Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

1

Nr 35

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om befrielse från nöjesskatt för idrottstävlingar m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 357 av herr Schött m. fl. och II: 417 av
herr Allard m. fl., vari hemställts,

a) att riksdagen måtte besluta följande ändring av 3 § sista stycket förordningen
om nöjesskatt: »Nöjesskatt utgår icke för uppvisning eller tävling
i skicklighet, som främst syftar till förkovran i visst yrke, ej heller för
uppvisning eller tävling i sport, idrott eller gymnastik, anordnad av organisation,
som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller representerad
inom Sveriges olympiska kommitté eller av annan sammanslutning, som
enligt Kungl. Maj:ts medgivande må vara likställd med sådan organisation
i nu förevarande avseende, eller för schacktävlan, bridgetävlan .. . föremål.»;
samt

b) att — i överensstämmelse härmed — i 15 § samma förordning orden
»eller, när fråga är om uppvisning eller tävling i sport, idrott eller gymnastik,
700 kronor» utgår; ävensom

2) de likalydande motionerna I: 479 av herr Hjalmar Nilsson in. fl. och
II: 566 av herr Lundmark m.fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
om följande ändring av första meningen i 15 § nöjesskatteförordningen:

Där organisation, som har till huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,
sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga
kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål och som under de senast
förflutna fem åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmar, anordnar
i 3 § första stycket avsedd nöjestillställning, åtnjutes befrielse från nöjesskatt
till den del skatten för varje tillställning icke överstiger 700 kronor.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 479 och II: 417.

Enligt förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt utgår
sådan skatt bl. a. för revyföreställning, som ges i samband med utskänkning
av rusdrycker, kabaret- och varietéföreställning, biografföreställning
IUhang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 35

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

samt för uppvisning eller tävling i sport, idrott eller gymnastik, så ock eljest
i skicklighet av visst slag ävensom för danstillställning. Nöjesskatten utgår
med 15 procent å summan av erlagda inträdesavgifter, inberäknat skatten.
För biografföreställning utgår dock skatten med 25 procent av nämnda summa.
Organisation, som har till huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,
sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga
kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål och som under de
senast förflutna fem åren inte lämnat utdelning till sina medlemmar, äger
jämlikt 15 § åtnjuta skattebefrielse till den del skatten för varje tillställning
inte överstiger 300 kronor eller, när fråga är om uppvisning eller tävling
i sport, idrott eller gymnastik, 700 kronor.

1954 års nöjesskatteutredning föreslog i sitt betänkande (SOU 1956: 23),
att uppvisningar och tävlingar i icke professionell sport, idrott och gymnastik
helt skulle fritagas från nöjesskatt. Departementschefen ansåg sig
emellertid icke kunna godtaga förslaget om fullständig skattebefrielse för
idrottstävlingar utan förordade i stället i proposition nr 66 till 1957 års riksdag
en utvidgning av möjligheten till skattelindring för bl. a. idrottsorganisationer.
Det skattebelopp, för vilket skattebefrielse skulle kunna erhållas,
föreslogs fördubblat till 300 kr., vilket innebar, att de mindre idrottsföreningarnas
tävlingar i regel skulle bli helt skattefria.

I de i anledning av propositionen väckta likalydande motionerna I: 420
och II: 518 framhölls, att idrottsföreningarna intog en särställning bland
de ideella organisationerna i det att idrottstävlingar utgjorde en integrerande
del av deras verksamhet. Dessa tävlingar borde därför vara helt skattefria.
Motionärerna yrkade, att amatöridrottstävlingar skulle undantas från
beskattning. Avgränsningen mot den professionella idrotten föreslogs skola
ske efter samma grunder som numera tillämpas i fråga om bevillningsavgiften.

Bevillningsutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande nr
34 bl. a. följande.

Enligt utskottets mening talar vissa skäl för att amatöridrottstävlingar
bör vara helt skattefria. Sålunda har idrottstävlingarna betydelse för att
stimulera ungdomen till ökad idrottsutövning. I många fall skulle säkerligen
det eventuella ytterligare överskott av ett idrottsevenemang, som kan
följa vid befrielse från nöjesskatt, användas till att främja utövandet av
andra mindre publikdragande idrottsgrenar.

Å andra sidan torde inte kunna bestridas att idrottstävlingar enligt ett
allmänt betraktelsesätt utgör nöjestillställningar. Det kan också erinras om
att en fullständig skattebefrielse i främsta rummet skulle gynna de idrottsföreningar,
som redan nu arbetar under relativt goda ekonomiska villkor.
Vidare finns det — som framhållits vid remissbehandlingen — former avsport,
som knappast förtjänar uppmuntran från det allmännas sida i form
av nöjesskattebefrielse.

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

3

Man kan enligt utskottets mening i detta sammanhang inte heller bortse
från kommunernas berättigade intresse att ej erhålla alltför stor minskning
av skatteintäkterna. Som det nu är avstår kommunerna i stor utsträckning
nöjesskattemedel till förmån för den lokala idrottsverksamheten såväl
anslagsvägen som genom investeringar i idrottsanläggningar av olika slag.
Att dessa medel först inbetalas till kommunen i form av nöjesskatt har den
fördelen att de kan tilldelas de ändamål som finnes mest angelägna.

Av dessa skäl finner sig utskottet inte kunna biträda yrkandena om fullständig
skattebefrielse för idrottstävlingar.

Med hänsyn till de speciella förhållanden som gäller för idrottsrörelsen
har utskottet emellertid ansett sig böra föreslå en differentiering av de tillställningar,
som anordnas av de ideella organisationerna på så sätt att det
skattefria beloppet höjes då fråga är om idrottstävlingar. Dylika tillställningar
bör enligt utskottets mening kunna lämnas obeskattade till den del
skatten för varje tävling inte överstiger 700 kronor.

En sådan differentiering torde knappast behöva föranleda nämnvärda
tolkningssvårigheter. Den större skattelättnaden bör endast gälla idrottsliga
uppvisningar och tävlingar som anordnas av i 15 § omnämnd ideell organisation.

Nuvarande bestämmelser om skattelindring gäller alla idrottstävlingar,
som anordnas av ideella organisationer. Det har knappast heller funnits
anledning att från bestämmelsernas tillämpning undantaga någon form av
sport eller idrott. Det behöver inte befaras att höjningen av taket föranleder
till att de i 15 § omnämnda ideella organisationerna i någon större omfattning
kommer att anordna uppvisningar eller tävlingar mellan professionella
utövare. Någon skillnad synes därför inte behöva göras t. ex. mellan
professionella och icke professionella tillställningar.

I motionen II: 18 vid 1959 års riksdag yrkades bl. a. höjning av det belopp,
för vilket skattebefrielse erhålles i fråga om uppvisning eller tävling i sport,
idrott eller gymnastik till 750 kr. I sitt betänkande nr 12 avstyrkte bevillningsutskottet
berörda yrkande men erinrade om att det inte var osannolikt,
att den pågående utredningen rörande vissa organisatoriska frågor på idrottens
och friluftslivets område kunde leda till sådant resultat, att frågan
om beskattningen av idrottstävlingar kom i ett annat läge och att en omprövning
av hela problemkomplexet därigenom blev erforderlig. Betänkandet
godkändes av riksdagen.

Vid 1960 års riksdag framställdes i de likalydande motionerna I: 297 och
II: 366 yrkande om slopande av nöjesskatten såvitt avser idrottstävlingar.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 49 avstyrkte bevillningsutskottet
bifall till motionerna och anförde bl. a., att de skäl mot ett undantagande
från nöjesskatt för amatöridrottstävlingar, som låg bakom 1957 års ställningstagande
i frågan, alltjämt ägde giltighet. Utskottet ansåg inte heller
att det ändrade kostnadsläget för idrottsrörelsen utgjorde tillräcklig grund
för att helt undantaga amatöridrottstävlingar från nöjesbeskattning.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

I de likalydande motionerna 1: 357 och
ande.

Motiven för att bibehålla beskattningen av idrottsorganisationernas verksamhet
synes i korthet ha varit att idrottstävlingar allmänt betraktat måste
anses som nöjestillställningar, att den kommunala delen i regel används
till stödet åt idrotten i den ena eller andra formen, samt att det måste anses
rimligt att även det allmänna skall ha sin andel av stora inkomster från
betalande publik. Ytligt betraktat kan detta synas riktigt. Enligt motionärernas
uppfattning måste man emellertid se längre än till enbart ett eller annat
arrangemang med stor publik.

Idrottstävlingar av den storleksordningen att beskattningsbar bruttointäkt
uppstår arrangeras i viss utsträckning av klubbar eller lokala »allianser»
av klubbar men också i stor utsträckning av specialförbunden.

De klubbar, som kan ordna sådana arrangemang, arbetar på flera sektioner
för olika idrottsgrenar. Bakom det man ser såsom inkomstkälla
döljer sig en omfattande idrottslig verksamhet, som endast drar kostnader.
De vinstgivande arrangemangen är till för att bekosta hela verksamheten.
Specialförbunden använder sina tävlingsinkomster till instruktionsverksamhet,
ungdomstävlingar o. s. v., sålunda sådant som är nödvändigt, men
som icke kan ge inkomst.

Stora arrangemang innebär alltid en betydande risk för arrangörerna.
Misslyckas arrangören får han själv bära förlusten. Beskattningsbar bruttointäkt
inträder emellertid vid ett brutto, som i de flesta fall ligger långt
under vad som erfordras för att arrangemanget skall lämna ett netto. Flerfaldiga
exempel kan anföras på nöjesbeskattningens menliga inverkan på
idrottsorganisationernas verksamhet. Ett av de största specialförbunden
hade i fjol ordnat landskamper och andra arrangemang, som normalt brukar
lämna viss vinst. På grund av olyckliga omständigheter gav fjolårets
arrangemang i stället en avsevärd förlust. Detta hindrade icke att bruttointäkten
på alla arrangemang, sålunda även på sådana som medförde förlust,
var tillräckligt stor för att beskattas.

Tävlingsarrangemang är ett ofrånkomligt led i idrottsorganisationernas
verksamhet. Utom att tävlingarna utgör det naturliga utloppet för idrottsungdomens
träningsflit och bidrar till idrottens tekniska utveckling är de
det bästa propagandainstrumentet för breddidrotten. Redan ur denna synpunkt
måste det vara ett samhälleligt intresse att idrottstävlingar av större
format arrangeras. Stora arrangemang sätter även stora belopp i omlopp.
Publiken betalar icke endast biljetter till själva arrangemanget. Ännu större
belopp betalas i resekostnader, hotellavgifter, förtäring m.m., allt sådant
som indirekt tillför det allmänna inkomster. Ett sådant storarrangemang
har fullständigt kartlagts. Utredningen visade, att arrangörens bruttointäkter
utgjorde knappt 40 % av publikens totala penningomsättning.

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961 5

Idrottsrörelsens verksamhet innehåller så mycket som icke kan ge inkomst
och icke är avsett att ge inkomst. Att bedriva verksamheten kostar
avsevärt mycket mera än de bidrag härtill som lämnas av stat och kommun.
Finansieringen av verksamheten bygger på att föreningarna och förbunden
på olika sätt skaffar sig egna inkomster. Den naturligaste inkomstvägen
är — förutom medlemmarnas avgifter — inkomst genom tävlingsarrangemang.
En beskattning genom nöjesskatt kan icke vara rätta metoden
att stimulera till initiativ hos de ideellt arbetande idrottsledarna. Inkomst
genom egna åtgärder är säkerligen betydligt mera uppskattad än motsvarande
inkomst i form av bidrag från det allmänna.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna I: 479 och II: 566 framhåller
motionärerna bl.a., att det synes orimligt att bibehålla nu gällande
skillnader vid meddelande av nöjesskattebefrielse enligt 15 §. Ingen bestrider
idrottens insatser för ungdomens fostran, och den nöjesskattebefrielse,
som erhålles vid anordnande av uppvisning eller tävling i sport, idrott
och gymnastik, må anses utomordentligt väl motiverad. Någon rimlig anledning
att sätta övriga befrielseberättigade organisationer i en speciell klass
med mindre belopp synes enligt motionärernas mening icke föreligga. Samtliga
organisationer med ifrågavarande syften arbetar under ytterst ansträngda
ekonomiska förhållanden, och de insatser som görs är till övervägande
del oavlönade. Därtill kommer att möjligheterna att arrangera
vinstgivande nöjestillställningar väsentligt försämrats under senare år. Genom
televisionens snabba utbyggnad har förströelsebehovet tillgodosetts för
stora grupper av människor, och detta förhållande minskar de individuella
organisationernas möjligheter att skapa intresse kring sina arrangemang och
därmed skapa en ekonomisk grundval för sina fortsatta insatser. Det under
senare år snabbt stigande antalet bilar har medfört att det stora flertalet
av de ungdomar som besöker nöjestillställningar är relativt oberoende av
avstånd till nöjeslokalen. Den lokaliseringsutredning avseende samlingslokaler,
som utförts av Folkets husföreningarnas riksorganisation i samarbete
med Bygdegårdarnas riksförbund och Våra gårdar, visar att publiken
vid danstillställningar i stor utsträckning är en »fjärrpublik», som reser
mycket långa vägar för att besöka en danstillställning. Ofta blir tillfälligheter
avgörande vid valet av nöjestillställning, och det är i dag vanskligt och
ekonomiskt riskfyllt att arrangera nöjestillställningar. Samhällets strukturomvandling
har också bidragit till att öka trycket på såväl ideella organisationer
som samlingslokaler. I avfolkningsbygderna minskar underlaget och
därmed också möjligheterna att vidmakthålla såväl samlingslokaler som
ideellt arbete. I inflyttningsorterna uppstår problem av motsatt art, då föreningslivet
där har svårt att nå all den ungdom som flyttar in till tätorterna.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

Utskottet

Enligt förordningen om nöjesskatt utgår sådan skatt med vissa undantag
för nöjesbetonade tillställningar, till vilka allmänheten äger tillträde mot
avgift. Nöjesskatteförordningen medger emellertid i viss omfattning befrielse
från skyldighet att erlägga nöjesskatt för i princip skattepliktiga tillställningar.
Sålunda åtnjuter organisationer med allmännyttiga ändamål
skattebefrielse i större eller mindre utsträckning för av dem anordnade
nöjestillställningar. För tillställning, som anordnas av dylik organisation,
erhålles enligt 15 § nöjesskatteförordningen skattebefrielse till den del skatten
för varje tillställning icke överstiger 300 kr, motsvarande 2 000 kr i
biljettintäkter. I fråga om uppvisning eller tävling i sport, idrott eller gymnastik
behöver nöjesskatt endast erläggas i den mån skatten överstiger 700
kr., vilket innebär att biljettintäkter å 4 667 kr. för varje evenemang är
skattefria. Slutligen kan jämlikt 16 § nöjesskatteförordningen skattebefrielse
medges, när behållningen av nöjestillställningen skall användas till
välgörande eller liknande ändamål.

Utskottet behandlar till en början yrkandet i de likalydande motionerna
1:357 och 11:417, att amatöridrottstävlingar skall vara helt undantagna
från skatteplikt enligt nöjesskatteförordningen. Till stöd för yrkandet har
bl. a. åberopats att nöjesbeskattningen fått menliga följder för idrottsorganisationernas
verksamhet. På grund av bestämmelserna om skattebefrielse
har i praktiken endast de större tävlingsarrangemangen blivit underkastade
beskattning. Nettoinkomsten av dessa arrangemang är emellertid av största
betydelse för finansieringen av den omfattande idrottsliga verksamhet, som
inte ger någon inkomst och som kostar avsevärt mycket mer än de bidrag
härtill, som lämnas av stat och kommun.

Enighet torde råda om idrottsrörelsens betydelse för samhället, särskilt
när det gäller den ungdomsfostrande verksamheten. Det ekonomiska stöd
som idrotten åtnjuter från statsmakternas sida har också successivt ökat
under senare år. Till fonden för idrottens främjande har för innevarande
budgetår anvisats ett anslag å 11,5 milj. kr., och i årets statsverksproposition
föreslås för budgetåret 1961/62 anslaget skola uppräknas med 600 000
kr till 12,1 milj. kr. Härtill kommer betydande kommunala bidrag i form av
direkta anslag och skatteeftergifter.

Det är utan tvekan huvudsakligen själva nöjes- och förströelsemomentet,
som samlar publik även vid de stora amatöridrottstävlingarna. Härigenom
skiljer sig dessa inte i nämnvärd mån från andra typiska nöjestillställningar,
som är föremål för beskattning. Rent principiellt föreligger därför inte skäl
att helt undantaga amatöridrottstävlingar från beskattning.

Den höjning till 700 kr. av det s. k. taket i 15 § nöjesskatteförordningen,

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961 7

som genomfördes vid 1957 års riksdag, avsåg i första hand att tillgodose
behovet av skattelättnader för de mindre idrottsorganisationernas del. Såsom
motionärerna framhållit har därigenom ett stort antal idrottsevenemang
blivit befriade från nöjesskatt. Ett bifall till motionsyrkandet om fullständig
skattebefrielse skulle emellertid medföra att de föreningar och organisationer,
som redan nu har god ekonomisk ställning, ytterligare skulle förbättra
denna, medan däremot de organisationer, som företräder mindre
publiktill dragande men ur samhällssynpunkt minst lika gagnande sport- och
idrottsgrenar, inte skulle få motsvarande förbättring. Enligt utskottets mening
bör därför det statliga stödet till idrottsrörelsen även i fortsättningen
huvudsakligen lämnas genom direkta bidrag och icke genom ytterligare
skattelättnader.

Kommuner, som i stor utsträckning medger befrielse från nöjesskatten
för idrottstävlingar, skulle självfallet inte nämnvärt beröras av en ytterligare
utvidgning av skattefriheten. Men man bör inte bortse ifrån att vissa
kommuner, som redan investerat avsevärda belopp i idrottsanläggningar av
olika slag och som har betydande omkostnader i samband med idrottsevenemang
för ordningens upprätthållande, renhållning o. dyl., vilka kostnader
inte kan övervältras på idrottsarrangörerna, skulle drabbas förhållandevis
hårt, om nöjesskatten för idrottstävlingar slopades.

Av anförda skäl anser sig utskottet inte böra tillstyrka bifall till de likalydande
motionerna I: 357 och II: 417.

I de likalydande motionerna I: 479 och II: 566 har yrkats att det skattefria
beloppet i 15 § nöjesskatteförordningen för andra nöjestillställningar
än idrottstävlingar skall höjas till 700 kr. Motionärerna framhåller, att
samtliga ideella organisationer arbetar under ansträngda ekonomiska förhållanden
och att det därför inte finns anledning att göra åtskillnad i skattebefrielsehänseende
mellan idrottstävlingar och andra nöjestillställningar,
som anordnas av i 15 § angivna organisationer.

Utskottet vill till en början erinra om att idrottsorganisationerna är helt
jämställda med andra ideella organisationer i fråga om skattebefrielse för
andra nöjesevenemang än idrottstävlingar. De ytterligare skattelättnader,
som medgivits för idrottstävlingar, får ses mot bakgrunden av att tävlingsarrangemangen
utgör en integrerande del av idrottsorganisationernas verksamhet
för att stimulera framför allt ungdomen till idrottsutövning.

Nöjesskatteförordningen har vid upprepade tillfällen varit föremål för
ändringar i syfte att liberalisera bestämmelserna. Därvid har ideella och
samlingslokal ägande organisationer successivt beretts ökade skattelättnader.
En så långtgående utvidgning av bestämmelserna om skattebefrielse,
som förordats i motionerna, skulle bidraga till en urholkning av principerna
för beskattningen. Ytterligare skattelättnader för de i 15 § nöjesskatteför -

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

ordningen omnämnda organisationerna kan även antagas medföra vissa
olägenheter i konkurrenshänseende.

Att på sätt i motionerna föreslagits ytterligare lindra beskattningen för
nöjestillställningar, som anordnas av här avsedda organisationer, anser utskottet
därför inte motiverat. I den mån organisationer, som främjar allmännyttiga
ändamål, är beroende av ekonomiskt stöd för sin verksamhet
torde detta i stället böra lämnas genom direkta bidrag.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de likalydande motionerna
I: 479 och II: 566.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 357 av herr Schött m. fl.
och 11:417 av herr Allard m. fl. om befrielse från nöjesskatt
beträffande idrottstävlingar m. m., ävensom

2) de likalydande motionerna 1:479 av herr Hjalmar
Nilsson m. fl. och II: 566 av herr Lundmark m. fl. om viss
utsträckt befrielse från nöjesskatt för organisation med
huvudsakligt syfte att främja allmännyttiga ändamål,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson, Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elof sson*, Söderquist,
Oscar Carlsson och Gösta Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson i
Svalöv*, Wiklund i öjebyn, Engkvist, Magnusson i Borås, Christenson i
Malmö, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora* och Stenberg.

*) Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1961

9

Reservation

av herrar Söderquist, Gösta Jacobsson, Allard, Magnusson i Borås, Christenson
i Malmö, Eriksson i Bäckmora och Stenberg, vilka — under åberopande
av innehållet i de likalydande motionerna I: 357 av herr Schött m. fl.
och II: 417 av herr Allard m. fl. om befrielse från nöjesskatt beträffande
idrottstävlingar m. m. — ansett, att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen, med bifall till de likalydade motionerna
I: 357 av herr Schött m. fl. och II: 417 av herr Allard m. fl.,
måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 3 och 15 §§
förordningen den 21 december 19i5 (nr 823) om nöjesskatt

Härigenom förordnas, att 3 och 15 §§ förordningen den 21 december 1945
om nöjesskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

Nöjesskatt utgår---under a) —g).

Nöjesskatt utgår icke för uppvisning eller tävling i skicklighet, som främst
syftar till förkovran i visst yrke, ej heller för uppvisning eller tävling i
sport, idrott eller gymnastik, anordnad av organisation, som är ansluten till
Sveriges riksidrottsförbund eller representerad inom Sveriges olympiska
kommitté eller av annan sammanslutning, som enligt Kungl. Maj:ts medgivande
må vara likställd med sådan organisation i nu förevarande avseende,
eller för schacktävlan, bridgetävlan, visning av museum eller annan
liknande inrättning, utställning av djur eller utställning av konstverk eller
andra föremål.

15 §.

Där organisation, som har till huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,
sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga
kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål och som under de senast
förflutna fem åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmar, anordnar
i 3 § första stycket avsedd nöjestillställning, åtnjutes befrielse från nöjesskatt
till den del skatten för varje tillställning icke överstiger 300 kronor.
Vad nu sagts skall dock icke gälla med avseende å tillställning, i vilken till
huvudsaklig del ingår biografföreställning med undantag för sådan film -

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 dr 1961

förevisning, som genom sitt ämnesval är ägnad att direkt främja organisationens
syfte.

Folketshusförening eller--•— stycke sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola äga tillämpning i fråga om nöjestillställning, som
tagit sin början före ikraftträdandet. , , .

iå a: C ''■ t- ''11 dv.. fi .in T:rui v;: 7Ö& rt

2) att de likalydande motionerna I: 479 av herr Hjalmar
Nilsson m. fl. och 11:566 av herr Lundmark m. fl. icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Öl **■:» V. n Svnb-''-,'' ", vjovv.,

0 -..i :(• !, ii,• , •, ci.i ..JS

b ri^i