Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1961

1

Sr 55

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning med särskilda
bestämmelser om rätt till avdrag vid 1961 års taxering
för avsättning till pensionsstiftelse jämte i ämnet
väckta motioner.

I en den 17 mars 1961 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 132, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning med särskilda bestämmelser om
rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.

I propositionen föreslås att skattskyldiga, som lämnat utfästelse om pension
enligt den mellan Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska industritjänstemannaförbundet
och Sveriges arbetsledareförbund den 30 juni 1960
träffade överenskommelsen rörande bl. a. plan för kompletterande pensionsförmåner
eller enligt annan överenskommelse med väsentligen likalydande
innehåll, skall vid 1961 års taxering erhålla avdrag för härav föranledd
avsättning till pensionsstiftelse, även om därigenom större avdrag erhålles
än enligt kommunalskattelagens regler.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1961 års
taxering för avsättning till pensionsstiftelse

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av avdrag för avsättning till pensionsstiftelse enligt bestämmelserna
i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
under beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes år 1961,
skall, om därigenom större avdrag erhålles, gälla vad nedan i 2 § sägs.

I llihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 55

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1961

2 §.

Skattskyldig, vilken lämnat utfästelse om pension enligt den mellan Svenska
arbetsgivareföreningen, Svenska industritjänstemannaförbundet och Sveriges
arbetsledareförbund den 30 juni 1960 träffade överenskommelsen rörande
bl. a. plan för kompletterande pensionsförmåner eller enligt annan
överenskommelse av väsentligen likalydande innehåll och vilken under beskattningsåret
verkställt sådan avsättning till pensionsstiftelse som till följd
av överenskommelsen ålegat honom för att säkerställa efter utgången av år
1959 intjänad pension, äger, därest han under beskattningsåret icke verkställt
annan avsättning till pensionsstiftelse, åtnjuta avdrag för avsättningen.
För avsättning till sådan särskild stiftelse, som inrättats till följd av överenskommelse
varom nyss sagts, må avdrag erhållas med 5 001 kronor, även om
vad den skattskyldige till följd av överenskommelsen är pliktig avsätta icke
uppgår till detta belopp.

Avdrag må dock ej åtnjutas med mindre de villkor för avdragsrätt, som
angivas i punkt 2 första och andra styckena av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen,
äro uppfyllda. Ej heller må avdrag erhållas till den del
avsättningen gäller pensionering av någon som avses i fjärde stycket av
samma anvisningspunkt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Rörande motiveringen för det i propositionen framförda förslaget tillåter
sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

Inledning, s. 3.

Gällande rätt, s. 4—6.

Promemorian, s. 6—8.

Riksskattenämndens anvisning, s. 8—10.

Remissyttrandena, s. 10—15.

Departementschefen, s. 15—18.

Till utskottet har hänvisats de i anledning av propositionen väckta likalydande
motionerna 1: 657 av herrar Stefanson och Yngve Nilsson samt
II: 786 av herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte godkänna vid propositionen fogat förslag till förordning med särskilda
bestämmelser om rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning
till pensionsstiftelse, med den ändringen att 2 § andra stycket erhåller
följande lydelse:

2 §•

Skattskyldig, vilken---detta belopp.

Avdrag må---äro uppfyllda.

Till behandling i förevarande sammanhang har utskottet jämväl upptagit
följande vid riksdagens början väckta motioner, nämligen

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1961 3

1) de likalydande motionerna 1:484 av herrar Stefanson och Söderquist
samt II: 555 av herr Wedén in. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :l måtte anhålla om utredning och förslag till nästa års riksdag
om åtgärder i syfte att motverka den nedgång i företagssparandet som
kan förutses inträda de närmaste åren som en följd av ATP-systemets införande,
därvid i första hand bör prövas sådan ändring av skattelagstiftningen
att rätt medgives till skattefri avsättning till konto inom rörelsen
för utjämning av pensionskostnad enligt i motionerna angivna riktlinjer;
ävensom

2) de likalydande motionerna 1:490 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:575
av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa, att Kungl. Maj:t måtte med beaktande av vad i
motionerna anförts

a) efter härom företagen skyndsam utredning för 1962 års riksdag framlägga
förslag, innebärande att arbetsgivare medgives rätt att — utöver de
årliga avgifterna för tilläggspensioneringen — skattefritt avsätta medel till
egen pensionsfond i syfte att göra pensionsutfästelserna säkrare samt begränsa
kostnadsövervältringen på framtida generationer,

b) igångsätta förberedande utredning i syfte att — sedan ATP-fonderna
nått en ur likviditetssynpunkt betryggande storlek och erfarenhet vunnits
rörande storleken av arbetsgivarnas frivilliga avsättningar till egna pensionsfonder
— begränsa de årliga pensionsavgifterna till ATP-fonderna till
vad som erfordras för täckande av fondernas utgifter under året.

I fråga om motiveringen för de i motionerna framförda yrkandena, hänvisar
utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande, till
motionerna II: 555, II: 575 och II: 786.

Av innehållet i de förevar ande motionerna ma här återges
följande.

I de likalydande motionerna I: 18b och 11: 555 uttalas inledningsvis att
en av grundförutsättningarna för en dynamisk politik, präglad av snabbt
ekonomiskt framåtskridande, är att åstadkomma ett högt sparande, tillräckligt
stort för att finansiera eu kraftfull investeringsutveckling med
bevarad samhällsekonomisk balans. Av de olika huvudformerna av sparandet,
de enskilda individernas sparande (hushållssparandet), vari ingår
det närbesläktade försäkringssparandet, det offentliga sparandet och
företagssparandet, har det sistnämnda utgjort den största delen. Det har
i allmänhet svarat för omkring hälften av det totala sparandet i landet. Afl
ersätta ett minskande företagssparande med ett ökat offentligt sparande
vore olyckligt. EU sådant försök torde för övrigt vara dömt all misslyckas
på grund av att de offentliga utgifterna snabbt nog anpassas uppåt till de
faktiska inkomsterna. Samhället har all anledning alt stimulera hushållssparande!.
Det kan emellertid säkerligen inte ökas så mycket alt del ersätter
företagssparandets väntade reduktion och leder till eu tillräcklig ökning av

4

Bevillningsutskottets betänkande nr öJ år 1961

sparandets totala omfattning. De faktorer som i dagsläget verkar minskande
på företagssparandet är dels vissa nyligen genomförda ändringar i reglerna
för företagens beskattning, dels — och det torde vara av betydligt
större räckvidd — vissa förhållanden som har samband med den allmänna
pensionsreformen. Denna påverkar direkt företagens avsättningar till pensionsstiftelser
och -fonder samt sparandet i SPP och andra försäkringsinrättningar.
Avsättningarna till pensionsstiftelser (och -fonder) beräknas
starkt minska. Företagens avsättningar till pensionsstiftelser har strax före
ATP :s genomförande beräknats till ca 600 milj. kr. årligen. Större delen av
detta sparande torde upphöra även om vissa avsättningar kommer att ske
på grund av ITP. Härtill kommer att de i pensionsstiftelserna avsatta medlen
i viss utsträckning kommer att förbrukas för pensioner och successiv
inbetalning av ATP-avgifter. Den årliga minskningen vad angår denna sektor
blir alltså vida större än angivna 600 milj. kr. Dessutom skulle detta
sparande, som stigit år efter år, säkert fortsatt att stiga, därest inte pensioneringssystemet
omlagts. Denna stegrings uteblivande utgör en tredje
negativ verkan på sparandet av den nya pensionsordningen.

Den påfrestning på det interna företagssparandet som nu är aktuell är
en direkt följd av den ändrade metoden för pensioneringskostnadernas
finansiering eller rättare den ändrade periodiseringen av dessa kostnader.
Det synes därför vara mest naturligt att anknyta diskussionen av den lämpligaste
utformningen av erforderliga åtgärder för att trygga företagssparandet
til] detta förhållande.

Det må först erinras om att den faktiska totala kostnaden för upprätthållandet
av ett visst pensionssystem inte påverkas av den tekniska uppbyggnaden
av systemet. I ATP-systemet uttages tämligen små avgifter under
systemets första tid. För åren 1960—1964 har avgiftsuttaget fastställts till
3, 4, 5, 6 resp. 7 procent av den pensionsgrundande inkomsten nämnda år.
Dessa relativt låga avgifter under ATP-systemets första tid är en övergående
företeelse. I de utredningar som föregick ATP-beslutet kalkylerades med
ett avgiftsuttag för fullfunktionsstadiet av 15 procent av pensionsgrundande
lön. Denna avgift motsvarar ca 10 procent av totallönen.

De avgifter som uttages under ATP-systemets första år är väsentligt lägre
än de premier för mot ATP svarande pensionsförsäkring som tidigare inbetalats
till exempelvis SPP eller de avsättningar till pensionsstiftelse som
erfordrats för ett fullständigt tryggande av pensionsutfästelsen före ATPlagens
tillkomst. Nuvarande skattelagstiftning öppnar inte möjlighet för
töretagen att bokslutsmässigt reservera medel för de ökade pensionsavgifterna.
Det är t. ex. inte möjligt att som avdragsgill kostnad göra avsättning
av mellanskillnaden mellan en på rimliga förutsättningar rörande ränta,
dödlighet m. m. baserad uppskattning av pensionskostnaden för den under
ett visst år intjänade ATP-rätten och den avgift, som samma år utlägges
till ATP-systemet. Denna mellanskillnad är under systemets första tid betydande.
Efter hand som ATP-avgiften stegras krymper mellanskillnaden,
men under eu tidrymd av några decennier kommer företagen att i verk -

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1961 5

ligheten vara belastade med en allt större pensionsskuld, som enligt gällande
lagregler inte tillätes belasta boksluten och därför inte kommer att synas.

Enligt sitt syfte — att möjliggöra en utjämning av pensionskostnaderna
bör avsättningarna emellertid kunna tagas i anspråk tidigare, nämligen
för betalning av avgift till ATP. Företagen har under ATP:s uppbyggnadstid
då haft möjlighet att täcka in och utjämna pensionskostnaden. Samtidigt
har den eljest inträdande nedgången i företagssparandet så långt möjligt
kunnat undvikas.

Rätt till skattefri avsättning enligt vad i motionerna skisserats bör tillkomma
inte endast aktiebolag utan alla rörelseidkare som deklarerar inkomst
enligt bokföringsmässiga grunder. Med hänsyn till att problemen för
företagssparandet — och därmed för en betydande del av det totala sparandet
i samhället — är av omedelbar aktualitet är det angeläget att denna
utredning bedrives skyndsamt och med sikte på förslag till 1962 års riksdag.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1: ''i90 och II: 575 erinrar om
att den obligatoriska tilläggspensioneringen är uppbyggd på fördelningsprincipen
och anför vidare att tillämpningen av denna princip med därav
följande låga avgiftsinbetalningar under en uppbyggnadsperiod innebär en
övervältring av kostnaderna på framtida generationer. Farhågorna för att
ett strikt tillämpande av fördelningsprincipen skulle leda till ett avsevärt
sparandebortfall har gjort att man för åren 1960 1964 beslutat och för

framtiden planerat avgifter som skulle leda till eu högst betydande central
fondering. Man kan räkna med att pensionsfonderna vid närmaste sekelskifte
når upp i belopp av storleksordningen 100 miljarder kronor. Uppenbarligen
innebär en sådan central fondering en oerhörd maktkoncentration.
Den enskilda kapitalmarknaden skulle i huvudsak förlora sin betydelse och
näringslivet för sin framtida utveckling och rationalisering i det väsentliga
vara i händerna på de tillfälligt makthavande.

Enligt motionärernas mening är det av yttersta vikt att pensionssystemet
kompletteras med åtgärder som ger systemet eu högre grad av säkerhet. 1
detta syfte förordas alt arbetsgivare - inom större såväl som inom
mindre företag — får rätt att till egen pensionsstiftelse göra avsättningar
upp till visst maximibelopp per år. Maximibeloppet bör vara den mot pensionsförpliktelserna
svarande genomsnittliga verkliga årskostnaden enligt
försäkringsmatematiska beräkningar och avsättningen under året kunna
uppgå till skillnaden mellan delta maximibelopp och de avgifter arbetsgivaren
har alt inbetala för sina anställda. Härvid bör under visst år icke
utnyttjad rätt till avsättning få ackumuleras och tillgodogöras under senare
år. Bestämmelser angående fondernas avskiljande och angående säkerställande
av dessa bör utfärdas i analogi med vad som hittills gällt i fråga
om pensionsavsätlningar inom eget företag.

En sådan avsättning finner även sin grund i ett rent företagsekonomiskt
resonemang. Det skulle vara i överensstämmelse med »god köpmannased»

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1961

G

att — eftersom principen för bokföringslagen är alt en rörelseidkare eller
eif företag inte får framställa sin ställning såsom starkare än den verkligen
är — pensionsförpliktelsen registrerades såsom skuld i företagets bokföring.
Att en skuld i detta hänseende verkligen föreligger vinner enligt
motionärernas mening stöd bl. a. i lagberedningens betänkande år 1937
(SOU 1937: 13), vars innehåll till viss del återgivits i motionen II: ä7o. Det
förhållandet att aktiebolagslagen likväl inte stadgar skyldighet att redovisa
kapitalvärdet av pensionsutfästelser såsom skuld betingas helt av praktiska
skäl och av omtanke om arbetstagarnas intresse att komma i åtnjutande
av en ordnad pensionering. Det sistnämnda skälet har nu bortfallit.
Det kunde därför vara befogat att nu stadga skyldighet att redovisa pensionsskuld.
För företag som tidigare inte haft pensionsfrågan ordnad skulle
emellertid ett omedelbart ikraftträdande av en sådan bestämmelse innebära
otvivelaktiga övergångssvårigheter beträffande vinstredovisningen. En rätt
att successivt bygga upp en egen pensionsfond genom årliga avsättningar intill
ett belopp, som tillsammans med gjorda inbetalningar motsvarar den
genomsnittliga verkliga årskostnaden, skulle innebära en lämplig övergångstorm.
Det är eu självklar sak att all avsättning till egen pensionsfond upp
till angivet tak skall vara avdragsgill. Å andra sidan skall ianspråktagande
av pensionsfond för inbetalning till den statliga pensionsfonden betraktas
såsom intäkt i rörelsen. EU system sådant som här diskuterats kan icke genomföras
utan alt en utredning först företages. Det är bland annat angeläget
att en realistisk beräkning med hänsynstagande till uppskattad dödlighet,
produktionsutveckling, ränteläge in. m. göres angående de verkliga genomsnittliga
årskostnaderna för de utfästa pensionsförpliktelserna. En sådan
utredning bör enligt motionärernas mening genomföras så snabbt att
förslag kan föreläggas 19(>2 års riksdag. På längre sikt och sedan erfarenhet
vunnits rörande företagens pensionsavsättningar inställer sig spörsmålet i
vilken utsträckning central fondering är nödvändig, eller med andra ord
hur stora avgifterna till de centrala fonderna i fortsättningen bör vara.

Det ligger i själva fördelningssystemet att de årliga avgifterna skall vara
av den storlek att de täcker de löpande utgifterna i pensionssystemet. Uppenbarligen
kan emellertid krav ställas därutöver. Säkerhet måste föreligga
för att inte eu stagnation eller nedgång i konjunkturerna försätter fonderna
i likviditetssvårigheter. En viss buffertfond får sålunda anses vara behövlig.
I den mån företagen bygger upp egna pensionsfonder — vilket enligt motionärernas
uppfattning kommer alt ske i raskare takt än som avsetts i
fråga om de centrala pensionsfonderna — blir ytterligare pensionsfondering
i de centrala fonderna onödig. En begränsning av avgifterna till dessa
bör då genomföras. Slutligt ställningstagande till detta senare spörsmål kan
inte tas förrän efter viss övergångsperiod. Frågan bör dock redan nu tas upp
till förberedande behandling i den nyss förordade utredningen.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1: 657 och 11: 786 anföres
att avdragsrätt enligt det föreliggande författningsförslaget inte medges
för avsättning, som avser att trygga pensionsutfästelser till sådan anställd

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1961 "

som avses i fjärde stycket av punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskatlelagen,
d. v. s. i regel huvuddelägare i familjebolag eller denne närstående.
Med en dylik bestämmelse kommer i familjeföretag verksamma aktieägare
i en sämre ställning än övrig i företaget verksam personal. Detta forhållande
är särskilt anmärkningsvärt med hänsyn till att huvuddelägare
i familjeföretag efter ett utslag av försäkringsrådet 1959 skall betraktas
SOm arbetstagare i förhållande till bolaget med avseende på socialforsakringarna.
De överenskommelser som träffats mellan arbetsmarknadens parter
"om kompletterande pensionsförmåner torde sålunda omfatta aven huvuddelägare
i företaget. I motionerna erinras vidare om att kungl. Maj :t
lagt fram förslag om att företagarna skall helt jämställas med anställda nar
det gäller beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Anledning att göra
skillnad mellan huvuddelägare i bolag och övriga anställda i företaget i
fråga om rätt till avdrag för pensionsavsättningar är på grund harav an
mindre. De vidgade avdragsmöjligheterna skall enligt förslaget endast galla
vid 1961 års taxering. Det möter således inga svårigheter att kommande ar
ompröva avdragsrätten för familjebolagen därest så skulle anses motiverat.

Utskottet

Under sommaren 1960 träffades överenskommelse mellan Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska industritjänstemannaförbundet och Sveriges arbetsledareförbund
om bl. a. en plan för kompletterande pensionsförmåner vid
sidan av tilläggs- och folkpensioneringen. Uppgörelsen hade formen av eu
rekommendation som senare antagits av samtliga de till arbetsgivare!oreningen
anslutna förbunden. 1 allt väsentligt likalydande överenskommelser
bär träffats av vissa andra arbetsmarknadsorganisationer.

De kompletterande pensionsförmånerna består av en del, lianforande sig
till tjänstetid före den 1 januari 1960, och cn del, lianforande sig till tjänstetid
därefter. Förmånerna skall enligt uppgörelserna beredas antingen genom
tecknande av pensionsförsäkring eller på annat betryggande satt, därvid
bestämmanderätten vilken metod som skall användas tillkommer de enskilda
företagen. Beträffande metoden med pensionering utan försäkring har den
26 oktober 1960 träffats eu särskild överenskommelse i fråga om sådana
kompletterande pensionsförmåner, som intjänats efter 1959 års utgång. 1 det
system, som tillskapats enligt sistnämnda överenskommelse, skall administrationen
— uträkning och utbetalning av pensioner in. in. — i huvudsak ombesörjas
av ett särskilt organ, Pensionsregistreringsinstitutet (PRI). Varje
företag, som anslutit sig till systemet (det s. k. PRI-systemet), skall till tryggande
av förmånerna dels teckna kreditförsäkring i Försäkringsbolaget Pensionsgaranti,
ömsesidigt, dels inrätta eu särskild pensionsstiftelse och till
denna avsätta ett belopp motsvarande den av PRI beräknade .pensionsskulden,
därvid såsom nyss nämnts endast ålderspension, som intjänats från
och med den 1 januari 1960, omfattas av PRI-systemet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1961

Enligt gällande bestämmelser får avdrag vid beskattningen åtnjutas för
a\ sättning till pensionsstiftelse intill dess stiftelsens förmögenhet uppgår till
ett belopp som bedömt på grundval av förhållandena vid beskattningsårets
utgång — jämte framtida avgifter erfordras för att säkerställa utlasta pensioner
jämte dyrtid stillägg o. dyl. Avdrag får således ske för de på beskattningsåret
och tidigare år belöpande pensionskostnaderna men däremot inte
för s. k. framtida kostnader.

Fore tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen ansågs bindande
utfästelse om pensionsrätt föreligga även om ett företag förbehållit sig rätt
att reducera förmånerna i händelse sådan pensionering infördes. I och med
att detta skett måste emellertid sådant förbehåll beaktas, vilket medför att
företagens rätt till avdragsgilla pensionsavsättningar nu är mindre än förut,
bor utrönande av vilken avsättning, som numera kan medges, torde det ofta
vara nödvändigt för företag, som förbehållit sig rätt att reducera pensionsförmånerna
med hänsyn till tilläggspensioneringen, att företa försäkringsmatematisk
utredning.

I den förevarande propositionen föreslås att skattskyldiga, som lämnat utfästelse
om pension enligt förenämnda överenskommelse mellan Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska industritjänstemannaförbundet och Sveriges
arbetsledareförbund eller enligt andra överenskommelser med väsentligen
likalydande innehåll, skall vid 1061 års taxering erhålla avdrag för härav föranledd
avsättning till pensionsstiftelse, även om därigenom större avdrag
erhålles än enligt kommunalskattelagens regler.

Propositionen får ses mot bakgrunden av att det på grund av tidsnöd ock
med hansyn till rådande brist på försäkringsmatematiker inte sällan torde
''ara ogörligt for många företag, för vilka eu försäkringsteknisk utredning av
nyssnämnda slag erfordras för utrönande av den vid årets taxering avdragsgilla
pensionsavsättningen, att i tid åstadkomma denna utredning. Företagen
i fråga skulle således enligt kommunalskattelagens regler vid årets taxering
mte kunna medges avdrag för någon pensionsavsättning, således inte heller
den avsättning till PRI-stiftelse, vilken företaget enligt de inledningsvis berörda
överenskommelserna kan vara skyldigt att göra.

Utskottet bär intet att erinra mot att den föreslagna särskilda avdragaratten
medges vid årets taxering med hänsyn till att avsättningen till ifrågavarande
stifelser åligger företagen såsom eu skyldighet i enlighet med förenamnda
överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter.

Propositionen innebär, att den i fjärde stycket av punkt 2 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen inskrivna allmänna regeln alt hänsyn
vid beräkning av avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse i familjeföretag
mte far tas till pensionsförmån avseende huvuddelägare eller honom närstående,
skall äga tillämpning även såvitt gäller den tillfälliga lagstiftningen.
Avdrag för nu ifrågavarande pensionsavsättningar skall således inte medges
i den mån avsättningen gäller pensionering av nyssnämnd person.

I de i anledning av propositionen väckta motionerna I: 657 och II: 786 har
yrkats att huvuddelägare och honom närstående skall likställas med Övriga

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 ur 1961

9

anställda i företaget i fråga om rätt till avdrag för avsättning till PRI-stiflelser
eller motsvarande stiftelser vid 1961 års taxering.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att den allmänna regeln i
nyssnämnda anvisningspunkt tillkom år 1955 i samband med att lagstiftningen
om rätt till avdrag vid beskattningen för avsättning av medel till pensionsstiftelse
ändrades i väsentliga delar. Anledningen till dess införande var
att det från taxeringsmyndigheternas sida framhållits att pensionsstiftelseavsättningar
i betydande omfattning skett endast för att vinna obehöriga
skattefördelar samt att detta missbruk av avsättningsmöjligheterna förekommit
främst bland familjeföretagen. Det ansågs på grund härav lämpligt att
beträffande avdragsrätten för avsättningar till pensionsstiftelse likställa familjeföretagen
med enskilda rörelseidltare, vilka saknar möjlighet att göra
pensionsstiftelseavsättningar för egen pensionering.

Riksdagen har senare vid ett flertal tillfällen haft alt pröva om behov alltjämt
föreligger att bibehålla denna begränsningsregel. Senast bär detta
skett vid årets riksdag, som i enlighet med reservalionsyrkandet i bevillningsutskottets
betänkande nr 8 avslagit motioner om upphävande av begränsningsregeln.
Utskottet anser att begränsningsregeln bör iakttas jämväl
vid den nu ifrågavarande tillfälliga lagstiftningen och avstyrker med hänsyn
härtill motionerna I: 657 och II: 786. Propositionen tillstyrkes av utskottet
såväl på förevarande punkt som i här inte särskilt omnämnda delar.

I detta sammanhang har utskottet upptagit till behandling även de vid
riksdagens början väckta motionerna 1:484 och 11:555 samt motionerna
I: 490 och II: 575. Båda dessa motionspar avser att åstadkomma eu vidgad
rätt till skattefri avsättning med hänsyn till företagens pensionskostnader.
Sålunda yrkas i förstnämnda motioner utredning om åtgärder för att motverka
den nedgång i företagssparandet som enligt motionärernas mening
kan förutses för de närmaste åren såsom en följd av införandet av den allmänna
tilläggspensioneringen. Därvid bör främst prövas rätt till avdrag för
avsättning till konto för utjämning av pensionskostnad. I motionerna 1:490
och II: 575 yrkas i första hand rätt för arbetsgivare till avdrag för — utöver
avgifter till tilläggspensioneringen — avsättningar till pensionsfond i syfte
att göra utfästa pensioner säkrare och begränsa kostnadsövervältringen på
framtida generationer. De begärda utredningarna avses skola vara skyndsamma
så att förslag skall kunna föreläggas 1962 års riksdag. I motionerna
I: 490 och II: 575 yrkas vidare — med hänsyn till att motionärernas förstahandsyrkande
avser all hos de enskilda företagen skapa erforderlig fondering
till säkerhet för tilläggspensionerna — en förberedande utredning i syfte
att begränsa de årliga avgifterna till den allmänna tilläggspensioneringen.

Till grund för de framställda yrkandena ligger bl. a. resonemanget att avgifterna
till den allmänna tilläggspensioneringen är lägre under det inledande
skedet än de avgifter som skulle utgå för en mot pensionsförmånerna
svarande försäkring av den ty]) som tidigare tecknats för de anställda i SPP
eller på annat sätt tillförsäkrats dem. I ett senare skede blir däremot förhållandet
omvänt.

o

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1961

Utskottet vill med anledning härav erinra om att finansieringen av den
allmänna tilläggspensioneringen liksom folkpensioneringen sker enligt den
s. k. fördelningsprincipen. Denna princip innebär att varje års utgifter skall
täckas av de avgifter och andra inkomster som belöper på året. Då kostnaderna
för utgående pensioner enligt den allmänna tilläggspensioneringen är jämförelsevis
ringa under de första åren är det en konsekvens av systemets uppbyggnad
på fördelningsprincipens grund att avgifterna till en början är låga.
Då motionärerna gör gällande att företagens pensionskostnader i själva verket
är högre under dessa år än vad som motsvarar de fastställda avgifterna
jämför man med de avgifter som skulle utgå om försäkringen uppbyggts på
ett annat system, nämligen det s. k. premiereservsystemet, vilket vanligen
tillämpas inom privat pensionsförsäkring. I samband med tillkomsten av
den allmänna tilläggspensioneringen prövades emellertid ingående, på vilken
finansieringsmetod lagstiftningen lämpligen borde byggas upp. Därvid befanns
fördelningssystemet böra ges företräde framför premiereservsystemet,
bl. a. med hänsyn till dess fördelar i ett pensionssystem med värdebeständiga
pensionsförmåner.

Enligt utskottets mening utesluter den valda finansieringsmetoden att företag,
som inte utfäst sig att utbetala pensioner vid sidan av den allmänna
tilläggspensioneringen, kan anses ha någon pensionsskuld utöver de författningsenligt
föreskrivna avgifterna för denna pensionering. Härtill kommer
att frågan, i vilken utsträckning rätt till avdrag efter tillkomsten av den allmänna
tilläggspensioneringen skall medges för avsättning till pensionsstiftelse,
nyligen varit föremål för överväganden av pensionsstiftelseutredningen,
som i avgivet betänkande framlagt förslag till civilrättslig och skatterättslig
lagstiftning på området. Förslaget är för närvarande föremål för remissbehandling.

Med anledning av motionärernas uttalande att en utökad rätt till skattefria
pensionsavsättningar är motiverad med hänsyn till angelägenheten av
att stimulera företagssparandet får utskottet erinra om att allmänna skatteberedningen
vid sina överväganden har att beakta att tillräckliga möjligheter
skapas för företagarna till konsolidering och självfinansiering.

Med hänvisning till det anförda får utskottet framhålla att utskottet inte
anser anledning för närvarande föreligga att tillstyrka de begärda utredningarna.
Utskottet avstyrker således motionerna 1: 484 och II: 555 samt motionerna
I: 490 och II: 575.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, nr 132, och med avslag på de likalydande
motionerna 1:657 av herrar Stefanson och Yngve Nilsson
samt II: 786 av herr Magnusson i Borås in. fl. — måtte antaga
det vid propositionen fogade förslaget till förordning med
särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1961 års
taxering för avsättning till pensionsstiftelse;

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1961 11

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 484 av herrar Stefauson
och Söderquist samt II: 555 av herr Wedén in. fl., ävensom

2) de likalydande motionerna I: 490 av herr Ewerlöf in. fl.
och II: 575 av herr Hjalmarson in. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson*, Spetz, Gustaf Elofsson, Oscar Carlsson, Tage Johansson, Gösta
Jacobsson och Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Kärrlander, Wiklund
i Öjebvn, Engkvist, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Darlin, Kristenson
i Göteborg och Nilsson i Tväralund samt fru Nettelbrandt .

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Spetz, Gösta Jacobsson, Kronstrand, Magnusson i
Borås, Christenson i Malmö och Darlin samt fru Nettelbrandt, vilka under
åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1: 657 av herrar Stefanson
och Yngve Nilsson samt 11:786 av herr Magnusson i Borås m. fl.
ansett att utskottet under punkten A) bort hemställa,

A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition, nr 132, icke kunnat av riksdagen
oförändrad antagas och med bifall till nyssnämnda motioner
— måtte antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag
vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse
med den ändring av 2 §, som framgår av nedanstående
såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag Reservanternas förslag

2 § 2 §

Skattskyldig, vilken-------detta belopp.

Avdrag må dock ej åtnjutas med Avdrag må dock ej åtnjutas med
mindre de villkor för avdragsrätt, mindre de villkor för avdragsrätt,

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1961

Kungl. Maj.ts förslag

som angivas i punkt 2 första och
andra styckena av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen, äro uppfyllda.
Ej heller må avdrag erhållas
till den del avsättningen gäller pensionering
av någon som avses i fjärde
stycket av samma anvisningspunkt.

Reservanternas förslag

som angivas i punkt 2 första och
andra styckena av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen, äro uppfyllda.

II) av herrar Spetz, Kronstrand och Christenson i Malmö samt fru \''elfel
bra nät, vilka ansett

dels att utskottet i fråga om de likalydande motionerna I: 484 av herrar
Stefanson och Söderquist samt II: 555 av herr Wedén in. fl. ävensom de likalydande
motionerna 1:490 av herr Ewerlöf in. fl. och 11:575 av herr
Hjalmarson in. fl. bort anföra följande.

Mot bakgrunden av det behov av ökat totalt sparande som föreligger och
som kan förutses bli än mer accentuerat de närmaste åren samt med hänsyn
till den betydande andel, drygt hälften, av det samlade sparandet sou?
töretagssparandet utgör, så måste det vara av utomordentlig betydelse afl
upprätthålla och främja ett starkt sådant sparande.

I de föreliggande motionerna har uppmärksamheten fästs på olika omständighetei
som hotar att verka allvarligt minskande på företagssparandet,
i synnerhet på det interna företagssparandet som möjliggör finansiering
av vederbörande företags egna investeringar. Förutom till vissa nyligen
genomförda ändringar i reglerna för företagsbeskattningen hänvisar
motionärerna till förhållanden som har samband med den allmänna pensionsreformen.
Denna påverkar bl. a. direkt företagens avsättningar till pensionsstiftelser
och pensionsfonder samt sparandet i SPP och andra försök -ringsinrättningar. En betydande sparandeminskning inom denna sektor är
att förutse därest inte kompenserande åtgärder vidtages. Det bör i sammanhanget
inte förbises att angivna sparformer dessutom skulle ha fortsatt att
öka, därest inte pensioneringssystemet omlagts. Uteblivande av denna stegring
utgör en ytterligare negativ faktor.

Beti aktas det totala sparandet, bör naturligtvis såsom framhållits i motionerna
den fondavsättning som kommer att ske inom ATP:s ram tas med
i bilden. Hur stor del härav som kan komma företagen direkt till godo för
finansiering av investeringarna inom företagssektorn sammanhänger i sin
lur med hur reglerna för återlåningen utformas. Utskottet delar motionärernas
uppfattning afl dessa regler f. n. är klart otillfredsställande och bör
få en för företagsinvesteringarnas finansiering mera ändamålsenlig utformning.
Denna fråga, som handlägges av annat utskott, kommer alt behandlas
senare av innevarande riksdag.

I motionerna har visats hur den påfrestning på det interna företagsspa -

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1961 13

randel som nu är aktuell, har ett direkt samband med den ändrade metoden
för pensioneringskostnadernas finansiering eller den ändrade periodiseringen
av dessa kostnader. Utskottet finner i likhet med motionärerna
det vara naturligt att anknyta diskussionen av den lämpligaste utformningen
av erforderliga åtgärder för att trygga företagssparandet till detta
förhållande. En följdriktig åtgärd är då att bereda företagen möjlighet till
avdragsgill reservation i boksluten för åstadkommande av en företagsekonomiskt
riktigare periodisering av den pensionskostnad som faktiskt svarar
mot rätten i ATP. Det skulle kunna ske genom att företagen fick rätt att
Inom rörelsen avsätta medel till konto inom företaget för utjämning av pensionskostnaderna.
Avsättningen borde i princip få ske med belopp som hålles
under gränsen för en på rimliga antaganden beräknad faktisk kostnad
för ATP-pension utöver den för året utgående avgiften till ATP. Företagen
skulle härigenom under ATP:s uppbyggnadstid få möjlighet att utjämna
pensionskostnaden samtidigt som den eljest inträdande minskningen i företagssparandet
skulle kunna motverkas.

Utskottet föreslår att utredning sker med uppdrag att utarbeta förslag
till lagstiftning enligt angivna riktlinjer. Då det befarade sparandebortfallet
har omedelbar aktualitet, är det angeläget att utredningsarbetet bedrives
skyndsamt och med sikte på att förslag till lagstiftning kan föreläggas nästa
års riksdag. Såsom i motionerna 1: 484 och II: 555 särskilt framhållits bör
rätten till skattefri avsättning för utjämning av pensionskostnad tillkomma
inte endast aktiebolag utan alla rörelseidkare som deklarerar inkomst enligt
bokföringsmässiga grunder.,

dels ock att utskottet under punkten Bl) bort hemställa,

B 1) att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
I: 484 av herrar Stefanson och Söderquist samt II:
555 av herr Wedén m. fl. ävensom i anledning av de likalydande
motionerna 1:490 av herr Ewerlöf m. fl. och II:
575 av herr Hjalmar son m. fl., såvitt gäller här berörda fråga
— måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
och förslag till nästa års riksdag om åtgärder i syfte
att motverka den nedgång i företagssparandet, som kan förutses
inträda de närmaste åren som en följd av ATPsystemets
införande, varvid i första hand prövas sådan ändring
av skattelagstiftningen att rätt medgives — för alla rörelser,
oavsett företagsform, vilka deklarerar för inkomst
enligt bokföringsmässiga grunder — till skattefri avsättning
till konto inom rörelsen för utjämning av pensionskostnad
enligt ovan angivna riktlinjer.

in) av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson, Magnusson i Borås och Darlin,
vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 490
av herr Ewerlöf m. fl. och II: 575 av herr Hjalmarson m. fl. — ansett att
utskottet under punkten B 2) hort hemställa,

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1961

B 2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
att Kungl. Maj:t ville med beaktande av vad i nyssnämnda
motioner anförts

a) efter härom företagen skyndsam utredning för 1962
års riksdag framlägga förslag, innebärande att arbetsgivare
medgives rätt att — utöver de årliga avgifterna för tilläggspensioneringen
— skattefritt avsätta medel till egen pensionsfond
i syfte att göra pensionsutfästelserna säkrare samt
begränsa kostnadsövervältringen på framtida generationer,

b) igångsätta förberedande utredning i syfte att — sedan
ATP-fonderna nått en ur likviditetssynpunkt betryggande
storlek och erfarenhet vunnits rörande storleken av arbetsgivarnas
frivilliga avsättningar till egna pensionsfonder —
begränsa de årliga pensionsavgifterna till ATP-fonderna till
vad som erfordras för täckande av fondernas utgifter under
året.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610625