Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1961
1
Kr 32
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner om
utredning rörande arvs- och gåvobeskattningen.
(l:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:42 av herr Sveningsson m. fl. och 11:52 av herr Hamilton m. fl.
har hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att
Kungl. Maj:t snarast måtte igångsätta en utredning rörande arvs- och gåvobeskattningen”.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 52.
Gällande bestämmelser om arvs- och gåvoskatt återfinnes i förordningen den
6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt med däri vidtagna ändringar,
senast genom förordningen den 21 november 1958 (nr 562) i samband med att
tidigare gällande bestämmelser om kvarlåtenskapsskatt upphävdes.
Genom beslut vid 1958 års B-riksdag omlades dödsbobeskattningen fr. o. m.
år 1959 från det tidigare systemet med arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt till
ett system med endast arvsskatt. Därvid höjdes arvsskatten med belopp, som
icke fullt motsvarade kvarlåtenskapsskatten. Reformen innebar även en omfördelning
av skattebelastningen för att i görligaste mån tillgodose efterlevande
makes och barns intressen. För flerbarnsfamiljerna medförde reformen betydande
skattelättnader. För det fall att make eller barn är ensam arvinge kan
däremot vissa om än relativt obetydliga skattehöjningar uppkomma. Omfördelningen
av skattebelastningen innebar vidare att arvsskatten i skatteklassema
II_IV höjdes utöver vad som föranleddes av kvarlåtenskapsskattens avskaf
fande
för att inte statsverkets intäkter av dödsbobeskattningen skulle minskas
i nämnvärd mån.
Även gåvobeskattningen omlades genom förenämnda riksdagsbeslut från ett
2-skattesystem till ett 1-skattesystem. Därvid vidtogs även en höjning av det
skattefria bottenbeloppet.
Vidare infördes vissa lättnader i fråga om betalandet av arvsskatten. IIärBihang
till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 32
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1961
jämte utbyggdes skatteflyktsspärrama vid arvs- och gåvobeskattningen för att
få motsvarighet till de garantier mot skatteflykt, som bestämmelserna om kvarlåtenskapsskatt
innehöll.
På bevillningsutskottets hemställan i betänkande nr B 10 anhöll riksdagen
samtidigt i skrivelse till Kungl. Maj :t om en allsidig översyn av bestämmelserna
rörande arvsbeskattningen.
1 motionen II: 140 vid 1960 års riksdag hemställdes om utredning och förslag
angående arvsbeskattningen i syfte att åstadkomma en väsentlig lindring i
skattebördan. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 46 anförde bevillningsutskottet
bl. a., att i motionen inte framförts några väsentligen andra synpunkter
på frågan om dödsbobeskattningens höjd än de riksdagen hade att beakta vid
omläggningen av beskattningssystemet. Kiksdagen borde därför enligt utskottets
mening inte frångå sin år 1958 intagna ståndpunkt i frågan. Utskottet ansåg sig
därför inte kunna tillstyrka det i motionen framställda utredningsyrkandet.
Av innehållet i de föreliggande motionerna, må här återges följande.
I direktiven för allmänna skatteberedningen framhålles, att det synes ”erforderligt
verkställa en omprövning av skattesystemet i sin helhet”. Arvsskatten
nämnes särskilt, när det gäller avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning,
samt berörs i fråga om direktiven för företagsbeskattningen gällande enskilda
personer. Däremot utsägs i direktiven, att arvsskattens höjd och huvudsakliga
fördelning bör lämnas utanför utredningen, därest icke annat föranledes
av resultat som framkommer på andra områden. Detta motsatsförhållande synes
icke tillfredsställande, då det torde vara svårt att i en så genomgripande utredning
som den till allmänna skatteberedningen anförtrodda bortse från arvsbeskattningens
nära och tekniska samband med andra skatteformer. Särskilt sambandet
med förmögenhetsskatten är intimt — ett förhållande som tidigare berörts
bl. a. av arvsskattesakkunniga.
1958 års beslut innebar snarare en teknisk omläggning än en förändring av
skattenivån. Därigenom synes alltsedan 1948 en i sig icke avsedd skärpning av
beskattningens höjd på grund av förändrat penningvärde ha ägt rum, detta
trots att viss höjning 1958 av bottenbeloppen verkat i motsatt riktning. En
närmare utredning rörande dessa verkningar synes motionärerna behövlig.
Lagstiftarens strävan efter största noggrannhet och rättvisa har medfört, att
bestämmelserna i åtskilliga delar blivit oklara och invecklade, vilket bl. a. kan
förmärkas på ett ansenligt antal rättsfall i ämnet, när det gällt tolkning av förordningen.
Vidare belastas ställningstaganden och diskussion i dessa frågor av
att den offentliga statistiken på dödsbobeskattningens område är mycket begränsad.
Det enda representativa statistiska material, som finnes tillgängligt, synes
vara en av arvsskattesakkunniga verkställd undersökning av inregistrerade,
skattebelagda bouppteckningar under ett enda år (1/7 1954_30/6 1955).
Med hänsyn till anförda omständigheter finner motionärerna det motiverat
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1961
3
och önskvärt att den tidigare begärda utredningen om arvs- och gåvobeskattningen
nu kommer till stånd. Härvid torde åtskilliga av de förslag och motioner
i ämnet som väckts åren 1958—1960 kunna, insatta i ett större sammanhang,
lämna underlag för en behövlig modernisering. Det bör vara angeläget att en
sådan utredning intimt samarbetar med den allmänna skatteberedningen. Därför
föreslås att riksdagen ger till känna en sådan uppfattning genom en förnyad
skrivelse till Kungl. Maj:t.
Utskottet
I de förevarande motionerna, hemställes om skrivelse till Kungl. Maj:t med
begäran om utredning rörande arvs- och gåvobeskattningen. Utredningsyrkandet
syftar till att utröna verkningarna av den år 1958 genomförda omläggningen
av beskattningen och till en teknisk översyn av beskattningsreglerna.
Utskottet vill till en början erinra om att frågan om arvs- och gåvobeskattningens
höjd samt avvägningen av skatteuttaget mellan olika kategorier skattskyldiga
ingående prövades av 1958 års B-riksdag i samband med avskaffandet
av kva.rlåtenskapsskatten. Den då genomförda omläggningen av beskattningen
innebar att arvsskatten höjdes med sådant belopp att något egentligt skattebortfall
inte skulle uppkomma genom kvarlåtenskapsskattens upphävande. För
att i möjligaste mån tillgodose efterlevande makes och barns intressen höjdes
därvid bottenbeloppen. Lagstiftningen innebar även en omfördelning av skattebelastningen
till förmån för flerbarnsfamiljerna. Vidare genomfördes en höjning
av det skattefria bottenbeloppet vid gåvobeskattningen. På hemställan av bevillningsutskottet
i betänkande nr B 10 anhöll riksdagen samtidigt i skrivelse till
Kungl. Maj:t om en allsidig översyn av bestämmelserna rörande arvsbeskattningen.
Vid ställningstagandet till ett vid 1960 års riksdag motionsvis väckt
yrkande om utredning av arvsbeskattningen i syfte att åstadkomma en väsentlig
lindring i skattebördan fann bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 46 inte skäl att frångå den ståndpunkt, som riksdagen år 195S
intagit i frågan, och avstyrkte utrcdningsyrkandet.
Den av riksdagen tidigare begärda allsidiga översynen av bestämmelserna
rörande arvsbeskattningen har ännu inte kommit till stånd. Vid bedömandet av
frågan om lämplig tidpunkt för tillsättandet av en sådan utredning bör emellertid
uppmärksammas att de frågor, som ingår i familjerättskommitténs utredningsuppdrag,
är av grundläggande betydelse för utformningen av arvs- och
gåvobeskattningen. I vissa avseenden kan redan en ändring av nu gällande
familjerättsliga regler antagas medföra att otillfredsställande konsekvenser i
beskattningshänseende försvinner. Det torde heller inte vara uteslutet, att de
ståndpunktstaganden, som fideikommissutredningens förslag kan leda till, i
vissa delar kan komma att påverka beskattningen. Det bör vidare erinras om att
behovet av en översyn av arvs- och gåvobeskattningen av 1958 års B-riksdag
ansetts vara särskilt framträdande beträffande reglerna om beskattningen av
efterlevande make och om beskattningen av utfallande försäkringsbelopp.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1961
Man torde heller inte kunna bortse ifrån att frågan om arvs- och gåvobeskattningen
delvis kommit i ett annat läge genom att allmänna skatteberedningen
tillsatts för att verkställa en översyn av skattesystemet. Enligt direktiven för
utredningen är densamma nämligen oförhindrad att till prövning upptaga de
spörsmål, som behandlas i motionerna, såvida resultatet av utredningens överväganden
på andra beskattningsområden föranleder därtill.
Av ovan anförda skäl anser utskottet anledning nu inte föreligga för riksdagen
att begära en sådan utredning, som åsyftas i motionerna. Utskottet avstyrker
således bifall till de likalydande motionerna I: 42 och II: 52.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 42 av herr Sveningsson
m. fl. och II: 52 av herr Hamilton m. fl. om utredning rörande
arvs- och gåvobeskattningen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 23 mars 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson, Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson, Yngve
Nilsson och Sundin*; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kärrlander,
Wiklund i Öjebyn, Engkvist, Magnusson i Borås, Stenberg*, Nilsson i Tvärålund,
von Sydow* och fru Nettelbrandt*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Sundin, Magnusson i Borås,
Stenberg, Nilsson i Tvärålund, von Sydow och fru Nettelbrandt, vilka
dels ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
I de---(= utskottet s. 3 rad 9 — rad 24 uppifrån) —--rörande
arvsbeskattningen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1961
5
Enligt direktiven för allmänna, skatteberedningen bör frågan om arvsskattens
höjd och huvudsakliga fördelning lämnas utanför utredningen, i den mån annat
inte föranledes av det resultat som framkommer på andra, områden av beskattningen.
Beredningen är sålunda uppenbarligen oförhindrad att ingå på en
prövning av arvsskattens höjd, därest den så finner ändamålsenligt vid den
allmänna avvägning av skattesystemet som beredningen har att fullgöra. I
detta sammanhang är det enligt utskottet önskvärt att de i motionerna härutinnan
framförda synpunkterna blir upptagna till prövning. \ ad sedan gäller frågan
om en teknisk översyn av arvsskattereglema har denna enligt utskottets mening
icke något sådant samband med allmänna skatteberedningens arbete. Utskottet
anser därför, att en utredning härom bör företagas i särskild ordning,
och förväntar att Kungl. Maj:t med anledning av ovannämnda riksdagsskrivelse
1058 inom kort låter igångsätta en sådan utredning.
dels ock ansett att utskottet bort hemställa,
1) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
I: 42 av herr Sveningsson m. fl. och II: 52 av herr
Ilamilton m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj: t giva till känna
vad utskottet ovan anfört; samt
2) att de likalydande motionerna I: 42 av herr Sveningsson
m. fl. och II: 52 av herr Ilamilton m. fl. måtte, i den mån de
icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och
hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
N
Stockholm, E. W. Statlandcrs Tryckeri, 1961.