Bevillningsutskottets betänkande nr 5 dr 1961
1
Nr 5
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om tillstånd för Inomeuropeisk Mission att tullfritt införa
vissa flyktingarbeten.
(1 avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 256 av herrar Möller och Nestrup samt II: 216 av herr Regnéll
m. fl., har hemställts »att riksdagen måtte meddela organisationen Inomeuropeisk
Mission tillstånd att tills vidare till riket tullfritt införa sådana flyktingarbeten,
som tillverkats vid I. M:s i utlandet belägna hjälpstationer».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 216.
Vid 1958 drs riksdag framställdes i motionen II: 327 yrkande av samma
innebörd som i de nu förevarande motionerna. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 11 anförde bevillningsutskottet hl. a. följande.
Den hjälpverksamhet, som Inomeuropeisk Mission bedriver i syfte att ge
flyktingarna i Mellaneuropa möjligheter till en förbättrad framtid, finner
utskottet i likhet med motionärerna värd allt stöd. Enighet torde också råda
om att Sverige i största möjliga utsträckning bör söka bidra till att lindra
nöden bland flyktingarna i Europa och annorstädes. Det är därför i och för
sig angeläget att onödiga hinder inte upprätthålls för den försäljning, som
här sker i mindre omfattning av flyktinghandarbeten. Utskottet finner emellertid
tveksamt om ett eventuellt stöd åt verksamheten i fråga lämpligen
hör ges i form av tullättnader. En dylik åtgärd skulle lätt få prejudicerande
verkan. Med all sannolikhet skulle även andra organisationer och sammanslutningar
med lika behjärtansvärda ändamål kunna göra berättigade anspråk
på att komma i åtnjutande av liknande förmåner. Av anförda skäl
finner sig utskottet inte kunna tillstyrka bifall till motionen II: 327.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.
I. M. (Inomeuropeisk Mission) strävar efter att få människan att återvinna
tron på sitt värde genom att skapa förutsättningar för henne att verksamt
bidraga till sin egen och sina medmänniskors förbättrade framtid. Organisationen
har sålunda möjliggjort för många flyktingfamiljer att med egna
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 5
Bevillningsutskottets betänkande nr 5 dr 1961
5
arbetsinsatser bygga egna hem, dit de kunnat flytta ur baracklivets nerbrytande
miljöer. 1 sy- och vävstugor, upprättade av I. M., har flyktingmödrar
fått tillfälle till nyttig verksamhet och därmed till nytt livsmod. I skomakerier,
möbelsnickerier och hushållsskolor har flyktingungdom givits
yrkesutbildning och därigenom en chans att bryta sig väg ur flyktinglägren
till en normal tillvaro. En kategori, som har det särskilt svårt, är de åldriga
kvinnliga flyktingarna. För dem har I. M. organiserat en verksamhet, som
går ut på att material, inköpt i Sverige, ställs till förfogande för flyktingarna,
som efter instruktion av en kringresande handarbetslärarinna utför olika
slag av handarbeten. De färdiga arbetena betalas kontant av I. M:s medarbetare.
För I. M. uppstår problemet att finna avsättning för flyktingarnas
handarbeten. En del försäljes i Österrike och en del i Tyskland. För huvuddelen
måste man dock kunna lita till medverkan i försäljningen från de
många svenska intressenternas sida. Handarbetena måste alltså sändas till
Sverige. Vid försäljningen har I. M. sökt hålla ungefär de priser, som hemslöjdsföreningar
i Sverige tillämpar för motsvarande alster. För I. M., som
kostnadsfritt tillhandahållit material och instruktör, går denna verksamhet
givetvis »med förlust». Någon kommersiell verksamhet är det alltså inte
fråga om.
Sedan år 1958 har frågans betydelse vuxit för I. M. genom att verksamheten
intensifierats. För 1960 redovisas en försäljning av drygt 80 000 kronor.
I tull har erlagts 5 391 kronor. Därutöver har i omsättningsskatt erlagts
ungefär 3 300 kronor. Den samlade fiskala belastningen på verksamheten
har alltså under året uppgått till ca 8 700 kronor.
Vidare kan konstateras, att det under senare år kommit att framstå som en
alltmera självklar sak, att även skattemedel bör kunna disponeras för internationell
humanitär verksamhet. Redan vid tidpunkten för 1958 års motion
hade, som i kammardebatten påpekades, principen godtagits genom den
tullfrihet för vissa importvaror, som Rädda barnen beviljats. Den tjänstebrevsrätt,
som lämnats vissa humanitära organisationer, kan också i sammanhanget
nämnas. Prejudikat finns alltså strängt taget redan. Å andra
sidan är det tydligt, att det är ett mycket litet fåtal organisationer som skulle
kunna komma i fråga för särbestämmelser, motiverade av arten av deras
humanitära verksamhet.
I det fall, som här ånyo aktualiseras, rör det sig om en organisation, som
genom intressenternas offervilja, i arbetsinsats och i pengar, utan några som
helst kostnader för det allmänna presterat en storartad hjälpverksamhet.
För samhället synes det vara angeläget att undanröja sådana hinder för
organisationens verksamhet, som dels kan framstå som utslag av bristande
förståelse för arbetets betydelse, dels innebär en minskning av resurser, vilka
annars kunnat utnyttjas för trängande angelägna ändamål.
Bevillningsutskottets betänkande nr 5 är 1961
3
Över motionerna har yttrande inhämtats från generaltullstyrelsen, som
bl. a. anfört följande.
Enligt vad som inhämtats från Inomeuropeisk Missions sekretariat i Lund
utgöras ifrågavarande flyktingarbeten av textilvaror, såsom broderade dukar
samt vävda och stickade halsdukar och sjalar. Dylika varor beläggas med
tull av 12—20 % av värdet, beroende bl. a. på materialets beskaffenhet. Enar
varorna tillverkas av i Sverige inköpt material, kan på vissa villkor tullnedsättning
enligt 6 § 4 mom. tulltaxeförordningen medgivas med belopp, som
motsvarar tull å sagda material. Dylik tullnedsättning torde emellertid vara
av mindre betydelse med hänsyn till dels att tullsatsen för materialet i allmänhet
är lägre än tullsatsen för den färdiga varan, dels att värdet av materialet
torde vara jämförelsevis ringa i förhållande till värdet av den färdiga varan.
Motionärerna hänvisa i sin sakframställning till motion II: 327 år 1958
med enahanda syfte som de nu framlagda motionerna. Bevillningsutskottet
anförde i sitt betänkande över 1958 års motion hl. a. att den hjälpverksamhet,
som Inomeuropeisk Mission bedriver i syfte att ge flyktingarna en förbättrad
framtid, vore värd allt stöd men fann det tveksamt om ett eventuellt
stöd åt verksamheten i fråga lämpligen borde ges i form av tullattnader. Utskottet
framhöll att en dylik åtgärd lätt skulle få prejudicerande verkan och
att med all sannolikhet även andra organisationer och sammanslutningar
med lika behjärtansvärda ändamål skulle kunna göra berättigade anspråk
på att komma i åtnjutande av liknande förmåner. Utskottet fann sig därför
icke kunna tillstyrka bifall till motionen, och denna föranledde icke heller
någon riksdagens åtgärd.
Utöver vad som anförts i den tidigare motionen framhålles i de nu aktuella
motionerna bl. a. att berörda verksamhet intensifierats. Vidare hänvisas till
den tullfrihet för vissa importvaror, som beviljats Rädda barnens riksförbund.
Ifrågavarande flyktingarbeten försäljas enligt vad som framgår av motionerna
\ stigande omfattning på den svenska marknaden, en försäljning som
uppenbarligen sker i konkurrens med exempelvis de svenska hemslöjdsföreningarnas
saluförande av motsvarande alster. Det torde därför icke kunna
förnekas att verksamheten är av kommersiell natur. Frågan om tullfrihet är
sålunda i detta fall av annan karaktär än när det gäller den tullfrihet, vilken
enligt statsmakternas beslut medgivits för kläder, beklädnadsmateriel och
livsförnödenheter, som inkomma såsom gåvor till Rädda barnens riksförbund.
Enligt styrelsens uppfattning ha motionärerna icke förebragt nagon omständighet
"av beskaffenhet att böra föranleda ändring av den ståndpunkt
riksdagen år 1958 intog i samma fråga.
Utskottet
I de förevarande motionerna har hemställts att riksdagen måtte medge
organisationen Inomeuropeisk Mission tillstånd att tills vidare tullfritt fa
införa sådana flyktingarbeten, som tillverkats vid organisationens i utlandet
belägna hjälpstationer. Till stöd för yrkandet anföres i motionerna, att
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 5 är 1961
Inomeuropeisk Mission bedriver ett omfattande hjälparbete bland flyktingarna
i Europa. Genom organisationens försorg ges många flyktingar möjlighet
att genom handarbete bidra till sin försörjning. Flyktingarbetena, till vilka
material inköpts i Sverige, försäljes bland annat här till priser som är jämförbara
med dem som hemslöjdsföreningarna betingar sig för motsvarande
alster. Vidare framhålles att verksamheten alltmer intensifierats. Försäljningen
uppgick år 1960 till omkring 80 000 kr. och i tull erlades ca 5 400 kr.
Slutligen åberopar motionärerna att Rädda barnens riksförbund beviljats
viss tullfrihet.
Samma yrkande om tullfrihet som i de nu förevarande motionerna framställdes
i en motion vid 1958 års riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 11 uttalade utskottet att den hjälpverksamhet, som Inomeuropeisk
Mission bedriver i syfte att ge flyktingarna en förbättrad framtid, vore värd
allt stöd, men utskottet fann det tveksamt om ett eventuellt stöd åt verksamheten
lämpligen borde ges i form av tullättnader. Vidare framhölls att
en dylik åtgärd lätt skulle få prejudicerande verkan och att med all sannolikhet
även andra organisationer och sammanslutningar med lika behjärtansvärda
ändamål skulle kunna framställa berättigade anspråk att få komma
i åtnjutande av liknande förmåner. Utskottet fann sig därför icke kunna
tillstyrka bifall till motionen.
Utskottet kan helt ansluta sig till den ståndpunkt som 1958 års riksdag
intagit i frågan. Därutöver vill utskottet framhålla, att de uppgifter, som i
motionerna lämnats om försäljningsverksamhetens omfattning, tyder på att
verksamheten är av kommersiell natur. Den tullfrihet som medgivits Rädda
barnens riksförbund för kläder, beklädnad smateriel och livsförnödenheter,
vilka inkommer såsom gåvor från utlandet, kan därför, såsom generaltullstyrelsen
i sitt yttrande över motionerna anfört, inte jämföras med den tullfrihet,
som motionärerna yrkar för Inomeuropeisk Missions införsel av flyktingarbeten.
Av vad ovan anförts framgår att utskottet inte anser sig kunna tillstyrka
bifall till motionerna I: 256 och II: 216.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 256 av herrar Möller och
Nestrup samt II: 216 av herr Regnéll m. fl. om tillstånd för
Inomeuropeisk Mission att tullfritt införa vissa flyktingarbeten
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 mars 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Bevillningsutskottets betänkande nr 5 dr 1961
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Jansson, Spetz,
Gustaf Elofsson, Söderquist, Oscar Carlsson, Yngve Nilsson, Wärnberg och
Hellebladh; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Vigelsbo,
Wiklund i öjebyn, Engkvist, Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås, Darlin,
Andersson i Essvik och Rydén.
Reservation
av herr Gustafson i Göteborg, vilken under åberopande av innehållet i de
likalydande motionerna 1:256 och 11:216 ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till nämnda motioner, måtte
medgiva organisationen Inomeuropeisk Mission tillstånd att
tills vidare till riket tullfritt införa sådana flyktingarbeten,
som tillverkats vid organisationens i utlandet belägna hjälpstationer.