Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21) år 1961

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss utjämning
av priserna på flytande drivmedel.

I do likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna I: 64
av herrar Uno Olofsson och Per Jacobsson samt 11:78 av herrar Löfroth och
Jönsson i Ingemarsgården anhållcs, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte hemställa om en utredning med uppdrag att förutsättningslöst pröva
möjligheterna att ernå cn utjämning av priserna pa flytande drivmedel mellan
olika delar av landet, så att främst de särskilda pristillägg som uttages i Noirland
kan elimineras.

I motionerna redogöres för gällande zonindelning med olika priser pa flytande
bränsle i de skilda zonerna. Systemet med zontillägg drabbar främst Norrland.
Avstånden är dessutom stora, vilket gör att transport- och resekostnaderna frånsett
frakttilläggen blir mycket höga. Uppvärmningskostnaderna med användande
av flytande bränsle blir även högre i dessa trakter. Trots svårigheterna är därför
åtgärder i syfte :att utjämna priserna mellan olika delar av landet starkt motiverade.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion 11:78.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från statens pris- och kartellnämnd,
Svenska petroleum institutet, Svenska oljekonsumenters riksförbund
(OK) och Motorbranschens riksförbund.

Pris- och kartellnämnden erinrar om sitt yttrande över motioner vid 1958 års
riksdag angående avståndskostnadernas inverkan på levnads- och produktionskostnaderna
i Norrland, vari nämnden bl. a. anförde, att den icke funnit det
tillrådligt att för sin del söka företa en allmän genomgång av frågan huruvida
och i vad mån det kunde vaga befogat att vidtaga särskilda åtgärder för att i
avsides eller avlägset belägna landsdelar sänka vissa produktions- och levnadskostnader
till närheten av en för riket genomsnittlig nivå. Nämnden ansåg sig
därför endast böra anföra vissa synpunkter rörande avståndskostnadernas innebörd
samt frågan om valet av de medel som skulle kunna ifrågakomma, för den
händelse att det av samhällsekonomiska, lokaliserings- eller socialpolitiska skäl
skulle befinnas motiverat att göra särskilda ingripanden i kostnadsutjämnande
syfte. Nämnden anser sig icke ha något att anföra utöver de synpunkter nämnden
framfört i förenämnda yttrande.

Petroleuminstitutet hänvisar likaledes till tidigare yttranden, nämligen åren
1950 och 1951 samt 195G, över motioner i samma fråga. Vad då anfördes finner
institutet alltjämt äga giltighet. Är 1956 anförde institutet bl. a.:

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 11 samt. Nr 29

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1961

Ett enhetligt prissystem kan c,j genomföras utan allvarliga avsteg från normala
kommersiella principer. Redan sjötransporterna till de olika O-zonerna
medför olika kostnader, som hittills icke avspeglat sig i priset. Om man likväl
skall diskutera frågan om ett enhetligt pris, måste den ses mot bakgrunden av
dyrortsgruppering och levnadskostnader inom landsbygd respektive större samhällen.
Problemet är alltså av allmän socialekonomisk karaktär, där sådana fundamentala
faktorer som fastighetsvärden, hyreskostnader, lönelägen m. m. måste
redovisas och vägas.

Institutet framhöll vidare, att företagen strävar efter att skapa eu utjämning
av drivmedel priserna inom olika delar av landet, så långt detta låter sig göra
inom ramen för affärsmässiga, korrekta principer. De av motionärerna omnämnda
zontilläggen revideras fortlöpande. Zontilläggen har för Norrland minskats
genom utbyggnad av oljehamnar och depåorganisation och därmed följande
rationalisering av transporterna. För kuststäderna Luleå, Skellefteå och Umeå
har tilläggen per liter under femtiotalet minskat från 3 till 1 öre. Upplandet
kring dessa städer och Norrlands inland har även fått lägre tillägg i betydande
utsträckning.

Institutet anför vidare:

Att ett enhetligt bensinpris för hela landet måste innebära ökning av de
nuvarande priserna i 0- och 1-öres zon, där avsevärt mer än hälften av motorfordonsägarna
bor. Det är att förmoda, att konsumenterna i dessa zoner härigenom
skulle anse sig vara föremål för orättvisa, i /all synnerhet som de kan göra
gällande, att övriga bilkostnader — service, reparationer, garage m. m. — är
högre inom centralt, belägna tätorter än på landsbygden. Någon anledning att
erinra mot zontilläggen på flytande bränslen kan desto mindre anses föreligga,
då liknande prisdifferenser uttages för åtskilliga andra varor, i vilkas pris
distributionskostnaderna utgör en betydande del.

Att i detta läge igångsätta en utredning om möjligheterna att ernå eu utjämning
av priserna på flytande drivmedel mellan olika delar av landet synes
mindre välbetänkt, i all synnerhet som mot ett enhetligt pris föreligger de skäl,
som ovan redovisats. En dylik utredning skulle i så fall avse åtminstone rcscoch
transportkostnaderna över huvud taget.

Avslutningsvis vill Institutet understryka, att eu gemensam prissättning eller
clearing ej är genomförbar annat än genom statlig clearing och skulle medföra
omfattande arbete och draga synnerligen stora kostnader.

Institutet avstyrker motionerna.

OK hänvisar till 1945 års oljeutrednings uttalande, att eu utjämning av
priserna på dessa produkter icke skulle medföra någon utjämning av levnadskostnaderna
utan tvärtom skärpa ojämnheterna olika orter emellan. Priserna
för drivmedel liksom för eldningsoljor är ju lägst i de stora importhamnarna,
d. v. s. orter som i allmänhet tillhör de högsta dyrorterna. Eu prisutjämning på
detta område skulle sålunda ha till följd eu höjning av drivmedelspriscrna på
de i allmänhet dyrare orterna och en motsvarande sänkning på billigare orter.
Den skulle dessutom kräva eu omfattande administrativ apparat.

OK framhåller vidare att det inom ramen för gällande zonindelning skett eu

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1961

3

ytterligare utjämning av priserna för flytande bränslen och drivmedel. Eu fortsatt,
utjämning av priserna förefaller sannolik.

Fullständigt slopande av zonindelningen kan däremot icke genomföras utan
ett statligt ingripande. Om det är lämpligt eller önskvärt att statsmakterna medverkar
är en fråga som berör många olika problemkomplex. Ett ställningstagande
bärtill förutsätter klarläggande av alla relevanta faktorer, varför OK
icke vill motsätta sig en allsidig och förutsättningslös utredning.

Motorbranschens riksförbund anför bl. a. att huvuddelen av drivmedel skon -sumenterna bor inom 0- och 1-zonerna — ca 70 procent. Endast omkring 10
procent bor inom zonerna 3—5 och av dem den dominerande delen inom zon 3.
Förbundet anser det vidare vara av intresse, att konsumenterna i de biltätaste
områdena ofta måste räkna med avsevärda ökningar av normal förbrukningen
av drivmedel, vilket ofta medför en kostnadsökning överstigande frakt t il lägget
om 5 öre/liter. Skulle priserna genom näringslivets egna åtgärder utjämnas,
kan man förutse, att de från transportsynpunkt dyrare delarna av landet finge
en avsevärt försämrad försörjning. Skulle utjämningen åstadkommas genom
statens medverkan torde erfordras ett krävande clearing- och kontrollsystem.
Förbundet anser därför de praktiska svårigheterna övermäktiga.

Frågor om utjämning av priserna på flytande drivmedel har under senaic
år i olika sammanhang behandlats i riksdagen. Salunda väcktes vid 19o8 ars
A-riksdag motioner om utredning av frågan om avstandskostnadernas inverkan
på levnads- och produktionskostnaderna i Norrland och framställdes, en interpellation
i första kammaren om en partiell utjämning av priserna på flytande
bränslen.

Över motionerna avlämnade allmänna beredningsutskottet utlåtande (nr
15/1958), däri utskottet hänvisade till den översyn av olösta norrlandsfrågor,
som då pågick och som förutsattes komma att beakta i motionerna upptagna
spörsmål. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag att i skrivelse till
Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet anfört.

I svar på interpcllationen framhöll statsrådet och chefen för handelsdepartementet,
att prisfrågor enligt 1953 års lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet kan bli föremål för förhandling inför
näringsfrihetsrådet i sådana fall, då ofullständighet i konkurrensen pa ett från
allmän synpunkt otillbörligt sätt påverkat prisbildningen. Förutsättning för
statligt ingripande i det förevarande fallet vore således, att den prissättning
oljebolagen tillämpade icke vore motiverad från kostnadssynpunkt samt att prissättningen
berodde på eu konkurrensbegränsning. Verkställd stickprovsundersökning
hade emellertid visat, att den genomsnittliga fraktkostnadsökningen
översteg zon- respektive frankotilläggcn, varför zonprissystemet innebar eu utjämning
av prisnivån till förmån för konsumenterna i Norrland. Någon konkurrensbegränsande
överenskommelse var icke känd. Ingripande i prissättningen
på flytande bränslen vore därför för det dåvarande icke motiverat.

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1961

Vid 1960 ars riksdag väcktes motioner angående bl. a. enhetligt bensinpris
för hela landet. I sitt utlåtande (nr 8/1960) över dessa motioner hemställde
allmänna beredningsutskottet att motionerna måtte överlämnas till utredningen
rörande den samhälleliga lokaliseringsverksamheten, vilket blev riksdagens beslut.

Riksdagen har jämväl behandlat frågor om utjämning av priserna på flytande
drivmedel genom differentierad beskattning. Motioner härom vid innevarande
riksdag har avslagits av riksdagen (bevillningsutskottets betänkande nr 9/1961).

Utskottet

Som framgår av ovan lämnade uppgifter om tidigare riksdagsbehandling av
förevarande fråga har strävandena att åstadkomma en utjämning av kostnaderna
för flytande drivmedel inom olika delar av landet sökt sig fram på två olika
vägar, den ena innebärande en differentiering av skatten å drivmedel och den
andra, såsom i de här föreliggande motionerna, innebärande en direkt ändring
av priserna, främst i syfte att eliminera de pristillägg som nu uttages i landets
nordliga delar. Såväl bevillningsutskottet, vilket haft att behandla skattefrågorna,
som allmänna beredningsutskottet, dit frågorna om prissättningen hänvisats,
liar givit uttryck åt förståelse för den stora betydelse ifrågavarande
problem har för därav berörda landsdelar. Senast vid förra årets riksdag behandlade
allmänna beredningsutskottet motioner angående en utredning om
avstandskostnadernas betydelse för Norrland och om prövning i samband därmed
av möjligheterna att införa ett för landet enhetligt bensinpris. I sitt utlåtande
(nr 8/1960) över motionerna framhöll utskottet bl. a. att lättnader i transportkostnaderna
skulle kunna starkt bidraga till den utveckling av det norrländska
näringslivet som syntes angelägen. Utskottet fann emellertid dessa frågor i
väsentliga hänseenden kunna betecknas som ett lokaliseringsproblem och hemställde
att motionerna och utskottsutlåtandet skulle överlämnas till den då
nyligen tillsatta utredningen rörande den samhälleliga lokaliseringsverksamheten.
Riksdagen biföll utskottets förslag.

Motionerna och utlåtandet har av Kungl. Maj:t överlämnats till utredningen
för att tagas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande. Då sålunda den
i nu föreliggande motioner upptagna frågan redan är under prövning genom
en sittande utredning, finner utskottet icke anledning till annan hemställan än,
att de likalydande motionerna 1:64 och II: 78 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1961

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1961

5

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller*, Nestrup, Sörlin, Ringaby, Uno
Olofsson, Nils-Eric Gustafsson*, Hellebladh, Ernst Olsson*, Eric Peterson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson i Skoglösa,
Dickson, fru Jäderberg*, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar
Carlsson i Huskvarna, Lundmark, Björkänge, Svenungsson*, fröken Anderson
i Lerum, herr Enskog*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Uno Olofsson.

Reservation

Stockholm, E. W. Statlanders Tryckeri, 1961.