Bevillningsutskottets betänkande nr l+l år 1961
1
Nr 41
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
rörande förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattning
en m.m.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 26 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och
TT: 40 av fru Gärde Widemar m. fl., vari hemställts, att riksdagen matte
A) besluta sådan ändring av reglerna för förvärvsavdraget att dess maximibelopp
höjes till 3 000 kronor i de fall förvärvsarbetande gift kvinna har
hemmavarande barn under 16 år att gälla från och med 1962 ars taxering,
B) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
dels beträffande en omkonstruktion av förvärvsavdraget i syfte att
genomföra en höjning av avdraget så att det bättre överensstämmer med de
verkliga merkostnaderna även för förvärvsarbetande kvinnor med lägre inkomster,
dels om möjligheterna — bland annat med ledning av nyligen genomförd
norsk lagstiftning — att medge rätt för två förvärvsarbetande makar att
begära särtaxering vid inkomstbeskattningen, samt
dels rörande justering av reglerna för förvärvsavdraget i de fall, där
hustrun verksamt deltagit i makens rörelse eller jordbruk eller haft inkomster
av arbete i eget jordbruk, enligt i motiveringen angivna riktlinjer;
2) de likalydande motionerna I: 35 av herr Ringaby m. fl. och II: 39 av
herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte förelägga instundande
höstriksdag förslag om sådana ändringar av bestämmelserna rörande förvärvsavdrag
att
a) gift kvinna med minderåriga barn samt inkomst av eget arbete eller
av rörelse, där hon visar att de verkliga kostnaderna för barnens omhänderhavande
överstiger 1 700 kronor, efter särskild prövning erhåller avdrag
för merkostnaderna, dock att kvotavdraget icke må överstiga 20 procent av
inkomsten,
b) ogift moder, varmed jämställes änka och frånskild med minderåriga
barn, erhåller motsvarande förbättrade avdrag, där hon visar att de verkliga
kostnaderna för omhänderhavande av barn överstiger den ortsavdragsförbättring
hon erhåller på grund av förekomsten av barn,
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt Nr 1)1
2 Bevillningsutskottets betänkande nr Jtl år 1961
c) gift man med minderåriga barn samt inkomst av jordbruksfastighet
eller av rörelse, där hustrun deltager i mannens förvärvsverksamhet, erhåller
kvotavdrag, under förutsättning att det göres sannolikt att värdet av
hustruns arbete överstiger 300 kr. och det visas att de verkliga kostnaderna
för barnens omhänderhavande överstiger nämnda belopp, och
d) gift kvinna med minderåriga barn samt inkomst av jordbruksfastighet
erhåller kvotavdrag enligt samma riktlinjer som under c); samt
3) de likalydande motionerna I: 70 av herr Bengtson m. fl. och II: 91 av
herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att kommunalskattelagens
46 § 3 mom. må erhålla följande lydelse: »3 mom. Har
gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, vari hon varit
verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon
åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande barn
under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda inkomst, sammanlagt
dock högst med 2 000 kronor.
Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor,
må mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande
barn under 16 år och har hon i ej blott ringa omfattning deltagit
i arbetet i förvärvskällan, må mannen utöver sagda belopp åtnjuta avdrag
jämväl med 20 procent av det belopp, som motsvarar femtedelen av hans
inkomst av förvärvskällan, dock så att det fasta avdraget och kvotavdraget
sammanlagt uppgår till högst 1 000 kronor.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna II: 39, II: 40 och II: 91.
Vid 1960 års riksdag genomfördes ändringar i familjebeskattningen på
grundval av ett förslag i ämnet av 1957 års sambeskattningsrevision.
Lagstiftningen, som trätt i kraft från och med 1961 års taxering, innebar
skattelättnader för förvärvsarbetande gifta kvinnor med minderåriga barn
och för ensamstående barnförsörjare. Numera gäller samma bestämmelser
i fråga om förvärvsavdrag vid den statliga och den kommunala beskattningen.
Bestämmelserna, som återfinns i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
innebär i huvudsak följande.
Har gift kvinna haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott
ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, får hon avdrag med 300
kronor (det s. k. fasta avdraget), eller, om hon haft hemmavarande barn
under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av inkomsten (det s. k. kvotavdraget),
sammanlagt dock högst med 2 000 kronor. Har gift kvinna haft
inkomst av jordbruksfastighet och har hon utfört arbete i förvärvskällan
till minst 300 kronors värde, medges henne avdrag med detta belopp.
3
Bevilhiingmtskottets betänkande nr 41 är 1961
Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kr., må
mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp.
Bestämmelserna rörande förvärvsavdrag bör sammanställas med ortsavdragsreglerna,
vilka i likhet med de förstnämnda är likalydande vid den stat-?
liga och den kommunala taxeringen. Även ortsavdragsbestämmelserna genomgick
viss ändring i samband med 1960 års riksdags beslut rörande
familjebeskattningen. Från och med 1961 års taxering gäller följande reglering
beträffande ortsavdragen.
Ortsa vd ragskategori
Gift skattskyldig ävensom ensam skattskyldig med
barn, kronor....................................
Ensamstående skattskyldig, kronor..................
Ortsgrupp |
|||
II |
III |
IV |
V |
3 520 |
3 680 |
3 840 |
4 000 |
1 760 |
1 840 |
1 920 |
2 000 |
Olika skatteskalor gäller vid den statliga beskattningen beroende på vilket
ortsavdrag som tillkommer den skattskyldige. I den skatteskala, som
gäller för gifta och därmed i ortsavdragshänseende likställda, är skatteuttaget
något lägre än enligt den skatteskala, som tillämpas för ensamstående
skattskyldiga utan barn.
Förslag till den nya lagstiftningen på förevarande område förelädes 1960
års riksdag i proposition nr 76. I de i anledning av propositionen väckta
motionerna I: 542 och II: 702 framställdes yrkanden av i huvudsak samma
innebörd som de i motionerna I: 26 och II: 40 nu framställda. Även motsvarande
yrkanden som nu framföres i motionerna I: 70 och II: 91 förelåg till
prövning vid 1960 års riksdag genom yrkanden i de då väckta motionerna
I: 540 och II: 703.1 sitt av riksdagen godkända betänkande nr 40 avstyrkte
1960 års bevillningsutskott motionerna. I fråga om förhöjning och utsträckning
av kvotavdraget anförde utskottet därvid bland annat.
Utskottet vill erinra om att kvotavdraget utgår ända till dess barnet fyllt
16 år. Vid bedömande av de föreslagna avdragsbeloppens skälighet måste
beaktas att de största kostnaderna för barnens omhändertagande under
moderns arbetstid infaller under förskoleåldern. Därefter torde kostnaderna
betydligt minska. När barnet uppnått 12—13 års ålder förekommer i regel
inte några större extra utgifter för barnets omhändertagande medan modern
sköter sitt arbete. De avdragsbelopp som erhålles enligt propositionens förslag
får mot bakgrunden härav anses så avvägda att de i de allra flesta fall
täcker de verkliga merkostnaderna, fördelade på hela minderårighetstiden.
Tilläggas må att den i motionerna I: 542 och II: 702 föreslagna förhöjningen
av förvärvsavdraget skulle beröra blott de kvinnor, vilkas förvärvsinkomst
iiverstiger 8 500 kronor. Intill denna gräns, där det i propositionen föreslagna
förvärvsavdraget börjar utgå med sitt maximibelopp, erhålles med
motionsförslaget samma avdrag som enligt propositionen.
Skäl att utsträcka rätten till kvotavdrag till ytterligare kategorier skattskyldiga
torde ej heller föreligga. Till grund för avdraget ligger en presum
-
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961
tion för särskilda kostnader för barnens vård. De grupper som avses i
motionerna I: 540 och II: 703, nämligen hustrur till rörelseidkare och lantbrukare,
torde i regel inte utföra arbete i förvärvskällan under sådana förhållanden
att merkostnader för barnens vård förekommer så generellt att
de kan motivera ett schablonmässigt medgivet och beräknat avdrag för
sådana kostnader.
Vad angår yrkandet om utredning i syfte att genomföra en höjning av
förvärvsavdraget erinrade utskottet om att frågan om skattebördans avvägning
mellan gifta och ensamstående skattskyldiga enligt vad departementschefen
förutskickat i propositionen skulle komma att tas under förnyat
övervägande, när de statsfinansiella förutsättningarna för en reform på området
är för handen. Då förvärvsavdragets storlek och konstruktion kunde
antas komma att ingå som ett led i den av departementschefen sålunda förutskickade
omprövningen av familjebeskattningen ansåg utskottet särskild
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i ämnet inte erforderlig.
I motioner vid 1960 års riksdag framställdes vidare yrkanden syftande
till bestämmelser om rätt för ogifta skattskyldiga med barn till förvärvsavdrag
i viss omfattning. Bevillningsutskottet avstyrkte dessa motionsyrkanden
och uttalade i anledning av desamma bl. a. följande.
Anledningen till att ogift skattskyldig med hemmavarande barn i skattehänseende
intar en annan ställning än ensamstående är den att barnkostnaderna
i detta fall anses böra beaktas vid taxeringen. Det är alltså samma skäl
som brukar åberopas för det förvärvsavdrag som tillkommer gift kvinna
med hemmavarande barn. Förhöjning av ortsavdraget för ogift med hemmavarande
barn får anses i dessa fall ersätta den gifta kvinnans förvärvsavdrag.
Beloppsmässigt överensstämmer förvärvsavdragets maximum och
ortsavdragsförhöjningen i stort sett. Det synes inte föreligga något hållbart
skäl att utöver förhöjningen av ortsavdraget medge särskilt förvärvsavdrag
för ogift. Anledning att verkställa särskild utredning av denna fråga, som
utförligt belysts i sambeskattningsrevisionens betänkande och i propositionen,
föreligger enligt utskottets mening ej heller.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.
I de likalydande motionerna 1:26 och II: 40 framhålles att ytterligare
lättnader i sambeskattningen bör komma till stånd skyndsamt och oberoende
av pågående översyn av skattesystemet, därför att sådana lättnader med
ett jämförelsevis ringa skattebortfall för det allmänna ger ett klart produktivt
utbyte. I den mån en ökad yrkesutbildning kan stimuleras reduceras
skattebortfallet. Till belysning härav anföres att om man nådde en ökning
av inträdet på arbetsmarknaden med t. ex. 10 000 personer, vilka eljest
skulle avhållit sig från yrkesarbete, kan skatteunderlaget beräknas öka
med 100 å 150 miljoner kronor och det allmänna tillföras ökade skatteintäkter
med några 10-tal miljoner kronor.
Bevillningsutskottets betänkande nr 1+1 år 1961 5
En huvudtanke i grunderna för inkomstbeskattningen är att den uppburna
inkomsten skall i princip minskas med kostnader för inkomstens förvärvande,
innan den skattlägges. Från denna grundläggande synpunkt måste
det givetvis vara likgiltigt hur stor den uppburna bruttoinkomsten är för
att avdrag för sådana kostnader skall kunna komma i fråga. I den mån
avdrag inte kan ske för de verkliga kostnaderna, sker i realiteten beskattning
av sådan del av den uppburna inkomsten, som icke är inkomst i skattelagarnas
avsedda mening, och detta bör i princip inte äga rum. Denna
huvudtanke bör självfallet vara tillämplig för alla inkomsttagare oavsett
inkomstens storlek.
Förvärvsavdraget grundas i princip på tanken att avdrag därmed skall
göras för de särskilda merkostnader som uppkommer för den gifta kvinnan
vid förvärvsarbete utanför hemmet, i främsta rummet då makarna har
minderåriga barn. För att förenkla taxermgsarbetet beräknas avdraget
efter schablonmässiga grunder. Enligt motionärernas mening är ett avdrag
av högst 2 000 kronor otillräckligt. Ett maximibelopp av 3 000 kronor svarar
bättre mot de verkliga förhållandena i dagens läge. Även om maximibeloppet
höjes i enlighet härmed är det emellertid uppenbart, att förvärvsavdragets
konstruktion inte därmed skulle vara helt tillfredsställande. Den
huvudsakligen av administrativa skäl valda presumtionen att merkostnaderna
anses motsvara en viss, fast procentuell andel av inkomsten leder
säkerligen till att avdraget fortfarande torde vara för lagt i de lägre inkomstlägena.
I likhet med föregående år anser motionärerna att en utredning
bör ske rörande en omkonstruktion av förvärvsavdraget, i princip innebärande
att kvotavdraget höjes för en viss botteninkomst och sedan avtrappas
uppåt, t. ex. 50 procent av de första 2 000 kronorna och därefter
t. ex. 20 procent på överskjutande inkomst upp till visst maximum.
Fn höjning av förvärvsavdragets högsta belopp till 3 000 kronor skulle
skjuta gränsen för den s. k. sambeskattningseffekten kraftigt uppåt. Merskatt
till följd av sammanläggningen av de båda makarnas inkomster vid
taxeringen skulle inträffa först vid en sammanlagd inkomst för tva makar
med minderåriga barn av cirka 50 000 kronor. Höjningen skulle vidare medföra
att antalet sambeskattade äktenskap med sådan merskatt skulle reduceras
till cirka 30 000 av totalt 687 868 sambeskattade äktenskap. Inkomstbortfallet
genom höjningen kan beräknas till 6 miljoner kronor för statsverket,
varav en tredjedel skulle falla på budgetaret 1061/62. Hänsyn har då
inte tagits till den stegrande verkan en höjning av förvärvsavdraget kan
ha på skatteunderlaget.
Som en utväg att slutgiltigt lösa sambeskattningsproblemet pekar motionärerna
på metoden att medge rätt för tva makar, som båda har inkomst av
förvärvsarbete, att välja att bli särtaxerade. De skulle givetvis endast välja
sådan taxering i de fall där skatten för dem skulle bli lägre vid särbeskatt
-
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 4.1 år 1961
ning än om de sambeskattades. Valde de särtaxering, skulle rätten till förvärvsavdrag
givetvis bortfalla.
En lagstiftning som öppnar möjlighet för två makar, som båda har inkomster
av förvärvsarbete, att välja att bli särtaxerade har genomförts i
Norge. De särskilda problem som sammanhänger med möjligheterna för två
makar att under vissa förhållanden fördela inkomsten mellan sig efter skattemässiga
hänsyn, när sambeskattningsmetoden inte tillämpas, har i den
norska lagstiftningen behandlats på så sätt, att rätt till särtaxering inte
medges om makarna arbetar i en rörelse, som de äger tillsammans eller som
tillhör den ena av dem. De norska reglerna för rätt till särtaxering avser
vidare endast arbetsinkomst, inte t. ex. inkomst av kapital. I de vanliga
fallen, där makarna har inkomst av anställning i annat än eget företag, är
möjligheterna till en efter skattehänsyn gjord fördelning av inkomsten
mellan makarna i praktiken uteslutna. Det i fjol framförda förslaget om
utredning rörande möjligheterna att medge rätt till särtaxering avvisades
av bevillningsutskottets majoritet under åberopande av att det knappast
kunde anses troligt att en ny utredning skulle kunna tillföra något för frågans
bedömande väsentligt nytt material. Sambeskattningsrevisionen tog
emellertid inte upp denna metod till allvarlig prövning. Det kan därför inte
hävdas att frågan varit föremål för utredning.
Motionärerna tar slutligen upp frågan om rätt till kvotavdrag för gifta
kvinnor, som utför arbete i mannens jordbruk eller rörelse, eller då den
gifta kvinnan själv har inkomst av jordbruk och där utför arbete. Då
familjeinkomsten i dessa fall härrör av båda makarnas arbetsinsatser i rörelsen
eller jordbruket, är enligt motionärernas mening en rätt till förhöjning
av förvärvsavdraget genom kvotavdrag principiellt motiverad, så snart
särskilda kostnader uppkommit till följd av hustruns deltagande i förvärvsarbetet.
Sådant avdrag bör endast komma i fråga i de fall makarna har
hemmavarande barn under 16 år.
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 35 och II: 39 uttalas att den praktiska
nödvändigheten att tillämpa en schablonmetod för bestämmande av
förvärvsavdraget inte bör hindra att frågan om avdrag för de verkliga kostnaderna,
där dessa är större än enligt schablonen, upptas till särskild prövning.
Det maximala avdraget erhålles nu vid en inkomst på 8 500 kronor.
I stor utsträckning är de gifta kvinnor som har högre inkomst än nämnda
belopp sådana som underkastat sig speciell utbildning. Denna utbildning
har de skaffat sig med betydande kostnader för sig själva men ofta också
med betydande kostnader för samhället. Det får då anses ligga i samhällets
intresse att positivt medverka till att sadana kvinnor icke undandrar samhället
det kvalificerade arbete som deras utbildning möjliggör. Det har
inom vissa yrken visat sig tendenser att avstå från förvärvsarbete och därmed
förenad inkomst bland annat av den anledningen att beskattningen
Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961 7
anses reducera inkomsten i alltför hög grad. I huvudsak är det här fråga
om ett allmänt sett alltför högt skattetryck, och det mest angelägna är
därför att få till stånd allmänna skattelättnader och sänkt progression.
I den mån delreformer kan ha positiv verkan bör emellertid även sådana
allvarligt övervägas. Det kan sålunda vara önskvärt att medge förvärvsavdrag
som i förekommande fall bättre överensstämmer med de verkliga
kostnaderna. Motionärerna förordar en ordning enligt vilken gifta kvinnor
som vill göra anspråk på högre avdrag än 2 000 kronor skall beredas möjligheter
härtill, under förutsättning att de kan visa att kostnaderna varit
högre, men alltjämt med ett belopp motsvarande 20 procent av inkomsten
såsom maximum. Denna särskilda prövning skall sålunda inträda först då
inkomsten överstiger 8 500 kronor. För ogifta mödrar bör motsvarande ordning
gälla. Genomföres nu föreslagna förbättringar för yrkesarbetande mödrar
bör en omprövning ske även beträffande äktenskap där s. k. faktisk
sambeskattning förekommer, d. v. s. där hustrun icke har egen förvärvsinkomst
utan biträder mannen i dennes jordbruksfastighet eller rörelse. Nuvarande
ordning innebär att någon skillnad icke göres med hänsyn till förekomsten
av minderåriga barn. Uppenbarligen kan emellertid även i dessa
fall omständigheterna vara sådana att hustrun måste ikläda sig särskilda
kostnader för barnens omhänderhavande därest hon skail kunna utföra sitt
arbete. Som exempel kan anföras att hustrun till en butiksinnehavare
under hela dagen nödgas vistas utom hemmet för att ensam eller tillsammans
med mannen sköta denna butik. Möjligheter bör öppnas att vid faktisk
sambeskattning medge högre avdrag än 300 kronor, där det kan göras
sannolikt att hustruns medverkan kan värderas till högre belopp än 300
kronor och det kan visas att hon fördenskull haft högre kostnader än
nämnda belopp. Genom att i förekommande fall göra en uppskattning av
hustruns arbetsprestation löser man även frågan om avdrag för hustru
som själv driver jordbruk.
Motionärerna i motionerna 1:70 och 11:91 framhåller att de inte kan
acceptera den kategoriklyvning, som för närvarande gäller mellan gift kvinna
med inkomst av jordbruksfastighet och annan förvärvsarbetande gift
kvinna. Förvärvsavdrag för hustruns arbete i makarnas jordbruk eller rörelse
måste anses vara principiellt lika berättigat som för annat förvärvsarbete.
I de fall där minderåriga barn förekommer bör det då vara motiverat att
medge ett förhöjt förvärvsavdrag. Fn möjlighet är att höja det fasta avdraget.
Övervägande skäl talar emellertid för att även på detta område ett
kvotavdrag införes. Sambeskattningssakkunniga föreslog i sitt betänkande
1049, att kvotavdrag skulle medges jämväl för jordbrukarhustrur med minderåriga
barn. Sveriges lantbruksförbund och Svensk industriförening föreslog
också i sina remissyttranden över sambeskattningsrevisionens betänkande
en lösning enligt kvotavdragsmetoden.
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961
Enligt beräkningar som redovisades i Sveriges lantbruksförbunds ovannämnda
remissyttrande bör värdet av hustruns arbetsinsats normalt kunna
beräknas till 1/5 av mannens totalt redovisade inkomst av jordbruksfastighet
med lämplig maximering, förslagsvis till 3 500 kronor. Samma beräkningsgrunder
synes kunna tillämpas i fråga om inkomst av rörelse. Detta
bör, där skäl till avvikelse ej föreligger, kunna läggas till grund för beräkning
av kvotavdrag för jordbrukar- och rörelseidkarf amil jer på samma sätt
som för yrkeskvinnor, d. v. s. med 20 procent av högst 3 500 kronor, varvid
erhålles ett kvotavdrag på högst 700 kronor och ett sammanlagt förvärvsavdrag
på högst 1 000 kronor. Ett sådant kvotavdrag bör medges gift man
med inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse när hans hustru är verksam
i förvärvskällan och har hemmavarande barn under 16 års ålder.
Utskottet
Vid föregående års riksdag genomfördes vissa ändringar i familjebeskattningen,
innebärande skattelättnader för förvärvsarbetande gifta kvinnor
med minderåriga barn och för ensamstående barnförsörjare. Vad gäller de
förvärvsarbetande gifta kvinnorna skedde detta främst genom en förhöjning
av det s. k. förvärvsavdraget och införande av samma regler rörande detta
avdrag vid den statliga och den kommunala beskattningen. För ensamstående
med hemmavarande barn föreskrevs bland annat samma ortsavdrag
som för gifta.
De nya bestämmelserna rörande förvärvsavdraget innebär i huvudsak följande.
Gift kvinna utan minderåriga barn erhåller, när hon har inkomst av
rörelse eller eget arbete, avdrag med 300 kronor. Om den gifta kvinnan har
minderåriga barn förhöjes avdraget med 20 procent av rörelse- respektive
arbetsinkomsten, dock högst med 1 700 kronor (kvotavdrag), så att högsta
avdragsbelopp blir 2 000 kronor. Vidare äger gift kvinna, som har inkomst
av jordbruksfastighet och utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kronors
värde, rätt till förvärvsavdrag med 300 kronor. Avdrag med 300 kronor
kan även medges gift man, vars hustru utfört arbete i hans rörelse eller jordbruk.
I sistnämnda bada fall gäller inte någon förhöjning då den gifta kvinnan
har barn.
I de förevarande motionerna yrkas främst en ytterligare förhöjning av
förvärvsavdraget eller utvidgning av dess tillämpningsområde utöver vad
som beslöts år 1960. I ett av motionsparen, nämligen motionerna I: 26 och
11:40, tas härjämte upp frågan om införande av rätt för två förvärvsarbetande
makar att begära särtaxering. Motionärerna, som hänvisar till att
sådan valmöjlighet föreligger i Norge, hemställer att frågan göres till föremål
för utredning.
Vad angår förvärvsavdraget för gift kvinna med inkomst av rörelse eller
eget arbete yrkas i motionerna I: 26 och II: 40 att kvotavdragets maximi
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961 9
belopp höjes till 2 700 kronor, innebärande att högsta sammanlagda förvärvsavdrag
skulle uppgå till 3 000 kronor. Vidare föreslås i nämnda
motioner utredning i syfte att genomföra en höjning av förvärvsavdraget
så att det bättre överensstämmer med de verkliga kostnaderna även för förvärvsarbetande
kvinnor med låga inkomster. Motionärerna avser här en
sådan ändring i hustruavdraget att procenttalet blir högre för viss botteninkomst
och sedan sjunker med stigande inkomst. I motionerna I: 35 och
II: 39 yrkas beträffande förvärvsavdrag för gifta kvinnor med inkomst av
rörelse eller eget arbete skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om förslag
till höstriksdagen till bestämmelse av innebörd att förvärvsavdrag skulle
medges med de verkliga kostnaderna för de minderåriga barnens omhändertagande,
dock högst med 20 procent av inkomsten.
Beträffande de fall, då gift kvinna har inkomst av jordbruksfastighet eller
biträder mannen i jordbruk eller rörelse, som bedrives av honom, framställes
i motionerna I: 26 och II: 40 samt motionerna I: 35 och II: 39 yrkande av i
huvudsak samma innebörd, nämligen utredning i syfte att genomföra rätt
till kvotavdrag då familjen haft merkostnader för minderåriga barn. I
motionerna I: 70 och II: 91 yrkas att gift kvinna med inkomst av egen jordbruksfastighet
tillerkännes rätt till kvotavdrag enligt samma grunder som
nu gäller då kvinnan har inkomst av rörelse eller eget arbete. I dessa motioner
yrkas vidare att kvotavdrag skall medges gift man med inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse, när hans hustru är verksam i förvärvskällan
och har hemmavarande barn under 16 års ålder. Kvotavdraget föreslås till
20 procent av det belopp som motsvarar femtedelen av mannens inkomst av
förvärvskällan, dock högst till 700 kronor, så att det sammanlagda avdraget
blir högst 1 000 kronor.
Slutligen framställes i motionerna I: 35 och II: 39 ytterligare ett skrivelseyrkande,
vilket går ut på att riksdagen skall begära förslag till höstsessionen
om förvärvsavdrag även för ensamstående kvinna med minderårigt barn
efter samma grunder som enligt motionärernas mening bör tillerkännas gift
kvinna med inkomst av rörelse eller eget arbete.
Utskottet får till en början framhålla att yrkanden av samma eller
liknande innebörd som de nu förevarande prövades och avvisades av riksdagen
föregående år i samband med reformeringen av lagstiftningen rörande
familjebeskattningen. De därvid antagna reglerna, vilka grundade sig på en
utredning i ämnet av 1957 års sambeskattningsrevision, innebär inte blott
en förhöjning av förvärvsavdraget för flertalet gifta kvinnor utan även
bland annat, vad beträffar ensamstående skattskyldiga, en ändrad reglering
i fråga om ortsavdragen och tillämplig skatteskala vid den statliga inkomsttaxeringen.
De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid årets taxering.
Enligt utskottets mening bör det inte komma i fråga att redan nu
innan erfarenheter vunnits av hur de nya bestämmelserna verkar i prakti
-
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961
ken vidta så omfattande åtgärder i fråga om förvärvsavdraget som de
av motionärerna yrkade författningsändringarna innebär. Utskottet kan
således inte tillstyrka motionsyrkandena i denna del.
Vad gäller de framställda utredningsyrkandena vill utskottet erinra om
att chefen för finansdepartementet i proposition nr 76, vari förslag till de
nya reglerna förelädes 1960 års riksdag, uttalade att frågan om skattebördans
avvägning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga skulle komma
att tas under förnyat övervägande när de statsfinansiella förutsättningarna
för ytterligare reformer på området förelåg. Såsom underströks av samma
års bevillningsutskott torde förvärvsavdragets storlek och konstruktion
komma att ingå som ett led i denna översyn av familjebeskattningen. Av
direktiven för allmänna skatteberedningen framgår att det ingår i beredningens
uppdrag att företa den av departementschefen sålunda förutskickade
omprövningen. Då således frågan om ytterligare reformer inom familjebeskattningens
område redan av Kungl. Maj:t hänskjutits till utredning och
utskottet inte anser skäl föreligga att utbryta de i motionerna upptagna
spörsmålen till särskild behandling, finner utskottet sig inte heller kunna
tillstyrka de föreliggande skrivelseyrkandena.
Med det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 26 av fru Hamrin-Thorell
m. fl. och II: 40 av fru Gärde Widemar m. fl., i vad däri
yrkats ändring av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen, samt
de likalydande motionerna I: 70 av herr Bengtson m. fl.
och II: 91 av herr Hedlund m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 26 av fru Hamrin-Thorell
m. fl. och II: 40 av fru Gärde Widemar m. fl., i vad däri
yrkats skrivelse till Kungl. Maj:t, samt
3) de likalydande motionerna I: 35 av herr Ringaby m. fl.
och II: 39 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 april 1961
JOHN ERICSSON
Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961 11
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson, Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Söderquist,
Yngve Nilsson och Wärnberg; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Kärrlander, Engkvist,
Christenson i Malmö, Darlin, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora,
fru Holmqvist, herrar Stenberg och von Sydow.
Reservationer
I) av herrar Söderquist, Christenson i Malmö och Stenberg, vilka ansett
dels att utskottet bort anföra följande:
Vid föregående---(— utskottet s. 8 rad 14 uppifrån—s. 9 råd 12
nedifrån)---eget arbete.
Av den lämnade redovisningen framgår att förslag och synpunkter rörande
reformering i olika hänseenden av skattereglerna avseende det fall då
båda makarna är förvärvsarbetande framförts i de lämnade motionerna.
Dessa utgör utan tvekan ett vittnesbörd om att sambeskattningsreglerna
inte kan anses helt tillfredsställande trots de förbättringar i vissa delar som
de undergick genom fjolårets riksdagsbeslut. Allmänt delar utskottet sålunda
motionärernas uppfattning att ytterligare reformer på detta speciella
skatteområde framstår som angelägna.
Vad först gäller förvärvsavdragets storlek har det särskilt i motionerna
I: 26 och II: 40 framhållits att avdragets nuvarande maximering, 2 000 kronor,
inte motsvarar de faktiska merkostnader som i de fall då familjen har
minderåriga barn normalt är förenade med hustruns förvärvsarbete utanför
hemmet och vilka i princip bör vara avdragsgilla. Vad motionärerna härutinnan
anfört överensstämmer med utskottets uppfattning. En höjning av
avdragets maximibelopp till 3 000 kronor såsom motionärerna föreslagit,
varigenom en bättre anpassning skulle nås till de faktiska merkostnaderna,
är därför enligt utskottets mening sakligt väl motiverad och bör kunna
genomföras utan ytterligare utredning. Utskottet tillstyrker därför ifrågavarande
yrkande om ändring i gällande skatteförfattning att tillämpas från
och med 1962 års taxering (1961 års inkomster).
Av praktiska skäl är förvärvsavdraget schabloniserat till 300 kronor
jämte ett visst kvotavdrag — för närvarande 20 procent av inkomsten,
dock högst 1 700 kronor — i de fall familjen har barn under 16 år. Kritik
har i motionerna riktats mot konstruktionen av det nuvarande kvotavdraget
med hänvisning till att detta inte minst vid lägre inkomster torde bli
alltför lågt i förhållande till de verkliga kostnaderna. Detta torde säkerligen
12 Bevillningsutskottets betänkande nr J+l år 1961
vara riktigt. I motionerna I: 26 och II: 40 har därför föreslagits en översyn
av förvärvsavdragets nuvarande konstruktion i syfte att nå en bättre anpassning
av avdraget till de faktiska kostnaderna i dessa fall, t. ex. genom
en höjning av procenttalet för den del av inkomsten som ligger i botten. En
sådan omkonstruktion av kvotavdraget skulle utan tvekan medföra en
ökad rättvisa samtidigt som den skulle innebära en förstärkning av avdraget
i dess helhet (upp till maximum), varigenom över huvud taget en bättre
anpassning skulle vinnas till de faktiska kostnaderna. Utskottet finner en
sådan utredning motiverad och tillstyrker motionärernas förslag. Härigenom
tillgodoses också till viss del den hemställan rörande utredning om
förvärvsavdragets anpassning till de verkliga kostnaderna för de minderåriga
barnens omhändertagande som gjorts i motionerna I: 35 och II: 39.
Beträffande de fall, då gift kvinna har inkomst av jordbruk eller biträder
mannen i jordbruk eller rörelse, som bedrives av honom, har enligt utskottets
mening i motionerna anförts vägande skäl för reformering av avdragsreglerna,
nämligen då familjen har minderåriga barn och kan visa att den
haft merkostnader till följd av hustruns deltagande i jordbruket eller rörelsen.
Med hänsyn till de särskilda tekniska problem som här är för handen
och som måste närmare genomarbetas, är utskottet inte berett att tillstyrka
en omedelbar författningsändring, vilket yrkats i motionerna I: 70
och 11:91. Men utskottet anser att ifrågavarande problem förtjänar att
övervägas. I likhet med vad som hemställts i motionerna I: 26 och II: 40
samt motionerna I: 35 och II: 39 finner utskottet därför motiverat att förvärvsavdragets
utformning tas upp till översyn även i nu nämnda avseende.
Vid en översyn av förvärvsavdraget anser utskottet det vidare motiverat
att i enlighet med vad som framhållits i motionerna I: 35 och II: 39 det
utredes huruvida icke ett förvärvsavdrag bör tillkomma ensamstående förvärvsarbetande
kvinna med minderårigt barn.
I motionerna I: 26 och II: 40 har slutligen tanken framförts att en rätt
skulle öppnas för två förvärvsarbetande makar att begära särtaxering. Som
motionärerna erinrat har en sådan valmöjlighet nyligen införts i Norge.
Konstruktionen skulle leda till en fullständig eliminering av den s. k. sambeskattningseffekten.
Två förvärvsarbetande makar skulle icke få en högre
sammanlagd skatt än vad de erlade före äktenskapets ingående med samma
inkomster, eller vad de skulle erlägga om de beskattades var för sig som
ensamstående. Konstruktionen bjuder enligt utskottet så mycket av intresse
att den förtjänar att bli närmare belyst. Utskottet tillstyrker därför den i
detta hänseende begärda utredningen.
Med hänsyn till den stora omfattningen av den allmänna skatteutredningens
uppdrag finner utskottet det lämpligast att de här berörda frågorna
om reformering av förvärvsavdraget samt den därmed sammanhängande
frågan om rätt till särtaxering för förvärvsarbetande makar utredes i särskild
ordning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 1+1 år 1961 13
dels att utskottet bort under punkten 1) hemställa,
1) att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
I: 26 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och II: 40 av fru
Gärde Widemar m. fl., i vad däri yrkats ändring av 46 §
3 mom. kommunalskattelagen, samt med avslag å de likalydande
motionerna I: 70 av herr Bengtson m. fl. och II: 91
av herr Hedlund m. fl. — måtte för sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
46 §.
3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam
i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon
åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande barn
under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda inkomst, sammanlagt
dock högst med 3 000 kronor. Har gift kvinna haft inkomst av
jordbruksfastighet och har hon utfört arbete i förvärvskällan till minst 300
kronors värde, må hon åtnjuta avdrag med detta belopp.
Har gift---nämnda belopp.
Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast om makarna levt tillsammans
och den till avdrag berättigade maken under större delen av
beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om
och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår och må
för makarna tillsammans icke överstiga 300 kronor eller, därest förhöjning
av avdraget med 20 procent av inkomsten ifrågakommer, 3 000 kronor.
Avdrag enligt---sagda kommun.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1961 eller tidigare år.
dels ock att utskottet bort under punkten 2) hemställa,
2) att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
1:26 av fru Hamrin-Thorell m.fl. och 11:40 av fru
Gärde Widemar m. fl., i vad däri yrkats skrivelse till Kungl.
Maj:t, ävensom i anledning av de likalydande motionerna
14 Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961
I: 35 av herr Ringaby m. fl. och II: 39 av herr Nilsson i
Svalöv m. fl. samt de likalydande motionerna I: 70 av herr
Bengtson m. fl. och II: 91 av herr Hedlund m. fl. — måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning för översyn
av reglerna rörande förvärvsavdraget i ovan av utskottet
angivna hänseenden ävensom av frågan om att
medge rätt för två förvärvsarbetande makar att begära
särtaxering vid inkomstbeskattningen.
II) av herrar Gustaf Elof sson och Eriksson i Bäckmora, vilka ansett
dels att utskottet bort anföra följande:
Vid föregående---(= utskottet s. 8 rad 14 uppifrån—s. 9 rad 12
nedifrån)---eget arbete.
Utskottet får till en början erinra om att det i direktiven för den allmänna
skatteberedningen ingår att ta upp överväganden rörande reformer
inom familjebeskattningens område. Av den anledningen och då förra årets
riksdag genomförde en reformering av beskattningen på området, finner sig
utskottet nu böra förorda endast sådana ändringar, som kan anses särskilt
påkallade. Därvid bör åtgärder på områden som inte blev tillgodosedda vid
förra årets riksdag komma i fråga i första hand.
Utskottet delar den i motionerna I: 70 och II: 91 framförda uppfattningen
att det vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s. i de fall då hustrun
deltager i mannens förvärvsverksamhet inom förvärvskällorna jordbruksfastighet
eller rörelse, är angeläget att särskild hänsyn tas till de kostnader,
som uppstår i de fall där hemmavarande barn finns. Förvärvsavdrag för
hustruns arbete i makens jordbruk eller rörelse bör principiellt sett vara lika
berättigat som för annat förvärvsarbete. I de fall där minderåriga barn
förekommer borde det salunda vara motiverat att medge ett förvärvsavdrag
av sammanlagt högst 2 000 kronor. Såsom i de förevarande motionerna
framhalles bör det dock kunna accepteras, att maximiavdraget tills vidare
fastställes till lägre belopp. Utskottet tillstyrker sålunda vad i nämnda avseenden
föreslagits i motionerna, nämligen att gift man med inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse skall, därest hustrun verksamt deltagit i hans
förvärvsverksamhet och haft hemmavarande barn under 16 år, utöver det
fasta avdraget å 300 kronor även äga rätt till kvotavdrag med 20 procent
av det belopp som motsvarar femtedelen av hans inkomst av förvärvskällan,
dock högst 3 500 kronor, så att det sammanlagda förvärvsavdraget
uppgår till högst 1 000 kronor.
I konsekvens med det anförda vill utskottet även tillstyrka det i samma
motioner, I: 70 och II: 91, framförda yrkandet att gift kvinna med inkomst
av jordbruksfastighet skall äga rätt till samma avdrag som gift kvinna med
inkomst av rörelse. Då gift kvinna med egen arbetsinsats sköter jordbruk
eller leder driften av jordbruk uppstår extra kostnader i hemmet, som
Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1961 15
enligt utskottets mening motiverar rätt till kvotavdrag enligt samma grunder
som gäller beträffande inkomst av rörelse och inkomst av eget arbete.
Utskottet tillstyrker således motionsyrkandet om att gift kvinna med
inkomst av jordbruksfastighet utöver det fasta avdraget å 300 kronor skall,
därest hon haft hemmavarande barn under 16 år, erhålla kvotavdrag med
20 procent av inkomsten, sammanlagt dock högst med 1 700 kronor.
Beträffande de i motionerna I: 26 och II: 40 framförda yrkandena vill
utskottet framhålla att dessa, till den del de inte berör ovan behandlade
spörsmål, gäller principiellt grundläggande avvägningsfrågor inom familjebeskattningen.
Då familjebeskattningen enligt direktiven till hela sin vidd
skall övervägas inom allmänna skatteberedningen, finner utskottet det inte
nu påkallat med någon särskild åtgärd utan förutsätter att ifrågavarande
spörsmål ingående kommer att prövas inom skatteberedningen.
Det senast anförda får anses gälla även de i motionerna I: 35 och II: 39
framförda yrkandena, vilka således får förutsättas bli behandlade inom
allmänna skatteberedningen.
Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat förevarande motioner.
dels ock att utskottet bort under punkten 1) hemställa,
att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
1:70 av herr Bengtson m. fl. och 11:91 av herr Hedlund
m. fl. samt med avslag å de likalydande motionerna 1:26
av fru Hamrin-Tliorell m. fl. och II: 40 av fru Gärde Widemar
m. fl., i vad däri yrkats ändring av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen
— måtte för sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
46 §.
3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse,
vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget
arbete, må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande
barn under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda
inkomst, sammanlagt dock högst med 2 000 kronor.
Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor,
må mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande
barn under 16 år och har hon i ej blott ringa omfattning deltagit
i arbetet i förvärvskällan, må mannen utöver sagda belopp åtnjuta avdrag
jämväl med 20 procent av det belopp, som motsvarar femtedelen av hans
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 41 är 1961
inkomst av förvärvskällan, dock så att det fasta avdraget och kvotavdraget
sammanlagt uppgår till högst 1 000 kronor.
Avdrag enligt---2 000 kronor.
Avdrag enligt---sagda kommun.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1961 eller tidigare år.
III) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Darlin och von Sydow, vilka
— under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 35 av
herr Ringaby m. fl och II: 39 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. — ansett att
utskottet under punkten 3) bort hemställa,
3) att riksdagen med bifall till nyssnämnda motioner
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte förelägga instundande höstriksdag förslag om
sådana ändringar av bestämmelserna rörande förvärvsavdrag
att
a) gift kvinna med minderåriga barn samt inkomst av
eget arbete eller av rörelse, där hon visar att de verkliga
kostnaderna för barnens omhänderhavande överstiger 1 700
kronor, efter särskild prövning erhåller avdrag för merkostnaderna,
dock att kvotavdraget icke må överstiga 20 procent
av inkomsten,
b) ogift moder, varmed jämställes änka och frånskild
med minderåriga barn, erhåller motsvarande förbättrade
avdrag, där hon visar att de verkliga kostnaderna för omhänderhavande
av barn överstiger den ortsavdragsförbättring
hon erhåller på grund av förekomsten av barn,
c) gift man med minderåriga barn samt inkomst av jordbruksfastighet
eller av rörelse, där hustrun deltager i mannens
förvärvsverksamhet, erhåller kvotavdrag, under förutsättning
att det göres sannolikt att värdet av hustruns
arbete överstiger 300 kronor och det visas att de verkliga
kostnaderna för barnens omhänderhavande överstiger
nämnda belopp, och
d) gift kvinna med minderåriga barn samt inkomst av
jordbruksfastighet erhåller kvotavdrag enligt samma riktlinjer
som under c).
Ivar Hieggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1961
610673