Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1961

1

Nr 30

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om undantagande från den allmänna varuskatten av investeringar
m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen 1)

de likalydande motionerna I: 33 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och
II: 56 av herr Larsson i Hedenäset, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa om snar utredning avseende möjligheterna
att omlägga uttagen av den 1959 beslutade varuskatten i enlighet med vad i
motionerna anförts, enär en överflyttning av skatteuttagen till produktions-
eller partihandelsledet underlättar erforderliga undantaganden från
omsättningsskatt av vanliga livsmedel och andra nödvändighetsvaror ävensom
i övrigt med beaktande av sociala och ekonomiska synpunkter;

2) de likalydande motionerna I: 349 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 416 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa, att direktiven för allmänna skatteberedningen
utvidgas så, att den i direktiven förutsatta översyn av de indirekta skatterna,
vilken syftar till en rationalisering av hela det indirekta skattesystemet,
även skall innefatta frågan om investeringars undantagande från omsättningsskatteplikt”; 3)

de likalydande motionerna I: 350 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 415 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning i syfte att från skatteplikt
enligt förordningen om allmän varuskatt undantaga varor som hänföres
till företagens tillverkningsomkostnader”;

4) de likalydande motionerna I: 360 av herrar Öhman och Helmer Persson
samt II: 419 av herrar Holmberg och Johansson i Stockholm, vari hemställts,
”att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer om en sådan
ändring i förordningen den 1 december 1959 om allmän varuskatt att livsmedel
undantages från beskattning, samt att vederbörande utskott måtte
utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar ,

5) de likalydande motionerna I: 463 av herr Bengtson m. fl. och II: 563
av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla, att vid pågående skatteöversyn överväges möjligheterna
av en omläggning av den allmänna omsättningsskatten från detaljhandelsledet
till partihandels- eller fabrikationslcdet — därest vid över Bihang

till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 30

2

Bevillningsutskottets betänkande nr SO år 1961

synen befinnes lämpligt att en allmän omsättningsskatt skall ingå i beskattningssystemet
— i enlighet med vad i motionerna anförts; ävensom

6) motionen II: 565 av herr Kollberg, vari hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en skyndsam utredning om sådana
ändringar i förordningen om allmän varuskatt att i motionen anförda
synpunkter rörande beskattningen av industriens förbrukningsmaterial beaktas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 33, I: 360, II: 415, II: 416, II: 563 och
11:565.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.

I de likalydande motionerna I: 31,9 och II: 1,16 framhålles att den allmänna
varuskatten utgår å såväl konsumtionsartiklar som investeringsvaror.
Konsumtionsvaror kommer därigenom att träffas två gånger av beskattningen.
Genom att även bostadsbyggandet blir föremål för beskattning
åstadkommer varuskatten direkta hyreshöjningar. Det är enligt motionärernas
mening inte rationellt att såsom objekt för en allmän omsättningsskatt
ha investeringsvaror, d. v. s. i samma skatteform lägga skatt på
både investeringar och konsumtion. Motionärerna framhåller vidare att
det inte ter sig rimligt att vid sidan av en allmän omsättningsskatt ha
punktskatter i andra fall än att dessa införts i bestämt syfte, t. ex. i
prohibitivt eller protektionistiskt syfte. — I den allmänna skatteberedningens
uppdrag ingår att ompröva den indirekta beskattningen. Det bör,
framhåller motionärerna, vara en snar uppgift för beredningen att företaga
en rationalisering av den indirekta beskattningen från dessa synpunkter.

Även i motionen II: 565 görs vissa uttalanden rörande beskattningen av
investeringsvaror. Motionären förutsätter att den allmänna skatteberedningen,
som har i uppdrag att analysera det nuvarande beskattningssystemet,
även kommer att behandla dessa problem. Motionären har utan att
ställa något yrkande velat understryka angelägenheten av en ingående utredning
för att klarlägga verkningarna av den allmänna varuskatten liksom
av energiskatten på investeringar.

Beträffande frågan om allmän varuskatt på förbrukningsmaterial framhåller
motionären, att varor vilka förbrukas i den egentliga produktionsoch
bearbetningsprocessen enligt förordningen skall vara undantagna från
skatteplikt. Kostnaderna för dylika varor har sedan gammalt såväl redovisningstekniskt
som inkomstskattemässigt hänförts till företagens till -

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1961

3

verkningsomkostnader. Emellertid har riksskattenämnden i sin tolkning av
varuskatteförordningen dragit upp sådana riktlinjer att en del av dessa tillverkningsomkostnader
skulle bli skattefria och en del skattepliktiga. Enligt
riksskattenämndens anvisningar skulle den fysiska livslängden hos vissa
varor med kort varaktighetstid tillmätas betydelse och en bedömning av
denna tid ske i varje enskilt fall. I bokföringspraxis tillämpas emellertid
andra grunder i det att den ekonomiska livslängden är avgörande. Den tolkning
som riksskattenämnden gjort medför därför besvärliga redovisningstekniska
problem utöver de svårigheter som uppstår vid bedömningen uti
fabrikerna. För att få en bättre ordning till stånd måste förordningen om
allmän varuskatt ändras så att klara linjer uppdras för vad som skall hänföras
till skattefritt material till industrin.

I de likalydande motionerna 1: 350 och II: 415 uttalas att varor, som förbrukas
i den egentliga produktions- och bearbetningsprocessen, enligt tilllämpade
redovisningsprinciper hänföres till tillverkningskostnader och fördelar
sig på förbrukningsverktyg, förbrukningsmaterial och tillsatsmaterial.
Genom varuskatteförordningens utformning har åtskilliga tolkningssvårigheter
uppkommit. Riksskattenämnden har vid utfärdandet av sina
anvisningar tolkat författningsbestämmelserna mycket restriktivt och uppdragit
en gräns, som icke sammanfaller med gängse teknisk eller företagsekonomisk
uppfattning. Bl. a. har gruppen förbrukningsverktyg uppdelats
mellan icke skattefria och skattefria varor alltefter verktygens fysiska livslängd.
Redovisningstekniskt tillämpas av svensk industri sedan gammalt
en gränsdragning, som medför att till gruppen tillverkningsomkostnader
hänföres alla inventarier med en varaktighetstid av högst tre år. Med den
av riksskattenämnden gjorda avgränsningen följer betydande praktiska
svårigheter vid tillämpningen och gränsdragningen är så snäv att den också
medför snedvridande effekter ur konkurrenssynpunkt. Detta förhållande
kommer att föranleda åtskilliga taxeringsprocesser i framtiden om icke
lagstiftningen ändras på denna punkt. Storleken av den varuskatt som drabbar
förbrukningsmaterial torde knappast understiga 50 milj. kronor för år
räknat.

I de likalydande motionerna 1: 33 och II: 56 uttalas att den allmänna
varuskatten avsiktligt gjorts till en generellt verkande skatt utan socialt
betingade undantag. Hänsyn kan genom skatten inte tas till skattebetalarnas
försörjningsbörda och skattekraft och den drabbar även umbärliga
varor. Den får en viss produktionshämmande effekt, då genom skatten investeringar
i maskiner och byggnader fördyras, vilket är av stor betydelse
för näringslivet. I motsats till vad tidigare gällt har undantag för livsmedel
icke gjorts, utan den allmänna varuskatten träffar även nödvändighetsvaror
av olika slag och även de prisbilliga livsmedlen. Av en sådan beskattning

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1961

drabbas således de fattiga liksom sjuka, arbetslösa, folkpensionärer och
barnfamiljer samt studerande. Ungefär 300 milj. kronor av skatteunderlaget
utgöres av prisbilliga livsmedel enligt en vid skattens införande gjord,
beräkning. Om beskattningen överflyttades till produktions- eller partihandelsledet
skulle det vara möjligt att genomföra en från flera synpunkter erforderlig
differentiering av skatten. Det skulle då kunna omprövas i vad
mån en produkt är att betrakta som tillhörande det livets nödtorft, som icke
skäligen bör beskattas. Likaså skulle det vara möjligt att differentiera uttagningsprocenten
beträffande mera lyxbetonade varor. Det skulle också
kunna övervägas att de prisbilliga livsmedlen undantages från beskattningen.
Vidare skulle det skapas möjligheter att beakta näringslivets synpunkter
och att undanta socialt värdefull byggnadsverksamhet från beskattning
och beakta frågan om företagens konkurrensduglighet.

Även i de likalydande motionerna I: 463 och II: 563 behandlas frågan om
en omläggning av den allmänna omsättningsskatten från detaljhandelsledet
till partihandels- eller produktionsledet. Som motiv för en sådan omläggning
framhåller motionärerna att den utredning som utfördes av 1952 års kommitté
för indirekta skatter visade att en partihandelsskatt hade påtagliga
fördelar framför en detaljhandelsskatt. Till dessa fördelar hörde billigare
och enklare administration. Rent redovisningstekniskt torde en allmän
varuskatt utgöra mindre belastning för partihandelsföretagen, som oftast
torde utgöras av större enheter med särskild redovisningspersonal, än för
detaljhandelsföretag, som till mycket stor del utgöres av mindre företag.
Utredningen visade också att en allmän varuskatt i partihandelsledet mycket
väl kunde kompletteras med en beskattning av tjänster, trots att dessa
i allmänhet torde vara hänförliga till ett senare led. Utredningen visade
även att tillämpningsförfarandet när det gällde integrerande företag t. ex.
butikskedjor, som både representerade detaljhandels- och partihandelsledet,
inte behövde innebära större svårigheter. Om vid den allmänna avvägningen
mellan direkt och indirekt beskattning som skattesystemutredningen
nu överväger befinnes att en allmän omsättningsskatt skall ingå i
beskattningssystemet bör den enligt motionärernas mening ha formen av
en skatt i partihandels- eller fabrikationsledet. Skattesystemutredningen
bör överväga en sådan överflyttning. Utredningen är enligt direktiven förhindrad
överväga frågan om en sänkning av det samlade skattetrycket,
men enligt motionärernas åsikt är det angeläget att vid översynen särskilt
uppmärksammas att den allmänna varuskatten inte får sådan utformning
att inkomstsvaga grupper får en för hård skattebörda.

I de likalydande motionerna I: 360 och II: 419, vilka i fråga om motiveringen
hänvisar till motionen I: 359, framhåller motionärerna att de vidhåller
sin principiella uppfattning att den allmänna varuskatten bör av -

Bevillningsutskottets betänkande nr SO år 1961

5

skaffas. I avvaktan på resultatet av nu arbetande skatteutredning anser
sig motionärerna emellertid böra nöja sig med förslag om att omsättningsskatten
upphävs på livsmedel. Därvid förutsättes att livsmedelspriserna
sänkes med samma belopp som nu går till omsättningsskatt, d. v. s. med
sammanlagt omkring 400 milj. kronor enligt nuvarande priser, vilket belopp
därigenom skulle komma hushållen till godo.

Utskottet

Enligt förordningen den 1 december 1959 om allmän varuskatt (nr 507)
föreligger i princip skatteplikt för alla varor, d. v. s. materiella ting av lös
egendoms natur. Skatteplikten omfattar såväl egentliga konsumtionsvaror
som investeringsvaror, byggnadsmaterial och liknande. Skatten är utformad
såsom en detaljhandelsskatt, varför skatt icke utgar i tidigare försäljnings-
och distributionsled. Industrins och hantverkets råvaruförbrukning
blir således icke föremål för beskattning. Då det gäller investeringsvaror
och byggnadsmaterial är däremot företagen att anse som konsumenter.
Från den principiella skatteplikten för varor har av skattetekniska
skäl gjorts vissa begränsade undantag, vilka i förevarande sammanhang
kan lämnas åsido.

Vid utformningen av beskattningsområdet har sålunda eftersträvats att
i princip erhålla ett så vidsträckt skatteunderlag som möjligt. Anledningen
härtill är att varje undantag från skatteplikt har ansetts i viss mån förtaga
beskattningen dess generella verkan och samtidigt komplicera skattens
handhavande inte minst ur redovisnings- och kontrollsynpunkt. Undantagen
från skatteplikt har därför ansetts böra begränsas till vad som
är betingat av skattetekniska skäl. Det har också under förarbetena till
lagstiftningen framhållits att de med en allmän indirekt beskattning förenade
fördelarna kan vinnas endast om beskattningen erhåller en så generell
karaktär som möjligt. Därmed elimineras riskerna för snedvridande
effekter ur konkurrens- och andra synpunkter samtidigt som det breda
underlaget möjliggör en låg skattesats.

I de motioner, som utskottet behandlar i förevarande betänkande, ifrågasättes
en ändrad utformning i olika betydelsefulla hänseenden av den allmänna
varubeskattningen.

I de likalydande motionerna I: 349 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 416 av
herr Hjalmarson m. fl. har upptagits frågan om investeringsvaror skall
vara underkastade skatteplikt enligt varuskatteförordningen. Motionärerna
yrkar att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att direk -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1961

tiven för den allmänna skatteberedningen utvidgas så, att den i direktiven
förutsatta översynen av de indirekta skatterna även skall innefatta frågan
om investeringars undantagande från skatteplikt.

Utskottet får i anslutning härtill erinra om att frågan om skatteplikt för
investeringsvaror behandlats av riksdagen såväl år 1959 i samband med antagande
av varuskatteförordningen som i anledning av väckta motioner år
1960. Vid dessa tillfällen framställda yrkanden om undantag från skatteplikt
för investeringsvaror har avvisats av riksdagen, med hänvisning bl. a.
till att på investeringsområdet föll inemot 30 procent av hela det varuskattepliktiga
området. För att staten skulle erhålla lika stor inkomst genom beskattningen,
även om investeringsvarorna undantogs, skulle erfordras en
höjning av skattesatsen med drygt en tredjedel. Det har också framhållits
att ett undantagande från skatteplikt av investeringsvaror skulle förorsaka
avsevärda komplikationer.

I de nyssnämnda motionerna yrkas nu icke ändring i gällande förordning
utan att förevarande fråga skall upptas till prövning av den allmänna
skatteberedningen och att direktiven för utredningen utvidgas för att möjliggöra
detta. Såvitt utskottet kunnat finna torde emellertid enligt givna
direktiv utredningen vara oförhindrad att ompröva frågan om skatteplikt
för varor, som utnyttjas för investeringsändamål, i samband med sina allmänna
överväganden rörande skattesystemets utformning. Vad särskilt
gäller undantag för näringslivets investeringar får utskottet tillägga att
denna fråga — såsom förutsatts i motionen II: 565 av herr Kollberg, där
förevarande spörsmål berörts — torde komma att uppmärksammas av företagsskatteutredningen.
Utskottet finner med hänsyn härtill att anledning
icke föreligger för riksdagen att hos Kungl. Maj:t hemställa om den i
motionerna 1: 349 och II: 416 begärda utvidgningen av direktiven för den
allmänna skatteberedningen.

Enligt anvisningarna till 18 § varuskatteförordningen hänföres till
skattefritt material råvara, halvfabrikat eller annan vara, som är avsedd
antingen att ingå såsom beståndsdel i förädlad eller genom sammansättning
framställd vara eller förbrukas i den egentliga produktions- eller bearbetningsprocessen,
såsom smörjmedel eller liknande, eller också förbrukas i
varuhanteringen, t. ex. emballage. I enlighet med vad som förutsattes vid
förordningens tillkomst har riksskattenämnden gjort vissa uttalanden angående
tolkningen av begreppet material i varuskatteförordningen (Riksskattenämndens
medelanden 1960, avd. II nr 3 under 9). Därvid har nämnden
i fråga om förbrukningsverktyg uttalat att sådana artiklar bör betraktas
såsom skattefritt material, därest förslitningstiden (den fysiska varaktighetstiden)
vid normalt utnyttjande uppenbarligen icke uppgår till mer än
en å två veckor. Artiklar med längre normal varaktighetstid bör icke hän -

Bevillningsutskottets betänkande nr SO år 1961

7

föras till skattefritt material utan till skattepliktiga verktyg. I detta sammanhang
har riksskattenämnden understrukit att det inte är möjligt att
ernå en strikt eller entydig avgränsning av vad som är att hänföra till
skattefritt material. Detta måste i viss utsträckning bli en bedömningsfråga
från fall till fall.

I de likalydande motionerna 1: 350 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 415 av
herr Hjalmarson m. fl. samt i motionen II: 565 av hem Kollberg har riktats
kritik mot den av riksskattenämnden sålunda gjorda gränsdragningen mellan
skattefria och skattepliktiga förbrukningsverktyg. Därvid har bl. a.
framhållits att riksskattenämnden tolkat författningsbestämmelserna mycket
restriktivt och uppdragit en gräns, som inte sammanfaller med gängse
teknisk eller företagsekonomisk uppfattning. Härigenom uppstår tolkningssvårigheter
och redovisningstekniska problem. I motionerna I: 350 och
II: 415 yrkas därför att en skyndsam utredning igångsättes i syfte att från
skatteplikt undantaga varor som hänföres till företagens tillverkningsomkostnader.
I motionen II: 565 uttalas att klarare linjer bör uppdragas för
vad som skall hänföras till skattefritt material för industrin samt yrkas
att en skyndsam utredning av frågan kommer till stånd.

Beträffande den principiella frågan om skatteplikt över huvud taget bör
föreligga för varor som är hänförliga till företagens tillverkningsomkostnader
får utskottet påpeka att detta spörsmål — i likhet med frågan om
att undantaga företagens investeringar från skatteplikt till allmän varuskatt
— torde komma att uppmärksammas av den till allmänna skatteberedningen
hörande företagsskatteutredningen. Att, som yrkats i motionerna
1:350 och 11:415, bryta ut denna fråga ur sitt större sammanhang
är enligt utskottets mening inte lämpligt. Under rådande förhållanden
anser utskottet sig inte heller böra förorda en utredning i syfte att få
en ändrad gränsdragning mellan skattefritt och skattepliktigt förbrukningsmaterial.
Utskottet vill erinra om att det under förarbetena till lagstiftningen
uttalades att det knappast var lämpligt att i lagstiftningen göra
en mer detaljerad avgränsning av materialbegreppet, utan den närmare avgränsningen
ansågs böra ske i rättstillämpningen. Utskottet har sig bekant
att inom vissa branschorganisationer undersökningar verkställes
rörande tillämpningen av varuskatteförordningens bestämmelser om materialbegreppet,
vilka undersökningar torde komma att leda till att frågan
kommer att underställas högsta instans. Med hänsyn till detta förhallande
och med tanke på den ståndpunkt riksdagen tidigare intagit till frågan,
finner utskottet det vara lämpligt avvakta att ställning i högsta instans tas
till tolkningen av ifrågavarande författningsbestämmelser. Med det anförda
anser sig utskottet ha besvarat motionerna 1: 350 och II: 415 samt
motionen II: 565.

Yrkandet i de likalydande motionerna I: 463 av herr Bengtson m. fl. och

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1961

II: 563 av herr Hedlund m. fl. att den allmänna skatteberedningen skall erhålla
i uppdrag att överväga möjligheterna till en omläggning av den allmänna
varuskatten från detaljhandelsledet till partihandels- eller fabrikationsledet
har främst motiverats med önskvärdheten av att minska kostnaderna
och besvären för detaljhandlarna. Det liknande yrkande om vidtagande
av en snar utredning rörande en dylik omläggning, som framförts
i motionerna I: 33 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och II: 56 av herr Larsson
i Hedenäset, motiveras främst med att en sådan omläggning skulle
underlätta ett undantagande från varubeskattningen av vanliga livsmedel
och andra nödvändighetsvaror.

I anledning av dessa yrkanden får utskottet framhålla att frågan om den
allmänna varuskatten skall uttas i partihandels- eller detaljhandelsledet är
i hög grad beroende av hur omfattande det skattepliktiga varuområdet är.
Enligt utskottets mening torde den allmänna skatteberedningen vid sina
överväganden rörande varuskattens roll i beskattningssystemet kunna komma
till sådana resultat, att frågan huruvida skatten bör tas ut i partihandels-
eller detaljhandelsledet befinnes böra bli föremål för omprövning.
Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionerna 1: 33 och H: 56
samt 1: 463 och II: 563.

Slutligen har utskottet att behandla yrkandet i de likalydande motionerna
1: 360 av herrar Öhman och Helmer Persson samt II: 419 av herrar Holmberg
och Johansson i Stockholm, att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer
om en sådan ändring i förordningen om allmän varuskatt att livsmedel
undantages från beskattning. Med anledning härav vill utskottet erinra om
att ett undantagande av livsmedelsområdet från beskattning skulle minska
skatteunderlaget med cirka 30 procent och således innebära en väsentligt
ändrad utformning av beskattningen. Härtill kommer att undantag för livsmedel
skulle medföra skattetekniska svårigheter i redovisnings- och kontrollavseende,
eftersom dylika varor regelmässigt säljes tillsammans med
andra varor. Utskottet vill också framhålla att i samband med varuskattens
införande särskilda åtgärder vidtogs i syfte att mildra skattens verkningar,
bl. a. för arbetslösa, folkpensionärer och barnfamiljer. Enligt utskottets
mening bör en så omfattande ändring av varubeskattningen, som
den motionärerna påyrkat, inte vidtagas i ett läge då genom den allmänna
skatteberedningen utredning pågår om ett ökat inslag av indirekt beskattning
i skattesystemet. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna
I: 360 och II: 419.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 33 av herr Ferdinand
Nilsson m. fl. och II: 56 av herr Larsson i Hedenäset om ut -

Bevillningsutskottets betänkande nr SO år 1961

9

tagande av den allmänna varuskatten i produktions- eller
partihandelsledet,

2) de likalydande motionerna I: 349 av herr Ewerlöf
m. fl. och IT. 416 av herr Hjalmarson m. fl. angående undantagande
från den allmänna varuskatten av investeringar,

3) de likalydande motionerna 1:350 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 415 av herr Hjalmarson m. fl. om undantagande
från den allmänna varuskatten av varor hänförliga till
tillverkningsomkostnader,

4) de likalydande motionerna 1: 360 av herrar öhman och
Helmer Persson samt 11:419 av herrar Holmberg och
Johansson i Stockholm om undantagande av livsmedel från
den allmänna varuskatten,

5) de likalydande motionerna 1:463 av herr Bengtson
m. fl. och II: 563 av herr Hedlund m. fl. angående omläggning
av den allmänna varuskatten från detaljhandelsledet
till partihandels- eller fabrikationsledet, ävensom

6) motionen H: 565 av herr Kollberg angående undantagande
från den allmänna varubeskattningen av industrins
förbrukningsmaterial,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 11 april 1961

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson*, Spetz, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson,
Yngve Nilsson* och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg*,
Kärrlander, Vigelsbo, Wiklund i öjebyn*, Engkvist, Magnusson i Borås,
Christenson i Malmö och von Sydow.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr SO år 1961

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och vem Sydow,
vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1: 349
av herr Ewerlöf m. fl. och II: 416 av herr Hjalmarson m. fl. samt de likalydande
motionerna 1:350 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:415 av herr
Hjalmarson m. fl. ansett att utskottet bort hemställa,
dels under punkt 2)

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1: 349 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 416 av herr Hjalmarson
m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att direktiven
för allmänna skatteberedningen utvidgas så, att den
i direktiven förutsatta översynen av de indirekta skatterna,
vilken syftar till en rationalisering av hela det indirekta
skattesystemet, även skall innefatta frågan om investeringars
undantagande från omsättningsskatteplikt;
dels under punkt 3)

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1: 350 av herr Ewerlöf m. fl. och H: 415 av herr Hjalmarson
m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
skyndsam utredning i syfte att från skatteplikt enligt förordningen
om allmän varuskatt undantaga varor som hänföres
till företagens tillverkningsomkostnader.

H) av herr Kollberg.

Alfa Boktr. AB, Sthlm 1961