksom i motionerna
I: 678 och II: 809 — hemställes att rätten att åtnjuta s. k. sparavdrag skall
utsträckas att gälla även fysiska personer, som har inkomst av rörelse,
jordbruk eller annan fastighet. Avdragsbeloppet skall enligt förslaget maximeras
till beloppet av en efter fyra procent ränta beräknad avkastning
av det egna kapital, som den skattskyldige kan ha nedlagt i förvärvskällan
i fråga.

llihang till riksdagens protokoll 1061. 7 samt. Xr 63

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

Även om den ifrågasatta åtgärden kan vara ägnad att främja sparandet
synes dock den sparfrämjande effekten av förslaget böra bedömas såsom
tämligen ringa. Till stöd för motionsyrkandet har emellertid inte i främsta
rummet åberopats dess inverkan på sparandet, utan att en vidgad rätt att
åtnjuta sparavdraget skulle medföra större rättvisa mellan olika kategorier
inkomsttagare. Enligt gällande regler får sparavdraget åtnjutas av samtliga
inkomsttagare, som har behållen inkomst av kapital, sålunda även av
dem som har huvudinkomst av rörelse, jordbruk eller annan fastighet. Ingenting
tyder på att kategorien företagare genomsnittligt sett skulle utnyttja
avdraget i mindre omfattning än t. ex. löntagare. Självfallet kan vid bedömande
av det berättigade i föreliggande yrkande utskottet inte underlåta
att ta hänsyn till det kända förhållandet, att beskattningsreglerna i
fråga om inkomst av rörelse och jordbruk medger rörelseidkare resp. jordbrukare
med bokföringsmässig redovisning vidsträckta möjligheter till konsolidering
genom vinstreglerande dispositioner, som innebär uppskov med
inkomstbeskattningen av intäkter i verksamheten. De skattemässiga fördelar,
som dylika beskattningsregler innebär, torde vara avsevärt större än
de, som sparavdraget erbjuder. Utskottet finner sig i betraktande av angivna
förhållanden icke kunna dela den uppfattningen, att den yrkade lagstiftningsåtgärden
uppbäres av ett rättvisekrav. Utskottet avstyrker med
hänvisning till det anförda motionerna I: 73 och II: 88 samt I: 678 och
II: 809.

I fråga om förslaget i motionerna 1:258 och 11:208 samt 1:674 och II:
813 att ogift med hemmavarande barn skulle bli berättigad till s. k. sparavdrag
från inkomst av kapital med samma belopp som gäller för makar
gemensamt, vill utskottet framhålla, att ogift försörjare och varje dennes
barn är, var för sig, berättigad till sparavdrag med det lägre beloppet. Någon
samtaxering sker icke av föräldrars och barns inkomster. Med hänsyn
till dessa förhållanden torde anledning inte föreligga att ge försörjaren
dubbelt sparavdrag. På grund härav avstyrker utskottet bifall till de angivna
motionerna.

I motionerna 1:351 och 11:409 liksom i motionerna 1:674 och 11:813
har förordats skattefrihet i viss utsträckning även för avkastning å aktier
och föreningsandelar. Då det inte kan anses vara motiverat att införa särskilda
bestämmelser för vissa slag av kapitalinkomster, får utskottet avstyrka
motionerna i denna del.

I motionerna 1:351 och 11:409 föreslås även skattefrihet för visst sparande
i form av »överamorteringar» beträffande egnahem eller bostadsrättslägenhet.
Såsom »normal amortering» anses därvid ett belopp, motsvarande
1,5 procent av taxeringsvärdet. Det högsta belopp per år som
bör få dras av i deklarationen bör för barnlös skattskyldig vara 700 kronor
med tillägg av 200 kronor för vart och ett förekommande barn under
16 år. Inte heller detta yrkande kan utskottet biträda, i synnerhet som ett
dylikt avdrag skulle i hög grad föranleda komplikationer vid taxeringen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 21

I förevarande sammanhang har utskottet även att behandla väckta motionsyrkanden
om införande av nya former av skattepremierat sparande. Förslag
om lagstiftningsåtgärder i detta hänseende har framlagts i motionerna
1:351 och II: 409. I dessa motioner förordas rätt till avdrag i deklarationen
för den som gör avsättningar till ett särskilt bostadskonto intill ett belopp
av 6 000 kronor (för äkta makar 12 000 kr.) under loppet av sex år. Därest
de avsedda medlen används för byggande av egnahem eller anskaffande av
bostadsrättslägenhet skall skattebefrielsen bli definitiv. Vidare förordas att
den som i viss ordning och på vissa i motionerna angivna villkor för eget
barns räkning insätter medel i bank eller annan penninginrättning på särskilt
konto, utbildningskonto, skall erhålla avdrag vid inkomsttaxeringen för
det under året insatta beloppet. Yrkandena åsyftar således en definitiv skattebefrielse
genom kontoinsättningar.

I de inbördes likalydande motionerna 1:673 och 11:811 samt 1:675 och
II: 808 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om förslag
till höstriksdagen om premiering av sparande å särskilt sparkonto i bank
eller annan penninginrättning, samt inrättande av allmänt utjämningskonto
i huvudsaklig överensstämmelse med den vid förenämnda betänkande fogade
reservationen. I det förstnämnda motionsparet framställes tillika motsvarande
yrkande såvitt avser premiering av det personliga nysparandet av reell
karaktär.

I anslutning till samtliga dessa motionsyrkanden får utskottet erinra om
att utredningen om sparstimulerande åtgärder ingående övervägt skattepremiering
av den art motionärerna förordar. De skäl, som utredningen åberopat
för sitt ställningstagande och vilka i korthet redovisats ovan, finner utskottet
bärande. Utskottet kan därför inte tillstyrka förevarande motionsyrkanden.

Sedan länge har försäkringssparandet gynnats i beskattningshänseende.
Redan år 1910 infördes i syfte att uppmuntra försäkringstecknandet rätt till
visst avdrag för erlagda premier för kapitalförsäkringar samt sjuk- och
olycksfallsförsäkringar. Premier för dessa slag av försäkringar är eljest icke
avdragsgilla, enär utfallande försäkringsbelopp för sådana försäkringar i
princip icke beskattas.

För närvarande gäller beträffande detta avdrag följande. Avdrag medges
med högst 600 kronor för makar gemensamt och för ensamstående med
hemmavarande barn samt med högst 300 kronor för annan skattskyldig. I
avdragsbeloppet inrymmes även avgift till den allmänna sjukförsäkringen.
Avdrag med 150 kronor för ogift och 300 kronor för makar medges schablonmässigt
för alla, även om vederbörande icke haft nagra utgifter av detta slag.
Större delen av schablonavdraget täcks emellertid i flertalet fall av sjukförsäkringsavgiften.
Den som haft utgifter för ifrågavarande slag av försäkringar
med högre belopp än schablonbeloppet kan inom ramen för nämnda
maximibelopp få avdrag för sina verkliga kostnader, om dessa specificeras i
deklarationen.

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

I propositionen förordas, att avdragens maximibelopp höjes till 400 kronor
för ogift och 800 kronor för gifta samt för ensamstående med barn.

I motionen I: 680 yrkas avslag å propositionen även i denna del. I andra
motioner återigen förordas åtgärder med syfte att ge försäkringssparandet
än större stimulans än vad departementschefens förslag innebär. Sålunda
yrkas i motionerna I: 475 och II: 552 samt I: 679 och II: 812, att den schablonmässiga
delen av försäkringsavdraget slopas, varigenom den sparfrämjande
effekten ökas. Ett ytterligare skäl för yrkandet är att motionärerna ansett
avdraget komplicera deklarations- och taxeringsförfarandet. Vidare
framlägges i motionerna I: 679 och II: 812 samt I: 677 och 11:810 förslag att
från försäkringsavdraget bryta ut den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften
och medge avdrag för denna avgift för sig såsom allmänt avdrag. Därigenom
skulle större utrymme beredas för frivilliga försäkringar. Det skulle
också bli möjligt att tillgodose önskemålen om en lika behandling av företagare
och anställda, då det gäller möjligheterna att utnyttja försäkringsavdraget
för andra försäkringar än den lagstadgade sjukförsäkringen.

Sistnämnda spörsmål har även uppmärksammats i motionerna I: 74 och
II: 85 samt I: 487 och II: 549, vari yrkats att jordbrukare eller rörelseidkare
såsom omkostnad i förvärvskällan skall få göra avdrag för sjuk- och olycksfallsförsäkring
som avser honom själv.

Utskottet får i anledning härav framhålla följande.

Ett slopande av den schablonmässigt bestämda delen av försäkringsavdragel
skulle leda till skatteskärpningar för de grupper skattskyldiga, vilka
på grund av låga inkomster eller eljest, har inga eller små kostnader för försäkringspremier,
däribland den stora gruppen pensionärer. Enligt utskottets
mening bör en åtgärd som får sådana konsekvenser inte genomföras. Utskottet,
som ej heller är övertygat om att ett slopande av schablonavdraget
skulle medföra någon fördel ur förenklingssynpunkt, kan således ej biträda
förevarande motionsyrkanden.

Vad beträffar förslaget att bryta ut den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften
från försäkringsavdraget vill utskottet framhålla, att därigenom skulle
tillskapas ytterligare en avdragsform, vilken skulle ändra principerna för
beskattningen av försäkringstagare. Utskottet vill även erinra om att anledningen
till att försäkringsavdragets maximibelopp år 1955 höjdes från 200
iesp. 400 kr. till 300 resp. 600 kr. var att — även sedan premier för den
obligatoriska sjukförsäkringen blev avdragsgilla inom ramen för försäkringsavdraget
— bibehålla utrymmet för frivilliga försäkringar vid genomsnittligt
sett samma belopp som tidigare.

Ett utbrytande av sjukförsäkringsavgiften skulle vidare förutsätta att den
schablonmässigt bestämda delen av försäkringsavdraget minskas, vilket delvis
skulle medföra samma olägenheter, som utskottet nyss berört med avseende
å pensionärer m. fl. En reform i den angivna riktningen bör därför
åtminstone för närvarande inte genomföras. Utskottet avstyrker således de
angivna motionsyrkandena.

Med det anförda har utskottet tagit ställning till konstruktionen av försäkringsavdraget,
varför endast återstår att behandla frågan om maximibeloppen
för avdraget bör höjas i enlighet med departementschefens förslag

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 196t 23

eller, som yrkas i motionen 1: 680, bibehållas på nuvarande nivå. Enligt
utskottets mening bör om — i enlighet med vad utskottet ovan förordat - -avdraget från inkomst av kapital liöjes, en motsvarande höjning av försäkringsavdraget
komma till stånd. Utskottet biträder således Kungl. Maj :ts förslag
även i denna del, vilket innebär att utskottet finner yrkandet i motionen
I: 680 böra avslås.

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionerna 1:74
och II: 85 samt 1: 487 och II: 549 rörande avdrag för rörelseidkares och jordbrukares
egna sjukförsäkringar.

I motionerna har påpekats att eftersom en anställd inte själv behöver
svara för sitt skydd mot olycksfall i arbete får han större utrymme för avdrag
inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget för premier avseende
andra försäkringar än sådan skattskyldig, som själv måste bekosta premieerna
för egen olycksfallsförsäkring. Detta förhållande har av motionärerna
betecknats som en orättvisa.

Den olikhet som föreligger sammanhänger med den konstruktion man valt
i fråga om beskattningen av utfallande försäkringsbelopp. Då bestämmelserna
antogs diskuterades huruvida den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen
skulle i beskattningshänseende behandlas på samma sätt som annan försäkring
tagen för olycksfall i arbete, d. v. s. arbetstagaren skulle skatta fullt
för utfallande belopp, och i den mån han själv haft någon kostnad för premie
få göra avdrag under inkomst av tjänst för sådan kostnad. Givetvis hade
det varit möjligt att göra en sådan konstruktion även beträffande den obligatoriska
sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. Det hade emellertid då varit
nödvändigt att höja ersättningsbeloppen till sådan nivå att den anställde
efter skatteavdrag fått samma nettobelopp som nu. En sådan konstruktion
skulle självfallet ha medfört att premiekostnaderna stigit avsevärt. Vilket alternativ
man valde spelade för den anställde i princip ingen roll; han skulle
i båda fallen få samma nettobehållning. Eftersom premiekostnaderna skulle
åvila arbetsgivaren hade inte heller dessas storlek någon betydelse för den
anställde.

En följd av att den anställde icke själv behöver svara för sitt försäkringsskydd
mot olycksfall blir, att han får något större utrymme under försäkringsavdraget
för premier för försäkringar av annan art än den, som själv
måste bekosta premier för olycksfallsförsäkring. Att med utgångspunkt från
detta förhållande vidtaga en ändring i den riktning motionärerna yrkat finner
utskottet emellertid inte böra ifrågakomma. Beskattningen av en företagares
sjuk- eller olycksfallsförsäkring sker icke efter andra grunder än
som gäller för flertalet andra försäkringar av denna art. Utskottet anser sig
därför böra avstyrka bifall till de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottets hemställa,

A. att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 160 och med avslag å motionen I: 680 av herr
Spetz, måtte för sin del antaga det vid propositionen fogade
förslaget till lag om ändrad lydelse av 39 § 3 inom. och 46 $

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);

B. att följande motioner, nämligen

1 a) de likalydande motionerna I: 73 av herrar Ragnar
Bergh och Ringabv samt II: 88 av herr Magnusson i Borås
m. fl.,

b) de likalydande motionerna 1:678 av herrar Ringaby
och Ragnar Bergh samt II: 809 av herrar Magnusson i Borås
och Nordgren,

2 a) de likalydande motionerna I: 674 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 813 av herr Hjalmarson m. fl.,

b) de likalydande motionerna I: 258 av fru Segerstedt Wiberg
m. fl. och II: 208 av fru Gunne m. fl.,

c) de likalydande motionerna I: 351 av herr Ewerlöf in. fl.
och II: 409 av herr Hjalmarson m. fl., såvitt motionerna avser
ändring i kommunalskattelagen,

3) de likalydande motionerna I: 351 av herr Ewerlöf in. fl.
och II: 409 av herr Hjalmarson m. fl., såvitt motionerna avser
bostadssparande och utbildningssparande,

4 a) de likatydande motionerna 1: 673 av herr Bengtson
m. fl. och II: 811 av herr Hedlund m. fl.,

b) de likalydande motionerna 1:675 av herr Källqvist
m. fl. och II: 808 av herr Jönsson i Ingemarsgården in. fl.,

5 a) de likalydande motionerna 1:679 av herr Ringaby
m. fl. och II: 812 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,

b) de likalydande motionerna 1:677 av herr Lundström
m. fl. och II: 810 av herr Ohlin m. fl.,

c) de likalydande motionerna 1:475 av herr Lundström
m. fl. och 11:552 av herr Ohlin m. fl., såvitt motionerna avser
det s. k. försäkringsavdraget,

6 a) de likalydande motionerna I: 74 av herrar Eric Carlsson
och Sundin samt II: 85 av herr Fälldin,

b) de likalydande motionerna 1: 487 av herr Sveningsson
m. fl. och II: 549 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., ävensom

7) de likalydande motionerna 1:475 av herr Lundström
m. fl. och II: 552 av herr Ohlin m. fl., såvitt motionerna avser
omkostnadsavdrag och beskattningsbara belopp,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm den 18 maj 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 25

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson,
Spetz, ifröken Ranmark, herrar Söderquist, Yngve Nilsson, Wärnberg,
Sundin och Gösta Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg,
Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Engkvist, Gustafson i Göteborg, Magnusson i
Borås, Andersson i Essvik och Kristenson i Göteborg.

Reservationer

I) av herr Spetz, vilken — med hänvisning till innehållet i motionen
1:680 — ansett att utskottet under punkten A) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen I: 680 måtte avslå
Kungl. Maj :ts proposition nr 160.

II) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson
i Borås, vilka beträffande s. k. aktiesparande hemställt under punkten
A,

att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna
I: 351 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:409 av herr Hjalmarson
m. fl. såvitt motionerna avser ändring i kommunalskattelagen,
samt de likalydande motionerna 1:674 av
herr Ewerlöf m. fl. och 11:813 av herr Hjalmarson in. fl.,
— måtte för sin del antaga den i sistnämnda två motioner
föreslagna lydelsen av 39 § 3 mom. första stycket kommunalskattelagen.

III) av herrar Söderquist, Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Kollberg, Nilsson
i Svalöv, Gustafson i Göteborg och Magnusson i Borås, vilka beträffande
frågan om att bryta ut den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften ur det
allmänna försäkringsavdraget att avdragas för sig

dels ansett att utskottet bort tillstyrka yrkandena i motionerna 1:677
av herr Lundström m. fl. och II: 810 av herr Ohlin m. fl. samt motionerna
1:679 av herr Ringaby m. fl. och 11:812 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,
samt att den del av utskottets yttrande å sid. 22, som börjar å rad 18 nedifrån
med orden »Vad beträffar» och slutar å rad 4 nedifrån med orden
»angivna motionsyrkandena.», bort ha följande lydelse:

»Försäkringsavdragets ursprungliga uppgift bär varit att stimulera det
enskilda, frivilliga .försäkringssparande!. En inbakning av den obligatoriska
sjukförsäkringsavgiften i detta avdrag, vilket för närvarande sker,
strider sålunda mot försäkringsavdragets syfte. I likhet med vad fallet är
med den obligatoriska folkpensionsavgiften synes det utskottet riktigt att
sjukförsäkringsavgiften får avdragas för sig. En sådan omläggning skulle
utan tvivel leda till en viss förenkling av deklarationsarbetet, då det nuva -

26 Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

rande försäkringsavdragets konstruktion visat sig vara svårhanterlig för
deklaranterna.

Genom ett utbrytande av sjukförsäkringsavgiften ur försäkringsavdraget
till en särskild avdragspost skulle — såsom påpekats i de förevarande
motionerna — en mera likartad behandling i avseende på detta avdrag
uppnås mellan olika kategorier skattskyldiga. Härmed har syftet med motionerna
I: 74 och II: 85 samt 1:487 och 11:549 tillgodosetts. Samtidigt
skulle ramen för avdrag för premier till frivilligt försäkringssparande vidgas
på en väg, som inte minst på längre sikt synes utskottet ändamålsenlig.
»

dels ock under punkten A hemställt,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 677 av herr Lundström m. fl. och II: 810 av herr Ohlin
m. fl. samt de likalydande motionerna I: 679 av herr Ringaby
m. fl. och II: 812 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. måtte
antaga den lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen,
som föreslagits i sistnämnda två motioner.

IV) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson
i Borås, vilka beträffande sparavdrag för jordbrukare m. fl. under
punkten B 1) hemställt,

att riksdagen — i anledning av de inbördes likalydande
motionerna I: 73 av herrar Ragnar Bergh och Ringaby samt
II: 88 av herr Magnusson i Borås m. fl. ävensom I: 678 av
herrar Ringaby och Ragnar Bergh samt II: 809 av herrar
Magnusson i Borås och Nordgren — måtte för sin del antaga
det vid sistnämnda två motioner fogade förslaget till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).

V) av herrar Söderquist, Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Kollberg, Nilsson
i Svalöv, Gustafson i Göteborg och Magnusson i Borås, vilka beträffande
sparavdrag för ofullständiga familjer

dels anfört följande:

de ^kalydande motionerna I: 258 av fru Segerstedt Wiberg m. fl. och
11: 208 av fru Gunne m. fl. har hemställts, att det enligt 39 § 3 mom. utgående
s. k. kapitalavdraget vad angår ogift och därmed jämförlig skattskyldig
med minderåriga barn skall medgivas med samma belopp som för äkta makar.
Samma yrkande har ställts i motionerna I: 674 av herr Ewerlöf m. fl.
och II: 813 av herr Hjalmarson m. fl. Motionärerna åberopar bl. a. det förhållandet
att i fråga om försäkringsavdraget samma högsta avdragsbelopp tilllämpas
för ensam skattskyldig med minderåriga barn som för äkta makar.
Vi biträder yrkandet i nämnda motioner.»

dels ock ansett att utskottet med bifall till förenämnda motioner bort hemställa,

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

att riksdagen måtte för sin del antaga det i motionerna I:
674 och II: 813 framlagda förslaget till lag angående ändring
av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), såvitt
gäller 39 § 3 mom. andra stycket.

VI) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson
i Borås, vilka beträffande amorteringssparande hemställt under
punkten B 2 c),

att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna
I: 351 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 409 av herr Hjalmarson
m. fl. — måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

lag angående ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

Härigenom förordnas, att till 46 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall fogas ett nytt moment, betecknat 5 mom., av nedanstående
lvdelse.

46 §.

5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till
bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två
familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar
lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av
skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5
procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,
den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må han
i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock högst
med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor för
ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån den sammanlagda
amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret
av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda, hos banker och
andra penninginrättningar innestående medel.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser
skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering för
år 1962 eller tidigare år.

VII) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson
i Borås, vilka beträffande bostadssparande och utbildningssparande
hemställt under punkten B 3),

att riksdagen måtte — i anledning av de likalydande motionerna
1:351 av herr Ewerlöf in. fl. och 11:409 av herr

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

Hjalmarson m. fl., såvitt motionerna avser bostadssparande
och utbildningssparande — antaga de vid motionerna fogade
förslagen till

1) förordning om bostadssparande

2) förordning om utbildningssparande

VIII) av herrar Söderquist, Sundin, Kollberg, Vigelsbo och Gustafson i
Göteborg, vilka beträffande skattepremiering av sparande

dels ansett att utskottet bort tillstyrka yrkandet i de likalydande motionernr
I: 675 av herr Källqvist m. fl. och II: 808 av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl. ävensom yrkandena under punkterna 2) och 3) i de likalydande
motionerna I: 673 av herr Bengtson m. fl. och II: 811 av herr Hedlund m. fl.
samt att den del av utskottets yttrande å s. 21, som börjar å rad 22 uppifrån
med orden »I anslutning» och slutar å rad 27 med orden »förevarande
motionsyrkanden.», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar uppfattningen att de sparstimulerande åtgärderna bör ges
en mer generell utformning än vad som förordats i propositionen. Den i
förevarande motioner förordade metoden att anknyta sparpremieringen till
särskilda sparkonton i bank jämte kompletterande möjligheter till utjämningskonton
synes utskottet vara en framkomlig väg. Härigenom kan premieringen
för sparinsatsen ges formen av en lättnad i inkomstskatten, vilket
utskottet anser väsentligt. Förslag i anslutning till den av reservanterna
i utredningen gemensamt framlagda reservationen bör därför utarbetas av
Kungl. Maj:t och föreläggas höstsessionen.»

dels ock under punkten B 4) hemställt,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna I:
675 av herr Källqvist m. fl. och II: 808 av herr Jönsson i
Ingemarsgården m. fl. samt i anledning av de likalydande
motionerna I: 673 av herr Bengtson m. fl. och II: 811 av herr
Hedlund m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
förslag till årets höstsession om åtgärder i syfte att stimulera
det enskilda sparandet i enlighet med den av ledamöterna
Antonsson, Brundin och Danmans avgivna reservationen
till utredningen om sparstimulerande åtgärder (SOU
1961:2) innefattande

dels skattepremiering för medel som insättes å särskilda
sparkonton i bank eller därmed jämförlig inrättning,
dels allmänt utjämningskonto enligt i reservationen angivna
riktlinjer.

IX) av herrar Spetz, Söderquist; Kollberg och Gustafson i Göteborg, vilka
beträffande justering av de s. k. schablonavdragen

dels — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 475
av herr Lundström m. fl. och II: 552 av herr Ohlin m. fl. — ansett att utskottet
bort tillstyrka de i motionerna framställda yrkandena;

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

dels ock under punkten B 7) hemställt,

att riksdagen i anledning av nämnda motioner måtte
a) för sin del antaga följande

Förslag
till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 33 § 2 mom., 50 § 2 och 3 mom. samt 51 §
kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

33 §.

2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, skall anses hava haft
utgifter, som i 1 mom. sägs, till ett belopp av minst 100 kronor.

Vad i första stycket sägs skall icke gälla, om summan av utgifterna uppgår
till eller överstiger summan av intäkterna, ej heller i den mån avdraget
genom tillämpning av nämnda stycke skulle komma att överstiga summan
av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

50 §.

2 mom. För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller
någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den
beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt
ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---jämkning medgivits.

Om skattskyldigs---ovan sägs.

Skattskyldig, vars--- — stycket förmäles.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör
för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För skattskyldig--- — stycket förmäles.

Kan kommunalt--— i kommunen.

För annan---beskattningsbar inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

För fysisk person, som varit bär i riket bosatt under hela eller någon del
av beskattningsåret, inträder skatteplikt till kommunal inkomstskatt

i hemortskommunen: då den beräknade beskattningsbara inkomsten där
uppgår till minst 20 kronor;

i annan kommun: då den beräknade beskattningsbara inkomsten där
uppgår till minst 100 kronor.

För annan skattskyldig än i första stycket sägs inträder skatteplikt, då
den beräknade beskattningsbara inkomsten i kommunen uppgår till minst
100 kronor.

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1962 eller tidigare år.

b) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2—4 mom. förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2—4 mom. förordningen den 26 juli 1947
om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 §.

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under
hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten
av den taxerade inkomsten minskad med statligt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---jämkning medgivits.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör
för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den taxerade
inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.

4 mom. Skatteplikt till statlig inkomstskatt inträder

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon de!
av beskattningsåret: då den beräknade beskattningsbara inkomsten uppgår
till minst 20 kronor;

för annan skattskyldig: då den beräknade beskattningsbara inkomsten
uppgår till minst 100 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år.

c) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 1947
(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig
förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 31

8 §■

Bär skattskyldig hemmavarande barn, som icke fyllt 21 år, skall, därest
barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst icke
uppgår till minst 20 kronor, den skattskyldige taxeras jämväl för barnets
förmögenhet. I den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet inbegripes i
sådant fall jämväl barnets iförmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962; ddck att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år.

d) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av A § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 212)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
1953 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §•

1 mom. Har lokal---sådana tabeller.

Skattetabellerna skola---förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige
än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av trehundrafemtio
kronor för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan,
och tvåhundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen
till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande
för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat
till grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar
en till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, understigande
ettusentvåhundra kronor, eller till sådan skatt beskattningsbar inkomst
understigande tjugu kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola
angivas i helt antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962 och skall dessförinnan
tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret 1962.

32 Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

X) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka

1. beträffande sparavdrag för jordbrukare m. fl.

dels ansett, att den del av utskottets yttrande å s. 20 som börjar å rad 1
uppifrån med orden »Även om» och slutar å rad 22 uppifrån med orden
»och II: 809.» bort erhålla följande lydelse:

»Till stöd för motionsyrkandet har inte i främsta rummet åberopats dess
inverkan på sparandet, utan att en vidgad rätt att åtnjuta sparavdraget
skulle medföra ökad rättvisa mellan olika kategorier inkomsttagare. Frågan
gäller således en avvägning i beskattningen mellan olika skattskyldiga. Utskottet
är för sin del inte övertygat om att den av motionärerna förordade
metoden härvidlag är den lämpligaste. Allmänna skatteberedningen har till
uppgift att överse beskattningen i hela dess vidd och kommer således att
uppmärksamma även de inkomstslag som här är i fråga, nämligen inkomst
av rörelse, jordbruksfastighet och annan fastighet. Utskottet förutsätter att
den av motionärerna berörda avvägningsfrågan beaktas i ett dylikt sammanhang
och anser sig härigenom ha besvarat förevarande motioner.»

2. beträffande åtgärder för stimulerande av sparande

dels ansett att den del av utskottets yttrande å s. 21, som börjar å rad 22
uppifrån med orden »I anslutning» och slutar å rad 27 uppifrån med orden
»förevarande motionsyrkanden», bort erhålla följande lydelse:

»I fråga om det i motionerna I: 673 och II: 811 framförda yrkandet om premiering
av det personliga nysparandet, finner utskottet i likhet med motionärerna
synnerligen starka skäl tala för en premiering av det personliga
nysparandet oavsett i vilken form det sker. Den i motionerna åberopade
metoden för en sådan premiering synes lämplig. Utskottet tillstyrker således
bifall till yrkandet om förslag i ärendet till innevarande års höstriksdag
och förutsätter härvid att vad i motionerna anförts om samordning med
särskilda sparkonton och utjämningskonton uppmärksammas.

Av det anförda framgår att utskottet inte kan tillstyrka de i motionerna
I: 351 och II: 409 liksom i motionerna I: 674 och II: 813 framförda yrkandena
om olika stimulerande åtgärder för vissa speciella former av sparande.
»

dels ock hemställt under punkten B 4 a),

att riksdagen — med bifall till yrkandet i motionerna I: 673
av herr Bengtson m. fl. och II: 811 av herr Hedlund m. fl.
i förevarande del -— måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om förslag till innevarande års höstriksdag rörande stimulans
av det personliga sparandet i vad avser premiering
av det personliga nysparandet av reell karaktär, i enlighet
med vad i motionerna anförts.

3. beträffande avdrag för sjuk- och olycksfallsförsäkring avseende jordbrukare
m. fl.

dels ansett att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 22 rad 22

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961 33

uppifrån med orden »Ett slopande» och slutar å s. 23 rad 6 nedifrån med
orden »föreliggande motionerna.», bort ha följande innehåll:

»Ett slopande av den schablonmässigt bestämda delen av försäkringsavdraget
skulle leda till skatteskärpningar för de grupper skattskyldiga, vilka
på grund av egna inkomster eller eljest har inga eller små kostnader för försäkringspremier.
Denna olägenhet kvarstår även om ett utbrytande av sjukförsäkringsavgiften
från försäkringsavdraget samtidigt genomföres. På
grund härav anser sig utskottet inte kunna tillstyrka att dessa åtgärder nu
genomföres. Skall ändringar beträffande försäkringsavdraget genomföras
bör detta uppenbarligen ske i samband med andra ändringar i beskattningen,
så att möjlighet finnes att kompensera dem som får höjd skatt på grund
av ändringen i försäkringsavdragets konstruktion. Utskottet avstyrker därför
de angivna motionsyrkandena.

Med det anförda---(= utskottet s. 22 rad 3 nedifrån—s. 23 rad 15

uppifrån)----en orättvisa.

Den av motionärerna påpekade olikheten i beskattningen bör enligt utskottets
mening snarast undanröjas. Detta synes lämpligast kunna ske genom
att företagare beredes möjlighet att i rörelsebilagan till självdeklarationen
utföra avdrag för ifrågavarande försäkringsutgifter. Utskottet tillstyrker
således bifall till det i motionerna I: 74 och II: 85 samt I: 487 och II: 549
framställda yrkandet.»

dels ock under punkten B 6) hemställt,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 74 av herrar Eric Carlsson och Sundin samt II: 85 av herr
Fälldin ävensom de likalydande motionerna 1:487 av herr
Sveningsson m. fl. och II: 549 av herr Nilsson i Svalöv in. fl.
måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 inom., 29 § 1 mom. samt punkt 1 av anvisningarna
till 20 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten av jordbruksfastighet må avdrag göras för
omkostnader, såsom för:

allt, som är att hänföra till driftkostnader, såsom lön och underhåll åt
arbetspersonal, som uteslutande eller huvudsakligen använts för jordbruket
eller dess binäringar; anskaffning av levande eller döda inventarier till ersättning
för avyttrade, utrangerade eller genom olycksfall eller kreaturssjukdom
förlorade; reparation och underhåll av byggnader, stängsel, diken och
inventarier; inköp av utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1961

skogs vård och underhåll, såsom förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,
skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning med mera dylikt,
ävensom, då fråga är om skogsavverkning, kostnader för virkets huggning,
tillredning, utdrivning, flottning med mera; sjuk- och olycksfallsförsäkring
av icke obligatoriskt slag avseende ägaren eller brukaren av fastigheten, försäkring
av arbetspersonal, byggnader, skog, gröda, förråd och inventarier,
som ej äro att hänföra till personlig lösegendom, med mera sådant;

värdeminskning, som---tillhörande fördelningsledningar.

Har skog —---tidigare medgivits.

Har växande--— av upplåtelsen.

Hemmavarande barn,---- tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening---nämnda gottgörelse.

29 §.

1 mom. Från bruttointäkten---jämförlig verksamhet;

premier för sjuk- och olycksfallsförsäkring av icke obligatoriskt slag avseende
rörelseidkaren;

speciella för —---- tillhörande fördelningsledningar.

Har skattskyldig---oavskrivna värde.

Anvisningar
till 20 §.

1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf
ej medgives, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar
och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka
den skattskyldige är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag dock får göras
för dylika premier och avgifter, framgår av stadgandena i 22 § 1 mom., 25 §
1 mom., 29 § 1 mom., 33 § och 46 § 2 mom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

XI) av herr Spetz.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

610701