Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1961
1
Nr 25
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående anstånd med inbetalning av skatt.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 486 av herrar Sveningsson och Schött samt II: 548 av herr
Nilsson i Svalöv m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta antaga
följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 49 §
uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 49 § uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 skall erhålla följande ändrade lydelse.
Anvisningar
till 49 §
1. Lokal skattemyndighets beslut i anledning av framställning om anstånd
enligt 49 § 1 mom. första stycket skall grundas på det yttrande över framställningen,
som det åligger taxeringsintendent att avgiva. Denne skall, därest
detta med hänsyn till föreliggande omständigheter är möjligt, i yttrandet
tillkännagiva sitt ställningstagande till de över taxeringen anförda besvären.
Taxeringsintendenten må tillstyrka framställning om anstånd, förutom då
han anser sig böra tillstyrka den skattskyldiges besvär, i fall då besvären
avse princip-, tolknings- eller skälighetsfrågor.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkom från trycket i Svensk författningssamling.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 548.
Beträffande möjligheterna till anstånd med inbetalning av skatt gäller
för närvarande jämlikt 49 § 1 mom. uppbördsförordningen att skattskyldig,
som anfört besvär över taxeringsnämnds, prövningsnämnds eller skattedom
-
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 saml. Nr 25
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1961
stols beslut rörande taxering, av lokal skattemyndighet kan beviljas anstånd
med inbetalning av skatt på grund av taxeringen, därest vederbörande taxeringsintendent
i yttrande över den skattskyldiges framställning om anstånd
förklarat sig inte ha något att erinra mot bifall, helt eller delvis, till den
skattskyldiges talan. Anstånd må avse skatt till belopp som betingas av taxeringsintendentens
yttrande. Jämlikt anvisningarna till nyssnämnda paragraf
skall den lokala skattemyndighetens beslut i ärendet grundas på det
yttrande över framställningen, som det åligger taxeringsintendenten att avge.
Denne skall om möjligt i yttrandet tillkännage sitt ställningstagande till
de över taxeringen anförda besvären. Om utredningen av besvärsärendet
inte är avslutad och om taxeringsintendenten med hänsyn härtill eller av
annat skäl inte anser sig kunna göra något uttalande rörande sitt framtida
ställningstagande, skall detta meddelas den lokala skattemyndigheten, som
i så fall har att avslå framställningen om anstånd med skattens erläggande.
I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1959 har chefen
för finansdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för att verkställa
utredning av vissa uppbördsfrågor. Av direktiven för utredningen, som antagit
benämningen uppbördsutredningen, må här återges följande.
Slutligen torde i detta sammanhang få upptagas frågan om anstånd med
inbetalning av skatt, som är beroende av utgången i en taxeringsprocess. Enligt
gällande bestämmelser skall ett taxeringsbeslut utan hinder av besvär
föranleda debitering av däremot svarande skatt. Anstånd med inbetalningen
kan endast erhållas, om vederbörande taxeringsintendent tillstyrkt eller avser
att tillstyrka nedsättning i taxeringen. Det har länge stått klart, att
denna ordning inte är tillfredsställande, och krav på utvidgade möjligheter
till anstånd har rests vid olika tillfällen, bl. a. i motioner inom riksdagen
och i en skrivelse från justitieombudsmannen. Även enligt min mening talar
vissa skäl för att möjligheterna till anstånd utvidgas. Vid utredningen av
denna fråga bör övervägas huruvida icke avgörandet i anståndsfrågor i här
avsedda fall lämpligen kan överflyttas till ett judiciellt organ, exempelvis
kammarrätten. Såsom förutsättning för en ändring av de nuvarande bestämmelserna
på området bör gälla, att statens möjligheter att utfå den
genom skatteprocessen slutligen bestämda skatten inte nämnvärt försämras.
En tänkbar utväg härvidlag kan vara, att den skattskyldige ställer säkerhet
för skatten. I förordningen om särskild investeringsfond för avyttrat
fartyg har skapats ett system för ställande av säkerhet genom bankgarantier.
Ehuru bestämmelserna därom är ganska komplicerade, synes de praktiska
erfarenheterna vara goda.
I de förevarande motionerna har erinrats om att departementschefen i proposition
nr 100 till 1953 års riksdag, då de nuvarande anståndsbestämmelserna
antogs, medgivit att fog fanns för viss kritik mot den valda lösningen.
Departementschefen ansåg emellertid att något bättre förslag inte framkommit.
Han framhöll vidare att starka skäl talade för ett utbyggande av anståndsmöjligheterna.
Förutsättningen för att anstånd skall kunna medges
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1961
3
är nu i samtliga fall att taxeringsintendenten tillstyrkt eller förklarat sig
ämna tillstyrka bifall till besvären helt eller delvis. I andra fall har taxeringsintendenten
inte någon möjlighet att tillstyrka anstånd med inbetalning av
skatt. En sådan begränsning av taxeringsintendents möjligheter i delta hänseende
kan inte enligt motionärernas förmenande vara lämplig. Framför
allt där tvisten i skatteprocessen rör en fråga av principiell natur och denna
måhända föres upp till avgörande i högsta instans för att prejudikat skall
erhållas, medför begränsningen en onödig och ofta obillig belastning på
den skattskyldige. Motionärerna anser att taxeringsintendent bör vara oförhindrad
att tillstyrka bifall till framställning om anstånd med inbetalning
av skatt i fall då princip-, tolknings- eller skälighetsfrågor eller dylikt är
föremålet för tvisten i skatteprocessen.
Utskottet. Enligt bestämmelserna i 1953 års uppbördsförordning kan anstånd
med inbetalning av skatt medges skattskyldig av lokal skattemyndighet
— förutom då den skattskyldiges skattebetalningsförmåga blivit nedsatt
på grund av arbetslöshet, sjukdom, militärtjänstgöring eller eljest oförvållat
— även i det fall då den skattskyldige anfört besvär över den taxering, på
grund av vilken skatten påförts honom. I sistnämnda fall gäller som förutsättning
för anstånd att vederbörande taxeringsintendent i yttrande över den
skattskyldiges framställning om anstånd förklarat sig inte ha något att erinra
mot bifall, helt eller delvis, till den skattskyldiges talan. Anstånd beviljas
med det belopp som föranledes av taxeringsintendentens yttrande.
I de förevarande motionerna föreslås att möjligheterna till anstånd vidgas
i de fall då den skattskyldige anfört besvär över sin taxering. Motionärerna
yrkar sådan ändring av bestämmelserna i ämnet, att anstånd skall kunna
medges efter tillstyrkan av taxeringsintendenten, även om denne inte anser
sig kunna hemställa om bifall till de av den skattskyldige anförda besvären.
1 motionerna uttalas bl. a. att en sådan utvidgad möjlighet till anstånd bör
kunna användas, då tvisten i skatteprocessen gäller princip-, tolknings- eller
skälighetsfrågor.
Utskottet vill erinra om att de nuvarande anståndsbestämmelserna infördes
år 1953 såsom en försökslagstiftning. Redan i samband med tillkomsten
övervägdes, om man inte borde medge en längre gående rätt till anstånd.
Emellertid rådde oklarhet om hur principerna för ett sådant förfarande
skulle utformas och hur det tekniskt skulle anordnas.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har Kungl. Maj :t uppdragit
åt uppbördsutredningen att överväga en utsträckning av anståndsmöjligheterna.
I direktiven uttalas att det länge stått klart att den nuvarande
ordningen på förevarande område inte är tillfredsställande samt att vissa
skäl talar för att möjligheterna till anstånd utvidgas. Det torde med hänsyn
till vad sålunda uttalats i direktiven kunna förväntas att uppbördsutred
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1961
ningen kommer att överväga förslag till lagstiftning i den riktning motionärerna
yrkat. Då resultatet av utredningens arbete bör avvaktas, anser sig
utskottet inte kunna tillstyrka de förevax-ande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:486 av herrar Sveningsson
och Schött samt 11:548 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.
angående anstånd med inbetalning av skatt icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 mars 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Oscar Carlsson, Yngve
Nilsson, Kronstrand och Torsten Mattsson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Kollberg, Nilsson i
Svalöv, Ivärrlander, Engkvist, Magnusson i Borås, Asp, Stenberg, Kristenson
i Göteborg och Fälldin.
Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 19G1