Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Nr 98

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ny tulltaxeförordning,
m. m.; given Stockholms slott den 11
mars 1960.

Kungl. Maj :t vill liärmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till tulltaxeförordning;
dels ock för sin del godkänna Sveriges anslutning till konventionen den
15 december 1950 rörande varors tullvärde.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ny tulltaxeförordning, avsedd att
ersätta den nu gällande förordningen av år 1929. Förslaget är utarbetat på
grundval av ett av 1952 års tulltaxekommitté avgivet betänkande. Vid utarbetandet
har även beaktats ett förslag till gemensamma nordiska bestämmelser
i hithörande frågor.

En allmän princip i revisionsarbetet har varit att i själva tulltaxeförordningen
endast bibehålla mera generella stadganden och i största möjliga utsträckning
överföra detaljregleringen till särskilda tillämpningsföreskrifter,
avsedda att utfärdas av Kungl. Maj :t. Det har vidare eftersträvats att
förenkla bestämmelserna och avskaffa omotiverade begränsningar i medgivna
förmåner.

Förslaget innebär bl. a. övergång till nya regler för beräkning av varas
tullvärde, vilka regler baseras på den s. k. Bryssel-konventionen. I anslutning
härtill begäres riksdagens godkännande av denna konvention.

I propositionen föreslås vidare ökade möjligheter till nedsättning av tullen
för varor, som undergått bearbetning i utlandet eller som helt eller delvis
tillverkats där med användning av svenskt material.

Förslag framlägges också om bemyndigande för Kungl. Maj :t att medge
befrielse från tull för varor som icke är föremål för tillverkning inom landet.

Den nya tulltaxeförordningen avses skola träda i kraft den 1 juli 1960.

t Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 98

Kungi. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Förslag

till

tulltaxeförordning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Varor som införas till riket skola, för så vitt icke annat stadgas, beläggas
med tull enligt gällande tulltaxa.

2 §.

Tull som utgår efter varas vikt skall, där ej i fråga om visst varuslag
är annorlunda stadgat, beräknas efter varans nettovikt.

3 §•

1 mom. Tull som utgår i förhållande till varas värde skall beräknas efter
varans normalpris, varmed förstås det pris som varan vid tiden för anmälan
till förtullning skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan
av varandra oberoende köpare och säljare.

Normalpriset skall fastställas under antagande, att varan avlämnas till
köparen å införselorten, att säljaren bär alla kostnader, som hänföra sig
till varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort, samt att köparen
bär inom riket utgående tull och andra avgifter.

2 mom. Har varan förvärvats genom köp, skall såsom normalpris anses
det avtalade priset med de justeringar som erfordras på grund av att köpet
avslutats under förutsättningar vilka avvika från vad som sägs i 1 mom.

3 mom. Det åligger varuhavare eller, i fråga om vara som införes för annans
räkning, denne att lämna de uppgifter och förete de handlingar som
kunna erfordras för fastställande av normalpriset.

4 mom. Till kontroll å riktigheten av lämnade uppgifter är uppgiftslämnaren
skyldig att pa anfordran för granskning tillhandahålla generaltullstyrelsen
eller av styrelsen för ändamålet bemyndigad tulltjänsteman handelsböcker,
affärskorrespondens och övriga för nämnda ändamål erforderliga
handlingar, härunder inbegripna handlingar rörande försäljning av den
införda varan. Enahanda skyldighet åligger ock annan, som bedriver verksamhet
av sådan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för värdekontrollen
kunna hämtas av anteckningar eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens
bedrivande.

Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att
den icke förorsakar hinder i verksamheten för den vars handlingar äro föremål
för granskning. Hava handelsböcker eller andrp handlingar överlämnats
för granskning, skola de så snart ske kan återställas.

Den som verkställer granskningen må taga del av handlingar av betydelse
för granskningen utan hinder därav att den, vars handlingar äro föremål
för granskning, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings innehåll
av beskaffenhet som nu sagts eller anser den, vars handlingar skola
granskas, att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att handlingens
innehall ej kommer till annans kännedom, må dock länsstyrelsen i
det län, där han är bosatt, på framställning av honom, när synnerliga skäl

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

föranleda det, förordna att handlingen skall undantagas från granskningen.
Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

5 mom. Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt 3 eller
4 mom. eller med stöd därav meddelade föreskrifter, må generaltullstyrelsen
utsätta lämpligt vite ävensom i förekommande fall utdöma försuttet vite.
Mot beslut att förelägga vite må talan ej föras.

4 §.

1 mom. Emballage, vari varor införas, skall icke beläggas med särskild
tull, om ej emballaget är att anse som självständig handelsvara.

2 mom. För särskilt inkommande emballage ävensom sådant med varor
inkommande emballage, som enligt 1 mom. skall beläggas med särskild tull,
åtnjutes tullfrihet, om emballage av samma beskaffenhet och mängd antingen
utförts av varuhavaren inom viss tid före införseln eller är avsett att utföras
av honom inom viss tid efter införseln.

Angående tid som nyss sagts och de villkor i övrigt, som må befinnas erforderliga
för här avsett medgivande, förordnar Konungen.

3 mom. Från svensk frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor
dit införts, likställes med emballage vari varor införas.

4 mom. För godsbehållare (containers) och lastpallar (pallets) åtnjutes
tullfrihet under enahanda förutsättningar som sägs i 2 mom.

5 §.

1 mom. På villkor, som Konungen bestämmer, åtnjutes befrielse från tull
för:

a) ämnen (enkla kemikalier och droger), vilka endast eller i huvudsaklig
mån finna användning såsom läkemedel eller för tillredning av läkemedel;

b) varor, vilka äro avsedda att användas uteslutande som material för tillverkning
av läkemedel, hänförliga till tulltaxenr 30.03, eller av ämnen som
avses under a);

c) varor, vilka äro avsedda att användas uteslutande såsom vulkningsacceleratorer
eller antioxidanter för gummiindustrin eller såsom tillsats till
mineraloljor för motverkande av knackning, oxidation, korrosion eller hartsbildning,
för reglering av viskositeten eller för andra liknande ändamål;

d) garn, bind- och "segelgarn, tågvirke, linor och liknande material, vilka
äro avsedda att användas uteslutande för tillverkning av fisknät; samt

e) delar, tillbehör och material, vilka av lufttrafikföretag eller andra flygplansägare
införas för att användas uteslutande för ombyggnad, reparation,
inredning eller utrustning av luftfartyg.

2 mom. På villkor, som Konungen bestämmer, må delar och tillbehör ävensom
material av plast, gummi, textilvara eller glas för tillverkning av bilar,
med undantag av ringar och övriga i tulltaxenr 40.11 upptagna artiklar, införas
mot en tull motsvarande fyra femtedelar av tullen för bilar som införas
under enahanda omständigheter.

6 §.

1 mom. Tullfrihet må åtnjutas för svensk eller i Sverige förlullad vara,
som efter utförsel återinföres utan att hava undergått bearbetning.

Vid bedömande av huruvida vara undergått bearbetning skall bortses från
åtgärd, som icke höjt varans värde för varuhavaren eller som allenast inneburit
ett i utlandet nödvändiggjort avhjälpande av bristfällighet i syfte att
sätta varan i användbart skick.

2 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som i utlandet undergått re -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

paration, må återinföras mot tull, motsvarande 10 % av det belopp, som betingats
för reparationen.

3 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som i utlandet undergått annan
bearbetning än reparation, må återinföras mot nedsatt tull. Vid beräkning
av sådan tull skola bestämmelserna i 4 mom. nedan äga motsvarande
tillämpning.

4 mom. För vara, som helt eller delvis tillverkats av svenskt eller i Sverige
förtullat material, må tullen nedsättas med belopp, som motsvarar tull å
sagda material, därest det införts under enahanda omständigheter som den
förstnämnda varan.

5 mom. Har tillverkningen av värdetullbelagd vara innefattat svenskt
konstruktionsarbete eller annan liknande prestation, må tullen nedsättas
med så stor del, som motsvarar värdet av sagda prestation i förhållande till
hela normalpriset.

6 mom. Konungen äger fastställa närmare villkor för åtnjutande av de i
1—5 mom. avsedda förmånerna.

7 §•

Har inkommen vara, under transporten till införselorten eller efter ankomsten
dit men innan varan anmälts till förtullning, av tillfällighet lidit
skada annorledes än genom förskämning, må, därest tull enligt tulltaxan
skall beräknas efter annan grund än värdet, nedsättning i tullen medgivas
med belopp, som svarar mot den av skadan förorsakade minskningen i
varans värde. Värdet av varan såväl i oskadat som i dess skadade skick
fastställes i enlighet med vad i 3 § för där avsett fall föreskrives.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid förtullning
av skadat haverigods och sjöfynd.

8 §•

Tullfrihet åtnjutes för:

1. varor, som inkomma för medlems av det kungliga huset räkning;

2. varor, som införas av person vilken tillhör främmande makts härvarande
beskickning eller är av främmande makt här i riket anställd såsom
konsul, allt i den mån Konungen därom förordnar, därvid i förekommande
fall hänsyn må tagas till huruvida den främmande makten medgiver Sverige
motsvarande förmån;

3. varor, som införas för sådana organisationers eller personers räkning
vilka avses i lagen den 10 juli 1947 (nr 511) om särskilda förmåner för vissa
internationella organisationer, enligt vad därom bestämts i stadga eller
avtal vartill Sverige anslutit sig;

4. varor, som annorledes än i handelssyfte eller eljest för yrkesmässig
förbrukning införas av resande eller å transportmedel anställda personer,
i den mån Konungen därom förordnar;

5. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och
andra dylika föremål, som inresande yrkesutövare inför i och för sin yrkesutövning,
därest de äro avsedda att av honom användas under tillfälligt uppehåll
i riket samt tullanstalten icke med hänsyn till varornas mängd eller
beskaffenhet finner tullfrihet böra medgivas allenast på sätt i 10 § punkten 3
sägs;

6. förnödenheter medförda på och avsedda för transportmedel, som inkommer
i trafik, för så vitt förnödenheterna med avseende å beskaffenhet och
mängd skäligen kunna anses motsvara behovet;

7. proviant medförd på transportmedel, som inkommer i trafik, och av -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 5

sedd för besättning eller passagerare, i den mån Konungen därom förordnar; 8.

livsförnödenheter avsedda för och införda samtidigt med från utlandet
inkommande djur, i den mån förnödenheterna prövas icke överstiga behovet
under djurens transport till bestämmelseorten;

9. ventilationstrummor av trä för lastrum samt bastmattor och annan s. k.
garneringsmateriel, uppenbarligen avsedd endast att skydda gods under
transport, därest föremålen icke införas i handelssyfte;

10. inventarier och annan till last ej hänförlig materiel, tillhörande förolyckat
fartyg eller luftfartyg; ävensom sjöfynd, som enligt vad särskilt är
stadgat av tullanstalt utlämnas till bärgaren utan att bärgningen kungöres;

11. likkistor med lik; urnor med aska av lik; ävensom kransar och blommor
avsedda till minnesgärd åt avliden person;

12. varor, som annorledes än i handelssyfte eller eljest för yrkesmässig
förbrukning införas av personer vilka inflytta från utlandet eller efter längre
tids utlandsvistelse återvända därifrån, i den mån Konungen därom förordnar; 13.

varor, som införas i anledning av arv, testamente eller gåva (härunder
inbegripet utmärkelsetecken), ävensom varor, som inköpts för från utlandet
skänkta medel, allt i den mån Konungen därom förordnar;

14. varuprov, mönster och modeller, som vid införseln eller efter nedskärning,
makulering eller annan dylik åtgärd i samband med tulltaxeringen
hava intet eller allenast obetydligt handelsvärde eller som med hänsyn till
material eller utförande tydligen äro avsedda endast att utvisa varors beskaffenhet
eller användning, ävensom, i den mån Konungen därom förordnar,
kinematografisk film samt kataloger, prislistor och annat merkantilt
tryck rörande varor och tjänster, som erbjudas från utlandet;

15. typisk markutrustning och speciell undervisningsmateriel, som användes
vid eller i samband med civil luftfart, när införseln företages av luftfartsmyndigheten
eller lufttrafikföretag, så länge varorna användas för ifrågavarande
ändamål;

16. varor, som införas för tillfällig användning vid aktuellt räddnings- eller
bärgningsföretag eller därmed jämförlig humanitär hjälpaktion;

17. materiel för undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella ändamål,
i den mån Konungen därom förordnar;

18. materiel för turistpropaganda, i den mån Konungen därom förordnar;

19. blanketter till passersedlar, godslistor och dylika handlingar, som äro
avsedda att begagnas vid in- och utförsel av varor eller vid internationell
samfärdsel.

0 §•

Tullfrihet må i den omfattning Konungen förordnar åtnjutas för varor
som införas i egentlig gränstrafik.

10 §.

Tullfrihet under viss tid må medgivas för:

1. varor, som inkomma för alt undergå reparation, bearbetning, komplettering
eller emballering, eller för all användas såsom material vid sådan
behandling av exportvaror, allt under förutsättning att behandlingen icke
omöjliggör direkt identifiering av de införda varorna;

2. verktyg och instrument av speciellt utförande, som inkomma för att användas
vid tillverkning av viss exportvara, ävensom varor, som inkomma
för att användas vid avprovning av viss exportvara, allt under förutsättning
att artiklarna ställas till förfogande av den utländske köparen av exportvaran; -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

3. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och
andra dylika föremål, vilka införas under sådana omständigheter som i 8 §
punkten 5 avses men för vilka tullfrihet enligt nämnda författningsrum icke
medgives;

4. utrustning för cirkusar, tivolin eller andra liknande företag, som endast
tillfälligt uppehålla sig i riket;

5. varor, som införas för tillfälligt bruk vid teaterföreställningar eller
vid kongresser, officiella festligheter, idrottstävlingar eller andra liknande
arrangemang av internationell karaktär;

6. varor, som äro avsedda för utställningar och mässor;

7. varuprov, mönster och modeller, för vilka tullfrihet icke medgives enligt
8 § punkten 14;

8. varor, som äro avsedda att avprovas och eventuellt återutföras, dock
endast då fråga är antingen om enstaka föremål eller om varor, som icke
skäligen kunna antagas vara införda i försäljningssyfte;

9. urvalssändningar av mattor, pälsvaror eller andra varor, som på grund
av varornas speciella utförande eller särprägel icke kunna betraktas såsom
varuprov, därest varorna äro avsedda att eventuellt delvis kvarstanna i riket
men i övrigt återutföras;

10. djur, som införas för avelsändamål.

Angående den tid och de villkor i övrigt, under vilka här avsedd tullfrihet
må åtnjutas, förordnar Konungen.

11 §■

Konungen äger förordna om tullfrihet under viss tid för transportmedel,
som endast tillfälligt skall användas inom riket, ävensom för särskilt inkommande
delar och tillbehör, avsedda till reparation av sådant transportmedel.

12 §.

Har transportmedel eller annan vara, beträffande vilken tullfrihet under
viss tid medgivits enligt denna förordning, innan nämnda tid utgått blivit
förstörd eller gått förlorad eller blivit så svårt skadad, att varan finnes icke
kunna iståndsättas, må generaltullstyrelsen, där så med hänsyn till omständigheterna
finnes skäligt, medgiva att tull ej skall utgå eller skall utgå endast
för sådana delar av varan, som befinna sig i användbart skick.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om emballage
eller annan vara, för vilken tullfrihet enligt 4 § 2 eller 4 mom.
medgivits under hänvisning till att vara av samma beskaffenhet och mängd
är avsedd att utföras inom viss tid.

13 §.

I fråga om varuslag, som icke eller endast i ringa omfattning är föremål
för tillverkning inom landet, äger Konungen, där så prövas lämpligt, för en
tid av högst två år i sänder förordna, att tull icke skall utgå.

14 §.

Tull skall i fråga om varje varuparti, som särskilt anmälts till förtullning,
påföras i hela kronor, så att överskjutande öretal bortfaller.

15 §.

Konungen eller efter Konungens förordnande generaltullstyrelsen äger,
när synnerliga skäl därtill äro, helt eller delvis medgiva befrielse från tull.

Om restitution av tull och vad därmed har samband är särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

16 §.

Konungen meddelar de särskilda föreskrifter, som erfordras för tillämpning
av denna förordning och av tulltaxan samt till förekommande av missbruk
av tullfrihet eller annan förmån, som är medgiven enligt nämnda författningar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960, från och med vilken dag
tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) skall upphöra att gälla.

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Den nya förordningen skall, vad angår tullfrihet under viss tid, äga
tillämpning jämväl beträffande transportmedel eller annan vara, som införts
före ikraftträdandet, såvitt avser tiden därefter; dock skall icke härigenom
inskränkning ske i förmån, som medgivits enligt de äldre bestämmelserna.

2. Bestämmelserna i 5 § 1 mom. a) och b) nya förordningen skola, så
länge tull enligt tulltaxan utgår för penicillin samt salter och andra derivat
därav, icke äga tillämpning å nämnda varor, ej heller å varor vilka äro
avsedda att användas uteslutande såsom material för tillverkning av sådana
produkter.

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till författningsrum,
som motsvaras av bestämmelse i den nya förordningen, skall hänvisningen
i stället avse den nya bestämmelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 mars 1960.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om revision av tulliaxeförordningen
och anför därvid följande.

1. Inledning

Grundläggande bestämmelser om uttagande av tull är meddelade i en av
riksdagen antagen förordning, tulltaxeförordningen (SFS 1929:316), vars
i 1 § meddelade huvudstadgande innebär att till riket införda varor skall
beläggas med tull enligt tulltaxan. Härutöver innehåller tulltaxeförordningen
dels vissa stadganden av mera omedelbar betydelse för tillämpningen av
taxan, t. ex. regler angående beräkningen av varors tullpliktiga vikt och
värde, och dels vissa bestämmelser som kan sägas utgöra undantag från den
i 1 § intagna huvudregeln. Dessa undantagsbestämmelser avser införsel som
sker under sådana omständigheter att intresset av tullfrihet eller tullättnad
ansetts väga tyngre än de fiskala och protektionistiska motiv som kan ligga
bakom taxan. Vissa av de åsyftade bestämmelserna innebär definitiv befrielse
från tull (s. k. särskild tullfrihet). Som ett specialfall härav kan betraktas
den tullfrihet, som medgives gränsbefolkningen för varor i egentlig
gränstrafik. Andra undantagsbestämmelser medgiver temporär tullfrihet,
d. v. s. tullfrihet under förutsättning att varorna efter viss tid återutföres.
Vidare finnes särskilda regler angående s. k. tullindring, d. v. s. den nedsättning
i jämförelse med eljest utgående tull, som medgives för varor vilka
återinföres efter att i utlandet ha undergått reparation eller bearbetning,
ävensom angående tullnedsättning för skadade varor. Närmare föreskrifter
angående tillämpningen av tulltaxeförordningens bestämmelser är enligt bemyndigande
meddelade av Kungl. Maj:t i en särskild kungörelse (SFS 1953:
655) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen. Vidare har generaltullstyrelsen
i en kungörelse (tullverkets författningssamling 1953: 203)
med anvisningar till dessa tillämpningsföreskrifter utfärdat stadganden med
karaktär av ordningsföreskrifter eller regler för tullverkets interna arbete.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

I samband med sitt arbete på revision av tulltaxan hade 1952 års tulltaxckommitté
i uppdrag att verkställa en översyn jämväl av tulltaxeförordningen.

I sitt betänkande med förslag till ny tulltaxa (SOU 1956: 14—16) framlade
kommittén förslag till ändring av vissa bestämmelser i förordningen
avseende med tulltaxans tillämpning direkt sammanhängande frågor. Kommittén
slutförde sedermera sitt arbete genom att i ett särskilt betänkande
(SOU 1956:60) framlägga förslag till helt ny tulltaxeförordning; i betänkandet
framlades även utkast till tillämpningsföreskrifter i den utsträckning
som erfordrades för att klargöra den åsyftade sakliga innebörden av
stadgandena i tulltaxeförordningen. Nämnda förslag och utkast torde få bifogas
statsrådsprotokollet i detta ärende (Bihang 1 och 2).

Över kommitténs betänkande med förslag till ny tulltaxeförordning har
efter remiss yttranden inkommit från generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen,
flygförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
luf tf artsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, skolöverstyrelsen, överstyrelsen
för yrkesutbildning, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, sjöfartsstyrelsen,
länsstyrelserna i Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län (endast
i vad avser gränstrafik), Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Svenska
bankföreningen, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks-
och småindustriorganisation, Svensk industriförening, Sveriges lantbruksförbund,
i vars yttrande Riksförbundet Landsbygdens folk instämt,
Kooperativa förbundet, Svenska handelsagenters förening, överstyrelsen för
de tekniska högskolorna, statens medicinska forskningsråd, till vars yttrande
kanslern för rikets universitet anslutit sig, atomkommittén, statens
naturvetenskapliga forskningsråd, Rädda barnens riksförbund, Svenska turistföreningen,
Svenska turisttrafikförbundet, Kungl. automobilklubben,
Motormännens riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Sveriges
redareförening och Sveriges speditörförbund.

Därjämte har fullmäktige i riksbanken, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,
Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige,
utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna samt Svenska unescorådet
beretts tillfälle avge yttranden utan att begagna sig därav.

Genera]tullstyrelsen har överlämnat yttranden från samtliga tulldirektioner,
tullkammare, gränstullkammare, kustdistriktchefer och tullfiskaler
ävensom från Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening.

Statens biltrafiknämnd har bifogat yttranden från Sveriges automobilhandlareförbund
och Sveriges automobilindustriförening ävensom en till
nämnden inkommen skrivelse från Scandinavian Airlines System.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i
Stockholm, Norrköping, Jönköping, Visby, Malmö, Göteborg, Karlstad, Örebro,
Sundsvall och Luleå ävensom en till kollegium inkommen skrivelse från
Scandinavian Airlines System.

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogat yttranden från landsfiskalerna
i Finnskoga, Järnskogs, Torsby och Charlottenbergs landsfiskalsdistrikt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat yttranden från Tornedalskommunernas
förbund, Haparanda stad, landsfogden i länet samt landsfiskalerna
i Haparanda och Karesuando distrikt.

Sveriges köpmannaförbund har till sitt yttrande fogat en skrivelse från
Sveriges speceri- & lanthandlareförbund.

I samband med förslaget till ny tulltaxa framlades vid 1958 års riksdag
förslag till vissa av den nya tulltaxan aktualiserade ändringar i tulltaxeförordningens
bestämmelser (prop. A 128 = B 5). I uttalande till statsrådsprotokollet
i detta ärende framhöll jag att åtskilliga av de i tulltaxekommitténs
betänkanden behandlade spörsmålen var eller kunde väntas bli
föremål för vidare utredning inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet.
Frågan om en mera fullständig revision av tulltaxeförordningen borde
därför upptagas i ett senare sammanhang. I enlighet härmed borde i då förevarande
sammanhang endast sådana ändringar genomföras som ägde
mera omedelbart samband med den nya taxan. Det förslag som då framlades
hade därför fått ungefär samma omfattning som kommitténs första
förslag och hade väsentligen utarbetats på grundval därav. Förslaget i fråga
blev med ett mindre tillägg godtaget av riksdagen, och ändringarna i tulltaxeförordningen
trädde i kraft samtidigt med den nya tulltaxan den 1 januari
1959.

Förut berörda arbete inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet har
bedrivits genom ett särskilt tullexpertutskott. Resultatet av expertutskottets
arbete har framlagts i form av ett till samarbetsutskottet överlämnat förslag
till en överenskommelse mellan de nordiska länderna om bl. a. gemensamma
tulladministrativa bestämmelser. Enär en dylik överenskommelse icke
synes vara aktuell i det läge, vari frågan om det nordiska ekonomiska samarbetet
för närvarande befinner sig, torde något formellt förslag från utskottets
sida i denna angelägenhet icke för närvarande vara att vänta.

Anledning synes icke föreligga att längre uppskjuta den planerade fullständiga
revisionen av tulltaxeförordningen. Tillkomsten av konventionen
angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)
gör det också angeläget att bestämmelserna i tulltaxeförordningen moderniseras.
Inom finansdepartementet har därför, på grundval av tulltaxekommitténs
förslag och med beaktande av inkomna yttranden ävensom förut
berörda nordiska förslag samt ett antal till departementet inkomna framställningar
i hithörande ämnen, utarbetats förslag till mj tulltaxeförordning.
Beträffande de synpunkter och överväganden som legat till grund för utformningen
av detta förslag lämnas i det följande en närmare redogörelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

2. Allmänna synpunkter

Tulltaxekommittén

I sitt arbete med översyn av tulltaxeförordningen har kommittén särskilt
beaktat de olika stadgandenas fördelning mellan själva förordningen och
tillämpningsföreskrifterna. Tulltaxeförordningen har successivt ändrats och
kompletterats med nya bestämmelser efter hand som behov därav visat sig
föreligga. Detta har varit fallet icke minst på senare tid, då stor internationell
livaktighet förekommit på tullområdet, vilken resulterat i konventioner
som påverkat den svenska lagstiftningen. Att bestämmelserna på detta sätt
anpassas efter utvecklingen får enligt kommitténs uppfattning anses självklart,
men kommittén anser det önskvärt att riksdagen icke betungas med
alltför bagatellartade frågor. Tulltaxeförordningen har vidare icke minst på
grund av de sålunda under årens lopp vidtagna ändringarna och kompletteringarna
kommit att bli mycket detaljerad och svåröverskådlig, något som
i viss mån får tillskrivas den fiskala inställning i tullfrågor som tidigare
gjort sig gällande i större utsträckning än som numera torde anses nödvändigt.
Medgivna lättnader har ofta omgärdats med restriktioner som icke
längre kan anses sakligt motiverade. Kommittén har därför i sitt revisionsarbete
i stort sett följt två huvudlinjer, nämligen dels att i själva tulltaxeförordningen
endast bibehålla mera generella stadganden och i största möjliga
utsträckning överföra detaljregleringen till tillämpningsföreskrifterna,
och dels att förenkla bestämmelserna genom avskaffande av omotiverade begränsningar
i medgivna förmåner.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen framhåller å ena sidan att kommitténs förslag i vissa
delar innebär en liberalisering, vilket kan medföra en förenklad handläggning,
å andra sidan att vissa av de av kommittén föreslagna stadgandena i
många fall torde bli betydligt svårare och mera arbetskrävande att tillämpa
än motsvarande nu gällande bestämmelser. Det torde också få förutsättas
att sådana fall i större utsträckning än hittills kommer att föras vidare till
styrelsens och Kungl. Maj :ts prövning. Styrelsen framhåller i detta sammanhang
även att den vidsträckta delegation till Kungl. Maj:t i fråga om
detaljregleringen, som kommittén föreslagit, medför ökade möjligheter att
dispensvis få ansökningar om förmåner i tullhänseende prövade av Kungl.
Maj :t.

Kommerskollegium konstaterar alt kommittén i sitt arbete syftat till en
förenkling och rationalisering av bestämmelserna och därvid strävat efter att
i själva tulltaxeförordningen bibehålla endast mera generella stadganden
och i största möjliga utsträckning överföra detaljregleringen till tillämpningsföreskrifterna.
Kollegium anser en sådan inställning vara riktig och

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

finner den av kommittén gjorda avgränsningen i huvudsak väl avvägd. Den
andra huvudlinjen i kommitténs arbete för en förenkling av tulltaxeförordningen
har varit att söka avskaffa enligt kommitténs åsikt omotiverade
begränsningar i medgivna förmåner. Härjämte har tillkommit vissa nya tullfrihetsmedgivanden
som ur humanitär synpunkt framstår som angelägna.
Den uppmjukning av de nuvarande bestämmelsernas i många fall alltför restriktiva
innebörd, som härigenom vunnits, finner kollegium helt allmänt
vara önskvärd.

Grossistförbundet anser det tillfredsställande, att kommittén följt principen
att icke onödigtvis belasta förordningen med detaljbestämmelser och
att sålunda i själva tulltaxeförordningen endast upptagits mera generella
stadganden, medan detaljregleringar huvudsakligen intagits i tillämpningsföreskrifterna.
Förbundet förutsätter emellertid att önskemål beträffande
ändringar i tillämpningsföreskrifterna, som i framtiden kan komma att
framställas och bedömas som ändamålsenliga, i större utsträckning än hittills
skall vinna beaktande.

Nordiska utskottet

Förslaget till överenskommelse mellan de nordiska länderna om gemensamma
tulladministrativa bestämmelser avser endast sådana spörsmål, beträffande
vilka det ansetts nödvändigt att förenhetliga de olika ländernas
bestämmelser vid genomförandet av en nordisk tullunion. I förslaget behandlas
därför endast spörsmål av mer eller mindre kommersiell betydelse. I
fråga om sådan införsel som icke kan anses påverka konkurrensförhållandena
i det nordiska tullområdet skulle länderna ha fria händer att utforma
sina egna bestämmelser. Till denna senare kategori hör exempelvis bestämmelserna
om tullfrihet för resgods, flyttsaker, hemgift och gåvor. I materiellt
hänseende innebär det nordiska förslaget i likhet med tulltaxekommitténs
förslag huvudsakligen liberaliseringar. Förslaget har utarbetats med
beaktande av att svårigheter kan uppstå när det gäller att samordna lagstiftningen
i flera länder, vilkas bestämmelser ofta utformats från helt olika
förutsättningar. Därför har förslaget i mycket karaktären av en kompromiss.
I formellt hänseende må framhållas att förslaget icke avser att binda
länderna i fråga om bestämmelsernas författningstekniska utformning.
Förslaget har därför icke någon betydelse för bedömande av frågan om författningsmaterialets
fördelning mellan själva tulltaxeförordningen och de
därtill hörande tillämpningsföreskrifterna.

Departementschefen

Kommitténs förslag innebär i stort sett en rationalisering och liberalisering
av hittills gällande bestämmelser på förevarande område. I den mån
remissinstanserna anfört några allmänna synpunkter på kommitténs förslag
har de hälsat förslaget med tillfredsställelse. Givet är att införandet av nya
förmåner i tullhänseende stundom kan medföra en viss komplicering av bestämmelserna,
en olägenhet som får vägas mot de fördelar som ur andra
synpunkter står att vinna. Förslaget att i tulltaxeförordningen upptaga mera

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

generella stadganden och beträffande detaljregleringen hänvisa till tillämpningsföreskrifterna
synes vara ändamålsenligt. 1 betraktande av vad sålunda
anförts finner jag mig kunna biträda kommitténs allmänna uppläggning
av revisionsarbetet.

I sammanhanget bör anmärkas, att den här tillstyrkta metoden att upptaga
detaljregleringen i tillämpningsföreskrifterna inte innebär någon principiell
avvikelse från vad som redan nu gäller. Även den nuvarande lagstiftningen
är i väsentliga delar uppbyggd på detta sätt. Kungl. Maj :t äger dels
en allmän befogenhet att meddela tillämpningsföreskrifter, dels en rätt att
inom ramar, som uppdrages i förordningen, utforma de närmare villkoren
för särskild tullfrihet in. in. Förslaget innebär endast en mera konsekvent
tillämpning av de principer på vilka den nuvarande förordningen sålunda är
grundad. Jag har emellertid i mera väsentliga frågor ansett mig böra redan i
detta sammanhang ange riktlinjer för innehållet i de blivande tillämpningsföreskrifterna.
Min avsikt är att de begärda befogenheterna skall utnyttjas
med all försiktighet. Jag är sålunda beredd att underställa riksdagen viktigare
ändringar i vad här angivits liksom betydelsefullare nu icke förutsedda
medgivanden av tullfrihet eller tullindring.

När det gäller den närmare utformningen av bestämmelserna i tulltaxeförordningen
uppställer sig frågan vilken betydelse som bör tillmätas det
nordiska förslaget till överenskommelse rörande gemensamma tulladministrativa
bestämmelser. Därvid må framhållas att förslaget avser förhållandena
i en tillämnad tullunion, vid vilken det skulle vara nödvändigt att
uniformera åtskilliga bestämmelser på förevarande område. I det läge vari
det nordiska ekonomiska samarbetet nu befinner sig torde något behov av
en så långt driven uniformering av tullagstiftningen icke vara för handen.
Detta hindrar icke att det skulle vara av värde om en så långt möjligt enhetlig
nordisk lagstiftning på detta område kunde komma till stånd. Från
dessa utgångspunkter synes det mig naturligt att vid utformningen av de
svenska bestämmelserna såvitt möjligt beakta det nordiska förslaget men
å andra sidan icke låta detta bliva utslagsgivande om det på svensk sida
föreligger ett klart intresse av en annan utformning.

Framhållas må i detta sammanhang att bildandet av den Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) i stort sett icke inverkar på tulltaxeförordningens
utformning. Den avtrappning av tullsatserna, som skall genomföras
inom ramen för avtalet om EFTA, är sålunda avsedd att regleras i särskild
författning. Frånsett någon enstaka detalj innehåller tulltaxeförordningen
i övrigt icke några bestämmelser som är beroende av nämnda avtal.
Icke desto mindre torde bildandet av EFTA få anses understryka önskvärdheten
av den modernisering av förordningen varom nu är fråga.

I detta sammanhang må också anföras vissa synpunkter på en fråga av
i viss mån principiell natur. Tulltaxeförordningen innefattar såsom förut
anförts bl. a. bestämmelser om temporär eller definitiv tullfrihet för varor
som införes för viss användning eller eljest under särskilda omständigheter.
I betydande utsträckning föreligger internationella överenskommelser
om medgivande av dylika förmåner. I vissa fall är förmånerna oberoende av

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

varornas art, men i andra fall avser de endast särskilt angivna varuslag. I
sistnämnda fall kan det inträffa att en del av de åsyftade varuslagen är tullfria
enligt taxan. Hittills har man i dylika fall vid angivande i tulltaxeförordningen
av de förmånsberättigade varuslagen icke medtagit sådana varor.
Ett dylikt förfarande kan uppenbarligen ha vissa praktiska fördelar, i det
att möjligheter ofta föreligger att förenkla bestämmelserna. Emellertid har
metoden också nackdelar. Dessa hänför sig framför allt till det förhållandet
att beträffande indirekta skatter, införselavgifter och importregleringar
ofta föreligger behov att medgiva undantag motsvarande vad som gäller i
fråga om tullen. I praktiken kan detta på ett enkelt sätt ske genom att undantagsbestämmelserna
anknytes till tulltaxeförordningen. Har man emellertid
i den där förekommande uppräkningen uteslutit vissa varuslag, som i
och för sig vore berättigade till tullfrihetsförmånen, av den anledningen att
de är upptagna med tullfrihet i själva taxan, kan detta uppenbarligen innebära
en icke motiverad begränsning av det undantag i avgifts- eller regleringshänseende,
som man egentligen åsyftat genom ifrågavarande hänvisning.
Denna olägenhet gör sig numera gällande mer än tidigare på grund av
att den nya tulltaxan i större utsträckning än den förut gällande stadgar tullfrihet
för varuslag av den typ som här avses. I betraktande härav bör man
vid utformningen av ifrågavarande tullfrihetsbestämmelser i tulltaxeförordningen
och tillämpningsföreskrifterna i allmänhet icke utesluta i och för
sig tullfrihetsberättigade varuslag av den anledningen att de är upptagna
med tullfrihet i själva taxan. Framhållas bör dock att det av praktiska skäl
icke är möjligt att undantagslöst tillämpa denna princip. De synpunkter
som nu anförts gör sig gällande även beträffande varuslag som utan att
täckas av någon internationell överenskommelse bör komma i åtnjutande
av förmåner av här ifrågavarande slag.

Huvudintresset vid den aktuella revisionen av tulltaxeförordningen knyter
sig till frågan om hur man skall beräkna tullpliktigt värde. Denna fråga
skall närmare behandlas i det följande. Av grundläggande betydelse är i övrigt
det allmänna stadgandet i 1 § att till riket införda varor skall beläggas
med tull enligt tulltaxan samt bestämmelserna i 3 § om tullpliktig vikt.
Dessa bestämmelser synes kunna kvarstå oförändrade i en ny tulltaxeförordning.

Bestämmelsen om att till riket införda varor skall beläggas med tull enligt
tulltaxan fick sålunda sin nuvarande lydelse i samband med den år 1958
genomförda tulltaxerevisionen. Stadgandet rörande beräkning av varas tullpliktiga
vikt erhöll också sin nuvarande utformning vid den år 1958 verkställda
revisionen. Regeln som sådan beröres icke av det föreliggande nordiska
förslaget, vilket emellertid innehåller vissa detaljbestämmelser rörande
sättet för beräkningen av den tullpliktiga vikten. I den mån bestämmelser
av ifrågavarande slag är erforderliga för svenskt vidkommande torde
de ha sin plats i tillämpningsföreskrifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

3. Tullpliktigt värde

Frågan om accepterande av Bryssel-definitionen

Inom den tidigare i Bryssel verksamma Studiegruppen för en europeisk
tullunion upprättades den 15 december 1950 tre konventioner, nämligen angående
upprättandet av ett råd för samarbete på tullområdet, angående nomenklatur
för klassificering av varor i tulltarifferna samt angående varors
tullvärde. Samtliga konventioner har undertecknats av Sverige, sedan
Kungl. Maj:t för sin del den 16 mars 1951 godkänt desamma. Konventionerna
är emellertid underkastade ratificering, för vilken kräves riksdagens
godkännande. Sådant godkännande har utverkats i fråga om de båda förstnämnda
konventionerna, vilka därefter ratificerats av Sverige. Ratificering
av tullvärdekonventionen kan icke ske förrän den svenska lagstiftningen
på området omarbetats till överensstämmelse med konventionen; riksdagens
godkännande av densamma har därför ansetts böra utverkas först i
samband med en revision av tulltaxeförordningen.

I syfte att förbereda de erforderliga författningsändringarna uppdrog
Kungl. Maj:t år 1951 åt generaltullstyrelsen att utarbeta förslag i ämnet.
Över förslaget avgavs yttranden av kommerskollegium, statens handelsoch
industrikommission samt Svenska bankföreningen; vid kommerskollegiets
utlåtande hade fogats yttranden av handelskamrarna i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Gävle samt Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges lantbruksförbund och Kooperativa förbundet. Handlingarna i ärendet
överlämnades därefter till tulltaxekommittén för att tagas i övervägande
vid fullgörandet av kommitténs utredningsuppdrag.

Tulltaxekommittén har efter en ingående analys av innehållet i den till
konventionen knutna värdedefinitionen förordat ratificering av konventionen.
I överensstämmelse härmed har kommittén i sitt förslag till ny tulltaxeförordning
utformat bestämmelserna rörande beräkning av varors tullvärde
i enlighet med de i nämnda definition nedlagda principerna samt med
beaktande av det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget ävensom de
däröver avgivna yttrandena. I remissyttrandena över tulltaxekommilléns
förslag till ny tulltaxeförordning har nu ifrågavarande spörsmål spelat en
betydande roll. Frågan har också varit aktuell i samband med det inom nordiska
ekonomiska samarbetsutskottet bedrivna arbetet på utformningen av
gemensamma tulladministrativa bestämmelser för de nordiska länderna.

Bryssel-konventionen

Texten till den sålunda aktualiserade konventionen torde såsom bihang
få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende (Bihang 8). Konventionen innebär
i huvudsak följande. Fördragsslutande part skall i sin nationella lagstiftning
införa den definition av tullvärdet som angives i bilaga I till kon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

ventionen. Därjämte skall vid tillämpning av definitionen iakttagas bestämmelserna
i vissa i bilaga II till konventionen intagna anmärkningar. Varje
part har emellertid rätt att modifiera definitionens text genom att i densamma
intaga bestämmelserna i nämnda anmärkningar eller genom att
giva definitionen sådan juridisk form, som kan vara nödvändig för att den
skall erhålla avsedd rättsverkan, i förekommande fall genom att utöka texten
med kompletterande bestämmelser för att precisera definitionens innebörd.
Konventionens efterlevnad skall övervakas av rådet för samarbete
på tullområdet i syfte att säkerställa en likformig tolkning och tillämpning
av densamma; för detta ändamål upprättas inom rådet en särskild värdekommitté.

Enligt värdedefinitionens artikel I skall tullvärdet för vara, som införes
för inhemsk förbrukning, anses vara lika med normalpriset, varmed förstås
det pris, som varan vid den tidpunkt, då tullen blir betalbar, skulle betinga
vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende
köpare och säljare. Vid bestämmandet av normalpriset skall förutsättas,
att varan avlämnats till köparen i den hamn eller på den ort, där den inkommer
till importlandet, och att alla kostnader, som hänför sig till varans
försäljning eller dess avlämnande i sagda hamn eller på sagda ort, åvilar
säljaren, men att alla tullar och avgifter, som utgår i importlandet, åvilar
köparen.

I artikel II angives förutsättningarna för att en »försäljning i öppna marknaden
mellan av varandra oberoende köpare och säljare» skall anses föreligga.

Enligt artikel III skall i fråga om vara, som är tillverkad i överensstämmelse
med en patenterad uppfinning eller åtnjuter mönster- eller modellskydd
eller som införes med utländskt varumärke eller för att försäljas med
utländskt varumärke, normalpriset innefatta värdet av rätten att för varan
använda patentet, mönstret, modellen eller varumärket.

Anmärkning 1 till artikel I innehåller en förklaring om att den tidpunkt,
då tullen blir betalbar, må, allt efter varje enskilt lands lagstiftning, utgöra
dagen för avgivande eller inregistrering av tullanmälan, dagen för erläggande
av tullavgiften eller dagen för avhämtning av varan.

I anmärkning 2 uppräknas vissa av de kostnader, som enligt artikel I
punkt 2 i värdedefinitionen innefattas i normalpriset, däribland fraktkostnader,
provisioner och emballagekostnader.

Enligt anmärkning 3 skall, där priset (per enhet) är beroende av den varukvantitet,
som försäljes, normalpriset fastställas under den förutsättningen,
att försäljningen avser den kvantitet, som är föremål för värdering.

Anmärkning 4 föreskriver att omräkning av utländskt myntslag till importlandets
mjmt skall ske efter den officiella växelkursen i importlandet.

I anmärkning 5 rekommenderas att, då fråga är om vara, som är föremål
för bonafideförsäljning, det pris, som erlagts eller skall erläggas vid
denna försäljning, godlcännes som värde för varan i fråga med förbehåll
för dels lämpliga säkerhetsåtgärder till förebyggande av att tull undandra -

Knngl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

ges genom fiktiva eller falska kontrakt eller priser, dels sådana justeringar
i konlraktspriset, som kan befinnas erforderliga på grund av skiljaktigheter
mellan kontraktsbestämmelserna och det värdebegrepp, som kommit till
uttryck i definitionen.

Anmärkning 1 till artikel III stadgar, att den i nämnda artikel förekommande
bestämmelsen om att normalpriset skall innefatta värdet av rätten
att använda utländskt varumärke kan tillämpas även i fråga om vara, som
införes för att efter vidare bearbetning försäljas med sådant varumärke.

Enligt anmärkning 2 kan, då fråga är om i importlandet inregistrerat varumärke,
nämnda bestämmelse i artikel III begränsas till att gälla endast
under vissa angivna förhållanden.

Tulltaxekommittén

1 sitt betänkande har tulltaxekommittén särskilt behandlat de tre element,
i vilka värdebegreppet uppdelas enligt de till värdedefinitionen knutna
kommentarerna, nämligen priset, tidpunkten och platsen. Kommittén
har vidare diskuterat definitionens tillämpning med avseende å vissa mera
speciella spörsmål. I det följande kommer denna framställning att följas.
Av kommittén behandlade frågor av mera speciell natur kommer dock att
beröras endast i den mån detta med hänsyn till uttalanden av remissinstanserna
eller eljest av särskilda skäl synes påkallat.

Priset. Bryssel-definitionen anger det pris på vilket tullvärdet skall grundas
såsom importvarans pris vid en tänkt försäljning i öppna marknaden
mellan av varandra oberoende köpare och säljare. Detta betyder att liksom
för närvarande det pris som faktiskt erlagts eller skall erläggas för varan
(fakturapriset) icke i och för sig är avgörande för tullvärdets storlek. Kommittén
framhåller emellertid att värdering av importvaran i varje särskilt
fall knappast kan ifrågakomma, utan värdebestämningen måste i praktiken
oftast ske med ledning av fakturan. Detta är för närvarande praxis här i
landet, och i anmärkning 5 till artikel I i tullvärdedefinitionen rekommenderas
de anslutna staterna att tillämpa sådan praxis. Någon principiell erinran
från remissinstansernas sida kan, framhåller kommittén, icke sägas
ha framkommit mot innebörden av det åsyftade priset. Representanter för
handeln har emellertid i andra sammanhang hävdat, att tullen principiellt
borde beräknas efter fakturapriset. Även från nu åsyftat håll har emellertid
medgivits att detta pris under vissa förhållanden icke utgör en lämplig
grundval för beräkningen av tullen. Tydligt är att man för sådana fall finge
tillgripa någon supplementär regel av liknande innehåll som den nu föreslagna
huvudregeln. Anordningen i fråga skulle i de flesta fall leda till samma
resultat som den nu föreslagna. Kommittén anser att vissa fördelar från
principiell synpunkt torde vara förenade med att på sätt Bryssel-definitionen
gör ange en generell huvudregel, som kan gälla utan undantag, och anbefalla
det i praktiken avsedda tillvägagångssättet genom en tillämpningsföreskrift
av det slag som innefattas i förut berörda anmärkning.

Tidpunkten. Valet av den tidpunkt till vilken tullvärdet skall hänföra sig

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr DS

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

har, anför kommittén, i många av de inkomna yttrandena direkt eller indirekt
utsatts för kritik. Eftersom det i allmänhet får antagas vara prisförhållandena
vid liden för inköpet, som blir avgörande för huruvida importen
överhuvud taget kommer till stånd, får enligt kommitténs uppfattning
vissa skäl anses tala för att tullvärdet såsom för närvarande är fallet
hänföres till denna tidpunkt och icke till tiden för importen. Visserligen
torde den till Bryssel-definitionen knutna rekommendationen att basera
tullvärdet på fakturan göra att frågan i de flesta fall icke behöver få någon
praktisk betydelse, men kommittén anser att man icke kan komma
ifrån att den här föreliggande motsättningen mellan den principiella regeln
och den rekommenderade tillämpningen utgör ett osäkerhetsmoment.
Tullvärdets hänförande till tiden för importen kan dock enligt kommitténs
mening i viss mån vara motiverat av att normalpriset enligt värdekonventionen
definieras såsom resultat av en tänkt försäljning. I fall då tullvärdet
av någon anledning icke kan baseras på fakturan utan måste fastställas genom
en faktisk värdering av varorna, torde det också vara lättare att bedöma
värdet vid den aktuella tidpunkten än vid den kanske avsevärt tidigare
dagen för inköpet (i synnerhet som platsen i så fall finge tänkas
ändrad till platsen för inköpet). Kommittén finner det tveksamt huruvida
de skäl som kan tala för att värdet hänföres till importtillfället uppväger
de såväl praktiska som principiella invändningar som kan göras mot denna
anordning.

Platsen. Frågan om vilken plats tullvärdet skall hänföra sig till innebär
i praktiken närmast huruvida frakt och andra kostnader i samband med
varans förflyttning till importorten (i det följande sammanfattas alla dylika
kostnader under uttrycket frakt) skall inräknas i värdet. Bryssel-definitionen
innebär liksom de nuvarande svenska bestämmelserna på området
att tullen beräknas på varornas cif-värde. Fraktens inräknande i värdet
innebär att tullen blir beroende på längden av och sättet för transporten,
och kommittén anser att man ur vissa synpunkter kan finna det tveksamt
huruvida detta är lämpligt. Vidare uppstår problemet hur stor del av
frakten som skall inräknas i tullvärdet, då det erlagda beloppet delvis avser
kostnader för transport inom importlandet. Dessa frågor har särskilt aktualiserats
genom den ökade användningen av flyg, eftersom frakten och därmed
»tullen på frakten» i regel blir avsevärt högre vid detta transportsält
än eljest. Därest icke frakten inräknades i tullvärdet, utan detta beräknades
från lager, fabrik eller motsvarande, skulle man uppenbarligen automatiskt
undgå dessa problem. Kommittén anser emellertid att det torde
vara ofrånkomligt att för statistiskt ändamål fastställa jämväl cif-värdet.
Även om fraktkostnaderna därvid icke skulle behöva uträknas med samma
noggrannhet som vid en tullvärdeberäkning, torde lättnaden i arbetet uppvägas
av nackdelen att behöva arbeta med två olika värden. Liksom när det
gäller tidpunkten kan vidare till stöd för en cif-regel anföras, att det teoretiska
normalpriset lättare kan bedömas på importorten än på inköps- eller
avsändningsorten, en omständighet som dock får anses vara av mindre be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

lydelse, enär det endast mera sällan blir fråga om att fastställa tullvärdet
genom värdering i egentlig mening. Beräkning av tullen på basis av ett cifvärde
har alltså enligt kommitténs uppfattning både fördelar och nackdelar
jämfört med beräkning på basis av ett värde från lager, fabrik eller motsvarande.

Ensamförsäljare. I kommitténs betänkande framhålles att Bryssel-definitionen
är avsedd att tolkas så att hänsyn icke tages till den prisreduktion
som kan föranledas av att importen sker genom ensamförsäljare, innebärande
att det pris som debiteras sådan försäljare icke utan vidare anses motsvara
priset vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende
köpare och säljare. Bakom denna tolkning ligger tanken att ensamförsäljaren
påtager sig vissa försäljningskostnader som den utländske leverantören
eljest själv skulle ha burit. Bryssel-definitionen räknar visserligen
med att tullvärdet skall fastställas med hänsyn till det stadium i distributionskedjan
som det faktiskt rör sig om i det aktuella importfallet.
Införes varan av ett grossistföretag godtages sålunda den nedsättning i priset,
jämfört med vad som skulle ha debiterats vid försäljning till detaljhandlare
eller konsument, vilken föranledes av att en del av distributionskostnaderna
övertages av grossisten. När man icke godtager den ytterligare
överflyttning av distributionskostnaderna, som systemet med ensamförsäljare
kan innebära, torde motiveringen få anses vara, framhåller kommittén,
att distributionsapparaten icke skulle ha erhållit en sådan struktur utan
det särskilda ingrepp, som ett ensamförsäljningsavtal innebär, d. v. s. man
förutsätter att importen vid en helt öppen marknad i regel skulle ha företett
större spridning med därav följande större försäljningskostnader och
högre pris. Även om vissa skäl kan anföras till stöd för Bryssel-definitionens
ståndpunkt i nu berörda fråga, finner kommittén det tveksamt huruvida
de kan anses tillräckligt starka för att på sätt antytts göra skillnad
mellan ensamförsäljare och vanliga grossister. Enligt kommitténs uppfattning
finns det mycket som talar för att låta det avgörande vara huruvida
fråga är om ett köp i fast räkning.

Emballage. Bryssel-definitionens regler angående emballagets inverkan
på tullvärdet får enligt kommitténs uppfattning anses vara ändamålsenliga,
och kommittén har redan i sitt huvudbetänkande framlagt förslag till provisorisk
ändring av 4 § tulltaxeförordningen, innebärande övergång till den
i Bryssel-definitionen nedlagda principen att i tullvärdet skall ingå endast
kostnaden för och icke hela värdet av emballaget.

Växelkurs. Beträffande kursberäkningen för utländsk valuta framhåller
kommittén att fluktuationerna i bankernas noteringar i allmänhet är obetydliga,
i varje fall såvitt angår länder som är medlemmar av internationella
valutafonden, eftersom dennas medlemsstater enligt fondens stadga skall
tillåta valutatransaktioncr mellan sin egen valuta och andra medlemmars
valutor endast till kurser, som avviker från pariteten med högst en procent
(vid avistatransaktioner). Enligt bestämmelse i artikel VII i GATT är det
för övrigt valutafondens parivärden som skall läggas till grund för omräk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ning av utländskt myntslag vid fastställande av varors tullvärde. Att tilllämpningen
av dessa konstanta kurser i stället för de varierande dagliga
noteringarna skulle innebära en stor fördel för det praktiska tullbehandlingsarbetet
anser kommittén ligga i öppen dag. Kommentarerna till Brysseldefinitionen
ger också vid handen att en sådan tillämpning anses stå i överensstämmelse
med definitionen. Därest vårt land skulle ansluta sig till denna
definition, förordar kommittén därför en dylik tolkning av ifrågavarande
bestämmelser, vilken ju för övrigt formellt är nödvändig för oss såsom
GATT-stat. Kommittén framhåller att man i händelse av depreciering eller
appreciering av valutorna icke utan vidare kan tillämpa den nya kursen i
förening med ett fakturavärde som härrör från tiden före ifrågavarande
förändring av valutan. I dylika fall måste man söka fastställa det pris i den
utländska valutan som varor av ifrågavarande slag betingar efter den genomförda
valutaförändringen eller också på annat sätt komma fram till ett
värde som överensstämmer med den grundläggande definitionen.

Flygfrakt. Kommittén har till särskild behandling upptagit spörsmålet
om fraktkostnadernas inräknande i tullvärdet i fall då transporten sker per
flyg och därom anfört följande.

Vad beträffar den speciella frågan om inräknandet i tullvärdet av flygfrakt
torde man från flygbolagens sida göra gällande att detta innebär en
diskriminering i tullhänseende av ifrågavarande transportsätt, medan man
från konkurrerande trafikföretags sida torde finna det fullt i sin ordning
att tullen icke rubbar proportionen mellan kostnaderna för de olika slagen
av frakt. Vilken uppfattning som har mest fog för sig är vanskligt att fastslå.
Emellertid förhåller det sig väl så att man väljer flygfrakt emedan
detta transportsätt medför fördelar framför andra transportsätt, fördelar
som för distributionen såsom helhet i ekonomiskt hänseende bedömes motsvara
(minst) den högre fraktkostnaden. En varas pris kan icke rimligtvis
anses vara på något sätt »för högt» på grund av att det inkluderar flygfrakt,
och det kan därför icke anses vara principiellt oriktigt att en efter
värdet utgående skatt eller annan avgift beräknas efter detta pris. Ingen
skulle väl när under kriget omsättningsskatt utgick på de flesta varuslag
ha kommit på idén att beräkna skatten på ett lägre värde än det faktiska
med den motiveringen att varan fördyrats genom att transporteras med
flygplan. Problemet är för övrigt icke begränsat till flygfrakt utan kan göra
sig mer eller mindre gällande även i fråga om andra transportsätt. Accepterar
man principen att tullvärdet skall beräknas på cif-värdet, finnes därför
enligt kommitténs uppfattning principiellt icke något att erinra mot att
man även i sådana fall, då transporten skett med användande av flyg eller
annat särskilt kostbart transportsätt, inräknar den faktiska transportkostnaden
i tullvärdet. Emellertid förhåller det väl sig så att den höga fraktkostnaden
vid flygtransport delvis motsvaras av högre kostnader efter importen
(t. ex. lagringskostnader) vid begagnandet av andra transportsätt.
Även vid accepterandet av att tullen i princip beräknas på ett cif-värde skulle
man kunna göra gällande att den del av flygfrakten som motsvarar sådana
kostnader icke borde medräknas i tullvärdet. Att verkställa härför
erforderlig uppdelning av flygfrakten torde dock i praktiken icke vara möjligt.
Kommittén har därför kommit till den uppfattningen att anledning
icke föreligger att underkänna Bryssel-definitionens regler angående luftfrakt.
Enligt kommitténs uppfattning torde emellertid hinder icke förelig -

Kungl. Maj:Is proposition nr 98 år 1960

ga att förutom de modifikationer, som redan rekommenderats i kommentarerna
till definitionen, genomföra ytterligare vissa modifikationer i syfte
att i mera extrema fall lindra verkningarna av ifrågavarande bestämmelser.
Förslag framlägges i det följande till tillämpningsföreskrifter i sådant syfte.

Det av kommittén åsyftade förslaget till modifikation av bestämmelserna
går ut på att transportkostnader inte skall medräknas i tullvärdet till högre
belopp än som motsvarar 30 % av värdet exklusive transportkostnader.

Kommitténs slutsatser. Enligt kommitténs uppfattning kan vägande invändningar
mot Bryssel-definitionen framställas i åtskilliga hänseenden.
Kommittén pekar särskilt på tullvärdets principiella anknytning till tiden
för importen och på behandlingen av varor som importeras av ensamförsäljare.
Bryssel-definitionen kan därför icke anses vara någon idealisk lösning
av frågan om utformningen av regler för tullvärdeberäkningen. Enligt
kommitténs uppfattning finnes skäl att överväga huruvida det icke skulle
vara att föredraga att man på svensk sida utarbetade egna bestämmelser i
ämnet. Emellertid anser kommittén det icke kunna bestridas att det skulle
vara av stort värde om man på förevarande område kunde uppnå en större
grad av internationell enhetlighet. Från denna synpunkt måste avsevärd
betydelse tillmätas det faktum, att flertalet västeuropeiska länder och däribland
våra största handelspartner accepterat Bryssel-definitionen. Denna
tillämpades vid tiden för avgivande av kommitténs betänkande av Belgien,
Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal,
Storbritannien, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland samt Österrike. Av
de medlemmar i tullsamarbetsrådet i Bryssel som deltagit i det förberedande
arbetet på Bryssel-definitionen var det endast Danmark, Norge och
Sverige som ännu icke ratificerat konventionen. Tänkbart vore att de nordiska
länderna skulle kunna enas om en annan regel för tullvärdeberäkningen,
men kommittén anser värdet av en gemensam nordisk regel på ifrågavarande
område vara ganska begränsat. Kommittén framhåller i detta sammanhang
att land som ansluter sig till Bryssel-konventionen automatiskt
blir medlem av den inom tullsamarbetsrådet upprättade värdekommittén
och därigenom får vissa möjligheter att påverka tillämpningen av konventionen.
Även frånsett denna synpunkt får internationellt samarbete med enhetliga
bestämmelser på här ifrågavarande område enligt kommitténs uppfattning
tillmätas så stort värde att övervägande skäl kan anses tala för att
Bryssel-definitionen trots sina brister accepteras från svensk sida. Häremot
anses så mycket mindre vara att invända som man med hänsyn till förekomsten
av den förut berörda anmärkning 5 till definitionens artikel I synes
ha möjlighet att tillämpa definitionen på ett sätt som föga avviker från våra
nuvarande tullvärdebestämmelser. Förutsättas kan väl också, säger kommittén,
att vissa möjligheter finnes att när det gäller detaljfrågor anpassa
tillämpningen efter egna synpunkter, åtminstone om dessa, såsom vanligen
torde vara fallet, avser en för importen liberalare tillämpning. Kommittén
anser sig mot bakgrunden av vad sålunda anförts kunna förorda ratificering
från svensk sida av Bryssel-konventionen angående varors tullvärde

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

och har baserat sitt förslag till svenska bestämmelser i ämnet på denna konvention.

Yttrandena

I remissyttrandena har man stundom i ett sammanhang behandlat konventionens
(värdedefinitionens) regler och kommitténs förslag till anpassning
av de svenska bestämmelserna efter konventionens föreskrifter. I det följande
lämnas till en början en redogörelse för uttalanden som får anses närmast
gälla själva konventionen (värdedefinitionen), även om de formellt
avser kommitténs förslag till svenska bestämmelser, under det att uttalanden
som får anses närmast avse själva utformningen av de svenska bestämmelserna
redovisas längre fram.

Priset. Bryssel-definitionens grundläggande bestämmelser i fråga om
beskaffenheten av det pris som tullvärdet skall baseras på kan icke sägas ha
föranlett någon principiell erinran från remissinstanserna (vissa uttalanden
i tillämpningsfrågor redovisas närmare i det följande). Icke heller mot
rekommendationen att med vissa förbehåll godkänna det pris som erlagts
eller skall erläggas för varan (fakturapriset) har någon erinran framställts.
Tvärtom har man i många yttranden påyrkat en fastare anknytning till fakturapriset.
Dessa yrkanden bottnar emellertid främst i en kritisk inställning
till reglerna om den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföras, och behandlas
närmare i det följande.

Tidpunkten. Bryssel-definitionens stadgande att värdet skall hänföra
sig till tidpunkten för importen har föranlett kritik i åtskilliga remissyttranden.
-— Stockholms handelskammare erinrar sålunda om att i tider av politiska
spänningar mycket hastiga prissvängningar kan inträffa. Enligt handelskammarens
uppfattning bör man icke i en dylik situation lägga importdagens
efter köpet onormalt stegrade pris till grund för tullvärdeberäkningen.
Då handelskammaren förutsätter att en svensk anslutning till Brysselkonventionen
kommer till stånd, anser den emellertid knappast realistiskt
att ifrågasätta ett borttagande av förslagets bestämmelser i förevarande hänseende.
Enligt handelskammarens uppfattning bör emellertid övervägas möjligheterna
att närmare precisera de omständigheter under vilka prisjustering
skall företagas. Alternativt framkastar handelskammaren tanken att importörerna
skulle, om de önskar gardera sig mot tullförändringar, kunna anmäla
varor till förtullning redan när fullständiga köpehandlingar föreligger. —
Östergötlands och Södermanlands handelskammare samt handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län anför liknande synpunkter. —- Sveriges
köpmannaförbund anser vissa otympligheter åvila Bryssel-definitionen med
avseende på den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföra sig, men finner
dessa vara av ringa betydelse eftersom det i praktiken liksom hittills skall
vara fakturavärdet som blir avgörande vid beräkningen av tullvärdet. •—
Kooperativa förbundet framhåller att en genomgående tillämpning av regeln
om att varans värde skall hänföra sig till tidpunkten för förtullningen skulle
medföra att en fast kalkylering vid avgivande av offerter på importörens

Kungl. Maj:ts proposition nr 08 år 1060

sida skulle vara förenad med risker för förlust vid kraftig prisstegring under
tiden mellan inköpet och förtullningen. Reglerna anses även inverka på
förutsättningarna för en högsta belåning av ett importerat varuparti. Föibundet
anser att en tolkning av bestämmelserna så att värdet hänför sig till
tiden för inköpet och baseras på fakturan skulle vara förenlig med andan i
Bryssel-konventionen. — Sveriges automobilindustriförening anser att bestämmelserna
erhållit en från såväl principiella som praktiska utgångspunkter
mindre tillfredsställande lösning. Enligt föreningens uppfattning
hade den bästa lösningen varit att tullen baserats på prisförhållandena vid
tiden för inköpet. — Sveriges automobilhandlareförbund yrkar att tidpunkten
för fastställandet av värdet preciseras så att en importörskalkyl icke i
onödan rubbas till följd av pris- eller växelkursändringar mellan tidpunkten
för köpet och tullbehandlingen.

Å andra sidan föreligger också uttalanden i motsatt riktning. Handelskammaren
i Göteborg anser sig sålunda icke kunna dela farhågorna för att
regeln om värdets beräknande vid tiden för förtullningen skulle medföra
osäkerhet och svårighet för importörerna. I de allra flesta fall kommer fakturavärdena
att utgöra grunden för tullvärdeberäkningen, och det kan vara
en fördel för importörerna att i speciella fall värdeberäkning kan ske efter
priset vid förtullningstillfället. Särskilt torde så vara fallet vid uttagning
från frihamn eller tullnederlag. I sådana fall torde det oftast också vara
lättare att fastställa värdet vid uttaget än att förete bevisning om inköpspriset.
— Liknande synpunkter anföres av Norrbottens och Västerbottens
läns handelskammare.

Platsen. Frånsett i det följande behandlade spörsmål rörande inräknande
av flygfrakt i tullvärdet, i vilken fråga kritiken mot Bryssel-definitionens
bestämmelser delvis torde ha sin grund i att man inte önskar acceptera
definitionens regler angående den plats, till vilken värdebestämningen
skall hänföra sig, har sistnämnda spörsmål särskilt uppmärksammats endast
i ett par remissyttranden. — Sveriges automobilhandlaref örbund har sålunda
framhållit att det vore ett stort intresse att erhålla en värderingsprincip
som medgåve fob- eller ab fabrik-värde, varigenom varierande fraktkostnader
från mer eller mindre avlägsna länder icke skulle inverka på tullens
storlek. — Kommerskollegium uttalar å andra sidan att kollegium, med hänsyn
till att kommitténs förslag till tulltaxa bygger på att någon mera väsentlig
förändring i reglerna för tullvärdeberäkningen icke skulle komma att
vidtagas, accepterar det i konventionen och kommitténs förslag intagna stadgandet,
att tullvärdet skall inbegripa även kostnaderna för varans transport
till riket.

Ensamförsäljare. Frågan om bestämmandet av tullvärdet för varor,
som importeras av ensamförsäljare eller s. k. generalagenter, har bl. a.
berörts av Sveriges grossistförbund. Enligt förbundets uppfattning skulle
svårigheter uppstå beträffande dylik import, därest konventionsbestämmelserna
skulle följas utan några detaljerade tillämpningsföreskrifter. Förbundet
anser det nämligen vara förenat med mycket stora vanskligheter att när -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

mare bestämma såväl begreppet generalagent som i än högre grad storleken
av den rabatt som denne kan anses åtnjuta. Spörsmålet kompliceras enligt
förbundet icke minst därav, att det icke är givet att fakturapriset i alla förekommande
fall skulle vara högre, därest importen företogs av grossister i
öppna marknaden än av en generalagent. Förbundet anser det under sådana
förhållanden orimligt att, såsom i vissa fall skett i utlandet, vid tullvärdeberäkningen
pålägga generalagentfakturorna fiktiva agentrabatter, och förutsätter
att detta icke skall förekomma i praktiken. Det bör vidare enligt
förbundets uppfattning observeras att de prisvariationer, som kan tänkas
förekomma i detta sammanhang, i regel måste bli relativt obetydliga och i
varje fall icke av den storleksordningen att de i väsentlig mån påverkar priset.
— En i viss mån avvikande uppfattning intages av Svenska handelsagenters
förening. Denna förening uttalar att en justering av det pris, som erlagts
av s. k. ensamförsäljare, bör ske, om denne erhållit en prisreduktion i
sin egenskap av ensamförsäljare. Föreningen framhåller att huvudparten
av de varuslag som importeras försäljes av handelsagenter, som icke köper i
fast räkning utan åtnjuter ersättning av den utländske huvudmannen i form
av provision. Agentprovisionen skall inkluderas i tullvärdet. Ensamförsäljare
fullgör vanligen i realiteten endast samma funktion som handelsagenten
eller åtminstone som den handelsagent vilken står delcredere. Försättes nu
ensamförsäljaren i förmånligare ställning än handelsagenten, föreligger risk
att såväl grossister som detaljister och handelsagenter i ökad utsträckning
kommer att uppträda som »ensamförsäljare». Tulltaxeförordningen bör i
möjligaste mån utformas sa att den icke påverkar vare sig den svenska industrins
produktionsinriktning och sammansättning eller utvecklingen av
handeln och varudistributionen. Föreningen anser dock icke att en prisjustering
undantagslöst måste göras så snart en »ensamförsäljare» står som
importör. Enligt föreningens uppfattning bör det icke erbjuda större svårigheter
för tullmyndigheterna att avgöra dessa frågor, och föreningen anser
icke att bestämmelserna behöver leda till godtyckliga pålägg, då agentprovisionerna
inom flertalet branscher är mycket små och man med skäl kan
tala om normalprovisionssatser.

Emballagekostnader. Bryssel-definitionens bestämmelser i fråga
om emballage, innebärande att kostnaden för och icke såsom tidigare värdet
av emballaget skall inräknas i det tullpliktiga värdet, hälsas med tillfredsställelse
av Sveriges industriförbund och Sveriges automobilindustriförening.
— Sveriges grossistförbund förutsätter alt i de fall då särskilda
kostnader för låneemballage, exempelvis containers, icke debiteras köparen,
dessa kostnader måste anses ingå i fakturapriset och att någon särskild
emballagekostnad sålunda icke pålägges detta.

Flygfrakt. I ett flertal remissyttranden framföres erinringar mot
att enligt Bryssel-definitionen flygfrakt skall inräknas i det tullpliktiga värdet,
och det anses på många håll att den av tulltaxekommittén föreslagna
maximeringen till 30 % av värdet ligger alltför högt.

I sin av kommerskollegium och statens biltrafiknämnd överlämnade skri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

velse har Scandinavian Airlines System utförligt uppehållit sig vid denna
fråga. Företaget anser att en inkludering av de faktiska transportkostnaderna
i ett tullvärde i praktiken medför ett gynnande av transportgrenar
med låga frakter. Man skulle kunna betrakta det som ett indirekt tullskydd
åt dessa transportgrenar, ett tullskydd som även riktar sig mot annan svensk
transportproduktion. Företaget anser det icke vara principiellt oantastligt
att tullen skall inverka på konkurrensen mellan inhemska transportgrenar
Enligt företagets uppfattning torde det kunna ifrågasättas, om icke samma
slags vara, trots att den hämtats ur olika införselposter med varierande
transportkostnader, vid försäljning i flertalet fall dock kan betinga ett ensartat
pris. En differentiering i normalpriset på grund av olika transportkostnader
för sådan vara anser man därför icke förenlig med Bryssel-definitionens
anda. Företaget uttalar även att tullsatserna synes vara anpassade
till ett genomsnittligt cif-värde, med ett medelvärde för traditionella
sjö- och marktransporter, i konsekvens varmed tullvärdebestämmelserna
också borde taga sikte på ett sådant medelvärde. En ytterligare begränsning
av transportkostnaderna i tullvärdet bör därför medgivas utöver den av
kommittén föreslagna maximeringen för exceptionella transporter. Till ytterligare
stöd härför framhålles bl. a. att merkostnaderna för flygfrakt, i
vad avser svensk luftfart, till övervägande del motsvaras av för luftfarten
egenartade höga kostnader för översyn och tillsyn av flygmaterielen inom
landet. Dessa kostnader kommer således att beskattas genom att flygfrakten
inkluderas i varas tullpliktiga värde. En sådan tullbeskattning anser företaget
icke vara förenlig med av kommittén i annat sammanhang föreslagna
lättnader för svensk industriell verksamhet. Företaget redovisar även vissa
beräkningar som företagits i syfte att undersöka hur tulltaxekommitténs förslag
till tulltaxa och tullvärdebestämmelser kommer att inverka på tullbeskattningen
av flygburet importgods. Enligt dessa beräkningar skulle den
föreslagna tulltaxan, med oförändrad cif-princip för tullvärdeberäkningen,
resultera i en höjning av tullnivån för flygburna varor från 7,3 % till
11,4 %, en tullhöjning som enligt företagets uppfattning till icke oväsentlig
del torde bero på »tull på frakten». Företaget understryker att det för
förräntning av investerade såväl allmänna som enskilda medel är ofrånkomligt,
att den utvecklingslinje vidmakthålles, varigenom en ökad transportkapacitet
ianspråktages icke blott av dyrbarare och i viss mån säsongbetonade
varuslag utan även av gängse och för lufttransport lämpade införselvaror.
Mot denna för svensk luftfart nödiga utvecklingslinje anses de föreslagna
principerna för tullbeskattning utgöra ett allvarligt hinder. I det fall
Bryssel-konventionen anses böra accepteras och därigenom få fälla utslaget
mellan de till synes lika tungt vägande skäl för och emot en cif-värdebeiäkning,
som kommittén anför, torde det, uttalar företaget avslutningsvis,
vara ofrånkomligt alt en viss begränsning av transportkostnaderna i varas
tullvärde medgives för undanröjande av påtalade olägenheter. Tidigare framfört
förslag med en begränsning av transportkostnaderna till It) % av exwork-värdet
eller motsvarande torde kunna godtagas i sådant syfte.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Liknande synpunkter har anförts av luf tf artsstyrelsen. I sitt yttrande
framhåller styrelsen bl. a. att man inom det övervägande flertalet länder,
där luftfart bedrives, insett vikten av att främja denna transportinsats så
att det egna landet icke blir efter i utvecklingen. I detta sammanhang erinrar
styrelsen om ett uttalande av riksdagens bevillningsutskott år 1947 rörande
angelägenheten av att de bestämmelser i tullhänseende som gäller för
flygtrafiken utformas med hänsyn till de speciella behov som gör sig gällande
på ifrågavarande område. Enligt styrelsens uppfattning har de under
år 1955 genomförda tulltaxeändringarna, innebärande att ett antal tidigare
vikttullbelagda varor belagts med värdetullar, haft till följd att vissa tidigare
med flyg införda varor hemtransporteras med annat transportmedel.
Denna utveckling innebär i praktiken, anser styrelsen, att övriga transportgrenar
genom tulltaxans utformning skyddas mot konkurrens av luftfart.
Styrelsen anser att detta förhållande förtjänar allvarligt beaktande och
framhåller att från det allmännas sida avsevärda investeringar gjorts i de
civila flygplatserna för att möjliggöra en ökad flygtrafik. Ändamålet med
dessa investeringar bör icke äventyras genom åtgärder som hindrar flygtrafikens
utveckling. Enligt styrelsens uppfattning talar starka skäl för att
transportkostnaderna icke inräknas i tullvärdet med högre belopp än 10 %
av varans värde. — Även flygförualtningen anser skäl kunna anföras för
att vid tullvärdeberäkning tillämpa en lägre maximering av fraktkostnaderna
än den av kommittén föreslagna.

I de yttranden från näringslivets organisationer, som berör frågan, har
man också allmänt uttalat sig för en sänkning av den av kommittén föreslagna
maximigränsen för de transportkostnader, som skall inräknas i det
tullpliktiga värdet. -— Stockholms handelskammare framhåller bl. a. att
kommersiella flygtransporter tidigare ansågs kunna ifrågakomma endast
för varor av utpräglad lyxkaraktär men numera förekommer dagligen inom
många varuområden och inte alls är någon undantagsföreteelse. Den föreslagna
behandlingen av flygfrakten vid tullvärdeberäkningen anses därför
komma att verka hindrande för en naturlig utveckling av den svenska flygfarten
och medföra betydande svårigheter för importhandeln. — Gotlands
handelskammare, handelskammaren i Karlstad samt Norrbottens och Västerbottens
läns handelskammare ävensom Sveriges grossistförbund och Sveriges
köpmannaförbund uttalar sig i samma riktning. •— Även handelskammaren
i Göteborg ifrågasätter huruvida icke maximigränsen borde sättas
lägre än 30 % men framhåller å andra sidan att de importörer, som använder
sig av flygtransport, vanligen har särskild anledning att göra detta och
att varor såsom modevaror, högvärdigt maskingods, beredda skinn m. m.
lättare kan bära den förhöjning av priset som flygfrakten medför och som
den ökade tullen skulle innebära.

I vissa yttranden har man uttalat liknande uppfattningar som de förut
anförda men även givit uttryck åt tveksamhet huruvida en maximering av
de fraktkostnader, som skall inräknas i värdet, över huvud taget är förenlig

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

med Bryssel-konventionen. — Kommerskollegium framhåller att ett av skälen
för dess accepterande av cif-principen är att tullskyddet avvägts med
hänsynstagande till att fraktkostnaderna skall inräknas vid värdeberäkningen.
Kollegium finner det uppenbart att man icke räknat med sådana
höga fraktkostnader som förekommer vid flygtransport. Från skyddssynpunkt
talar enligt kollegiets uppfattning mycket för en konstruktion av frakttillägget
som anknyter till det medelvärde för transportkostnader varmed
kalkylerats vid beräkningen av tullsatserna. Någon högre grad av exakthet
anser kollegiet icke vara erforderlig med hänsyn till fraktkostnadernas i
allmänhet ringa del av varuvärdet. Den mest praktiska vägen skulle vara
den av kommittén förordade med en maximering, ehuru vid en nivå som
mera överensstämmer med nämnda medelvärde. För totalimporten anses
genomsnittliga fraktkostnaden ligga vid ungefär 10 % av värdet, och för
manufakturerade varor vid en icke obetydligt lägre procentsats. Den av kommittén
förordade 30 %-gränsen åsyftar blott att i mera extrema fall hindra
verkningarna av att de faktiska fraktkostnaderna skall inräknas i tullvärdet.
För att begränsningen av fraktkostnadernas del i varuvärdet skall få
mera praktisk betydelse anser kollegiet att det kräves att nämnda procentsats
sättes lägre. En justering av kommitténs förslag härutinnan, vilken
kollegiet sålunda i och för sig finner önskvärd, får emellertid bli beroende
av en undersökning, huruvida en sådan begränsning låter förena sig
med åtagandena i Bryssel-konventionen. — Kooperativa förbundet framhåller
att det höga fraktskyddet genom inräknandet av flygfrakten i tullvärdet
ger ett oproportionerligt högt skydd för svensk produktion och att
cif-begreppet enligt konventionen försvårar import från avlägsna länder. Å
andra sidan utgör cif-regeln en så väsentlig del av Bryssel-definitionen att
ett övergivande av denna regel skulle utgöra ett hinder för ratificering. Förbundet
framhåller emellertid att det står Sverige fritt att efter en ratificering
verka för en uppmjukning av denna regel för att bereda ökat utrymme
för flygtransport av gods, exempelvis genom tillämpning av normer för
lägsta fraktkostnader för importen, såvida icke en revision av konventionen,
avseende att helt eliminera fraktkostnadsposten i tullvärdet kan åstadkommas.
— Generaltullstijrelsen framhåller att enligt artikel I mom. 2 av Bryssel-definitionen
skall normalpriset för införda varor bestämmas på basis
av bl. a. den förutsättningen, att alla kostnader, som hänför sig till varornas
avlämnande i den hamn eller å den ort, där de inkommer till importlandet,
skall åvila säljaren och alltså inbegripas i normalpriset. Tvekan kan
därför råda huruvida den föreslagna bestämmelsen, att transportkostnader
icke skall innefattas i normalpriset mer än till viss del, överensstämmer
med Bryssel-konventionens tullvärdedefinition; under hand erhållna informationer
ger vid handen, att man på ledande håll inom tullsamarbetsrådets
sekretariat anser delta icke vara fallet. Därest likväl eu maximering anses
kunna ske av de fraktkostnader, som skall inräknas i normalpriset, är
det givetvis angeläget att gränsen, såsom kommittén anför, lägges så högt

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

att den icke kan sägas bryta cif-principen när det gäller vanliga kommersiella
sändningar; styrelsen hyser viss tvekan, huruvida den föreslagna maximigränsen
kan anses uppfylla detta villkor.

Allmän ståndpunkt. I flera av de yttranden, som behandlar tullvärdespörsmålet,
har vederbörande remissinstanser, även om de i olika
hänseenden framfört kritik mot konventionens bestämmelser, uttalat sig
för en ratificering av densamma. — Generaltullstyrelsen uttalar sålunda att
vägande invändningar i åtskilliga hänseenden kan framställas mot den i
konventionen intagna definitionen av tullvärdet, men med hänsyn till betydelsen
av internationell enhetlighet och internationellt samarbete på här
ifrågavarande område vill styrelsen dock tillstyrka att Bryssel-definitionen
accepteras. Kommerskollegium framhåller att kommitténs förslag till tulltaxa
byggt på att någon mera väsentlig förändring i reglerna om tullvärdeberäkningen
icke skulle komma att vidtagas. Med hänsyn härtill och på av
kommittén i övrigt anförda skäl finner sig kollegium kunna biträda kommitténs
uppfattning i ratificeringsfrågan. Icke minst med hänsyn till den
svenska exportens intressen torde det vara av betydelse att Sverige genom
deltagande i den förutsatta värdekommittén kan påverka tolkningen i liberal
riktning av konventionens bestämmelser. ■— Även Gotlands handelskammare,
Skånes handelskammare, handelskammaren i Karlstad, handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
lantbruksförbund, i vars yttrande Riksförbundet Landsbygdens folk instämt,
samt Kooperativa förbundet tillstyrker uttryckligen ratificering från
svensk sida av konventionen i fråga.

I vad mån de erinringar som framställts av övriga remissinstanser av dessa
ansetts vara av sådan betydelse att de borde utgöra hinder för ratificering
av konventionen framgår i regel icke av yttrandena. Endast i ett fall föreligger
ett direkt avstyrkande i ratificeringsfrågan, nämligen av Östergötlands
och Södermanlands handelskammare, vilken finner övervägande skäl tala
för att Sverige icke definitivt biträder konventionen, om man icke kan få en
ändring eller i varje fall en väsentlig uppmjukning till stånd i fråga om tidpunkten.

Nordiska utskottet

I sitt förslag till överenskommelse mellan de nordiska länderna rörande
gemensamma tulladministrativa bestämmelser har det inom Nordiska samarbetsutskottet
tillsatta tullexpertutskottet intagit bestämmelser jämväl beträffande
tullvärdeberäkningen. Härvid har tullexpertutskottet haft att beakta
vad samarbetsutskottet anfört i sin år 1957 avgivna huvudrapport (dei
III» sid. 258). Här uttalas att samarbetsutskottet, trots att man är på det
klara med att Bryssel-definitionen lider av vissa svagheter, likväl finner det
naturligt att denna definition lägges till grund för utarbetandet av gemensamma
värde tullbestämmelser i de nordiska länderna, bl. a. emedan definitionen
godtagits i flera andra europeiska länder och så småningom förmodligen
kommer att sättas i kraft i ytterligare ett antal länder. I överens -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

stämmelse med detta uttalande har tullexpertutskottet lagt Bryssel-definitionen
till grund för utformningen av bestämmelserna om tullvärdeberäkning.
I förslaget förekommer icke någon sådan maximering av transportkostnaderna
som den av svenska tulltaxekommittén föreslagna.

Departementschefen

Konventionen rörande varors lullvärde ingår såsom ett led i det omfattande
internationella tullsamarbete som etablerats efter kriget. Den syftar
till att underlätta den internationella handeln samt att förenkla internationella
tullförhandlingar och underlätta jämförelserna av statistiska uppgifter
rörande utrikeshandeln. Tulltaxekommittén har verkställt en ingående analys
av konventionens bestämmelser. Kommittén har därvid i vissa hänseenden
anfört kritik mot det sätt på vilket tullvärdet definierats men har ansett
att ett internationellt samarbete med enhetliga bestämmelser på här
ifrågavarande område måste tillmätas så stort värde att övervägande skäl talar
för att Bryssel-definitionen trots sina brister accepteras från svensk sida.
Med hänsyn därtill förordar kommittén att konventionen ratificeras av
Sverige.

Tulltaxekommitténs kritik understrykes genom de erinringar som framförts
under remissbehandlingen. Det har bl. a. gjorts invändningar mot att
konventionsbestäminelserna innebär att flygfrakt skall inräknas i det tullpliktiga
värdet, och man har ansett att av kommittén i detta hänseende föreslagen
maximigräns ligger alltför högt. Å andra sidan har i vissa remissyttranden
uttalats tvivel huruvida en maximering enligt tulltaxekommitténs
förslag överhuvud taget är förenlig med konventionens bestämmelser. Trots
den kritik som i detta och andra hänseenden riktats mot konventionen har
praktiskt taget alla remissinstanser, som uttalat sig i själva ratificerings1''rågan,
däribland generaltullstyrelsen och kommerskollegium, förordat en
ratificering från svensk sida av ifrågavarande konvention. Denna har även
lagts till grund för det förslag till gemensamma nordiska tullvärdebestämmelser
som utarbetats inom det nordiska ekonomiska samarbetsutskottet.
Nämnas må vidare att konventionen efter det tulltaxekommitténs yttrande
avgavs har ratificerats av ytterligare ett antal länder, så att den för närvarande
tillämpas av Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Haiti, Irland,
Italien, Luxemburg, Nederländerna, Pakistan, Portugal, Storbritannien, Turkiet,
Förbundsrepubliken Tyskland samt Österrike.

För egen del anser jag i likhet med tulltaxekommittén och remissinstanserna
att Bryssel-definitionen icke utgör någon helt idealisk lösning av frågan
om beräkningen av varors tullpliktiga värde. Kommitténs förslag till anpassning
och tillämpning av definitionen har emellertid enligt min uppfattning
undanröjt åtskilliga olägenheter till vilka konventionens bestämmelser
skulle kunna ge anledning. Inom finansdepartementet verkställd överarbetning
av kommitténs förslag, till vilken jag återkommer i det följande, torde
ytterligare ha bidragit till att undanröja av remissinstanserna påtalade brister.
Frågan om möjligheten att begränsa inräknandet av flygfrakt och annan

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

transportkostnad i det tullpliktiga värdet kan synas i viss mån oklar. Denna
fråga torde i och för sig spela mindre roll för Sverige med dess låga tullar
än för flertalet andra länder. Framhållas må att våra nuvarande regler för
tullvärdeberäkning innebär att exempelvis flygfrakt skall inräknas i tullvärdet
med hela sitt faktiska belopp. För egen del har jag emellertid kommit
till den uppfattningen att den av kommittén föreslagna begränsningen —
likaväl som vissa andra begränsningar i fråga om vilka någon diskussion
icke förekommit — bör vara förenlig med konventionen. Jag återkommer i
det följande till denna fråga. Oberoende av vilken lösning nämnda fråga får,
anser jag att hinder icke bör möta för att vi liksom flertalet av våra viktigaste
handelspartner accepterar konventionen. I betraktande av det allmänt
erkända önskemålet att få till stånd internationellt enhetliga bestämmelser
för beräkning av varors tullvärden bör enligt min uppfattning icke olika detalj
spörsmål, där delade meningar kan råda, få stå hindrande i vägen för
ett biträdande från svensk sida av konventionen i fråga.

Utformningen av de svenska bestämmelserna
Tulltaxekommittén

I sitt förslag till bestämmelser rörande varors tullpliktiga värde har kommittén
liksom på andra områden tillämpat den principen, att endast stadganden
av mera grundläggande betydelse ansetts böra inflyta i själva tulltaxeförordningen,
under det att stadganden med karaktär av detalj föreskrifter
eller ordningsregler förutsatts bli intagna i tillämpningsföreskrifterna.
Denna princip har tillämpats oavsett huruvida bestämmelsernas materiella
innebörd är fastlagd genom konventionstexten eller handlingsfrihet
föreligger i vad avser bestämmelsernas sakliga innehåll.

Det grundläggande stadgandet rörande beräkning av varas tullpliktiga
värde har intagits i 3 § 1 mom. och överensstämmer med den grundläggande
bestämmelsen i artikel I av värdedefinitionen, innebärande att det tullpliktiga
värdet (normalpriset) definieras såsom det pris varan skulle betinga
vid en tänkt försäljning under vissa närmare angivna förutsättningar.

Viktigast av dessa förutsättningar torde vara att det skall röra sig om en
»försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och
säljare». Det citerade uttrycket förklaras närmare i artikel II av värdedefinitionen,
vilken kommittén föreslår skola intagas i tillämpningsföreskrifterna
(1 § i kommitténs utkast).

Normalpriset skall vidare beräknas under antagande att varan levereras
till köparen på »införselorten» och att säljaren bär alla kostnader som hänför
sig till varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort.

Begreppet införselort definieras icke i konventionen. Enligt kommitténs
uppfattning torde därmed i princip avses den ort där varan överskridit
gränsen. När importen sker med fartyg eller luftfartyg är innebörden av
denna regel emellertid icke alldeles klar. Kommittén har övervägt huruvida

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

man icke som införselort borde räkna den första ort som rimligtvis kunde
lia anlöpts av fartyget respektive luftfartyget, men en generell tillämpning
av en sådan bestämmelse skulle sannolikt i praktiken erbjuda alltför stora
svårigheter. I regel kommer det emellertid endast att röra sig om obetydliga
skillnader i tullavgifterna, varför kommittén icke finner anledning föreligga
att tillgripa alltför komplicerade eller svårtillämpade regler. Enligt
kommitténs uppfattning är den mest praktiska lösningen att såsom införselort
i allmänhet betrakta den ort, där varan förtullas, men att medgiva normalprisets
hänförande till annan ort därest värdet på sistnämnda ort tillfredsställande
styrkes. Kommittén diskuterar olika möjligheter att under
skilda förhållanden förebringa bevisning i detta hänseende. Den av kommittén
föreslagna regeln återfinnes i 2 § av kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter.

De kostnader som enligt vad förut sagts innefattas i tullvärdet exemplifieras
i anmärkning 2 till artikel I i värdedefinitionen, vilken exemplifiering
enligt kommitténs förslag skall intagas i tillämpningsföreskrifterna
(4 § i kommitténs utkast). I exemplifieringen nämnes bl. a. kostnader för
emballage, beträffande vilka kommittén med stöd av förut nämnda anmärkning
gör den reservationen, att de innefattas i värdet endast i den
mån emballaget icke i tullhänseende behandlas för sig.

Kommittén har i detta sammanhang övervägt frågan om speciella regler
beträffande transportkostnaderna för den händelse dessa är anmärkningsvärt
höga i förhållande till varuvärdet. Accepterar man enligt den nya
värdedefinitionen, liksom enligt den nu gällande, principen att beräkna tullen
på cif-värdet, finns visserligen enligt kommitténs uppfattning i princip
icke något att erinra mot att man inräknar den faktiska transportkostnaden
i värdet, även om transporten skett med särskilt kostbart transportmedel.
Tydligt är emellertid enligt kommitténs uppfattning att det särskilt beträffande
flygfrakt kan inträffa exceptionella fall, då det knappast skulle
framstå såsom överensstämmande med den grundläggande värdedefinitionen
att inräkna den höga frakten i det tullpliktiga värdet. Kommentarerna
till Bryssel-definitionen har observerat två fall, då det anses vara befogat
att räkna med vanlig sjö- eller järnvägsfrakt, trots att godset befordrats
med flyg, nämligen dels om leverantören på egen bekostnad sänder varorna
med flyg (vilket kan tänkas vara fallet t. ex. för att hålla avtalad leveranstid),
dels om flyglransportföretag av bekvämlighetsskäl (for convenience)
transporterar eget gods i egna maskiner. Kommittén ifrågasätter
emellertid huruvida icke även i andra fall, t. ex. om reservdelar sändes med
flyg för att avhjälpa inträffade maskinhaverier, en viss jämkning av normalprisberäkningen
kan vara motiverad. Den mest praktiska lösningen anser
kommittén vara att föreskriva viss maximering av de fraktkostnader
som skall inräknas i normalpriset. Enligt kommitténs uppfattning kan tilllämpningen
av en sådan maximigräns icke anses vara oförenlig med Bryssel-definilionen,
förutsatt att gränsen lägges så högt att den icke kan sägas
bryta cif-principen när det gäller vanliga kommersiella sändningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Kommittén har efter övervägande av olika möjligheter stannat för en maximering
till 30 % av varans normalpris exklusive transportkostnader samt
föreslagit att ett stadgande härom intages i tillämpningsföreskrifterna (jfr

4 § i kommitténs utkast).

Såsom tidigare framhållits är det även vid tillämpningen av Bryssel-definitionen
meningen att tullvärdet i praktiken skall i största möjliga utsträckning
baseras på det fakturerade priset. Detta framgår av den i anmärkning

5 till värdedefinitionens artikel I gjorda rekommendationen, enligt vilken vid
en bonafideförsäljning det pris som erlagts eller skall erläggas i allmänhet
skall anses ge en riktig uppfattning om normalpriset och följaktligen med
vissa förbehåll kunna läggas till grund för värderingen. I överensstämmelse
härmed har kommittén utformat bestämmelserna i 3 § 2 mom. Enligt dessa
bestämmelser skall, om vara förvärvats från utlandet genom köp, som kan
antagas vara avtalat på god tro, såsom normalpris anses det pris, som erlagts
eller skall erläggas för varan, med sådana justeringar som må befinnas
erforderliga på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet och det värdebegrepp,
som kommit till uttryck i 1 mom. Kommittén anser att andra
prisjusteringar än sådana som hänför sig till platsen för värdebestämningen
(alltså andra än exempelvis tillägg av frakt för att förvandla ett fob-värde
till cif-värde) skall göras endast om skiljaktigheterna kan antagas i väsentlig
mån påverka priset. Förslag till bestämmelse av denna innebörd har intagits
i 5 § av kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter.

Kommittén har vidare i 3 § 3 mom. intagit vissa av konventionen oberoende
bestämmelser angående uppgivande och styrkande samt kontroll av värdet.
Bestämmelserna i fråga har i förslaget skärpts något i jämförelse med
nuvarande stadganden. Sålunda ålägges icke blott varuhavaren utan, i fråga
om vara som införes för annans räkning, även denne att lämna uppgifter
och förete handlingar, som kan erfordras för fastställande av normalpriset.
Nu gällande skyldighet för varuhavaren eller varumottagaren att, i
den mån det påkallas för kontroll av lämnade uppgifter, tillhandahålla sina
affärshandlingar för granskning har utsträckts till att gälla även annan, som
tagit befattning med förvärv eller införsel av varan. I detta sammanhang har
kommittén berört frågan om rätt för tullverket att undersöka importörs
bankkonto, i vilket hänseende ett av generaltullstyrelsen gjort uttalande
väckt kritik från vissa av de instanser som yttrat sig i ämnet. Kommittén
anser att det är sällan oundgängligt behov föreligger av att verkställa undersökning
av denna art. Enligt kommitténs uppfattning är det knappast påkallat
med några särskilda bestämmelser i denna speciella fråga. Därest i
något fall åtgärd av ifrågavarande slag överväges, får angelägenheten därav
vägas mot de intressen som tagit sig uttryck i banklagens föreskrift att enskilds
förhållande till bank ej må i oträngt mål yppas, varvid avgörandet i
tveksamma fall kan bli beroende av Kungl. Maj :ts prövning.

Närmare bestämmelser angående skyldigheten för importör att lämna upp -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

gifter och förete handlingar för tullvärdets bestämmande skulle enligt kommitténs
förslag meddelas i tillämpningsföreskrifterna; i kommitténs utkast
till dylika föreskrifter regleras frågan i 6 § för de fall då tullvärdet skall
baseras på avtalat pris och i 7 § för de fall då värdet icke kan bestämmas
frän sådan utgångspunkt. I tillämpningsföreskrifterna skulle också lämnas
en exemplifiering av de affärshandlingar som det skulle åligga varuägare
m. fl. att förete för granskning; i kommitténs utkast återfinnes bestämmelser
härom i 9 §, där bl. a. uttryckligen angivits att skyldigheten i fråga avser
även handlingar som rör varans försäljning. I 8 § av utkastet till tillämpningsföreskrifter
har kommittén intagit en med nuvarande bestämmelser i
sak överensstämmande men något omformulerad föreskrift angående skyldighet
för tullanstalt att i vissa fall samråda med vederbörlig tjänsteman på
generaltullstyrelsens tullvärdekontor.

Mom. 4 i kommitténs förslag innehåller en föreskrift om befogenhet för
generaltullstyrelsen att meddela vitesföreläggande i fråga om de åligganden
som avses i 3 mom.

Förutom de spörsmål som enligt vad förut sagts skulle behandlas i tilllämpningsföreskrifterna
har kommittén föreslagit att vissa andra frågor
regleras i nämnda författning.

Sålunda skulle där intagas vissa i artikel III av värdedefinitionen förekommande
bestämmelser rörande värdet å patenterade uppfinningar m. m. ( 3 §
i utkastet).

Vidare skulle tillämpningsföreskrifterna innehålla bestämmelser angående
den växelkurs som skall tillämpas vid omräkning av utländskt myntslag
till svenskt mynt; kommitténs förslag (10 § i utkastet) innebär att omräkningen
i princip skall grundas på de enligt stadgan för internationella
valutafonden fastställda parivärdena.

Tulltaxekommittén har även ägnat uppmärksamhet åt de subsidiära bestämmelser
för tullvärdets beräkning som förekommer i 4 § nuvarande tulltaxeförordning.

Andra stycket av nämnda paragraf innehåller en föreskrift om att värdet
i vissa fall må beräknas lika med det för varan vid försäljning inom Sverige
gällande marknadspriset med avdrag för tull jämte skälig försäljningskostnad
och normal handelsvinst. I tredje stycket av samma paragraf stadgas att
värdet under vissa förutsättningar skall beräknas lika med det värde, varan
befinnes äga å tulltaxeringsorten vid tiden för tulltaxeringen. För utrönande
av nämnda värde äger lullanstalten låta besiktiga och värdera varan. Därest
varuhavaren icke åtnöjes med värde som beräknas enligt andra stycket eller
utrönts vid besiktning, äger han enligt nuvarande 9 § tillämpningsföreskrifterna
till tulltaxeförordningen påkalla alt värdet i stället bestämmes genom
skiljenämnd. Ifrågavarande bestämmelser om besiktning och värdering samt
skiljenämnd har i praktiken tillämpats i mycket ringa utsträckning; i synnerhet
gäller detta beträffande det vid meningsskiljaktigheter medgivna
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. .Vr 98

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

skiljenämndsförfarandet, vilket enligt uppgift icke torde ha tillämpats mer
än två gånger under de senaste tio åren.

I kommitténs betänkande anföres beträffande här ifrågavarande regler för
värdebestämningen bl. a. följande.

Kommittén vill till en början fästa uppmärksamheten på en omständighet
som i viss mån synes ha förbisetts men som enligt kommitténs uppfattning
är av största betydelse för bedömande av det nu föreliggande spörsmålet’
Enligt nuvarande bestämmelser utgör de subsidiära reglerna icke blott särskilda
förfaranden för tullvärdets fastställande utan i själva verket alternativa
definitioner på begreppet tullvärde. Enligt konventionen om varas tullvärde
kommer däremot endast en definition i fråga, nämligen den som uttryckes
i 3 § 1 inom. tulltaxeförordningen enligt kommitténs förslag. Beträffande
bonafideaffärer har i 3 § 2 mom. samma förordning anvisats en särskild
metod för fastställande av det sålunda definierade värdet, nämligen
tillämpning av fakturapriset med eventuella justeringar på grund av skdjaktigheter
mellan köpekontraktet och det i 1 inom. definierade värdebegreppet.
Föreligger icke sådana förhållanden sam avses i 3 § 2 mom. förslaget till
tulltaxeförordning, har icke i förslaget anvisats någon särskild metod för
bestämmande av det enligt 1 mom. definierade värdet, utan det får anses
ankomma på vederbörande tullmyndighet att med efter omständigheterna
lampade medel utröna varans normalpris. Därest förfaranden liknande nuvarande
besiktnings- och värderings- samt skiljenämndsförfaranden i fortsättningen
skulle bibehållas, kan dessa uppenbarligen endast komma till användning
såsom särskilda metoder för bestämmande av normalpriset, varvid
emellertid måste iakttagas att bestämmandet sker på ett sätt som överensstämmer
med den i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen lämnade grundläggande
definitionen på nämnda värde.

Efter att ha konstaterat att den i andra stycket av nuvarande 4 § tulltaxeföroidningen
föreskrivna »baklängesräkningen» utgör en metod, som även
fi amdeles ibland torde kunna lämpa sig för bestämmande av värdet, men
att någon direkt föreskrift härom icke erfordras, fortsätter kommittén.

Beträffande det i tredje stycket av nuvarande 4 § tulltaxeförordningen
föreskrivna besiktnings- och värderingsförfarandet må först övervägas i vad
man plats kan finnas för ett dylikt förfarande när det gäller fastställande av
normalpriset enligt 3 § 2 mom. förslaget till tulltaxeförordning. Enligt detta
moment skall det belopp som erlagts eller skall erläggas (d.'' v. s. faktura\ludet)
laggas till grund för bestämmande av normalpriset. Detta innebär
att till verket icke ingår på någon prövning av fakturavärdet som sådant —
ti ansett givetvis vad som kan behövas för att säkerställa sig mot bedrägliga
uppgifter —- utan godtager detta såsom ett riktigt uttryck för varans värde
under de förutsättningar som avses i bakomliggande kontrakt. Vad det bär
kan bil tvist om ar alltså närmast eventuella skiljaktigheter mellan detta
S;Jf ..och det grundläggande värdebegreppet, d. v. s. icke frågor som kan

tolkninis r -ardT,ng 1 Menllig bemärkelse utan i huvudsak rena
varnndlh -It ■■Avg°raude-t aV sadana frågor kan icke gärna ske genom nuflwl
r ? !lgS- och yarderingsförfarande eller genom det härmed jäm dvinfa

f frrfaiaildeisfm nragasatts av vlssa remissinstanser. Däremot kan
dylika frågor nar det galler privaträttsliga avtal avgöras genom skiljemän

lrZTVr^emeUeTm knaPPast tänkbart att på detta sätt avgöra frå fiamÄnfir

611 Vad som enligt kommitténs åsikt

amlor allt goi ett skiljenamndsforfarande olämpligt när det gäller tolk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ning av bestämmelserna om normalpris är att det här i allmänhet kommer
att röra sig om spörsmål av generell räckvidd och icke endast om föreliggande
individuella fall. Kommittén har därför kommit till den uppfattningen
att icke heller bestämmelser om skiljenämnd bör ifrågakomma i fall som
avses i 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen enligt dess föreslagna lydelse.

Något annorlunda ligger saken till när normalpriset icke beräknas med
tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen, eftersom då icke föreligger
något materialiserat pris som författningsenligt skall läggas till grund
för beräkningen av värdet. För dylika fall skulle man sålunda kunna överväga
att föreskriva värdering såsom en normal metod för fastställande av
normalpriset, och fall kan otvivelaktigt inträffa då man för bestämmande av
nämnda pris måste förfara på detta sätt. Emellertid torde det även här oftare
komma att röra sig om tolkningsfrågor än om värdering i egentlig mening;
beträffande dylika fall äger vad ovan anförts beträffande värderings- och
skiljenämndsförfarandet motsvarande tillämpning. Det är svårt att definitionsmässigt
avskilja de fall då värdering eller skiljenämnd bör eller skulle
kunna tillgripas från övriga fall. Framhållas må vidare att det endast i mycket
obetydlig utsträckning torde föreligga anledning att tillgripa dylika förfaranden
för lösning av tvister mellan tullmyndighet och importör. Hittills
har de såsom förut anförts mycket sällan kommit till användning för detta
ändamål. Enligt kommitténs förslag skall alla bonafideaffärer behandlas enligt
det i 3 § 2 mom. föreslagna sättet, vilket torde ytterligare bidraga till att
minska behovet av de värderingsförfaranden som här avses.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts har kommittén kommit till den
uppfattningen, att det icke föreligger tillräckliga skäl att bibehålla särskilda
bestämmelser om här ifrågavarande värderingsförfaranden; det bör vara
tillfyllest med de besvärsmöjligheter som eljest föreligger. Självfallet bör
tullanstalt när tullvärdet icke lämpligen kan bestämmas på annat sätt låta
värdera varan genom sakkunnig, och det torde få förutsättas att tullmyndigheten
i fall av meningsskiljaktigheter angående värdet i allmänhet beaktar
en av varuhavaren framförd önskan om sådant förfarande, därest meningsskiljaktigheten
avser spörsmål av beskaffenhet att lämpligen kunna
bli föremål för värdering.

Yttrandena

I enlighet med vad som tidigare förutskickats begränsas den efterföljande
redogörelsen till de uttalanden, som närmast avser anpassningen av de
svenska bestämmelserna till konventionens regler, eller som rör utformningen
av bestämmelserna i sådana hänseenden som icke regleras av konventionen.
De uttalanden som kan anses närmast gälla själva konventionen
(värdedefinitionen) har, även om de formellt avser kommitténs förslag, redovisats
i det föregående avsnittet och upptages icke till behandling i detta
sammanhang.

Kommitténs förslag till utformning av det grundläggande stadgandet
i 3 § 1 mom. har berörts i ett yttrande av generaltullslyrelscn. I
detta framhålles att den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföra sig, i kommitténs
förslag angivits som »tiden för anmälan till förtullning». Denna
allmänna formulering täcker icke vissa specialfall, exempelvis då anmälan

Kimgl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

till förtullning underlåtes eller kan anses ha skett vid mer än ett tillfälle (det
senare i vissa fall vid temporär tullfrihet). Emellertid förutsätter styrelsen
att närmare föreskrifter om tullvärdebestämmelsernas tillämpning i dylika
fall kan utfärdas av Kungl. Maj :t.

I fråga om definitionen på »införselort» (2 § av kommitténs utkast till
tillämpningsföreskrifter) uttalar gencraltullstijrelsen bl. a. följande.

Enligt kommitténs förslag skulle i praktiken under normala förhållanden
i varas tullvärde inräknas frakten endast till den svenska ort, dit frakten
från den utländska avsändningsorten är lägst — oberoende av om varan passerat
nyssnämnda svenska ort eller ej — såvida den lägre fraktkostnaden
kan styrkas på tillfredsställande sätt. Förslaget torde få anses äga en materiellt
sett tillfredsställande innebörd. Flera lokala tullmyndigheter ha
emellertid lramhallit, att tillämpningen kommer att medföra avsevärda svårigheter
beträffande fraktberäkningen, särskilt i fråga om fartvgsgods. Farhågorna
härför kunna icke anses ogrundade. Styrelsen utgår emellertid från
att hinder icke möter för styrelsen att utfärda anvisningar för schematisk
beräkning av fraktkostnaderna i fall då icke särskild bevisning förebringas
av importören. Med ledning av dylika anvisningar och med stöd av frakthandlingar
rörande den införda varan torde tullmyndigheterna i regel kunna
beräkna den lägre frakt, som skulle ha utgått, om varan avlämnats å en
närmare avsändningsorten belägen plats än förtullningsorten. Dessa beräkningar
komma dock att medföra visst besvär, och i de fall tullmyndigheten
anser sig icke kunna fastställa den lägre frakten till annan ort än förtullningsorten
inen varuhavaren uppgiver ett dylikt fraktbelopp, torde det ofta
bli svårt för tullmyndigheten att avgöra, om det uppgivna beloppet kan
betraktas som tillförlitligen styrkt. Tillämpningssvårigheter torde emellertid
icke kunna undvikas, vilken definition man än väljer, och endast erfarenheten
torde kunna visa, huruvida de i förevarande fall bli så stora, att
en annan definition skulle vara att föredraga. Styrelsen har därför icke något
alt erinra mot att bestämmelsen i sin föreslagna lydelse prövas i praktiken.

Sveriges grossistförbund framhåller i samma hänseende att svårigheterna
för importören att förebringa erforderlig bevisning i fråga om fraktkostnaderna
blir avsevärda. Enligt förbundets uppfattning skulle det icke möta alltför
stora svårigheter att i stället uppställa schematiska regler för reducering
av de totala fraktkostnaderna till att avse endast transportvägen till
första svenska gränsort som anlöps eller kunnat anlöpas.

I fråga om reglerna beträffande de kostnader, som skall inräknas i det
tullpliktiga värdet (4 § i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter),
bär remissinstanserna huvudsakligen uppehållit sig vid kommitténs förslag
till maximering av transportkostnadern a, vilket förslag i praktiken
närmast gäller import med flyg. Detta spörsmål har med hänsyn till
sin principiella betydelse behandlats i föregående avsnitt. Av den där lämnade
redogörelsen framgår, att åtskilliga remissinstanser yrkat att maximigränsen
skulle sältas lägre än kommittén föreslagit, men också att det från
vissa håll uttalats tvivelsmål huruvida en maximering över huvud taget är
förenlig med konventionen.

Knngl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Förutom de nu åsyftade yttrandena föreligger beträffande här ifrågavarande
regler vissa uttalanden av generaltullstijrclsen i spörsmål av mera
teknisk natur.

I fråga om transportkostnaden framhåller styrelsen sålunda att dylika
kostnader kan ingå i eu varas pris på olika sätt. Med den utformning normalprisdefinilionen
liar är det emellertid enligt styrelsens mening uppenbart
att uttrycket transportkostnader här avser endast kostnader för transporten
i samband med den slutliga leveransen till importören. För den praktiska
tillämpningen av bestämmelsen om maximering av transportkostnaderna är
det vidare önskvärt, att maximeringen gäller endast kostnaderna för den
transport, vilken avses i sådan frakthandling som upptager svensk ort som
destinationsort (även t. ex. genomgångskonossement).

I generaltullstyrelsens yttrande har vidare berörts stadgandet att kostnader
för emballage skall inräknas i tullvärdet endast i den mån icke emballaget
i tullhänseende behandlas för sig. Härmed åsyftas att undgå dubbelbeskattning
av emballaget, om särskild tull uttages för detta. Enligt styrelsens
uppfattning är det dock inte nödvändigt med en reservation av ifrågavarande
slag för att nå del angivna syftet. Tvärtom kan den ge anledning
till tveksamhet angående vilket förfarande som skall tillämpas i fall då emballaget
visserligen i och för sig är tullplikligt men införes tullfritt på grund
av stadgandena i 4 § 2 mom. tulltaxeförordningen i dess föreslagna lydelse.
Styrelsen föreslår därför att reservationen i fråga uteslutes och att i stället
vissa anvisningar utfärdas rörande bestämmelsens tillämpning.

Beträffande de i 3 § 2 inom. intagna bestämmelserna om tullvärdets beräkning
på grundval av det avtalade priset uttalar kommerskollegium
sin tillfredsställelse med att fakturapriset i praktiken skall komma
att i de flesta fall bli avgörande vid beräkningen av tullvärdet. I fråga om de
fall då avvikelse från fakturapriset skulle ifrågakomma (5 § i kommitténs
utkast till tillämpningsföreskrifter) anser kollegium emellertid en av generaltullstyrelsen
tidigare föreslagen formulering (»därest ej i särskilda fall
omständigheterna annat föranleda») på ett klarare sätt än kommitténs utformning
fastslå att fråga är om undantagsfall. — Sveriges grossistförbund
anknyter likaledes till det tidigare förslaget. Förbundet anser att detta förslag
förutsätter en mer ingående undersökning av varje aktuellt fall samt
bedömning ur andra synpunkter än enbart det förhållandet huruvida en
väsentlig prisförändring föreligger eller icke. Enligt förbundets mening är
det, när justering av ett kontraktpris överväges, betydelsefullt att varje
aktuellt fall bedömes i första hand med hänsyn till de speciella omständigheter
som kan föreligga. I avsikt att säkerställa en sådan bedömning föreslår
förbundet att tillämpningsföreskrifterna på denna punkt erhåller sådan
lydelse, att prisjustering på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet
och lullvärdebegreppet endast skall ske, där särskilda omständigheter så föranleder
och skiljaktigheterna i väsentlig mån påverkar priset. - Sveriges
industriförbund anser att del bör uttalas att fakturavärdet i princip skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ligga till grund för värdeberäkningen och att värdet skall beräknas efter
andra grunder endast i sådana fall då priset kan tänkas vara manipulerat.

I fråga om avfattningen av 3 § 2 mom. i kommitténs förslag påpekar
generaltullstyrelsen att den i Bryssel-definitionen förekommande anmärkningen
talar om en »bonafideförsäljning» (vente bona fide, bona fide sale),
medan kommittén använt uttrycket »köp, som kan antagas vara avtalat på
god tro». Med »bonafideförsäljning» synes man i Bryssel-definitionen avse
eu transaktion, som är en verklig försäljning och som helt och definitivt regleras
genom det överenskomna priset. Eu transaktion, där det uppgivna priset
är fiktivt och endast representerar ett symboliskt bokföringsbelopp, utgör
alltså icke en bonafideförsäljning (eller ett köp, avtalat på god tro). Då
det synes styrelsen självklart, att ett pris, som överenskommits vid ett
skenköp eller som eljest endast utgör ett fiktivt belopp, ej kan betraktas som
»det pris, som erlagts eller skall erläggas» och användas som grund för tu 11 -värdeberäkningen och då för övrigt varken uttrycket »på god tro» eller
termen »bona fide» synes förekomma i gällande svensk lagtext, föreslår
styrelsen att klausulen om god tro utgår ur nu ifrågavarande moment.

Vad beträffar de i 3 § 3 mom. intagna föreskrifterna angående skyldighet
för varuhavare m. fl. att lämna uppgifter och förete handlingar för
fastställande av normalpriset uttalar handelskammaren i Göteborg att bestämmelserna
bör utformas så att tullverkets befogenhet att granska tredje
mans affärshandlingar endast skall avse fall då sannolikheten talar för att
avsiktliga försök att vilseleda myndigheterna föreligger.

Sveriges speditörförbund anser att skyldigheten alt tillhandahålla affärshandlingar
för granskning bör begränsas till att gälla endast varuägare.
Förbundet förutsätter att även vid ett bibehållande av den av kommittén förordade
formuleringen dylik hänvändelse icke sker till speditören. Detta motiveras
med att speditören icke har att befatta sig med den tullvärdeförsäkran
som ligger till grund för tulltaxeringcn och som skall undertecknas
av varuägaren. I detta sammanhang framhåller förbundet att, ehuru nyssnämnda
försäkran icke får avgivas av speditör, denne enligt tullstadgan anses
som varuhavare, då han införtullar gods för kunds räkning. Härav följer
att han blir betalningsskyldig vid eventuell eflerdebilering av tull, för det
fall varuägaren icke längre är solvent, trots att han icke har något ansvar
för den av varuägaren avlämnade försäkran. Förbundet hemställer att den
bristande överensstämmelsen mellan tullstadgan och tulltaxeförordningen
regleras så att speditören i överensstämmelse med den uppfattning, som
synes ligga till grund för tulltaxeförordningen, befrias från betalningsskyldighet
vid eftcrdebitering av tull för sändning som införtullals av honom
för annans räkning.

I fråga om detaljbestämmelserna i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter
uttalar generaltullstyrelsen att det i 8 § intagna stadgandet
om samråd mellan tullanstalterna och tullvärdekontoret får anses avse en
intern angelägenhet för tullverket, varför styrelsen ifrågasätter huruvida

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

det icke vid eu sådan allmän omarbetning av bestämmelserna som den nu
ifrågavarande lämpligen bör överföras till av styrelsen utfärdade anvisningar.

I detta sammanhang tar generaltullstyrelsen upp frågan om kostnaden
för eventuell värdering av inkomna varor. Enligt kommittén bör tullanstalt
liksom hittills, när tullvärdet icke kan bestämmas på annat sätt, kunna
låta värdera varan genom sakkunnig, och styrelsen förutsätter, att den kan
utfärda närmare anvisningar härom. Vad beträffar kostnaderna för dylik
värdering måste det, uttalar styrelsen, anses rimligt att dessa liksom vid nuvarande
värderingsförfaranden i vissa fall gäldas av varuhavaren, nämligen
då denne vägrat lämna vederbörliga uppgifter rörande varans värde eller
uppgivit ett värde, som visar sig vara för lågt. En bestämmelse härom bör
intagas i tillämpningsföreskrifterna och skulle efter mönster av 5 § nuvarande
tillämpningsföreskrifter förslagsvis kunna formuleras på följande
sätt:

Har tullmyndighet funnit påkallat att för fastställande av varas tullvärde
anlita särskild sakkunnig, skall varuhavaren gottgöra tullverket kostnaden
härför, därest han icke fullgjort honom åliggande uppgiftsskyldighet eller
det utrönes att värdet med mer än tio procent överstiger det av honom uppgivna.

Styrelsen förordar vidare viss uppmjukning av det i 6 § av utkastet till
tillämpningsföreskrifterna uppställda kravet på underskrift av faktura.

Kooperativa förbundet ifrågasätter huruvida det icke för underlättande
av kontroll av faktureringen mellan koncernföretag borde föreskrivas skyldighet
att i tulldeklarationen lämna uppgift om koncerntillhörighet.

Handelskammaren i Göteborg berör de i 9 § utkastet till tillämpningsföreskrifter
intagna närmare bestämmelserna angående skyldighet att förete
affärshandlingar för granskning. Enligt handelskammaren kan det icke
vara meningen att handlingar av ifrågavarande slag som regel skall företes,
med den försening och försvåring av själva tullbehandlingen detta skulle
medföra. Handelskammaren framhåller att det många gånger förekommer
att varan icke är såld när den förtullas och att i sådana tall kravet på bevisning
rörande varornas försäljning självfallet ej kan upprätthållas.

I övrigt har i detta sammanhang framför allt berörts den ursprungligen
av generaltullstyrelsen upptagna frågan om rätt för tullverket att granska
importörs bankkonto. Svenska bankföreningen erinrar sålunda om att föreningen
tidigare avstyrkt en dylik anordning. Vad kommittén anfört rörande
bl. a. möjligheten att draga frågan inför Kungl. Maj :ts prövning medför
enligt föreningens uppfattning icke någon mera väsentlig ändring av
läget, ty om granskningsrätt inskrives i tulltaxeförordningen, torde därmed
få anses fastslaget att tullverkets kontroll i princip skall ha försteg
framför sekretessintresset. Föreningen hyser därför starka betänkligheter
mot ett sådant ståndpunktstagande. Även kommerskolleginm samt Skånes
handelskammare och handelskammaren i Karlstad avstyrker att tullverket
får rätt alt granska importörs bankkonto.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Förslaget i mom. 4 om befogenhet för generaltullstyrelsen att meddela
visst vitesföreläggande har icke föranlett någon erinran under remissbehandlingen.

I fråga om de i 10 § förslaget till tillämpningsföreskrifter intagna bestämmelserna
angående kursberäkning vid evalvering av utländskt
myntslag framhåller generaltullstyrelsen att den av kommittén föreslagna
bestämmelsen bör förses med en reservation för sådana fall där särskild
överenskommelse om kursberäkningen blivit träffad.

Frågan om bibehållande i viss utsträckning av nuvarande subsidiära
bestämmelser för tullvärdeberäkningen beröres i ett flertal yttranden.

Kommerskollegium erinrar om ett av kollegium tidigare förordat förslag,
enligt vilket varuhavaren skulle få rätt att påkalla medverkan av tvenne
opartiska besiktningsmän, därest tullanstalt avsåg att fastställa annat tullvärde
än det av varuhavaren uppgivna, varvid emellertid det nuvarande
skiljenämndsförfarandet skulle kunna bortfalla. Kollegium säger sig icke
vara övertygad om att detta värderingsförfarande icke skulle kunna godtagas.
Frågor kan otvivelaktigt uppkomma där en värdering i egentlig mening
blir aktuell. Kollegium framhåller dock att avgörandet skulle ligga
hos tullverket, som följaktligen skulle äga möjlighet att ingripa i spörsmål,
som kunde rubriceras som tolkningsfrågor.

Göteborgs handelskammare anser att möjligheterna att medelst besiktning
få fastställt värdet av eu vara har varit till gagn för näringslivet.
Möjlighet att begära sådant förfarande bör enligt handelskammarens mening
tillkomma icke blott tullanstalten utan även varuhavaren. •— Även handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län uttalar sig för bibehållande
av ett värderingsförfarande.

Sveriges grossistförbund säger sig icke kunna ansluta sig till kommitténs
uppfattning att de tvistefrågor, som kan komma att uppstå vid beräknandet
av det tullpliktiga värdet, i huvudsak skulle vara att betrakta som rena
tolkningsfrågor. När fråga uppstår om justering av fakturapriset med hänsyn
till prisändringar, uppkomna mellan tiden för inköpet och tiden för
anmälan till förtullning eller betingade av skiljaktigheter mellan priset på
avsändningsorten jämfört med mottagningsorten, blir det enligt förbundets
uppfattning fråga om värdering i mera egentlig bemärkelse. I den mån
varan icke förvärvats från utlandet genom sådant köpeavtal som avses i
3 § 2 mom. synes vidare värderingsförfarandet fylla en väsentlig funktion.
I de fall da fakturapris saknas eller icke anses kunna läggas till grund för
tullvärdeberäkningen bör därför enligt förbundets mening besiktning och
värdering komma till stand och det pris som därvid åsättes varan godkännas
som tullvärde.

Kooperativa förbundet erinrar om att förbundet tidigare hemställt om förnyat
övervägande huruvida icke besiktnings- och skiljedomsförfarande!
borde bibehållas. Förbundet finner emellertid kommitténs motivering klar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

görande och utgår från att med den förutsatta anordningen för sakkunnigt
bistånd åt tullmyndigheten vid värdering varuhavarens berättigade intresse
skall kunna tillgodoses.

Departementschefen

I fråga om utformningen av de svenska iullvärdebestämmelserna må till
en början framhållas att det, vid ett biträdande från svensk sida av Bryssel-konventionen
rörande varors tullvärde, i väsentliga hänseenden endast
blir en fråga om överförande till svensk författningstext av i konventionen
givna regler.

Kommitténs förslag till avfattning av det grundläggande stadgandet i 3 §
1 mom. bygger helt på konventionstexten och ger icke anledning till någon
erinran från min sida. I den mån närmare föreskrifter beträffande tidpunkten
för värdebestämningen kan erfordras i vissa specialfall torde dessa få
utfärdas på sätt generaltullstyrelsen förutsatt.

I fråga om tolkningen av det i grundstadgandet använda uttrycket »införselort»
innebär kommitténs förslag till tillämpningsföreskrifter (2 §)
möjlighet att räkna med en fiktiv ort; i vissa fall skulle detta leda till att
transportkostnader medräknades i tullvärdet till mindre belopp än enligt
nuvarande regler. Förslaget har icke föranlett någon erinran i materiellt
hänseende. Det har emellertid framhållits att en tillämpning av de föreslagna
bestämmelserna skulle vara förenad med praktiska olägenheter. I
det förslag som framlagts inom nordiska ekonomiska samarbetsutskottet
har någon motsvarande bestämmelse icke heller införts, ulan man har där
definierat begreppet införselort på ett sätt som närmare överensstämmer
med den nuvarande svenska definitionen. Enligt det nordiska förslaget skall
dock vid import med fartyg eller luftfartyg endast medräknas frakt till
första anloppshamn och icke såsom enligt de nu gällande svenska bestämmelserna
ända fram till lossningsorten. Till följd härav kan även nämnda
förslag komma att medföra vissa svårigheter vid den praktiska tillämpningen.
Härtill kommer att såväl tulltaxekommitténs som det nordiska utskottets
förslag från handelsstatistisk synpunkt måste betraktas som mindre
tillfredsställande ofch skulle kunna nödvändiggöra användning i stor utsträckning
av särskilda värden för statistiskt ändamål vid sidan av varornas
tullpliktiga värden. Härigenom skulle vållas ytterligare betydande olägenheter
i praktiskt hänseende. Enligt min uppfattning talar därför övervägande
skäl för att man, i avvaktan på att frågan kan nå en tillfredsställande
lösning inom ramen för det internationella samarbetet, tills vidare
bibehåller nuvarande regler.

Vad beträffar de kostnader som skall inräknas i tullvärdet (4 § utkastet
till tillämpningsföreskrifter) kan skäl anföras för viss maximering i fråga
om transportkostnaderna, även om detta enligt vad som antydes i generaltullstyrelsens
utlåtande skulle kunna leda till tolkningssvårigheter i vissa
fall. Emellertid är det såsom tidigare framhållits oklart i vad mån en dylik
maximering skulle vara förenlig med bestämmelserna i Brysscl-konventio -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

nen. En nedsättning av den av kommittén föreslagna maximigränsen skulle
kunna innebära avsteg från den för Bryssel-definitionen grundläggande
cif-principen och synes därför icke böra komma i fråga. Förslaget till gemensamma
nordiska regler för tullvärdeberäkningen upptager icke någon
regel om maximering. Någon maximering förekommer icke heller i de nuvarande
svenska bestämmelserna, utan flygfrakt och andra fraktkostnader
inräknas i tullvärdet med hela sitt faktiska belopp. Jag finner emellertid,
att den av kommittén föreslagna maximiregeln — likaväl som vissa i kommentarerna
till Bryssel-definitionen medgivna begränsningar — bör kunna
anses förenlig med konventionen. Kommitténs förslag på denna punkt är
uppenbarligen från interna svenska synpunkter välmotiverat. Jag anser
mig därför böra biträda detsamma. Att maximeringen endast avser kostnaderna
för transporten i samband med den slutliga leveransen till importören
ligger i sakens natur.

I fråga om inräknande av emballagekostnader i det tullpliktiga värdet
synes den i kommitténs förslag förekommande reservationen angående emballage
som i tullhänseende behandlas för sig kunna ge anledning till viss
osäkerhet. Enligt min mening bör i tillämpningsföreskrifterna utsägas att
endast kostnader för sådant emballage, som belägges med särskild tull, är
undantagna från att inräknas i det tullpliktiga värdet. Detta har uppenbarligen
varit syftet med den i Bryssel-definitionen förekommande anmärkningen
och överensstämmer i sak med den formulering som bestämmelserna
erhållit i det nordiska förslaget.

Föreskriften att kostnaderna för emballaget och icke, såsom enligt de före
den 1 januari 1959 gällande svenska bestämmelserna, värdet av emballaget
skall inräknas i det tullpliktiga värdet har sin egentliga betydelse när det
gäller dels utländskt emballage som efter användningen återsändes till utlandet,
dels svenskt emballage som skickas till utlandet för att återkomma
med varor. I övriga fall kommer kostnaden för emballaget i praktiken som
regel att sammanfalla med värdet av detsamma. I det nordiska förslaget
här man därför för att underlätta bestämmelsernas praktiska tillämpning
föreskrivit att kostnaderna för emballaget skall sättas lika med värdet för
emballaget, utom i fall då emballaget eller emballage av samma slag och
mängd är avsett att utföras inom ett år efter införseln eller har utförts inom
ett år före införseln; i dylika fall skall emballagekostnaden bestämmas till
de med emballagets begagnande förenade kostnaderna (inkl. frakt och försäkring).
Jag förutsätter att hinder icke möter för utfärdande av liknande
tillämpningsföreskrifter i Sverige för den händelse detta skulle befinnas
lämpligt.

i det nordiska förslaget finnes vidare en bestämmelse av innebörd att
transportkostnad skall beräknas för transport till varans bestämmelseort
inom tullområdet, för så vitt icke transportkostnaden till införselorten på
ett tillfredsställande sätt styrkes; en sådan ordning synes mig vara lämplig
för att underlätta tullmyndigheternas praktiska handhavande av bestämmelserna
i fråga.

Kungl. Maj.ts proposition nr !>H år t960

Kommitténs förslag under 3 § 2 mom. innebär alt tullvärdeberäkningen i
det alldeles övervägande antalet fall kommer att grundas på fakturan. Förslaget
har icke föranlett någon anmärkning ur saklig synpunkt. Av generaltullstyrelsen
framställt yrkande om slopande av den i kommitténs förslag
intagna klausulen om god tro är närmast av formell natur. I förslaget till
gemensamma nordiska bestämmelser förekommer icke denna klausul, och
nämnda förslag har även i övrigt fått en något enklare formulering än den
av kommittén föreslagna texten. Enligt min uppfattning är en viss anpassning
efter det nordiska förslaget lämplig, och departementsförslaget har utformats
i huvudsaklig överensstämmelse med detta.

Vad härefter beträffar den i 5 § utkastet till tillämpningsföreskrifter behandlade
frågan om pris justeringar på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet
och värdedefinitionen må framhållas, att regleringen av denna
fråga erbjuder vissa vanskligheter bl. a. på grund av att det i viss mån
föreligger en motsägelse mellan värdedefinitionens formella innehåll och avsedda
tillämpning. Av vissa remissinstanser hav ifrågasatts en formulering
som starkare understryker att prisjusteringar endast skall förekomma i undantagsfall.
Bakom detta torde främst ligga farhågor för att importören
skall riskera att bli utsatt för prisjusteringar även i fall då relativt kort tid
förflutit mellan inköpet och importen. Enligt min uppfattning är det emellertid
med hänsyn till konventionens innehåll icke tillrådligt att alltför mycket
understryka prisjusteringarnas karaktär av undantagsförfarande, och
jag är icke heller övertygad om att de av ifrågavarande remissinstanser föreslagna
formuleringarna skulle underlätta bedömandet av i vilka fall prisjustering
skall företagas eller icke. Emellertid har dessa spörsmål varit föremål
för ingående överväganden under det nordiska samarbetet på ifrågavarande
område. Man har därvid ansett det vara värdefullt ur såväl importörernas
som tullverkets synpunkt att fastställa en viss tid, från köpet räknat,
under vilken jämkningar av värdet på grund av eventuellt inträffade prisändringar
överhuvud taget icke skall ifrågakomma. Vidare har man funnit
att anledning saknas att underlåta justering av värdet i sådana fall då erforderliga
uppgifter kan hämtas ur fakturor eller andra handlingar. I överensstämmelse
härmed har i förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser
intagits föreskrifter av innebörd, dels att prisändringar under tiden mellan
köpets avslutande och varornas införsel icke skall medföra justering av
det avtalade priset för så vitt icke denna tid överstiger sex månader, dels
att i övrigt justering av del avtalade priset, bortsett från fall då sadan justering
kan företagas allenast på grundval av faktura och andra handlingar
rörande varornas köp och leverering, skall underlåtas om tullberäkningen
icke i väsentlig grad skulle påverkas därav. Det nordiska förslaget synes
framför allt ur praktisk synpunkt innebära avsevärda fördelar och bör enligt
min uppfattning kunna tjäna som mönster för de svenska tillämpningsföreskrifterna
i ämnet. 1 detta sammanhang må framhållas att bestämmelserna
om prisjustering givetvis bör komma i tillämpning även i fall, då varans
värde reducerats genom en efter köpet inträffad skada.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

I kommitténs förslag under 3 § 3 mom. upptagna stadganden, avseende
skyldighet för varuhavare in. fl. att lämna uppgifter och förete handlingar
för fastställande av normalpriset har, frånsett frågan om rätt för tullverket
att granska importörs bankkonto, i stort sett lämnats utan erinran under
remissbehandlingen. Enligt min uppfattning är den skärpning i jämförelse
med nuvarande bestämmelser, som kommitténs förslag i viss mån innebär,
av behovet påkallad, och jag kan icke biträda under remissbehandlingen
framkommet förslag att undantaga speditörer från ifrågavarande skyldighet.
Att undersökningar hos annan än varuägare icke företages i andra fall
än då särskild anledning därtill förekommer får anses ligga i sakens natur.

Beträffande frågan om rätt för tullverket att taga del av material beträffande
vilket enskilda har tystnadsplikt och att därvid, om så visar sig nödvändigt,
undersöka importörs bankkonto vill jag erinra om att motsvarande
frågor på den interna beskattningens område under de senaste årens lagstiftningsarbete
fått en enhetlig lösning, innebärande att hänsyn tages såväl
till myndigheternas behov av insyn som till föreliggande sekretessintressen.
Jag förordar att motsvarande bestämmelser införes i tulltaxeförordningen.
Erinras må i detta sammanhang att tullverkets befattningshavare
liksom beskattningsfunktionärerna är underkastade tystnadsplikt.

\ ad beträffar de i utkastet till tillämpningsföreskrifter berörda frågorna
delar jag general tullstyrelsens uppfattning att den föreslagna bestämmelsen
om visst samråd inom tullverket bör utgå dch i stället intagas i av
styrelsen utfärdade anvisningar. Jag delar likaledes generaltullstyrelsens
uppfattning angående lämpligheten av en mot nuvarande bestämmelser
svarande föreskrift om skyldighet för importör att under vissa förhållanden
gälda kostnaden för sadan värdering av importvara som i vissa fall
kan bli erforderlig.

I anledning av vad handelskammaren i Göteborg anfört i fråga om den
i 9 § utkastet till tillämpningsföreskrifter intagna bestämmelsen för reglering
av skyldigheten att förete affärshandlingar för granskning vill jag
framhålla att det givetvis i regel icke blir fråga om att taga denna skyldighet
i anspråk vid själva tullbehandlingen av varorna. Enligt kommitténs förslag
skulle uppgifterna tillhandahållas för kontroll å riktigheten av de uppgifter
som lämnats i samband med införseln, och stadgandet skulle självfallet
i första hand komma i tillämpning vid utövande av den efterkontroll
som verkställes av generallullstyrelsens tullvärdekontor. För utövande av
eu ur såväl statsverkets som näringslivets synpunkt angelägen kontroll över
riktigheten av importerade varors tullvärden synes det mig ofrånkomligt att
tullverket erhåller befogenheter i huvudsaklig överensstämmelse med tulltax
ekom mitténs förslag.

Mot den av kommittén under 10 § tillämpningsföreskrifterna föreslagna
regeln angående omräkning av främmande myntslag finner jag icke anledning
till annan erinran än att bestämmelsen i fråga synes böra jämkas i enlighet
med vad generaltullstyrelsen föreslagit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

I övrigt avser de i förevarande sammanhang berörda frågorna närmast
stadganden med karaktär av ordningsföreskrifter och torde icke nu påkalla
något uttalande från min sida. Den av Sveriges speditörförbund berörda
frågan om speditörs betalningsskyldighet i fall av underdebitering av tull
regleras av annan författning än tulltaxeförordningen och torde icke lämpligen
kunna upptagas till prövning i detta sammanhang.

Föreskriften om befogenhet att meddela vitesföreläggande i fråga om
uppgiftsskyldighet in. m. har i departementsförslaget —- där bestämmelsen
återfinnes i 3 § 5 mom. — utformats med beaktande av motsvarande stadganden
beträffande den interna beskattningen.

I kommitténs förslag finns ingen motsvarighet till nuvarande subsidiära
bestämmelser om fastställande av varors tullvärde genom värderings- och
skiljenämndsförfarande. Förslaget överensstämmer i detta hänseende med
den ståndpunkt generaltullstyrelsen redan tidigare intagit till samma
spörsmål. Kommittén framhåller att tullanstalten när tullvärdet icke
lämpligen kan bestämmas på annat sätt bör låta värdera varan genom sakkunnig,
och den förutsätter att tullanstalten i allmänhet beaktar en av varuhavaren
framförd önskan om sådant förfarande i fall av beskaffenhet
att lämpligen kunna bli föremål för värdering. Vissa remissinstanser har
det oaktat förordat bibehållande i någon form av rätt för importör att under
vissa omständigheter påkalla värdering av införda varor. I praktiken
har emellertid de nuvarande möjligheterna härtill kommit till användning
i mycket obetydlig utsträckning, och utrymmet för en egentlig värdering i
den mening som gällande bestämmelser förutsätter blir i princip reducerat
vid ett införande av de på Bryssel-definitionen baserade reglerna. Under sådana
förhållanden anser jag icke tillräckliga skäl föreligga att i en ny tulltaxeförordning
införa några uttryckliga bestämmelser i ämnet. Därest behov
av sådana bestämmelser senare skulle visa sig föreligga, torde de kunna utfärdas
av Kungl. Maj :t.

4. Behandling av emballage

Tulltaxekommittén

Kommittén har i 4 § av sitt förslag sammanfört bestämmelser avseende
dels frågan i vad mån emballage, vari varor införes, på grund av sin beskaffenhet
bör bli föremål för särskild tullbeläggning, dels frågan om tullfrihet
under vissa omständigheter för emballage, som eljest skulle ha blivit
föremål för särskild tullbeläggning.

Förstnämnda fråga regleras för närvarande genom 5 § p) lulltaxeförordningen.
Här skiljes mellan artiklar som utgör »blott emballage» och sådana
som utgör »jämväl en för annat ändamål lika mycket eller mera använd -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

bar eller såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel». Emballage av
förstnämnda slag åtnjuter enligt sagda författningsrum tullfrihet; emballage
av sistnämnda slag belägges däremot med tull enligt tulltaxan. Kommitténs
förslag (1 inom.) innebär att denna distinktion bibehålies med en närmast
formell jämkning. Jämkningen innebär bl. a. att uttrycket »för annat ändamål
lika mycket eller mera användbar» uteslutits; det får enligt kommitténs
uppfattning anses ligga i sakens natur att en dylik artikel tulltaxeras
separat. I kommitténs formulering har anmärkts att stadgandet om tullfrihet
för visst emballage icke skall medföra rubbning av bestämmelserna om
emballagets inräknande i vikten eller värdet av den inneliggande varan. Vidare
bär från regeln att emballage med allmänt handelsvärde skall beläggas
med särskild tull undantagits fall då vikten av emballaget skall inbegripas i
den inneliggande varans tullpliktiga vikt.

Frågan om tullfrihet under vissa omständigheter för emballage, som eljest
skulle ha belagts med särskild tull, behandlas i 2 mom. av kommitténs
förslag. Kommittén har här upptagit de nu i 5 § p) och r) intagna bestämmelser,
enligt vilka tullfrihet åtnjutes för sådant emballage, som kommer i
retur från utlandet eller är avsett att returneras till utlandet. Nuvarande
undantag från tullfrihetsmedgivandet beträffande smördritllar har ansetts
kunna uteslutas. Fastställandet av tidsfrister och övriga villkor bör ske i
tillämpningsföreskrifterna. Dessa bör liksom för närvarande innehålla erforderliga
ordningsföreskrifter, bl. a. till åstadkommande av garantier för
förhandenvaron av de i 2 mom. angivna förutsättningarna. I tillämpningsföreskrifterna
bör också intagas det nu i själva tulltaxeförordningen upptagna
villkoret att, därest vid åberopad tidigare utförsel av emballage restitution
eller befrielse från tull åtnjutits, restitutions- eller tullbeloppet skall
inbetalas till tullverket.

I förslagets 3 mom. har intagits bestämmelser, enligt vilka från svensk
frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor dit införts, likställes
med emballage vari varor införes; förslaget överensstämmer i sak med stadganden
i nuvarande tulltaxeförordning.

Enligt 4 mom. i kommitténs förslag skall bestämmelserna om emballage
tillämpas även på vissa närstående artiklar. Av dessa artiklar är garnbommar
för närvarande direkt likställda med emballage, och detta var tidigare
fallet även med ventilationstrummor och garneringsmateriel. Dessa sistnämnda
varuslag blev emellertid vid tulltaxerevisionen år 1929 av närmast
författningstekniska skäl upptagna i ett särskilt moment i tulltaxeförordningen
(5 § q). Kommittén har funnit att de med den utformning av emballagereglerna
som nu föreslås lämpligen kan behandlas tillsammans med emballage.
Förutsatt att ifrågavarande artiklar icke efter användningen äger
allmänt handelsvärde kommer de då liksom för närvarande att åtnjuta ovillkorlig
tullfrihet. Artiklar med allmänt handelsvärde skulle däremot till
skillnad från vad nu är fallet bli tullfria enligt förevarande stadgande endast
under förutsättning av utförsel av samma eller likvärdig materiel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Yttrandena

Generaltullstijrelsen ifrågasätter beträffande 1 mom. huruvida icke liksom
nu bör utsägas liur emballage, som utgör »jämväl en för annat ändamål
än emballage lika mycket användbar artikel», skall behandlas. Vad beträffar
de i 2 mom. intagna tullfrihetsreglerna framhåller styrelsen att särskilt
inkommande begagnat emballage för närvarande åtnjuter tullfrihet under
villkor, att motsvarande emballage tidigare utförts eller att det är avsett att
sedermera återutföras med varor. Kommittén har slopat villkoret, att återutförseln
skall ske med varor. Då sakliga skäl icke torde kunna anföras för
att lämna tullfrihet i andra fall än då återutförseln sker med varor ifrågasätter
styrelsen om icke berörda villkor bör bibehållas. Tillämpningsföreskrifter
angående den tid, under vilken emballaget må med bibehållen tullfrihet
kvarbliva i riket, och angående formaliteterna för tullfrihetens åtnjutande
bör enligt styrelsens uppfattning kunna meddelas av Kungl. Maj :t utan
det särskilda bemyndigande som kommittén här föreslagit. Beträffande i 4
mom. avsedda ventilationstrummor samt mattor och annan garneringsmateriel,
vilka artiklar nu är tullfria enligt 5 § q) tulltaxeföi''ordningen utan
särskilda formaliteter, utom i det fall att artiklarna införts i handelsavsikt,
framhåller styrelsen att de är av synnerligen enkel beskaffenhet och ytterst
sällan torde ifrågakomma för tullbeläggning. Med hänsyn härtill synes tullfriheten
böra anordnas så att handläggningen i praktiken blir den enklast
möjliga. Styrelsen ifrågasätter därför om icke dessa artiklar fortfarande borde
bli tullfria genom ett direkt stadgande i 8 § av förslaget till tulltaxeförordning.

I detta sammanhang tar styrelsen upp frågan om behandlingen i tullhänseende
av godsbehållare (containers). Styrelsen framhåller att dylika behållare
numera kan vara ganska komplicerade till sin konstruktion med särskilda
anordningar för transport av olika varuslag och med olika transportmedel.
För åtnjutande av tullfrihet för dylika artiklar, som användes för
införsel av varor eller är avsedda att utföras med varor, synes böra fordras
att samma artiklar återutföres. Styrelsen ifrågasätter därför om icke i 11 §
1 mom. av förslaget borde införas en särskild tullfrihetsregel avseende godsbehållare.

Sveriges grossistförbund anser att bestämmelserna i 1 mom. av kommitténs
förslag kommer att medföra stora svårigheter vid den praktiska tillämpningen.
I första hand skulle detta bli fallet då det gäller att avgöra vilket
emballage, som kan anses äga allmänt handelsvärde, samt att beräkna kostnader
för emballage eller hyreskostnader och returfrakt. Förbundet förordar
att närmare anvisningar i detta hänseende utfärdas efter samråd med berörda
branscher.

Departementschefen

Kommitténs förslag till reglering av frågan i vad mån emballage, vari
varor införes, på grund av sin beskaffenhet bör bli föremål för särskild tullbeläggning,
skiljer sig knappast i sak från de nuvarande reglerna. Hittills

Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år i960

torde tillämpningen av dessa regler icke ha varit förenad med några större
svårigheter. Emellertid får det enligt min uppfattning anses vara tillräckligt
att, efter mönster av det nordiska förslaget, i tulltaxeförordningen stadga
tullplikt för sådant emballage, som kan betraktas som en självständig handelsvara.
I den mån närmare anvisningar rörande innebörden av detta uttryck
kan befinnas erforderliga torde föreskrift härom kunna meddelas i tilllämpningsföreskrifterna.
I formellt hänseende synes vidare en viss förenkling
av bestämmelserna vara att vinna i jämförelse med kommitténs förslag
genom att utforma dem såsom en inskränkning i den i 1 § intagna huvudregeln
att inkommande varor skall beläggas med tull. I departementsförslaget
har detta uttryckts så att emballage vari varor införes icke skall beläggas
med särskild tull, om ej emballaget är att anse som en självständig
handelsvara. Härigenom bortfaller behovet av hänvisning till reglerna om
vikt- och värdeberäkning för den inneliggande varan i fall då tullfrihet
åtnjutes för emballaget. Av kommittén föreslaget undantag beträffande sådant
emballage, som enligt vad därom stadgats skall inräknas i vikten av
den inneliggande varan, skulle vara av ringa praktisk betydelse och synes
även av andra skäl böra utgå. Vid konkurrens mellan regeln om särskild
lullbeläggning av emballage som utgör självständig handelsvara och regeln
om inbegripande av visst emballage i den inneliggande varans vikt torde
nämligen den förstnämnda principiellt böra äga företräde; tullen på den
inneliggande varan bör i dylika fall beräknas efter nettovikten.

Vad beträffar de i 4 § 2 mom. intagna bestämmelserna angående tullfrihet
under vissa omständigheter för särskilt inkommande emballage har generaltullstyrelsen
anmärkt att kommitténs förslag innebär slopande av det
nu i vissa fall gällande villkoret att återutförseln skall ske med varor. I
sak har detta dock knappast någon betydelse. Med hänsyn därtill och då ett
slopande av villkoret möjliggör en enklare utformning av bestämmelserna
finner jag mig kunna godtaga kommitténs förslag på denna punkt. I generaltullstyrelsens
yttrande anföres vidare att Kungl. Maj :t torde kunna utfärda
tillämpningsföreskrifter angående tid och formaliteter för tullfrihetens
åtnjutande även utan det särskilda bemyndigande som kommittén
föreslagit. Enligt min uppfattning är det emellertid av visst värde att redan
förordningens ordalydelse fäster uppmärksamheten på att vissa inskränkningar
kan föreligga beträffande här avsedd förmån. I fråga om särskilt
inkommande emballage är denna tullfrihetsförmån enligt kommitténs
förslag liksom enligt nuvarande tulltaxeförordning inskränkt till begagnade
artiklar. För obegagnade artiklar kan motsvarande förmån endast
medgivas i form av temporär tullfrihet. Skillnaden är främst att bestämmelserna
om temporär tullfrihet kräver identitet mellan de införda och de
utförda varorna, under det att nu ifrågavarande bestämmelser endast fordrar
ekvivalens mellan nämnda artiklar. Sistnämnda princip bör enligt min
åsikt kunna utsträckas till att avse jämväl obegagnat emballage. Framhållas
må i detta sammanhang alt hinder icke möter att, om så skulle befinnas erforderligt,
i tillämpningsföreskrifterna stadga strängare kontrollföreskrifter

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

för obegagnat än för begagnat emballage. I överensstämmelse med vad sålunda
anförts har bestämmelserna i 4 § 2 mom. i departementsförslaget
gjorts tillämpliga även för obegagnat emballage.

Kommitténs förslag i 4 § 3 mom. rörande från svensk frihamn särskilt
inkommande emballage torde icke giva anledning till erinran.

Vad beträffar de i 4 § 4 mom. av kommitténs förslag intagna bestämmelserna
angående likställande av viss materiel med emballage delar jag generaltullstyrelsens
uppfattning att ventilationstrummor samt bastmattor och
annan garneringsmateriel bör kunna komma i åtnjutande av tullfrihet utan
det särskilda villkor som i vissa fall kan komma att tillämpas beträffande
emballage. I överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag har därför
dessa artiklar i departementsförslaget överförts till en särskild punkt i
den paragraf som avser särskild tullfrihet (8 § punkten 9). Enligt min uppfattning
bör vidare garnbommar, vilka i här ifrågavarande hänseenden
står nära sådana artiklar som vissa bobiner och kabeltrummor, utan särskilt
stadgande kunna inbegripas under emballage, när det gäller tillämpning
av förevarande regler. I överensstämmelse härmed har kommittéförslagets
4 § 4 mom. slopats i departementsförslaget.

I sistnämnda förslag har i stället under 4 § 4 mom. upptagits bestämmelser
rörande godsbehållare (containers) och lastpallar (pallets). Några särskilda
regler för behandlingen av dylika artiklar, när de användes i trafik
mellan Sverige och utlandet, finnes icke för närvarande. Generaltullstyrelsen
har såsom förut anförts ifrågasatt införande av temporär tullfrihet för
godsbehållare. Liknande förslag har framlagts inom det nordiska utskottet,
som även förordat införande av särskild tullfrihet för lastpallar. Med hänsyn
till den alltmera ökade användningen av dessa transporttekniska hjälpmedel
får en reglering av deras behandling i tullhänseende anses påkallad.
Enligt min uppfattning bör båda varuslagen kunna likställas med sådant
emballage som avses i 4 § 2 mom. I den mån speciella regler i kontrollhänseende
kan vara motiverade torde dessa kunna meddelas i tillämpningsföreskrifterna.

5. Speciella bestämmelser för vissa varukategorier

I tulltaxekommitténs förslag upptogs under 5 § bl. a. vissa bestämmelser
som skär igenom klassificeringen enligt tulltaxenomenklaturen och som
därför icke kan anknytas till bestämda rubriker i taxan. I samband med
den år 1958 genomförda revisionen av tulltaxan infördes som 2 § i tulltaxeförordningen
bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs
förslag. Bestämmelserna i fråga avser dels tullfrihet för vissa varukategorier
(läkemedel, varor för tillverkning av läkemedel, varor för vissa
tekniska användningsområden, viss flygmateriel samt garn in. m. för tillverkning
av fisknät), dels ock en särskild tullsats om 12 % av värdet för
sammansättningsdelar till bilar. De sålunda genomförda bestämmelserna
4 llihang till riksdagens protokoll 19G0. 1 samt. Nr 98

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

har intagits i det nu föreliggande departementsförslaget under 5 § med vissa
jämkningar.

Enligt nuvarande 2 § 1 mom. d) åtnjutes sålunda tullfrihet för garn,
bind- och segelgarn, tågvirke och linor, vilka är avsedda att användas uteslutande
för tillverkning av fisknät. Terminologin anknyter till vissa rubriker
i tulltaxan. Till införsel har emellertid förekommit för tillverkning av
fisknät avsett material av i huvudsak samma beskaffenhet som de uppräknade
varuslagen men med något avvikande utförande så att det icke kunnat
hänföras till de åsyftade rubrikerna. Det synes skäligt att även material av
ifrågavarande slag kommer i åtnjutande av den för garn etc. medgivna
tullfriheten. I departementsförslaget har texten underkastats en mindre
jämkning i detta syfte.

I nuvarande 2 § 2 mom. medgives såsom förut anförts en tullsats av
12 % av värdet för sammansättningsdelar till bilar. Enligt bestämmelsens
formulering avser den jämväl material av gummi, textilvara eller glas för
tillverkning av bilar. Numera har även plastmaterial fått stor användning
inom bilindustrin, ej sällan för samma ändamål som de nyss uppräknade
varuslagen, varför det synes skäligt att ifrågavarande förmån utsträckes
till att omfatta jämväl sådant material. Från här avsedda medgivande har
enligt bestämmelsens nuvarande lydelse undantagits vissa artiklar av gummi,
nämligen »ringar och övriga varor hänförliga till tulltaxenr 40.11». Detta
undantag bör givetvis gälla även för gummivaror av ifrågavarande slag,
som inkommer monterade på hjul, oaktat hjulen i monterat skick är hänförliga
till nr 87.06. För att tydligare angiva detta synes det lämpligt att ersätta
det citerade uttrycket med orden »ringar och övriga i tulltaxenr 40.11
upptagna artiklar». Förslaget innefattar i övrigt en mindre jämkning i anledning
av EFTA-konventionen.

6. Varor helt eller delvis av svenskt ursprung

Import förekommer icke blott av rent utländska varor utan även av varor
som helt eller delvis är av svenskt ursprung (varmed är att likställa varor
som undergått förtullning här i landet). Varor kan exempelvis av skilda
anledningar efter utförsel återinföras i oförändrat skick. Icke ovanligt är
vidare att en utländsk färdigvara helt eller delvis tillverkats av svenska råvaror
eller halvfabrikat (t. ex. malm, stål, pappersmassa). Det kan också
förekomma att färdigarbetade detaljer av svenskt ursprung inmonterats i
utomlands tillverkade produkter (t. ex. kullager, elmotorer). Vidare kan en
från utlandet inkommande artikel i huvudsak vara av svenskt ursprung
och endast ha undergått en avslutande bearbetning utomlands (t. ex. färgning
av garn, gummering av papper). Härmed kan i viss mån likställas fall
då fråga är om reparation i utlandet av en maskin eller liknande artikel.
Ibland förekommer det att tillverkningen av importvaran innefattar svenskt
konstruktionsarbete eller dylikt. Varorna härrör i alla dessa fall endast
delvis (i det förstnämnda fallet icke alls) från utländska prestationer, och

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

en direkt tillämpning av de i tulltaxan angivna tullsatserna skulle därför i
många fall leda till otillfredsställande resultat. Vissa specialbestämmelser
kan tydligen vara påkallade för behandlingen i tullhänseende av dylika
varor.

Nuvarande tulltaxeförordning innehaller också sådana specialbestämmelser
i viss utsträckning. Enligt förordningens 5 § s) medgives sålunda
tullfrihet för varor som i oförändrat skick återinföres från utlandet. Denna
bestämmelse har dock icke tillämpats på artiklar som inmonterats i
andra varor, för så vitt icke artiklarna i fråga enligt gällande regler skolat
tulltaxeras separat. Härav följer exempelvis att tullfrihet icke medgivits
för inmonterade svenska kullager men däremot i regel för motorer. Beträffande
varor av svenskt ursprung, vilka i utlandet undergått reparation eller
bearbetning, kan i vissa fall enligt 9 § tulltaxeförordningen medgivas
s. k. tullindring, avseende att utgöra tullbeläggning endast av den i utlandet
verkställda proceduren. Tullen utgår i dylika fall med 15 % av reparations-
eller bearbetningskostnaden eller, om varan i följd av bearbetningen
blir hänförlig till tulltaxenummer med högre tullsats än den förut tillämpliga,
i form av skillnadstull, d. v. s. tullen på varan i det vid återinförseln
föreliggande skicket minskas med tullen på samma vara i det skick vari den
förelåg vid utförseln. Bestämmelserna om tullindring är icke tillämpliga
om bearbetningen väsentligt förändrat varans karaktär; vid tillverkning av
exempelvis vävnader av garn eller kläder av vävnad medgives salunda icke
någon tullnedsättning. Vad angår konstruktionskostnader o. dyl. är det
praxis alt dessa, om de hänför sig till här i landet utfört arbete, icke inräknas
i tullvärdet, innebärande att dylika prestationer icke blir belagda
med tull.

Tulltaxekommittén

Kommittén har behandlat frågan om tullen på varor, som helt eller delvis
är av svenskt ursprung, i ett särskilt avsnitt av sitt betänkande och härom
anfört i huvudsak följande.

Beträffande varor som i sin helhet är av inhemskt ursprung, d. v. s. varor
som återinföres i oförändrat skick, torde icke föreligga någon tvekan om det
berättigade i den nuvarande tullfriheten. Intresset knyter sig därför främst
till varor som endast delvis är av inhemskt ursprung, d. v. s. varor som återinföres
efter bearbetning i utlandet eller som där tillverkats av svenskt material.
Bakom de nuvarande bestämmelsernas restriktiva utformning i fråga
om dylika varor kan, förutom de tekniska svårigheter som må vara förenade
med en mera liberal behandling, ligga den inställningen att manufaktureringsarbetet
såvitt möjligt bör förbehållas det egna landet. Enligt kommitténs
uppfattning bör reglerna icke utformas från dylika utgångspunkter.
Kan en del av en tillverkningsprocess trots rimligt tullskydd med större ekonomisk
fördel utföras i utlandet finnes enligt kommitténs uppfattning i allmänhet
ingen anledning försvåra detta. Därest en del av värdet på en importvara
hänför sig till svensk och en del till utländsk prestation, bör därför
endast uttagas så stor del av den i tulltaxan fastställda tullen som så att säga
»belöper» på den utländska prestationen. Att teoretiskt bestämma och i praktiken
beräkna detta kan dock såsom förut antytts erbjuda vissa svårigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Kommittén diskuterar därefter två olika metoder för ifrågavarande ändamål.
Enligt den ena metoden (procentmetoden) skulle tullen beräknas på
den utländska bearbetningskostnaden efter en för alla varuslag enhetlig procentsats.
Detta skulle tekniskt sett vara samma anordning, som för närvarande
tillämpas enligt 9 § tulltaxeförordningen, när den utförda och den
återinförda varan är underkastade samma tullsats. Enligt den andra metoden
(skillnadstullmetoden) skulle tullen på den utländska prestationen beräknas
såsom skillnaden mellan å ena sidan tullen på den bearbetade produkten
och å andra sidan tullen på produkten innan denna prestation utförts.
Detta är med andra ord samma tankegång som ligger bakom nuvarande
bestämmelse om skillnadstull i fall där varan genom den i utlandet verkställda
bearbetningen blivit hänförlig till rubrik med högre tullsats. Metoden
kan också uttryckas så, att enligt tulltaxan utgående tull nedsättes med
belopp motsvarande tull på de exporterade svenska varorna. För de tekniska
resonemang som kommittén i detta sammanhang utvecklar torde få hänvisas
till kommitténs betänkande (sid. 57—60). Kommittén sammanfattar utredningen
sålunda.

Beräkningen av tull för varor som delvis är av svenskt ursprung kan ske
efter skillnadstullmetoden eller procentmetoden. Principiellt är den förstnämnda
metoden riktigast, men den sistnämnda har vissa fördelar i praktiskt
hänseende. Procentmetodens användbarhet är emellertid i huvudsak
begränsad till sådana fall då tullindring för närvarande ifrågakommer. Därest
en utvidgning av tillämpningsområdet skall ske, så att tullindring kan
medgivas även vid mera väsentlig bearbetning utomlands av svenska varor
och vid användande av svenska detaljer i utländska varor, ger endast skillnadstullmetoden
tillfredsställande resultat. Enligt kommitténs uppfattning
är det angeläget att en sadan utvidgning kommer till stånd. Kommittén anser
därför att bestämmelserna på förevarande område bör utformas med detta
syfte och baseras på principen om skillnadstull. Härvid bör dock enligt
vad i det följande närmare utvecklas undantag göras för reparation i utlandet,
varjämte speciella bestämmelser är erforderliga för det fall att den
svenska prestationen endast består i konstruktionsarbete eller dylikt.

Beträffande de två fall för vilka särskilda regler sålunda skulle få fastställas
anför kommittén i huvudsak följande.

Reparation utgör icke förädling i egentlig mening utan endast återställande
av varans tidigare värde, en prestation som faller utanför tillverkningsprocesserna
och vars tullskydd icke kan anses reglerat genom de i taxan
fastställda tullsatserna. Eventuell tull vid återinförsel av en i utlandet reparerad
vara avser således icke en utfyllnad av tullen till det belopp, som
skall utgå för vara av det slag som föreligger vid återinförseln, utan fungerar
närmast som ett direkt skydd för själva reparationsverksamheten. TullbeJäggning
torde därför liksom hittills i princip böra ske oavsett arten av den
i utlandet verkställda reparationen, och med hänsyn till vad ovan sagts får
det här anses lämpligt att tullen beräknas efter vissa procent på reparationskostnaden.
Huruvida denna regel bör tillämpas endast om den medför lägre
tull än som enligt tulltaxan skall utga vid införsel av nyförvärvad vara av
ifrågavarande slag kan vara föremal för diskussion. Enligt nuvarande bestämmelser
har importören alltid möjlighet att låta förtulla varan enligt
tulltaxan, och kommittén anser icke tillräckliga skäl föreligga att nu vidta -

Kungl. Maj. ts proposition nr US år 1US0

ga någon ändring i detta hänseende. Den omständigheten alt vanlig värdetull
beräknas på belopp som inkluderar frakt och andra omkostnader torde
med hänsyn till reparationstullens speciella karaktär icke nödvändigt behöva
föranleda att denna beräknas på samma sätt. Kommittén har funnit
övervägande skäl tala för att tullen på reparationer beräknas enbart på
egentliga reparationskostnader utan tillägg för frakt och andra med frainoch
återtransporten förenade kostnader. Enär här ifrågavarande verksamhet
huvudsakligen avser maskinområdet, för vilket kommittén föreslagit en
standardtullsats av 10 procent av värdet, synes det lämpligt att tullen beräknas
efter nämnda tullsats. Tull bör i överensstämmelse med vad som för närvarande
är fallet beräknas endast på faktiskt erlagda kostnader för reparationen;
i de fall då reparation av en från utlandet inköpt vara på grund av
garanti e. dyl. utföres gratis, får värdet av reparationen anses vara inbegripet
i det kalkylerade priset för varan och sålunda tull för reparationen inbegripen
i för varan tidigare erlagd tull.

Tillämpning av metoden med skillnadstull skulle icke medföra någon nedsättning
av tullen, om den inhemska prestationen är av helt »ideell» art
(t. ex. konstruktionsarbete), eftersom den utförda »varan» även om den tagit
form av ritningar och arbetsbeskrivningar icke är tullbelagd. Förhållandet
kan tyckas vara detsamma som vid användning av svensk tullfri råvara,
då ju tullnedsättning enligt vad tidigare sagts icke heller kommer i fråga,
men fallen befinnas dock vid en närmare granskning icke vara helt analoga.
Visserligen åtnjuter ett arbete av ifrågavarande slag som fristående verksamhet
icke något tullskydd, men som led i tillverkningen av en vara kan
det betraktas såsom tullskyddat, eftersom det ingår i de manufaktureringskostnader
som tagits i betraktande vid fastställande av tullsatsen. Därför får
det i princip anses vara berättigat att vid införseln taga hänsyn till det förhållandet
att en del av värdet hänför sig till svenskt konstruktionsarbete.
Närmast till hands skulle väl ligga att göra detta genom en minskning av
tullvärdet (d. v. s. i praktiken genom att icke göra något tillägg för värdet
av ifrågavarande svenska arbete). Detta skulle emellertid strida mot Brysseldefinitionen
på varas tullvärde; av formella skäl måste medgivandet därför
erhålla den formen att tullen minskas med belopp motsvarande ifrågavarande
kostnaders andel av tullvärdet.

Kommittén har på grundval av de tankegångar, som utvecklats i det föregående,
utarbetat förslag till bestämmelser på här ifrågavarande område.
Dessa bestämmelser återfinnes i 6 § av kommitténs förslag.

Förslaget behandlar i 0 § 1 mom. det specialfall att en svensk vara återinföres
i oförändrat skick, d. v. s. det fall som nu regleras genom bestämmelserna
i 5 § s) tulltaxeförordningen. Kommittén har i sitt förslag använt
formuleringen att varan skall återinföras utan att ha undergått bearbetning,
varigenom vinnes en bättre formell anknytning till de följande momenten,
som avser varor vilka återinföres efter att i utlandet ha undergått bearbetning.

Enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter skall vid bedömande
av frågan om tullfrihet för återinförd vara liksom för närvarande bortses
från åtgärd som icke höjt varans värde för varuhavaren. I detta sammanhang
har kommittén tagit hänsyn till stadgandet i !) § tulltaxeförordningen
att tull icke skall utgå vid reparation av transportmedel, om reparationen
nödvändiggjorts av skada, som uppkommit efter avgången till utlandet, eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

haft till syfte att genom avhjälpande av mindre bristfällighet sätta transportmedlet
i transportdugligt skick. Kommittén finner detta stadgande vara
uttryck för en princip som bör äga tillämpning för alla varor, och detta bör
enligt kommitténs uppfattning lämpligen ske därigenom, att sålunda reparerade
varor inbegripes under varor som återinföres utan bearbetning. Förutsättning
härför har angivits vara att avhjälpandet av bristfälligheten nödvändiggjorts
i utlandet, ett villkor som torde få anses underförstått även
i de för transportmedel nu gällande reglerna.

Nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen uppställer vissa villkor i fråga om
stadgandets tillämpning på gods som lagrats i frihamn samt föreskriver
skyldighet att i händelse tullrestitution erhållits vid varans utförsel återbetala
detta belopp till tullverket. Kommittén anser dessa detaljbestämmelser
böra överföras till tillämpningsföreskrifterna.

Enligt bestämmelserna i nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen gäller vidare
att, därest återinförd vara är försedd med beteckning, som tydligt angiver
varans svenske tillverkare, tullfrihet må åtnjutas av annan än tillverkaren
allenast såvitt varuhavaren antingen företer förklaring av tillverkaren,
att denne icke har något att erinra mot varans tullfria utlämnande, eller annorledes
gör antagligt att från tillverkarens eller hans rättsinnehavares sida
något hinder mot utlämnandet icke skäligen kan förutsättas. Föreskriften
sammanhänger med att exporten kan ha skett till lägre pris än som tillämpas
vid försäljning här i landet; i sådant fall ligger det givetvis i tillverkarens
intresse att varan icke återinföres och påverkar det pris han kan ta ut på
hemmamarknaden. Kommittén framhåller emellertid att tillämpning av en
dylik prispolitik är att anse såsom sådan duinping som fördömes i internationella
överenskommelser, till vilka vårt land anslutit sig, och det finns enligt
kommitténs uppfattning knappast anledning att utforma de svenska tullbestämmelserna
med särskild hänsyn till att möjliggöra ett dylikt förfarande.
I sitt utkast till tillämpningsföreskrifter har kommittén därför icke medtagit
här ifrågavarande bestämmelser i nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen.

6 § 2 mom. i kommitténs förslag motsvarar 9 § i nuvarande förordning i
vad avser varor som utföres för att i utlandet undergå reparation. Beträffande
dylika varor har i enlighet med vad förut anförts föreslagits en tull vid
återinförseln motsvarande 10 % av det belopp, som erlagts eller skall erläggas
för reparationen. Tillägget i nuvarande 9 § angående tullfrihet vid reparation
av skada å transportmedel täckes i kommitténs förslag av 6 § 1 mom.
enligt den föreslagna tolkningen. Nuvarande villkor att återinförseln skall
ske inom ett år från utförseln föreslås överfört till tillämpningsföreskrifterna.

Förslagets 6 § 3 inom. avser det fall att en vara utföres för att undergå
annan bearbetning än reparation; något direkt villkor såsom i nuvarande
9 § att bearbetningen icke får ha väsentligt förändrat varans karaktär har
icke föreslagits, men kommittén uttalar att bearbetningen icke bör vara mera
omfattande än att det kan sägas vara samma vara som återinföres. Någon
skarp gränsdragning mellan å ena sidan sådan återinförsel och å andra sidan

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

införsel av en vara som tillverkats av svensk råvara eller i vilken ingår en
mindre detalj av svenskt ursprung kan visserligen icke göras. Kommittén
har likväl med hänsyn bl. a. till önskvärdheten av att markera såval likheter
som olikheter i förhållande till reparationsfallet funnit det lämpligt att införa
ett särskilt moment för här ifrågavarande ändamål. Härvid har emellertid
beträffande tullens beräkning endast gjorts hänvisning till det i följande
moment behandlade mera generella fallet. Det nuvarande villkoret
angående tiden för återinförseln föreslås liksom i fråga om reparerade varor
upptaget i tillämpningsföreskrifterna.

Huvudregeln angående behandling av varor som helt eller delvis tillverkats
av svenskt (eller i Sverige förtullat) material är intagen i 6 § 4 mom.
och fastslår den tidigare beskrivna metoden med skillnadstull. Enligt vad
som framgår av det förut anförda är denna bestämmelse avsedd att tillämpas
såväl beträffande utländska varor som framställts av svenska råvaror
eller halvfabrikat som beträffande utländska varor i vilka ingår mindre detaljer
av svenskt ursprung.

Fråga uppkommer här hur tullen på den utförda varan skall beräknas,
därest tullsatsen eller värdet ändrats under tiden mellan utförseln och införseln
av den nya varan. Kommittén föreslår att beräkningen av tullen på
exportvaran sker efter förhållandena vid införseln av den färdiga varan.
Härigenom vinnes bl. a. att i det fall att samma tullsats gäller för exportvaran
som för importvaran — vilket torde vara det vanligaste om hänsyn tages
jämväl till de via 3 mom. hit hänvisade fallen — det absoluta värdet av
varorna icke spelar någon roll utan endast den av bearbetningen föranledda
prisskillnaden. Kommittén anser det icke vara nödvändigt att i dylika fall
vid den praktiska tillämpningen fastställa tullvärdena för export- och importvaran;
man bör under angivna förhållanden kunna applicera tullsatsen
direkt på de med bearbetningen förenade kostnaderna, och kommittén förutsätter
att generaltullstyrelsen kan utfärda anvisningar i syfte att möjliggöra
en dylik tillämpning. Vidare uttalar kommittén att vid tillämpningen av förevarande
moment hänsyn bör tagas även till de med fram- och återtransporten
förenade kostnaderna. Dessa får nämligen anses ingå i normalpriset för
den importerade men ej för den exporterade varan.

Regeln angående tullnedsättning för varor som tillverkats av svenskt material
utgår från att vid ifrågavarande tillverkning icke uppkommit annan
vara (frånsett eventuellt avfall) än den som sedermera införes till riket.
Beträffande exempelvis kemiska produkter kan det emellertid hända att exportvaran
ger upphov till varor av olika slag, och det uppkommer då vanskliga
eller rent av olösliga fördelningsproblem. Enligt kommitténs uppfattning
får det därför anses påkallat att, i varje fall till dess närmare erfarenheter
vunnits, i tillämpningsföreskrifterna begränsa ifrågavarande tullnedsättning
till de först angivna fallen. Vidare uttalar kommittén att en förutsättning
för åtnjutande av här avsedd tullnedsättning i allmänhet bör vara
personlig identitet mellan importör och exportör; dispens härifrån bör emellertid
icke anses utesluten exempelvis vid direkt samverkan mellan nämnda

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

personer. Slutligen föreslås såsom villkor för ifrågavarande förmån att varans
införsel skall äga rum inom ett år från utförseln av det för tillverkningen
använda materialet.

Frågan om nedsättning av tullen i fall då värdet av svenskt konstruktionsarbete
eller dylikt ingår i en importerad vara regleras enligt 6 § 5 mom. på
sätt tidigare anförts. Såsom en motsvarighet till identitetskravet i föregående
moment har i utkastet till tillämpningsföreskrifter stipulerats att arbetet
skall ha verkställts av importören eller för dennes räkning.

Yttrandena

1 ulltaxekommitténs förslag till ökade tullättnader i fråga om varor som
undergått bearbetning i utlandet eller som där framställts av från Sverige
exporterade råvaror eller annan materiel har allmänt hälsats med tillfredsställelse,
och de anmärkningar som framställts avser i regel endast detaljspörsmål.

Bland de remissinstanser som yttrat sig allmänt tillstyrkande över kommitténs
förslag märkes kommerskollegium, Sveriges industriförbund och
Kooperativa förbundet.

Generaltullstyrelsen uttalar att tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna
i vad avser varor som efter utförseln undergått annan bearbetning
än reparation eller som helt eller delvis tillverkats av härifrån utfört material
(6 § 3 och 4 mom.) otvivelaktigt kommer att föranleda vissa svårigheter.
Dessa begränsas dock genom att i sistnämnda fall stadgas personlig
identitet mellan exportören av materialet och importören av den tillverkade
varan. Enligt styrelsens uppfattning finnes så starka skäl för en utvidgning
av tullindringsinstitutet att en sådan bör komma till stånd, och det av kommittén
framlagda förslaget anses av styrelsen principiellt innebära en lämplig
lösning av frågan. Vilka problem och svårigheter som kan uppstå vid
bestämmelsernas tillämpning låter sig icke i förväg helt överblicka; i den
mån bestämmelserna skulle visa sig mindre ändamålsenliga torde deras utformning
framdeles få tagas under förnyat övervägande.

Vad beträffar spörsmål av mera speciell natur ifrågasätter styrelsen huruvida
icke den bestämmelse, enligt vilken man vid bedömande av huruvida
vara återinföres utan att ha undergått bearbetning skall bortse från vissa
angivna åtgärder, lämpligen borde ha sin plats i själva tulltaxeförordningen.

I fiåga om 6 § 2 mom. i kommitténs förslag föreslår styrelsen en omformulering,
syftande till att möjliggöra tullindring vid återinförsel av i utlandet
reparerade varor, även om varornas utförsel från Sverige icke skett
i reparationssyfte.

Enligt den föreslagna formuleringen av 4 mom. skall det, framhåller styi
elsen vidare, visas att där avsedda förhållanden är för handen. Något motsvarande
krav har icke uppställts i paragrafens övriga moment. Emellertid
får det enligt styrelsens uppfattning anses ligga i sakens natur att i samtliga
fall bevisbördan i fråga om identitet mellan utförd och införd vara åvi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

lar varuhavaren. Användningen av olika uttryckssätt i de skilda momenten
kan giva anledning till missförstånd i detta hänseende. Styrelsen föreslår
en härav betingad jämkning av momentets lydelse.

I detta sammanhang framhåller styrelsen att enligt nuvarande tillämpningsföreskrifter
förhandsbesked, huruvida och i vilken omfattning tullindring
kommer att medgivas, kan erhållas genom att varuhavaren före varans
utförsel gör skriftlig framställning därom hos tullverket. I samband med
prövningen av framställningen meddelas de närmare föreskrifter, som finnes
erforderliga för att fastställa identiteten mellan den utförda och den
införda varan. Detta förfarande med tillståndsbevis synes böra bibehållas,
enär det innebär fördelar ur såväl tullverkets som trafikanternas synpunkt.
Av olika skäl torde dock förfarandet alltjämt åtminstone tills vidare icke
böra vara obligatoriskt, men styrelsen förutsätter att varuhavarna i eget
intresse begagnar sig av detsamma särskilt vid den mera omfattande bearbetning
som avses i 4 mom.

Enligt styrelsens uppfattning är det lämpligt att styrelsen erhåller en generell
befogenhet att, då särskilda skäl föreligger, medgiva utsträckning av
de tidsfrister som kan komma att fastställas i tillämpningsföreskrifterna till
denna paragraf.

Statens jordbruksnämnd framhåller att den nuvarande regeln om tullfrihet
vid återinförsel i oförändrat skick, på grund av hänvisningar i jordbruksförfattningarna,
med vissa undantag är tillämplig även på varor tillhörande
prisregleringarna inom jordbruket och fisket. Då varor av ifrågavarande
slag numera genom åtgöranden av vederbörande prisregleringsföreningar
vid exporten ofta torde vara åsatta lägre pris än det rådande inhemska,
kan ifrågasättas, om ej hithörande varor vid eventuell återinförsel
i stället bör regelmässigt avgiftsbeläggas och undantag från avgiftsbeläggningen
medges endast om särskilda skäl föreligger. Jordbruksnämnden anser
sålunda att jordbruksförfattningarna i fortsättningen icke skall hänvisa
till regeln om tullfrihet vid återinförsel. Författningsändringar i denna riktning
bör genomföras så snart lämpligen kan ske, oberoende av om ny tulltaxeförordning
utfärdas inom den närmaste framtiden. Ytterligare skäl för
dylik ändring uppkommer om den av tulltaxekommittén föreslagna utvidgningen
av avgiftsfriheten i hithörande fall kommer till stånd. — Liknande
synpunkter anföres av Sveriges lantbruks för bund.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare hemställer att generaltullstyrelsen
måtte få befogenhet att medgiva förlängning av de tidsfrister
som angivits i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter.

Sveriges automobilindustriförening uttalar, efter samråd med Sveriges
automobilimportörsförbund, att de föreslagna reglerna för nedsättning av
tullen på varor, som i utlandet tillverkats av svenskt material, bör få omfatta
även de fall, då den svenske importören tillställer sina utländska leverantörer
emballage, som tillverkats och inköpts i Sverige. En sådan tolkning
av bestämmelserna skulle enligt föreningens bedömande i hög grad

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

underlätta användningen av svenskt emballage för importgods. I fråga om
tullsatsen för i utlandet verkställda reparationer anser föreningen att skäl
skulle kunna anföras för att ha samma tullsats på reparationer som på delar
till bilar, men föreningen har för sin del icke någon erinran mot kommitténs
förslag i nu berörda hänseende. — Sveriges auiomobilhandlareförbund anför
liknande synpunkter.

Beträffande frågan om tullen för i utlandet verkställt reparationsarbete
anför Kungl. automobilklubben bl. a. att det hör till undantagen att ett fordon
utföres endast eller huvudsakligen för att repareras. Däremot förekommer
icke sällan att ett fordon under utlandsvistelse av olika skäl blir i behov
av reparation. Automobilklubben anser det vara skäligt att släppa kravet
på erläggande av tull på utförda reparationer åtminstone då det icke
rör sig om väsentliga förbättringar. Däremot synes erinran icke kunna riktas
mot bibehållande av krav på tull om fordonet utförts uteslutande eller
huvudsakligen i syfte att repareras. I varje fall bör närmare klargöras i
vilken utsträckning anmälningsplikt beträffande gjorda reparationer föreligger.
— Liknande synpunkter anföres av Motormännens riksförbund.

Departementschefen

Kommitténs förslag innebär väsentligt ökade möjligheter till nedsättning
i tullen för varor som underkastats bearbetning i utlandet eller som där helt
eller delvis tillverkats med användning av svenskt material. Förslaget ligger
helt i linje med vårt lands strävanden att undanröja handelshindren mellan
länderna. Behovet av åtgärder i förevarande syfte har under senare
år gjort sig alltmer gällande. Inom näringslivet har kommitténs förslag också
mötts med allmänt gillande, och de framkomna erinringarna avser endast
detaljfrågor. Förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser överensstämmer
i huvudsak med kommitténs förslag, även om vissa avvikelser
föreligger som jag återkommer till i det följande. Enligt min mening bör
därför åtgärder på här ifrågavarande område genomföras i huvudsaklig
överensstämmelse med tulltaxekommitténs förslag. Framhållas må dock att
förslagets praktiska konsekvenser är svåra att helt överblicka, eftersom
de hittillsvarande bestämmelserna i stor utsträckning omöjliggjort den här
avsedda trafiken. Frågan om bestämmelsernas lämpligaste utformning kan
därför få tagas under förnyat övervägande, sedan närmare erfarenheter vunnits
rörande deras tillämpning.

Enligt det nyssnämnda nordiska förslaget skall tullen på utomlands reparerade
varor, såvitt angår med värdetull belagda artiklar, beräknas efter
den för varor av ifrågavarande slag gällande tullsatsen och icke såsom enligt
kommitténs förslag efter en enhetlig tullsats. I den danska motsvarigheten
till vår tulltaxeförordning har denna princip viss tillämpning även i
fråga om varor som införes efter annan bearbetning. Dessa olikheter mot
tulltaxekommitténs förslag torde sammanhänga med speciella, till Sverige
icke hänförliga förhållanden och bör enligt min uppfattning icke nu föranleda
någon avvikelse från nämnda förslag.

Kungi. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Vid utformningen av departementsförslaget har, med anledning bl. a. av
vissa av generaltullstyrelsen gjorda påpekanden, vidtagits smärre jämkningar
av företrädesvis formell natur. Av viss reell betydelse kan måhända
vara slopandet av kravet på att utförseln skall ha skett i reparations- eller
bearbetningssyfte såsom villkor för tullnedsättning enligt 2 resp. 3 mom.

Förutom nyss berörda skiljaktighet mellan det nordiska förslaget och
kommittéförslaget föreligger även vissa olikheter i fråga om sådana detalj -spörsmål som enligt kommitténs förslag skulle regleras av tillämpningsföreskrifterna.
I det nordiska förslaget har sålunda som villkor för åtnjutande
av tullfrihet vid återinförsel i oförändrat skick föreskrivits identitet mellan
importör och exportör. Tulltaxekommittén har icke något dylikt krav utan
har tvärtom föreslagit avskaffande av den nuvarande bestämmelsen om att
medgivande från den inhemske tillverkarens sida i vissa fall är nödvändigt
för åtnjutande av ifrågavarande förmån. I denna fråga ansluter jag mig
till den uppfattning som företrätts av tulltaxekommittén. I samband med
att man, på sätt nyss angivits, i 2 och 3 mom. slopar kravet på att utförseln
skall ha skett i reparations- eller bearbetningssyfte synes däremot skäl föreligga
att efter mönster av det nordiska förslaget uppställa krav på identitet
som nyss sagts icke blott då fråga är om den mera genomgripande bearbetning
som avses i 4 mom. utan jämväl i de fall som åsyftas i 2 och 3 mom.
Även i ett annat hänseende synes en tillämpning i överensstämmelse med
det nordiska förslaget vara på sin plats. I detta förslag stadgas såsom villkor
för här ifrågavarande tullförmåner — vilka ju baserar sig på att varan
eller till denna använt material tidigare utförts — att denna utförsel icke
skett för uppfyllande av en utförselförpliktelse i förhållande till tullverket.
Villkoret i fråga avser det förhållandet att varan (materialet) kan ha importerats
tullfritt mot förpliktelse för importören att inom viss tid återutföra
densamma (eller i vissa fall att utföra vara av samma mängd och beskaffenhet).
Det är uppenbart att dylik utförsel icke bör berättiga till
någon lindring av tullen vid en senare införsel av varan i oförändrat eller
bearbetat skick.

I anledning av de yrkanden som framställts om att generaltullstyrelsen
måtte erhålla befogenhet att medgiva utsträckning av föreskrivna tidsfrister
vill jag framhålla att det synes lämpligt att i tillämpningsföreskrifterna
intages en allmän föreskrift om befogenhet för generaltullstyrelsen i berörda
hänseende.

Vad generaltullstyrelsen anfört rörande förhandsbesked beträffande tilllämpningen
av här ifrågavarande bestämmelser föranleder icke någon erinran
från min sida.

I vissa remissyttranden har beträffande reparation av motorfordon i utlandet
ifrågasatts att åtminstone i viss mån knyta tullplikten vid syftet med
fordonets utförsel. Att med säkerhet avgöra delta syfte torde emellertid
ofta vara vanskligt, och det kan icke heller vara rimligt att cn omfattande
reparation skulle bli tullfri, därför att beslutet att låta utföra reparationen
träffats efter utresan från Sverige. Enligt min uppfattning bör de princi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

per som kommit till uttryck i det nu framlagda förslaget kunna tillämpas
även i fråga om reparation av motorfordon i samband med vistelse i utlandet.
I den mån bestämmelsernas praktiska tillämpning med avseende å berörda
motorfordon så påfordrar, torde erforderliga anvisningar kunna utfärdas
av generaltullstyrelsen. — Såsom tulltaxekommittén påpekat hindrar
givetvis den här behandlade tullindringsregeln inte att den återinförda
varan, i den mån det är fördelaktigare, förtullas i vanlig ordning.

Vad som i förevarande sammanhang anförts av jordbruksnämnden och
lantbruksförbundet torde få ankomma på chefen för jordbruksdepartementet
att överväga vid utformningen av författningsbestämmelserna på jordbruksområdet.

I vissa remissyttranden har föreslagits, att vid tillämpningen av här ifrågavarande
bestämmelser skulle med svenskt material likställas svenskt emballage,
som användes för transporter från utlandet. I anledning härav må
framhållas att emballaget i fråga, till skillnad från material och konstruktionskostnader
som avses i förevarande bestämmelser, icke ingår i varans
tillverkningsvärde och att det heller icke ifrågasättes, att värdet av emballaget
skall inräknas i varans tullvärde. Frågan gäller i stället huruvida den
med användningen av det svenska emballaget förenade kostnaden skall inräknas
i sagda värde. Detta är ett spörsmål som får bedömas enligt reglerna
för beräkning av varas tullpliktiga värde.

7. Skadade varor

Enligt bestämmelse i 10 § nuvarande tulltaxeförordning kan för vara,
som genom tillfällighet lidit skada under transporten till införselorten, nedsättning
medgivas i tullen, där denna beräknas annorledes än efter värdet,
med belopp som svarar mot minskningen i varans värde (när fråga är om
värdetull nedsättes tullen genom att den beräknas efter det reducerade värdet).
Påkallas tullnedsättning enligt nämnda författningsrum, skall varan
försäljas å offentlig auktion genom tullverkets försorg. Frågan om slopande
av skyldigheten att låta försälja godset genom tullverkets försorg behandlades
av 1925 års tulltaxerevision, som emellertid fann att denna skyldighet
borde bibehållas, enär statsverkets rätt till tull eljest kunde äventyras.

Tulltaxekommittén

Kommittén hänvisar i denna fråga till ett uttalande av generaltullstyrelsen
och anför därvid följande.

Nuvarande förfarande enligt 10 § medför enligt vad generaltullstyrelsen
framhållit olägenheter för varuhavaren ej blott genom att denne förlorar
lörfoganderätten över godset och således icke kan taga erforderlig vård om
detsamma utan även därigenom, att försäljningen å auktion av praktiska
skäl ofta kommer till stånd först långt efter införseln och i vissa fall kan
draga kostnader som avsevärt överstiger tullnedsättningen. På grund här -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

av är det numera sällsynt, att en varuhavare finner med sina intressen förenligt
att påyrka tullnedsättning enligt 10 §.

Styrelsen anser att den större säkerhet, som för statsverkets del följer av
den offentliga försäljningen, icke torde kunna anses uppväga de berörda
olägenheterna för varuliavaren. Ej heller synes tillräckliga skäl föreligga att
i fråga om skadade varor, belagda med specifika tullar, tillämpa strängare
regler än i fråga om skadade värdetullvaror. Bestämmelserna om försäljning
genom tullverkets försorg har därför slopats i det av generaltullstyrelsen
framlagda förslaget till ändrad lydelse av tulltaxeförordningen.

Kommittén delar generaltullstyrelsens uppfattning i berörda hänseende
och har i 7 § av sitt förslag upptagit det av styrelsen föreslagna stadgandet
med allenast en formell jämkning. Förslaget innebär, förutom slopande
av kravet på offentlig auktion, jämväl viss utvidgning av området för stadgandets
tillämpning. Enligt förslaget skulle nämligen tullnedsättning medges
icke blott för varor som skadats av tillfällighet utan även för varor
som lidit skada genom förskämning eller dylikt. I fråga om beräkningen
av varans värde i skadat tillstånd uttalar kommittén att exempelvis av försäkringsbolag
eller magistratsbesiktningsmän fastställt värde eller ersättningsbelopp
torde kunna tjäna såsom ledning. Den omgång som är förenad
med varuhavarens skyldighet att förebringa utredning om skadans uppkomst
och erforderligt underlag för beräkning av den skadade varans värde
anser kommittén innebära tillräcklig garanti för att bestämmelserna om
tullnedsättning icke åberopas i bagatellartade fall.

Yttrandena

Sveriges grossistförbund säger sig utgå från att den föreslagna bestämmelsen
äger tillämpning icke blott på varuparti där alla enheter är likvärdigt
skadade eller för skämda utan jämväl på partier där endast vissa enheter
är delvis eller helt skadade eller förskämda. Den sortering som numera
måste företagas exempelvis beträffande frukt och som avser att utsortera
icke användbar frukt kan därmed bli överflödig. Förbundet anser det
därför tillfredsställande att den nya bestämmelsen ger möjlighet till nedsättning
av tullen med ett belopp som svarar mot hela partiets genomsnittliga
värdeminskning genom förskämningen. Det är vidare sannolikt att
styrkandet av skadas eller förskämnings omfång kan avgöras även på annat
sätt än som exemplifieras i betänkandet. Denna fråga bör bli föremål
för utredning i samband med berörda branscher.

Departementschefen

Kommitténs förslag till bestämmelser om tullnedsättning för skadade varor
innebär dels avskaffande av den nuvarande bestämmelsen om försäljning
på offentlig auktion såsom villkor för åtnjutande av ifrågavarande
tullnedsättning, dels utvidgning av förmånen till att avse icke blott varor
som lidit skada genom tillfällighet utan även varor som lidit skada genom
förskämning eller dylikt. I förstnämnda hänseende finner jag icke anledning
till erinran mot förslaget. Däremot ställer jag mig tveksam till att tull -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

nedsättning skulle medgivas på grund av sådan skada som beror på en med
varans beskaffenhet sammanhängande naturlig process. Även om det från
principiell synpunkt icke skulle vara något att invända mot en tullreduktion
jämväl i sådana fall, måste det enligt min uppfattning ställa sig svårt
att i praktiken tillämpa kommitténs förslag på varor av åsyftat slag. En
gränsdragning mellan försämring av kvaliteten och skada i egentlig bemärkelse
torde vara mycket vansklig. Framhållas må vidare att tullnedsättningen
endast skulle avse sådan skada som uppkommit under transporten
eller efter ankomsten till införselorten men innan varan anmälts till förtullning.
Att avgöra i vilken utsträckning en förskämning av t. ex. ett
fruktparti skett före eller efter varans avsändande från skeppningsplatsen
torde ställa sig svårt. Jag är därför icke beredd att tillstyrka den av kommittén
föreslagna utvidgningen av här ifrågavarande förmån.

I departementsförslaget har nuvarande bemyndigande för Kungl. Maj :t
att förordna om nedsättning av tullen för haverigods och sjöfynd — med
stöd varav i tullstadgan föreskrivits att nedsättning må ske på sätt är stadgat
om gods som under transport genom tillfällighet lidit skada — ersatts
med en direkt föreskrift om att här ifrågavarande regler skall tillämpas
även vid förtullning av haverigods och sjöfynd.

8. Särskild tullfrihet

Reglerna för s. k. särskild tullfrihet, vilka för närvarande är upptagna
i 5 § tulltaxeförordningen, återfinnes under 8 § i departementsförslaget.
Denna paragraf behandlas i det följande med hänsyn till bestämmelsernas
skiftande innebörd punkt för punkt.

Punkterna 1 och 2 (varor för främmande beskickningar
och konsulat m.fl.)

Dessa punkter gäller de i nuvarande 5 § a), b) och c) avsedda tullfrihetsförmåner.
Det gäller här — vid sidan av tullfrihet för varor som införes för
konungahusets räkning — förmåner som enligt internationell sedvänja tillkommer
främmande makters diplomatiska och konsulära representanter.
Kommitténs förslag har icke avsett någon ändring i sak av nuvarande bestämmelser,
men i enlighet med de allmänna principerna för revisionsarbetet
har en viss förenkling vidtagits bl. a. genom att två punkter i den nuvarande
förordningen sammanslagits. Förslaget ger icke anledning till erinran
från min sida.

Punkten 3 (varor för internationella organisationer)

Enligt internationella överenskommelser, som biträtts av Sverige, har
Förenta Nationerna och vissa andra internationella organisationer samt till
dessa knutna personer tillerkänts immunitet och privilegier av viss omfattning.
Genom lagen den 10 juli 1947 om särskilda förmåner för vissa interna -

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

tionella organisationer har dessa förmåner lagfästs för Sveriges vidkommande.
Förmånerna i fråga innefattar bland annat tullfrihet av i huvudsak samma
karaktär som för diplomatiska tjänstemän. Kommittén har av praktiska
skäl funnit lämpligt att i tulltaxeförordningen upptaga ifrågavarande förmån
som ett särskilt medgivande, motsvarande vad som gäller för diplomatiska
och konsulära tjänstemän. Jag biträder kommitténs förslag.

Punkten 4 (varor medförda av resande)
Tulltaxekommittén

Kommitténs förslag till denna punkt avser att genom ett allmänt hållet
stadgande i tulltaxeförordningen lägga grunden för den tullfrihet som bör
tillkomma resande med avseende å av dem införda artiklar. Kungl. Maj :t
skulle därefter utfärda detaljbestämmelser i huvudsak motsvarande vad som
gäller enligt momenten d) och e) av nuvarande 5 § jämte därtill anknutna
tillämpningsföreskrifter.

Kommittén har övervägt sådan inskränkning i den för cyklar, kameror,
skrivmaskiner och dylika varor av »kapitalvarukaraktär» medgivna tullfriheten
att denna förmån skulle få åtnjutas endast av person som icke är bosatt
i Sverige. Kommittén framhåller dock att önskvärdheten ur principiell
och i viss mån näringspolitisk synpunkt av en dylik anordning får vägas mot
de olägenheter med avseende å resandetrafikens smidiga förlopp som kan
vara förenade med densamma.

Kommittén har vidare ansett det böra övervägas huruvida tillräckliga skäl
föreligger att bibehålla nuvarande bestämmelse om att cykel med hjälpmotor
må åtnjuta tullfrihet allenast under förutsättning att fordonet är gammalt
och brukat.

I fråga om för återutförsel avsedda resesouvenirer gäller enligt internationella
överenskommelser tullfrihet intill ett sammanlagt värde av högst 2 700
kronor för resande hemmahörande i utomeuropeiskt land och högst 600
kronor för resande hemmahörande i europeiskt land. Enligt kommitténs
uppfattning finns för vårt lands vidkommande knappast tillräckliga skäl att
upprätthålla någon skillnad mellan nämnda kategorier av resande, utan kommittén
anser lämpligt att båda kategorierna medgives tullfrihet för ifrågavarande
resesouvenirer exempelvis intill ett till 3 000 kronor avrundat belopp.

Yttrandena

Generaltullstijrelsen ifrågasätter huruvida icke från tullfriheten borde uteslutas
icke blott varor som införes i handelssyfte utan även varor som införes
för yrkesmässig förbrukning. Emellertid anser styrelsen det tillfyllest
att dylika inskränkningar regleras genom tillämpningsföreskrifterna, varför
styrelsen endast föreslår alt orden »annorledes än i handelssyfte» utgår ur
förevarandc moment.

Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Vad angår den av kommittén ifrågasatta begränsningen av tullfriheten för
vissa artiklar till personer, som icke är bosatta i Sverige, uttalar styrelsen
bl. a. följande.

Den smidiga behandling av resande som numera genomförts förutsätter
att sedvanlig reseutrustning är tullfri. I praktiken torde bär i riket bosatta
personer sedan lång tid tillbaka åtnjutit sådan tullfrihet, före 1952 dock
endast för begagnade artiklar. Den jämsides gällande tullfriheten för varor
till ett värde av högst 275 kronor skulle i många fall ej förslå för att göra
ens begagnade kameror, skrivmaskiner etc. tullfria. Möjlighet att i uppenbara
fall av missbruk vägra tullfrihet föreligger genom stadgandet, att tullfriheten
avser »förnödenheter som prövas icke överstiga behovet under resan».
Styrelsen förordar således, att orden »såvitt angår person, som icke är
bosatt i Sverige» utgår ur 1 mom. andra stycket.

Beträffande frågan huruvida tullfriheten för av resande införd cykel med
hjälpmotor skall begränsas till gammal och brukad sådan cykel eller icke
anför styrelsen följande.

I sak föreligger icke anledning att i tullhänseende behandla cykel med
hjälpmotor annorlunda än andra motorfordon. För motorfordon har kommittén
ifrågasatt mycket liberala bestämmelser för medgivande av temporär
tullfrihet, innebärande att deposition av eller annan garanti för belöpande
tull icke skulle erfordras. En förutsättning för så liberala föreskrifter
är, att särskild kontroll utövas över att fordon, som varaktigt kvarbliva här
i riket, vederbörligen förtullas. Sådan kontroll utövas nu i samband med inregistreringen
här i riket. Då emellertid cyklar med hjälpmotor ej äro registreringspliktiga
i Sverige, kan motsvarande kontroll ej anordnas i fråga om
dylika. Å andra sidan synes det önskvärt att cyklar med hjälpmotor i tullhänseende
icke behandlas ofördelaktigare än andra och värdefullare transportmedel.
Den enda praktiska lösningen synes då vara att gå ett steg längre
och lämna definitiv tullfrihet för dylika cyklar. Möjlighet synes emellertid
böra föreligga att i fall av uppenbart missbruk vägra tullfrihet för cykel
med hjälpmotor — även för det fall att den införes av en utlänning. Viss
möjlighet erhålles genom den ifrågavarande inskränkningen av tullfriheten
till att omfatta endast »gammalt och brukat» fordon. Styrelsen vill således
för sin del förorda att berörda inskränkning bibehålies.

Vad beträffar kommitténs förslag till utvidgad tullfrihet för resesouvenirer,
avsedda att återutföras, innebärande att envar resande hemmahörande
i främmande land skulle få tullfrihet för dylika varor till ett värde av högst
il 000 kronor, anför styrelsen följande.

Styrelsen hyser för sin del farhågor för konsekvenserna av en så liberal
tullfrihetsregel, särskilt med hänsyn till den stora resandefrekvensen mellan
Sverige och våra närmaste grannländer. Begreppet souvenirer innefattar
i vidsträckt bemärkelse prydnadsartiklar och personliga artiklar av alla slag,
därav många artiklar som äro belagda jämväl med särskild skatt. Vid tullfrihet,
varom nu är fråga, föreligger icke möjlighet att hålla kontroll över att
återutförsel verkligen sker. Styrelsen vill för sin del således ifrågasätta, om
icke de ovannämnda av innevarande års riksdag antagna bestämmelserna,
vilka utgöra internationell standard, borde bibehållas tills vidare.

Vidare framhåller styrelsen att den tullfrihet som nu medgives för varor
till ett värde understigande vissa angivna belopp endast avser varor vilkas

Kungl. Maj:ts proposition nr 08 år 1900

värde helt faller inom angiven värdegräns. Kommittén har i sitt förslag till
tillämpningsföreskrifter icke medtagit motsvarande begränsning, varför således
»partiell* tullfrihet i förekommande fall skulle åtnjutas beträffande
värdefullare föremål. Ett genomförande av detta förslag skulle ge tullfriheten
en helt annan innebörd än den ursprungligen åsyftade. Relativt värdefulla
artiklar skulle kunna bli helt tullfria — och i förekommande fall även
befriade från annan indirekt skatt — genom att flera personer gemensamt
införde desamma. Styrelsen förordar att tullfriheten alltjämt begränsas till
föremål, vars värde helt faller inom angivna värdegränser.

I detta sammanhang har styrelsen även berört den import av livsmedel
som ägt rum med utnyttjande av den till här ifrågavarande tullfrihetsförmåner
anknutna rätten för resande till avgiftsfri införsel av vissa livsmedel.
Vad styrelsen därvid anfört baserar sig på då gällande regler, enligt vilka
såsom villkor för tull- och avgiftsfriheten gällde, att resan uppenbarligen
icke företagits i huvudsakligt syfte att tullfritt införa varor. Efter att ha berört
de praktiska svårigheter som varit förenade med tillämpning av detta
villkor och konstaterat att tulltaxekommittén icke behandlat frågan på annat
sätt än att kommittén i sitt utkast till tillämpningsföreskrifter gjort en
mindre jämkning i lydelsen av förenämnda villkor diskuterar styrelsen olika
möjligheter att ändra ifrågavarande regler. En möjlighet skulle vara att
föreskriva bestämda maximikvantiteter, en annan att såsom villkor för tulloch
avgiftsbefrielse stadga att varornas mängd och beskaffenhet kännetecknar
dem såsom avsedda för sedvanligt icke yrkesmässigt bruk. Något direki
förslag i ämnet framlägges emellertid icke.

Frågan om resandes införsel av livsmedel beröres även av statens jordbruksnämnd.
Nämnden anser det angeläget att möjligheter skapas att förhindra
missbruk av bestämmelsen om avgiftsfri införsel. Enligt nämndens
mening skulle den enklaste lösningen vara att föreskriva en bestämd maximilcvantitet.
— Sveriges lantbruks förbund har anfört liknande synpunkter. —
Även Sveriges köpmannaförbund, Sveriges speceri- & lanthandlareförbund,
Sveriges industriförbund och landsfiskalen i Torsby distrikt bär berört frågan
om resandes införsel av livsmedel.

Svenska turisttrafikförbundet anser att de av kommittén föreslagna bestämmelserna
måste betraktas som ytterligare lättnader ur turisttrafikens
synpunkt och tillstyrker därför förslaget.

Sjöfartsstyrelsen framhåller att de speciella förhållanden, under vilka sjöfolket
lever och arbetar, medför att för dem en resa icke på samma sätt som
för resande i allmänhet utgör en isolerad företeelse utan oftast endast är ett
led i deras normala yrkesutövning. Med hänsyn härtill finner styrelsen det
skäligt att begränsningen i fråga om tullfrihet för gångkläder in. m. till vad
som icke prövas överstiga behovet under resan slopas för sjöfolkets del. Vidare
anser sjöfartsstyrelsen att även sjöfolket bör komma i åtnjutande av
tullfrihet intill ett sammanlagt värde av 275 kronor för varor, avsedda för
sjömannens eller hans familjs personliga behov eller till gåva till närstående
person för dennes personliga bruk.

5 llihang titt riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
Departementschefen

Kommitténs förslag att reglera hithörande frågor genom ett allmänt hållet
stadgande i tulltaxeförordningen och mera detaljerade regler i tillämpningsföreskrifterna
har icke föranlett någon erinran från remissinstansernas
sida. Någon anmärkning mot kommitténs utformning av den generella
bestämmelsen i förordningen har icke heller framkommit, med undantag för
generaltullstyrelsens förslag att till tillämpningsföreskrifterna överföra villkoret
att importen skall ske annorledcs än i handelssyfte. Jag anser mig
emellertid höra i stort sett följa kommitténs förslag till förordningens lydelse
i denna punkt.

Vad därefter beträffar utformningen av tillämpningsföreskrifterna har
dessa tilldragit sig störst intresse med hänsyn till resandes import av livsmedel.
Denna fråga har emellertid efter remissbehandlingen kommit i ett
annat läge genom en ändring som vidtagits i de nuvarande bestämmelserna.
Det tidigare för tullfrihet gällande villkoret, att resan uppenbarligen icke
företagits i syfte att tullfritt införa varorna, har nämligen år 1958 ersatts
med villkoret att varornas mängd och beskaffenhet icke giver anledning antaga
att de införes i omsättningssyfte eller för yrkesmässig förbrukning. Någon
anledning att i sak vidtaga någon ändring i det sålunda gällande villkoret
torde icke föreligga.

I fråga om tillämpningen i övrigt av bestämmelserna kan jag i huvudsak
ansluta mig till generaltullstyrelsens uttalanden.

I anledning av vad sjöfartsstyrelsen anfört vill jag framhålla att det i
\issa
gällande reglerna jämväl på personer anställda ombord å fartyg. Frågan i
vad mån ett sådant likställande av dessa kategorier lämpligen kan ske torde
tå tagas i övervägande vid utformningen av tillämpningsföreskrifterna.

Punkten 5 (verktyg m. m. för yrkesutövare)

'' Denna punkt motsvarar 5 § f) i nuvarande tulltaxeförordning. Kommitténs
förslag innebär en i huvudsak formell jämkning av gällande bestämmelser.
Föi slaget ger icke anledning till någon erinran från min sida.

Punkten 6 (förnödenheter å transportmedel)
Tulltaxekommittén

Punkten 6 motsvarar 5 § g) och h) i nuvarande tulltaxeförordning, sistnämnda
moment dock endast i vad det avser förnödenheter. I kommitténs
förslag har tullfriheten utsträckts till att gälla förnödenheter för alla slag av
transportmedel, under det att förmånen, utom såvitt angår bensin, enligt
nuvarande regler endast avser förnödenheter till fartyg eller luftfartyg. Kommitténs
formulering innebär vidare en uppmjukning av det nuvarande villkoret,
att förnödenheterna skall kvarbliva å transportmedlet; ändringen avser
att möjliggöra tillfälligt bortförande utan att tull behöver erläggas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

I kommitténs betänkande har framhållits att nuvarande 5 § h) tulltaxeförordningen
även omfattar fartygsinventarier och att generaltullstyrelsen föreslagit
att tullfriheten skulle utvidgas till att omfatta jämväl luftfartygsinventarier.
Kommittén har icke i och för sig haft någon erinran mot detta förslag
men förordat att det åsyftade resultatet skall åstadkommas på annat
sätt, nämligen genom införande av Aussa anmärkningar rörande behandlingen
av inventarier av ifrågavarande slag i kap. 88 och 89 i tulltaxan.

Yttrandena

Generaltullstgrelsen anser att den åsyftade innebörden av bestämmelsen
bäst klargöres genom att tullfriheten för varorna uttryckligen angives gälla
endast så länge de tillhör transportmedlet.

Departementschefen

Enligt min mening ligger det i sakens natur att här ifrågavarande tullfrihetsmedgivande
gäller endast så länge varorna tillhör transportmedlet, och
jag finner det icke nödvändigt att i författningstexten särskilt angiva detta.
Jag anser mig sålunda kunna godtaga den formulering som använts i kommitténs
förslag.

I detta sammanhang må nämnas att kommitténs förslag till reglering av
vissa hithörande frågor genom införande av särskilda anmärkningar i tulltaxan
redan genomförts i samband med den år 1958 verkställda revisionen
av taxan.

Punkten 7 (proviant å transportmedel)
Tulltaxekommittén

Kommittén har föreslagit en mera allmän formulering än den som användes
i 5 § k) nuvarande tulltaxeförordning. Förslaget innebär att tullfrihet
skulle, i den mån Konungen därom förordnar, åtnjutas för proviant, medförd
å och avsedd för besättning eller passagerare å transportmedel, som inkommer
i trafik. I tillämpningsföreskrifterna skulle i stort sett upptagas de
detaljbestämmelser som nu förekommer i själva förordningen. Kommittén
anser dock icke tillräckliga skäl föreligga alt bibehålla det undantag från
tullfriheten som nu beträffande restaurangvagnar göres för konserver samt
dryckes- och tobaksvaror, i \ad undantaget avser konserver och andra dryckesvaror
än rusdrycker.

Yttrandena

Sveriges redareförening anser att den i kommitténs förslag förekommande
inskränkningen »i den mån Konungen därom förordnar» bör utgå ur författningstexten;
som skäl härför anföres att det icke bör ifrågakomma att med
stöd av de nya bestämmelserna göra någon ändring i hittills tillämpad praxis
beträffande tullfrihet för här avsedd proviant.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Departementschefen

I anledning av vad Sveriges redareförening anfört vill jag framhålla, att
den angivna inskränkningen icke åsyftar någon begränsning av förmånerna
utan endast har det praktiska syftet att möjliggöra en mera rationell utformning
av bestämmelserna, i det att själva förordningens text icke behöver
belastas med några detaljbestämmelser; jag finner icke anledning frångå
kommitténs förslag på denna punkt.

Punkten 8 (livsförnödenheter för djur under transport)

Denna punkt motsvarar 5 § v) i gällande tulltaxeförordning; i enlighet
med tulltaxekommitténs förslag har bestämmelserna överförts med allenast
en mindre jämkning, innebärande möjlighet till en mera fri tolkning av begreppet
bestämmelseort än vad nu är fallet.

Punkten 9 (ventilationstrummor och garneringsmateriel)

I enlighet med vad som tidigare anförts i avsnittet rörande behandlingen
av emballage har här införts en mot nuvarande regler (5 § q) svarande bestämmelse
om tullfrihet för ventilationstrummor för lastrum och s. k. garneringsmateriel
till skydd för gods under transport.

Punkten 10 (inventarier från förolyckat fartyg m. m.)
Tulltaxekommittén

Kommittén har i sitt förslag (8 § 9 mom.) genom en viss jämkning av den
nu i 5 § h) använda formuleringen velat ge uttryck åt att här avsedd tullfrihet
endast bör gälla gods som införes till vårt land i samband med bärgningen.
Vidare föreslår kommittén en saklig ändring såtillvida att enligt
kommitténs förslag icke blott inventarier utan även annan till last icke hänförlig
materiel skulle komma i åtnjutande av tullfrihet. Förslaget innebär
dessutom att tullfriheten, som nu endast avser inventarier till fartyg, utsträckes
till att omfatta även inventarier m. m. från förolyckat luftfartyg.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen berör den ändring av formuleringen, varmed kommittén
velat klargöra att utomlands bärgat gods, som på kommersiell väg
försålts till Sverige, icke skall komma i åtnjutande av här ifrågavarande tullfrihet.
Detta anser styrelsen fullt klart framgå även av den nuvarande texten,
enär sålunda försålt gods ej kan anses tillhöra det förolyckade fartyget
längre. I praxis har författningsrummet också fått sådan tolkning. Kommitténs
förslag kan eventuellt föranleda tvekan huruvida utomlands bärgat
gods, som återföres till den svenske ägaren med t. ex. annat honom tillhörigt
fartyg, må lämnas tullfritt enligt ifrågavarande bestämmelse. I sådant fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

synes emellertid enligt styrelsens uppfattning övervägande skäl tala för tullfrihet.
Då den gällande formuleringen av bestämmelsen lett till en lämplig
praxis på området, anser styrelsen det ur praktisk synpunkt vara fördelaktigt
alt i här berörda avseende icke vidtaga någon ändring av den nuvarande
texten.

Departementschefen

Kommitténs förslag biträdes av mig med en mindre jämkning i enlighet
med generaltullstyrelsens yttrande.

Punkten 11 (liktransporter)

Punkten har i enlighet med tulltaxekommitténs förslag (8 § 10 mom.)
oförändrad överförts från 5 § x) i nuvarande förordning.

Punkten 12 (flyttsaker och hemgift)

Nuvarande tulltaxeförordning innehåller två olika moment för varor, som
införes i samband med inflyttning till riket, det ena (5 § 1) avseende varor,
som erhållits såsom hemgift eller bröllopsgåva i anledning av giftermål med
här i riket bosatt person, det andra (5 § in) avseende flyttsaker i allmänhet.
Tillämpningsområdet för de båda momenten är något olika, i det att tullfriheten
för hemgift och bröllopsgåva är begränsad till »färdiga hushållseller
klädespersedlar», under det att tullfriheten för flyttsaker i allmänhet
avser »husgeråds- eller andra lösörepersedlar». Vissa olikheter föreligger
även med avseende å kravet på den inflyttande personens hemvist eller vistelse
utomlands. Slutligen gäller beträffande flyttsaker i allmänhet såsom
villkor att de är gamla och brukade, under det att dylik begränsning självfallet
icke är föreskriven beträffande hemgift och bröllopsgåva.

Tulltaxekom mittén

Kommittén föreslår (8 § 11 mom.) att tullfriheten i samband med inflyttning
från utlandet behandlas i ett sammanhang och att därvid i själva
tulltaxeförordningen endast intages ett allmänt hållet stadgande om tullfrihet
för varor, som annorledes än i handelssyfte införes av dem som inflyttar,
under det att detaljbestämmelserna i överensstämmelse med av
kommittén eljest använda principer överflyttas till tillämpningsföreskrifterna.
I fråga om detaljbestämmelserna anför kommittén bl. a. följande.

Generallullslyrelsen har föreslagit vissa utvidgningar av tullfrihetsmedgivandet
enligt båda de nuvarande momenten, dels genom att tullfriheten
för flyttsaker i allmänhet skulle omfatta även hemberedda livsmedel, dels
genom att tullfriheten för varor som införes i anledning av giftermål skulle
utsträckas till att avse »färdiga husgeråds-, heminrednings- eller klädespersedlar»
samt gälla oavsett på vilket sätt artiklarna förvärvats (alltså icke endast
om de utgör hemgift eller bröllopsgåva). Kommittén biträder styrelsens

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

förslag i vad avser flyttsaker i allmänhet. Vad angår varor som införes med
anledning av giftermål kan ifrågasättas, huruvida man icke skulle kunna ta
steget fullt ut och låta de för flyttsaker i allmänhet gällande, något liberalare
reglerna angående bl. a. omfattningen av tullfrihetsmedgivandet gälla
även här. Tvekan kan dock råda i detta hänseende på grund av risken för
missbruk. Kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har därför på
denna punkt givits en alternativ utformning. Enligt kommitténs uppfattning
bör hinder icke möta att ge uttrycket »husgeråds- och lösörepersedlar»
sådan tolkning, att däri kan inbegripas även smärre kvantiteter av varor som
lakans- och handduksväv, vilka ej sällan ingår bland de artiklar som medföres
vid inflyttning i anledning av giftermål.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen ifrågasätter huruvida icke från tullfriheten borde
uteslutas ej blott varor, som införes i handelssvfte, utan jämväl varor, som
införes för yrkesmässig förbrukning; inskränkningarna synes emellertid
böra överföras till tillämpningsföreskrifterna. Vad beträffar frågan huruvida
person, som flyttar till Sverige på grund av giftermål, skall åtnjuta tullfrihet
för varor av alla slag eller blott för husgeråds-, heminrednings- och klädespersedlar
förordar styrelsen det senare alternativet, då detta synes bäst svara
mot det praktiska behovet. Det liberalare alternativet synes kunna inbjuda
till missbruk, exempelvis med avseende å bilar. Väljes det snävare alternativet
kan ifrågasättas, om icke i författningstexten klart borde utsägas, att
även material för tillverkning av nämnda slag av persedlar må införas tullfritt.

Departementschefen

I fråga om grundbestämmelsen i tulltaxeförordningen biträder jag i stort
sett kommitténs förslag.

Vad beträffar tillämpningen av den sålunda föreslagna bestämmelsen synes
mig försiktigheten bjuda att åtminstone tills vidare följa den av generaltullstyrelsen
förordade något restriktivare linjen.

Punkten 13 (arv, testamentsförvärv och gåvor)

Enligt gällande bestämmelser åtnjutes i vissa speciella fall tullfrihet för
gåvor, men i övrigt föreligger inga bestämmelser om tullfrihet för benefika
förvärv. Hos tulltaxekommittén föreslog generaltullslyrelsen utsträckning i
vissa hänseenden av tullfriheten för gåvor samt, under hänvisning bl. a. till
bestämmelser i andra länder, införande av tullfrihet för arvegods.

Tulltaxekommittén

Kommittén finner att tullfrihet i många fall kan vara befogad när det
gäller varor av här ifrågavarande karaktär och föreslår att i tulltaxeförordningen
intages en generellt hållen bestämmelse (8 § 12 mom.) som ger
Kungl. Maj :t möjlighet att närmare reglera hithörande frågor i tillämpnings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

föreskrifterna; kommittén liar därvid gjort undantag för tobaksvaror, cigarrettpapper
och rusdrycker.

I sitt utkast till tillämpningsföreskrifter har kommittén upptagit åtskilliga
fall i vilka tullfrihet enligt denna bestämmelse ansetts böra ifrågakomma.

Tullfrihet skulle sålunda medgivas för liusgeråds- och andra lösörepersedlar
vilka erhållits i arv. Kommittén anser det icke påkallat att föreskriva
att varorna skall vara gamla och brukade; att detta i regel är förhållandet
ligger i sakens natur, men om undantagsvis såsom arv erhålles obegagnade
artiklar bör dessa icke på grund därav vara uteslutna från tullfriheten. Kommittén
finner av praktiska skäl lämpligt att med arv likställa vad som av
arvsberättigad erhållits genom testamente.

Vidare skulle tullfrihet medgivas för utmärkelsetecken och hedersgåvor
in. in. i enlighet med en av generaltullstyrelsen föreslagen formulering, innebärande
viss utvidgning av den tullfrihet som för närvarande gäller (5 §
t) för av främmande statsmyndigheter förlänade ordenstecken och dylikt
ävensom utställningsmedaljer och tävlingspris.

Tullfrihet skulle även medgivas för gåvor till sjukhus eller allmän vårdanstalt,
ett medgivande som saknar motsvarighet i de nuvarande bestämmelserna.

Nuvarande stadgande om tullfrihet för gåvor till sjömän (5 § n) skulle
bibehållas i sak oförändrat, men utan nu gällande reciprocitetskrav.

Tullfrihet skulle vidare medgivas för gåvor till vetenskapliga institutioner.
Denna tullfrihet täcker delvis ett område, som är föremål för en i
UNESCO :s regi ingången konvention, men man har beträffande gåvor här
i landet enligt tidigare särskilda bestämmelser sträckt sig längre än vad
fallet är i UNESCO-konventionen, och kommitténs förslag innebär en ytterligare
utvidgning av ifrågavarande förmån. Kommittén anser det lämpligast
alt ett sådant, främst ur intern synpunkt motiverat stadgande upptages i
samband med reglerna för andra gåvor, under det att de bestämmelser, som
mera direkt tar sikte på genomförande av UNESCO-konventionen, behandlas
i en punkt för sig (punkten 15).

I kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har slutligen upptagits
eu helt ny bestämmelse om tullfrihet för gåvor till enskilda. Kommittén
finner en begränsning till försändelser med ett värde av högst 100 kronor
vara en i avvaktan på närmare erfarenheter lämplig anordning.

I detta sammanhang berör kommittén även frågan om tullfrihet för gåvor
till Rädda barnens riksförbund (förutvarande Föreningen Rädda barnen).
Kommittén erinrar om att tullfrihet för sådana gåvor brukat medgivas av
riksdagen för två år i sänder och meddelats i skrivelse till generaltullstyrelsen.
Då medgivandet endast tillkommer viss organisation och i varje fall under
normala förhållanden kommer i tillämpning i elt begränsat antal fall, ifrågasätter
kommittén huruvida icke tullfriheten liksom hittills lämpligen bör
stadgas i särskild skrivelse. 1 fortsättningen skulle denna emellertid kunna
utfärdas av Kungl. Maj :t utan riksdagens beslut i varje särskilt fall.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

I anslutning härtill må erinras om att innevarande riksdag, på förslag
av bevillningsutskottet, törlängt tullfriheten för Rädda barnens riksförbund
tills vidare (Prop. 1960: 4, BevU 4, Rskr 70). Utskottet förutsatte i sitt betänkande
att frågan skulle omprövas, därest generella regler om tullfrihet
infördes för gåvor till ideella organisationer.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen anser särskild anledning icke föreligga att i detta
sammanhang påpeka att tullfrihet icke må åtnjutas för tobaksvaror och
rusdrycker. Motsvarande stadgande finnes icke i exempelvis punkterna 11
och 13 i kommitténs förslag. Med hänsyn till att bestämmelserna om gåvor
är avsedda att kunna komma i tillämpning även på varor, inköpta i utlandet
för skänkta medel, ifrågasätter styrelsen om icke ordalydelsen borde jämkas
till: »varor som inkomma från utlandet» i stället för »varor som erhållas
från utlandet».

I fråga om gåvor till enskild person framhåller styrelsen att tullfrihet bör
åtnjutas även för försändelser av högre värde än 100 kronor, om mottagarna
är flera och gåvan till var och en har högst 100 kronors värde; det förutsättes
att i gåvans värde inräknas jämväl till äventyrs tullfria artiklar. Med
åberopande tillika av vissa närmast redaktionella synpunkter föreslår styrelsen
att bestämmelsen om tullfrihet för ifrågavarande artiklar erhåller
följande lydelse:

enstaka gåvoföjsändelser till enskild person under förutsättning, att gåvans
värde uppgår till högst 100 kronor samt att varorna äro avsedda för
mottagarens eller hans familjs personliga behov; skolande vid beräkningen
av värdet i tillämpliga delar gälla vad i tillämpningsföreskrifterna till 8 §
4 mom. tulltaxeförordningen stadgas.

Vad angår den i betänkandet omnämnda tullfriheten för Rädda barnens
riksförbund anser styrelsen att ur rent praktisk synpunkt skäl kan anföras
lör att denna behandlas i tillämpningsföreskrifterna.

Statens jordbruksnämnd anser att den av tulltaxekommittén föreslagna
allmänna bestämmelsen om tullfrihet för gåvosändningar i princip torde
kunna göras tillämplig även på varor tillhörande jordbruksregleringen under
förutsättning av viss maximering av kvantiteten. — Sveriges lantbruksförbund
uttalar däremot att tullfriheten i princip icke bör gälla livsmedel
men säger sig med visst förbehåll kunna acceptera tullfrihet under samma
förutsättning som jordbruksnämnden.

Statens medicinska forskningsråd, kanslern för rikets universitet, atomkommittén
och statens naturvetenskapliga forskningsråd tillstyrker kommitténs
förslag i vad avser gåvor till vetenskapliga institutioner.

Rädda barnens riksförbund anser att eu bestämmelse om tullfrihet för
gåvor till förbundet helst borde införas i själva tulltaxeförordningen men
anser det icke vara någon större olägenhet om frågan löses på sätt kommittén
föreslår.

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

Departementschefen

Kommitténs förslag att i tulltaxan införa en allmän bestämmelse för reglering
av frågan om tullfrihet för benefika förvärv finner jag ändamålsenligt.
Härvid bör testamentariska förvärv helt likställas med arv. Vad beträtfar
bestämmelsens utformning delar jag general tullstyrelsens uppfattning att
det icke är erforderligt att i detta sammanhang göra någon reservation för
tobaksvaror, cigarrettpapper och rusdrycker; i vad mån tullfrihet kan få åtnjutas
för varor av ifrågavarande slag regleras för närvarande av de särskilda
föreskrifter som behandlar rätten till införsel av dylika varuslag. Det
synes också lämpligt att såsom generaltullstyrelsen ifrågasatt ge bestämmelsen
sådan formulering att det står klart att tullfrihet jämväl skall kunna
ifrågakomma beträffande varor som inköpts för från utlandet skänkta
medel.

I fråga om tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen om gåvor till
privatpersoner kan jag ansluta mig till vad general tullstyrelsen anfört.

Frågan om begränsning av de kvantiteter livsmedel som skall tillåtas införda
avgiftsfritt med stöd av förevarande bestämmelse regleras i författningarna
rörande införseln av sagda varor.

I fråga om tullfriheten för gåvor till Rädda barnens riksförbund ansluter
jag mig till vad tulltaxekommittén anfört därom, att frågan om tullfrihet
i fortsättningen skall kunna avgöras av Kungl. Maj :t utan att riksdagens
beslut i det särskilda fallet erfordras.

Punkten 14 (varuprov m. m.)

Varuprov kommer för närvarande i åtnjutande av särskild tullfrihet enligt
5 § o) tulltaxeförordningen, därest de saknar eller har allenast obetydligt
handelsvärde; för varuprov som icke uppfyller detta villkor kan enligt 8 §
1 mom. a) samma förordning medgivas temporär tullfrihet, d. v. s. tullfrihet
under villkor att varorna återutföres. Bestämmelserna avser nänmast
varuprov, som tjänar till att demonstrera (presumtiva) importvarors beskaffenhet
eller arbetssätt, men de torde i praktiken tillämpas även på varuprov,
avsedda att tjäna till ledning för här bedriven varutillverkning.

Mönster är enligt gällande bestämmelser likställda med varuprov; med
mönster avses därvid sådana avbildningar av en vara som skall ersätta prov
å densamma.

Beträffande modeller finns icke någon annan särskild föreskrift än att
temporär tullfrihet enligt 8 § 1 mom. a) tulltaxeförordningen medgives för
varor avsedda att tjäna som bl. a. modeller vid tillverkning av exportvara.
Formellt skulle således varken särskild eller temporär tullfrihet kunna ifrågakomma
för andra modeller, men i praktiken torde temporär tullfrihet i
viss utsträckning ha medgivits genom eu vidsträckt tolkning av uttrycket
»varuprov och mönster».

Kungl. Majrts proposition nr 98 år 1960
Tulltaxekommittén

I fråga om varuprov och mönster finner kommittén nuvarande praxis naturlig
och ifrågasätter icke någon ändring. Beträffande modeller anför kommittén
i huvudsak följande.

I fråga om modeller som tjänar till att demonstrera importvarors beskaffenhet
eller arbetssätt torde icke finnas anledning till strängare behandling
än som tillämpas för varuprov. Enligt kommitténs uppfattning bör man, oavsett
om modellerna kan anses äga handelsvärde eller ej — något som ju kan
vara synnerligen vanskligt att avgöra — kunna medgiva särskild tullfrihet,
när ändamålet tydligt framgår av material eller utförande. Därest detta icke
är fallet bör temporär tullfrihet medgivas.

När fråga är om modeller till ledning vid inhemsk varutillverkning får saken
anses vara mera tveksam, i synnerhet om det gäller produktion för hemmamarknaden
och betalning erlägges för modellerna. Detta är vanligt bl. a.
inom modebranschen, där införsel sker av exempelvis modeller till klänningar,
utförda av simpel vävnad eller t. o. in. papper. Modellkostnaderna utgör
i dessa såväl som andra fall otvivelaktigt en del av varans manufaktureringskostnader,
och en inhemsk producent som själv utarbetar modeller
kan med visst fog göra anspråk på samma tullskydd för dessa som för andra
manufaktureringskostnader. Betraktar man saken på detta sätt finnes uppenbarligen
icke skäl för vare sig särskild eller temporär tullfrihet. Tydligt
är å andra sidan att priset för modellerna väsentligen innefattar »ideella»
värden och att förhållandet därför närmar sig vad som gäller beträffande
ritningar eller beskrivningar för vilka ju någon tull icke erlägges. Kommittén
har funnit skyddssynpunkten åtminstone för vårt lands vidkommande
ha mera teoretisk än praktisk betydelse och har därför ansett övervägande
skäl tala för en liberal inställning till hithörande spörsmål. Enligt kommitténs
uppfattning bör därför modeller för nu ifrågavarande ändamål kunna
behandlas på samma sätt som ovan angivits beträffande modeller för demonstration
av importvaror, d. v. s. särskild tullfrihet bör medgivas om artiklarnas
egenskap av modeller tydligt framgår av material eller utförande
och temporär tullfrihet om detta icke skulle vara fallet.

Kommittén har i sitt förslag utformat såväl här ifrågavarande bestämmelse
om särskild tullfrihet (8 § punkten 13 i kommitténs förslag) som
motsvarande stadgande om temporär tullfrihet (11 § 1 mom.) på grundval
av de tankegångar som bär utvecklats. Härvid har kommittén funnit lämpligt
alt utställningsföremål, vilka nu i fråga om temporär tullfrihet är likställda
med varuprov och mönster, även när det gäller särskild tullfrihet inbegripes
under samma regler.

I kommitténs förslag har vidare upptagits kinematografisk film utvisande
importvaras beskaffenhet eller användning. Beträffande viss sådan film föreligger
eu internationell överenskommelse om temporär tullfrihet, i enlighet
varmed bestämmelse härom nu är intagen i 8 § 1 mom. g) lulltaxeförordningen.
Kommittén har med beaktande av syftet med den svenska tullen
på kinematografisk film funnit hinder icke möta att medgiva tullfrihet
utan tidsbegränsning och utan nu gällande inskränkningar och villkor.

I nuvarande 5 § o) intagen bestämmelse om tullfrihet för kataloger, prislistor
och annat merkantilt tryck har icke medtagits i kommitténs förslag,

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 75

eftersom dessa varuslag upptagits med tullfrihet i kommitténs förslag till
tulltaxa.

Yttrandena

Sveriges industriförbund framhåller att konfektionsindustri!! i viss utsträckning
inför färdiga modellplagg, där det varken av material eller utförande
framgår att de är avsedda att användas som modeller. Eftersom dylika
plagg tjänar samma ändamål som t. ex. ritningar för maskintillverkning,
vilka är tullfria, och då några skyddsintressen inte finns, bör enligt
förbundets mening tullfrihet medgivas även för färdiga plagg, vilka enligt
intyg skall användas endast som modeller.

Departementschefen

Kommitténs förslag går ganska långt då det gäller att medge tullfrihet för
varuprov och övriga i detta sammanhang aktuella artiklar. Frånsett den
av Sveriges industriförbund framställda anmärkningen, vilken avser en
ytterligare liberalisering av bestämmelserna, har någon anmärkning mot
kommitténs förslag icke framförts. Jag vill emellertid nämna att man i förslaget
till gemensamma nordiska bestämmelser intagit en restriktivare hållning.
Enligt detta förslag skall sålunda särskild tullfrihet, som avses i förevarande
8 §, medgivas endast för artiklar som saknar eller har blott obetydligt
värde. I fråga om artiklar med högre värde skall temporär tullfrihet,
som avses i 10 §, medgivas men endast för varor avsedda för upptagande
av beställningar eller för användning vid tillverkning av exportvaror. Enligt
min uppfattning har emellertid tulltaxekommittén förebragt bärande skäl
för den mera liberala inställning som präglar dess förslag. Tillräcklig anledning
att i detta sammanhang särskilt upptaga utställningsföremål synes dock
knappast föreligga. I den mån nämnda uttryck avser artiklar, som tjänar till
att utvisa varors beskaffenhet eller användning, torde de få anses inbegripna
under begreppet varuprov. I den mån däremot uttrycket avser artiklar, som
förevisas med hänsyn till konstnärligt, historiskt eller annat kulturellt värde,
torde de alltid vara av sådan art att endast temporär tullfrihet kommer
i fråga. I enlighet härmed har utställningsföremål icke upptagits under
förevarande punkt i departementsförslaget.

Vad beträffar de av Sveriges industriförbund berörda modellplaggen vill
jag framhålla, att dylika plagg enligt kommitténs förslag skulle kunna komma
i åtnjutande av temporär tullfrihet enligt 10 §; enligt min åsikt får sådan
förmån anses Aara tillfyllest i dylika fall.

I överensstämmelse med den princip som tillämpats vid utarbetandet av
departementsförslaget har den omständigheten att vissa tryckalster, som
är upptagna under 5 § o) i gällande tulltaxeförordning, numera blivit tullfria
enligt tulltaxan icke ansetts böra föranleda att de uteslutes ur här ifrågavarande
bestämmelser; de återfinnes följaktligen i departementsförslaget
med vissa jämkningar av i huvudsak formell natur.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Punkten 15 (markutrustning för flygplatser m. m.)

Enligt bestämmelse i 5 § i) nuvarande tulltaxeförordning åtnjutes tullfrihet
för artiklar, som inkommer till lufttrafikföretag för att inom flygplatsområde
användas i samband med luftfart, därest artiklarna tydligen är avsedda
för nyttjande vid underhåll, reparation, avprovning eller betjäning av
luftfartyg, för expediering av passagerare och last eller för utbildning av
markpersonal och flygande personal, ävensom delar till sådana artiklar, allt
i den mån Konungen därom förordnar. Denna bestämmelse sammanhänger
med en rekommendation i bilaga 9 till konventionen den 7 december 1944
om internationell civil luftfart, och de åsyftade varuslagen har i tillämpningsföreskrifterna
angivits genom en uppräkning i huvudsaklig anslutning
till nämnda bilaga.

Tulltaxekommittén

Enligt kommitténs förslag, som avgavs innan de nuvarande bestämmelserna
i tulltaxeförordningen tillkommit, skulle i nämnda förordning intagas en
allmän bestämmelse (8 § punkten 14) om tullfrihet för markutrustning för
flygplatser, i den mån Konungen därom förordnar. I tillämpningsföreskrifterna
skulle enligt kommitténs uppfattning en precisering av de åsyftade
varuslagen kunna ske genom hänvisning till förutnämnda bilaga till luftfartskonventionen.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen har icke haft något att anmärka mot kommitténs förslag
till utformning av tulltaxeförordningen på denna punkt men har ifrågasatt
lämpligheten av att i tillämpningsföreskrifterna precisera varuslagen allenast
genom hänvisning till konventionsbilagan.

Departementschefen

I förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser har förevarande punkt
erhållit en något mera preciserad avfattning än vad fallet är i kommitténs
förslag. Enligt det nordiska förslaget skall tullfrihet sålunda medgivas för
typisk markutrustning och speciell undervisningsmateriel, som användes vid
eller i samband med civil luftfart, när införseln företages av luftfartygsmyndighet
eller lufttrafikföretag, så länge varorna användes för ifrågavarande
ändamål. Med hänsyn icke minst till det nordiska samarbetet på flygtrafikens
område finner jag det lämpligt att bestämmelserna utformas i överensstämmelse
med det nordiska förslaget. I vad mån och på vad sätt en ytterligare
precisering av de åsyftade varuslagen kan vara påkallad är huvudsakligen
en praktisk fråga som får prövas vid utfärdande av tillämpningsföreskrifterna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

Punkten 16 (varor för vissa hjälpföretag)
Tulltaxekommittén

Kommittén framhåller att bilaga 9 till den internationella luftfartskonventionen
innehåller ett stadgande om skyldighet för fördragsslutande stat att
»vidtaga erforderliga åtgärder för underlättande av tullfri, temporär införsel
till sitt territorium av alla luftfartyg, redskap, reservdelar och utrustning,
som erfordras vid efterspaning, räddning, undersökning, reparation eller
bärgning av skadat luftfartyg, hemmahörande i annan stat». Ehuru rekommendationen
i fråga endast avser temporär tullfrihet föreslår kommittén,
då det med hänsyn till ändamålet med införseln är av vikt att denna kan ske
med minsta möjliga formaliteter, att bestämmelsen upptages i förevarande
paragraf (8 § punkten 14 i kommitténs förslag), d. v. s. tekniskt sett konstrueras
som särskild tullfrihet. Skyldighet bör dock föreligga att återutföra
de varor som icke förbrukats eller gått förlorade under hjälparbetet. I tilllämpningsföreskrifterna
skulle de åsyftade varorna enligt kommitténs uppfattning
kunna preciseras genom hänvisning till förenämnda bilaga.

Yttrandena

Generaltullstgrelsen ifrågasätter nödvändigheten av att begränsa tullfriheten
till materiel, avsedd för bärgning i samband med luftfart; enligt styrelsens
uppfattning borde Kungl. Maj :t i administrativ ordning kunna medgiva
motsvarande tullfrihet exempelvis i fall av sjöolycka. I likhet med vad
styrelsen gjort beträffande markutrustning till flygplatser ifrågasätter styrelsen
huruvida icke en uppräkning av de olika slagen av materiel som
åsyftas vore att föredraga framför en hänvisning till konventionen.

Sveriges redareförening anser likaledes att tullfrihet bör medgivas för varor,
avsedda att användas vid räddnings- och bärgningsföretag till sjöss. I
detta sammanhang framför föreningen även ett yrkande om tullfrihet för
material, avsett för hamnbyggnad för sjöfartens räkning.

Departementschefen

Enligt min uppfattning får det anses önskvärt att i tulltaxeförordningen
fastslå möjligheten till tullfri införsel av materiel i samband med sådana internationella
hjälpaktioner varom här är fråga. I likhet med tulltaxekommittén
finner jag lämpligt alt tullfriheten tekniskt sett konstrueras som särskild
tullfrihet, ehuru det förutsättes att återutförsel äger rum av de varor som
icke förbrukats eller gått förlorade under hjälparbetet. Enligt min uppfattning
kan detta lämpligen komma till uttryck i författningstexten genom att efter
mönster av det nordiska förslaget stadga tullfrihet för varor som införes för
tillfällig användning vid aktuellt företag. Anledning torde icke föreligga att
begränsa förmånen till företag i samband med lufttrafik. Tvärtom synes det
mig lämpligt att genom en relativt vidsträckt formulering göra den tillämplig
även på vissa företag, som måhända icke skulle kunna betecknas som

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

räddnings- eller bärgningsföretag, exempelvis på internationella företag för
bekämpande av epidemier eller dylikt. I departementsförslaget har därför
valts uttrycket »aktuellt räddnings- eller bärgningsföretag eller därmed jämförlig
humanitär hjälpaktion».

I det nordiska förslaget har angivits att det skall röra sig om större företag.
Anledning synes dock för vårt vidkommande knappast föreligga att
stadga något särskilt villkor beträffande aktionens omfattning utöver det
som redan får anses ligga i den nyss angivna formuleringen. Med denna
formulering torde den åsyftade situationen få anses vara tillräckligt preciserad,
varför det knappast föreligger något behov av att göra tullfriheten
beroende av särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. I den mån ordnings- och
kontrollföreskrifter kan vara erforderliga torde utfärdandet av dessa få ankomma
på vederbörande tullmyndigheter i varje särskilt fall.

Förslaget att i detta sammanhang införa bestämmelser om tullfrihet för
material, avsett för hamnbyggnader för sjöfartens räkning, kan jag icke
tillstyrka.

Punkten 17 (varor av undervisnings-, vetenskaplig eller
kulturell karaktär)

Sverige anslöt sig år 1952 till en i UNESCO:s regi ingången konvention
angående import av materiel av undervisnings-, vetenskaplig och kulturell
karaktär. Enligt denna konvention åtager sig de deltagande staterna att
medgiva tullfri införsel av viss närmare angiven materiel av ifrågavarande
karaktär inom följande kategorier:

A. böcker, publikationer och dokument;

B. konstverk och kollektionsföremål av undervisnings-, vetenskaplig eller
kulturell karaktär;

C. bild- och ljudmateriel av undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell
karaktär;

D. vetenskapliga instrument eller apparater;

E. materiel för blinda.

Åtskilliga av de åsyftade artiklarna var redan tidigare tullfria enligt här
i landet gällande bestämmelser, och beträffande övriga artiklar effektuerades
tullfriheten genom vid 1952 års riksdag vidtagna ändringar i tulltaxan
eller i tulltaxeförordningen.

I stort sett är de under A och B avsedda artiklarna numera upptagna med
tullfrihet i taxan, medan de under C, D och E upptagna varuslagen täckes
av de tullfrihetsbestämmelser som är införda i 5 § tulltaxeförordningen
under punkterna y), u) och ö).

Tulltaxekommittén

Kommittén har funnit det vara mest praktiskt att i själva tulltaxeförordningen
(8 § punkten 15 i kommitténs förslag införa ett generellt stadgande
om tullfrihet för varuslag inom UNESCO-konventionens tillämpningsområde

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

och att därefter i tillämpningsföreskrifterna specificera de olika varukategorierna,
i den mån de icke enligt kommitténs förslag skulle åtnjuta tullfrihet
enligt tulltaxan.

Mom. 1 i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter till 8 § punkten
15 motsvarar 5 § y) i nuvarande tulltaxeförordning med undantag för i det
följande omnämnda journalfilmer. Kommittén har emellertid i sitt utkast
gjort ett tillägg som möjliggör medgivande av tullfrihet även om materielen
icke importeras av organisation eller sammanslutning av här ifrågavarande
karaktär. Avsikten med detta tillägg är bl. a. att möjliggöra tullfrihet för
exempelvis instruktionsfilmer för arbetarutbildning. Vidare täckes härigenom
en ännu gällande konvention av år 1933 om undervisningsfilm.

Mom. 2 i utkastet till tillämpningsföreskrifter motsvarar nuvarande 5 §
u). Kommittén föreslår i anledning av en framställning av Forskningsrådens
samarbetsdelegation att tullfrihetsmedgivandet göres beroende av att importen
sker till vissa av Kungl. Maj:t i förväg bestämda institutioner, dock
med möjlighet för andra institutioner att efter prövning av generaltullstyrelsen
i samråd med kommerskollegium komma i åtnjutande av enahanda
förmåner. Kommittén framhåller att inhemska producentintressen icke torde
kunna skadas av den föreslagna uppmjukningen av bestämmelserna, enär
man fortfarande skulle bibehålla villkoret att varor av ifrågavarande slag
icke tillverkas inom riket. Tolkningen av det i detta sammanhang nu använda
uttrycket »fullt motsvarande vetenskapliga värde» har visat sig erbjuda vissa
svårigheter; i förslaget användes det enligt kommitténs uppfattning mera
adekvata uttrycket »för ifrågavarande ändamål lika användbara».

Mom. 3 i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter motsvarar de i
5 § ö) givna stadgandena (viss jämkning av momentets lydelse har genomförts
år 1958).

Vad beträffar förut berörda journalfilmer fann kommittén den lämpligaste
lösningen av frågan om tullfrihet vara en viss utvidgning av rubriken 37.07
A i kommitténs tulltaxeförslag; denna utvidgning genomfördes vid den år
1958 vidtagna revisionen av taxan.

Yttrandena

Atomkommittén och statens naturvetenskapliga forskningsråd uttalar sin
tillfredsställelse med alt kommittén följt det av forskningsrådens samarbetsdelegation
framlagda förslaget, och kommitténs förslag tillstyrkes även av
överstyrelsen för de tekniska högskolorna och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Statens medicinska forskningsråd hemställer, med instämmande av kanslern
för rikets universitet, om eu viss utvidgning av här ifrågavarande förmåner.
Enligt forskningsrådets förslag skulle tullfrihet kunna åtnjutas för
instrument, apparater, modeller samt andra föremål och varor, avsedda alt
ingå i samlingar för demonstrations-, undervisnings- och forskningsändamål
men icke avsedda för återförsäljning eller för industriellt bruk, såvitt de in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 är 1960

föres till universitets- och högskoleinstitutioner, muséer och motsvarande
inrättningar, eller av statliga forskningsråd.

Skolöverstyrelsen framhåller att de under överstyrelsens inseende stående
skolorna i regel köper sin apparatur genom svenska företag under sådana
förhållanden att de icke kan komma i åtnjutande av tullfrihet. Lämpligast
vore måhända att restitution medgåves för sådana apparater som
bevisligen försålts till undervisningsanstalter. Enligt styrelsens uppfattning
är det icke riktigt, att de allmänna skolorna, såsom nu är fallet, skall
betala tull för importerad apparatur.

Generaltullstyrelsen ifrågasätter om icke åt styrelsen kunde överlåtas att i
samråd med kommerskollegium bestämma, vilka institutioner och undervisningsanstalter
som skulle medgivas tullfrihet för vetenskapliga instrument
och apparater. Styrelsen framhåller vidare att det för sådan tullfrihet nu
föreskrivna villkoret att varor »av fullt motsvarande vetenskapliga värde
icke tillverkas inom riket» bättre ansluter sig till konventionens formulering
än det av kommittén föreslagna uttrycket »att för ifrågavarande ändamål
lika användbara artiklar icke tillverkas inom riket»; styrelsen finner
det ur vissa synpunkter fördelaktigt att bibehålla en formulering som så
nära som möjligt ansluter sig till konventionstexten.

I detta sammanhang torde jag jämväl få anmäla en framställning av Nordiska
kulturkommissionens svenska delegation i fråga om avgifter på audiovisuell
materiel för undervisningsändamål. Framställningen går ut på att
dylik undervisningsmateriel icke bör belastas med särskilda avgifter eller
att åtminstone icke högre avgifter uttages än för annan därmed jämförlig
materiel.

Departementschefen

Förslaget att i tulltaxeförordningen införa en allmän bestämmelse om befogenhet
för Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för materiel för undervisnings-,
vetenskapliga eller kulturella ändamål har lämnats utan erinran
av remissinstanserna och kan av mig biträdas.

Vad de blivande tillämpningsföreskrifterna beträffar synes i den varukategori,
som kommittén behandlar i 1 mom. av sitt utkast (motsvarande nuvarande
5 § y), liksom för närvarande böra upptagas bl. a. grammofonskivor,
vilket varuslag icke såsom kommittén förordat blivit upptaget med
tullfrihet i själva tulltaxan. Med dylik komplettering torde en bestämmelse
i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag tillgodose det önskemål
som framställts av Nordiska kulturkommissionens svenska delegation.

Vad beträffar vetenskapliga instrument och apparater, upptagna i 2 mom.
i kommitténs utkast (närmast motsvarande nuvarande 5 § u), har flertalet
remissinstanser icke haft något att erinra mot kommitténs förslag. Vissa
önskemål har dock framkommit angående utvidgning i olika hänseenden av
här ifrågavarande förmån. Tillämpningen av bestämmelserna på området har

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

visat sig i praktiken vara förenad med avsevärda svårigheter. Frågan om
vissa jämkningar i nuvarande principer för gränsdragningen torde sedermera
få tagas under övervägande. — I likhet med vad nu är fallet bör tullfriheten
jämväl gälla konstverk och vissa andra föremål avsedda för offentliga
samlingar.

I fråga om materiel för blinda, som behandlas under 3 mom. i kommitténs
utkast till tillämpningsföreskrifter (motsvarande nuvarande 5 § ö), har
jag ingen annan erinran än att bestämmelserna självfallet bör utformas med
beaktande av den ändring som vidtogs 1958 i den nu gällande bestämmelsen.

Punkten 18 (materiel för turistpropaganda)

Frågan om lättnader i tullhänseende för materiel för turistpropaganda har
under senare år varit föremål för internationella överenskommelser i olika
sammanhang. I anledning av dessa överenskommelser har vid skilda tillfällen
ändringar skett i tulltaxeförordningen, senast år 1957 i anledning av
vissa inom OEEC antagna resolutioner. Efter dessa ändringar behandlas
turistmateriel, annan än sådan som är tullfri enligt tulltaxan, i stort sett
sålunda:

tullfrihet enligt 5 § z) tulltaxeförordningen medgives för kinematografisk
film, skioptikonbilder, dioramor och klichéer samt hemslöjdsprover av obetydligt
värde;

tullfrihet enligt 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen medgives för gobelänger,
skyltmateriel, flaggor, hemslöjdsalster, nationaldräkter och liknande
föremål, under förutsättning att de återutföres inom ett år från införseln.

Tulltaxekommittén

I kommitténs betänkande, som avgavs innan de senaste ändringarna i
tulltaxeförordningen vidtogs, yttrades beträffande det förslag i ämnet, som
då förelåg, bl. a. följande.

Kommittén finner de föreslagna lättnaderna för införsel av turistmateriel,
oavsett våra avtalsenliga förpliktelser, motiverade, och vill för sin del ifrågasätta,
huruvida icke de artiklar, som enligt generaltullstyrelsens förslag
skulle upptagas i 8 § tulltaxeförordningen, med hänsyn till sin karaktär och
de omständigheter, under vilka de är avsedda att införas, skulle kunna lämnas
fria från tull utan formellt krav på återutförsel. Kommittén föreslår därför
att i tulltaxeförordningen intages ett generellt stadgande om tullfrihet
för materiel för turistpropaganda i den mån Konungen därom förordnar och
att i tillämpningsföreskrifterna stadgas att dylik tullfrihet skall medgivas
för samtliga här ifrågavarande artiklar med iakttagande av det i konventionen
förutsedda villkoret att materielen avsänts av vederbörlig turistorganisation
och införes för och under ansvar av ackrediterad representant eller godkänt
ombud.

I enlighet härmed har kommittén i sitt förslag till tulltaxeförordning upptagit
en allmän bestämmelse om tullfrihet för materiel för turistpropaganda
fj Dihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

i den män Konungen därom förordnar. Kommitténs förslag till tillämpningsföreskrifter
täcker i huvudsak de bestämmelser i ämnet som nu återfinnes i
5 § z) och 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen jämte därtill anslutna tillämpningsföreskrifter.

Yttrandena

Sveriges redareförening framhåller att vissa rederier, som är engagerade
i turisttrafiken, själva ombesörjer distribueringen av egen reklammateriel.
I detta sammanhang ifrågakommer främst trycksaker med reklam för vederbörande
fartygslinje eller för det turistområde, som linjen betjänar, trafikvärvande
upplysningsartiklar, reklamtändstickor, turlistor och fartygsmodeller
för skyltningsändamål. Föreningen hemställer att dylika artiklar
tillerkännes tullfrihet och att vederbörande transportföretag likställes med
officiella turistorganisationer eller till dylika anknutna turistorganisationer.

Svenska turisttrafikförbundet hemställer att definitiv tullfrihet måtte beviljas
för turistpropagandamateriel eller att alternativt erkända trafikförelag
och resebyråer gives möjligheter att införa dylik materiel på samma
villkor som nationella turistorganisationer.

Departementschefen

Förslaget att i tulltaxeförordningen intaga ett generellt bemyndigande för
Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för turistpropagandamateriel har
lämnats utan erinran av remissinstanserna och kan av mig biträdas. I fråga
om tillämpningen av denna bestämmelse innebär kommitténs förslag i stort
sett en liberalisering. Från vissa remissinstansers sida har framställts yrkanden
om utvidgning i skilda hänseenden av den tullfrihet varom här är fråga.
Även enligt min mening kan det övervägas att medge vissa lättnader. Det
torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att vid utformningen av tillämpningsföreskrifterna
närmare pröva i vad mån åtgärder i detta syfte kan
vara påkallade.

Punkten 19 (blanketter för internationell samfärdsel)

Denna punkt har oförändrad överförts från 5 § å) i nuvarande förordning;
varorna är i allmänhet tullfria enligt tulltaxan men bör icke på grund därav
uteslutas från reglerna om särskild tullfrihet.

9. Tullfrihet för gränsbefolkningen

Nuvarande 6 § tulltaxeförordningen innehåller bestämmelser om vissa tullfrihetsförmåner
för gränsbefolkningen. Enligt 1 mom. inedgives sålunda
tullfrihet vid resor, annorledes än med järnväg, över vissa delar av gränsen
mot Norge för begränsade kvantiteter av olika varuslag (företrädesvis livs -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

medel). Mom. 2 innehåller regler om tullättnader för den som äger och
brukar fastighet på ömse sidor om gränsen mot Norge. Slutligen medgives i
3 mom. tullfrihet för viss förädlingsverksamhet i gränstrakterna mot såväl
Norge som Finland. Nämnas må vidare att 7 § c) och d) innehåller bestämmelser
om temporär tullfrihet för vissa varuslag av betydelse för jordbruksoch
skogsarbete i dessa trakter.

Tulltaxekommittén

Förmånerna i fråga är enligt kommitténs uppfattning varken ur näringspolitisk
eller fiskal synpunkt av sådan betydelse att en detaljreglering i själva
tulltaxeförordningen kan anses erforderlig. Kommittén har därför i sitt förslag
till denna förordning endast upptagit ett generellt bemyndigande för
Konungen att förordna om tullfrihet för varor som införes i egentlig gränstrafik.

I kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har i 1 mom. upptagits
ett stadgande, avsett att ersätta de nu i 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen intagna
bestämmelserna. Dessa bestämmelser tillkom ursprungligen vid mellanrikslagens
upphörande år 1897. Förhållandena i gränstrakterna har numera,
framhåller kommittén, undergått stora förändringar, främst genom
tillkomsten av förbättrade kommunikationer, så att tillämpning av ifrågavarande
bestämmelser nu knappast ifrågakommer. Detta framgår bl. a. av
uttalanden av cheferna för tullverkets gränsdistrikt, vilka samtliga föreslagit
att de nuvarande bestämmelserna på området slopas och att gränsbefolkningens
intresse av viss tullfrihet i stället tillgodoses genom de bestämmelser
som gäller för resande, vilka bestämmelser numera omfattar varor i allmänhet
till ett värde av högst 275 kronor. Kommittén finner det lämpligt att
frågan löses på sätt som sålunda antytts. Eftersom det icke kan anses självklart
att den kategori av importörer, varom här är fråga, är att likställa
med resande, föreslår kommittén en uttrycklig bestämmelse av denna innebörd.
I trakter där befolkningen normalt är hänvisad att anskaffa sitt behov
av vissa varor i grannlandet bör denna kategori till skillnad från egentliga
resande komma i åtnjutande av tullfriheten ulan hinder av att resan företagits
i syfte att förvärva eller införa varorna i fråga. Däremot föreligger
enligt kommitténs uppfattning icke skäl att bibehålla den nuvarande möjligheten
för generaltullstyrelsen att medgiva dispens i fråga om varor som
införes i handelssyfte.

Bestämmelserna i 2 mom. av kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter
avser att innefatta i huvudsak samma förmåner som 6 § 2 mom.
samt 7 § c) och d) i nuvarande tulltaxeförordning. Texten har utformats
i huvudsaklig överensstämmelse med sistnämnda författningsrum men omfattar
även redskap, för vilka tullfrihet nu stadgas i förstnämnda författningsrum,
samt maskiner, vilka med hänsyn till användningsområdet ansetts
böra jämställas med redskap. Däremot har utsäde och kreatur samt
dragare icke medtagits, enär de skulle bli tullfria enligt kommitténs förslag
till tulltaxa. Anmärkas må att de förmåner som hittills endast tillkom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

mit befolkningen vid gränsen mot Norge enligt kommitténs förslag skulle
gälla även för befolkningen vid gränsen mot Finland.

Mom. 3 i utkastet till tillämpningsföreskrifter motsvarar det stadgande
som nu återfinnes i tulltaxeförordningens 6 § 3 inom.; den i nuvarande bestämmelser
förekommande exemplifieringen av åsyftad bearbetning har
ansetts kunna uteslutas.

Yttrandena

Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker kommitténs förslag att gränsbefolkningens
intresse av tullfrihet delvis skall tillgodoses genom de bestämmelser,
som gäller för resande, men understryker att dessa bestämmelser bör
givas en sådan tolkning, att någon minskning av nu gällande förmåner för
gränsbefolkningen icke inträder.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framställer icke någon erinran i princip
mot kommitténs förslag men anser att medgivandet av tullfri import utan
hinder av att resan företagits i syfte att förvärva varor bör gälla generellt
och icke endast såsom kommittén föreslagit »i trakter där befolkningen normalt
är hänvisad att anskaffa sitt behov av vissa varor i grannlandet». _

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Värmlands län, som också
anser det angeläget att en överenskommelse träffas med vederbörande norska
myndigheter om ändring av bestämmelserna i fråga om in- och utförsel av
materiel, som av flottningsföreningarna användes under flottning på norskt
område.

Generaltullstyrelsen framhåller att uttrycket »befolkningen vid rikets
landgräns», som användes i förslaget till tillämpningsföreskrifter, icke täcker
befolkningen i Högdals socken norr om Strömstad, vilken befolkning numera
i icke ringa utsträckning anskaffar sitt behov av vissa varor i Norge.
Styrelsen föreslår att nämnda uttryck utbytes mot »befolkningen i gränstrakterna
mot Norge och Finland». — Landsfiskalen i Torsby distrikt anser
att med uttrycket »befolkningen vid rikets landgräns» endast bör avses personer
som bor inom den kommun där den tullstation är belägen vid vilken
gränspasseringen sker.

Tornedalskommunernas förbund uttalar sin tillfredsställelse över nu rådande
tullfrihetsförmåner och hemställer att dessa icke skall ändras. Vidare
hemställer förbundet om rätt för den svenska befolkningen i Tornedalen
att tullfritt importera utsädesvaror, fröer, plantor samt hästar och kreatur
från angränsande län i Finland.

Statens jordbruksnämnd förutsätter att, eftersom tidigare stadganden om
tullfrihet för viss gränstrafik med betesdjur, utsäde o. dyl. saknas i förslaget,
nämnden erhåller befogenhet att meddela bestämmelser om generell befrielse
i dessa fall från att erlägga importavgift.

Sveriges köpmannaförbund anser att kommitténs förslag utgör en önskvärd
förenkling av nu gällande onödigt detaljerade regler på detta område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Departementschefen

Förslaget att ersätta de nu i tulltaxeförordningen intagna detaljerade bestämmelserna
angående tullfrihet för gränsbefolkningen med ett allmän''
bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för varor som
införes i egentlig gränstrafik har icke föranlett någon erinran under remissbehandlingen
och kan av mig biträdas.

Vad därefter beträffar kommitténs förslag att vid utformningen av tilllämpningsföreskrifterna
i princip likställa gränsbefolkningen med resande
har icke heller detta föranlett någon erinran från remissinstansernas sida.
Av vissa remissinstanser framställt yrkande att tullfriheten under alla förhållanden
skulle vara oberoende av syftet med resan är icke längre aktuellt,
då tullfriheten för egentliga resande enligt vad tidigare anförts (8 § punkten
4) numera icke längre är knuten till resans syfte. Det nuvarande villkoret
för sådan tullfri införsel torde kunna tillämpas även på gränsbefolkningens
införsel av varor. I ett remissyttrande föreslås införande av en viss
definition av uttrycket »befolkningen vid rikets landgräns», vilken skulle
innebära att tullfriheten begränsas till import över tullstationen i den egna
kommunen. Enligt min uppfattning finns icke tillräckliga skäl för en sådan
åtgärd. Däremot synes mig det av generaltullstyrelsen föreslagna utbytet
av nämnda uttryck mot »befolkningen i gränstrakterna mot Norge
och Finland» vara befogat.

I enlighet med den princip åt vilken jag tidigare i annat sammanhang givit
uttryck torde de i nuvarande tulltaxeförordning upptagna varuslag, som
hlivit tullfria enligt tulltaxan, det oaktat böra upptagas bland de varuslag,
för vilka tullfrihet åtnjutes enligt nu ifrågavarande bestämmelser; härigenom
får jordbruksnämnden möjlighet att även i fortsättningen anknyta
stadganden om befrielse från jordbruksavgift till de regler som gäller beträffande
tull.

Vad som anförts av Tornedalskommunernas förbund angående nuvarande
tullfrihetsförmåner torde sammanhänga med att den åsyftade trafiken
redan nu i praktiken till stor del behandlas enligt de regler som gäller för
resande i egentlig bemärkelse. Förslaget innebär ett fastställande av denna
praxis. Enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter (2 mom.)
skulle vidare de tullfrihetsförmåner som hittills endast tillkommit befolkningen
vid gränsen mot Norge utsträckas till att gälla jämväl befolkningen
vid gränsen till Finland. Härigenom torde av förbundet i övrigt framställda
önskemål i huvudsak bli tillgodosedda.

I anledning av vad som i ett remissyttrande anförts rörande in- och utförsel
av flottningsmateriel vill jag framhålla afl denna fråga, som närmast
torde avse norska tullförhållanden, icke bör behandlas i detta sammanhang.

I enlighet med del anförda anser jag, alt tillämpningsföreskrifterna till den
i tulltaxeförordningen intagna allmänna hestämmelsen kan utfärdas i huvudsaklig
överensstämmelse med tulltaxekommitténs utkast.

Kangl. Maj:ts proposition nr 98 är 1960

10. Temporär tullfrihet för varor i allmänhet

Regler beträffande temporär tullfrihet för andra varor än transportmedel
är införda under 8 § i nuvarande tulltaxeförordning och under 11 § i
kommitténs förslag. I departementsförslaget motsvaras dessa regler i huvudsak
av 10 §. Vissa bestämmelser återfinnes emellertid på annan plats i
departementsförslaget eller saknar motsvarighet i detta förslag. Även dessa
bestämmelser kommer av praktiska skäl att behandlas i nu förevarande
sammanhang.

Tulltaxekommittén

Kommittén har under 11 § 1 mom. upptagit i huvudsak samma varukategorier
som återfinns i nuvarande 8 § 1 mom. Vissa i sistnämnda författningsrum
förekommande bestämmelser har dock av olika anledningar uteslutits
i kommitténs förslag.

Aktiv förädlingsvcrksamhet. I förslaget har i första rummet (11 § 1 mom.

a) upptagits s. k. aktiv förädlingsverksamhet, d. v. s. utförande av arbete
på importerade varor som därefter återutföres. Kommittén har ansett önskvärt
att det klart utsäges vilka slag av arbete som åsyftas och föreslagit formuleringen
»reparation, bearbetning, komplettering eller emballering». Vidare
har kommittén funnit det lämpligt med en sådan formulering av bestämmelserna
att formellt ingen skillnad göres om importvaran utgör det
väsentliga eller endast en mindre del av exportvaran. Härigenom täckes
även användandet av importerat emballage för förpackning av exportvaror,
en verksamhet för vilken temporär tullfrihet nu medgives enligt särskilt
stadgande. Avgränsningen mellan de fall av aktiv förädlingsverksamhet då
temporär tullfrihet kan ifrågakomma som alternativ till tullrestitutionsförordningens
bestämmelser och de fall då endast sistnämnda förordning
kan tillämpas får enligt kommittén en naturlig lösning genom att för temporär
tullfrihet föreskrives såsom villkor att behandlingen icke omöjliggör
direkt identifiering av varorna vid återutförseln.

Verktyg m. m. för exportproduktion. Nuvarande 8 § 1 mom. innehåller
två punkter som står nära förut behandlade bestämmelser om aktiv förädlingsverksamhet,
nämligen bestämmelser om dels varor som inkommer för
att användas såsom modeller eller mätverktyg eller för annat dylikt ändamål
vid tillverkning av exportvara och är avsedda att därefter återutföras,
dels varor som inkommer för att användas vid avprovning av vara
som är avsedd att utföras ur riket. Kommittén anser den senare punkten
inbegripen i den förra och har därför under 11 § 1 mom. b) i sitt förslag
upptagit endast varor för användning såsom gjutmodeller eller mätverktyg
eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara. Emedan
modeller som endast skall tjäna som förebild vid tillverkningen skulle falla
under andra bestämmelser i förslaget, har beteckningen gjutmodeller använts
för de här åsyftade artiklarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Varor för teater- och cirkusföreställningar in. in. Kommittén har i 11 §
1 mom. c) av sitt förslag upptagit de för här avsedda varukategori nu gällande
reglerna utan annan saklig ändring än att tullfrihet för varor, som
inkommer för att användas vid föreläsningar, teater- eller cirkusföreställningar,
ansetts kunna medgivas utan att det skall vara fråga om tillfälliga
föreställningar.

Varor för avprovning. Nuvarande bestämmelser angående temporär tullfrihet
för varor som införes för att avprovas och eventuellt återutföras finnes
i kommitténs förslag intagna under 11 § 1 mom. d); kommittén hai
uteslutit den nuvarande kvalifikationen »avsedda att eventuellt återutföras»
utan att därmed åsyfta någon saklig ändring. Enligt kommitténs förslag
skulle nämligen såsom allmänt villkor för åtnjutande av temporär tullfrihet
gälla att varorna inom viss tid återulföres.

Varor för inresande yrkesutövare. I kommitténs förslag har nuvarande
bestämmelse om temporär tullfrihet för instrument, redskap, verktyg och
andra dylika föremål som införes av inresande yrkesutövare m. fl. upptagits
under 11 § 1 mom. e) med en i huvudsak formell jämkning.

Varuprov m. m. I 11 § 1 mom. f) har kommittén upptagit varuprov m. fl.
artiklar; beträffande denna punkt i förslaget hänvisas till vad som anförts
i det föregående under 8 § punkten 14.

Följande bestämmelser i nuvarande 8 § 1 mom. saknar motsvarighet i
kommitténs förslag, nämligen punkterna b) och c) (emballage avsett att
återutföras), e) (radiomottagningsapparat medförd av resande) och g) (fotografisk
film utvisande importvaras beskaffenhet), vilka punkter täckes av
respektive 4 §, 8 § punkten 4 och 8 § punkten 13 i kommitténs förslag, ävensom
punkten f) (sto som införes för att betäckas), vilken punkt anses överflödig
emedan där avsedd vara enligt kommitténs förslag skulle bli tullfri.

Beträffande den tid under vilken temporär tullfrihet skulle få åtnjutas
har kommittén ansett detta kunna helt överlämnas till Kungl. Maj :ts avgörande.

Kommittén framhåller att förutsättningen för åtnjutande av temporär
tullfrihet givetvis normalt är att varorna återutföres; kvarstannar de i landet
efter utgången av den för tullfrihetens åtnjutande medgivna tiden bör
tull erläggas. Emellertid anser kommittén det skäligt att tull icke uttages
därest varorna före utgången av tullfrihetstiden förstöres eller användes
för ändamål som enligt eljest gällande bestämmelser medför tullfrihet
''''exempel: eu vara som införts såsom utställningsföremål förvärvas av vetenskaplig
institution för ändamål som avses i 8 § punkten 15 enligt kommitténs
förslag), allt givetvis under förutsättning att den temporära tullfriheten
icke dessförinnan förverkats genom varans användning för annat
ändamål än som är tillåtet. Kommittén har ansett lämpligt alt införa en
särskild bestämmelse härom; eventuellt skulle denna kunna placeras i t i i 1 -lämpningsföreskrifterna. Till förhindrande av att en dylik förmån utnyttjas
i illojalt syfte föreslår kommittén dock att det skall ankomma på gencraltullstyrelsen
att pröva i vad mån tullfrihet må kunna medgivas för va -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ror som disponeras på nu anförda sätt. Enligt kommitténs uppfattning bör
det icke möta något hinder att medgiva temporär tullfrihet även om det redan
vid införseln står klart att varorna icke kommer att återutföras utan
behandlas på sätt varom här är fråga.

I sitt förslag till It § 2 mom. har kommittén upptagit en bestämmelse avsedd
att ersätta stadgandena i nuvarande 8 § 2 mom.

Enligt sistnämnda författningsrum må temporär tullfrihet medgivas för
maskiner, redskap, verktyg och andra föremål, som införes för användning
vid järnvägs- eller hamnbyggnad, kanaliseringsarbele, elektrisk anläggning
för allmänt behov eller annat allmännyttigt företag och som därefter skall
ur riket återutföras, ävensom för lokomotiv och järnvägsvagnar, som av
järnvägsförvaltning förhyres från utlandet.

Kommittén framhåller att införandet av ifrågavarande bestämmelse närmast
torde ha varit tänkt som ett eftergivande av statens fiskala anspråk
och icke åsyftat något ingrepp mot eventuellt föreliggande skyddsintressen.
Till belysande härav åberopar tulltaxekommittén ett uttalande av kommerskollegium
i samband med ett av regeringsrätten år 1932 avgjort ärende angående
tolkningen av ifrågavarande författningsrum. Kommerskollegium
anförde där att ändamålet med den rätt till tullfri disposition av vissa maskiner
och redskap, som möjliggjorts genom ifrågavarande stadgande, syntes
vara att underlätta användningen av sådana speciella arbetsmaskiner
m. m., vilka icke funnes tillgängliga eller eljest icke utan synnerliga extra
kostnader kunde disponeras inom landet, samt att på sådant sätt förbilliga
utförandet av järnvägs- och hamnanläggningar in. in. Däremot hade det
lörvisso icke varit meningen alt genom tillämpningen av hithörande bestämmelser
bereda utländska entreprenörer särskilda förmåner eller att försätta
svenska företagare i ett sämre läge gentemot filialföretag av större utländska
företagare i konkurrensen om utförandet av dylika arbeten.

Villkoret att varorna skall användas för allmännyttigt företag har enligt
vad kommittén upplyser diskuterats av generaltullstyrelsen i dess till kommittén
överlämnade utredning med förslag till omarbetning av tulltaxeförordningen.
Enligt styrelsens uppfattning kan ur principiella synpunkter
ifrågasättas riktigheten av att i tullfrihetshänseende behandla allmännyttiga
och andra företag olika. Därtill kommer att gränsen mellan allmännyttigt
och annat företag ofta är flytande. I vissa länder medgives efter viss
behovsprövning temporär tullfrihet för materiel, som införes för tillfällig
användning vid företag, oavsett huruvida dessa är allmännyttiga eller icke.
Om motsvarande ordning skulle genomföras för Sveriges del, torde prövningen
i första hand böra gå ut på alt undersöka, huruvida konkurrens i
det särskilda fallet föreligger mellan svenska och utländska företagare.
Därest så är fallet borde enligt styrelsens uppfattning tullfrihet ej medgivas.

För egen del uttalar kommittén att eftersom nu ifrågavarande materiel
införes för att bär i landet utföra produktivt arbete, kan den omständighe -

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

ten att raaterielen återutföres icke i och för sig utgöra motivering för tullfrihet,
utan tullfrihetsförmånen måste betraktas såsom ett reellt undantag
från det rådande tullsystemet, ett undantag som enligt författningen motiveras
av att materielen skall användas vid allmännyttigt företag. Kommittén
diskuterar (sid. 95—96) ingående detta argument för tullfrihet och
kommer till den uppfattningen att det i princip icke finns anledning bibehålla
stadgandet om temporär tullfrihet för materiel som införes för användning
vid allmännyttigt företag.

Ehuru den omständigheten att materielen efter användningen återutföres
icke utgör anledning att medgiva tullfrihet för densamma, får emellertid
denna omständighet, uttalar kommittén, principiellt anses motivera en
nedsättning av tullen till vad som motsvarar materielens användning här i
landet. Tänkbart är att schematiska regler skulle kunna fastställas för uttagande
av en reducerad tull eller att tullen skulle kunna beräknas på de
avskrivningsbelopp för materielen som ingår i det kalkylerade priset för
ifrågavarande företag. Tillräckligt underlag saknas emellertid för att bedöma
genomförbarheten av en sådan anordning. Tydligt är å andra sidan
att utkrävande av tull i vanlig ordning på materielens hela värde i många
fall kan, om materielen endast under en ringa del av sin »livslängd» användes
här i landet, innebära en orimligt hög tullbeskattning och därmed
ett omotiverat skydd för inhemska företag i branschen. Enligt kommitténs
uppfattning kan därför en bestämmelse, som ger möjlighet för generaltullstyrelsen
att i samråd med kommerskollegium bevilja temporär tullfrihet
för materiel av här åsyftat slag, fortfarande ha en vass uppgift att fylla,
och kommittén har ill § 2 inom. upptagit en bestämmelse av denna innebörd.
Anledning föreligger enligt kommitténs åsikt icke att begränsa tullfriheten
till varor som finner användning vid »allmännyttiga» företag, men
i stället bör såsom villkor föreskrivas att medgivandet icke otillbörligt påverkar
konkurrensförhållanden på den svenska marknaden.

11 § 3 mom. i kommitténs förslag avser varor som inkommer till internationella
utställningar. Beträffande dylika varor kan i viss utsträckning
temporär tullfrihet erhållas enligt 1 mom. i såväl dess nuvarande som dess
av kommittén föreslagna lydelse. Vårt land har emellertid i en konvention
av år 1933 åtagit sig mera vidsträckta förpliktelser i fråga om internationella
utställningar som uppfyller vissa i konventionen angivna krav, och
detta åtagande har resulterat i ett särskilt moment (8 § 3 mom.) i nuvarande
författning angående varor av här ifrågavarande slag. Kommittén
framhåller att dessa bestämmelser givetvis bör bibehållas men anser det
lämpligt att genom eu mera generell formulering i tulltaxeförordningen giva
Kungl. Maj:t möjlighet att om så befinnes önskvärt medgiva tullfrihet för
varor, avsedda för internationella utställningar, i större utsträckning än
som är föreskrivet i nyssnämnda konvention.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Yttrandena

Kommitténs förslag i 11 § 1 mom. beträffande temporär tullfrihet för vissa
angivna varukategorier har föranlett uttalanden endast av generaltullstgrelsen,
som berört vissa spörsmål av företrädesvis teknisk natur.

För att göra det uppenbart att punkten b) innefattar även varor, som
inkommer för att användas vid avprovning av exportvara, ifrågasätter styrelsen
sålunda huruvida icke detta bör uttryckligen angivas i författningstexten.
Vidare framhåller styrelsen beträffande punkten d) av förslaget att
där torde åsyftas även varor som är avsedda att kvarbliva i riket om avprovningen
utfaller gynnsamt. Det i momentets sista stycke intagna allmänna
villkoret, att varorna skall återutföras, synes således för strängt i
detta fall. Styrelsen föreslår därför att i punkt d) orden »och eventuellt
återutföras» inskjutes efter »avprovas», samt att momentets sista stycke
jämkas härefter. Beträffande under punkten f) nämnda varor förutsätter
styrelsen, att i tillämpningsföreskrifterna kommer att intagas det särskilda
villkoret, att varorna icke är införda i försäljningssyfte.

I anledning av kommitténs uttalande att tullfrihet bör få åtnjutas även för
varor, vilka före tullfrihetstidens utgång finner användning som eljest berättigar
till tullfrihet, uttalar styrelsen att sådan tullfrihet torde kunna
medgivas utan stöd av särskild bestämmelse.

Vad beträffar förslaget att generaltullstyrelsen skulle äga medgiva tullfrihet
för artiklar som förstörts framhåller styrelsen, att motsvarande befogenhet
enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter skulle gälla i
fråga om transportmedel, för vilka temporär tullfrihet medgivits enligt 10 §
i kommitténs förslag. Styrelsen förordar för sin del att bestämmelserna om
tullfrihet för transportmedel och andra varor, för vilka temporär tullfrihet
medgivits och som förstörts, sammanföres i en särskild paragraf i tulltaxeförordningen.
Denna synes principiellt böra täcka jämväl artiklar, som
åsyftas i 11 § 2 och 3 mom. i kommitténs förslag. I enlighet härmed föreslår
styrelsen en ny paragraf av följande lydelse:

Har transportmedel eller annan vara, beträffande vilken tullfrihet under
viss tid medgivits enligt denna förordning eller förutsättningar för sådan
tullfrihet uppenbarligen varit för handen, blivit förstörd eller gått förlorad
innan varan skolat återutföras, må generaltullstyrelsen, där så med hänsyn
till omständigheterna finnes skäligt, medgiva att tull ej skall utgå.

Med den förutsatta skälighetsprövningen åsyftar styrelsen att från tullbefrielsen
skulle kunna uteslutas sådana fall, där vederbörande begagnat
sig av temporär tullfrihet i syfte att undgå tull för vara som från början
varit ämnad för förbrukning här i riket. Vissa regler om befrielse från tull
för transportmedel och varor, som förstörts innan de skolat återutföras,
tinnes nu i 6 § tullrestitutionsförordningen och 15 § tillämpningsföreskrifterna
till sagda förordning, vilka regler styrelsen föreslår skola upphävas i
samband med införandet av den föreslagna nya paragrafen.

I detta sammanhang torde jag få anmäla att Motormännens riksförbund
gjort framställning om sådana ändringar i gällande bestämmelser att möj -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

lighet beredes ägaren av ett i utlandet registrerat motorfordon, som genom
olycka i Sverige blivit svårt skadat, att bli befriad från tullen och den särskilda
omsättningsskatten på motorfordon under förutsättning att sådana
delar av fordonet, vilka icke kan komma till användning, förstöres under
tullkontroll, och att användbara delar förtullas på fordonets uppställningsplats.

Förslaget att införa en generell bestämmelse om temporär tullfrihet efter
prövning av generaltullstyrelsen i samråd med kommerskollegium (11 § 2
mom. i kommitténs förslag) och i samband därmed avskaffa nuvarande
regler om temporär tullfrihet för varor för vissa allmännyttiga ändamål har
berörts av följande remissinstanser.

Generaltullstyrelsen har i sak icke något att erinra mot förslaget men
framhåller att tillämpningen av författningsrummet i praktiken kan komma
att föranleda betydligt mera omfattande utredningsarbete än nuvarande
bestämmelser.

Kommerskollegium tillstyrker kommitténs förslag och uttalar sin tillfredsställelse
med att kommittén föreslagit slopandet av inskränkningen att
här avsedd tullfrihetsförmån endast skall gälla vara som inkommer för att
användas vid allmännyttigt företag.

Sveriges industriförbund framhåller att särskilt från byggnadsindustrins
sida upprepade gånger påpekats att diskriminering för närvarande råder
mellan svenska och utländska företag vid utförandet av »allmännyttiga» anläggningsarbeten.
Förbundet anser därför att det måste hälsas med tillfredsställelse
att kommittén föreslagit att tullfrihet — oavsett om det gäller
»allmännyttigt» företag eller ej — må medgivas endast under förutsättning
att tullfriheten icke otillbörligt påverkar konkurrensförhållandena på den
svenska marknaden.

Kommitténs förslag i 11 § 3 mom. angående temporär tullfrihet i samband
med internationella utställningar har icke föranlett någon erinran under
remissbehandlingen.

Departementschefen

Kommitténs förslag angående temporär tullfrihet för de i 11 § 1 inom.
kommittéförslaget angivna varukategorierna ger icke i och för sig anledning
till någon väsentlig erinran från min sida. Vid den inom finansdepartementet
verkställda överarbetningen har emellertid vidtagits vissa ändringar i
syfte bl. a. att nå större överensstämmelse med det nordiska förslaget. Härvid
har även upptagits ytterligare ett par varukategorier för vilka temporär
tullfrihet ansetts böra ifrågakomma. Bestämmelserna återfinnes under
10 § i departementsförslaget.

Aktiv förädlingsverksamhet (10 § punkten 1). Denna punkt upptager
samma bestämmelser som 11 § 1 mom. a) i kommitténs förslag med allenast
den ändringen att det, beträffande varor som inkommer för att användas
vid behandling av exportvaror, uttryckligen angivits att tullfrihetsförmånen
avser varor som användes som material vid de angivna behandlingarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Verktyg in. m. för exportproduktion (10 § punkten 2). I det nordiska förslaget
har i enlighet med vad generaltullstyrelsen ifrågasatt särskilt omnämnts
varor för avprovning av exportvara. Vidare har nämnda förslag beträffande
andra här avsedda artiklar erhållit en mera preciserad utformning
än kommittéförslaget, i det att tullfriheten angivits gälla specialverktyg och
specialinstrument som införes tillfälligt för användning vid framställning av
ett bestämt parti exportvaror, under förutsättning att artiklarna ställes kostnadsfritt
till förfogande av den utländske köparen av ifrågavarande varuparti.
Formellt innebär de villkor som enligt den nordiska formuleringen knutits
till tullfrihetsförmånen i vissa hänseenden en mera restriktiv hållning, men
i praktiken torde detta knappast vara fallet, då artiklarna i fråga regelmässigt
torde införas under de omständigheter som angivits i nämnda förslag.
I departementsförslaget har gjorts en viss anpassning till det nordiska förslaget.
I den nya texten betecknas de åsyftade varorna såsom »verktyg och
instrument av speciellt utförande». Framhållas må att härmed icke avses
att nämnda artiklar skall vara av särskilt invecklad konstruktion eller dylikt
utan endast att de skall vara särskilt utformade för de varor som skall
tillverkas. I kommitténs förslag omnämnda gjutmodeller och mätverktyg
torde i regel vara av beskaffenhet att böra innefattas under uttrycket i fråga.

Varor för inresande yrkesutövare (10 § punkten 3). Denna punkt överensstämmer
helt med 11 § 1 mom. e) i kommitténs förslag. I fråga om tilllämpningen
av den föreslagna bestämmelsen vill jag framhålla att motsvarande
stadgande i nuvarande tulltaxeförordning i viss utsträckning torde ha
tillämpats i sådana fall som åsyftas i ett förslag angående reducerad tullrestitution
till vilket jag återkommer i det följande. Därest detta förslag
genomföres torde sålunda en viss inskränkning i bestämmelsens tillämpningsområde
jämfört med nuvarande praxis vara att förutse.

Utrustning för cirkusar m. m. (10 § punkten ''<) samt varor för teaterföreställningar
m. in. (10 § punkten 5). I det nordiska förslaget har de mot 11 §

1 inom. c) i kommittéförslaget svarande bestämmelserna erhållit en något
restriktivare utformning. Tullfriheten för cirkusutrustning o. dyl. har sålunda
angivits gälla endast om varorna införes av kringresande artister eller
nöjesföretag för användning under dessas tillfälliga uppehåll i det nordiska
tullområdet, och tullfriheten för andra här avsedda varor har utom i fråga
om teaterföreställningar angivits gälla endast arrangemang av internationell
karaktär. Enär det nordiska förslaget torde få anses täcka de fall, då temporär
tullfrihet kan vara motiverad i sådana sammanhang varom här är fråga,
har departementsförslaget utformats i huvudsaklig överensstämmelse
därmed. Framhållas må att utrustning för enskilda artister, föreläsare m. fl.
i allmänhet torde kunna behandlas enligt bestämmelserna i 8 § punkten 5
eller 10 § punkten 3 i det nu framlagda förslaget.

Varor för utställningar (10 § punkten 6). I kommitténs förslag har utställningsföremål
upptagits under 11 § 1 mom. f) tillsammans med varuprov
m. m. börutom vissa artiklar som får anses täckta av begreppet varuprov
(jfr vad som anförts i fråga om 8 § punkten 14 i departementsförslaget)

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

torde kommittén med utställningsföremål ha åsyftat varor som är avsedda
att förevisas med hänsyn till konstnärligt, historiskt eller annat sådant värde.
Nämnda uttryck avser däremot icke materiel för utställningsarrangemangen
i övrigt såsom montrar, dekorationsföremål eller dylikt. För denna
senare varukategori skulle emellertid enligt kommitténs förslag föreligga
vissa möjligheter till temporär tullfrihet enligt It § 3 mom. I det nordiska
förslaget motsvaras de nu åsyftade bestämmelserna av ett stadgande om temporär
tullfrihet för varor avsedda till bruk vid utställningar i offentliga lokaler.
Enligt min uppfattning bör en liknande bestämmelse införas i den
svenska tulltaxeförordningen, innebärande i huvudsak den skillnaden i
jämförelse med kommitténs förslag, att tullfrihet även för annan materiel
än egentliga utställningsföremål skall kunna medgivas utan särskilt förordnande
av Kungl. Maj:t. Denna bestämmelse bör omfatta jämväl för mässor
avsedda varor. Innebörden av det i nordiska förslaget begagnade uttrycket
offentliga lokaler synes emellertid oklart, varför villkoret i fråga utelämnats
i det nu utarbetade förslaget. Framhållas bör emellertid att medgivandet
endast bör tillämpas på sådana anordningar som kan betecknas som utställningar
(mässor) i mera egentlig bemärkelse. Av enskilda affärsföretag
vidtagna arrangemang i samband med försäljning torde i allmänhet icke
böra inbegripas under dessa bestämmelser.

Varuprov m. m. (10 § punkten 7). Denna punkt motsvarar i huvudsak
11 § 1 mom. f) i kommitténs förslag. Med hänsyn till att utställningsföremål,
i den mån de icke täckes av begreppet varuprov (jfr vad som anförts i fråga
om 8 § punkten 14 i departementsförslaget), faller under den föregående
punkten 6, har detta varuslag dock icke medtagits här. För medgivande av
tullfrihet enligt nu förevarande punkt torde, såsom generalullstyrelsen anfört,
böra uppställas såsom villkor att varorna icke införes i försäljningssyfte.

Varor för avprovning (10 § punkten 8). Denna punkt motsvarar 11 § 1
mom. d) i kommitténs förslag; i enlighet med vad generaltullstyrelsen anfört
har tullfrihetsförmånen angivits gälla varor som är avsedda att avprovas
och eventuellt återutföras.

Urvalssändningar (10 § punkten 9). I förslaget till gemensamma nordiska
bestämmelser har införts ett stadgande om temporär tullfrihet för urvalssändningar,
bestående av mattor, pälsvaror eller andra artiklar, som på
grund av varornas speciella utförande eller särprägel icke kan betraktas
som varuprov. Enligt anvisning till förslaget avser detta sådana fall dä det
på grund av varornas utförande, värde eller dylikt icke är möjligt att sända
egentliga varuprov. För att undvika missbruk av förmånen har tiden för
den temporära tullfriheten i förslaget begränsats till 14 dagar. I den nuvarande
svenska tulltaxeförordningen finns icke någon bestämmelse om temporär
tullfrihet för urvalssändningar, och det har ansetts att principiella
skäl talar mot eu sådan förmån eftersom varorna införes i försäljningssyfte.
Emellertid får det anses föreligga ett legitimt intresse av att kunna utan erläggande
av tull för en presumtiv köpare förevisa sådana artiklar som icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

kan demonstreras genom varuprov i egentlig mening. Detta har kunnat i
viss mån tillgodoses genom nuvarande bestämmelse om temporär tullfrihet
för varor som införes för att avprovas och eventuellt återutföras, vilken bestämmelse
emellertid såvitt angår i försäljningssyfte införda varor endast
gäller enstaka föremål. Enligt min uppfattning bör det icke möta några betänkligheter
att medgiva en viss utvidgning av denna förmån genom att tilllåta
temporär tullfri införsel även av urvalssändningar, förutsatt att icke förmånen
utnyttjas till konkurrens på den allmänna marknaden utan närmast
tar sikte på demonstration av varorna för en bestämd spekulant. För detta
ändamål torde förmånen såsom skett i det nordiska förslaget böra begränsas
till en kortare tid. I överensstämmelse med vad sålunda anförts har i departementsförslaget
intagits en bestämmelse om temporär tullfrihet för urvalssändningar
i huvudsaklig överensstämmelse med det nordiska förslaget.
Tidsfristen för åtnjutande av ifrågavarande förmån torde liksom beträffande
övriga punkter i paragrafen få fastställas i tillämpningsföreskrifterna.

Djur för avelsändamål (10 § punkten 10). I nuvarande tulltaxeförordning
förekommer ett stadgande (8 § 1 mom. f) om temporär tullfrihet för sto
som införes för att betäckas. I kommitténs förslag har denna bestämmelse
uteslutits av den anledningen att sådana djur upptagits med tullfrihet i
kommitténs förslag till tulltaxa (förslaget till tulltaxa har sedermera godtagits
i denna del). Av skäl som tidigare anförts bör emellertid den omständigheten
att en vara är tullfri enligt taxan icke i och för sig föranleda att
den uteslutes ur bestämmelserna om temporär tullfrihet. I departementsförslaget
har därför under 10 § punkten 10 införts en mot förenämnda 8 § 1
mom. f) svarande bestämmelse. Förmånen bär emellertid ansetts kunna
lämnas mera generellt och avse alla djur som införes för avelsändamål.

I enlighet med kommitténs förslag förordar jag att det skall ankomma på
Kungl. Maj :t alt bestämma den tid under vilken temporär tullfrihet skall få
åtnjutas.

Vad beträffar villkoren i övrigt ligger det i sakens natur att avsikt att
åter utföra varorna i allmänhet bör föreligga redan vid införseln. Tullfrihet
torde emellertid i enlighet med tulltaxekommitténs och generaltullstyrelsens
uppfattning böra åtnjutas även om varorna förstöres eller användes för ändamål
som enligt eljest gällande bestämmelser medför tullfrihet, och det
hör icke möta något hinder att medgiva ifrågavarande förmån även om det
redan vid införseln står klart att varorna icke kommer att återutföras utan
kommer att behandlas på sätt nu angivits. Vid sådant förhållande torde det
icke vara lämpligt att såsom villkor för tullfriheten uttryckligen föreskriva
att varorna skall vara avsedda att återutföras. Även utan något direkt stadgande
härom får det anses ligga i sakens natur att tullfrihet kan förvägras
om varan uppenbarligen införes i avsikt som strider mot bestämmelsernas
syfte. I den mån särskilda bestämmelser till förhindrande av missbruk i
detta hänseende skulle visa sig erforderliga torde de kunna utfärdas av
Kungl. Maj:t.

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Medgivandet av tullfrihet i fall då varan, avsiktligt eller till följd av
olyckshändelse, blir förstörd torde dock, med hänsyn till frågans i viss mån
principiella innebörd, böra ges i form av ett stadgande i själva förordningen.
Detta synes lämpligen såsom generaltullstyrelsen föreslagit kunna upptagas
såsom en särskild paragraf som i princip avser alla fall av temporär tullfrihet
för såväl transportmedel som andra varor. I departementsförslaget har
ett stadgande av ifrågavarande innebörd upptagits såsom 12 §. Det synes icke
erforderligt att i samband därmed införa särskilda bestämmelser rörande
varor, som icke kommit i åtnjutande av temporär tullfrihet men beträffande
vilka förutsättningar för sådan tullfrihet uppenbarligen varit för handen.
För dylika varor bör i händelse av förstöring restitution av tullen medgivas
enligt tullrestitutionsförordningen. Däremot har jag ansett skäligt att utforma
bestämmelserna så att möjlighet till viss tullättnad föreligger beträffande
varor som kommit i åtnjutande av temporär tullfrihet och som icke
blivit helt förstörda utan endast svårt skadade. Förslaget innebär att generaltullstyrelsen
i dylika fall skall kunna medgiva att tull uttages endast för
sådana delar som befinner sig i användbart skick. Tullen bör därvid beräknas
efter delarnas beskaffenhet och värde i det skick vari de tillvaratages.
Detta stadgande torde framför allt kunna komma i tillämpning på motorfordon,
som skadats så svårt att de icke kan iståndsältas men från vilka dock
kan tillvaratagas vissa användbara delar. Härigenom torde de önskemål som
i detta hänseende framställts av Motormännens riksförbund bli tillgodosedda.

Frånsett nu behandlade fråga om tullfrihet i händelse av förstöring torde
det kunna överlämnas åt Kungl. Maj :t att fastställa de villkor under vilka
temporär tullfrihet må åtnjutas.

I samband med införandet av de föreslagna reglerna beträffande varor
som förstörts bör vissa ändringar vidtagas i bestämmelserna om tullrestitution;
till denna fråga torde jag få återkomma i annat sammanhang.

Vad härefter beträffar kommitténs förslag om en allmän befogenhet för
generaltullstyrelsen att i samråd med kommerskollegium under viss förutsättning
medgiva temporär tullfrihet i andra fall än de förut behandlade
- bl. a. vissa maskiner för anläggningsarbeten — har denna fråga efter avgivandet
av kommitténs betänkande kommit i ett nytt läge. I förslaget till
gemensamma nordiska tulladministrativa bestämmelser har nämligen föreslagits
inrättande av en ny form av tullrestitution, benämnd reducerad tullrestitulion,
vilken är avsedd bl. a. att ersätta sådan temporär tullfrihet som sägs
i 8 § 2 mom. i nuvarande tulltaxeförordning och 11 § 2 mom. i kommitténs
förslag. De av tullexpertutskottet förordade reglerna om reducerad tullrestitution,
vilka tillkommit efter överläggning på svensk sida med representanter
för Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
grundar sig på den även i tulltaxekommittcns
betänkande antydda principen, att tullen bör beräknas i förhållande till användningstiden
inom riket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Av en redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets
sjunde session framgår, att rådets ekonomiska utskott — med beaktande
av att de inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet utarbetade reglerna
intagits i den nya danska tullag, som trätt i kraft den 1 februari 1959
— funnit önskvärt att dessa regler genomföres även i de övriga nordiska länderna.
I en till Kungl. Maj :t ingiven framställning om revision av den svenska
tullrestitutionsförordningen för erhållande av närmare överensstämmelse
med det nordiska förslaget till tullrestitutionsbestämmelser har generaltullstyrelsen
förordat att nu ifrågavarande regler angående reducerad
tullrestitution införes i den svenska lagstiftningen. Det av styrelsen framlagda
förslaget förutsätter att tulltaxeförordningen icke kommer att innehålla
några däremot svarande bestämmelser. Jag har för avsikt att föreslå
Kungl. Maj :t att för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser om sådan
reducerad tullrestitution som här avses. I överensstämmelse härmed har
i det inom departementet utarbetade förslaget till ny tulltaxeförordning
icke medtagits några bestämmelser angående temporär tullfrihet motsvarande
8 § 2 mom. nuvarande förordning eller 11 § 2 mom. tulltaxekommitténs
förslag.

Kommitténs förslag beträffande temporär tullfrihet för varor till internationella
utställningar (11 § 3 mom. i kommitténs förslag) täckes enligt
vad som framgår av det förut anförda av stadgandet i 10 § punkten 6 i det
nu framlagda förslaget.

11. Temporär tullfrihet för transportmedel

Nuvarande tulltaxeförordning innehåller i 7 § särskilda bestämmelser
om temporär tullfrihet för transportmedel, som begagnas för införsel till
eller är avsett för utförsel från riket av varor eller personer, ävensom för
transportmedel, som medföres av resande vilken endast tillfälligtvis skall
vistas inom riket; tullfrihet kan även medgivas för särskilt inkommande
delar för reparation av dylika transportmedel (nämnda paragraf innehåller
dessutom bestämmelser om temporär tullfrihet för vissa varuslag av betydelse
för jordbruks- och skogsarbete i gränstrakterna — jfr vad som anförts
i avsnittet om tullfrihet för gränsbefolkningen).

Transportmedel som inkommer i trafik är emellertid enligt 148 § tullstadgan
i viss utsträckning fritagna från förtullning och kommer då i åtnjutande
av tullfrihet oavsett tulltaxeförordningens bestämmelser. Friheten
från förtullning avser fartyg, vissa luftfartyg samt järnvägsmateriel; den
gäller icke i fall då transportmedlen förvärvas till Sverige från utlandet.
Annat transportmedel är enligt tullstadgan underkastat förtullning även om
det inkommer i trafik; vid förtullningen kan emellertid tulltaxeförordningens
bestämmelser om temporär tullfrihet komma i tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Tulltaxekommittén

Fritagandet i viss utsträckning av transportmedel från förtullning när de
inkommer i trafik får, uttalar kommittén, anses grunda sig på att det icke
är fråga om införsel i egentlig bemärkelse. Huruvida någon skillnad härvidlag
föreligger mellan olika slag av transportmedel kan diskuteras, men
praktiska skäl torde tala för den i tullstadgan genomförda distinktionen.
Kommittén anser sig icke ha anledning ifrågasätta någon principiell ändring
i detta hänseende utan föreslår endast vissa smärre jämkningar. Dessa
innebär främst att den i tullstadgan föreskrivna befrielsen från förtullning
utsträckes till att omfatta alla luftfartyg. Vidare föreslås, att en i 148 §
tullstadgan beträffande järnvägsmateriel föreskriven tidsbegränsning i fråga
om befrielse från förtullning slopas, men att i stället dit överföres ett nu
i tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen intaget förbud mot
inrikestrafik.

Beträffande härefter frågan om temporär tullfrihet för transportmedel,
som icke jämlikt tullstadgan fritages från förtullning, har kommittén funnit
lämpligt att i tulltaxeförordningen införes ett allmänt hållet stadgande
(10 § i kommitténs förslag), innebärande bemyndigande för Kungl. Maj:t
att förordna om sådan tullfrihet. Formuleringen av paragrafen tager fasta
på den omständighet, som i förevarande fall måste vara den väsentliga
förutsättningen för tullfrihetsmedgivandet, nämligen att transportmedlen
endast tillfälligt skall användas inom riket, och förutsätter att erforderlig
detaljreglering sker genom tillämpningsföreskrifterna. Enligt förslaget kan
temporär tullfrihet medgivas för delar och tillbehör till transportmedel, under
det att nuvarande regler endast upptager delar; gränsdragningen mellan
delar och tillbehör är vansklig, och någon anledning att i detta sammanhang
skilja mellan dessa varukategorier anser kommittén icke föreligga.
Kommittén framhåller att formuleringen medgiver beviljande av temporär
tullfrihet för ifrågavarande artiklar, även om transportmedlet är tullfritt
enligt taxan eller fritaget från förtullning enligt tullstadgan.

Liksom hittills kommer den faktiska innebörden av bestämmelsen i tulltaxeförordningen
i hög grad att bli beroende av hur tillämpningsföreskrifterna
utformas, och kommittén har därför genom utkast till dylika föreskrifter
relativt utförligt belyst hur kommittén tänkt sig tillämpningen av bestämmelsen
i fråga.

Efter det kommitténs betänkande avgivits har dctaljbestämmelserna i gällande
tillämpningsföreskrifter undergått en genomgripande revision, vilken
i princip följt de linjer som skisserats i kommitténs betänkande men i vissa
hänseenden inneburit ytterligare förenkling; med hänsyn till det sålunda
ändrade läget torde det icke finnas anledning att nu uppehålla sig vid kommitténs
förslag till detaljbestämmelser i ämnet.

Yttrandena

Remissinstanserna bar i allmänhet mottagit tulltaxekommitténs förslag
med gillande. De erinringar som framställts avser i regel detaljbestämmelser

7 Dihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 98

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

och har till följd av den sedermera genomförda revisionen av tillämpningsföreskrifterna
till större delen förlorat sin aktualitet.

Frågan om utformningen av huvudstadgandet i tulltaxeförordningen har
endast berörts av generaltullstyrelsen, som framfört ett par anmärkningar
av i huvudsak formell natur. Enligt styrelsens uppfattning bör sålunda lydelsen
av 10 § jämkas så att i densamma tydligt utsäges att fråga är om
tullfrihet under viss tid. Styrelsen ifrågasätter vidare om det föreligger något
praktiskt behov av att åtnjuta tullfrihet under viss tid för tillbehör till
transportmedel.

I detta sammanhang tar generaltullstyrelsen upp frågan om befrielse från
tull för fordon som införts under temporär tullfrihet och som blivit förstört
under vistelsen här i landet; denna fråga har behandlats i samband med
10 § i departementsförslaget.

Departementschefen

I fråga om den i tulltaxeförordningen intagna bestämmelsen rörande
temporär tullfrihet för transportmedel har jag i sak icke något att erinra
mot det av tulltaxekommittén framlagda förslaget. I likhet med generaltullstyrelsen
anser jag det emellertid lämpligt att i författningstexten direkt
utsäges att här är fråga om tullfrihet under viss tid. Däremot finner jag
icke anledning frångå kommitténs förslag att låta här ifrågavarande bestämmelser
äga tillämpning icke blott å delar utan även å tillbehör till
transportmedel. I enlighet härmed har 11 § i departementsförslaget utformats
i överensstämmelse med kommitténs förslag med den av generaltullstyrelsen
föreslagna jämkningen i förstnämnda hänseende.

I det ändrade läge, vari frågan befinner sig sedan gällande tillämpningsföreskrifter
reviderats, torde jag icke ha anledning att ingå på kommitténs
förslag till detaljföreskrifter. Såsom redan nämnts har de principer, som legat
bakom kommitténs förslag, i huvudsak genomförts vid nämnda revision.
I den mån kommittéförslaget och de däröver avgivna yttrandena fortfarande
kan vara aktuella rör det sig i allmänhet om bestämmelser som
närmast har karaktär av ordningsregler. I detta hänseende framkomna synpunkter
torde få tagas i övervägande vid utformningen av de nya tillämpningsföreskrifterna.

12. Tullfrihet för vissa förstörda varor

I 12 § departementsförslaget har upptagits bestämmelser om tullfrihet
eller tullnedsättning för varor, som införts under temporär tullfrihet och
förstörts eller skadats innan de skolat åter utföras; bestämmelserna i fråga
har behandlats i det föregående i samband med 10 § i departementsförslaget.

Det har synts skäligt att dessa bestämmelser får äga motsvarande tillämpning
å emballage och andra i 4 § 2 och 4 mom. i departementsförslaget avsed -

Kungl. Maj.ts proposition nr 08 dr 1060

da artiklar, för vilka tullfrihet medgivits under hänvisning till att varor av
samma beskaffenhet och mängd är avsedda att utföras inom viss tid.

13. Varor som icke tillverkas inom landet
Tulltaxekommittén

I sitt betänkande med förslag till ny tulltaxa tog tulltaxekommittén upp
frågan om tullfrihet för varuslag som icke är föremål för inhemsk tillverkning.
Kommittén framhöll till en början att, när det gäller dylika varuslag,
har man icke användning för skyddstullar, för så vitt man icke avser att
direkt uppmuntra till igångsättande av inhemsk produktion av varor av
ifrågavarande slag. Kommittén fortsatte.

Huruvida en sådan åtgärd kan vara motiverad är icke möjligt att generellt
avgöra; det är tänkbart att en tull av »normal» storlek kan leda till en
samhällsekonomiskt mera fördelaktig struktur i näringslivet, det är också
tänkbart att den kan leda till en oekonomisk spridning av produktionen.
Tydligt är dock att uttagande av tull, så länge någon produktion icke upptagits,
icke kan anses påkallat ur skyddssynpunkt. Från denna synpunkt
bör det alltså icke medföra någon olägenhet om varor som icke tillverkas
inom landet lämnas utan tull.

Rent samhällsekonomiskt sett spelar det å andra sidan icke någon större
roll om tull utgår för varor av detta slag. Eftersom någon tillverkning icke
förekommer inom landet, påverkas tydligen icke användningen av landets
produktiva resurser, utan tullen medför endast en fördyring av de importerade
varorna. Härav föranledd minskning i efterfrågan kan rent av medföra
en sänkning av priset exklusive tull och således en förbättring av bytesförhållandet,
även om en sådan effekt i regel får antagas vara mindre framträdande
än när det gäller tullbeläggning av varuslag som är föremål för
inhemsk tillverkning. Statsinkomsterna ökas i alla händelser med tullens
belopp, vilket innebär att statens behov av inkomster genom andra skatter
minskas, d. v. s. den totala skattebelastningen på konsumenterna behöver
icke undergå någon förändring. Beträffande halvfabrikat för vidare bearbetning
inom industrin bör observeras att tullen på färdigfabrikaten fastställts
med beaktande av eventuellt föreliggande tullar på halvfabrikaten.
Borttages tullen på halvfabrikaten utan motsvarande reduktion av tullen
på färdigfabrikaten medför detta en förstärkning av tullskyddet för den
svenska industrin. Detta är i princip icke mera befogat därför att förstärkningen
åstadkommes på här ifrågavarande sätt, utan åtgärdens berättigande
får bedömas efter i huvudsak samma grunder som om det gällt en höjning
av tullen på den färdiga varan. Tydligt är att tullfrihet för halvfabrikaten
under vissa omständigheter kan vara direkt olämplig på grund av att den
industri som arbetar med dessa halvfabrikat därigenom erhåller ett alltför
högt tullskydd.

Även om den omständigheten att en vara icke tillverkas inom landet enligt
kommitténs uppfattning icke är något under alla omständigheter avgörande
argument för tullfrihet, fann kommittén i många fall det motiverat
att på grund därav föreslå tullfrihet eller ange att det ur skyddssynpunkt
icke förelåg anledning att bibehålla tullen. Kommittén anförde vidare.

100

Knngt. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Å andra sidan har kommittén icke särskilt eftersträvat att ur de givna
tulltaxerubrikerna urskilja smärre varuslag som till äventyrs icke är föremål
för inhemsk tillverkning i syfte alt befria dessa från tull, liksom kommittén
icke heller ansett sig böra tillmötesgå framställningar i sådant syfte
då artiklarnas ringa betydelse eller tull tekniska svårigheter ansetts tala mot
en dylik komplicering av tulltaxan. Emellertid är det svårt att få en klar
överblick över vad som icke tillverkas inom landet, och framför allt ändras
ju förhållandena genom att nya varuslag framkommer och nya tillverkningar
upptages. Enligt kommitténs uppfattning bör det därför i fråga om
varor, som icke tillverkas inom landet, finnas möjligheter att efter prövning
av omständigheterna medgiva tullfrihet utan den omgång som en ändring *1
tulltaxan innebär. Kommittén har övervägt olika möjligheter för en sådan
anordning och stannat för ett allmänt bemyndigande för Ivungl. Maj:t att
pröva dylika frågor såsom den lämpligaste lösningen. Sådan befogenhet kan
måhända redan anses tillkomma Ivungl. Maj :t, åtminstone i den mån ett
tullfrihetsmedgivande icke skulle strida mot av riksdagen vedertagna principer
för tullpolitiken här i landet, men den har i praktiken knappast begagnats,
varför kommittén funnit det lämpligt att i tulltaxeförordningen intages
eu uttrycklig bestämmelse härom. Kommittén bär med hänsyn härtill
funnit sig kunna i högre grad än vad eljest skulle ha varit fallet begränsa
sina undersökningar rörande möjligheten alt i tulltaxan medgiva
tullfrihet för varor som icke är föremål för inhemsk tillverkning.

Såsom framgår av det förut anförda liksom av formuleringen av den föreslagna
bestämmelsen i tulltaxeförordningen har kommittén ansett denna
möjlighet att bevilja tullfrihet för varor som icke tillverkas inom landet
böra avse varor av visst slag och icke begränsas till att avse visst parti.
Lämpligt synes vara att ifrågavarande medgivande lämnas genom en särskild
kungörelse, till vilken fogas en förteckning över de åsyftade varuslagen,
och att utvidgningar och inskränkningar av medgivandet sker genom
ändringar i denna förteckning. Några särskilda bestämmelser för handläggningen
av dylika ärenden har kommittén icke ansett sig böra föreslå, utan
en eventuell närmare reglering av hithörande spörsmål torde böra anstå till
dess närmare erfarenheter vunnits. Man torde emellertid få förutsätta att
framställningar om tullfrihetsmedgivande enligt ifrågavarande bestämmelser
göres av vederbörande importörer eller deras organisationer och att
framställningarna prövas efter hörande av kommerskollegium och generaltullstyrelsen
samt eventuellt andra intresserade myndigheter; att de nämnda
ämbetsverken vid sin behandling av ärendena infordrar yttranden från
vederbörande näringsorganisationer får anses ligga i sakens natur. Vid bitall
till gjord framställning torde medgivandet böra lämnas tills vidare dock
högst intill viss fastställd dag. En lämplig maximering av tullfrihetsmedgivandet
synes vara två år. För importörerna vore det givetvis önskvärt om
medgivandet kunde förlänas ovillkorlig giltighet under ifrågavarande period,
men det torde knappast vara lämpligt att binda tullfriheten starkare
än om den fastställts i tulltaxan, i vilket fall ju riksdagen i vanlig ordning
kunnat införa tull på varan; det torde dock få förutsättas att det endast "i
undantagsfall blir fråga om att bryta ett lämnat tullfrihetsmedgivande före
angiven dag. Framställning torde i regel komma att göras om förlängning
av tullfrihetsmedgivande t beträffande flertalet varuslag som erhållit dylik
förmån, och det synes vara lämpligt att prövningen av dylika ärenden koncentreras
och får karaktär av en årlig revision av den vid kungörelsen fogade
förteckningen. Delta skulle kunna ernås genom att tullfrihetsmedgivande
första gången beviljas icke för jämna två år utan så att det uppror

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

101

exempelvis den 30 juni. Något hinder att utöka listan med nya varuslag
mellan ifrågavarande årliga revisioner bör icke finnas.

Vad därefter beträffar de grunder som bör tillämpas, när fråga uppkommer
om medgivande av tullfrihet enligt den föreslagna bestämmelsen, torde
det enligt kommittén icke vara möjligt att utforma några generella regler,
utan ärendena måste bedömas efter omständigheterna i varje enskilt fall.
Kommittén ville dock anföra följande synpunkter.

Till en början må framhållas att det ibland kan vara svårt att fastslå huruvida
en vara är föremål för inhemsk tillverkning eller ej. När det endast
är fråga om skillnader i kvalitet eller utförande torde tullfrihet i allmänhet
ej böra medgivas, för såvitt icke fråga är om så stora avvikelser att importvaran
och den inom landet tillverkade produkten framstår såsom skilda
varuslag. Vidare bör givetvis beaktas eventuellt föreliggande konkurrens
med inom landet tillverkade varor av annat material eller utförande men
med enahanda användning. Även om det ur nu berörda synpunkter icke möter
något direkt hinder att medgiva tullfrihet, torde sådant medgivande i
allmänhet icke böra lämnas utan att fråga är om varuslag av en viss betydenhet,
så att icke den administrativa apparaten belastas med allt för obetydliga
frågor. Att uppdraga någon värdegräns torde dock icke vara lämpligt,
utan frågan bör bedömas från fall till fall. Vid bedömandet av hithörande
frågor bör vidare avseende fästas vid huruvida medgivandet mera
direkt kommer den slutliga konsumenten till godo eller om det närmast innebär
en förstärkning av nettotullskyddet för en inhemsk producent som
i sin tillverkning använder varor av ifrågavarande slag. Fall av sistnämnda
art bör såsom förut anförts i princip bedömas efter samma grunder som
krav på ökat tullskydd genom höjning av tullen på färdigvaran; en särskild
anledning till välvillig behandling i fall som här avses kan vara att produktionen
eljest har att vidkännas ett negativt skydd. Liksom när det gäller
andra tulltaxespörsmål har man självfallet även att taga hänsyn till möjligheten
att tulltekniskt definiera och särskilja ifrågavarande artiklar. Enligt
vad som framgår av den följande detaljbehandlingen av olika varuslag
och varugrupper är det särskilt två områden som kommittén tänkt sig att
den föreslagna anordningen skulle komma att tillämpas på, nämligen kemikalier
och maskiner, men detta utesluter icke att även andra varuområden
kan ifrågakomma i den mån så befinnes lämpligt.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts föreslog tulltaxekommittén
att i 2 § 3 mom. tulltaxeförordningen skulle införas en bestämmelse, enligt
vilken Konungen skulle äga förordna »att vara av visst slag, som icke är
föremål för väsentlig produktion inom landet, må införas utan tull, ändock
att vara av sådant slag enligt taxan är tullbelagd»; i sitt definitiva förslag
till ny tulltaxeförordning upptog kommittén denna bestämmelse med oförändrad
lydelse under 5 § 3 mom.

Yttrandena över kommitténs förslag

I de yttranden som avgavs över tulltaxekommitténs förslag till ny tulltaxa
behandlades den nu föreliggande frågan, förutom i samband med vissa
detaljfrågor rörande tulltaxan, i huvudsak av följande remissinstanser.

Generaltullsti/relsen framhöll att skäl otvivelaktigt talar för att möjlighe -

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ter bör finnas att medgiva tullfrihet för varuslag, som icke är föremål för
väsentlig produktion inom landet, utan den omgång som en ändring i tulltaxan
innebär. Den lämpligaste anordningen för detta ändamål torde vara
ett allmänt bemyndigande för Kungl. Maj:t att pröva dylika ärenden. En
mera vidsträckt tillämpning av ifrågavarande anordning skulle emellertid
medföra stora svårigheter ur administrativa synpunkter. Inte minst för tullverkets
vidkommande skulle avsevärda olägenheter uppstå om bestämmelsen
skulle leda till ofta förekommande ändringar i tullförhållandena, till
specificering av en mångfald smärre artiklar eller till särbehandling av svårdefinierbara
varuslag. Styrelsen förutsatte därför att tullfrihet skulle medgivas
endast när detta från allmänna synpunkter framstår såsom ett intresse
av vikt och endast för naturligt avgränsade varuslag.

Kommerskollegium uttalade att fördelen med den föreslagna anordningen
är att tull icke behöver utgå när inga motiv för skydd föreligger. Härigenom
vinnes även att antalet positioner i tulltaxan begränsas. Kollegium anförde
emellertid fortsättningsvis följande.

Å andra sidan komma dessa avvikelser att få upptagas i en särskild författning
vilket innebär att vad man vinner i förenkling i själva tulltaxan
förloras i överskådlighet. Särskilt om — som kan vara att vänta — antalet
tramställningar om tullfrihet blir relativt omfattande, kommer denna anordning
att medföra stor administrativ belastning ur utredningssynpunkt.
Man har sedan vid avgörandet i det enskilda fallet att välja mellan en relativt
liberal behandling, vilket skulle innebära en stor ansvällning av de
uppräknade tullfria varuslagen i den särskilda författningen, eller en
strängare behandling, innebärande att man endast undantagsvis medger
tullfrihet. Det förra bedömningssättet torde för såväl tullverket som allmänheten
leda till ökade svårigheter vid bedömandet av tullbeläggningen
av en viss vara. Särskilt för det praktiska tullarbetet måste det bli besvärligt
att avgöra huruvida en viss vara, exempelvis en maskin, är att hänföra
till tullfri maskintyp eller icke. Kollegium vill emellertid icke motsätta sig
att i tulltaxeförordningen införes en bestämmelse av den föreslagna innebörden,
men vill föreslå att eu överarbetning göres av förslaget i syfte att
utröna om icke i större omfattning utbrytning av tullfria varuslag kan ske
redan i taxan.

Förslaget tillstyrktes även av bl. a. Sveriges mekanförbund, Sveriges kemiska
industrikontor, Sveriges färgfabrikanters förening och Sveriges verktggsmaskinaffärers
förening.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

I sin huvudrapport år 1957 framlade Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet
ett förslag med anknytning till den nu föreliggande frågan. Förslaget
innebar att tullfrihet skulle kunna beviljas för vissa varuslag, »när
ifrågavarande varuslag eller därmed konkurrerande varuslag icke tillverkas
eller endast tillverkas i ringa omfattning i Danmark, Finland, Norge och
Sverige och när förhållandena i övrigt icke talar häremot». Utskottet framhöll
emellertid att de administrativa svårigheter, som är förenade med tilllämpning
av en sådan anordning i ett enda land, blir ännu större, om be -

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

stämmelsen skall praktiseras av flera länder i gemenskap. På grund härav
begränsade utskottet sitt förslag till att avse kemikalier och icke-elektriska
maskiner (kap. 28, 29 och 84 i tulltaxan).

Frågans behandling i samband med tulltaxerevisionen

I den vid 1958 års riksdag framlagda propositionen angående revision av
tulltaxan redogjorde jag för såväl tulltaxekommitténs som Nordiska samarbetsutskoltets
förslag. Jag framhöll därvid att ett genomförande av den
nordiska marknaden enligt min uppfattning skulle komma att materiellt
påverka såväl omfattningen som innebörden av ett sådant bemyndigande
för Kungl. Maj :t som tulltaxekommittén föreslagit. Med hänsyn till angelägenheten
av att icke föregripa behandlingen av det nordiska förslaget förklarade
jag mig icke beredd att i. då förevarande sammanhang upptaga
kommitténs förslag till prövning. I motionerna I: B 62 och II: B 40 samt
I: B 63 och II: B 71 yrkades att riksdagen beträffande maskiner, i de två
förstnämnda motionerna jämväl beträffande kemikalier, skulle ge Kungl.
Maj :t bemyndigande i enlighet med tulltaxekommitténs förslag. Bevillningsutskoitet
ansåg emellertid att bärande skäl anförts för uppskov med frågans
behandling, varför utskottet avstyrkte motionärernas yrkanden i berörda
hänseende. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Inkomna framställningar

Under år 1959 har från olika håll gjorts framställningar hos Kungl. Maj:t
i syfte att få genomfört det av kommittén framlagda förslaget i dess helhet
eller på vissa varuområden.

Sveriges kemiska industrikontor uttalar sålunda att det icke finns anledning
att ytterligare uppskjuta ikraftträdandet av kommitténs förslag, i synnerhet
som det fortfarande är osäkert om och när någon enighet kan uppnås
på det nordiska planet. Bortsett från önskvärdheten av att tullfrihet
snarast införes för ett flertal kemikalier, som icke nu tillverkas inom landet
och som varken direkt eller indirekt konkurrerar med inom landet
framställda kemikalier, föreligger enligt kontorets uppfattning speciella
skäl för att beslut om suspenderingsförfarandet fattas snarast möjligt.
Kemikontoret anser nämligen att det framdeles kan bli svårare att införa
dylika bestämmelser, eftersom en överenskommelse då kan ha träffats om
bildandet av ett europeiskt frihandelsområde, som sannolikt skulle medföra
att Sverige helt eller delvis förlorar sin handlingsfrihet på tullområdet.
Oavsett planerna på bildandet av ett frihandelsområde torde den svenska
kemiska industrin under de kommande åren bli ställd inför svåra påfrestningar,
vilka icke bör ökas genom att statsmakterna underlåter att snarast
genomföra det av tulltaxekommittén framlagda förslaget.

Sveriges mekanförbund framhåller att den allmänna skärpning av det internationella
konkurrensläget, som inträtt under de senaste åren, gjort det
nödvändigt för företagen att på allt sätt söka reducera kostnaderna. Den
nya konkurrenssituation som uppstått genom Rom-fördragets förverkligan -

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

de liar ytterligare accentuerat kravet på kostnadssänkande åtgärder. För
att bibehålla och stärka konkurrensförmågan inom olika industrigrenar
krävs i ökad omfattning modernisering av den maskinella utrustningen genom
anskaffning av nya maskiner. Det förhållandet att en maskin icke tillverkas
inom landet utgör enligt förbundets uppfattning i och för sig ett incitament
för utländska leverantörer att höja priserna vid anbud till svenska
köpare. Suspendering av tullen kan innebära en betydelsefull reducering av
det investerande företagets totalkostnader för anskaffning av ifrågavarande
maskiner.

Textilgrossisternas riksförbund anser det önskvärt att beslut i ämnet fattas
snarast möjligt med hänsyn till eventuella framtida förpliktelser inom
ramen för ett nordiskt eller europeiskt integrationsavtal, som kan medföra
att Sverige helt eller delvis förlorar sin handlingsfrihet i här ifrågavarande
hänseende. Möjligheten att suspendera tullarna är enligt förbundets uppfattning
särskilt angelägen inom den textila varusektorn, där bl. a. i en
eventuell nordisk marknad tullskyddet synes komma att ligga på en väsentligt
högre nivå än på flertalet andra varuområden. Ju högre tullskyddet är
dess mer stötande ter det sig enligt förbundets uppfattning med tullskydd
för varor som icke tillverkas inom landet.

I en särskild framställning har Textilutredningen tagit upp frågan i vad
den avser textil- och konfektionsmaskiner. Utredningen framhåller bl. a.
att den kris som textilindustrin sedan några år är utsatt för ställt ökade
krav på rationalisering av industrins produktionsapparat. För att stärka industrins
konkurrenskraft har omfattande nyinvesteringar planerats. F’ör
förverkligandet av planerna är det av stor betydelse att de därmed förbundna
kostnaderna blir så låga som möjligt. En möjlighet till tullfrihet för importerade
specialmaskiner skulle verksamt främja planernas förverkligande.
I det läge som den svenska textil- och konfektionsindustri!! för närvarande
befinner sig är det även av andra skäl angeläget att industrins inköp
av maskiner icke fördyras. Textilutredningen hemställer att proposition
måtte framläggas angående införande av bestämmelser om tullfrihet
för sadana textil- och konfektionsmaskiner som icke tillverkas inom landet.

Textilutredningen har även tagit upp saken i sitt den 21 december 1959 avgivna
betänkande (SOU 1959: 42).

Yttrandena över framställningarna

I anledning av de tre förstnämnda framställningarna har yttranden ånyo
inhämtats från generaltullstyrelsen och kommerskollegium.

Genei altullstgrelsen har i sitt den 18 mars 1959 avgivna yttrande hänvisat
till vad styrelsen anfört i anledning av tulltaxekommitténs förslag och
därutöver allenast ifrågasatt huruvida de omständigheter sökandena åberopat
kan anses utgöra tillräcklig anledning att frångå den avvaktande hållning
som intogs i tulltaxepropositionen.

Kommerskollegium framhåller i yttrande den 11 mars 1959 angelägenheten
av att möjligheter skapas för att tull med näringspolitiskt syfte i

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

105

princip icke skall behöva utgå då ur skyddssynpunkt särskilda motiv härför
saknas. Icke minst i dagens läge anser kollegium det angeläget att tillvarataga
alla möjligheter att hålla prisnivån nere.

Beträffande omfattningen av den föreslagna anordningen anför kollegium
följande.

Tulltaxekommitténs förslag avsåg att i princip gälla generellt för alla varuslag,
ehuru kommittén uttalade, att det särskilt var inom kemikalie- och
maskinområdet, på vilket kommittén avsett att den föreslagna anordningen
skulle komma att tillämpas. Även enligt kollegii mening synes skäl finnas
för att räkna med att speciellt inom dessa varuområden behov förefinnas av
den föreslagna anordningen. Genom den tekniska utvecklingen ändras förhållandena
snabbt på föreliggande områden. Nya varuslag framkomma och
nya tillverkningar upptagas. Liksom kommittén finner kollegium det emellertid
icke böra vara uteslutet, att anordningen skall kunna tillämpas även
på andra varuområden. Klart är att hänsynstagande till administrativa svårigheter,
såsom skett vid övervägandena av denna fråga inom det nordiska
samarbetsutskottet, motiverar att anordningens omfattning begränsas. Även
önskvärdheten av en stabilitet i tullförhållandena icke minst för näringslivets
planering synes tala för återhållsamhet. Hänsyn till sådana skäl bör
emellertid kunna tagas vid tillämpningen av bemyndigandet och synes
icke behöva leda till att det begränsas till att endast gälla vissa varuområden.

I fråga om anordningens lämplighet med hänsyn till det nordiska samarbetet
uttalar kollegium i huvudsak följande.

Det är uppenbart av vikt, att åtgärder icke vidtagas som kunna innebära
ett försvårande av ett närmare nordiskt ekonomiskt samarbete. Möjligheter
till suspendering av tull för vissa varuslag ha tidigare funnits såväl i
Norge som i Finland. Vid utfärdande av de nya tulltaxor som i samband
med övergången till Briisselnomenklaturen i början av innevarande år ägt
rum i Danmark och Norge ha införts bestämmelser som i viss utsträckning
(i huvudsak varor inom maskin- och kemikalieområdet) möjliggöra en suspendering
av tull för varuslag som icke tillverkas i respektive land. Enligt
kollegii mening bör införandet även i Sverige av bestämmelser som medge
en suspendering av tull för vissa varor icke behöva medföra nackdelar för
det gemensamma nordiska integrationsarbetet. Däremot torde det kunna
vara till fördel för ett senare nordiskt samarbete att även i Sverige erfarenhet
vunnits beträffande bl. a. administreringen av den ifrågasatta anordningen.
Icke heller den omständigheten att det ifrågasatta bemyndigandet
göres generellt för alla varor synes i och för sig behöva komma i konflikt
med ett sedermera gemensamt nordiskt uppträdande. Tillämpningen av bestämmelserna
får nämligen förutsättas ske under hänsynstagande även till
de gemensamma nordiska aspekterna.

Vad beträffar formerna för administreringen av den föreslagna anordningen
och beträffande de principer som bör vara vägledande vid prövning
av frågor om medgivande av tullfrihet säger kollegium sig kunna i huvudsak
ansluta sig till de förslag och synpunkter som framförts av tulltaxekommittén.

I fråga om den närmare utformningen och tillämpningen av bestämmelsen
anför kollegium vidare.

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

I några av handelskamrarnas yttranden har understrukits önskvärdheten
av att i bestämmelserna det måtte klart framgå under vilka begränsade förutsättningar
som ett upphävande av tullen må ske. Som ovan framhållits
är det av hänsyn till stabilitet i tullförhållandena samt av administrativa
skäl lämpligt att iaktta restriktivitet vid tillämpningen av bemyndigandet.
Ur denna synpunkt synes enligt kollegii mening den ovan refererade, av det
nordiska ekonomiska utskottet föreslagna definitionen för fall, då anordningen
skall kunna tillämpas, vara att föredraga speciellt för bedömandet
av när en vara skall anses tillverkas inom landet eller ej. Den av tulltaxekommittén
föreslagna definitionen »vara av visst slag som icke är föremål
för väsentlig produktion inom landet» synes vara alltför vid. Det vore givetvis
icke minst ur administrativa synpunkter i övrigt önskvärt, att klara
kriterier kunde uppställas för tillämpningen. Det torde emellertid ställa sig
svårt, att för den mängd särfall som kunna uppkomma fastlägga generella
regler, utan ärendena få bedömas efter omständigheterna i varje enskilt
fall, varvid de av kommittén anförda synpunkterna på grunderna för tilllämpningen
även enligt kollegii mening böra bli vägledande. När fråga är
om tullfrihet för varor som ingå som råvara eller halvfabrikat i en inhemsk
tillverkning får sålunda hänsyn tagas till att innebörden av en sådan åtgärd
kan vara en förstärkning av nettotullskyddet för färdigvaran, vilket
avvägts med hänsyn till tullbeläggningen av ingående råvaror. Åtgärden
får i dylika fall prövas efter sedvanliga grunder för en förstärkning av tullskyddet.
Avgörandet av om en vara tillverkas i landet eller ej kan vara förenat
med betydande svårigheter. Vid skillnader endast i fråga om kvalitet
och utförande bör tullfrihetsfrågan bedömas med stor restriktivitet. Viktigt
är vidare att vid prövningen hänsyn tages till konsekvenserna av att en
importerad vara kan utgöra substitut för eu vara tillverkad inom landet.
Täta förändringar i relationen mellan de olika varornas tullbeläggning kunna
i sådana fall åstadkomma osäkerhet och avbräck i industrins planering.

Med åberopande av vad sålunda anförts tillstyrker kommerskollegium införande
i tulltaxeförordningen av bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse
med tulltaxekommitténs förslag med den modifikation som förut
sagts.

Departementschefen

Frågan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva befrielse från tull
i fall, då inhemsk produktion av berörda varuslag icke förekommer, har
varit aktuell ända sedan tulltaxekommitténs betänkande avgavs. Med hänsyn
främst till pågående utredningar angående nordiskt ekonomiskt samarbete
har frågan emellertid hittills icke blivit föremål för Kungl. Maj:ts prövning
i sak. I det läge, vari frågan om nämnda samarbete för närvarande befinner
sig, torde det emellertid icke möta något hinder att frågan nu upptages
till avgörande och bringas till en ur svensk synpunkt tillfredsställande
lösning.

Att förefintligheten av ett bemyndigande av ifrågasatt slag skulle underlätta
införandet av en ur allmänt ekonomiska synpunkter i vissa fall önskvärd
tullfrihet torde vara uppenbart. En dylik anordning har också hälsats
med tillfredsställelse av näringslivets organisationer. Även de närmast be -

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

rörda myndigheterna, kommerskollegium och generaltullstyrelsen, har funnit
behov av en sådan anordning vara för handen. De har emellertid tillika
understrukit de praktiska svårigheter som är förenade med tillämpningen
av en bestämmelse av ifrågavarande art. Av detta och andra skäl har de uttalat
sig för en restriktiv tillämpning av bestämmelsen i fråga. Härvid har
ämbetsverken i huvudsak anslutit sig till de synpunkter som framförts av
tulltaxekommittén.

För egen del kan jag i huvudsak biträda vad kommerskollegium och
generaltullstyrelsen anfört. I anslutning härtill vill jag framhålla att enbart
den omständigheten att ett varuslag icke är föremål för tillverkning inom
landet icke kan anses utgöra något avgörande argument för att medgiva
tullfrihet för detsamma. Vid prövning av frågan om tullfrihet bör självfallet
beaktas även övriga inverkande faktorer. Hänsyn får då givetvis också
tagas till våra internationella åtaganden, bl. a. inom EFTA-sammanslutningen.
Innebörden av ett sådant bemyndigande som nu ifrågasatts får sålunda
närmast anses vara att i de fall då Kungl. Maj :t vid dylik prövning
av en tullfråga finner, att tillräckliga skäl för tullbefrielse föreligger, äger
Kungl. Maj :t under angivna förutsättningar genomföra denna åtgärd utan
att frågan förelägges riksdagen. Med åberopande av vad som nu anförts
finner jag mig böra förorda införande av en bestämmelse av i huvudsak
den innebörd som tulltaxekommittén föreslagit.

Beträffande utformningen av ifrågavarande bemyndigande talar enligt
min uppfattning vissa skäl för att man i fråga om den inhemska produktionens
omfattning utformar bestämmelsen efter mönster av den av kommerskollegium
förordade, mera restriktiva formuleringen i nordiska utskottets
förslag. Däremot synes det knappast nödvändigt att knyta bemyndigandet till
de förhållanden i övrigt som angivits i nämnda förslag, eftersom beaktandet
av såväl dessa som andra relevanta förhållanden självfallet måste ingå såsom
led i Kungl. Maj :ts prövning av frågan. I departementsförslaget (13 §)
har därför endast angivits att Konungen i fråga om varuslag, som icke eller
endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet, där så
prövas lämpligt äger förordna att tull icke skall utgå.

Tullfrihet varom nu är fråga synes — i anslutning till vad tulltaxekommittén
föreslagit —- lämpligen böra medgivas för viss tid, förslagsvis högst
två år, och de varuslag, som avses med tullfriheten, angivas i särskild kungörelse.
Meddelande av tullfrihet bör ske först efter särskild framställning
— t. ex. av branschorganisation — och sådan framställning bör också erfordras
därest tullfriheten förlänges. Jag kan alltså även pa dessa punkter
ansluta mig till vad tulltaxekommittén förordat.

Det nu ifrågavarande bemyndigandet för Kungl. Maj:t bör formellt inte
begränsas till särskilda varuområden. Såsom framgår av den föregående
redogörelsen torde emellertid behov av den tullfrihet, det här gäller, i huvudsak
endast föreligga på maskin- och kemikalieområdena.

Vad särskilt beträffar maskinområdet framstår möjligheten att medge

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

tullfrihet för textil- och konfektionsmaskiner, som inte tillverkas inom landet,
såsom speciellt betydelsefull. Härigenom kan den rationalisering inom
textil- och konfektionsindustrien, som textilutredningen funnit angelägen,
verksamt underlättas.

14. Övriga bestämmelser

I nuvarande 10 a, 11 och 12 §§ tulltaxeförordningen förekommande bestämmelser,
avseende avrundning av tullbelopp, bemyndigande för Kungl.
Maj :t att utfärda tillämpningsföreskrifter samt hänvisning till särskilda
stadganden om tullrestitution, torde kunna utan ändring överföras till den
nya förordningen; de återfinnes i departementsförslaget under 14—16 §§•
Härjämte har — i likhet med vad som gäller i fråga om den allmänna varuskatten
och olika punktskatter —- upptagits en bestämmelse om att
Kungl. Maj :t skall äga, när synnerliga skäl föreligger, helt eller delvis befria
från tull; denna befogenhet skall kunna delegeras på generaltullstyrelsen
(15 § första stycket i departementsförslaget).

Den nya tulltaxeförordningen bör träda i kraft den 1 juli 1960.

Beträffande varor, för vilka temporär tullfrihet medgivits före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande med giltighet jämväl därefter, torde i en övergångsbestämmelse
böra angivas enligt vilka bestämmelser varorna skall behandlas
efter sagda dag. Enligt departementsförslaget (första punkten av
övergångsbestämmelserna) skall sålunda den nya förordningen, vad angår
dylik tullfrihet, äga tillämpning jämväl beträffande transportmedel eller annan
vara, som införts före ikraftträdandet, såvitt avser tiden därefter; dock
skall icke härigenom inskränkning ske i förmån, som medgivits enligt de
äldre bestämmelserna.

I en andra punkt av departementsförslagets övergångsbestämmelser har
upptagits motsvarighet till den vid 1958 års ändringar i nuvarande tulltaxeförordning
införda övergångsbestämmelsen rörande penicillin och vissa
andra varor.

Enligt tredje punkten av övergångsbestämmelserna skall i lag eller författning
förekommande hänvisning till författningsrum, som motsvaras av
bestämmelse i den nya tulltaxeförordningen, i stället avse den nya bestämmelsen.
Denna punkt får betydelse bl. a. vid tillämpningen av olika författningar
rörande sådana indirekta skatter, som även upptages vid införsel
av varor. I fråga om beräkning av beskattningsvärde torde härvid bestämmelserna
i 3 § och i förekommande fall 6 § nya tulltaxeförordningen bli att
tillämpa.

15. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad som anförts i det föregående hemställer föredragande
departementschefen att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå
riksdagen att

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

dels antaga det inom finansdepartementet upprättade förslaget
till tulltaxeförordning;

dels ock för sin del godkänna Sveriges anslutning till konventionen
den 15 december 1950 rörande varors tullvärde.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bo Jonas Sjönander

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Bihang 1

Tulltaxekommitténs förslag till tulltaxeförordning

1 §•

Varor som införas till riket skola, för så vitt icke annat stadgas, beläggas
med tull enligt härvid fogade tulltaxa.

2 §•

Tull som utgår efter varas vikt skall, där ej i fråga om visst varuslag är
annorlunda stadgat, beräknas efter varans nettovikt.

3 §.

1 mom. Tull som utgår i förhållande till varas värde skall beräknas efter
varans normalpris, varmed förstås det pris, som varan vid tiden för anmälan
till förtullning skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan
av varandra oberoende köpare och säljare.

Normalpriset skall beräknas under antagande att varan avlämnas till köparen
å införselorten, att säljaren bär alla kostnader som hänföra sig till
varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort, samt att köparen
bär inom riket utgående tull och andra avgifter.

2 mom. Har varan förvärvats från utlandet genom köp, som kan antagas
vara avtalat på god tro, skall såsom normalpris anses det pris, som erlagts
eller skall erläggas för varan, med sådana justeringar som må befinnas erforderliga
på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet och det värdebegrepp,
som kommit till uttryck i 1 mom.

3 mom. Det åligger varuhavare eller, i fråga om vara, som införes för annans
räkning, denne att lämna de uppgifter och förete de handlingar, som
kunna erfordras för fastställande av normalpriset. I den mån det påkallas
för kontroll av lämnade uppgifter, är uppgiftslämnaren eller annan, som
tagit befattning med förvärv eller införsel av varan, skyldig att tillhandahålla
sina affärshandlingar för granskning.

4 mom. Generaltullstyrelsen äger vid vite förelägga i 3 mom. avsedd person
att fullgöra vad honom enligt nämnda moment eller med stöd av detsamma
meddelade föreskrifter åligger. Vite som utdömes enligt detta moment
tillfaller kronan.

4 §.

1 mom. Emballage vari varor införas skall i tullhänseende behandlas sålunda: a)

emballage som icke efter användningen för de införda varorna äger allmänt
handelsvärde på den svenska marknaden är fritt från tull, dock att
detta icke innebär rubbning av bestämmelse, enligt vilken värdet eller vikten
av sådant emballage skall inräknas i värdet respektive vikten av den inneliggande
varan;

b) emballage som efter användningen för de införda varorna äger allmänt
handelsvärde på den svenska marknaden tulltaxeras enligt vad för
varor eljest är föreskrivet, därvid i förekommande fall bestämmelserna i
mom. 2 här nedan komma i tillämpning; dock att särskild tull icke skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

111

utgå för emballage som enligt vad därom stadgats skall inräknas i vikten
av den inneliggande varan.

2 mom. För emballage som avses i 1 mom. b) här ovan ävensom för särskilt
inkommande begagnat emballage åtnjutes tullfrihet, därest emballage
av samma beskaffenhet och mängd antingen utförts av varuhavaren inom
viss tid före införseln eller är avsett att av honom utföras inom viss tid efter
införseln, ankommande det på Konungen att bestämma denna tid och de
villkor i övrigt som må befinnas erforderliga för detta medgivande.

3 mom. Från svensk frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor
dit införts, likställes med emballage som avses i 1 mom.

4 mom. Bestämmelserna i 1—3 mom. skola äga motsvarande tillämpning
å s. k. garnbommar ävensom ventilationstrummor av trä för lastrum samt
mattor och annan s. k. garneringsmateriel uppenbarligen avsedd endast att
skydda gods under transporten.

5 §.

1 mom. På villkor som Konungen äger bestämma åtnjutes befrielse från
tull för:

a) ämnen (enkla kemikalier och droger) vilka endast eller i huvudsakligaste
mån finna användning såsom läkemedel, dock icke acetylsalicylsyra
(ur nr 29.16) eller penicillin, salter och andra derivat därav (ur nr 29.44);

b) varor vilka äro avsedda att användas uteslutande som material för tillverkning
av tullfria läkemedel, hänförliga till nr 30.03 eller utgörande ämnen
som avses under a) här ovan;

c) varor vilka äro avsedda att användas uteslutande såsom vulkaniseringsacceleratorer
eller antioxidationsmedel för gummiindustrien eller såsom
tillsats till mineraloljor för motverkande av knackning, oxidation, korrosion
eller hartsbildning, för reglering av viskositeten eller för andra liknande
ändamål;

d) delar, tillbehör och material vilka av lufttrafikföretag, som erhållit
Kungl. Maj:ts tillstånd för utövning av luftfart i regelbunden trafik, äro avsedda
att användas uteslutande för reparation, inredning eller utrustning av
luftfartyg i sådan trafik.

2 mom. På villkor som Konungen äger bestämma må delar och tillbehör
samt material av gummi, textilvara eller glas för tillverkning av bilar, med
undantag av ringar och slangar av gummi (nr 40.11), införas mot en tull
av 12 % av värdet.

3 mom. Konungen äger förordna att vara av visst slag, som icke är föremål
för väsentlig produktion inom landet, må införas utan tull, ändock att
vara av sådant slag enligt taxan är lullbelagd.

6 §.

1 mom. Tullfrihet må åtnjutas för svensk eller i Sverige förtullad vara,
som efter utförsel återinföres utan att ha undergått bearbetning.

2 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som utförts för att i utlandet
undergå reparation, må återinföras mot tull, motsvarande 10 % av det
belopp, som erlagls eller skall erläggas för reparationen.

3 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som utförts för att i utlandet
undergå annan bearbetning än reparation, må återinföras mot nedsatt
tull, beräknad på sätt motsvarande det som i 4 mom. avses.

4 mom. Visas att vara helt eller delvis tillverkats av svenskt eller i Sverige
förtullat material, må tullen nedsättas med belopp, som motsvarar tull
å sagda material enligt de grunder, som gälla för sådant material vid tiden
för införsel av den förstnämnda varan.

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

5 inom. Innefattar tillverkningen av värdetullbelagd vara svenskt konstruktionsarbete
eller dylikt, må tullen nedsättas med belopp, motsvarande
värdet av sagda arbete i förhållande till hela normalpriset.

6 mom. Konungen äger fastställa närmare villkor för åtnjutande av i 1—
5 mom. avsedda förmåner.

7 §.

Har inkommen vara under transporten till införselorten eller efter ankomsten
dit men innan varan anmälts till förtullning av tillfällighet eller
genom förskämning eller dylikt lidit skada, må, därest tull enligt taxan skall
beräknas annorledes än efter varuvärdet, nedsättning i tullen medgivas med
belopp, som svarar mot den av skadan förorsakade minskningen i varans
värde. Värdet av varan såväl i oskadat som i dess skadade skick fastställes i
enlighet med vad i 3 § för där avsett fall föreskrives.

Konungen äger förordna om och i vilken mån tullen må nedsättas för
haverigods och sjöfynd.

8 §•

Tullfrihet åtnjutes för:

1. varor som inkomma för medlems av det kungliga huset räkning;

2. varor som införas av person, som tillhör främmande makts härvarande
beskickning eller är av främmande makt här i riket anställd såsom konsul,
allt i den mån Konungen därom förordnar, därvid i förekommande fall
hänsyn må tagas till huruvida den främmande makten medgiver Sverige
motsvarande förmån;

3. varor som införas för sådana organisationers eller personers räkning,
som avses i lagen den 10 juli 1947 (nr 511) om särskilda förmåner för vissa
internationella organisationer, enligt vad därom bestämts i stadga eller
avtal, vartill Sverige anslutit sig;

4. varor som annorledes än i handelssyfte införas av resande eller å transportmedel
anställda personer, i den mån Konungen därom förordnar; dock
skall i fråga om rätt att tullfritt införa tobaksvaror och cigarrettpapper
samt rusdrycker gälla vad särskilt stadgas;

5. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och
andra dylika föremål, som inresande yrkesutövare inför i och för sin yrkesutövning,
därest de äro avsedda att av honom användas under tillfälligt
uppehåll i riket samt tullanstalten icke med hänsyn till varornas mängd
eller beskaffenhet finner tullfrihet böra medgivas allenast på sätt i It §
1 mom. sägs;

6. förnödenheter medförda å och avsedda för i trafik inkommande transportmedel,
för såvitt förnödenheterna med avseende å beskaffenhet och
mängd skäligen kunna anses motsvara behovet;

7. proviant medförd å och avsedd för besättning eller passagerare å i trafik
inkommande transportmedel, i den mån Konungen därom förordnar;

8. livsförnödenheter avsedda för och införda samtidigt med från utlandet
inkommande djur, i den mån förnödenheterna prövas icke överstiga behovet
under djurens transport till bestämmelseorten;

9. inventarier och annan till last ej hänförlig materiel, som bärgas från
förolyckat fartyg eller luftfartyg, ävensom sjöfynd, som enligt vad särskilt
är stadgat av tullanstalt utlämnas till bärgaren utan att bärgningen kungöres; 10.

likkistor med lik; urnor med aska av lik; ävensom kransar och blommor
avsedda till minnesgärd åt avliden person;

11. varor som annorledes än i handelssyfte införas av personer, vilka in -

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

flytta från utlandet eller efter längre tids utlandsvistelse återvända därifrån,
i den män Konungen därom förordnar;

12. varor som erhållas från utlandet såsom arv eller gåva_ (härunder in begripet

utmärkelsetecken), i den mån Konungen därom förordnar; dock
att tullfrihet icke må åtnjutas för tobaksvaror, cigarrettpapper eller rusdrycker;
.

13. varuprov, mönster, modeller och utställmngsforemal som vid mtorseln
eller efter nedskärning, makulering eller annan dylik åtgärd i samband
med tulltaxeringen ha intet eller allenast obetydligt handelsvarde eller
som med hänsyn till material eller utförande tydligen äro avsedda endast
att utvisa varors beskaffenhet eller användning; ävensom kinematografisk
film utvisande importvaras beskaffenhet eller användning;

14. markutrustning för flygplatser, ävensom varor för användning vid aktuellt
räddnings- och bärgningsföretag i samband med lufttrafik, allt i den
mån Konungen därom förordnar;

15. materiel för undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella andamäl,
i den mån Konungen därom förordnar;

16. materiel för turistpropaganda, i den mån Konungen därom forordnar.

9 §•

Tullfrihet må i den omfattning Konungen förordnar åtnjutas för varor som
införas i egentlig gränstrafik.

10 §.

Konungen äger förordna om tullfrihet för transportmedel, som endast tillfälligt
skall användas inom riket, ävensom till reparation av sådant transportmedel
avsedda, särskilt inkommande delar och tillbehör.

11 §•

i mom. Tullfrihet under viss tid må medgivas för:

a) varor som inkomma för att undergå reparation, bearbetning, komplettering
eller emballering, eller för att användas till sådan behandling av exportvaror,
allt under förutsättning att behandlingen icke omöjliggör direkt
identifiering av de införda varorna;

b) varor som inkomma för att användas som gjutmodeller eller matverktyg
eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara;

c) varor som inkomma för att användas vid tävlingar, idrottsfester, före läsningar,

teater- eller cirkusföreställningar eller under andra liknande förhållanden;
..

d) varor som äro avsedda att avprovas, dock endast da fråga ar antingen
om enstaka föremål eller om varor, som icke skäligen kunna antagas vara
införda i försäljningssyfte;

e) mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och
andra dylika föremål vilka införas under sådana omständigheter som i 8 § 5
mom. avses men för vilka tullfrihet enligt nämnda författningsrum icke medgives* f)

varuprov, mönster, modeller och utställningsföremål för vilka tullfrihet
icke medgives enligt 8 § 13 mom.

Konungen äger bestämma den tid och de villkor, utöver vad i följande
stycke sägs, under vilka här avsedd tullfrihet må medgivas.

Tullfrihet som nu sagts må åtnjutas under förutsättning att varorna före
tullfrihetstidens utgång återulföras, ankommande det på generaltullstyrelsens
prövning i vad mån tullfrihet må kunna medgivas för varor, vilka inom sag 8

Itihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 98

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

da tid förstöras eller finna användning som enligt eljest gällande bestämmelser
medför tullfrihet.

2 mom. Tullfrihet under viss tid må i andra fall än som i 1 mom. avses
medgivas av generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium under
förutsättning att tullfriheten icke otillbörligt påverkar konkurrensförhållanden
på den svenska marknaden.

3 mom. Utöver vad i 1 mom. sagts äger Konungen förordna om tullfrihet
under viss tid för varor som inkomma till internationella utställningar.

12 §.

De särskilda^ föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna förordning
med tillhörande tulltaxa eller till förekommande av missbruk av medgiven
tullfrihet eller annan förmån, meddelas av Konungen.

13 §.

Om restitution av tull och vad därmed äger samband är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den , från och med vilken

dag tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) jämte därvid fogad
tulltaxa med tillhörande taratariff skola upphöra att gälla.

Där i särskild författning förekommer hänvisning till författningsrum,
som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen avse
den nya bestämmelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år t960

115

Bihang 2

Tulltaxekommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter till
tulltaxeförordningen

Till 1 § tulltaxeförordningen

Till 2 § tulltaxeförordningen

Till 3 § tulltaxeförordningen

1 §•

Försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och
säljare, varom förmäles i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen, förutsätter:

att betalningen av priset utgör enda vederlaget för varan;

att priset icke påverkas av särskilda förbindelser mellan å ena sidan säljaren
eller någon, med vilken säljaren är förbunden i ekonomisk intressegemenskap,
och å andra sidan köparen eller någon, med vilken köparen är
förbunden i sådan gemenskap, vare sig dessa förbindelser äro grundade på
avtal eller ej; och

att avkastningen vid en efterföljande försäljning, användning eller disposition
av varan icke till någon del kommer att direkt eller indirekt tillfalla säljaren
eller någon, med vilken säljaren är förbunden i ekonomisk intressegemenskap.

Ekonomisk intressegemenskap mellan två personer skall anses föreligga,

om den ene äger ekonomiskt intresse i den andres affärsverksamhet eller
egendom;

om båda äga gemensamt ekonomiskt intresse i en tredje persons affärsverksamhet
eller egendom; eller

om en tredje person äger ekonomiskt intresse i bådas affärsverksamhet
eller egendom;

vare sig dessa intressen äro direkta eller indirekta.

2 §•

Med införselort, som i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen sägs, förslås den
ort, där varan förtullas, eller, om varans avlämnande å annan ort inom tullområdet
skulle föranleda lägre normalpris och de kostnader som skulle hänföra
sig till sådant avlämnande på tillfredsställande sätt styrkas, sistnämnda
ort.

3 §.

I fråga om vara, som är tillverkad med utnyttjande av patenterad uppfinning
eller enligt registrerat mönster eller registrerad modell eller som infö 8f

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 98

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

res under utländskt varumärke eller för att försäljas under utländskt varumärke,
skall normalpriset innefatta jämväl värdet av rätten att för varan
utnyttja patentet, mönstret, modellen eller varumärket.

4 §.

Till kostnader, som enligt 3 § 1 mom. andra stycket tulltaxeförordningen
innefattas i varas normalpris, höra bland annat:
transportkostnader (med nedan angivet förbehåll),
försäkringskostnader,
provisioner,
mäklararvoden,

kostnader för upprättande i utlandet av handlingar, erforderliga för varornas
införsel till Sverige,

tullar och andra avgifter i utlandet (med avdrag för eventuella restitutionsbelopp),

kostnader för emballage, i den mån icke detta i tullhänseende behandlas
för sig, och kostnader för emballering, samt
lastningskostnader.

Transportkostnader skola icke innefattas i normalpriset med högre belopp
än som motsvarar 30 % av normalpriset exklusive transportkostnader.

5 §•

Vid beräkning av varas normalpris med tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen
skall prisjustering på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet
och det innehåll i värdebegreppet, som kommit till uttryck i 3 § 1
mom. första stycket nämnda förordning, anses erforderlig endast om dessa
skiljaktigheler kunna antagas i väsentlig mån påverka priset.

6 §.

1 mom. Vid införsel av värdetull underkastad vara, för vilken normalpriset
skall bestämmas med tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen,
skall varuhavaren lämna tullmyndigheten uppgift om det pris, som erlagts
eller skall erläggas för varan, om de i priset icke inbegripna kostnader, som
enligt 3 § 1 mom. andra stycket tulltaxeförordningen samt 4 § denna kungörelse
skola innefattas i normalpriset, samt om de förhållanden i övrigt, som
kunna vara av betydelse för normalprisets bestämmande; där ej tullmyndigheten
med hänsyn till föreliggande omständigheter finner undantag
kunna medgivas, skola uppgifterna lämnas skriftligen och bekräftas genom
en av varuhavaren eller, om han inför varan för annans räkning, denne på
tro och heder avgiven försäkran.

2 mom. Till styrkande av i mom. 1 avsedda uppgifter skall varuhavaren,
där ej tullmyndigheten med hänsyn till föreliggande omständigheter finner
undantag kunna medgivas, för tullmyndigheten förete originalfaktura, fraktoch
försäkringshandlingar samt övriga handlingar, som avse förvärv, införsel
och avlämnande av varan. Vidare är varuhavaren efter generaltullstyrelsens
bestämmande pliktig att avlämna dubblettexemplar eller bestyrkt avskrift
av företedd originalfaktura.

3 mom. Faktura som avses i mom. 2 skall innehålla följande uppgifter:
dag för fakturans utställande,

dag för köpeavtalets avslutande,

kouinas antal och slag samt märke och nummer,

varans handelsbenämning,

varans myckenhet,

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

117

pris för varje varuslag samt

leverans- och betalningsvillkor,

samt vara till riktigheten bekräftad genom namnunderskrift av utställaren
eller den eller dem som äga teckna dennes firma; efter tullmyndighetens beprövande
må dock godtagas faktura, som icke innehåller samtliga ovan
nämnda uppgifter, därest fakturan likväl kan anses utgöra en tillfredsställande
grund för beräkningen av normalpriset, ävensom faktura, som icke
blivit på ovan angivna sätt bekräftad, därest fakturans uppgifter på annat
sätt tillförlitligen styrkas.

7 §.

Vid införsel av värdetull underkastad vara, för vilken normalpriset skall
bestämmas på annat sätt än med tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen,
skall varuhavaren lämna de uppgifter och förete de handlingar, som
med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall skäligen må påfordras;
där ej tullmyndigheten med hänsyn till föreliggande omständigheter finner
undantag kunna medgivas, skola uppgifterna lämnas skriftligen och bekräftas
genom en av varuhavaren eller, om han inför varan för annans räkning,
denne på tro och heder avgiven försäkran.

8 §•

Hyser tullanstalt tvekan angående beräkningen av normalpriset, skall den
samråda med vederbörlig tjänsteman på generaltullstyrelsens tullvärdekontor.

9 §■

Till kontroll å riktigheten av de uppgifter, som lämnats jämlikt bestämmelserna
i 6 och 7 §§, skall varuhavaren eller annan, för vars räkning varan
införts eller som eljest tagit befattning med förvärv eller införsel av varan,
på anfordran för granskning tillhandahålla generaltullstyrelsen eller av styrelsen
för ändamålet bemyndigad tulltjänsteman handelsböcker, affärskorrespondens
och övriga för nämnda ändamål erforderliga handlingar, härunder
inbegripna handlingar rörande försäljning av den införda varan.

10 §.

Baseras normalpriset helt eller delvis på belopp, som angivits i utländskt
myntslag, skall omräkning till svenskt mynt ske med tillämpning av de enligt
stadgan för internationella valutafonden fastställda parivärdena, för så
vitt icke dessa ändrats efter det att beloppens storlek i det utländska myntslaget
bestämts. Har sådan ändring skett eller är fråga om myntslag, för
vilket parivärde icke fastställts enligt nämnda stadga, ankommer det på generaltullstyrelsen
att bestämma efter vilka grunder omräkningen skall ske.

Till 4 § tulltaxeför ordning en

Till 5 § tulltaxeförordningen

Till 6 § tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet eller tullnedsättning enligt 6 § tulltaxeförordningen må,
i händelse tullrestitution eller befrielse från tull åtnjutits vid utförsel av varan
eller till denna använt material, medgivas endast under förutsättning att
restitutions- eller tullbeloppet inbetalas till tullverket.

118 Kiingl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

2 mom. Tullfrihet enligt 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas under
förutsättning

att återinförseln äger rum inom tio år från utförseln, ägande likväl, där
varan nyttjats inom svensk frihamn, generaltullstyrelsen medgiva tullfrihet
vid återinförsel efter längre tids förlopp, samt

att därest varan förtullats i svensk frihamn och därefter återutförts till
samma frihamn, tullfrihet må ånjutas allenast för så vitt antingen återutförseln
ägt rum tidigast trettio dagar efter det varan i samband med förtullningen
lämnat frihamnens område eller ock av omständigheterna framgår,
att återutförseln icke skett uteslutande eller huvudsakligen i syfte att i frihamnen
upplägga varan i avvaktan på förnyad införsel.

Vid bedömande av huruvida vara återinföres utan att ha undergått bearbetning
skall bortses från åtgärd som icke höjt varans värde för varuhavaren
eller som allenast inneburit ett i utlandet nödvändiggjort avhjälpande
av mindre bristfällighet i syfte att sätta varan i användbart skick.

3 mom. Tullnedsättning enligt 6 § 2—3 mom. tulltaxeförordningen må
åtnjutas under förutsättning att återinförseln äger rum inom ett år från utförseln.

4 mom. Tullnedsättning enligt 6 § 4 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas
under förutsättning

att där avsett material av importören eller för dennes räkning ulförts för
användning vid ifrågavarande tillverkning,

att vid denna tillverkning frånsett eventuellt avfall icke uppkommit jämväl
annan vara än den som införes till riket, samt

att införseln äger rum inom ett år från utförseln av nämnda material.

5 mom. Tullnedsättning enligt 6 § 5 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas
under förutsättning att där avsett arbete verkställts av importören eller
för dennes räkning.

Till 7 § tulltaxeförordningen

Till 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 2 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 2 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas i den omfattning,
som nedan angives.

Diplomatisk tjänsteman åtnjuter tullfrihet för varor, som införas för
tjänstebruk, härunder inbegripet för uppförande eller inredning av tjänstebyggnad,
eller för hans eget eller hans familjs behov.

Kanslipersonal, tillhörande främmande makts beskickning, åtnjuter tullfrihet
för varor för personligt bruk, vilka införas i samband med inflyttningen
till riket.

Lönad konsul (generalkonsul, konsul, vicekonsul eller attaché) som icke
här utövar enskild förvärvsverksamhet äger åtnjuta enahanda tullfrihet som
diplomatisk tjänsteman.

Annan konsul åtnjuter tullfrihet för vapensköldar, sigill, flaggor, emblem,
kontorsförnödenheter och andra likartade för tjänstebruk avsedda artiklar,
som inkomma till honom från den främmande makt han företräder.

Tullfrihet som nu sagts må i andra fall än som avses i närmast föregående
stycke åtnjutas endast av person som icke är svensk medborgare.

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Till 8 § 3 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 4^ mom. tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande
eller å transportmedel anställda personer åtnjutas för gångkläder, sängkläder
och andra för personligt bruk avsedda förnödenheter som prövas icke
överstiga behovet under resan.

Till dylika förnödenheter må [såvitt angår person, som icke är bosatt i
Sverige,] hänföras jämväl sådan utrustning för resan som cykel, härunder
inbegripet cykel med hjälpmotor, som uppfyller de i 1 § kungörelsen den
23 maj 1952, nr 280, angivna tekniska villkoren, filmkamera och annan fotografikamera,
skrivmaskin, mindre musikinstrument, grammofon, radiomottagningsapparat,
kamping-, sport-, jakt- och fiskeutrustning samt liknande
artiklar.

Tullfrihet enligt detta moment må icke åtnjutas för obegagnade föremål
med mindre föremålen medföras av ägaren själv. [För cykel med hjälpmotor
må tullfrihet åtnjutas allenast om fordonet är gammalt och brukat.]

2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande
åtnjutas för andra varor till ett sammanlagt värde av högst 275 kronor under
förutsättning

att varorna medföras av den resande själv och framföras till tullklarering
i ett sammanhang vid inresetillfället;

att varorna äro avsedda för den resandes eller hans familjs personliga behov
eller utgöra gåva till närstående person för dennes personliga bruk;

att resan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt syfte att förvärva
eller införa varorna i fråga.

3 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande,
hemmahörande i främmande land, åtnjutas för av den resande medförda,
för återutförsel avsedda resesouvenirer till ett sammanlagt värde av högst
3 000 kronor.

4 mom. Värdet av de i 2 och 3 mom. avsedda varorna beräknas efter detaljhandelspriset
i inköpslandet och skall, därest så vid införseln påfordras,
av den resande styrkas genom företeende av kvitto eller på annat tillförlitligt
sätt. Kan värdet icke styrkas av den resande, må det beräknas efter detaljhandelspriset
på varan i införselorten.

Till 8 § 5 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 6 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 7 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 7 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas för
å fartyg eller luftfartyg medförd proviant i den utsträckning som erfordras
ombord till transportmedlets besättning och passagerare, så länge
transportmedlet icke efter avslutad resa avgått i inrikestrafik;

å järnvägsrestaurangvagn medförd proviant, med undantag av rusdrycker
och tobaksvaror, i den utsträckning som erfordras för bespisning av passagerare
under tågets gång genom Sverige.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Till 8 § 8 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 9 mom. tulltaxeför ordningen

Till 8 § 10 mom. tulltaxeför ordningen

Till 8 § 11 mom. tulltaxeförordningen
Tullfrihet enligt 8 § 11 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för husgeråds-
och andra lösörepersedlar samt hemberedda livsmedel, vilka införas
av person som inflyttar från utlandet eller återvänder därifrån efter att med
bibehållet hemvist i Sverige oavbrutet eller endast med tillfälligt avbrott
ha vistats utomlands under en tid av minst ett år, allt på villkor dels att varorna
prövas icke överstiga behovet, dels, vad beträffar andra varor än livsmedel,
att de äro gamla och brukade samt begagnats av ägaren eller hans
familj, dock att sistnämnda villkor icke gäller varor [eventuellt: husgeråds-,
heminrednings- eller klädespersedlar], som förvärvats i anledning av giftermål
med här i riket bosatt person.

Till 8 § 12 mom. tulltaxeförordningen
Tullfrihet enligt 8 § 12 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för
husgeråds- och andra lösörepersedlar, vilka erhållits i arv och införas av
arvtagaren för eget bruk och icke i handelssyfte, skolande med arv likställas
vad arvsberättigad erhållit genom testamente;

av utländsk myndighet eller offentlig institution förlänade utmärkelsetecken
och hedersgåvor; till myndighet, institution eller sammanslutning
inkommande jubileums- och minnesgåvor; ävensom utställningsmedaljer
och andra föremål, vilka såsom pris tillerkänts deltagare i allmän tävlan
eller äro avsedda att av utländsk person eller sammanslutning uppställas
såsom pris vid dylik tävlan här i riket;

gåvor till sjukhus eller allmän vårdanstalt;

gåvor till sjömän från främmande land, under förutsättning att de mottagas
av representant för utländsk sjömansmissionsorganisation eller avutländskt
konsulat;

gåvor till vetenskapliga institutioner för användning i deras verksamhet,
skolande härvid med gåvor likställas varor som inköpts för från utlandet
skänkta medel;

enstaka gåvoförsändelser till enskild person under förutsättning att värdet
uppgår till högst 100 kronor samt att varorna äro avsedda för mottagarens
eller hans familjs personliga behov.

Gåvas värde bedömes efter värdet av samtliga av viss mottagare vid ifrågavarande
tillfälle från en och samme avsändare erhållna varor; angående
beräkningen av värdet skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i tilllämpningsföreskrifterna
till 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen.

Till 8 § 13 mom. tulltaxeförordningen

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Till 8 § It mom. tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 14 mom. tulltaxeförordningen för markutrustning
må åtnjutas för materiel av den beskaffenhet som avses i punkt
4.6 i bilaga 9 till konventionen den 7 december 1944 om internationell civil

luftfart. . ...

2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 14 mom. tulltaxeförordningen for varor tor
användning vid aktuellt räddnings- eller bärgningsföretag i samband med
lufttrafik må åtnjutas för varor av den beskaffenhet som avses i punkt 10.2
av den i 1 mom. nämnda bilagan, beträffande andra varor än sådana som
förbrukas vid företaget dock endast under förutsättning att varorna återutföras;
det ankommer på luftfartsstyrelsen att lämna meddelande till generaltullstyrelsen
om varor beträffande vilka detta villkor icke uppfylles.

Till 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för
kinematografisk film och skioptikonbilder med undervisnings-, vetenskaplig
eller kulturell karaktär, vilka framställts av Förenta Nationerna eller
dess fackorgan eller inkomma till undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella
institutioner eller sammanslutningar eller ock tillförlitligen styrkas
vara avsedda för undervisnings-, vetenskapligt eller kulturellt ändamål.

2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes for
instrument och apparater samt delar därtill, vilka inkomma till vetenskaplig
institution eller undervisningsanstalt, upptagen i härvid fogad bilaga,
samt äro avsedda att användas för vetenskaplig forskning eller för undervisningsändamål,
allt under förutsättning att för ifrågavarande ändamål lika
användbara artiklar icke tillverkas inom riket.

Generaltullstyrelsen äger att efter prövning i särskilt fall och efter samråd
med kommerskollegium medgiva tullfrihet för instrument och apparater
samt delar därtill, vilka inkomma till annan vetenskaplig institution
eller undervisningsanstalt än som i föregående stycke avses, under förutsättning
att i sagda stycke stadgade villkor eljest äro uppfyllda.

3 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes for
varor av undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell karaktär, tydligen avsedda
för hjälp åt blinda och inkommande till institutioner eller organisationer
för de blindas välfärd.

Till 8 § 16 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 16 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för kinematografisk
film, skioptikonbilder, dioramor, klichéer, gobelänger, skyltmateriel,
flaggor, hemslöjdsalster, nationaldräkter och liknande föremål under

förutsättning .

att materielen avsänts av officiell turistorganisation eller till dylik anknuten
nationell turistorganisation; skolande där så påfordras till styrkande
härav för tullanstalten företes en av den avsändande organisationen upprättad
försäkran, avfattad i överensstämmelse med formulär, som generaltullstyrelsen
äger fastställa; samt

att materielen införes för och under ansvar av antingen ackrediterad
representant för den avsändande turistorganisationen eller av sagda organisation
utsett ombud som godkänts av tullanstalten.

Till 9 § tulltaxeförordningen

1 mom. Befolkningen vid rikets landgräns må vid resa över gränsen åtnjuta
enahanda tullfrihet som enligt 8 § 4 inom. tulltaxeförordningen är

122

Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

medgiven för resande, och skall därvid i trakter där befolkningen normalt
är hänvisad att anskaffa sitt behov av vissa varor i grannlandet den omständigheten
att resan företagits i huvudsakligt syfte att förvärva eller införa
sådana varor icke utgöra hinder för tullfriheten.

2 mom. Tullfrihet enligt 9 § tulltaxeförordningen åtnjutes för maskiner,
redskap och fordon, som av befolkningen vid rikets landgräns föras från
Finland eller Norge till närbelägen ort i Sverige för att under kortare tid där
användas till timmerforsling, jordbruksarbete eller annat dylikt ändamål.

3 mom. Varor som av befolkningen vid rikets landgräns''för hushållsbehov
föras från Sverige till Finland eller Norge eller från Finland eller Norge
till närbelägen ort i Sverige för att förädlas eller repareras och som efter
förädlingen eller reparationen återutföras till ursprungslandet, äro vid införseln
till Sverige fria från tull.

Till 10 § tulltaxeförordningen

1 §•

1 mom. Tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen må åtnjutas för:

a) transportmedel som begagnas för införsel till eller är avsett för utförsel
från riket av varor eller personer; samt

b) transportmedel som medföres av resande, vilken endast tillfälligt skall
vistas inom riket.

2 mom. Transportmedel som avses i 1 mom. skall återutföras inom ett år
från införseln. Kan återutförsel av transportmedel icke ske inom nämnda
tid på grund av omständigheter, över vilka den som äger förfoga över transportmedlet
icke skäligen kunnat råda, äger distrikttullanstalt på ansökning
medgiva det ytterligare uppskov med återutförseln, som prövas erforderligt.
Ansökning härom skall ha gjorts före utgången av förstnämnda tid,
såvida icke omständigheter av nyss angiven art visas ha utgjort hinder
därför.

Transportmedel som avses i 1 mom. a) må icke begagnas för befordran
av gods eller personer i egentlig inrikestrafik; transportmedel som avses
i 1 inom. b) må icke användas i yrkesmässig trafik, överlåtas eller uthyras.

3 mom. Äterutföres icke transportmedlet inom tid, som i 2 mom. första
stycket sägs, skall det åligga den, som med avseende å införseln är att betrakta
såsom varuhavare, att före tullfrihetstidens utgång hos närmaste
distrikttullanstalt anmäla transportmedlet till förtullning och inbetala belöpande
tull. Fullgöres icke denna skyldighet må länsstyrelse på generaltullstyrelsens
anmälan förordna, att transportmedlet, där det inom riket anträffas,
skall omhändertagas av polismyndighet. I sådant fall skall transportmedlet
på anfordran överlämnas till tullmyndighet.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning om transportmedlet
använts i strid mot villkor, som angives i 2 mom. andra stycket, för
så vitt icke generaltullstyrelsen med hänsyn till omständigheterna finner
tull skäligen icke böra utgå.

4 mom. Tullmyndigheten i införselorten skall meddela bevis om medgiven
tullfrihet, vilket skall av varuhavaren eller, i fråga om motorfordon, av
fordonets förare på anfordran företes för tulltjänsteman eller polisman;
dock att dylikt bevis icke skall erfordras beträffande motorfordon, som
genom företeende av registreringshandling eller annorledes tillförlitligen
styrkes vara registrerat i Danmark, Finland eller Norge.

5 mom. Har transportmedel för vilket medgivits tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen,
innan det skolat återutföras, blivit genom olycka så svårt

123

Knngl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

skadat, att det finnes icke kunna iståndsättas, må generaltullstyrelsen medgiva
befrielse från tull för transportmedlet.

2 §.

1 mom. Tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen må medgivas för delar
och tillbehör till transportmedel som i 1 § sägs, oavsett huruvida sådan tullfrihet
åtnjutes för transportmedlet eller tull eljest icke utgår för detsamma.

2 mom. Tullfrihet som i 1 mom. avses må beträffande delar och tillbehör
till fartyg, luftfartyg eller järnvägsmateriel beviljas mot att transportmedlets
befälhavare, förare, redare eller ägare eller den som i egenskap av varuhavare
infört transportmedlet till tullverket avlämnar försäkran på tro och
heder att delarna äro avsedda till reparation av visst transportmedel och
efter avslutad reparation komma att återutföras med detta; i fråga om delar
och tillbehör till järnvägsmateriel må försäkran avgivas av föreståndaren
för järnvägsstationen i införselorten å tjänstens vägnar.

Beträffande delar och tillbehör till annat transportmedel än fartyg, luftfartyg
eller järnvägsmateriel må tullfrihet som i 1 mom. avses beviljas mot
att artiklarna upptagas i bevis, som enligt 1 § 4 mom. utfärdats för transportmedlet;
kan så ej lämpligen ske eller har dylikt bevis ej utfärdats må tullfrihet
åtnjutas i den ordning som stadgas i [tillämpningsföreskrifterna till
11 § tulltaxeförordningen].

Vad i föregående stycken sägs har icke avseende å delar och tillbehör till
transportmedel, som användas till uppehållande av regelbunden utrikestrafik;
för sådana delar och tillbehör skola i stället iakttagas de föreskrifter,
som till förekommande av missbruk av tullfriheten kunna i särskilda
fall meddelas av tullanstalt.

Till 11 § tulltaxeförordningen

Till 12 § tulltaxeförordningen

Till 13 § tulltaxeförordningen

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Bihang 3

(Översättning)

Convention on the valuation of goods
for customs purposes

The Governments signatory to the
present Convention,

Desiring to facilitate international
trade,

Desiring to simplify international
customs tariff negotiations and the
comparison of foreign trade statistics
inasmuch as such comparisons are
more exact if based upon a uniform
valuation of goods,

Being convinced that the maximum
uniformity in defining the value of
goods for customs purposes will
constitute an important step towards
the attainment of these objects,

Having taken into consideration the
work already accomplished in Brussels
in this sphere by the European
Customs Union Study Group, and

Considering that the best way of
achieving results in this respect is to
conclude an international Convention,

Have agreed as follows:

Article I

For the purpose of the present Convention,

(a) “the Convention establishing
the Council” means the Convention
establishing the Customs Co-operation
Council opened for signature in Brussels
on the 15th December, 1950;

(b) “the Council” means the
Customs Co-operation Council referred
to in paragraph (a) of this Article; (c)

“the Secretary General” means
the Secretary General of the Council.

Konvention rörande varors tnllvärde

De regeringar, som undertecknat
föreliggande konvention,

vilka önska underlätta den internationella
handeln,

vilka önska förenkla internationella
tullförhandlingar och underlätta
jämförelsen av statistiska uppgifter
rörande utrikeshandeln, så till vida
som en sådan jämförelse är mera
exakt, om den baseras på en likformig
värdering av varorna,

vilka äro övertygade om att åstadkommandet
av största möjliga likformighet
i definitionen av varors
tullvärden kommer att utgöra ett betydande
steg för uppnåendet av dessa
syften,

vilka hava beaktat det arbete, som
på ifrågavarande område utförts i
Bryssel av Studiegruppen för en
europeisk tullunion, och

vilka anse, att bästa sättet att uppnå
resultat i nämnda avseende är att
avsluta en internationell konvention,
hava enats om följande:

Artikel I

I denna konvention förstås med:

a) rådskonventionen: konventionen
avseende upprättandet av ett råd för
samarbete på tullområdet, öppnad för
undertecknande i Bryssel den 15 december
1950;

b) rådet: det under a) åsyftade rådet
för samarbete på tullområdet;

c) generalsekreteraren: rådets generalsekreterare.

125

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

Article II

Subject to the provisions of Artides
IV, each Contracting Party shall
introduce into its domestic law and
apply, as from the date on which the
present Convention comes into force
in respect of it, the Definition of
Value (hereinafter referred to as the
“Definition”) set out in Annex I of
the Convention.

Artide III

Each Contracting Party shall, in
applying the Definition, conform to
the provisions of the Interpretative
Notes (hereinafter referred to as the
“Notes”) set out in Annex II to the
present Convention.

Artide IV

Each Contracting Party may adapt
the text of the Definition

(a) by inserting therein such provisions
of the Notes as it may consider
necessary,

(b) by giving the text such legal
form as may be essential to render it
operative in its domestic law, if necessary
by adding complementary provisions
clarifying the purport of the
Definition.

Artide V

(a) The Council shall supervise the
operation of the present Convention
with a view to securing uniformity
in its interpretation and application.

(b) To this end, the Council shall
establish a Valuation Committee on
which each Member of the Council
to which the present Convention
applies shall have the right to be
represented.

Artide VI

The Valuation Committee shall have
the following functions which shall
be exercised under the authority of
the Council and in accordance with
any directions which the Council
may give:

Artikel II

Varje fördragsslutande part skall,
med de modifikationer som må föranledas
av bestämmelserna i artikel
IV, i sin nationella lagstiftning införa
den i bilaga I till denna konvention
intagna definitionen av tullvärdet (i
det följande kallad definitionen),
samt tillämpa densamma från och
med den dag, då konventionen träder
i kraft för parten i fråga.

Artikel III

Varje fördragsslutande part skall,
vid tillämpning av definitionen, iakttaga
bestämmelserna i de förklarande
anmärkningar (i det följande kallade
anmärkningarna), som äro upptagna
i bilaga II till denna konvention.

Artikel IV

Varje fördragsslutande part må
modifiera definitionens text

a) genom att i densamma intaga
sådana i anmärkningarna förekommande
bestämmelser, som parten
finner nödvändiga;

b) genom att giva densamma sådan
juridisk form, som kan vara nödvändig
för att den skall erhålla avsedd
rättsverkan, i förekommande
fall genom att utöka texten med kompletterande
bestämmelser för att
precisera definitionens innebörd.

Artikel V

a) Rådet skall övervaka efterlevnaden
av denna konvention för att
säkerställa en likformig tolkning och
tillämpning av densamma.

b) För detta ändamål skall rådet
upprätta en värdekommitté, i vilken
varje rådsmedlem, å vilken denna
konvention är tillämplig, skall äga
rätt att vara representerad.

Artikel VI

Värdekommittén skall hava följande
uppgifter, vilka skola fullgöras
under rådets myndighet och i enlighet
med dess anvisningar:

!) Bihang till riksdagens protokoll tOfiO. i samt. Nr 98

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

(a) to collate and circulate to the
Contracting Parties information concerning
the valuation of goods by the
Contracting Parties för customs
purposes;

(b) to study the domestic laws,
procedures and practices of the
Contracting Parties in relation to the
Definition and Notes, and, accordingly,
to make recommendations to the
Council or the Contracting Parties to
secure uniformity in the interpretation
and application of the Definition
and Notes and the adoption of standard
procedures and practices;

(d) on its own initiative or on
request, to furnish to Contracting
Parties information or advice on any
matters concerning the valuation of
goods for customs purposes;

(e) to submit to the Council proposals
för any amendment of the
present Convention which it may
consider desirable;

(f) to exercise such other powers
and functions of the Council in relation
to the valuation of goods for
customs purposes as the Council may
delegate to it.

Article VII

(a) The Valuation Committee shall
meet åt least three times a year.

(b) It shall elect its own Chairman
and one or more Vice-Chairmen.

(c) It shall draw up its own Rules
of Procedure by decision taken by
not less than two-thirds of its members.
The Rules of Procedure so
drawn up shall be subject to the
approval of the Council.

Artide VIII

The Annexes to the present Convention
shall form an integral part thereof
and any reference to the Convention
shall be deemed to include a reference
to the Annexes.

a) att inhämta och till de fördragsslutande
parterna distribuera upplysningar
rörande de metoder, som parterna
tillämpa vid bestämmande av
varors tullvärden;

b) att studera nationell lagstiftning
samt föreskrifter och praxis hos de
fördragsslutande parterna med avseende
å definitionen och anmärkningarna
samt att framlägga förslag för
rådet eller de fördragsslutande parterna
för att säkerställa en likformig
tolkning och tillämpning av definitionen
och anmärkningarna samt ett
antagande av standardiserade föreskrifter
och förfaranden;

c) att utarbeta anvisningar till ledning
vid tillämpningen av definitionen; d)

att på eget initiativ eller på anmodan
lämna de fördragsslutande
parterna upplysningar eller råd i alla
frågor som röra bestämmande av varors
tullvärden;

e) att föreslå rådet sådana ändringar
i denna konvention, som kommittén
anser önskvärda; och

f) att i övrigt utöva de befogenheter
och fullgöra de uppgifter, som
rådet tilldelar kommittén.

Artikel VII

a) Värdekommittén skall sammanträda
minst tre gånger om året.

b) Den skall utse ordförande och
en eller flera vice ordförande.

c) Den skall upprätta arbetsordning
genom beslut med en majoritet
av minst två tredjedelar av medlemsantalet.
Arbetsordningen skall
underställas rådet för godkännande.

Artikel VIII

Bilagorna till denna konvention
skola utgöra en integrerande del av
konventionen, och varje hänvisning
till konventionen skall anses innefatta
en hänvisning jämväl till bilagorna.

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
Article IX Artikel IX

The Contracting Parties accept the
provisions of the Protocol attached
to the present Convention concerning
special methods of taxing goods
falling within Chapter 30 and Heading
No. 33.06 of the Nomenclature
annexed to the Convention on Nomenelature
for the Classification of Goods
in Customs Tariffs opened for signature
in Brussels on the same date as
the present Convention.

Article X

(a) The present Convention shall
abrogate as between the Contracting
Parties all obligations under other
international agreements in so far as
they are inconsistent with the present
Convention.

(b) The present Convention shall
not derogate from the obligations,
under any other international agreeinent,
incurred by any Contracting
Party before the coming into force of
the present Convention in respect of
it towards any Government not a
party to the present Convention.
However, the Contracing Parties shall,
as soon as circumstances permit and
in any case on the renewal of such
prior agreements, arrange to make
any necessary amendments thereto in
order to bring thern into conformity
with the provisions of the present
Convention.

De fördragsslutande parterna godkänna
bestämmelserna i det till denna
konvention fogade protokollet rörande
särskilda metoder för värdering
av varor, som falla under kapitel
30 och position 33.06 i den nomenklatur,
vilken som bilaga är fogad till
konventionen rörande nomenklatur
för klassificering av varor i tulltarifferna,
öppnad för undertecknande i
Bryssel samma dag som denna konvention.

Artikel X

a) Genom denna konvention upphävas,
de fördragsslutande parterna
emellan, alla på andra internationella
avtal grundade förpliktelser, som
stå i strid med denna konvention.

b) Denna konvention gör icke intrång
i sådana på andra internationella
avtal grundade förpliktelser,
som någon fördragsslutande part kan
hava iklätt sig gentemot en utomstående
regering innan konventionen
trätt i kraft för den fördragsslutande
parten. Emellertid skola de fördragsslutande
parterna, så snart omständigheterna
medgiva och i varje fall
vid förnyandet av de ingångna avtalen,
vidtaga alla erforderliga åtgärder
för att bringa dessa i överensstämmelse
med bestämmelserna i denna
konvention.

Article XI

(a) Any dispute between two or
more Contracting Parties concerning
the interpretation or application of
the present Convention shall so far
as possible be settled by negotiation
between them.

(b) Any dispule which is not settled
by negotiation shall be referred by
the Contracting Parties in dispute to
the Valuation Committee which shall
thereupon consider the dispute, and
make recommendations for its settlement.

Artikel XI

a) Varje tvist mellan två eller flera
fördragsslutande parter beträffande
tolkningen och tillämpningen av
denna konvention skall så vitt möjligt
hiläggas genom direkta förhandlingar
mellan parterna.

b) Varje tvist, som icke bilägges
genom direkta förhandlingar, skall
av de tvistande parterna hänskjutas
till värdekommittén, som skall taga
tvisten under övervägande och framlägga
rekommendation till dess biläggande.

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

(c) If the Valuation Committee is
unable to settle the dispute, it shall
refer the matter to the Council which
shall make recommendations in
conformity with Article III (e) of the
Convention establishing the Council.

(d) The Contracting Parties in
dispute may agree in advance to
accept the recommendations of the
Committee or Council as binding.

Article XII

The present Convention shall be
open for signature until 31st March,
1951, by any Government which has
signed the Convention establishing
the Council.

c) Om värdekommittén icke kan
bilägga tvisten, skall den hänskjuta
frågan till rådet, som skall framlägga
rekommendation i enlighet med
artikel III e) i rådskonventionen.

d) De tvistande parterna kunna på
förhand överenskomma om att rätta
sig efter kommitténs eller rådets rekommendation.

Artikel XII

Denna konvention skall vara öppen
för undertecknande under tiden till
och med den 31 mars 1951 av de regeringar,
som undertecknat rådskonventionen.

Article XIII

(a) The present Convention shall
be subject to ratification.

(b) Instruments of ratification
shall be deposited with the Belgian
Ministry of Foreign Affairs, which
shall notify all signatory and acceding
Governments and the Secretary
General of each such deposit.
However, no Government may deposit
its instrument of ratification of the
present Convention until it has deposited
its instrument of ratification
of the Convention establishing the
Council.

Artikel XIII

a) Denna konvention skall vara
underkastad ratificering.

b) Ratifikationsinstrumenten skola
deponeras hos belgiska utrikesministeriet,
som skall om varje sådan
deposition underrätta alla regeringar
som undertecknat konventionen
eller anslutit sig till densamma ävensom
generalsekreteraren. Dock må
icke någon regering deponera ratifikationsinstrumentet
till denna konvention,
förrän den har deponerat sitt
ratifikationsinstrument till rådskonventionen.

Article XIV

(a) Three months after the date
on which the Belgian Ministry of
Foreign Affairs has received the
instruments of ratification of seven
Governments, the present Convention
shall come into force in respect of
those Governments.

(b) For each signatory Government
ratifying after that date, the
Convention shall come into force
three months after the date of the
deposit of its instrument of ratification
with the Belgian Ministrv of
Foreign Affairs.

Article AV

(a) The Government of any State
which is not a signatory to the

Artikel XIV

a) Tre månader efter den dag, då
belgiska utrikesministeriet mottagit
ratifikationsinstrument av sju regeringar,
skall denna konvention träda
i kraft för dessa regeringar.

b) För varje signatärregering, som
ratificerar efter denna tidpunkt,
skall konventionen träda i kraft tre
månader efter dagen för depositionen
av ratifikationsinstrumentet hos belgiska
utrikesministeriet.

Artikel XV

a) Regering i någon stat, vilken
den vara må, som icke undertecknat

Kungl. Maj:ts proposition nr !)8 år W60

129

present Convention, but which has
ratified or acceded to the Convention
establishing the Council, may accede
to the present Convention as from 1st
April, 1951.

(b) Instruments of accession shall
be deposited with the Belgian Ministrv
of Foreign Affairs, which shall
notify all signatory and acceding
Governments and the Secretary General
of each such deposit.

(c) The present Convention shall
come into force for any acceding
Government three months after the
date of the deposit of its instrument
of accession but not before it comes
into force in accordance with paragraph
(a) of Article XIV.

Article XVI

(a) The present Convention is of
unlimited duration, but åt any time
after the expiry of five years from
its entry into force under paragraph
(a) of Article XIV, any Contracting
Party may withdraw therefrom.
Withdrawal shall take effect one
year after the date of receipt by the
Belgian Minislry of Foreign Affairs
of a notification of withdrawal. The
Belgian Ministry of Foreign Affairs
shall notify each withdrawal to all
signatory and acceding Governments
and to the Secretary General.

(b) Any Contracting Party which
ceases to be a party to the Convention
establishing the Council shall thereupon
cease to be a party to the
present Convention.

Artide XVII

(a) Any Government may åt the
time of its ratification or accession
or åt any time thereafter, declare by
notification given to the Belgian
Ministry of Foreign Affairs that the
present Convention shall extend to
any of the territories for whose
internalional relations it is responsible,
and the Convention shall extend

denna konvention men som ratificerat
rådskonventionen eller anslutit
sig till densamma, kan från och med
den 1 april 1951 ansluta sig till denna
konvention.

b) Anslutningsinstrumenten skola
deponeras hos belgiska utrikesministeriet,
som skall om varje sådan
deposition underrätta alla regeringar
som undertecknat konventionen eller
anslutit sig till densamma ävensom
generalsekreteraren.

c) Denna konvention skall för varje
regering, som anslutit sig till densamma,
träda i kraft tre månader efter
dagen för depositionen av anslutningsinstrumentet,
dock icke före
tidpunkten för konventionens ikraftträdande
i enlighet med bestämmelserna
i artikel XIV a).

Artikel XVI

a) Denna konvention gäller obegränsad
tid, men varje fördragsslutande
part kan sedan fem år förflutit
från dess ikraftträdande i enlighet
med bestämmelserna i artikel
XIV a), vid vilken tidpunkt som helst
frånträda konventionen. Frånträdandet
skall träda i kraft ett år efter den
dag, då belgiska utrikesministeriet
erhållit notifikation om frånträdandet.
Det belgiska utrikesministeriet
skall om frånträdandet underrätta
alla regeringar som undertecknat
konventionen eller anslutit sig till
densamma ävensom generalsekreteraren.

b) Varje fördragsslutande part,
som frånträder rådskonventionen,
skall därigenom upphöra vara part i
denna konvention.

Artikel XVII

a) Varje regering må vid sin ratifikation
eller anslutning eller närhelst
därefter genom notifikation till
belgiska utrikesministeriet förklara,
att denna konvention skall utsträckas
att gälla beträffande territorier,
för vilkas internationella förbindelser
regeringen är ansvarig, och konventionen
skall bliva gällande för sag -

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

to the territories named in the notification
three months after the date of
the receipt thereof by the Belgian
Ministrv of Foreign Affairs but not
before the Convention has come into
force for the Government concerned.

(b) Any Government which has
made a declaration under paragraph

(a) above extending the present Convention
to any territory for whose
International relations it is responsible,
may by notification given to the Belgian
Ministry of Foreign Affairs
withdraw in respect of that territory
in accordance with the provisions of
Article XVI.

(c) The Belgian Ministry of
Foreign Affairs shall inform all
signatory and acceding Governments
and the Secretarv General of any
notification received hy it under this
Article.

Article XVIII

(a) The Council maj'' recommend
ainendments to the present Convention
to the Contracting Parties.

(b) Any Contracting Party accepting
an amendment shall notify the
Belgian Ministry of Foreign Affairs
in writing of its acceptance and the
Belgian Ministry of Foreign Affairs
shall notify all signatory and acceding
Governments and the Secretarv
General of the receipt of the notice
of acceptance.

(c) An amendment shall come into
force three months after receipt by
the Belgian Ministry of Foreign
Affairs of notice of acceptance by all
the Contracting Parties. When any
amendment has been accepted by all
the Contracting Parties the Belgian
Ministry of Foreign Affairs shall
notify all signatory and acceding
Governments and the Secretary General
of such acceptance and of the
date on which the amendment will
come into force.

(d) After an amendment has come
into force, no Government may ratify
or accede to the present Convention
unless it also accepts the amendment.

da territorier tre månader efter den
dag då belgiska utrikesministeriet erhållit
notifikation därom men icke
innan konventionen trätt i kraft för
regeringen i fråga.

h) Varje regering, som genom deklaration
enligt a) ovan utsträckt
denna konvention att gälla beträffande
territorium, för vars internationella
förbindelser den är ansvarig,
kan genom notifikation till belgiska
utrikesministeriet frånträda konventionen
med avseende å detta territorium
i enlighet med bestämmelserna
i artikel XVI.

c) Belgiska utrikesministeriet skall
informera alla regeringar som undertecknat
denna konvention eller anslutit
sig till densamma ävensom generalsekreteraren
om varje notifikation,
som den mottagit enligt denna artikel.

Artikel XVIII

a) Bådet må föreslå de fördragsslutande
parterna ändringar i denna
konvention.

b) Varje fördragsslutande part,
som godkänner en ändring, skall lämna
skriftligt meddelande om godkännandet
till belgiska utrikesministeriet,
vilket skall om mottagandet av
detta meddelande underrätta alla regeringar
som undertecknat konventionen
eller anslutit sig till densamma
ävensom generalsekreteraren.

c) En ändring skall träda i kraft
tre månader efter det belgiska utrikesministeriet
mottagit meddelande
om samtliga fördragsslutande parters
godkännande. När en ändring godkänts
av samtliga fördragsslutande
parter, skall belgiska utrikesministeriet
därom underrätta alla regeringar
som undertecknat konventionen
eller anslutit sig till densamma ävensom
generalsekreteraren, varvid dagen
för ändringens ikraftträdande
skall tillkännagivas.

d) Efter det en ändring trätt i
kraft må icke någon regering ratificera
denna konvention eller ansluta
sig till densamma utan att även godkänna
ändringen.

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

In witness whereof the undersigned,
having been duly authorised
thereto by their respective Governments,
have signed the present Convention.

Done åt Brussels on the fifteenth
day of December, nineteen hundred
and fifty (December 15th, 1950) in
the English and French languages,
both texts being equally authentic,
in a single original, which shall be
deposited in the archives of the Government
of Belgium which shall
transmit certified copies thereof to
each signatory and acceding Government.

Till bekräftelse härav hava undertecknade,
av sina respektive regeringar
därtill behörigen bemyndigade undertecknat
föreliggande konvention.

Som skedde i Bryssel den femtonde
december nittonhundrafemtio (15
december 1950) på franska och engelska
språken, vilka båda texter skola
äga lika vitsord, i ett original, som
skall arkiveras hos belgiska regeringen,
vilken skall överlämna behörigen
styrkta kopior av detsamma till alla
regeringar, som undertecknat konventionen
eller ansluta sig till densamma.

ANNEX I

Definition of value

Article l

1. For the purposes of levying
duties of customs, the value of any
goods imported for home consumption
shall be taken to be the normal
price, that is to say, the price which
they would fetch åt the time when
the duty beeomes payable on a sale
in the open märket between buyer
and seller independent of each other.

2. The normal price of any imported
goods shall be determined on
the following assumptions:

(a) that the goods are treated as
having been delivered to the buyer
åt the port or place of introduction
into the country of importation; and

(b) that the seller will bear all
costs, charges and expenses incidental
to the sale and to the delivery of the
goods åt that port or place; but

Article II

1. A sale in the open märket
between buyer and seller independent
of each other pre-supposes:

(n) that the price is the sole consideration;
and

BILAGA I

Definition av tullvärde
Artikel I

1. Vid tillämpning av värdetullar
skall värdet för varor, som införas
för inhemsk förbrukning, anses vara
lika med normalpriset, varmed förstås
det pris som varorna vid den tidpunkt,
då tullen blir betalbar, skulle
betinga vid försäljning i öppna marknaden
mellan av varandra oberoende
köpare och säljare.

2. Normalpriset för införda varor
skall bestämmas på basis av följande
förutsättningar, nämligen

a) att varorna avlämnats till köparen
i den hamn eller å den ort, där
de inkomma till importlandet;

b) att alla kostnader, som hänföra
sig till varornas försäljning och deras
avlämnande i sagda hamn eller å
sagda ort, skola åvila säljaren; samt

c) att alla tullar och avgifter, som
utgå i importlandet, skola åvila köparen.

Artikel II

1. En försäljning i öppna marknaden
mellan av varandra oberoende
köpare och säljare förutsätter

a) att betalningen av priset utgör
enda vederlaget för varan;

132

Kungl. Maj ds proposition nr 98 år 1960

(b) that the price made is not
influenced by any commercial, financial
or other relationship, whether
by contract or otherwise, between
the seller or any person associated
in business with him and the buyer
or any person associated in business
with him (other than the relationship
created by the sale of the goods in
question); and

(c) that no part of the proceeds of
the subsequent re-sale, use or disposal
of the goods will accrue either
directly or indirectly to the seller or
any person associated in business
with him.

2. Two persons shall be deemed to
be associated in business with one
another if, whether directly or indirectly,
either of them has any interest
in the business or property of the
other or both have a common interest
in any business or property or some
third person has an interest in the
business or property of both of them.

Article III

When the goods to be valued:

(a) are manufactured in accordance
with any patented invention or
are goods to which any registered
design has been applied; or

(b) are imported under a foreign
trade mark or are imported för sale
under a foreign trade mark,

the normal price shall be determined
on the assumption that the
value of the right to use the patent,
design or trade mark in respect of
the goods is covered by the price.

b) att det överenskomna priset icke
påverkas av kommersiella, finansiella
eller andra förbindelser, bortsett från
den ifrågavarande försäljningen, mellan
å ena sidan säljaren eller någon,
med vilken säljaren är förbunden i
ekonomisk intressegemenskap, och å
andra sidan köparen eller någon, med
vilken köparen är förbunden i sådan
gemenskap vare sig dessa förbindelser
äro grundade på avtal eller ej;
samt

c) att avkastningen vid en efterföljande
försäljning, användning eller
disposition av varorna icke till någon
del kommer att direkt eller indirekt
tillfalla säljaren eller någon, med
vilken säljaren är förbunden i ekonomisk
intressegemenskap.

2. Två personer skola anses vara
förbundna i ekonomisk intressegemenskap
med varandra, om den ene
äger ekonomiskt intresse i den andres
affärsverksamhet eller egendom
eller båda äga gemensamt ekonomiskt
intresse i en tredje persons affärsverksamhet
eller egendom eller en
tredje person äger ekonomiskt intresse
i bådas affärsverksamhet eller
egendom, vare sig dessa intressen äro
direkta eller indirekta.

Artikel III

Därest de varor, som skola värderas,

a) äro tillverkade med utnyttjande
av en patenterad uppfinning eller
enligt mönster eller modell som
registrerats; eller

b) införas under utländskt varumärke
eller för att försäljas under utländskt
varumärke,

skall normalpriset bestämmas under
antagande att det innefattar värdet
av rätten att för varorna utnyttja patentet,
mönstret, modellen eller varumärket.

Kungl. Maj.is proposition nr 98 år 1960

133

ANNEX II

Interpretative notes to the definition of
valne

Addendum to Article I

Note 1

“The time when the duty becomes
pajrable” referred to in paragraph 1
of Article I may, in accordance with
the legislation of each country, be
either the time åt which the entry is
presented or registered, the time of
payment of customs duty or the time
of clearance.

Note 2

The “costs, charges and expenses”
mentioned in Article I, paragraph 2
(b) include, inter alia, any of the
following:

— carriage and freight;

— insurance;

— commission;

— brokerage;

— costs, charges and expenses of
drawing up outside the country of
importation documents incidental to
the introduction of the goods into
the country of importation, including
consular fees;

— the net amount (after allowing
for repayments made or to be made)
of duties and taxes applicable outside
the country of importation;

—- cost of containers excluding
those which are treated as separate
artides for the purpose of levying
duties of customs; cost of packing
(whetlier for labour, materials or
otherwise);

— loading charges.

Note 3

Where the normal price would
depend upon the quantity in the sale,
it shall be determined on the assumption
that the sale is a sale of the
quantity to be valued.

BILAGA II

Förklarande anmärkningar till
definitionen av tullvärdet

Tillägg till artikel I
Anmärkning 1

Den tidpunkt, som avses i artikel I
punkt 1, kan, allt efter varje enskilt
lands lagstiftning, utgöra dagen för
avgivande eller inregistrering av tullanmälan,
dagen för erläggande av tullavgifterna
eller dagen för avhämtning
av varorna.

Anmärkning 2

De kostnader, som avses i artikel I
punkt 2 b), innefatta bland annat:

— transportkostnader,

— försäkringskostnader,

— provisioner,

— mäklararvoden,

— kostnader för upprättande utanför
importlandet av handlingar, erforderliga
för varornas införsel till
importlandet, däri inbegripna konsulatsavgifter,

— tullar och avgifter utanför importlandet
(med avdrag för eventuella
restitutionsbelopp),

— kostnader för emballage, i den
mån icke detta i tullhänseende behandlas
som särskild vara, samt kostnader
för emballering (arbets-, material-
och andra kostnader),

— lastningskostnader.

Anmärkning 3

Där normalpriset är beroende av
den varukvantitet, som försäljes,
skall detsamma fastställas under den
förutsättningen, att försäljningen avser
den kvantitet, som är föremål för
värdering.

134

Kungi. Maj.ts proposition nr 08 år 1060

Note 4

Where the determination of the
value or of the price paid or payable
depends upon factors which are
expressed in a currency other than
that of the country of importation,
the foreign currency shall be converted
into the currency of the
importing country åt the official rate
of exchange of that country.

Note 5

The object of the definition of
value is to make it possible in all
cases to calculate the duties payable
on the basis of the price åt which
imported goods are freely available
to any buyer in the open märket åt
the port or place of introduction into
the country of importation. It is a
concept for general use and is
applicable whether or not the goods
are in fact imported under a contract
of sale, and whatever the terms of
that contract.

But the application of the Definition
implies an enquiry into current
prices åt the time of valuation. In
practice, therefore, when imported
goods are the subject of a bona fide
sale, the price paid or payable on
that sale can generally be considered
as a valid indication of the normal
price mentioned in the Definition.
This being so, the price paid or
payable can reasonably be used as a
basis for valuation, and Customs
authorities are recommended to
accept this price as the value of the
goods in question, subject:

(a) to proper safeguards aimed åt
preventing evasion of duty by means
of fictitious or colourable contracts
or prices; and

(b) to such adjustment of the
contract price as may be considered
necessary on account of circumstances
differentiating the contract from
the notional concept embodied in the
Definition of Value.

Adjustments under paragraph (b)
above may in particular be required

Anmärkning 4

Där beräkningen av värdet eller
det pris, som erlagts eller skall erläggas,
verkställes med ledning av
uppgifter, som äro uttryckta i annat
myntslag än importlandets, skall omräkning
till importlandets myntslag
ske efter den officiella växelkursen i
importlandet.

Anmärkning 5

Värdedefinitionen avser att under
alla förhållanden möjliggöra en beräkning
av den utgående tullen på
grundval av det pris, till vilket den
importerade varan är för varje köpare
fritt tillgänglig i öppna marknaden
i den hamn eller å den ort,
där den inkommer till importlandet.
Den utgör en allmän regel och är tilllämplig
oberoende av om varorna levereras
enligt kontrakt eller ej och
oavsett vilka kontraktsvillkor som
gälla.

Tillämpningen av värdedefinitionen
förutsätter emellertid en undersökning
rörande gällande priser vid
tiden för värderingen. I praktiken
kan därför, om importvaran är föremål
för en bonafideförsäljning, det
pris, som erlagts eller skall erläggas
vid denna försäljning, i allmänhet
anses giva en riktig uppfattning om
det i definitionen åsyftade normalpriset.
Vid sådant förhållande bör
det pris, som erlagts eller skall erläggas
för varan, kunna läggas till
grund för värderingen, och tullmyndigheterna
rekommenderas att godkänna
detta pris som värde för varan
i fråga med förbehåll för:

a) lämpliga säkerhetsåtgärder till
förebyggande av att tull undandrages
genom fiktiva eller falska kontrakt
eller priser; och

b) sådana justeringar i kontraktspriset,
som kunna befinnas erforderliga
på grund av skiljaktigheter mellan
kontraktsbestämmelserna och det
värdebegrepp, som kommit till uttryck
i definitionen.

Justeringar, som avses under b),
kunna ifrågakomma särskilt beträf -

135

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

with reference to freight and other
expenses dealt with in paragraph (2)
of Artide I and Note 2 of the Addendum
to Article I, or with reference
to discounts or other reductions in
price granted in favour of sole agents
or sole concessionaires, or to any
abnormal discount or any reduction
from the ordinary competitive price.

Addendum to Article III

Note 1

The provisions of Article III (b)
may also be applied to goods imported
for sale, after further manufacture,
under a foreign trade mark.

Note 2

Sub-paragrapli (b) of Article III,
or that sub-paragraph amended in
accordance with Note 1 above, may
be extended so that it shall not apply
to a trade mark registered within the
country of importation, unless it is
a mark used for the purpose of
indicating that goods in relation to
which it is used are those of:

(a) any person by whom the goods
to be valued have been grown,
produced, manufactured, selected,
offered for sale or otherwise dealt
with outside the country of importation;
or

(b) a person associated in business
with any such person as is referred
to in (a) above; or

(c) a person to whom any such
person as is referred to in (a) or (b)
above has assigned the goodwill of
the business in connection with
which the trade mark is used.

General Addendum

It is recommended that the concept
of value expressed by the Definition
and these Interpretative Notes
be employed for the valuing of all
goods subject to customs declaration,
including duty-free goods and goods
liable to specific customs duties.

fande fraktkostnader och andra kostnader,
omförmälda i artikel I, punkt
2, och anmärkning 2 i tillägg till artikel
I, beträffande rabatter eller andra
prisreduktioner, som lämnats ensamagenter
eller ensamkoncessionärer,
eller beträffande onormala rabatter
eller varje annan reduktion
av det ordinära konkurrenspriset.

Tillägg till artikel III
Anmärkning 1

Bestämmelserna i artikel III b)
kunna även tillämpas å varor, soninföras
för att efter ytterligare bearbetning
försäljas under utländskt varumärke.

Anmärkning 2

Bestämmelserna i artikel III b), i
förekommande fall tolkade i överensstämmelse
med anmärkning 1, behöva
icke tillämpas då fråga är om
i importlandet inregistrerat varumärke,
för så vitt det icke avser att angiva,
att de varor, för vilka det brukas,
härröra från

a) någon, som odlat, producerat,
tillverkat, sorterat, till försäljning utbjudit
eller eljest tagit befattning
med varorna utanför importlandet;
eller

b) någon, som är förbunden i ekonomisk
intressegemenskap med person,
som avses i a); eller

c) någon, till vilken i a) eller b)
avsedd person med bibehållande av
rätten till varumärket upplåtit rätt
att använda detsamma.

Allmänt tillägg

Det rekommenderas, att de principer,
som kommit till uttryck i definitionen
och de förklarande anmärkningarna,
måtte tillämpas vid värdering
av alla varor, som äro underkastade
tullanmälan, härunder inbegripna
tullfria varor och varor, belagda
med specifika tullar.

136

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

ANNEX III

Protocol concerning special Methods of
taxing goods falling within Chapter 30 and

Heading 33.06 of the Nomenclature for
the Classification of Goods in
Customs Tariffs

Åt the time of signing the Convention
on the Valuation of Goods
for Customs Purposes (hereinafter
referred to as “the Convention”) the
Governments signatory to that Convention
have agreed as follows:

(1) Any Government signatory to
the Convention which, åt the time
when the Convention comes into force
in respect of it, is applying, in respect
of the following goods imported put
up for retail sale:

(a) pharmaceutical products falling
within Chapter 30 of the Annex to
the Convention on Nomenclature for
the Classification of Goods in Customs
Tariffs, or

(b) perfumes, cosmetics and toilet
preparations falling within heading
33.06 of that Annex,

a system of taxation based upon the
internal retail resale price of the
goods, instead of upon the normal
price as defined in the Convention,
may continue this system.

(2) Nevertheless, the Governments
concerned recognise the importance
of bringing the system of taxation
of these products within the framework
of the Convention and will do
so as soon as possible.

(3) The present Protocol shall
enter into force on the date on wdiich
the Convention enters into force.

In witness whereof the undersigned,
having been duly authorised thereto
by their respective Governments,
have signed the present Protocol.

Done åt Brussels on the fifteenth
day of December, nineteen hundred
and fifty (December 15th, 1950) in
the English and French languages,

BILAGA III

Protokoll rörande särskilda metoder för
värdering av varor som falla under kapitel
30 och position 33.06 i nomenklaturen
för klassificering av varor
i tulltarifferna

Samtidigt med undertecknandet av
konventionen rörande varors tullvärde
(i det följande kallad konventionen),
hava de regeringar, som undertecknat
denna konvention, enats om
följande:

1. Varje regering, som undertecknat
konventionen och som vid den
tidpunkt, då konventionen träder i
kraft för densamma, i fråga om följande
i detaljhandelsförpackningar
importerade varor, nämligen

a) farmacevtiska produkter, som
falla under kapitel 30 i bilagan till
konventionen rörande nomenklatur
för klassificering av varor i tulltarifferna,
och

b) parfymer, kosmetiska medel och
toalettpreparat, som falla under position
33.06 i samma bilaga,
tillämpar ett värderingssystem, som
grundar sig på varornas inhemska
detaljhandelspris i stället för på normalpriset,
sådant detta definierats i
konventionen, må fortsätta att tilllämpa
detta system.

2. Ifrågavarande regeringar erkänna
likväl betydelsen av att bringa
systemet för värdering av dessa produkter
i överensstämmelse med konventionens
regler och komma att så
snart som möjligt vidtaga åtgärder
i sådant syfte.

3. Detta protokoll skall träda i
kraft samma dag, som konventionen
träder i kraft.

Till bekräftelse härav hava undertecknade,
av sina respektive regeringar
därtill behörigen bemyndigade
undertecknat föreliggande protokoll.

Som skedde i Bryssel den femtonde
december nittonhundrafemtio (15
december 1950) på franska och
engelska språken, vilka båda texter

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

137

both texts being equally authentic,
in a single original, which shall be
deposited in the archives of the Government
of Belgium which shall
transmit certified copies thereof to
each signatory Government and to
each other Government which signs
or accedes to the Convention.

skola äga lika vitsord, i ett original,
som skall arkiveras hos belgiska regeringen,
vilken skall överlämna behörigen
styrkta kopior av detsamma
till alla regeringar, som undertecknat
protokollet, och till alla regeringar,
som underteckna konventionen
eller ansluta sig till densamma.

138

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... 1

Förslag till tulltaxeförordning .............................. 2

1. Inledning ................................................ 8

2. Allmänna synpunkter .................................... 11

3. Tullpliktigt värde ........................................ 15

Frågan om accepterande av Bryssel-definitionen ........ 15

Utformningen av de svenska bestämmelserna ............ 30

4. Behandling av emballage ................................ 45

5. Speciella bestämmelser för vissa varukategorier .......... 49

6. Varor helt eller delvis av svenskt ursprung .............. 50

7. Skadade varor .......................................... 60

8. Särskild tullfrihet ........................................ 62

9. Tullfrihet för gränsbefolkningen ........................ 82

10. Temporär tullfrihet för varor i allmänhet ................ 86

11. Temporär tullfrihet för transportmedel .................. 96

12. Tullfrihet för vissa förstörda varor ...................... 98

13. Varor som icke tillverkas inom landet .................... 99

14. Övriga bestämmelser .................................... 108

15. Departementschefens hemställan ........................ 108

Bihang 1. Tulltaxekommitténs förslag till tulltaxeförordning . . Ilo
Bihang 2. Tulltaxekommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter

till tulltaxeförordningen ........................ 115

Bihang 3. Konvention rörande varors tullvärde .............. 124

600187 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag