Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

3

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner om hälsoundersökning
av unga kvinor.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 299 av fröken Nordström m. fl. och II: 267 av fröken Elmén hemställes,
att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller att frågan om frivillig hälsoundersökning
av unga kvinnor i 20-årsåldern måtte utredas genom kommittén för
översyn av hälso- och sjukvården i riket.

I motionerna framhålles bl. a. att ett stort antal unga kvinnor i samband
med att de går ut i arbetslivet erhåller någon form av hälsoundersökning.

Stora kategorier unga kvinnor står emellertid utanför varje form av
hälsokontroll. Både för dem själva och för den kommande generationen
skulle det vara av värde, anser motionärerna, om de vad en bestämd ålder
i eller strax före giftasåldern liksom de unga männen fick genomgå en
grundlig hälsoundersökning.

Det påpekas vidare att männen i samband med mönstring inför värnplikten
får bl. a. genomgå skärmbildsundersökning, ympning mot polio,
smittkoppor och stelkramp samt BGG-vaccination.

Bristen på gymnastiklokaler i skolorna anses kunna få till följd dalig
kroppshållning, vilket i sin tur kan få framtida konsekvenser för hälsan.
Bland de uppväxande kvinnliga ungdomarna är kosthållet ofta direkt felaktigt.
En allmän hälsoundersökning skulle kunna ge möjlighet till kontakt
med de unga kvinnorna och ävenledes kunna användas för upplysning om
allmän hygien o. s. v.

Då det är oklart huruvida den utredning som pågår för översyn av hälsooch
sjukvården i riket kommer att ta upp denna fråga, anser motionärerna
det angeläget att riksdagen gör en uttrycklig anhållan härom.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 299.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen anför bl. a. att läkarprognosutredningen i sitt den 27
december 1960 framlagda betänkande — Om läkarbehov och läkar tillgång
(SOU 1961: 8) — bl. a. närmare inventerat det framtida behovet av s. k.
allmänläkare vid ett genomförande av periodiska hälsokontroller av befolkningen.
Utredningen beräknade det nuvarande antalet allmänläkare till cirka
1 650. Därest periodiska hälsokontroller av vuxna i åldern 30 år och äldre
genomfördes, skulle antalet konsultationer öka med cirka två miljoner år
1970. Härför skulle krävas cirka 500 läkare. Häri har icke inräknats någon

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

ökning av läkarantalet för en intensifiering av hälsovården för vissa grupper
under ungdomsåren. Utredningen har beräknat, att det skulle, inklusive
de för den allmänna konsultationsfrekvensen erforderliga läkarna, år 1970
föreligga ett behov av cirka 2 650 allmänläkare.

Med hänsyn till den sedan länge i landet rådande läkarbristen, vilken kan
vantas bli bestående under avsevärd tid, är det, säger styrelsen, uppenbart,
att ett mera omfattande hälsovårdsprogram icke kan genomföras den närmaste
tiden. Man torde tills vidare få begränsa insatserna på detta område
och successivt införa hälsokontroller allteftersom de personella resurserna
ger möjlighet härtill. Det blir därför i början av detta skede av stor vikt, att
de åtgärder som kunna vidtagas kommer att avse de befolkningsgrupper,
i fråga om vilka behovet därav är störst.

Medicinalstyrelsen anför vidare:

M°lirerna ha i detta hänseende fäst uppmärksamheten på kvinnor i
20-årsaldern. Andra grupper kunna också komma i fråga. Medicinalstyrelsen
har, sasom av motionerna framgår, tidigare haft anledning framhålla, att
de unga man, vilka vid mönstring bli frikallade från militärtjänst, icke åtnjuta
nagon undersökning av här avsett slag. Läkarprognosutredningen har
pekat pa önskvärdheten av förbättrad hälsokontroll i fråga om minderåriga
arbetare, idrottsmän och studerande ungdom. Det kan också med utgångspunkt
från erfarenheterna i USA ifrågasättas, om icke en hälsokontroilerande
verksamhet skulle vara mest motiverad beträffande vuxna i åldrar över
förslagsvis 40 år.

Innan en hälsokontroll av mer allmän omfattning igångsättes måste normer
och metoder för densamma närmare utprövas. Härför erfordras bland
annat en försöksverksamhet, som bör bedrivas under en icke alltför kort
tidrymd, kanske en 5-årsperiod. En sådan försöksverksamhet bör igångsättas
snarast möjligt och beakta även utländska erfarenheter på området under
hänsynstagande till förhållandena i vårt land och dess hälso- och sjukvårdsorganisation.

• ^°^..^a^Srunden av det ovan anförda vill medicinalstyrelsen förorda, att
1 o/,- reSaende berörda frågor om periodiska hälsokontroller göres till föremal
för utredning och begränsad försöksverksamhet.

Utskottet

Utskottet hade vid 1960 års riksdag till behandling motioner med väsentligen
samma syfte som de nu föreliggande. I sitt utlåtande, nr 18, över motionerna
uttalade utskottet bl. a. att en effektiv hälsokontroll i och för sig
var en angelägenhet av vikt. Utskottet ansåg sig emellertid med hänsyn till
den begränsade tillgången på läkare och annan personal icke böra taga
ståndpunkt till frågan, huruvida den med motionerna avsedda gruppen av
unga kvinnor borde givas förtur i detta sammanhang. Utskottet fann befogat
att det i motionerna upptagna spörsmålet finge prövas i ett vidare sammanhang
och förutsatte att så skulle ske genom utredningen för översyn av
hälso- och sjukvården i riket.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

Enligt utskottets mening bör de förebyggande åtgärderna givas en framträdande
plats vid planeringen av den framtida hälso- och sjukvården. I
december 1960 har läkarprognosutredningen framlagt ett betänkande om
läkarbehov och läkartillgång (SOU 1961:8). Utskottet har med tillfredsställelse
erfarit att härigenom ett värdefullt material erhållits för de vidare
övervägandena beträffande bl. a. förebyggande åtgärder.

Då sålunda spörsmålet om hälsokontrollen synes ha kommit närmare sin
lösning och några omständigheter av beskaffenhet att föranleda ändring i
utskottets ståndpunktstagande vid behandlingen av 1960 års motioner icke

inträffat, får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 299 och II: 267 icke ma

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1961

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson*, Nestrup, Sorlin,
Ringaby*, Uno Olofsson, Stefanson, Nils-Enc Gustafsson*, Dahl , Helle
bladh*, Ernst Olsson* och Tage Johansson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson i
Skoglösa, Hamrin i Jönköping*, fru Jäderberg*, herrar Svensson i ^unga v,
Carlsson i Huskvarna, Nilsson i Rästekille, Bjorkange, Haglund, S\anberg

och Edlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.