Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1961
1
Nr 17
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
en särskild försäljningsskatt på pornografiska tidskrifter
m. fl. tryckalster.
(1 :a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
II: 4, av herr Björkänge, har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om prövning av frågan huruvida en särskild försäljningsskatt
kan åläggas pornografiska tidskrifter och andra sådana tryckalster
i enlighet med vad i motionen anförts.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Frågan om införande av en särskild skatt för förströelsetidskrifter o. d.
har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för överväganden inom och utom
riksdagen. Av vad därvid förekommit må här nämnas följande.
Vid 1948 års riksdag väcktes i anledning av den då framlagda propositionen
med förslag till förordning om pappersskatt tre motioner i nu ifrågavarande
ämne. I de likalydande motionerna I: 183 och II: 298 yrkades att
skatt måtte införas på sådana förströelsetidskrifter, som i dagligt tal kallas
kolorerad veckopress. I motionen 11:365 hemställdes, att riksdagen
måtte besluta skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om förslag till skatt
å sådana veckotidskrifter av förströelsekaraktär, som till huvudsakligt syfte
hade innehavarens ekonomiska vinning. I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 48 ansåg sig bevillningsutskottet inte kunna tillråda, att en
extra skatt å ifrågavarande tidskrifter uttogs vid sidan av pappersskatten.
I två vid 1949 års riksdag väckta likalydande motioner, I: 26 och II: 25,
hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om
skyndsam utredning angående införande av skatt på s. k. kolorerad veckopress.
Bevillningsutskottet, som avstyrkte bifall till motionerna i betänkande
nr 40, förutsatte emellertid, att då Kungl. Maj:t framdeles upptog till
övervägande frågan om avveckling av pappersbeskattningen, även spörsmålet
om införandet av en särskild beskattning av förströelsetidskrifter
skulle ägnas uppmärksamhet. I enlighet med utskottets hemställan lämnades
motionerna av 1949 års riksdag utan åtgärd.
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Nr 17
2 Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1961
Frågan om en särskild skatt på tidskrifter behandlades jämväl av 19''i9 års
skatteutredning i dess den 10 december 1949 dagtecknade betänkande rörande
frågan om avveckling av de år 1948 beslutade extra konsuintionsskatterna.
I nämnda betänkande förordade utredningen, att åtgärder vidloges för att
i samband med pappersskattens avveckling införa en särskild beskattning
av tidskrifter med förströelsekaraktär i huvudsaklig anslutning till eu inom
kontrollstyrelsen upprättad promemoria i ämnet. Vid remissbehandlingen
blev förslaget föremål för åtskillig kritik. Sålunda gjordes från remissinstansernas
sida gällande, att den ifrågasatta tidskriftsskatten icke stode i
överensstämmelse med tryckfrihetslagstiftningens grunder, att en objektiv
gränsdragning mellan skattefria och skattepliktiga tidskrifter svårligen
kunde uppnås och att skatten skulle medföra avsevärda försämringar för
tidskriftsförlagen, författarna in. fl. Det närmare innehållet i kontrollstyrelsens
promemoria, skatteutredningens förslag samt de däröver avgivna
remissutlåtandena redovisas i proposition nr 193/1950 s. 5—9.
I ovannämnda proposition nr 193 till 1950 års riksdag framlades förslag
till pappersskattens upphävande. Beträffande den ifrågasatta beskattningen
av tidskrifter ansåg sig departementschefen, under erinran om den kritik
som mött i denna fråga, icke beredd framlägga något förslag i ämnet.
I anledning av förenämnda proposition nr 193 framställdes i de likalydande
motionerna 1: 240 och II: 284 yrkande om införande av skatt på tidskrifter
av förströelsekaraktär i enlighet med av 1949 års skatteutredning
framlagt förslag. I sitt i anledning av berörda proposition och motioner avgivna,
av riksdagen godkända betänkande nr 41 avstyrkte 1950 års bevillningsutskott
yrkandet om införande av en beskattning av förströelselidskrifter.
I de likalydande motionerna I: 221 och II: 437 vid 195b års riksdag hemställdes
om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran att frågan om beskattning
av förströelsetidskrifter måtte bli föremål för prövning i samband
med den då pågående utredningen rörande den indirekta beskattningen.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 22 erinrade bevillningsutskottet
om att utredningsdirektiven för 1952 års kommitté för indirekta skatter
icke lade hinder i vägen för kommittén att, om den fann anledning
därtill, framlägga förslag om beskattning även av tidskrifter.
1952 års kommitté för indirekta skatter föreslog i sitt år 1957 avgivna
betänkande angående den statliga indirekta beskattningen (SOU 1957: 13)
att tidningar och tidskrifter skulle undantagas från skatteplikt. Därvid hade
kommitténs ställningstagande bl. a. motiverats av att man hade att räkna
med svårbemästrade problem vid gränsdragningen mellan vad som vore att
anse som yrkesmässigt och icke yrkesmässigt utgivna publikationer. Med
anledning av att särskild beskattning av förströelsetidskrifter vid skilda
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1961 3
tillfällen påyrkats, uttalade kommittén, att en sådan form av beskattning
inte borde ifrågakomma med hänsyn till de tekniska svårigheterna och den
betydande grad av subjektivitet, som måste komma att vidlåda urvalet av
dylika tidskrifter.
I anledning av propositionen nr 162/1959 med förslag till allmän varuskatt
samt bevillningsutskottets betänkande nr 60 och memorial nr 67 beslutade
1959 års riksdag, att tidningar och tidskrifter i princip skulle vara
underkastade beskattning enligt förordningen om allmän varuskatt med
undantag för allmänna nyhetstidningar och vissa personaltidningar. Genom
beslut vid 1960 års riksdag utvidgades det skattefria tidskriftsområdet att
omfatta även periodiska publikationer, som väsentligen framstår såsom organ
för vissa sammanslutningar med huvudsakligt syfte att verka för ideella
ändamål (proposition nr 163; bevillningsutskottets betänkande nr 80).
Av innehållet i den föreliggande motionen må här återges följande.
Den omfattande spridningen av pornografiska tidskrifter och andra sådana
alster har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.
Även om man därvid i stort sett varit enig i uppfattningen om den
skadliga inverkan sådana varor kan ha, liksom om det geschäftmakeri som
ofta förekommer omkring dessa varor, måste det med hänsyn till tryckfrihetslagstiftningen
anses omöjligt att vidta de åtgärder som i övrigt skulle
vara önskvärda, nämligen ett allmänt förbud mot spridandet av dessa alster.
Vad här sagts om de pornografiska tryckalstren kan i stort sägas gälla
även den i många avseenden förråande ungdomslitteratur, som i stora upplagor
sprids bl. a. i form av seriemagasin.
De invändningar, som ur tryckfrihetssynpunkt kan resas mot ett allmänt
förbud för dessa tryck och skrifter, kan inte sägas äga samma giltighet för
ingripanden av annan karaktär, t. ex. en särskild försäljningsskatt. Flera
skäl talar dessutom för att en »chockartad» prishöjning på t. ex. 100—200
procent kan antas få samma effekt som ett totalförbud. Det är visserligen
i båda fallen svårt att avgöra vilka varor som skall bli föremål för beskattning
och vilka som inte skall bli det, men det ligger en principiellt viktig
skillnad i att en extrabeskattning på vissa varor — i motsats till förbudslinjen
— inte medför att de utesluts från marknaden och att ev. felaktiga
ingripanden då också lättare kan rättas till. Man får alltså en viss »säkerhetsventil»
till de mer eller mindre subjektiva värderingar som alltid måste
ligga till grund för all censurverksamhet.
Problemen blir här snarast att jämföra med dem som gäller för punktbeskattning
av vissa varor efter t. ex. lyx- eller umbärlighetsprincipen, och
dessa problem har inte lett till att man avstått från sådan beskattning. En
annan fördel med eu kraftig försäljningsskatt, när förbudslinjen ur andra
synpunkter inte kan tillgripas, är att den avsedda effekten skulle bli störst
för barn och ungdom, de grupper man i första hand vill skydda.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1961
Formerna för den beskattning som här föreslås bör självfallet bli föremål
för närmare prövning. De administrativa kostnaderna för skatteindrivning
och kontroll bör åtminstone i inledningsskedet täckas av de influtna
skattemedlen. Prövningen av vilka varor beskattningen skall avse bör i
princip kunna ske under de former, under vilka statens filmgranskningsnämnd
bedriver sin verksamhet. Det bör också vara värdefullt att till denna
verksamhet knyta en riklig målsmannarepresentation liksom också representanter
för olika folkrörelser.
Utskottet
I den föreliggande motionen har hemställts om skrivelse till Kungl. Maj :t
med begäran att frågan om en särskild försäljningsskatt på pornografiska
tidskrifter och andra sådana tryckalster måtte bli föremål för prövning.
Som motivering för yrkandet har framhållits den skadliga inverkan, som
dylika tryckalster har, framför allt på barn och ungdom.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har spörsmålet om
införande av en särskild skatt på förströelsetidskrifter varit föremål för
överväganden i skilda sammanhang. Då riksdagen i anslutning till pappersskattens
avskaffande hade att pröva motionsvis framställt yrkande om
omedelbart införande av en beskattning av förströelsetidskrifter i enlighet
med 1949 års skatteutrednings förslag i ämnet uttalades, att med hänsyn
till de invändningar som rests mot utredningens förslag det torde vara
uppenbart, att ett tillmötesgående av motionsyrkandet inte kunde komma i
fråga. Det må vidare erinras om att 1952 års kommitté för indirekta skatter
inte ansåg sig böra förorda en särskild beskattning av förströelsetidskrifter
på grund av de tekniska svårigheterna och den betydande grad av subjektivitet,
som måste vidlåda urvalet av dylika tidskrifter. Enligt förordningen om
allmän varuskatt är fr. o. m. den 1 januari 1960 alla böcker, tidningar och
tidskrifter i princip skattepliktiga. Från beskattning bar endast undantagits
allmänna nyhetstidningar, personaltidningar och periodiska publikationer,
som utgör organ för vissa ideella organisationer. Undantagen från skatteplikt
har därvid begränsats till vad som av skattetekniska skäl ansetts
möjligt.
Utskottet delar motionärens uppfattning att det genom den alltmer
ökade försäljningen av sådana tidskrifter och tryckalster, som avses i motionen,
kan föreligga risk för skadliga verkningar bland barn och ungdom.
Vid ställningstagandet till spörsmålet huruvida ingripande bör ske beskattningsvägen
i syfte att förhindra tidskrifternas spridning, måste emellertid
beaktas de gensagor som rests mot en särbeskattning av förströelsetidskrifter
och liknande. Sålunda har bl. a. invänts, att en beskattning av
ifrågavarande slag inte kan anses stå i överensstämmelse med grunderna
för vår tryckfrihetslagstiftning och att en objektiv gränsdragning mellan
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1961 o
skattefria och skattepliktiga tidskrifter svårligen kan göras. Dessa invändningar
gäller även det nu aktuella, mera begränsade tidskriftsområdet. Med
hänsyn härtill och då i motionen inte framförts några väsentligt nya synpunkter,
anser sig utskottet inte kunna förorda, att frågan om en särskild
försäljningsskatt på vissa tidskrifter ånyo blir föremål för utredning. För
att komma till rätta med det i motionen aktualiserade spörsmålet bör i stället
andra åtgärder än ingripanden beskattningsvägen övervägas.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till utredningsyrkandet i motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 4 av herr Björkänge om en särskild försäljningsskatt
på pornografiska tidskrifter m. fl. tryckalster
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1961
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson, Spetz, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Söderquist,
Yngve Nilsson och Wärnberg; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg,
Nilsson i Svalöv, Engkvist, Magnusson i Borås, Asp, Andersson i Essvik,
Stenberg och Fälldin.
av herr Gustaf Elofsson.
Reservation