Bevillningsutskottets betänkande nr 43 av 1961

1

Nr 43

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner om
skattebefrielse för ersättning till övervakare, m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 467 av herr Gorthon samt II: 638 av fru
Kristensson och fröken Karlsson, vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning samt förslag snarast om skattefrihet
för inkomst — förslagsvis upp till ett årligt belopp av 1 500 kronor —
i den mån denna förvärvats genom deltidsarbete för vård och tillsyn av äldre
människor i deras hem”; ävensom

2) motionen II: 172 av fru Gunne, vari hemställts, ”att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller att frågan om befrielse från beskattning av ersättning
som utgår till övervakare och tillsynsman inom kriminal-, nykterhets- och
barnavården snarast utredes”.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 172 samt, vad angår yrkandet i motionerna 1:467 och
II: 638, till motionen II: 637.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Motiveringen för yrkandet i motionerna 1:467 och IT: 638 återfinns i motionen
II: 637, vari behandlas ett flertal frågor angående åldringsvården. Rörande
skattefrihet för inkomst, förvärvad genom arbete inom åldringsvården,
anföres att det torde vara svårt att finna en lämpligare uppgift för det frivilliga
socialarbetet än att organisera och svara för att ledig arbetskraft kommer
hemvården av äldre medmänniskor till godo. Beskattningen av eventuella
inkomster av sådant deltidsarbete avhåller emellertid många från sådana uppgifter.
Motionärerna förordar därför en begränsad skattefrihet för sådana
tjänster, lämpligen intill ett belopp av högst 1 500 kronor.

I motionen 11:172 erinras om att de frivilliga övervakarna och tillsynsmännen
inom kriminal-, nykterhets- och barnavården erhåller ersättning per

JUhang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 46

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1961

klient och månad med 15 kronor. Detta belopp kan knappast betraktas som
betalning för utfört arbete, eftersom det inte står i proportion till de prestationer
övervakaruppgiften innebär, utan bär karaktären av en schablonmässigt
fastställd, i många fall otillräcklig ersättning för kostnader i samband med
uppdragets fullgörande. Arvodena har hittills i stor utsträckning betraktats
och behandlats som skattefria. Frågan om deras karaktär av skattepliktig inkomst
har nyligen aktualiserats i samband med 1961 års taxering.

Vid deklaration av sådan ersättning såsom skattepliktig inkomst har vederbörande
givetvis möjlighet att göra avdrag för kostnader för uppdragets fullgörande.
Eu detaljerad och riktig redovisning av kostnaderna måste basera sig
på noggranna anteckningar om utlägg för porto, telefon och vissa resor, ävensom
för nödvändiga vänskapsgåvor och kontaktmedel av de mest skilda slag
m. in. En sådan redovisning innebär i förhållande till den ersättning det är
fråga om — 180 kronor om året — en anmärkningsvärt omständlig procedur.

Det måste vara ett samhällsintresse av företa ordningen att allt fler människor
engageras i arbetet med övervakning, inte minst människor från det
produktiva livets många verksamhetsgrenar. För dessa människor kan och bör
det ej bli fråga om många övervakaruppdrag utan om något eller några få
fall, som kan ägnas desto större intresse och omsorg. För de allra flesta människor
skulle skattefrihet för dessa ersättningar te sig rimlig och rättvis och
uppfattas som ett naturligt uttryck för samhällets positiva syn på övervakarens
samhällsviktiga och i många fall uppoffrande gärning.

Utskottet

Yrkandena i förevarande motioner går ut på skrivelse till Kungl. Maj:t med
begäran om utredning i syfte att åstadkomma viss skattefrihet för ersättningar
som erhålles för vård av åldringar eller genom arbete såsom särskild utsedd
övervakare eller tillsynsman. Åldringsvården har uppmärksammats i motionerna
1:467 och II: 638, därvid förordats frihet från inkomstskatt förslagsvis för eu
årlig inkomst av 1 500 kronor, i den mån inkomsten förvärvats genom deltidsarbete
för vård och tillsyn av äldre personer i deras hem. Utredningsyrkandet
rörande övervakares och tillsynsmäns arvoden framställes i motionen 11:172
och avser sådana uppdrag inom kriminal-, nykterhets- och barnavården. Motionären
uttalar att utredningen bör syfta till att i största möjliga utsträckning
hänföra berörda arvoden till skattefri inkomst.

Utskottet får till en början erinra om att vårt inkomstskattesystem utgår från
principen att skatt skall utgöras efter förmåga. Visserligen har i några undantagsfall
stadgats att viss inkomst, som i och för sig är av skattepliktig natur,
skall vara undantagen från inkomstbeskattning. Detta har emellertid främst
berott på taxeringstekniska skäl eller på att inkomsten har understödskaraktär
och till sin storlek uttryckligen avvägts med utgångspunkt från att beskattning
inte skulle äga rum. I sistnämnda fall har för övrigt skatteförmågeprincipen

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1961

3

även kunnat åberopas för skattebefrielsen. Däremot måste det anses vara helt
stridande mot skatte förmågeprincipen att befria principiellt skattepliktiga inkomster
från beskattning på den grund att de utgöres av ersättningar för ett
arbete som är särskilt angeläget ur det allmännas synpunkt. Enligt utskottets
mening bör den särskilda uppmuntran till dylikt arbete, som kan befinnas erforderlig,
ske på annat sätt än genom lättnader vid beskattningen. Utskottet
anser sig inte kunna bortse från att ett bifall till de föreliggande motionsyrkandena
skulle kunna föranleda att krav med lika starkt fog framställes på skattebefrielse
för ett flertal andra, under motsvarande förhållanden utgående ersättningar.
Vad angår yrkandet om skattebefrielse för inkomst vid vård av åldringar
kommer härtill att den avsedda skattefriheten skulle vid tillämpningen medföra
inte oväsentliga praktiska svårigheter bl. a. ur kontrollsynpunkt.

Beträffande yrkandet om skattefrihet för övervakararvode vill utskottet framhålla
att detta uppgår till endast 15 kronor per månad och klient. Såsom motionärerna
påpekat torde uppdragen inte sällan för övervakarna vara förenade med
kostnader som motsvarar eller överstiger den utgående ersättningen. Särskilt
torde detta gälla de övervakare som av personligt intresse eller annat särskilt
skäl och som ren fritidssyssla åtagit sig något eller några få uppdrag. De utgifter,
som sålunda åsamkas övervakarna och tillsynsmännen, är givetvis att betrakta
som avdragsgilla kostnader, vilka vid beskattningen får avräknas från det erhållna
arvodet. De speciella förhållanden som är förknippade med ifrågavarande
uppdrag torde motivera att frågan i vad mån de av övervakare uppgivna kostnaderna
för uppdragets fullgörande kan anses avdragsgilla bedömes efter tämligen
generösa grunder och med beaktande av att svårigheter inte sällan kan
möta för övervakaren att styrka kostnaderna. Med det anförda anser sig utskottet
ha besvarat motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anfölls får utskottet hemställa,

1) att de likalydandc motionerna I: -tö7 av herr Gorthon
samt II: 638 av fru Kristensson ocli fröken Karlsson om viss
skattefrihet för inkomst genom deltidsarbete inom den öppna
åldringsvården icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,
ävensom

2) att motionen II: 172 av fru Gunne om skattebefrielse för
ersättning till övervakare och tillsynsman måtte, i den mån
motionen icke kan anses besvarad genom vad utskottet ovan
anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 20 april 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1961

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Jansson, Spetz,
fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Yngve Nilsson, Tage Johansson, Sundin
och Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson i Svalöv,
Chnstenson i Malmö, Darlin, Andersson i Essvik, fru Holmqvist, herrar Kristenson
i Göteborg, Nilsson i Tvärålund och Rydén.

Stockholm, E. W. Statiander» Tryckeri, 1061.