Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961
1
Nr 27
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om vissa ändringar i förordningen om allmän varuskatt.
(1 :a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 8 av herrar Axel Emanuel Andersson och
Ernst Olsson samt II: 16 av herr Björkänge m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en skyndsam prövning
och förslag angående befrielse från allmän varubeskattning i den
yrkesmässiga handeln med begagnade kapitalvaror, som vid försäljningen
åsättes ett pris av lägst 500 kr.»;
2) de likalydande motionerna I: 145 av herr Per-Olof Hanson m. fl. och
II: 174 av herr Lindahl m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära en skyndsam utredning angående generellt
undantagande, så fort ske kan, av exportreklamtrycksaker från allmän varuskatt
och att förslag till erforderliga ändringar i förordningen om allmän
varuskatt framlägges för innevarande års riksdag»;
3) de likalydande motionerna I: 252 av herr Gösta Jacobsson samt II: 209
av herrar Bohman och Carlsson i Stockholm, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta sådan ändring av förordningen om allmän varuskatt, att pristillägg
vid kreditförsäljning, oberoende av i vilken form de utgår, icke inräknas
i beskattningsvärdet för tillhandahållen vara eller tjänsteprestation
samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig författningstext»
;
4) de likalydande motionerna 1:257 av herr Yngve Nilsson m. fl. och
II: 215 av herr Darlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga sådana ändringar
i förordningen om allmän varuskatt att dubbelbeskattning ej sker i de fall
då begagnad vara lämnas som dellikvid»;
5) de likalydande motionerna I: 354 av herrar Källqvist och Birger Andersson
samt II: 217 av herr Rydén, vari hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte utfärda sådana
anvisningar till förordningen om allmän varuskatt, att befrielse från varuskatt
genomföres för försäljningen av konst vid utställningar, där verk försäljes
tillhöriga den eller de konstnärer, vilkas verk där redovisas;
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 27
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961
6) de likalydande motionerna 1:465 av herr Eric Carlsson m. fl. och
II: 556 av herr Antonsson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte förordna
om undantag från skatteplikt till allmän varubeskattning för de tekniska
och kulturella hjälpmedel, som av handikappade och lytesskadade
användes i terapeutiskt eller rehabiliteringssyfte, såsoin olika slag av invalidfordon
och invalidvagnar, rullstolar, proteser, hörapparater, talböcker
etc.»;
7) de likalydande motionerna I: 469 av herr Per-Olof Hanson m. fl. och
11:564 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till sådan ändring
i förordningen om allmän varuskatt, att från beskattning undantages
sådana tekniska och kulturella hjälpmedel, som i rörelseuppövande eller
andra läketerapeutiska syften användes av invalidiserade personer;
8) de likatydande motionerna I: 473 av herr Kaijser in. fl. och II: 557 av
herr Björkman m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
fr.o.m. den 1 juli 1961 genom tillägg till 10 § 1 mom. punkten 7 förordningen
om allmän varuskatt från skatteplikt undantaga jämväl böcker och musikalier
(noter); ävensom
9) de likalydande motionerna I: 478 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och
II: 558 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t matte begära utredning och förslag, avseende
att befria rörelseidkare såsom jordbrukare, trädgårdsodlare och handlande
m. fl. från att erlägga varuskatt för varor eller produkter, uttagna ur rörelse
för familjens eget behov samt att därvid måtte omprövas möjligheten att
införa ett schablonbelopp för sådana skattefria uttag, som vore tillräckligt
för att i praktiken innebära den administrativa förenkling, som framstår
som önskvärd, genom att det stora flertalet av nämnda egenförbrukare befriades
från varuskatt.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 478, II: 16, II: 174, II: 209, II: 215, II: 217,
II: 556, II: 557 och II: 564.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.
Yrkanden om skattefrihet
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:473 och
11: 5 5 7 om undantagande från allmän varuskatt av böcker och musikalier
anföres i huvudsak följande. Om till 10 § 1 mom. punkten 7 förordningen
om allmän varuskatt fogades tillägget »böcker och musikalier (noter)»,
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961 3
torde detta icke medföra, att det skattefria området i alltför hög grad utvidgas.
Veckopressen och enskilda företags reklamtryck skulle med denna
lydelse icke omfattas av undantaget från omsättningsskatt.
I sitt betänkande nr 62 år 1960 förklarade bevillningsutskottet, att utskottet
inte kunde tillstyrka yrkandena om skattefrihet för böcker och musikalier,
då »ett dylikt undantag skulle vara ägnat att medföra svårbemästrade
gränsdragningsproblem och vålla olägenheter ur redovisnings- och kontrollsynpunkt».
Mot beslutet reserverade sig tio av utskottets tjugo ledamöter.
Erfarenheterna från bokhandeln och pressbyråkioskerna, som ju saluför
skattefria tidningar vid sidan av andra varor, visar inte att de av utskottet
befarade svårigheterna ur redovisnings- och kontrollsynpunkt är för handen.
På fackhåll uppskattar man den del av bokköpen som helt eller delvis
subventioneras av det allmänna till omkring en tredjedel av hela bokförsäljningen
i landet, i kronor räknat. Fjolårets motionärer i denna fråga
framhöll, att värdet av den totala bokomsättningen knappast uppginge till
en halv procent av den totala försäljning, för vilken varuskatt uttages. Statens
intäkter av den allmänna varuskatten på böcker syntes därför bli relativt
obetydlig redan innan nödvändiga avdrag verkställts för nyss angivna
ökade allmänna bidrag och minskade skatteintäkter.
Motionärerna erinrar dessutom om att boken är det betydelsefullaste
medlet för bildning, studier och litterär förströelse samt oumbärlig i det till
en allmän demokratisering av bildningsmöjligheterna syftande kulturella
upprustningsarbetet. Vidare framhålles, att man i kulturländer som Finland,
Holland, Schweiz och Storbritannien, där omsättningsskatt finns, av
kulturella skäl befriat böckerna från denna pålaga. Vad Finland beträffar
fritogs böckerna 1950 från den allmänna omsättningsskatten. Försök har
senare gjorts att återinföra sådan skatt på böcker, men dessa försök har
varje gång avvisats.
I de likalydande motionerna 1:145 och 11:17 4, vari yrkas att
cxportreklamtrycksaker skall undantas från allmän varuskatt, framhåller
motionärerna bl. a., att vid den allmänna varuskattens införande underströks
angelägenheten av att varuskatten icke skulle drabba exporten och
försämra det svenska näringslivets konkurrenskraft på den internationella
marknaden. Vid den praktiska tillämpningen av förordningen har det emellertid
visat sig, att exportreklamtrycksaker på främmande språk kommit att
omfattas av varuskatteförordningen på grund av att dessa av praktiska
skäl levereras till mottagaren i utlandet över en beställare i Sverige. Dylika
trycksaker beställes nämligen oftast av moderföretaget i Sverige i en större
upplaga hos ett svenskt tryckeri, som sedan levererar trycksakerna till beställaren
i Sverige. För fördelning av trycksakerna på mottagare i utlandet
har svenska exportföretag i allmänhet särskilda avdelningar, som har in
-
‘2* liihang till riksdagens protokoll 1961. 7 saml. Nr 27
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 är 1961
gående kännedom om tullbestämmelserna i utlandet och om vad som i övrigt
i olika avseenden måste iakttagas.
På begäran om klarläggande i fråga om eventuell skatteplikt enligt varuskatteförordningen
för dessa varor i de fall då leveransen av praktiska skäl
ej kan ske från tryckeriet direkt till utländsk mottagare utan överlämnas
till den svenska beställaren för vidare distribution till utländska affärsförbindelser
har riksskattenämnden i utfärdad anvisning till ledning för beskattningsmyndigheterna
förklarat, att skatteplikt i sådant fall föreligger.
Kungl. Maj :t har på framställning om ändring icke funnit anledning vidtaga
någon åtgärd i ärendet.
I allmänhet råder ingen som helst tvekan om användningsområdet för
här ifrågavarande trycksaker. För att undgå varuskatt har några exportföretag
börjat tillämpa sådana arbetsmetoder, att trycksakerna försändes
direkt från det svenska tryckeriet till mottagarna i utlandet. Man har på
sina håll även börjat fakturera trycksakerna på resp. dotterföretag eller
agent och i gengäld sänkt nettopriserna i motsvarande mån. Dylika förfaringssätt
medför emellertid ökad arbetsbelastning med därav följande kostnadsökningar
och försvåras dessutom därigenom att ett och samma företag
efter anbudsförfarande i varje särskilt fall utnyttjar olika tryckerier.
Enligt riksskattenämndens anvisning anses exportförsäljning föreligga
även om leverans för svensk konsuments räkning sker direkt för mottagande
utom riket. Det är sålunda icke ett villkor att försäljning till utländsk
köpare skall föreligga för att varan skall anses skattefri. Då här ifrågavarande
varor måste anses såsom icke användbara inom landet, framstår
det såsom obilligt att varuskatt skall erläggas enbart av det skälet, att leverans
sker till svensk köpare som i alla händelser kommer att exportera
desamma. Eftersom det i synnerhet för den svenska verkstadsindustriens
produkter oundgängligen erfordras trycksaker för ett aktivt försäljningsarbete
i utlandet i hård konkurrens med utländska företag, utgör här ifrågavarande
skattskyldighet en icke oväsentlig belastning för näringslivet. Det
bör heller inte bortses från risken att svenska exportföretag alltmera övergår
till att beställa trycksaker i utlandet, varigenom den svenska grafiska
industrien går miste om leveranser. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas,
att synpunkter överensstämmande med de ovan framförda föranlett
en ändring av motsvarande norska bestämmelser.
Som motivering för yrkandet i de likalydande motionerna 1:354
och 11:2 17 om undantagande från allmän varuskatt för konst, som
försäljes på utställningar, anföres bl. a. Konstnären producerar icke varor
i vedertagen kommersiell bemärkelse. Rent affärstekniska och affärsmässiga
hänsyn är — och måste vara — konstnären helt främmande. Hans samhällsuppgift
är snarare att inte gå i publikens ledband. Det är denna kons
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961 5
tens extraordinära uppgift, som bidrar till att driva kulturen framåt och
har medfört speciallagstiftning för litteratur, musik och bildkonst såsom
andliga produkter. Så länge samhället accepterar att begreppet konst finns
kvar, måste det också acceptera dess särpräglade karaktär och villkor samt
att dess ekonomiska värde baseras på den immateriella delen av det slutliga
verket.
Dessa synpunkter vann förra årets riksdags gehör i så måtto att bevillningsutskottet
beslöt att hemställa till Kungl. Maj :t att utfärda sådana
bestämmelser, att konst bleve befriad från varuskatt, när den såldes av
konstnären direkt. Undantaget skulle dock vara försäljning under mera
»butiksmässiga former». Enligt av Kungl. Maj:t förra året utfärdade anvisningar
skall varuskatt erläggas då försäljning sker på utställning och till
och med på ateljéutställning.
Då en konstnär i utställningsform redovisar resultatet av en lång tids arbete,
sker detta i två syften. Ett av dessa är givetvis att söka ekonomiskt utbyte
av hans arbete, men detta syfte är ej det enda väsentliga. För konstnären,
som i relativ isolering arbetar med sina verk, är det nödvändigt att
tid efter annan ta kontakt med omvärlden för att ställa sitt arbete under
debatt, erhålla omdömen, få sina alster diskuterade och prövade. Konstutställning
är sålunda ej att jämföra med en vanlig butiksförsäljning eller ett
utbjudande av varor för avsalu. Konstutställningen är framför allt den vedertagna
formen för konstnärens kontakt med publik och kritik.
Den åtskillnad, som i Kungl. Maj :ts anvisningar göres mellan konstnärernas
försäljning på utställning och deras försäljning privat, innebär ett
missgynnande av den konstnär som framträder offentligt, vare sig detta
sker individuellt eller kollektivt. En följd av detta måste bli att intresset
bland konstnärerna för att utställa minskar, vilket ur samhällets synpunkt
är en icke önskvärd utveckling.
Vidare anföres att konstföreningar tillkommit i ideellt syfte för att ge
den enskilde individen möjlighet att få kontakt med den aktuella konsten.
Särskilt viktig är dessa föreningars verksamhet på orter, där utställningar
av konst normalt ej skulle anordnas, beroende på orternas belägenhet eller
ringa storleksordning. De utställningar som dessa föreningar anordnar
sker ofta i samarbete med viss inbjuden konstnär, och den försäljning, som
då förekommer, innebär oftast en obetydlig ersättning för de ansträngningar
konstnären haft.
Ur skattekontrollsynpunkt har det invänts att det är svårt att dra gränserna
mellan ren butiksförsäljning och försäljning på utställning. Till detta
må endast anföras, att Konstnärernas riksorganisation efter bevillningsutskottets
beslut tog kontakt med bl. a. Stockholms stads skattemyndigheter
för att dra upp riktlinjerna för hur en sådan gränsdragning skulle ske, och
det visade sig inte vålla några större svårigheter att dra en sådan gräns.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 är 1961
Den försäljning av konst som sker vid utställningar uppskattas inbringa
sammanlagt ett belopp på mellan en och två milj. kr. per år. Den allmänna
varuskatten härpå skulle röra sig om 40 000 å 80 000 kr. Rent statsfinansiellt
betyder sålunda varuskatten på försäljning av konst vid utställningar föga,
men sett ur konstnärernas synpunkt är det avsevärda belopp.
I de inbördes likalydande motionerna I: 465 och II: 556 samt I: 469 och
II: 564 yrkas skattefrihet för vissa hjälpmedel för invalider. Som motivering
för yrkandet i motionerna 1:465 och 11:556 anföres i huvudsak
följande. Enligt 10 § 8 mom. punkten 7 förordningen om allmän varuskatt
är läkemedel, som försäljes enligt recept eller till sjukhus, undantagna
från beskattning. Den stora grupp av tekniska och kulturella hjälpmedel
som fysiskt handikappade och lytesskadade är nödsakade att använda i rehabiliterings-
och terapeutiskt syfte för att i görligaste mån kompensera
sitt handikapp är däremot inte undantagen från skatteplikt.
Mycket starka såväl sociala som humanitära skäl synes tala för att dessa
slag av hjälpmedel undantages från beskattning. Vad här åsyftas är bl.a.
invalidfordon och invalidvagnar av olika slag, rullstolar, proteser, hörapparater
och talböcker. Den sociala lagstiftningen har under senare år alltmer
inriktats på att tillgodose dessa handikappade minoriteters intressen i form
av specialutbildning, arbetsvärd och åtgärder för anpassning i arbetslivet.
På kulturområdet har strävandena inriktats på att göra det möjligt för
dessa medborgargrupper att bli delaktiga av det moderna samhällets kulturyttringar.
Att genom en allmän varuskatt försvåra och fördyra de handikappades
nödtvungna anskaffning av de tekniska och kulturella hjälpmedel
som är nödvändiga för att så långt möjligt kompensera deras handikapp
synes klart motverka de allmänna strävanden på detta område, vilka numera
omfattas av en bred folkopinion.
Till flera av här åberopade hjälpmedel utgår f. n. betydande bidrag av
statsmedel. För statskassan blir det därför, i förhållande till den föreslagna
varuskattens totala belopp, endast fråga om relativt små summor i skattebortfall.
För de människor det gäller blir det däremot på grund av deras
speciella sociala och ekonomiska situation fråga om relativt kännbara extra
kostnader. Den konsumtion varom här är fråga har ju därtill en social särprägel,
som gör att den principiellt icke kan jämställas med övrig privatkonsumtion.
Starka skäl synes således tala för att en beskattning av detta
område ej är i linje med den allmänna varuskattens egentliga syfte i konjunkturpolitiskt
och statsfinansiellt avseende.
Motionärerna i motionerna 1:469 och 11:564 anför bl. a. Vanföra
och handikappade erlägger som andra konsumenter varuskatt på allmänna
förnödenheter, men att därtill beskatta den speciella konsumtion
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961 ~
som betingas av deras handikapp kan ur sociala och humanitära synpunktei
inte anses tillfredsställande.
Som motivering för sitt avstyrkande av motionsyrkanden om skattefrihet
för invalidernas hjälpmedel framhöll 1960 års bevillningsutskott, att undantag
från varuskatt i detta fall skulle strida mot varuskatteförordningens
principer och dessutom medföra redovisnings- och kontrolltekniska svårigheter.
Med tanke på denna frågas stora betydelse för vanföra och handikappade
torde ett avsteg från nämnda förordnings princip vara helt försvarlig.
Inte heller bör eventuella kontrolltekniska svårigheter få lägga hinder i
vägen för en välmotiverad förbättring av invaliders och handikappades
villkor.
Till stöd för yrkandet om undantagande från allmän varuskatt i vissa fall
för begagnade varor framhålles i de likalydande motionerna 1:8 och
11:16, att den allmänna varuskatten i princip är så utformad, att den skall
utgå endast en gång på samma vara under varans väg från tillverkaren till
konsumenten. Undantag från den regeln gäller dock för begagnade varor,
vilka på nytt påföres varuskatt, om de kommer in i den yrkesmässiga handeln.
Från uppbördssynpunkt kan vissa praktisk-administrativa skäl måhända
motivera ett sådant undantag. Vissa, i regel dyrare, kapitalvaror
förekommer emellertid oftare i handeln med begagnade varor och blir på
så sätt oftare dubbelbeskattade än andra.
Motionärerna erinrar vidare om att personbilar och vissa andra mindre
bilar befriats från dubbelbeskattning. Däremot utgår fortfarande dubbel
varuskatt på t. ex. lastbilar, traktorer och maskiner, alltså på för produktionen
nödvändiga kapitalvaror. Särskilt för de företagare, exempelvis jordbrukare,
som på grund av speciella produktionsbetingelser ofta behöver förnya
och förändra maskinparken innan den i tekniskt avseende är nedsliten,
ter sig denna dubbelbeskattning orättvis. Formerna för en befrielse från
dubbel varubeskattning för kapitalvaror ned till ett värde av förslagsvis
500 kr. bör därför skyndsamt prövas.
I de likalydande motionerna 1:478 och 11:558 yrkas skattefrihet
för varuuttag från egen rörelse. Motionärerna frågar sig om det besvär
och trassel, som inredovisning av »oms» förorsakar de enskilda, och
den vidlyftiga taxeringskontroll, liksom kontrollen av inredovisningen, som
därav vållas för det allmänna, är värt besväret. Av remissyttrandena i proposition
nr 162/1959 framgår, att ett flertal länsstyrelser ställt sig kritiska
till beskattningen av uttag till familjens eget behov och sökt utvägar, genom
att förorda skattens uttagande i partihandelsledet eller på annat sätt, alt
undvika sådana småttcricr.
I remissyttrandet över förslaget till allmän varuskatt anförde länsstyrelsen
i Älvsborgs län, efter att ha påpekat att s. k. annan fastighet är undan
-
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1967
tagen från varuskatt, att åtskilliga produkter (brödsäd, potatis, trädgårdsprodukter,
kött och fläsk, ägg och mjölk) också kan erhållas från fastighet,
vilken taxerats som annan fastighet. Till denna kategori har nämligen i regel
hänförts fastighet, som vid normal hävd icke kan vinterföda mer än en ko,
saknar skogsmark i egentlig mening och huvudsakligen nyttjas för bostadsändamål.
På landsbygden är det inte ovanligt, att man på annan fastighet
håller sig med höns och gris samt odlar potatis och trädgårdsprodukter.
Det uppfattas som en orättvisa, att det ena lilla jordbruket skall betala
»oms» på egen förbrukning av ladugårds-, jordbruks- eller trädgårdsprodukter,
medan andra går fria. Om således rättviseskäl talar för att produkter
från småbruk jämställes med produkter från s. k. annan fastighet med
likartad produktion, blir gränsdragningen icke lätt att göra. Det synes som
om propositionen i princip är inne på en riktig linje, när däri uttalas att de
små uttagen för tillgodoseende av företagarens eget behov icke bör beskattas.
Detta vare sig det gäller jordbruk, trädgårdsodling eller annan mindre
rörelse. Men trasslet och besväret — liksom orättvisan jordbrukare emellan
— beror på att gränsdragningen är för snäv, när det gäller värdet av den
kvantitet för familjens behov, som utan att beläggas med varuskatt bör få
uttagas. Här synes en omprövning böra ske, som gör det möjligt att praktiskt
sett över hela linjen befria jordbrukare, andra företagare och rörelseidkare
i jämförlig ställning från att betala varuskatt för uttag, endast avseende
att tillgodose den egna familjens rimliga behov.
Beskattningsvärdet
Som motivering för yrkandet att pristillägg vid kreditförsäljning icke
skall inräknas i beskattningsvärdet anföres i de likalydande motionerna
1:252 och 11:209 i huvudsak följande. Enligt 15 § 1 mom. förordningen
om allmän varuskatt skall vid tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation
såsom beskattningsvärde räknas det vederlag som utgår för
nyttigheten i fråga. Av anvisningarna till nämnda författningsrum framgår
att vid beräknande av beskattningsvärdet avdrag icke får ske för s. k. avbetalningstillägg.
I ett av riksskattenämnden såsom anvisning till ledning
för beskattningsmyndigheterna gjort uttalande anges att, om vid tillhandahållande
av varor och tjänsteprestationer utgår särskilt avbetalningstillägg,
detta ingår i beskattningsvärdet, vare sig tillägget är fixerat till visst belopp
utöver kontantpris, listpris eller dylikt eller tillägget utgår på grundval av
en ränteklausul eller tillägget utgöres av en kombination av bådadera. Nämnda
uttalande innehåller tillika vissa anvisningar om hur beskattningsvärdet
bör beräknas, då likvid för varor eller tjänsteprestationer erlägges medelst
växel. Sålunda framhålles att mottagande av växelaccept icke är att anse
bevillningsutskottets betänkande nr 27 År 1961 Ö
som kontant likvid i varuskattehänseende. Vid växeltransaktioner i anledning
av tillhandahållna varor och tjänster har kontant likvid influtit först
då växelutställaren löser växeln genom kontant betalning. Löses växeln icke
helt utan omsättes med ny växel å lägre belopp, är det belopp som inbetalas
i samband med omsättningen att anse som kontant likvid. I nu nämnda fall
bör enligt uttalandet även ränta, som erlägges i samband med inlösen eller
omsättning av växel, vara att hänföra till vederlaget för tillhandahållen \ara
eller tjänsteprestation. Uppburen ränta (diskonto) bör alltså medräknas i
omsättningen vid redovisningen av preliminär allmän varuskatt. Vad nu
sagts har avseende på det fall då den skattskyldige själv behåller växeln och
utställaren alltså löser eller omsätter denna direkt hos den skattskyldige.
Låter den sistnämnde diskontera växeln i bank, gäller enligt anvisningarna
till 16 § varuskatteförordningen, att det belopp som därvid inflyter är att
anse som kontant likvid. Efter enahanda grunder bör, enligt vad av uttalandet
framgår, beskattningsvärdet beräknas i fråga om likvider hänförliga till
s. k. diskontering av kontrakt samt i fråga om likvider som inflyter vid s. k.
kontoringsförsäljningar.
Stadgandet i 15 § med de förtydliganden som gjorts av riksdagen medför
att, i den mån priset på en vara eller tjänsteprestation ökas genom att köparen
erhåller kredit å köpeskillingen, mellanskillnaden mellan kontantpriset
och kreditköpspriset drabbas av varuskatt i de fall säljaren själv
uppträder som kreditgivare, medan skatt å motsvarande belopp icke utgår,
därest köparen genom bank- eller privatlån själv anskaffar det kapital som
erfordras för inköpet eller anlitar en från säljaren fristående kontokreditgivare
eller om säljaren diskonterar en av köparen accepterad växel å köpeskillingen.
Då utlåning av kapital enligt varuskatteförordningen icke utgör
skattepliktig tjänsteprestation och ränta å utlånat kapital således icke omfattas
av skatteplikten, måste det anses vara principiellt felaktigt ocji ur
såväl allmänhetens som näringslivets synpunkt obilligt att skatt skall utgå
på ränta enbart av den anledningen, att kreditgivningen är förbunden med
ett inköp, vid vilket säljaren själv uppträder som kreditgivare.
I detta sammanhang bör även beaktas, att lagstiftaren enligt vad av
förarbetena till förordningen framgår syftat till att ge skatten en sådan
utformning, att ojämnheter i beskattningen elimineras. Enligt motionärernas
mening innefattar beskattningen av avbetalningstillägg en dylik ojämnhet
i beskattningssystemet, ägnad att medföra en överflyttning av den kreditgivning
som traditionellt sker inom handel till kreditgivning i andra former.
Motionärerna anser det därför angeläget, att sådana följdverkningar av
varuskatten undanröjes, som kan medföra ändringar i ändamålsenliga, av
ålder bestående förhållanden inom handeln.
Frågan om beräkningen av beskattningsvärdet, när begagnad vara lämnas
som dellikvid, behandlas i de likalydande motionerna 1:2 5 7 och
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961
11:215. Motionärerna erinrar om att vid beräkning av beskattningsvärdet
avdrag endast får ske för kassarabatter och andra rabatter, som direkt
avgår från likviden. I intet fall skall sålunda säljaren erlägga varuskatt till
högre belopp än som erhålles i vederlag för varan i fråga. Inom handeln
förekommer emellertid allmänt att vederlaget består dels av kontant likvid
eller likvärdigt betalningsmedel, dels värdet av inbytt begagnad vara. I dessa
fall beräknas varuskatten på bruttovärdet. Skatt utgår följaktligen även på
värdet av den inbytta begagnade varan som om den skulle utgjort kontant
betalning. Vid realiserandet av den begagnade varan utgår emellertid skatt
ytterligare en gång på den sistnämnda försäljningssumman.
Enligt motionärernas mening föreligger här en form av dubbelbeskattning.
Säljare som för sin rörelse är tvingad att som dellikvid mottaga begagnade
varor beskattas hårdare än i de fall enbart »kontanthandel» förekommer.
Som exempel nämnes handeln med lantbruksmaskiner. Vid försäljning
av en skördetröska för 40 000 kr. kan inträffa att varuskatt får
erläggas dels för hela försäljningssumman, dels för exempelvis ytterligare
20 000 kr. vid realiserandet av en inbytt vara. Det sammanlagda beskattningsvärdet
blir i detta fall 60 000 kr. mot 40 000 kr. i den händelse någon
begagnad vara ej tagits som dellikvid. Här redovisade ogynnsamma verkningar
av nuvarande beskattningsregler synes böra undanröjas. Så har
också i motsvarande avseende skett i fråga om handeln med bilar.
Utskottet
I förevarande betänkande behandlar utskottet väckta motioner med
yrkanden om vissa ändringar i förordningen om allmän varuskatt, vilka
ändringar avser dels ytterligare undantag från skatteplikt och dels utformningen
av beskattningsvärdet.
Enligt förordningen om allmän varuskatt utgår sådan skatt för varor,
som försäljes eller på annat sätt tillhandahålles eller tas i anspråk inom
riket, samt för varor, som införes till riket. I princip är alla varor skattepliktiga.
Med varor förstås materiella ting av lös egendoms natur. Skatteplikten
omfattar både egentliga konsumtionsvaror och investeringsvaror.
Skatten är utformad såsom en detaljhandelsskatt och utgår därför icke i
tidigare försäljnings- och distributionsled. Råvaruförbrukningen blir således
icke föremål för beskattning.
Från den principiella skatteplikten för varor har av skattetekniska skäl
gjorts vissa begränsade undantag. Skattefrihet föreligger sålunda för jordbruksråvaror
och levande djur, för jord, sand, grus och sten, för drivmedel
och andra bränslen, för fiskefartyg och större fartyg, luftfartyg och viss
krigsmateriel, för dagstidningar och vissa andra periodiska publikationer
samt för receptbelagda eller för sjukhus avsedda läkemedel.
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 dr 1961
11
Beskattningen omfattar även vissa tjänsteprestationer, nämligen reparations-,
underhålls-, ändrings- och rengöringsarbeten, serverings- och uthyrningstjänster
samt förfärdigande av varor på beställning. Förutsättning föi
skatteplikt är att tjänsteprestationen huvudsakligen har avseende på skattepliktiga
varor.
Skattesatsen för den allmänna varuskatten är fyra procent av beskattningsvärdet.
Detta värde utgöres vid tillhandahållande av varor eller tjänster
av vederlaget och vid uttag av vara ur rörelse eller jordbruk av varans
saluvärde enligt ortens pris; i båda fallen med beloppet av den allmänna
varuskatten inräknat. Vid beräkningen av beskattningsvärdet får avdrag
icke ske för transport-, emballage- och liknande kostnader som ingår i
priset samt ej heller för avbetalningstillägg. Kassarabatter och andra rabatter,
som direkt avgår från priset, skall däremot inte medräknas.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att den allmänna varuskatten fått
den principiella utformningen, att den utgör en enhetlig skatt med i möjligaste
mån generell omfattning. Undantagen från skatteplikt har begränsats
till vad som är påkallat av skattetekniska skäl. Man har således icke ansett
sig kunna ta hänsyn till inskränkningar i beskattningen, som vid olika
värdemässiga överväganden i och för sig skulle kunna framstå som motiverade.
Från dessa utgångspunkter har undantagen från skatteplikt begränsats
till ett fåtal varugrupper. Dessa undantag kan icke sägas betaga skatten
dess generella karaktär.
Denna principiella inställning bör enligt utskottets mening alltjämt vara
vägledande vid ställningstagandet till de olika yrkandena om inskränkningar
i skatteplikten. Det är särskilt med hänsyn till skatteredovisningen och
kontrollen av vikt att så få varugrupper som möjligt är undantagna från
skatteplikt.
Utskottet behandlar till en början frågan om beskattningen av böcker och
musikalier. Enligt 10 § 1 mom. punkten 7 i varuskatteförordningen är
från skatteplikt undantagna dels allmänna nyhetstidningar, dels periodiskt
utgivna medlemsblad, personaltidningar och liknande publikationer, som
tillhandahålles utan avgift, och dels fr.o.m. den 1 januari 1961 periodiska
publikationer, som framstår som organ för sammanslutningar med syfte
att verka för religiösa, politiska, nykterhetsfrämjande, idrottsliga eller försvar
sfrämjande ändamål eller att företräda vanföra medlemmar. Böcker
ingår däremot i det skattepliktiga varuområdet. I motionerna I: 473 av herr
Kaijser in.fl. och 11:557 av herr Björkman in.fl. yrkas, att böcker och
musikalier skall undantas från skatteplikt.
Den avgränsning, som gjorts mellan det skattebelagda och skattefria
varuområdet i fråga om tryckta skrifter, har anknutits till förhållanden,
som relativt lätt kan konstateras utifrån objektiva bedömningsgrunder.
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961
Till betydande del avser undantagen publikationer, som icke försäljs i den
reguljära handeln. En utvidgning av det skattefria området att även omfatta
böcker och musikalier är emellertid ägnad att medföra vissa gränsdragningsproblem
och därmed förenade redovisnings- och kontrolltekniska
svårigheter. Med hänsyn härtill kan utskottet för sin del inte tillstyrka
bifall till yrkandet i motionerna I: 473 och II: 557.
I motionerna I: 145 av herr Per-Olof Hanson m. fl. och II: 174 av herr
Lindahl in.fl. yrkas skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om skyndsam
utredning i syfte att undanta exportreklamtrycksaker från skatteplikt.
Motionärerna anser det obilligt, att varuskatt skall erläggas, när det är
uppenbart, att trycksakerna inte skall användas inom landet. Vidare framhålles
att skattefrihet numera föreligger för trycksaker av ifrågavarande slag
i Norge.
Exportreklamtrycksaker torde i varuskattehänseende generellt sett inte
kunna betraktas som exportvaror i egentlig mening; inte ens om de är
tryckta på främmande språk. Enligt 1 § varuskatteförordningen uttas allmän
varuskatt, när skattepliktiga varor eller tjänster tillhandahålls konsument
inom landet. Sker mottagandet av varan här i riket skall skatt därför i princip
erläggas oberoende av om konsumtionen äger rum inom landet eller ej.
Om varan i stället för att levereras till konsument här i riket levereras för
konsumentens räkning direkt för mottagande utom riket, föreligger däremot
exportförsäljning, som enligt anvisningarna till 1 § varuskatteförordningen
är skattefri. Svensk beställare av reklamtrycksaker drabbas således inte avvaruskatt,
om trycksakerna sändes direkt från tryckeriet till beställarens
ombud i utlandet. Enligt utskottets mening finns visst fog för motionsyrkandena,
att reklamtrycksaker skall vara undantagna från skatteplikt. Utskottet
förutsätter emellertid att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad
på frågan och i lämpligt sammanhang med stöd av 10 § 2 mom. varuskatteförordningen
förordnar om undantag från skatteplikt för ifrågavarande
trycksaker. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
I: 145 och II: 174.
Utskottet behandlar härefter frågan om beskattningen av konst, som
försäljes på utställningar. Enligt kungörelsen den 3 juni 1960 (nr 237) har
Kungl. Maj:t med stöd av 10 § 2 mom. varuskatteförordningen förordnat,
att konstverk skall vara undantagna från skatteplikt, när de annorledes än
butiksmässigt eller i samband med utställning försäljes av upphovsmannen
direkt till konsument. I motionerna 1:354 av herrar Källqvist och Birger
Andersson samt II: 217 av herr Rydén yrkas riksdagsskrivelse med begäran
att Kungl. Maj :t måtte förordna om undantag från skatteplikt för konst,
som försäljes vid utställningar.
I sitt betänkande nr 62 vid föregående års riksdag uttalade bevillningsut -
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961
13
skottet, att vissa skäl talade för att konstnärliga alster borde undantas från
skatteplikt, när de första gången såldes av upphovsmannen. Däremot borde
de vara underkastade beskattning, när de såldes inom den reguljära handeln
eller eljest under mer butiksmässiga former. Genom att konstverk, som
upphovsmannen själv säljer direkt till konsument, i enlighet med bestämmelserna
i ovannämnda kungörelse är undantagna från beskattning, anser
utskottet, att man gått så långt som det av skattetekniska och marknadsmässiga
skäl är möjligt för att tillgodose önskemålen om skattefrihet för
konstnärernas alster. Utskottet kan med hänsyn härtill inte biträda yrkandet
i motionerna I: 354 och II: 217.
Yrkanden om undantag från skatteplikt för vissa hjälpmedel för invalidiserade
framföres i flera motioner. Sålunda hemställes i motionerna 1: 465 av
herr Eric Carlsson m. fl. och II: 556 av herr Antonsson in. fl. om riksdagsskrivelse
med begäran att Kungl. Maj :t med stöd av 10 § 2 mom. varuskatteförordningen
skall förordna, att tekniska och kulturella hjälpmedel, som av
handikappade och lytesskadade användes i terapeutiskt eller rehabiliteringssyfte
skall undantas från skatteplikt. I motionerna I: 469 av herr Per-Olof
Hanson m. fl. och II: 564 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl. yrkas att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring i
varuskatteförordningen att ifrågavarande hjälpmedel undantas från beskattning.
Enligt utskottets mening bör undantagen från skatteplikt inte anknytas
till en viss köparkategori utan gälla generellt oavsett köparens ställning.
Varuskatteförordningen har också utformats i enlighet med denna princip.
Ett bifall till motionerna skulle innebära ett sådant avsteg från den ovan
angivna principen att den, med hänsyn till därmed följande konsekvenser i
andra hänseenden, inte kan förordas. Utskottet vill ytterligare framhålla,
att ett genomförande av motionärernas förslag utan tvivel skulle medföra
betydande redovisnings- ooch kontrolltekniska olägenheter. De handikappades
behov av bistånd vid anskaffande av nödvändiga hjälpmedel bör, såsom
utskottet uttalat i andra sammanhang, i stället tillgodoses på annat sätt än
via lättnader i beskattningen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
yrkandena om att tekniska och kulturella hjälpmedel för de invalidiserade
skall undantas från beskattning.
I motionerna I: 478 av herr Ferdinand Nilsson in. fl. och II: 558 av herr
Börjesson i Glömminge in. fl. yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte begära förslag till sådana ändringar i varuskatteförordningen, att
flertalet rörelseidkare och jordbrukare befrias från varuskatt å vanuittag
för den egna familjens behov.
Enligt varuskatteförordningen föreligger icke skattskyldighet för försäljning
av jordbruksprodukter i allenast ringa omfattning. Denna före
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961
skrift korresponderar med den för rörelseidkare gällande bestämmelsen i
13 § a) förordningen, att skattskyldighet icke föreligger vid tillhandahållande
av skattepliktiga varor och tjänster samt varuuttag i allenast ringa
omfattning. I 65 § föreskrives, att om skattskyldighet för försäljning av
jordbruksprodukter inte föreligger och om den skattepliktiga omsättningen
i övrigt inte uppgår till 400 kronor någon taxering till allmän varuskatt icke
skall åsättas. Rörande tolkningen av begreppet ringa omfattning har riksskattenämnden
uttalat, att om tillhandahållandet av skattepliktiga varor
eller tjänsteprestationer samt varuuttag ur rörelse inte har större omfattning
än att de sammanlagt icke överstiger 1 000 kronor om året, skall verksamheten
anses ha utövats i ringa omfattning.
Till en början må erinras om att bevillningsutskottet i sitt betänkande
nr 30 vid innevarande års riksdag nyligen avstyrkt motionsvis väckta förslag
om att livsmedel skall undantas från den allmänna varubeskattningen.
Företagarnas privata konsumtion av i rörelsen saluförda varor eller hemmaproducerade
alster representerar en icke oväsentlig del av skatteunderlaget
för den allmänna varuskatten. Ett bifall till yrkandet i förevarande motioner
skulle därjämte innebära, att rörelseidkare och jordbrukare skulle komma
i en gynnsammare ställning i skattehänseende än andra konsumenter. De
begränsningar i skattskyldigheten, som gjorts i fråga om egna varuuttag,
är tillkomna av skattetekniska skäl för att i möjligaste mån begränsa antalet
skattskyldiga. Tilläggas må att jordbrukare till skillnad mot rörelseidkare
icke erlägger preliminär varuskatt under löpande år. Skatten uttages
på grundval av uppgifter i självdeklarationen och påföres den vanliga
debetsedeln för inkomstskatt. Ur skatteteknisk synpunkt föreligger därför
ett mycket enkelt förfarande. Av anförda skäl kan utskottet inte tillstyrka
andra gränsvärden för skattskyldighet än de nu tillämpade och avstyrker
således bifall till motionerna I: 478 och II: 558.
Frågan om beskattningen av begagnade varor behandlas i några motioner.
Sålunda hemställes i motionerna I: 8 av herrar Axel Emanuel Andersson och
Ernst Olsson samt II: 16 av herr Björkänge in. fl. om riksdagsskrivelse med
begäran att Kungl. Maj :t skall framlägga förslag om befrielse från skatteplikt
för begagnade kapitalvaror till ett värde av lägst 500 kronor. I motionerna
I: 257 av herr Yngve Nilsson m.fl. och II: 215 av herr Darlin m. fl. yrkas
skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om sådana ändringar i varuskatteförordningen,
att dubbelbeskattning inte sker, när begagnad vara lämnas
som dellikvid. Som motivering för yrkandena har bl.a. anförts att vissa begagnade
bilar är undantagna från allmän varuskatt.
Den omständigheten att de begagnade varorna tidigare varit föremål för
beskattning utgör enligt utskottets mening icke skäl för att de skall undantagas
från beskattning, när de ånyo blir föremål för yrkesmässig försäljning.
15
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961
Här är det fråga om ny omsättning till annan konsument. De begagnade
varor som försäljes inom den reguljära handeln blir dessutom ofta föremål
för ändrings- och reparationsarbeten med insättning av nya delar o. dyl. varigenom
de kan ändra karaktär och användas på annat sätt än tidigare. Om
begagnade varor helt eller delvis undantas från beskattning försvåras dessutom
skatteredovisning och kontroll inom såväl handeln som inom branscher,
som utför reparations- och liknande arbeten. Det bör härvidlag beaktas,
att undantagande från skatteplikt för begagnade varor med varuskatteförordningens
utformning även medför skattefrihet för eljest skattepliktig tjänsteprestation
å sådan vara. Härav skulle följa ett betydande skattebortfall.
När en begagnad vara lämnas som dellikvid vid inköp av en ny vara,
utgår skatt på hela likviden för den nya varan. Detta innebär emellertid
inte en beskattning av inbytesvaran, utan vad som beskattas är likviden
för den nya varan. Skatten bör givetvis bli lika stor vare sig köparen
betalar hela köpeskillingen kontant eller delvis med pengar och delvis
med en inbytesvara.
I detta sammanhang vill utskottet även erinra om att när de begagnade
person- och skåpbilarna genom beslut vid 1960 års riksdag undantogs från
allmän varuskatt för att motverka den irreguljära handeln med begagnade
bilar, genomfördes en höjning av den särskilda omsättningsskatten på nya
sådana bilar med belopp, som motsvarade skattebortfallet i fråga om de
begagnade bilarna. Ändringen vidtogs vidare på sådant sätt att skatt alltjämt
skall utgå å reparationer och annat underhåll av bilar. Med generellt
undantag för begagnade varor skulle följa skattefrihet även för reparation
av sådana fordon. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
I: 8 och II: 16 samt motionerna I: 257 och II: 215.
Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i motionerna I: 252 av herr
Gösta Jacobsson samt II: 209 av herrar Bohman och Carlsson i Stockholm
vari hemställts om sådan ändring i varuskatteförordningen att pristillägg
vid kreditförsäljning inte inräknas i beskattningsvärdet vid tillhandahållande
av varor eller tjänsteprestationer. Till stöd för yrkandet anföres bl.a., att
om en säljare själv uppträder som kreditgivare utgår varuskatt inte endast
på försäljningspriset för varan utan även på den ränta eller motsvarande
gottgörelse, som köparen har att erlägga, medan varuskatt däremot inte
utgår på sådan ränta, som köparen får betala, om han genom banklån eller
privatlån anskaffar det kapital, som erfordras för kontant betalning avvaran.
Dylika ojämnheter i beskattningen anser motionärerna ägnade att
medföra överflyttning av den kreditgivning, som traditionellt sker inom
handeln, till kreditgivning i andra former.
I av riksskattenämnden utfärdade anvisningar till ledning vid beskattningsvärdets
bestämmande uttalas, att om vid tillhandahållande av varor
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961
och tjänsteprestationer utgår särskilt avbetalningstillägg, detta ingår i
beskattningsvärdet, vare sig tillägget är fixerat till visst belopp utöver kontantpris,
listpris eller dylikt eller tillägget utgår på grundval av en ränteklausul
eller tillägget utgöres av en kombination av bådadera. Ränta, som
säljaren tillgodogör sig och som erlägges i samband med inlösen eller omsättning
av växel, är att hänföra till vederlaget för tillhandahållen vara
eller tjänsteprestation och skall således inräknas i omsättningen.
Det torde vara av väsentlig betydelse, att beskattningsvärdet är utformat
på sådant sätt, att det så nära som möjligt anpassas till den efter sedvanliga
affärsmässiga principer beräknade omsättningen. Varje avsteg därifrån,
som inte är direkt betingat av kravet på enhetliga beskattningsregler för
olika inom handeln vanligen förekommande former av kreditförsäljning,
bidrar till att försvåra såväl deklarationsskyldighetens fullgörande som
skatteberäkningen och skattekontrollen. Med hänsyn härtill måste utgångspunkten
vid beräknandet av beskattningsvärdet vara det i varje särskilt fall
faktiskt tillämpade priset för varan eller tjänsteprestationen. Att på sätt
förordas i motionerna icke inräkna avbetalningstillägg och liknande kredittillägg
i beskattningsvärdet skulle innebära ett avsteg från den allmänna
varuskattens princip att utgöra en beskattning av den faktiska omsättningen
i rörelsen eller näringen och bör därför enligt utskottets mening icke ifrågakomma.
En så genomgripande ändring, som motionärerna föreslår, skulle
föranleda en helt annan utformning av reglerna för beskattningsvärdets
bestämmande. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
I: 252 och II: 209.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 473 av herr Kaijser m.fl.
och II: 557 av herr Björkman m.fl. om undantagande från
den allmänna varuskatten av böcker och musikalier,
2) de likalydande motionerna I: 145 av herr Per-Olof
Hanson m.fl. och II: 174 av herr Lindahl m.fl. om undantagande
från allmän varuskatt av exportreklamtrycksaker,
3) de likalydande motionerna 1:354 av herrar Källqvist
och Birger Andersson samt II: 217 av herr Rydén om undantagande
från den allmänna varubeskattningen beträffande
konst som försäljes vid utställningar,
4) a) de likalydande motionerna I: 465 av herr Eric
Carlsson m.fl. och II: 556 av herr Antonsson m.fl. om undantagande
från den allmänna varubeskattningen av invalidfordon
m.m., samt
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 är 1961
17
b) de likalydande motionerna 1:469 av herr Per-Olof
Hanson in.fl. och II: 564 av herr Jönsson i Ingemarsgården
in.fl. om undantagande från den allmänna varubeskattningen
av vissa hjälpmedel för invalidiserade,
5) de likalydande motionerna 1:478 av herr Ferdinand
Nilsson m.fl. och 11:558 av herr Börjesson i Glömminge m.fl.
om undantagande från den allmänna varuskatten vid varuuttag
från egen rörelse,
6) de likalydande motionerna 1:8 av herrar Axel Emanuel
Andersson och Ernst Olsson samt II: 16 av herr Björkänge
m.fl. om undantagande från allmän varuskatt i vissa
fall av begagnade varor,
7) de likalydande motionerna 1:257 av herr Yngve Nilsson
m.fl. och 11:215 av herr Darlin m.fl. angående allmän
varuskatt, då begagnad vara lämnas som dellikvid, ävensom
8) de likalydande motionerna I: 252 av herr Gösta Jacobsson
samt II: 209 av herrar Bohman och Carlsson i Stockholm
angående allmän varuskatt å pristillägg vid kreditförsäljning,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 april 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Jansson, Spetz,
fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Yngve Nilsson, Tage Johansson,
Sundin och Kronstrand; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kärrlander,
Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Darlin, fru Holmqvist, herrar
Forsberg, Nilsson i Tvärålund och Rydén.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961
Reservationer
I) av herrar Hagberg, Spetz, Yngve Nilsson, Sundin, Kronstrand, Magnusson
i Borås, Christenson i Malmö, Darlin, Nilsson i Tvärålund och Rydén,
vilka anfört och hemställt följande.
1. Böcker och musikalier (noter)
Såsom anförts i motionerna I: 473 och II: 557 bör varuskatt inte uttagas
i fråga om böcker och musikalier. En sådan beskattning ter sig ur allmän
kulturell synpunkt olycklig. Bl. a. drabbas skol- och utbildningsväsendet.
2. Invalidfordon m. m.
Enligt förordningen om allmän varuskatt är läkemedel som försäljes enligt
recept eller till sjukhus undantagna från beskattning. Däremot beskattas
tekniska hjälpmedel av olika slag, som fysiskt handikappade och lytesskadade
människor är nödsakade att använda i rehabiliterings- och terapeutiskt
syfte för att i görligaste mån kompensera sitt handikapp. Vi delar
motionärernas uppfattning att starka sociala och humanitära skäl talar för
att dessa slag av hjälpmedel blir undantagna från beskattning. Vad här
åsyftas är bl. a. invalidfordon och invalidvagnar av olika slag, rullstolar,
proteser, hörapparater och s.k. talböcker för blinda. Vi föreslår, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t med stöd avförordningens
10 § 2 mom. förordnar om undantag för de tekniska och kulturella
hjälpmedel för handikappade och lytesskadade som här angivits.
3. Pristillägg vid kreditförsäljning
Avbetalningstillägg, som utgöres av ränta å av säljaren tillhandahållen
kredit, är enligt vår mening inte att hänföra till vederlag för tillhandahållen
vara eller tjänsteprestation. I likhet med vad som framhållits i motionerna
I: 252 och II: 209 anser vi, att sådant kredittillägg bör vara undantaget
från allmän varuskatt -— liksom fallet är vid tillhandahållande av
krediter i övrigt. Det synes oss att Kungl. Maj:t bör framlägga förslag till
sådan ändring i varuskatteförordningen att ifrågavarande avbetalningstilllägg
undantages från varubeskattning.
På grund av vad här anförts anser vi,
att utskottet under punkterna 1), 4) och 8) bort hemställa,
1) att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 473 av herr Kaijser m. fl. och II: 557 av herr Björkman
m. fl. måtte antaga följande
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961
19
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 1
december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt
Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959
om allmän varuskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
10 §.
1 mom. Från skatteplikt undantagas följande varor.
1. Utsäde, fröer, — — — och växtskyddsmedel.
2. Levande djur,---liknande affärer.
3. Drivmedel och andra bränslen.
4. Jord, sand,---krossat skick.
5. Fiskefartyg, så---ävensom luftfartyg.
6. Krigsmateriel, som —--underkastad utförselförbud.
7. Böcker och musikalier (noter), allmänna nyhetstidningar, så ock periodiskt
utgivna medlemsblad, personaltidningar och liknande publikationer,
i den mån de tillhandahållas utan särskild avgift, ävensom andra periodiskt
utgivna publikationer, om dessa väsentligen framstå såsom organ för sammanslutningar
med huvudsakligt syfte att verka för religiösa, nykterhetsfrämjande,
politiska, idrottsliga eller försvarsfrämjande ändamål eller att
företräda vanföra eller eljest arbetshindrade medlemmar.
8. Läkemedel, som —- — -— till sjukhus.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.
4) att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 465 av herr Eric Carlsson m. fl. och II: 556 av herr
Antonsson m. fl. ävensom i anledning av de likalydande motionerna
I: 469 av herr Per-Olof Hanson m. fl. och II: 564
av herr Jönsson i Ingemarsgården m.fl. måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte förordna om
undantag från skatteplikt till allmän varuskatt för de
tekniska och kulturella hjälpmedel, som av handikappade
och lytesskadade användes i terapeutiskt eller rehabiliteringssyfte,
såsom olika slag av invalidfordon och invalidvagnar,
rullstolar, proteser, hörapparater, talböcker o. d.;
8) att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1: 252 av herr Gösta Jacobsson samt II: 209 av herrar
Bohman och Carlsson i Stockholm måtte i skrivelse till
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961
Kungi. Maj :t anhålla om förslag till sådan ändring av varuskatteförordningen
att avbetalningstillägg, som utgöres av
ränta å av säljaren tillhandahållen kredit, undantages från
allmän varuskatt.
II) av herrar Kronstrand, Christenson i Malmö och Rydén, vilka angående
undantagande från den allmänna varubeskattningen beträffande konstverk
som försäljes vid utställningar anfört och hemställt följande.
Med anledning av beslutet av fjolårets riksdag har Kungl. Maj :t utfärdat
ändrade bestämmelser rörande uttagande av allmän varuskatt vid försäljning
av konst. Skattebefrielse gäller numera konst som försäljes av konstnären
direkt. Enligt de utfärdade anvisningarna skall emellertid varuskatt
erläggas då försäljning sker på utställning, även på ateljéutställning. Som
framhållits i motionerna är konstutställning emellertid inte att jämföra med
en vanlig butiksförsäljning. Konstutställningen är i främsta rummet den
vedertagna formen för konstnärens kontakt med publik och kritik. Den
åtskillnad som i de utfärdade anvisningarna göres mellan konstnärens försäljning
på utställning och hans försäljning privat innebär ett missgynnande
av den konstnär som framträder offentligt. En följd av detta måste bli
att intresset bland konstnärerna för att utställa minskar, vilket ur samhällets
synpunkt är en icke önskvärd utveckling, eftersom ett rikt blomstrande
utställningsliv är konstlivets viktigaste stimulans.
Ur kontrollsynpunkt torde det vara möjligt att dra en gräns mellan
ren butiksförsäljning och försäljning på utställning. Tillämpningsföreskrifter
i detta hänseende kan lämpligen utformas av vederbörande skattemyndigheter
efter hörande av konstnärernas fackorganisation.
Under hänvisning till det anförda anser vi att utskottet under punkten 3)
bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 354 av herrar Källqvist och Birger Andersson samt II: 217
av herr Rydén i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa,
att Kungl. Maj.-t med stöd av 10 § 2 mom. varuskatteförordningen
måtte förordna om befrielse från varuskatt för
konstverk, som försäljes på konstutställningar.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 196J