Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1961

1

Nr 40

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående ändring av vissa postavgifter
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 3 mars 1961 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 90, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att

dels antaga vid px-opositionen fogat förslag till förordning angående villkoren
för postbefordran av tidningar (postal tidningsförordning);

dels besluta att postbefordringsavgifterna för paket skall från och med den
1 juni 1961 utgå med belopp, som förordats av departementschefen;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med
generalpoststyrelsens förslag utfärda bestämmelser rörande rätt för styrelsen
att medgiva nedsättning av postavgifter.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

1. Ng tidningsförordning. I fråga om organisationen av postverkets tidningsrörelse
föreslås, att de nuvarande postabonnemangen avvecklas och
ersättes med oadresserade utgivarkorsband. Postverket skall emellertid åtaga
sig att beträffande vissa tidningar tills vidare ombesörja abonnemangsbokföringen.
Förslag framlägges om ett nytt avgiftssystem, grundat på fyra
komponenter. En taxehöjning av ca 13 % föreslås för att kompensera kostnadsökningar.
Vid utformningen av taxeförslaget har eftersträvats, att taxehöjningen
skall åläggas olika kategorier av tidningar så jämnt som möjligt.
Ett genomförande av förslaget beräknas — inklusive en rationaliserings*
vinst av ca 5 mkr — förbättra postverkets driftresultat med ca 10,5 mkr för
helt år. En icke obetydlig förlust kommer dock alltjämt att kvarstå för postverkets
tidningsrörelse. Den nya förordningen avses skola träda i kraft den
1 januari 1962.

2. Höjning av paketportona. I syfte att förbättra postverkets driftresultat
och att samordna paketavgifterna med statens järnvägars motsvarande taxor
föreslås en höjning av paketportona med i genomsnitt ca 20 %.

3. Rabatt å postavgifter. Generalpoststyrelsen föreslås få rätt att medge
nedsättning i postavgifter i fall då överenskommelse kan träffas med avsändare
om särskilda anordningar för att underlätta försändelsernas postbehandling.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 40

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1961

Förslag

till

Förordning

angående villkoren för postbefordran av tidningar (postal tidnings förordning) Härigenom

förordnas som följer:

1 §

Denna förordning äger tillämpning vid postbefordran inom riket av sådan
i Sverige tryckt och utgiven periodisk skrift, som äger karaktär av tidning
eller tidskrift.

Om särskilda omständigheter föreligga, äger Kungl. Maj :t medgiva, att
förordningen må tillämpas jämväl å periodisk skrift, som tryckes utom
riket.

Periodisk skrift, varå denna förordning äger tillämpning, benämnes i det
följande tidning.

2 §

Tidning, som skall befordras enligt denna förordning, skall införas i en
tidningstaxa, som årligen utgives av generalpoststyrelsen.

För införande i tidningstaxan erlägges årlig grundavgift. Storleken av
denna avgift framgår av bilaga till denna förordning.

3 §

Tidning må befordras enligt denna förordning antingen såsom ulgivarkorsband
eller såsom kommissionärskorsband.

Tidning, som utkommer oftare än en gång i veckan, må ej sändas såsom
utgivarkorsband till mottagare, vilken bor eller vistas å tidningens utgivningsort
och vars post utdelas av brevbärare inom ortens sammanhängande
bebyggelse; generalpoststyrelsen dock obetaget att i särskilt fall annorlunda
bestämma.

Kommissionärskorsband må användas endast vid försändning till återförsäljare
av eller ombud för sådan tidning, som utkommer minst tolv gånger
om året; generalpoststyrelsen dock obetaget att i särskilt fall medgiva undantag
härifrån. Kommissionärskorsband skall avhämtas av mottagaren på
adressorten.

4 §

Vikten av utgivarkorsband eller kommissionärskorsband må ej överstiga
20 kilogram.

5 §

Befordringsavgift för utgivarkorsband och kommissionärskorsband beräknas
på sätt framgår av bilaga till denna förordning.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1961 3

6 §

Utgivarkorsband eller kommissionärskorsband, som blir obeställbart, är
postverket icke skyldigt att återbefordra till avsändaren med mindre denne
för återbefordringen erlägger avgift såsom för korsband i allmänhet innehållande
trycksaker.

7 §

Hava generalpoststyrelsen och tidningsföretag överenskommit, att postverket
skall vidtaga speciell åtgärd för tidningens postbehandling eller utgiva
särskilt tilläggstryck till den i 2 § omförmälda tidningstaxan, har tidningsföretaget
att till postverket erlägga den avgift, som generalpoststyrelsen
med hänsyn till uppkommande ökning av postverkets kostnader bestämmer
för åtgärden.

8 §

Villkoren för befordran av tidningsbilaga i utgivarkorsband och kommissionärskorsband
fastställas av Kungl. Maj :t.

9 §

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning utfärdas
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av generalpoststyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962, då förordningen den
22 april 1932 (nr 75) angående villkoren för postbefordran av tidningar och

andra periodiska skrifter upphör att gälla. .....

Avgifterna enligt den nya förordningen skola jämväl under är 19bl tilllämpas
i fråga om anmälningar till tidningstaxan samt utdelnings- och
indragningskort, som avse år 1962. .

Beträffande tidning, som utkommer med minst två nummer i veckan och
vars postabonnerade upplaga under första halvåret 1961 uppgår till minst
1 000 exemplar, skola tills vidare gälla följande särskilda bestämmelser.
Abonnemangsbokföring beträffande oadresserade utgivarkorsband må efter
överenskommelse mellan generalpoststyrelsen och tidningsföretaget tills
vidare ombesörjas av postverket. Har inslagning av tidningen under år 1961
ombesörjts av postverket, må mellan generalpoststyrelsen och tidningsföretaget
träffas överenskommelse, att inslagning alltjämt skall tills vidare ombesörjas
av postverket. För befordran av sådana oadresserade utgivarkorsband,
som här avses, gälla de avgifter, som intagits i bilaga till denna förordning,
punkt V. . ..

Om särskilda skäl föreligga, må bestämmelserna i tredje stycket tillämpas
jämväl å annan tidning än där sägs.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 40

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1961

Periodicitet
minst 2 nr
per vecka
öre

Bilaga

Periodicitet
mindre än 2
nr per vecka
öre

I Grundavgiften utgör, oavsett tidningens periodicitet, 125
kronor per edition och år.

II Befordringsavgiften för adresserat utgivarkorsband utgör:

a) för varje tidningsexemplar............................

b) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda
vikten av på en gång avlämnade försändelser......

III Befordringsavgiften för utgivarkorsband, som avlämnas till
postbefordran utan att vara försett med mottagarens namn
och adress och för vilket abonnemangsbokföringen icke ombesörjes
av postverket, utgör:

a) för varje utdelnings- eller indragningskort, som av tid ningsföretaget

överlämnas till postverket, inbegripet avgift
för kortets befordran....................................

b) för varje tidningsexemplar............................

c) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda
vikten av på en gång avlämnade försändelser......

d) för varje tidningsexemplar, som inslås av postverket, en
särskild avgift, som framgår av tabellen under punkt V d)

IV Befordringsavgiften för kommissionärskorsband utgör:

a) för varje försändelse..................................

b) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda
vikten av på en gång avlämnade försändelser......

V Befordringsavgiften för utgivarkorsband, som avlämnas till

postbefordran utan att vara försett med mottagarens namn
och adress, och för vilket abonnemangsbokföring och i förekommande
fall inslagning ombesörjes av postverket, utgör:
al för varje utdelningskort, som av tidningsföretaget överlämnas
till postverket ..................................

b) för varje tidningsexemplar............................

c) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda
vikten av på en gång avlämnade försändelser......

d) för varje tidningsexemplar, som inslås av postverket, en
särskild avgift, som beräknas på sätt framgår av nedanstående
tabell:

1,6

39

20

2,1

39

7

39

65

2,4

39

2,6

48

20

3,1

48

7

39

65

3,4

48

Medelvikt per nummer

Medeltal exemplar per postanstalt

gram

ej över

2

öre/ex

över 2
men ej
över 3,5
öre/ex

över 3,5
men ej
över 5
öre/ex

över 5
men ej
över 10
ör e/ex

över 10
men ej
över 25
öre/ex

över 25
men ej
över 50
öre/ex

över 50
men ej
över 100
öre/ex

över

100

öre/ex

Inslagning på dagtid
(kl 6—19)

ej över 100 ..........

3,3

29

2,6

21

1.9

1,5

1,1

0,7

över 100 men ej över 250

37

3 3

30

2,3

20

16

1.2

0,8

över 250..............

4,1

37

3 4

2 4

2,1

1,7

1,4

0,9

Inslagning på nattid
(kl 19—6)

ej över 100 ........

4,1

36

3.3

27

2,4

1,8

1,5

09

över 100 men ej över 250

4,5

4 1

3,7

28

2,6

20

1,6

1,0

över 250..............

Öl

4,5

4,2

29

2,7

2,1

1,7

1,2

... Uppkommer brutet öretal vid beräkning enligt ovanstående tabeller av befordringsavgift för
försändelser, som på en gång avlämnas till befordran, skall summan höjas till närmaste hela
öretal.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1961 5

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 594 av herr Torsten Andersson m. fl. och
II: 719 av herr Neländer m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 90 måtte besluta att för tidningar av dagspresskaraktär,
så ock alla tidningar och tidskrifter som väsentligen framstår som
organ för sammanslutningar med huvudsakligt syfte att verka för religiösa,
nykterhetsfrämjande, idrottsliga, försvarsfrämjande eller politiska ändamål
eller att företräda vanföra eller eljest arbetshindrade medlemmar, icke skall
uttagas högre postavgifter än vad som föreslagits för tidningar med en
periodicitet av minst 2 nummer per vecka, samt att vederbörande utskott
måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring i förslaget till postal
tidningsf örordning;

2) de likalydande motionerna I: 595 av herr Eskilsson m. fl. och II: 720
av herr Eliasson i Sundborn m. fl., vari hemställts, att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 90 måtte besluta,

a) att postabonnemang enligt nu gällande ordning under en övergångstid
av förslagsvis fem år skall bibehållas,

b) att ändringar i taxorna för detta postabonnemang nu icke skall genomföras,

c) att Kungl. Maj :t bemyndigas att fastställa taxor för »rationaliserat
postabonnemang» efter vad i motionerna närmare angives,

d) att de lokala postmyndigheterna bemyndigas träffa uppgörelse om
distribution också på utgivningsorten av saväl adresserade som oadresserade
tidningar;

3) de likalydande motionerna I: 596 av herr Ebbe Ohlsson och II: 717 av
herr Nordgren m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj :ts förslag i proposition nr 90 i vad detta avser höjning av avgifterna för
postverkets paketbefordran»; samt

4) motionen II: 718 av herr Hagberg m. fl., vari yrkats avslag å förevarande
proposition.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 594, II: 717, II: 718 och II: 720.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

1. Tidningsförordningen, s. 5—20.

2. Paketportot, s. 20—22.

3. Rabatt å postavgifter, s. 22—25.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr W år 1961

Till stöd för avslagsyrkandet i motionen II: 718 anföres att förslaget i propositionen
medför en ekonomisk merbelastning för de mindre tidningarna,
medan de stora tidningarna däremot gynnas. Åtgärden kommer därför att
ytterligare påskynda tidningsdöden bland de mindre tidningarna, av vilka 69
nedlagts under de senaste tolv åren. Medan utgivarkorsband hittills betalats
uteslutande på basis av försändelsernas vikt bär i den i propositionen föreslagna
taxan införts även andra faktorer, främst att avgift skall uttas per
tidningsexemplar med 1,6 öre per exemplar. Det är avvägningen mellan dessa
båda faktorer som vållar orättvisorna, eftersom den uteslutande drabbar de
mindre tidningarna, d. v. s. alla dem vilkas genomsnittliga vikt per exemplar
understiger 70 gram. De stora och tyngre tidningarna gynnas däremot. I en
tabell, som intagits i motionen, anges hur kostnaderna för utgivarkorsband
verkar för olika tidningar. Av tabellen framgår, uttalar motionärerna, att

för de stora tidningarna kostnaderna för adresserade utgivarkorsband_den

av postverket mest eftersträvade formen — skulle minska med i medeltal 20
procent mot vad nu gäller. För de små tidningarna skulle däremot en ökning
inträda med inemot 12 procent. Resultatet blir att de små tidningarna inte
bara skulle få stå för inkomstförstärkningen för postverket utan jämväl bekosta
det inkomstbortfall som vållas genom taxesänkningen för de stora tidningarna.
Det fordras en ändrad avvägning mellan vikt- och exemplaravgiften
för att få en riktigare beräkningsgrund. Emellertid är, framhåller
motionärerna, den tjänst som postverket utför i distributionsprocessen
fian tidningen till den läsande allmänheten en serviceåtgärd som kan jämställas
med den service andra statliga och kommunala verk och institutioner
lämnar allmänheten ulan att alltid kostnaden direkt täcks av den enskilde
medborgare, som anlitar tjänsterna, utan exempelvis skattevägen.
Man kan inte utan vidare jämföra postverkets räntabilitetskalkyl med de
kostnadsberäkningar och prissättningar som tillämpas inom de privatägda
företagen.

Motionärerna påtalar också att en viktig försämring genomförs för postabonnerade
tidningar, som nu tvingas att övergå till utgivarkorsband. Med
hänsyn till att sådana korsband inte distribueras på utgivningsorten annat
än efter dispens från generalpoststyrelsen kan distributionen äventyras för
de tidningar i olika städer, som inte har egen utbärning och därefter är helt
hänvisade till postverket.

I motionerna I: 595 och II: 720 behandlas först frågan om slopande av postabonnemangen
i dess nuvarande form. Motionärerna framhåller att Kungl.
Maj.Is förslag i detta hänseende innebär att arbetsuppgifter, som nu åvilar
postverket, överföres till tidningarna. I och för sig bör man inte göra erinringar
mot strävandena att rationalisera formerna för postverkets tidningsrorelse,
men denna rationalisering måste genomföras så, att den service som
erbjudes allmänheten icke försämras och så att merarbetet med tidningarna
ej blir alltför betungande, och övergången bör göras så smidig som möjligt.
Kungl. Maj :ts förslag är i dessa avseenden ej fullt tillfredsställande, varför
ytterligare överväganden synes behövliga. Motionärerna anser lämpligt att

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1961

tidningarna beredes möjlighet att under en icke alltför kort övergångstid
— förslagsvis fem år — själva välja mellan postabonnemang i dess hävdvunna
form och den rationaliserade distributionsform, som föreslagits från
postverkets sida.

Motionärerna ifrågasätter också om det med hänsyn till att tidningstaxorna
höjdes så sent som år 1959 är påkallat att nu vidtaga nya betydande taxeliöjningar.
Förslaget i propositionen gör att höjningarna drabbar ytterst
ojämnt och i alltför hög grad så att de svagaste kunderna drabbas hårdast.
Inom ramen för det totala avgiftsuttag, som anses ofrånkomligt, bör därför
närmare omprövas avgifternas konstruktion och fördelning. Den omprövningen
bör kunna gälla fördelningen mellan avgiften för vikt och exemplar
och även avse frågan om en viss del av postverkets distributionskostnader
för tidningarna bör tas ut som en postanstaltsavgift.

Motionärerna har också tagit upp frågan om distributionen av postabonnerade
tidningar inom utgivningsorten. Därvid framhålles att arbetskraftssitualionen
särskilt för de mindre tidningarnas del ej sällan skapar svårigheter
för dem att själva ordna sin distribution inom utgivningsorten. De lokala
postmyndigheterna bör därför beredas möjligheter att träffa uppgörelse
om lokal distribution på utgivningsorten av såväl adresserade som oadresserade
tidningar, vilket i många fall såväl för postverket som för de berörda
tidningarna kan vara ytterst rationellt.

I de likalydande motionerna I: 594 och 11: 719 har kritik riktats mot den
uppdelning i tidningstaxan mellan tidningar med en periodicitet av mindre
än två nummer per vecka och övriga tidningar som föreslagits i propositionen
nr 90. Motionärerna framhåller att försändningen av varje tidningsexemplar
för tidningarna med en periodicitet av mindre än två nummer
per vecka blir ett öre dyrare, varjämte viktavgiften blir nio öre dyrare per
kilo än motsvarande kostnad för övriga tidningar, oavsett vilken distributionsform
som anlitas. Detta medför för åtskilliga tidningsorgan av politisk,
religiös, vetenskaplig, facklig och idrottslig karaktär stora ekonomiska påfrestningar,
vilka betingas enbart av att tidningarna har en viss periodicitet.
Redan nu har många av dessa tidningar betydande ekonomiska svårigheter
att brottas med och flera av dem kan utges endast genom att olika intressegrupper
ger dem ofta betydande ekonomiskt stöd. Motionärerna erinrar om
att riksdagen då det gäller varuskatt på tidningar undantagit dels nyhetstidningar
och dels tidningar och tidskrifter som väsentligen framstår såsom
organ för sammanslutningar med huvudsakligt syfte att verka för religiösa,
nykterhetsfrämjande, idrottsliga, försvarsfrämjande eller politiska ändamål
eller att företräda vanföra eller eljest arbelshindrade medlemmar. Genom
detta undantag har riksdagen i princip uttalat sig för att dylika tidningar icke
bör i ett visst sammanhang belastas hårdare än allmänna nyhetstidningar.
Enligt motionärernas mening bör man även i fråga om postavgifterna tilllämpa
samma betraktelsesätt på dessa tidningars och tidskrifters uppgift
och betydelse för opinionsbildningen. Då det visat sig vara praktiskt möjligt

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1961

att avskilja tidningarna i fråga om varuskatten bör det också vara möjligt
att finna former för överförande av dessa tidningar till den kategori tidningar
som har att erlägga postavgift enligt den lindrigare taxan.

Som skäl för yrkandet av avslag å propositionen i vad avser höjningen av
paketportot framhålles i de likalydande motionerna I: 596 och II: 111 att något
sakligt motiv för höjningarna icke lämnats. Från generalpoststyrelsens
sida har framhållits att företagen undersökning visat att postpaketrörelsen
med nuvarande taxesättning ger postverket inkomster, som icke oväsentligt
överstiger de inom rörelsen förorsakade kostnaderna. Det är angeläget att
statsmakterna icke bidrar till att höja kostnaderna för det svenska näringslivet.
Under den senaste tiden har kostnadsläget undergått en oroande utveckling
och den föreslagna höjningen av avgifterna för postpaketen kan
tänkas få verkningar även på andra områden inom transportapparaten och
därmed bidraga till en allmän kostnadsökning på detta område.

Utskottet

I den föreliggande propositionen framlägges förslag om vissa ändringar
beträffande organisationen av postverkets tidningsrörelse och om ett nytt avgiftssystem
för befordran av tidningar. De ändrade villkoren härutinnan
föreslås skola intagas i en ny tidningsförordning. Vidare innehåller propositionen
förslag om viss höjning av paketportona ävensom om vidgade möjligheter
för generalpoststyrelsen att rabattera postavgifter i allmänhet. Utskottet
behandlar först frågan om tidningsdistributionen.

Under postmonopolet faller icke distributionen av tidningar, utan den sker
förutom genom postverket även genom andra distributionsorgan. Tidningarna
är ur postal synpunkt till sin natur trycksaker och kan försändas på de
villkor som allmänt gäller för sådana. Sedan länge har det emellertid funnits
särskilt förmånliga villkor för tidningsförsändning från utgivarna, vilka villkor
fastställts av riksdagen och meddelats i den av Kungl. Maj:t i överensstämmelse
med riksdagens beslut utfärdade s. k. tidningsförordningen. Den
nu gällande förordningen utfärdades den 22 april 1932 (SFS nr 75). Sedan
dess har avgifterna för postverkets befordran av tidningar höjts vid flera
tillfällen, nämligen år 1948, 1951, 1952, 1957 och 1959. Vid samtliga tillfällen
har höjningarna betecknats såsom provisoriska.

I syfte att erhålla en grund för avgiftssättning och organisation av tidningsrörelsen
verkställdes i samband med en översyn av tidningsförordningen
genom den år 1955 tillsatta tidningsförordningsutredningen en undersökning
för att få fram en i görligaste mån ostridig beräkning av kostnaderna
för tidningsrörelsen. Denna utredning gjordes i form av en merkostnadskalkyl,
d. v. s. den avsåg att fastställa de kostnader som skulle bortfalla för
postverket om tidningsrörelsen helt nedlades. En förutsättning för beräkningarna
var att postens service för kvarstående delar av postverkets rörelse skulle
bibehållas helt oförändrad och att endast kostnader, som kunde beräknas

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1961

falla bort på relativt kort sikt medräknades. Enligt undersökningen uppgick
år 1958 merkostnaderna för tidningsrörelsen till ca 60 milj. kronor om
året. Såväl postverkets som tidningarnas representanter i utredningen ansåg
att resultatet av kostnadsundersökningen kunde godtagas som ett tillfredsställande
mått på postverkets kostnader för tidningsrörelsen. Årsintäkterna
i tidningsrörelsen utgjorde vid denna tidpunkt ca 30 milj. kronor.

Generalpoststyrelsen har nu beräknat att merkostnaden för tidningsrörelsen
under år 1961 kommer att uppgå till ca 67,5 milj. kronor. Intäkterna
för samma år har beräknats till 44,9 milj. kronor. Detta skulle således innebära
att postverkets tidningsrörelse för innevarande år kommer att lämna
att underskott på 22,6 milj. kronor, bortsett från skäligt bidrag från tidningsrörelsen
till de gemensamma kostnaderna för postverkets samtliga rörelsegrenar.

I propositionen föreslås att de nuvarande postabonnemangen avvecklas och
ersättes med oadresserade utgivarkorsband. Tills vidare skall emellertid postverket
enligt förslaget åtaga sig att beträffande vissa tidningar ombesörja
abonnemangsbokföringen. I propositionen framläggs också förslag om ett
nytt avgiftssystem, grundat på fyra komponenter, varvid har eftersträvats en
sådan taxekonstruktion, att avgifterna i görligaste mån kan anpassas till
kostnaderna för de olika distributionsformerna. I syfte att kompensera kostnadsökningarna
föreslås en laxehöjning av i genomsnitt ca 13 procent, varvid
taxehöjningen utformats så att den kommer att åläggas olika kategorier tidningar
så jämnt som möjligt. Ett genomförande av förslaget beräknas — inklusive
en rationaliseringsvinst om ca 5 milj. kronor på grund av omläggning
av organisationen — förbättra postverkets driftresultat med ca 10,5 milj.
kronor för helt år. Den nya tidningsförordningen föreslås skola träda i kraft
den 1 januari 1962. Departementschefen har förutsatt att några nya höjningar
i taxan ej skall företas de närmaste tre åren.

I motionen II: 718 yrkas avslag å förevarande proposition. I de likalydande
motionerna I: 595 och II: 720 yrkas att den nuvarande ordningen med
postabonnemang bibehålies jämsides med den föreslagna rationaliserade
postabonnemangsformen under en övergångstid av fem år. Vidare hemställes
att någon ändring i taxan för postabonnemangen icke genomföres och
att Kungl. Maj :t bemyndigas att fastställa taxan för den rationaliserade formen.

I de likalydande motionerna I: 594 och II: 719 yrkas, att sådana nyhetstidningar,
som utkommer endast en gång i veckan, får samma avgifter som
övriga dagstidningar samt att även organ för sammanslutningar med religiösa,
nykterhetsfrämjande, idrottsliga in. fl. allmännyttiga ändamål, erhåller den
lägre taxesättning som föreslagits för nyhetstidningar.

Utskottet vill inledningsvis betona önskvärdheten av att postverkets rörelse
kan drivas efter principer, som är godtagbara ur företagsekonomiska synpunkter.
Utan en från affärsmässig synpunkt tillfredsställande kostnadstäckning
torde det nämligen vara svårl att bibehålla och vidareutveckla postverkets
service på förevarande område. Vid bedömandet av hur postverkets

10 Bevillningsutskottets betänkande nr W år 1961

tidningsrörelse skall vara organiserad och efter vilka normer avgiftssättningen
för tidningsbefordran skall ske bör eftersträvas, att tidningsrörelsen i högre
grad än vad för närvarande är fallet kan bära en skälig andel av postverkets
totala kostnader. Detta mål torde kunna nås dels genom rationalisering
av verksamheten och dels genom en successiv anpassning av avgifterna
i tidningsrörelsen till den rådande kostnadsnivån.

I fråga om organisationen bör målsättningen vara att få till stånd en sådan
form, som ger de sammanlagt lägsta reella kostnaderna. Organisationen
bör bygga på en lämplig arbetsfördelning mellan postverket och tidningarna,
så att de olika arbetsdetaljerna kan utföras av den part, som har de bästa
förutsättningarna därför. Det är enligt utskottets mening inte rimligt att av
hänsyn till en förhållandevis liten grupp tidningar en i och för sig önskvärd
rationalisering av organisationen i längden förhindras.

Då det gäller frågan efter vilka normer avgifternas storlek skall bestämmas
vill utskottet som sin uppfattning uttala att det är önskvärt att taxesystemet
får sådan konstruktion att det i största möjliga utsträckning kan
grundas på postverkets kostnader för olika arbetsmoment.

Då del gäller valet av organisationsform har från postverkets sida förklarats,
att antingen det nuvarande systemet med postabonnemang, utgivarkorsband
och kommissionärskorsband bör bibehållas eller den i propositionen
föreslagna organisationsformen med adresserade eller oadresserade utgivarkorsband
och kommissionärskorsband införas. En sammanblandning av delar
i dessa båda organisationsformer anser sig postverket inte kunna tekniskt
bemästra. Utskottet utgår därför ifrån att valet i dagens läge måste
stå mellan att bibehålla det gamla systemet eller att helt övergå till det nya.

Det främsta motivet till yrkandet i motionerna om bibehållande av nuvarande
ordning är att vässa tidningar av dagspresskaraktär med låga upplagesiffror
— främst i landsorten — har svårigheter att övergå till den nya
ordningen bl. a. med hänsyn till de ökade kostnader som de på tidningarna
från postverket överförda arbetsuppgifterna skulle medföra för tidningarnas
del. Vidare har påpekats att samtidigt taxesättningen för nämnda tidningars
del enligt propositionen skulle medföra större höjningar än de, som träffar
de större tidningarna. Anledningen härtill är främst att det i propositionen
föreslagna taxesystemet är mer kostnadsföljsamt än det nuvarande, i vilket
tidningens årsvikt har en dominerande inverkan på avgifternas storlek. Omskulle
därför vara till fördel för de tvngre tidningarna.

Enligt vad utskottet erfarit har ett antal tidningsföretag genom anskaffning
av maskiner och på annat sätt på sistone sökt anpassa sig till den föreslagna
nya organisationsformen och därigenom bundit sig för vissa utgifter.
Från dessa företags sida torde föreligga intresse av att frångå det nuvarande
systemet och de principer för avgiftsbeläggningen som hittills tillämpats.

Utskottet vill för sin del uttala sin förståelse för de svårigheter, som i särskilt
hög grad kan uppstå för de smärre tidningarna i samband med ett slopande
av de nuvarande postabonnemangen och införandet av den nya ord -

11

Bevillningsutskottets betänkande nr W år 1961

ning, som förordats i propositionen, även om övergången i betydande mån underlättas
genom användande av den tänkta rationaliserade postabonneinangsformen.
Genom denna skulle under en övergångstid vissa uppgifter, som
i princip skall åvila tidningsföretagen, ombesörjas av postverket mot särskild
ersättning. Å andra sidan kan inte bortses ifrån det faktum att tidningsföretagen
i allmänhet måste vara betjänta av att posten på antytt sätt kan
rationalisera sin verksamhet i fråga om tidningsbefordran. Detta medför
nämligen att lägre avgifter kan tas ut för att nå det angivna målet att tidningsrörelsen
skall bära en skälig andel av postverkets kostnader. Genom
den rationaliseringsvinst, som postverket kan få och vilken torde uppgå till
större belopp än de merkostnader, som uppstår för tidningarna för de överflyttade
göromålen från posten till tidningarna, kan nämligen en ofrånkomlig
taxehöjning hållas på en lägre nivå än eljest. Efter prövning av olika på
frågans bedömande inverkande omständigheter har utskottet ansett sig böra
beakta de svårigheter som vissa tidningsföretag har att omedelbart övergå
till en ny ordning på så sätt att de får ytterligare någon tid att anpassa
sig till ett nytt system. Utskottet har därför ansett att de nuvarande postabonnemangen
bör bibehållas under en övergångstid och att med hänsyn till
vad postverket uttalat om svårigheterna att kombinera de olika organisationsformerna
och delar därav den föreslagna rationaliseringen ännu inte genomföres.
Utskottet har emellertid ansett att övergångstiden inte bör bestämmas
till längre tid än ett år. Därefter bör en övergång ske till det nya systemet i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits i propositionen. Det
torde emellertid vara lämpligt att under mellantiden från postverkets sida
upptas överläggningar med herörda tidningsgrupper i syfte att utröna huruvida
ytterligare möjligheter föreligger att underlätta övergången till den nya ordningen.
Någon omprövning av frågan om organisationsformen i stort bör
emellertid inte ske utan redan nu bör riksdagen besluta att den nya ordningen
— med de modifikationer som kan bli följden av överläggningarna —
skall tillämpas från och med ingången av år 1963. Härigenom torde skälig
hänsyn ha tagits till de olägenheter, som framför allt de större tidningarna
får genom att de inte omedelbart kan övergå till det nya rationellare systemet
och den med hänsyn till deras ökade egna prestationer avvägda nya taxekonstruktionen.

För postverkets del medför ett dylikt uppskov med införandet av det nya
systemet att dess kostnadsnivå inte kan nedbringas med det belopp som
motsvarar rationaliseringsvinsten, vilken beräknats komma att sedan postabonnemangsformen
slopats helt uppgå till ca 5 milj. kronor för år. Med hänsyn
till de kostnadsstegringar som postverket fått vidkännas under de år
som gått sedan den nuvarande taxan fastställdes, bör en höjning av avgiftsnivån
äga rum. Eftersom den gamla organisationsformen förutsättes skola
bibehållas under en tid av endast ett år torde anledning inte föreligga att införa
nya komponenter i avgiftssystemet för denna tid, utan till grund för avgiftsbeläggningen
bör ligga det nu tillämpade systemet. För att samma resullalförbättring
för postverket skall uppnås som enligt Kungl. Maj :ts för -

12

Bevillningsutskottets betänkande nr W år 1961

slag skulle — med hänsyn till den uteblivna rationaliseringsvinsten — erfordras
en taxehöjning av ungefär 24 procent. Höjningen synes emellertid
med hänsyn till att den skall gälla endast ett år kunna begränsas till tio procent
och endast avse postabonnemang och utgivarkorsband, men däremot
icke kommissionärskorsband. En dylik höjning skulle medföra en inkomstförstärkning
för postverket med 4,4 milj. kronor eller ett 1,1 milj. kronor
mindre belopp än vad departementschefen ansett böra tas ut för att minska
skillnaden mellan intäkter och merkostnader i tidningsrörelsen. En sådan
generell höjning av nuvarande avgifter skulle i motsats till det i propositionen
föreslagna avgiftssystemet visserligen bli mer betungande för de större
och tyngre tidningarna med å andra sidan kan det undvikas att de mindre
och lättare tidningarna av dagspresskaraktär nu får alltför ökade distributionskostnader.

Då det gäller avgiftssättningen efter den 1 januari 1963 får utskottet anföra
följande. Som av det föregående framgår har utskottet ansett att en
anpassning av avgifterna i tidningsrörelsen bör ske så att rörelsen på längre
sikt kommer att bära en skälig andel av postverkets kostnader. För att
detta mål skall kunna nås inom rimlig tid torde det vara nödvändigt att avgifterna
i tidningsrörelsen höjs för att kompensera postverket för koslnadsstegringar
i form av höjda löner etc. En av orsakerna till den eftersläpning,
som ägt rum under årens lopp, är just den att kostnaderna stigit utan att
häremot svarande taxeliöjningar skett. Erfarenheten visar också att det är
svårt att på en gång ta igen en alltför stor klyfta mellan kostnader och inkomster.
Många skäl talar för att en årlig omprövning bör ske av avgifterna
i tidningsrörelsen. Som ett uttryck härför får ses de förslag om en indexreglering
av avgifterna, som i olika sammanhang framförts. Å andra sidan
bör naturligtvis vid avgiftssättningen uppmärksammas att posten genom
fortgående rationalisering kan minska kostnaderna i tidningsrörelsen. I detta
sammanhang vill utskottet tillägga att i samband med övergången till det nya
systemet bör särskilt uppmärksammas problemen för de nyhetstidningar, vilka
på grund av mindre gynnsamma spridnings- och distributionsförhållanden
har särskilda svårigheter att genom höjda prenumerations- och annonspriser
kompensera sig för kostnadsökningar. I syfte att möjliggöra för dem
en anpassning i långsammare takt bör övervägas om taxesättningen för deras
del bör kunna ske efter delvis andra grunder än som gäller för de tidningar,
som har större möjligheter att anpassa sig efter eu ändrad kostnadsnivå.
Enligt utskottets uppfattning skulle möjligheterna till en sådan smidigare
taxesättning öka, om avgifterna fastställdes av Kungl. Maj :t efter överläggningar
mellan postverket och tidningsutgivarna. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att riksdagen redan nu har bemyndigat Kungl. Maj :t
att fastställa vissa postavgifter. Bemyndiganden av denna art har varit tidsbegränsade,
och det senast givna bemyndigandet gäller t. o. m. den 30 juni
1962. Det torde kunna förutsättas att Kungl. Maj :t innan tiden för nämnda
bemyndigande utgått kommer att hos riksdagen hemställa om ett på fyra år

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1961

förlängt bemyndigande. Utskottet föreslår att riksdagen även då det gäller
avgifterna i tidningsrörelsen bemyndigar Kungl. Maj :t att under en fyraårstid
eller för tiden från och med ingången av år 1963 t. o. m. utgången av är
1966 fastställa avgifterna i tidningsrörelsen med tillämpning av de principer,
varåt utskottet ovan givit uttryck. De bestämmelser, som erfordras såsom
underlag för avgifternas fastställande och vilka intagits i den i propositionen
föreslagna nya tidningsförordningen, bör likaså under nämnda tid
utfärdas av Kungl. Maj :t med beaktande av vad ovan sagts rörande organisationsformen.
I samband därmed bör möjligheterna att genomföra den
ordning, som förordats i motionerna I: 595 och II: 720 rörande utdelning
av utgivarkorsband å utgivningsorten, närmare undersökas.

Med det anförda har utskottet tagit ställning till yrkandet i motionen II:
718 samt till yrkandena i motionerna 1:595 och II: 720. Vad beträffar yrkandet
i motionerna I: 594 och II: 719 om att den föreslagna taxan för tidningar,
som utkommer mer än en gång i veckan, skall gälla även för veckotidning
av dagspresskaraktär och organ för vissa sammanslutningar får
utskottet erinra om att i gällande taxesystem, vilket utskottet förordat skola
gälla t. o. in. år 1962, någon dylik åtskillnad inte gjorts.

Då det gäller frågan om höjning av paketportot har som närmare framgår
av propositionen från generalpoststyrelsens sida uttalats att det med hänsyn
till postpaketrörelsens ekonomiska bärighet för närvarande inte föreligger
några direkta skäl att höja paketavgitterna. Emellertid har generalpoststyrelsen
— sedan järnvägsstyrelsen förklarat sig ämna från och med
den 1 juni innevarande år höja avgifterna för befordran av paketgods — ansett
sig böra förorda en viss höjning av befordringsavgifterna för postpaket
vägande över tre kilo i syfte att undvika ändringar av konkurrensförhållandena
mellan postpaket och paketgods som sändes per järnväg. I propositionen
har departementschefen förordat att även avgiften för paket på högst tre
kilo höjes i viss mån samt tillika föreslagit något större höjning av avgifterna
för paket mellan tre och sju kilo än den av generalpoststyrelsen ifrågasatta.
Delta skulle innebära en ökning av paketportot med i genomsnitt 20
procent och medföra en inkomstförbättring för postverket, vilken kan beräknas
till inemot 10 milj. kronor.

I de likalydande motionerna I: 596 och II: 717 yrkas avslag på propositionen
i förevarande del. Yrkandet i motionen II: 718 om avslag på propositionen
omfattar formellt även denna fråga.

Vid bedömandet av de nämnda motionsyrkandena kan man enligt utskottets
mening inte bortse från de verkningar för statens järnvägar, som skulle
bli följden om avgifterna för paketportot inte höjs. Man finge då räkna med
att förutsättningarna för järnvägen att höja taxorna för paketgods skulle
brista. Detta skulle medföra ett inkomstbortfall för statens järnvägar på ca
20 milj. kronor för helt år. Eu sådan konsekvens måste enligt utskottets uppfattning
undvikas. Utskottet har därför ansett det uteslutet att tillstyrka bi -

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1961

fall till de förevarande motionsyrkandena utan anser en höjning av paketportona
befogad.

Då det gäller frågan om höjningens storlek vill utskottet erinra om att
utskottet förordat en betydligt mindre höjning av avgifterna för tidningsbefordran
än vad departementschefen föreslagit. Riksdagen har tidigare vid
olika tillfällen ansett att postverket årligen bör lämna ett överskott å 20 å
40 milj. kronor. Med den höjning av tidningstaxan, som utskottet förordat
i det föregående, skulle om paketportot icke höjes överskottet begränsas till
ca 12 milj. kronor för kommande budgetår vid nuvarande lönenivå. Det är
därför enligt utskottets uppfattning nödvändigt att på annat sätt söka tillföra
postverket ökade inkomster. Därvid synes det lämpligt att såsom departementschefen
föreslagit avgifterna för paketbefordran höjs. Då den av
departementschefen föreslagna höjningen av paketportosatserna förefaller
utskottet väl avvägd, tillstyrker utskottet bifall till Kungl. Maj :ts förslag
till höjda taxor. Med hänsyn till svårigheterna att genomföra taxehöjningen
redan den 1 juni innevarande år bör emellertid höjningen tillämpas först
från och med den 1 juli 1961.

Slutligen har utskottet att ta ställning till frågan om möjligheterna för generalpoststyrelsen
att medge nedsättning av postavgifter i vissa fall. Från

generalpoststyrelsens sida har föreslagits att styrelsen bemyndigas att _

när överenskommelse kan träffas med avsändare om särskilda anordningar
för att underlätta försändelsernas postbehandling — medgiva sådan nedsättning
av postavgiften som kan anses vara av behovet påkallad och förenlig
med postverkets ekonomiska intressen. Ett dylikt bemyndigande har redan
givits generalpoststyrelsen såvitt avser postavgifter för korsband av
lokal karaktär. Det nya bemyndigandet skulle utvidgas till att omfatta även
andra försändelser än korsband och även annan distribution än den rent lokala.
Generalpoststyrelsens förslag har tillstyrkts av departementschefen.

Utskottet, som finner det angeläget att alla möjligheter till rationalisering
av postens verksamhet tillvaratas, har för sin del ansett att dessa möjligheter
främjas genom en rabattering av postavgifterna i vissa fall. Då den
ifrågasatta ordningen synes ändamålsenlig tillstyrker utskottet att riksdagen
bemyndigar Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med generalpoststyrelsens
förslag utfärda bestämmelser rörande rätt för styrelsen att
medge nedsättning av postavgifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
i fråga om villkoren för postbefordran av tidningar

A. att riksdagen måtte — med förklarande att Kungl.
Maj :ts proposition nr 90 i förevarande del icke kunnat avriksdagen
oförändrad bifallas — i anledning av de likalydande
motionerna 1:594 av herr Torsten Andersson in. fl.
och 11:719 av herr Nelander m. fl., de likalydande motionerna
1:595 av herr Eskilsson in. fl. och 11:720 av lieri

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1961 15

Eliasson i Sundborn m. fl. samt motionen II: 718 av herr
Hagberg m. fl.

dels besluta att befordringsavgifterna för utgivarkorsband
och postabonnerade tidningar under år 1962 skall utgå med
de i nedanstående sammanställning under rubriken utskottets
förslag angivna beloppen:

Försändelseslag

Avgiftsgrupper

Nuvarande

avgifter

öre

Utskottets

förslag

öre

Utgivarkorsband

31

34

i allmänhet

varje j kg eller del av ^ kg....................

kommissionärs-

dock lägst ....................................

varje kg eller del av kg för tidning med minst

124

136

korsband

6 nr i veckan................................

37

37

dock lägst ....................................

varje kg eller del av kg för tidning med mindre

74

74

än 6 men minst 1 nr i veckan................

50

50

dock lägst ....................................

100

100

Postabonnerade

varje i tidningstaxan intagen abonnemangstermin

70

80

tidningar

varje under en vecka utkommande nr av tidningen

»66

*73

dock lägst ....................................

varje helt eller påbörjat kg av tidningens sam-

*132

*146

manlagda årsvikt............................

sammanlagd avgift för ett postabonnerat tidnings-

144

*49

exemplar, lägst..............................

105

115

1 Dessa avgifter avser helår och beräknas i förhållande därtill för kortare abonnemangstider.

dels antaga följande förslag till
Förordning

angående upphävande av förordningen den 22 april 1932 (nr 75) angående
villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter

Härigenom förordnas att förordningen den 22 april 1932 angående villkoren
för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter skall upphöra
att gälla med utgången av år 1962.

dels med godkännande av de riktlinjer för organisationen
av postverkets tidningsrörelse från och med ingången av år
1963, som utskottet ovan förordat, bemyndiga Kungl. Maj:t
att besluta om avgifterna i tidningsrörelsen för tiden den 1
januari 1963—den 31 december 1966 samt att utfärda erforderliga
bestämmelser angående villkoren för postbefordran
av tidningar under samma tid;

B. att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 594 av herr Torsten Andersson
in. fl. och II: 719 av herr Nelander m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 595 av herr Eskilsson
m. fl. och II: 720 av herr Eliasson i Sundborn in. fl., samt

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1961

3) motionen II: 718 av herr Hagberg m. fl. i vad densamma
rör frågan om villkoren för postbefordran av tidningar,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd;

i fråga om paketportot

C. att riksdagen med avslag å de likalydande motionerna
I: 596 av herr Ebbe Ohlsson och II: 717 av herr Nordgren
m. fl. ävensom motionen II: 718 av herr Hagberg in. fl., i vad
densamma rör frågan om paketportot, måtte på det sätt bifalla
Kungl. Maj :ts proposition nr 90 i denna del att postbefordringsavgifterna
för paket skall från och med den 1
juli 1961 utgå med belopp, som förordats av departementschefen; i

fråga om nedsättning av postavgifter

D. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att i huvudsaklig
överensstämmelse med generalpoststyrelsens förslag
utfärda bestämmelser rörande rätt för styrelsen att medgiva
nedsättning av postavgifter.

Stockholm den 4 maj 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson*, Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Oscar Carlsson,
Gösta Jacobsson och Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kärrlander,
Engkvist, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Darlin, Andersson i
Essvik, Stenberg* och Fälldin*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1961

IT

Reservation

av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elof sson, Gösta Jacobsson, Kronstrand,
Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Darlin, Stenberg och Fälldin, vilka
anfört följande:

I de likalydande motionerna 1:596 och 11:717 yrkas avslag på Kungl.
Maj :ts förslag att höja paketportot vid postbefordran. Motionärerna åberopar
bl. a. att en av generalpoststyrelsen företagen undersökning visat att
postpaketrörelsen med nuvarande taxesättning ger postverket inkomster, som
icke oväsentligt överstiger de av rörelsen förorsakade kostnaderna.

Vi delar motionärernas uppfattning att den i propositionen föreslagna höjningen
av paketportot ej är motiverad. Å andra sidan kan det såsom generalpoststyrelsen
framhållit vara önskvärt att konkurrensförhållandet mellan
paketgods — som befordras å järnväg och beträffande vilket viss taxehöjning
är avsedd att genomföras -—- och postpaket icke i alltför hög grad
ändras. Styrelsen har för sin del tillstyrkt en justering av befordringsavgifterna
för postpaket vägande över 3 kg. Vi finner oss böra godtaga detta styrelsens
förslag. Den nya taxan bör tillämpas fr. o. m. den 1 juli.

På grund av det anförda anser vi, att utskottet under punkten C bort hemställa,

C. att riksdagen med avslag å Kungl. Maj :ts proposition
i vad avser höjning av paketportot måtte i anledning av de
likalydande motionerna I: 596 av herr Ebbe Ohlsson och
II: 717 av herr Nordgren m. fl. besluta, att postbefordringsavgifterna
för paket skall fr. o. m. den 1 juli 1961 utgå med
belopp som jämlikt propositionen förordats av generalpoststyrelsen.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

610557