Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1961
1
Nr 37
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om antalet ortsgrupper
vid skattegrupperingen, såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 10 februari 1961 dagtecknad proposition, nr 44, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att dels antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen,
dels ock, med godkännande av i propositionen angivna ändrade
grunder för statsbidrag i anledning av 1957 års ortsavdragsreform,
bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda föreskrifter i ämnet.
Propositionen har såvitt angår förordningsförslaget hänvisats till bevillningsutskottet
och i övrigt till statsutskottet.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
Kommunerna indelas för närvarande vid beskattningen i fyra dyrortsgrupper,
betecknade II—V. I propositionen föreslås att ortsgrupp II slopas och att
kommunerna i denna ortsgrupp uppflyttas till ortsgrupp III.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen
Härigenom förordnas, att antalet ortsgrupper, som avses i 48 § 1 mom.
kommunalskattelagen och 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall från och med den 1 januari 1962 tills vidare utgöra tre (ortsgrupp III—
ortsgrupp V).
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962 men skall icke äga
tillämpning i fråga om 1962 års taxering eller eftertaxering för år 1962 eller
tidigare år.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr
406) om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen.
1 Biliang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 37
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1961
Till behandling i detta sammanhang har utskottet upptagit följande vid
riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nämligen
A)
de likalydande motionerna I: 77 av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och II: 92
av herr Stiernstedt m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
dyrortsgrupperingen vid beskattningen skall upphöra att gälla, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar;
samt
B) de likalydande motionerna I: 355 av herr Thorsten Larsson m. fl. och
II: 540 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte
1. i princip besluta om slopande av skattegrupperingen och införande av
enhetliga skattefria avdrag inom skattesystemet, motsvarande ortsavdragen
i ortsgrupp V;
2. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
a) framläggande av plan till 1962 års riksdag för den successiva avvecklingen
av skattegrupperingen i enlighet med vad i motionerna har anförts;
b) samtidig prövning av frågan om särskild dyrhetskompensation till invånare
i Norrland med på grund av stora avstånd och klimatförhållanden
höga levnadskostnader.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 92 och II: 540.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Nuvarande bestämmelser m. m., s. 3—5.
Ortsgrupperingsutredningens förslag m. m., s. 5—-7.
Departementschefen, s. 8—9.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.
I motionerna 1:77 och 11:92 framhålles att veterligt endast ett fåtal länder
graderar ortsavdragen efter dyrhetsförhållandena. Utan tvivel äger i vårt
land en utjämning av levnadskostnaderna rum. I den mån man alltjämt
kan finna skiljaktigheter, t. ex. i fråga om hyror, torde dessa i det väsentliga
förklaras av standardskillnader. I de s. k. billiga orterna, vartill i allmänhet
torde räknas glesbebyggda trakter å den rena landsbygden, förekommer
därtill en del kostnader som knappast kan statistiskt mätas. Landsbygdens
folk saknar sålunda på många håll alltjämt vissa förmåner som är
vanliga inom städer och tätorter, t. ex. möjlighet till utbildning och till
differentierat och allsidigt kulturutbyte. För att över huvud taget invånarna
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1961 3
i kommuner inom de lägre ortsgrupperna i dessa olika avseenden skall
kunna komma på jämställd fot med det stora flertalet kommuner inom de
högre ortsgrupperna erfordras speciella, kostnadskrävande åtgärder såsom
för resor och dylikt.
Motionärerna finner tiden nu vara inne att helt slopa dyrortsgrupperingen
vid beskattningen. Eftersom det förekommer så många speciella kostnader
inom de lägre orterna som inte statistiskt kan mätas bör en ifrågasatt prisgeografisk
undersökning inte avvaktas. Vid oförändrat utdebiteringsbehov
nödvändiggör ett sådant beslut i kommuner inom ortsgrupper under den
högsta en höjning av de kommunala skattesatserna. Detta betyder emellertid
inte i och för sig någon försämring i finansiellt avseende för kommunerna
utan endast en skatteomfördelning inom varje kommun. I den mån de nuvarande
ortsavdragen relativt sett varit för låga, innebär denna omfördelning
tillskapande av större rättvisa kommunernas invånare emellan. Med
hänsyn härtill finns inte skäl att föreslå statliga bidrag för att eliminera
eller modifiera de utdebiteringshöjningar som skulle följa. De speciella förhållanden,
som kan göra sig gällande beträffande kommuner i övre Norrland
med dess stora avstånd, bör beaktas i annat sammanhang.
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 355 och II: 5W anföres att det numera
torde vara allmänt erkänt att dyrortsgrupperingen inte är motiverad.
Sådana skillnader i dyrhet mellan olika orter som den skulle utjämna föreligger
inte. De prisgeografiska undersökningar som hittills företagits har visserligen
— fast i minskad utsträckning — statistiskt uppvisat viss dyrhetsskillnad.
Det torde emellertid härvid inte kunna bestridas att glesbygdernas
speciella dyrhet till följd av stora avstånd och dylikt inte kommit med i bedömningen
på ett rättvisande sätt. I många väsentliga avseenden torde en
högre dyrhet kunna påvisas i glesbygderna än i de stora tätorterna. Det
framstår som nödvändigt att dyrortsgrupperingen avvecklas snarast. De finansiella
konsekvenser som avvecklingen av dyrortsgrupperingen medför
för staten och kommunerna utgör dock alltjämt skäl för att avvecklingen
bör ske successivt. Särskild uppmärksamhet måste härvid givetvis fästas
vid de kommunalekonomiska konsekvenserna. En höjning av de kommunala
ortsavdragen kan medföra en viss omfördelning av skattetrycket, vilket
kan bli kännbart i kommuner med genomsnittligt lågt skatteunderlag. Sådana
konsekvenser måste enligt vår mening förhindras genom en effektiv
kommunalskatteutj ämning.
Riksdagen bör nu fatta principbeslut om avveckling av dyrortsgrupperingen
i skatteavseende. Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag om uppflyttning
av orterna i grupp II till grupp III bör följas av att orterna i grupp III
uppflyttas till grupp IV den 1 januari 1964 och att därefter grupp IV slutligen
flyttas till grupp V den 1 januari 1966. Kungl. Maj:t bör förelägga
nästa års riksdag en plan för en sådan avveckling av skattegrupperingen.
Därvid bör beaktas att en speciell dyrhet gäller för vissa områden i Norrland
på grund av de stora avstånden och klimatförhållandena. En särskild
kompensation till invånare där är enligt motionärernas mening nödvändig.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1961
Utskottet
Enligt för närvarande gällande bestämmelser indelas kommunerna vid beskattningen
i fyra ortsgrupper, betecknade II—IV. I den förevarande propositionen
föreslås att ortsgrupp II slopas och att kommunerna i denna ortsgrupp
uppflyttas till ortsgrupp III med verkan fr. o. in. 1963 års taxering.
Längre gående yrkanden framställes i de motioner som utskottet upptagit till
behandling i detta sammanhang. Således yrkas i motionerna I: 77 och II: 92
lagstiftning av innebörd att dyrortsgrupperingen i sin helhet upphör att
gälla. I motionerna 1:355 och 11:540 hemställes att riksdagen måtte fatta
principbeslut om dyrortsgrupperingens avskaffande och i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om en plan till 1962 års riksdag för en successiv avveckling
av densamma, därvid samtidigt skulle prövas om avvecklingen borde kombineras
med särskild dyrhetskompensation till invånare i Norrland.
Vad först angår frågan om dyrortsgrupperingens avskaffande vill utskottet
erinra om att ortsgrupperingsutredningen i sitt under hösten 1957 avlämnade
betänkande (SOU 1957:42) föreslog att principbeslut skulle fattas om
slopande av skattegrupperingen. Enligt utredningens mening borde avvecklingen
ske etappvis men redan från början borde beslutas att enhetliga skattefria
avdrag, motsvarande gällande ortsavdrag i högsta dvrortsgrupp, skulle
införas.
Utredningens förslag i denna del avstyrktes emellertid vid remissbehandlingen
av flertalet hörda myndigheter och organisationer. Därvid anfördes
från flera håll att, även om skattegrupperingen ofullständigt tillgodosåg sina
två huvudsyften —- garanterande av existensminimum och differentierande
av skattebördan — detta inte kunde åberopas som skäl för att slopa skattegrupperingen.
Ett flertal remissinstanser ansåg, att en prisgeografisk undersökning
borde föregå eventuella ändringar i den nu gällande skattegrupperingen.
Vid förevarande frågas senare behandling i riksdagen har från bevillningsutskottets
sida — med utgångspunkt från remissutlåtandena över ortsgrupperingsutredningens
betänkande — konstaterats att kravet på att skattebelastningen
skall stå i relation till skatteförmågan med hänsyn till orternas
dyrhetsförhållanden fortfarande förfäktas av organisationer, representerande
mycket stora befolkningslager. Utskottet har vidare framhållit att en prisgeografisk
undersökning syntes vara den naturliga fortsättningen på strävandena
att åstadkomma berättigade justeringar av ortsgrupperingsförhållandena.
Inte minst med hänsyn till att det i motionerna I: 77 och II: 92 förutsatts
att avskaffande av ortsgrupperingen bör ske utan kombination med särskild
gottgörelse till kommunerna för skatteunderlagsbortfallet vill utskottet påpeka
att denna fråga är av betydande finansiell räckvidd för staten och kommunerna.
Av den undersökning, som ortsgrupperingsutredningen på sin tid
verkställde, framgår att i dåvarande läge ett slopande av skattegrupperingen
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1961 5
och en tillämpning av enhetliga avdrag, motsvarande de gällande ortsavdragen
i grupp V, skulle för staten medföra ett skattebortfall på drygt 105 milj.
kronor. För kommunerna skulle det kommunala skatteunderlaget nedgå med
sammanlagt något över 6 milj. skattekronor. Det är troligt att dessa tal i
nuvarande läge är än större. I de enskilda kommunerna kunde utdebiteringshöjningar
beräknas på högst 86 och lägst 10 öre per skattekrona. I flertalet
kommuner skulle ökningen ligga mellan 20 och 40 öre per skattekrona.
För närvarande pågår en utredning rörande principerna för en prisgeografisk
undersökning. Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse kommer utredningen
att avsluta sitt arbete under innevarande år. Sedan utredningens därvid
framlagda förslag varit föremål för bedömande torde den av riksdagen
begärda prisgeografiska undersökningen komma att verkställas. Utskottet
anser i likhet med tidigare års bevillningsutskott att resultatet av denna undersökning
bör avvaktas innan ställning tas till principfrågan om skattegrupperingens
avskaffande. Utskottet kan således inte tillstyrka motionsyrkandena
om lagstiftning eller principbeslut med sådan innebörd. Härav följer att
utskottet inte heller kan biträda skrivelseyrkandet i motionerna 1: 355 och
11:540 med begäran om en plan för slutgiltig avvdckling av skattegrupperingen.
Vad därefter avser förslaget i propositionen om att kommunerna i ortsgrupp
II skall uppflyttas till ortsgrupp III får utskottet erinra om att 1960 års
riksdag på hemställan av bevillningsutskottet i betänkande nr 35 avlät skrivelse
till Kungl. Maj :t med anhållan om åtgärder i syfte att slopa ortsgrupp
II vid beskattningen så snart detta lämpligen kunde ske. Såsom föregående
års bevillningsutskott uttalat torde det framför allt vara den nuvarande indelningen
i ortsgrupperna II och III, som väcker irritation och medför skillnader
i skattehänseende, som för de skattskyldiga i berörda kommuner ställer
sig svårförklarliga, och vilkas sakliga berättigande objektivt sett framstår
såsom tveksamt. Det må i detta sammanhang erinras om att ett slopande
av ortsgrupp II på sätt förordas i propositionen tillstyrktes i ett mycket
stort antal remissyttranden över ortsgrupperingsutredningens betänkande,
vari motsvarande förslag framställdes. Med hänsyn till åtgärdens relativt begränsade
räckvidd bör enligt utskottets mening en uppflyttning av kommunerna
i ortsgrupp II till ortsgrupp III kunna ske utan att resultatet av den
prisgeografiska undersökningen avvaktas. Utskottet tillstyrker således propositionen
i vad den hänvisats till utskottet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 44, såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
måtte antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen;
B)
att följande motioner, nämligen
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1961
1) de Iikalydande motionerna I: 77 av herr Ebbe Ohlsson
m. fl. och II: 92 av herr Stiernstedt m. fl. om slopande av
dyrortsgrupperingen vid beskattningen, samt
2) de Iikalydande motionerna 1:355 av herr Thorsten
Larsson m. fl. och II: 540 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.
om slopande av dyrortsgrupperingen inom beskattningen,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 23 mars 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson, Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Söderquist,
Oscar Carlsson och Yngve Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson i
Svalöv, Vigelsbo, Wiklund i öjebyn, Engkvist, Gustafson i Göteborg, Magnusson
i Borås, Christenson i Malmö* och Andersson i Essvik.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Hagberg, Gustaf Elofsson, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv, Vigelsbo
och Magnusson i Borås vilka dels anfört förande:
Såsom framhållits i de föreliggande motionerna har en utjämning av levnadskostnaderna
i vårt land ägt rum. I den mån olikheter i kostnadshänseende
alltjämt kan påvisas, beror dessa i det väsentligaste på skiljaktigheter i
standardhänseende. Glesbygdernas speciella förhållanden, med bl. a. stora
avstånd dels inom kommunen dels mellan kommunen och någon tätort,
åsamkar vidare kommunmedlemmarna kostnader till vilka motsvarighet inte
finnes inom städer och stadsliknande områden. Det är obestridligt att vid
dyrortsgrupperingen hänsyn icke tagits till dessa speciella fördyrande omständigheter
på ett rättvisande sätt. De sämre möjligheterna till utbildning
och till ett differentierat och allsidigt kulturutbyte inom glesbygderna är
exempel på föreliggande standardskiljaktigheter som inte vunnit beaktande
vid kostnadsjämförelserna. Möjligheter att med någon större grad av exakthet
mäta dessa kostnadsfördyringar synes inte heller föreligga. På grund
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1961 7
härav anser vi att anledning ej finnes att här avvakta en ifrågasatt prisgeografisk
undersökning.
Enligt vår mening saknas sålunda numera de förutsättningar som en gång
kan ha funnits för en dyrortsgradering av ortsavdragen vid beskattningen.
Rättviseskäl talar starkt för ett omedelbart avskaffande av denna gradering.
Praktiska omständigheter kan emellertid göra det lämpligt att göra övergången
mjuk. Vi vill därför åtnöja oss med att förorda, att riksdagen nu
fattar principbeslut i frågan och samtidigt hos Kungl. Maj :t hemställer, att
1962 års riksdag förelägges en plan för en skyndsam successiv avveckling
av dyrortsgraderingen. Vi vill i detta sammanhang erinra om att ortsgrupperingsutredningen
i sitt under hösten 1957 avlämnade betänkande enhälligt
föreslog, att principbeslut skulle fattas om slopande av skattegrupperingen.
Utredningen förordade även, att avvecklingen skulle ske etappvis.
I motionerna har även berörts de speciella förhållanden som råder i övre
Norrland. Det är enligt vår mening angeläget att förevarande problem utan
alltför stort dröjsmål erhåller en tillfredsställande lösning. Här kommer
emellertid en mängd olika omständigheter in i bilden, såsom frågan om beskattningsföremålens
fördelning mellan kommunerna, om kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna, om den allmänna skatteutjamningen
m. m. Att i förevarande sammanhang komma tillrätta med den fördyring
av levnadskostnaderna som man har att räkna med i övre Norrland finner
vi därför inte möjligt men förväntar, att Kungl. Maj:t i anslutning bl. a.
till pågående utredningar så snart ske kan förelägger riksdagen förslag härutinnan.
dels ock ansett att utskottet — med anledning av de likalydande motionerna
I: 77 av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och II: 92 av herr Stiernstedt m. fl.
samt de likalydande motionerna I: 355 av herr Thorsten Larsson m. fl. och
II: 540 av herr Gustavsson i Alvesta in. fl. — bort under punkten B) hemställa,
att riksdagen måtte
1) i princip besluta, att dyrortsgrupperingen vid beskattningen
skall upphöra att gälla och att enhetliga skattefria
ortsavdrag skall införas motsvarande ortsavdragen i ortsgrupp
V;
2) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj .t
till 1962 års riksdag framlägger en plan för en skyndsam
successiv avveckling av skattegrupperingen; samt
3) lämna ifrågavarande motioner, i den mån de icke kan
anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,
utan åtgärd.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 7961
Särskilt yttrande
av herrar Spetz, Söderquist och Gustafson i Göteborg, vilka anfört följande.
Erfarenhetsmässigt går utvecklingen i riktning mot en utjämning av dyrhetsskillnaderna
mellan olika orter och landsdelar. Därmed förändras grunden
för ortsgrupperingen vid beskattningen. En successiv avveckling av
grupperingen i takt med denna utjämning är därmed motiverad. Borttagandet
av ortsgrupp II får ses som en följd av denna utveckling, övervägande
skäl talar emellertid enligt vår mening för att resultatet av pågående
utredning om grunderna för en prisgeografisk undersökning, vilken väntas
bli färdig innevarande år, avvaktas innan slutlig ställning tas till ortsgrupperingens
fortsatta avveckling. Vid ett sådant ställningstagande måste givetvis
också hänsyn tas till de olika följdverkningar som skattegrupperingens
avveckling kan få på andra områden.
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610422