Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961
1
Nr 57
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd
samt för amortering av studieskuld, m.m.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de vid riksdagens början väckta, likalydande motionerna I: 146 av
herrar Hedblom och Hilding samt II: 169 av herrar Helén och Gustafson i
Göteborg, vari hemställts »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om proposition rörande avdragsrätt vid beskattningen
för studieunderstöd senast till 1961 års riksdags höstsession»;
2) de vid riksdagens början väckta, likalydande motionerna I: 464 av herr
Ragnar Bergh m.fl. och 11:538 av herr Björkman m.fl., vari hemställts,
»dels att riksdagen måtte för sin del besluta sådana ändringar i kommunalskattelagen
att avdragsrätt medgives för studiekostnader enligt i motionerna
uppdragna riktlinjer; dels att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag
till härför erforderliga författningsändringar»; ävensom
3) de i anledning av propositionen nr 55, vilken proposition hänvisats till
behandling av statsutskottet, väckta likalydande motionerna I: 570 av herr
Hedblom m.fl. och II: 675 av herr Helén m.fl., vari hemställts, »att riksdagen
i samband med behandlingen av Kungl. Maj:t:s proposition nr 55
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
1. att förslag om avdragsrätt för amortering av studieskuld förelägges
riksdagen efter i motionerna 1:569 och 11:674 angiven överarbetning av
1950 års skattelagssakkunnigas utredning (SOU 1960:6) samt
2. att förslag till skattefrihet för studerandes ferieinkomster förelägges
riksdagen i enlighet med 1950 års skattelagssakkunnigas förenämnda utredning».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 146, II: 538 och II: 675 (II: 674).
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 57
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunal skattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke
ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.
I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se
t- ex. RÅ 1936 not. Fi 211).
Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i liket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag
för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,
dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens
hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för
vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §
1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 §
ai berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt
och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt
2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga
beskattningen.
I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950: 21) framlade 19U års
allmänna skattekommitté förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser för
beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd till
undervisning eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle medgivas
under förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år och icke tillhörde
givarens hushåll. Vidare föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor skulle
medgivas skattskyldig, som underhållit hemmavarande barn över 16 år
vilket åtnjutit heltidsundervisning vid läroanstalt. Mot dessa förslag reserverade
sig två av kommitténs ledamöter.
År 1951 avgav 1944 års allmänna skattekommitté betänkande nr V (SOU
1951.13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende,
vari föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar för
amortering av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation
mot detta förslag.
I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser
om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om
avdragsrätt för studieunderstöd, m. m. (stencilerat) har skattelagssakkunniga
föreslagit en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande
periodiska understöd. Enligt förslaget skulle de nuvarande avdragsmöjligheterna
för periodiska utbetalningar inskränkas väsentligt. Avdrag
skulle i princip medges endast i fråga om understöd på grund av bindande
förpliktelser eller då behov av understöd förelåg. Å andra sidan bör enligt
de sakkunnigas mening understöd från föräldrar till barn under dessas stu
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961
3
dietid i viss omfattning vara avdragsgilla. Barnen föreslås icke skola beskattas
för dylikt studieunderstöd.
Även frågan om avdragsrätt för studiekostnader i övrigt har behandlats
av skattelagssakkunniga. I ett den 20 januari 1960 dagtecknat betänkande
(SOU 1960:6) har de sakkunniga utarbetat ett författningsförslag med
bestämmelser om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. 1 betänkandet
lämnas redogörelse för skälen för och emot hänsynstagande vid
beskattningen till kostnader för utbildning. De sakkunniga framhåller emellertid
i samband härmed att, för den händelse hänsyn från det allmännas
sida anses höra tas till det förhållandet att vissa personer med dyrbarare
utbildning tynges av studieskulder, denna grupps speciella förhållanden i
stället kan beaktas genom direkta statsbidrag till amorteringarna. De sakkunniga
tillägger att åtskilliga skäl kan anföras för att stödet till personer
med tyngande studieskulder ges denna form. De sakkunniga har likväl inte
ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att såsom alternativ till de
ifrågavarande avdragsreglerna upprätta förslag till statsbidrag enligt de nu
antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter, som de sakkunniga
funnit att avdragsalternativet obestridligen är ägnat att framkalla, finner
de sakkunniga dock ett system med direkta bidrag vara förtjänt att närmare
övervägas, om särskilda åtgärder anses erforderliga för att minska hördan
för personer som tynges av studieskulder.
Innehållet i det upprättade författningsförslaget kan sammanfattas sålunda.
Rätt till avdrag skall föreligga för amorteringar på statens räntefria studielån
och studielån med statlig kreditgaranti. Avdraget får göras i form av allmänt
avdrag, dock endast i den mån skattskyldig haft inkomst av jordbruksfastighet,
rörelse eller tjänst. Av olika skäl, bl. a. angelägenheten av att viss
försiktighet iakttas vid införandet av ett nytt avdrag av denna beskaffenhet,
har avdrag med hela amorteringsbeloppet ansetts icke böra ifrågakonuna.
Avdrag får åtnjutas med belopp motsvarande högst 60 procent av det under
året i enlighet med föreliggande amorteringsplan erlagda amorteringsbeloppet.
Även skattskyldig som amorterat studielån av annat slag än de nyss
nämnda skall kunna erhålla avdrag, men då i form av särskilt avdrag för
nedsatt skatteförmåga efter prövning i varje särskilt fall.
Slutligen innebär författningsförslaget en utvidgning av möjligheterna att
ge extra avdrag åt skattskyldig som haft så låg inkomst, att den inte uppgått
till det för honom gällande existensminimibeloppet. Sådant avdrag skall
kunna medges skattskyldig, som icke kunnat ha förvärvsarbete i normal
omfattning till följd av att han bedrivit studier vid läroanstalt. Därigenom
skall skattefrihet kunna medges studerande, som under studietiden har
mindre inkomster av feriearbete eller andra tillfälliga arbeten.
över skattelagssakkunnigas betänkande har, efter remiss, utlåtanden av -
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961
givits av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar. Det övervägande
flertalet remissinstanser tillstyrker, att rätt till avdrag för amortering å
studieskuld införes i huvudsaklig överensstämmelse med det av skattelagssakkunniga
utarbetade förslaget. I vissa yttranden förordas dock att samhällets
stöd ges i form av direkta bidrag.
I proposition nr 55 till innevarande års riksdag framlägges på grundval
av bl. a. en inom finansdepartementet den 23 augusti 1960 dagtecknad PM
angående stöd åt de studieskuldsatla förslag om stöd från och med den
1 juli 1961 åt de studieskuldsatta genom avskrivning av 25 procent av kapitalskulden
å studielån med statlig kreditgaranti samt å lån från statens
lånefond för universitetsstudier och allmänna studielånefonden ävensom å
lån för studier från värnpliktslånefonden. Ifrågavarande avskrivning förutsattes
äga rum vid första amorteringstillfället efter det att systemet trätt i
kraft. Avskrivningen föreslås omfatta för budgeåret 1961/62 den då befintliga
skulden i fråga om såväl lån, vilka börjat amorteras före den 1 juli 1961,
som lån vilka börjar amorteras under nämnda budgetår. Från och med budgetåret
1962/63 skall enligt förslaget avskrivningen omfatta lån, som börjar
amorteras under respektive budgetår. Kreditinstitut, som utlämnat studielån
med statlig kreditgaranti, förutsättes bli ersatta för det avskrivna lånebeloppet
genom utbetalning från det under åttonde huvudtiteln upptagna
anslaget till kostnader för avskrivning av vissa studielån med statlig kreditgaranti.
För ifrågavarande ändamål äskas för budgetåret 1961/62 ett förslagsanslag
av 22 miljoner kronor. Garantilånenämnden föreslås bli den
myndighet, som i första hand skall svara för centrala åtgärder i samband
med förslagets genomförande. Kostnaderna för avskrivning av studielån ur
de berörda statliga lånefonderna — 15 miljoner kronor budgetåret 1961/62
— förutsättes bli debiterade respektive fond.
Frågan om de periodiska understödens och studiekostnadernas behandling
i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet, senast vid 1960 års riksdag i anledning av då
väckta motioner av i huvudsak samma innebörd som de nu föreliggande
motionerna. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 74 anförde bevillningsutskottet
— efter att ha erinrat om förenämnda departementspromemoria
— bl. a. att i det läge, vari frågan om avdragsrätt för studiekostnader
befann sig och då utskottet förutsatte att Kungl. Maj:t skulle komma att
redovisa sitt ställningstagande till frågan för 1961 års riksdag, anledning
inte förelåg för riksdagen att anhålla om proposition i ämnet till 1961 års
riksdag eller att vidtaga ändringar i kommunalskattelagen i syfte att möjliggöra
avdrag för studiekostnader över huvud taget. Beträffande frågan om
införande av avdragsrätt för föräldrars kostnader för studerande barn fann
bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961 5
utskottet att ett genomförande av skattelagssakkunnigas förslag rörande avdragsrätt
för studieunderstöd skulle i avsevärd män bortta grunden för
kritiken mot de nuvarande bestämmelserna om periodiskt understöd. I detta
hänseende skulle det i och för sig vara tillräckligt om — som skattelagssakkunniga
förordat — den nuvarande avdragsrätten inskränktes till de fall
då understödet utgår på grund av bindande förpliktelse eller där behov av
understöd föreligger på grund av sjukdom, ålderdom eller liknande. Att
innan slutgiltig ställning tagits till frågan om avdrag för periodiskt understöd
i allmänhet genomföra den av skattelagssakkunniga förordade avdragsrätten
för studieunderstöd var enligt utskottets mening icke lämpligt. Givetvis
kunde man betrakta den föreslagna avdragsrätten för studieunderstöd
för sig som en studiesocial åtgärd, men den borde då ställas mot andra
tänkbara åtgärder med sådant syfte. Utskottet ville därvidlag erinra om att
sedan skattelagssakkunnigas förslag framlades den statliga stipendieverksamheten
vidgats i betydande omfattning. Enligt utskottets uppfattning
borde frågan om införande av ett sådant avdrag därför upptas i ett större
sammanhang än som kunde ske vid 1960 års riksdag.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
Yrkandet i de likalydande motionerna I: 146 av herrar Hedblom och Hilding
samt II: 169 av herrar Helén och Gustafson i Göteborg avser frågan
om införande av studieunderstöd. Motionärerna erinrar om att med hänsyn
till att förslag om sludiekostnaderna ej förelegat har Kungl. Maj:t hittills
avstått från att förelägga riksdagen proposition om avdragsrätt för studieunderstöd.
I ett interpellationssvar år 1958 anförde finansministern betänkligheter
mot skattelagssakkunnigas förslag ur stalsfinansiell synpunkt. Motionärerna
understryker att kravet på avdragsrätt för studieunderstöd är en
rättvisefråga, som gäller hur de samlade skattebördorna skall fördelas, och
inte kan avvisas med hänvisning till otillräckliga statsfinansiella resurser.
Ingen torde bestrida att de nuvarande bestämmelserna om periodiska understöd
är orättvisa. Avdrag för periodiskt understöd är sålunda medgivet
till en sysslolös person, men ej för hjälp till barn för studier och annan utbildning.
I tidigare motioner rörande avdragsrätt för periodiskt understöd
till studerande har framhållits alt en annan konstruktion än den skattelagssakkunniga
föreslagit vore att föredraga. Avdragsrätten borde inte vara av
den snäva karaktär som dessa tänkt sig. Denna fråga har nu varit föremål
för ett ganska omfattande utredningsarbete, varför ett definitivt förslag som
tillgodoser de synpunkter, som riksdagen anfört i samband med sin begäran
om förslag till ändrade avdragsregler, nu bör föreläggas riksdagen.
I de likalydande motionerna I: 464 av herr Ragnar Bergh m. fl. och II: 588
av herr Björkman in. fl. förordas ändringar i skatteförfattningarna i syfte
att införa avdragsrätt för studiekostnader. Motionärerna framhåller att stu
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961
(liekostnader i väsentlig utsträckning är att betrakta som omkostnader för
intäkternas förvärvande. För ett stort antal tjänster är det ett absolut villkor
att innehavaren har avlagt viss examen eller förvärvat motsvarande
kunskaper. Det föreligger alltså i sådant fall ett direkt orsakssammanhang
mellan tjänsteinkomsten och omkostnaderna för studierna. En avdragsrätt
för kostnaderna under studietiden står därför helt i överensstämmelse med
skattelagarnas inkomstbegrepp. Motionärerna framhåller vidare att de studerande
är missgynnade i beskattningshänseende så till vida att de under
studietiden i allmänhet saknar möjligheter att tillgodogöra sig ortsavdrag.
De naturliga avdrag och ortsavdrag, som de studerande har rätt till men
som de inte kunnat utnyttja under studietiden, bör få tas igen i efterhand.
Vidare bör beaktas att de studerande inträder i förvärvslivet senare än andra
inkomsttagare. Den i tiden ojämna inkomstfördelningen leder på grund av
progressionen till en särskilt hård beskattning. Hänsyn härtill bör tas vid
fastställandet av de ifrågavarande avdragen. Givetvis bör avdragsrätten endast
avse kostnader för sådana studier som är avsedda att direkt leda till
förvärvsarbete. Av praktiska skäl finner motionärerna lämpligt att dra en
gräns vid studentexamen och motsvarande utbildning. En utvidgning till
lagre utbildning bör dock övervägas sedan erfarenheter vunnits om hur
systemet kommer att fungera i praktiken. Det avdragsgilla beloppet bör
fastställas efter schablonmässiga grunder. Man bör kunna nöja sig med
schablonbelopp för olika slag av examina, varvid utgångspunkten bör vara
ett avdragsgillt belopp av 3 000 kronor för varje studieår av en på normaltid
avlagd examen. Riksskattenämnden bör kunna utfärda anvisningar i detta
hänseende. Avdragsrätten bör få åtnjutas under de tio år som löper från och
med det år, under vilket den studerande efter avlagd examen första gången
erhåller inkomst under 12 månader. Det avdragsgilla beloppet bör fördelas
jämnt under den ifrågavarande tioårsperioden. Avdragsrätten bör gälla med
verkan från och med beskattningsåret 1962. Studerande som efter avlagd
examen första gången uppnått hel årsinkomst under något av åren 1953_
1961, bör äga åtnjuta partiell avdragsrätt som fastställs med utgångspunkt
från det år, då hel årsinkomst efter avlagd examen första gången uppnåddes.
I de likalydande motionerna I: 570 av herr Hedblom m. fl. och II: 675 avherr
Helén m. fl. förklarar sig motionärerna kunna tillstyrka det i propositionen
nr 55 framlagda förslaget såsom ett provisorium i avvaktan på en
viss omarbetning av de skattelagssakkunnigas förslag av år 1960. Efter att
ha redogjort för de skäl, som motionärerna anser tala för och emot de båda
systemen, uttalas, att en avdragsrätt för amortering av studieskuld är en
reform som väl ansluter sig till bärande tankegångar i vårt skattesystem
och låter sig väl motivera från principiell synpunkt. Det av Kungl. Maj:t
föreslagna avskrivningsförfarandet för studieskulder av visst slag innebär
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961
7
i realiteten att en generell stipendiering medges i efterhand. Det ligger vidare
i det föreslagna systemets natur, att stipendierna blir beroende avlånesummans
storlek i det enskilda fallet. En sådan princip för det direkta
studiestödet finner motionärerna betänklig. Propositionen innebär vidare
att sådana studielån, som tagits eller kommer att tagas i annan ordning än
de, som nu föreslås bli omfattade av avskrivningarna, t. ex. privata banklån
mot borgen, är ställda helt utanför. Emellertid bör vissa under remissbehandlingen
av skattelagssakkunnigas förslag framförda synpunkter beträffande
detaljutformningen av förslaget beaktas. Det gäller i första hand
kretsen av lån, för vilka särskilt amorteringsavdrag skulle medgivas, avdragets
omfattning (den föreslagna 60 %-regeln) samt rätten för äkta make
att tillgodogöra sig amorteringsavdrag i den utsträckning som maken eller
makan inte kunnat detta på grund av otillräcklig egen inkomst. Om det av
Kungl. Maj:t föreslagna avskrivningssystemet genomföres såsom ett provisorium
för att sedan avlösas av den mera generellt verkande avdragsrätten,
uppkommer vissa samordningsproblem, vilka kräver särskilda överväganden
av teknisk natur. I princip synes dessa övergångsbestämmelser böra utformas
så att avdrag för amortering å studieskuld icke skall få åtnjutas till
den del som samma lån kommit i åtnjutande av sådan skuldavskrivning som
den nu i propositionen föreslagna. Ifrågavarande tekniska övergångsproblem
tillhör de frågor som bör utredas vid överarbetningen av de skattelagssakkunnigas
förslag till avdragsrätt för amortering av studieskuld.
Vidare framhåller motionärerna att den föreslagna ändringen av 50 § 2
mom. kommunalskattelagen innebärande att beskattningsnämnd skall få
möjlighet att bevilja extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, då vederbörandes
inkomst till följd av studier understigit existensminimum, enligt motionärernas
uppfattning är synnerligen välmotiverad.
I en till bevillningsutskottet inkommen skrift har Sveriges förenade studentkårer
hemställt att riksdagen måtte vidtaga den av skattelagssakkunniga
föreslagna ändringen angående avdrag för studerande med ferie- och
extrainkomster.
Utskottet
I de föreliggande motionerna yrkas vidtagande av åtgärder i syfte att
genom avdragsrätt i någon form vid beskattningen underlätta finansieringen
av studier eller att förbättra de färdigutbildades ekonomiska villkor. Sålunda
förordas införande av avdragsrätt vid taxering för föräldrar, vilka
lämnar understöd till sina studerande barn. Vidare yrkas att studerande,
som har inkomst av förvärvsarbete vid sidan av studierna, skall kunna få
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961
skattebefrielse för sådan inkomst. De yrkanden, som åsyftar att lindra beskattningen
för färdigutbildade, går ut på antingen att avdrag vid beskattningen
skall ges den, som har att amortera studieskulder eller att hänsyn
skall tas till studiekostnader genom schablonmässigt avvägda avdrag, sedan
vederbörande trätt ut i förvärvslivet.
Utskottet behandlar först frågan om införande av avdragsrätt för den,
som redan genomgått viss högre utbildning. Såsom den föregående framställningen
utvisar har frågan om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen
för kapitalavbetalning å studieskuld senast övervägts av skattelagssakkunniga,
vilka år 1960 överlämnade ett betänkande i ämnet, innefattande författningsförslag
med bestämmelser om avdrag i vissa fall för amorteringar
å studieskulder. Beträffande förslagets innehåll hänvisar utskottet till redogörelsen
i det föregående. Vid remissbehandlingen av betänkandet underströks
behovet av åtgärder i syfte att lätta den ekonomiska bördan för de
studieskuldsatta. Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrkte att
rätt till avdrag för amortering å studieskuld infördes i huvudsaklig överensstämmelse
med det av skattelagssakkunniga utarbetade förslaget, men i vissa
yttranden förordades att samhällets stöd i stället skulle ges i form av direkta
bidrag.
Av den föregående redogörelsen framgår vidare att Kungl. Maj :t i den till
behandling av statsutskottet hänvisade propositionen nr 55 till årets riksdag
föreslagit att i stället för en avdragsrätt vid beskattningen införes ett
system med direkta bidrag från staten till erläggande av amorteringar å
vissa studieskulder. Dessa bidrag förordas skola uppgå till 25 procent av
lånesumman, och avskrivning av skuldbeloppet skall förekomma i de fall,
då den skuldsatte erhållit lån ur statens lånefond för universitetsstudier,
lån med statlig kreditgaranti avseende studiekostnader, lån ur allmänna
studielånefonden eller lån för studier ur värnpliktslånefonden. Någon prövning
av behovet utöver den som skett i de lånebeviljande nämnderna skall
inte behöva förekomma.
Det i propositionen nr 55 föreslagna bidragssystemet har samma syfte
som det avdragssystem, vilket förordats i motionerna I: 570 och II: 675 och
vilket bygger på principerna i det av skattelagssakkunniga utarbetade förslaget.
Delade meningar har icke rått inom utskottet i fråga om angelägenheten
av att minska de studieskuldsattas börda. Frågan gäller i vilken
form samhällets stöd skall ges.
Därvidlag vill utskottet erinra om att skattelagssakkunniga, som behandlat
frågan från skattemässiga aspekter, utförligt redovisat de olika skäl, som
enligt de sakkunnigas åsikt talar för och emot en sådan avdragsrätt. Därvid
har de sakkunniga funnit att införandet av ett avdrag för nedsatt skatteförmåga
på grund av skyldighet att amortera studieskulder kan övervägas.
De sakkunniga har dock framhållit att de rent skattetekniska synpunk
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961 9
terna inte ger direkt ledning för frågans lösning i ena eller andra riktningen.
Huru beskattningen skall utformas med hänsyn till skatteförmågan är nämligen
i sista hand en bedömningsfråga. De sakkunniga uttalade vidare att,
för den händelse hänsyn från det allmännas sida ansågs böra tas till det
förhållandet att vissa personer med dyrbarare utbildning tynges av studieskulder,
denna grupps speciella förhållanden i stället kan beaktas genom
direkta statsbidrag till amorteringarna. Åtskilliga skäl kunde anföras för
att stödet till personer med tyngande studieskulder gavs i denna form. De
sakkunniga har likväl inte ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att
såsom alternativ till de ifrågavarande avdragsreglerna upprätta förslag
till statsbidrag enligt de antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter,
som de sakkunniga funnit att avdragsalternativet obestridligen är
ägnat att framkalla, har de sakkunniga dock funnit ett system med direkta
bidrag vara förtjänt att närmare övervägas, om särskilda åtgärder anses
erforderliga för att minska bördan för personer som tynges av studieskulder.
Även utskottet ställer sig tveksamt till lämpligheten av införande av en
avdragsrätt vid beskattningen i stället för det i propositionen förordade
bidragssystemet, vilket ställer sig enkelt i tillämpningen och väl ansluter
sig till formerna för direkt stöd i övrigt åt studerande. En avdragsrätt för
amorteringar å studieskulder skulle genombryta den hittills vid inkomstbeskattningen
upprätthållna principen att avdrag ej skall medges för kapitalavbetalning
av skuld. Man kan enligt utskottets mening inte heller
bortse från den irrationella faktor, som är förbunden med avdragssystemet
och som ligger däri att stödet blir effektivast för dem, som har de största
inkomsterna och följaktligen får anses vara i minst behov därav. Hänsyn
bör också tas till det merarbete vid deklarations- och taxeringsförfarandet
som avdragsformen skulle föra med sig. Införandet av en dylik avdragsrätt
skulle således motverka de aktuella strävandena att förenkla skattelagstiftningen
och att nå en definitiv källskatt. Det i och för sig angelägna
stödet åt de studieskuldsatta bör därför enligt utskottets mening inte ges
i form av avdragsrätt för amorteringar utan genom direkta bidrag. Då numera
möjligheter anvisats att gå fram efter bidragslinjen anser utskottet
sig inte böra tillstyrka bifall till det berörda yrkandet i motionerna I: 570
och II: 675.
Vad nu anförts äger i huvudsak tillämpning jämväl på yrkandet i motionerna
1:464 och 11:538. Utskottet vill ytterligare framhålla, att skattelagssakkunniga,
som jämväl prövat frågan om en avdragsrätt i enlighet
med de principiella riktlinjer soin motionärerna uppdragit, inte ansåg argument
av den art motionärerna åberopat kunna motivera en avdragsrätt
för havda studiekostnader. Utskottet får i detta sammanhang även erinra
om att under senare år beslutats en omfattande ökning av stipendiemöjligheterna
för studerande vid universitet och högskolor. Genom studie
-
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961
sociala utredningen pågår vidare en översyn av de studiesociala åtgärderna
på den högre utbildningens område. Om förslaget i proposition nr 55 om
statliga bidrag till de studieskuldsatta genomföres, synes en avdragsrätt i
enlighet med motionärernas önskemål knappast längre ha något självständigt
syfte.
Utskottet övergår härefter till behandling av den i de likalydande motionerna
I: 146 och II: 169 upptagna frågan om införande av avdragsrätt för
föräldrars kostnader för studerande barn.
Självfallet får införandet av ett system med bidrag till amortering av
studiekostnader sin betydelse även för bedömandet av angelägenhetsgraden
för genomförandet av motionärernas förslag om rätt för föräldrar till
avdrag för kostnader för sina barns studier. Behovet av en dylik avdragsrätt
måste nämligen antagas bli väsentligt mindre om — vid sidan av en
omfattande stipendiegivning — möjligheter föreligger att få bidrag till erläggande
av ådragna studieskulder. Till stöd för yrkandet i de likalydande
motionerna I: 146 och II: 169 anföres emellertid inte endast studiesociala
skäl utan även allmänna rättviseskäl. Ur denna synpunkt finner motionärerna
utformningen av de gällande reglerna om periodiskt understöd
otillfredsställande. Avdrag erhålles i regel vid taxeringen för periodiskt
understöd, oavsett om behov av sådant understöd föreligger eller ej, men
avdrag får inte åtnjutas om understödet utgår till person tillhörande givarens
hushåll eller till annans undervisning eller uppfostran.
I och för sig har kritiken mot de nuvarande bestämmelsernas utformning
visst fog för sig. Utskottet vill emellertid erinra om att den skatterättsliga
behandlingen av periodiska understöd övervägts i ett av skattelagssakkunniga
den 20 december 1956 avgivet betänkande, vari de sakkunniga föreslagit
betydande inskränkningar i avdragsrätten för periodiskt understöd.
Sålunda skulle i princip avdrag medges endast i fråga om understöd, som
utgår på grund av bindande förpliktelse i vissa fall eller utgår till den, som
på grund av ålderdom, sjukdom eller nedsatt skatteförmåga är i behov
av understöd. Den av motionärerna kritiserade diskrimineringen i de nu
gällande reglerna skulle givetvis försvinna om avdragsrätten inskränktes
till de av de sakkunniga avsedda fallen. Skattelagssakkunnigas förslag i denna
del är beroende av Kungl. Maj :ts prövning, och något yrkande har inte
framställts om genomförande av detta de sakkunnigas förslag. Utskottet
anser sig under åberopande av det anförda böra avstyrka de nämnda motionsyrkandena.
Slutligen har utskottet i förevarande sammanhang att ta ställning till yrkandet
i de likalydande motionerna I: 570 och II: 675 om riksdagsskrivelse
med begäran om proposition till höstriksdagen rörande beskattningen av
studerandes ferieinkomster. Motionärerna förordar genomförandet av ett
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961
11
förslag från skattelagssakkunniga, innebärande att bestämmelserna i 50 § 2
mom. kommunalskattelagen om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid s. k.
existensminimum skall utsträckas att gälla studerande som haft låg inkomst
på grund av studier.
Utskottet vill i anslutning till nämnda motionsyrkande erinra om de uttalanden
som i proposition nr 150 till årets riksdag gjorts rörande en framtida
höjning av ortsavdragen. Om en sådan åtgärd kan vidtas skulle inkomst
av förvärvsarbete vid sidan av studierna i ökad omfattning komma att undantas
från beskattning för den alldeles övervägande delen av dem som haft
sådan inkomst. Utskottet anser att man bör avvakta ett förslag till lösning
av ortsavdragsfrågan, innan slutlig ställning tas till detta skattelagssakkunnigas
förslag. Utskottet anser sig således inte böra tillstyrka bifall till
motionsyrkandet i fråga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 146 av herrar Hedblom
och Hilding samt II: 169 av herrar Helén och Gustafson i
Göteborg,
2) de likalydande motionerna I: 464 av herr Ragnar
Bergh m. fl. och 11:538 av herr Björkman m. fl., ävensom
3) de likalydande motionerna I: 570 av herr Hedblom
m. fl. och II: 675 av herr Helén in. fl.,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 maj 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg*, Einar Eriksson,
fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Söderquist, Oscar Carlsson,
Yngve Nilsson, Wärnberg* och Kronstrand; samt
från andra kammaren: herrar Allard*, Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Wiklund
i öjebyn*, Engkvist*, Gustafson i Göteborg, Christenson i Malmö, Forsberg,
Kristenson i Göteborg och herr Björkman.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961
Reservationer
I) av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Kronstrand, Nilsson i
Svalöv, Gustafson i Göteborg, Christenson i Malmö och Björkman, vilka —
med åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 146 och 11:169
—ansett att utskottet under punkten 1) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 146 av herrar Hedblom och Hilding och II: 169 av herrar
Helén och Gustafson i Göteborg i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte begära att proposition rörande avdragsrätt vid beskattningen
för periodiskt studieunderstöd snarast förelägges
riksdagen.
II) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv och Björkman,
vilka ansett, att utskottet i anledning av de likalydande motionerna I: 464
av herr Ragnar Bergh m. fl. och II: 538 av herr Björkman m. fl. bort hemställa
under punkten 2)
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte förelägga innevarande års
höstriksdag förslag till sådana ändringar i kommunalskattelagen
att avdragsrätt medgives för studiekostnader enligt i
motionerna uppdragna riktlinjer.
III) av herrar Söderquist, Kronstrand, Gustafson i Göteborg och Christenson
i Malmö, vilka
dels ansett att utskottets yttrande fr.o.m. det stycke på s. 8 rad 12 nediifrån,
som börjar med orden »Det i», bort ha följande lydelse:
Proposition nr 55 innebär att Kungl. Maj:t nu accepterat åtgärder i syfte
att minska de studieskuldsattas börda. Det i propositionen framlagda förslaget
ansluter sig dock icke till de rekommendationer som gjorts i skattelagssakkunnigas
betänkande utan bygger på den där endast översiktligt
diskuterade åtgärden att medge avskrivning med 25 % av vissa studieskulder.
Det föreslagna avskrivningssystemet innebär enligt utskottets mening ett
slags generell stipendiering där stipendierna utgår i efterhand och till sin
omfattning blir direkt beroende av lånesummans storlek i det enskilda fallet.
Vidare förutsätter propositionsförslaget inte att samtliga studielån skall
beröras av avskrivningsrätten utan endast sådana som i en eller annan form
är statsgaranterade. Bl. a. av de här nämnda skälen anser utskottet att det i
propositionen framförda avskrivningsförfarandet inger betänkligheter.
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1961
13
Utskottet ansluter sig till den i motionerna 1:570 och 11:675 anförda
ståndpunkten att åtgärder i syfte att lätta de studieskuldsattas ekonomiska
problem är så angelägna att ytterligare försening måste undvikas. De skattelagssakkunnigas
förslag bör emellertid enligt utskottets mening omarbetas
i enlighet med de riktlinjer som anförts i de ovannämnda motionerna, varför
utskottet inte är berett att förorda beslut nu om införandet av ett skatteavdragssystem.
I avvaktan på att sådant beslut senare fattas, förutsätter
utskottet att i förevarande proposition framlagt förslag om avskrivning av
studieskuld — vilken fråga behandlas av annat utskott — antages såsom
ett provisorium. Utskottet anser det emellertid angeläget att understryka,
att även om avskrivningsförfarandet senare kommer att efterföljas av ett
skatteavdragssystem, de beslut om avskrivning som redan fattats skall stå
kvar för ifrågavarande enskilt lån.
Utskottet har i förevarande sammanhang att ta ställning till yrkandet i
de likalydande motionerna I: 570 och II: 675 om riksdagsskrivelse med begäran
om proposition till höstriksdagen rörande beskattningen av studerandes
ferieinkomster. Motionärerna förordar genomförandet av ett förslag
från skattelagssakkunniga, innebärande att bestämmelserna i 50 § 2 mom.
kommunalskattelagen om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid s. k. existensminimum
skall utsträckas att gälla studerande som haft låg inkomst
på grund av studier.
Utskottet delar den i motionerna framförda synpunkten att skattebefrielse
för de oftast låga inkomster det här rör sig om skulle bidraga till att öka
de studerandes förmåga att finansiera sina studier och därmed minska sitt
lånebehov.
Utskottet anser sig under åberopande av det anförda böra tillstyrka de
nämnda motionsyrkandena.
dels ock ansett att utskottet under punkten 3) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna 1:570 av herr
Hedblom m. fl. och II: 675 av herr Helén m. fl. måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära
dels att förslag om avdragsrätt för amortering av studieskuld
förelägges riksdagen efter i ovannämnda motioner angiven
överarbetning av 1950 års skattelagssakkunnigas utredning,
dels att förslag till skattefrihet för studerandes ferieinkomster
förelägges riksdagen i enlighet med 1950 års skattelagssakkunnigas
utredning.
IV) beträffande skattefrihet för studerandes ferieinkomster av herrar
Hagberg, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv och Björkman.