Nr 13_15 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1961

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckta motioner om stimulerande av
gåvor till religiösa m. fl. ändamål.

I de likalvdande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 25 av herr Bengtson m. fl. och II: 57 av herr Hedlund m. fl. hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhalla om utredning a\
behovet och möjligheterna att stimulera enskilda personer att genom donationer
och penninggåvor stödja religiösa, humanitära och vetenskapliga
ändamål samt undervisning och kulturminnesvård i enlighet med vad i
motionerna anförts.

Enskilda personers insatser till förmån för religiösa, humanitära och
vetenskapliga ändamål liksom sådana insatser inom områdena för undervisning
och kulturminnesvård spelar en stor roll i vårt samhällsliv. Frågan
om avdragsrätt vid taxeringen för donationer och gavor till sadana allmänna
ändamål har också flera gånger varit föremål för riksdagens provning.

En betydande del av det arbete, som utföres av organisationer pa ovannämnda
områden, finansieras genom donationer och gåvor av enskilda personer.
Denna offervillighet skulle förtjäna att stimuleras av det allmänna,
men i stället försämrar vårt nuvarande skattetryck de enskildas möjligheter
att göra en insats i detta hänseende.

Skattefrihet för gåvor och donationer synes emellertid icke vara en framkomlig
väg, enär den för enskilda medborgare skulle medföra
som vore beroende av storleken av deras inkomster. I stället bör ett system
skapas, där staten för varje till ett visst belopp maximerad donation eller
penninggåva tillskjuter motsvarande belopp. Vilka organisationer eller ändamål
som skulle kunna ifrågakomina för ett sådant stöd måste bli föremål
för närmare prövning.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 57.

Utskottet

Riksdagen har vid ett stort antal tillfällen haft att behandla frågor om
avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga institutioner
in. m. Med undantag för vissa under krigsåren lämnade medgivanden till
avdragsrätt för gåvor till särskilda försvarsändamål och till hjälpaktioner
för krigshärjade länder har förslagen härom avvisats av riksdagen.

1—- Bihang till riksdagens protokoll 1961. 11 samt. Nr 13 15

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1961

Bevillningsutskottet har i sina av riksdagen godkända utlåtanden över
ifrågavarande förslag på anförda skäl konsekvent hävdat, att i den mån
stöd från staten anses böra förekomma det bör få formen av i vederbörlig
ordning prövade direkta bidrag. Vid de tillfällen då riksdagen medgivit
skattelättnader för gåvor har uttryckligen betonats att det varit fråga om
tillfälliga, av speciella förhållanden föranledda, avvikelser. Vid årets riksdag
väckta motioner i ämnet, som hänvisats till bevillningsutskottet, kommer
att behandlas av riksdagen i annat sammanhang.

För budgetåren 1953/54 och 1954/55 beviljade riksdagen anslag till främjande
av kräftforskningen, vilka skulle utgå med samma belopp som insamlades
genom gåvor, dock högst 10 miljoner kronor sammanlagt för båda
budgetåren. I sitt utlåtande i ärendet anförde bevillningsutskottet visserligen
att en sådan anordning vore att föredraga framför avdragsrätt vid
beskattningen men framhöll även att den vore förenad med åtskilliga
olägenheter. I årets statsverksproposition har under tredje huvudtiteln föreslagits
att på samma sätt medel skall ställas till förfogande som bidrag till
insamlingen »Sverige hjälper».

Enligt utskottets mening gör sig betänkligheter gällande beträffande det
av motionärerna förordade systemet att staten skulle tillskjuta belopp,
motsvarande dem som av enskilda personer skänks till religiösa, humanitära
och vetenskapliga ändamål eller till undervisning och kulturminnesvård.
Även om, såsom motionärerna förutsatt, statens insats skulle maximeras
till ett visst belopp för varje donation eller penninggåva, skulle det
knappast vara möjligt att överblicka omfattningen av de förpliktelser staten
härigenom skulle påtaga sig bl. a. därför att avgränsningen av de
ändamål och organisationer m. fl., som på detta sätt skulle erhålla stöd,
skulle stöta på avsevärda svårigheter. Man bör heller icke bortse ifrån att
det i motionerna föreslagna systemet skulle kunna innebära att prövningen
av frågor om anslag, vilkas belopp överstege kostnaderna för skattefrihet, i
motsvarande fall undandroges riksdagen.

Utskottet finner sålunda statligt stöd till de i motionerna avsedda ändamålen
icke böra lämnas enligt det av motionärerna framlagda förslaget.
Frågor härom bör prövas i hittills gällande ordning. Utskottet anser således
icke skäl föreligga att förorda den begärda utredningen utan hemställer,

att de likalydande motionerna 1:25 och 11:57 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 mars 1961

På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1961

Närvarande:

från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson*, Nestrup, Sorlin*,
Ringaby*, Uno Olofsson, Lars Larsson*, Stefanson*, Nils-Enc Gustafsson*,
Dahl*, Hellebladh, Ernst Olsson* och Tage Johansson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson
i Skoglösa, Hamrin i Jönköping, fru Jäderberg, herrar Svensson i Kungalv,
Carlsson i Huskvarna, Nilsson i Bästekille, Björkänge, Haglund, Andersson
i Billingsfors, fröken Andersson i Lerum och herr Edlund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Hamrin i Jönköping och Carlsson i Huskvarna;

Vi delar utskottets uppfattning att den i de förevarande motionerna förordade
vägen varken är praktiskt framkomlig eller av andra skäl lämplig.
En annan och enligt vår mening lämpligare och mera naturlig väg att från
samhällets sida stimulera enskilda gåvor till religiösa, kulturella, vetenskapliga
och andra allmännyttiga ändamål är att medge avdragsratt upp
till visst belopp vid inkomstbeskattningen för sådana gåvor. \ rkande i
sådan riktning har vid denna riksdag framförts i de likalydande motionerna
I: 144 av herr Per-Olof Hanson m. fl. och II: 173 av herr Carlsson i Tibro
in. fl. vilka hänvisats till bevillningsutskottet. Det är oss angeläget att understryka
att förevarande utskottsutlåtande inte innebär något ställningstagande
till den i sistnämnda motioner förordade metoden utan denna
fråga blir föremål för riksdagens behandling senare.

Reservation

av herrar Nils-Eric Gustafsson, Johnsson i Skoglösa, Björkänge och Ernst
Olsson, vilka ansett att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse.

Riksdagen har vid ett stort antal tillfällen haft att behandla frågor om
avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmänna institutioner
m. m. Med undantag för vissa under krigsåren lämnade medgivanden till
avdragsrätt för gåvor till särskilda försvarsändamål och till hjälpaktioner
för krigshärjade länder har förslagen härom avvisats av riksdagen.

Bevillningsutskottet har i sina av riksdagen godkända utlåtanden över
ifrågavarande förslag på anförda skäl konsekvent hävdat, att i den mån
stöd från staten anses böra förekomma det bör få formen av i vederbörlig
ordning prövade direktbidrag. Beredningsutskottet vill med instämmande
i bevillningsutskottets uttalande erinra om den olikhet, som uppstår vid
tillämpning av metoden med skatteavdrag. Ett bidrag från en person, som
vid beskattningen kan åberopa den s. k. 80-procentregeln, belastar givetvis
denne ojämförligt mycket mindre än ett bidrag av samma storlek en per1*_Bihang
till riksdagens protokoll 1961. 11 samt. Nr 13 15

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1961

son i vanligt inkomstläge. En sådan ordning skulle medföra att samhället
i sitt stöd favoriserade vissa bidragsgivare. Av bl. a. denna anledning finner

utskottet — i likhet med bevillningsutskottet vid 1960 års riksdag _ att

aven om en ordning med statsanslag, som är beroende av frivilliga gåvor,
är förenad med åtskilliga olägenheter, får den anses vara att föredraga
framför en avdragsrätt vid beskattningen.

Huruvida samhället skall lämna stöd enligt de allmänna riktlinjer, som
förordats i motionerna, måste bedömas med utgångspunkt från de aktuella
ändamålens angelägenhetsgrad. Härvid vill utskottet erinra om att riksdagen
vid några tillfällen beviljat anslag av ifrågavarande art. För budgetåren
1953/54 och 1954/55 beviljades anslag till främjande av cancerforskningen,
vilka skulle utgå med samma belopp som insamlades genom gåvor,
dock högst 10 miljoner kronor sammanlagt för båda budgetåren. I årets
statsverksproposition har under tredje huvudtiteln föreslagits att på samma
sätt medel skola ställas till förfogande som bidrag till insamlingen »Sverige
hjälper». Det synes oomtvistat att åtskilliga andra ändamål kan anses lika
angelägna och behjärtansvärda. Man kan sätta i fråga om inte statsmakterna
efter det ändamålen närmare preciserats och en lämplig form för
prövning av dessa ärenden ordnats bör varje år anslå ett visst belopp till
den stimulans av gåvor, som motionerna tar sikte på. Utskottet tillstyrker
därför att de i motionerna berörda spörsmålen närmare utredes.

Vid denna utredning bör närmare undersökas i vilken mån de olägenheter,
som är förenade även med den av motionärerna förordade metoden,
kan undanröjas. Enligt utskottets mening bör även andra vägar prövas.
Det kan t. ex. ifrågasättas om inte ett visst avdrag på den statliga inkomstskattens
slutbelopp kunde komma i fråga. Bidragsgivaren skulle då tillåtas
att på den statliga inkomstskatten göra avdrag med en viss procentuell
andel av den lämnade gåvan, varvid såväl maximi- som minimibelopp torde
böra föreskrivas. Genom en sådan ordning skulle — till skillnad från avdrag
på den taxerade inkomsten — samhällets stöd göras oberoende av
bidiagsgiv arens inkomstförhållanden. Valet av metod för stödets lämnande
torde liksom valet av den procentuella andel av bidraget, som stödet skall
utgöra, i viss utsträckning vara beroende av antalet ändamål och den totala
omfattningen av samhällets stöd.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:25 och 11:57 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning av behovet och möjligheterna att stimulera
enskilda personer att genom donationer och penninggåvor
stödja religiösa, humanitära och vetenskapliga ändamål
samt undervisning och kulturminnesvård m. m.