Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1961
1
Nr 45
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag vid beskattningen för avsättning till
självfinansieringsfond.
(2.-a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:253 av herr Gösta Jacobsson m.fl. och 11:210 av herr
Nordgren m.fl. har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte skyndsamt utreda frågan om rätt för
rörelseidkare resp. jordbrukare att vid inkomsttaxering åtnjuta, avdrag för
avsättning till självfinansieringsfond i huvudsaklig överensstämmelse med i
motionerna uppdragna riktlinjer samt för riksdagen framlägga förslag i
ämnet».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionen I: 253.
Förevarande fråga var i viss mån föremål för prövning vid 1960 års
riksdag. I de då väckta motionerna I: 418 och II: 501 yrkades nämligen
att en skyndsam utredning skulle verkställas för att utröna möjligheterna
till omläggning av företagsbeskattningen i syfte att underlätta de mindre
företagens konsolidering och självfinansiering. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 32 avstyrkte 1960 års bevillningsutskott motionerna. Utskottet
erinrade därvid bl.a. om att frågan om företagsbeskattningens utformning
var föremål för utredning under första hälften av 1950-talet, och
att riksdagen år 1955 tog ställning till huvudprinciperna i fråga om denna
beskattning. Därvid belystes självfallet inte enbart skatteproblemen för
bolag och ekonomiska föreningar utan även de frågor som kunde anses
vara av betydelse för enskilda rörelseidkare. Utskottet uttalade vidare att
det genom möjligheterna till en långtgående varulagernedskrivning och
rätten att snabbt avskriva anskaffade maskiner och inventarier torde vård
sörjt för att flertalet smärre företag erhåller tillfälle till konsolidering i
rimlig utsträckning. I detta sammanhang framhöll utskottet att — bortsett
från utövare av fria yrken — endast ca 15 procent av de enskilda rörelseidkarna
enligt inkomststatistiken för taxeringsåret 1958 hade en skattemässig
årsinkomst å mer än 20 000 kronor, över 30 000 kronors inkomst
hade drygt 10 000 rörelseidkare eller ca 5 procent. Härefter anförde utskottet
Bilxang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 45
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1961
bl.a. följande. Av dessa siffror framgår att endast en liten del av de enskilda
rörelseidkarna torde ha möjlighet att disponera sin årsinkomst till ytterligare
konsolidering. För det stora flertalet är den redovisade årsinkomsten
inte större än att den kan antas nätt och jämnt förslå till att täcka den
skattskyldiges nödvändiga levnadskostnader och skatter. Införandet av
ytterligare möjligheter till konsolidering via beskattningen skulle i själva
verket innebära ett uppskov med beskattningen av inkomst, vilken använts
för täckande av företagarens utgifter för egen löpande konsumtion.
I de förevarande motionerna har inledningsvis framhållits att frågan om
den mindre företagsamhetens kapitalförsörjning på senare år i olika sammanhang
tilldragit sig statsmakternas intresse, och från statens sida har
åtgärder vidtagits för att skapa förbättrade lånemöjligheter för denna
företagarkategori. Hittills har man emellertid uteslutande tagit sikte på
företagens försörjning med främmande kapital och inte berört det egentliga
kärnproblemet, den egna kapitalbildningen och företagets ekonomiska
konsolidering, vilket utgör företagets trygghets- och utvecklingsproblem.
Möjligheterna till egen kapitalbildning hämmas för närvarande genom den
hårda inkomstbeskattningen. Enligt motionärernas mening ger beskattningsreglerna
inte tillräckligt utrymme för självfinansiering. Framför allt
gäller detta de företag, som bedrives av fysiska personer under enskild
firma. Dessa företag har inte samma möjligheter som aktiebolag och ekonomiska
föreningar till skattefri fondering. De saknar sålunda rätt att vid
inkomstbeskattningen göra avdrag för avsättning till investeringsfond. De
har ej heller rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse med bibehållande
av medlen i rörelsen. Ofta har hithörande företag till följd av
bristande tillgång på rörelsekapital en blygsam lagerhållning och kan
därför ej tillgodogöra sig möjligheterna att genom nedskrivning av lagervärden
avsätta dolda reserver. Utrustningen med maskiner och inventarier
ger också otillräcklig utgångspunkt för självfinansiering genom avskrivning
å maskiner och inventarier. Dessa kräver dessutom ofta snabb förnyelse,
och rätt till avskrivning å återanskaffningsvärdet saknas.
I syfte att underlätta självfinansieringen och kapitalbildningen inom
ifrågavarande företagarkategori måste därför andra vägar prövas. En
lämplig utväg synes vara att införa bestämmelser som medger avdrag i
begränsad omfattning vid inkomsttaxeringen för avsättning till självfinansieringsfond,
som öppet redovisas i bokföringen. En förutsättning måste
givetvis vara att inkomsten redovisas bokföringsmässigt, men då så är fallet
bör avdrag även få ske från inkomst av jordbruksfastighet. Avdraget bör
förslagsvis årligen begränsas till 10 procent av årsvinsten, dock högst 5 000
kronor, varjämte fondens totala storlek kan maximeras till 50 000 kronor. En
tidsbegränsning av 10 år torde böra föreskrivas för fondavsättningens åter
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1961
3
förande till beskattning, varvid reglerna för ackumulerad inkomst bör bli
tillämpliga. De nu antydda problemen kommer sannolikt att behandlas av
den allmänna skatteberedningen. Emellertid erfordras omedelbara åtgärder
inom det nuvarande skattesystemets ram, eftersom inför den kommande
europeiska marknadsutvecklingen hittills vidtagna åtgärder är otillräckliga
för den mindre företagsamhetens vidkommande.
Utskottet
I de förevarande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t med
begäran om skyndsam utredning av frågan om rätt för rörelseidkare och
jordbrukare med bokföringsmässig inkomstredovisning att åtnjuta avdrag
vid inkomsttaxeringen för avsättning till självfinansieringsfond. Enligt motionärernas
mening ger beskattningsreglerna inte tillräckligt utrymme för
självfinansiering. Särskilt gäller detta företag som bedrives av fysiska personer
under enskild firma.
Utskottet får med anledning härav erinra om att frågan om behandlingen
i beskattningshänseende av enskilda rörelseidkare, fria yrkesutövare och
jordbrukare särskilt uppmärksammats i direktiven för den till allmänna
skatteberedningen hörande företagsskatteutredningen. Därvid har bl. a. uttalats
att det kunde förtjäna övervägas om berörda skattskyldiga bör inta
samma ställning vid beskattningen som nu. Såsom en tänkbar linje för en
reform i förevarande hänseende har framhållits möjligheten att närmare
anknyta reglerna för de nämnda kategoriernas beskattning till bolagsbeskattningen.
Vidare har påpekats att det inte kan anses uteslutet att konstruera
nya former, lämpligare än de nuvarande, för beskattningen av enskilda
företagare.
Den prövning, som det sålunda åligger företagsskatteutredningen att göra,
torde även komma att omfatta spörsmålet i vilken grad möjligheterna till
konsolidering och självfinansiering bör beaktas vid utformningen av beskattningsreglerna
för olika företagare. Givetvis torde därvid även komma
att övervägas det behov av särskilda konsolideringsmöjligheter, som kan
befinnas föreligga för de i motionerna närmast avsedda företagarna, vilka
t. ex. på grund av ringa eller ingen lagerhållning inte härutinnan har samma
förutsättningar som flertalet andra företagare.
Enligt utskottets mening bör förevarande fråga prövas i sammanhang med
allmänna skatteberedningens behandling av övriga spörsmål på företagsbeskattningens
område. Utskottet kan således inte dela motionärernas uppfattning
att frågan bör brytas ut för särskild behandling i annan ordning.
På grund härav anser sig utskottet inte kunna tillstyrka skrivelse till Kungl.
Maj :t i ämnet.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1961
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:253 av herr Gösta Jacobsson
m. fl. och II: 210 av herr Nordgren m. fl. om rätt til!
avdrag vid beskattningen för avsättning till självfinansieringsfond
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 april 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Jansson, Spetz,
fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Tage Johansson, Sundin, Gösta
Jacobsson och Kronstrand; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson i
Svalöv, Kärrlander, Christenson i Malmö, Darlin, Andersson i Essvik, Eriksson
i Bäckmora, fru Holmqvist och herr Rydén.
Reservationer
I) av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Darlin, vilka
— under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 253 av
herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 210 av herr Nordgren m. fl. — ansett att
utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
att Kungl. Maj :t skyndsamt låter utreda frågan om rätt för
rörelseidkare resp. jordbrukare att vid inkomsttaxering åtnjuta
avdrag för avsättning till självfinansieringsfond i huvudsaklig
överensstämmelse med de i motionerna uppdragna
riktlinjerna samt för riksdagen framlägger förslag i ämnet.
IIJ av herrar Sundin och Eriksson i Bäckmora.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1961
610573