Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
1
Nr 96
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar
i lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas
organisation, in. m.; given Stockholms slott den
11 mars 1960.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
Gösta Netzén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen förordas åtskilliga ändringar i lantbruksstyrelsens och
lantbruksnämndernas organisation i syfte att anpassa personaluppsättningen
efter utvecklingen samt till ändringarna i arbetsuppgifternas inriktning och
beräknade framtida omfattning. Avsikten är att ytterligare effektivisera organisationen,
så att den på bästa sätt skall kunna fullgöra sin uppgift att på
rationaliseringens väg medverka till en fortsatt höjning av jordbruksnäringens
standard inom landet. Bland annat förordas en betydande överflyttning
av personal inom nämnderna från inre till yttre rationaliseringsverksamliet.
Lantbruksdirektörerna föreslås samtidigt erhålla en mera fristående, ledande
ställning inom respektive lantbruksnämnder för att härigenom i större
utsträckning kunna ägna sig åt bland annat den allmänna planeringen av
nämndernas aktiva rationaliseringsinsalser. Den omedelbara ledningen av
den yttre rationaliseringsverksamheten överlåtes på lantbrukskonsulenter i
Ao 24.
En ej oväsentlig ändring i nuvarande ordning innebär slopandet av lantbruksingenjörsavdelningarna
vid lantbruksnämnderna. Antalet lantbruksingenjörer
minskas till sju mot för närvarande enligt personalförteckningen
23. De till denna personalkategori hänförliga uppgifterna avses i den mån
I Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 96
2
Ilungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
de ej kan övertagas av lantbruksnämndernas avdelningar för inre rationalisering
skola åvila expertis sorterande under det centrala organet. De sju
lantbruksingenjörerna bör överföras till lantbruksstyrelsens personalstat,
men sex av dem bör tills vidare vara utstationerade å de orter, som lantbruksstyrelsen
bestämmer.
I samband med nu angivna förslag förordas en förhållandevis kraftig reducering
av lantbruksnämndernas personalkader med ty åtföljande besparingar.
Ävenså bär föreslagits löneregleringar för en rad tjänster inom såväl
nämnderna som lantbruksstyrelsen.
I propositionen förordas vidare att de två lantbruksnämnderna i Kalmar
län sammanslås den 1 juli 1960 och hushållningssällskapen i samma län den
1 januari 1961. Det skall därvid föranstaltas så att befolkningen i norra länsdelen
i stort sett får oförändrade möjligheter till kontakt med personal
inom respektive organ. En arbetsgrupp förutsättes därför tills vidare bli förlagd
i Västervik. Det beräknas att vid ett fullt genomförande av omorganisationsåtgärderna
inom Kalmar län de statliga utgiftsminskningarna uppgår
till omkring 315 000 kronor per år.
Omorganisationen av lantbruksstyrelsen rör dels rationaliseringsavdelningen,
dels kansli- och kameralbyråerna. Antalet byråer inom rationaliseringsavdelningen
minskas från fyra till två. En byrå avses för yttre och en
för inre rationaliseringsuppgifter. Till den förstnämnda byrån skall utom
en arbetsenhet för den allmänna verksamheten hänföras en sektion för skogliga
uppgifter. Inom den andra byrån inrättas två sektioner för särskilda
uppgifter, nämligen en för torrläggningsverksamheten och en för handläggning
av byggnadsfrågor.
Personaluppsättningen inom rationaliseringsavdelningen har anpassats
till vad som kräves för att centralt kunna handha ledningen av lantbruksnämndernas
angelägna verksamhet för jordbrukets inre rationalisering
samt för yttre rationalisering av jordbruks- och skogsfastigheter.
Förslaget rörande kansli- och kameralbyråerna avser en sammanslagning
av dem den 1 juli 1960 till en administrativ byrå. Till denna hänförliga arbetsuppgifter
skall härvid fördelas på tre sektioner, en för organisationsoch
personalärenden, en för kamerala ärenden samt en för allmänt administrativa
ärenden.
Slutligen äskas i propositionen medel under lantbrukstyrelsens och lantbi
uksnämndernas olika anslag. Därvid föreslås bland annat minskning av
nämndernas avlönings- och omkostnadsanslag med sammanlagt något mer
än 1 000 000 kronor och ökning av styrelsens avlöningsanslag — på grund av
överflyttning av personal från nämnderna — med 493 000 kronor. På längre
sikt beräknas de i propositionen framförda förslagen medföra besparingar,
bortsett från kostnadsminskningar i fråga om rörligt tillägg, å totalt minst
1 350 000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 är 1960
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 mars 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, förslag
om vissa ändringar i lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas organisation
m. m. samt anför följande.
I. Inledning
Lantbruksstyrelsen har i sin anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61 framlagt
förslag om vissa ändringar i lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas
organisation, över ifrågavarande skrivelse har yttrande avgivits av
statens organisationsnämnd, statens sakrevision, statskontoret, styrelsen för
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök och lantbruksdirektörernas
förening.
Vidare har en på grundval av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 januari
1958 särskilt tillkallad utredningsman den 28 oktober 1959 avlämnat betänkande
rörande frågan om sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna
i Kalmar län, m. m. I anledning av sagda betänkande har yttrande inkommit
från lantbruksstyrelsen efter hörande av Hushållningssällskapens förbund,
skogsstyrelsen, lantmäteristyrelsen efter hörande av vederbörande
överlantmätare, riksräkenskapsverket, statskontoret, länsstyrelsen i Kalmar
län, lantbruksnämnderna i Kalmar läns norra och södra områden, Kalmar
läns norra och södra hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelserna i Kalmar
läns norra och södra områden, länsbostadsnämnden i Kalmar län, länsarbetsnämnden
i Kalmar län, förvaltningsutskotten i Kalmar läns norra landsting
och i Kalmar läns södra landsting, Sveriges lanfbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk efter hörande av Kalmar läns norra och södra
länsförbund, Skogsvårdsstyrelsernas förbund, Svenska landskommunernas
förbund, Kalmar läns norra Föreningsnämnd och södra Föreningsnämnd
samt jordbruksupplysningskommittén.
Härjämte har kompetensulredningen den 21 december 1959 överlämnat
redogörelse för vissa undersökningar jämte förslag till inrättande av kanslisttjänster
hos lantbruksstyrelsen. Häröver har lantbruksstyrelsen avgivit
yttrande.
Slutligen har 1958 års besparingsutredning i sitt den 6 augusti 1959 dag -
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
tecknade betänkande framfört vissa synpunkter på de nuvarande lantbruks-
och skogsstyrelserna med tillhörande lokala organ. Yttranden över
förslag i detta ämne har avgivits av lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens
jordbruksnämnd, lantmäteristyrelsen, domänstyrelsen, statens organisationsnämnd,
veterinärstyrelsen, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges
lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Skogvårdsstyrelsernas
förbund, Sveriges skogsägareförbund, länsstyrelserna i Stockholms,
Älvsborgs och Norrbottens län samt av lantbruksnämnden och hushållningssällskapet
i Norrbottens län.
II. Lantbruksstyrelsens förslag beträffande lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas
organisation och anslag
l. Förslaget beträffande omorganisation av lantbruksstyrelsen
1 eu inledande mera allmän motivering erinrar lantbruksstyrelsen,
att rationaliseringsavdelningen inom styrelsen tillkom år 1948 i samband
med att lantbruksnämnderna inrättades. Dess huvudsakliga uppgift
är att inom styrelsen svara för ledningen av verksamheten vid nämnderna
och sammanhänger sålunda med den statliga verksamheten för jordbrukets
yttre och inre rationalisering samt den statliga sociala jordbruksegnahemsverksamlieten.
Särskilt på den yttre och inre rationaliseringens områden har
denna verksamhet efter hand undergått ändringar. Det är därför enligt styrelsen
naturligt att avdelningens organisation nu underkastas en översyn
i syfte att anpassa densamma till den utveckling som ägt rum. Efter de beslut
som fattades vid 1959 års riksdag angående jordbrukets rationalisering
m. m. är en sådan översyn även helt ofrånkomlig för att besluten skall kunna
genomföras med avsedd effekt.
För rationaliseringsavdelningens nuvarande organisation lämnar styrelsen
följande redogörelse.
Rationaliseringsavdelningen står under ledning av en överdirektör och
består av fyra byråer, nämligen planläggningsbyrån, jordförbättringsbyrån,
fryggnatJsbyrån och sociala byrån. Den fördelning av arbetsuppgifterna mellan
byråerna som fastställdes år 1948 består i huvudsak alltjämt. Till planläggningsbyrån
hör sålunda bl. a. ärenden rörande översiktlig utredning
och individualplanering på jordbrukets område, förvärv, förvaltning och
försäljning av för rationaliseringsändamål avsedd fast egendom ävensom
låne- och bidragsgivning samt verksamhet i övrigt för jordbrukets yttre rationalisering.
På jordförbättringsbyrån handlägges ärenden rörande lån och
bidrag ur statens avdikningslånefond resp. statens avdikningsanslag samt
ärenden i övrigt rörande jordbrukets inre rationalisering, dock icke ärenden
rörande husbyggnad. På byggnadsbyrån handlägges ärenden av övervägande
husbyggnadsteknisk natur, däri inbegripet ärenden angående gödselvårdsoch
siloanläggningar. På sociala byrån handlägges ärenden angående social
låne- och bidragsverksamhet och annan social verksamhet på jordbrukets
område samt ärenden i övrigt av övervägande social natur.
Beträffande jordförbättringsbyrån må här framhållas att dess arbetsuppgifter
enligt beslut av 1958 års riksdag ökats med handläggningen av
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
vissa erosions- och markvårdsfrågor. Fr. o. m. innevarande budgetår kommer
byråns arbetsuppgifter å andra sidan att minska i följd av att enligt
beslut av årets riksdag statens avdikningslånefond skall avvecklas per den
1 juli 1959 samt bidragsgivningen ur statens avdikningsanslag upphöra
fr. o. m. samma dag.
Enligt det av lantbruksstyrelsen inom ramen för styrelsens avlöningsanslag
för innevarande budgetår beräknade personalbehovet för rationaliseringsavdelningens
byråer avses antalet befattningshavare uppgå till sammanlagt
47. Personalens fördelning å de olika byråerna framgår av följande
sammanställning.
1 överdirektör Bp 4
1 kanslibiträde Ao 7
Planläggningsbijrån
1 byråchef Bo 1
1 jägmästare Be 1
1 byrådirektör Ao 24
1 byrådirektör Ae 24
1 förste aktuarie Ao 23
2 jägmästare Ae 23
1 tjänsteman Ag 23
1 lantbrukskonsulent Ae 21
4 lantbruksassistenter Af 15—Ae 19
1 kansliskrivare Ao 10
1 kontorist Ae 9
1 kanslibiträde Ae 7
2 kontorsbiträden Ao 5
1 ritbiträde Af 3—Ae 7
3 kontorsbiträden Af 1—Ae 5
Sociala byrån
1 byråchef Bo 1 (vakant)
1 byrådirektör Ao 23 (övergångsstat)
1 kanslibiträde Ae 7
1 kontorsbiträde Ae 5
Jordförbättringsbyrån
1 byråchef Bo 1
1 lantbruksingenjör Ao 25
1 byrådirektör Ae 24
1 förste byråsekreterare Ae 23
1 byråingenjör Ao 19
1 byråingenjör Ae 19
1 kontorist Ae 9
1 kontorsbiträde Ao 5
Byggnadsbyrån
1 byråchef Bo 1
1 förste byråingenjör Ao 23
1 förste byråingenjör Ae 23
1 byggnadskonsulent Ae 21
1 byråingenjör Ao 19
1 byråingenjör Ae 19
1 amanuens Af 13—Ae 19
1 ingenjör Ae 15
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
1 tekniker Ae 12
1 kanslibiträde Ao 7
1 tjänsteman Ag 3
Avlöningskostnaderna för rationaliseringsavdelningens personal beräknas
för innevarande budgetår uppgå till sammanlagt ca 850 000 kr., varav
ca 365 000 kr. för ordinarie tjänstemän, ca 475 000 kr. för icke-ordinarie
tjänstemän samt ca 10 000 kr. för tillfällig personal, vikariatsersättningar
för icke-ordinarie personal och övertidsersättningar.
Med anledning av att revisionskontoret inom styrelsens kameralbyrå beröres
av förslaget till omorganisation av rationaliseringsavdelningen redovisar
styrelsen även dess personal. Enligt denna redovisning skall den bestå
av 1 förste revisor i Ao 23, 1 förste revisor i Ao 21, 1 revisor i Af 13—
Ae 19, 1 kontorsskrivare i Ae 13, 1 kontorist i Ae 9, 1 kanslibiträde i Ae 7
och 1 kontorsbiträde i Af 1—Ae 5. Avlöningskostnaderna beräknas till ca
110 000 kr., varav ca 47 000 kr. för ordinarie tjänstemän och återstoden för
icke-ordinarie personal.
Vid den översyn av rationaliseringsavdelningen, vilken
—- såsom redan framhållits — nu måste göras, bör tillses att avdelningen
organiseras så att den på bästa sätt kan tjäna sin huvuduppgift
att leda verksamheten vid lantbruksnämnderna. De ändringar i denna verksamhets
inriktning, som beslutats vid årets riksdag, måste härvid särskilt
beaktas. Rörande den närmare innebörden av dessa beslut torde få hänvisas
till propositionen 1959: 148 och jordbruksutskottets utlåtande nr 30. Här
må blott erinras om att man genom besluten avser, bl. a., att möjliggöra
eu — såsom synnerligen angelägen ansedd — intensifiering av rationaliseringsverksamheten,
särskilt på den yttre rationaliseringens område. Samtidigt
härmed vidgas den statliga stödverksamheten till att omfatta även
s. k. tvåfamilj sjordbruk. I fråga om stöd till inre rationalisering understrykes
med kraft att investeringarna skall vara räntabla och åtgärderna av bestående
nytta för jordbruket. Upplysningsverksamheten skall ökas. Rådgivning,
innefattande i mån av behov även planering och teknisk projektering,
skall bedrivas oavsett om statligt stöd påräknas eller ej och utvidgas
till att omfatta även upprättande av investeringskalkyler. Som en viktig
förutsättning för att en sådan intensifierad verksamhet skall kunna åstadkommas
har särskilt framhållits nödvändigheten av ett intimt och fast
organiserat samarbete —- såväl lokalt som centralt — mellan de myndigheter,
som är verksamma på jordbrukets område.
Förverkligandet av de beslut som fattats av fjolårets riksdag rörande rationaliseringsverksamheten
m. m. ställer stora krav på fasthet och styrka i
ledningen av densamma. Delvis torde dessa krav kunna tillgodoses genom
att arbetet på rationaliseringsavdelningen koncentreras till färre enheter än
f. n. I det väsentliga måste det dock ske genom att avdelningen tillföres
erforderlig expertis på alla viktigare avsnitt av dess verksamhetsområde.
Uppdelningen av ärenden på olika arbetsenheter är i hög grad beroende av
hur sistnämnda fråga kan lösas.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
Styrelsen föreslår att rationaliseringsavdelningen organiseras på tre enheter,
varav två byråer. Den ena av dessa — rationaliseringsbyrån bör i huvudsak
svara för de med den yttre rationaliseringen förenade arbetsuppgifterna,
den andra — investeringsbyrån — bör svara för den sida av verksamheten
som i det följande betecknas som investeringsverksamhet, d. v. s.
väsentligen frågor rörande ekonomisk och teknisk bedömning avseende investering
i jord och byggnader. Till sistnämnda byrå bör knytas ett byggnadskontor
med personal delvis gemensam med byrån men med en i övrigt
i huvudsak självständig ställning. Den tredje enheten bör organiseras såsom
ett överdirektörens kansli, till vilket handläggningen av frågor av mera
allmän innebörd bör förläggas.
Styrelsen lämnar härefter en redogörelse för de viktigare avsnitt av verksamheten,
där en intensifiering av arbetet är påkallad, ävensom för vissa
andra frågor, som är av särskild betydelse för utformningen av avdelningens
organisation. Styrelsen anför i huvudsak följande.
Lantbruksnämndernas främsta hjälpmedel då det gäller att taga initiativ
till och genomföra yttre rationalisering är individualplanering, aktiv inköps-
och bytesverksamhet, rådgivning och upplysning samt stöd i form av
bidrag och lånegaranti. Dessa hjälpmedel används med olika intensitet av
olika lantbruksnämnder. Vid en del nämnder är aktiviteten stor, vid andra
av mindre omfattning. En kraftfull insats från lantbruksstyrelsens sida
torde här vara påkallad och behövlig även på längre sikt. I synnerhet den
aktiva inköpspolitiken har under senare år varit föremål för stor uppmärksamhet;
särskilt har påtalats att omsättningen av fastigheter varit för liten,
Det är angeläget att en ökad omsättning åstadkommes, så att nämndernas
fastighetsinnehav med måttligt dröjsmål användes för byten eller förstärkning
av svaga brukningsenheter eller ock — i den mån fastigheternas användning
för sådana ändamål blir inaktuell — för säl] es.
Ledningen av verksamheten för den yttre rationaliseringen måste givetvis
liksom hittills till en del utövas genom utfärdande av föreskrifter och
anvisningar men det är därjämte helt nödvändigt att den i kraftigt ökad utsträckning
skall ske i form av överläggningar och inspektioner å lantbruksnämnderna
samt aktivt samarbete med andra myndigheter. En på dylikt sätt
utformad ledning av verksamheten blir en huvuduppgift för chefen å den
byrå, som skall handha ärenden rörande yttre rationalisering, ävensom —
såvitt angår skogsbruket — för den tjänsteman, som inom denna byrå skall
handha skötseln av skogliga ärenden.
Som exempel på områden av den yttre rationaliseringen, där samarbete
och samråd med andra myndigheter framdeles måste ske i väsentligt ökad
utsträckning, må här i korthet framhållas följande. Eu intensifierad individualplanering
kräver gemensamma åtgärder av lantbruks- och lantmäteristyrelserna.
Ej minst gäller detta beträffande fastighetsreglering i
skogsmark. I samband med sådan fastighetsreglering torde i avsevärd utsträckning
även frågor om skogsodling å sämre jordbruksmark komma att
bli aktuella, vilket påfordrar samarbete med skogsvårdsmyndigheterna.
Möjligheterna att bedriva individualplaneringen i ökad takt främjas av att
lantmäteriet i viss utsträckning skall avdela särskild personal för att handha
förrättningar för yttre rationalisering, varvid lantbruksslyrelsen måste
verka för att viktigare förrättningar kommer till utförande så snabbt och
smidigt som möjligt. Den aktiva inköpspolitiken skall i viss utsträckning
avse all åstadkomma tillräckliga fastighetsinnehav för genomförande av
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
fastighetsregleringar. Var och i vilken omfattning mark skall reserveras för
sådana ändamål måste bedömas i samråd med lantmäteriet. Rådgivningsoch
upplysningsverksamheten skall på den yttre rationaliseringens område
bedrivas i nära samråd med lantmäteriet, hushållningssällskapen och skogsvårdsmyndigheterna.
Bidragsgivning i samband med fastighetsreglering,
vilken hittills skötts av lantmäteristyrelsen men nu överflyttats till lantbruksnämnderna,
kommer att kräva intimt samråd mellan lantbruksstyrelsen
och lantmäteristyrelsen bl. a. vid utfärdande av anvisningar. Lantbruksnämndernas
beslut i dylika ärenden skall i stor utsträckning underställas
lantbruksstyrelsen, som då bär att besluta efter samråd med lantmäteristyrelsen.
I praktiken torde detta kräva att lantbruksstyrelsen får möjlighet att
genom en kvalificerad befattningshavare följa de större regleringarna från
ett tidigt stadium i nära kontakt med lantmäteristyrelsen.
Handläggningen inom styrelsen av jordförvärvs- och bolagsförbudsärenden
torde få beräknas komma att kräva arbetsinsatser av ungefär samma
omfattning som hittills. Den nu eftersträvade intensifieringen av nämndernas
bytesverksamhet kan dock antagas komma att medföra en viss ökning.
Det torde vara angeläget att styrelsen håller fortlöpande översikt över rättspraxis
på detta område och att viss befattningshavare inom styrelsen får sig
ålagt härmed förenat arbete, bl. a. att föra förteckning över av Kungl. Maj :t
eller lantbruksstyrelsen i dylika ärenden fattade viktigare beslut. Likaså
torde få tillses att förteckning föres på lämpligt sätt över sådana förvärv,
vartill tillstånd lämnats under villkor av kompensation i form av överlåtelse
av mark till det allmänna eller liknande.
Beträffande den inre rationaliseringen eller investeringsverksamheten, vilken
benämning synes vara ett mera adekvat uttryck för arbetet inom denna
gren av lantbruksnämndernas verksamhet än inre rationalisering, kräver
uppenbarligen den nu anbefallda ökade upplysnings- och rådgivningsverksamheten
på detta område ökade insatser från lantbruksstyrelsens sida. Detsamma
gäller den strängare ekonomiska bedömningen i ärenden rörande investering
i jord och byggnader. Arbetet med att upprätta investeringskalkyler
måste ägnas stor uppmärksamhet. Liksom på den yttre rationaliseringens
område måste samarbetet med andra på jordbrukets område verksamma
organ, framförallt hushållningssällskapen och skogsvårdsmyndigheterna,
drivas med kraft.
De frågor som uppkommer i samband med investeringsverksamheten blir
ofta svårbedömda. Av denna anledning och för åstadkommande av en enhetlig
bedömning behöver lantbruksnämnderna fast ledning. Vad gäller arbetet
med investeringskalkyler torde åtskilliga frågor av grundläggande betydelse
icke kunna lösas utan att styrelsen för ändamålet tillkallar särskild expertis.
Det är emellertid alldeles uppenbart att det inom styrelsen måste finnas
tillgång till en högt kvalificerad befattningshavare för den löpande handläggningen
av hithörande ärenden och för handledning av nämnderna på
dessa områden.
Jämväl i fråga om teknisk utformning och bedömning av olika åtgärder
avseende inre rationalisering är en intensifiering av styrelsens verksamhet
påkallad. Byggnadskonsulenterna vid lantbruksnämnderna avses mera än
hittills inrikta sin verksamhet på upplysning och rådgivning, vilket även
medför att deras medverkan i projekteringsarbetet kommer att öka. Andra
områden där teknisk vägledning är behövlig är åtgärder för jordförbättring
och vägbyggnad. På vattenvårdens område är viktiga tekniska frågor ännu
olösta. Det torde vara av vikt att utvecklingen här följes med uppmärksamhet
inom styrelsen.
Det finns i detta sammanhang anledning att särskilt understryka att ef -
Kangl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
9
fektuerandet av de beslut som fattals vid årets riksdag angående rationaliseringsverksamheten
medför ökade uppgifter ej minst för byggnadskonsulenterna
och att som följd härav även kraven på vägledning av dessa befattningshavare
från styrelsens sida kommer att växa. Från början bestod byggnadskonsulenternas
arbetsuppgifter huvudsakligen i handläggning av låneoch
bidragsärenden och därmed förenad rådgivningsverksamhet. Den projektering,
som erfordrades för ekonomisk och teknisk bedömning av ansökningar
om statligt stöd till byggnadsföretagen, skulle utföras av LBF och andra
enskilda projektorer. Under de senaste åren liar dock — samtidigt med att
LBF:s verksamhet på området minskat — projektering i växande utsträckning
måst utföras genom byggnadskonsulenternas försorg. Byggnadskonsulenterna
projekterar numera 75—80 procent av alla sådana företag avseende
ekonomibyggnader, till vilka statligt stöd utgår. Till förekommande av missförstånd
måste emellertid framhållas att det arbete, varom här är fråga, icke
innefattar total projektering utan stannar vid vad inom lantbruksorganisationen
betecknas som grundprojektering, d. v. s. — förutom rådgivning och
uppmätning på platsen — upprättande av skisser och kostnadskalkyl samt
de ritningshandlingar som erfordras för låne- och/eller bidragsärendets behandling.
Det är således som regel icke fråga om upprättande av entreprenadhandlingar.
I de fall sökanden önskar mera omfattande bygghandlingar hänvisas
han normalt till att anlita enskild projektor. Fn grundprojektering av
den omfattning som ovan angivits har emellertid visat sig som regel vara tillräcklig
i fråga om mindre om- eller tillbyggnadsföretag; i synnerhet gäller
detta om den kunnat kompletteras med standardhandlingar (beskrivning och
detaljer) och rådgivning av byggnadskonsulenten under pågående byggnadsarbete.
Den utveckling, som sålunda medfört att byggnadskonsulenterna numera i
betydande omfattning även ägnar sig åt projektering, har emellertid gått
i olika takt inom olika lantbruksnämndsområden och har därför icke nått
lika långt överallt. Detta sammanhänger väsentligen med att byggnadskonsulenterna
på grund av olika omfattning av dem i övrigt åvilande arbetsuppgifter
helt enkelt icke haft möjlighet att i lika utsträckning ägna sig åt denna
verksamhet.
Besluten vid fjolårets riksdag innebär, att byggnadskonsulenternas projekteringsverksamhet
vidgas till att omfatta ekonomibyggnader jämväl å s. k.
tvåfamiljsjordbruk, varjämte de kommer att tagas i anspråk för projektering
även av sådana företag, till vilka statligt ekonomiskt stöd icke sökes
eller kan påräknas. Skall de ökade uppgifterna avseende projektering av
ekonomibyggnader kunna fullgöras med i huvudsak samma personaluppsättning
som f. n., har styrelsen funnit det vara nödvändigt alt en viss omorganisation
av byggnadskonsulenternas verksamhet genomföres. Utgångspunkten
härvid har styrelsen ansett böra vara att alla lantbruksnämnder alltjämt
måste ha tillgång till byggnadsteknisk expertis i erforderlig omfattning
för sådana uppgifter, vilka år 1948 avsågs för byggnadskonsulenterna.
Styrelsen har räknat med att delta behov skall kunna fyllas av sammanlagt
20 konsulenter, av vilka då några avses skola vara verksamma i mer än ett
lantbruksnämndsområde. Dessa konsulenter bör även kunna medhinna enklare
projekteringsarbeten. För projektering av nybyggnader och även mera
omfattande ombyggnader anses deras arbetskraft däremot icke vara tillräcklig.
För sådan projektering har styrelsen därför funnit erforderligt att
vid tre lantbruksnämnder insätta en särskild byggnadskonsulent, vilken avses
betjäna ett distrikt bestående av flera nämndsområden. En förutsättning
för att eu sådan organisation skall kunna fungera är dock att det därjämte
insältes eu särskild arbetsgrupp för upprättande av standardhand
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
lingar (byggnads- och inredningsdetaljer samt beskrivningar in. in.). Numera
finnes icke någon organisation, som ägnar sig åt sådan verksamhet.
Den ifrågavarande arbetsgruppen bör anknytas till det byggnadskontor, som
föreslås skola inrättas i styrelsen. Det må emellertid framhållas att det i
och för sig icke finnes något hinder mot att arbetsgruppen i stället förlägges
till någon lantbruksnämnd. Från vissa synpunkter skulle en sådan anordning
tvärtom kunna vara förenad med fördelar. Enär den emellertid med
hänsyn till den då behövliga något större personalutrustningen skulle ställa
sig icke oväsentligt dyrare än vid en centra] placering, har stvrelsen stannat
för att förorda alt byggnadskontoret tills vidare får till uppgift att svara
för sådant standardiserings- och typiseringsarbete, som erfordras för byggnadskonsulenternas
proj ekteringsverksamhet.
Rörande de frågor av mera allmän natur, som enligt det av styrelsen framlagda
organisationsförslaget bör handläggas på överdirektörens kansli, vill
styrelsen framhålla följande.
Den snabba strukturförändringen inom jord- och skogsbruk har medfört
att det för den centrala ledningen av lantbruksnämndernas arbete blivit
ett- alltmer trängande behov av överblick över skeendet i landet som helhet
saväl som i de skilda regionerna. Kraven på ökad intensitet i den yttre
rationaliseringen i såväl jordbruk som skogsbruk och på strängare ekonomisk
inriktning av investeringsverksamheten leder till att styrelsen måste
ägna ökad uppmärksamhet åt avvägningen av resurserna mellan olika län,
verka för ökade insatser inom sådana områden där den yttre rationaliseringen
släpar efter samt tillse att investeringsverksamheten bedrives i överensstämmelse
med givna direktiv. Behovet av en överblick gör sig således gällande
såväl i den yttre rationaliseringen som i investeringsverksamheten. Förutom
från lantbruksnämnderna kan material härför erhållas från statistiska
centralbyrån och andra för insamling och bearbetning av statistik verksamma
organ. Även sammanställning och bearbetning av materialet kan i viss
utsträckning ske genom dylika institutioners försorg. Men styrelsen behöver
likväl tillgång till särskild personal för speciella undersökningar på grundval
av sålunda erhållet eller genom styrelsens egen försorg insamlat material.
Sadana undersökningar behövs som underlag ej blott för utredningar rörande
verksamheten och dess bedrivande utan även för saklig upplysning om
densamma. Styrelsen måste vidare kunna gå lantbruksnämnderna till handa
med rådgivning och biträde för uppläggning och genomförande av översiktliga
undersökningar, som nämnderna kan behöva som sakligt underlag
för inriktning av verksamheten inom vissa områden. Effektuerandet av de
beslut som fattats vid 1959 års riksdag torde göra behovet av sådana utredningar
alltmer framträdande. Framhållas må att de undersökningar, varom
här är fråga, ofta är av den art att de bör ske i samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna
eller i anslutning till dessa myndigheters egna utredningar
rörande befolknings- och arbetskraftsutvecklingen.
Den personal, som behövs på rationaliseringsavdelningen för ovan berörda
utredningsarbete, bör enligt styrelsens mening stå till överdirektörens direkta
förfogande, överdirektören bör även ha personal till sitt förfogande för
att kunna övertaga handläggningen av andra ärenden av allmän natur, som
icke lämpligen kan eller bör tilldelas befattningshavare på byråerna, avsedda
för skötseln av den löpande verksamheten, så i synnerhet om ärendet är
av principiell innebörd eller mera omfattande och kräver ingående undersökningar
eller utredningar.
Det är vidare av synnerlig vikt att vissa frågor, som sammanhänger med
information av befattningshavarna inom lantbruksorganisationen, ägnas
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
större uppmärksamhet än som hittills kunnat ske. Betydelsen härav ökar i
samma mån som kraven på intensifiering av verksamheten vid lantbruksnämnderna
skärpes. Frågan har en sådan permanent karaktär att den måste
beaktas vid en översyn av rationaliseringsavdelningens organisation. Det
torde åligga överdirektören att följa behovet på dessa områden. För denna
uppgift behöver han biträde av en kvalificerad befattningshavare, helst med
ingående kunskap om och erfarenhet av lantbruksnämndernas verksamhet
och god kännedom om deras personal.
Bland de hjälpmedel, som står till buds för styrelsen vid ledningen av
verksamheten vid lantbruksnämnderna, har ovan nämnts föreskrifter och
anvisningar, konferenser och överläggningar samt inspektion. Inspektionen
torde i största utsträckning få utövas genom de ansvariga befattningshavarna
på byråerna. En dylik inspektion skall givetvis avse tillsyn av att
verksamheten bedrives med rätt inriktning och i önskvärd omfattning. Den
måste av naturliga skäl koncentreras på fältarbetet med stor vikt på vägledning
och rådgivning i aktuella ärenden, som är mera svårbedömda. Däremot
kan den som regel icke avse granskning ur sakliga och formella synpunkter
av redan handlagda ärenden på grundval av material, som finnes
tillgängligt på nämndens kansli. En sådan granskning har under senare år
i viss utsträckning utövats genom befattningshavare å det till styrelsens
kameralbyrå knutna revisionskontoret och har visat sig vara synnerligen
värdefull. De vid granskningen gjorda iakttagelserna har sammanfattats i
rapporter, vilka föredragits för överdirektören. Granskningen har i en del
fall givit anledning till utfärdande av ny anvisning eller ändring i redan
utfärdad eller företagande av inspektion vid vederbörande nämnd av facktjänsteman.
Styrelsen har sedan länge ansett att en vidare utveckling av
detta system skulle vara av värde och har även i detta syfte övervägt om
icke revisionen borde inordnas såsom en fristående sektion direkt under
överdirektören för rationaliseringsavdelningen.
1956 års rationaliseringsutrednings förslag (SOU 1959: 22) i fråga om
specialrevisionen inom lantbruksstyrelsen har väsenlligen grundats på att
lantbruksnämndernas förvaltningsåtgärder enligt utredningens mening icke
är av sådan storleksordning eller av sådan särpräglad beskaffenhet att ett
bibehållande av denna revision kan anses motiverat. Låt vara att verksamheten
icke har sådan omfattning som de affärsdrivande verkens — den är
dock av betydande storleksordning, rikt differentierad och föga lämpad för
schablonmässig handläggning. Här må blott erinras om den omfattande bidrags-
och lånegivningen, det stora innehavet av fast egendom och härmed
förenade inköp, byten, försäljningar och andra förvaltningsåtgärder. Därtill
är verksamheten vid nämnderna decentraliserad så långt över huvud
låter sig göra, vilket snarare ökar än minskar behovet av löpande tillsyn av
åtgärderna genom personal, som är väl förtrogen med verksamheten och
dess syften. Gentemot utredningen måste styrelsen sålunda hävda att den
ansvariga centrala ledningen av och tillsynen över en verksamhet sådan
som lantbruksnämndernas rimligtvis även måsle omfatta fortlöpande
granskning ur sakliga och då särskilt ekonomiska synpunkter. Från styrelsens
synpunkt framstår en saklig granskning av verksamheten vid nämnderna,
bedriven efter sådana linjer, som följts av styrelsens rcvisionskontor
under senare år, även som helt oumbärlig för ledningen av verksamheten.
Skulle revisionskontoret överflyttas från styrelsen till det tilltänkta riksrevisionsverket
skulle detta medföra en förlust, vilken svårligen skulle kunna
ersättas. För upprättande av det härför erforderliga intima samarbetet mellan
olika befattningshavare i styrelsen och riksrevisionsverket skulle nämligen
förutsättningar icke kunna antagas komma att föreligga ens under
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
mycket gynnsamma förhållanden. Styrelsen föreslår därför att den sakliga
granskningen av verksamheten vid nämnderna kvarstannar inom styrelsen
och att denna granskning för att på bästa sätt kunna tjäna ledningen av
verksamheten förlägges till rationaliseringsavdelningen, inom vilken det för
ändamålet hör bildas en särskild sektion, som direkt underställes överdirektören.
Vad härefter angår den kamerala revisionen av verksamheten vid lantbruksnämnderna
föreligger icke samma starka skäl för densammas bibehållande
inom styrelsen som beträffande den sakliga. Å andra sidan finns
knappast heller några verkliga skäl, som talar för en överflyttning av denna
verksamhet till riksrevisionsverket eller, om detta icke skulle inrättas, riksräkenskapsverket.
Den kostnadsbesparing, som skulle vinnas genom en
sådan överflyttning, skulle därtill — som framgår av det följande — bli helt
obetydlig eller ingen alls. Den på räkenskapsbanden grundade kamerala
lör- och eltergranskningen har å styrelsens revisionskontor målmedvetet
eller hand nedbringats så alt den numera omfattar endast ca 45 resp. 35
procent av full granskning. Det härför erforderliga arbetet beräknas årligen
taga en befattningshavare i anspråk under elva resp. fyra månader. Om föroch
eftergranskningen i enlighet med rationaliseringsutredningens rekommendation
nedbringas till 15—20 procent — varemot från styrelsens sida
intet synes vara att invända — torde tidsåtgången, om arbetet stannar inom
styrelsen, kunna minskas till fyra resp. två månader. Med hänsyn till statsverkets
intresse av att spara personal torde således några större fördelar icke
stå att vinna genom överflyttning av den kamerala revisionen till annat verk.
Den kamerala revisionen inom styrelsen är emellertid förbunden med jämförelsevis
omfattande rådgivningsverksamhet i kamerala frågor, vilken
allmänt vitsordas vara av stort värde för befattningshavarna vid nämnderna.
Ett verk sådant som det tilltänkta riksrevisionsverket med hela statsförvaltningen
som arbetsfält skulle av praktiska skäl icke kunna ägna sig
åt dylik rådgivning med samma omsorg som i styrelsen placerade revisorer
med en klart begränsad uppgift kan göra. Skulle den kamerala revisionen
överflyttas till riksrevisionsverket torde den rådgivning, varom här är
fråga, få förmedlas genom andra befattningshavare i styrelsen. Styrelsen
vill i detta sammanhang även framhålla, att styrelsen icke förmärkt några
olägenheter av att behöva fungera som domstol i anmärkningsmål. Styrelsen
finner på grund av vad anförts övervägande skäl tala för att jämväl
den kamerala revisionen av verksamheten vid nämnderna kvarstannar inom
styrelsen. Hur detta skall ordnas rent praktiskt torde få övervägas i annat
sammanhang. Den personal som skall omhänderha den kamerala revisionen
hör dock alltjämt vara knuten till kameralbyrån, varvid det torde kunna
uppdragas åt särskild befattningshavare på denna byrå eller åt en av de
revisorer, som föreslås skola överflyttas till rationaliseringsavdelningen, att
vara föredragande i anmärkningsmål.
Revisionskontorets nuvarande personal omfattar sex heltidsarbetande och
en deltidsarbetande tjänsteman. Enligt det förslag som här framlagts till
revisionsverksamhetens ordnande skulle åtgå fyra befattningshavare, nämligen
på överdirektörens kansli en förste revisor i Ao 23, en förste revisor i
Ao 21 och en kontorist i Ae 9 samt å kameralbyrån del i en kontorsskrivare
och —- förslagsvis — ett kanslibiträde, motsvarande sammanlagt ett halvt
arbetsår. Härvid är att märka att den för överdirektörens kansli avsedda personalen
är avsedd jämväl för uppgifter, som måste tillhöra ledningen av lantbruksnämndernas
verksamhet och därmed rationaliseringsavdelningen alldeles
oavsett om styrelsens specialrevision indrages och överflyttas till annat
verk eller ej. Som jämförelse må förtjäna påpekas, att 1956 års rationalise
-
Kungl. Maj:ts pri position nr 96 år 1960
13
ringsutredning beräknat den personalstyrka, som inom riksrevisionsverket
skulle erfordras enbart för revision av arbetsmarknadsstyrelsens och lantbruksstyrelsens
specialrevisioners »sandade räkenskapsmaterial», till sju befattningshavare,
nämligen en förste revisor, fyra revisorer, ett kanslibiträde
och ett kontor sbiträde.
Styrelsen övergår härefter till att behandla frågan om behovet av personal
inom rationaliseringsavdelningen enligt den föreslagna organisationsplanen
(se s. 14). Fördelningen av personalen å de båda byråerna, rationaliseringsbyrån
resp. investeringsbyrån, samt å överdirektörens kansli framgår
av sammanställningen ås. 15.
Inom rationaliseringsbyrån skall enligt styrelsens förslag den centrala uppgiften
bli att handlägga ärenden angående individualplanering och aktiv inköps-
och bytesverksamhet samt viktigare ärenden rörande statligt stöd till genomförande
av yttre rationalisering. Dessa ärenden bör handläggas av byråchefen,
vilken härför beräknas behöva biträde av två kvalificerade medhjälpare
— varav en lantbrukskonsulent — med erfarenhet av lantbruksnämndernas
verksamhet inom dessa områden. Byråchefen måste även själv
förutsättas vara en i denna verksamhet väl orienterad befattningshavare
samt väl förtrogen med jordlagstiftningen och formerna för överlåtelse av
fast egendom. Han bör därtill äga goda förutsättningar att medverka i förhandlingar.
I enlighet med 1959 års riksdagsbeslut har till rationaliseringsbyrån knutits
en sektion för handläggning av skogsärenden.
I övrigt har arbetet inom byrån avsetts skola uppdelas på två grenar, den
ena för handläggning av ärenden rörande bidrag och lånegaranti till yttre rationalisering,
vanhävdsärenden in. in., den andra för jordförvärvs- och bolagsförbudsärenden
samt övriga ärenden av jordpolitisk natur. Arbetet inom
dessa grenar kommer väsentligen att bestå i handläggning av besvärs-, underställnings-
eller remissvägen till styrelsen inkomna ärenden på dessa områden,
i samband härmed erforderliga inspektioner, besiktningar och utredningar
samt upprättande av förslag till anvisningar och meddelande av råd
och upplysningar. De befattningshavare, som skall förestå dessa grenar av
verksamheten, föreslås, med hänsyn till den jämförelsevis självständiga
ställning de bör intaga, vara placerade i byrådirektörsgraden. Bägge bör vara
väl förtrogna med verksamheten vid nämnderna. Den ene bör vara jordbruksekonom
med praktisk blick för jordbruksdriften och specialist på rationaliseringskungörelsen
i vad avser den yttre rationaliseringen. Den andre
bör vara väl hemma i fastighetsteknik och fastighetsekonomi. För skötseln
av ärenden inom dessa verksamhetsgrenar erfordras härutöver biträde av
två kvalificerade befattningshavare med praktisk erfarenhet av fältarbetet.
En av dessa bör vara lantbrukskonsulent.
De ärenden som skall tillhöra rationaliseringsbyrån har ett starkt juridiskt
inslag. För biträde med handläggning av juridiska frågor behövs därför en
kvalificerad jurist i byrådirektörs ställning. Denne befattningshavare skall
därjämte kunna anförtros att handha handläggningen av frågor rörande
nämndernas fastighetsförvaltning i samråd med övriga fackmän inom by
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
Rationaliseringsavdelningens organisation och personaluppsättning
enligt styrelsens förslag
Rationaliseringsbyrån
Skogsärenden
©---©-
Individualplanering; aktiv inköps- och bytes
verksamhet; viktigare frågor rörande statligt
stöd, m. m.
©■
-®—®-
Bidrag och lånegaranti till yttre rationalisering;
vanhävdsärenden, m. m.
-®—
—CD-©-
och bolagsförbuds- samt
av jordpolitisk natur
Överdirek törens kansli -
Jordförvärvsövriga
ärenden
-®—
Juridiska ärenden, fastighetsförvaltning,
m. m.
-©-
Utbildning, rekrytering, information, organisation av upplysningsverksamheten,
m. m.
-®-
Uppsamling och bearbetning av statistik
för speciella undersökningar rörande verksamheten
vid lantbruksnämnderna
-®-
Utredningar av administrativ natur, m. m.
--©-©-
-®-®-
Andra utredningar av mera allmän innebörd
©.
....................................................
Ekonomisk granskning av lantbruksnämndernas
verksamhet, m. m.
--©-®-
Invesleringsbyrån
Juridiska ärenden, fjäll- och lapplägenheter, skördeskadehjälp, arealbidrag,
m. m.
-©-
Ekonomisk rådgivning, kalkylverksamheten,
bidrag och lånegaranti till inre rationalisering,
jordbruksegnahems- och driftslån,
bostadsremisser, m. m.
©-®-®-
Teknisk bedömning och vägledning avseende
dikning, vägbyggnad, markvård, vattenvård,
m. m.
---©—
®-
Byggnadskontor
Byggnadsrådgivning, avseende även driftens organisation;
standardisering, byggnadskonstruktion,
planlösning, byggnadskostnader, byggnadsmaterial,
m. m.
—©-©-©-©-©-
-®-©-
Bp 4
B 1
A 26
A 24 A 23 A 21 A 19 A 10
A 9
A 7 A 5—1
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
15
Lantbruksstyrelsens förslag: Befintliga eller
nyinrättade tjänster
1 överdirektör Bp 4
Rationaliseringsbyrån
1 byråchef Bo 1
1 jägmästare Be 1
1 byrådirektör Ao 24
1 byrådirektör Ae 24
1 byrådirektör Ae 24
2 jägmästare Ae 23
2 lantbrukskonsulenter Ae 23
2 byråagronomer Ae 21
1 kansliskrivare Ao 10
1 kontorist Ae 9
2 kontorsbiträden Ao 5
1 kontorsbiträde Af 1—-Ae 5
Investeringsbyrån
1 byråchef Bo 1
1 chef för centralt byggnadskontor Bo 1
1 lantbruksingenjör Bo 1
1 civilingenjör Ae 26
1 byrådirektör Ao 24
1 byrådirektör Ae 24
1 civilingenjör el. arkitekt Ae 24
1 lantbrukskonsulent Ae 23
1 byråagronom Ae 21
1 byggnadskonsulent Ae 21
1 byggnadskonsulent Ae 21
1 byråingenjör Ao 19
2 byråingenjörer Ae 19
1 kontorist Ae 9
1 kanslibiträde Ao 7
1 ritbiträde Af 3—Ae 7
1 kontorsbiträde Ao 5
2 kontorsbiträden Af 1—Ae 5
Överdirektörens kansli
1 byrådirektör Ae 24
1 förste aktuarie Ao 23
1 förste revisor Ao 23
1 förste byråagronom el. förste byråsekreterare
Ae 23
1 förste revisor Ao 21
1 förste byråsekreterare Ae 21
1 kontorist Ao 9
1 kontorist Ae 9
1 kanslibiträde Ae 7
2 kontorsbiträden Af 1—Ae 5
1 kontorsbiträde Af 1—Ae 5
Arvodesavlönad expertis
Befintliga tjänster, vilka indrages eller föres
å övergångsstat
Indrages:
1 byråchef Bo 1 (lön ej beräknad 1959/60)
4 lantbruksassistenter Af 15—Ae 19
1 ingenjör Ae 15
1 tekniker Ae 12
1 kanslibiträde Ae 7
övergångsstat
1 byråingenjör Ao 19 (innehavaren tjänstledig)
1
förste byråingenjör Ao 23
Tjänstens placering i organisationen enligt
nuvarande ordning m. m.
Rationaliseringsavdelningen
Planläggningsbyrån
»
Ny
Planläggningsbyrån
» Nu i lgr. Ae 21
Nya
Planläggningsbyrån
»
>
Jordförbättringsbyrån
Byggnadsbyrån
Jordförbättringsbyrån. Nu i lgr. Ao 25
Byggnadsbyrån. Nu f. byråing. i Ae 23
Sociala byrån. Nu i Ao 23 å övergångsstat
J ordförbättringsbyrån
Byggnadsbyrån. Nu f. byråing. i Ao 23
Överflyttas från lantbruksnämnderna
Ny
Byggnadsbyrån
Överflyttas från lantbruksnämnderna
Byggnadsbyrån
Jordförbättringsbyrån resp. byggnadsbyrån
J ordförbättringsbyrån
Byggnadsbyrån
Planläggningsbyrån
Jordförbättringsbyrån
Sociala byrån resp. planläggningsbyrån
Jordförbättringsbyrån. Nu f. byråsekr. i
Ae 23
Planläggningsbyrån
Kameralbyrån
Ny
Kameralbyrån
Byggnadsbyrån. Nu amanuens i Af 13—Ae 19
Rationaliseringsavdelningen. Nu kanslibitr.
i Ao 7
Kameralbyrån
Sociala byrån
Planläggningsbyrån resp. byggnadsbyrån
Ny
Ny
Sociala byrån
Planläggningsbyrån
Byggnadsbyrån
Planläggningsbyrån
Jordförbättringsbyrån
Byggnadsbyrån
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
rån. Vidare bör det bl. a. uppdragas åt honom att följa praxis rörande tilllämpningen
av jordförvärvs- och bolagsförbudslagsliftningen samt föra erforderliga
anteckningar härom.
De centrala uppgifterna inom investeringsbyrån kommer att vara knutna
till den ekonomiska rådgivningen och kalkylverksamheten. Styrelsen har
därför ansett naturligt att handläggningen av ärenden angående bidrag och
lånegaranti för inre rationalisering samt rörande den sociala jordbruksegnahemsverksamheten
även skall ankomma på denna byrå. Byråchefen bör vara
väl förtrogen med ekonomisk planering av jordbruksföretag, särskilt i vad
avser investeringsfrågor och därmed sammanhängande frågor om omställning
av jordbruksdriften. Han bör vid sin sida ha en befattningshavare i byrådirektörs
ställning (Ae 24) med särskild sakkunskap om kalkylverksamhet
och ekonomisk bedömning av investeringar i jordbruket. För biträde åt byråchefen
och byrådirektören i skötseln av byråns centrala uppgifter beräknas
två kvalificerade befattningshavare med agronomutbildning vara erforderliga,
den ene av dessa bör vara lantbrukskonsulent och avses även för vissa uppgifter
å byggnadskontoret sammanhängande med byggnadsrådgivningen, särskilt
med avseende på driftens organisation. För tillgodoseende av avdelningens
behov av sakkunskap för teknisk bedömning och vägledning i frågor
avseende dikning, vägbyggnad, markvård och vattenvård m. m. bör inom
byrån placeras en lantbruksingenjör, vilken bör vara placerad lägst i den
lönegrad, till vilken övriga ordinarie lantbruksingenjörer i annat sammanhag
föreslås bli uppflyttade eller Bo 1. Som biträde åt lantbruksingenjören
beräknas två byråingenjörer vara erforderliga.
I samband med inrättande av investeringsbyrån i enlighet med här framlagt
förslag uppkommer en särskild övergångsfråga rörande nuvarande chefens
för jordförbättringsbyrån ställning inom verket. Inrättas den föreslagna
lanibruksingenjörstjänsten i lönegrad Bo 1 synes styrelsen lämpligt att han
överföres till denna tjänst. Skulle lantbruksingenjörstjänsterna däremot komma
att placeras i en lägre lönegrad torde vara lämpligast att chefstjänsten
å investeringsbyrån övergångsvis får uppehållas av honom, varvid det behov
av sakkunskap på det ekonomiska området, som eljest skulle ha tillgodosetts
å byråchefstjänsten, i stället får fyllas genom tillfällig anställning av en
extra befattningshavare med denna kompetens. I bägge fallen torde den föreslagna
lantbruk singenjör stjänsten, förutsatt att den placeras i högre lönegrad
än som nu gäller för ordinarie lantbruksingenjör, tills vidare böra hållas
obesatt.
På det till investeringsbyrån knutna byggnadskontoret bör enligt styrelsen
ankomma att svara för de uppgifter, som sammanhänger med ledningen av
byggnadskonsulenternas arbete. En viktig uppgift blir härvid att bistå konsulenterna
vid mera krävande arbetsuppgifter rörande konstruktioner, planlösning,
material och kostnadsjämförelse m. m. samt svara för den standardisering,
som är en nödvändig förutsättning för att byggnadskonsulenterna
i vidgad omfattning skall kunna åtaga sig att utföra grundprojektering.
Byggnadskontoret måste även tillhandahålla byggnadskonsulenterna material
för rådgivningsverksamheten samt svara för erforderligt samarbete med
andra myndigheter och institutioner, som är verksamma på hithörande om
-
17
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
råden, särskilt statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader. Kontoret
bör vidare bl. a. avge utlåtanden till styrelsen i frågor av husbyggnadsteknisk
natur samt i mån av tid kunna anlitas av styrelsen för granskning och kontroll
av byggnadshandlingar och kostnadsberäkningar för byggnader, lantbruksundervisningsanstalter,
lagerhus m. in.
För ledning av arbetet inom kontoret erfordras en husbyggnadsteknisk
expert, vilken föreslås placerad i lönegrad Bo 1. Kontorets kärna bör i övrigt
bestå av en civilingenjör (Ae 26) för konstruktionsarbete, byggnadstekniska
utredningar in. in., en civilingenjör eller arkitekt (Ae 24) för planlösningsfrågor
och omedelbar ledning av standardiseringsarbetet samt en ingenjör
(Ao 19) för kvalificerat ritningsarbete, arbets- och materialbeskrivningar
m. m. Därjämte måste kontoret ha tillgång till sådan arbetskraft som
byggnadskonsulenterna representerar. Styrelsen räknar med att — i varje
fall på längre sikt — tre byggnadskonsulenter bör avses för arbete inom byggnadskontoret.
En av dem bör helt avses för uppgifter sammanhängande med
standardisering av byggnadsdetaljer. Av de övriga, vilka jämväl i viss utsträckning
bör kunna utnyttjas för dylikt arbete, bör en avses som biträde åt
byråchefen, särskilt i vad avser upprätthållandet av den för byggnadskonsulenternas
rådgivnings- och projekteringsverksamhet nödvändiga kontakten
mellan kontoret och lantbruksnämnderna. Den andre beräknas i huvudsak
erforderlig som biträde åt befattningshavare i lönegrad Ae 26.
De tre byggnadskonsulenterna skall ej vara fast knutna till kontoret. Genom
tjänsternas anknytning till kontoret på sätt som föreslagits blir det
enligt styrelsen möjligt att åstadkomma ett i hög grad önskvärt utbyte av
tjänstemän mellan kontoret och nämnderna och därmed även möjligt att
på bättre sätt än hittills kunnat ske tillgodogöra sig erfarenheter från fältet.
En placering av ett mindre antal byggnadskonsulenter centralt i styrelsen
motiveras även av behovet av tillgång till personal, som kan sättas
in som vikarie åt byggnadskonsulent vid lantbruksnämnd vid längre ledighet
eller som tillfällig förstärkning vid anhopning av göromål. Möjlighet
härtill föreligger inte inom nuvarande organisation. Tills vidare räknar
styrelsen med att högst två byggnadskonsulenter skall kunna tjänstgöra i
styrelsen.
Chefen för nuvarande byggnadsbyrån bör enligt styrelsen överflyttas till
tjänsten som chef för byggnadskontoret. Tjänsten som ingenjör eller arkitekt
i Ae 24 bör inte besättas så länge den nuvarande tjänsten som förste
byråingenjör i Ao 23 uppehälles. Sistnämnda tjänst bör föras på övergångsstat.
Styrelsen framhåller slutligen, att det enligt styrelsens mening bör
övervägas om inte för de tre tjänsterna som chef för kontoret i Bo 1 resp.
civilingenjör i Ae 26 och civilingenjör eller arkitekt i Ae 24 någon form av
kontraktsanställning borde prövas i stället för anställning å löneplan. Styrelsen
förmenar att besättandet av tjänsterna därigenom skulle kunna väsentligt
underlättas.
För överdirektörens kansli bör enligt styrelsen till en början beräknas
eu byrådirektör (Ae 24) och en byråsekreterare (Ae 21) för utredningar
2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 96
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
av administrativ natur och liknande. För speciella, på statistiskt underlag
grundade undersökningar rörande verksamheten vid lantbruksnämnderna
bör avses en förste aktuarie (Ao 23). Vidare bör medel finnas för anställande
av högt kvalificerad arbetskraft för utredningar av allmän innebörd.
De utredningar, varom här blir fråga, kommer att vara av skiftande karaktär
och ställa krav på i viss mån växlande kompetens. För uppgiften
bör därför icke inrättas någon särskild tjänst. I stället bör möjlighet finnas
att bestämma anställningsvillkoren från fall till fall med hänsyn till
uppdragets beskaffenhet och vederbörandes kompetens. Det för ändamålet
erforderliga beloppet bör beräknas såsom motsvarande lön i högst löneklass
A 26 eller till ca 30 000 kr. För uppgifter sammanhängande med utbildning,
rekrytering och information av lantbruksnämndernas tjänstemän
samt biträde med skötseln av vissa uppgifter rörande upplysningsverksamheten
bör avses en befattningshavare (Ae 23), som bör vara någorlunda
väl förtrogen med verksamheten vid nämnderna. Uppgiften att under överdirektörens
ledning svara för ekonomisk granskning av verksamheten vid
nämnderna beräknas kräva att två revisorer (Ao 23 och Ao 21) överflyttas
från revisionskontoret till överdirektörens kansli.
Vad härefter angår rationaliseringsavdelningens biträdespersonal upptar
styrelsens förslag till en början en kansliskrivare (Ao 10), avsedd för
rationaliseringsbyrån. Befattningshavaren skall tjänstgöra som sekreterare
åt byråchefen och skall därjämte kunna anförtros att relativt självständigt
sköta vissa rutinmässiga arbetsuppgifter (byråstatistik m. in.), som
eljest finge åläggas personal med akademisk utbildning. Av de föreslagna
fyra kontoristerna (A 9) avses en vara sekreterare åt överdirektören, en
motsvara den ritkunniga kontorist, som enligt propositionen 1959: 148, s.
249 ansetts böra ingå i den skogliga sektion, som anknutits till rationaliseringsbyrån,
och en placeras på investeringsbyrån med uppgifter i huvudsak
liknande dem som föreslagits skola ankomma på kansliskrivaren å rationaliseringsbyrån.
Den fjärde kontoristen avses som biträde åt revisorerna
för utförande av förberedande undersökningar m. in. Kanslibiträdet på
överdirektörens kansli avses bl. a. för en centraliserad diarieföring av avdelningens
ärenden. Av de två kanslibiträdena på investeringsbyrån beräknas
det ena helt erfordras för ritningsarbete; det andra torde även det
böra vara ritkunnigt men torde också behöva utnyttjas för mera kvalificerade
räkneuppgifter och andra liknande göromål. Kontors-, skriv- och räknebiträdespersonalen
i övrigt, omfattande sammanlagt nio befattningshavare,
har beräknats gemensamt för hela avdelningen. För anställande av tillfällig
biträdeshjälp, bestridande av vikariatsersättningar åt icke-ordinarie
personal samt övertidsersättningar torde för rationaliseringsavdelningen
böra beräknas ett belopp av samma storlek som det av styrelsen för innevarande
budgetår beräknade eller i runt tal 10 000 kr.
Avlöningskostnaderna för rationaliseringsavdelningens personal beräknas
enligt styrelsens förslag uppgå till sammanlagt 995 665 kr. Detta innebär
en ökning med 145 662 kr. i förhållande till de samlade avlöningskost
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
naderna för den personal, som enligt styrelsens beräkningar kan avses för
avdelningen inom nuvarande anslagsram. Av denna ökning hänför sig
emellertid ett belopp av 60 336 kr. till de tre tjänstemän — en förste revisor
i Ao 23, en förste revisor i Ao 21 och en kontorist i Ae 9 — vilka föreslås skola
överflyttas till avdelningen från kameralbyrån. Vidare motsvaras lönekostnaderna
för en av de tre lantbrukskonsulenttjänsterna och en av de två
byggnadskonsulenttjänsterna, tillhopa 41 604 kr., av en kostnadsminskning
på lantbruksnämndernas avlöningsanslag. Hänsyn bör därjämte enligt styrelsen
bl. a. tagas till att styrelsens förslag om inrättande av en förste byråinspektörstjänst
i Ae 23 å undervisningsbyrån utan yrkande om anslagshöjning
kunnat möjliggöras endast genom att den nuvarande av styrelsen
för samma ändamål inrättade extra tjänsten avlönas med medel, vilka eljest
enligt gällande personalplan är avsedda för avlöning åt icke-ordinarie personal
å rationaliseringsavdelningen.
Avslutningsvis anför styrelsen följande beträffande möjligheterna till ytterligare
omorganisation inom styrelsen, berörande framförallt kansli- och
kameralbyråerna.
Styrelsen har i annat sammanhang framhållit att frågan om möjligheterna
att sammanslå kameralbyrån och kanslibyrån borde tagas upp i samband
med eller i anslutning till en översyn av rationaliseringsavdelningens
organisation. Genomföres styrelsens förslag i avseende å revisionen av
verksamheten vid lantbruksnämnderna medför det att det nuvarande till
kameralbyrån knutna revisionskontoret kan indragas. En sammanslagning
av kameral- och kanslibyråerna till en enda administrativ byrå bör då enligt
styrelsens mening kunna genomföras utan någon större svårighet. Styrelsen
är dock icke beredd att nu framlägga förslag härom. Bl. a. är det för
beräkning av personalbehovet å den sammanslagna byrån nödvändigt att
göra en tämligen ingående undersökning av vilka arbetsuppgifter, som bör
ankomma på en sådan administrativ byrå inom styrelsen. Trots att vissa
uppgifter av kameral natur efter hand överflyttas från fackbyråerna - särskilt
undervisningsbyrån och lantbruksbyrån — kan icke uteslutas att på
dessa byråer alltjämt finnes uppgifter som bättre lämpar sig för handläggning
å en administrativ byrå. Likaså påverkas beräkningen av personalbehovet
av i vilken mån det kan visa sig möjligt att förenkla de arbetsmetoder
som nu tillämpas särskilt i det kamerala arbetet. En undersökning rörande
dessa förhållanden har igångsatts. Den kommer att bedrivas parallellt
med en motsvarande undersökning beträffande de kamerala och administrativa
göromålen vid nämnderna och skall även uppmärksamma frågan
om en lämplig fördelning av särskilt de kamerala göromålen mellan
styrelsen och nämnderna. Förhållandet mellan styrelsen och nämnderna utinärkes
i detta liksom i andra avseenden av en långt gående decentralisering.
Det kan enligt styrelsens mening icke utan vidare tagas för givet att
ett sådant system på det kamerala området medför mindre administrationskostnader
än ett mindre decentraliserat. En särskild anledning till att icke
nu forcera fram ett förslag rörande de kamerala ärendenas skötsel inom
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
lantbruksorganisationen är även att statsmakternas beslut i den av 1958
års besparingsutredning väckta frågan om gemensam kameral organisation
för lantbruksnämnderna, hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna
torde böra avvaktas innan sådant förslag framlägges. Därest Kungl.
Maj :t icke annorlunda bestämmer avser styrelsen att emellertid bedriva undersökningen
i sådan takt att därpå grundat förslag skall kunna framläggas
i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1961/62. I avvaktan
härpå har styrelsen icke ansett sig böra föreslå någon förändring av personaluppsättningen
å de berörda byråerna. De revisionskontoret tillhörande
befattningshavarna, vilka icke överflyttas till rationaliseringsavdelningen,
föreslås salunda fr. o. m. budgetåret 1960/61 tills vidare skola vara placerade
på kamrerarkontoret eller tagas i anspråk för andra lämpliga uppgifter inom
styrelsen.
2. Remissyttranden i fråga om ändring av lantbruksstyrelsens organisation
över lantbruksstyrelsens förslag till omorganisation av styrelsens rationaliseringsavdelning
har yttrande avgivits av statskontoret, statens organisationsnämnd,
statens sakrevision samt lantbruksdirektörernas förening. Av
yttrandena torde följande få återgivas.
Statens organisationsnämnd biträder lantbruksstyrelsens förslag om indelning
av rationaliseringsavdelningen i två byråer, rationaliseringsbvrån och
investeringsbyrån, samt ett kansli under chefen för avdelningen. Organisationsförslaget
synes nämnden lämpligt bl. a. på grund av den nära överensstämmelsen
med lantbruksnämndernas indelning.
Beträffande den föreslagna personalens numerär anser sig nämnden icke
kunna uttala sig utan närmare undersökningar. Nämnden anser dock, att
personalförstärkning bör anstå tills organisation och arbetsuppgifter prövats
vid en mera omfattande översyn av den statliga administrationen på
jordbrukets och skogsbrukets område.
I fråga om lantbruksstyrelsens förslag om att revisionsverksamheten skall
bibehållas vid verket och icke, såsom 1956 års rationaliseringsutredning föreslår,
överföras till ett centralt revisionsverk, hänvisar nämnden till att den
i sitt yttrande över rationaliseringsutredningens betänkande i denna fråga
icke anfört någon erinran mot utredningens förslag. Även om detta förslag
medför visa nackdelar, som lantbruksstyrelsen framhåller, finner organisationsnämnden
att övervägande skäl talar för utredningens förslag.
Statens sakrevision uttalar alt förslaget till omorganisation av rationaliseringsavdelningen
i princip överensstämmer med vad som förordats av riksdagens
revisorer i deras år 1958 avgivna berättelse (s. 261) samt vad chefen
för jordbruksdepartementet framhållit vid anmälan av proposition 1959: 148
angående statligt stöd till jordbrukets rationalisering m. m. (s. 246). Det av
1959 års riksdag fattade beslutet om intensifiering av rationaliseringsverksamheten
inom jordbruket innebär, påpekar ämbetsverket, en delvis ändrad
målsättning, vilken får förutsättas komma att inverka på arbetsuppgifterna för
lantbruksstyrelsens rationaliseringsavdelning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
21
Sakrevisionen har i och för sig icke något att erinra mot den föreslagna
omorganisationen av nämnda avdelning men vill dock starkt ifrågasätta, om
det från organisatorisk synpunkt kan anses välbetänkt och påkallat att på
en och samma byrå inom avdelningen placera flera befattningshavare i byråchefs
lönegrad. Vad gäller rationaliseringsbyrån erinrar dock sakrevisionen
om att chefen för jordbruksdepartementet uttalat, att den fr. o. m. den
1 juli 1959 inrättade skogliga sektionen — under ledning av en jägmästare
i Be 1 — bör inordnas i den byrå, som handhar ärenden rörande yttre rationalisering
(prop. 1959: 148 s. 249). Inom investeringsbyrån skall enligt
lantbruksstyrelsens förslag finnas tre befattningshavare i Bo 1.
Den nuvarande byggnadsbyrån avses skola ingå i investeringsbyrån såsom
ett byggnadskontor med viss biträdespersonal gemensam med nämnda
byrå. I övrigt skall byggnadskontoret intaga en i huvudsak självständig ställning.
Enligt sakrevisionens mening är den föreslagna organisationen i denna
del oklar. Byggnadskontoret torde enligt revisionen i organisatoriskt hänseende
böra antingen redovisas såsom lydande direkt under överdirektören
eller ock vara fastare knutet till investeringsbyrån än som framgår av styrelsens
förslag.
Det skulle enligt sakrevisionens mening ha varit värdefullt, därest frågan
om en sammanslagning av kameral- och kanslibyråerna inom lantbruksstyrelsen
tagits upp i samband med den nu verkställda översynen av rationaliseringsavdelningens
organisation. Bevisionen framhåller i förevarande sammanhang
angelägenheten av att den av lantbruksstyrelsen påbörjade utredningen
av möjligheterna att föra samman nämnda byråer bedrives i sådan
takt, att styrelsen kan lägga fram förslag i frågan i samband med sina anslagsäskanden
för budgetåret 1961/62.
Med hänsyn till ovissheten om i vilken grad rationaliseringsverksamheten
enligt 1959 års nya riktlinjer i ämnet kommer att belasta rationaliseringsavdelningen
finner sakrevisionen att den organisation, som föreslås för avdelningen,
oaktat den innebär endast obetydliga personalinskränkningar, bör
godtagas att gälla försöksvis under några år och därefter omprövas med beaktande
av vunna erfarenheter.
Statskontoret, som även tagit del av statens sakrevisions utlåtande i förevarande
ärende, anmäler inledningsvis att statskontoret delar den uppfattning,
som däri kommit till uttryck. Härutöver anför statskontoret följande.
Som en följd av den vid årets riksdag beslutande omläggningen av rationaliseringsverksamheten
på jordbrukets område har lantbruksstyrelsen
föreslagit en genomgripande omorganisation, som berör såväl styrelsen själv,
enkannerligen dess rationaliseringsavdelning, som lantbruksnämnderna.
Från att f. n. vara organiserad på fyra byråer skulle nyssnämnda avdelning
inom styrelsen enligt förslaget i fortsiitlningen vara organiserad på
tre enheter. Med den ur beslutandesynpunkt något oklara ställning byggnadskontoret
skulle få, synes en sådan ändring dock närmast inskränka sig
till en reform på papperet. På investeringsbyrån, till vilken byggnadskontoret
förväntas bli knutet, förordar styrelsen, vilket även påtalats i sakrevisionens
utlåtande, upptagande av ej mindre än tre tjänster i lönegrad Bo 1.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
En sådan ordning skulle strida mot hittills tillämpade allmänna grunder för
byråorganisation inom statsförvaltningen och kan, då tillräckligt vägande
skäl ej synes ha anförts för en undantagsställning, icke tillstyrkas av statskontoret.
För de två tjänster, vars innehavare avses skola svara för de lantbrukstekniska
resp. byggnadstekniska uppgifterna, förordar statskontoret
placering i lönegrad A 26 i stället för som styrelsen föreslagit i lönegrad
Bo 1. Skulle i samband med omorganisationen svårigheter uppstå med
placeringen av vissa högre befattningshavare inom lantbruksstyrelsen, torde
övergångssystemet kunna tillgripas.
Statskontoret vill vidare understryka angelägenheten av att frågan om
sammanslagning av kameral- och kanslibyråerna snarast prövas. I detta sammanhang
anser sig ämbetsverket också böra erinra om att det i sitt utlåtande
den 19 september 1959 över 1956 års rationaliseringsutrednings betänkande
angående den statliga centrala rationaliserings- och revisionsverksamhetens
organisation uttalat sig för en överföring av lantbruksstyrelsens speciella
revisionsenhet till ett i betänkandet föreslaget riksrevisionsverk. Statskontoret
kan sålunda icke stödja styrelsens förordande av ett kvarliggande
hos styrelsen av den verksamhet, varom nu är fråga.
Förutom av vad här tidigare sagts rörande investeringsbyråns personalbesättning,
anför statskontoret följande beträffande denna byrå och överdirektörens
kansli.
Med en placering av byggnadskontorets främsta befattning i lönegrad A 26
bör följa, att tjänsten avseende konstruktionsarbete, byggnadstekniska utredningar
m. m., som av styrelsen upptagits i lönegrad Ae 26, placeras i lönegrad
A 24. Med prövning av kontraktsanställning för de högre befattningshavarna
på byrån torde i vart fall tills vidare böra anstå.
överdirektörens kansli synes, om styrelsens förslag följes, få en alltför
stor omfattning. Inrättande vid kansliet av en befattning i lönegrad Ae 23,
som föreslagits för fullgörande av uppgifter sammanhängande med utbildning,
rekrytering och information av lantbruksnämndernas tjänstemän och
för skötsel av vissa andra uppgifter rörande upplysningsverksamheten, bör
enligt statskontorets uppfattning icke ifrågakomma. Utbildnings- och upplysningsverksamheten
och därtill hörande uppgifter bör det ankomma å undervisningsbyrån
att handhava. Av det föregående framgår vidare, att statskontoret
icke räknar med att den speciella revisionsverksamheten skall kvarligga
å lantbruksstyrelsen. En decimering av kansliets personalstat skulle
följaktligen uppstå, om de med sistnämnda verksamhet förknippade göromålen
överflyttades på annat organ. Överhuvud förefaller det statskontoret
som om biträdespersonalen på kansliet tilltagits väl rikligt i förslaget.
Någon kansliskrivarbefattning lärer med den arbetsbeskrivning, som lämnats
av styrelsen, icke böra inrättas.
Lantbruksdirektörernas förening uttalar vad gäller rationaliseringsavdelningens
organisation bl. a. följande.
Till de två byråerna, rationaliseringsbyrån och investeringsbyrån, har i
huvudsak hänförts ärenden, som kan handläggas med känd metodik och till
kansliet har bl. a. hänförts uppgifter, som till en del måste lösas efter nya linjer.
Det synes i princip riktigt att tillskapa fasta arbetsenheter, byråer, för
ärenden av känd omfattning och art och att förlägga nya och delvis svårana
-
23
Kungi. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
lyserade frågor till en öppen arbetsenhet, vars personaluppsättning och omfång
kan varieras efter uppkommande behov. Föreningen har ingen erinran
mot en sådan uppdelning.
Beträffande vissa detaljer i förslaget anför föreningen följande.
Den sociala lånegivningen har hänförts till investeringsbyrån. I lantbruksnämndernas
verksamhet råder som regel ett närmare samband mellan jordbruksegnahemsverksamheten
och den yttre rationaliseringen än mellan denna
och den inre rationaliseringen. Detta förhållande talar närmast för att
den centrala ledningen av den sociala lånegivningen bör handhas av rationaliseringsbyrån
och ej av investeringsbyrån.
Frågan om jordbrukets ekonomibyggnader är mycket betydelsefull. Det är
väsentligt, att byggnadskonsulenterna vid lantbruksnämnderna fortlöpande
förses med material från den forsknings- och försöksverksamhet på området,
som förekommer både inom och utom landet. Det är eljest stor risk för att
verksamheten på länsplanet stagnerar i traditionella former. Byggnadskonsulenten
har vanligen ej möjlighet att utan stöd och ledning följa utvecklingen.
Utan ständig förnyelse kan byggnadskonsulenterna ej fungera som
rådgivare. Såsom framhålles i lantbruksstyrelsens organisationsförslag är det
också väsentligt, att de i fältet verkande byggnadskonsulenterna — för att
kunna medhinna grundprojekteringar — förses med standardhandlingar rörande
byggnads- och inredningsdetaljer. Föreningen kan ej avgöra, huruvida
det föreslagna byggnadskontoret inom investeringsbyrån kommer att få tillräckliga
förutsättningar att lösa nämnda uppgifter. Skulle tveksamhet råda
därom, torde ytterligare utredning och överläggningar med forskningsinstitutionerna
på byggnadsområdet — särskilt syftande till att skapa goda förbindelser
mellan konsulenterna och forskningen -—- böra komma till stånd
före ett definitivt ställningstagande.
Upplysnings- och rådgivningsverksamheten är ett delvis nytt medel för
främjandet av den inre och yttre rationaliseringen. Enligt principen att nya
uppgifter förlägges till en jämförelsevis öppen arbetsenhet är det riktigt,
att hithörande frågor handlägges inom överdirektörens kansli. Material av
olika slag måste anskaffas och sammanställas för att de yttre och inre rationaliseringsfrågorna
på ett riktigt och effektivt sätt skall kunna belysas.
Här blir fråga om en nära samverkan mellan forskningsinstitutionerna på
området och statistikproducenter m. fl. å ena sidan och lantbruksstyrelsens
rationaliseringsavdelning å andra sidan. Till en början blir denna uppgift
sannolikt mycket krävande och omfattande för att så småningom övergå till
mer rutinartad karaktär. Denna länk mellan forskningen och de bland jordbrukarna
direkt verkande organen är emellertid ej unik för den yttre och
inre rationaliseringen. Den har sin motsvarighet på byggnadsområdet, såsom
framhållits i föregående stycke, och behovet av ett dylikt mellanled torde
också finnas på driftrationaliseringens område.
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
3. Förslaget beträffande lantbruksnämndernas organisation
I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår framhöll lantbruksstyrelsen
nödvändigheten av att lantbruksnämndernas organisation anpassades
efter de till följd av utvecklingen på jordbruksområdet ändrade förutsättningarna
för jordbruksrationaliseringens bedrivande. Styrelsen hade
därför igångsatt en utredning rörande nämndernas organisation in. m. Utredningen
skulle bl. a. syfta till att skapa förutsättningar för en intensifiering
av arbetet med den yttre rationaliseringen genom att till detta arbetsområde
överföra personal som förut varit verksam på den inre rationaliseringens
område. Bland andra spörsmål, som i samband därmed behövde
lösas, nämndes särskilt vissa frågor rörande indelningen av landet i
lantbruksingenjörsdistrikt och rådande uppdelning av arbetet på den inre
rationaliseringens område vid nämnderna på en avdelning för i huvudsak
uppgifter rörande torrläggning och en för annan inre rationalisering.
Lantbruksstyrelsen har nu fullföljt sin utredning rörande personalorganisationen
vid lantbruksnämnderna såvitt angår den fältarbetande personalen.
Effektuerandet av de beslut, som fattats vid 1959 års riksdag rörande
jordbruksrationaliseringens bedrivande (prop. 1959: 148, JoU 30, rskr. 284),
kommer att ställa stora krav på lantbruksnämndernas personal. För att
dessa krav skall kunna tillgodoses inom en i stort sett oförändrad kostnadsram
har styrelsen funnit nödvändigt att föreslå en något mera genomgripande
omorganisation än styrelsen tidigare ansett påkallad. Styrelsen har
dock härvid även eftersträvat att söka åstadkomma en besparing av kostnaderna
på personalsidan. Vad angår personalen för kamerala arbetsuppgifter
har styrelsen under utredningens gång funnit en närmare undersökning
av arbetsmetoder m. in. än som hittills kunnat medhinnas vara nödvändig
innan ställning kan tagas till personalbehovet. En sådan undersökning
är nu igångsatt och skall bedrivas i sådan takt att förslag rörande den
kamerala personalen kan framläggas i samband med anslagsäskandena för
budgetåret 1961/62. Styrelsen har vidare vid utredningen utgått från nuvarande
indelning i lantbruksnämndsområden och har sålunda icke tagit
hänsyn till i vad mån indragning av personal kan ske, därest pågående särskild
utredning rörande de båda lantbruksnämnderna i Kalmar län skulle
leda till att dessa nämnder sammanslås.
Innan styrelsen övergår till att framlägga utredningens resultat lämnas
bl. a. följande redogörelse för lantbruksnämndernas nuvarande
organisation.
Sedan 1947 års riksdag fattat principbeslut om lantbruksnämndernas
inrättande uppdrogs åt en särskild kommitté, 1947 års centrala
lantbrukskommitté, att utarbeta detalj förslag rörande nämndernas inrättande
m. m. Kommitténs i betänkandet 1948: 2 framlagda förslag
ligger alltjämt väsentligen till grund för organisationen. I regel finns
det en lantbruksnämnd i varje län. Nämnden utgöres av sju ledamöter,
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
av vilka tre utses av Kungl. Maj:t och två av hushållningssällskapet, varjämte
såsom självskrivna ledamöter i nämnden ingår lantbruksdirektören
hos nämnden och sekreteraren i hushållningssällskapet. Ordförande —
som utses av Kungl. Maj :t — är regelmässigt landshövdingen i länet. Inom
varje län skall som regel finnas två delegationer, en för yttre och en för
inre rationalisering. Därjämte kan, om så ur arbetssynpunkt är erforderligt,
inrättas även andra permanenta eller tillfälliga delegationer. Delegation
består, om icke annat föreskrivits, av tre ledamöter. Lantbruksdirektören
är självskriven ledamot i den yttre delegationen och hushållningssällskapets
sekreterare i den inre delegationen. Nämnden äger bestämma, att tjänsteman,
som föredrager ärende i delegation, därvid skall ingå som ledamot av
delegationen. Nämndens ärenden handlägges i plenum, i delegation eller av
vissa i instruktionen särskilt angivna befattningshavare. I plenum skall
handläggas alla ärenden av större vikt, såsom mera omfattande individualplaneringar,
viktigare ärenden rörande köp och försäljning av fast egendom,
beslut i frågor enligt jordförvärvslagen, viktigare ärenden rörande
nämndens personal och organisation samt ärenden, som av delegation eller
nämndens ordförande hänskjutits till avgörande i plenum. Lantbruksdirektör,
lantbruksingenjör, biträdande lantbruksdirektör, konsulent och kamrer
äger envar inom sitt arbetsområde handlägga vissa ärenden, såsom att
besvara förfrågningar, meddela råd och upplysningar, infordra för verksamheten
erforderliga uppgifter och för beredning överlämna ärenden till underställd
personal. Lantbruksnämnd kan också till nu nämnda befattningshavare
delegera beslutanderätten i visst ärende eller viss grupp av ärenden,
som annars skulle ha prövats i plenum eller i delegation. I den mån
ärende icke skall handläggas i plenum eller av särskild befattningshavare,
skall ärendet handläggas i delegation.
Enligt den för lantbruksnämnderna ursprungligen gällande organisationen
skulle personalen vid lantbruksnämnderna vara fördelad på fyra avdelningar,
nämligen en för yttre och en för inre rationalisering, en lantbruksingenjörsavdelning
samt en administrativ avdelning. Med hänsyn till
vissa olägenheter, som var förenade med en sådan obligatorisk uppdelning
av personalen, har på förslag av lantbruksstyrelsen föreskrifterna därom
utgått ur instruktionen fr. o." in. 1957 och ersatts av en bestämmelse, som
endast medgiver lantbruksnämnd att, om sa finnes påkallat, inrätta avdelning
för handhavandet av vissa arbetsuppgifter. Dock skall inrättande av
lantbruksingenjör savdelning ankomma på Kungl. Maj:t, eller, efter Kungl.
Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen. Systemet med obligatoriska avdelningar
blev emellertid under den tid av nio ar det var föreskrift fast
rotat och i stor utsträckning är det de facto alltjämt rådande.
På avdelningen för yttre rationalisering, som förestås av lantbruksdirektören
och därutöver i regel består av en konsulent eller lantbruksassistent
samt eu eller två instruktörer, handlägges ärenden rörande yttre rationalisering,
däri inbegripet köp och försäljning av jord för rationaliscringsändamål
samt förvärvs-, bolags- och uppsiktsärenden ävensom frågor rörande
förvaltningen av nämndens fastigheter. Där handlägges som regel även ärenden
rörande den sociala kreditgivningen.
På avdelningen för inre rationalisering, vilken står under ledning av en
konsulent, handlägges i allmänhet endast ärenden rörande inre rationalisering;
i vissa fall handlägges på dessa avdelningar även ärenden rörande
jordbruksegnahemslån och driftslån. Huvuduppgiften är f. n. täckdikning
samt mindre omfattande dikning. En avdelning för inre rationalisering består,
förutom av nyssnämnde konsulent, av två eller flera instruktörer, pa
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
en del håll därjämte av en lantbruksassistent. Avdelningen har ofta sin
särskilda kontorspersonal och kartriterska.
På lantbruksingenjörsavdelningen handlägges i huvudsak sådana torrläggningsärenden,
som ej tillhör den inre avdelningen, samt i vissa fall vägbyggnadsärenden.
Avdelningen består av en eller två lantbruksingenjörer,
en eller två förste assistenter och en eller flera tekniker och är dessutom i
regel utrustad med egen kontorspersonal och kartriterska. I de län där
lantbruksingenjör ej finnes är avdelningens personal direkt underställd
lantbruksdirektören.
På den kamerala avdelningen, som står under ledning av kamreraren,
handlägges, förutom rent kamerala uppgifter, alla mera rutinmässiga verkställighetsåtgärder
i fråga om beviljade lån och bidrag liksom producentbidrags-
och stödlåneärenden. Här sker också debitering och indrivning
av räntor, amorteringar och taxeavgifter m. m. Den kamerala avdelningen
består av kamrer, kassörska, kassabiträde och registrator samt det antal
kontors- och skrivbiträden, som erfordras för expeditionsarbetet, i medeltal
5—6 heltidsanställda.
Vid vissa nämnder har systemet med uppdelning av personalen på avdelningar
efter hand frångåtts i viss utsträckning och delvis ersatts med
en fördelning på distrikt. Ett sådant distrikt förestås då av viss därtill utsedd
befattningshavare, i regel en lantbrukskonsulent. I princip handlägger
distriktsföreståndaren alla distriktet tillhörande rationaliseringsärenden
och handhar som regel även projektering av vissa åtgärder till inre rationalisering.
Ärenden rörande större dikning, byggnadsverksamhet o. d. har
dock icke omfattats av distriktsindelningen.
I detta sammanhang må erinras om att 1947 års principbeslut rörande
lantbruksnämnderna även innebar att den dåvarande lantbruksingenjörsorganisationen
skulle inordnas under nämnderna. Den vid 1948 års riksdag
beslutade indelningen av riket i lantbruksingenjörsdistrikt för handläggning
bl. a. av sådana syneförrättningar, som enligt vattenlagen (jfr 10 kap.
32 § 1 och 2 mom.) må anförtros åt lantbruksingenjör, består i princip alltjämt.
I denna indelning, omfattande 25 distrikt, och i huvudsak sammanfallande
med länsindelningen, har sålunda formellt icke gjorts annan ändring
än att det distrikt, som utgjordes av norra delen av Västerbottens och
södra delen av Norrbottens län — jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 30 december
1952 — indragits fr. o. m. den 1 januari 1953.
Styrelsen övergår härefter till en redogörelse för sina förslag i anledning
av den nu verkställda utredningen.
Förslagen bygger i huvudsak på följande principer. De nuvarande avdelningarna
för yttre rationalisering slopas. Arbetet med den yttre rationaliseringen
och vad därmed sammanhänger fördelas vid större och vissa
mellanstora lantbruksnämnder på distrikt. Verksamheten med den inre
rationaliseringen omorganiseras. Lanthruksingenjörsavdelningar skall finnas
inrättade endast vid de lantbruksnämnder, där lantbruksingenjör är
stationerad. Vid nämnd där lantbruksingenjörsavdelning inrättas skall den
i princip övertaga alla till inre rationalisering hänförliga göromål. I övrigt
skall avdelning för inre rationalisering endast finnas inrättad vid de nämnder,
där arbetsuppgifter på den inre rationaliseringens område föreligger i
mera betydande omfattning. Vid återstående nämnder underställes den för
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
dessa uppgifter erforderliga personalen lantbruksdirektören. Lantbruksingenjörsdistrilctens
antal minskas till elva. Vid lantbruksnämnder, där det
finnes erforderligt att placera skogsmästare, skall dessa vara direkt underställda
lantbruksdirektören. Varje lantbruksnämnd, som kan bereda full
eller i det närmaste full sysselsättning för en byggnadskonsulent med sådana
uppgifter, för vilka byggnadskonsulenttjänsterna från början inrättades
— d. v. s. i huvudsak rådgivnings- och upplysningsverksamhet samt
granskning av tekniska förslag till byggnadsföretag, vartill statligt stöd sökes
— skall tilldelas en sådan tjänsteman. Denne skall icke tillhöra visst
distrikt eller avdelning utan stå till lantbruksdirektörens förfogande. Lantbruksnämnder,
som icke får tillgång till egen byggnadskonsulent, hänvisas
till att anlita byggnadskonsulenten i ett grannlän. För fullgörande av arbetsuppgifter
sammanhängande med byggnadsprojektering placeras särskilda
byggnadskonsulenter vid vissa nämnder. Det för genomförandet av
en sådan ordning erforderliga standardiseringsarbetet förutsättes skola utföras
på ett inom lantbruksstyrelsen inrättat byggnadskontor.
Beträffande organisationen av arbetet med den yttre
rationaliseringen anför styrelsen i huvudsak följande.
Utvidgningen och intensifieringen av den yttre rationaliseringen medför
vad lantbruksdirektören beträffar att denne måste beredas tid och möjlighet
att ägna erforderlig uppmärksamhet åt rationaliseringsverksamhetens
principiella uppläggning och planläggning i stort. Härvid torde det för
verksamheten synnerligen betydelsefulla samarbetet med övriga myndigheter
inom länet (främst lantmäteriet, skogsvårdsstyrelsen och hushållningssällskapet)
komma att taga avsevärd tid i anspråk. Den upplysnings- och
rådgivningsverksamhet vid nämnden, för vilken lantbruksdirektören i
första hand måste ansvara, kommer därjämte att fordra mycket arbete och
stor omsorg. Det är vidare uppenbart, att den nu av styrelsen föreslagna
organisationen är starkt beroende av en väl genomtänkt och smidig, men
samtidigt med fasthet utövad ledning och samordning av arbetet inom
nämnden. Särskild omtanke måste därför av lantbruksdirektören ägnas denna
del av hans åligganden som chefstjänsteman. Härtill kommer skötseln
av åtskilliga andra administrativa göromål.
Skall det vid större och vissa mellanstora lantbruksnämnder över huvud
taget hli möjligt att ernå en intensifiering av den yttre rationaliseringen, är
det därför enligt styrelsens mening nödvändigt att ansvaret för denna verksamhet
fördelas på flera händer. Detta torde enklast och med utsikt till
bästa resultat kunna ske om de lantbruksnämndsområden, varom här är
fråga, i vad avser den yttre rationaliseringen och därmed sammanhängande
arbetsuppgifter uppdelas på distrikt, vilka vart och ett ställes under
ledning av en för uppgiften kvalificerad lantbrukskonsulent såsom distriktsföreståndare.
Samtidigt som man med ett dylikt arrangemang bibehåller
lantbruksdirektörens ledande och övervakande funktion, skapar man möjligheter
till en kraftigt vidgad initiativverksamhet och en snabb handläggning
av arbetsuppgifterna.
På lantbrukskonsulent, som är föreståndare för distrikt, bör ankomma
att i första band svara för all till yttre rationalisering hänförlig verksamhet
inom distriktet. Han bör därjämte vara föredragande i alla inom distriktet
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år J960
förekommande ärenden rörande individualplanering, köp och försäljning
av rationaliseringsfastiglieter, jordförvärv av bolag och enskilda, ekonomibyggnad61''.
social kreditgivning, bostadssociala remisser och liknande. Det
bör åvila honom att i nämnden anmäla de möjligheter att genomföra yttre
rationalisering, som yppas inom distriktet. Han bör därjämte medverka vid
bedömning och föredragning av ärenden rörande statligt stöd till inre rationalisering,
särskilt i den mån samband finnes med ifrågakommen eller
väntad yttre rationalisering eller där eljest beslut är beroende av, huruvida
viss brukningsenhet kommer att bestå på lång sikt eller jord bli nyttjad
som jordbruksjord under överskådlig tid. Han bör vidare svara för rådgivnings-
och upplysningsverksamheten inom distriktet. Vid fullgörandet av
sina uppgifter bör han upprätthålla intim kontakt med inom distriktet verksamma
befattningshavare hos bl. a. hushållningssällskapet, skogsvårdsstyrelsen
och lantmäteriet.
I första hand bör distriktsledning införas vid sådana lantbruksnämnder,
där antalet brukningsenheter är stort och besvärliga fastighets- och arronderingsförhållanden
råder eller där eljest så motiveras av särskilda förhållanden,
såsom kraftig avfolkningstendens o. d. I dylika län torde det för ett
resultatrikt arbete vara av stor betydelse att de ansvariga tjänstemännen
äger god person- och lokalkännedom. Det är ur denna synpunkt även angeläget,
att den som skall tjänstgöra som föreståndare för distrikt kan beredas
tillfälle att under en icke alltför kort tid följa utvecklingen inom distriktet.
De kvalificerade arbetsuppgifter, som skall åvila här ifrågavarande befattningshavare,
ävensom hänsyn till nyssnämnda förhållanden bör rimligen
medföra att de som regel beredes en något bättre löneställning än övriga
konsulenter. Styrelsen föreslår att de placeras i lönegrad Ao 24.
Enligt styrelsens undersökningar av arbetsförhållandena vid lantbruksnämnderna
bör 14 lantbruksnämndsområden uppdelas på sammanlagt 33
distrikt. I regel torde en uppdelning av området på två distrikt vara tillräcklig;
endast vid de allra största nämnderna har utrymme ansetts föreligga
för en längre gående distriktsindelning. F. n. har dock icke något lantbruksnämndsområde
ansetts böra uppdelas på fler än tre distrikt.
Vid de lantbruksnämnder, där tillräckliga skäl icke ansetts föreligga för
att genomföra en distriktsindelning, avses göromålen med den yttre rationaliseringen
och vad därmed sammanhänger alltjämt böra åvila lantbruksdirelctören
såsom dennes viktigaste uppgift. Vid en mindre del av dessa
nämnder har dock dessas göromål en sådan omfattning, att skäl för en viss
mindre omfattande distriktsindelning i och för sig skulle kunna anses föreii§Sa-
Vid dessa nämnder bör därför kunna placeras en lantbrukskonsulent,
uppfyllande samma kvalifikationskrav, som skall gälla för föreståndare för
distrikt, och med samma löneställning. Denna fråga bör enligt styrelsens
mening kunna lösas utan ökning av antalet lantbrukskonsulenter i Ao 24.
Av rent praktiska skäl torde det nämligen icke vara möjligt att genomföra
distriktsindelningen —— vilken för övrigt icke skall vara en gång för alla
fastlåst utan smidigt bör kunna anpassas till växlande behov''— på sådant
sätt att alla distrikt blir likvärdiga i avseende å arbetsuppgifternas omfatt
-
29
Kiingl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
ning och art. En del distrikt måste göras något mindre än de övriga, och
bör då kunna förestås av en lantbrukskonsulent i lägre lönegrad, något som
för övrigt även torde kunna underlätta rekryteringen och utbildningen av
distriktskonsulenttjänsterna. Ett mindre antal för distriktskonsulent avsedda
tjänster torde på så sätt kunna användas för förstärkning av personalen
vid icke distriktsindelade nämnder.
Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att bestämma vilka lantbruksnämndsområden
som skall vara distriktsindelade ävensom vid vilka nämnder
lantbrukskonsulenterna i Ao 24 skall vara placerade.
För att distriktsföreståndaren icke skall bli för betungad med arbete är
det nödvändigt att han får biträde av minst en assistent. Arbetsfördelningen
mellan konsulenten och assistenten kan icke bestämmas generellt utan
bör i det enskilda fallet ske under hänsynstagande till de inom distriktet
föreliggande arbetsuppgifterna, assistentens erfarenhet m. m. Assistent bör
besitta erforderliga kvalifikationer för att kunna effektivt biträda konsulenten
vid handläggning av sådana arbetsuppgifter, som i allmänhet skall tillhöra
distriktet. Som regel torde han böra vara lantbruksutbildad. Det är härvid
önskvärt att han har ett kunskapsmått motsvarande det som erhålles
vid utbildning till lantmästare. Avgörande vid befordran till assistent måste
dock alltid vara vederbörandes lämplighet för arbetsuppgiften, tidigare erfarenhet
av arbetet inom lantbruksnämnds verksamhetsområde, genomgångna
fortbildnings- eller omskolningskurser m. m. Även tekniker, som
tidigare varit verksam hos lantbruksingenjör, bör efter erforderlig kompletterande
utbildning kunna komma i fråga som distriktsassistent. I områden,
där skogsfrågorna är av särskilt stor betydelse och omfattning, bör
det i en del fall vara lämpligt att skogsmästare utses till befattningen.
Även vid lantbruksnämnd, där distriktsindelning icke skall införas, kommer
behov att föreligga av att avlasta direktören och hans närmaste medhjälpare
handläggning av en del enklare eller mera rutinmässiga arbetsuppgifter
av de slag, som enligt vad nyss sagts avses för assistent åt distriktsföreståndare.
Med hänsyn härtill beräknar styrelsen antalet behövliga
tjänster av denna typ till 45, varav en del extra ordinarie. Antalet bör
dock icke fastlåsas vid viss siffra utan bör kunna varieras något såväl uppåt
som nedåt. Detta beror bl. a. på att det även måste sörjas för rekrytering
av högskoleutbildad personal. För detta ändamål har, såsom av det följande
framgår, beräknats normalt vara behövligt 28 tjänster i reglerad befordringsgång.
Därest detta antal tillfälligtvis skulle behöva överskridas
bör extra ordinarie assistenttjänst kunna tagas i anspråk för ändamålet.
Därest — å andra sidan — nämnda rekryteringsbehov skulle vid något tillfälle
vara mindre än det angivna, bör antalet extra ordinarie assistenter
tillfälligtvis kunna ökas i motsvarande grad.
Med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter, som kommer att åvila distriktsassistent,
den jämförelsevis höga graden av självständighet, varmed
han avses biträda vid ärendenas handläggning, samt hans ställning inom
organisationen föreslår styrelsen att tjänsten placeras i lönegrad A 17.
Beträffande det erforderliga antalet skogligt utbildade assistenter vill
styrelsen framhålla, att den nuvarande uppsättningen endast fyller de i
nuvarande läge mest trängande behoven. Redan med hänsyn til! den intensifiering
av omarronderingsverksamheten på det skogliga området och till
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
den ökade rådgivningsverksamhet, som skall äga ram beträffande överföring
av sämre jordbruksmark till skogsmark m. m., föreligger behov av
förstärkning av skogsmästarpersonalen. Härtill kommer att det biträde, som
skall lämnas lantmäteri^ i fråga om skogsvärderingar m. m., torde komma
att kräva ett antal befattningshavare med skoglig utbildning. Styrelsen har
för avsikt att under loppet av innevarande budgetår i samråd med lantmäteristyrelsen
söka bedöma, i vilken omfattning skogligt utbildad personal
kan behöva ställas till lantmäteriets förfogande samt att i nästkommande
års anslagsäskanden framlägga härav föranlett förslag. Styrelsen har emellertid
preliminärt ansett sig böra räkna med ett behov under nästa budgetår
av minst 25 skogligt utbildade asistenter.
Skogsmästarna måste företrädesvis placeras vid lantbruksnämnder i
landets skogrika områden och där stora arbetsuppgifter möter i fråga om
skoglig arrondering. Vid några sådana nämnder kommer dock endast en
skogsmästare att kunna placeras. Styrelsen vill understryka det stora ansvar,
som kommer att åvila dessa befattningshavare såsom experter åt lantbruksnämnden
i skogliga frågor. Arbetsuppgifterna är även i övrigt sådana
att tjänsterna endast torde kunna besättas med dugande krafter. Då det
därjämte är av största betydelse att befattningshavarna har erfarenhet av
de speciella frågor, som möter inom lantbruksnämnden, är det angeläget att
de skall kunna behållas i lantbruksnämndernas tjänst under längre tid.
Starka skäl talar därför enligt styrelsens mening för att ett visst antal, förslagsvis
åtta, av de för skogsmästare avsedda assistenttjänsterna placeras
i lönegrad Ae 19, d. v. s. den lönegrad, som nu är slutlönegrad i befordringsgång
för rekryteringspersonal med högskoleutbildning. Samma lönegrad
tillämpas redan för förste assistent åt lantbruksingenjör.
Vad härefter beträffar organisationen av arbetet med
den inre rationaliseringen anför styrelsen i huvudsak följande.
Arbetsuppgifterna avseende den inre rationaliseringen gäller tekniska utredningar,
investeringskalkyler, projektering, kostnadsberäkning m. in. samt
rådgivnings- och upplysningsverksamhet avseende bl. a. täckdikning, dikning,
vägbyggnad och andra till inre rationalisering hänförliga åtgärder
utom husbyggnad. Arbetsuppgifternas sammansättning varierar i hög grad
de olika nämnderna emellan. I vissa delar av landet har dikning och annan
torrläggning liksom syneförrättningar för dylika åtgärder en betydande omfattning,
i andra delar återigen är behovet av dylika åtgärder mera begränsat.
Dessa olikheter i arbetsuppgifternas omfattning och art måste givetvis
inverka på sammansättningen av den för arbetet erforderliga personalen,
liksom på utformningen av arbetets organisation och ledning. I vissa län
har ärendena en sådan omfattning att särskild avdelning måste finnas inrättad
för skötseln av dem. I län där lantbruksingenjör finnes bör sådan
avdelning förestås av honom. Detta gäller främst sådana län, oftast de utpräglade
jordbrukslänen, där komplicerade frågor beträffande hushållning med
grundvatten, vattenreglering m. in. gör att behovet av syneförrättningar
enligt vattenlagen är störst. I andra län åter, där exempelvis täckdikningen
är huvuduppgiften på den inre rationaliseringens område, torde ledningen
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
31
böra anförtros åt särskild lantbrukskonsulent, speciellt utbildad på det hvdrotekniska
området. Är uppgifterna av mera obetydlig omfattning och inrättande
av särskild avdelning därför icke kan anses påkallat, kan ledningen
lämpligen överlämnas till en jämväl för andra arbetsuppgifter avsedd
lantbrukskonsulent eller till eu assistent med god erfarenhet av och i övrigt
tillräckliga kvalifikationer för en sådan uppgift. Syneförrättningar enligt
vattenlagen av enklare beskaffenhet inom län, där lantbruksingenjör
icke finnes stationerad, bör utföras av en vid vederbörande lanbruksnämnd
placerad agronom eller assistent. Lantbrukskonsulent eller assistent, som i
sådant län avses som ledare för uppgifter sammanhängande med den inre
rationaliseringen, bör därför vara behörig att handlägga dylika syneförrättningar.
Enligt nuvarande ordning utgöres den tekniska biträdespersonalen vid en
lantbruksingenjörsavdelning uteslutande av tjänstemän med teknisk utbildning,
kompletterad i de flesta fall med viss lantbruksutbildning. Vid
en avdelning för inre rationalisering består den däremot med något undantag
endast av lantbruksutbildade tjänstemän. Denna ordning har styrelsen sedan
länge ansett vara irrationell. Enligt det förslag, som nu framlägges, avses
den för fältarbete på förevarande område erforderliga personalen skola
utgöras av dels tekniskt utbildade och dels lantbruksutbildade assistenter.
I enlighet med den huvudprincip styrelsen följt vid fördelningen av arbetsuppgifter
mellan de olika befaltningshavarkategorierna inom organisationen
bör dessa assistenter å ena sidan kunna tilldelas mera ansvarsfulla
arbetsuppgifter än som nu fullgöres av tekniker och lantbruksinstruktörer.
Å andra sidan bör de i görligaste mån avlastas sådant arbete, som med fördel
kan utföras av kontorspersonal, särskilt kartbiträden. Arbetsuppgifterna
kommer att i stort sett bli likvärdiga för tekniker och lantbruksutbildade.
För den tekniska biträdespersonalen har nyligen genomförts en befordringsgång,
Af 10 (ett år) — Ae 12 (ett år) •— Ae 13 (två år) — Ae 15.
Styrelsen föreslår att denna befordringsgång i princip skall tillämpas jämväl
å de lantbruksutbildade assistenterna. Styrelsen vill emellertid här framhålla
nödvändigheten av en noggrann prövning av vederbörandes lämplighet
i varje särskilt fall innan inplacering i befordringsgången sker.
Beträffande arbetsuppgifter för ifrågavarande assistenter må, utöver vad
ovan anförts, framhållas följande. Vad till en början beträffar fältarbetet
bör det åvila sådan assistent att självständigt utföra kartläggning, avvägning,
jordundersökning och andra dylika arbeten, erforderliga för planering av
åtgärder till inre rationalisering. Han bör ock i mån av tid tillhandagå med
arbetsledning. Verkställande av kontroller och besiktning bör kunna uppdragas
åt honom att utföra självständigt och under eget ansvar. Han bör givetvis
dessutom deltaga i rådgivnings- och upplysningsverksamheten i mån
av förmåga och i den utsträckning vederbörande förman bestämmer. Han
bör även kunna biträda med upprättande av enklare investeringskalkyler.
Styrelsen räknar med alt assistent regelmässigt skall ha vunnit erforderliga
erfarenheter och bibringats erforderlig vidareutbildning för handhavande
av dessa arbetsuppgifter under angivet ansvar senast då han kan vinna befordran
till slutlönegraden inom befordringsgången. Framhållas må att
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
här delvis är fråga om arbetsuppgifter som enligt gällande instruktion åvilar
lantbrukskonsulent (jfr instruktionen 1956: 553, § 27 andra attsatsen,
se även § 40 under d).
Vad härefter angår kontorsarbetet torde det böra ankomma på dessa assistenter
att utarbeta planer till täckdikning och andra enklare företag av
hydroteknisk natur inom jordbruket. De bör vidare kunna utföra vissa andra
härmed sammanhängande arbeten, såsom dimensionering, konstruktion,
mera kvalificerade kostnadsberäkningar och kostnadsfördelningar m. m. För
att medhinna dessa arbetsuppgifter är det uppenbarligen nödvändigt att de
om möjligt helt avlastas från rit- och rutinarbete.
Styrelsen ingår härefter på b e h o v et av byggnadsteknisk arbetskraft
inom lantbruksorganisationen och anför därvid i huvudsak
följande.
I sin verksamhet på såväl den yttre som den inre rationaliseringens område
behöver lantbruksnämnd sakkunnigt biträde för handläggning av byggnadsfrågor.
För att täcka detta behov har hittills som regel en byggnadskonsulent
ingått i lantbruksnämndens personal. Vid lantbruksnämnderna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län har därjämte funnits en byggnadskontrollant,
vilken bl. a. biträtt med handläggning av byggnadsfrågor
rörande fjäll- och lapplägenheter.
Såsom styrelsen tidigare anfört kommer effektuerandet av de beslut rörande
rationaliseringsverksamhetens framtida utformning och inriktning,
som fattats vid årets riksdag, att medföra ökade uppgifter ej minst för byggnadskonsulenterna.
Såsom styrelsen vidare framhållit bestod byggnadskonsulenternas
arbetsuppgifter huvudsakligen i handläggning av låne- och bidragsärenden
och därmed förenad rådgivning. Projektering skulle icke ingå
i deras åligganden utan tänktes skola utföras av enskilda projektorer, i
främsta rummet LBF. Utvecklingen har dock lett till att byggnadskonsulenterna
projekterar upp till fyra femtedelar av alla företag avseende ekonomibyggnader,
vartill lantbruksnämnderna beviljar statligt stöd. Anledningen
härtill är att LBF:s verksamhet på området kraftigt minskat eller — vad
beträffar mindre företag — helt upphört. Den projektering, som utföres av
byggnadskonsulenterna omfattar endast s. k. grundprojektering, vari ingår
— förutom rådgivning och uppmätning på platsen — upprättande av skisser
och kostnadskalkyl samt de rithandlingar, som behövs för ärendets behandling
inom nämnden. I de fall då sökanden önskar mera omfattande
bygghandlingar, hänvisas han normalt till att anlita enskild projektor. En
grundprojektering av denna omfattning har emellertid visat sig som regel
vara tillräcklig i fråga om mindre om- och tillbyggnadsföretag; i synnerhet
gäller detta om den kunnat kompletteras med standardhandlingar och rådgivning
på platsen under pågående byggnadsarbete. Det bör här framhållas,
att byggnadskonsulenterna icke överallt kunnat ägna sig åt projektering i
den utsträckning som varit motiverad av efterfrågan. Så har i synnerhet
varit fallet i län där byggnadskonsulenten i större utsträckning än normalt
anlitats som medarbetare i hushållningssällskapets upplysningsarbete i form
av kurser, föredrag m. m., ävensom såsom lärare vid lantmannaskolor.
Besluten vid årets riksdag innebär att byggnadskonsulenternas verksamhet
mer än hittills måste inriktas på upplysning och rådgivning. Ett vidgat
samarbete mellan lantbruksnämnd och hushållningssällskap utgör en förutsättning
härför. Det kommer även att medföra en ökad medverkan från
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
byggnadskonsulenternas sida i projekteringsarbetet. Härtill kommer att projekteringsverksamlieten
kommer att omfatta ekonomibyggnader jämväl å
s.k. tvåfamilj sjordbruk. Rådgivning och projektering skall också — liksom
beträffande inre rationaliseringsåtgärder i övrigt — ske oberoende av om
för företaget statligt stöd kan påräknas eller ej. Skall dessa vidgade uppgifter
kunna fullgöras inom ramen för nuvarande personaluppsättning, har
styrelsen funnit nödvändigt att en viss omorganisation av byggnadskonsulenternas
arbetsuppgifter genomföres.
Härvid måste i första hand tillses att alla lantbruksnämnder får tillgång
till byggnadsteknisk expertis i erforderlig omfattning för sådana arbetsuppgifter,
vilka från början avsågs för byggnadskonsulenterna. Häri ingår då
även samarbetet med hushållningssällskapet som en viktig uppgift. Styrelsen
räknar med att dessa uppgifter skall kunna fullgöras av sammanlagt
20 konsulenter, av vilka några alltså måste avses för mer än ett lantbruksnämndsområde.
Dessa konsulenter bör även kunna medhinna enklare projekteringsarbeten.
För projektering av nybyggnader och mera omfattande
ombyggnader räcker deras arbetskraft däremot icke till. För sådan projektering
torde vara lämpligt och nödvändigt att avse särskilda befattningshavare.
Varje sådan befattningshavare bör kunna betjäna ett distrikt bestående
av flera lantbruksnämndsområden och bör inom distriktet placeras
vid den lantbruksnämnd lantbruksstyrelsen bestämmer. Antalet sådana befattningshavare
beräknas behöva utgöra tre eller på något längre sikt möjligen
fyra. De bör alltjämt benämnas byggnadskonsulenter men torde med
hänsyn till arbetsuppgifternas art, deras ställning och ansvar inom organisationen
böra vara placerade i en något högre lönegrad än övriga byggnadskonsulenter.
De föreslås skola placeras i lönegrad Ae 23.
De återstående byggnadskonsulenterna avses enligt det förslag till omorganisation
av rationaliseringsavdelningen, som lantbruksstyrelsen framlagt
under styrelsens avlöningsanslag, skola så småningom överföras till ett inom
styrelsen inrättat byggnadskontor, där deras huvudsakliga arbetsuppgift
skall vara att biträda med sådant standardiseringsarbete, vilket ansetts vara
en förutsättning för ordnandet av projekteringsverksamheten på sätt som
nyss föreslagits.
Behovet av särskilda byggnadskontrollanttjänster i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län torde efter hand upphöra i samma mån som
dessa lantbruksnämnders befattning med byggnadsverksamheten å fjälloch
lapplägenheterna avtager. I stället för dessa tjänster bör efter hand inrättas
assistenttjänster avsedda för biträde åt de byggnadskonsulenter, som
skall handha den mera komplicerade projekteringsverksamheten. Enär det
behövliga antalet sådana tjänster f. n. kan beräknas till fyra, torde dock eu
sådan tjänst böra inrättas redan från början. Tjänsten bör avlönas på samma
sält som i det följande föreslås för assistenter i reglerad befordringsgång.
Beträffande förslaget till ändrad indelning i lantbruksingenjörsdistrik
t anför styrelsen i huvudsak följande.
,‘5 llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 96
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
Såsom styrelsen uttalat i sina anslagsäskanden för innevarande budgetår
(jfr prop 1959: 148, s. 196) torde det vara påkallat, att det i varje län skall
tinnas en lantbruksingenjör att tillgå för verkställande av syneförrättningar,
som kräver full behörighet. Det torde vidare vara önskvärt att särskilt lantbruksnämnderna
men även andra länsmyndigheter har tillgång till en rådgivare
på hithörande tekniska områden, icke minst med tanke på frågeställningarna
om vattenförorening på landsbygden. Å andra sidan är det numera
icke möjligt att tillhandahålla en särskild lantbruksingenjör för varje
län, eftersom arbetsvolymen på en del håll är för liten. Det har på grund härav
sedan lång tid tillbaka visat sig icke vara möjligt eller lämpligt att upprätthålla
den indelning i lantbruksingenjörsdistrikt, som fastställdes i samband
med lantbruksnämndernas inrättande. Detta förhållande har lantbruksstyrelsen
bringat till Kungl. Maj :ts kännedom bl. a. i skrivelse den 29
oktober 1955 angående förslag till vissa ändringar i 1948 års instruktion
för lantbruksnämnderna.
De betydande förändringar och förskjutningar, som ägt rum på den inre
rationaliseringens och ej minst på torrläggningens område, har bl. a. medfört
en så kraftig minskning inom vissa lantbruksnämndsområden av arbetsuppgifter,
som fordrar lantbruksingenjörskompetens, att full sysselsättning
inom dessa områden ej numera kan beredas en lantbruksingenjör. Det har
på grund av denna utveckling sedan lång tid tillbaka visat sig icke vara
möjligt eller lämpligt att upprätthålla den indelning i lantbruksingenjörsdistrikt,
som fastställdes i samband med lantbruksnämndernas inrättande.
Inom andra lantbruksnämndsområden, särskilt de mera jordbruksbetonade,
förekommer å andra sidan syneförrättningar enligt vattenlagen och andra
göromål rörande torrläggning av mera kvalificerad art i betydande omfattning.
Vid den ändring av indelningen i lantbruksingenjörsdistrikt, som nu —
framtvingad av utvecklingen — måste göras, är det därför enligt styrelsens
mening angeläget att i främsta rummet de mera jordbruksbetonade områdena
tillföres lantbruksingenjörer. Samtidigt måste tillses att distrikten blir
av sådan omfattning att de kan ge full sysselsättning åt en befattningshavare
med den kompetens och de kvalifikationer, som företrädes av lantbruksingenjörerna.
Styrelsen räknar med att distriktens antal bör kunna nedbringas
till elva, varav tio inom södra och mellersta Sverige. I det elfte bör
lantbruksingenjören vara placerad vid lantbruksnämnden i Västerbottens län
med huvudsaklig uppgift att verkställa förrättningar inom övre Norrland.
Distriktsindelningen bör ej vara fastlåst utan bör kunna smidigt anpassas
efter växlande förhållanden. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att
bestämma distriktens omfattning ävensom den ort inom varje distrikt, varest
lantbruksingenjören skall vara stationerad.
Eu förutsättning för en så beskuren distriktsindelning som den nu föreslagna
är att verkställande av syneförrättningar rörande" företag av enklare
beskaffenhet skall överlämnas åt befattningshavare med begränsad behörighet.
Detta medför att det även å lantbruksingenjörsavdelning måste finnas
tillgång till personal med sådan behörighet/1 de mest jordbruksbetonade
länen måste lantbruksingenjörsavdelning därjämte tillföras agronomiskt
utbildad arbetskraft för skötseln av de med den inre rationaliseringen i övrigt
sammanhängande uppgifterna. Inom vissa distrikt beräknas omfattningen
av förrättningsverksamheten bli av sådan storleksordning att biträdande
extra ordinarie lantbruksingenjör bör placeras där. För rekrytering
av lantbruksingenjörskåren torde det vara nödvändigt att ett mindre antal
sådana tjänster finnes.
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
Beträffande arbetsuppgifter in. in. för den för fältarbete avsedda biträdespersonalen
på lantbruksingenjörsavdelning bör gälla i stort sett samma som
för motsvarande personal1 å avdelning för inre rationalisering. Enligt lantbruksstyrelsens
erfarenhet bör den fältarbetande biträdespersonalen, till den
del den huvudsakligen avses för uppgifter sammanhängande med lantbruksingenjörens
förrättningsverksamhet, vara placerad å lantbruksingenjörsavdelningen
och sålunda icke fördelas på de olika lantbruksnämndsområden,
som ingår i distriktet. En sådan koncentration av personalen har funnits
kunna i avsevärd grad underlätta arbetsledning m. m.
Den enligt styrelsens förslag som regel väsentligt utökade omfattningen
av lantbruksingenjörsdistrikten, de vidgade arbetsuppgifterna för lantbruksingenjörerna
ävensom utrensningen av enklare göromal från deras verksamhet
och koncentrationen av uppgifterna på de mera komplicerade förrättningarna
motiverar enligt styrelsens mening i och för sig en icke ringa
förbättring av lantbruksingenjörernas anställnings- och avlöningsvillkor.
Styrelsen vill förorda att de lantbruksingenjörer, som skall vara föreståndare
för distrikt enligt den föreslagna distriktsindelningen, alla placeras i
lönegrad Bo 1. Härför talar även de betydande svårigheter som föreligger
att i lantbruksorganisationens tjänst behålla skickliga lantbruksingenjörer.
Sedan länge har lantbruksingenjörskåren utgjort rekryteringsbas för
de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörstjänsterna vid vattendomstolarna.
Under det sista året har särskilt distriktsingenjörsorganisationen utövat
stor dragningskraft på lantbruksingenjörerna, sannolikt beroende på de goda
framlidsutsikter denna organisation väntas komma att bjuda hydrotekniskt
utbildade tjänstemän. Den kraftiga avgången under senare år från lantbruksingenjörskåren
inger styrelsen allvarliga bekymmer för framtiden.
Om det överhuvudtaget skall bli möjligt att rekrytera och behålla det erforderliga
antalet skickliga lantbruksingenjörer torde den av styrelsen ovan
föreslagna lönelyftningen vara ofrånkomlig.
Vad härefter särskilt angår behovet av högskoleutbildad
personal anför lantbruksstyrelsen, att det — utöver lantbruksdirektörer,
lantbrukskonsulenter såsom föreståndare för distrikt samt lantbruksingenjörer
såsom distrikts- och avdelningsföreståndare — enligt styrelsens beräkningar
erfordras 49 befattningshavare med högskoleutbildning för handläggning
av speciella arbetsuppgifter eller såsom biträdande konsulenter eller
ingenjörer. Häri ingår dels i det föregående berörda behovet av lantbrukskonsulenter
i lägre lönegrad för tjänstgöring som föreståndare för vissa mindre
omfattande distrikt eller som ledare för verksamheten med den inre rationaliseringen
vid lantbruksnämnder, där lantbruksingenjörsavdelning icke finnes
inrättad, samt av personal med lanlbruksingenjörsutbildning för biträdande
uppgifter vid vissa lantbruksingenjörsavdelningar. Härutöver beräknas
vissa lantbruksdirektörer behöva biträde av tjänsteman med agronom- eller
lantmätarulbildning. Av de 49 tjänsterna har styrelsen ansett att 23 bör vara
placerade i befordringsgång för fyllande av rekryteringsbehovet. För att an
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
talet tjänster avsedda för å ena sidan agronomer och lantmätare, å andra
sidan lantbruksingenjörer icke onödigtvis skall låsas fast har styrelsen ansett
önskvärt att det behövliga antalet tjänster i viss utsträckning skall beräknas
gemensamt för bägge kategorierna. Detta medför den fördelen att,
om exempelvis rekryteringsbehovet till lantbruksingenjörstjänst tillfälligtvis
skulle vara större än normalt, detta ökade behov kan fyllas genom att
tjänster, vilka eljest skulle varit avsedda för agronomer eller lantmätare,
tages i anspråk för ändamålet och vice versa.
Den första befordringstjänsten för såväl agronomer och lantmätare som
lantbruksingenjörer bör enligt styrelsen vara placerad i lönegrad Ae 23.
Styrelsen har därvid bl. a. utgått från att befordringsgången för högskoleutbildad
personal förr eller senare måste för här ifrågavarande befattningshavares
del reformeras bl. a. så att slulsteget inom befordringsgången når
fram till lönegrad Ae 21. Även andra sakliga skäl talar emellertid enligt stvrelsen
för den föreslagna lönelyftningen. Hela organisationsförslaget innebär
en rationalisering av verksamheten bl. a. på det sätt att högskoleutbildad
personal skall avses endast för de mera kvalificerade uppgifterna.
Behovet av fältarbetandé personal vid lantbruksnämnderna vid fullt genomförd
omorganisation enligt föreliggande förslag framgår av en av lantbruksstyrelsen
i anslagsskrivelsen redovisad sammanställning, vilken återges
å s. 37. Enligt vad sammanställningen utvisar skulle det av styrelsen
framlagda organisationsförslaget innebära, att den vid lantbruksnämnderna
med fältarbete sysselsatta personalen nedbringas från 384 befattningshavare
den 1 juli 1959 till 334 vid fullt genomförd omorganisation. Vidare minskas
den högskoleutbildade personalen med sammanlagt 30 befattningshavare.
Övrig här avsedd personal minskas med sammanlagt 22 befattningshavare.
Proportionellt sett är minskningen avsevärt mycket större för den förra
gruppen än för den senare med hänsyn till alt den förra f. n. endast omfattar
149 befattningshavare av sammanlagt 384. Förslaget medför ytterligare att
den med arbetsuppgifter på den inre rationaliseringens område helt eller
huvudsakligen sysselsatta personalen, vilken f. n. kan beräknas uppgå till
ett antal av omkring 240, skall nedbringas till 148 (lantbruksdirektörer och
byggnadskonsulenter ej medräknade). För arbetsuppgifter på den yttre rationaliseringens
område medför omorganisationen en förstärkning med
drygt 40 befattningshavare. Den f. n. med arbetsuppgifter på detta område
sysselsatta personalen uppgår till ca 120.
I sin helhet beräknas omorganisationen ej vara genomförd förrän tidigast
inom en femårsperiod. I fråga om särskilda avsnitt kan dock ännu längre
tid komma att behövas.
För budgetåret 1959/60 beräknar styrelsen avlöningskostnaderna för nu
ifrågavarande personalgrupper uppgå till ca 6 896 000 kr. Motsvarande kostnader
vid fullt genomförd omorganisation har beräknats till omkring
6 261 000 kr., eller ca 635 000 kr. lägre än de nuvarande avlöningskostna
-
Den för fältarbete avsedda personaluppsättningen vid lantbruksnämnderna
Avlöningskostnaderna har beräknats enligt ortsgrupp 3, löneklass 3, Inom vederbörande lönegrad. Beträffande personal i reglerad befordringsgång
har dock beräkningen gjorts enligt första löneklassen inom vederbörande slutlönegrad.
I II _ ___
III
Den 1 juli 1959
Enligt styrelsens principförslag
Antall |
Benämning |
Lönegrad |
Avlön.-kostnad |
-3 |
26 |
lantbruksdirektörer .... |
Bo 1 |
816 192 |
26 |
22 |
lantbruksingenjörer .... |
Ao 25 |
569 976 |
11 |
8 |
bitr. lantbruksdirektörer |
Ao 24 |
195 840 |
33 |
37 |
lantbrukskonsulenter . . |
Ao 23 |
856 032 |
22 |
22 |
lantbrukskonsulenter (2 |
4 |
||
hålles ohesatta för kon- |
||||
sulenter på övergångs- |
||||
stat) ................ |
Ae 21 |
413 520 |
3 |
|
4 |
lantbruksingenjörer .... |
Ae 21 |
82 704 |
20 |
25 |
byggnadskonsulenter . . |
Ae 21 |
516 900 |
21 |
31 |
förste assistenter...... |
Ao 19 |
572 136 |
8 |
28 |
lantbruksassistenter (3 |
1 regi. bef. |
||
skogsmästare)........ |
igång Af 15 |
461 664 |
23 |
|
2 |
lantbruksingenjörer .... |
(—Ae 19 |
32 976 |
|
20 |
assistenter............ |
Ao 15 |
294 480 |
|
17 |
e. o. assistenter (skogs- |
Iregl. bef. |
23 |
|
mästare) ............ |
gång Af 12 |
223 380 |
22 |
|
|—Ae 15 |
17 |
|||
47 |
e. o. assistenter och tek- |
|regl. bef. |
||
niker................ |
;gång Af 10 |
617 580 |
||
1— Ae 15 |
||||
30 |
förste lantbruksinstruk- |
101 |
||
törer ................ |
Ao 13 |
394 200 |
||
5 |
lantbruksinstruktörer . . |
Ao 12 |
62 100 |
334 |
57 |
lantbruksinstruktörer (1 |
|||
hålles obesatt för in- |
||||
struktör på övergångs- |
||||
stat) ................ |
Ae 12 |
695 520 |
||
3 |
byggnadskontrollanter . . |
Ae 12 |
37 260 |
|
Tjänstemän på övergångs- |
||||
stat |
||||
2 |
lantbrukskonsulenter .. |
Ao 21 |
41 352 |
|
1 |
lantbruksinstruktör .... |
Ao 12 |
12 420 |
|
6896 232 |
||||
Antalet tjänster, för vill |
a lön beräkn |
ats, upp- |
||
går till 384 |
Benämning
Lönegrad
Avlön.-
kostnad
Under budgetåret 1960/61
Benämning
Lönegrad
Avlön.-
kostnad
lantbruksdirektörer . .
lantbruksingenjörer . .
lantbrukskonsulenter
lantbrukskonsulenter
lantbrukskonsulenter
el. lantbruksingenjörer
..............
byggnadskonsulenter
byggnadskonsulenter
assistenter (tekniker). .
assistenter (skogsmäs
tare)
..............
lantbruksingenjörer el.
lantbrukskonsulenter
distriktsassistenter . .
distriktsassistenter . .
assistenter (skogsmästare)
..............
assistenter
Bo 1
Bo 1
Ao 24
Ae 23
Ae 23
Ae 23
Ae 21
Ao 19
Ae 19
Iregl. bef.
gång Af 15
I—Ae 19
Ao 17
Ae 17
Iregl. bef.
gång Af 12
I—Ae 15
Iregl. bef.
gång Af 10
I—Ae 15
Minskning i förhållande till kol. I
816 192 |
26 |
345 312 |
11 |
807 840 |
23 |
508 992 |
22 |
12 |
|
92 544 |
4 |
413 520 |
5 |
1 |
|
147 648 |
23 |
21 |
|
379 224 |
8 |
24 |
|
379 224 |
23 |
223 380 |
7 |
20 |
|
1 327140 |
17 |
6 260 736 |
52 |
635 496 |
lantbruksdirektörer .
lantbruksingenjörer .
lantbrukskonsulenter
lantbrukskonsulenter
lantbrukskonsulenter (2
hålles obesatta f. konsulenter
på övergångsstat)
lantbrukskonsulenter el.
lantbruksingenjörer
lantbrukskonsulenter
byggnadskonsulent .
byggnadskonsulenter
assistenter (tekniker)
assistenter (skogsmästare)
lantbruksingenjörer el.
lantbrukskonsulenter
assistenter..........
assistenter..........
assistenter..........
assistenter (skogsmästare)
assistenter............ |
Jgång Af 10 |
förste lantbruksinstr. .. |
Ao 13 |
lantbruksinstr. (1 hålles |
|
på övergångsstat) .... |
Ae 12 |
byggnadskontrollanter. . |
Ae 12 |
Tjänstemän på överg.-stat |
|
lantbruksingenjörer . . . . |
Ao 25 |
lantbruksingenjör...... |
Ao 25 |
lantbrukskonsulenter . . |
Ao 21 |
förste assistenter ...... |
Ao 19 |
lantbruksinstruktörer . . |
Ao 12 |
lantbruksinstruktör .... |
Ao 12 |
Bo 1
Bo 1
Ao 24
Ao 23
Ae 23
Ae 23
Ae 21
Ae 23
Ae 21
Ao 19
Ae 19
regi. bef.
gång Af 15
—Ae 19
Ao 17
Ae 17
Ao 15
[regi. bef.
gång Af 12
l—Ae 15
Iregl. bef.
Minskning i förhållande till kol. I
816 192
345 312
563 040
508 992
231 360
92 544
103 380
23136
475 548
387 576
147 648
395 712
379 224
115 416
294 480
223 380
683 280
91980
447 120
37 260
207 264
41352
147 648
12 420 SS
6 771 264
124 968
Antalet tjänster, för vilka lön beräknats, uppgår
till 362
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
derna. Vid bedömning av detta resultat bör hänsyn tagas till att de inledningsvis
omnämnda indragningarna av personal vid lantbruksnämnderna
fr. o. m. innevarande budgetår redan medfört en minskad belastning å avlöningsanslaget
med ca 373 000 kr. På grund av övergångssvåriglieter ävensom
med skälig hänsyn till nuvarande befattningshavares berättigade intressen
av trygghet i anställningen kan den angivna kostnadsbesparingen
dock icke i sin helhet uttagas från början. För den personaluppsättning styrelsen
finner nödvändigt att under alla förhållanden räkna med för nästa
budgetår uppgår avlöningskostnaderna till ca 6 771 000 kr. Detta betyder
att av nämnda besparing å 635 000 kr. endast ca 125 000 kr. kan uttagas under
det första budgetåret.
Beträffande de särskilda befattningshavarkategorierna torde i detta sammanhang
böra framhållas följande.
Av de f. n. vid lantbruksnämnderna placerade 22 lantbruksingenjörstjänsterna
(hela antalet lantbruksingenjörstjänster utgör 23, men för en av dessa
är medel beräknade å styrelsens stat) bör två indragas fr. o. m. budgetåret
1960/61. Innehavarna av dessa tjänster avgår under innevarande budgetår.
Av de återstående bör nio föras på övergångsstat. Medel för avlöning torde
dock endast behöva beräknas för åtta sådana tjänster, enär minst en lantbruk
singenjör torde övergå till annan verksamhet.
Av de i principförslaget ingående 33 tjänsterna såsom lantbrukskonsulent
i Ao 24 bör endast 23 inrättas under nästa budgetår; större antal beräknas
till en början icke kunna besättas med befattningshavare i besittning av
erforderliga kvalifikationer. I samband härmed bör åtta tjänster som biträdande
lantbruksdirektör i Ao 24 och 15 tjänster som lantbrukskonsulent i
Ao 23 indragas. Av de nuvarande 37 lantbrukskonsulenttjänsterna i Ao 23
kommer följaktligen 22 att tills vidare kvarstå oförändrade i personalförteckningen.
Av de å personalförteckningen upptagna 24 lantbrukskonsulenttjänsterna
i Ae 21 bör 15 uppflyttas till Ae 23, fem bör tills vidare kvarstå oförändrade
i Ae 21 och fyra, vilka beräknas bli lediga under innevarande budgetår, indragas.
Av de 15 till Ae 23 uppflyttade tjänsterna är tre avsedda för befattningshavare
med tjänstgöring i lantbruksstyrelsen. För två av dessa har
medel tidigare överflyttats till styrelsens anslag; så bör nu ske även med
den tredje. För ytterligare två tjänster i Ae 23, vilka icke bör tillsättas, så
länge två f. n. å övergångsstat uppförda lantbrukskonsulenttjänster i Ao 21
är besatta, behöver medel tills vidare icke beräknas. Den vid lantbruksnämndernas
personalförteckning fogade bestämmelsen att en tjänst som
lantbrukskonsulent i Ae 21 ej må tillsättas så länge den i personalförteckningen
för styrelsen upptagna tjänsten som byråassistent i Ao 21 å övergångsstat
är besatt, torde böra utgå.
Å personalförteckningen bör vidare upplagas fyra tjänster som lantbruksingenjör
eller lantbrukskonsulent i Ae 23. Detta sker genom utbyte mot
fyra tjänster som lantbruksingenjör i Ae 21.
Antalet tjänster för rekrytering av lantbruksingenjörer och lantbrukskonsulenter
bör tills vidare utgöra 24. Det nuvarande antalet tjänster beräknas
sålunda f. n. icke kunna minskas med mer än sex. Tre av de bortfallande
tjänsterna omvandlas till assistenttjänster i Ae 19 (jfr nedan), de övriga indrages.
Även på rekryteringsstadiet bör tjänstetiteln lantbruksingenjör resp.
lantbrukskonsulent användas.
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
En byggnadskonsulenttjänst i Ae 21 uppflyttas till Ae 23. övriga till inrättande
föreslagna byggnadskonsulenttjänster i sistnämnda lönegrad torde
icke kunna besättas med tillräckligt kompetenta befattningshavare under
första året efter omorganisationens ikraftträdande. Antalet byggnadskonsulenttjänster
i Ae 21 minskas härigenom till 25. För en av dessa är medel redan
beräknade på lantbruksstyrelsens avlöningsanslag. Nu bör medel överföras
till styrelsens stat för avlönande av ytterligare en byggnadskonsulent,
som skall tjänstgöra i styrelsen.
Av de nuvarande 31 tjänsterna som förste assistent i Ao 19 indrages två
tjänster till följd av befattningshavarnas avgång med pension. Åtta av tjänsterna
föres på övergångsstat. De återstående omvandlas till assistentljänster
i Ao 19.
Åtta tjänster som assistent i Ae 19 avsedda för skogligt utbildad personal
inrättas, därav fem genom nybildning och tre genom utbyte mot de tre
tjänster som lantbruksassistent i Af 15—Ae 19, vilka f. n. innehaves av
skogsmästare (jfr ovan).
Av de sammanlagt 45 tjänsterna såsom assistent i lönegrad A 17 (de s. k.
distriktsassistenttjänsterna) räknar styrelsen endast med att 23 ordinarie och
sju extra ordinarie skall kunna inrättas från början. De förstnämnda bör inrättas
i utbyte mot ett motsvarande antal tjänster som förste lantbruksinstruktör
i~Ao 13, de senare i utbyte mot sju assistentbefattningar i Ae 15.
Antalet tjänster i den för tekniskt eller lantbruksutbildad personal gemensamt
föreslagna befordringsgången torde på grund av rekryteringssvårigheter
till eu början böra begränsas till sammanlagt 52. Detta bör ske
genom utbyte mot 32 tjänster som assistent i Ae 15 eller tekniker i Af 10—
Ae 13 och 20 tjänster som lantbruksinstruktör i Ae 12. Åtta tjänster som
tekniker i Af 10—Ae 13, vilka beräknas vara lediga vid ingången av nästa
budgetår, samt fem tjänster som lantbruksinstruktör i Ao 12 torde böra indragas.
Sistnämnda tjänster föres dock på övergångsstat med föreskrift om
att så länge tjänsterna uppehälles motsvarande antal tjänster som assistent i
Af 10—Ae 15 skall vara obesatta. På personalförteckningen måste vidare
alltjämt finnas uppförda sju tjänster som förste lantbruksinstruktör i Ao 13.
Därjämte torde böra räknas med att 36 lantbruksinstruktörer i Ae 12 tills
vidare måste kvarstanna i denna lönegrad. Antalet dylika tjänster bör dock
upptagas till 37, av vilka en icke skall få tillsättas så länge en f. n. å övergångsstat
uppförd lantbruksinstruktör kvarstår i tjänst. Även de tre byggnadskontrollanttjänsterna
torde tills vidare böra bibehållas oförändrade i
lönegrad Ae 12.
Helt allmänt bör gälla att innehavare av ordinarie tjänst, som icke kan
erhålla sådan tjänst enligt organisationsförslaget, placeras på övergångsstat.
Avslutningsvis framhåller styrelsen, att den framlagda personalplanen
måste förutsättas bli föremål för fortlöpande omprövning och jämkning
med hänsyn såväl till utvecklingen av arbetsuppgifterna som erfarenheterna
rörande planens effektivitet under övergångstiden. I den mån personalbehovet
skulle visa sig felbedöint och utökning av personalen utöver
planen påkallad, bör en förstärkning i första hand ske genom utökning av
de icke högskoleutbildade personalgrupperna. Styrelsen anför vidare alt
personalbehovet enligt planen beräknats med hänsyn i huvudsak endast till
de arbetsuppgifter vid nämnderna, som sammanhänger med den yttre och
inre rationaliseringen samt den sociala jordbruksegnahemsverksamheten.
För arbetsuppgifter av mer eller mindre tillfällig natur har särskilda tjäns
-
40
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
ter sålunda icke tagits i beräkning. Till sådana uppgifter räknar styrelsen
i detta sammanhang även handläggningen av arealbidragen. I viss utsträckning
beräknas det för nästa budgetår yrkade anslaget medge anställning av
tillfällig arbetskraft för detta ändamål. Styrelsen har därför icke f. n. ansett
påkallat att begära särskilda medel härför.
4. Remissyttranden i fråga om ändring av lantbruksnämndernas organisation
Över lantbruksstyrelsens förslag om ändring av lantbruksnämndernas
organisation har yttrande avgivits av statens organisationsnämnd, statens
sakrevision, i vars yttrande statskontoret instämt, lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök samt lantbruksdirektörernas förening.
Statens organisationsnämnd anför inledningsvis att de uppgifter som
åligger lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna kräver enligt styrelsen
intimt och omfattande samarbete med andra myndigheter såväl centralt som
regionalt. Avgränsning av kompetensområden och fördelning av arbetsuppgifter
mellan främst lantbruksstyrelsens, lantmäteristyrelsens och
skogsstyrelsens förvaltningsområden synes enligt nämndens mening motivera
en allsidigare prövning än den, som nu företagits inom lantbruksstyrelsen.
Detta behöver dock ej utgöra något hinder för att en intern omorganisation
inledes i avvaktan på en sådan mera omfattande översyn av den
statliga administrationen på jordbrukets och skogsbrukets område, som
senast aktualiserats av 1958 års besparingsutredning och som tillstyrkts av
organisationsnämnden i yttrande över utredningens betänkande den 15
september 1959.
I fråga om den inre rationaliseringsverksamheten uttalar nämnden i huvudsak
följande.
Lantbruksstyrelsen avser att organisera personalen för den inre rationaliseringsverksamheten
på i huvudsak tre olika sätt beroende på arbetsuppgifternas
omfattning och art i skilda län, nämligen såsom en lantbruksingenjörsavdelning,
en avdelning för inre rationalisering eller att viss personal
ställes under lantbruksdirektörens direkta ledning. Vidare föreslår
lantbruksstyrelsen, att antalet lantbruksingenjörsdistrikt minskas till elva.
Den strävan, som ligger bakom dessa förslag, att utan att ge avkall på önskemålet
om en viss grad av specialisering anpassa organisationen efter föreliggande
arbetsuppgifter, anser nämnden vara riktig. Kravet på snabb anpassning
synes nämnden kunna motivera, att frågan om gränsdragning
mellan lantbruksingenjörsdistrikten i enlighet med styrelsens förslag avgöres
av lantbruksstyrelsen.
Vad den yttre rationaliseringsverksamheten beträffar motsätter sig icke
nämnden, att en geografisk uppdelning av arbetsområdet tillämpas. Då här
som regel torde bliva fråga om distriktsenheter på endast två eller tre befattningshavare,
synes emellertid enligt nämndens uppfattning behovet av
anpassning och utjämning mellan enheterna vara så betydande och dessutom
icke sällan så kortsiktigt, att distriktsindelningen bör bestämmas av
vederbörande lantbruksdirektör. Dock bör för varje lantbruksnämndsområde
antalet distrikt vara maximerat av lantbruksstyrelsen.
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
Statens sakrevision uttalar att revisionens möjligheter att bedöma ändamålsenligheten
av förslaget till omorganisation av lantbruksnämnderna är
starkt begränsade. Det synes dock klart, att den av 1959 års riksdag fastställda
målsättningen för jordbrukets rationalisering måste innebära ändrade
arbetsuppgifter även för lantbruksnämnderna. Då förslaget torde taga
hänsyn till förändringarna så långt dessa är möjliga att bedöma på förhand
samt icke torde föregripa ett eventuellt genomförande av mera radikala
organisationsändringar av det slag statsrevisorerna ifrågasatt, synes
det sakrevisionen godtagbart i nu rådande läge. I likhet med vad som förordats
i fråga om lantbruksstyrelsens rationaliseringsavdelning torde den
nya organisationen för lantbruksnämnderna böra tillämpas försöksvis under
några år och därefter omprövas.
Sakrevisionen vill betona vikten av att den av lantbruksstyrelsen utlovade
utredningen rörande behovet av kameral personal vid nämnderna bedrives
så skyndsamt, att förslag kan läggas fram i lantbruksstyrelsens förslag
till anslagsäskanden för budgetåret 1961/62. I samband med ifrågavarande
utredning synes den av 1958 års besparingsutredning väckta frågan
om gemensam kameral organisation för lantbruksnämnderna, hushållningssällskapen
och skogsvårdsstyrelserna böra övervägas närmare.
Styrelsen för lantbrukshöyskolan och statens lantbruksförsök tillstyrker
lantbruksstyrelsens förslag om en väsentlig förstärkning av nämndernas personalresurser
för den yttre rationaliseringen. Styrelsen erinrar om att den
pågående utvecklingen mot ökade arbetskostnader och ökad mekanisering
gör en omläggning av jordbrukets fastighetsbestånd och en ökning av fastigheternas
storlek allt angelägnare. Dessa förhållanden i förening med
den rådande åldersfördelningen inom jordbruksbefolkningen gör att man
under de närmaste åren måste räkna med en starkt ökad yttre rationaliseringsverksamhet.
En liknande utveckling kan väntas även inom skogsbruket
där de ökade kraven på förbättrad skogsvård och ett mera mekaniserat
skogsbruk ökar behovet av fastighetsregleringar. Inför den genomgripande
strukturomvandlingen beträffande jordbrukets och skogsbrukets fastigheter,
som sålunda kan beräknas komma att äga rum, är det synnerligen
viktigt att lantbruksnämnderna står väl rustade och att de till sitt förfogande
bär en tillräckligt stor och för arbetsuppgifterna väl kvalificerad personal.
Styrelsen anmäler betänkligheter mot att lantbruksnämndernas personella
möjligheter när det gäller att på olika sätt bistå jordbruket i den inre
rationaliseringen avsevärt beskäres och anför därom följande.
Det är uppenbart alt jordbrukets behov av nyinvesteringar i fasta anläggningar
såsom byggnader, diken, ägovägar och betesanläggningar är utomordentligt
stort. Den omständigheten att investeringsvolymen under det senaste
decenniet starkt minskat så att exempelvis nybyggnadsverksamheten
nu är mindre än hälften av vad den var för ett tio-tal år sedan får sålunda
icke tydas som om investeringsvolymen tidigare varit onödigt stor,
utan mera som ett utslag av att jordbrukets ekonomi f. n. icke tillåter ett
fullgott vidmakthållande av dess fasta anläggningar. Om icke jordbruks
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
näringens fortbestånd skall äventyras på längre sikt måste utrymmet för
investeringar ökas inom den närmaste framtiden. Det är då av ''största betydelse
att jordbruket genom lantbruksnämnderna i tillräcklig omfattning
beredes tillgång till fackkunnig personal för planering och vägledning i
arbetet. För att investeringarna skall bli utförda så att de bäst tjänar sitt
syftemål är det ävenledes av största vikt att denna personal är välutbildad
och yälkvalificerad. Följaktligen får högskolestyrelsen — som icke anser
sig böra närmare ingå på frågan om lantbruksnämndernas inre organisation
— framhålla angelägenheten av att nämnderna i största möjliga utsträckning
kan bibehålla välutbildade tjänstemän för den inre rationaliseringen.
Det förtjänar att framhållas i sammanhanget att om personalen för
den inre rationaliseringen nu skulle delvis indragas kan en framtida förstärkning
komma att kräva lång tid, emedan det här rör sig om personal
med en i vissa hänseenden långt gående specialutbildning.
Lantbruksdirektörernas förening stöder i allt väsentligt lantbruksstyrelsens
förslag till omorganisation av lantbruksnämnderna. Emellertid kan
enligt föreningen starkt ifrågasättas, huruvida tidpunkten för genomföiandet
av en betydande omorganisation nu är lämplig. Ett antal utredningar
arbetar f. n. med frågeställningar, som nära berör den statliga lantbruksorganisationens
arbetsuppgifter. Inom de närmaste åren kan resultatet härav
väntas föreligga. Starka skäl synes sålunda tala för ett uppskov med
organisalionsförslagets genomförande under något eller några år.
I fråga om lantbruksnämndernas organisation framhåller föreningen, afl
många skäl talar för uppbyggnaden av sådana arbetsenheter, som lantbruksstyrelsen
föreslår. De kan anses utgöra en förutsättning för att en
lokal fasthet och homogenitet i verksamheten skall ernås samtidigt som
verksamheten tillföres arbetsinsatser av tekniska specialister såsom lantbruksingenjörer,
byggnadskonsulenter och skogsassistenter. Förslaget ger
också lantbi uksdirektörerna en mera obunden ställning, som ger dessa befattningshavare
möjlighet att i ökad utsträckning ägna sig åt samverkan
med andra länsorgan, råd och upplysningsverksamhet samt planering och
ledning av nämndens verksamhet. Dessa synpunkter har motiverat lantbruksdirektörernas
principiellt positiva inställning till organisationsförslaget
rörande lantbruksnämnderna.
Föreningen anser vidare att de 33 kvalificerade lantbrukskonsulenttjänsterna
x lönegrad Ao 24, som föreslås böra inrättas, i stället bör placeras i
Ao 2o, bl. a. med hänsyn till kravet på en betydande initialverksamhet från
dessa befattningshavares sida.
Lantbruksingenjörerna ges i organisationsförslaget, framhåller föreningen,
en betydande ställning. Föreningen delar styrelsens uppfattning, att så
bor vara. Utvecklingen på området och behovet av att väl hushålla med
denna specialistgrupps arbetsinsatser motiverar också en distriktsindelning
tor denna kategori av befattningshavare, som i många fall spänner över
tlera lan. Arten av deras arbetsuppgifter synes också motivera en lönegradsuppflyttnmg.
°
Minskningen av den för fältarbete avsedda personaluppsättningen vid
lantbruksnämnderna med 50 befattningshavare förefaller föreningen mycket
kraftig mot bakgrunden av att statsmakterna samtidigt eftersträvar en
intensifiering på vissa väsentliga områden av lantbruksnämndernas verksamhet.
En viss minskning av nämndpersonalen tack vare organisationsförslagets
goda hushållning med specialister och på grund av en väntad ned
-
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
gång i antalet inre rationaliseringsärenden är sannolikt möjlig. En fixering
av nedskärningen i länsorganisationen redan på detta stadium anser föreningen
dock ej realistisk; nedskärningen bör ske steg för steg och i den takt
förändringar av arbetsvolymen kan motivera detta.
5. Lantbruksstyrelsens anslagsäskanden
A. Lantbruksstyrelsen: Avlöningar
Yrkanden. Lantbruksstyrelsen (skr. 28/8 1959) hemställer, att anslaget
höjes med 150 200 kr. enligt följande beräkning.
Ökning
eller
minskning
1. Personalförstärkningar
a) 1 byrådirektör Ae 24 ..................................... + 27 173
b) 1 förste byråagronom eller förste byråsekreterare Ae 23 ..... + 25 814
c) 1 förste byråinspektör Ae 23 .............................. + 1 444
d) 1 lantbrukskonsulent Ae 23 ............................... + 25 814
e) 3 byråagronomer Ae 21 .................................. + 69 837
f) 1 byggnadskonsulent Ae 21 ............................... + 23 279
g) 1 kontorsbiträde Af 1—Ae 5.............................. + 9 190
h) arvodesavlönad utredningspersonal......................... + 30 000
2. Personalminskningar
a) 1 byråchef Bo 1......................................... —
b) 1 byråingenjör Ao 19 på övergångsstat.................... — 20 999
c) 4 lantbruksassistenter Af 15—Ae 19 ....................... — 68 251
d) 1 ingenjör Ae 15 ........................................ — 17 063
e) 1 tekniker Ae 12 ........................................ — 14 627
f) 1 kanslibiträde Ae 7..................................... — 13 197
g) 1 arvodesavlönad inspektris............................... — 3 000
3. Löneregleringar
a) 1 chef för byggnadskontor i st. f. 1 byråchef Bo 1.......... —
b) 1 lantbruksingenjör Bo 1 i st. f. Ao 25 .................... + 3 625
c) 1 byrådirektör Ae 26 i st. f. 1 förste byråagronom Ae 23 ... + 4 318
d) 1 civilingenjör Ae 26 i st. f. 1 förste byråingenjör Ae 23 ...... + 4 318
e) 1 byrådirektör Ao 24 i st. f. 1 byrådirektör Ao 23 på övergångsstat
..................................................... + 1 601
f) 1 byrådirektör Ae 24 i st. f. 1 förste byråsekreterare Ae 23 ... + 1 515
g) 1 byrådirektör Ae 24 i st. f. 1 förste byråagronom Ae 23...... + 1 515
h) 1 byrådirektör Ae 24 i st. f. 1 förste byråsekreterare Ae 23 ... + 1 515
i) 2 statskonsulenter Ao 24 i st. f. Ao 23 .................... + 3 045
j) 1 civilingenjör eller arkitekt Ae 24 i st. f. 1 förste byråingenjör
Ao 23.................................................. + 1 515
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
ökning
eller
minskning
k) 2 lantbrukskonsulenter Ae 23 i st. f. Ae 21 ................ + 2 535
l) 1 förste byråsekreterare Ae 21 i st. f. amanuens Af 13—Ae 19 + 4 347
m) 1 kontorist Ao 9 i st. f. 1 kanslibiträde Ao 7.............. + 694
n) 2 kontorsbiträden Ao 5 i st. f. Ae 5...................... —
4. Omräkning
a) 1 jägmästare Ae 23 ...................................... + 12 907
b) 1 byråagronom Ae 23 i st. f. 1 byråchef ABp 25 å övergångsstat — 11 229
c) 1 byrådirektör Ao 26 å övergångsstat..................... — 35 188
d) ordinarieposten.......................................... — 20 000
e) tjänstetidsbefordringar, löneklassförändringar, reglerad beford
ringsgång
m. m.......................................... + 21 905
f) rörligt tillägg............................................ + 42 366
g) kompensation för höjda folkpensionsavgifter................ + 33 474
+ 150 192
Av de i sammanställningen å s. 43—44 förtecknade tjänsteförändringarna
avser yrkandena under punkterna 1 a)—b), 1 d)—2 f), 3 a)—b),
3 d)—f) samt 3 j)—m) rationaliseringsavdelningen. Vad lantbruksstyrelsen
härom anfört, hänvisas till punkten 1 s. 4—20.
Styrelsens motiv för övriga under förevarande anslagspunkt framförda
yrkanden redovisas härefter.
1 c och 2 g). Förevarande yrkande, som avser inrättande av en förste
byråinspektörstjänst vid styrelsens undervisningsbyrå för handläggning av
ärenden rörande lanthushållsskolan och hemkonsulentverksamheten, har
framförts i anslagsskrivelserna under en följd av år. Beträffande motiveringen
torde få hänvisas till prop. 1959: 148 s. 188, p. A 1 a) och 2. Det
yrkade beloppet avser skillnaden mellan lönen i lönegrad 23 och kostnaden
för den extra tjänst i lönegrad A 21, som enligt styrelsens beslut inrättats
för ifrågavarande arbetsuppgifter med anlitande av under anslaget tillgängliga
medel.
Beträffande den under föregående år föreslagna förste byråinspektörstjänsten
för ärenden rörande hushållningssällskapens undervisnings- och
kursverksamhet m. m. anför lantbruksstyrelsen, att den — med hänsyn
till att jordbruksupplysningskommittén vid sin behandling av förevarande
frågor även torde komma att ingå på spörsmålet om styrelsens tillsyn och
ledning av denna verksamhet — ansett sig böra i anslagsäskandena för budgetåret
1960/61 avstå från yrkanden i detta hänseende.
3 c). Den sakkunskap, som erfordras för handläggning av stuteriärenden,
har hittills varit väl företrädd inom styrelsen, som därvid haft att tillgå
den förutvarande, numera å övergångsstat uppförde, stuteribyråchefen.
Denne kommer emellertid att redan med utgången av april 1960 avgå från
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
sin befattning med pension och svårigheter kommer då att uppstå att erhålla
kompetent efterträdare till honom. För att befattningshavaren skall
kunna tillfredsställande svara för de uppgifter, varom här är fråga, bör
han antingen ha avlagt agronomexamen på husdjurslinjen vid lantbrukshögskolan
och dessutom tjänstgjort som husdjurskonsulent samt förskaffat
sig speciell utbildning beträffande hästaveln och därmed sammanhängande
frågor eller ock ha på annat sätt erhållit motsvarande kompetens.
Med det under senare år alltmer avtagande intresset för hästar och hästavel
torde numera endast finnas ett fåtal, som besitter erforderlig kompetens
på förevarande område. Bland lämpliga sökande till ifrågavarande befattning
hade tidigare kunnat tänkas en eller annan husdjurskonsulent,
men då dessa befattningshavare redan nu är placerade i lönegrad Ao 23,
torde det icke finnas någon inom denna kategori, som är villig att utbyta
sin befattning mot den nu på styrelsens stat upptagna tjänsten i Ae 23.
3 g). Förslag om uppflyttning av förevarande tjänst, vilken är placerad
på lantbruksbyrån, framlades första gången i styrelsens anslagsäskanden
för budgetåret 1955/56 och har därefter återkommit varje år. Beträffande
motiveringen torde få hänvisas till IX ht 1955 s. 8—9 och prop. 1959: 148
s. 189, p. 3 b).
3 h). I sina anslagsäskanden för budgetåret 1956/57 föreslog styrelsen
att sekreterareänsten hos jordbrukets upplysningsnämnd skulle uppflyttas
från den för tjänsten då gällande lönegraden Ce 27 till Ce 31 (IX ht
1956, s. 282). I sin motivering härför framhöll styrelsen, att den fann de
viktiga arbetsuppgifter och det stora ansvar som åvilade sekreteraren mer
än väl motivera en placering i sistnämnda lönegrad. Härtill kommer nu att
sekreteraren, enligt beslut av fjolårets riksdag (prop. 1959: 148, s. 251, JoU
30, rskr. 284) jämväl skall vara pressombudsman i styrelsen.
3 i). I anslagsäskandena för budgetåret 1958/59 (jfr IX ht 1958 s. 9—10,
p. 5) föreslog styrelsen, att i personaluppsättningen för den samtidigt föreslagna
husdjursbyrån skulle ingå, bl. a., två statskonsulenter i lönegrad
Ao24.
I 1958 års statsverksproposition föreslogs emellertid, att statskonsulenterna
skulle vara placerade i lönegrad Ao 23. Förslaget bifölls av riksdagen.
Som motiv för sitt ånyo framförda förslag anför styrelsen.
Det har allt från början stått klart för styrelsen, att den gjorda lösningen
icke varit tillfredsställande. Statskonsulenternas uppgift är att under
byråchefens överinseende handha vissa grupper av ärenden samt att som
specialister vägleda utvecklingen på resp. områden. Under husdjursbyråns
nu tilländalupna första verksamhetsår har den ene statskonsulenten handlagt
ärenden rörande djurens utfodring och skötsel samt har därjämte biträtt
vid utredningsarbete i vissa andra frågor. Den andre statskonsulenten
har handlagt ärenden rörande svinskötsel. Den i samband med husdjursbyråns
tillkomst å övergångsstat uppförde byrådirektören i lönegrad Ao
26 liar ombesörjt ärenden rörande hnsdjurskontrollen, medan byråchefen
vid sidan av sina åligganden som hvråchef handlagt ärenden rörande aveln
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
av övriga husdjur utom hästen. Med utgången av november 1959 avgår
ifrågavarande byrådirektör med pension. Handhavandet av ärendena rörande
husdjurskontrollen överflyttades då på byråchefen eller någondera av
statskonsulenterna. De kompetenskrav, som måste ställas på statskonsulenterna
för att de skall kunna verksamt bidraga till att husdjursskötseln
utvecklas i rätt riktning, är utan tvekan betydligt större än de som fordras
exempelvis av husdjurskonsulenterna, vilka nu är placerade i samma lönegrad
som statskonsulenterna. Det är därför enligt styrelsens mening rättvist
och billigt, att statskonsulenterna erhåller en högre löneställning än
den nuvarande och placeras i lägst lönegrad Ao 24.
3 n). För detta förslag åberopar styrelsen grunderna för reglerad befordringsgång
för kontorsbiträdespersonal.
4 a), ökningen motiveras av att under anslaget för innevarande budgetår
lön för tjänsten beräknats endast för halvt år (prop. 1959: 148, s. 252).
4 b). Innehavaren av byråchefstjänsten i ABp 25 å övergångsstat avgår
med pension under innevarande budgetår. Eftersom tjänstemannen uppbär
vikariatslön enligt lönegrad Bo 1 kan anslaget minskas med ett belopp
motsvarande lönen i denna lönegrad. Å andra sidan bör avlöningsmedel
beräknas för den förste byråagronomtjänst i lönegrad Ae 23, som inrättades
i samband med tillkomsten av den nuvarande husdjursbyrån fr. o. m.
den 1 juli 1958, men som så länge byråchefstjänsten uppehölles skulle hållas
obesatt. Se även p. 3 c).
4 c). Innehavaren av förevarande tjänst avgår med pension under innevarande
budgetår.
4 d). Verkställd omräkning av ordinarieposten visar att den — bl. a. till
följd av att ett ordinarie kontor sbiträde uppehåller högre ordinarie tjänst
— kan nedräknas med 20 000 kronor.
4 e)—g). Ökningarna är av automatisk karaktär.
Yttrande. Statskontoret avstyrker förslaget om inrättande av ytterligare
en förste byråinspektörstjänst i lönegrad Ae 23 å undervisningsbyrån.
B. Lantbruksstyrelsen: Omkostnader
Yrkanden. Lantbruksstyrelsen (skr. 28/8 1959) Utgifter 1956/57 1957/58 1958/59 |
hemställer, Anslag 1959/60 |
att an- Ökning |
|||
1. Sjukvård......... |
. 9 819 |
10185 |
11 089 |
9 000 |
1 000 |
2. Reseersättningar . 3. Bränsle, lyse och |
. 129 485 |
116 749 |
128 745 |
137 000 |
21 000 |
vatten........... 4. Upplysnings- |
. 31 564 |
26 073 |
25 045 |
23 000 |
1 000 |
verksamhet ..... |
60 000 |
5 000 28 000 |
Kungi. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
47
Motiv. 1 och 3. Höjningarna motiveras av medelsförbrukningen under
de senaste två budgetåren.
2. Ökningen föranledes till ett belopp av ca 6 000 kr. av den höjning av
resetraktamentena, som genomförts fr. o. m. innevarande budgetår. Vidare
bör posten uppräknas med minst 15 000 kr. i anledning av det ökade behov
av tjänsteresor, som blir en följd av den omorganisation av ledningen av
verksamheten vid lantbruksnämnderna, varom förslag framlagts av styrelsen
under föregående anslagspunkt. Särskilt erinras om att inrättandet
av två jägmästartjänster i styrelsen fr. o. m. innevarande budgetår för i huvudsak
arbete utom stationeringsorten icke åtföljts av en däremot svarande
uppräkning av reseersättningsanslaget.
4. Lantbruksstyrelsen har räknat med att av årets anslag 15 000 kr. skall
kunna disponeras för särskilda upplysningskampanjer och 45 000 kr. för
täckande av omkostnaderna för jordbrukets upplysningsnämnd. För nästa
år räknas med ett med 5 000 kr. höjt anslag. Höjningen är främst avsedd
för att kunna tillgodose behovet av upplysningskampanjer för nästa budgetår.
Yttrande. Statskontoret kan icke biträda förslaget om höjning av posten
till upplysningsverksamhet. Till följd av omläggningen torde en viss
intensifiering av reseverksamheten bliva erforderlig. Statskontoret anser
emellertid en höjning av anslagsposten till reseersättningar böra stanna
vid 13 000 kronor och posten sålunda komma att upptagas till 150 000
kronor.
C. Lantbruksnämnderna: Avlöningar
Yrkande. Lantbruksstyrelsen (skr. 28/8 1959) framlägger förslag
till viss omorganisation av lantbruksnämnderna och hemställer att anslaget
höjes med avrundat 183 000 kr. enligt följande beräkning.
ökning
eller
minskning
1. Personalförstärkning
5 assistenter Ae 19......................................... _j- 97 279
2. Personalminskningar
a) 3 lantbruksingenjörer Ao 25.............................. . 97 067
b) lön till 1 byggnadskonsulent Ae 21 och 1 lantbrukskonsulent
Ae 21 överföres till styrelsens stat........................ — 48 951
c) 4 lantbrukskonsulenter Ae 21............................. — 95 534
d) 2 förste assistenter Ao 19................................ . 46 105
e) 3 lantbruksassistenter Af 15—Ae 19....................... — 69 157
f) 8 tekniker Af 10—Ae 15................................. .110 947
g) 5 lantbruksinstruktörer Ao 12 ............................. — 82 694
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
ökning
eller
minskning
3. Löneregleringar
a) 12 lantbruksingenjörer Bo 1 i st. f. Ao 25................. + 69 342
b) 8 lantbrukskonsulenter Ao 24 i st. f. 8 bitr. lantbruksdirektörer
Ao 24.................................................. —
c) 15 lantbrukskonsulenter Ao 24 i st. f. Ao 23 ............... + 25 106
d) 15 lantbrukskonsulenter Ae 23 i st. f. Ae 21 ............... + 14 631
e) 4 lantbruksingenjörer eller lantbrukskonsulenter Ae 23 i st. f.
4 lantbruksingenjörer Ae 21.............................. + 5 611
f) 1 byggnadskonsulent Ae 23 i st. f. Ae 21.................. + 1 487
g) 21 assistenter Ao 19 i st. f. 21 förste assistenter Ao 19..... —
h) 3 assistenter Ae 19 i st. f. 3 lantbruksassistenter Af 15—Ae 19 —
i) 24 lantbruksingenjörer eller lantbrukskonsulenter Af 15—
Ae 19 i st. f. 2 ingenjörer och 22 lantbruksassistenter Af 15—
Ae 19...................................................
j) 23 assistenter Ao 17 i st. f. 23 förste lantbruksinstruktörer
Ao 13.................................................. + 24 143
k) 7 assistenter Ae 17 i st. f. 7 assistenter Ae 15 .............. + 7 321
l) 32 assistenter Af 10—Ae 15 i st. f. 32 assistenter Ae 15 och
tekniker Af 10—Ae 13................................... —
m) 20 assistenter Af 10—Ae 15 i st. f. 20 lantbruksinstruktörer Ae 12 + 32 664
4. Omräkning
a) ordinarieposten.......................................... — 60 000
b) överföring från ordinarie till icke-ordinarieposten............ —
c) tjänstetidsbefordran, löneklassförändringar, reglerad beford
ringsgång
m. m.......................................... +193 611
d) rörligt tillägg............................................ +192 540
e) kompensation för höjda folkpensionsavgifter................ +129 718
+ 182 998
Motiv. I fråga om yrkandena under punkterna 1—3 hänvisas till vad
lantbruksstyrelsen därom anfört under punkten 3 s. 24—40.
Vad angår de under punkten 4 i sammanställningen å s. 47—48 föreslagna
anslagsförändringarna lämnar styrelsen härför följande motiv.
4 a). Verkställd omräkning av ordinarieposten visar att den kan nedräknas
med i runt tal 60 000 kr.
4 b). Omföring från ordinarie till icke-ordinarieposten bör ske för anställande
av ersättare i reglerad befordringsgång för ytterligare sex ordinarie
kontorsbiträden som uppehåller högre icke-ordinarie tjänster (jfr prop.
1959: 148, s. 254; se även bl. a. IX ht 1956 s. 19 p. 8).
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
D. Lantbruksnämnderna: Omkostnader
Yrkande. Lantbruksstyrelsen (skr. 28/8 1959) föreslår, att anslaget
uppräknas med 8 000 kr. 1956/57 1. Bränsle, lyse |
Utgifter 1957/58 |
1958/59 |
Anslag 1959/60 |
ökning |
|
och vatten...... 2. Kostnader i sam-band med projek- |
28 208 |
27 378 |
32 675 |
26 000 |
+ 3 000 |
teringsverksamhet |
60 628 |
54 763 |
63 298 |
60 000 |
+ 5 000 + 8 000 |
Motiv. 1. Höjningen motiveras av medelsförbrukning under de senaste
tre åren.
2. Höjningen motiveras dels av den stigande medelsförbrukningen, dels
av förväntad ökning av projekteringsverksamheten.
E. Lantbruksnämnderna: Utrustning
Yrkande. Lantbruksstyrelsen (skr. 28/8 1959) föreslår, att anslaget
upptages med ett belopp av 60 000 kr.
Motiv. Den redovisade kassamässiga reservationen vid utgången av
budgetåret 1958/59 har i sin helhet disponerats. Av det för innevarande
budgetår disponibla anslaget å 70 000 kr. beräknas omkring 30 000 kr. behöva
användas till att komplettera inventarieutrustningen vid lantbruksnämnderna
i Örebro och Hallands län i samband med att dessa nämnder
inflyttar i nya lokaler hösten 1959 samt till att utöka telefonväxeln vid
lantbruksnämnden i Västerbottens län i anledning av att lantbruksingenjörsavdelningen
i början av budgetåret 1960/61 får lokaler i samma byggnad
som nämnden i övrigt. Vidare räknar styrelsen med att minst 15 000 kr.
måste användas till nyanskaffning av instrument och annan fältutrustning.
Återstoden, eller ca 25 000 kr., avser styrelsen att i huvudsak använda till
inköp av apparater som behövs i upplysningsverksamheten, kopieringsapparater
o. d. Någon reservation beräknas icke finnas vid utgången av innevarande
budgetår.
Det belopp som under nästa budgetår oundgängligen erfordras till bestridande
av flyttningskostnader och andra därmed sammanhängande utgifter
har av vederbörande nämnder beräknats till sammanlagt 22 000 kr.
I anledning av lantbruksingenjörsavdelningens vid lantbruksnämnden i Västerbottens
län flyttning uppkommer kostnader för iordningställande av källararkiv
samt anskaffning av möbler och andra inventarier åt avdelningen.
Kostnaderna härför har av nämnden beräknats till sammanlagt ca It 000 kr.
Enligt av byggnadsstyrelsen träffat preliminärt avtal kommer lantbruksnämnden
i Älvsborgs läns södra område att under nästa budgetår inflytta
i en fastighet som nu är under uppförande. I samband härmed uppkommande
kostnader för flyttning av linjeväljaresystem, anskaffning av inven
4
Uihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 96
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
tarier m. in. liar av nämnden preliminärt uppskattats till ca 11 000 kr. För
lantbruksnämnderna i Älvsborgs läns södra område och i Västerbottens län
bör kostnaderna enligt styrelsens mening kunna begränsas till sammanlagt
omkring 20 000 kr.
För att effektivisera arbetsmetoderna vid lantbruksnämnderna torde särskilda
medel för nyanskaffning av instrument och apparater böra anvisas
under förevarande anslag jämväl för budgetåret 1960/61. Styrelsen föreslår,
att det härför erforderliga beloppet beräknas till 40 000 kr.
Det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1960/61 uppgår sålunda
till 60 000 kr.
F. Lantbruksnämnderna: Utbildningskurser för viss personal
Lantbruksstyrelsen (skr. 28/8 1959) hemställer, att anslaget för nästa
budgetår höjes med 10 000 kr. till 30 000 kr.
Enligt propositionen 1959: 148 borde förevarande anslag i första hand
avses för information av sådan personal vid nämnderna, som skall ha att
tillämpa de nya reglerna för statlig ekonomisk medverkan i jordbrukets rationalisering,
samt för fortbildning av tjänstemän som skall överflyttas från
lantbruksnämndernas avdelningar för inre rationalisering till sysselsättning
med den yttre rationaliseringen. I andra hand borde anslaget utnyttjas
till kurser anordnade av lantbruksstyrelsen bl. a. för byggnadskonsulenterna
samt för föredragandena i låne- och bidragsärenden. Lantbruksstyrelsen
söker nu i enlighet med riksdagens intentioner att ernå en intensifiering av
den yttre rationaliseringen. I detta syfte samt för att åstadkomma möjligast
effektiva utnyttjande av personalen vid lantbruksnämnderna har styrelsen
under lantbruksnämndernas avlöningsanslag framlagt förslag till vissa organisatoriska
förändringar vid lantbruksnämnderna. Förändringarna kommer
att medföra nya arbetsuppgifter för många befattningshavare. Det kommer
därför att föreligga stort behov av fortbildningskurser för befattningshavare
vid lantbruksnämnderna även under budgetåret 1960/61. Kostnaderna
härför har beräknats till 30 000 kr. III.
III. Frågan om sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna
i Kalmar län, m. m.
1. Utredningsmannens betänkande
Efter att ha givit en historik avseende lantbruksnämnderna, hushållningssällskapen
och skogsvårdsstyrelserna i Kalmar län samt ha lämnat en redogörelse
för bl. a. vissa länsorgans verksamhet, vissa ekonomiska organisationer,
länets kommunikationsförhållanden, tidigare framlagda synpunkter i
ämnet liksom också för de skilda lantbruksnämndernas, hushållningssällska
-
51
Kungl. Maj:Is proposition nr 96 år 1960
pens och skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområden, organisation och omkostnader
in. in. har den särskilt tillkallade utredningsmannen redovisat sina
överväganden och förslag. I ett första avsnitt har utredningsmannen redovisat
vissa allmänna synpunkter och därvid anfört bl. a. följande.
Enligt den senaste jordbruksräkningen utgjorde summan åkerjord inom
länet vid brukningsenheter med mera än 2 hektar ca 173 000 hektar. Antalet
sådana brukningsenheter uppgick för hela länet till ca 10 900, varav
ca 5 500 enheter om "2—10 hektar och ca 3 200 om 10—20 hektar. Såväl
summan brukningsenheter med mera än 2 hektar som åkerarealen vid dylika
enheter är i stort sett ungefär dubbelt så stor inom södra som i norra
länsdelen. Jordbrukets tyngdpunkter inom länet ligger särskilt på de norra
och södra möreslätterna samt på Öland. Den produktiva skogsmarksarealen
under skogsvårdsstyrelsernas uppsikt utgör 612 000 hektar. Härav ligger
omkring hälften inom ettvart av de båda styrelsernas verksamhetsområden,
dock med någon övervikt för det norra området.
Strukturutvecklingen inom jordbruket mellan jordbruksräkningarna 1951
och 1956 utvisar, att inom länet en minskning av åkerarealen vid brukningsenheter
med mera än 2 hektar skett under denna tidsperiod med ungefär
2 600 hektar. Antalet brukningsenheter av angiven storleksordning minskade
under samma period med 739 enheter. Resultatet av lokaliseringsutredningens
undersökning rörande väntade förändringar i jordbrukets struktur inom
länet tyder på att det är anledning att räkna med en fortgående avsevärd
minskning av antalet brukningsenheter och samtidigt fortsatt nedläggning
av sämre jordbruksjord och därmed en viss ökning av skogsmarksarealen.
En jämförelse med förhållandena inom andra län i ovan berörda avseenden
visar, att enligt 1956 års jordbruksräkning summan åkerareal vid jordbruk
med mera än 2 hektar åker är högre än i Kalmar län inom Malmöhus,
Kristianstads, Älvsborgs, Östergötlands och Skaraborgs län samt mindre
inom övriga län. Antalet brukningsenheter av angiven storlek är större icke
blott i de nyss nämnda länen, med undantag av Östergötlands län, utan också
i Jönköpings, Kronobergs, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län. Arealen produktiv skogsmark under skogsvårdsstyrelseuppsikt
för hela länet, eller 612 000 hektar, är enligt den tidigare omnämnda
statistiken den största i södra Sverige. Närmast i storleksordning
kommer, enligt motsvarande statistiska material, Älvsborgs län med en areal
av sådan skogsmark å 605 000 hektar och Jönköpings län med en areal å
603 500 hektar. Inom Kalmar län är sålunda arealen produktiv skogsmark
under uppsikt av skogsvårdsstyrelse något större än i vartdera av sistnämnda
två län.
De berörda faktorerna — jorden, skogen och arbetskraften, eller närmare
bestämt arealen jordbruksjord, arealen skogsmark i enskild ägo, antalet företag
i jordbruk och enskilt skogsbruk samt brukningsenheternas storlek —
är grundläggande för omfattningen av de här ifrågavarande organens verksamheter.
Hushållningssällskapens verksamhet med dess inriktning på upplysning
och försök in. in. beror främst av antalet jordbrukare och jordbruksarealen,
och för skogsvård sstyrelserna med dess uppgifter på skogsvårdens
område bestäms omfattningen främst av skogsmarksarealen i enskild ägo och
antalet skogsägare. Lantbruksnämndernas verksamhet, inriktad särskilt på
strukturrationalisering i jord och skog, är beroende av såväl antalet företagare
som jordbruks- och skogsarealerna, och särskilt inverkar bristerna i
de nuvarande brukningsenhcterna och behovet av förändringar i avseende å
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år i960
storlek, sammansättning och arrondering i syfte att möjliggöra ekonomiskt
utnyttjande av produktionsmedlen.
Vad beträffar arten av verksamhetsgrenar är hushållningssällskapens viktigaste
uppgift att bedriva upplysnings- och rådgivningsverksamhet, sålunda
en initiativverksamhet, och denna har huvudsakligen varit inriktad på
driftsrationaliseringen inom jordbruket. I södra länsdelen har under senare
är inom sällskapets verksamhet beretls utrymme för upplysning i samarbete
med lantbruksnämnden rörande yttre och inre rationalisering. Hushållningssällskapen
bedriver jämväl försöksverksamhet ävensom sådan serviceverksamhet
som markkartering och upprättande av driftsplaner. — Skogsvårdsstvrelsernas
verksamhet, syftande till att främja god skogsvård, har i båda
länsdelarna till mycket övervägande del utgjorts av stämpling och planläggning
av återväxtåtgärder m. in., d. v. s. arbeten på beställning av skogsägare.
Självfallet har i samband härmed regelmässigt individuell rådgivning bedrivits.
De båda skogsvårdsstyrelsernas insatser för allmän upplysning i
skogsvårdsfrågor har på senare år alltmer ökats. Det bör här nämnas, att
1955 års skogsvårdsulredning föreslagit att verksamheten med upplysning i
skogsvårdsfrågor — såväl allmän upplysning som personlig rådgivning —
skall intensifieras. — Lantbruksnämnderna har dels en administrativ verksamhet,
jordpolitiska ärenden och lån- och bidragsärenden, dels initiativverksamhet
rörande jord- och skogsbrukets strukturfrågor och vidare serviceverksamhet
såsom projektering av byggnader, vägar och jordförbättringar.
Genom 1959 års riksdagsbeslut har föreskrivits att de olika organ, som
sysslar med jordbrukets och skogsbrukets rationalisering, skall stärka samarbetet
för att tillgodose de krav, utvecklingen ställer på en samlad effektiv
insats. Länsstyrelsen har härvid en samordnande uppgift. Vikten av en intensifierad
rådgivnings- och upplysningsverksamhet har understrukits. Detta
innebär bl. a. alt hushållningssällskapens verksamhet vidgas till ökad medverkan
i upplysning i jordbrukets strukturfrågor, och att skogsvårdsstyrelsernas
uppgifter vidgas till upplysning om förbättrad fastighetsindelning i
skogsmark, allt givetvis hand i hand med lantbruksnämnd och lantmäterimyndigheter.
Samtidigt har lantbruksnämnd och lantmätare anvisats att intensifiera
verksamheten för yttre rationalisering, inte minst i skogsmark.
För lantbruksnämndernas defhar särskilt framhållits, att de i ökad utsträckning
skall bistå med råd och anvisningar i fråga om investeringar för inre
rationalisering och likaså i avseende å yttre rationalisering samt i frågor huruvida
mark bör utnyttjas för jordbruk eller skogsproduktion.
Enligt utredningsmannens mening slår det klart, att de produktiva arealerna
samt antalet företagare i jord- och skogsbruk — även med beaktande av
de nyss berörda arbetsuppgifterna — inte i och för sig motiverar mer än ett
för länet gemensamt organ av varje slag (hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelse,
lantbruksnämnd). Frågeställningen är därför, huruvida de speciella
förhållandena i länet bör föranleda att uppdelningen består. Utredningsmannen
anför därom följande.
Från länets invånare — och då huvudsakligen från norra länsdelen — har
i tidigare sammanhang och under den nu företagna utredningen uttalats
starka farhågor för att en sammanslagning av organen skulle medföra en
försvårad personlig kontakt mellan organens befattningshavare och befolkningen
samt en avsevärt försämrad service. Vidare har den synpunkten framkommit
från företrädare för norra länsdelen, att efter eu sammanslasnina
O O
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
53
de beslutande organen kunde komma alt domineras av ledamöter, som inte
är så väl insalta i norra länsdelens förhållanden eller införstådda med bygdens
synpunkter.
I sådant sammanhang har med kraft framhållits att den norra länsdelen
i olika avseenden är i hög grad inriktad mot Östergötland. Att så är fallet beträffande
jord- och skogsbrukets ekonomiska förbindelser har belysts särskilt.
Även i kulturellt avseende är kontakterna med Östergötland starka.
Sålunda tillhör icke blott norra landstingsområdet utan också en betydande
del av södra området Linköpings stift. Vid åtskilliga tillfällen har anförts
att en större eller mindre del av norra länsområdet, i varje fall grannsocknarna
till Östergötland, borde överföras till Östergötlands län. Frågan om
en revision av länsgränserna har också väckts under senare år och en utredning
därom har tillstyrkts av länsstyrelsen i länet. Det har under utredningen
från olika håll i norra länsdelen framhållits att de nu aktuella sammanslagningsfrågorna
borde slutligt övervägas först i samband med frågan
om ändrad länsindelning.
Den rådande administrativa tudelningen har uppkommit till följd av länets
oformliga geografiska kontur med stora avstånd och har synbarligen
särskilt föranletts av att kommunikationerna varit ytterligt bristfälliga. Såsom
framgår av historiken var frågan om delning av länet av sådana orsaker
aktuell i mitten på 1800-talet. Som en kompromiss inrättades istället två
landsting, och dessa har följts av dubblerade organ på jordbrukets och skogsbrukets
område. På senare årtionden inrättade organ i övrigt har däremot
blivit gemensamma för länet.
Vad kommunikationerna beträffar är järnvägsförbindelserna mellan norra
och södra länsdelarna alltjämt otillfredsställande. Det torde inte kunna
förväntas att kontaktfrågan mellan länsdelarna i nämnvärd grad skall lösas
genom ändrade järnvägsförbindelser. Däremot har vägnätet avsevärt förbättrats
och den fortsatta omläggningen av riksväg nr 4 beräknas förkorta
avståndet mellan Kalmar och Västervik (Oskarshamn—Västervik) med
omkring 15 km. Vidare kommer den förbättrade standarden på vägen att
ytterligare förkorta tidsavståndet. Detta bör kunna medföra att kontakten
och samhörigheten mellan länsdelarna, som på de senaste åren avsevärt
förbättrats, ytterligare stärkes. Å andra sidan kommer de långa avstånden
till residensstaden alltjämt att innebära olägenheter för invånarna i den
nordligaste delen av länet. Det må nämnas att regelbundna direkta bussförbindelser
mellan Västervik och Kalmar icke nu är inrättade.
Länsstyrelsen har på olika sätt sökt överbrygga den klyfta som avståndet
m. in. skapat mellan länsdelarna. Sålunda tillämpas sedan en följd av år att
länsstyrelsen regelbundet håller överläggningar i Västervik.
Som en målsättning för de överväganden, som i det följande kommer att
göras, bör enligt utredningsmannens mening uppställas en organisation, som
har förutsättning att betjäna länets norra och södra delar i lika utsträckning
och som beaktar alla möjligheter till ett rationellt utnyttjande av personella,
ekonomiska och andra resurser. Inte minst får därvid intresset av
goda kontaktmöjligheter i skilda hänseenden tillmätas betydelse.
Kontaktbehov finns i två avseenden: dels mellan vederbörande organ ocli
allmänheten, i första hand då de enskilda jordbrukarna och skogsägarna,
dels mellan ledningarna av de olika organen sinsemellan och med andra
samverkande organ. Möjligheterna att hålla personlig kontakt och att ge god
service bör bedömas mot bakgrunden av arbetets fördelning och organisation
inom de olika organen.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
Det har genom den tekniska och ekonomiska utvecklingen uppkommit ett
ökande behov av specialister på olika grenar av jord- och skogsbruket. Detta
belyses bl. a. av överblicken över hushållningssällskapens verksamhet
och personalkategorier. Det är emellertid av olika skäl begränsade möjligheter
att inom små verksamhetsområden på längre sikt hålla specialister av
olika slag. Små enheter har ofta alltför begränsade ekonomiska resurser.
Det är inte heller förenligt med god hushållning med de personella resurserna
att låta befattningshavare med hög specialutbildning arbeta i små områden
med arbetsuppgifter, som i väsentlig utsträckning kunde skötas av icke
specialutbildad personal. Utvecklingen går också i den riktningen, att den
högskoleutbildade expertisen får relativt stora verksamhetsområden — i en
del fall utöver länsgränserna — och att huvuddelen av de löpande arbetsuppgifterna
läggs på allroundarbetande befattningshavare med lokalt mera
begränsade arbetsfält. Specialistens uppgift blir då att följa utvecklingen
inom sitt fack. att bedriva viss allmän upplysning, att förmedla kunskap
och nyheter till de lokala befattningshavarna, medverka till deras fortbildning
samt härutöver att ge sitt utlåtande i viktigare och mer svårbedömbara
ärenden.
En så ordnad verksamhet på jordbrukets och skogsbrukets område innebär
att beställningsarbeten (planläggning av stämpling och skogsvårdsåtgärder,
av jordförbättring och byggnader, uppläggande av driftsplaner etc.) samt
den individuella rådgivningen ute på fältet i stort sett utföres av allroundarbetande
personal, som inom sitt område bör kunna hålla god kontakt med
sina klienter och med bygdens utveckling. Denna kontakt — och det blir
givetvis huvuddelen av direktkontakten — blir föga beroende av var kansliorten
för organet ligger.
Det kvarstår givetvis ett behov från befolkningens sida att i speciella
problem få personlig kontakt med den ene eller andre specialisten. Möjligheterna
härtill blir givetvis mindre om specialisterna får stora verksamhetsområden
och för bygder, som får långa avstånd till stationeringsorten för specialisten.
Detta är emellertid en följd av att man, såsom nyss sagts, är nödsakad
att hushålla med den specialutbildade personalen.
Det föreligger naturligtvis också ett behov för länets invånare att i en
del ärenden få rådgöra personligen med vederbörande chefstjänsteman. Möjligheterna
härtill kommer givetvis att begränsas vid en minskning av antalet
förvaltningsenheter och därmed också antalet chefstjänster. Detta förhållande
kan emellertid ej undvikas, då en god hushållning med den specialutbildade
och högst kvalificerade arbetskraften skall göras samtidigt som
allmänhetens krav på service tillgodoses. Frågan, som har många paralleller
inom andra förvaltningsområden, synes emellertid ej ha sådan storleksordning,
att den kan anses på ett mera avgörande sätt böra inverka på övervägandena
om eventuell sammanslagning av här behandlade länsorgan.
Ur här berörda synpunkter ter sig ordningen vid de ifrågavarande organen
på följande sätt.
Vad beträffar lantbruksnämnderna i länet — de senast tillkomna organen
— har utvecklingen visat att de i fråga om olika specialfack lämpligen
bör betjänas av expertis med hela länet som verksamhetsfält. Expertisen har
stationerats i residensstaden och tillhör administrativt södra lantbruksnämnden.
Sålunda finns alltsedan starten lantbruksingenjörsavdelning endast i
Kalmar. Byggnadskonsulenttjänsten i Västervik har indragits, och likaså en
lantbrukskonsulenttjänst. När skogsassistentljänster inrättades, kunde endast
en sådan placeras i länet, och innehavaren av denna befattning är stationerad
i Kalmar och har att verka även i grannlän. För arbetet i fältet finns nu vid
55
Kungl. DIaj:ts proposition nr 96 år 1960
norra lantbruksnämnden — förutom lantbruksdirektören — en lantbrukskonsulent
och två instruktörer.
En sammanslagning av lantbruksnämnderna skulle innebära att kansliverksamheten
samlades till Kalmar. Detta torde i och för sig icke ha avsevärd
inverkan på servicen och allmänhetens kontaktmöjligheter. För fältpersonal,
förlagd till Kalmar, försvårar avstånden de personliga kontakterna
med jord- och skogsbrukets folk i norra delen av länet. Olägenheterna torde
dock kunna motverkas genom anordnande av ett kontaktställe eller förläggande
av en arbetsgrupp av nämndens personal inom länsdelen. Det må här
erinras om att lantbruksstyrelsens nyligen redovisade överväganden utmynnat
i ett organisationsförslag, grundat på distriktsindelning i större län.
Vad angår de båda hushållningssällskapen bedrives rådgivnings- och
upplysningsverksamheten under direkt ledning av driftsgrenskonsulenter,
verksamma inom resp. hushållningssällskaps hela områden. Vardera sällskapet
har enligt Kungl. Maj:ts personalförteckning, förutom annan personal,
sex konsulenter representerande lika många fack. Bland »övrig personal» finnes
inom norra sällskapet härutöver en hemslöjdskonsulent. Inom det södra
sällskapet är en indelning i distrikt beträffande instruktörer i viss mån införd.
Öland har sålunda en särskild jordbruksinstruktör och särskild trädgårdsinstruktör.
Därtill bör beaktas, att sällskapen i hushållningsgillena och
gillesombuden har lokala kontaktställen.
Vid en ändring till en administrativ-kameral enhet för länet med i övrigt
bibehållen organisation torde kontakt mellan rådgivare och jordbrukare icke
i avsevärd grad förändras. En sammandragning av konsulenterna eller vissa
av dem till en kansliort med länet som tjänstgöringsort skulle däremot, genomförd
fristående, försämra allmänhetens kontaktmöjligheter med rådgivarna.
I skogsvårdsstyrelsens verksamhet är arbetsfördelningen grundad på indelning
i länsskogvaktardistrikt. Det är främst länsskogvaktaren, som inom
sitt distrikt svarar för personlig rådgivning och allmän upplysning i skogsvårdsfrågor,
och hans befogenheter omfattar bl. a. stämpling och åtgärdsplanläggning,
som beställes av skogsägare. Den personliga rådgivningen sker
f. ö. i stor utsträckning i samband med sådana förrättningar ute på fältet. De
länsjägmästaren underställda jägmästarna har icke särskilda distrikt utan
torde arbeta som specialister särskilt inom den skogliga undervisningens
område.
En sammanslagning av de båda styrelserna torde inte böra medföra att systemet
med länsskogvaktardistrikt frångås. Kontakterna mellan allmänheten
och länsskogvaktarorganisationen torde inte vara beroende av om den administrativa
ledningen utövas från en eller två kansliorter.
Det ligger i sakens natur att en sammanslagning av de ifrågavarande
institutionerna skulle komma att medföra, att de beslutande församlingarnas
nuvarande förankring i bygden i viss mån försvagades. Södra länsdelens
företrädare skulle få medinflylande på avgörandet av frågor berörande norra
länsdelen liksom också norra länsdelens representanter få medinflytande i
södra länsdelen. För att icke någon länsdel med fog skall känna sig eftersatt
är det av vikt att eu för länet gemensam nämnd eller styrelse får en väl avvägd
sammansättning från de båda länsdelarna.
Beträffande lantbruksnämndernas sammansättning gäller f. n. att landshövdingen
i länet är ordförande i båda nämnderna. Vid utseendet av leda
-
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
möter i en för hela länet gemensam lantbruksnämnd bör lämpligen kunna
tillses att genom de ledamöter, förutom ordföranden, som utses av Kungl.
Maj:t, båda länsdelarna blir företrädda i nämnden. På motsvarande sätt
synes representationen i nämnden kunna anordnas i fråga om de två ledamöter,
som utses av hushållningssällskap, detta oavsett om ett eller två
sällskap kommer att finnas inom länet.
Vid ett sammanförande av hushållningssällskapen till en enhet kommer
det sammanlagda antalet lantbruksombud och dessas fördelning inom länet
sannolikt icke att förändras med hänsyn till bestämmelserna i kungörelsen
om val av lantbruksombud, vilken kungörelse berörts i samband med framställningen
rörande hushållningssällskapens organisation. De fyra ledamöter
i förvaltningsutskottet, som sällskapet har att utse, kan givetvis väljas
så, att två ledamöter utses från vardera länsdelen. Landstingen får därjämte
utse vardera två ledamöter i stället för som nu är fallet fyra ledamöter i
resp. sällskap.
Om endast en skogsvårdsstyrelse och ett hushållningssällskap kommer att
finnas i länet utser det sammanslagna sällskapet en ledamot i skogsvårdsstyrelsen.
Beträffande landtingens representation i en sådan skogsvårdsstyrelse
bör varje landsting kunna tillerkännas rätt att utse en ledamot i styrelsen,
på motsvarande sätt som den situation är reglerad i förordningen
angående skogsvårdsstyrelser, att flera hushållningssällskap finnes inom ett
landstingsområde. I fall de bägge hushållningssäflkapen bibehålies, medan
skogsvårdsslyrelserna sammanslås till en enhet, torde den författningsändringen
kunna genomföras, att sällskapen enligt samma grunder finge utse
vardera en ledamot i den sammanslagna skogsvårdsstyrelsen. Representationen
inom skogsvårdsstyrelsen skulle för landstingens del sålunda bli oförändrad
och i sistnämnda fall även för hushållningssällskapens vidkommande.
Vid sammanslagna enheter av de skilda organen bör dessas styrelser, delegationer
o. d. förlägga sammanträden m. m. icke blott till kansliorten utan
även till andra platser inom länet för att därigenom söka öka kontaktmöjligheterna
och knyta länsdelarna närmare samman. Det bör här vara goda
möjligheter att bygga vidare på den tradition, som länsstyrelsen utbildat med
regelbundna mottagningar i Västervik en gång i månaden. I
I den allmänna upplysningsverksamheten har såväl hushållningssällskap
som skogsvårdsstyrelser fått betydelsefulla och ökade arbetsuppgifter. Efter
riksdagsbeslutet i år har lantbruksnämnderna fått upplysning som ett delvis
nytt medel i sin verksamhet. Upplysningsverksamheten kräver att en
nära kontakt kan hållas mellan ledningarna av de nämnda tre organen och
även andra länsorgan, särskilt då lantmäteriet och länsarbetsnämnden. Lantmäteriets
medverkan avser här givetvis särskilt den yttre rationaliseringen.
Länsarbetsnämndens medverkan är given med hänsyn till den undervisning
i arbetslöshetsbekämpande syfte och den planläggning av arbetsobjekt för tider
med ojämn sysselsättning, som bedrives inom hushållningssällskap och
skogsvårdsstyrelse. Omskolningen av arbetskraft, som tidigare kunnat få sin
utkomst i lanthushållningen, samt överföring till andra delar av näringslivet
av sådan arbetskraft är andra vägande motiv för länsarbetsnämndens
medverkan.
_ Ett gott studium av hur upplysningsverksamheten kan byggas upp erbjuder
utformningen i Kalinar läns södra område. Upplysningsverksamhe
-
57
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
ten på jordbrukets område bedrives av hushållningssällskap och lantbruksnämnd
i samråd. Hushållningssällskapets undervisningsnämnd har med sig
adjungerat lantbruksdirektören. Efter undervisningsnämndens planläggning
svarar hushållningssällskapet för anordnandet av kurser och jordbrukardagar
m. in. och utfärdar kallelser till dessa. Lantbruksnämndens befattningshavare
medverkar som föreläsare och diskussionsledare. Där ämnet så motiverar,
samlas vid ett och samma tillfälle fackmän från såväl hushållningssällskap
och lantbruksnämnd som lantmäteri och skogsvårdsstyrelse. ^
Ett nära samarbete på länsplanet behöver ske inte blott i avseende på upplysningsverksamheten
utan också i andra viktiga avseenden, inte minst i
samband med strukturrationaliseringen. Eftersom både takten i strukturförändringarna
och deras omfattning och lokalisering i hög grad beror på
möjligheterna för bortflyttande att få försörjning i andra näringsgrenar är
det angeläget, att arbetsmarknadsmyndigheterna medverkar redan vid de
grundläggande övervägandena. Omvänt har strukturrationaliseringen också
återverkningar på lokaliseringen av arbetskraft m. m.
En fortlöpande intim samverkan mellan lantbruksnämnd och lantmäteri
är nödvändig. I enlighet med statsmakternas direktiv utbygges samverkan
i organiserad form, som i avseende å skogsmark innefattar jämväl skogsvårdsstyrelserna.
Sålunda gäller bl. a. att lantbruknämnden skall samråda
med överlantmätaren i ärenden rörande fastighetsbildning och att överlantmätaren
ävensom länsjägmästaren äger deltaga i nämndens överläggningar
i ärenden som rör deras verksamhetsområden. — Specialorganisationer under
s. k. förfogandelantmätare avdelas för jord- och skogsbrukets strukturrationalisering.
Såväl planläggning av fastighetsreglerande åtgärder som beredning
av frågor om statligt stöd sker i nära samråd.
Kalmar län är indelat i sex lantmäteridistrikt. Förslag föreligger om minskning
till fem distrikt. Därjämte finns dels en i Kalmar stationerad specialorganisation
för planarbeten, dels en i Västervik förlagd särskild skiftesorganisation,
föranledd av att i länet finns omfattande områden, som endast undergått
storskifte. Dess verksamhetsområde har hittills haft tyngdpunkten inom
norra lantbruksnämndens område. Det har i åtskilliga sammanhang omvittnats,
att ett mycket nära och fruktbärande samarbete utvecklats mellan
skiftesorganisationen och lantbruksnämnden resp. skogsvårdsstyrelsen i Västervik.
Som ett skäl för bibehållande av den norra lantbruksnämnden resp.
skogsvårdsstyrelsen har förutom annat åberopats förekomsten av skiftesorganisationen
och behovet av fortsatt samverkan. Det kan också nämnas,
alt när skiftesorganisationen skulle inrättas, Kalmar, Västervik och Hultsfred
utgjorde alternativ för dess förläggningsort. Att Västervik blev stationeringsort
torde bero på att den skiftesverksamhet, som man da i första hand
väntade, mest rörde den norra länsdelen.
Det är angeläget att samarbetet vid skiflesverksamheten kan fortgå ostört.
Så länge denna verksamhet övervägande berör norra lantbruksnämndsområdet
bör detta i skälig utsträckning återverka på de samverkande organens
organisation. Det bör emellertid här anmärkas, att lantbruksorganisationens
medverkan till en väsentlig del nu sker genom specialister (skogsmästare,
lantbruksingenjör, byggnadskonsulent), stationerade i Kalmar.
Samverkan på länsplanet omfattar givetvis även andra myndigheter, däribland
länsbostadsnämnd, vägförvaltning och länsarkitekt. En samordnande
uppgift i olika hänseenden åvilar länsstyrelserna i länen, som nu bl. a. fått
till uppgift att genom utbyggda länsråd föra de olika verksamhetsgrenarna
i ökad kontakt med varandra. En samordning och ctl samarbete försvåras
i viss mån genom den nuvarande organisatoriska splittringen inom Kalmar
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
län med vissa organ tudelade och delvis förlagda på annan ort än residensstaden.
Det bör slutligen omnämnas, att vid det sammanträde som den 22 september
1959 hållits i Västervik under ordförandeskap av landshövdingen med
representanter för olika länsmyndigheter, enskilda organisationer m. fl.
har såsom ett tänkbart alternativ i framtiden nämnts, att en sammanslagning
genomfördes helt eller i kameralt hänseende av lantbruksnämnd och hushållningssällskap
inom vardera länsdelen. Den uppfattningen framfördes även
Irån företrädare för den norra länsdelen, att, därest de olika grupperna av
organen nu sammansloges, skulle detta komma att medföra en begäran från
befolkningen i denna länsdel om en revision av länsgränserna. En sammanfattning
av vad som vid sammanträdet förekom har upptagits i särskilt protokoll,
som fogats såsom bilaga till utredningen.
Utredningsmannen övergår härefter till att beröra vissa för lantbruksnämnderna,
hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna speciella
spörsmål samt de besparingar, som skulle kunna vinnas
genom en sammanslagning av varje grupp av de olika organen. Vad
de båda lantbruksnämnderna i Kalmar län angår, uttalar utredningsmannen
i huvudsak följande.
yid de båda lantbruksnämnderna tenderar ärenden rörande o''ika inre
rationaliseringsåtgärder att minska. För den yttre rationaliseringen är tendensen
motsatt. De nya riktlinjer för rationaliseringsverksamheten, som
uppdragits av innevarande års riksdag, samt den sannolika strukturutvecklingen
inom jordbruket i länet kan väntas leda till en ytterligare ökad yttre
rationaliseringsverksamhet.
Arbetsvolymen för lantbruksnämndsorganisationen inom länet b''ir dock
enligt utredningsmannens mening icke sådan att omfattningen i och för sig
motiverar en uppdelning på längre sikt av länet i två förvaltningsområden.
Beträffande lantbruksnämnds sammansättning gäller f. n., bl. a., att två
ledamöter utses av hushållningssällskapet samt att såsom självskrivna
ledamöter ingår lantbruksdirektören och sällskapets sekreterare. Om endast
en lantbruksnämnd kommer att finnas, medan de två hushållningssällskapen
bibehålies, synes sällskapens representation i nämnden kunna så anordnas,
att varje sällskap utser vardera en ledamot. Sällskapens sekreterare
kan ingå i nämnden alltefter ärendenas anknytning till de olika sällskapens
verksamhetsområden. Vid ärenden av mera allmän beskaffenhet torde
den sekreterare lämpligen böra tjänstgöra, som är stationerad å nämndens
kansliort.
Förslag till lantbruksnämndens personalorganisation vid en för hela länet
gemensam nämnd lämnas av utredningsmannen i en särskild sammanställning.
Denna återgives jämte viss jämförelsestatistik i en tablå å s. 66.
Förslaget innebär en minskning av personalen, jämfört med nuvarande organisation,
med en lantbruksdirektör, en lantbruksinstrnktör, en kamrerare
— vilken sistnämnda befattning redan provisoriskt indragits — en kontorist,
ett kanslibiträde och ett kontors- och skrivbiträde. Betydande besparingar
i avlöningskostnader för personalen kan sålunda ske genom en sammanslagning.
Om en sådan genomföres kan man nämligen räkna med att
arbetskraften kan mera rationellt utnyttjas.
59
Kiingl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
Utgifterna för arvoden till lantbruksnämndsledamöter kommer även att
minska, enär antalet ledamöter reduceras. Sammanträden med nämnd och
delegationer blir till antalet mindre, vilket totalt bör medföra någon minskning
av resekostnaderna, detta även med beaktande av att det för de enskilda
ledamöterna i en del fall blir längre resor än f. n. och att en del sammanträden
förlägges till norra länsdelen. Ersättningarna till ortsombuden torde
icke i någon nämnvärd mån påverkas av en sammanslagning. Konferenser
med ortsombuden borde utan olägenhet kunna hållas distriktsvis såsom i
viss utsträckning redan skett i södra länsdelen.
Förändringarna beträffande resekostnads- och traktamentsersättningar
till lantbruksnämndspersonalen är mera vanskligt att förutsäga. De resor
som företages kommer självfallet att i viss utsträckning bli längre än tidigare
samt öka resekostnaderna och medföra större tidsspillan. A andra sidan
torde plan''äggning och samordning av resorna kunna ske så att resekostnaderna
delvis reduceras. Särskilt gäller detta resor till de trakter, som
f. n. utgör gränsområden för de båda lantbruksnämndernas verksamheter.
Totalt sett torde det dock vara anledning att räkna med en ökning av ifrågavarande
kostnader för personalen. Det är emellertid att märka, att resorna
blir längre än f. n. endast för lantbruksdirektören och någon annan befattningshavare,
medan övrig fältpersonal redan har hela länet till verksamhetsområde.
Härtill kommer att de angivna befattningshavarna enligt förslaget
minskas med, bland andra, en lantbruksdirektör och en lantbruksinstruktör.
Icke obetydliga besparingar vinnes genom att vid en sammanslagning
kostnaderna för lokaler och övriga expenser minskar. En sammanslagen
nämnd kan inrymmas i de lokaler som nu förhyres för den södra lantbruksnämnden.
En minskning av torrläggningsverksamheten och därmed av den
personal, som handlägger dessa ärenden, möjliggör detta.
I nedanstående sammanställning har försök gjorts att ungefärligen beräkna
den kostnadsbesparing, som en sammanslagning av lantbruksnämnderna
kan medföra. Beräkningarna hänför sig till budgetåret 1958/59. Beloppen har
avrundats nedåt till närmaste hela hundratal kronor. När det gäller kamrerarbefattningen
har det bortsetts från den tillfälliga anordningen med en
kamrerare från lantbruksnämnd utom länet. Befattningen har i stället upptagits
i lönegrad Ao 21, ortsgrupp 3, och i löneklassen närmast över lönegraden
samt har resekostnaderna för kamreraren under budgetåret 1958/59
inte medräknats, övrig under samma budgetår arvodesavlönad personal har
ej heller medtagits.
Beräknad årlig
minskning
ökning
A. Kostnader för sammanträden med nämnd och
delegationer
Budgetåret 1958/59: ......................
Vid en sammanslagning: ..................
Beräknad kostnadsminskning ..............
10 800: —
7 300:
3 600::—
B. Avlöningar till personalen (arvodesavlönad personal
ej medräknad)
Budgetåret 1958/59: ......................
Vid en sammanslagning: ..................
Beräknad kostnadsminskning ..............
479 000: —
376 700:—
102 300: —
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
(Besparingar; beräknat medeltal:
Lantbruksdirektör ........................
Kamrerare ..............................
Lantbruksinstruktör ......................
Kontorist................................
Kanslibiträde ............................
Kontors- och skrivbiträde (A 5)............
C. Resekostnads- och traktamentsersättningar till
personaten
Budgetåret 1958/59: ......................
Vid en sammanslagning: ..................
Beräknad kostnadsökning..................
D. Hyra och övriga expenser
1. Hyra
Budgetåret 1958/59:....................
Vid en sammanslagning:................
Beräknad kostnadsminskning............
2. Övriga expenser:
Budgetåret 1958/59: ....................
Vid en sammanslagning:................
Beräknad kostnadsminskning............
E. Övriga utgiftstitlar:
Sammanslagningen beräknas icke medföra några
nämnvärda kostnadsändringar.
Beräknad årlig
minskning ökning
32100: —
23 000: —
15 300: —
11 700: —
11300: —
8 900:—)
72 700: —
75 400: —
2 700: —
36 600: —
29 500: —
7100: —
26 700: —
22 700: —
4 000: —
Summa kronor 116 900: — 2 700: —
De besparingar, som vinnes genom en sammanslagning av lantbruksnämnderna,
skulle enligt ovanstående beräkningar — bortsett från ändringar i
lönenivån m. m. — röra sig om ungefär 115 000 kronor årligen.1 Besparingarna
är av den storleksordning, att desamma får anses utgöra ett vägande
skäl för en sådan sammanslagning.
Ett sammanförande enbart av lantbruksnämnderna medför, bl. a., att den
blivande lantbruksnämnden liksom andra länsorgan får samarbeta med två
hushållningssällskap och två skogsvårdsstyrelser. Det bör härvid erinras om
att den södra lantbruksnämnden redan haft att samverka med två skogsvårdsstyrelser,
vad angår Aspelands härad som ingår i den norra skogsvårdsstyrelsens
verksamhetsområde. Svårigheterna att på ett tillfredsställande
sätt ordna samarbetet med två hushållningssällskap kan ej anses
vara så stora, att de bör hindra en sammanslagning endast av lantbruksnämnderna.
Såsom tidigare omnämnts har lantbruksstyrelsen till Kungl. Maj :t överlämnat
förslag till omorganisation av landets lantbruksnämnder i samband
med anslagsäskandena för budgetåret 1960/61. Utredningsmannen hänvisar
i övrigt härtill.
Beträffande hushållningssällskapen anför utredningsmannen följande.
Hushållningssällskapen har ett vittomfattande verksamhetsfält. De främ
1
Besparingarna blir under en övergångstid reducerade.
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
jar på olika sätt särskilt driftsrationaliseringen beträffande såväl jordbruket
som fisket, trädgårdsnäringen och hemarbetet. Deras verksamhet bedrives
i olika former. Den sker dels ■— och i största utsträckning — såsom
allmän upplysning, verkande på bred front, dels ock som personlig rådgivning.
Den personliga rådgivningen och upplysningen lämnas vid besök
hos enskilda näringsidkare och husmödrar och vid andra kontakttillfällen,
t. ex. i samband med sällskapens försöksverksamhet m. in. Den allmänna
upplysningen bedrives genom särskilt anordnade kurser, föredrag,
utställningar och möten, fä.tvandringar och demonstrationer in. m. Den
sker vidare genom artiklar i tidskrifter och i dagspressen. Hushållningssällskapen
bedriver därjämte försöksverksamhet, projekteringsverksamhet
m. m. samt förmedlar vissa statliga lån och bidrag.
Att draga några större slutsatser av det statistiska materialet, när det
gäller övervägandet om en sammanslagning av hushål ningssällskapen, låter
sig knappast göra. Såsom förut framhållits är sällskapens verksamhet till
sin natur väsentligen eu initiativverksamhet. Avgörande för denna är huvudsakligen
de personella och ekonomiska resurser som står till sä lskapens
förfogande. Härtill kommer, att omfattningen av den enskilda rådgivningen
och upplysningen inte låter sig tillfullo belysas genom statistiska
uppgifter. En rättvisande jämförelse med andra hushå Iningssällskap kan
därjämte svårligen göras på grund av den delvis olika uppläggningen av
verksamheten inom skilda sällskap.
Av skäl, som nedan beröres, har den efterföljande kostnadsjämförelsen
begränsats till att belysa förhållandet me lan å ena sidan nuvarande indelning
och å andra sidan ett alternativ, innebärande sammanföring av ledning
jämte kansli till en enhet utan förändring av konsulent- och instruktörspersonalen
i fråga om antal eller placering. Kans.iorten bör vara densamma
som för lantbruksnämnden.
Hushållningssällskapens förvall ningsutskott består vart för sig av elva
ledamöter, därav fyra i varje utskott utses av respektive landsting. Vid ett
sammanförande av sällskapen ti 1 en enhet synes den författningsändringen
kunna genomföras, att landstingen i stället utser vardera två ledamöter.
Personalorganisationen vid ett sammanslaget hushållningssällskap skulle
med nyssnämnda förutsättningar utformas i enlighet med en å s. 66 återgiven
sammanställning, som även upptager de båda sällskapens nuvarande
heltidsanställda, av Kungl. Maj :t personalförtecknade befattningshavare. I
sammanställningen är sålunda personalen vid vetcrinäravdelningen, varav
del endast finns en inom länet, inte medtagen och ej heller de återstående
såsom »övrig personal» betecknade befattningshavarna, vilken personal inte
upptagits i av Kungl. Maj:t fastställd förteckning.
Personalen torde enligt utredningsmannen kunna minskas med en chefstjänsteman,
en kamrerarc och en kontorist.
Antalet lantbruksombud torde av skäl som förut behandlats förbli oförändrat
vid eu sammanslagning. Så kan antagas bli fallet även med antalet
hushå Iningsgillen och gillesombud. De nämnder som är tillsatta för handh
a van de av särskilda grenar av hushållningssällskapens verksamhet eller
för beredning av vissa ärenden kommer däremot att minska i antal, så att
troligen endast en nämnd av varje slag bibehålies.
Utgifterna för resekostnads- och traktamentsersältningar åt personalen
vid ett sammanslaget hushållningssä lskap, sammansatt i enlighet med ovanstående
förteckning, torde bli oförändrade utom i det avseendet, alt direktörens
resekostnader knappast torde gå upp till summan av motsvarande
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
kostnader för de nuvarande sällskapens båda direktörer. Resekostnads- och
traktamentsersättningarna till förvaltningsutskottets ledamöter, nämnder
m. fl. kommer att sammanlagt bli lägre, enär antaget ledamöter, sammanträden
etc. blir mindre, även om kostnaderna för den enskilde ledamoten i
en del fall blir högre.
Vad angår tjänstelokalerna kan det nämnas, att det norra sällskapet planerat
att utöka sina lokaler. En sammanslagning av hushållningssällskapen
till en enhet torde kunna medföra, att denna utökning icke blir erforderlig.
Det är därför anledning att räkna med att kostnaderna för hyra,
bränsle etc. icke kommer att påverkas av en sammanslagning, om ovannämnda
anordning med en filial realiseras.
Bland övriga kostnader kan utgifterna för publikationstryck, allmänna
expenser samt siffergranskning och revision antagas minska. Kostnaderna
för ersättningar åt deltagarna i sällskapets ordinarie sammanträden kommer
att något öka. Verkningarna av en sammanslagning har befunnits icke
medföra några beräkningsbara kostnadsändringar i övriga utgiftstitlar.
De försök som gjorts att beräkna de kostnadsförändringar, som enligt
ovan skulle bli följden av en sammanslagning utav hushål ningssällskapen,
redovisas i nedanstående uppställning. Denna grundar sig på förhållandena
kalenderåret 1958 samt anknyter även till sådan organisation av ett för hela
länet gemensamt sällskap som nyss nämnts. Avrundning av beloppen har
skett till närmast lägre hela hundratal kronor.
Beräknad årlig
minskning ökning
A. Avlöningar till av Kungl. Maj:t personalför -
tecknad personal År 1958: ................................ |
484 900: — |
|
Vid en sammanslagning: .................. |
420 100: — |
|
Beräknad kostnadsminskning:.............. |
64 800: — |
|
(Besparingar; beräknat medeltal: Direktör (sekreterare)...................... |
33 500: — |
|
Kamrerare .............................. |
18 500: — |
|
Kontorist................................ |
12 800: —) |
|
Resekostnads- och traktamentsersåttningar 1. Förvaltningsutskott, vissa nämnder m. fl. |
18 500: — |
|
Vid en sammanslagning:................ |
14 000: — |
|
Beräknad kostnadsminskning: .......... |
4 500: — |
|
2. Personalen: År 1958:.............................. |
137 100: — |
|
Vid en sammanslagning:................ |
134 100:— |
|
Beräknad kostnadsminskning: .......... |
3000: — |
|
Vissa allmänna omkostnader År 1958: ................................ |
129 900: — |
|
Vid en sammanslagning: .................. |
126 900: — |
|
Beräknad kostnadsminskning:.............. |
3 000: — |
D. Övriga utgiftstitlar
Sammanslagningen anses icke medföra några
beräkningsbara kostnadsändringar.
Summa kronor 75 300: —
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
63
För statsverket skulle en sammanslagning sålunda kunna medföra •—
frånsett skedda förändringar i lönenivån — en minskning i avlöningsanslaget
med omkring 65 000 kronor.
För de nuvarande sällskapens del innebär resultatet en besparing å ca
3 000 kronor (10 500—7 500). Sammanslagningen föranleder nämligen en
minskning av de s. k. grundbeloppen — på grund av bestämmelserna i
kungörelsen den 28 maj 1959 angående fördelning av anslagsmedel till bestridande
av hushållningssällskapens omkostnader — med ett sådant belopp
å 7 500 kronor, avseende en direktör som bortfaller. Till någon del
skulle emellertid sistnämnda belopp återgå till sällskapet i enlighet med övriga
föreskrifter i berörda kungörelse. Med hänsyn till svårigheterna att beräkna
de förändringar, som en sammanslagning skulle innebära, när det
gäller omkostnaderna för ifrågavarande verksamhet, är det möj igt, att
sammanslagningen icke skulle medföra någon besparing för sällskapens
(sällskapets) vidkommande.
Ett sammanförande av hushållningssällskapen till en enhet medför vissa
särskilda ekonomiska verkningar, vi.ket slutligen bör påpekas. De båda
sällskapen har, såvitt av utredningen framgår, olika ekonomiska förutsättningar,
i det att norra sällskapets ekonomiska resurser nu är svagare än
södra sällskapets. Detta innebär, att en sammanslagning i viss mån torde
medföra förbättrade möjligheter i norra området men samtidigt verka i motsatt
riktning för södra området. Det synes nämligen självklart att efter en
sammanslagning länet skall betraktas som en enhet vid dispositionen av
tillgängliga medel. Ett undantag utgör dock givetvis de förefintliga fonder,
som enligt donationsföreskrifter e. dyl. är bundna vid visst ändamål eller
vid att disponeras endast inom visst område.
De här redovisade kalkylerna avser endast sammanförande av ledning
och kans ier till en enhet för länet. Under allmänna synpunkter har spörsmålet
med en mera genomgripande omorganisation berörts.
Därefter går utredningsmannen in på frågan om ett eventuellt sammanförande
av skogsvårdsslyrelserna i länet. Vad han därom anför redovisas
i den särskilda propositionen angående skogsvårdsstyrelsernas organisation
och verksamhet.
Efter att ha redovisat de i det föregående framförda synpunkterna framlägger
utredningsmannen sina förslag sålunda.
Utredningsmannen har — vad först angår lantbruksnämnderna — funnit
att länets landareal, dess fördelning å olika ägoslag, antalet brukningsenheter
och enheternas storlek inte kan, med beaktande även av den väntade
strukturutvecklingen inom jordbruket i länet, i och för sig motivera
ett bibehållande av de två lantbruksnämnderna. De nu gemensamma tjänsterna
för norra och södra länsdelen visar att länet ej är ett alltför stort
förvaltningsområde. En sammanslagning skulle möjliggöra än mera rationellt
utnyttjande av arbetskraften och leda till besparingar av betydande
storlek.
Mot inrättandet av en för hela länet gemensam lantbruksnämnd, förlagd
till en ort, talar å andra sidan delvis försvårade kontaktmöjligheter. Denna
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
olägenhet synes emellertid i viss mån såsom förut berörts kunna elimineras.
Avståndet mellan länets norra och södra delar samt kommunikationsförhållandena
inom länet får fortfarande anses utgöra skäl mot en sammanlagning.
Med hänsyn till de fortgående förbättringar, som sker i vägnätet, samt
till biltrafikens utveckling har nämnda skäl dock något förlorat i styrka.
Inrättandet av endast en lantbruksnämnd med ett samtidigt bibehållande
av, förutom skogsvårdsstyrelserna, de två hushållningssällskapen kommer
att göra samarbetet mel an dessa organ mera omständligt, men svårigheterna
kan inte anses vara så stora, att de bör hindra att enbart lantbruksnämnderna
sammanslås.
Vid övervägandet av frågan om en sammanslagning av lantbruksnämnderna
har utredningsmannen funnit, att betydligt starkare skäl talar för än
emot en sådan sammanslagning. Utredningsmannen föreslår sålunda, att en
sammanslagning av lantbruksnämnderna i Kalmar län genomföres.
Vid val av förläggningsort för en för hela länet gemensam lantbruksnämnd
bör residensstaden Ka mar obetingat ges företräde. Det torde vara
tillräckligt att såsom skäl härför åberopa, att den organisatoriskt mest utbyggda
lantbruksnämnden redan är förlagd i Kalmar, att jordbruket inom
länet har sin tyngdpunkt i den södra länsdelen samt att flertalet andra
länsorgan har sitt säte i residensstaden. Såsom i det följande beröres bör
under en övergångstid lantbruksnämnden ha ett kontaktstäLe eller en arbetsgrupp
av nämndens personal placerad i Västervik.
I varje fall under en övergångstid efter lantbruksnämndernas sammanslagning
torde såsom ovan omnämnts en arbetsgrupp av lantbruksnämndens
personal böra vara förlagd till Västervik. Denna grupp kan lämp igen
utgöras av lantbruksdirektören vid den norra lantbruksnämnden, såvida
denne inte önskar förflyttning, med instruktörs- och skrivpersonal till hans
förfogande. Därest nämnde lantbruksdirektör kvarblir i tjänst med placering
i Västervik synes han med bibehållen tjänstestä lning lämpligen böra
bereda och föredraga ärenden, som berör den nuvarande norra lantbruksnämndens
område, samt äga rätt att i samma ärenden anteckna sin mening i
protokollet. Han bör under samma förutsättning lämpligen under ifrågavarande
övergångstid ingå som ledamot i det norra hushållningssällskapet.
De skäl som ovan anförts för och emot en sammanslagning av lantbruksnämnderna
äger i viss utsträckning sin tillämpning också på hushållningssällskapen.
En sammanslagning av sällskapen med en filial på den ort, som
icke blir kansliort för ett för hela länet gemensamt sällskap med ovan angiven
personaluppsättning, får anses medföra bibehål na kontaktmöjligheter
och en i huvudsak oförändrad service. Kansliorten för ett sådant sällskap
bör av samma skäl, som framhållits beträffande lantbruksnämnderna,
vara Kalmar. De besparingar, som skulle vinnas genom en sådan sammanslagning
av de båda sällskapens kanslier, är inte obetydliga. Större besparingar
skulle emellertid sannolikt kunna ernås genom en mera genomgripande
förändring av organisationen, som bl. a. beaktar möjligheterna att
omfördela arbetsuppgifterna mellan olika kategorier av befattningshavare.
65
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
Anledning att här ingå på närmare överväganden härom saknas emellertid,
enär en särskild utredning pågår rörande upplysnings- och rådgivningsverksamheten
på jordbrukets område.
Enligt utredningsmannens mening föreligger med hänsyn till de förhållanden,
som nu kan överblickas, övervägande skäl •— om ock av mindre
styrka än beträffande lantbruksnämnderna — för att även de båda hushållningssällskapen
vid lämplig tidpunkt sammanslås. Såväl organisationen av
ett för länet gemensamt hushållningssällskap som tidpunkten för omorganisation
torde dock böra anslutas till övervägandena rörande den framtida
upplysnings- och rådgivningsverksamheten. Med hänsyn härtill anser sig utredningsmannen
föranlåten att i dagens situation föreslå, att det skall anstå
med avgörandet huruvida statsmakterna såsom förutsättning för statsbidrag
till hushållningssällskapen i Kalmar län skall föreskriva, att de båda
sällskapen sammanföres till en enhet.
I fråga om utredningsmannens förslag angående skogsvårdsstyrelserna
hänvisas till den i det föregående nämnda särskilda propositionen rörande
skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet.
Antalet brukningsenheter, areal åker och skogsmark samt folkmängd i Kalmar, Jönköpings
oeh Hallands län
Län |
Antal bruk-ningsenheter |
Areal åker, |
Areal skogs-mark, ha |
Folkmängd, antal |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
10 905 |
174 737 |
691179 |
236 677 |
|
13 755 |
125 304 |
643 571 |
281 558 |
|
Halland ~..................... |
10116 |
140 778 |
204 460 |
167 653 |
Antalet ärenden inom vissa ärendesgrupper vid lantbruksnämnderna i Kalmar, Jönköpings oeh
Hallands län
Ärendegrupp
Antal ärenden
Kalmar län |
Jönköpings län |
Hallands län |
||||
1957 |
1958 |
1957 |
1958 |
1957 |
1958 |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
Rekvirerade förrättningar avseende inre ratio- |
871 40 301 28 19 30 59 66 4 333 |
564 67 238 21 26 29 57 67 4 142 |
693 197 172 22 24 15 48 59 7 739 |
448 152 181 17 22 13 30 46 7 477 |
390 54 150 13 8 19 66 43 4 961 |
317 47 164 23 31 20 68 41 4 774 |
Remitterade ärenden från länsbostadsnämnd .. Ansökningar om jordförvärvstillstånd........ Fastighetsförvärv.......................... Fastighetsförsäljningar .................... Beviljade lånegarantier till yttre rationalisering Ansökningar om jordbruksegnahemslån...... » » drifts ån.................. Producentbidrag (antal för föreg. år bidrags-berättigade) ............................ |
5 llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 96
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 dr 1960
Antalet befattningshavare hos lantbruksnämnderna i Kalmar, Jönköpings och Hallands län
Befattningshavare |
Kalmar län |
Jön- köpings län |
Hal- |
||
N:a område |
S:a område |
Utrednings- mannens förslag |
lands län |
||
Lantbruksdir..................... |
1 |
l |
|||
Lantbrukskonsulenter .............. |
1 |
2 |
1 |
||
Byggnadskons..................... |
i |
2 1 |
|||
Kamrerare........................ |
1 |
a)1 ■ |
1 |
1 |
|
Assistent.......................... |
1 |
||||
l:e lantbruksinstr................. |
t |
1 O |
1 |
||
Lantbruksinstruktör................ |
2 |
1 |
1 |
||
Kontorist ........................ |
1 |
z 2 |
|||
Kanslibiträde .................... |
1 |
l |
|||
Kontorsbiträde .................... |
2 |
3 |
A |
||
Lantbruksing..................... |
1 |
1 |
4 |
||
l:e assistent ...................... |
t |
a |
|||
Assistent ...................... |
2 |
o |
1 |
||
Kontorist ........................ |
l |
1 |
1 |
ä |
|
Kanslibiträde...................... |
1 |
||||
Kontorsbiträde.................... |
2 20 |
9 |
1 22 |
||
S:a personal |
9 |
23 |
21 |
1 Kamrersgöromålen handhas f. n. av kamreraren i Blekinge län mot arvode (200 kr. imånad).
Antalet befattningshavare å personalstat hos hushållningssällskapen i Kalmar, Jönköpings
och Hallands län
Befattningshavare |
Kalmar län |
Jön- köpings län |
Hal- lands län |
||
N:a område |
S:a område |
Utrednings- mannens förslag1 |
|||
Direktör.......................... |
1 |
1 |
1 |
1 |
t |
Jordbrukskonsulent................ |
1 |
1 |
2 |
1 |
1 |
Husdjurskonsulent ................ |
1 |
1 |
2 |
1 |
1 |
Maskinkonsulent .................. |
1 |
1 |
2 |
1 |
1 |
Trädgårdskonsulent................ |
1 |
1 |
2 |
1 |
1 |
Hemkonsulent .................... |
1 |
1 |
2 |
1 |
1 |
Kamrerare........................ |
1 |
1 |
1 |
1 |
l |
Fiskerikonsulent .................. |
1 |
1 |
2 |
1 |
1 |
l:e jordbruksinstruktör ............ |
_ |
1 |
1 |
1 |
1 |
Jordbruksinstruktör................ |
1 |
1 |
2 |
2 |
2 |
Kontorist ........................ |
1 |
1 |
1 |
1 |
l |
Skriv- o. kontorsbiträden .......... |
1 |
2 |
3 |
2 |
2 |
S:a personal |
11 |
13 |
21 |
14 |
14 |
1 Utredningsmannen har ej prövat behovet av fältarbetande personal vid en helt genomförd
sammanslagning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
67
2. Remissyttranden
I anledning av utredningen rörande frågan om sammanslagning av de
båda lantbruksnämnderna i Kalmar län m. m. har yttrande inkommit från
lantbruksstyrelsen efter hörande av Hushållningssällskapens förbund, skogsstyrelsen,
lantmäteristyrelsen efter hörande av vederbörande överlantmätare,
riksräkenskapsverket, statskontoret, länsstyrelsen i Kalmar län, lantbruksnämnderna
i Kalmar läns norra och södra områden, Kalmar läns norra
och södra hushållningssällskap, Kalmar läns norra och södra skogsvårdsstyrelser,
länsarbetsnämnden och länsbostadsnämnden i Kalmar län, Kalmar
läns norra och södra landstings förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk efter hörande av Kalmar läns
norra och södra länsförbund, Skogsvårdsstyrelsernas förbund, Svenska
landskommunernas förbund, Kalmar läns norra och södra föreningsnämnder
samt jordbruksupplysningskommittén.
Vad de olika remissinstanserna anfört angående frågan om en sammanslagning
av de båda skogsvårdsstyrelserna i Kalmar län, hänvisas till förutnämnda
proposition rörande skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet.
Lantbruksstyrelsen finner i likhet med utredningsmannen att helt övervägande
skäl talar för att lantbruksnämnderna i Kalmar län sammanslås
till en nämnd. Styrelsen tillstyrker fördenskull att en sådan sammanslagning
— under nedan angivna förutsättningar -— genomföres fr. o. m. nästa
budgetår. Även vad hushållningssällskapen beträffar finner styrelsen övervägande
skäl tala för en sammanslagning och tillstyrker i princip att även
dessa sammanslås till ett för hela länet gemensamt organ. En sådan sammanslagning
bör dock ej ske förrän man tagit ställning till den framtida utformningen
av upplysnings- och rådgivningsverksamheten på jordbrukets
område. I avvaktan på ställningstagandet i denna fråga bör därför t. v. anstå
med att uppställa ett sammanförande av de båda sällskapen till en enhet
såsom villkor för fortsatt statsbidrag. Det sist sagda bör även gälla skogsvårdsstyrelserna
i Kalmar län. Beträffande dessa ansluter sig styrelsen i
övrigt till utredningsmannens uppfattning att för dagen anledning inte föreligger
att göra en sammanslagning. Lantbruksstyrelsen anför beträffande
föreliggande spörsmål följande.
Vad angår såväl hushållningssällskap som skogsvårdsstyrelserna måste
vid en eventuell sammanslagning beaktas att de enskilda organen beredes
skälig tid att därförinnan träffa erforderliga uppgörelser rörande sina ekonomiska
förhållanden.
Med hänsyn till de olägenheter, som på grund av länets struktur och
kommunikationsväsende vid en sammanslagning uppenbarligen kommer att
föreligga framförallt för allmänheten särskilt i den norra länsdelen att nå
kontakt med de på kansliorten stationerade tjänstemännen, förutsätter styrelsen,
att man före beslutets fattande också föranstaltar om att minst två
dagliga förbindelser med buss eller annorledes upprättas i vardera riktningen
mellan residensstaden och Västervik samt alt kommunikationsförhållandena
även i övrigt är fullt tillfredsställande.
08 Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
Styrelsen finner det nr kontaktsynpunkt vidare nödvändigt att under en
övergångstid av 5—G år efter sammanslagningen förlägga en arbetsgrupp
från varje organ i Västervik. Hur kontakten med den norra länsdelen därefter
skall ordnas, synes böra göras beroende av de beslut rörande de skilda
organens organisation, vari nu pågående överväganden kan komma att resultera,
samt av de under övergångstiden vunna erfarenheterna.
Beträffande personalorganisationen vid en för hela länet gemensam lantbruksnämnd
skulle densamma — med hänsynstagande till principerna i det
förslag rörande lantbruksnämndernas organisation, som av styrelsen framlades
i anslagsäskandena för budgetåret 1960/61 — såtillvida böra avvika
från utredningsmannens förslag, att länet såvitt angår på lantbrukskonsulent
ankommande göromål bör uppdelas på två distrikt, att av lantbrukskonsulenttjänsterna
med hänsyn härtill två bör placeras i lönegrad A 24
samt att vid nämnden bör, i stället för föreslagna en förste lantbruksinstruktör
och två lantbruksinstruktörer, placeras två assistenter i lönegrad Ae 17,
med uppgift att vara distriktskonsulenternas närmaste biträden, och en assistent
i den av styrelsen för instruktionen föreslagna reglerade befordringsgången.
Sistnämnda tjänst bör avses för lantbruksingenjörsavdelningen, å
vilken det i enlighet med de principer, som ligger till grund för styrelsens
förslag till omorganisation av lantbruksnämnderna, bör ankomma att svara
jämväl för sådan projekteringsverksamhet, som hittills ankommit på avdelning
för inre rationalisering. Styrelsen vill i sammanhanget jämväl påpeka,
att den gemensamma nämnden — med hänsyn till sin storlek och i anslutning
till riksdagens beslut 1958 rörande inrättandet av kontoristbefattningar
vid vissa större och medelstora nämnder (jfr IX ht 1958, s. 26) — bör utrustas
med två kontoristbefattningar, en för kassagöromålen med uppgift
att under kamrerarens ledning handha kassa och postgirorörelse samt journal-
och titelbokföring in. in. och en för handhavande av nämndens registratur
m. m. och med uppgift jämväl att vara lantbruksdirektörens sekreterare.
Den av utredningsmannen föreslagna kanslibiträdesbefattningen skulle
under nämnda förhållanden utgå.
Hushållningssällskapens förbund anser att ett avgörande om en sammanslagning
av hushållningssällskapen i Kalmar län bör anstå till dess att pågående
utredning rörande upplysnings- och rådgivningsverksamheten slutförts.
I jordbruksupplvsningskommitténs uppdrag ingår även att utreda
frågan om samarbetet mellan hushållningssällskap och lantbruksnämnder
framförallt på upplysningsverksamhetens område. När det gäller att finna
formerna för detta samarbete kan svårigheter tänkas uppstå i ett län med
två hushållningssällskap men endast en lantbruksnämnd. Enligt förbundsstyrelsens
mening kan det därför vara skäl att ävenledes uppskjuta frågan
om en sammanslagning av lantbruksnämnderna i Kalmar län i avvaktan på
resultatet av nämnda utredning.
Skogsstyrelsen anser att utredningsmannen visat övertygande skäl för att
de båda lantbruksnämnderna i Kalmarlänet bör slås ihop. Anledning synes
jämväl föreligga att i anslutning härtill vid lämplig tidpunkt vidta motsvarande
åtgärd i fråga om de båda hushållningssällskapen. Även för skogsvårdsstyrelsernas
vidkommande synes vägande motiv för en sammanläggning
förefinnas.
Lantmäteristyrclscn anför att för lantmäteriverksamheten innebär in -
69
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
dragningen av lantbruksnämnden i den norra länsdelen nackdelar framför
allt därigenom att samverkan mellan lantmäleriets skiftesorganisation i
Västervik och lantbruksorganisationen i viss mån försvåras. En sådan samverkan
torde vara av väsentlig betydelse för jordbrukets yttre rationalisering
i de norra delarna av länet. Å andra sidan underlättas en samverkan
på länsplanet mellan lantbruksnämnden och flertalet övriga länsmyndigheter,
bl. a. överlantmätaren. Med hänsyn därtill och till styrkan i de övriga
skäl som anförts för en sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna
vill lantmäteristyrelsen inte motsätta sig utredningsmannens förslag att länets
två lantbruksnämnder sammanslås till en nämnd med Kalmar som
kansliort.
Riksräkenskapsverket finner sig ur de synpunkter ämbetsverket har att
företräda böra förorda sammanslagning inte endast av de båda lantbruksnämnderna
utan även av de båda skogsvårdsstyrelserna och de båda hushållningssällskapen.
Statskontoret finner förslaget välbetänkt, varför detsamma tillstyrkes.
Ämbetsverket har däremot inte blivit övertygat om nödvändigheten av att
lantbruksdirektören i den norra lantbruksnämnden även efter en sammanslagning
av nämnderna under en övergångstid skulle kvarstå i Västervik
med bibehållen tjänsteställning.
Frågan om personaluppsättningen inom en sammanslagen lantbruksnämnd
synes böra prövas på grundval av de förslag till omorganisation av
lantbruksnämnderna, som lantbruksstyrelsen framlagt i sina petita för
nästkommande budgetår, över vilka petita statskontoret avgivit utlåtande
den 5 november 1959.
Enligt utredningsmannens mening föreligger övervägande skäl för att även
de båda hushållningssällskapen i Kalmar län vid lämplig tidpunkt sammanslås.
Avgörandet i denna fråga anses dock böra anstå för att anslutas till
övervägandena rörande den framtida upplysnings- och rådgivningsverksamheten,
som är föremål för utredning av jordbruksupplysningskommittén.
Statskontoret är av den principiella uppfattningen, att på grund av det
nära samarbete, som bör äga rum mellan lantbruksnämnd och hushållningssällskap,
en sammanslagning av lantbruksnämnderna jämväl bör som konsekvens
påkalla ett sammanförande av de båda hushållningssällskapen. Utredningen
har undersökt, hur ett för länet gemensamt hushållningssällskap
borde organiseras, samt framlagt förslag härom, bl. a. innebärande, att en
filial skulle förläggas till Västervik. Frågan om upprättandet av en sådan
filial liksom personalorganisationsfrågorna i övrigt lär bliva beroende av
de förslag, som må komma att framläggas av jordbruksupplysningskommittén.
Länsstyrelsen i Kalmar lön är av den uppfattningen att de av utredningsmannen
anförda skälen för ett beslut om en sammanslagning av lantbruksnämnderna,
innan ställning lages till hushållningssällskapens och skogsvårdsstyrelsernas
eventuella sammanslagning, inte är av den styrka att
statsmakterna redan nu bör forcera fram ett beslut i enlighet med utredningsmannens
förslag. Tvärtom synes det länsstyrelsen klokast att samtliga
70
Kungi. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
på frågan inverkande omständigheter upptages till bedömande i ett sammanhang.
Såvitt nu kan förutses kan redan om ett eller annat år klarhet
vinnas beträffande hushållningssällskapens och skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter
och organisation. Sedan så skett bör frågan om de tre tudelade
organens inom detta län sammanslagning upptagas till förnyat övervägande
i ett sammanhang.
Lantbruksnämnden i Kalmar läns norra område avstyrker på anförda
skäl förslaget och framhåller härvid bl. a. följande.
Det motiv, som framförts i utredningen för sammanslagning av lantbruksnämnderna,
nämligen att de båda lantbruksnämndernas verksamhetsområden
ej är större än att de skulle kunna handhavas av en nämnd, vill ej
lantbruksnämnden frånkänna viss relevans. Länets oformliga struktur, residensstadens
belägenhet, kommunikationer och vissa demografiska förhållanden
talar däremot bl. a. för att den nuvarande ordningen bibehålies.
De framräknade besparingarna anser nämnden ej vara av den storleksordningen
att de motsvarar den försämrade service, vilken otvivelaktigt blir
följden av sammanslagningen, en service som nämnden menar vara av mycket
stor betydelse i dessa brytningstider för jordbruket.
Lantbruksnämnden ifrågasätter vidare om tidpunkten är den rätta eller
om tiden är mogen för en sammanslagning. Ett förtroendefullt samarbete
med de klienter nämnden skall tjäna har under den relativt korta tid nämnden
verkat så småningom uppbyggts. Detta samarbete är i viss mån i farozonen
om en sammanslagning nu skall ske.
Enligt lantbruksnämndens mening är alltså tidpunkten ej lämplig, utan
anser nämnden att en revision av länsindelning, som efter allt att döma kommer
att omfatta Kalmar län, borde avvaktas.
Lantbruksnämnden i Kalmar läns södra område tillstyrker bifall till utredningsmannens
förslag att genomföra en sammanslagning av lantbruksnämnderna
i Kalmar län med Kalmar som kansliort, då ett sammanförande
av de båda lantbruksnämnderna i länet till en förvaltningsenhet — med inrättande
av en distriktsorganisation i Västervik på sätt såväl utredningsmannens
uttalande i betänkandet som lantbruksstyrelsens organisationsförslag
i anslagsäskandena för nästa budgetår synes medge — dels innebär en
icke obetydlig besparing och dels icke i någon betydande grad synes försämra
kontakten mellan allmänheten och lantbruksnämnden. Beträffande
hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna anser lantbruksnämnden
till skillnad från utredningsmannen, att frågan om deras sammanförande
till länsomfattande enheter ej passivt bör bordläggas i avvaktan på de ställningstaganden,
som jordbruksupplysningskommitténs och skogsvårdsutredningens
arbeten kan ge anledning till. Ett sammanförande av lantbruksnämnderna
kan nämligen ej väntas ge fullgod effekt förrän en omorganisation
av sistnämnda organ också kommer till stånd, och utvecklingen på
jord- och skogsbruksområdet aktualiserar dessutom i och för sig denna organisationsfråga.
Hushållningssällskapets i Kalmar läns norra område förvaltningsutskott
framhåller som sin åsikt att övervägande skäl talar för att en sammanslagning
av omförmälda organ icke bör ske vare sig nu, som föreslagits beträf
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
71
fande lantbruksnämnderna, eller framdeles beträffande hushållningssällskap
och skogsvårdsstyrelser. En mer än 100-årig erfarenhet har visat ändamålsenligheten
med dubblerade institutioner i Kalmar län och några anmärkningar
mot vederbörande institutioners sätt att sköta sina uppgifter
har veterligen icke någon gång framförts. En sammanslagning skulle däremot
medföra minskade möjligheter till produktionsbefrämjande åtgärder
inom norra länsdelen och förorsaka ett allmänt missnöje bland jordbruksbefolkningen
därstädes. Härutöver påpekar utskottet följande.
Frågan om länsindelningen i riket har aktualiserats och en reglering av
gränserna för det geografiskt oformliga Ivalmarlänet blir säkerligen inom
en icke alltför avlägsen tidpunkt nödvändig. Detsamma torde även gälla
landstingsindelningen. Att med en dylik gränsreglering inom synhåll nu
företaga en omgripande organisationsändring, som säkerligen i en snar
framtid åter behöver korrigeras, synes varken lämplig eller önskvärd, och
utskottet vill alltså även på denna grund helt avstyrka sammanslagningarna
i fråga.
Hushållningssällskapets i Kalmar läns södra område förvaltningsutskott
biträder med stöd av anförda skäl utredningsmannens förslag om uppskjutande
av ställningstagandet till frågan om sällskapens sammanslagning. På
motsvarande sätt bör man enligt utskottets åsikt uppskjuta avgörandet av
frågan om skogsvårdsstyrelsernas sammanslagning.
Beträffande lantbruksnämnderna föreligger icke samma skäl för uppskov
med sammanslagningsfrågans avgörande som beträffande hushållningssällskap
och skogsvårdsstyrelser. Förvaltningsutskottet anför därom följande.
Såsom skäl för ett uppskov — vilket, om det skall ske, bör ha samma längd
som uppskovet beträffande sällskapen — kan åberopas den av utredningsmannen
påpekade mera omständliga karaktär, som komme att utmärka
samarbetet mellan lantbruksnämndsorganisationen i länet och hushållningssällskapen,
om nämnderna sammanslås men ej hushållningssällskapen.
Huruvida detta skäl är tillräckligt, låter utskottet vara osagt; inom utskottet
har höjts röster såväl för som emot ett uppskov. Med avseende å själva
sakfrågan gäller, att man beträffande lantbruksnämnderna icke har — såsom
i fråga om hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser — anledning
att ställa frågan i relation till resultatet av andra utredningar på området.
Främst av denna anledning är sammanslagningsfrågan för nämnderna lättare
att bedöma än för de båda andra organen.
Vid övervägande av utredningsförslaget har förvaltningsutskottet fått den
uppfattningen, att en sammanslagning av nämnderna icke synes kunna avstyrkas,
även om tidpunkten för en dylik åtgärd kan diskuteras.
Länsarbetsnämnden i Kalmar län uttalar sig sålunda.
Länsarbetsnämnden ville icke göra gällande att den nuvarande ordningen
med eu lantbruksnämnd i Kalmar och en i Västervik för länsarbetsnämnden
inneburit några mera påtagliga olägenheter. Detta hindrar dock uppenbarligen
inte, alt ett sammanförande av de båda lantbruksnämnderna till
en enhet med Kalmar som stationeringsorl skulle medföra ett underlättande
av samarbetet mellan länsarbetsnämnden och lantbruksnämndsorganisationen.
Man torde böra utgå från att behovet av samarbete i de frågor, som
ovan sagts, under de närmaste åren kommer alt öka, bl. a. till följd av
arets riksdagsbeslut beträffande lantbruksnämndernas verksamhet.
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
Länsbostadsnämnden i Kalmar län anför.
Ur nämndens synpunkt skulle det vara till fördel med endast en lantbruksnämnd,
då behövligt samarbete härigenom kunde ske på ett enkelt
och smidigt sätt. Länsbostadsnämnden är dock fullt medveten om att det
finns andra faktorer som påverkar bedömningen av sammanslagningsfrågan
och däribland synes kommunikationerna och den på olika sätt aktualiserade
frågan om en ändrad länsindelning jämte förslaget om en sammanslagning
av jämväl de båda hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna
förtjäna beaktande. Enligt länsbostadsnämndens uppfattning bör därför
frågan om en sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna i länet
lämnas öppen till dess hela problemkomplexet kring en ändrad länsindelning
och samtliga dubblerade länsorgan blivit utredd.
Kalmar läns norra landsting avstyrker bifall till de av utredningsmannen
framlagda förslagen, medan Kalmar läns södra landsting intet har att erinra
gentemot de synpunkter, som i förslaget anförts.
Sveriges lantbruksförbund framhåller att en sammanslagning onekligen
skulle innebära kostnadsbesparingar för det allmänna. Mot detta måste
emellertid vägas kostnadsfördyringar och försämrad service för den enskilde.
De förra må icke undervärderas men den försämrade servicen för jordbruksbefolkningen
i norra delen av länet måste anses uppenbar. Med hänsyn
härtill och då en ny länsindelning, som kan skapa helt andra förutsättningar
för föreliggande fråga, torde vara på väg, anser sig lantbruksförbundet
icke böra nu tillstyrka förslaget i vad avser sammanslagning av de båda
lantbruksnämnderna.
Förutsättningen för att statsbidrag skall utgå till de båda hushållningssällskapen
i Kalmar län föreslås med hänsyn till pågående utredning rörande
upplysnings- och rådgivningsverksamheten på jordbrukets område
bliva oförändrad.
Riksförbundet Landsbygdens folk finner det i och för sig önskvärt och
nödvändigt att alla möjligheter till förenkling och kostnadsbesparing tillvaratages
inom den statliga förvaltningen. Riksförbundet delar även utredningsmannens
uppfattning att en uppdelning av Kalmar län i två lantbruksnämndsområden,
resp. hushållningssällskaps- och skogsvårdsstyrelseområden,
inte är rationell. Samtidigt måste emellertid riksförbundet konstatera,
att en sammanslagning enligt det sätt som föreslås i utredningen inte heller
är från alla synpunkter lämplig. Förhållandena gör att en omorganisation
nu inte kan anses innebära någon definitiv lösning. Det synes riksförbundet
ofrånkomligt att frågan om ändrad länsindelning snarast blir föremål för allsidig
prövning, och att de olika områdenas naturliga kontakter därvid särskilt
beaktas. En utredning av detta slag skulle med säkerhet inte utmynna
i förslag om bibehållande av nuvarande länsgränser inom här aktuellt område.
Riksförbundet finner det naturligt att man i samband med en dylik
gränsjustering omorganiserar samtliga de länsorgan, som berörts i detta
betänkande.
Svenska landskommunernas förbund har icke ur de synpunkter förbundet
har att företräda någon erinran mot den sakkunniges förslag.
73
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
Kalmar läns norra föreningsnämnd avstyrker bestämt förslaget att sammanslå
lantbruksnämnderna i Kalmar län och yrkar att nuvarande två lantbruksnämnder,
två hushållningssällskap och två skogsvårdsstyrelser bibehålies
inom länet.
Kalmar läns södra föreningsnämnd vill icke avstyrka en sammanslagning
av lantbruksnämnderna i Kalmar län. Däremot avstyrkes en sammanslagning
av hushållningssällskapen inom länet.
Jordbruksupplysningskommittén uttalar bl. a. följande. Sedan hushållningssällskapens
omorganisation 1947 har deras väsentligaste uppgift varit
att bedriva upplysnings- och rådgivningsverksamhet på jordbrukets och
vissa angränsande områden. Vid en bedömning av frågan om sammanslagning
mellan de båda ifrågavarande hushållningssällskapen bör därför särskilt
beaktas i vad mån ifrågavarande verksamhet kommer att påverkas
därav. Jordbruksupplysningskommittén har ingående studerat frågan om
den lämpligaste organisationen av en sådan upplysningsverksamhet och
därvid kommit till den slutsatsen, att en väsentligt ökad effektivitet härutinnan
skulle kunna uppnås därest man hade att göra med i allmänhet större
organisationsenheter än de nuvarande mindre hushållningssällskapsområdena
i landet. Kommittén tillstyrker därför bestämt en sammanslagning av
de båda hushållningssällskapen.
I fråga om tidpunkten för en sammanslagning mellan de båda sällskapen
anser kommittén att uppgiften skulle betydligt underlättas om principbeslut
rörande sammanslagningen kunde fattas redan av 1960 års riksdag. Jordbruksupplysningskommittén
skulle då bli i tillfälle att i samband med avgivande
av sitt förslag till effektivisering av upplysnings- och rådgivningsverksamheten,
vilket beräknas komma att ske under första halvåret 1960,
framlägga förslag bl. a. rörande den rådgivande personalens fördelning samt
fördelning av hushållningssällskapens omkostnadsanslag m. m. med utgångspunkt
från endast ett hushållningssällskap i Kalmar län.
I särskild ordning har Kalmar norra länsförbund av RLF inkommit med
skrivelse i ämnet och har därvid anfört likartade synpunkter som huvudorganisationen.
IV. Kompetensutredningens förslag
Sedan kompetensutredningen jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 6 februari
1959 angående viss utvidgning av utredningens uppdrag numera slutfört
däri anbefalld undersökning hos lantbruksstyrelsen bar utredningen
överlämnat en sammanfattande redogörelse för densamma. På grundval
av utredningsmaterialet bar kompetensutredningen ansett sig kunna draga
den slutsatsen, att åtminstone ett 10-tal kanslisttjänster bör — i den män
avgång sker bland den nuvarande akademiskt utbildade personalen eller en
omfördelning av arbetsuppgifter kan äga rum i samband med omorganisation
eller nya arbetsuppgifter för verket — inrättas vid lantbruksstyrelsen.
Utredningen anför till en början bl. a. följande.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
Undersökningen vid lantbruksstyrelsen har i likhet med de tidigare av
kompetensutredningen utförda undersökningarna hos socialstyrelsen, bostadsstyrelsen,
pensionsstyrelsen, domkapitlen och länsskolnämnderna
främst åsyftat att klargöra, i vad mån personalens kompetens kan anses riktigt
avpassad efter arbetsuppgifternas svårighetsgrad samt i vilken utsträckning
olika ärendegrupper och arbetsmoment utgör lämpliga arbetsuppgifter
för tjänstemän av kanslisttyp. Uppmärksamheten har sålunda i enlighet med
Kungl. Maj:ts uppdrag den 6 februari 1959 särskilt varit inriktad på spörsmålet,
om amanuens- och byråsekreterarpersonalen eller därmed jämförliga
personalgrupper fullgör arbetsuppgifter som lämpligen borde ligga på kanslister.
Utredningen har dock samtidigt siktat till att klargöra förekomsten
av fall, där hiträdespersonal fullgjort arbetsuppgifter av sådan karaktär,
att de enligt utredningens tidigare framlagda och av statsmakterna godkända
riktlinjer lämpligen bör anförtros kanslister.
Utredningen vill såsom en utgångspunkt erinra om föreskriften i 6 § i allmänna
verksstadgan, att verksamheten hos myndighet skall bedrivas så enkelt,
snabbi och ekonomiskt som är möjligt utan att säkerheten eftersättes
samt att det skall eftersträvas att ärende icke handlägges av mera kvalificerad
personal än ärendets beskaffenhet kräver.
För bedömningen huruvida överflyttning av handläggning eller beredning
av ärenden från amanuenser och byråsekreterare till kanslister eller biträdespersonal
kan ske har utredningen ansett påkallat att för varje särskild
tjänstebefattning, som blivit föremål för undersökning, göra en detaljgenomgång
av väsentligare tjänsteuppgifter under arbetsåret. Av en till utredningens
redogörelse fogad tabellpromemoria framgår att de ärendesgrupper,
som bedömts böra överflyttas till kanslist- eller hiträdespersonal, ägnats en
mera detaljerad belysning än grupper av ärenden, som icke ansetts böra
delegeras till dylik personal. Beskrivningen av ärendesgrupperna har i övrigt
självfallet blivit i viss mån beroende av den redovisning, som befattningshavaren
själv givit rörande sina arbetsuppgifters art och omfattning.
Med hänsyn till befattningshavarens personliga benägenhet eller förmåga
att mer eller mindre detaljerat och adekvat framlägga sina prestanda kan
de i tabellpromemorian lämnade redogörelserna därför icke utan vidare läggas
till grund för jämförelser olika befattningshavare emellan. För utredningens
syfte har en redovisning som ger en inbördes helt rättvisande bild
av uppgifterna för olika befattningshavare icke erfordrats. Av tidsskäl har
redogörelserna för arbetsuppgifterna stundom icke utmejslats så att de i
detalj blivit adekvata och precisa. Dylika ojämnheter saknar emellertid
egentlig betydelse för den allmänna bedömning, vartill utredningen syftar.
Tabellpromemorian utgör endast det konkreta, grova arbetsmaterialet för
utredningens helhetsbedömning av arbetsuppgifternas art.
Av den verkställda undersökningen har utredningen dock ansett sig kunna
draga den slutsatsen, att arbetsuppgifter för minst elva kanslister föreligger
vid lantbruksstyrelsen och att en i stort sett motsvarande minskning bör
uppkomma i behovet av akademiskt utbildad personal. Utredningen uttalar
att, även om olika meningar i enskildheter kan göras gällande, det huvudsakliga
utredningsresultatet — att utrymme inom den nuvarande lantbruksstyrelsen
finns för åtminstone ett 10-tal kanslister — svårligen lär kunna
jävas. Möjligheterna att åstadkomma en sådan rationalisering inom icke
alltför lång tid ökas uppenbarligen genom den nu aktuella omorganisationen
av ämbetsverket. De tjänster, beträffande vilka enligt utredningens mening
något tvivel icke kan råda om att utbyte kan ske av amanuens- eller byråsek
-
75
Kungl. Maj:is proposition nr 96 år 1960
reterarpersonal mot kanslister, anges vara följande, nämligen en förste
byråsekreterare i Ao 21 och en byråsekreterare i Ae 19 å kanslibyrån, en
tjänsteman i Ao 21 (kamrer vid lantbruksnämnd), en revisor i Ao 19 och
en revisor i Ae 19 å kameralbyrån, en byråagronom i Ao 21 och två amanuenser
i Af 15—Ae 19 å lantbruksbyrån, en förste byråsekreterare i Ae 21
å undervisningsbyrån samt en tjänsteman i Ag 15 å jordbruksekonomiska
byrån.
Härefter uttalar sig utredningen sålunda.
Utredningen har vid sina bedömanden sålunda bl. a. beaktat, huruvida
för arbetsuppgiftens utförande kräves speciell agronomisk eller juridisk
utbildning, om beredningen eller handläggningen av arbetsuppgiften vanligen
endast innebär tillämpning av en relativt enkel lagstiftning eller berör
verksamhet inom ett relativt begränsat område eller om det erfordras
behärskande av ett större och mera komplicerat författnings- eller verksamhetsområde,
där omfattande juridiska eller agronomiska kunskaper är nödvändiga.
Utredningen har vid bedömande av det principiellt befogade i en
överflyttning av ärenden vidare beaktat, om avgörandena är av större eller
mindre betydelse för den enskildes rättssäkerhet samt huruvida fråga är om
stora ekonomiska värden för det allmänna. I sistnämnda avseendet är det av
betydelse, om tjänstemannen har ensam beslutanderätt eller om på honom
endast skall ankomma att granska och bereda ärenden för annan tjänsteman,
som i sin tur såsom föredragande har att ansvara för det slutliga avgörandet.
Av vikt för bedömandet har även ansetts vara, om möjlighet finns att utfärda
tillräckliga skriftliga anvisningar till ledning för den personal, till vilken
överflyttning av ärendena avses skola ske. Då aspiranter i amanuenskarriären
i utbildningssyfte — under en kortare tid — även bör fullgöra arbetsuppgifter,
som eljest skall åvila kanslistpersonal, torde den erfarenhet
en amanuens eller byråsekreterare i sådant syfte förvärvat med fördel även
kunna nyttiggöras av kanslisten.
Promemorior med anvisningar för behandlingen av vissa ärendesgrupper
bör vidare kunna upprättas av amanuens- eller byråsekreterarpersonalen
till ledning för kanslisterna.
Vid utredningens bedömanden huruvida överflyttning av ärenden kan
ske inom lantbruksstyrelsen har den arbetsfördelning, som sedan länge med
god erfarenhet tillämpats inom länsstyrelserna, tjänat till vägledning. Vissa
av de arbetsuppgifter, som utredningen i föreliggande undersökning föreslagit
skola överflyttas till kanslister, har bedömts som praktiskt taget likvärdiga
i svårighetsgrad med de arbetsuppgifter, som inom länsstyrelserna
med framgång fullgjorts av kanslist- och biträdespersonal.
Vid undersökningen har direkta jämförelser kunnat utnyttjas med de
arbetsuppgifter, som utredningen i tidigare avgivna betänkanden och yttranden
föreslagit överflyttade till kanslistpersonal vid andra centrala verk,
vilka förslag i betydande grad godtagits av dessa verk.
Av den i tabellpromemorian framlagda redogörelsen framgår, att eu mångfald
av de arbetsuppgifter, som på lantbruksstyrelsen utföres av akademiskt
utbildad personal, kan fullgöras och på vissa andra håll främst inom landsstaten
regelmässigt ombesörjes av icke akademiskt skolad arbetskraft. Då
nu möjligheter öppnas att inom ccntralförvallningcn anlita eu administrativt
utbildad mellangradsgrupp, bör en successiv överflyttning av ifrågavarande
arbetsuppgifter verkställas inom lantbruksstyrelsen.
Utredningen vill dock betona, att avvikelsen från den i och för sig mest
lämpliga arbetsfördelningen självfallet i ett eller annat fall kan betingas av
rådande speciella förhållanden med avseende på personaluppsättningen
76
Kangl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
inom styrelsen. Men frånsett nu anförda omständigheter måste det enligt
utredningens uppfattning konstateras, att man i viss utsträckning arbetar
med arbetskraft, som är mer eller mindre överkvalificerad för sina arbetsuppgifter.
Till belysande av vad nyss sagts anför utredningen i huvudsak följande.
De administrativa arbetsuppgifterna har eu jämförelsevis rutinmässig karaktär
och är icke av sådan vikt, att handläggningen och föredragningen av
ärendena behöver förbehållas jurister. Den omsorg beträffande ärendenas
handläggning, som erfordras, bör även kunna iakttagas av erfarna och pålitliga
icke-jurister. Av de ur arbetssynpunkt mera betydande uppgifter, som
sålunda skulle kunna överföras till kanslister, märkes biträdande med uppsättande
av protokoll och skrivelser i personalärenden, beredning och föredragning
av ärenden angående ledigheter, vikariatsförordnanden o. dyl. å
tjänster inom styrelsen och vid lantbruksnämnderna, beredning av ärenden
rörande personalärenden i övrigt, redaktörskapet för lantbruksstyrelsens
förteckning över styrelsens och lantbruksnämndernas tjänstemän. På en
kanslist bör vidare överflyttas handläggning och föredragning av ärenden
rörande lantbruksnämndernas avlönings- och omkostnadsanslag och övriga
anslagsärenden. Kanslist bör vidare kunna biträda vid arkivvården och gallringen
av styrelsens arkivhandlingar. I betydande omfattning bör kanslist
kunna utnyttjas vid petitaarbetet inom lantbruksavdelningen, exempelvis i
fråga om kontroll av anslagsberäkningar, upprättande av sammanställningar,
statistiskt arbete och annat dylikt utredningsarbete.
Vid länsstyrelser brukar uppgifter liknande de här nämnda beredas och
handläggas av landskanslist. Landskanslist föredrager sålunda ärenden rörande
uppflyttningar i reglerad befordringsgång och löneklassplaceringar
samt besvarar förfrågningar rörande tillämpning av bestämmelserna i Saar
och utövar tillsyn över att avlöningar uträknats riktigt och rätta anslagsposter
belastas. Landskanslist har vidare att enligt givna föreskrifter granska
tjänstematriklar. Flertalet förberedande åtgärder för länsstyrelses petitaframställning
brukar ofta ombesörjas av landskanslist. Denne uppsätter
bl. a. skrivelser till information för de underlydande myndigheterna om
vad de har att iakttaga vid avgivande av sina beräkningar, han upprättar
sammanställningar och gör beräkningar för länsstyrelsens egna anslagsbehov,
utformar motiveringar för en del anslagsäskanden etc.
De arbetsuppgifter, som f. n. handlägges av följande personal, nämligen
tjänstemannen (kamreraren vid lantbruksnämnd) i Ao 21, revisorn i Ao 19,
revisorn i Ae 19 och kontorsskrivaren i Ae 13, är likaledes av natur att
höra anförtros kanslistpersonal. Helt andra faktorer än akademiska meriter
spelar vid prövningen av dessa ärenden en avgörande roll, såsom exempelvis
personlig läggning, omdöme och noggrannhet. Fn jämförelse kan här
göras med vad i utredningens betänkande om kanslister i administrativ
tjänst angivits i fråga om den inom riksräkenskapsverket bedrivna revisionsverksamheten.
Erinras må även om att landskanslister hos länsstyrelserna
haft all granska omfattande statsbidragsrekvisitioner från kommuner,
andra samtäiligheter och olika institutioner i fråga om avlöningar och
omkostnader in. in., särskilt i fråga om bidragen till undervisningsverksamheten
in. in.
Kanslist bör även kunna medverka vid inventeringsförrättningar hos lantbruksnämnderna
på sätt sker vid länsstyrelsernas motsvarande inventeringar
hos landsfiskaler, vilkas medelsförvaltning får anses vara delvis mera komplicerad
än lantbruksnämndernas. Då det gäller granskning av låne- och fastighetsärenden
hos lantbruksnämnderna, har lantbruksstyrelsen i viss mån redan
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
77
delegerat denna arbetsuppgift till en befattningshavare i lönegrad Ae 13.
Enligt utredningens uppfattning lär denna granskningsuppgift i svårighetsgrad
icke kunna anses större än de uppgifter landskanslister anförtros i
fråga om upprättande av borgenärsförteckningar beträffande exekutiva auktioner,
upprättande av auktionsprotokoll samt protokoll över köpeskillingslikvider,
beredning av ärenden rörande fastställande av tomtindelning och
tillstånd för bolag, förening eller stiftelse att förvärva fast egendom. För
beredning eller handläggning av senast angivna ärenden fordras på samma
sätt som för nämndernas fastighetsförvaltning främst en i vissa delar god
kännedom om fastighetsväsendet i allmänhet.
Vad beträffar arbetsuppgifterna för den till lantbruksbyrån hänförliga
personalen må till en början mera allmänt framhållas, att såsom grundläggande
princip även för denna byrå självfallet bör upprätthållas, att man
ieke arbetar med större personalstyrka eller personal med högre utbildning
och löneställning än som förhållandena oundgängligen påkallar. Utredningen
har icke undgått intrycket, att man i betydande utsträckning här arbetar
med arbetskraft, som måste anses vara mer eller mindre överkvalificerad
för åtskilliga av de arbetsuppgifter befattningshavarna å byrån uppgivit
sig syssla med. Även om invändningar kan göras mot en allmän beskrivning
av ärendes uppdelning efter svårighetsgrad mellan olika bcfattningshavargrupper
under åberopande av att undantag i form av svårare ärenden
i större eller mindre antal förekommer, står det dock för utredningen
tydligt, att de arbetsuppgifter, som nu fullgöres av berörda amanuenser med
agronomexamen, bör kunna överflyttas för beredning och föredragning till
kanslister. Användandet av agronomer till utförande av tjänstematrikelarbete,
handläggning av ärenden rörande pensionsförmåner och bilersättningsärenden,
utsändande av kravbrev, bokföring och annat rutinmässigt statistiskt
och kameralt arbete kan enligt utredningens mening icke betecknas
som god hushållning, om lämpligare personalkategorier finns att tillgå för
ändamålet.
Även ett antal andra å byrån förekommande ärendesgrupper är enligt utredningens
uppfattning av den karaktär, att de bör överflyttas till kanslistpersonal.
I många fall rör det sig här om ett jämförelsevis tidsödande och
rutinmässigt granskningsarbete, som blockerar de nuvarande befattningshavarnas
arbetstid alltför mycket och hindrar dem att ägna sig åt sådana
initiativuppgifter, där deras fackutbildning bättre skulle komma det allmänna
till godo. Till kanslistpersonal bör därför överföras sådana arbetsuppgifter
som granskning av redovisningar från hushållningssällskap beträffande
dispositioner av avlöningsanslagen, granskning av matrikeluppgifter,
detaljgranskning av från hushållningssällskap mottagna redovisningar
över utbetalade lån, samlande och arkiverande av handlingar, upprättande
av register över handlingar, förande av diarium över låneärenden,
beredning och handläggning av ansökningar om licenser för import och export
av fröer in. in. Utredningen har emellertid icke förbisett att besvärliga
frågor därvid undantagsvis kan uppkomma, vilka kanske ej kan lösas av
vare sig kanslisten eller den överordnade byråagronomen utan i sista hand
får hänskjutas till byråchefen eller överdirektören.
Det är icke uteslutet att det efter eu tid kan förväntas att eu del ytterligare
frågor genom direktiv från överordnades sida kan klarläggas så alt kanslistpersonal
efter band kan betros med relativt mera krävande uppgifter än
de bär sagda.
Den inom nu berörda byrå rådande differentieringen av förefintliga arbetsuppgifter
är sålunda enligt utredningens mening i betydande utsträckning
otillfredsställande avvägd i förhållande till den befintliga personalens teore
-
78
Kungi. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
tiska kompetens och en omfördelning av arbetsuppgifterna från agronomer
till kanslistpersonal är påkallad.
Beträffande de för den berörda, å undervisningsbyrån befintliga personalen
angivna arbetsuppgifterna anser utredningen, att samtliga ärendesgrupper
på två undantag när (beredningen och föredragningen av enstaka remisser
samt granskningen av undervisningsplaner) är av beskaffenhet att med
fördel kunna överflyttas till kanslistpersonal. I den mån förste byråsekreterarens
matrikel -— en dubblettmatrikel — även i fortsättningen anses böra
föras, bör uppgiften överflyttas till ett kanslibiträde. Utredningen kan i fråga
om förste byråsekreterarens arbetsuppgifter i övrigt icke finna att dessa är
av sådan art, att det är påkallat att handläggningen och föredragningen av
ärendena ankommer på en juris kandidat.
Mot bakgrunden av det anförda räknar kompetensutredningen således
med att behovet av kanslister vid lantbruksstyrelsen under föreliggande
omständigheter uppgår till minst ett tiotal.
Utredningen utgår från att införandet av kanslisttjänster vid lantbruksstyrelsen
sker på sådant sätt, att arbetslöshet icke uppkommer för redan
anställda amanuenser, byråsekreterare eller byråagronomer. Arbetsöverflyttningen
får därför ske successivt, allt efter inträffande ledigheter eller
omplaceringar inom lantbruksverket. Kanslisttjänsterna vid lantbruksstyrelsen
bör enligt utredningen vara placerade i samma reglerade befordringsgång
som landskanslisttjänsterna vid länsstyrelserna eller i lönegraderna
Af 9 — Ae 10 — Ae 12 — Ae 13 (1 1/2 +11/2+1 år). I den mån rekrytering
sker bland biträdespersonalen i högre lönegrader, kan givetvis en snabbare
gång ifrågakomma. Uppkommande inplaceringsfrågor torde, anför utredningen,
liksom för länsstyrelsernas del i varje särskilt fall få underställas
Kungl. Maj :ts prövning. Det bör i sinom lid ankomma på styrelsen att
äska erforderligt antal ordinarie tjänster i Ao 15. Innan fast placering i
ordinarie tjänst — efter ansökningsförfarande -— kan ifrågakomma, skall
vederbörande ha genomgått en särskilt anordnad utbildningskurs för
kanslister.
Utredningen erinrar att vid uttagning till kanslist bör skickligheten •— ej
anciennitet — vara avgörande. Rekryteringen kan självfallet även ske utifrån.
Över kompetensutredningens redogörelse rörande möjligheterna att hos
lantbruksstyrelsen överföra arbetsuppgifter från amanuens- och byråsekreterarpersonal
till kanslister har yttrande avgivits av lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen erinrar inledningsvis om att styrelsen den 30 september
1957 avgivit yttrande till statsrådet och chefen för civildepartementet
över kompetensutredningens betänkande angående kanslister i administrativ
tjänst (SOU 1957: 23). Därav framgår att förslaget att det även inom de
centrala verken skulle bli möjligt att inrätta tjänster av den typ länsstyrelsernas
1 andskanslister representerar av styrelsen hälsades med tillfredsställelse.
I yttrandet framhöll styrelsen bl. a. att en arbetsfördelning mellan
högre och lägre tjänstemän liknande den som förordades av utredningen på
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
79
vissa områden redan hade prövats inom styrelsen med mycket goda resultat.
De därvid vunna erfarenheterna tydde på att det jämväl på andra områden
inom styrelsen borde vara möjligt att överflytta en del göromål från personal
med juridisk, agronomisk eller annan akademisk examen till personal
utan sådan utbildning. Såvitt styrelsen då utan närmare undersökning kunde
bedöma syntes efter hand utrymme kunna beredas för fem till sex tjänstemän
av kanslisttyp.
Efter att ha tagit del av kompetensutredningens utredningsmaterial framhåller
styrelsen till en början, att den för sin del alltjämt inte är beredd att
uttala någon bestämd uppfattning om det antal kanslister som skulle kunna
beredas arbete hos styrelsen. På grundval av föreliggande material är det
inte möjligt att sammanföra de för kanslister lämpliga arbetsuppgifterna
till med hänsyn till arbetets art och mängd väl avpassade tjänster. För sådant
ändamål erfordras — såsom utredningen även framhåller — en mera
ingående kvantitativ bedömning än som kan göras med ledning av det sammanställda
materialet. En sådan bedömning, vilken dock att döma av direktiven
för utredningen varit huvudändamålet med undersökningen, har
utredningen ansett ligga utanför dess verksamhetsfält. Styrelsen hävdar vidare
att samråd mellan utredningen och lantbruksstyrelsen ej ägt rum i
förutsatt omfattning.
Även beträffande vissa detaljer har styrelsen funnit anledning till erinringar
mot det framlagda utredningsmaterialet. I betydande omfattning
är enligt styrelsens mening beskrivningen av arbetsuppgifterna felaktig eller
eljest behäftad med vissa brister. Vidare framhåller styrelsen att det
näppeligen går att med ledning av diarierna göra en volymmässig bedömning
av de arbetsinsatser som krävs för olika arbetsuppgifter eller — än
mindre — olika arbetsmoment.
Även om undersökningen inte utförts på sådant sätt att den omedelbart
kan läggas till grund för de fortsatta organisatoriska undersökningarna inom
styTelsen kan den dock enligt styrelsen tjäna till viss ledning härvid. Styrelsen
uttalar att i det skede, vari nu pågående utredning rörande kanslioch
kameraluppgifternas organisation och handläggning befinner sig, det
inte är möjligt att ge en uppskattning av personalbehovet på den berörda
administrativa byrån.
Det torde vara lämpligt att, sedan berörda utredning slutförts, i första
hand de byråer, inom vilka enligt kompetensutredningens undersökning arbetsuppgifter
lämpliga för kanslister förekommer i större mängd, blir föremål
för mera ingående undersökningar rörande bl. a. möjligheterna att
ersätta högskoleutbildad arbetskraft med dylik personal. Det är enligt styrelsens
mening önskvärt att biträde av experter från organisationsnämnden
kan erhållas jämväl vid dessa undersökningar. Emellertid bör möjligheterna
att ersätta byråagronomer och liknande tjänstemän med kanslister dock
inte från början överdrivas. Dessutom tillkommer behovet av rekryteringspersonal
för vissa högre tjänster inom styrelsen.
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
V. 1958 års besparingsutredning
1. Utredningens förslag
Besparingsutredningen har i sitt den 6 augusti 1959 dagtecknade betänkande
anfört följande i fråga om lantbruks- och skogsstyrelserna med tillhörande
lokala organ.
Lantbruksstyrelsens nuvarande organisation är uppbyggd bl. a. med hänsyn
till de arbetsuppgifter, som beräknades bli följden av 1947 års jordbruksbeslut.
Man torde få förutsätta, att den år 1948 gjorda avvägningen
av organisationen i viss grad påverkades av önskemålet att säkerställa erforderlig
kapacitet för att kunna bemästra de med alla större reformer förenade
initialsvårigheterna. Sedan den centrala och lokala organisationen numera
stabiliserats, torde redan härigenom en inte oväsentlig lättnad ha inträtt
för styrelsen i förhållande till läget de första åren efter nyordningen.
Därtill kommer att utvecklingen medfört, att styrelsens arbetsuppgifter på
vissa områden under senare år väsentligt nedgått. Dels har en viss decentralisering
av ärenden skett och dels har antalet ärenden vid den lokala
organisationen minskat. Dessa förhållanden belyses i riksdagsrevisorernas
förut berörda redogörelse. I vad mån denna nedgång motvägts av ökade
arbetsuppgifter på strukturrationaliseringens område är svårt att bedöma.
Det förhållandet att lantbruksstyrelsen för sin del ansett en översyn påkallad
inte endast av rationaliseringsavdelningen utan även av kansli- och
kameralbyråerna tyder på att en viss nedgång i anspråken på insatser från
styrelsens sida inträtt.
Föremålet för skogstyrelsens verksamhet är det enskilda skogsbruket.
Lantbruks- och skogsstyrelserna är i allt väsentligt inriktade på samma
krets av näringsidkare. Sambandet mellan jordbruk och skogsbruk har på
senare år blivit påtagligt markerat bl. a. genom att strukturrationaliseringen
även kommit att innebära en omfördelning av skog mellan olika brukningsenheler.
Vad därefter angår lokalorganen — lantbruksnämnder, hushållningssällskap
och skogsvårdsstyrelser -— må till en början framhållas, att utvecklingen
i fråga om hushållningssällskapen visar, att såväl lantbruksnämndernas
som skogsvårdsstyrelsernas uppgifter delvis en gång handhafts av sällskapen.
Av naturliga skäl föreligger, trots den numera inträdda organisatoriska
uppdelningen, många beröringspunkter. Det nära sambandet mellan
den av nämnderna handhavda inre rationaliseringen och den till hushållningssällskapen
förlagda driftsrationaliseringen är påtagligt. En fullt rationell
och klar avgränsning mellan dessa två led i rationaliseringen torde vara
svår att uppnå. Det synes också i någon mån vanskligt att låta den inre
rationaliseringen, som bl. a. omfattar åtgärder för brukningsenhetens försörjning
med vägar och byggnader, omhänderhas av nämnderna men
åt sällskapen överlåta att rationalisera själva driften, vid vilken vägarna
och byggnaderna skall utnyttjas. Beträffande skogsvårdsstyrelserna och
deras beröring med lantbruksnämnder och hushållningssällskap må erinras
om att ett stort antal lantbrukare driver både jordbruk och skogsbruk. På
senare tid har som förut antytts framkommit en tendens att vid strukturrationaliseringen
tillmäta skogsbruket allt större vikt vid det åt lantbruksnämnderna
anförtrodda bildandet av nya brukningsenheter.
Vid en diskussion av den nuvarande ordningens för- och nackdelar, bör
vidare uppmärksammas den ur besparingssynpunkt betydelsefulla frågan
81
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
om administrationskostnaderna. I fråga om lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen
torde på erfarenhetsmässiga grunder kunna antagas, alt verksamheten
genom uppdelningen på två verk ställer sig dyrare än om den
vore förlagd till ett. Den nuvarande lokala organisationen innebär i princip,
att i varje län finnes tre separata organ. Denna uppdelning torde inte
kunna undgå att påverka möjligheterna att rationellt utnyttja personalen.
Utredningen vill härvid erinra om att det sammanlagda antalet konsulenter,
assistenter och instruktörer och därmed jämförlig personal vid lantbruksnämnderna
och hushållningssällskapen närmar sig 700. För arbetsuppgifterna
av kameral och mera allmän administrativ karaktär finnes tre personaluppsättningar.
Lönekostnaderna för kansli- och kameralpersonalen
uppgår enligt en inom besparingsutredningen gjord undersökning till omkring
7 milj. kronor, varav för kameral personal ca 3 milj. kronor. En vid
några lokala organ stickprovsvis gjord undersökning i syfte att ungefärligen
uppskatta omfattningen av det kamerala arbetet tyder på att arbetsbelastningen
i detta hänseende allmänt sett knappast kan vara tillräcklig
för att den härför avsedda personalen skall kunna utnyttjas i tillfredsställande
omfattning.
Besparingsutredningen har kommit till den uppfattningen, att en översyn
i besparingssyfte av det nu berörda förvaltningsområdet är påkallad i
fråga om både den centrala och den lokala organisationen. Utredningen har
för sin del inte haft möjlighet att framlägga några utformade rationaliseringsförslag.
Ett förstahandsmål synes dock böra vara att — i de fall
detta av lokala skäl är möjligt — sammanföra den kamerala förvaltningen
och även vissa personalärenden o. dyl. till ett av de ifrågavarande organen i
resp. län, som sålunda skulle komma att fungera som serviceorgan åt de
andra. Härvid bör även övervägas i vilken utsträckning vissa ärenden och
göromål kan övertagas av riksbankens avdelningskontor. Emellertid anser
utredningen möjligheterna till besparingar inom de nu berörda delarna av
förvaltningen så uppenbara att det bör uppdragas åt en särskild utredning
att snarast verkställa en översyn av administrationen på jordbrukets och
skogsbrukets område.
2. Remissyttranden
Över besparingsutredningens uttalande angående lantbruks- och skogsstyrelserna
med tillhörande lokala organ har yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, lantmäteristyrelsen,
domänstyrelsen, statens organisationsnämnd, veterinärstyrelsen, Hushållningssällskapens
förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk, Skogsvård sstyrelsernas förbund, Sveriges skogsägareförbund,
länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs och Norrbottens län samt av lantbruksnämnderna
och hushållningssällskapet i Norrbottens län. Av yttrandena
torde följande få återgivas.
Lantbruksstyrelsen framhåller i anslutning till utredningens förslag, att
den allmänna utvecklingen på jordbrukets område under de tio år, som nu
förflutit eller lantbruksreformens genomförande, har medfört, alt förutsättningarna
för rationaliseringsverksamheten ändrats. Bl. a. må nämnas,
att flyttningen från jordbruk till andra näringar gått snabbare än man
(> Ilihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 96
82
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
räknade med vid 1947 års beslut om de framtida riktlinjerna för jordbrukspolitiken.
Jordbruket står nu inför en omställning, som torde leda till betydande
strukturförändringar i snabbare takt än man tidigare räknat med,
och den fortsatta rationaliseringen torde få genomföras med utgångspunkt
bl. a. från att produktionsapparaten kommer att undergå viss krympning. Arbetsuppgifterna
för lantbruksnämnderna har på grund av denna utveckling
förskjutits väsentligt. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 12 maj 1958 anmälde
styrelsen, att den mot bakgrunden av dessa förhållanden igångsatt
viss utredning rörande lantbruksnämndernas organisation m. m. Denna
utredning har sedermera även omfattat lantbruksstyrelsens byråindelning
och personaluppsättning.
I propositionen nr 148 till 1959 års riksdag angående statligt stöd till
jordbrukets rationalisering m. m. har vederbörande departementschef, efter
att ha erinrat om denna utredning, framhållit, att en begränsning av antalet
byråer inom styrelsen syntes möjlig. Beträffande rationaliseringsavdelningen
borde bl. a. prövas, om ej en ändrad ärendesindelning kunde leda till
att behandlingen av frågor rörande yttre och inre rationalisering kunde
koncentreras till två särskilda byråer med underordnade sektioner och avdelningens
övriga ärenden till en allmän rationaliseringsbyrå. Jordbruksutskottet
(uti. nr 30) ansåg det angeläget att resultaten av översynen redovisades
så snart ske kunde.
Den i det föregående angivna utredningen har hittills givit till resultat, att
styrelsen i förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1960/61 framlagt ett
genomgripande förslag till omorganisation av rationaliseringsavdelningen
inom styrelsen, vilket delvis berör även kameralbyrån. I övrigt pågår inom
styrelsen undersökning av möjligheterna att sammanslå kansli- och kameralbyråerna
samt jämsides härmed utredning i syfte att åstadkomma förenklingar
och besparingar i lantbruksnämndernas kontorsorganisation. Dessa
utredningar torde bliva färdiga i så god tid, att resultaten av desamma
kan redovisas i styrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1961/62.
Vad nu beträffar besparingsutredningens som förstahandsmål angivna
förslag att sammanföra den kamerala förvaltningen och vissa personalärenden
till ett av de ifrågavarande organen i resp. län — lantbruksnämnd,
skogsvårdsstyrelse och hushållningssällskap —• vill styrelsen framhålla, att
det i och för sig icke skulle föreligga något hinder för en sammanslagning
av lantbruksnämndens och hushållningssällskapets kamerala organ inom
resp. län (område), då dessa sorterar under samma centrala myndighet,
nämligen lantbruksstyrelsen. Sällskapen och nämnderna har därjämte i
allmänhet sina lokaler i samma fastighet. En dylik sammanslagning förutsätter
emellertid en ingående utredning. Det torde däremot enligt styrelsens
mening icke vara lämpligt att låta även skogsvårdsstyrelsens kameralförvaltning
omfattas av en sådan sammanslagning. Bland de skäl, som kan
anföras häremot, må särskilt framhållas, att i dylikt fall skulle utom lantbrukstsyrelsen
även skogsstyrelsen ha att i egenskap av central myndighet
giva direktiv till det gemensamma kamerala organet, vilket icke kan vara
ägnat att befordra enhetlighet och effektivitet vid ärendenas handläggning.
Styrelsen vill icke motsätta sig att en utredning göres om en sammanslagning
av lantbruksnämndernas och hushållningssällskapens kameralförvaltningar,
varvid bör uppställas som villkor, att förvaltningarna inrymmes i
samma fastighet.
Skogsstyrelsen anser inte de skäl, som besparingsutredningen förebragt
för en sammanslagning av organen på lantbrukets och skogsbrukets område
med varandra, vara övertygande. Att några väsentliga vinster ur kostnadssynpunkt
skulle stå att ernå genom ett sådant sammanförande har skogs
-
83
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
styrelsen svårt att föreställa sig. Ur rationaliseringssynpunkt framstår åtgärden
som direkt olämplig och ägnad att komplicera och tynga arbetsmaskineriet.
Lantbruksmyndigheternas och skogsmyndigheternas uppgifter bildar
nämligen var för sig naturligt avgränsade arbetsområden, som väl på
vissa punkter — exempelvis i fråga om strukturrationaliseringen och undervisningen
— kan tangera varandra men ej går in i varandra. Med bortseende
från vissa kamerala göromål kräver arbetet inom de båda verksamhetsfälten
oundgängligen sin särskilda personal. Något djupare administrativt-organisatoriskt
samband mellan de jordbrukspolitiska, jordbruksekonomiska
och jordbrukstekniska uppgifter, som handhas av lantbruksstyrelsen,
lantbruksnämnder och hushållningssällskap, och de skogspolitiska,
skogsvårdsbefrämjande och skogligt tekniska funktioner, som utövas av
skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna, föreligger ej. Tvärtom utgör jordbruket
och skogsbruket, även om de har ett näringspolitiskt samband med varandra,
emedan jord och skog ofta bildar en fastighetsekonomisk och driftsmässig
enhet, var för sig naturligt avgränsade områden ur administrativtorganisatorisk
synpunkt. Ett sammanförande av myndigheterna på hithörande
båda områden — vare sig de centrala eller de lokala — skulle enligt
skogsstyrelsens mening medföra alltför otympliga och heterogena förvaltningsenheter
och i själva verket innebära ett steg tillbaka i utvecklingen,
som säkerligen skulle vara till avsevärt förfång för båda näringsgrenarna.
Ämbetsverket kan alltså inte ansluta sig till utredningens uttalade uppfattning
att verksamhetens uppdelning på skilda organ för de båda verksamhetsområdena
skulle vara till nackdel ur arbets- och kostnadssynpunkt utan
vill tvärtemot göra gällande, att en dylik uppdelning icke blott faller sig
naturlig och lämplig med hänsyn till arbetsuppgifternas avgränsning och
omfattning ulan även ställer sig — allmänt sett — billigast och effektivast.
Självfallet är det emellertid betydelsefullt att myndigheterna — såsom redan
nu sker — söker att samordna sitt arbete på områden, som berör bägges
verksamhetssfär, och att frågorna om formerna för samgående och samverkan
ägnas fortlöpande uppmärksamhet, så alt onödig omgång i handläggningen
och fördyrade kostnader för det allmänna och sakägare undvikes.
Vad angår förslaget att på det lokala planet sammanföra vissa kamerala
uppgifter av liknande natur till ett av de lokala organen, vilket skulle tjänstgöra
som serviceorgan åt de övriga, synes fördelarna av ett sådant sammanförande,
i de fall detta över huvud taget skulle gå att praktiskt genomföra,
tämligen tvivelaktiga. Kansliarbetet bildar nämligen icke något i sig självständigt
arbetsområde utan sammanhänger intimt med det fäll- och organisationsarbete,
som den fackligt utbildade personalen hos de olika lokalorganen
har att utföra. Varje lokalmyndighet behöver under alla förhållanden
eu viss uppsättning av kanslipersonal dels för att handha åtskilliga med den
nyssnämnda verksamheten direkt förknippade uppgifter dels för att föra
personal- och andra liggare, vilka skall tjäna som underlag för bokföring,
utbetalningar in. in. vare sig dessa göromål skall handhas av den egna
myndigheten eller av annat organ. Då del material, som skulle sammanföras
till ett organ, ändock inte är av den omfattning att det torde vara lönsamt
att för (less behandling använda moderna personalbesparande s. k.
datamaskiner, torde några nämnvärda sammanlagda personalreduceringar
icke kunna åstadkommas genom sönderbrytande av den nuvarande kontorsorgnisationen
till förmån för det föreslagna sammanförandet. Helt säkert
skulle emellertid eu viss tungroddhet i arbetsrutinen inte kunna undvikas
vid ett dylikt sammanförande, som förutsätter ett tämligen omfattande rapportsystem.
Liknande anmärkningar, som utredningen i annat sammanhang
framfört mot den nuvarande formen för samordningen mellan de slats
-
84
Kungi. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
anställdas sjukförmåner och förmånerna från den allmänna sjukförsäkringen
synes alltså med fog kunna framställas mot den tilltänkta ordningen
för sammanförande av kamerala göromål hos de lokala organen. Utredningens
uppfattning att den med dylika uppgifter sysselsatta personalen f. n. "inte
skulle kunna utnyttjas i tillfredsställande omfattning synes åtminstone vad
skogsstyrelsens ämbetsområde angår bottna i eu missuppfattning beträffande
arbetskraftens utnyttjande. Vederbörandes åligganden avser ju i själva
verket merendels ej endast kamerala göromål utan många andra skiftande
uppgifter. Mycket vanligt är att samma person sysslar med såväl rena
kamerala uppgifter som med andra kontorsgöromål, varvid arbetsuppgifterna
tillsammantagna lämnar full sysselsättning.
Såsom i det föregående anmärkts bär 1955 års skogsvårdsutredning nyligen
företagit en noggrann genomgång av skogsvårdsstyrelseorganisationen
och framlagt därav betingade förslag (SOU 1958: 30). Anledning synes knappast
finnas att ovanpå denna grundliga undersökning verkställa någon förnyad
omprövning av den ifrågavarande organisationen.
Statens jordbruksnämnd erinrar om att nämnden haft tillfälle att taga
ställning till vissa av de under senare år framkomna förslagen om ändrad organisation
på jordbruksadministrationens område. Nämnden har sålunda i
yttrande till jordbruksutskottet den 26 mars 1957 bl. a. uttalat tveksamhet
i fråga om möjligheterna att under en enhetlig ledning effektivt hålla samman
de omfattande och mångskiftande arbetsuppgifter, som vid en sammanslagning
av lantbruksstyrelsen med jordbruksnämnden skulle komma att
sammanföras i ett och samma verk. Nämnden har vidare i utlåtande den
20 januari 1959 över vissa förslag av riksdagens revisorer framfört betänkligheter
mot ett överförande av lantbruksnämndernas rationaliseringsverksamhet
till lantmäteriorganisationen.
De organisationsfrågor, som besparingsutredningen har berört, torde såväl
med hänsyn till sina ekonomiska konsekvenser för statsverket som med
hänsyn till effekten av de berörda organens verksamhet ha sin största
betydelse inom den lokala organisationen. Sålunda är det lokalorganen,
som drar den avgjort övervägande delen av kostnaderna för verksamheten
och samtidigt är det också de lokala organens direkta insatser, som i sista
band blir avgörande för vilka resultat, som kan erhållas genom den statliga
verksamheten på här ifrågavarande områden.
Med hänsyn till de mycket stora uppgifter, som här kan väntas komma
att föreligga under de närmaste decennierna, icke minst den pågående strukturrationaliseringen
i jordbruket och den ännu blott i begränsad omfattning
påbörjade omarronderingen inom skogsbruket, är det uppenbarligen
av stor vikt, att de lokalorgan, som med statsmakternas stöd står till förfogande
för främjande av utvecklingen på jordbrukets och skogsbrukets område,
skall vara effekiivt organiserade. Då lämpligheten av den nuvarande
organisationen från flera håll dragits i tvivelsmål. vill jordbruksnämnden
för sin del — utan att därmed ta ställning till de förslag om ändringar, som
framförts från skilda håll — i princip förorda att en allsidig och förutsättningslös
utredning skall företagas av hela frågan om den lokala administrationen
på jordbrukets och skogsbrukets område. Nämnden vill dock betona,
att den vägledande synpunkten vid en sådan översyn enligt nämndens
uppfattning, med hänsyn till de utomordentligt stora värden, som här står på
spel, måste vara att finna den organisationsform, som ger största möjliga
effektivitet och sålunda ej i första hand att åstadkomma besparingar.
Vad därefter angår den centrala administrationen på jordbrukets och
skogsbrukets områden torde frågan om dennas organisation ytterst bli beroende
av de resultat, som framkommer vid översynen av den lokala orga
-
85
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
nisationen. Enligt nämndens uppfattning är det därför lämpligt att den nyss
förordade utredningen även skall omfatta den centrala administrationen
på ifrågavarande område.
Lantmäteristyrelsen understi-yker att övervägandena om en mera rationell
organisation av den statliga verksamheten för jordbrukets och skogsbrukets
rationalisering måste ske med beaktande av lantmäteriets verksamhet
på området. Angelägenheten av att de statliga insatserna blir så effektiva
som möjligt och att besparingsmöjligheterna tillvaratagas fullt ut talar enligt
lantmäteristyrelsens mening med styrka för att den översyn av administrationen
på jordbrukets och skogsbrukets område, som besparingsutredningen
föreslagit bör avse alla de nämnda myndigheter som verkar för jordbrukets
och skogsbrukets rationalisering i skilda hänseenden.
Domänstyrelsen ■— som anser sig ej böra närmare ingå på ett bedömande
av utredningens synpunkter, då berört verksamhetsfält ligger vid sidan
av styrelsens arbetsområde — vill dock ej underlåta att framhålla, att utredningens
motivering i väsentliga delar är felaktig. Utredningen synes
bl. a. ej vara medveten om, att skogsvårdsstyrelserna inrättades för i allt
väsentligt nya uppgifter. Domänstyrelsen vill, utan att motsätta sig en översyn
av organisationen på berörda område, bestämt framhålla, att den finner
varje sammanförande av organen för statens befattning med det enskilda
jord- och skogsbruket, vare sig på det centrala eller det lokala planet, helt
uteslutet.
Organisationsnämnden tillstyrker att en översyn av den statliga administrationen
på jordbrukets och skogsbrukets område kommer till slånd. Därvid
torde också lantmäteriets insatser för jord- och skogsbrukets rationalisering
böra uppmärksammas.
Veterinärstyrelsen anser att uppslaget om ett sammanförande för statliga
eller statsunderstödda lokala organisationer, t. ex. lantbruksnämnder och
hushållningssällskap, av dem åvilande kameralt-administrativa arbetsuppgifter
till en av dessa organisationer i orten är värt att närmare prövas.
Hushållningssällskapens förbund erinrar om att liknande förslag under
senare år gång på gång väckts inom riksdagen. Senast aktualiserades frågan
av riksdagens revisorer. I det med anledning härav av förbundsstyrelsen
den 21 januari 1959 avgivna utlåtandet tillstyrktes en allmän översyn
av hela den regionala länsorganisation, som är verksam på berörda områden.
Även om utgångspunkterna för besparingsutredningens förslag till en
översyn i väsentliga avseenden ej är desamma som för riksdagens revisorer,
får styrelsen instämma i det nu framlagda förslaget.
Sveriges lantbruksförbund har icke något att erinra vad beträffar angivet
förstahandsmål för besparingar. Däremot ställer sig förbundet frågande inför
tanken på att sammanslå dels centralt lantbruks- och skogsstyrelserna,
dels lokalt lantbruksnämnder, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser.
I betänkandet föreslås icke några omedelbara åtgärder i nu nämnd riktning
utan endast att det bör uppdragas åt en särskild utredning alt »snarast
verkställa en översyn av administrationen på jordbrukets och skogsbrukets
område». Förbundet saknar under sådana omständigheter anledning att nu
närmare ingå på detta spörsmål.
Lanthruksförbundct vill emellertid till eu början framhålla, att genom
sammanslagning av lantbruks- och skogsstyrelserna skulle bildas cl t stort
och tungrott verk med arbetsuppgifter, som förbundet, i motsats till vad
utredningen förmodar, anser vara ganska olikartade och därför icke bör
sammanföras i samma verk. De besparingar, som skulle stå all vinna genom
sammanslagning av två redan nu ganska stora ämbetsverk torde också
vara begränsade. Några olägenheter av nuvarande organisatoriska förhållan
-
86
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
den föreligger förbundet veterligen icke. Skulle en ökad kontakt mellan de
båda verken eftersträvas, torde en sådan kunna erhållas genom att skogsstyrelsens
chef får rätt deltaga i lantbruksstyrelsens sammanträden och omvänt,
ett system som tillämpas inom andra områden av den statliga förvaltningen.
Med vad nu sagts har förbundet inte motsatt sig en översyn av de
båda verkens inre organisation.
I fråga om den lokala lantbruksorganisationen instämmer lantbruksförbundet
i lantbruksstyrelsens i betänkandet redovisade uppfattning såtillvida,
att förbundet icke nu anser skäl föreligga att ändra nuvarande organisation.
Förbundet vill här tillägga, att skälen för sammanslagning av
skogsvårdsstyrelserna med de båda andra lokala organen synes vara mindre
tungt vägande än de skäl, som kunnat andragas för att sammanföra nämnderna
och sällskapen. Skogsvårdsstyrelsernas uppgifter får betecknas som
ganska särpräglade. Den omständigheten att alla tre lokala organen i stor
utsträckning betjänar samma krets av näringsinnehavare är enligt förbundets
mening av underordnad betydelse. Sådant förhållande torde existera
beträffande ett flertal förvaltningar med eljest olika uppgifter. Avgörande
lör en bedömning av lämpligheten att sammanslå berörda lokalorgan är
givetvis främst arbetsuppgifternas art.
Riksförbundet Landsbygdens folk uttalar att det enligt förbundets uppfattning
är tvivelaktigt om man genom att sammanföra på länsplanet de
enligt utredningen likartade kamerala frågorna och även vissa personalärenden
ur administrativ förenklingssynpunkt till ett av de berörda organen
kan uppnå en besparingseffekt. Snarare torde det vara risk, att man skapar
en administrativt otymplig apparat. Vad däremot utredningen säger om en
allmän översyn av administrationen på jordbrukets och skogsbrukets områden
finns inget att erinra mot.
Skogsvårdsstyrelsernas förbund erinrar om att 1955 års skogsvårdsutredning
nyligen framlagt sitt betänkande med bl. a. förslag till skogsvårdsstyrelsernas
organisation och arbetsuppgifter. Utredningens förslag utmynnar
i en förstärkt organisation och en väsentlig utbyggnad av personalkåren.
Skogsvårdsstyrelseorganisationen har med andra ord nyligen blivit
föremål för en ingående prövning och dess herättigade ställning "som länsorgan
har därvid i många sammanhang understrukits. Skogsvårdsstyrelserna
har under flera år fått arbeta under synnerligen besvärliga förhållanden
inte minst i fråga om personal, lokaler etc. framför allt när det
gäller den skogliga yrkesutbildningen — en av huvuduppgifterna inom
skogsvårdsstyrelsernas mångskiftande verksamhet. En förnyad utredning
skulle obestridligen innebära en ytterligare förhalning av en i hög grad
aktuell utveckling.
En jämförelse mellan de tre berörda organisationerna visar, att skogsvårdsstyrelsernas
arbetsuppgifter i hög grad skiljer sig från de båda övrigas.
Biträdes- och bidragsverksamheten inom skogsbrukets område, skogsplantskolor,
skoglig yrkesutbildning och skogslagstiftning är verksamhetsfält av
särpräglad art, som samtliga numera kräver specialister med skoglig fackutbildning,
medan de båda andra organisationerna till övervägande delen
har tjänstemän med jordbruksutbildning. Ett länsorgan som helt kan ägna
sig åt skogsfrågorna synes därför både lämpligt och ändamålsenligt. Detsamma
gäller även beträffande skogsvårdsstyrelsernas kamerala personal
och deras utbildning, där förbundet likaledes bestämt tar avsteg från utredningens
uppfattning, att denna icke effektivt utnyttjas.
Förbundet kan därför icke finna några skäl, som talar för en förändring
av skogsvårdsstyrelsernas nuvarande ställning som självständiga länsorgan.
De besparingar, som ev. rent teoretiskt skulle kunna redovisas exempelvis
87
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
genom centralisering av vissa enklare kamerala ärenden, uppväges mer än
väl av den tungroddhet och försämrade service, som därigenom skulle
uppstå.
Lantbruksnämndernas och hushållningssällskapens arbetsuppgifter griper
onekligen på ett helt annat sätt in i varandra. Förbundet anser det emellertid
ligga utanför dess uppgift att upptaga deras organisation och administration
till behandling. Endast i ett fall vill förbundet peka på en efter
förbundets uppfattning påtaglig möjlighet till besparing av statsutgifterna,
den skogsvårdsorganisation som nu bygges upp inom lanbruksstyrelse och
lantbruksnämnder.
Det synes förbundet uppenbart, att den skogsvårdsorganisation, som redan
finnes inom länet, borde i samarbete med lantbruksnämnden kunna
fullgöra denna uppgift. Minskat dubbelarbete och resekostnader samt ett
effektivare utnyttjande av personalen skulle bl. a. ernås. Förbundet rekommenderar
därför en omprövning i dessa hänseenden.
Vad slutligen beträffar ett sammanförande av skogsstyrelse och lantbruksstyrelse
vill förbundet bestämt motsätta sig detta under framhållande av, att
skogsstyrelsen såsom självständig organisation visat sig på ett utomordentligt
sätt bevaka det enskilda skogsbrukets tidigare tillbakasatta men berättigade
intressen. Det har dessutom varit i hög grad värdefullt som samordnande
organ för de vitt skilda skogliga problemen i norra och södra Sverige.
Det skulle innebära en tillbakagång för skogsbruket, om utredningens förslag
härvidlag vunne beaktande.
Förbundet avstyrker därför de av utredningen framförda förslagen i vad
de berör skogsvårdsstyrelsernas lokala och centrala organisation och administration.
Sveriges skogsägareförbnnd anser att besparingsutredmngens argument
för en eventuell sammanslagning av lantbrukets och skogsbrukets lokala organ
— det att »ett stort antal lantbrukare driver både jordbruk och skogsbruk»
— tämligen intetsägande. Faktum torde vara, att skogsbruket från
att tidigare betecknats som en binäring till jordbruket numera är en från
detta så artskild och självständig näring, att båda näringarna tarvar sin centrala
statliga förvaltning liksom vissa lokala organ ute i länen. Detta utesluter
givetvis icke att en översyn göres över förvaltningens och organens
organisation och arbetsuppgifter. Lantbruksstyrelsen har, som utredningen
anger, i yttrande över riksdagsrevisorernas berättelse 1958 även anfört att
vissa avdelningar inom styrelsen borde överses, närmast med anledning av
att en viss begränsning i deras arbetsuppgifter inträtt.
Beträffande skogsstyrelsen åter ifrågasätter förbundet om något står att
vinna med en översyn. Skogsstyrelsen tillkom så sent som 1941 och någon
risk för att detta ämbetsverk överorganiserats synes inte föreligga utan har
verket av allt att döma funnit en tillfredsställande ram för sin verksamhet.
Samma torde vara förhållandet med skogsstyrelsens lokala organ, skogsvårdsstyrelserna,
ehuru där, som utredningen antyder, en viss rationalisering
måhända skulle kunna åvägabringas genom att den kamerala förvaltningen
sammanfördes för skogsbrukets och jordbrukets lokala organ till ett
av dessa organ i varje län, som sålunda skulle komma att fungera som
serviceorgan åt de andra. Förbundet ifrågasätter, om icke även andra statliga
organ av lokal karaktär med fördel kunde inbegripas i ett dylikt samgående
på det kamerala området.
De organ, för vilka en översyn torde vara påkallad, är enligt förbundets
mening i första hand jordbrukets lokala organisationer, lantbruksnämnderna
resp. hushållningssällskapen. Oaktat att lantbruksnämnderna icke ännu
verkat i mer än elva år har frågan om en sammanslagning av dessa båda or
-
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
gan vid upprepade tillfällen varit före i riksdagen senast vid såväl 1957 som
1958 års riksdagar. Riksdagens revisorer har i sin förutnämnda berättelse
år 1958 förordat en översyn av dessa lantbrukets lokala organ. Förbundet
får för sin del likaledes rekommendera att en sådan översyn snarast utföres,
enär förbundet är av den bestämda uppfattningen, att mycket står att
vinna, såväl administrativt som ur samhällsekonomiska synpunkter, med
ett sammanförande av de båda organen. Förbundet förutsätter, att det enskilda
storskogsbruket blir representerat om en utredning tillsätts för detta
ändamål.
Länsstyrelsen i Stockholms län vill icke motsätta sig att organisationen av
nämndernas verksamhet blir föremål för de undersökningar som besparingsutredningen
föreslagit.
Länsstyrelsen i Ätvsborgs län anser det angeläget att den föreslagna undersökningen
beträffande organisationen av lantbruksnämnder, hushållningssällskap
och skogsvårdsstyrelser snarast kommer till stånd. Här bör det vara
möjligt att nå inte bara kostnadsbesparingar utan samtidigt en effektivare
organisation. Utredningen bör i viss omfattning avse också de centrala verken
på området. I stor omfattning bör man nämligen kunna decentralisera
handläggningen av ärendena till länsorgan och uppnå motsvarande besparingar
vid de centrala verken. Under senaste tid har utvecklingen tyvärr delvis
gått i motsatt riktning.
Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker att administrationen på jordbrukets
och skogsbrukets område underkastas en allsidig översyn.
Lantbruksnämnden i Norrbottens län kan för sin del icke biträda besparingsutredningens
uppfattning att den för de kamerala arbetsuppgifterna
avdelade personalen hos nämnden icke kan utnyttjas i tillfredsställande omfattning.
Under senare år har på föranstaltande av lantbruksstyrelsen och
efter utredning av statens organisationsnämnd arbetet med medelsredovisningen
väsentligt förenklats och rationaliserats, varigenom den med dessa
arbetsuppgifter sysselsatta personalen kunnat minskas för att i stället sysselsättas
med de arbetsuppgifter, som härleder sig från de alltmer ökande
köpen och försäljningarna av fastigheter hos nämnden. Den med de kamerala
arbetsuppgifterna sysselsatta personalen torde icke vara större än vad
arbetsuppgifternas omfattning kräver.
Vad beträffar frågan om överflyttning av en del ärenden och göromål till
riksbankens avdelningskontor har viss erfarenhet därom för lantbruksnämndens
vidkommande redan vunnits i och med att nämnden till riksbankens
förvaltning överlämnat omkring 9 800 stödlån. Nämnden har dock forttarande
mycket arbete med skötseln av dessa lån i vad avser frågor som ankommer
på nämnden att behandla och pröva. Med den kännedom lantbruksnämnden
har av riksbankens förvaltning av icke blott stödlånen utan
även av alla de lån, som överlämnades från egnahemsnämnden till riksbanken
vid lantbruksnämndernas tillkomst, ifrågasätter nämnden, om icke den
sammanlagda arbetsbelastningen vid båda inrättningarna blir större på
grund av det remissförfarande, som tydligen måste förekomma när arbetsuppgifterna
uppdelas, än när de i sin helhet handlägges av endast den ena
institutionen.
Hushållningssällskapet i Norrbottens län anser att den omfattande bidragsgivning,
som genomförts på olika områden sedan lantbruksnämndernas
tillkomst, säkerligen kunde ha åstadkommits med lika stor effekt, och
med väsentligt mindre omkostnadsanslag om hushållningssällskapen eventuellt
med obetydligare personalförstärkning fått att ombesörja dessa uppgifter.
Man kan ej heller rättvisligen underlåta att framhålla att antalet
tjänsteman på jordbrukets område i många fall är orimligt högt i förbål
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
89
lande till de vunna resultaten. Huruvida däremot nu kan tänkas att besparingar
lämpligen kan ske genom en ifrågasatt, åtminstone partiell sammanslagning
av de på jordbrukets område verksamma institutioner, hushållningssällskap,
skogsvårdsstyrelse och lantbruksnämnd, är nog svårt att
bedöma. Inom Norrbottens län synes det dock olyckligt att nämndens lantbruksinstruktörer
och hushållningssällskapets jordbruksinstruktörer arbetar
inom samma, men stora distrikt då helt säkert tidigare anordning med
mindre distrikt och allround-verksamma instruktörer, skulle ge bättre resultat
och även medföra lägre resekostnad. Med en begränsad bidragsgivning,
som synes vara realistisk, torde arbetsuppgifterna, i vart fall inom
det statliga rationaliseringsorganet, komma att bli ytterligare beskurna.
Hushållningssällskapet vill däremot framhålla att den undervisande och
rådgivande verksamheten måste upprätthållas i minst nuvarande omfattning
för att ge jordbrukarna möjligheter att själva vidtaga i och för sig
lönsamma åtgärder för att göra jordbruket mer bärkraftigt. Vidare synes det
skäligt att om beslut fattas om en särskild utredning för att »snarast verkställa
en översyn av administrationen på jordbrukets och skogsbrukets områden»,
ej utan vidare förutsättes att eventuellt ifrågasatt sammanslagning
genomföres samtidigt i alla län utan att i så fall lämpligen något eller några
försökslän uttages. Den framkastade tanken på en sammanslagning måste
nämligen kunna få utomordentligt stor inverkan på jordbruket och skogsbruket
och framförallt på befattningshavarnas serviceverksamhet till brukarna.
Skulle ett försök misslyckas synes en återgång till nuvarande system
bli en än svårare sak att åstadkomma. Lämpligt synes då också vara att innan
eventuell utredning genomföres, de olika berörda institutionerna inom resp.
län själv fick komma med eventuella förslag till besparingsåtgärder. Skall
en sammanslagning ske lokalt bör detta också ske centralt. Det torde ej heller
kunna underlåtas att framhållas att den mera obundna verksamheten
vid en ej helt statlig organisation, åtminstone tidigare, medfört större förutsättningar
för en högre effektivitet och alltså ett bättre utnyttjande av de
omkostnadsmedel, som ställes till förfogande.
VI. Departementschefen
Inledning. De strukturella förändringarna på jordbrukets område sedan år
1948 har medfört att förutsättningarna för lantbruksorganisationens verksamhet
successivt ändrats. Sagda struklurutveckling utgjorde motiv för de
ändrade riktlinjer för den statliga verksamheten för jordbrukets rationalisering,
soin fastställdes av 1959 års riksdag. Samma riksdag vidtog på mitt
förslag även vissa åtgärder i syfte att delvis anpassa organisationens personaluppsättning
— vilken i allt väsentligt hållits oförändrad från dess tillkomst
år 1948 —- efter utvecklingen samt till de beslutade ändringarna i arbetsuppgifternas
inriktning och till de framtida uppgifternas beräknade omfattning.
Riksdagsbeslutet år 1959 innebar bland annat att en successiv överflyttning
skulle ske av såväl teknisk som annan arbetskraft från nämndernas
avdelningar för inre rationalisering till avdelningarna för yttre rationalisering.
Erforderlig omskolning av berörda personalkategorier skulle samtidigt
90
Kungi. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
ske. I avsikt att förstärka personalen för yttre rationaliseringsuppgifter
utbyttes tolv lantbruksinstruktörstjänster i Ae 12 mot 17 assistenttjänster
i Ae 15 för befattningshavare med skogsmästarkompetens. På grund av den
påtagbara nedgången i ärendeomslutningen vad gäller lantbruksingenjörsavdelningarna
indrogs ett antal å nämnda avdelningar befintliga tjänster.
Sålunda avvecklades från och med den 1 juli 1959 två lantbruksingenjörstjänster
i Ao 25, sex lantbruksingenjörstjänster i Ae 21, fyra ingenjör stjänster
i reglerad befordringsgång samt sex tekniker i lönegrad A 10. För att
handha den centrala ledningen av den skogliga verksamheten inom organisationen
inrättades hos lantbruksstyrelsen tre jägmästartjänster, varav en i
Be 1 och två i Ae 23. Innehavarna av sistnämnda befattningar skulle jämte
erforderlig biträdespersonal bilda en skoglig sektion inom planläggningsbyrån.
Samtidigt härmed indrogs en förste byråingenjörstjänst i Ae 24 å
jordförbättringsbyrån och en byggnadskontrollanttjänst i Ae 19 å byggnadsbyrån.
I olika sammanhang har under senare år uppmärksamheten riktats mot
lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas organisation. Bland annat uttalade
sig 1958 års riksdagsrevisorer för en organisatorisk översyn av berörda
organ. Även 1958 års besparingsutredning föreslog i sitt i augusti 1959
avgivna betänkande (SOU 1959: 28) en översyn ej blott av organen i fråga
utan även av hushållningssällskapen samt skogsvårdsmyndigheterna. I första
hand borde enligt utredningen prövas förutsättningarna för att sammanföra
de olika lokalorganens kamerala förvaltning och handläggning av personalärenden.
Det av mig för riksdagen tidigare redovisade utredningsarbetet rörande
möjligheterna att effektivisera lantbruksorganisationen har numera avslutats
och lantbruksstyrelsen har i sin anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61
framlagt sina av utredningen föranledda förslag. Jag har visserligen i årets
statsverksproposition uttalat min avsikt att begära Ivungl. Maj :ts bemyndigande
att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa översyn av den
statliga och statsunderstödda organisationen inom hela det område, som
rör jordbrukets samt skogsbrukets rationalisering och därmed sammanhängande
spörsmål. Det torde emellertid dröja åtskillig tid, innan någon ny organisationsform,
grundad på sistnämnda utredning, kan komma till stånd.
Ett uppskov med erforderliga anpassningar av lantbruksorganisationen efter
de numera ändrade förutsättningarna för dess verksamhet bör därför inte
ske.
Lantbruksstyrelsens nu redovisade utredningsförslag ligger enligt min
mening väsentligen i linje med vad utvecklingen kräver. Jag har därför tagit
detsamma till utgångspunkt för de förslag till organisationsändringar, som
jag avser att framlägga i det följande.
Lantbruksnämnderna. Nämndernas nuvarande organisation grundas i allt
väsentligt på av 1947 års centrala lantbrukskommitté i betänkande SOU
1948: 2 framlagda förslag rörande organisationen av verksamheten för jord
-
91
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
brukets yttre och inre rationalisering. Som regel finns en näinnd i varje län.
Kalmar och Älvsborgs län är dock uppdelade på två områden. Nämnd består
av sju ledamöter, av vilka tre utses av Kungl. Maj :t och två av hushållningssällskapet,
varjämte som självskrivna ledamöter ingår lantbruksdirektören
och hushållningssällskapets sekreterare. Vid handläggning av
fråga av större vikt, som berör annan länsmyndighets arbetsområde, skall
jämväl representant för sagda myndighet beredas tillfälle att deltaga i överläggningarna.
I ärende rörande fastighetsbildning skall samråd ske med
överlantmätaren och i ärende, som rör skogliga frågor av större vikt, med
länsjägmästaren. Inom varje nämnd finns en delegation för yttre och en för
inre rationalisering. Vid vissa nämnder finns därutöver särskilda delegationer
för permanenta eller tillfälliga uppgifter.
Enligt gällande instruktion ankommer det på lantbruksnämnderna att
själva bestämma om arbetets och personalens uppdelning på avdelningar,
dock att inrättande av lantbruksingenjörsavdelning ankommer på Kungl.
Maj :t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande på lantbruksstyrelsen. För
närvarande är personalen vid nämnderna, med undantag för dem i de
mindre länen, fördelad på en avdelning för yttre och en för inre rationalisering
samt en avdelning för administrativa uppgifter. Därjämte finns vid
flertalet nämnder en lantbruksingenjörsavdelning.
För lantbruksstyrelsens utredningsförslag har lämnats en uttömmande
redogörelse i det föregående. Här må dock givas en sammanfattning av desamma,
i vad de rör lantbruksnämnderna.
Enligt sagda utredningsförslag skall de nuvarande avdelningarna för yttre
rationalisering slopas och åtgärder samtidigt vidtagas så att lantbiuksdirektören
bättre än nu skall beredas tid och möjlighet att ägna erforderlig
uppmärksamhet åt rationaliseringsverksamhetens uppläggning i stort. Lantbruksdirektörens
ledande funktion vill styrelsen över huvud framhäva starkare
än nu. Ävenså betonas betydelsen av att lantbruksnämndernas
chefstjänstemän gives vidgade möjligheter till samarbete med andra länsorgan.
Arbetet med den yttre rationaliseringen och vad därmed sammanhänger
skall i de stön-e länen och vissa mellanstora län fördelas pa distrikt.
Dessa angives av styrelsen böra uppgå till sammanlagt 33, fördelade på
14 lantbruksnämndsområden. Ledare för verksamheten inom distrikten avses
vara eu lantbrukskonsulent-distriktsföreståndare, som samtidigt skall
vara föredragande inför nämnden i ärenden, som angår vederbörande distrikt.
Vidare föreslås ändring av organisationen för den inre rationaliseringen.
Lantbruksingenjörsavdelningar förutsättes endast skola finnas inrättade vid
de lantbruksnämnder, där lantbruksingenjör är stationerad. Indelningen av
riket i lantbruksingenjörsdistrikt skall enligt styrelsen ändras så att antalet
dylika distrikt minskas till elva mot för närvarande 20. Om lantbruksingenjörsavdelning
finns i ett län, skall denna enligt förslaget i princip
92
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
övertaga alla till den inre rationaliseringen hänförliga göromål. Beträffande
övriga län avses särskild avdelning för inre rationalisering finnas endast
vid de nämnder, där arbetsuppgifter som kan hänföras till detta slag av rationalisering
föreligger i mera betydande omfattning. Därest så ej är fallet
skall sistnämnda arbetsuppgifter handläggas av personal direkt underställd
lantbruksdirektören.
De vid lantbruksnämnderna placerade skogsmästarna anses av styrelsen
böra direkt underställas vederbörande lantbruksdirektör. Varje lantbruksnämnd,
som kan bereda tillfredsställande sysselsättning för en byggnadskonsulent
med sådana uppgifter för vilka konsulenttjänsterna från början
inrättats, föreslås skola tilldelas dylik befattningshavare. Denne bör inte
tillhöra visst distrikt eller viss avdelning utan stå till lantbruksdirektörens
förfogande. Lantbruksnämnd, som inte befinnes ha behov av egen byggnadskonsulent,
bör enligt lantbruksstyrelsen disponera sådan i ett angränsande
län. För viss projektering av nybyggnader och mera omfattande ombyggnader,
hänförlig till vad som tekniskt benämnes grundprojektering, föreslås
särskilda byggnadskonsulenter placerade vid vissa nämnder. Erforderligt
standardiseringsarbete förutsättes enligt lantbruksstyrelsen skola utföras
vid ett byggnadskontor inom styrelsen, vilket avses ersätta den nuvarande
kyggnadsbyrån. Antalet byggnadskonsulenter inom lantbruksorganisationen
vill styrelsen bibehålla oförändrat, det vill säga vid 26.
Lantbruksstyrelsen har härjämte förordat ändrad löneställning för en
rad olika grupper befattningshavare vid lantbruksnämnderna. Ingående redovisning
av de föreslagna lönegradsförändringarna har givits i ett föregående
avsnitt.
Med utgångspunkt från förenämnda principer för ändrad organisation har
lantbruksstyrelsen framlagt förslag om en successiv minskning av den med
fältarbete —- såväl yttre som inre rationaliseringsuppgifter ■— sysselsatta personalen
från 384 befattningshavare till 334. Den största minskningen faller
härvid på högskoleutbildad personal, som styrelsen vill reducera med sammanlagt
30 befattningshavare. Personalen för inre rationaliseringsuppgifter
avses skola minskas från för närvarande 240 befattningshavare till 148, varvid
en väsentlig del av minskningen väntas uppkomma genom överföring
av tjänstemän till verksamhet med yttre rationalisering. Byggnadskonsulenterna
är ej innefattade i förenämnda beräkning av personal för inre rationaliseringsverksamhet.
I fråga om arbetskapaciteten för yttre rationalisering
medför styrelsens förslag en förstärkning med drygt 40 befattningshavare.
För närvarande uppgår de inom detta område sysselsatta befattningshavarna
till 120, lantbruksdirektörerna ej medräknade.
Styrelsen utgår från att omorganisationen i sin helhet skall vara genomförd
inom en tidrymd av fem år. Den totala minskningen av kostnaderna
för grundlöner har styrelsen beräknat till cirka 635 000 kronor. För budgetåret
1960/61 begränsar sig emellertid minskningen av sagda kostnader enligt
styrelsen till cirka 125 000 kronor.
I anslutning till omorganisationsförslaget har lantbruksstyrelsen anmält,
93
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
att den avser att till nästa års riksdag framlägga förslag beträffande personalbehovet
för kamerala och dylika uppgifter vid nämnderna.
För egen del vill jag först framhålla, att jag inte kan ansluta mig till det
av lantbruksstyrelsen framförda förslaget beträffande en ny princip om indelning
av vissa län i två eller flera distrikt för verksamhet med yttre rationalisering.
En distriktsindelning av föreslagen typ kan hindra ett ändamålsenligt
utnyttjande av tillgängliga arbetskraftsresurser och motverka rörlighet
i organisationen. Lantbruksstyrelsen bör dock alltjämt ha rätt att för viss
tid bestämma annan stationeringsort för förrättningspersonal än den ort, där
nämndens kansli är beläget. Det torde få förutsättas att sistnämnda bemyndigande
ej kommer att utnyttjas annat än i de fall starka, arbetsorganisatoriska
skäl föreligger därtill.
Enligt min mening torde hädanefter, liksom för närvarande är fallet, vid
lantbruksnämnderna i regel komma att finnas inrättade en särskild avdelning
för yttre rationalisering och en särskild för inre rationalisering. Dock bör den
organisatoriska ändringen vidtagas att lantbruksdirektören fortsättningsvis
ej skall fungera som direkt ledare för den yttre rationaliseringsavdelningen
utan i denna egenskap bör ersättas av en lantbrukskonsulent i 24:e
lönegraden. Jag vill i anslutning härtill föreslå att 23 ordinarie befattningar
i sagda lönegrad inrättas, en i varje ifrågakommande län. Samtidigt härmed
bör åtta tjänster som biträdande lantbruksdirektör i Ao 24 och 15 tjänster
som lantbrukskonsulent i Ao 23 indragas. De nuvarande innehavarna av biträdande
lantbruksdirektörsbefattningar bör, så länge som de kvarstår i
tjänst, alltjämt få bibehålla den tjänstebenämning de nu har. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga beslut om uppförande
på övergångsstat och om andra eventuella övergångsanordningar i samband
med tillsättande av de nya lantbrukskonsulenttjänsterna. Såsom direkta
ledare för de inre rationaliseringsavdelningarna bör alltfort fungera
lantbrukskonsulenter i lönegrad 23 eller 21. Därest en i enlighet med det
följande å övergångsstat uppförd lantbruksingenjör anses lämpligen böra
placeras som avdelningschef för rationaliseringsuppgifter av sistnämnda
slag, torde lantbruksstyrelsen böra få förordna om dylik placering.
Lantbruksdirektören bör, anser jag, verka som chef över de båda avdelningarna
för yttre och inre rationalisering liksom över den administrativa
avdelningen. Genom denna mera fristående ställning hör lantbruksdirektören
kunna i större utsträckning än för närvarande ägna sig åt handläggning
av mera komplicerade ärenden, exempelvis vissa fall då fråga är om
förhandlingar med bolag om byte av skogsmark, samt åt allmän planering
av nämndens aktiva och — vilket är viktigt -— intensifierade rationaliseringsinsatser.
Ävenså torde han därigenom kunna beredas tillfälle att mera
än nu samordna nämndens planer samt förrättnings- och rådgivningsverksamhet
med andra länsorgans såsom hushållningssällskapens, lantmäterioch
skogsvårdsmyndigheternas.
Vad beträffar de nuvarande lantbruksingenjörsavdelningarnas verksam -
94
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
het har denna successivt minskat i omfattning. Arbetet med avdikningsåtgärder
har för övrigt alltmer kommit att avse sådana hydrotekniska uppgifter,
som allmänt hänföres till inre rationalisering. I överensstämmelse
med de allmänt jordbruksekonomiska strävandena för närvarande bör åtgärder
för utvinnande av jordbruksmark genom större torrläggningsföretag
avsevärt begränsas. Med hänsyn till angivna förhållanden föreligger enligt
min uppfattning ej anledning att bibehålla en organisation för berörda uppgifter
av den omfattning lantbruksstyrelsen föreslår. Den avdikningsverksamhet,
som är att betrakta som inre rationaliseringsarbete i gängse bemärkelse,
bör uteslutande handhas av de därför avsedda avdelningarna vid nämnderna.
Återstående delen av de uppgifter, som nu handlägges av de särskilda lantbruksingenjörsavdelningarna,
torde med hänsyn till sin karaktär lämpligen
böra åvila expertis sorterande under det centrala organet. Jag vill i enlighet
härmed föreslå att nämndernas lantbruksingenjörsavdelningar skall slopas
från och med den 1 juli 1960 och att i stället sju lantbruksingenjörer nu i
Ao 25 överföres till lantbruksstyrelsens personalstat. 14 tjänster såsom lantbruksingenjör
i sagda lönegrad bör samtidigt föras på övergångsstat under
lantbruksstyrelsen och två dylika, nu vakanta befattningar indragas. Å andra
sidan bör den lantbruksingenjörerna för närvarande underställda personalen
kvarstå under lantbruksnämnderna, dock reducerad på sätt jag ämnar
förorda i det följande.
De principer i fråga om organisationen för handläggning av den fortsatta
torrläggnings- och avdikningsverksamheten, som jag nyss föreslagit, bör
såsom antytts träda i tillämpning vid ingången av nästa budgetår. Emellertid
bör de inom olika län stationerade lantbruksingenjörerna omflyttas först i
samband med att de för närvarande aktuella arbetsuppgifterna gör detta möjligt
eller vakanser uppstår. Jag ämnar ånyo beröra detta spörsmål i ett följande
avsnitt. Det torde kunna antagas att omställningsprocessen kommer
att spänna över en förhållandevis lång tid.
Beträffande hittills ej behandlade personalfrågor rörande de olika avdelningarna
inom lantbruksnämnderna vill jag till att börja med biträda lantbruksstyrelsens
förslag att överföra ett angivet antal tjänstemän från inre
till yttre rationaliseringsverksamhet. Vidare vill jag förorda att 23 assistenttjänster
i Ao 15 inrättas för uppgifter med yttre rationalisering. Innehavarna
av dessa nya tjänster bör kunna i ej ringa mån övertaga arbetsuppgifter,
som nu åvilar lantbrukskonsulenter och därmed friställa dessa för mer kvalificerade
uppdrag. Tjänsterna i fråga skall besättas med personal, som har
lägre agrar eller teknisk utbildning och som därjämte genomgått vissa fortbildningskurser
i fråga om yttre rationaliseringsverksamhet. Samtidigt med
tjänsternas inrättande bör 23 befattningar som förste instruktör i Ao 13
indragas eller i nödvändig utsträckning föras å övergångsstat.
Ehuru jag är medveten om att en ökad insats för skogliga markbyten och
kompletteringar i enlighet med 1959 års riksdagsbeslut om riktlinjer i ämnet
ställer krav på god tillgång på skogligt utbildad personal inom lant
-
95
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
bruksorganisationen, vilken för övrigt i detta avseende skall biträda lantmäterimyndigheterna,
är jag ej beredd att tillstyrka att antalet tjänster för
sådan personal ökas. Jag vill i sammanhanget erinra om att av de två jägmästarbefattningar
i Ae 23, som av 1959 års riksdag inrättades vid lantbruksstyrelsen
för handhavande av mera kvalificerade samt allmänt planläggande,
skogliga uppgifter, den ena tjänsten har besatts för kort tid sedan medan den
andra alltjämt är vakant. Erfarenheterna av den nya skogliga organisationen
inom styrelsen och nämnderna torde böra avvaktas innan ytterligare personalförstärkningar
överväges.
Utöver vad jag nyss uttalat i fråga om överflyttning av personal från
lantbruksnämndernas avdelningar för inre rationalisering till avdelningarna
för yttre rationalisering vill jag bland annat förorda den ändringen beträffande
tjänster hänförliga till förstnämnda slag av avdelningar att ytterligare
fyra befattningar som lantbruksingenjörer i Ae 21 utbytes mot samma
antal lantbruksingenjörs- eller lantbrukskonsulenttjänster i Ae 23. Härjämte
föreslår jag att sju konsulentbefattningar i Ae 21 indrages från och
med den 1 juli 1960 varvid dock samtidigt tre tjänster som förste byråagronom
eller förste byråingenjör i Ae 23 bör uppföras på lantbruksstyrelsens
personalstat.
I anslutning härtill föreslår jag att 16 förste lantbruksinstruktörstjänster
i Ae 13 inrättas vid lantbruksnämnderna i utbyte mot motsvarande antal
tjänster såsom lantbruksinstruktör i Ae 12. I enlighet med lantbruksstyrelsens
framställning torde fem ordinarie befattningar som lantbruksinstruktör
i sistnämnda lönegrad böra föras på övergångsstat. Innehavarna av sist angivna
befattningar tjänstgör för närvarande å högre extra ordinarie tjänster
inom nämnderna. Härutöver kan indragning ske av fem förste assistenttjänster
i Ao 19 samt 13 befattningar som tekniker i Af 10—Ae 15, samtliga
tjänster nu placerade på lantbruksingenjörsavdelningar. Ifrågavarande förste
assistentbefattningar måste dock uppföras å övergångsstat i avvaktan på innehavarnas
avgång eller förflyttning till annan befattning. Lantbruksstyrelsens
förslag om att tjänstebenämningen förste assistent skall utbytas mot
assistent kan jag inte biträda.
Omfattningen av byggnadskonsulenternas primära eller ordinarie arbetsuppgifter
nedgick något under åren närmast före år 1959. Vid sidan av berörda
arbetsuppgifter — huvudsakligen avseende låne- och bidragsansökningar
i byggnadsärenden och i samband därmed rådgivning — har konsulenterna
i fråga utfört visst projekteringsarbete. De nya riktlinjer för den
statliga medverkan i jordbrukets inre rationalisering, som fastställdes av
1959 års riksdag, torde ej nämnvärt ha förändrat omfattningen av byggnadskonsulenternas
arbetsuppgifter, även om dessa i viss mån fått ett annat innehåll.
Med utgångspunkt härifrån har jag funnit att vid nämnderna erfordras
sammanlagt 20 byggnadskonsulenter, fortfarande i lönegrad A 21. Jag har
därvid förutsatt att vissa län, huvudsakligen de minsta, skall ha gemensam
konsulent med ett angränsande län. Vidare har jag utgått från att angeläget
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
standardiseringsarbete kommer att utföras inom lantbruksstyrelsen. I detta
sammanhang vill jag även erinra om den verksamhet som bedrives av statens
forskningsanstalt för lantmannabyggnader. För sådant projekteringsarbete
som tekniskt benämnes grundprojektering och som byggnadskonsulenternas
verksamhet även i fortsättningen kan ge anledning till bör uttagas ersättningar
jämlikt självkostnadsprincipen. Därest riksdagen inte har något att
erinra mot här angivna förslag, bör normerna för ersättningarna införas i
lantbruksnämndstaxan.
Av de sex byggnadskonsulenter, som nu finnes inom lantbruksorganisationen
utöver de nyss nämnda 20, bör enligt inin mening två inplaceras å lantbruksstyrelsen
för handhavande av bland annat det förut berörda standardiseringsarbetet.
Återstående fyra befattningar som byggnadskonsulenter bör
indragas fr. o. m. den 1 juli 1960 eller den senare tidpunkt då tjänsteinnehavarna
kunnat omplaceras i annan verksamhet.
Inom lantbruksorganisationen befintliga tre befattningar som byggnadskontrollant
placerade inom de nordligaste länen, torde tills vidare böra bibehållas
och härvid alltjämt i lönegrad A 12. De uppgifter för vilka de närmast
är avsedda motiverar nämligen ej att antalet tjänster minskas. I och
med att berörda nämnders befattning med byggnadsverksamheten å fjälloch
lapplägenheter avtar, bör dock frågan omprövas.
Lantbruksstyrelsen har föreslagit att agronomer och lantmätare respektive
lantbruksingenjörer skall likställas vid besättandet av tjänster inom lantbruksorganisationen,
24 till antalet mot för närvarande 30, i den reglerade
befordringsgången Af 15—Ae 19. Någon uppdelning av sagda antal på respektive
kategorier avses sålunda ej längre ske. Lantbruksstyrelsens avvägning
av det fortsatta behovet av tjänster i sagda befordringsgång har gjorts utifrån
förutsättningen att högskoleutbildad personal skall finnas endast för
de mera kvalificerade arbetsuppgifterna. För egen del vill jag tillstyrka en
sådan gemensam befordringsgång, som nyss angivits, avseende totalt 28
tjänster. Möjligheten att erhålla dessa tjänster bör emellertid kunna stå
öppen även för ej högskoleutbildad personal, som befinnes särskilt skickad
därför. Skälet till att jag förordat ett högre antal befattningar i befordringsgången
är bland annat att jag inte anser mig kunna biträda att tre lantbruksassistenttjänster
i nämnda befordringsgång i enlighet med styrelsens
förslag omvandlas till assistenttjänster i Ae 19. De skall alltså kvarstå i nuvarande
löneställning. Härtill kommer att jag i anledning av vad jag i det
följande kommer att föreslå i fråga om sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna
i Kalmar län förordar att en lantbrukskonsulenttjänst i Ao
23 utbytes mot en tjänst som lantbruksassistent. Så länge nuvarande innehavaren
av sagda ordinarie befattning i 23 :e lönegraden uppehåller tjänsten
i fråga bör denna vara placerad å övergångsstat och en lantbruksassistenttjänst
hållas vakant.
Vad beträffar personalen å de administrativa avdelningarna vid lantbruksnämnderna
är jag för närvarande ej beredd att föreslå annan änd
-
97
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
ring än att 18 biträdestjänster i reglerad befordringsgång, nu placerade å
lantbruksingenjörsavdelningar -— med hänsyn till vad jag förut föreslagit
beträffande sistnämnda avdelningar — indrages från och med den 1 juli
1960. Emellertid pågår inom lantbruksstyrelsen viss översyn av behovet av
kontorspersonal vid lantbruksnämnderna och det är min avsikt att återkomma
till spörsmålet sedan styrelsen redovisat resultatet av översynen.
I samband härmed vill jag erinra om att jag i årets statsverksproposition anfört,
att såsom ett led i den tillämnade utredningen rörande organisationen
inom området för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering undeisökningar
och försök bör göras i syfte att nedbringa kostnaderna föi den kamerala
verksamheten vid berörda statliga och statsunderstödda oigan. 1 avvaktan
på resultatet av omförmälda delutredning bör ett återbesättande av ledigblivna
kamerala tjänster undvikas. Nämnas bör att lantbruksstyrelsen
redan prövar frågan om möjligheter föreligger att till styrelsen centralisera
vissa nu lokalt handlagda kamerala uppgifter.
Här ej särskilt behandlade, av lantbruksstyrelsen framförda förslag i
fråga om tjänste- och lönegradsförändringar berörande lantbruksnämnderna
kan jag inte biträda.
Jag övergår härefter till den av en särskilt tillkallad sakkunnig utredda
frågan om eu sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna i Kalmar
län ävensom av de båda hushållningssällskapen i länet.
Enligt utredningsmannen motiverar arbetsvolymen vid Kalmar läns två
lantbruksnämnder, de produktiva arealerna jordbruksmark samt antalet
företagare i jord- och skogsbruk inom länet inte mer än en för länet gemensam
nämnd. Utredningsmannen har dock angivit vissa omständigheter som
kan anföras mot en sammanslagning. Dessa är norra länsdelens inriktning
i flera avseenden på Östergötland, kommunikationerna i länet och länets
uppdelning på två landsting. I fråga om kommunikationerna påpekar emellertid
utredningsmannen att en förbättring och utbyggnad av vägnätet skett
och kan beräknas fortgå under de närmaste åren. Utöver först angivna skal
talar enligt utredningsmannen bland annat följande för en sammanföring av
de båda lantbruksnämnderna. Arbetskraftsresurserna kan, därest nämndpersonalen
sammanföres till ett kansli, utnyttjas bättre än för närvarande
om man beaktar arbetsuppgifternas omfattning, karaktär samt geogi afiska
fördelning inom länet. Genom en sammanslagning kan också besparingar av
betydande storlek åstadkommas främst i avseende å löner. Den slutliga besparingseffekten
beräknar utredningsmannen till cirka 1 15 000 kronor per
år. Som jämförelse angives de årliga utgifterna för avlöningar och omkostnader
vid de två lantbruksnämnderna till sammanlagt omkring 600 000 kronor.
Samarbetet med övriga länsorgan skulle underlättas, om enbart eu lantbruksnämnd
fanns i länet. Helt övervägande antalet länsorgan har hela länet
som arbetsområde och är belägna i Kalmar.
Utredningsmannen framhåller, alt det föreligger ett behov för länets invånare
alt i eu del ärenden få rådgöra personligen med vederbörande näinnd
7
Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 06
98
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
tjänstemän. Möjligheterna härtill kommer enligt utredningsmannen givetvis
att begränsas vid en minskning av antalet förvaltningsenheter och därmed
antalet befattningshavare. Frågan, som har många paralleller inom
andra förvaltningsområden, synes emellertid ej ha sådan storleksordning,
att den kan anses på ett mera avgörande sätt böra inverka på övervägandena
om sammanslagning av berörda länsorgan.
Enligt utredningsmannens uppfattning talar betydligt starkare skäl för än
emot en sammanslagning av lantbruksnämnderna i Kalmar län. Han föreslår
därför att en dylik organisationsändring genomföres från och med den
1 juli 1960, varvid Kalmar skall vara nämndens kansliort och ett kontaktställe
eller en arbetsgrupp övergångsvis finnas i Västervik. Jämlikt utredningsmannens
förslag kan genom successiva personalförändringar sammanlagt
sex befattningar indragas. Förslaget innebär också att den nuvarande
lantbruksdirektören vid lantbruksnämnden i Västervik tills vidare, om han
så önskar, skall leda den till staden förlagda arbetsgruppen och därvid i
huvudsak bibehålla sina nuvarande funktioner.
Utredningsmannen redovisar fortsättningsvis att han kommit till den slutsatsen
att han, med hänsyn till de förhållanden som nu kan överblickas, funnit
enahanda skäl som nyss nämnts — om ock av mindre styrka än beträffande
lantbruksnämnderna — föreligga för att även de båda hushållningssällskapen
i Kalmar län vid lämplig tidpunkt sammanföres till ett organ.
I avbidan på resultatet av övervägandena rörande den framtida upplysningsoch
rådgivningsverksamheten föreslår han emellertid att det skall anstå med
avgörandet om en sammanföring av länets hushållningssällskap.
De i ärendet hörda centrala statliga myndigheterna har samtliga tillstyrkt
att en sammanslagning kommer till stånd av lantbruksnämndsorganisationerna
inom Kalmar län. Ifrågavarande myndigheter har jämväl i princip biträtt
tanken på en sammanföring av länets båda hushållningssällskap. Flertalet
remissinstanser inom södra Kalmar län har likaså tillstyrkt utredningsförslagen.
Däremot har alla de till norra länsdelen hänförliga remissorganen
avstyrkt nämnda förslag. Länsstyrelsen i Kalmar har ansett, att ett
avgörande i ärendet bör anstå till dess slutlig ställning kan tagas till hushållningssällskapens
och skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter och organisation.
Jordbruksupplysningskommittén, som utreder frågor rörande hushållningssällskapens
rådgivningsverksamhet, uttalar att principbeslut bör
fattas vid 1960 års riksdag om en sammanslagning av de två hushållningssällskapen.
Efter ingående bedömning av de olika skäl som av utredningsmannen liksom
av berörda myndigheter och organisationer anförts emot eller för ett
sammanförande av lantbruksnämnderna respektive hushållningssällskapen
i Kalmar län har jag kommit till den slutsatsen att sistnämnda skäl överväger.
De besparingar, som kan göras vid ifrågavarande sammanslagningar
har jag för lantbruksorganisationens del beräknat till totalt 129 000 kronor
och beträffande hushållningssällskapen till sammanlagt 185 000 kronor, allt
99
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
på sikt. Liksom utredningsmannen anser jag det önskvärt att vissa åtgärder
vidtages för att bibehålla i stort sett oförändrade möjligheter för befolkningen
i norra länsdelen till kontakt i erforderlig utsträckning med omförmälda
båda länsorgan. Lantbruksorganisationen kan tillgodose detta önskemål
genom tillämpning av de förut angivna reglerna i fråga om utstationering
under vissa förutsättningar av nämnden tillhörig förrättningspersonal.
Sålunda kan Västervik tills vidare bibehållas som stationeringsort för dylik
personal. Hushållningssällskapet i Kalmar torde böra överväga motsvarande
åtgärd. Omorganisationen torde böra genomföras vad gäller lantbruksnämnderna
den 1 juli 1960 och beträffande hushållningssällskapen den 1
januari 1961. För de senare innebär alltså det sagda, att från och med den 1
januari 1961 den enligt de allmänna grunderna för hushållningssällskaps
organisation gällande huvudregeln, att sällskaps verksamhetsområde skall
omfatta helt län, skall gälla även Kalmar län. Det må påpekas att ett uppskov
med omorganisationen till den 1 januari 1961 för de båda hushållningssällskapens
del är nödvändigt för att de skall ha möjlighet att vidtaga erforderliga
övergångsåtgärder.
Även de båda skogsvårdsstyrelserna i här berörda län bör enligt min mening
den 1 januari 1961 sammanslås till en förvaltningsenhet. Till detta
spörsmål återkommer jag senare denna dag i samband med anmälan av
särskild proposition angående skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet,
in. in.
Under antagande att såväl lantbruks- som hushållningssällskapsorganisationerna
kommer att tills vidare hålla viss personal i Västervik men centralisera
kanslierna till Kalmar har jag kommit fram till att småningom
14 tjänster kan indragas. Vid lantbruksorganisationen kan en minskning
ske med en lantbruksdirektör i Bo 1, en lantbrukskonsulent i Ao 23, vilken
dock bör ersättas med en ny tjänst såsom lantbruksassistent i Af 15—Ae 19,
en kamrerare i Ao 21, en lantbruksinstruktör i Ae 12, en kontorist i Ao 9, ett
kanslibiträde i Ae 7 och ett kontors- och skrivbiträde i reglerad befordringsgång
i Af 1—Ae 5. Personalminskningen vid länets hushållningssällskap kan
avse en sekreterare i Ao 26, en jordbrukskonsulent i Ao 23, en husdjurskonsulent
i Ao 23, en maskinkonsulent i Ao 23, en trädgårdskonsulent i Ao 23,
en hemkonsulent i Ao 18, en kamrerare i Ao 17 och en kontorist i Ao 9. Jag
har vid beräkningen av personalbehovet inom respektive organ uppmärksammat
omfattningen i verksamheten och dess speciella inriktning i länet samt
gjort jämförelse med personaluppsättningen inom andra län med i huvudsak
motsvarande förhållanden. Självfallet kommer omställningsprocessen att
taga relativt lång tid i anspråk. Nyss uppräknade ordinarie tjänster vid respektive
länsorgan bör övergångsvis bibehållas till dess nuvarande innehavare
avgått från befattningen eller övergått till annan tjänst. För ifrågavarande
befattningshavare vid hushållningssällskapen gäller till 5 § statens
allmänna avlöningsreglemente hänförliga särskilda bestämmelser. Besparingarna
under nästkommande budgetår räknar jag med kan uppgå till 73 000
kronor vid lantbruksorganisationen medan inga omedelbara statliga kost
-
100
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
nadsminskningar uppkommer beträffande hushållningssällskapen med hänsyn
till att statsbidraget för budgetåret 1960/61 avser verksamhetsåret 1960.
I sagda belopp å 73 000 kronor ingår 6 000 kronor som hänför sig till besparingar
å omkostnadssidan.
Ett spörsmål, som måste särskilt beaktas är förfarandet vid utseende av
ledamöter i det sammanslagna hushållningssällskapets förvaltningsutskott.
För närvarande utser varje landsting fyra ledamöter i respektive hushållningssällskap.
Efter sammanslagningen av sällskapen synes landstingen i
Kalmar län böra utse två ledamöter vardera. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att göra erforderliga författningsändringar med anledning
härav.
Vid fullt genomförd omorganisation beträffande lantbruksnämnderna i
landet på sätt i detta avsnitt förordats kan den sammanlagda besparingen
för statsverket, exklusive sådan kostnadsminskning som hänför sig till lörligt
tillägg, antagas komma att uppgå till åtminstone 1 150 000 kronor beträffande
den fältarbetande personalen vid samtliga nämnder samt till omkring
200 000 kronor i fråga om kontorsbiträdespersonalen. Förslaget i sin
helhet beräknas sålunda leda till en anslagsminskning, väsentligen på avlöningssidan,
av totalt minst 1 350 000 kronor jämte ett belopp för rörligt tilllägg.
Den omedelbara besparingseffekten framgår av efterföljande beräkningar
av anslagen för budgetåret 1960/61.
För att åstadkomma en så snabb anpassning som möjligt av personaluppsättningen
inom lantbruksorganisationen till de av mig framlagda förslagen
bör lantbruksstyrelsen i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna på olika
sätt verka för att den av reduceringarna berörda personalen får nya anställningar.
Viss överflyttning av lägre teknisk personal torde, såsom jag anfört
vid framläggandet av särskild proposition angående bland annat viss omorganisation
av lantmäteriväsendet, omgående kunna ske till lantmäteriorganisationen,
där brist råder på mätningstekniker. Lantbruksstyrelsen bör
anmodas att halvårsvis inkomma till Kungl. Maj :t med uppgift om avgången
av den personal, som enligt förslaget skall avvecklas.
Lantbruksstyrelsen. Enligt instruktionen utgöres lantbruksstyrelsen av en
generaldirektör och chef, två överdirektörer, varav en tillika är souschef,
samt fyra av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år förordnade särskilda ledamöter.
överdirektörerna förestår var sin avdelning, nämligen lantbruksavdelningen
och rationaliseringsavdelningen. Till rationaliseringsavdelningen
hör för närvarande jordförbättringsbyrån, planläggningsbyrån, byggnadsbyrån
och sociala byrån. Lantbruksavdelningen består av lantbruksbyrån,
husdj ursbyrån, undervisningsbyrån och jordbruksekonomiska byrån. Därjämte
finns inom lantbruksstyrelsen en kanslibyrå och en kameralbyrå, vilka
nu är direkt underställda generaldirektören.
Rationaliseringsavdelningen, som här närmast skall behandlas, har som
huvudsaklig uppgift att inom lantbruksstyrelsen handha ledningen av
101
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
nämndernas verksamhet med den yttre och inre rationaliseringen samt med
den sociala kreditgivningen. Till den under avdelningen hörande planläggningsbyrån
hänföres sådana ärenden som översiktliga utredningar och individualplaneringar
på jordbrukets område, köp och försäljning av fastigheter
för rationaliseringsändamål, lån- och bidragsgivning för jordbrukets yttre rationalisering
ävensom därmed sammanhängande uppgifter. På jordförbätlringsbyrån
handlägges ärenden rörande lån och bidrag till inre rationalisering,
utom byggnader, samt torrläggningsärenden. Byggnadsbyrån ägnar sig
åt frågor rörande jordbrukets ekonomibyggnader och sociala byrån åt ärenden
rörande jordbruksegnahemslån och driftslån samt sociala bidragsärenden
angående exempelvis stöd åt innehavare av fjäll- och lapplägenheter.
Lantbruksstyrelsens förslag till omorganisation av rationaliseringsavdelningen
innebär sammanfattningsvis följande. Avdelningen skall bestå av
tre enheter, varav två byråer och ett kansli. Den ena byrån skall i huvudsak
svara för de med den yttre rationaliseringen förenade arbetsuppgifterna
och den andra byrån för ärenden rörande ekonomisk och teknisk bedömning
avseende investering i jord och byggnader. Till sistnämnda byrå anslutes ett
byggnadskontor med personal delvis gemensam med byrån men med en i
övrigt i huvudsak självständig ställning. Den tredje enheten organiseras såsom
ett överdirektörens kansli, till vilket handläggningen av frågor av mera
allmän innebörd förlägges.
I samband härmed har lantbruksstyrelsen även behandlat 1956 års rationaliseringsutrednings
förslag om att överföra styrelsens specialrevision
till det av utredningen föreslagna riksrevisionsverket. Styrelsen anser, att
den sakliga granskningen av verksamheten vid nämnderna bör kvarstanna
inom styrelsen och förläggas till rationaliseringsavdelningen men finner
inte samma starka skäl för alt inom styrelsen bibehålla den rent kamerala
revisionen.
Härjämte anmäler lantbruksstyrelsen att den ämnar upptaga frågan om
en eventuell sammanslagning av kameral- och kanslibyråerna i sin anslagsskrivelse
för budgetåret 1961/62.
Ett genomförande av styrelsens förslag till omorganisation av rationaliseringsavdelningen
skulle innebära att antalet befattningar inom avdelningen
ökades från för närvarande 47 till 50 samt en merkostnad för styrelsen,
bortsett från rörligt tillägg, å cirka 45 000 kronor.
Vid framläggandet av propositionen nr 148 till 1959 års riksdag anförde
jag bland annat, att en begränsning av antalet byråer inom lantbruksstyrelsen
syntes möjlig. Beträffande rationaliseringsavdelningen borde prövas
om ej en ändrad ärendeindelning kunde leda till att behandlingen av
frågor rörande yttre respektive inre rationalisering kunde koncentreras
till två särskilda byråer med underordnade sektioner och avdelningens övriga
ärenden till eu allmän rationaliseringsbyrå. Ett övervägande på grundval
av det utredningsmaterial styrelsen nu redovisat ger enligt min mening
102
Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1900
vid handen att nyssnämnda synpunkter bör revideras såtillvida att den åsyftade
ärendekoncentrationen bör förstärkas ytterligare. Jag finner det för min
del vara mest ändamålsenligt och giva ytterligare effektivitet och stadga åt
verksamheten, om ärendena å rationaliseringsavdelningen uppdelas på allenast
två byråer. Den ena byrån bör handlägga de frågor, som rör yttre rationalisering
av jordbruks- och skogsfastigheter, den andra bör handha ärenden
avseende inre rationalisering av jordbruket och vad därmed hör samman.
Chef för rationaliseringsavdelningen bör alltjämt vara en överdirektör
med de särskilda kvalifikationer, som fordras för att leda lantbruksorganisationens
angelägna verksamhet för rationalisering i skilda former av vårt
jordbruk samt för byten in. m. av skogsmark. För att avlasta sagda överdirektör
arbetet med hland annat vissa undersökningar samt med utformande
av anvisningar och dylikt, varav behov uppkommit ej minst i samband med
tillämpningen av de nya riktlinjerna för rationaliseringsverksamheten, bör
vid sidan av de två nyssnämnda byråerna en befattningshavare med byrådirektörs
ställning och i lönegrad Ae 24 ställas till överdirektörens förfogande.
I den mån det kan befinnas behövligt för fullgörande av vissa utredningsuppgifter,
för handläggning av visst ärende av speciell natur eller för
avarbetande av eventuellt uppkommande ärendebalans, må styrelsen med anlitande
av lantbruksnämndernas anslag kunna därtill tillfälligt disponera befattningshavare
vid nämnderna. Erinras må i sammanhanget om det samarbete,
som på senare tid förevarit mellan lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolans
driftsekonomiska institution i fråga om vissa undersökningar
samt informations- och kursverksamhet för i rationaliseringsarbetet verksamma
befattningshavare.
Till den yttre rationaliseringsbyrån — YR-byrån — bör vara knuten den
nu inom rationaliseringsavdelningen befintliga skogliga sektionen. Chefen
för denna sektion bör alltjämt vara självständig föredragande i de till sektionen
hörande ärenden. Jag förutsätter, att den nu vakanta jägmästarbefattningen
i Ae 23 å sektionen kommer att vara besatt under hela nästkommande
budgetår.
I YR-byrån bör inordnas två av de lantbrukskonsulenttjänsler som i enlighet
med vad jag förut föreslagit bör överföras från lantbruksnämndernas
personalförteckning till lantbruksstyrelsens. I samband härmed bör löneställningen
för befattningarna i fråga höjas från Ae 21 till Ae 23 och tjänstebenämningen
ändras till förste byråagronom eller förste byråingenjör. Vad
lantbruksstyrelsen i övrigt föreslagit i fråga om personaluppsättningen inom
omförmälda byrå, bland annat beträffande inrättande av två bvråagronomtjänster
i Ae 21, kan jag tillstyrka utom i vad avser tillskapande av ytterligare
en byrådirektör stjänst i Ae 24. I stället härför vill jag förorda en ny
tjänst som förste byråagronom eller förste byråingenjör i Ae 23 vars innehavare
skall ha särskild erfarenhet på den yttre rationaliseringens område.
Till byrån bör vidare hänföras den inom rationaliseringsavdelningen nu befintliga
tjänsten som förste aktuarie i Ao 23 samt befattningarna för de biträden
som medverkar i utarbetandet av statistik beträffande bland annat lant
-
103
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
bruksnämndernas med flera organs verksamhet rörande jordbrukets rationalisering.
Jag vill i detta sammanhang omnämna att chefen för finansdepartementet
i särskild proposition framlagt förslag angående riktlinjerna
för den statliga statistikens organisation. Ett avgörande av huruvida den statistikbearbetning,
som nu utföres vid lantbruksstyrelsen, i framtiden skall
handhas av styrelsen eller statistiska centralbyrån torde få anstå i avvaktan
på utformandet av de konkreta åtgärder, som anses böra vidtagas vid genomförandet
av sagda riktlinjer.
Vad beträffar den inre rationaliseringsbyran — IR-byrån bör under
denna inordnas två särskilda sektioner, nämligen en byggnadssektion samt
en sektion för torrläggningsfrågor. Chef för förstnämnda sektion bör vara
en chefsarkitekt i Bo 1. Byråchefstjänsten å nuvarande byggnadsbyrån bör
nämligen utbytas mot sistnämnda befattning. Vidare bör a sektionen inrättas
en byrådirektör stjänst i Ae 26, vars innehavare skall vara högskoleutbildad
arkitekt eller civilingenjör. De byggnadskonsulentbefattningar i Ae 21,
som jag tidigare förordat skall överflyttas från lantbruksnämnderna till
stvrelsen, bör placeras å denna sektion, varvid tjänstebenämningen bör ändras
till byråingenjör. Å andra sidan bör en tjänst som förste byråingenjör
i Ae 23, avsedd för byggnadstekniska uppgifter, indragas liksom även, i
överensstämmelse med lantbruksslyrelsens förslag, en ingenjör i Ae 15 och
en tekniker i Ae 12. Samtidigt därmed bör emellertid ett belopp av 20 000
kronor ställas till förfogande för anlitande av tillfällig expertis samt extra
biträden å sektionen. Styrelsens förslag att där inrätta en tjänst som civilingenjör
eller arkitekt i Ae 24 i stället för en förste byråingenjörstjänst i Ao
23 kan jag inte biträda utan förordar att sistnämnda tjänst uppföres på övergångsstat.
I detta sammanhang torde jag få nämna att byggnadsstyrelsen i skrivelse
den 17 november 1959 hemställt att till annan myndighet få överflytta
granskningen av ritningar m. m. till byggnadsarbeten vid lantmanna- och
lanthushållskolor. Härvid bär anmälts att tillräckliga resurser för ändamålet
torde finnas hos lantbruksstyrelsen. Med hänsyn till att detta ämvetsverks
byggnadssektion handlägger frågor uteslutande angående jordbrukets ekonomibyggnader
och vad därmed sammanhänger samt att någon förändring
härutinnan ej bör ske kan jag inte förorda någon överflyttning till verket
av nyssnämnda å byggnadsstyrelsen ankommande arbetsuppgifter.
I ett tidigare avsnitt bar jag föreslagit att sju lantbruksingenjörstjänster,
för närvarande avsedda för chefer å lantbruksingenjörsavdelningar vid lantbruksnämnder,
skall inordnas i lantbruksstyrelsen. De bör ingå i personaluppsättningen
för torrläggningssektionen men sex av dem bör tills vidare
vara utstationerade å de orter i landet som lantbruksstyrelsen beslutar. Stationeringsorterna
bör bestämmas utifrån föreliggande behov av ifrågavarande
kvalificerade arbetskraft för torrläggningsföretag i egentlig bemärkelse.
Omflyttning bör ske, även till styrelsen, därest växlingarna i arbetsuppgifternas
omfattning och innehåll så motiverar. Å de skilda stationeringsorterna
104
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
utanför Stockholm bör lantbruksingenjörerna såsom biträde i sin verksamhet
äga anlita personal vid lantbruksnämnden i det län, där vederbörande
stationeras. Samtliga sju ifrågavarande lantbruksingenjörstjänster bör alltjämt
vara placerade i lönegrad Ao 25.
Byråchefsbefattningen å den nuvarande jordförbättringsbyrån bör i samband
med inrättande av torrläggningssektionen föras på övergångsstat. Så
länge ifrågavarande tjänst i Bo 1 uppehälles, bör innehavaren av densamma
vara chef å nämnda sektion. Emellertid bör å personalförteckningen uppföras
en ny tjänst som lantbruksingenjör i Ao 26, avsedd såsom chefsbefattning
å sektionen vid vakans å nyss angivna, på övergångsstat förda byråchefstjänst.
I samband med att sagda tjänst i 26:e lönegraden besättes, bör
en av styrelsens lantbruksingenjörstjänster indragas.
Jag vill i anslutning härtill tillstyrka lantbruksstyrelsens förslag att en å
nuvarande jordförbättringsbyrån placerad byråingenjörstjänst i Ao 19 föres
på övergångsstat. Samtidigt vill jag uttala, att vissa av de arbetsuppgifter,
som nu handlägges av en likaledes till jordförbättringsbyrån hänförlig förste
byråsekreterare i Ae 23 fortsättningsvis torde kunna utföras av befattningshavare
i motsvarande tjänsteställning å den av mig i det efterföljande
föreslagna nya administrativa byrån.
Beträffande personaluppsättningen i övrigt inom IR-byrån vill jag förorda
att en av de tre lantbrukskonsulenttjänster, som i enlighet med vad jag
tidigare anfört skall uppföras på lantbruksstyrelsens personalförteckning,
inplaceras å denna byrå. Därvid bör tjänstebenämningen ändras till förste
byråagronom eller förste byråingenjör samt löneställningen från Ae 21 till
Ae 23. Vidare bör för vissa uppgifter av huvudsaklig administrativ karaktär
å IR-byrån disponeras en amanuenstjänst i reglerad befordringsgång som nu
finnes upptagen å byggnad sbyrån. Lantbruksstyrelsens förslag om inrättande
vid IR-byrån av eu byråagronomtjänst i Ae 21 kan jag inte biträda. Personaluppsättningen
å byrån bör — med bibehållande av tjänster som byrådirektör
i Ao 23 på övergångsstat — i övrigt överensstämma med vad styrelsen föreslagit.
I fråga om rationaliseringsavdelningen vill jag härutöver föreslå att fyra
befattningar som lantbruksassistenter i Af 15—Ae 19 indrages liksom även
en förste byråsekreterartjänst i Ae 23 och en kanslibiträdestjänst i Ae 7. I
stället för sistnämnda tjänst bör en befattning som biträde i Af 1—Ae 5 tillkomma.
En kanslibiträdestjänst i Ao 7 torde slutligen böra utbytas mot en
tjänst som kontorist i Ao 9 med uppgift att vara överdirektörens sekreterare.
I samband härmed vill jag framhålla såsom önskvärt att den jordbruksekonomiska
byråns uppgiftsinsamlande och uppgiftsbearbetning anpassas så
att materialet i fråga kan utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt även för rationaliseringsavdelningens
och lantbruksnämndernas syften.
Vidare bör enligt grunderna för den reglerade befordringsgången antalet
ordinarie kontorsbiträden ökas med två.
105
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
Här ej särskilt behandlade förslag från lantbruksstyrelsens sida angående
löneregleringar av vissa tjänster samt personalförstärkningar såväl vid rationaliseringsavdelningen
som hos styrelsen i övrigt kan jag inte tillstyrka.
Som jag tidigare anfört har lantbruksstyrelsen anmält sin avsikt att i nästa
petitaskrivelse framlägga förslag i fråga om sammanslagning av kansli- och
kameralbyråerna inom styrelsen. I likhet med vissa remissinstanser och med
beaktande av vad riksdagens revisorer tidigare uttalat i ämnet har jag emellertid
funnit, att nämnda spörsmål bör avgöras samtidigt med frågan om
omorganisation av rationaliseringsavdelningen. För min del anser jag att
eu sammanslagning av de båda byråerna till en administrativ byrå bör ske
redan den 1 juli 1960. De för mig avgörande skälen har därvid varit att ernå
eu rationellare ordning vid ärendenas handläggning samt besparingar, särskilt
vad gäller den kamerala verksamheten, som en koncentration av ärendena
till en byrå bör kunna medföra.
Till den nya byrån bör samtliga förekommande uppgifter av administrativ
och kameral natur i görligaste mån samlas. En betydelsefull uppgift för
byrån bör vara att handha frågor rörande ytterligare effektivisering av verkets
organisation. Vidare bör där handläggas samtliga personalärenden. De
kamerala ärendena bör lämpligen sammanföras till en särskild sektion under
byrån. Organisations- och personalärendena bör hänföras till en likaledes
särskild sektion och övriga uppgifter å hyrån till eu allmän administrativ
sektion.
I enlighet med vad chefen för finansdepartementet i särskild proposition
den 4 mars 1960 förordat bör revisionsverksamheten vid lantbruksstyrelsen
per den 1 juli 1961 överföras till ett centralt revisionsorgan. Vid
nämnda tidpunkt bör ur lantbruksstyrelsens personalstat utgå de tjänster
som då innehas av befattningshavare, sysselsatta med ifrågavarande revisionsverksamhet.
De berörda befattningarna är en förste revisorstjänst i Ao
23 och en i Ao 21, en revisorstjänst i Ae 19, en kontoristtjänst i Ae 9, en
kanslibiträdestjänst i Ae 7 samt en kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång.
Med hänsyn till den stora betydelsen av att genom inspektion och
ekonomisk granskning kunna följa lantbruksnämndernas fortlöpande rationaliseringsverksamhet
för att därigenom vinna ej blott ökad effektivitet utan
även större enhetlighet i verksamheten och alt på grundval av granskningsresultaten
kunna utforma erforderliga anvisningar åt nämnderna bör emellertid
samtidigt med överflyttningen av revisionen en förste byråinspektörstjänst
i Ao 23 och eu byråinspeklörstjänst i Ao 21 uppföras på lantbruksstyrelsens
personalförteckning. Behovet av sistnämnda båda tjänster har
framträtt särskilt i samband med tillämpningen av de nya riktlinjer för jordbrukets
rationalisering som 1959 års riksdag fastställt och de striktare ekonomiska
bedömanden som i enlighet därmed numera skall anläggas. Dessa
tjänster, som hör hänföras till rationaliseringsavdelningen, kommer förvisso
att ha en ej oväsentlig betydelse i strävandena att öka omsättningen av jord
-
106
Kangl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
bruks- och skogsfastigheter som lantbruksnämnderna innehar samt i fastighetsförvaltningen.
Såsom omnämnts pågår för närvarande vissa undersökningar inom lantbrukstyrelsen
rörande det framtida personalbehovet inom den nu föreslagna
administrativa byrån liksom angående de uppgifter som framgent bör tillföras
byrån från andra byråer inom styrelsen eller från lantbruksnämnderna.
Utöver indragningen av förenämnda med revisionsverksamheten förknippade
befattningar den 1 juli 1961 är jag emellertid redan nu beredd förorda
att tjänsten som byråchef i Bo 1 för den nuvarande kameralbyrån, en
kamrerartjänst i Ao 23 och en revisorstjänst i Ao 19 föres på övergångsstat
den 1 juli 1960. Därvid bör samtidigt inrättas en byrådirektörstjänst i Ao 24
och en kamrerartjänst i Ao 21. Dessa båda befattningar får dock ej besättas
så länge nyssnämnda byråchef stjänst respektive kamrerartjänst uppehälles.
En kontorsbiträdes- samt en amanuenstjänst bör också indragas vid sistnämnda
tidpunkt.
Kompetensutredningen har framlagt en rad förslag rörande utbyte av
tjänster inom lantbruksstyrelsen. Allt eftersom vakanser å omförmälda
tjänster uppkommer bör övervägas att inrätta kanslisttjänster för ifrågavarande
arbetsuppgifter. Härjämte vill jag föreslå, att ytterligare en amanuenstjänst
i reglerad befordringsgång indrages per den 1 juli 1960.
De totala kostnadsförändringarna i anledning av mina omorganisationsförslag
beträffande lantbruksstyrelsen innebär en minskning av avlöningskostnaderna,
frånsett rörligt tillägg, vilken kan beräknas slutligt uppgå till
cirka 10 000 kronor trots de framförda förslagen till omföringar av personal
från lantbruksnämnderna till styrelsen.
Anslagsfrågor. Innan jag ingår på en närmare behandling av anslagsfrågorna
vill jag anmäla, att de av mig i detta anförande framlagda förslagen
till lönegradsplacering för tjänster — efter överläggningar mellan företrädare
för jordbruks- och civildepartementen samt vederbörande personalorganisationer
— godtagits av organisationerna.
Vad angår lantbruksstyrelsens avlöningsanslag torde
detta vid bifall till de föreslagna personalförstärkningarna, -minskningarna
och -omföringarna ävensom lönegradsförändringarna böra för budgetåret
1960/61 minskas med 37 000 kronor. Jag har därvid förutsatt, att
medel finns tillgängliga för avlöningar till en nyinrättad tjänst som förste
byråagronom i Ae 23 och en biträdestjänst i Af 1—Ae 5.
Vid framräknandet av förenämnda minskningsbelopp har beaktats att
medel ej erfordras för en på övergångsstat förd bvråingenjörsbefattning, vilken
i styrelsens anslagsskrivelse förutsättes vara vakant. Vidare har iakttagits
att enär innehavarna av två å övergångsstat placerade tjänster som byråchef
i lönegrad ABp 25 och som byrådirektör i lönegrad Ao 26 avgår med pension
under innevarande budgetår, anslagsbehovet minskar med ytterligare
46 400 kronor. I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag har ordinariepos
-
107
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
ten nedräknats med 20 000 kronor. Å andra sidan liar vid beräkningarna
anslaget uppräknats med 520 900 kronor med anledning av överföring av
lantbruksingenjörstjänster från lantbruksnämndernas personalstat till styrelsens.
Medelsanvisningen under posterna till rörligt tillägg och till kompensation
för höjda folkpensionsavgifter bör jämlikt lantbruksstyrelsens beräkningar
föranleda en höjning av dessa poster med sammanlagt 75 800 kronor. Däremot
bör kostnadsökningarna för löneklassförändringar, tjänstetidsbefordran
m. in. rymmas inom ramen för den sammanlagda medelsanvisningen
under anslaget, som totalt bör upptagas till 3 429 000 kronor.
Å lantbruksstyrelsens personalförteckning bör uppföras en chefsarkitekt
i Bo 1, en lantbruksingenjörstjänst i Ao 26, sju lantbruksingenjörer i Ao 25,
en kontorist i Ao 9, två kontorsbiträden i Ao 5, en byrådirektör i Ae 26, en
byrådirektör i Ae 24, fyra förste byråagronomer eller förste byråingenjörer
i Ae 23, två byråagronomer i Ae 21 samt två byråingenjörer i Ae 21.
Från personalförteckningen bör föras en byråchef i Bo 1, ett kanslibiträde
i Ao 7, en förste byråingenjör i Ae 23 och en förste byråsekreterare i
Ae 23.
Förande på övergångsstat av tjänster bör ske i överensstämmelse med
vad tidigare anförts.
Under lantbruksstyrelsens omkostnadsanslag bör med
hänsyn till medelsförbrukningen under de senaste två budgetåren anslagsposterna
till sjukvård samt bränsle, lyse och vatten uppräknas med respektive
1 000 kronor och 1 500 kronor. Vidare bör anslagsposten till reseersättningar
höjas med 10 000 kronor i anledning av förutsatt ökad resefrekvens
till följd av omorganisationen. Dessutom bör posten till reseersättningar
höjas med 100 000 kronor på grund av lantbruksingenjörernas överföring
till styrelsen. Någon ökad medelsanvisning för upplysningsverksamheten finner
jag ej skäl biträda. Anslaget bör sålunda höjas med ett sammanlagt belopp
av 112 500 kronor.
Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit bör lantbruksnämndernas
avlön ingsanslag beräknas enligt följande. Förordade lönegradsförändringar
föranleder en uppräkning av anslaget med 67 000 kronor
under det att personalminskningar beräknas för budgetåret 1960/61
medföra en sänkning av anslagsbehovet med 809 000 kronor. Härvid har antagits
att en viss avgång jämlikt förenämnda omorganisationsförslag kommer
att ske i fråga om icke-ordinarie personal. I enlighet med det tidigare
anförda föranleder överföringen av ett antal lantbruksingenjörstjänster från
lantbruksnämndernas personalstat till styrelsens en nedräkning av detta
anslag med 520 900 kronor. Vidare bör enligt styrelsens förslag anslagsposten
till ordinarie personal kunna minskas med 60 000 kronor.
Lantbruksstyrelsens beräkning av medel för tjänstetidsbefordran, löneklassförändringar,
reglerad befordringsgång in. in., rörligt tillägg samt kom
-
108
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960
pensation för höjda folkpensionsavgifter till ett sammanlagt belopp av
515 900 kronor ger ej någon anledning till erinran från min sida.
Lantbruksnämndernas avlöningsanslag bör i enlighet härmed minskas
med i runt tal 807 000 kronor till 11 702 500 kronor.
Å lantbruksnämndernas personalstat bör följande befattningar utbytas,
nämligen åtta biträdande lantbruksdirektörstjänster i Ao 24 mot samma
antal lantbrukskonsulenttjänster i Ao 24, 15 lantbrukskonsulenttjänster i
Ao 23 mot samma antal lantbrukskonsulenttjänster i Ao 24, fyra lantbruksingenjörstjänster
i Ae 21 mot samma antal lantbruksingenjörs- eller lantbrukskonsulenttjänster
i Ae 23 samt 23 förste lantbruksinstruktörstjänster i
Ao 13 mot samma antal assistenttjänster i Ao 15.
Från personalförteckningen bör avföras 23 lantbruksingenjörstjänster i
Ao 25, sju lantbrukskonsulenttjänster i Ae 21 samt sex byggnadskonsulenttjänster
i Ae 21.
I överensstämmelse med vad förut anförts bör vissa tjänster föras på
övergångsstat.
Vad lantbruksnämndernas omkostnadsanslag angår vill
jag med anledning av lantbruksstyrelsens yrkanden föreslå att anslagsposten
till bränsle, lyse och vatten med hänsyn till föreliggande medelsförbrukning
uppräknas med 1 600 kronor. Vidare bör anslagsposten till kostnader
i samband med projekteringsverksamheten höjas med 5 000 kronor.
De i det föregående föreslagna personalminskningarna vid lantbruksnämnderna
får förutsättas i hög grad påverka behovet av omkostnadsmedel.
De anslagsposter under omkostnadsanslaget, som härvid närmast torde
komma att beröras, är posterna till reseersättningar och till övriga expenser.
Jag föreslår därför att förstnämnda post minskas med 75 000 kronor och
den sist angivna posten med 25 000 kronor. Härutöver bör expensposten
kunna minskas med ytterligare 6 000 kronor som följd av sammanslagningen
av de båda lantbruksnämnderna i Kalmar län. Med anledning av överföringen
av lantbruksingenjörerna till lantbruksstyrelsen bör posten till reseersättningar
minskas med 100 000 kronor utöver vad nyss föreslagits.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat bör lantbruksnämndernas ornkostnadsanslag
sänkas med sammanlagt 199 400 kronor och alltså för nästa budgetår
uppföras med ett belopp av 2 772 100 kronor.
Under lantbruksnämndernas utrustningsanslag bör för
nästa budgetår bibehållas en oförändrad medelsanvisning av 70 000 kronor.
Medelsanvändningen bör härvid koncentreras på att tillföra organisationen
en sådan kontors- och övrig utrustning att arbetsmetodernas effektivisering
underlättas.
Lantbruksnämndernas anslag till utbildningskurser för viss
personal bör uppräknas med 5 000 kronor till 25 000 kronor. För dis
-
109
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
positionen av under detta anslag anvisade medel har jag angivit vissa regler
i propositionen 1959: 148. Det ökade medelsbehovet bör ses mot bakgrunden
av nu föreslagna organisationsändringar vid lantbruksnämnderna.
Dessa ändringar medför för många befattningshavare att de kommer att
ställas inför ändrade arbetsuppgifter. Medel bör därför i erforderlig omfattning
finnas tillgängliga för anordnande av fortbildningskurser för berörda
personalkategorier.
VII. Departementschefens hemställan
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
1) godkänna de framlagda förslagen till vissa organisationsändringar
inom lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna,
m. m.;
2) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningarna
för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna,
vilka angivits i det föregående;
3) fastställa följande avlöningsstat för lantbruksstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1960/61:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
....................................... 1 586 900
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis................ 18 400
3. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis .... 21 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .. 1 235 100
5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 508 000
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis................................. 59 600
3 429 000
4) fastställa följande avlöningsstat för lantbruksnämnderna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1960/
61:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.
...................................... 4 918 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis
174 000
no
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960
3. Arvoden till ortsombuden, förslagsvis........ 276 000
4. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis .... 95 000
5. Ersättningar till täckdiknings- och cemente
ringsförmän,
förslagsvis .................. 100 000
6. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 4 300 800
7. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 646 200
8. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis................................. 192 300
Summa kronor 11 702 500
5) å riksstaten för budgetåret 1960/61 under nionde huvudtiteln
anvisa
a) till Lantbruksstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag
av 3 429 000 kronor;
b) till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 514 500 kronor;
c) till Lantbruksnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag
av 11 702 500 kronor;
d) till Lantbruksnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag
av 2 772 100 kronor;
e) till Lantbruksnämnderna: Utrustning ett reservationsanslag
av 70 000 kronor; samt
f) till Lantbruksnämnderna: Utbildningskurser för viss
personal ett reservationsanslag av 25 000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
B. Siöalth
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960
111
Innehållsförteckning
Propositionen ............................................................ 1
Propositionens huvudsakliga innehåll .................................... 1
Utdrag av statsrådsprotokollet den 11 mars 1960 ............................ 3
I. Inledning ........................................................ 3
II. Lantbruksstyrelsens förslag beträffande lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas
organisation och anslag.......................... 4
Förslaget beträffande omorganisation av lantbruksstyrelsen ........ 4
Remissyttranden i fråga om ändring av lantbruksstyrelsens organisation
............................................................ 20
Förslaget beträffande lantbruksnämndernas organisation ............ 24
Remissyttranden i fråga om ändring av lantbruksnämndernas organisation
............................................................ 40
Lantbruksstyrelsens anslagsäskanden .............................. 43
III. Frågan om sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna i Kalmar
län, m. m.......................................................... 50
Utredningsmannens betänkande.................................... 50
Remissyttranden .................................................. 67
IV. Kompetensutredningens förslag .................................. 73
V. 1958 års besparingsutredning...................................... 80
Utredningens förslag .............................................. 80
Remissyttranden .................................................. 81
VI. Departementschefen .............................................. 89
Inledning ........................................................ 89
Lantbruksnämnderna .............................................. 96
Lantbruksstyrelsen ............................................... 100
Anslagsfrågor...................................................... 166
VII. Departementschefens hemställan ................................... 109
Ö91675
Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag