Bevillningsutskottets betänkande nr 22 är 1961
1
Nr 22
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående normerna för skatteavdrag för avskrivning d
byggnader inom jordbruket.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:471 av herrar Jonasson och Ernst Olsson samt 11:542 av herrar
Gustavsson i Alvesta och Eriksson i Bäckmora har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om särskild utredning
för åstadkommande av förändringar av de normer, vilka för närvarande
tillämpas i fråga om avdrag för avskrivning av byggnadsvärde i jordbrukarnas
självdeklarationer, och att sådana åtgärder som i motionerna förordats
företages, så att ändring kan åstadkommas före och oberoende av
slutförandet av pågående skatteutredningar.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:542.
Enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen må från bruttointäkt av jordbruksfastighet
avdrag göras för värdeminskning av till jordbruket eller dess
binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna
för driften nödiga bostadsbyggnader.
Närmare bestämmelser om värdeminskningsavdragets beräkning m. m. är
meddelade i punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen ävensom
i punkterna 2 b) och d), 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till lagen
den 7 december 1951 (nr 790) om ändring i kommunalskattelagen.
Nämnda bestämmelser om värdeminskningsavdrag äger tillämpning vid
inkomstredovisning av jordbruksfastighet såväl enligt kontantprincipen som
enligt bokföringsmässiga grunder, med undantag allenast för den i punkt 2
fjärde stycket av anvisningarna till 22 § meddelade bestämmelsen angående
rätt till s. k. utrangeringsavdrag, vilken avser endast bokföringsmässig redovisning.
Värdeminskningsavdraget bör enligt bestämmelserna beräknas till viss
procent av byggnadens värde. För fastställande av detta värde (avskrivningsunderlaget)
finnes bestämmelser i förenämnda punkt 2 av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen. Ytterligare anvisningar för tillämpning av
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 sand. Nr 22
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 22 dr 1961
bestämmelserna har lämnats av riksskattenämnden i dess meddelanden nr 4
år 1954 och nr 5 år 1955. Ifrågavarande bestämmelser och anvisningar innebär
i korthet följande.
I första hand upptages värdet till anskaffningskostnaden om denna kan
visas. Härvid beräknas värdeminskningsavdrag en igt värdeminskningsplan.
Vid övergången till beräkning av avdrag å anskaffningskostnaden skall dock
värdet upplagas till anskaffningskostnaden minskad med beloppet av tidigare
åtnjutna värdeminskningsavdrag (samt i förekommande fall med oavskrivet
värde å utrangerad eller avyttrad byggnad). Såsom ingångsvärde i
planen bör på grund härav upptagas det sålunda bestämda restvärdet för
byggnaderna, varefter värdeminskningsavdraget bestämmes till viss procent
av detta ingångsvärde.
Om anskaffningskostnaden ej kan visas, upptages värdet enligt en
schablonmetod, innebärande att värdet av byggnaderna upptages till två
tredjedelar av det under beskattningsåret gällande taxerade jordbruksvärdet,
minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån det överstiger
25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande naturtillgångar och
säl skilda förmåner. Någon plan för beräkning av värdeminskningsavdraget
erfordras icke i detta fall.
Värdet kan vidare bestämmas enligt en kombinerad metod, därvid man
utgår från ett värde beräknat enligt sistnämnda schablonmetod. Till detta
värde lägges kostnad för sådan ny-, till- eller ombyggnad, som utförts efter
den tidpunkt, till vilken det enligt schablonen bestämda ingångsvärdet hänlör
sig. Å ingångsvärdet beräknas värdeminskningsavdrag för framtiden enligt
plan. Kostnad för senare ny-, till- eller ombyggnad tillägges avskrivningsunderlaget.
Senare ändringar av taxeringsvärdet påverkar däremot icke
avskrivningsunderlaget, då den kombinerade metoden användes.
Riksskattenämnden har uttalat att om jordbrukaren kan visa anskaffningskostnaden
för viss eller vissa byggnader, som uppförts före den tidpunkt,
till vilken det under beskattningsåret gällande taxeringsvärdet hänför
sig, och dessa kostnader enbart för sig överstiger det ovan schablonmässigt
beräknade värdet, bör jordbrukaren äga rätt att beräkna värdeminskningsavdraget
enbart å nämnda kostnader, ehuru de icke omfattar
hela byggnadsbeståndet. Därvid bör dock kostnaderna minskas med medgivna
värdeminskningsavdrag å hela byggnadsbeståndet från och med det
första år på vilket kostnaderna belöper. Avdraget beräknas i detta fall enligt
plan.
I allmänhet medges avdrag för värdeminskning i jordbrukets driftbyggnader
med 1 1/2 procent av byggnadens värde.
Frågan om ändrade bestämmelser i fråga om avdrag för värdeminskning
å byggnader i förvärvskällan jordbruksfastighet har vid flera tillfällen tidi
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1961
3
gare varit föremål för behandling i riksdagen. Därvid har från riksdagens
sida uttalats önskemål om att frågan blir föremål för utredning.
Den begärda utredningen skall verkställas av den särskilda sektion inom
skattelagssakkunniga, som den 14 mars 19o8 tillkallats med uppdrag att utreda
vissa spörsmål rörande inkomstberäkningen i förvävskällan jordbruksfastighet.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
Avdraget för avskrivning av byggnader får enligt motionärernas mening
anses vara ytterst godtyckligt. Avdraget gäller nämligen både bostäder och
ekonomibyggnader, men dess storlek anknytes till fastighetens taxerade
jordbruksvärde. Ett schablonmässigt förfarande kan givetvis försvaras med
hänsyn till att detta är enkelt. Avdragets storlek överensstämmer inte med
nuvarande faktiska förhållanden i fråga om jordbruksbyggnadernas varaktighet.
Om man utgår ifrån att en fastighets taxerade jordbruksvärde
ungefär motsvarar återanskaffningsvärdet för samtliga byggnader på gården,
skulle det avdrag som nu beviljas för avskrivning på byggnader motsvara
en hållbarhet hos byggnaderna av i genomsnitt omkring 100 år. I verkligheten
kommer emellertid det beviljade avdraget att motsvara en betydligt
längre varaktighet än 100 år. Detta beror på att byggnaderna på en jordbruksfastighet
i regel har ett betydligt högre återanskaffningsvärde än fastighetens
taxerade jordbruksvärde. Inom jordbruket pågår en stark förskjutning
mot enklare byggnadsanläggningar med kort varaktighet. Som
exempel erinras om den allt oftare förekommande s. k. lösdriften inom
mjölk- och köttproduktion, enklare stallar för svin- och fårproduktion, provisoriska
förvaringsutrymmen för redskap etc. Här åsyftade enklare byggnader
uppföres ofta för en beräknad varaktighet av 10—15 år och i många
fall ännu kortare tid.
Den ålderdomliga och godtyckliga schablonen för de avdrag som beviljas
jordbrukarna vid taxering stämmer dåligt överens med de nya investeringsformerna.
Medan avdragsprocenten motsvarar en varaktighet av 100—150
år, investerar jordbrukarna numera i realiteten ofta i byggnader, där avskrivningen
borde utgöra tio procent eller ännu mera. Det är uppenbart, att
härigenom i många fall uppstår påtagliga orättvisor. Normerna för skatteavdragen
överensstämmer ej med den nuvarande tekniken. Detta måste
även verka återhållande på den anpassning inom jordbruket till ny teknik
och nya målsättningar för jordbrukarnas investeringar, som livligt rekommenderas
från olika håll.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 22 dr 1961
Utskottet
I de förevarande motionerna har framställts yrkande, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer om utredning av frågan om avdrag för
värdeminskning å byggnader i jordbruk i syfte bl. a. att få till stånd en
snabbare avskrivning.
Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår medges vid beräkning
av inkomst av jordbruksfastighet avdrag för värdeminskning av driftbyggnader.
Värdeminskningen skall i första hand beräknas på anskaffningskostnaden.
I den mån anskaffningskostnaden inte kan visas, må avskrivningsunderlaget
i stället beräknas enligt vissa hjälpmetoder. Den viktigaste
av dessa metoder anknyter till taxeringsvärdet sålunda, att avskrivningsunderlaget
beräknas till två tredjedelar av det taxerade jordbruksvärdet minskat
med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån detta överstiger 25 000
kronor. Det sålunda erhållna schablonvärdet kan under vissa förutsättningar
ökas med senare nedlagda anskaffningskostnader. På det härefter framkomna
värdet å byggnaderna medges avdrag för värdeminskning med i allmänhet
1,5 procent.
Frågan om ändrade regler rörande avdrag för värdeminskning å byggnader
i jordbruk har länge varit aktuell och önskemål om en översyn av bestämmelserna
har framförts i skilda sammanhang. Den särskilda sektion
inom skattelagssakkunniga, som har till uppgift att utreda vissa med jordbrukets
inkomstbeskattning sammanhängande spörsmål har nu — efter
att ha slutfört andra utredningsuppdrag — upptagit till prövning frågan om
beräkning av värdeminskningsavdrag för driftbyggnad å jordbruksfastighet.
I samband därmed torde de sakkunniga också komma att behandla sådana
frågor, som berörts i motionerna. Yrkandet i de förevarande motionerna får
således anses redan vara tillgodosett.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 471 av herrar Jonasson
och Ernst Olsson samt II: 542 av herrar Gustavsson i Alvesta
och Eriksson i Bäckmora angående normerna för skatteavdrag
för avskrivning å byggnader inom jordbruket icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Bevillningsutskottets betänkande nr 22 dr 1961 5
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson, Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Söderquist,
Yngve Nilsson och Wärnberg; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg,
Nilsson i Svalöv, Engkvist, Magnusson i Borås, Stenberg, Kristenson i Göteborg
och Fälldin.