Kungl. Maj ds ''proposition nr 95 år 1960
1
Nr 95
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående utbildningen
av lärare på det husliga området m. m.; given Stockholms
slott den 11 mars 1960.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
Med utgångspunkt i 1953 års lärarinneutbildningskommittés betänkande
»Lärarutbildningen på det husliga området» (SOU 1957:28) framlägges i
propositionen förslag om en omorganisation av nämnda lärarutbildning.
Denna omorganisation, som avses träda i kraft från och med budgetåret
1961/62, berör sex nuvarande lärarinnekategorier och därjämte utbildningen
av ekonomiföreståndarinnor. Med viss omläggning av såväl utbildningens
utformning som kompetensområden och benämningar föreslås, att i
fortsättningen följande lärarkategorier utbildas, nämligen hushållslärare,
textillärare, yrkeslärare i klädsömnad och barnavårdslärare. Inom hushållslärarutbildningen
skall vidare enligt propositionen förekomma en lanthushållsinriktad
gren och inom textillärarutbildningen en vävinriktad gren.
Den årliga utbildningskapaciteten föreslås komma att omfatta ungefär 180
hushållslärare, 170—180 textillärare, 12 yrkeslärare i klädsömnad och 24
barnavårdslärare. Inom seminarieorganisationen avses också utbildning av
omkring 24 ekonomiföreståndare förekomma.
Lärarutbildningsverksamheten, som nu bedrives vid tio olika utbildningsanstalter,
varav endast en statlig, föreslås i fortsättningen bli koncentrerad
till fyra statliga seminarier för huslig utbildning, förlagda till Göteborg,
Stockholm, Umeå och Uppsala. Härjämte förutsättes för en begränsad tid
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt Nr 95
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
en provisorisk linje för textil utbildning bli anordnad med anknytning till
annan lärarutbildningsanstalt. I samband med att den föreslagna omorganisationen
genomföres avses vissa nuvarande utbildningsanstalter successivt
nedlägga sin verksamhet, medan utbildningen vid vissa andra föreslås
övergå i statlig regi från och med budgetåret 1961/62. Vissa riktlinjer för
personalorganisationen vid seminarierna framlägges.
De årliga kostnaderna för den nya seminarieorganisationen beräknas vid
full utbyggnad komma att uppgå till omkring 5,7 miljoner kronor, innebärande
en ökning i förhållande till statsverkets nuvarande kostnader för
ändamålet med i runt tal 2,5 miljoner kronor. Engångskostnaderna för
inventarier uppskattas till ungefär 2 miljoner kronor. Härtill kommer också
engångskostnader för den byggnadsverksamhet, som beräknas successivt
komma till stånd.
I ett andra avsnitt av propositionen framlägges förslag om anslag för
budgetåret 1960/61 i hittillsvarande former till statens skolköksseminarium,
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i
Umeå, Göteborgs skolköksseminarium, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium
och Nordenfeltska skolans handar betsseminarium. Därjämte
föreslås för nämnda budgetår anvisande av medel till den förut nämnda
provisoriska linjen, som avses bli upprättad redan från och med nästa
budgetår, och till förberedelseåtgärder för den föreslagna omorganisationen.
Pa driftbudgeten äskas sålunda anslag för nästa budgetår med sammanlagt
3 089 900 kronor.
Kungl. Mcij:ts proposition nr 95 år 1960
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, håller inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, frågor angående
utbildningen av lärare på det husliga området m. m. och anför därvid följande.
Vid anmälan av punkten 182 under åttonde huvudtiteln i årets statsverksproposition
anförde jag, att i samband med behandlingen av frågor
om anslag för budgetåret 1960/61 till vissa seminarier för huslig utbildning
borde upptagas åtskilliga spörsmål om lärarutbildningen på det husliga området
i anslutning till 1953 års lärarinneutbildningskommittés betänkande
(SOU 1957: 28) samt att jag senare ämnade framlägga förslag om proposition
till 1960 års riksdag angående riktlinjer för en omorganisation av
nämnda lärarutbildning från och med budgetåret 1961/62. Med anledning
härav har Kungl. Maj:t pa min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1960/61 beräkna
till Statens skolköksseminarium: Avlöningar ett förslagsanslag av 510 000
kronor,
till Statens skolköksseminarium: Omkostnader ett förslagsanslag av
59 600 kronor,
till Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala ett förslagsanslag
av 1 128 000 kronor,
till Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå ett förslagsanslag
av 585 000 kronor,
till Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium ett förslagsanslag av
182 000 kronor,
till Bidrag till vissa handarbetsseminarier ett förslagsanslag av 450 000
kronor samt
till Vissa åtgärder beträffande lärarutbildningen på det husliga området
ett förslagsanslag av 173 000 kronor.
Sedan beredningen av frågorna rörande såväl omorganisationen av berör -
4
Kungl. Maj ds proposition nr 95 år 1960
da lärarutbildning som nyss nämnda medelsanvisningar numera avslutats,
anhåller jag att få ånyo anmäla desamma.
I det följande behandlas i ett första avsnitt frågor rörande en omorganisation
med utgångspunkt i 1953 års lärarinneutbildningskommittés föreliggande
betänkande och i ett andra avsnitt frågor om anslag för budgetåret
1960/61 till vissa seminarier för huslig utbildning m.m. Senare denna dag
kommer att av chefen för jordbruksdepartementet anmälas frågan om
anslag för nästa budgetår till lanthushållningsseminariet på Rimforsa.
I. Omorganisation av lärarutbildningen
på det husliga området
A. Inledning
I samband med att 1942 års riksdag fattade beslut om att nedlägga
högre lärarinneseminariet (prop. 255, SU 177, Rskr 406) prövades också
frågan om den framtida ställningen för statens skolköksseminarium och
hushållsskola, som dittills varit samorganiserat med högre lärarinneseminariet.
Propositionen 1942: 255, som även innehöll en översikt över den vid
olika privata läroanstalter med statsunderstöd bedrivna utbildningen av
lärare i hushållsgöromål och i kvinnlig slöjd, utmynnade i förslag om att
det vid tidpunkt, som framdeles bestämdes, skulle upprättas ett statens
skolköks- och handarbetsseminarium samt att statens skolköksseminarium
i avbidan härpå från och med budgetåret 1943/44 skulle erhålla en viss
provisorisk organisation. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen.
Något beslut om seminariets definitiva organisation har emellertid inte
senare fattats, ehuru flera utredningar behandlat frågor om utbildningen av
lärarinnor inom det husliga området. Sedan hithörande problem berörts av
såväl 1941 års befolkningsutredning som den s. k. norrlandsutredningen,
tillkallades i juli 1945 en särskild sakkunnig för att verkställa utredning och
avge förslag rörande organisationen av lärarinneutbildningen på det husliga
området och därmed sammanhängande utbildnings- och lokalfrågor. Den
sakkunniges betänkande, som framlades i december 1950 och därefter remissbehandlades
i vanlig ordning, ansågs emellertid — med hänsyn bland
annat till de föreslagna kostnadsökningarna — böra göras till föremål för
en översyn.
Genom beslut av Kungl. Maj:t den 9 oktober 1953 bemyndigades chefen
för ecklesiastikdepartementet att tillkalla sakkunniga för att med utgångspunkt
i det år 1950 framlagda betänkandet i frågan verkställa fortsatt
utredning och avge förslag rörande organisationen av lärarinneutbildningen
på det husliga området och därmed sammanhängande utbildnings
-
5
Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960
och lokalfrågor. Såsom sakkunniga utsågs den 20 november 1953 dåvarande
byråchefen i ecklesiastikdepartementet, numera överdirektören i överstyrelsen
för yrkesutbildning Birger Öhman, ledamoten av riksdagens första
kammare, lantbrukaren Rudolf Boman, rektorn vid fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala Karin Holmvall, professorn vid lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök Ivar Johansson, fil. lic. Karl Lindegren och ledamoten
av riksdagens andra kammare, fru Tekla Torbrink. Åt Öhman uppdrogs
att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Utredningen, som antog
benämningen 1953 års lärarinneutbildningskommitté, har vidare biträtts av
vissa experter.
Utöver de direktiv för utredningsarbetet, som lämnades i departementschefens
anförande till statsrådsprotokollet den 9 oktober 1953, har lärarinneutbildningskommittén
under arbetets gång genom olika beslut av
Kungl. Maj:t erhållit vissa ytterligare utredningsuppdrag, bland annat
rörande undervisningen i barnavård (jfr SU 1953: 183), beträffande åtgärder
för forskning och högre utbildning på näringslärans område och därmed
sammanhängande spörsmål (jfr SU 1953: 184 och 1954: 8 p. 187) samt angående
utbildning av ekonomiföreståndarinnor.
Lärarinneutbildningskommittén har den 17 juli 1957 avlämnat betänkandet
Lärarutbildningen på det husliga området (SOU 1957: 28). Kommittén
har därmed slutfört sitt utredningsuppdrag i vad avser organisationen av
lärarinneutbildningen på det husliga området och utbildningen av ekonomiföreståndarinnor
samt med denna organisation sammanhängande utbildnings-
och lokalfrågor. I särskilda skrivelser av den 17 juli 1957 respektive
den 1 och den 5 oktober 1957 har kommittén vidare dels hemställt om
föranstaltande av viss utredning rörande utbildningen av personal på barnavårdens
område, dels framlagt förslag om vissa åtgärder för att öka möjligheterna
till fortbildning för lärare i husliga ämnen, dels framlagt förslag
om anslag för budgetåret 1958/59 till seminarier för huslig utbildning.
Övriga delar av utredningsuppdraget avser kommittén att redovisa i ett
kommande betänkande.
Över lärarinneutbildningskommitténs nu föreliggande betänkande har
infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen — som inhämtat yttranden
från kollegierna vid statens skolköksseminarium, fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala, Göteborgs skolköksseminarium, seminariet för
huslig utbildning i Umeå, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium
och Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium — överstyrelsen för yrkesutbildning,
som hört vissa yrkesskolstyrelser, lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, kommerskollegium, statens institut för folkhälsan, statens
institut för konsumentfrågor, överståthållarämbetet efter hörande av Stockholms
stad, länsstyrelsen i Uppsala län efter hörande av Uppsala läns landsting
och Uppsala stad, länsstyrelsen i Östergötlands län efter hörande av
Norrköpings stad, länsstyrelsen i Malmöhus kin efter hörande av Hälsing
-
6
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
borgs stad, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län efter hörande av Göteborgs
stad, länsstyrelsen i Västerbottens län efter hörande av Västerbottens
läns landsting och Umeå stad, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
rektor för lärarhögskolan i Stockholm, styrelsen för socialinstitutet
i Stockholm, styrelsen för socialinstitutet i Göteborg, styrelsen för sydsvenska
socialinstitutet, textilinstitutet i Borås, Lennings textil tekniska
institut i Norrköping, 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala
ledning och viss lärarutbildning, jordbruksupplysningskommittén, lokaliseringsutredningen
beträffande statlig verksamhet samt kompetensutredningen.
Vidare har yttranden över betänkandet avgivits av Svenska landstingsförbundet,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,
Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Hushållningssällskapens förbund,
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska
socialvårdsförbundet, Svenska yrkesskolföreningen, Tjänstemännens centralorganisation,
Svenska facklärarförbundet, föreningen Sveriges vävlärarinnor,
Svenska ekonomiföreståndarinnors förening, Sveriges agronom- och
lantbrukslärareförbund, Sveriges psykologförbund, Andrea Eneroths högre
handarbetsseminarium, Fredrika Bremer-förbundet, Föreningen handarbetets
vänner, Johanna Brunssons vävskola, Slöjdföreningens skola i Göteborg,
Svenska slöjdföreningen, Sällskapet Uppsala enskilda läroverk,
Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundet, Yrkeskvinnornas samarbetsförbund,
Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Svenska
landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
och Blivande lärares riksförbund.
Härjämte har i ärendet inkommit skrifter från försvarets inten den turförvaltningar,
Sveriges allmänna linodlingsförening, stiftelsen Västkustens
ungdomsskola i Ljungskile, Läroverkslärarnas riksförbund, Kopparbergs
läns landstings yrkesutbildningsnämnd, drätselkammaren i Ystad, Centralkommittén
för kvinnoorganisationer i Göteborg, Blivande lärares riksförbund,
de politiska ungdomsförbunden, de politiska kvinnoorganisationerna
m. fl., föreningen Sveriges vävlärarinnor och Örebro läns landstings förvaltningsutskott.
Inledningsvis har nämnts vissa tidigare utredningar i ämnet. I det följande
kommer emellertid min redogörelse för föreliggande material endast att
omfatta den utredning och de förslag, som framlagts av 1953 års lärarinneutbildningskommitté,
och yttrandena häröver. Vid det arbete med hithörande
frågor, som efter remissbehandlingen av betänkandet ägt rum inom
ecklesiastikdepartementet, har åtskilliga överläggningar förekommit med
representanter för myndigheter, organisationer m. fl., som beröres av förslagen.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Jag vill här slutligen erinra om att riksdagen i skrivelsen 1959: 246 (SU
88) i anledning av vissa motioner anhållit om förslag rörande ytterligare
förbättring av lärarutbildningen m. m. på det husliga området, så snart det
från olika synpunkter befunnes möjligt.
B. Hittillsvarande förhållanden
Utbildning av lärarinnor på det husliga området sker för närvarande vid
tio olika utbildningsanstalter. Av dessa är en statlig, tre kommunala
och sex enskilda. Den statsägda anstalten är statens skolköksseminarium
i Stockholm. Göteborgs stad är huvudman för Göteborgs skolköksseminarium
och Nordenfeltska skolan; den sistnämnda skolan omfattar
handarbetsseminarium och vissa yrkesskolavdelningar. Seminariet för huslig
utbildning i Umeå har Västerbottens läns landsting som huvudman. De
enskilda utbildningsanstalterna är fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala,
ägd av Sällskapet Uppsala enskilda läroverk, Fredrika Bremer-förbundets
lanthushållningsseminarium på Rimforsa, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium
i Stockholm med en enskild person som ägare, Fredrika
Bremer-förbundets högre skola för kvinnlig yrkesutbildning i Stockholm,
föreningen Handarbetets vänners vävskola i Stockholm och Slöjdföreningens
skola i Göteborg. En elfte utbildningsanstalt, som kommer att beröras i
förevarande sammanhang, är Västkustens ungdomsskola i Ljungskile.
Sex olika lärarinnekategorier utbildas för närvarande, nämligen
skolkökslärarinnor, lanthushållslärarinnor, handarbetslärarinnor, yrkeslärarinnor
i sömnad, vävlärarinnor och barnavårdslärarinnor. En sjunde
kategori, nämligen skolköks-handarbetslärarinnor har tidigare utbildats,
men denna utbildning har under senare år varit nedlagd. Såsom en åttonde
kategori, vilken skall behandlas i detta sammanhang, tillkommer ekonomiföreståndarinnorna.
Skolkökslärarinnor utbildas vid statens skolköksseminarium, fackskolan
i Uppsala, Göteborgs skolköksseminarium och seminariet i Umeå. Göteborgs
skolköksseminarium har fram till år 1956 endast tagit in elever vartannat
år till skolkökslärarinnekursen och seminariet i Umeå startade sin första
lärarinnekurs år 1948. Antalet nyutexaminerade skolkökslärarinnor under
tiden 1950—1959 fördelar sig på de olika seminarierna på följande sätt:
Seminarium |
1950 |
1951 |
1952 |
1953 |
1954 |
1955 |
195G |
1957 |
1958 |
1959 |
Statens skolköks-seminarium .......... |
IG |
24 |
15 |
17 |
24 |
IG |
25 |
24 |
24 |
23 |
Fackskolan i Uppsala .. |
16 |
17 |
IG |
15 |
17 |
30 |
15 |
31 |
33 |
32 |
Göteborgs skolköks-seminarium .......... |
_ |
IG |
_ |
14 |
_ |
IG |
— |
IG |
16 |
IG |
Seminariet i Umeå..... |
14 |
— |
15 |
12 |
12 |
12 |
IG |
10 |
24 |
24 |
Summa utexaminerade |
40 |
57 |
4G |
58 |
53 |
74 |
50 |
87 |
97 |
95 |
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Lanthushållslärarinnor utbildas vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
och lanthushållningsseminariet i Rimforsa. Den årliga examinationen
vid de båda seminarierna under tiden 1950—1959 var följande:
Seminarium |
1950 |
1951 |
1952 |
1953 |
1954 |
1955 |
1956 |
1957 |
1958 |
1959 |
Fackskolan i Uppsala .. |
31 |
18 |
17 |
18 |
17 |
17 |
17 |
18 |
18 |
18 |
Lanthushållningssemina- |
||||||||||
riet på Rimforsa .... |
16 |
14 |
14 |
10 |
15 |
13 |
12 |
17 |
16 |
16 |
Summa utexaminerade |
||||||||||
per år .............. |
47 |
32 |
31 |
28 |
32 |
30 |
29 |
35 |
34 |
34 |
Vid Rimforsa-seminariet är utbildningen uppdelad på tre linjer, nämligen
lanthushållslinjen, skolkökslinjen samt trädgårds- och slöjdlinjen. Examinationen
vid samtliga tre linjer har här medräknats.
Handarbetslärarinnor utbildas vid Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium,
Nordenfeltska skolan, fackskolan i Uppsala och seminariet i
Umeå. Vid det sistnämnda seminariet påbörjades utbildning av handarbetslärarinnor
först år 1954 och eleverna i denna första kurs utexaminerades
år 1956. Vid fackskolan för huslig ekonomi har utbildning av handarbetslärarinnor
tidigare förekommit endast sporadiskt. Examinationen av
handarbetslärarinnor vid respektive seminarier under perioden 1950—1959
var följande:
Seminarium |
1950 |
1951 |
1952 |
1953 |
1954 |
1955 |
1956 |
1957 |
1958 |
1959 |
Eneroths handarbets- |
||||||||||
seminarium.......... |
25 |
26 |
27 |
28 |
27 |
27 |
28 |
26 |
26 |
28 |
Nordenfeltska skolan ... |
15 |
12 |
14 |
14 |
13 |
14 |
14 |
14 |
14 |
16 |
Fackskolan i Uppsala .. |
14 |
— |
— |
1 |
— |
17 |
14 |
13 |
24 |
24 |
Seminariet i Umeå..... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
12 |
24 |
23 |
24 |
Summa utexaminerade |
||||||||||
per år .............. |
54 |
38 |
41 |
43 |
40 |
58 |
68 |
77 |
87 |
92 |
Härjämte bör beaktas de lärarinnor, som utexaminerats från trädgårdsoch
slöjdlinjen vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa, de lärarinnor
som utexaminerats från skolöverstyrelsens ett-årskurser för utbildning av
handarbetslärarinnor åren 1953/54 och 1954/55 samt de vä vlärarinnor som
genomgått en ett-årig kurs i sömnad. Vid den första av skolöverstyrelsens
kurser utexaminerades 22 och vid den andra 24 lärarinnor. I yrkeskursen
i sömnad har i regel deltagit omkring 13 vävlärarinnor.
Skolköks-handarbetslärarinnor har utbildats endast vid fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala. Sedan januari 1953 har inga elever antagits för
denna utbildning. Examinationen var 1950 tio, 1952 elva, 1953 tretton och
1955 nio.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Yrkeslärarinnor i sömnad utbildas dels vid Nordenfeltska skolan och dels
vid Fredrika Bremer-förbundets högre skola för kvinnlig yrkesutbildning.
Examinationen vid de båda seminarierna under perioden 1950—1959 var
följande:
Seminarium |
1950 |
1951 |
1952 |
1953 |
1954 |
1955 |
1956 |
1957 |
1958 |
1959 |
Nordenfeltska skolan ... |
17 |
12 |
9 |
10 |
8 |
6 |
8 |
11 |
9 |
11 |
Fredrika Bremer-förbun-dets skola........... |
14 |
13 |
12 |
11 |
11 |
11 |
14 |
14 |
14 |
14 |
Summa examinerade |
31 |
25 |
21 |
21 |
19 |
17 |
22 |
25 |
23 |
25 |
Vävlärarinnor utbildas vid Handarbetets vänners vävskola och Slöjdföreningens
skola i Göteborg. Tidigare har utbildning av vävlärarinnor förekommit
även vid Nordenfeltska skolan, Johanna Brunssons vävskola i
Stockholm och Katrineholms stads praktiska skolor. Examinationen under
tiden 1950—1959 vid de olika skolorna fördelade sig på följande sätt:
Skola |
1950 |
1951 |
1952 |
1953 |
1954 |
1955 |
1956 |
1957 |
1958 |
1959 |
Handarbetets vänners vävskola ............ Johanna Brunssons väv- |
29 |
20 |
21 |
14 |
15 |
19 |
20 |
19 |
20 |
18 |
skola ............... |
20 |
23 |
21 |
23 |
15 |
22 |
22 |
21 |
26 |
14 |
Slöjdföreningens skola . . |
8 |
3 |
9 |
4 |
4 |
7 |
4 |
4 |
8 |
6 |
Nordenfeltska skolan . .. |
23 |
7 |
9 |
— |
9 |
|||||
skolor .............. |
15 |
16 |
16 |
14 |
16 |
7 |
— |
— |
— |
— |
Summa examinerade |
||||||||||
per år .............. |
95 |
69 |
76 |
55 |
59 |
55 |
46 |
44 |
54 |
38 |
Barnavårdslärarinnor utbildas endast vid fackskolan för huslig ekonomi
i Uppsala. Antalet nyutexaminerade lärarinnor under perioden 1950—1959
fördelar sig på följande sätt på de olika åren:
1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959
8 5 8 9 12 9 12 11 12 10
Utbildning av ekonomiföreståndarinnor sker för närvarande vid statens
skolköksseminarium i Stockholm, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
och Västkustens ungdomsskola i Ljungskile. Examinationen utgör per år
vid vartdera av seminarierna i Stockholm och Uppsala omkring 12 samt vid
Västkustens ungdomsskola 10—15.
Det sammanlagda antalet platser vid intagningen av nya elever i olika
kurser läsåren 1958/59 och 1959/60 har uppgått till ungefär följande:
10
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
1958/59 1959/60
skolkökslärarinnekurs ............................ 144 138
lanthushållslärarinnekurs ......................... 32 32
handarbetslärarinnekurs.......................... 118 158
yrkeslärarinnekurs............................... 28 28
vävlärarinnekurs ................................ 20 20
barnavårdslärarinnekurs.......................... 12 24
Under innevarande läsår har vidare vid fackskolan i Uppsala såsom en
engångsåtgärd anordnats en ettårig lärarutbildningskurs för ekonomiföreståndarinnor,
omfattande 10 deltagare (jfr prop. 1959: 48 s. 12).
Regler om behörighet till lärartjänster inom det husliga området
återfinnes beträffande flertalet skolformer i övningslärarstadgan. Stadgan
äger tillämpning beträffande övningslärare vid, bland andra, följande slag
av undervisningsanstalter, nämligen folkskoleseminarier, allmänna läroverk,
högre kommunala skolor (flickskolor, realskolor, praktiska realskolor och
högre folkskolor), privatläroverk, folkskolor, folkhögskolor, vissa specialskolor
för döva och blinda m. fl. samt beträffande »facklärare» vid statens
skolköksseminarium, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet
för huslig utbildning i Umeå, Göteborgs skolköksseminarium och lanthushållningsseminariet
i Rimforsa. I stadgan föreskrivna krav i fråga om utbildning
för behörighet till ordinarie tjänst eller extra ordinarie anställning
är i huvudsak följande.
För behörighet i hushållsg öromål fordras att ha genomgått skolkökslärarinnekurs
(lärarinnekurs i huslig ekonomi) vid något av de fyra tidigare
nämnda seminarierna i Stockholm, Uppsala, Umeå och Göteborg. Utbildning
vid lärarinnekursen i huslig ekonomi med lanthushållning vid fackskolan
i Uppsala eller vid skolköks- eller lanthushållslinjen vid Rimforsaseminariet
ger numera också behörighet i nämnda ämne vid flertalet av de
i stadgan avsedda skolformerna, dock inte vid folkskoleseminarium eller
husligt seminarium. Beträffande tjänst vid de sistnämnda slagen av utbildningsanstalter
och vid kommunal flickskola äger vidare skolöverstyrelsen
föreskriva ytterligare krav på utbildning utöver lärarexamen.
För behörighet i hushållsgöromål med lanthushållning fordras genomgång
av lärarinnekurs i huslig ekonomi med lanthushållning vid fackskolan i
Uppsala eller genomgång av lanthushållslinjen vid Rimforsa-seminariet.
För behörighet i ämnet kvinnlig slöjd fordras genomgång av handarbetslärarinnekurs
(slöjdlärarinnekurs, lärarinnekurs i kvinnlig slöjd) vid något
av de tidigare nämnda fyra seminarier, där sådan utbildning förekommer.
Beträffande tjänst vid folkskoleseminarium, husligt seminarium, kommunal
flickskola (flickskollinje) äger dock skolöverstyrelsen föreskriva ytterligare
krav på utbildning.
I fråga om vävning — som dock förekommer såsom självständigt ämne
endast vid ett fåtal av de skolformer stadgan avser, t. ex. folkhögskolor och
vissa specialskolor — gäller att sökanden skall ha erhållit en grundlig praktisk
och pedagogisk utbildning och av skolöverstyrelsen förklarats behörig
att söka och inneha tjänst i ämnet vid den skolform, som ansökningen avser.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
För behörighet i barnavård krävs genomgång av kursen för utbildning av
barnavårdslärarinnor och barnhemsföreståndarinnor vid fackskolan i
Uppsala.
Ifråga om behörighet att inneha lärartjänster inom yrkesskolväsendet
har tidigare inga avlagda kunskapsprov formellt krävts utan behörighet har
meddelats av överstyrelsen för yrkesutbildning i varje särskilt fall. Sedan
en ny yrkesskolstadga utfärdats år 1955 har överstyrelsen för yrkesutbildning
med stöd av bestämmelserna i denna meddelat föreskrifter (28/8 1956,
21/9 1959) rörande generell behörighet att undervisa vid statsunderstödda
yrkesskolor i vissa undervisningsämnen. Vad beträffar behörighet för lärarinnor
inom det husliga området gäller numera enligt dessa föreskrifter
följande.
Genomgången utbildning till skolkökslärarinna eller lanthushållslärarinna
ger behörighet att i skolor och kurser inom industri och hantverk vid yrkesavdelning
för kokerskor i storkök och för kockar undervisa i material- och
verktygslära, matlagningslära, närings- och födoämneslära samt yrkesekonomi.
Vid skolor och kurser inom husligt arbete ger den nämnda utbildningen
(dock ej trädgårds- och slöjdlinjen vid Rimforsa-seminariet) behörighet
att undervisa i närings-, födoämnes- och matlagningslära (kostlära),
hälsolära och hemsjukvård, hemmets ekonomi, hemvårds- och bostadslära,
material- och verktygslära, tvättlära samt hithörande praktiska ämnen.
Genomgången lanthushållslärarinneutbildning (dock ej skolkökslinjen vid
Rimforsa-seminariet) ger dessutom behörighet att undervisa i trädgårdsskötsel.
Genomgången utbildning till barnavårdslärarinna ger behörighet att inom
skolor och kurser för husligt arbete undervisa i barnavårdshira, uppfostringslära,
hälsolära och hemsjukvård, praktisk spädbarns- och småbarnsvård
(1—4 år); i barnsköterskekurs även familjekunskap samt kost- och
hemvårdslära med hithörande praktisk undervisning.
Genomgången utbildning till handarbetslärarinna medför numera, under
förutsättning att vederbörande under förutbildningen genomgått tvåårig
verkstadsskola för klänningssömmerskor, behörighet att inom skolor och
kurser för husligt arbete undervisa i sömnad, mönsterformning, verktygsoch
materiallära i kurser om högst 180 timmar samt i sömnad med sömnadsteori
i husmodersskola.
Genomgången utbildning till yrkeslärarinna i sömnad ger behörighet att
i skolor och kurser inom industri och hantverk vid yrkesavdelning för klänningssömmerskor
undervisa i yrkesarbete med verktygslära, mönsterkonstruktion
och mönsterformning, textil materiallära och stillära samt vid
skolor och kurser inom husligt arbete i sömnad, mönsterformning, verktygsoch
materiallära.
Genomgången utbildning till vävlärarinna ger behörighet att vid skolor
och kurser inom husligt arbete undervisa i vävning, vävteori och materiallära.
En efter vävlärarinneutbildning genomgången ettårig yrkeskurs i sömnad
vid föreningen Handarbetets vänner i Stockholm ger därutöver behörighet
att undervisa i sömnad med sömnadsteori i husmodersskola.
För behörighet till ämneslärartjänst vid lanthusliållsskolorna krävs att ha
avlagt avgångsexamen vid statsunderstött lanthushållningsseminariums
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
lärarinnekurs; lantbruksstyrelsen äger dock, som särskilda skäl föreligger,
medge undantag från detta villkor. Lanthushållslärarutbildning ger även
behörighet att inneha tjänst som hemkonsulent hos hushållningssällskap.
U t b i 1 d ningsgången för de olika lärarinnekategorierna kan i stort
sett uppdelas i förutbildning, praktik och seminariestudier. För tillträde till
de olika lärarinneseminarierna gäller vissa krav på skolunderbyggnad, praktik
m. m. Dessa krav uppvisar vissa olikheter de skilda typerna av utbildningsanstalter
emellan. I fråga om den teoretiska förutbildningen uppställes
som krav för inträde i skolkökslärarinnekurserna avlagd realexamen eller
genomgången högre flickskola med normalskolekompetens och kvalificerade
betyg i vissa ämnen eller motsvarande. För inträde i lärarinnekurserna på
övriga utbildningslinjer kräves enligt gällande föreskrifter i regel normalskolekompetens,
realexamen eller motsvarande; i något fall anges att särskilt
avseende fästes vid vitsorden i vissa angivna ämnen. Vid lärarinnekurserna
för vävlärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad kan dock inträde vinnas av
elev, som genomgått 2-årig folkhögskola. Ett särskilt undantag utgör vävlärarinneutbildningen
vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. För att antagas
till elev vid denna skola kräves inga formella examensmeriter, endast avgångsbetyg
från folkskola. Däremot måste den inträdessökande äga särskild
konstnärlig fallenhet och anlag för konstindustriella yrken; skolans uppgift
är att ge högre utbildning för sådana yrken. Vävlärarinneutbildningen
där utgöres av en pedagogisk påbyggnad på utbildningen i textilarbete.
Kraven på praktik inom det ämnesområde, inom vilket vederbörande
sökande ämnar avlägga lärarinneexamen, är i allmänhet formulerade så, att
sökanden skall ha förvärvat vana vid praktiskt arbete genom praktikanttjänstgöring.
I praxis har emellertid kraven i regel blivit så utformade, att
de inträdessökande måste ha utfört praktiskt arbete under viss minimitid.
I vissa fall är praktikens minimilängd angiven i inträdesfordringarna, ibland
har också vissa kurser angivits som obligatoriska. År antalet sökande till
en viss utbildningslinje mycket stort, kommer de sökande merendels att
ägna sig åt praktisk tjänstgöring under längre tid än som i och för sig kräves.
Förpraktiken för de olika utbildningsvägarna har i huvudsak följande
uppläggning.
För inträde i skolkökslärarinnekurs kräves att ha förvärvat vana vid
praktiskt arbete genom praktikanttjänstgöring såväl i stads- som lanthushåll
»helst anvisad och under ett år kontrollerad av seminariets ledning».
Därutöver anses det önskvärt med ett par månaders praktik i storhushåll,
socialpraktik o. dyl.
Sökande till lanthushållslärarinnekurs skall ha genomgått lanthushållsskola
(huvudkurs under minst 5 månader) samt förskaffat sig praktik i
arbeten, som berör ett hem på landet. Praktiken anses helst böra omfatta
följande: lanthushåll under cirka ett år, trädgårdsskötsel under 6 månader,
ladugårdsskötsel under 2 å 3 månader samt smådjursskötsel under 2 å 3
månader. Dessutom är en aspirantkurs om 3 månader vid något av lant
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960
hushållningsseminarierna obligatorisk. Det är till fördel, om den sökande
dessutom har tjänstgjort som hospitant vid lanthushållsskola eller husmodersskola
och vidare ägnat sig någon tid åt socialt arbete, t. ex. inom hemvårdarinne
verksamheten.
Blivande handarbetslärarinnor skall ifråga om förpraktiken ha förvärvat
vitsordad färdighet i sömnadsarbeten av olika slag samt i vävning. Kravet
på färdighet i vävning är dock icke obligatoriskt vid alla handarbetsseminarier.
De flesta sökande har genomgått den icke obligatoriska förberedande
seminariekurs om en termin, som tidigare regelmässigt anordnats vid seminarierna
i Stockholm och Göteborg men numera inställts för att bereda
plats för ökad intagning i lärarinnekurserna. Praktiktiden torde för flertalet
elever omfatta ett och ett halvt å två år och i vissa fall ännu längre tid.
Många sökande till handarbetslärarinneseminarierna har genomgått tvåårig
verkstadsskola för klänningssömmerskor.
Den som vill utbilda sig till yrkeslärarinna i sömnad skall ha genomgått
tvåårig verkstadsskola för klänningssömmerskor samt vidare ha minst tre
års välmeriterad ateljépraktik. Sökande, som icke genomgått verkstadsskola,
skall styrka sig äga motsvarande yrkesutbildning.
Vävlärarinneut bildningen har under senare tid omlagts och i fråga om
förpraktik kräves nu vid Handarbetets vänners vävskola minst ett år.
Denna kan fullgöras på olika sätt, t. ex. genom bevistande av antingen en
ettårig kurs för affärsanställda inom hemslöjden eller en vävkurs på en termin,
kompletterad med ett halvt års praktik inom den organiserade hemslöjden,
vid något större väveri eller liknande. Sökande, som vill genomgå
vävlärarinneutbildning vid Slöjdföreningens skola i Göteborg, måste ha förvärvat
kunnighet i vävning, motsvarande en 5 veckors förberedande kurs
i vävning, som årligen anordnas vid skolan under sommaren. För erhållande
av avgångsbetyg från vävlärarinnekursen fordras dessutom intyg över
minst 6 månaders obligatorisk praktiktjänst inom hemslöjden, textilindustrien
eller andra textila företag.
Vad slutligen barnavårdslärarinnorna beträffar måste sökande till kurs
för utbildning av dylika ha genomgått barnsköterskekurs, en husmoderskurs
eller styrka sig äga vana vid hushållsarbete samt ha förvärvat praktik
i barnavård i hem under minst tre månader.
För inträde i seminarierna fordras dessutom, att den sökande genom
läkarintyg kan styrka, att hon är fri från sjukdom eller lyte, som gör henne
olämplig för läraryrket. Minimiåldern för inträde växlar mellan 19 och 22
är, beroende på vilken utbildningslinje det är fråga om.
Efter den förberedande teoretiska och praktiska utbildningen följer så
seviinariestudierna, som leder fram till lärarinneexamen. Seminariestudiernas
längd varierar för de olika utbildningslinjerna.
För blivande skolkökslärarinnor omfattar seminarieutbildningen en tid
av tre år, fördelad på en förbererande lärarinnekurs om ett år och en lärarinnekurs
om två år. Undervisningen i båda kurserna omfattar såväl teoretiska
som praktiska ämnen. Fn der den förberedande kursen lägges dock
huvudvikten vid de praktiska ämnena.
För den utbildning till skolköks-handarbetsliirarinna, som iigt rum vid
fackskolan i Uppsala men som för närvarande är nedlagd, bär krävts fyra
års seminariestudier, nämligen först den ettåriga förberedande lärarinne
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
kursen för blivande skolkökslärarinnor samt sedan en treårig lärarinnekurs.
Sökande till denna utbildningslinje skulle ha genomgått i stort sett samma
förpraktik som krävs på såväl skolkökslärarinne- som handarbetslärarinnelinjen.
Seminariestudierna för blivande lanthushållslärarinnor omfattar en tid
av två år. Någon annan förberedande lärarinnekurs, än den förutnämnda
obligatoriska aspirantkursen vid lanthushållningsseminarium förekommer
inte. Vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala tillbringar eleverna i lanthushållslärarinnekursen
den första terminen, som alltid är en hösttermin,
vid huvudanstalten i Uppsala och sedan ett helt läsår med 4 veckors ferier
under sommaren och 3 veckors ferier vid jultiden på skolans lantgård Brogård
samt den därpå följande vårterminen åter i Uppsala. Även vid lanthushållningsseminariet
i Rimforsa är lärarinnekursen tvåårig. Kursen vid
Rimforsa är, som redan nämnts, organiserad på tre speciallinjer, för vilka
undervisningen är gemensam under första läsåret. Under andra året differentieras
undervisningen på en linje för skolkök och djurvård (lanthushållslinjen),
en linje för skolkök (skolkökslinjen) och en linje för trädgårdsskötsel
och slöjd (trädgårds- och slöjdlinjen).
Vid handarbetsseminarierna omfattar lärarinnekursen en tid av två
läsår. För blivande yrkeslärarinnor i sömnad pågår lärarinnekursen under
ett läsår. Seminariestudierna för blivande vävlärarinnor omfattade tidigare
en ettårig lärlingskurs och en ettårig lärarinnekurs men omfattar numera
vid Handarbetets vänners vävskola en tvåårig lärarinnekurs, som kallas
Kurs för utbildande av vävlärarinnor och yrkesväverskor. Vid Slöjdföreningens
skola i Göteborg är utbildningstiden för vävlärarinnor fyraårig,
först en ettårig grundkurs och därefter den treåriga högre konstindustriella
skolan. För erhållande av avgångsbetyg erfordras ett godkänt examensarbete
samt för erhållande av vävlärarinnekompetens även godkända betyg
i psykologi och pedagogik, bokföring och kalkylation samt undervisningsövningar.
Barnavårdslärarinnekursen omfattar en tid av tre år, som tillbringas dels
på fackskolan i Uppsala och dels vid olika barnavårdande institutioner och
barnsjukhus i Uppsala och på andra orter.
Träning för sina kommande pedagogiska arbetsuppgifter erhåller eleverna
i lärarinnekurserna genom hospitering och undervisningsövningar vid
olika skolformer.
Beträffande ekonomi öreståndarinneutbildning en uppställes såsom krav
på teoretiska förkunskaper avlagd realexamen eller erhållen normalskolekompetens
från kommunal flickskola eller motsvarande kunskaper. I praktiken
kräves för inträde i ekonomiföreståndarinnekurs vid de båda lärarinneseminarierna
kvalificerade betyg i skriftligt prov i modersmålet samt
i matematik, kemi, fysik och biologi. Inträde i ekonomiföreståndarinnekurs
kan vinnas endast av aspirant, som genomgått viss föreskriven förpraktik.
Inträdesföreskrifterna anger husmodersskola eller jämförbar kurs samt väl
vitsordad praktik i såväl privat hushåll som olika typer av anstaltskök.
Praktiken anses böra omfatta 5—6 månader i hushåll (privathem), 12 månader
som elev i sjukhuskök samt 3 månader som elev i militärkök (regementskök),
tillsammans alltså minst 1 år 8 månader. Utöver den föreskrivna
15
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
förpraktiken genomgås vanligen en kurs vid någon av vederbörande utbildningsanstalter,
innan inträde i ekonomiföreståndarinnekurs sökes. Denna
kurs, som omfattar en eller två terminer, kräves dock icke obligatoriskt för
inträde i kursen. Ekonomiföreståndarinnekursen är ettårig och inträdesåldern
utgör 23 år.
De här berörda utbildningsanstalternas ekonomiska
förhållanden är sinsemellan ganska skiftande.
Löner och omkostnader vid statens skolköksseminarium, den enda statsägda
utbildningsanstalten på detta område, betalas givetvis helt av statsverket
(statsliggaren s. 672 f). Seminariets lärarpersonal är inordnad i det
statliga lönesystemet. Elevavgifter erlägges icke av elever i lärarinnekursen
men väl av dem som deltager i den förberedande lärarinnekursen.
Till samtliga övriga utbildningsanstalter lämnas statsbidrag från olika
anslagstitlar och efter varierande grunder. I fråga om de kommunägda seminarierna
har givetvis huvudmannen att i första hand ansvara för vederbörande
seminariums ekonomi. Även de flesta seminarier i enskild ägo
åtnjuter i någon utsträckning kommunala bidrag.
Till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, till seminariet för huslig utbildning
i Umeå och till Göteborgs skolköksseminarium lämnas statsbidrag
under en särskild anslagsrubrik för vart och ett av seminarierna under
åttonde huvudtiteln i riksstaten (statsliggaren s. 674 ff). Statsbidrag utgår
med 90 procent av kostnaderna för löner och pensionsavgifter till lärarna;
vidare utgår ett mera skönsmässigt avvägt bidrag till driftkostnader. Lärarpersonalen
vid dessa seminarier är inordnad i det statliga lönesystemet på
så sätt, att statens allmänna avlöningsreglemente tillämpas ifråga om rektorer
och vissa ämneslärare och avlöningsreglementet för övningslärare för
övriga lärare. Arvoden till timlärare utgår enligt gällande statliga bestämmelser
för ersättning åt timlärare. — Efter liknande grunder utgår statsbidrag
till lanthushållningsseminariet på Rimforsa från ett särskilt anslag
under nionde huvudtiteln (statsliggaren s. 877).
Statsbidrag till Andrea Eneroths handarbetsseminarium och Nordenfeltska
skolans handarbetsseminarium utgår från ett gemensamt anslag
under åttonde huvudtiteln. Som villkor för bidrag från detta anslag gäller
bland annat att lärarnas löner utgår med vissa minimibelopp, vilka sedan
lägges till grund för beräkningen av bidragsunderlaget. Även till dessa seminarier
utgår numera, utöver bidrag till lärarkostnader, ett bidrag till driftkostnader
i övrigt.
Vid samtliga de här angivna seminarierna pågår nu en successiv avveckling
av terminsavgifterna för elever i lärarinnekurserna — i den mån sådana
avgifter hittills förekommit — varvid enligt beslut av 1959 års riksdag
(prop. 48, SU 88, Rskr 246) de statliga driftbidragen i motsvarande mån
höjes.
För utbildning av vävlärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad liksom för
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
utbildning av ekonomiföreståndarinnor vid Västkustens ungdomsskola i
Ljungskile utgår statsbidrag enligt de bestämmelser som gäller inom yrkesskolväsendet,
i regel såsom för enskild yrkesskola av A-typ. Även för den
tidigare nämnda ettåriga kursen i sömnad för vävlärarinnor utgår statsbidrag
i denna form.
Slutligen må nämnas, att eleverna vid de i det föregående angivna lärarutbildningsanstalterna
kan erhålla statlig studiehjälp i olika former enligt
gällande bestämmelser.
Av den lämnade redogörelsen för behörighetskraven har indirekt framgått,
att de husliga ämnena förekommer i ett stort antal skolformer och på
skiftande åldersstadier inom skolväsendet. För en utförligare redovisning av
de husliga ämnenas förekomst inom olika skolformer torde få hänvisas till
kommitténs betänkande (s. 28—37).
C. Lärarkategorier m. m. Utbildningsbehov
1. Kommittén
Kommittén anför, som en bakgrund till de konkreta förslagen, vissa
allmänna synpunkter på den husliga utbildningen och framhåller
därvid, att en god sådan utbildning är av utomordentlig betydelse icke
endast för de enskilda hemmens utan för hela samhällets ekonomi. För att
belysa detta påstående har kommittén lämnat en del sifferuppgifter.
Det totala antalet hushåll i vårt land utgjorde år 1950 cirka 2 385 000,
av vilka cirka 1 553 000 var familjehushåll. Den sammanlagda privata konsumtionen
beräknades år 1954 utgöra cirka 26 182 miljoner kronor. Av
denna summa belöpte sig 10 526 miljoner kronor på livsmedel, 2 251 miljoner
kronor på bostadskostnader, 1 195 miljoner kronor på bränsle och lyse,
3 636 miljoner kronor på beklädnadsvaror, 1 874 miljoner kronor på inventarier
och 1 588 miljoner kronor på sjukvård, hygien och hemvård. Värdet
av de svenska hemmens textilförråd uppskattas till ungefär 10 000 miljoner
kronor och materialkostnaderna för underhåll av kläder, skodon och inventarier
till cirka 30 miljoner kronor per år. Enbart tvätten inom hushållen
är av mycket betydande storlek, bostadskollektiva kommittén har beräknat
tvättmängden per person och år till 130 kg., vilket gör drygt 900 000 ton
sammanlagt per år. Ungefär 95 procent av all tvätt sker i hemmen.
Kommittén framhåller, att huvuddelen av den privata konsumtionen är
av sådan art, att husmödrarna måste bära det omedelbara ekonomiska
ansvaret för den. Det är således enorma ekonomiska värden dessa har att
förvalta och hur de sköter denna uppgift är en angelägenhet, som intimt
berör hela samhällsekonomien. En riktig skötsel av hemmet och dess inventarier,
kläder in. m. innebär minskade utgifter för de enskilda hushållen. En
nedskärning av kostnaderna för konsumtionen ger i sin tur möjlighet till
ökat enskilt sparande, vilket är betydelsefullt för näringslivets utveckling
17
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
och höjandet av den ekonomiska standarden för alla folkgrupper. De yrkesarbetande
husmödrarnas speciella problem måste också enligt kommitténs
mening ägnas stor uppmärksamhet vid planläggningen av lärarinneutbildningen.
Kommittén säger sig vidare känna behov av att med skärpa framhålla
vikten av att den äldre, många gånger nedvärderande synen på den
husliga utbildningen radikalt ändras.
Kommittén anser det vara en angelägenhet av största vikt, att en förbättrad
och fördjupad utbildning av lärarinnorna inom det husliga området
snarast genomföres. Det framstår därvid som det kanske allra viktigaste,
att lärarinnorna under sin utbildningstid bibringas en allmänbildning och
föres till en allmän kunskapsnivå, som sätter dem ännu bättre i stånd att
själva i fortsättningen följa med utvecklingen inom sitt område.
Den inre reformeringen, d. v. s. förbättringen, moderniseringen och rationaliseringen
av seminariestudierna, har varit kommitténs första huvudsynpunkt.
Den omläggning till mera självständiga studier, som i de flesta
seminarier redan pågått i flera år, anses böra sättas mera i system och bli
ännu mera allmän. En koncentration och fördjupning i samband med självständiga
arbetsuppgifter i något ämne under seminarietiden synes också
böra prövas. Naturligtvis är det, framhåller kommittén, lika viktigt vid
de nu ifrågavarande seminarierna som vid alla andra läroanstalter, att timplaner
och kursplaner tid efter annan genomgås och bearbetas. En starkt
pådrivande orsak till omarbetning måste ju vara industrialiseringens ökade
omfattning och betydelse inom det husliga området. I paritet med annan
lärarutbildning bör också den nu förevarande förstärkas ifråga om utbildningen
i psykologi och pedagogik.
En förbättring av själva utbildningen vid lärarinneseminarierna förutsätter
dock, framhåller kommittén, som ett absolut villkor, att seminarierna
erhåller tillräckliga och för sitt ändamål lämpliga lokaler. Enligt kommitténs
mening torde det icke vara överdrift att säga, att de nu ifrågavarande
lärarinneseminarierna — med ett undantag — har sämre och mindre ändamålsenliga
lokaler än någon annan lärarutbildning i vårt land. Innan lokalfrågan
lösts, kan ingen egentlig reformering av utbildningen ske. Detta är
kommitténs andra huvudsynpunkt.
Lokalfrågan är emellertid av direkt avgörande betydelse även i ett annat
hänseende. Kommittén anser, att dess undersökningar med övertygande beviskraft
klarlagt, att seminariernas elevkapacitet snarligen måste ökas till
ungefär det dubbla, om icke den redan uppkomna och ytterst kännbara
lärarinnebristen skall bli rent katastrofal. För kommittén framstår det
därför som det allra viktigaste att försöka visa på möjligheter att snabbt
åstadkomma de nödvändiga lokalerna för lärarinneutbildningen. Det är
inot, bakgrunden av det mycket allvarliga läget och lokalfrågans dominerande
plats i reformprogrammet som kommitténs förslag i det följande
bör ses.
2 — llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 95
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Slutligen har kommittén funnit, att en tredje huvudsynpunkt i reformprogrammet
måste vara att söka ge lärarinneseminarierna bättre utbildade
lärarkrafter. Kommittén har erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att utreda frågan
dels om en professur i näringslära och dels om högre utbildning inom
det husliga området. Detta uppdrag kan kommittén slutföra först senare.
Med hänsyn till frågans vikt lämnar kommittén emellertid redan i nu förevarande
betänkande ett förslag till en provisorisk lösning av frågan om
bättre utbildning för de lärarinnor som skall undervisa vid seminarierna.
För kommittén framstår det som mest ändamålsenligt att utbildningsgången
för de skilda lärarinnekategorierna i så stor utsträckning som möjligt
blir gemensam eller åtminstone i huvudsak likvärdig. Från denna synpunkt
har kommittén funnit det lämpligast och mest rationellt, att varje fas
av utbildningen diskuteras endast en gång i betänkandet och då med tilllämpning
på alla lärarinnekategorierna.
Efter att ha erinrat om tidigare utredningars förslag om lärarinnekategorier
på det husliga området och efter egna resonemang i frågan kommer
kommittén — som i sammanhanget också förordar att termen »lärarinna»
utbyts mot »lärare» — fram till att föreslå, att följande fem lärarkategorier
på det husliga området skall utbildas i fortsättningen, nämligen
hushållslärare, lantgårdslärare, textillärare, yrkeslärare i klädsömnad och
barnavårdslärare.
För hushållslärarnas del tänker sig kommittén, att en differentiering av
utbildningen på två linjer skall förekomma, nämligen en hushållslärarlinje
och en hushållslärarlinje med lanthushållsinriktning. Oavsett vilken linje
som väljes skulle dock kompetensen bli densamma. Vid sidan av den linjedifferentierade
hushållslärarutbildningen skulle anordnas utbildning av
lantgårdslärare. Dessa nya lärarkategorier skulle tillsammans ersätta de
nuvarande kategorierna skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor. Om
skälen för dessa nya lärarkategorier och kompetensområdena för dem inhämtas
av betänkandet (s. 49—56) bland annat följande.
Vid sina överväganden har kommittén funnit, att den nuvarande skillnaden
i utbildning av skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor icke
längre kan anses motiverad. Även om lanthushållslärarinnornas utbildning
i första hand är inriktad på tjänstgöring vid lanthushållsskolorna, läser de
dock i stor utsträckning samma ämnen som skolkökslärarinnorna under sin
seminarietid. Ett undantag utgör speciallinjen för trädgårdsskötsel och slöjd
vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa, från vilken bortses i detta sammanhang.
Kursplanerna skiljer sig dock från varandra, därför att de blivande
lanthushållslärarinnorna måste inrikta sig på förhållandena i producenthushållen.
Trots att några väsentliga olikheter i utbildningen icke föreligger, har
den formella kompetensen för de båda lärarinnegrupperna tidigare varit
olika. Frånvaron av gemensam kompetens för de båda grupperna har givit
upphov till vissa olägenheter. Genom den ändring av övningslärarstadgan,
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 05 år 1060
som företagits år 1956, har de olägenheter, som följt av den begränsade
kompetensen hos lanthushållslärarinnorna, kunnat elimineras. Numera äger
lanthushållslärarinnor, som utexaminerats från fackskolan för huslig ekonomi
i Uppsala samt från skolköks- och lanthushållslinjerna vid lanthushållningsseminariet
i Rimforsa, generell behörighet att inneha lärartjänster
i hushållsgöromål även vid de allmänna läroverken, de högre kommunala
skolorna och privatläroverken. Skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor
äger numera samma generella behörighet att inneha tjänster
inom yrkesskolväsendet, med det undantaget att behörighet att undervisa
i trädgårdsskötsel endast tillkommer lanthushållslärarinna.
Då således olikheterna i utbildningen av respektive skolkökslärarinnor
och lanthushållslärarinnor icke kan anses vara av väsentlig art och då den
formella kompetensen numera är i stort sett lika för båda grupperna, utgör
detta ett vägande argument för att skapa en enda, enhetligt utbildad lärarkategori
med behörighet att undervisa i hemkunskap och hushållsgöromål
vid alla de skolor och all den kursverksamhet, där undervisning i dessa och
motsvarande ämnen förekommer. Lärare, tillhörande en sådan ny kategori,
bör enligt kommitténs uppfattning bli behöriga att undervisa i skolor såväl
i städer och tätorter som på landsbygden. Bortser man från jordbrukarhushållen,
torde man icke kunna påvisa några väsentliga skillnader mellan
arbetet inom hushållen i tätorterna och hushållen på landsbygden. Det kan
också diskuteras, om det finns dylika skillnader mellan å ena sidan jordbrukarhushållen
och å andra sidan alla övriga hushåll. I fråga om det
egentliga hushållsarbetet kan man knappast påstå, att dylika skillnader
existerar. En väsentlig skillnad existerar emellertid mellan jordbrukarhusliållen
och övriga hushåll och den ligger däri, att husmodern i ett jordbrukarhem
ofta deltar i arbetet inom själva jordbruksföretaget. Hon sysslar
icke endast med hushållsgöromål utan arbetar också på åkern, i ladugården,
i trädgården o. s. v. Så är visserligen ingalunda fallet inom alla jordbrukarhem
men inom det mindre jordbruket kan det sägas vara regel, och de flesta
jordbruk i vårt land tillhör alltjämt kategorien »mindre jordbruk».
En husmor i ett jordbrukarhem måste tillägna sig kunskaper på djurvårdens,
mjölkhushållningens och trädgårdsskötselns områden och i viss
utsträckning även på jordbruksekonomiens område. Husmodersutbildningen
inom jordbrukets kvinnliga yrkesskolor, d. v. s. kinthushållsskolorna och
vissa folkhögskolors sommarkurser för flickor, måste alltså läggas upp på
ett annat sätt än undervisningen inom yrkesskolväsendet i allmänhet. De
lärare, som skall undervisa i de direkt jordbruksbetonade ämnena i de
nämnda skolorna och med dessa jämförbara andra skolor, måste fördenskull
äga speciella kvalifikationer för att på ett rätt sätt kunna sköta denna
undervisning.
Efter att ha vägt fördelar och nackdelar hos olika lösningar av frågan mot
varandra har kommittén kommit till den uppfattningen, att två kategorier
av liirare bör framdeles utbildas inom det område, som kommittén tidigare
har kallat hushållsarbetet. Dessa två kategorier bör alltså tillsammans motsvara
de båda nuvarande kategorierna skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor,
ehuru utbildning och delvis kompetens blir annorlunda än för de
nuvarande kategorierna. Den ena lärarkategorien — hushållslärarna —
bör, med moderniserad utbildning, få samma kompetens som de lärarinnor,
som avlagt den nuvarande skolkökslärarinneexamen, samt dessutom behö
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
righet att vid lanthushållsskolor undervisa i »husliga ämnen» utom djurvård
och trädgårdsskötsel.
Kommittén föreslår emellertid en differentiering av hushållslärarutbildningen
på två olika linjer — icke undergrupper. De elever, som vill utbilda
sig till hushållslärare, får välja mellan två olika linjer, nämligen en
hushållslärarlinje och en hushållslärarlinje med lanthushållsinriktning.
Kompetensen blir densamma för lärarinnor på båda utbildningslinjerna,
men utbildningen blir i viss mån differentierad. Under den praktiska förutbildningen
bör blivande hushållslärare, oavsett vilken linje de sedan
väljer, erhålla kännedom om hushållsarbetet såväl inom konsumenthushåll
som inom producenthushåll. Under seminarietiden är undervisningen i praktiska
ämnen huvudsakligen koncentrerad till två terminer, det s. k. »praktiska
året». För de elever, som valt den lanthushållsinriktade linjen, skulle
denna undervisning ske vid ett internat på landet, knutet till ett av seminarierna.
Den andra lärarkategorien, lantgårdslärarna, skulle bli behöriga att inneha
tjänster i ämnena hemvård, djurvård och trädgårdsskötsel vid lanthushållsskolor,
vid folkhögskolor, där dessa ämnen förekommer, inom enhetsskolans
klass.9 y med jordbrukslinje eller lanthushållslinje, vid yrkesskolor
och vid specialskolor där de nämnda ämnena förekommer. Inom enhetsskolan
skulle de bli behöriga att undervisa i trädgårdsskötsel i alla klasser,
där detta ämne förekommer. På grund av den begränsade kompetensen
skulle lantgårdslärarna icke bli behöriga att inneha tjänster inom det allmänna
skolväsendet. Kompetensen att undervisa i hemvård ger således
icke behörighet att undervisa i ämnesgrenen hemkunskap vid folkskolor
och läroverk m. fl. Lantgårdslärarna skulle erhålla en relativt grundlig utbildning
i ekonomi, såväl av allmänt orienterande karaktär som speciellt
inriktad både på hemmets och jordbrukets ekonomi.
Liksom ifråga om lärarinnorna på hushållsarbetets område finns, framhåller
kommittén, ifråga om lärarinnorna på det textila området ett starkt
framträdande behov av gemensam utbildning, som leder fram till en examen,
som ger samma kompetens för alla. Denna gemensamma kompetens,
som kommittén föreslår för den nya kategorien textillärare, bör avse undervisningen
i sömnad och vävning inom det allmänna skolväsendet, yrkesskolväsendet,
folkhögskolor, lanthushållsskolor och specialskolor, där dessa
ämnen förekommer, men däremot icke utbildningen av yrkesfolk inom
sömnadsfacket eller av yrkesväverskor och textilkonstnärer.
Om de nuvarande olägenheterna med olika lärarkategorier och om fördelarna
med de föreslagna textillärarnas vida kompetensområde anför
kommittén bland annat följande.
Handarbetslärarinnorna har kompetens att undervisa endast i sömnad
och vävlärarinnorna endast i vävning. Såväl inom det allmänna skolväsendet
som inom yrkesskolorna, däri inräknat lanthushållsskolorna, förekommer
i större eller mindre utsträckning undervisning i både sömnad och
vävning. Då de båda lärarinnekategorierna har sin kompetens begränsad
till etldera ämnet, blir det svårt att organisera undervisningen på ett ändamålsenligt
sätt. Undervisningen i sömnad respektive vävning måste handhas
av lärarinnor ur olika kategorier. Endast i den mån de båda ämnena
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
är förenade i ämnet kvinnlig slöjd såsom t. ex. inom det obligatoriska skolväsendet,
blir handarbetslärarinnorna behöriga att sköta undervisningen.
Olägenheterna av den begränsade kompetensen gör sig för närvarande särskilt
starkt gällande, därför att det råder utpräglad brist på handarbetslärarinnor,
medan motsatsen är fallet med vävlärarinnor. Dessa senare lärarinnor
har överhuvudtaget mycket svårt att erhålla läraranställning inom
sitt ämnesområde. De nödgas ofta söka annat verksamhetsområde och
får ej sällan nöja sig med i förhållande till sin utbildning mindre kvalificerat
arbete. Däremot måste flertalet skolformer för undervisning i sömnad
anlita lärarkrafter, som icke har kompetens, i varje fall icke full kompetens,
för denna uppgift. Inom sömnadsundervisningen i skolorna är klädsömnaden
en av de viktigaste grenarna. Blivande husmödrar har stor praktisk nytta
av att få lära sig klädsömnad. Emellertid får icke de blivande handarbetslärarinnorna
under sin utbildning den färdighet i klädsömnad, som är önskvärd
med tanke på deras kommande arbete i olika skolformer, företrädesvis
inom yrkesskolorna. Genom att utbilda en enhetlig lärarkategori med kompetens
att undervisa, förutom i ämnet kvinnlig slöjd, i såväl sömnad som
vävning vid de förut uppräknade skolformerna skulle de nuvarande olägenheterna
ifråga om organisation av undervisningen i de nämnda ämnena
kunna elimineras. Det blir i så fall väsentligt lättare att samordna tjänster
inom samtliga skolformer, som upptar ämnena kvinnlig slöjd, sömnad
och vävning i sina undervisningsplaner. Under förutsättning att lärarna
erhåller denna utvidgade och gemensamma kompetens, blir de nämligen
behöriga att undervisa i samtliga dessa ämnen. Deras användbarhet inom
skolväsendet ökas således väsentligt. De nuvarande missförhållandena med
underskott på handarbetslärarinnor och överskott på vävlärarinnor kan
i viss grad elimineras. I organisatoriskt avseende kommer detta att få sin
största betydelse för skolväsendet på landsbygden och i mindre tätorter,
där det nu är svårt att upprätta tjänster med full tjänstgöring enbart i ettdera
av de två ämnena sömnad och vävning liksom att erhålla kompetenta
lärarkrafter för undervisning i ämnet kvinnlig slöjd i de allmänna skolorna.
Textillärarnas utbildning, såsom den här redovisats, skulle dock enligt
kommitténs mening inte bli tillräcklig för den undervisning, som avser att
ge kvalificerad yrkesutbildning på det textila området. Det är diirför enligt
kommitténs uppfattning nödvändigt att bibehålla den nuvarande kategorien
yrkeslärarinnor i sömnad samt att för de textillärarinnor, som skall
handha den mera avancerade vävundervisningen vid fackseminarier och i
yrkesskolor anordna en kompletterande utbildning i form av en särskild påbyggnadskurs.
Den nuvarande kategorien yrkeslärarinnor i sömnad utbildas för lärartjänstgöring
främst inom verkstadsskolorna i beklädnadsfacket samt för
uppgiften att fungera som arbetsledare i sömnadsateljéer. Yrkeslärarinnorna
är därjämte kompetenta att undervisa i sömnad och därmed sammanhängande
ämnen i skolor och kurser för huslig utbildning inom yrkesskolväsendet.
Kommittén föreslår, att yrkeslärarinnorna även i fortsättningen
erhåller denna kompetens. Då deras huvudsakliga uppgift skulle bli att
undervisa i klädsömnad, föreslår kommittén, att namnet på denna lärarinnekatcgori
ändras till yrkcslärarc i klädsömnad.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
En konsekvens av kommitténs förslag om utbildning av en ny kategori
lärarinnor med kompetens att undervisa i såväl sömnad som vävning skulle
bli, att den nuvarande utbildningen av vävlärarinnor nedlades och att
som särskild utbildning för dessa endast skulle finnas nyssnämnda kompletteringskurs.
Kommittén förordar beträffande barnavårdslärare att en särskild utredning
kommer till stånd i syfte, bland annat, att åstadkomma en samordning av utbildningen
av olika personalkategorier på barnavårdens område. Till dess att
en dylik utredning prövat vissa i betänkandet (s. 59—62) närmare angivna
spörsmål, bör barnavårdslärare utbildas vid seminarier för huslig utbildning.
För att icke i onödan lägga hinder i vägen för en eventuell samordning
framdeles med utbildningen av annan personal med kvalificerade uppgifter
på barnavårdens område föreslår kommittén vidare, att barnavårdslärarutbildningen
för de närmaste åren får i allt väsentligt samma innehåll
och samma målsättning som för närvarande. Ilarna vårdslärarinnornas kompetens
bör således förbli oförändrad. Detta innebär, att barnavårdslärarna
bör äga behörighet att undervisa i barnavård och därmed sammanhängande
ämnen i alla skolor och kursformer, där sådan undervisning förekommer,
samt att inneha de tjänster vid olika barnavårdande institutioner, som de
enligt nu gällande författningar är behöriga att inneha.
I ett särskilt kapitel om utbildningen av ekonomijöreståndare förordar
kommittén, närmast av praktiska och organisatoriska skäl, att sådan utbildning
alltjämt i viss utsträckning — men ej uteslutande — skall vara
förlagd till lärarseminarier.
På grundval av gjorda beräkningar och överväganden rörande lärarbehovet
inom olika skolformer föreslår kommittén en årlig examination
under tiden fram till år 1970 av följande antal lärare:
176 hushållslärare, varav cirka 20 med lanthushållsinriktning
8—10 lantgårdslärare
168 textillärare
12 yrkeslärare i klädsömnad
24 barnavårdslärare
Därjämte föreslås att vid seminarierna årligen skall utbildas 32 ekonomiföreståndare.
Ur betänkandets avsnitt om utbildningsbehovet beträffande olika kategorier
torde här i övrigt följande uppgifter böra återges.
Även om yrkesaktiviteten, främst på grund av de föreslagna vidgade
kompetensområdena, för framtiden kan väntas bli något högre än för närvarande,
bjuder försiktigheten att man kalkylerar med en ganska betydande
avgång från detta läraryrke. Kommittén har vid sina beräkningar
angående lärarbehovet utgått från att i genomsnitt för samtliga kategorier
60 procent av de utexaminerade lärarna kvarstannar i yrket under hela
sin yrkesverksamma tid.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Under förutsättning att kommitténs antaganden rörande behovet av
hushållslärare visar sig överensstämma med den faktiska utvecklingen, och
om det vidare förutsättes, att lärarbehovet skulle vara täckt först år 1972,
skulle det erfordras en årlig examination av närmare 200 hushållslärare
under hela perioden 1960—1970. Beräkningarna av lärarbehovet är emellertid
osäkra. Härtill kommer, att bristen på lokaler och andra svårigheter
torde verka hämmande på utvecklingen av undervisningen i hemkunskap
och hushållsgöromål, varför det finns anledning antaga, att det nu angivna
lärarbehovet i verkligheten kommer att bli lägre. Av bland andra dessa
skäl anser kommittén befogat, att man inriktar sig på en utbildning av
något lägre antal hushållslärare (inklusive hushållslärare med inriktning pa
lanthushåll) än 200 per år under perioden 1960—1972. Mindre examinationskapacitet
än 175 per år kan dock enligt kommitténs mening absolut
ej tillrådas, framför allt av det skälet att här redan föreligger en utpräglad
brist, som snarast bör fyllas.
I fråga om behovet av lärare på det textila området visar kommitténs
beräkningar en kulmen redan läsåret 1957/58, varefter behovet skulle kontinuerligt
sjunka fram till läsåret 1970/71 för att sedan troligen stiga något
återigen. För att tillgång och efterfrågan pa lärare inom det textila området
skall väga ungefär jämnt år 1972 erfordras enligt de gjorde beräkningarna
en årlig examination under tiden från och med läsåret 1959/60 och fram till
år 1972 av minst 140. Med hänsyn till den rådande mycket stora bristen på
examinerade lärare inom området anser kommittén det emellertid inte vara
tillrådligt att hålla den årliga examinationen vid en så pass låg siffra som
den angivna. Vidare måste man ta hänsyn till det förhållandet, att lärarbehovet,
under förutsättning att de gjorda beräkningarna visar sig vara
hållbara, kommer att minska kontinuerligt under 1960-talet. Det synes därför
kommittén riktigast att under större delen av 1960-talet halla en högre
årlig examinationssiffra samt därefter från och med slutet av detta artionde
minska densamma. Med utgångspunkt i dessa överväganden föreslår kommittén,
att den årliga examinationen av lärare på det textila området under
tiden 1960—1968 skall utgöra 180, däri inberäknat yrkeslärare i klädsömnad.
Av sist nämnda lärarkategori bör ärligen utbildas 12, varför den årliga
examinationen av textillärare blir 168. kran och med läsaret 1969/70 förutser
kommittén, att den årliga examinationen bör nedbringas.
Det antal lärartjänster, för vilkas innehav bör fordras genomgången
påbyggnadskurs i vävning utöver textillärarexamen, är enligt kommitténs
uppskattning relativt ringa. Cirka 40 lärarinnor skulle vid tiden för kommitténs
beräkningar enligt uppgift vara anställda vid längre heltidskurser i
vävning inom yrkesskolväsendet. 1 denna siflra är antalet lärarinnor vid
de nu verksamma vävlärarinneseminarierna inräknade. Vid de seminarier
på det husliga området, som efter en reform av utbildningen i enlighet med
kommitténs förslag skulle komma att utbilda textillärare, erfordras sex a
åtta ämnesliirare i vävning. Huruvida behovet av yrkeslärare i vävning vid
de längre heltidskurserna inom yrkesskolväsendet framdeles kommer att
öka, är svårt att bedöma. En viss ökning torde man kanske böra räkna med,
men den kommer sannolikt icke att bli av sä stor omfattning. En försiktig
kalkyl torde ge vid handen, att antalet lärartjänster av den nu ifrågavarande
karaktären torde komma att begränsa sig till högst cirka 60.
Bristen på barnavårdslärarc anses för närvarande vara mycket slor. Med
stöd av ett på begäran lämnat yttrande i frågan från överstyrelsen för
24
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
yrkesutbildning föreslår kommittén en fördubbling av examinationskapaciteten
till minst 24 barnavårdslärare per år med möilighet att öka detta
antal till 28.
Kommittén har icke ansett sig ha möjlighet att göra några specialundersökningar
eller noggranna beräkningar av det årliga examinationsbehovet
beträffande ekonomiföreståndare. Någon större brist på utbildade sökande
till lediga platser synes icke föreligga. Efterfrågan på ekonomiföreståndare
ar emellertid betydande och torde knappast komma att minska framdeles.
Kommittén räknar därför för framtiden med ett årligt utbildningsbehov av
minst samma antal som för närvarande utexamineras.
2. Remissyttranden
I yttrandena över lärarinneutbildningskommitténs betänkande har man
genomgående starkt betonat vikten av att en omorganisation och en upprustning
av lärarutbildningen på det husliga området, såväl kvalitativt som
kvantitativt, kommer till stånd. Betydelsen av snabba åtgöranden har
också från åtskilliga håll understrukits. Denna allmänt omfattade inställning
till frågan om behovet av åtgärder har lett till att knappast något remissorgan
tvekat om att en reform på området bör bli så genomgripande
och omfattande, som kommittén föreslagit. Statskontoret anser sig dock
böra avstyrka, att betänkandet överhuvudtaget lägges till grund för en
proposition till riksdagen.
När det gäller enskildheter i de föreliggande förslagen skiljer sig å andra
sidan remissinstansernas uppfattningar på vissa punkter ganska väsentligt
från kommitténs, såsom kommer att närmare framgå av den följande redovisningen.
I det föregående har redogjorts för lärarinneutbildningskommitténs förslag
ifråga om vilka kategorier av lärare m.fl., som i fortsättningen bör
utbildas, och till vilket antal det bör ske.
Förslagen om lärarkategorierna möter kritik från remissinstansernas
sida huvudsakligen i vad gäller lantgårdslärare och beträffande
lärare för undervisning i vävning.
I ett betydande antal remissyttranden avstyrkes eller ifrågasättes mer
eller mindre eftertryckligt införandet av kategorien lantgårdslärare med
hänsyn till det starkt begränsade kompetensområdet och till det ringa årliga
examinationsbehovet. I denna riktning går yttrandena från, bland andra,
arbetsmarknadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens jordbruksförsök, hushållningssällskapens förbund, styrelsen
för lanthushållning sseminariet i Rimforsa, styrelsen för fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Folkpartiets
kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. I
remissyttrandena antyds i vissa fall möjligheter till andra lösningar än den
de sakkunniga på denna punkt förordat. Med en ändrad uppläggning av
25
Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960
timplanen för lantgårdslärarutbildning och efter viss kompletterande utbildning
anser t. ex. lantbruksstyrelsen, att lantgårdslärarna bör kunna få
sin kompetens vidgad till att avse även undervisning i hemkunskap och
hushållsgöromål i folkskola, enhetsskola och läroverk. Arbetsmarknadsstyrelsen,
styrelsen för lantbrukshögskolan m. fl. framhåller, att lanthushållsskolornas
behov av lärare i lantbruksinriktade ämnen bör kunna tillgodoses
genom att såsom speciallärare anlitas t. ex. agronomer och trädgårdskonsulenter
från lantmannaskolor och hushållningssällskap.
Den för textillärarna föreslagna dubbla kompetensen, avseende såväl
sömnad som vävning inom så gott som alla skolformer, framhålles allmänt
av remissmyndigheterna såsom en betydande vinst särskilt i organisatoriskt
hänseende. Detta hindrar emellertid inte, att man samtidigt från åtskilliga
håll, ibland med emfas, uttalat farhågor för att omläggningen skulle innebära
en allvarlig och beklaglig försämring av vävundervisningen i skolformer,
där denna undervisning har en mera betydande omfattning, och som
följd härav en tillbakagång för landets vävkultur och vävtraditioner över
huvudtaget med återverkningar långt utanför skolundervisningens område.
Några exempel på uttalanden av denna art torde här böra lämnas.
Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund, till vars yttrande kommerskollegium
i stort sett anslutit sig, anför bland annat följande.
Riksförbundet måste ställa sig synnerligen kritiskt till det sätt, på vilket
den ur såväl kulturell som ekonomisk synpunkt så viktiga utbildningen i
vävning blivit tillgodosedd i det nu föreliggande förslaget.
Den vävutbildning det här är frågan om har betydelse ej endast för skolundervisningen.
Hela hemslöjdsrörelsen i vårt land bygger på den. För
denna rörelse står riksförbundet som målsman. Utan överdrift torde kunna
sägas, att hemslöjden haft och alltjämt har en mycket stor betydelse för
textiltillverkningen i Sverige. Medan i många andra länder industrialismen
tidigt utrotat all traditionell vävkonst och sömnadskonst, lever denna tack
vare museernas och hemslöjdsrörelsens gemensamma tidiga insats nu i
vårt land praktiskt taget lika stark som förr trots ökad och förbättrad
industriell produktion av textilier, och vi har bland befolkningen i Sverige
ett kunnande på det textila området, som torde sakna motstycke i något
annat land. I stället för att avtaga har hemvävningen de senare åren alltmera
tilltagit. Intresset för hemvävning är under tillväxt inom den del av
befolkningen, som är bosatt i städer och industriorter. Hemvävningen spelar
en mycket större roll för hemmen både i ekonomiskt och estetiskt hänseende,
än kommittén synes föreställa sig. Det finns fortfarande många lanthem,
som köper textilier endast för vissa beklädnadsbehov men tillverkar
allt övrigt själva. Dessa hem får i regel betydligt högre standard än de,
som inreds med köpta industrivaror, utan att kostnaden blir större. Därtill
kommer det icke ringa kulturvärde, som ligger däri att vävningen ger husmodern,
som ägnar sig åt hemmets skötsel och omvårdnaden av barnen,
möjligheten att utföra ett skapande arbete, ett arbete som hon kan utforma
efter egen uppfattning om vad som är iindamålsenligt och vackert. Även
för den industriella produktionen av textilier har hemslöjden en betydelse,
som icke bör underskattas, framför allt därigenom att det kvalitetsmedve
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
tande som tack vare bland annat hemslöjdsrörelsen finnes hos en stor del
av den köpande allmänheten utgör ett gott stöd för en industriell produktion
av goda textilvaror. Slutligen kan erinras om att vävningen i lanthemmen
spelar en stor roll för bibehållande av den kvinnliga arbetskraften på
landsbygden, och följaktligen är undervisningen i vävning av vital betydelse
för landsbygdens befolkning.
Riksförbundet kan acceptera den föreslagna kombinationen av lärare i
sömnad och vävning för lärare på lågstadiet, d. v. s. enhetsskolan och därmed
jämförliga läroanstalter. För undervisning på högre stadier, exempelvis
folkhögskolor, lanthushållsskolor etc. anser riksförbundet den föreslagna
textillärarutbildningen i vävning helt otillräcklig.
Föreningen handarbetets vänner yttrar bland annat följande.
Förhållandet är ju att textilkonsten i Sverige intar en ställning som icke
har sitt motstycke i något annat västerländskt land. Därom vittnar å ena
sidan den i våra museer samlade skatten av textil folkkonst, tekniskt och
konstnärligt ännu mera artrik än t. o. m. i våra nordiska grannländer, å
andra sidan en modern produktion, som med anpassning till nutidens formspråk
dock bygger på en praktiskt taget obruten tradition. Tack vare såväl
hemslöjden som den konsthantverkliga textilproduktionen har vi i Sverige
en allmän yrkesskicklighet på det textila området som torde sakna motstycke
i något annat land. Det är kännedomen om och respekten för denna
yrkesskicklighet, som årligen för hit studerande från olika länder. Många
svenska insatser i främmande länder vilar på samma förutsättningar. I
Förenta Staterna — som saknar all ordnad undervisning på detta område
— finns ett betydande antal privata vävskolor, vilka praktiskt taget alla
ledes av svenskor.
Den smakfostrande undervisning som vävlärarinnorna har meddelat runt
om i vårt land har återverkat på den svenska textilindustrien, som sedan
många år hämtar inspiration, mönster och färger från handvävningen och
även berett vägen för en marknad inom landet för goda textilier. I en tid
då Sverige ur marknadssynpunkt är föremål för utlandets stora intresse, är
det endast genom att våra egna varor är vackrare och bättre än de billigare
utländska som de kan finna köpare ävenledes i andra länder. Även ur exportsynpunkt
gäller att de svenska textilierna, som genom våra höga arbetslöner
ställer sig relativt dyra, endast kan exporteras på grund av att de
är vackrare och av högre kvalitet.
Det synes föreningen uppenbart att det arbete, som här i största korthet
karakteriserats, fordrar lärare med mångsidig yrkeskunnighet och träning
och att den planerade lärarutbildningen i textilslöjd, framför allt vävning
men även i prydnadssöm, knyppling m. m. ej på någon punkt får stå den
nuvarande efter i kvalitet.
Föreningen Sveriges vävlärarinnor delar helt kommitténs åsikt om de
olägenheter, som är en följd av den rådande begränsningen av vävlärarinnornas
kompetensområde. Av detta skäl hälsar föreningen med tillfredsställelse
kommitténs förslag att sammanföra vävlärarinnorna med övriga
lärarinnor på det textila området till en kategori. I fortsättningen av sitt
yttrande uttalar emellertid föreningen bland annat följande.
Detta innebär dock icke att föreningen även delar kommitténs uppfattning
om gemensam utbildning för samtliga lärare inom denna kategori.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Föreningen har med bestörtning och oro konstaterat den synnerligen styvmoderliga
behandling som vävningen och vissa andra därmed sammanhängande
ämnen rönt i kommitténs förslag. Föreningen anser sig ha skäl
till antagande att åtminstone en av orsakerna till kommitténs diskriminering
av vävutbildningen är att söka i det förhållandet att kommittén, av
vars ledamöter ingen torde kunna betraktas såsom sakkunnig på vävningens
område, endast i mycket obetydlig omfattning anlitat experter
inom denna del av den textila verksamheten.
Det står fullt klart för föreningen att textillärarna efter seminariekursens
avslutande icke på långt när kommer att äga de kunskaper i här åsyftade
ämnen som fordras för fortsatt verksamhet inom de arbetsområden, som
enligt kommittén i första hand är avsedda för textillärarna.
Det torde icke kunna bestridas och har icke heller av kommittén ifrågasatts
att goda kunskaper i vävning — även mera kvalificerade sådana —
erfordras på åtskilliga områden. Det säger sig självt att inhämtandet av
sådana kunskaper framför allt förutsätter att det finnes kompetenta lärarkrafter,
som kan meddela erforderlig undervisning — även högre sådan _—
i ifrågavarande ämnen. Hittills ha möjligheter att erhålla sådan undervisning
stått yrkesfolk och andra till buds i en utsträckning och av en kvalitet, mot
vilken inga anmärkningar med fog torde kunna riktas. Icke minst härigenom
har den svenska vävningen sedan lång tid tillbaka varit en betydelsefull
faktor såväl ekonomiskt som kulturellt. Sålunda har den svenska vävningens
höga standard framkallat ett mycket stort intresse för densamma
från utlandets sida. Detta har tagit sig uttryck i bland annat dels en betydande
efterfrågan på svenska vävnader — icke endast från turisternas sida,
vilkas inköp redan de årligen tillför landet högst avsevärda belopp — dels
en strävan att genom deltagande i svensk vävundervisning eller anlitande
av svensk expertis på vävningens område höja det egna landets standard i
detta avseende.
Skulle den av kommittén föreslagna tim- och kursplanen för textillärarnas
seminariekurs genomföras är det uppenbart att detta kommer att medföra
en väsentlig försämring av de seminarieutbildade lärarnas kunskaper
och färdigheter i vävning och därmed sammanhängande ämnen. Detta leder
med nödvändighet till att undervisningens kvalitet efter en kortare övergångstid
kommer att försämras högst avsevärt i förhållande till den nuvarande,
med en sänkning av hela den svenska vävningens standard som en
oundviklig följd. Föreningen och dess medlemmar torde ingalunda vara ensamma
om den uppfattningen att en sådan utveckling saväl av ekonomiska
som av kulturella skäl skulle vara mycket olycklig. Även de företag och enskilda.
som ägnar sig åt produktion, där handvävning förekommer, liksom
även konsumenterna — hit hör icke blott den köpande allmänheten utan
även företag av olika storlek och beskaffenhet, som i betydande och under
senare år alltmer ökad omfattning brukar inköpa handvävda produkter
såväl för praktisk användning som för dekorativa ändamål — skulle förvisso
beröras av den kvalitativa försämringen. Att denna standardsänkning
skulle påverka den svenska vävkonstens anseende i utlandet i ofördelaktig
riktning är även odiskutabelt.
I de yttranden över betänkandet, som lämnats av olika kvinnoorganisationer,
uttalas överlag farhågor för vävningens framtid. Som ett exempel
ur denna grupp återges slutligen följande ur yttrandet från Högerns kvinnoförbwid.
28
Kungl. Maj:ts -proposition nr 95 år 1960
Den föreslagna sammanslagningen av nuvarande handarbetslärarinnor
och vävlärarinnor finner vi rationell ur den synpunkten, att den ökar yrkesgruppens
användbarhet inom skolväsendets olika former. Men undervisningen
i vävning har beskurits så hårt att om förslaget går igenom vi säkerligen
har att emotse en ödesdiger standardsänkning av vår anrika och högtstående
vävkultur. Denna anses vara den främsta i världen och är föremål
för ett livligt studieintresse från utlandets sida. Man kan också peka på
dess betydelse som tongivande för smakriktningen på det textila området,
märkbar också inom textilindustrien, som i stor utsträckning hämtar sina
förebilder från det handvävda. Vi har här en förnämlig tradition att vårda
och en stor nationell tillgång, som inte får förspillas. Från dessa utgångspunkter
synes oss förslaget inte godtagbart, vad det gäller vävundervisningen.
Vi vill för vår del föreslå att frågan om dennas ställning i utbildningen
tages upp till förnyad prövning och vi hoppas att om så sker man
skall kunna finna en lösning, som medger inte blott ett upprätthållande av
vävkulturens nuvarande standard utan också ett främjande av dess vidare
utveckling.
Kritiken mot vävutbildningens omfattning enligt kommitténs förslag
kombineras i remissyttrandena ofta med förslag om ändringar i kommitténs
uppläggning. Påbyggnadskurs i vävning för ett större antal textillärare per
ar än kommittén räknat med jämte uppställande av krav på sådan påbyggnadsutbildning
för behörighet att undervisa i vävning vid flera skolformer
än enligt förslaget i betänkandet, t. ex. även folkhögskolor och lanthushållsskolor,
förordas från flera håll. Så sker exempelvis i utlåtandet från
skolöverstyrelsen, som föreslår både en kortare och en längre påbyggnadskurs.
En ökad vävutbildning före seminariestudierna förordas av bland
andra överstyrelsen för yrkesutbildning och Svenska facklärarförbundet.
Det vanligaste förslaget, som återfinnes i yttrandena från framför allt en
rad olika organisationer, är emellertid att textillärarutbildningen differentieras
på två linjer, den ena med speciell inriktning på vävning.
I enstaka fall avvisas kommitténs grundtanke att varje textillärare skulle
ha »vävlärarkompetens». Kompetensutredningen, som hävdar denna åsikt,
framhåller bland annat, att det med hänsyn till föreliggande betydande
överskott på vävlärarinnor synes mindre trängande att staten för närvarande
övertar de nuvarande vävskolornas verksamhet. Kompetensutredningens
avvisande hållning till förslaget om textillärarkategorien sammanhänger
dock i första hand med utredningens allmänna syn på uppläggningen
av utbildningen för lärare på det husliga området. Det anses sålunda
från utredningens sida naturligt och angeläget att man inriktar sig på att
i första hand tillgodose behovet av de stora utbildningsgrupperna hushållslärare
och textillärare inom folkundervisningens olika skolformer och att
lärarnas utbildning därvid anpassas efter just dessa skolformers väsentligen
lika målsättning för undervisningen i ifrågavarande ämnen. Fn på så sätt
inriktad bottenutbildning skulle sedan i mån av behov påbyggas för att
tillgodose andra skolformers behov av lärare med mera speciell eller grund
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
lig utbildning på något område. Utredningen, som på denna punkt förordar
en omarbetning av kommitténs förslag, räknar enligt sina riktlinjer med
att lärarutbildningen på det husliga området skulle innefatta en mera differentierad
kursverksamhet och en rikare linjefördelning än vad kommittén
förutsatt; vidare skulle de praktiska färdigheterna i huvudsak vara inhämtade
före inträdet i seminariet och seminarieutbildningens längd avsevärt
begränsas.
Mot kommitténs förslag om lärarkategorier i övrigt och kompetensen för
dessa har vid remissbehandlingen i regel ej riktats några invändningar. Här
kan dock noteras, att arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasatt behovet av en
lanthushållsinriktad linje, och vidare att skolöverstyrelsen och överstyrelsen
för yrkesutbildning framhållit, att behovet av lärare för utbildning av storhushållspersonal
bör tillgodoses. Skolöverstyrelsen har därvid förordat, att
några hushållslärare med speciell storhushållsinriktning får utbildas vid
sådana seminarier, som också har utbildning av ekonomiföreståndare, eller
att påbyggnadskurser anordnas i detta syfte.
I viss utsträckning råder bland remissinstanserna delade meningar om
till vilket eller vilka slag av utbildningsanstalter utbildningen av ekonomiföreståndare
i fortsättningen bör vara förlagd. I något fall anses denna utbildning
helt böra hänföras till yrkesskolväsendet. Vanligare är dock att
man vänder sig mot kommitténs förslag, att sådan utbildning även för framtiden
skall kunna förekomma vid andra utbildningsanstalter än lärarseminarier.
Särskilt starkt hävdas kravet på seminarieutbildning av Svenska
ekonomiföreståndarinnors förening. Styrelsen för stiftelsen västkustens ungdomsskola
i Ljungskile gör däremot gällande att fullgod utbildning av ekonomiföreståndare
väl kan ske utanför seminarierna och poängterar den egna
skolans möjligheter i detta hänseende.
Svårigheter att bedöma den behövliga utbildningskapaciteten
uttalas på sina håll vid remissbehandlingen. I allmänhet riktas dock
inga erinringar mot kommitténs förslag i detta avseende. En försiktig utbyggnad
av organisationen förordas av statskontoret, medan arbetsmarknadsstyrelsen
tillstyrker vad kommittén föreslagit. De föreslagna examinationssiffrorna
förefaller facklärarförbundet låga med hänsyn till den rådande
lärarbristen.
Skolöverstyrelsen framhåller, att kommitténs uppskattning av yrkesaktiviteten
är för låg. Beräkningarna har här påverkats av att särskilt under
1930-talet men även de första åren av 1940-talet en avsevärd arbetslöshet
rådde bland såväl skolköks- som slöjdlärarinnor, vilket medförde att en del
av dessa lärarinnor bytte yrke. Å andra sidan synes ej vikariebehovet ha
beaktats av kommittén. Överstyrelsen betraktar den föreslagna examinationen
av 17G hushållslärare per år som ett absolut minimum, då kommittén
synes ha underskattat enhetsskolans och folkskolans lärarbehov. Vidare
30
Kuncjl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
finner överstyrelsen, att den årliga utbildningen av textillärare bör höjas till
176, till dess lär ar bristen på detta område blivit hävd.
Den nuvarande utbildningskapaciteten beträffande yrkeslärare i sömnad
bör enligt överstyrelsen för yrkesutbildning ej, såsom kommittén föreslagit,
minskas utan omfatta 24 per år. Liknande synpunkter i fråga om denna
kategori förekommer i ytterligare ett par yttranden. Behovet av en ökad
examination av barnavårdslärare vitsordas av bland andra överstyrelsen för
yrkesutbildning.
En relativt ofta återkommande kritik möter kommitténs beräkning av
behovet av textillärare med påbyggnadskurs i vävning, vilket av de organisationer
m. fl., som särskilt uppehållit sig vid frågorna om lärare för vävundervisningen,
anses ligga betydligt över de i betänkandet angivna två
per år; härvid kritiseras också att kommittén ej beaktat hemslöjds verksamhetens
behov av vävlärare.
En oförändrad examination av ekonomiföreståndare är enligt Svenska
ekonomiföreståndarinnors förening ej tillfyllest.
D. Utbildningens utformning
1. Kommittén
Utbildningsgången för de olika lärarkategorierna
bör enligt kommitténs mening även framdeles innefatta teoretisk förutbildning,
praktisk förutbildning och seminariestudier, men kraven på teoretisk
förutbildning bör något skärpas, så att teoretisk undervisning av mera
elementär natur kan undvikas under seminariestudierna. I fråga om den
praktiska förutbildningen föreslås en koncentration och rationalisering för
att vinna en förkortning av denna del av utbildningen. Vad slutligen seminariestudierna
beträffar, föreslår kommittén, att uppdelningen av dessa i
förberedande kurs och lärarkurs skall upphöra i de fall, då en sådan uppdelning
nu förekommer. För blivande lantgårdslärare och hushållslärare
med inriktning på lanthushåll föreslås ett s. k. praktiskt år inlagt i seminariestudierna,
vilket dock skulle bli av annorlunda karaktär än de nuvarande
förberedande lärarinnekurserna.
Utbildningstiden vid seminarierna — efter avslutad teoretisk och praktisk
förutbildning — skulle enligt kommitténs förslag komma att omfatta
tre år för hushållslärare, textillärare, lantgårdslärare och barnavårdslärare
samt ett år för yrkeslärare i klädsömnad mot nu respektive tre, två, två,
tre och ett år för närmast motsvarande lärarinnekategorier.
Den praktiska förutbildningen — d. v. s. praktik, som av kommittén inte
inräknas i den egentliga utbildningstiden — skulle för hushållslärare och
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960
textillärare omfatta 1 år samt för lantgårdslärare och barnavårdslärare
1,5 år. Anledningen till att den för lantgårdslärarna och bamavårdslärarna
blir förlängd med ett halvt år är att dessa lärare måste erhålla en mera
omfattande praktisk erfarenhet för att på ett tillfredsställande sätt kunna
sköta sina kommande undervisningsuppgifter. Undervisningen vid lanthushållsskolorna
och i än högre grad vid barnsköterskeskolorna är nämligen
mera yrkesbetonad än den undervisning, varåt de flesta hushållslärare
och textillärare kommer att ägna sig, framhåller kommittén.
Seminariestudierna skulle alltså, som tidigare nämnts, ta i anspråk tre
läsår för samtliga de angivna kategorierna utom för yrkeslärarna i klädsömnad.
Utökningen av seminarietiden motiveras för textillärarna av den
vidgade kompetens utbildningen är avsedd att ge och för lantgårdslärarna
av det stora behovet av väsentligt fördjupad utbildning i de direkt lanthushållsbetonade
ämnena trädgårdsskötsel, djurvård och lanthushållsekonomi.
Utbildningstiden vid seminarierna för yrkeslärarna i klädsömnad,
kortare än för övriga kategorier, föranledes av att det här är fråga om utbildning
av lärare för yrkesutbildning; följaktligen måste den praktiska
utbildningen med inövande av en synnerligen god manuell färdighet bli det
väsentliga. Den praktiska förutbildningen föreslås för denna grupp komma
att omfatta en tid av fem år, varav tre års betald praktik i ateljé eller
liknande, varefter skulle följa pedagogisk utbildning under ett avslutande
seminarieår.
Kommittén har särskilt inriktat sina ansträngningar på att inom en
sammanlagd utbildningstid av ungefär nuvarande omfattning kunna åstadkomma
en fördjupad teoretisk utbildning och en kortare men mera effektiv
praktisk utbildning. För hushållslärarna skulle den sammanlagda utbildningstiden
bli densamma som för de nuvarande skolkökslärarinnorna, för
lantgårdslärarna avkortad med cirka ett halvt år och för textillärarna förlängd
med cirka ett halvt å ett år. För yrkeslärare i klädsömnad och barnavårdslärare
skulle utbildningstiden bli oförändrad. En förlängning av studietiden
inträder således endast för kategorien textillärare, av skäl som nyss
angivits.
I fråga om den teoretiska förutbildningen framhåller
kommittén, att lärarna på det husliga området, liksom andra lärare, måste
äga en god allmänbildning. Utvecklingen på hemarbetets område, inte
minst den rent tekniska, har gått så snabbt och nått så långt, att en lärare
på förevarande område måste ha en god allmänbildning, om hon skall
kunna följa utvecklingen.
Vid bedömningen av frågan om kraven på teoretisk förutbildning måste
man enligt kommitténs uppfattning ta fasta på den förskjutning uppåt av
inträdesfordringarna, som faktiskt ägt rum på grund av konkurrensen om
elevplatserna. Eu realexamen eller ett avgångsbetyg från högre flickskola
32
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
med B som medelbetyg kan enligt kommitténs mening icke anses ge en hållbar
grund för de fortsatta seminariestudierna.
De av kommittén föreslagna kraven på teoretisk förutbildning innefattar
dels realexamens kunskapsmått som grundval, dels minst betyget Ba i
genomsnitt i realexamen eller i avgångsbetyg från flickskola, dels minst
betyget Ba i ämnena modersmålet, engelska, matematik, fysik och kemi,
dels vissa kunskaper utöver realexamensnivån i ämnena modersmålet,
engelska, matematik, fysik och kemi. För elev, som genomgått enhetsskola,
bör krävas betyg från den linje och dessutom sådana betygspoäng, som kan
anses motsvara den angivna teoretiska grundutbildningen.
För att meddela inträdessökande till seminarierna de kunskaper, utöver
realexamen eller normalskolekompetens, som kommittén anser skola gälla
som obligatorisk teoretisk förutbildning, föreslår kommittén, att särskilda
preparandkurser skall anordnas vid seminarierna. Preparandkurs skulle omfatta
18—20 arbetsveckor och utformas enligt i betänkandet angivna timoch
kursplaner.
Efter avslutad teoretisk förutbildning skall enligt den föreslagna utbildningsgången
följa praktisk förutbildning i form av genomgång
av kurser och praktiktjänstgöring. Denna praktiska förutbildning föreslås
för de olika lärarkategorierna få följande uppläggning.
För blivande hushållslärare:
1. Husmoderskurs om en termin (5 månader), alternativt vid fackseminarium,
lanthushållsskola eller yrkesskola.
2. 6 månaders praktik i hem, antingen i stadshushåll eller i lanthushåll,
beroende på var husmoderskursen genomgåtts. Elever, som genomgått
kurs vid lanthushållsskola, skall praktisera i stadshushåll och de, som
genomgått kurs vid fackseminarium eller yrkesskola, i lanthushåll.
3. 1 månads praktik i storhushåll, t. ex. inom skolmåltids verksamhet.
Sammanlagt 12 månaders praktisk förutbildning.
Kommittén föreslår vidare, att aspiranter till lärarlcurs vid hushållslärarseminarium
skall skaffa sig någon form av socialpraktik under cirka 6 veckor,
i regel förlagd till ferierna mellan två seminarieår.
Elev, som genomgått husmoderskurs vid lanthushållsskola eller yrkesskola,
får följa vid vederbörande skolor gällande timplan. För husmoderskursen
vid fackseminarium föreslås en särskild timplan.
För blivande lantgårdslärare:
1. Kurs vid lanthushållsskola om minst 5 månader.
2. 4 månaders allmän praktik i lanthushåll.
3. 6 månaders kurs eller praktik i trädgårdsskötsel.
4. 2 månaders praktik i ladugårdsskötsel.
5. 2 månaders praktik i smådjursskötsel.
Sammanlagt 19 månaders praktisk förutbildning.
Därjämte bör vederbörande ha fullgjort någon form av socialpraktik
under cirka 6 veckor, förlagd till ferierna mellan två läsår på seminariet.
33
Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960
För blivande textillärare:
1. Sömnadskurs om 1 termin. 40 veckotimmar under 18—20 veckor. Denna
kurs kan genomgås antingen vid fackseminarium eller vid yrkesskola.
2. Vävkurs om 1 termin. 40 veckotimmar under 18—20 veckor. Denna
kurs kan genomgås antingen vid fackseminarium, vid yrkesskola eller
vid organiserad hemslöjd.
Sammanlagt ett läsårs praktisk förutbildning.
För sömnadskursen och vävkursen vid seminarierna föreslås särskilda
timplaner, sona av kommittén torde avses bli tillämpade även vid motsvarande
kurser vid yrkesskolor.
För blivande yrkeslärare i klädsömnad:
1. Tvåårig verkstadsskola för klänningssömmerskor.
2. Tre års kvalificerad yrkespraktik, avslutad med godkänt gesällprov.
Sammanlagt fem års praktisk förutbildning.
Förslaget om praktisk förutbildning för yrkeslärare i klädsömnad innebär
ingen annan förändring gentemot nu gällande fordringar än att praktiken
bör kunna till en del fullgöras även på en större konfektionsindustris
egen mönster- eller tillskärningsateljé.
För blivande barnavårdslärare:
1. 5 månaders husmoderskurs, alternativt vid yrkesskola, lantliushållsskola
eller fackseminarium.
2. 3 månaders praktik i barnavård i hem med småbarn.
3. 3 månaders praktik i barnavård vid barnavårdande institution.
4. 6 månaders barnsköterskekurs.
Sammanlagt 17 månaders praktisk förutbildning.
Kommittén föreslår, som redan framgått, att själva seminarieutbildningen
blir treårig för hushållslärare, lantgårdshirare, textillärare
och barnavårdslärare, samt ettårig för yrkeslärare i klädsömnad. Beträffande
grunddragen i den föreslagna uppläggningen av seminariestudierna i
jämförelse med nuvarande förhållanden anför kommittén i huvudsak följande.
I de förslag till timplaner för de olika utbildningslinjerna, som framliigges,
utgår kommittén ifrån, att icke alla där angivna timmar skall användas
för katederundervisning. Seminariernas ledning bör äga en viss frihet att
välja mellan egentliga lektioner och undervisning i friare form i fråga om
användningen av det antal veckotimmar eller undervisningstimmar, som
enligt kursplanen anslås till ett visst ämne. Koncentrationsundervisning bör
också få anlitas, när möjlighet härtill finns och det i övrigt kan anses lämpligt.
Redan genom den valfrihet, som här åsyftas, kommer väsentliga
moment av friare studier att inläggas i undervisningen. Kommittén anser,
att man bör gå vidare på denna väg.
Enligt kommitténs mening måste ökat utrymme beredas den teoretiska
undervisningen på seminariernas schema. Det är av väsentlig vikt, att
seminarieeleverna är kunskapsmässigt viil rustade för sin kommande pedagogiska
gärning. Då kommittén icke anser sig kunna förorda någon för
3
— Ii ilning till riksdagens protokoll 1900. 1 saml. Nr 95
34
Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960
langning av utbildningstiden vid seminarierna, måste ett vidgat utrymme
för den teoretiska undervisningen åtminstone delvis ske på bekostnad av
den praktiska undervisningen. Det blir ofrånkomligt att i viss omfattning
inskränka de praktiska övningarna. Detta betyder emellertid inte, att kommittén
vill försämra den praktiska utbildningen. Kommittén är väl medveten
om dennas stora betydelse och har sökt kompensera inskränkningen
i de praktiska övningarna vid seminarierna genom att låta eleverna arbeta
i mindre grupper och med bättre utrustning samt genom en effektiviserad
praktisk förutbildning.
y issa ämnen är för närvarande icke tillgodosedda i önskvärd grad och
bristande enhetlighet framträder också i kursplanerna. Undervisningen
måste bättre anpassas efter de arbetsuppgifter, lärarna kommer att möta,
och kursplanerna i olika ämnen vid de seminarier, som utbildar samma
lärarkategorier, bör göras enhetliga. Kommitténs förslag syftar härtill.
Sådana för den pedagogiska utbildningen grundläggande ämnen som
psykologi, pedagogik samt allmän och speciell metodik måste erhålla ett
ökat antal veckotimmar. Detta gäller för alla lärarkategorier, även om det
faktiska timantalet kan variera de olika utbildningslinjerna emellan. Kunskap
om det moderna samhällets byggnad och funktioner, de sociala förhållandena
samt speciellt familjens ställning och uppgifter i samhället är
nödvändig för lärare ur samtliga kategorier, även om de i regel inte skall
eller bör undervisa i samhällslära i egentlig mening. Såväl i fråga om de
pedagogiska ämnena som i fråga om samhälls- och familjekunskaper föreslår
kommittén vidgat utrymme i vissa timplaner samt en moderniseringav
kursplanerna. Kommittén har i fråga om såväl tillmätt tid som kursernas
innehåll sökt bereda de ämnen en stark ställning, som enligt kommitténs
mening bör bedömas som särskilt betydelsefulla för varje utbildningslinje.
Ett sådant betydelsefullt ämne har emellertid icke alltid fått ökat
utrymme på schemat. När så icke har skett, beror det därpå, att eleverna
under den teoretiska förutbildningen förutsättes erhålla så pass ingående
kunskaper i ämnet, att seminariestudierna i detsamma kan förkortas. Detta
är t. ex. fallet med kemi och fysik för lärare på hushållslinjerna. Ämnen,
som icke lästs under den förberedande teoretiska skolutbildningen, har i
stället bättre tillgodosetts under seminariestudierna. I vissa fall har nya
ämnen tillkommit. Det är vidare enligt kommitténs uppfattning av vikt.
att de ansvariga skolmyndigheterna och seminarierna själva ägnar frågan
om läroböckerna vid seminarierna uppmärksamhet. Detsamma gäller också
undervisningsmateriel i övrigt.
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Kommittén har utarbetat förslag till tim- och kursplaner för de olika
utbildningslinjerna (s. 105—140). Följande timplaner torde här få återges.
Hushållslärare
Läroämnen |
l:a term. H.T. |
2:a term. V.T. |
3:e term. H.T. |
4:e term. V.T. |
5:e term. H.T. |
6:e term. V.T. |
Summa timmar totalt |
Psykologi ............. |
4 |
— |
— |
2 |
2 |
i |
168 |
Pedagogik och allmän |
|||||||
metodik ............. |
— |
— |
— |
3 |
— |
i |
80 |
Speciell metodik med till- |
|||||||
lämpningsövningar ... |
1 |
1 |
1 |
2 |
— |
i |
116 |
Näringslära ........... |
4 |
— |
— |
3 |
2 |
— |
168 |
Varukunskap (livsmedel) |
4 |
1 |
1 |
— |
— |
— |
no |
Kemi ................. |
6 |
— |
— |
5 |
— |
— |
208 |
Bostads-, hemvårds- och |
|||||||
redskapslära ......... |
— |
2 |
2 |
||||
Tvättlära ............. |
— |
1 |
1 |
3‘ |
3'' |
31 |
326 |
Arbetsteknik och arbets- |
|||||||
organisation ......... |
— |
1 |
1 |
||||
Ekonomilära .......... |
i1/» |
1 |
1 |
2 |
2 |
— |
141 |
Samhällslära .......... |
2 |
— |
’- |
— |
i*/» |
— |
63 |
Familjekunskap........ |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
76 |
i Fysiologi, liälsolära .... |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
54 |
Mikrobiologi .......... |
1 |
— |
— |
— |
17» |
— |
45 |
Fysik ................. |
27» |
— |
— |
— |
— |
— |
45 |
Matlagningslära ....... |
— |
2 |
2 |
— |
— |
— |
76 |
Röstvård och muntlig |
|||||||
framställning ........ |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
36 |
Elevföredrag .......... |
1 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
56 |
Matlagning (tillämp- |
|||||||
ningsövn.) .......... |
— |
20/14* |
20/14* |
6 |
8 |
6 |
1 144/1 000’ |
Hemvård (tillämp- |
|||||||
ningsövn.) .......... |
— |
4 |
4 |
— |
— |
— |
152 |
Tvätt (tillämpningsövn.) |
— |
4 |
4 |
— |
— |
— |
152 |
Studiebesök ........... |
1 |
1 veckas studieresa |
1 |
— |
1 |
58 |
|
Undervisningsövningar . |
— |
3/2* |
3/2* |
4 |
4 |
4 |
346/320* |
Demonstrationer ....... |
— |
2 |
2 |
2 |
2 |
1 |
172 |
Arbetsfysiologi med |
|||||||
gymnastik .......... |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
36 |
Trädgårdsskötsel och |
|||||||
djurvård2 ........... |
— |
10* |
10* |
— |
— |
— |
440* |
Summa veckotimmar |
35 |
42/45* |
43/46* |
33 |
28 |
21 | |
1 Med tillämpningsövningar.
3 Hushållslärare med lanthushållsinriktning.
Läsårets längd = 38 effektiva veckor, höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor.
Praktiska året på Julia — 44 veckor.
36 Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960
T extillärare
Läroämnen |
l:a term. H.T. |
2:a term. V.T. |
3:e term. H.T. |
4:e term. V.T. |
5:e term. H.T. |
6:e term. V.T. |
Summa timmar totalt |
Psykologi ............. Pedagogik och allmän |
2 |
2 |
— |
— |
2 |
2 |
152 |
metodik ............ Speciell metodik med till- |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
56 |
lämpningsövningar ... |
1 |
1 |
1 |
1 |
V» |
1 |
105 |
Allmän konsthistoria ... |
2 |
2 |
— |
— |
— |
_ |
76 |
Textil- och dräkthistoria |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
1 |
76 |
Materiallära ........... |
2 |
2 |
— |
— |
_ |
— |
76 |
Kemi ................. |
2 |
2 |
— |
— |
_ |
_ |
76 |
Fysik m. tillämpningsövn. |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
36 |
Textilvård ............ |
— |
— |
2 |
— |
_ |
_ |
36 |
Ekonomi- o. samhällslära |
— |
17* |
— |
_ |
_ |
1 |
50 |
Hygien ............... |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
18 |
Vävteori .............. |
— |
— |
(1)'' |
— |
2 |
2 |
76 + 18 = 94 |
Skolarbeten ........... Mönsterkonstruktion m. |
6 |
6 |
2 |
2 |
— |
— |
304 |
mönsterformning..... |
2 |
2 |
3 |
3 |
_ |
1 |
210 |
Klädsömnad .......... |
6 |
6 |
22 |
24 |
4 |
4 |
1256 |
Linnesömnad .......... Prydnadssöm och knypp- |
3 |
3 |
3 |
3 |
— |
— |
228 |
ling ................ |
2 |
2 |
2 |
2 |
4 |
4 |
304 |
Vävning .............. |
— |
— |
(5)1 |
(5)1 |
7 |
7 |
456 |
Växtfärgning .......... |
— |
— |
(D1 |
CD* |
— |
— |
38 |
Teckning.............. Röstvård och muntlig |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
228 |
framställning ........ |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
36 |
Elevföredrag .......... Arbetsfysiologi med |
1 |
— |
— |
1 |
— |
i |
58 |
gymnastik .......... |
— |
— |
1 |
1 |
— |
— |
38 |
Studiebesök ........... |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
_ |
54 |
Undervisningsövningar . |
— |
3 |
3 |
3 |
3 |
3 |
288 |
Summa veckotimmar |
37 |
357a |
43 (+7)1 |
43 (+6)'' |
287* |
29 |
Under sommaren mellan första och andra läsåret skall 6 veckors vävnadsundervisning läggas in.
Sammanlagt 40 veckotimmar.
Vävning 31 vt. cirka 186 timmar sammanlagt.
Vävteori 3 vt. cirka 18 timmar.
Växtfärgning 6 vt. cirka 36 timmar.
Läsårets längd = 38 effektiva veckor, varav höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960 37
Yrkeslärare i klädsömnad
Läroämnen |
l:a term. |
2:a term. |
Summa timmar totalt |
Psykologi ....................................... |
2 |
2 |
76 |
Pedagogik och allmän metodik .................... |
2 |
1 |
56 |
Speciell metodik med tillämpningsövningar ........ |
2 |
2 |
76 |
Dräkthistoria.................................... |
2 |
2 |
76 |
Materiallära .................................... |
2 |
2 |
76 |
Kemi .......................................... |
2 |
2 |
76 |
Fysik med tillämpningsövningar .................. |
1 |
1 |
38 |
Ekonomi- och samhällslära ....................... |
2 |
2 |
76 |
Hygien ......................................... |
1 |
— |
18 |
Yrkesarbete: a) mönsterkonstruktion med mönsterformning .... |
3 |
3 |
114 |
b) uppsättning och provning.................... |
1 |
1 |
38 |
c) klädvård .................................. |
1 |
1 |
38 |
d) arbetsorganisation .......................... |
1 |
1 |
38 |
e) tillämpningsövningar ........................ |
5 |
5 |
190 |
Teckning ....................................... |
3 |
4 |
134 |
Röstvård och muntlig framställning ............... |
1 |
1 |
38 |
Elevföredrag .................................... |
1 |
— |
18 |
Arbetsfysiologi .................................. |
1 |
1 |
38 |
Studiebesök ..................................... |
1 |
— |
18 |
Undervisningsövningar ........................... |
4 |
4 |
152 |
Summa veckotimmar |
38 |
35 |
Läsårets längd = 38 effektiva veckor, höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor.
38 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
B arnavårdslärare
Vid seminariet |
På insti- |
||||
Läroämnen |
l:a term. |
5:e term. |
6:e term. |
tution under »praktiska perioden» |
Summa |
18 veckor |
9 veckor |
20 veckor |
|||
Allmän psykologi .................... |
2 |
2 |
_ |
54 |
|
Barnpsykologi........................ |
2 |
2 |
2 |
20 tim. |
94 + 20 |
Mentalhygien ........................ |
2 |
2 |
2 |
20 tim. |
94 + 20 |
Pedagogik och allmän metodik ........ |
2 |
2 |
— |
47 |
|
Speciell metodik med tillämpningsövn. . |
1 |
2 |
2 |
1 |
76 |
Fysiologi, hemsjukvård ............... |
2 |
— |
— |
40 tim. |
36 + 40 |
Barnavårdslära, medicinsk ............ |
1 |
— |
— |
i |
18 |
Bamavårdslära, praktisk .............. |
1 |
— |
— |
i |
18 |
Kostlära............................. |
2 |
— |
— |
36 |
|
Matlagningslära med tillämpningsövn. .. |
1 |
— |
— |
18 |
|
Bostads- och hemvårdslära inkl. material och tvättlära ...................... |
1 |
1 |
1 |
i |
47 |
Ekonomilära med bokföring ........... |
— |
1 |
1 |
29 |
|
Arbetsorganisation .................... Socialvårds- och författningskunskap . .. |
_ |
1 2 |
20 40 |
||
Samhälls- och familjekunskap ......... |
— |
2 |
2 |
58 |
|
Textil materiallära ................... |
— |
2 |
— |
18 |
|
Röst- och talvård .................... |
1 |
— |
1 |
38 |
|
Elevföredrag ......................... |
0,5 |
1 |
0,5 |
28 |
|
Matlagning m. m..................... |
10 |
— |
— |
180 |
|
Sömnad ............................. |
4 |
— |
— |
i |
72 |
Tvätt och hemvård .................. |
2 |
— |
— |
36 |
|
Småbarnsslöjd........................ |
— |
3 |
3 |
87 |
|
Sång, lekar, rytmik .................. |
— |
— |
2 |
20 tim. |
20 + 40 |
Studiebesök.......................... |
0,5 |
1 |
0,5 |
1 |
28 |
Auskultering med observationsövning, |
2 |
2 |
2 |
1 |
94 |
D:o vid barnträdgård ................. |
— |
3 |
2 |
1 |
67 |
Undervisningsövningar ................ |
— |
2 |
3 |
1 |
|
Summa veckotimmar |
37 |
28 |
27 |
Ämnet förekommer i samband med praktiska arbetet och som enskild handledning.
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Barnavårdslärarnas utbildning under den 3-åriga seminariekursen föreslås
ske dels vid seminariet (sammanlagt 11 månader), dels vid olika typer
av barnavårdande institutioner (sammanlagt 20 Va månader) enligt följande
uppdelning:
l:a året |
2:a året |
3:e året |
||
HT. |
V .T. |
H.T. V.T. |
H.T. |
V.T. |
Teoretisk kurs vid 4 mån. |
Bamavårdande 6 mån. |
Barnavårdande It mån. |
juli—14/10 insti-tutioner 3% mån. 2 mån. |
Teoretisk kurs vid 5 mån. |
Tiden vid barnavårdande institutioner bör fördelas sålunda:
8 mån. vid barnsjukhus
2 mån. vid barnepidemi
1 mån. vid B.B .-a vdelning
2 mån. vid upptagningshem
% mån. vid barnavårdscentral
7 mån. vid seminariets daghem
Kommittén framhåller i samband med frågorna om övningsundervisningens
organisatoriska utformning, att det för ett lärarseminarium
av vilket slag det vara må givetvis är bäst, om seminariet förfogar över en
egen övningsskola, för vars lärartjänster kan uppställas som kompetenskrav
också lämplighet och skicklighet som handledare. Det torde emellertid,
fortsätter kommittén, vara uteslutet att kunna förse lärarseminarierna på
det husliga området med egna övningsskolor, bortsett från vissa speciella
kurser. Eleverna vid seminarierna måste deltaga i övningsundervisning
inom skilda skolformer, såväl inom det allmänna skolväsendet som inom
yrkesskolväsendet. Undervisningen måste fördelas på olika klasser och
kurser inom dessa skilda skolformer och kan inte koncentreras till en enda
övningsskola av enhetlig typ. Det är alltså nödvändigt att för varje seminarium
säkerställa tillgång till erforderligt antal övningsklasser och kurser
på den ort, där seminariet är beläget. Vidare framhåller kommittén, att
det måste finnas ett tillräckligt antal lärare, som inte bara är lämpliga utan
också skyldiga att tjänstgöra som handledare för seminarieeleverna.
Såsom redan framgått av redogörelsen för kommitténs förslag rörande
den praktiska förutbildningen, avser kommittén att vissa yrkeskurser —
husmoderskurser, sömnadskurser och vävkurser — skall organiseras vid
seminarierna för att kunna anlitas vid övningsundervisningen. För att behovet
av övningsklasser i övrigt skall bli tillgodosett, förordar kommittén, att
»övningsskollärare» anställes vid seminarierna men får sin tjänstgöring helt
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
eller delvis förlagd till skolor utanför seminariet. Seminarierna skulle alltså
få lärare för övningsundervisningen anställda hos sig och genom överenskommelser
mellan seminarierna och ledningen för olika skolor på seminarieorten
få erforderligt antal övningsklasser och kurser knutna till seminariet.
Kommittén föreslår, att tjänsterna för lärare för övningsundervisningen
betraktas som tjänster med full tjänstgöring vid seminarierna och att således
hela lönen för dessa lärare utbetalas från anslaget till avlöning av
lärarpersonal vid seminarierna.
1 den mån de direkt till seminariet anknutna yrkeskurserna icke räcker
till för övningsundervisningen, bör kurser inom yrkesskolor på seminarieorten
anlitas för övningsundervisningen. Lärare vid dessa kurser skulle då
mot handledararvode få åtaga sig att leda övningsundervisningen. På samma
sätt skulle vid behov övningsklasser inom det allmänna skolväsendet
få anlitas. Särskilt arvode för handledningen skulle utgå.
Kommittén har framlagt utarbetade förslag rörande övningsundervisningens
omfattning och fördelning för de olika lärarkategorierna. Redovisningen
av förslagen i dessa delar torde lämpligen kunna begränsas till de
delar, som rör behovet av övningsklasser i olika fall.
Behovet av övningsklasser, disponibla för seminariets övningsundervisning,
för en årskurs med 16 blivande hushållslärare har beräknats till:
22 klassavdelningar (barnklasser) i olika skolformer
2 husmoderskurser (dagkurser) per termin
2 husmoderskurser (kvällskurser) per termin jämte vissa avdelningar i
t. ex. yrkesskola för ämnena tvätt och hemvård.
Kvällskurserna och eventuellt en av dagkurserna kan vara förlagda utanför
seminariet.
Behovet av övningsklasser, disponibla för seminariets övningsundervisning,
för en årskurs med 24 blivande textillärare har beräknats till:
48 klassavdelningar (barnklasser) i olika skolformer
2 husmoderskurser per termin
2 förberedande sömnadskurser per termin
1 vävkurs per termin.
Övningsundervisningen för en årskurs med 12 blivande yrkeslärare i
klädsömnad kräver tillgång till 1 två-årig verkstadsskola samt 1 eller eventuellt
2 klasser av 9 y. I
I ett särskilt avsnitt av betänkandet (s. 151—156) utvecklar kommittén
närmare sitt förslag om en särskild påbyggnadskurs i vävning
för textillärare.
Med hänsyn till det av kommittén framräknade, ringa behovet av textillärare
med denna påbyggnadsutbildning — två per år — anser sig kommittén
inte kunna tillstyrka, att särskilda kurser inrättas. Kommittén har
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
funnit att det ur många synpunkter skulle vara en fördel, om nämnda
påbyggnadsutbildning kunde äga rum vid slöjdföreningens skola i Göteborg.
Efter överläggningar bär underhandsöverenskommelse kunnat träffas, enligt
vilken Slöjdföreningens skola som elever i sina vanliga kurser skulle mottaga
textillärare, som vill genomgå påbyggnadsutbildning i vävning. De förslag
till tim- och kursplaner m. m. för en sådan utbildning, som framlägges i
betänkandet, har utarbetats i samråd med rektor och lärare vid skolans
avdelning för textilkonst. Utbildningen föreslås omfatta en tid av 30 veckor
(ett läsår vid Slöjdföreningens skola) med i medeltal 40 veckotimmar. Den
skulle avslutas med ett examensarbete.
I samband med frågorna om utformningen av lärarutbildningen för olika
kategorier förordar kommittén även införande av möjligheten att undergå
efterprövning i lärarexamen m.m. Beträffande detaljerna i
dessa delar av förslaget torde här få hänvisas till betänkandet (s. 157 f.).
Utöver den här behandlade lärarutbildningen skall enligt kommitténs
förslag vid seminarierna även förekomma utbildning av ekonomiföreståndare.
Beträffande denna kategori förordar kommittén väsentliga
förändringar i den nuvarande utbildningen och anför som motivering härför
bland annat följande.
Trots den relativt långa utbildningstiden är enligt mångas mening den
nuvarande utbildningen av ekonomiföreståndarinnor icke i allo tillfredsställande.
Den motsvarar icke helt de krav, som måste ställas på yrket
under rådande förhållanden. Den främsta svagheten i den nuvarande utbildningen
torde vara, att den teoretiska skolningen för yrket blir otillräcklig.
En seminariekurs om endast ett år ger icke eleverna tillräckliga kunskaper
i de ämnen, som är särskilt viktiga för deras kommande yrkesverksamhet,
såsom näringslära, dietik, fysiologi, arbetsorganisation m. m. Kursplanerna
för ekonomiföreståndarinnekursen har inte heller anpassats efter
moderna krav.
Ekonomiföreståndarinnor har som chefer för storkök att bära ansvar för
förvaltningen av de stora värden, som investeras i verksamheten vid sjukhus-
och regementskök, i skolmåltidsverksamheten och i åtskilliga andra
typer av storhushåll. Ekonomiföreståndarinnorna blir i betydande omfattning
arbetsledare och detta kräver en utbildning i arbetsledarpsykologi,
socialpsykologi och arbetsorganisation av vida större omfattning än vad
som nu ges vid utbildningsanstalterna. Övningar i arbetsledning måste anses
särskilt viktiga.
För att ekonomiföreståndarinnorna skall kunna följa utvecklingen på de
näringsfysiologiska och dietiska forskningsområdena och tillgodogöra sig de
praktiska rön, som där vinnes, kräves grundligare studier i biokemi,
näringslära, dietik, fysiologi och mikrobiologi. Det måste också anslås tillräcklig
tid till experimentell matlagning, så att eleverna kan lära sig att
praktiskt tillämpa de teoretiska kunskaperna i dessa ämnen.
För att produkter från jordbruk och livsmedelsindustri skall kunna utnyttjas
på ett riktigt och ekonomiskt försvarbart sätt inom olika slag av
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
storhushåll, kräves ingående varukännedom om dessa produkter jämte
vana vid kalkyleringsarbeten rörande priser och arbetskostnader. Ett speciellt
viktigt område utgör också de nya metoderna för livsmedlens förvaring
bland annat djupfrysning och emballering.
De många nya maskinella hjälpmedel vid matlagning i stor skala, som
numera står till buds, fordrar också att en blivande chef för ett storkök
under sin utbildningstid erhåller tillfälle att ingående lära sig inte bara att
sköta dessa maskiner utan också att kunna göra jämförelseförsök mellan
olika typer, tidsstudier, kalkyler över driftkostnader och över arbetskraftsbesparing
genom maskinella hjälpmedel o. dyl.
Vid omorganisationen av utbildningen är det enligt kommitténs meningönskvärt,
att väsentligt större tid än hittills ägnas åt den teoretiska delen
av utbildningen och åt arbetsledarutbildning. Den nuvarande ettåriga ekonomiföreståndarinnekursen
är så arbetstyngd och pressande för eleverna,
att några ytterligare kursmoment ej kan inrymmas däri. En förlängning av
kurstiden synes kommittén därför vara ofrånkomlig. Efter noggrann genomgång
av vad som måste tillkomma har kommittén funnit, att den enda
möjligheten att vinna en tillfredsställande utbildning är att utöka kurstiden
till 2 år.
Emellertid framstår det såsom synnerligen önskvärt, att den oundgängliga
utökningen av kurstiden icke skall medföra någon förlängning av den
sammanlagda utbildningstiden, framhåller kommittén. Tvärtom måste det
sägas vara önskvärt, att den nuvarande sammanlagda utbildningstiden av i
realiteten fem år förkortas. I detta syfte bör tiden för den praktiska förutbildningen
minskas, samtidigt som denna förutbildning ordnas på ett mera
rationellt sätt.
Kommittén föreslår följande utbildningsgång för ekonomiföreståndare:
a) Inträdesålder: lägst 21 år.
b) Teoretiska förkunskaper: Realexamen eller avgångsbetyg från kommunal
flickskola med minst Ba som genomsnittsbetyg samt minst Ba i vart
och ett av ämnena matematik, fysik, kemi och engelska. I dessa angivna
ämnen bör även kompletteringsbetyg kunna godtagas.
För elev, som genomgått enhetsskola, bör krävas betyg från den linje och
dessutom sådana betygspoäng, som kan anses motsvara nyssnämnda teoretiska
utbildning.
c) Praktisk förutbildning:
1. husmoderskurs om en termin.
2. 8 månader som elev i sjukhuskök (helst undervisningssjukhus).
3. 3 månader som elev i militärkök (regementskök).
d) Ekonomiföreståndarkurs om 2 år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960 43
Kommittén föreslår följande timplan för ekonomiföreståndarutbildningen.
Läroämnen |
l:a term. |
2:a term. |
3:e term. |
4:e term. |
Summa timmar totalt |
Näringslära .......................... |
2 |
2 |
— |
2 |
116 |
Varukunskap ........................ |
2 |
2 |
2 |
— |
112 |
Dietik .............................. |
— |
2 |
2 |
2 |
116 |
Mikrobiologi ......................... |
— |
2 |
— |
1 |
60 |
Kemi ............................... |
4 |
2 |
2 |
— |
148 |
Fysiologi ............................ |
3 |
— |
— |
— |
54 |
Hygien .............................. |
— |
2 |
— |
— |
40 |
Arbetsteknik och -organisation ........ |
1 |
1 |
1 |
1 |
76 |
Ekonomikunskap med bokföring ....... |
— |
2 |
2 |
2 |
116 |
Fysik med maskin- och redskapslära . .. |
4 |
2 |
— |
2 |
132 |
Arbetspsykologi med arbetsledning .... |
— |
2 |
— |
2 |
80 |
Författningskunskap .................. |
— |
— |
2 |
1 |
56 |
Matlagningslära ...................... |
2 |
1 |
1 |
— |
74 |
Matlagning (inkl. dietmatlagning) och |
14 |
15 |
12 |
10 |
968 |
Studiebesök ......................... |
i |
1 |
1 |
56 |
|
Röst- och talvård .................... |
1 |
— |
— |
— |
18 |
Arbetsfysiologi med gymnastik ........ |
2 |
— |
— |
— |
36 |
Arbetsledningsövning och auskultationer |
2 |
2 |
2 |
2 |
152 |
Summa veckotimmar |
37 |
38 |
27 |
26 |
Läsårets längd — 38 effektiva veckor varav höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor.
Under sommarferierna 6 ä 8 veckors praktik genom vikariat som ekonomiföreståndare vid storkök,
vilka i denna fråga samarbetar med utbildningsanstalten.
Kommitténs förslag till kursplan återfinnes i betänkandet på sid. 163—
170.
2. Remissyttranden
Redan i samband med frågorna om lärarkategorierna har framhållits, att
kompetensutredningen förordar en annan uppläggning av utbildningen
för lärarna på det husliga området än den kommittén
föreslagit. Utöver vad tidigare nämnts om kompetensutredningens synpunkter,
kan här tilläggas, att utredningen anser, att som en riktpunkt bör sättas,
att seminarieundervisningen icke för någon lärarkategori överstiger två
år. Den av kompetensutredningen skisserade utvägen med ett större mått
av yrkesträning före inträdet i seminariet och en kortare pedagogisk utbildning
som avslutning antyds även i remissyttrandena från överstyrelsen för
yrkesutbildning, Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet,
vilka dock synes finna en sådan lösning möjlig först på längre
sikt, sedan utvecklingen inom yrkesskolväsendet nått längre än för närvarande.
Också 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
och viss lärarutbildning är inne på en liknande tankegång men har inte
någon erinran mot den totala utbildningstiden för de olika lärarkategorierna.
Nämnda sakkunniga anför i detta sammanhang följande.
Omfattningen och karaktären av den för var och en av de fem lärarkategorierna
erforderliga utbildningen, både i fråga om yrkesutbildning på det
husliga området och pedagogisk utbildning, är i förslaget väl genomtänkt
och motiverad. Därmed har enligt de sakkunnigas mening en fast och
ändamålsenlig grund lagts för en snar omorganisation av den husliga lärarutbildningen,
så att den bättre kan motsvara de krav, som dagens skolsituation
ställer. I frågan om ordningsföljden mellan de olika momenten i
lärarutbildningen och den därmed sammanhängande frågan om den rent
husliga yrkesutbildningens förläggning synes doek vissa fortsatta överväganden
önskvärda.
Den av utredningen föreslagna totala utbildningstiden torde krävas för
dessa lärarkategorier. Bland annat av kostnadsskäl har de sakkunniga dock
ställt sig tveksamma till en treårig seminarieutbildning och vill därför föreslå,
att man prövar möjligheten att förlägga en större del än den nu föreslagna
av yrkesutbildningen före själva seminarietiden, utan att utbildningen
därigenom bleve mindre effektiv, och vilka kostnadsbesparingar som
härigenom eventuellt skulle kunna uppnås för stat och kommun.
I övrigt torde kunna sägas att den allmänna uppläggningen av studiegången
enligt betänkandet i allt väsentligt accepteras av remissinstanserna. I
I enstaka fall förordas en höjning av framför allt hushållslärarutbildningen
till högskolenivå genom bland annat införande av studentexamen
som krav på teoretisk förutbildning. Så sker i yttrandet från
Alnarpsinstitutet. Vanligare är dock att remissinstanserna finner de av
kommittén uppställda kraven på teoretiska förkunskaper alltför höga. I
denna riktning går bland andra yttrandena från statskontoret, 1955 års
sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning in. in., kompetensutredningen,
Göteborgs stad och dess allmänna skolstyrelse. Kompetensutredningen
anför i detta sammanhang följande.
I fråga om teoretiska förkunskaper bör för inträde vid seminarium formellt
ej uppställas krav på högre kunskaper än avlagd realexamen eller
motsvarande betyg från enhetsskola. Kompetensutredningen kan sålunda
icke biträda kommitténs förslag beträffande krav på dels genomgång av
särskild teoretisk preparandkurs, som skulle anordnas av statsverket, dels
betyget Ba i vissa angivna ämnen i realexamen ävensom i genomsnitt vid
denna examen. Däremot synes befogat att betygen i de angivna ämnena
tillmätes särskild vikt vid antagandet av elever och att betygen i dessa
ämnen alltid skall vara lägst godkänd. Betygens nivå utöver godkänd blir
självfallet av stor betydelse vid avgörande av konkurrensen mellan olika
sökande och med nuvarande tillströmning är det väl troligt att Ba-nivån i
allmänhet uppnås eller överskrides men den bör icke göras till ett formellt
inträdeskrav. I den mån utöver realexamenskunskaperna särskilda insikter
anses nödvändiga för den blivande läraren, torde erforderlig utbildning böra
meddelas vid seminariet.
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarlcnadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen
förordar, att också genomgång av tvåårig folkhögskola skall
kunna godtagas för tillträde till preparandkurs. Inom överstyrelsen för
yrkesutbildning har tveksamhet röjts i fråga om inrättandet av preparandkurser
och det anses kunna diskuteras, om dessa kurser nödvändigtvis
måste förläggas direkt till de husliga seminarierna. Tveksamheter beträffande
anordnandet av preparandkurser vid seminarierna kommer till uttryck
också i andra yttranden.
Skolöverstyrelsen biträder ej kommitténs förslag om B a som medelbetyg
och om överbetyg i vissa ämnen. Däremot förordar överstyrelsen krav på
ökade kunskaper i vissa ämnen men vill för den skull ej tillstyrka anordnandet
av särskilda preparandkurser vid seminarierna. Överstyrelsen anför
härom i huvudsak följande.
Överstyrelsen vill framhålla, att redan nu fordras vid realexamen eller i
avgångsbetyg från kommunal flickskola lägst vitsordet Ba i modersmålet,
matematik, fysik och kemi för inträde i skolkökslärarinnekurs, men kommittén
har ställt dessa krav på samtliga linjer och även skärpt dem. Vårterminen
1957 var medelbetyget i teoretiska ämnen i muntlig realexamen
för samtliga elever ej högre än 1,51, således obetydligt över Ba. Av en
stickprovsundersökning av 269 flickors medelbetyg i teoretiska ämnen vid
realexamen vårterminen 1957 vid ett högre allmänt läroverk och tre samreal
skolor framgick att 161 flickor ej nådde 1,5 i medelbetyg. Endast 108
hade minst detta medelbetyg. Överstyrelsen anser sig därför icke kunna
stödja kommitténs förslag om Ba som medelbetyg i teoretiska ämnen.
Överstyrelsen finner sig ej heller kunna förorda, att överbetyg kräves i
vissa ämnen. Genom yrkesrådgivningen kan eleverna få veta, vilka ämnen
som är av vikt vid utbildning på detta område och att de bör skaffa sig
goda kunskaper däri. Givetvis bör eleverna ha godkända vitsord från avslutningsklassen
för respektive ämnen. Till samtliga utbildningslinjer vid
seminarierna har antalet sökande under många år varit stort. Våren 1957
var det sålunda 227 inträdessökande till skolköksseminarierna, varav 96
antogs, och vid Andrea Eneroths handarbetsseminarium var motsvarande
siffror 130 och 28. Man kan förmoda, att antalet sökande ej kommer att
sjunka. Konkurrensen kommer att medföra, att endast sökande med jämförelsevis
goda skolbetyg vinner inträde. Överstyrelsen delar emellertid
kommitténs mening, att kunskaper utöver de vid avgång från realskola,
kommunal flickskola eller enhetsskola redovisade behövs i vissa ämnen, för
att undervisningen vid seminarierna ej skall behöva bliva alltför elementär.
Som exempel kan nämnas, att förkunskaper i kemi fordras för undervisningen
i näringslära och varukunskap, ämnen, som bör förekomma under
den första seminarietiden.
Överstyrelsen finner det vidare angeläget, att de olika kategorierna av
elever vid seminariet i stort sett står på samma nivå i sådana ämnen, som
är av speciell betydelse för deras utbildning. Det är åtskilliga elever, som
har gymnasiestudier. Som exempel kan nämnas, att under cn femårsperiod
17 av de 80 i statens skolköksseminarium intagna eleverna avlagt studentexamen.
Överstyrelsen finner således, att de sökande till ifrågavarande seminarier,
46
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
som genomgått realskola, kommunal flickskola eller enhetsskola, bör i vederbörlig
ordning komplettera sina kunskaper i vissa för seminariestudierna
särskilt viktiga ämnen. I vilka ämnen detta bör ske för vinnande av inträde
i de olika linjerna eller kunskapernas omfattning synes icke behöva i detta
sammanhang fixeras. Att för ändamålet upprätta preparandkurser vid
seminarierna synes icke vara vare sig erforderligt eller lämpligt. Möjligheterna
att genomföra betygskomplettering har underlättats avsevärt under
senare år. Sådan komplettering kan exempelvis ske med anlitande av de
kurser, som anordnas på olika håll i landet av statens kompletteringsgymnasium,
eller av korrespondensinstituten.
Beträffande den praktiska förutbildningen framlägges i
remissyttrandena en del förslag om justeringar av detaljer i kommitténs
uppläggning, något som dock ej här torde behöva närmare redovisas. Tämligen
allmänt vitsordas lämpligheten av att den praktiska förutbildningen
genom föreskrifter om genomgång av vissa kurser m. m. blir rationellt och
enhetligt upplagd.
I ett par yttranden, bland andra statskontorets, avvisas förslaget om
anordnande vid seminarierna av sådana yrkeskurser, som skulle ingå i den
praktiska förutbildningen. Vidare framhåller skolöverstyrelsen och överstyrelsen
för yrkesutbildning, att vid dylika yrkeskurser bör tillämpas
samma normalundervisningsplaner, oavsett om kursen är förlagd till seminarium
eller till yrkesskola. Skolöverstyrelsen räknar med att till seminarierna
behöver knytas, utöver de av kommittén föreslagna husmoders-,
sömnads- och vävkurserna, även barnsköterskekurs.
I fråga om de egentliga semina riestudier nas längd har vissa
vid remissbehandlingen framkomna synpunkter förut redovisats, huvudsakligen
i samband med inställningen till den allmänna uppläggningen avstudiegången
enligt betänkandet. Här torde endast böra tilläggas att skolöverstyrelsen,
Facklärarförbundet och Fredrika Bremer-förbundet funnit
ett års seminariestudier för yrkeslärare i sömnad vara alltför kort. En förlängning
till 1 V2 eller 2 år förordas i dessa yttranden.
Kommitténs förslag till tim- och kursplaner för de olika lärarkategorierna
lämnas givetvis inte utan erinringar från remissinstansernas
sida. Någon detaljredo visning av remissyttrandena torde i detta sammanhang
ej erfordras, men vissa i yttrandena framförda synpunkter skall
återges.
Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att undervisningen i psykologi,
pedagogik och speciell metodik bör ha samma omfattning för de olika
utbildningsgrenarna och att viss grundläggande undervisning i familjekunskap
och teckning om möjligt bör tillgodoses i de olika utbildningarna.
Från medicinskt håll framlägges vissa synpunkter på utformningen av barnavårdslärarutbildningen
och på undervisningen i näringslära för hushållslärare
samt beträffande psykologiens ställning på timplanerna.
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Timplanen för textillärarutbildningen torde vara den i remissyttrandena
mest omstridda, vilket främst sammanhänger med att vävutbildningen,
såsom närmare redovisats i samband med frågorna om lärarkategorierna, av
många remissinstanser anses ha blivit alltför litet tillgodosedd i kommitténs
förslag över huvud taget. Det framhålles vidare av bland andra skolöverstyrelsen
och föreningen Handarbetets vänner, att de estetiska ämnena erhållit
allt för knappt utrymme i nämnda timplan. Skolöverstyrelsen förordar
sålunda relativt omfattande förändringar, nämligen ökade timtal främst
för konsthistoriens olika grenar, konstnärligt handarbete och teckning, men
också för pedagogik, allmän och speciell metodik med tillämpningsövningar,
för materiallära, textilvård, ekonomi- och samhällslära samt undervisningsövningar,
å andra sidan nedskärningar av timtalen främst beträffande
mönsterkonstruktion och mönsterformning, klädsömnad och linnesömnad
samt i mindre utsträckning för psykologi och studiebesök. Överstyrelsen
förordar också vissa mindre ändringar i timplanerna av innebörd att samundervisning
bör ske i större utsträckning än som föreslagits samt att vissa
ämnen och veckotimmar bör fördelas jämnare över utbildningstiden.
Kommitténs förslag om att övningsundervisningen skall erhålla
ökad omfattning hälsas med särskild tillfredsställelse av kollegierna
vid de nuvarande seminarierna för huslig utbildning. Området för övningsundervisningen
anses av överstyrelsen för yrkesutbildning och ytterligare
ett par remissinstanser böra breddas till att i högre grad än kommittén
föreslagit omfatta yrkesundervisning; det anses därför angeläget att seminarierna
förlägges till orter med väl utvecklad yrkesutbildning inom det husliga
arbetsområdet. Sällskapet Uppsala enskilda läroverk framhåller i detta
sammanhang, att åtgärder från statens sida bör vidtagas för att underlätta
samarbetet med ortens skolor och att vissa övningsklasser bör bli
direkt knutna till seminariet.
Remissorganens inställning till kommitténs förslag om påbyggnadskurs
i vävning har i viss utsträckning redan berörts. Lämpligheten
av att förlägga denna utbildning till Slöjdföreningens skola i Göteborg har
ibland ifrågasatts, varvid i regel en förläggning till Handarbetets vänners
vävskola eller konstfackskolan förordats.
Den i betänkandet föreslagna omläggningen av ekonomiföreståndarutbildningen,
innefattande bland annat en förlängning av
seminariestudierna från ett till två år, synes allmänt accepteras och anses
välbehövlig av de remissmyndigheter, som närmare behandlat denna utbildning.
Statskontoret har på denna punkt ingen erinran och överstyrelsen
för yrkesutbildning tillstyrker varmt kommitténs förslag men förordar vissa
justeringar beträffande uppläggningen av den praktiska förutbildningen.
Försvarets intendentur förvaltningar, Svenska ekonomiföreståndarinnors
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
förening m. fl. framför också förslag av denna innebörd. Härutöver framhålles
i sistnämnda båda yttranden bland annat, att pedagogik bör ingå i
utbildningen, då ekonomiföreståndare i sin verksamhet har att utbilda och
instruera personal. Nämnda förening hävdar vidare, att den teoretiska
förutbildningen bör ligga på samma nivå som för hushållslärare enligt kommitténs
förslag. Skolöverstyrelsen, som beträffande hushållslärarna förordat
vissa avvikelser från de av kommittén föreslagna kraven på teoretiska förkunskaper,
anser att i detta hänseende samma krav bör gälla för hushållslärare
och ekonomiföreståndare, vilket bland annat skulle öka möjligheterna
till samundervisning i vissa ämnen.
E. Seminarieorganisationen. Lokalfrågor
1. Kommittén
När lärarinneutbildningskommittén i sitt betänkande kommer in på
frågan om huvudmannaskapet för seminarierna, erinrar kommittén
inledningsvis om förslag från tidigare utredningar om förstatligande
helt eller delvis av lärarutbildningen på det husliga området. Kommittén
erinrar också om att i direktiven för dess utredningsarbete uttalats, att det
kommunala och enskilda initiativet på detta område vore av så stor betydelse,
att ett förstatligande av läroanstalter borde ifrågasättas endast om
särskilt påtagliga fördelar därmed skulle vinnas.
Efter vissa överväganden stannar kommittén för att föreslå förstatligande
av samtliga de seminarier, som enligt kommitténs förslag skall ingå i den
framtida seminarieorganisationen. Detta förslag säges dock ha till utgångspunkt
den av kommittén antagna förutsättningen att vederbörande kommuner
verkställer nybyggnader och ombyggnader för seminarierna. Kommittén
motiverar detta ställningstagande med bland annat följande.
Kommittén anser sig icke kunna finna, att »påtagliga fördelar» av ett
förstatligande föreligger annat än i fråga om de privata lärarutbildningsanstalterna.
Vid bedömningen av frågan om förstatligande av utbildningen
har kommittén emellertid av skäl, som i det följande angives, bortsett från
de principiella synpunkterna och lagt uteslutande praktiska synpunkter på
problemet.
En mycket viktig del av den reform på förevarande område, som nu med
det snaraste måste ske, är anskaffande och iordningställande av nya, tillräckligt
stora och för sitt ändamål lämpade lokaler. Om man undantar
Umeå-seminariet — som av Västerbottens läns landsting försetts med nybyggda,
utmärkta lokaler — måste alla seminarier erhålla nybyggnader
redan på grund av att de nuvarande är så omoderna och otillräckliga.
Härtill kommer, att en nybyggnad eller tillbyggnad måste ske för att möjliggöra
den ökade examination, som visat sig ofrånkomlig. För alla seminarierna
tillsamman kommer de nödvändiga nyinvesteringarna att uppgå till
mycket betydande belopp. Skall hela investeringsprogrammet genomföras
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
av staten och belasta ecklesiastikdepartementets byggnadskvot och kapitalbudget,
måste tyvärr förutses, att reformens genomförande kommer att
nödgas ske under en lång följd av år. Det har synts kommittén, som om
en kommunal medverkan och insats på denna del av reformprogrammet
skulle vara särskilt betydelsefull. Kommittén har därför fört överläggningar
med vederbörande kommuner om möjligheterna av att de erforderliga nya
byggnaderna uppfördes och bekostades av vederbörande kommun. Dessa
överläggningar har enligt kommitténs mening givit goda resultat.
Det har emellertid vid överläggningarna visat sig, att kommunerna i de
flesta fall varit mycket bestämda i sin åsikt om att utbildningen nu borde
förstatligas och staten alltså bära hela kostnaden för även denna lärarutbildning.
I vissa fall har man preliminärt förklarat sig villig att åstadkomma
nya lokaler endast under det uttryckliga förbehållet, att seminariet
sedan förstatligades.
I detta läge och under trycket av den utbredda uppfattning, som blivit
en följd av tidigare utredningars konstaterande av att även denna utbildning
principiellt är en statlig uppgift, har kommittén funnit sig böra föreslå
förstatligande av samtliga de seminarier, som enligt kommitténs förslag
skall ingå i den framtida seminarieorganisationen.
Kommittén anser sig böra avböja tanken på att inrätta seminarier, där
utbildning av samtliga lärarkategorier skulle förekomma. Kommittén har
den bestämda uppfattningen, att det är lämpligare med ett flertal seminarier
av ungefär samma storlek — och kanske något eller några av speciella
skäl större eller mindre än »normalstorleken». Den »normalstorlek», som
kommittén valt — ett sammanlagt elevantal i lärarkurserna av mellan
200 och 300 — ger enligt kommitténs mening i huvudsak de önskade fördelarna
med ett stort seminarium utan att vara behäftat med dettas nackdelar.
Vid bestämmandet av seminariernas storlek anser emellertid kommittén
det vara nödvändigt att också beakta intresset av att seminarierna
1''örlägges till olika delar av landet.
Kommittén föreslår, att antalet seminarier blir fem och att dessa
förlägges till Uppsala, Göteborg, Umeå, Hälsingborg och Norrköping.
I Uppsala, Göteborg och Umeå finns redan nu seminarier, medan Hälsingborg
och Norrköping skulle bli nya seminarieorter. Till Uppsala-seminariet
skall vidare enligt förslaget för viss del av utbildningen knytas en internatanläggning
vid Jälla utanför Uppsala. Beträffande alla fem orterna gäller,
att kommittén anser sig ha grundad anledning antaga, att vederbörande
kommun (för Umeå Västerbottens läns landstingskommun; för Uppsala staden
och i fråga om viss del av utbildningen Uppsala läns landstingskommun)
är villig att utan dröjsmål ställa provisoriska lokaler till förfogande
och snarast möjligt bygga nya lokaler för seminariet i fråga. Vid en förläggning
till dessa orter skulle alltså enligt kommitténs mening det trängande
behovet av utökning av årsexaminationen snabbast bli tillgodosett.
Enligt kommitténs förslag skulle inte något seminarium förläggas till
Stockholm, trots att det för närvarande enda statliga seminariet på det
4 — llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 95
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
husliga området finns där. Av betänkandet framgår bland annat följande
beträffande kommitténs ställningstagande på denna punkt.
Vid de preliminära överläggningar, som kommittén fört med representanter
för Stockholms stad, har dessa förklarat, att staden med hänsyn till
sitt ansträngda finansiella läge icke ansåg sig kunna tillmötesgå kommitténs
önskemal. Med hänsyn till saväl Stockholms stads avböjande som övriga
kommuners positiva inställning till byggnadsfrågorna har kommittén icke
kunnat förorda bibehållande av det statsägda seminariet i Stockholm. I ett
särskilt yttrande har ledamoten Karin Holmvall förklarat sig icke kunna
ansluta sig till kommitténs majoritets förslag på denna punkt men funnit
sig å andra sidan inte ha möjlighet att framlägga ett alternativt förslag; i
yttrandet framlägges vidare vissa skäl för fortsatt förläggning av ett seminarium
till Stockholm.
Kommittén föreslår, att de olika lärarutbildning slinjerna placeras och
att den förordade examinationskapaciteten fördelas på sätt som framgår av
följande sammanställning.
Lärarkategori |
Årlig exami-nation i |
Därav vid seminariet i |
||||
Uppsala |
Göteborg |
Hälsing- borg |
Umeå |
Norr- köping |
||
Hushållslärare ......... |
176 |
48 |
48 |
48 |
32 |
|
Lantgårdslärare ........ |
8 k 10 |
8 ä 10 |
||||
Textillärare ........... |
168 |
24 |
48 |
24 |
24 |
48 |
Yrkeslärare i klädsömnad |
12 |
12 |
||||
Barnavårdslärare ...... |
24 |
12 |
12 |
|||
Summa årlig examination |
388 ä 390 |
92 å 91 |
96 |
84 |
56 |
60 |
Summa samtidigt närva- |
||||||
rande seminarieelever |
1140 å 1 146 |
276 å 278 |
288 |
252 |
168 |
156 |
Dessutom föreslås, att utbildning av ekonomiföreståndare skall äga rum
vid seminarierna i Uppsala och Umeå med en årlig examination av 16 vid
vartdera seminariet.
Enligt kommitténs förslag skulle vid seminarierna vidare förekomma preparandkurser
med 24 å 32 elever per termin samt vissa yrkeskurser. I fråga
om yrkeskurserna föreslås, att vid vart och ett av seminarierna i Göteborg,
Umeå och Hälsingborg skall anordnas 2 husmoderskurser, 2 sömnadskurser
och 1 vävkurs, allt per termin, samt att vid seminariet i Uppsala skall
anordnas 3 husmoderskurser, 2 sömnadskurser och 1 vävkurs. Antalet elever
per kurs bör enligt förslaget uppgå till 12. Vid seminariet i Norrköping
föreslås att årligen anordnas 2 sömnadskurser och 1 vävkurs, även de med
en längd av 1 termin med 12 elever i varje.
Det totala elevantalet per termin vid vart och ett av seminarierna anges
av kommittén — som härvid ej redovisar någon preparandkurs vid seminariet
i Norrköping — till följande:
51
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
Uppsala........................ 404 ä 418
Göteborg....................... 372 å 380
Umeå ......................... 284 ä 292
Hälsingborg .................... 336 ä 344
Norrköping..................... 192
Kommitténs förslag innebär, att staten skulle erlägga hyra för de s e in i -narielokaler vederbörande kommun ställer till förfogande. I betänkandet
(s. 207—217) anges för vart och ett av de föreslagna seminarierna
det beräknade behovet av lokaler av olika slag, varvid beträffande seminarierna
i Umeå och Uppsala även anges vilka av dessa lokaler, som redan
finns. Beträffande de utfästelser om uppförande av seminarielokaler, som
kommittén efter överläggningar med representanter för berörda städer och
landsting erhållit, och om lokalsituationen vid vissa av de befintliga seminarierna
m. m. inhämtas av betänkandet i huvudsak följande.
Hälsingborgs stad har preliminärt lovat bygga ett nytt seminarium för
de tre lärarutbildningslinjer kommittén föreslagit på denna ort. Verksamheten
beräknas starta i provisoriska lokaler.
Norrköpings stad har preliminärt utfäst sig att anskaffa lokaler för det
seminarium, som enligt kommitténs förslag skulle nyinrättas i denna stad.
Kommittén räknar med att nybyggnad behöver komma till stånd men att
verksamheten kan starta i provisoriska lokaler.
Kommitténs förslag om ett statligt seminarium i Göteborg innebär en
sammanslagning av Göteborgs skolköksseminarium och Nordenfeltska skolans
handarbetsseminarium, vilka nu drives av Göteborgs stad. Seminariet
i Göteborg bör bli en organisatorisk enhet under samma ledning. Lokaler
för det nya seminariet kommer enligt preliminära besked efter överläggningar
med stadens myndigheter att ställas till förfogande av Göteborgs
stad. De torde till en början bli provisoriska, men nybyggnad för seminariets
räkning planeras längre fram.
Det nuvarande seminariet i Umeå har, som tidigare framhållits, grundats
av landstinget i Västerbottens län och äges alltjämt av detta. Kommittén
föreslår i enlighet med sitt principiella ståndpunktstagande, att staten övertar
verksamheten vid seminariet. Seminariet har nyligen flyttat in i en
nyuppförd byggnad med moderna och välutrustade lokaler. Då kommitténs
förslag innebär en utökad årlig examination med motsvarande ökat antal
elever i de olika årskurserna, måste även ökning av lokalutrymmena ske
genom tillbyggnad till den nuvarande seminariebyggnaden. Västerbottens
läns landsting har preliminärt åtagit sig att på egen bekostnad genomföra
detta byggnadsföretag.
I Uppsala finns den för närvarande största lärarutbildningsanstalten på
det husliga området, nämligen fackskolan för huslig ekonomi. Detta seminarium
är icke endast det största utan också ett av de äldsta och mest
traditionsrika; det grundades år 1895. Ett förstatligande av fackskolans
verksamhet i enlighet med kommitténs förslag överensstämmer med ägarens
önskemål. Seminariets ägare, Sällskapet Upsala Enskilda Läroverk, har
nämligen i en skrivelse till kommittén hemställt om att staten måtte helt
övertaga fackskolan. Styrelsen för sällskapet framhåller i nämnda skrivelse,
att dess ekonomiska resurser är synnerligen begränsade och att fackskolans
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
verksamhet i realiteten är helt beroende av utgående statsanslag. För
budgetåret 1953/54 täcktes icke mindre än två tredjedelar av de samlade
utgifterna för fackskolan av statsbidrag. Detta förhållande innebär enligt
styrelsen, att sällskapets verksamhet icke kan fortsätta utan statsmakternas
stöd men att detta å andra sidan icke är stort nog att möjliggöra en fortsatt
och ytterst välbehövlig förbättring av fackskolans utrustning.
Fackskolan för huslig ekonomi förfogar för närvarande över egen fastighet,
Trädgårdsgatan 14 i Uppsala, för vilken hyra erlägges till skolans
ägare, Sällskapet Upsala Enskilda läroverk. Fastigheten består av två
byggnader; ett hus, uppfört av sten, och i vinkel mot detta ett hus, uppfört
av trä. Dessutom förhyr fackskolan tre våningar i huset Trädgårdsgatan 12,
som äges av samma organisation, som är ägare av fackskolan. Lokalerna i
stenhuset, som är uppfört i tre våningar, är relativt goda, men de i detta
hus placerade undervisningsköken m. fl. lokaler måste genomgå en grundlig
renovering. Även vissa andra renoveringsarbeten torde bli nödvändiga.
Trähuset, som är över 100 år gammalt, är uppfört i två våningar, varjämte
en övervåning senare uppförts. Huset befinner sig i ett mycket dåligt skick,
varför det måste rivas och ersättas av en ny byggnad. Utrymmet på tomten
är så pass stort, att en relativt väl tilltagen markyta för nybyggnaden är
möjlig.
Möjligen kan nybyggnad för seminariet i Uppsala bli ekonomiskt fördelaktigare
än en modernisering av det nuvarande byggnadsbeståndet. Enligt
av kommitténs expert för byggnadsfrågorna gjorda beräkningar skulle
byggnadskostnaderna härvid kunna reduceras, om annat tomtområde kan
ställas till förfogande och helt nya byggnader för seminariets behov uppföras.
Uppsala stad har efter överläggningar med kommittén lämnat preliminärt
besked om att den åtar sig ansvaret för att seminariets lokalproblem blir
lösta. På grund av stadens utfästelse att svara för byggnadskostnaderna
tar kommittén ej ställning till hur byggnadsfrågan för seminariet i Uppsala
bör lösas.
Vid fackskolan förekommer utbildning av den nuvarande kategorien lanthushållslärarinnor.
För den direkt praktiska delen av denna utbildning förfogar
fackskolan över egendomen Brogård, ett par mil norr om Uppsala.
Byggnaderna vid Brogård är gamla och kan icke i sitt nuvarande skick
användas för en moderniserad och effektiviserad lärarutbildning. En genomgripande
renovering av byggnadsbeståndet vid egendomen blir i så fall
nödvändig. Då en sådan ombyggnad blir dyrbar och även ur andra synpunkter
måste anses mindre tillfredsställande — det relativt långa avståndet
mellan Brogård och Uppsala är ett handicap — har kommittén ansett
det olämpligt att bibehålla Brogård som förläggningsplats för den praktiska
utbildningen av lantgårdslärare. Ett ännu mer avgörande skäl mot ett
bibehållande av Brogård utgör det förhållandet, att Uppsala läns landsting
beslutit nedlägga sin lanthushållsskola vid Ivumla — som sedan gammalt
fått vara övningsskola åt eleverna på Brogård — och bygga en ny lanthushållssskola
vid Jälla, strax utanför Uppsala. Då det ur flera synpunkter
skulle vara till fördel att ordna den praktiska utbildningen av lantgårdslärare
och hushållslärare med inriktning på lanthushåll i samarbete med
lantmanna- och lanthushållsskolorna vid Jälla och då Jälla dessutom ligger
så nära Uppsala, att kontakt kan upprätthållas med fackskolan och med
lantbrukshögskolan i Ultuna utan större svårigheter, har kommittén upp
-
53
Kungl. May.ts ''proposition nr 95 år 1960
tagit förhandlingar med representanter för landstinget angående en förläggning
av den nämnda praktiska utbildningen dit. Kommittén utgår
ifrån, att för denna utbildning skall uppföras dels en skolbyggnad och dels
en byggnad för elevbostäder. Vidare skall bostäder åt tre eller eventuellt
fyra lärare anskaffas. För den praktiska undervisningen i husdjursskötsel
anlitas lantmannaskolans ladugård och svinstall samt för fjäderfäskötseln
en egen avdelning för den praktiska kursens behov i det hönshus, som skall
byggas för lanthushållsskolans undervisning. För undervisningen i trädgårdsskötsel
anlitas dels den trädgård, som skall anläggas för lanthushållsskolans
undervisning, dels en speciell avdelning med större sortiment. I
avvaktan på färdigställandet av nya lokaler på Jälla beräknas här ifrågavarande
utbildning tills vidare bli förlagd till Brogård.
Kommittén, vars förslag framlades i juli 1957, räknade med att den nya
seminarieorganisationen skulle kunna träda i funktion redan från och med
höstterminen 1958, även om stora svårigheter då måste uppstå i fråga om
lokaler. Lärarutbildning enligt de föreslagna nya tim- och kursplanerna
skulle då ta sin början vid de föreslagna fem seminarierna. Kommitténs
förslag innebär vidare, att samtidigt med den nya seminarieorganisationens
framväxande ett — beträffande flerårig utbildning successivt — nedläggande
skall ske av lanthushållningsseminariet på Ilimforsa, av vävlärarinneutbildningen
vid Handarbetets vänners vävskola i Stockholm
(och den numera redan nedlagda Johanna Brunssons vävskola i Stockholm)
och Slöjdföreningens skola i Göteborg samt av utbildningen av
yrkeslärare i sömnad vid Fredrika Bremer-förbundets högre skola för
kvinnlig yrkesutbildning i Stockholm. Även statens skolköksseminarium
och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium, båda i Stockholm,
skulle enligt förslaget nedläggas, men med hänsyn till lärarbristen förordar
kommittén, att vid omorganisationen det statliga skolköksseminariet fortsätter
att verka ytterligare något år och Eneroths seminarium fortsätter
sin verksamhet tills vidare, till dess bristen på lärare i kvinnlig slöjd och
sömnad i stort sett hävts. Dessa båda seminarier skulle vid denna fortsatta
verksamhet bedriva utbildningen enligt hittills gällande regler. Beträffande
Eneroths seminarium föreslår kommittén en ökning av utgående statsbidrag.
Beträffande ledningen av de seminarier, som enligt förslaget
skall ingå i den framtida organisationen, föreslår kommittén att varje
seminarium skall ha eu styrelse, bland vars ledamöter skall finnas bland
andra företrädare för pedagogisk sakkunskap och representanter för seminariekommunen.
I styrelsens uppgifter skall ingå bland annat att anställa
timlärare och viss annan personal, att utöva tillsyn över lokalernas underhåll
och skötsel och att göra framställning om anslag till seminariet.
Kommittén föreslår vidare, att intagningen av elever vid seminarierna
skall ske centralt och elevplatserna fördelas av en central intagning snämnd.
Den centrala ledningen av och tillsynen över seminarierna bör enligt kom -
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
mittens mening anförtros åt överstyrelsen för yrkesutbildning. Kommittén
anser, att detta förutsätter en förstärkning av överstyrelsen med viss personal,
som äger såväl pedagogisk sakkunskap som fackkunskap inom det
husliga arbetsområdet. Vid sina överväganden rörande valet av tillsynsmyndighet
har kommittén anfört bland annat följande.
Den centrala ledningen av den nuvarande utbildningen av lärarinnor på
det husliga området är splittrad. Under skolöverstyrelsen sorterar skolköksoch
handarbetsseminarierna samt utbildningslinjerna för lanthushålls- och
barnavårdslärarinnor vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, under
överstyrelsen för yrkesutbildning sorterar anstalterna för utbildning av
vävlärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad och under lantbruksstyrelsen
sorterar Fredrika Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium i Rimforsa.
Vissa skäl talar för att skolöverstyrelsen blir tillsynsmyndighet för utbildningen
av lärare på det husliga området. Den utövar för närvarande den
centrala ledningen av utbildningen av flertalet lärargrupper. Då utbildningen
vid seminarierna på det husliga området avser utbildning av lärare,
alltså pedagoger och icke utövare av manuella yrken, kan det te sig naturligt,
att skolöverstyrelsen får befogenhet att utöva den centrala ledningen
av denna utbildning. Av de två centrala skolmyndigheterna har skolöverstyrelsen
onekligen de längsta och största erfarenheterna av pedagogisk
utbildning. Det förhållandet, att flertalet lärare på det husliga området
tjänstgör och även i framtiden kommer att tjänstgöra vid skolor, som
sorterar under skolöverstyrelsen, talar också till förmån för en sådan lösning
av frågan om utövandet av tillsynsbefogenheterna. Härtill kan läggas, att
den övningsundervisning, som eleverna måste fullgöra, till övervägande del
kommer att bli förlagd till skolor under skolöverstyrelsens överinseende.
Vägande skäl kan emellertid också anföras mot den uppfattningen, att
skolöverstyrelsen bör erhålla befogenhet att utöva den centrala ledningen
av all lärarutbildning på det husliga området. Det kanske främsta skälet är
detta ämbetsverks storlek. Skolöverstyrelsen är ett av våra största och
mest arbetstyngda ämbetsverk. Det kan fördenskull finnas viss risk för
att ärendena rörande lärarutbildningen på det husliga området icke kommer
att beaktas på önskvärt sätt. Om skolöverstyrelsen skall bli tillsynsmyndighet,
kan detta ske endast under den förutsättningen, att avsevärd
förstärkning av dess husliga sektion kommer till stånd. Man kan emellertid
befara, att det kommer att resas starkt motstånd mot ytterligare utbyggnad
av skolöverstyrelsen.
Överstyrelsen för yrkesutbildning är, jämförd med skolöverstyrelsen, ett
relativt litet ämbetsverk. Man kan fördenskull antaga, att ärendena rörande
lärarutbildningen kommer att intaga en mera central plats i ämbetsverkets
arbete än vad fallet skulle bli i skolöverstyrelsen. Det, är sålunda
troligt, att frågorna rörande lärarutbildningen inom det husliga området
inom överstyrelsen för yrkesutbildning skulle bli en väsentlig och uppmärksammad
ärendesgrupp. Detta måste enligt kommitténs uppfattning anses
vara ett skäl, som väger tungt i vågskålen till förmån för överstyrelsen för
yrkesutbildning. Ett annat viktigt skäl är, att överstyrelsen för yrkesutbildning
redan nu förfogar över en talrikare personal med sakkunskap på det
husliga området än vad skolöverstyrelsen gör. En tjänsteman med speciella
kvalifikationer i fråga om lärarutbildningen på det husliga området måste
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
dock — om överstyrelsen för yrkesutbildning skall bli tillsynsmyndighet
för denna utbildning — anställas på den byrå det skulle komma att bli
fråga om. En sådan förstärkning av personalen på någon av byråerna inom
överstyrelsen för yrkesutbildning torde dock av såväl organisatoriska som
statsfinansiella skäl bli lättare att genomföra än inrättande av en särskild
huslig rotel inom skolöverstyrelsen.
Såsom redan av det föregående framgått, skall enligt kommitténs förslag
i viss utsträckning utbildning på här ifrågavarande område förekomma även
utanför seminarieorganisationen. Den påbyggnadskurs i
vävning för textillärare, som kommittén förordat, skall sålunda i första
hand anordnas vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Vidare bör enligt
kommitténs mening ekonomiföreståndarutbildning även fortsättningsvis
anordnas vid Västkustens ungdomsskola i Ljungskile. Då det i sistnämnda
fall icke är fråga om lärarutbildning, bortfaller enligt kommitténs åsikt de
flesta skälen för att utbildningen bör vara statlig eller kommunal. Med
hänsyn till den nära likheten med hushållslärarutbildningen och främst till
att utbildningen i Ljungskile kommer att vara den enda i södra och västra
Sverige, förutsätter kommittén, att statsbidrag av minst samma storleksordning
som till central yrkesskola skall utgå till utbildningen i Ljungskile.
A andra sidan måste förutsättningen för att ekonomiföreståndarutbildningen
får kvarbli i Ljungskile och åtnjuta statens stöd vara, att skolan i
Ljungskile upprätthåller samma inträdeskrav, samma kursfordringar och
samma lärarkrav, som kommer att fastställas för ekonomiföreståndarutbildningen
vid de statliga seminarierna. Kommittén förordar även beträffande
denna utbildning i Ljungskile central elevintagning, vilken bör ske
genom den för seminarierna föreslagna intagningsnämnden, kompletterad
med en representant för skolan i Ljungskile. 2
2. Remissyttranden
Kommitténs förslag om förstatligande av utbildningen
vinner nästan undantagslöst anslutning från remissinstansernas sida. I åtskilliga
yttranden framhålles det såsom »principiellt riktigt» eller »självfallet»
att staten på detta område, liksom när det gäller folkskollärare,
läroverkslärarc m. fl., står som huvudman för utbildningen. Ingen av huvudmännen
eller företrädarna för de nuvarande icke-statliga utbildningsanstalterna
på området tvekar om att ett förstatligande bör ske. Statskontoret
och Sveriges lantbruksförbund är de remissorgan, som på denna punkt ställer
sig mest negativa till kommitténs förslag. Lantbruksförbundet anser
sig inte utan vidare kunna ansluta sig till förslaget om helt förstatligande
av seminarierna. I nu rådande statsfinansiella liige skulle, framhåller förbundet,
kostnaden utgöra en avsevärd ansvällning av budgeten, varför
den bör undvikas om så är möjligt. Förbundet ifrågasätter om inte ytter
-
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960
ligare ansträngningar bör göras för att intressera vederbörande kommuner
att ställa sig som huvudmän för seminarierna. Statskontoret framhåller i
detta sammanhang bland annat följande.
Kommitténs allmänt hållna motivering för förstatligande utgör enligt
statskontorets uppfattning icke tillräckligt stöd för den förordade genomgripande
omvandling, som bland annat innebär nedläggande av lärarinneutbildningeii
vid sex enskilda läroanstalter.
I ett utlåtande år 1951 över 1945 års utredning i ämnet uttalade statskontoret
att bland andra seminarierna i Göteborg och i Umeå borde fortsätta
i samma regi som förut. När statskontoret vidhåller denna uppfattning
vill ämbetsverket emellertid samtidigt understryka — vilket även gäller
de privata utbildningsanstalterna — att statskontoret därmed icke tager
definitiv ställning till, om i det ena eller andra fallet huvudmannaskapet
bör ändras eller verksamheten nedläggas.
Frågan om antalet seminarier väcker i och för sig knappast någon diskussion
bland remissorganen. Kommitténs förslag om förläggningen
av seminarierna tillsammans med den av kommittén uppställda principen
att vederbörande kommuner skall åtaga sig att uppföra byggnader
för seminarierna har däremot praktiskt taget genomgående mött invändningar
och inte sällan häftig kritik vid remissbehandlingen.
Arbetsmarknadsstyrelsen anför i detta sammanhang följande.
Även om kommittén vid valet av förläggningsorter för seminarierna synes
ha tagit hänsyn till vissa lokaliseringsfaktorer, kan man ur dess betänkande
icke utläsa, om någon mera ingående prövning skett av olika
alternativ inom de regioner, kommittén uppdragit för seminarierna. Som
en viktig förutsättning för att en ort skulle komma ifråga som förläggmngsplats
för seminarium har kommittén uppställt, att vederbörande kommun
skulle kunna ställa lokaler till förfogande. Att kommunala insatser
av detta slag skall bli utslagsgivande vid lokaliseringen av statliga institutioner
strider enligt styrelsens uppfattning mot de riktlinjer, som bör
gälla, för lokaliseringsverksamheten. Beträffande förläggningsorterna i södra
Sverige uppger kommittén, att den i valet mellan olika möjligheter stannat
för Hälsingborg. Vilka övriga orter, som diskuterats i kommittén, anges
icke i dess betänkande. Möjligheterna att förlägga de föreslagna seminarierna
i södra och västra Sverige till andra, mindre expansiva orter bör
emellertid undersökas. Mot förslaget till förläggningsorter för övriga seminarier
har styrelsen ingen erinran. (Vid handläggningen av ärendet har
två ledamöter reserverat sig och i stället velat förorda att en allsidig
utredning göres beträffande lokaliseringen av seminarierna; även föredraganden
och två andra tjänstemän har anmält avvikande mening i enlighet
med reservationen).
Även styrelsen för Svenska landsting sförbundet tar upp kommitténs uttalande,
att utgångspunkten för förslaget om förstatligande av utbildningsverksamheten
är den av kommittén antagna förutsättningen, att vederbörande
kommuner verkställer nybyggnader och ombyggnader av seminarierna.
Styrelsen anför i anslutning härtill följande.
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Om detta uttalande är föranlett av frivilliga åtaganden, som underhand
avgivits i frågan av respektive kommuner, finner sig styrelsen icke böra
göra någon erinran i ämnet. Om detta däremot bör så förstås, att ett
förstatligande — oavsett kommunernas önskemål — förutsätter kommunala
engagemang i fråga om byggnadsverksamheten, måste förbundsstyrelsen
rent principiellt uttala sin gensaga häremot. Styrelsen kan icke finna,
att några bärande skäl föreligger att beträffande dessa seminarier intaga
en annan ställning än i fråga om den allmänna seminarieorganisationen,
där staten anskaffar erforderliga byggnader.
Det må vara riktigt, som kommittén uttalar, att om hela investeringsprogrammet
skall genomföras av staten och belasta ecklesiastikdepartementets
byggnadskvot och kapitalbudget, det måste förutses, att reformens
genomförande kommer att ske under en lång följd av år och att därför
en kommunal medverkan härvidlag skulle te sig särskilt betydelsefull.
Detta förhållande kan dock icke tagas till intäkt för krav på primärkommuner
och landsting, att de skall avstå något av sin byggnadskvot, vilken
befunnits uppenbart otillräcklig redan för ändamål, där obligatoriskt kommunalt
huvudmannaskap föreligger. Med hänsyn till det skärpta läget
på kapitalmarknaden är det för övrigt osäkert om kommunerna kan erhålla
lån för ändamålet, varför byggnaderna torde få uppföras med uttaxerade
medel. En höjning av de kommunala skattesatserna torde därvid bli nödvändig.
Det torde emellertid bli svårt att övertyga kommunmedlemmarna
om nödvändigheten av ökat skatteuttag för att tillgodose denna uppgift.
Den för Svenska landskommunernas jörbund och Svenska stadsförbundet
gemensamma skoldelegation, till vars yttrande båda förbundsstyrelserna
ansluter sig, finner sig föranledd att från principiella synpunkter
resa en bestämd gensaga mot kommitténs tillvägagångssätt. Delegationen
påpekar »det principiellt betänkliga och ur allmän kommunal synpunkt
föga tilltalande i att en statlig utredning låter sina förslag i visst avseende
bli avhängiga av ett slags auktionerande mellan kommunerna». Stadsförbundets
styrelse utvecklar i sitt yttrande vidare dessa synpunkter.
Styrelsen har med stor förvåning konstaterat, att kommittén ej —
i varje fall inte konsekvent —- låtit förläggningen av de mot examinationsbehovet
svarande utbildningsanstalterna bestämmas av sådana kriterier
som ur objektiva lokaliseringssynpunkter i första hand bör få vara avgörande,
nämligen hänsynen till vad som ur utbildningsmässiga och pedagogiska
aspekter är lämpligast.
Kommittén har emellertid uppenbarligen ej förfarit på det sättet. Att
kommittén kortfattat berör sådana aspekter på lokaliseringsproblemet är
av föga värde, då den ändå inte låter synpunkterna få den avgörande
betydelsen. Kommittén har i stället låtit statens ekonomiska intressen bli
i sista hand avgörande för seminariernas förläggning. Kommittén har nämligen,
i syfte att avbörda staten de betydande kostnaderna för nödvändiga
nyinvesteringar, hos vissa städer efterhört deras villighet att ekonomiskt
engagera sig för uppförande och bekostande av byggnad för ett seminarium.
Detta märkliga auktionsförfarande har kommittén motiverat med
statsfinansiella synpunkter. Dessa har också fått bli de slutgiltigt utslagsgivande
i lokaliseringsfrågan; kommittén har låtit förläggningen av seminarierna
bli beroende av varifrån de för statskassan gynnsammaste svaren
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
erhållits. Att en statlig utredningskommitté anser sig böra lansera den
formen av lokaliseringspolitik när det gäller en uppgift, som kommittén
själv betecknar som rent statlig, finner styrelsen icke blott anmärkningsvärt
utan också i princip förkastligt. I själva verket synes man kunna
ifrågasätta, om ej kommittén härigenom överskridit gränsen mellan utredningsarbete
och verkställighet. Styrelsen måste i varje fall med skärpa
reagera häremot. Från sina utgångspunkter finner styrelsen det ofrånkomligt
att frågan om förläggningen av de husliga seminarier, som med
hänsyn till skolväsendets behov bedömes erforderliga, göres till föremål
för en skyndsam omprövning med beaktande av den år 1951 av utredningen
angående näringslivets lokalisering uttalade principen, att statliga myndigheter
inte under några omständigheter bör göra sitt ställningstagande
i lokaliseringsfrågor beroende av olika kommuners större eller mindre
villighet till ekonomiskt engagemang.
Statskontoret framhåller i sitt utlåtande bland annat de hyreskostnader,
som enligt kommitténs förslag skulle uppkomma för staten och vilka statskontoret
uppskattar till omkring 1 400 000 kronor årligen. Statskontoret
anför vidare följande.
En dylik ordning minskar ju icke statens utgifter på längre sikt och,
sett ur synpunkten att åstadkomma begränsning av investeringsverksamheten
i landet — statlig, kommunal och enskild — synes det sakna betydelse,
om stat eller kommun är byggherre. Beträffande Stockholms-seminariet
har kommittén uttalat, att den, med hänsyn till såväl Stockholms
stads avböjande som övriga kommuners positiva inställning till byggnadsfrågorna,
icke kunnat förorda bibehållande av seminariet ifråga. Mot bakgrunden
av det nyss anförda synes detta argument ensamt icke bärande
för beslut om nedläggning, och det förefaller statskontoret nödvändigt att
närmare överväga, om seminariet verkligen bör nedläggas och Stor-Stockholm
med dess en miljon invånare bli utan utbildningsanstalt på området.
Byggnadsstyrelsen uttalar också betänkligheter inför principerna för
lokaliseringen och nedläggandet av utbildningsverksamheten i Stockholm
samt berör vidare vissa förvaltningstekniska svårigheter, som skulle uppkomma
på grund av det förutsatta hyresförhållandet.
Styrelsen vill framhålla att hyresförhållandet kommer att omfatta även
sådan fast inredning och utrustning såsom kylskåp, frysboxar, spisar och
bänkinredning m. m. i laboratorier och demonstrationssalar, för vilken
avskrivningstiden är beroende av undervisningens krav på modernitet,
art och omfattning. En eventuell framtida förändring av undervisningens art
eller omfattning kan sålunda komma att medföra behov av en ändring
eller utvidgning såväl av byggnaden som av dess fasta inredning och utrustning.
Ett genomförande av kommitténs förslag förutsätter sålunda dels
ett statens godkännande av byggnadsprogrammet och byggnadskostnaden,
dels en klar gränsdragning mellan kostnader för byggnader och för utrustning,
dels ock ett klarläggande av vilkendera parten som skall verkställa
och bekosta underhåll av de olika inrednings- och utrustningsdetaljerna
liksom också framtida förändringar av byggnad eller fast utrustning samt
hur detta skall påverka hyresförhållandet.
Med hänvisning härtill vill styrelsen framhålla att det ur förvaltnings -
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
teknisk synpunkt skulle bli mindre komplicerat om antingen kommunen
eller staten helt svarade för seminarielokalernas underhåll och drift. Frågan
om det föreslagna hyresförhållandet synes därför böra tagas under förnyat
övervägande.
Lokaliseringsutredningen har med hänsyn till arten av sitt uppdrag
begränsat sitt utlåtande till frågan om förläggningen av det seminarium,
som närmast torde komma att betjäna Stockholms-området. Utredningen
anför följande.
Med hänsyn till befolkningstyngdpunkten synes vissa skäl tala för att
ett seminarium, som närmast avses betjäna Mellan-Sverige, förlägges till
Stockholm, och det torde principiellt kunna ifrågasättas, om kommunal
obenägenhet att engagera sig i ett byggnadsföretag för ändamålet bör tillmätas
avgörande betydelse i lokaliseringsfrågan. Med hänsyn till bland
annat kommunikationerna torde emellertid ett seminarium i Uppsala få
anses välbeläget och några allvarligare olägenheter för elever från Stockholms-området
kan knappast följa av en sådan placering. Lokaliseringsutredningen
har därför intet att erinra mot förslaget att koncentrera seminarieutbildningen
på det husliga området för Mellan-Sveriges del till en
läroanstalt i Uppsala.
Såsom i viss mån redan framgått av de återgivna yttrandena, gäller
kritiken beträffande lokaliseringen i första hand det förhållandet att seminarieverksamheten
i Stockholm föreslagits bli nedlagd och de skäl som
angivits för detta förslag. Invändningar mot just detta förslag är synnerligen
vanliga i remissyttrandena. Därvid framhålles de förmåner Stockholm eller
Stor-Stockholm som seminarieort har att erbjuda i fråga om underlag för
övningsundervisning, möjligheter till samarbete med högre utbildningsanstalter,
forsknings- och specialorgan på området samt särskilt för den
textila utbildningen tillgången till museer och liknande; det sistnämnda
betonat inte minst av förespråkarna för en mer avancerad vävutbildning
än den av kommittén förordade. Vidare understrykes betydelsen av att i
Stockholm finns kvalificerade och erfarna lärare och att dessa lärare i
många fall av olika skäl är bundna till orten. Bland andra överstyrelsen för
yrkesutbildning, överståtliållarämbetet och Stockholms stad anser det angeläget,
att en omprövning sker av frågan om förläggning av ett seminarium
till Stockholm.
I samband med att Stockholm förordas som seminarieort är det inte
ovanligt att Norrköpings-seminariet i stället föreslås utgå ur den planerade
seminarieorganisationen; förutsättningarna på sistnämnda ort anses enligt
en del yttranden inte särskilt goda. Förslagen om fortsatt förläggning av
utbildningsverksamhet av ifrågavarande slag till Göteborg och Umeå möter
— utöver den tveksamhet som nyss redovisats från arbetsmarknadsstyrelsens
sida beträffande placeringen av seminarierna i södra och västra Sverige
— inte några invändningar vid remissbehandlingen. Lämpligheten av att
även i fortsättningen ha ett seminarium i Uppsala synes ej heller vara
60 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
ifrågasatt, ej ens i de fall då förord ges för ett seminarium också i Stockholm.
Behovet av ett nytt seminarium i södra Sverige betonas i många remissyttranden.
Förläggningen enligt kommitténs förslag av detta till Hälsingborg
anses däremot ofta diskutabel, ibland t. o. m. olämplig. Länsstyrelsen
i Malmöhus län finner således att denna fråga behöver ytterligare klarläggas,
medan andra remissorgan klart förordar Lund och i något fall Malmö
framför Hälsingborg, varvid betonas bland annat möjligheterna att få
lärare, särskilt i vissa specialämnen, och förutsättningarna beträffande underlaget
för övningsundervisningen. De tre medicinska fakulteterna ger
med sikte främst på barnavårdslärarutbildningen Lund företräde framför
Hälsingborg. Karolinska institutet, som finner Hälsingborg olämplig som
förläggningsort, anser att nämnda utbildning helst bör helt förläggas till
Stockholm.
Lantbruksstyrelsen, den särskilda styrelsen för lanthushållningsseminariet
i Rimforsa och flera andra företrädare för lantbruks- och lanthushållsintressena
förordar, att utbildningen under det praktiska året för lantgårdslärare
och hushållslärare med lanthushållsinriktning förlägges till den redan
befintliga anläggningen på Rimforsa i stället för till Jälla, där nybyggnad
skulle behöva komma till stånd. Fredrika Bremer-förbundet, som är seminariets
huvudman, anser sig enligt remissyttrandet ej för närvarande kunna
ta ställning till ett dylikt förslag; frågan om en sådan lösning säges vara
avhängig av den ekonomiska uppgörelse, som kan nås.
I samband med remissorganens inställning till frågan om förläggningen
av seminarierna är också att notera, att från stadsfullmäktige i Lidingö,
drätselkammaren i Ystad och Örebro läns landstings förvaltningsutskott
inkommit förslag om förläggning av seminarier för huslig utbildning till
Lidingö respektive Ystad och Örebro, varvid framförts vissa med olika villkor
förknippade erbjudanden om lokaler.
Skolöverstyrelsen, som anser att lärarutbildning för inom olika skolformer
obligatorisk undervisning bör vara en statens angelägenhet och
därför delar kommitténs uppfattning att ifrågavarande seminarier skall
vara statliga, finner i princip, att även seminariebyggnaderna bör vara
statliga. Det är emellertid, framhåller överstyrelsen, synnerligen angeläget,
att nybyggnader respektive ombyggnader för dessa seminarier snarast
kommer till stånd. Om detta kan påskyndas genom kommunal medverkan
vid uppförande av seminariebyggnader, vill överstyrelsen inte rikta invändning
däremot. Överstyrelsen anser dock, att kommunernas inställning
till byggnadsfrågan icke får vara avgörande för seminariernas förläggning.
Fem seminarier på det husliga området finner överstyrelsen kunna vara
tillräckligt. I förläggningsfrågan anför överstyrelsen vidare bland annat
följande.
Öl
Kungl. Mciy.ts proposition nr 95 år 1960
Överstyrelsen anser, att seminarierna i Uppsala, Göteborg — där två
seminarier föreslås sammanslagna till ett — och Umeå bör finnas kvar
även framdeles. Men överstyrelsen vill hävda, att lika starka skäl finnes
för att det statliga skolköksseminariet i Stockholm bibehålies och utökas
med ännu någon utbildningslinje. Likaså anser överstyrelsen att ett seminarium
bör förläggas till södra Sverige.
Det måste anses oriktigt, om alla de ungdomar i Stor-Stockholm, som
önskar utbilda sig till lärare på det husliga området, skulle behöva resa
till annan ort för att få sin utbildning. Denna skulle avsevärt fördyras för
dem. Det kan nämnas, att statens skolköksseminarium brukar locka så
många behöriga sökande från Stor-Stockholm, att kurserna skulle helt
kunna fyllas med dessa elever. I lärarinnekursen vid Eneroths seminarium
har under de tre senaste åren 08 procent av de intagna sökandena varit
stockholmare. Vidare har Stockholm de allra bästa möjligheterna att bereda
lärarinneelevema en allsidig övningsundervisning. I Stockholm finns
redan förutom seminarielärarinnorna ett stort antal lärarinnor, som under
årens lopp erhållit god vana och goda kunskaper i att handleda elever vid
övningsundervisning. Statens skolköksseminarium anlitar 22 lärarinnor
inom olika skolformer härför. Erfarenheten har också visat, att det på en
ny seminarieort alltid är mycket svårt att ordna övningsundervisningen
på ett tillfredsställande sätt. — Stockholm är vidare rikt försett med
vetenskapliga och kulturella institutioner och där finns forskningsinstitut
med anknytning till det husliga området. — Under årens lopp har seminariets
huvudavdelning flyttat till olika förhyrda lokaler men aldrig till
någon lokal, där hela seminariet kunnat inrymmas. I den nuvarande
huvudlokalen, en före detta privat flickskola, inflyttade seminariet år 1942.
Denna lokal är ej alls lämplig till skolköksseminarium och skulle också betraktas
som ett kortvarigt provisorium. 1942 års riksdag beslöt i princip
att statens skolköksseminarium skulle omorganiseras till ett statens skolköks-
och handarbetsseminarium, sedan lokalfrågan lösts på ett tillfredsställande
sätt. — Lärarna vid statens skolköksseminarium, vilka i stor
utsträckning väl utnyttjat fortbildningsmöjligheterna inom och utom landet,
bör givetvis utnyttjas, särskilt som det inom landet finns ytterst få
hushållslärarinnor som fullbordat dylika studier. Vid de andra läroanstalterna
i Stockholm med utbildning i sömnad och vävning finns även lärare
med stor erfarenhet av lärarinneutbildning och god fortbildning. — Överstyrelsen
föreslår för sin del, att Lidingö stads erbjudande om tomt in. in.
accepteras och att ett seminarium förlägges till Lidingö.
Hälsingborgs stad har skolformer av olika slag, men det kan ifrågasättas,
om där finns tillräckliga möjligheter att ordna övningsundervisningen.
Innan beslut definitivt fattas, om var i södra Sverige seminariet skall förläggas,
anser överstyrelsen, att frågan bör övervägas med representanter för
Lunds stad. Där har tidigare funnits intresse för ett seminarium. I Lund
finns institutioner, som det vore av värde för seminariet att samarbeta
med. Närheten till Malmö, skulle bidraga till alt lösa det alltid svåra problemet
med övningsundervisningen.
Överstyrelsen finner däremot inte, att starkare skäl talar för att förlägga
ett seminarium för utbildande av textillärare till Norrköping. Det enda
motivet härför iir, att Lennings textiltekniska institut finnes i staden. Att
Norrköping iir en textilstad synes vara av mindre betydelse, helst som ett
par textilindustrier där slutat sin verksamhet. Om ett jämförelsevis litet
62
Kungl. Maj:ts -proposition nr 95 år 1960
seminarium, där endast i mindre utsträckning heltidsanställda lärare kan
anställas, skall inrättas, bör det enligt överstyrelsens mening förläggas till
en ort, där det finns ett folk- och småskoleseminarium. Det är t. ex. av
utomordentlig vikt, att det nya seminariet får tillgång till kunniga lärare
i sådana ämnen som pedagogik och psykologi. Kommittén framhåller också,
att behovet av textillärare kontinuerligt kommer att minska under 1960-talet och föreslår en minskning av utexaminationen från och med år
1969/70. Detta är ett skäl till att inte inrätta ett seminarium uteslutande
för utbildning av textillärare och yrkeslärare i klädsömnad. Det torde
även erbjuda utomordentliga svårigheter, att i Norrköping ordna övningsundervisning
för 48 textillärare. Om, såsom överstyrelsen föreslår, ett seminarium
förlägges till Lidingö, synes ej heller Norrköpingsseminariet bliva
behövligt.
Överstyrelsen anser, att utbildningen vid Ljungskile hittills skötts på
ett tillfredsställande sätt men ifrågasätter, om det icke nu, då större krav
ställes på utbildningen, vore motiverat att förlägga den till Göteborg.
Skolöverstyrelsen föreslår följande fördelning av den årliga examinationen
mellan olika seminarier:
Hushålls- lärare |
Lantgårds- lärare |
Textil- lärare |
Yrkeslärare i |
Barnavårds- lärare |
Ekonomi- föreståndare |
|
Stor-Stockholm .. |
36 |
_ |
36 |
_ |
_ |
16 |
Uppsala ........ |
36 |
8—10 |
36 |
— |
12 |
— |
Umeå .......... |
32 |
— |
32 |
— |
— |
16 |
Göteborg ....... |
36 |
— |
36 |
12 |
— |
16 |
Södra Sverige ... |
36 |
— |
36 |
— |
12 |
— |
Summa |
176 |
8—10 |
176 |
12 |
24 |
48 |
Yttrandena från de städer och landsting, som enligt kommitténs förslag
skulle svara för nybyggnader och ombyggnader för seminarierna, är givetvis
av särskilt intresse i sammanhanget. Såsom framgår av de uttalanden,
som redovisas i det följande, är åtagandena i regel gjorda med vissa förbehåll.
Stadsfullmäktige i Göteborg ställer sig mycket kritiska till kommitténs
tankegångar rörande den kommunala medverkan. Avslutningsvis anför fullmäktige
följande.
Så länge det planerade husliga seminariet i Göteborg kan arbeta i de
provisoriska lokaler, som nu användes, eventuellt med en viss utvidgning,
kan staden ställa lokaler till förfogande mot skälig hyra. När det gäller
nybyggnad, måste man bestämt hävda, att det är statens uppgift att uppföra
och bekosta den seminariebyggnad, som kommer att behövas samtidigt
som staden ställer tomt till förfogande. Om det emellertid av statsfinansiella
skäl skulle vara omöjligt för staten att göra den erforderliga investeringen,
bör man kunna tänka sig att staden uppför byggnaden, men endast
under den uttryckliga förutsättningen, att vid den tidpunkt då detta
blir aktuellt, staden har möjlighet att i skälig omfattning uppta fasta lån
för investeringar.
Stadsfullmäktige i Uppsala anför, att fullmäktige är beredda att vid
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
ett eventuellt förstatligande av faekskolan för huslig ekonomi i Uppsala
efter förhandlingar med statsmakterna träffa överenskommelse om anskaffande
och iordningställande av för en utbildningsanstalt av ifrågavarande
slag erforderliga lokaler, under förutsättning att staden för upplåtelsen
av dessa lokaler åt statsmakterna erhåller en hyra, som helt täcker av
staden vidkända kostnader, därvid stadsfullmäktige tillika förutsätter att
lån för byggenskapen kan erhållas.
Uppsala läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att utskottet vid
muntliga överläggningar med kommitténs ordförande förklarat sig berett
att hos landstinget tillstyrka upplåtelse av mark för seminariets lokaler
i anslutning till landstingets nyuppförda lanthushållsskola vid Jälla. Däremot
hyser förvaltningsutskottet den principiella uppfattningen att seminariets
fastigheter skall uppföras av staten och på statens bekostnad, vilket
också av utskottet framförts vid nämnda överläggningar. Förvaltningsutskottet
har emellertid icke velat motsätta sig en utredning av frågan
om ett uppförande av lokalerna på landstingets bekostnad på vissa villkor.
Detta förutsätter emellertid dels överläggningar mellan vederbörande statliga
myndigheter och representanter för landstinget och dels landstingets
slutliga ställningstagande till ett eventuellt förslag om landstingets ekonomiska
medverkan; därest landstinget skulle besluta åtaga sig kostnaderna
för lokalernas uppförande, kan detta ske endast med det uttryckliga förbehållet
att skälig hyra utgår till landstinget, innefattande ränta och amortering
på nedlagt kapital.
Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott anför bland annat: Då
staten är huvudman för folkskoleseminarierna, synes det förvaltningsutskottet
naturligt, att staten övertar huvudmannaskapet för seminarierna
för den husliga utbildningen. Den av kommittén föreslagna utbyggnaden
av seminariet i Umeå är förvaltningsutskottet berett att i huvudsak tillstyrka
under förutsättning att övriga berörda kommuner gör liknande
åtaganden. Förvaltningsutskottet tar därvid fasta på kommitténs uttalande,
att kompensation skall lämnas i form av årlig lokalhyra från statsverket.
Denna hyra bör, förutom ersättning för landstingets kapitalkostnader,
även inkludera kostnaderna för byggnadernas underhåll.
Stadsfullmäktige i Hälsingborg tillstyrker förslaget om ett hushållslärarseminarium
i Hälsingborg på av kommittén angivna förutsättningar och
av den omfattning, kommittén föreslagit.
Stadsfullmäktige i Norrköping förklarar Norrköpings stad vara beredd
att — i den omfattning och på de villkor, som kan vid direkta överläggningar
närmare utformas — tillhandahålla lokaler för ett statligt seminarium
i staden av den art och storleksordning, som angivits i det remitterade
betänkandet. I
I samband med frågorna om ledningen av se m inarierna
framhåller skolöverstyrelsen, att överstyrelsen inte funnit bärande skäl
framförda för att styrelser skulle tillsättas för seminarierna på det husliga
området. Överstyrelsen erinrar om att lokala styrelser ej förekommer
vid folkskoleseminarierna. I fråga om den centrala ledningen av och tillsynen
över seminarierna för huslig utbildning hävdar skolöverstyrelsen
bestämt, i motsats till kommittén, att skolöverstyrelsen även i fortsättningen
bör anförtros denna uppgift. Skolöverstyrelsen föreslår härvid, att
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
jämte överstyrelsen lantbruksstyrelsen erhåller inspektionsrätt vid utbildningen
av lantgårdslärare och yrkesöverstyrelsen vid utbildningen av yrkeslärare
i klädsömnad.
De skäl kommittén anfört för sitt förslag att överstyrelsen för yrkesutbildning
skall utöva inseendet över seminarierna förefaller däremot yrkesöverstyrelsen
övertygande. Statskontoret och ett par andra remissorgan
anser att frågan om den centrala ledningen av seminarierna bör anstå till
dess utredningen om yrkesutbildningens centrala ledning slutförts. Av övriga
remissinstanser, som yttrat sig i frågan, förordar det stora flertalet
att skolöverstyrelsen blir tillsynsmyndighet.
F. Personalorganisationen
1. Kommittén
Kommittén erinrar om att heltidstjänster som lärare vid seminarierna
på det husliga området hitintills, med ett eller annat undantag,
varit inrättade endast för undervisningen i de egentliga fackämnena. Undervisning
i övriga ämnen har bestritts av timlärare eller speciallärare.
Detta gäller även ifråga om för lärarinneutbildningen så viktiga ämnen
som psykologi och pedagogik, kemi m. m.
I fråga om facklärarna framhåller kommittén, att för behörighet till
sådan tjänst vid seminarierna enligt övningslärarstadgan för närvarande
ej krävs någon högre examen än den, till vilken seminarieläraren skall leda
fram sina elever. Däremot har skolöverstyrelsen bemyndigats att föreskriva
ytterligare krav på utbildning för dylik tjänst. Med stöd av detta
bemyndigande har överstyrelsen utfärdat vissa föreskrifter och rekommendationer.
Skolöverstyrelsens beslut innehåller i huvudsak skärpta krav på vitsorden
i avlagd lärarinneexamen, varjämte anges att sökanden skall ha
väl utnyttjat de möjligheter till fortbildning, som står till buds. Sålunda
uppställes som krav för behörighet att inneha ordinarie tjänst eller extra
ordinarie anställning i hushållsgöromål (hemkunskap) vid statens skolköksseminarium,
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för
huslig utbildning i Umeå och Göteborgs skolköksseminarium att vederbörande
vid avlagd lärarinneexamen i undervisningsskicklighet erhållit vitsord,
motsvarande lägst medelvärdet 2 och vid värdering av examensbetyget
enligt fastställda normer når visst poängtal. Såsom särskilt meriterande
skall anses, att ha avlagt akademisk examen eller tentamen i ett eller flera
ämnen, som är av betydelse för tjänsten vid seminariet, att ha specialiserat
sin utbildning på något ämne eller ämnesgrupp, vari undervisning meddelas
vid seminariet, att ha företagit studieresor och att ha publicerat skrifter
av värde för undervisningen. Sökande till ordinarie tjänst bör vidare ha
tjänstgjort minst 10 terminer, såvitt gäller tjänst i lönegrad Ao 19, och
65
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960
eljest minst 6 terminer inom skolform, som anges i § 16 i övningslärarstadgan,
samt därvid undervisat inom olika skolformer och på olika åldersstadier.
Kommittén, som enligt sina direktiv även har att utreda frågan om
högre huslig utbildning, avser att i ett senare betänkande framlägga förslag
till dylik utbildning. Med hänsyn till önskvärdheten av att snarast
möjligt erhålla lärare i de egentliga husliga ämnena med ett kunskapsmått,
som överstiger vad som inhämtas under lärarutbildningen, har kommittén
emellertid, i avvaktan på en mera fast ordnad utbildningsgång, redan
i förevarande betänkande upptagit frågan om lärarnas kompetens till
övervägande i syfte att framlägga ett provisoriskt förslag i ämnet.
Kommittén har vid sina överväganden rörande lärarnas kompetens funnit
det önskvärt, att det inom varje större fackämnesgrupp framdeles finnes
en lärare med högre utbildning vid varje seminarium. För behörighet
till sådan tjänst skulle föreskrivas krav på genomgången vidareutbildning
efter avlagd lärarexamen. Innehavare av sådan tjänst skulle benämnas
lektor i fackämne. Övriga lärartjänster i de rent husliga ämnena kallar
kommittén ämneslärartjänster.
För undervisningen i specialämnen — psykologi och pedagogik, näringslära,
kemi och fysik m. fl. — bör enligt kommitténs mening inrättas heltidstjänster,
i den mån timantalet vid varje seminarium i dessa ämnen
räcker till härför. Kommittén räknar med såväl lektorer som adjunkter
i specialämnen.
Utöver dessa grupper av lärare fordras lärare för handhavande av övningsundervisningen.
Kommittén har, såsom redan av det föregående
framgått, föreslagit, att till seminariernas förfogande skall ställas erforderligt
antal undervisningstimmar för elevernas övningsundervisning i olika
skolformer, så att seminarierna skall kunna få tillgång till övningsklasser
i erforderlig utsträckning. Lärarna i dessa klasser föreslås erhålla anställning
vid seminarierna och således bli övningsskollärare.
Enligt kommitténs förslag skall bland lärarna med fasta tjänster förekomma
teckningslärare samt arvoderade tillsynslärare, speciallärare och
timlärare.
Beträffande rektorerna framhåller kommittén, att dessa bland annat
måste vara väl meriterade ifråga om kunskaper samt äga en långvarig
erfarenhet av pedagogisk verksamhet. Med hänsyn till den höjning av de
teoretiska studierna, som kommittén föreslår, utgår kommittén ifrån att
rektorstjänsterna i regel kommer att besättas med lektorer i fackämnen.
Kommittén har emellertid ansett, att urvalet av för rektorsbefattningarna
lämpliga personer icke bör helt begränsas till nämnda lärarkategori utan
omfatta även ämneslärarna vid seminarierna. Möjlighet torde också böra
lämnas öppen att i undantagsfall till rektorsbefattning förvärva någon särskilt
dugande lärare av annan kategori. I förekommande fall bör Kungl.
5 — Biharuj till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. AV 95
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Maj:t äga att medge dispens från det allmänna villkoret, att rektor skall
vara behörig att inneha lektorstjänst i fackämne vid seminarium på det
husliga området. Undervisningsskyldigheten föreslås bli 5—10 veckotimmar
för rektorerna. Kommittén föreslår vidare, att rektorerna vid seminarierna
på det husliga området i fortsättningen förordnas för en tid av sex
år samt att rektorstjänsterna konstrueras på samma sätt som gäller för
rektorstjänster vid andra läroanstalter.
Med hänsyn till mångfalden av arbetsuppgifter för rektorerna bör enligt
kommitténs mening tillsynslärare anställas för att biträda dem vid ledningen
av seminarierna. Särskilt anses det motiverat att tillsätta tillsynsIärare
som biträde inom sådan utbildningsgren, för vilken rektor icke är
fackutbildad. Emellertid är rektors arbetsbörda så omfattande, att tillsynslärare
enligt kommitténs mening bör tillsättas för varje utbildningsgren,
även i sådan, där rektor är fackutbildad. Speciella tillsynslärartjänster anses
ej böra inrättas utan det förutsättes att till tillsynslärare förordnas lämplig
lärare mot arvode.
Enligt kommitténs mening bör lektorstjänster i jaclcämnen inrättas i följande
ämnen och kombinationer.
På hushållslärarlinjen bör inrättas en tjänst i experimentell matlagning,
tillämpad näringslära och tillämpad kemi, en tjänst i hemvårdslära samt
tvättlära och arbetsteknik (arbetsorganisation), en tjänst i ekonomilära
(ekonomikunskap och familjekunskap) samt en tjänst i speciell metodik
och undervisningsövningar, alltså sammanlagt 4 tjänster.
På textil- och yrkeslärarlinjerna bör inrättas en tjänst i materiallära
och något av sömnads- eller vävnadsfackämnena samt en tjänst i speciell
metodik och undervisningsövningar, alltså sammanlagt 2 tjänster. Innehavaren
av den förstnämnda tjänsten bör vara kompetent att undervisa i
textilkemi.
_ På barnavårdslärarlinjen bör inrättas en tjänst i barnpsykologi och speciell
metodik.
På lantgårdslärarlinjen bör inrättas en tjänst i trädgårdsskötsel.
På ekonomiföreståndarlinjen bör inrättas en tjänst i experimentell matlagning,
inklusive dietmatlagning, tillämpad näringslära och tillämpad kemi.
Enligt kommitténs förslag skulle lektorernas huvudsakliga arbetsuppgifter
bli att ombesörja den mera kvalificerade undervisningen i sina respektive
ämnen, att ansvara för elevernas fördjupade studier, att stå de övriga
lärarna till hjälp vid behov, att leda ämneskonferenserna inom sina områden,
att svara för kontinuiteten i undervisningen och för att seminariet
i sin utbildningsverksamhet följer den aktuella, litteraturen. Lektorerna
föreslås få en undervisningsskyldighet av 22—24 veckotimmar.
Ifråga om kunskapsmeriter för behörighet till dylik lektorstjänst kan,
framhåller kommittén, icke gärna för närvarande uppställas avlagd akademisk
examen. Någon sådan examen, som kan anses lämpad just för innehavare
av de lektorstjänster det här är fråga om, finns icke. För vinnande
av behörighet till lektorstjänst bör i stället tills vidare, såsom ett proviso
-
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
rium i avvaktan på att en fast utbildningsgång för högre huslig utbildning
kan skapas, krävas fördjupad utbildning utöver avlagd lärarinneexamen.
Kommittén framlägger utförliga förslag om hur denna fördjupade utbildning
för lektorstjänster i olika ämnen och kombinationer skulle kunna förvärvas.
För närmare kännedom härom torde få hänvisas till kommitténs
betänkande.
Antalet tjänster för ämneslärare skulle enligt kommitténs förslag bli
väsentligt större än för lektorst jänsterna. Genom inrättande av lektorstjänster
skulle ämneslärartjänsternas karaktär bli något förändrad gentemot
de tjänster, som för närvarande motsvarar dessa, eftersom de mest
kvalificerade arbetsuppgifterna skulle ankomma på lektorerna i fackämnen.
De allmänna behörighetsvillkoren för erhållande av ämneslärartjänst bör
enligt kommitténs mening bli desamma som enligt nu gällande bestämmelser.
Sökande till dylik tjänst måste alltså ha avlagt lärarexamen på vederbörande
utbildningslinje vid något av seminarierna på det husliga området
samt vidare ha tjänstgjort som lärare under minst den tid, som föreskrives
i övningslärarstadgan för att erhålla ordinarie tjänst. Därjämte föreslår
kommittén att såsom krav uppställes, att genomsnittsbetyget i examen
utgör lägst AB och att lärartjänstgöringen omfattar minst fyra år. Kommittén
förordar för dessa lärare en undervisningsskyldighet av 24—27 veckotimmar.
Jämte ämneslärarna skulle enligt förslaget övningsskollärarna komma att
utgöra den talrikaste lärargruppen vid seminarierna. Deras tjänstgöring
förlägges dels till övningsklassema och övningskurserna, dels till seminariets
egen undervisning. Behörighetsvillkor, tjänstgöringsskyldighet och
löneställning bör enligt kommitténs mening bli densamma som för ämneslärare
i motsvarande ämnen vid seminarierna.
För lektorer och adjunkter i specialämnen föreslår kommittén samma
kompetensregler, samma tjänstgöringsskyldighet och samma löneställning
som för lektorer och adjunkter vid de högre allmänna läroverken. En lektorstjänst
i psykologi och pedagogik med allmän metodik föreslås bli inrättad
vid varje seminarium utom vid seminariet i Norrköping, där timantalet
blir för litet för att medge inrättande av heltidstjänst. Kommittén
förordar vidare inrättande av lektorstjänst i kombinationen kemi-näringslära
vid varje seminarium med undantag för seminariet i Norrköping, där
undervisningen i textilkemi förutsättes komma att ombesörjas av lektorn
i materiallära jämte något sömnadsfackämne. Vidare förordas inrättande
av en adjunktstjänst i kemi och fysik, vars innehavare skall undervisa i
båda dessa ämnen i preparandkurserna samt därjämte i fysik i seminariekursen.
Kommittén föreslår, att vid varje seminarium inriittas en tcckningslärartjänst.
Vid undervisningen i teckning är det enligt kommitténs mening
lämpligt, att lärarkursema delas upp i grupper med omkring 12 elever
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
i varje grupp. Det sammanlagda antalet lärartimmar i teckning blir så
pass högt, att underlag erhålles för inrättande av fasta lärartjänster i detta
ämne.
För undervisning i övriga specialämnen bör liksom hittills engageras
special- eller timlärare, som erhåller arvode för sin tjänstgöring enligt
bestämmelserna i timlärarkungörelsen.
Beträffande behovet av övrig personal vid seminarierna framhåller
kommittén, att det på grund av de speciella förhållanden, under
vilka seminarierna på det husliga området arbetar, behövs förhållandevis
mera kontors- och ekonomipersonal vid dessa än vid andra liknande utbildningsanstalter.
Kommittén föreslår, att vid varje seminarium utom Norrköpingsseminariet
anställes en husmor. Som kompetensvillkor för sådan tjänst anses
böra uppställas t. ex. hemföreståndarinneutbildning samt väl vitsordad
praktisk tjänstgöring som husmor. Husmors väsentliga arbetsuppgifter
skulle bli följande:
Central upphandling av vissa livsmedel och redskap. Förvaring och
distribuering av livsmedel till olika kök.
Inköp, vård och tillsyn av inventarier, t. ex. linneförråd, möbler m. m.
till matsalar, hemvårdslägenhet, elevrum, samlingslokal, expedition m. m.
Tillsyn över samtliga lokaler.
Organisation och kontroll av städpersonalens arbete samt anställning av
dylik personal.
Ekonomibiträden måste, anför kommittén vidare, anställas för daglig
städning inom vissa lokaler, för diskhjälp och handräckning åt seminarieeleverna
i samband med demonstrationer, experimentell matlagning och
prov m. m. Ett fast anställt ekonomibiträde vid varje seminarium bör
finnas.
Vid rektorsexpeditionerna på seminarierna förekommer så pass kvalificerat
kontorsarbete, att inrättande av en ordinarie kansliskrivartjänst vid
varje seminarium enligt kommitténs mening är motiverat. Vidare förordar
kommittén, att vid varje seminarium inrättas en ordinarie tjänst som
kontorsbiträde. Vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala — som har
och även i fortsättningen kommer att få de flesta utbildningslinjerna och
största antalet elever — erfordras enligt kommitténs uppfattning minst en
eller två befattningshavare till, därav en kassör. Vid skolan finns för närvarande
en kontorspersonal av tre personer. Kommittén föreslår samma
antal för framtiden.
Vid varje seminarium bör vidare enligt förslaget finnas en ordinarie vaktmästartjänst.
Det av kommittén framräknade behovet av fasta tjänster
— ordinarie och extra ordinarie lärartjänster samt tjänster för övrig perso
-
Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960 69
nal — vid vart och ett av de fem seminarierna framgår av följande sammanställning.
I
Seminariet i |
Totalt |
|||||
Befattningshavare |
Uppsala |
Göteborg |
Umeå |
Hälsing- borg |
Norr- köping |
|
Rektorer ................. |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
5 |
Lektorer i fackämnen ..... |
9 |
6 |
7 |
7 |
2 |
31 |
Ämneslärare på hushållslärar-linjen, varav en tillsyns-lärare .................. |
11 |
11 |
6 |
11 |
39 |
|
Ämneslärare på textillärar-linjen, varav en tillsyns-lärare .................. |
9 |
14 |
9 |
9 |
41 |
|
Ämneslärare på textil- och |
_ |
_ |
_ |
16 |
16 |
|
Ämneslärare för praktiska |
4 |
_ |
_ |
_ |
_ |
4 |
Ämneslärare på bamavårds-lärarlinjen, varav en till-synslärare .............. |
2 |
_ |
_ |
2 |
_ |
4 |
Ämneslärare vid ekonomifö-reståndarkursen, tillika till-synslärare .............. |
1 |
1 |
2 |
|||
Övningsskollärare ......... |
16 |
17 |
12 |
14 |
8 |
67 |
Lektor i psykologi och peda-gogik .................. |
1 |
1 |
1 |
1 |
— |
4 |
Lektor i kemi och närings-lära ................... |
1 |
1 |
1 |
1 |
— |
4 |
Adjunkt i kemi och fysik .. |
1 |
1 |
1 |
1 |
— |
4 |
Teckningslärare ........... |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
5 |
Kassör ................... |
1 |
— |
— |
— |
— |
i |
Kansliskrivare ............ |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
5 |
Kontorsbiträden .......... |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
5 |
Husmor .................. |
1 |
1 |
1 |
1 |
— |
4 |
Ekonomibiträden ......... |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
5 |
Vaktmästare.............. |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
5 |
Summa |
63 |
58 |
! 45 |
53 |
| 32 |
! 251 |
I samband med behandlingen av frågor rörande övergångsanordningar
framhåller kommittén, att nedläggningen helt eller delvis av nu verksamma
seminarier medför, att personal friställes. I de flesta fall måste nyanställningar
beredas den berörda personalen. Överflyttning till de föreslagna
nya seminarierna blir i viss utsträckning möjlig. Kommittén förutsätter,
att tillsynsmyndigheten kommer att ta de initiativ som erfordras för att
70
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
dessa frågor skall kunna lösas i samarbete med huvudmännen för de seminarier,
som nedlägges.
Kommittén förutsätter också, att det vid den nya organisationens ikraftträdande
blir nödvändigt att tillsätta de föreslagna lektorstjänsterna i fackiimnen
på förordnande tills vidare eller i vissa fall meddela sökande dispens
från de kunskapskrav kommittén uppställt. Likaså bör dispens kunna
medges sådana sökande till ämneslärartjänst, som icke uppfyller de av
kommittén uppställda kraven på betyg i lärarexamen och tjänstgöringstidens
längd.
Omorganisationen förutsättes vidare kräva en översyn av de såväl i stadgan
för övningslärare som övriga författningar, vilka reglera lärartjänster
i husliga ämnen, inskrivna behörighetsvillkoren för erhållande av dylika
tjänster. Övergångsstadganden bör därjämte utfärdas, som medger att
lärare, som utexaminerats enligt nu gällande bestämmelser för lärarutbildning
på det husliga området, kan erhålla lärartjänster även i fortsättningen.
2. Remissyttranden
Det största intresset när det gällt personalorganisationen har ägnats förslaget
om lektorer i fack ämnen. Många remissinstanser har funnit
lektorstiteln olämplig för dessa lärare. Behovet av lärare med högre utbildning
i vissa betydelsefulla ämnen eller ämnesgrupper inom det husliga
området synes inte ha ifrågasatts, men de av kommittén föreslagna provisoriska
kompetenskraven för fackämneslektoraten har mött invändningar
i relativt många yttranden.
Universitetskanslern finner det inte lämpligt att särskilda författningsbestämmelser
utfärdas om tillträde till universitetsstudier för den kategori
lärare, som här avses. Han anser att dispens i vanlig ordning bör sökas och
att gängse normer vid bedömningen av de individuella fallen alltjämt bör
tillämpas. Kanslern finner också beteckningen lektorstjänst olämplig för
den föreslagna nya typen av lärartjänster. Han framhåller vidare, att de
kompetenskrav, som provisoriskt föreslagits för ifrågavarande lektorstjänster,
överhuvudtaget synes vara så oklart formulerade att ett sakligt
bedömande försvåras. I likhet med flertalet av kanslern hörda universitetsoch
högskolemyndigheter anser han därför, att hela denna fråga kräver en
förnyad utredning och att de nu av kommittén föreslagna åtgärderna icke
bör vidtagas, innan det fortsatta utredningsresultatet kan överblickas.
Kommitténs förslag till provisoriska kompetensregler förutsätter, att de
högre studierna skall kunna bedrivas inte bara vid universitet och högskolor
inom och utom landet utan även vid socialinstituten, statens institut
för folkhälsan, Alnarpsinstitutet samt textilinstituten i Borås och Norrköping.
Dessa institut synes av remissvaren att döma vara villiga att medverka
i utbildningen — beträffande institutet för folkhälsan »i den mån
71
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 95 tv 1960
institutets resurser det medger och erforderliga medel ställes till förfogande»
___men från socialinstitutet i Göteborg, Alnarpsinstitutet och även textilinstitutet
i Borås föreslås vissa mer eller mindre väsentliga avvikelser från
kommitténs förslag beträffande kraven på högre utbildning.
Överstyrelsen för yrkesutbildning ifrågasätter, om inte de av kommittén
föreslagna kompetenskraven för lektorer i fackämnen borde ersättas med
en allmän bestämmelse, att en sådan speciallärare, utöver att ha avlagt för
vissa tjänster föreskriven lärarexamen, genom föregående pedagogisk
verksamhet samt vetenskapliga studier och författarskap eller ock
på annat sätt skulle styrka sig vara särskilt lämplig för tjänsten.
Överstyrelsen finner det också kunna ifrågasättas, om man ej bör
avvakta resultatet av utredningen rörande den högre husliga utbildningen,
innan man tar ställning till inrättandet av de föreslagna lektorstjänsterna.
Liknande synpunkter anföres också i yttrandet från 1955 års
sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning.
Statskontoret anser det ej böra ifrågakomma, att man i nuvarande
läge binder sig för lektorstjänster i fackämnen med provisoriska kompetensföreskrifter
för dessa tjänster.
Skolöverstyrelsen anser förslaget om lektorer i fackämnen i huvudsak
tillfredsställande.
Överstyrelsen anser dock, att de tjänster av detta slag, som tillsättes med
lärare, vilkas kompetens endast under en övergångsperiod kan godtas, icke
bör benämnas lektorer. Överstyrelsen föreslår i stället benämningen adjunkter.
När sedermera kompetensvillkor för lektorer i fackämnen uppställts
och behöriga sökande finnes till ledigförklarade tjänster, kan det
ånyo tagas under övervägande huruvida tjänstebeteckningen lektor bör
användas.
Kollegiet vid statens skolköksseminarium är väl införstått med att inom
seminarieorganisationen föreligger behov av tjänster av den typ, som avsetts
med förslaget om lektorer i fackämnen, men uttalar tveksamhet beträffande
tjänstebenämningen. Om kompetenskraven uttalar kollegiet
följande.
Kollegiet anser sig böra kraftigt understryka olämpligheten av att, såsom
skett i betänkandet, kompetenskraven fastlåses, innan den högre utbildningen
ännu ens kunnat skisseras. Såsom ett allmänt omdöme rörande de
provisoriska kompetenskraven vill kollegiet framhålla, att de olika alternativen
sinsemellan företer relativt stor ojämnhet. De av kommittén anvisade
vägarna för vinnande av denna kompetens finner kollegiet i vissa
fall diskutabla. För lektorstjänster i näringslära och experimentell matlagning
anges som en alternativ utbildningslinje studier vid universitet i
Amerikas förenta stater. Dessa studier kan, om icke speciella krav ställes,
komma att utformas så att experimentell matlagning ej alls ingår i den
åsyftade Master of Science-examen. Ett annat alternativ för denna tjänst
är'' specialstudier vid Statens institut för folkhälsan med avlagd godkänd
72
Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960
tentamen för någon av professorerna vid institutet. Detta alternativ förefaller
vagt och svårt att genomföra. Ej heller har kompetensföreskriftema
för lektor i hemvård, tvätt och arbetsteknik fått önskad utformning. Kollegiet
ställer sig tveksam inför behovet av kemistudier, då med den föreslagna
timplaneringen stor del av såväl tvätt- och hemvårdskemin kommer att
ingå i elevernas kemikurser. Däremot synes kompetensen för sistnämnda
lektor böra omfatta även konsthistoria, sociologi och bostadslära. Av lektor
i ekonomilära (ekonomikunskap och familjekunskap) bör förutsättas någon
utbildning motsvarande det vedertagna begreppet familjekunskap. Vidare
bör krävas någon psykologikurs till stöd för familjekunskapen.
Med avseende å de fall där för vinnande av kompetens för lektorstjänst
uppställas krav på godkänd tentamen för ett betyg vid universitet, vill
kollegiet framhålla som sin åsikt, att en dylik kompetens är otillräcklig.
Kurserna för ett betyg är på intet vis till sin omfattning nog djupgående
för de kunskaper, som med rätta krävs av en vid seminariet undervisande
s.k. lektor.
Facklärarförbundet betecknar de föreslagna kompetenskraven som synnerligen
ojämna och vill avvakta den fortsatta utredningens resultat, innan
ställning tas till kompetenskraven och den därmed förenade namnfrågan.
För att lösa detta frågekomplex under övergångstiden föreslår förbundet,
att ett individuellt och tidsbegränsat dispensförfarande får förekomma.
Agronom- och lantbrukslärarförbundet, som över huvudtaget finner den
föreslagna läraruppsättningen klart otillfredsställande, hävdar att lektorstjänster
med krav på lektorskompetens bör inrättas i samtliga huvudämnen.
Sveriges psykologförbund anser, att frågan om kompetenskraven och
lönesättningen för lektorstjänsterna i barnpsykologi och speciell metodik
med hänsyn till den kvalificerade undervisning, som kommer att åvila
tjänstinnehavarna, bör bli föremål för omprövning, och hävdar därvid att
fil. lic.-examen bör uppställas som krav.
Beträffande kommitténs förslag om lärarpersonal i övrigt och
annan p e r s o n a 1 är uttalandena och framför allt invändningarna mer
sparsamt förekommande i remissyttrandena. I regel accepteras här mer
eller mindre uttryckligt kommitténs förslag.
Skolöverstyrelsen går närmare in på frågan om övningsundervisningen
och finner det mycket lämpligt och önskvärt att seminarielärarna har hand
om denna. Det påpekas dock, att förslaget på denna punkt kan genomföras
endast successivt. Härom anför överstyrelsen vidare bland annat följande.
För närvarande praktiseras detta system vid högre allmänna läroverket
statens normalskola, där lärarinnor från statens skolköksseminarium sköter
all undervisning i hemkunskap-hushållsgöromål, för närvarande cirka 80
veckotimmar. Lärarinnor vid fackskolan har också hand om undervisning
vid några skolor i Uppsala under sammanlagt cirka 200 veckotimmar. I
övrigt fullgör, utom när det gäller övningsundervisning förlagd till seminariernas
yrkeskurser, lärarinnor vid olika skolformer uppgiften att vara
73
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 95 år 1960
handledare. Det torde dock bli förenat med stora svårigheter att inom den
närmaste framtiden genomföra, att alla handledare är anställda vid seminarierna.
En kommun eller en skola synes icke kunna påtvingas lärare, som är
anställda vid seminariet. I den utsträckning det låter sig göra, anser överstyrelsen,
att det är till fördel för lärarutbildningen, om särskilda övningsskollärartjänster
successivt inrättas.
Tillsynslärarnas undervisningsskyldighet enligt förslaget finner kollegierna
vid statens skolköksseminarium och Göteborgs skolköksseminarium alltför
hög i förhållande till de avsedda arbetsuppgifterna i övrigt. Det förstnämnda
kollegiet anser även att undervisningsskyldigheten för lektorerna
i fackämnen bör nedbringas.
Facklärarförbundet anser det angeläget, att de föreslagna tillsynslärartjänstema
inrättas, men kan inte acceptera det förslag till undervisningsskyldighet
som föreslås för denna lärarkategori. En väsentlig nedskärning
i undervisningsskyldigheten anses sålunda nödvändig för att de av kommittén
föreslagna arbetsuppgifterna skall kunna fullgöras. Vad kommittén
föreslagit beträffande tjänsterna som ämneslärare och övningsskollärare anser
sig facklärarförbundet i allt väsentligt kunna tillstyrka. Det måste enligt
förbundets mening anses som en stor fördel ur undervisningssynpunkt
om de föreslagna övningsskollärarna blir anställda vid seminarierna.
G. Kommitténs kostnadsberäkningar
Till engångskostnaderna för den nya seminarieorganisationen
är att hänföra bland annat kostnader för byggnadsarbeten. Kostnaderna
för nybyggnader eller ombyggnader för seminarierna samt för fasta inventarier
skall emellertid, som tidigare nämnts, enligt kommitténs förslag bäras
av vederbörande kommuner, landsting eller städer, mot att staten till dessa
erlägger årlig hyra. Då kommuneni a således i sista hand avgör byggnadsfrågoma,
anser sig kommittén icke kunna framlägga några definitiva beräkningar
över de engångskostnader, som blir förbundna med anskaffandet
av lokaler åt seminarierna. För att kunna bilda sig en uppfattning om den
ungefärliga storleken av dessa kostnader har kommittén emellertid låtit
en expert utföra vissa preliminära beräkningar av byggnadskostnaderna för
ett par seminarier. Dessa beräkningar redovisas som ett exempel på sannolika
engångskostnader.
Sålunda har för eu ny seminarieanläggning i Uppsala, uppförd på fackskolans
nuvarande tomt, i dåvarande kostnadsläge beräknats en kostnad
av 4 730 000 kronor, vari inberäknats även kostnad för rivning av de befintliga
byggnaderna. Om byggnadsarbetet måste försiggå i två etapper,
beräknas detta medföra en kostnadsökning av cirka 100 000 kronor. Om
annat tomtområde kan ställas till förfogande antas kostnaderna kunna
minskas med omkring 1 miljon kronor, avseende huvudsakliga kostnader
för rivnings- och pålningsarbete, till 3 739 000 kronor.
74
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 95 år 1960
Kostnaderna för den föreslagna anläggningen vid Jälla, innefattande
skolbyggnad och elevbostadsbyggnad samt yttre ledningsplaneringsarbeten
för dessa byggnader, har beräknats till 1 058 000 kronor.
Även för seminariet i Göteborg har en beräkning av byggnadskostnaderna
framlagts av kommittén. Kostnadskalkylen slutar på 8 812 000 kronor.
Engångskostnaderna för inventarier uppskattas av kommittén till sammanlagt
1 980 000 kronor, fördelade mellan seminarierna på följande sätt:
Uppsala inklusive praktiska kursen vid Jälla.................. 550 000
Göteborg ................................................. 490 000
Umeå .................................................... 270 000
Hälsingborg............................................... 450 000
Norrköping ................................... 220 000
Om dessa kostnader anför kommittén i huvudsak följande.
I samband med den utökning av lärarutbildningen på det husliga området,
som kommittén föreslår, och med tillkomsten av nya seminarielokaler
måste nya inventarier i viss omfattning anskaffas. Som utgångspunkt
vid kostnadsberäkningarna har, då så kunnat ske, tagits förhållandena vid
det nuvarande seminariet i Umeå, det enda nya i vårt land. Det beräknade
värdet av nu befintliga och i gott skick varande inventarier har avdragits
från ny anskaffningskostnaderna.
Kommittén är emellertid medveten om att inventariebeståndet — och
därmed också engångsbehoven för nyanskaffningen — kommer att skifta
icke oväsentligt de olika seminarierna emellan. Bland annat av detta skäl
har kommittén icke funnit det motiverat att redovisa några specificerade
uppgifter rörande behovet av nya inventarier. I de angivna beloppen ingår
icke kostnaderna för exempelvis kylskåp, frysboxar, spisar, bord och
bänkar i kemilaboratorier och bänkinredning i demonstrationssalar, vilka
ansetts tillhöra den fasta inredningen. I uppgifterna för seminarierna i Uppsala
och Hälsingborg ingår icke kostnaderna för utrustning av daghem.
Vid beräkningen av de årliga kostnaderna för statsverket har
kommittén icke medtagit hyresavgifterna utan förutsätter, att hyran skall
fastställas för varje särskilt seminarium genom förhandlingar mellan staten
och vederbörande kommun.
De årliga kostnaderna i övrigt för de föreslagna fem seminarierna uppgår
enligt de beräkningar, som närmare redovisas i betänkandet (s. 231—235),
till följande belopp:
Seminarium |
Avlöningar |
Omkostnader |
Materiel |
Summa |
Uppsala ............. |
1 273 100 |
190 000 |
25 000 |
1 488 100 |
Göteborg ............ |
1 197 600 |
131000 |
18 500 |
1 347 100 |
Umeå ............... |
941 300 |
134 000 |
18 500 |
1 093 800 |
Hälsingborg ......... |
1 063 600 |
134 000 |
18 500 |
1 216 100 |
Norrköping ......... |
623 500 |
94 000 |
11 000 |
728 500 |
Summa |
5 099 100 |
683 000 |
91 500 |
5 873 600 |
Kungl. Mcij:ts proposition nr 95 år 1960 75
Beträffande avlöningskostnaderna är att observera, att dessa beräknats
efter de lönebelopp, som under år 1956 utgick enligt tillämpliga lönegrader
i den till och med den 30 juni 1957 gällande statens löneplan nr 1. Om
avlöningskostnaderna anför kommittén i övrigt i huvudsak följande.
Genom ett förstatligande av verksamheten vid seminarierna kommer personalen
vid dessa att automatiskt inordnas i det statliga lönesystemet.
Kommittén har icke ansett sig böra framlägga förslag om inplacering av
vare sig lärarpersonal eller annan personal i olika lönegrader, men för att
kunna beräkna de årliga kostnaderna för seminarieorganisationen har det
givetvis varit ofrånkomligt för kommittén att göra en uppskattning av de
samlade lönekostnaderna. Vid denna uppskattning har kommittén utgått
från, att de nuvarande lönegradsplaceringarna för personal vid statens skolköksseminarium
blir normgivande för lönesättningen även framdeles. Ifråga
om de föreslagna nya tjänsterna vid seminarierna har kommittén vid beräkningarna
utgått från lönegradsplaceringarna av tjänster med motsvarande
arbetsuppgifter inom annan statlig verksamhet.
Vid beräkningen av de årliga lönekostnaderna har i regel beträffande
nya tjänster räknats med lön enligt lägsta löneklassen i vederbörande lönegrad
och i övrigt med lön enligt näst högsta löneklassen i lönegraden.
Arvode åt tillsynslärare har upptagits med 1 000 kronor. Vid beräkningen
av de årliga kostnaderna för arvoden till timlärare och speciallärare har
kommittén för enkelhetens skull utgått från ett medeltal, dels för timlärararvode
åt lärare med ämneslärarkompetens och dels för timlärararvode åt
lärare i specialämnen. Som medeltal har i förra fallet använts timlärararvodet
enligt TC 25 och i det senare fallet arvodet enligt TA 29.
Kommittén förutsätter, att driftkostnaderna vid de barnavårdsanstalter,
som blir knutna till seminarierna i Uppsala och Hälsingborg, skall erläggas
av respektive städer.
Kommittén framhåller vidare, att genom förslaget att övningsskollärarna
skall vara anställda vid seminarierna, kommer dessa seminariers avlöningsstater
att belastas med icke så obetydliga lönekostnader, som eljest skulle
ha bestritts av andra skolor.
H. Departementschefen
Frågan om en omorganisation av lärarutbildningen på det husliga området
har varit föremål för utredning vid åtskilliga tillfällen under de två
sista decennierna. Något tillfredsställande förslag till lösning har emellertid
tidigare inte ansetts föreligga och förhållandena på området har under en
avsevärd följd av år förblivit i stort sett oförändrade. Förklaringen kan till
en del vara att söka i att det gällt att lösa en mängd starkt skiftande problem,
som dock i olika hänseenden visat sig vara så intimt sammanknutna,
att dellösningar eller etappvisa reformer inte varit möjliga. Redan antalet
berörda lärarkategorier, som verkar inom ett stort fält av skolformer av
både allmänbildande och yrkesutbildande slag, ger i och för sig upphov till
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
åtskilliga frågeställningar. Vilka lärarkategorier behövs för framtiden, hur
skall de olika lärargruppernas verksamhetsområden avgränsas och vilka
kompetensregler bör gälla för de olika fallen?
Vid den närmare utformningen av utbildningen, vilken är av stor
betydelse för ekonomi, hälsa och trivsel i varje enskilt hem och därmed
för samhället, måste vidare beaktas, att det gäller ett område, där
genom nya vetenskapliga och tekniska rön förändringar skett och sker i
snabb takt. Därtill kommer, för att endast antyda ytterligare några delar
av problemkomplexet, svårigheterna vid bedömningen av utbildningsbehovets
storlek under en period av väsentliga och ännu ej helt överblickbara
förändringar inom skolorganisationen och frågan om det framtida huvudmannaskapet
för en hittills starkt splittrad utbildningsorganisation, som
därtill ifråga om materiella resurser i vissa fall blivit alltmer nedsliten och
vid ett ökande utbildningsbehov åtskilligt för trång. Det är under sådana
omständigheter kanske inte ägnat att alltför mycket förvåna, att meningarna
om de under det gångna skedet framlagda förslagen ofta gått starkt
isär och att definitiva åtgärder på området kommit att dröja. De under
senare tid allt större anspråken på statsbudgeten har också haft betydelse
för dröjsmålet med reformeringen av denna utbildning, då en sådan givetvis
inte kan genomföras utan ökade kostnader för statsverket.
Läget inom den här aktuella utbildningsverksamheten har emellertid numera
utvecklats dithän, att en omorganisation enligt min mening inte längre
kan anstå. Under senare år har man såväl inom ecklesiastikdepartementet
som inom de närmast berörda två överstyrelserna allt oftare fått besvärande
bevis för bristerna i den nuvarande organisationen; detta gäller
framför allt resursernas otillräcklighet under den rådande lärarbristen och
nackdelarna med att vara beroende av ett flertal enskilda och kommunala
huvudmäns villighet och ekonomiska förmåga att tillhandahålla en utbildning
för det offentliga skolväsendet. Det är numera inte möjligt att motivera,
varför denna utbildningsverksamhet, som en gång vuxit fram genom
beundrandsvärda pionjärinsatser av enskilda personer och organisationer,
inte skall betraktas som en statlig uppgift. För egen del anser jag det naturligt
och riktigt att staten nu övertar ansvaret för denna lärarutbildning.
Detta synes också vara en första förutsättning för att få till stånd en i
många hänseenden behövlig uppordning över hela linjen och därmed nå
fram till en enhetlig och funktionsduglig organisation.
Frågan om utbildningsverksamhetens förstatligande betraktar jag alltså
som en kärnfråga i detta sammanhang, men jag avser också att så långt
möjligt här draga upp riktlinjer för organisationens närmare utformning
och utbildningens uppläggning. Först sedan sådana riktlinjer fastslagits,
kan det omfattande förberedelsearbete, som reformen kräver, startas på
allvar. Jag anser, att en förberedelsetid av omkring ett år är nödvändig.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960 77
Följaktligen kommer de åtgärder, jag här ämnar föreslå, att kunna träda
i kraft först från och med budgetåret 1961/62.
Jag övergår så till att i tur och ordning behandla de olika hithörande
frågorna med utgångspunkt i de förslag lärarinneutbildningskommittén
framlagt.
Kommittén har föreslagit, att följande lärarkategorier i fortsättningen
skall utbildas, nämligen hushållslärare, lantgårdslärare, textillärare,
yrkeslärare i klädsömnad och barnavårdslärare. Inom seminarieorganisationen
skulle vidare i viss utsträckning förekomma utbildning av ekonomiföreståndare.
Kommitténs förslag om kompetensområden för de nämnda
lärarkategorierna har i det föregående närmare redovisats.
Hushållslärarna och lantgårdslärarna skulle enligt förslaget tillsammans
ersätta de nuvarande skolkökslärarinnorna och lanthushållslärarinnorna.
Lantgårdslärarna skulle erhålla kompetens att undervisa främst i djurvård
och trädgårdsskötsel samt i begränsad utsträckning också i hemvård.
Examinationsbehovet av dessa lärare har de sakkunniga beräknat till 8 å 10
årligen. Lantgårdslärarna skulle få sin verksamhet förlagd huvudsakligen
till lanthushållsskolorna. Mot förslaget om denna lärarkategori har vid remissbehandlingen
rests allvarliga invändningar, främst med hänsyn till det
starkt begränsade kompetensområde dessa lärare skulle få. Förslaget om
utbildning av hushållslärare med ett vidsträckt kompetensområde och även
den därvid förordade möjligheten till en viss specialisering för lanthushåll
inom denna utbildning utan särskiljande kompetensregler har däremot från
remissinstansernas sida mött allmän tillfredsställelse. Efter de överväganden,
som i denna fråga skett inom jordbruks- och ecklesiastikdepartementen,
har jag för egen del funnit, att utbildning av hushållslärare, i allt väsentligt
anordnad enligt kommitténs förslag, bör komma till stånd, men att
den avsedda kategorien lantgårdslärare bör utgå ur planen. Jag har därvid
också blivit övertygad om att det för den framtid, som nu kan överblickas,
är motiverat att inom hushållslärarutbildningen anordna en gren med speciell
lanthushållsinriktning. Vid den mera definitiva utformningen av utbildningen
på en sådan lanthushållsinriktad gren bör, som jag senare kommer
att närmare beröra, möjligen övervägas att göra vissa mindre justeringar
i kommitténs förslag med hänsyn till bortfallet av kategorien lantgårdslärare.
Vad gäller tillgodoseendet av lanthushållsskolornas särskilda
behov av lärare för undervisning i djurvård och trädgårdsskötsel torde vid
de fortsatta övervägandena i denna fråga dock i första hand böra beaktas
den vid remissbehandlingen påpekade möjligheten att som timlärare anlita
specialister från andra verksamhetsgrenar, t. ex. lantmannaskolor och hushållningssällskap.
I samband med frågan om hushållslärarutbildningen har skolöverstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning framhållit behovet av lärare för
utbildning av storkökspersonal. Jag anser mig inte böra biträda skolöver
-
78
Kiingl. May.ts proposition nr 95 år 1960
styrelsens förslag att differentiera hushållslärarutbildningen för att tillgodose
detta ändamål. Däremot anser jag det angeläget, att så långt möjligt i
hushållslärarutbildningen beaktas även storhushållets speciella problem.
Vidare bör som komplement till hushållslärarutbildningen fortbildningsverksamhet
tillfälligt kunna anordnas för att tillgodose det behov av utbildning
för storkök, som kan föreligga.
Vad som vid remissbehandlingen och även i andra sammanhang anförts
mot det knappa utrymmet för vävutbildningen i kommitténs förslag och
de befarade följderna härav även på områden utanför det egentliga undervisningsfältet,
har övertygat mig om att vissa avvikelser från kommitténs
förslag i denna del är nödvändiga. Förhållandena har också hunnit ändras
i vissa hänseenden, sedan förslagen framlades. Det betydande överskott på
vävlärarinnor, som förelåg då betänkandet skrevs och som även vitsordats
i remissyttrandena, har numera, sedan utbildningen av vävlärarinnor på
vissa håll nedlagts av olika skäl, kommit att vändas i en begynnande brist.
Därtill kommer att intresset för vävning synes vara under fortsatt tillväxt.
Samtidigt tyder emellertid tillströmningen till de under senare år av föreningen
Handarbetets vänner anordnade särskilda sömnadskurserna för
vävlärarinnor på att en utbildning, inriktad enbart på kompetens i vävning,
ger mycket begränsade möjligheter till fast anställning, något som
också verifieras av erfarenheterna i övrigt. Efter åtskilliga överväganden
i frågan har jag ansett mig böra stanna för följande lösning. Den nuvarande
utbildningen av handarbetslärarinnor och vävlärarinnor ersättes av textillärarutbildning,
för det stora flertalet i huvudsak upplagd enligt kommitténs
förslag. Dessa textillärare erhåller den vidsträckta behörighet för
undervisning i såväl sömnad som vävning, som kommittén föreslagit. För
en till antalet starkt begränsad grupp anordnas vid ett av seminarierna en
utbildningsgren med speciell inriktning på vävning. Vid denna gren bör i
mycket stor utsträckning, framför allt i fråga om de teoretiska ämnena,
samundervisning kunna ske med övriga lärarkandidater på textillinjen. Den
vävinriktade grenen skall giva full kompetens för undervisning i vävning
— sålunda även för sådan kvalificerad vävundervisning, som förekommer
vid längre heltidskurser inom yrkesskolväsendet — och därjämte en viss
behörighet att undervisa i sömnad. Denna behörighet för sömnadsundervisning
bör kunna få minst den omfattning, som för närvarande medges
vävlärarinnor med en ettårig sömnadskurs, men bör måhända liksom i sistnämnda
fall av praktiska skäl huvudsakligen inriktas på sådan sömnadsundervisning,
som avser vuxna elever. Intagningen av kandidater för den
vävinriktade grenen bör avvägas med sikte på att tillgodose behovet av
lärare för kvalificerad vävundervisning; antalet platser bör således ej vara
större än att de som utexamineras kan räkna med att erhålla en tjänst, som
helt avser vävundervisning. Den sömnadskompetens, som utbildningen
också skall ge, ökar emellertid lärarnas användbarhet inom olika skolformer
och kommer därigenom att ge betydligt bättre utkomstmöjligheter än
7!)
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
den hittillsvarande vävlärarinneutbildningen. Om en differentiering av textillärarutbildningen
på här föreslaget sätt kommer till stånd, räknar jag
med att den påbyggnadskurs i vävning, som kommittén föreslagit som ett
komplement till textillärarutbildningen, inte skall bli erforderlig.
Från remissinstansernas sida har ibland kritiserats, att kommittén i sitt
utbildningsprogram ej beaktat hemslöjdens behov av personal med kvalificerad
vävutbildning, ett behov som hittills i betydande omfattning tillgodosetts
genom tillgången på vävlärarinnor. Jag finner det för min del
principiellt riktigt att, såsom kommittén gjort, här hålla isär lärarutbildningen
och yrkesutbildning för hemslöjdspersonal, även om också arbetet
inom hemslöjdsverksamheten inrymmer vissa undervisande eller instruerande
moment. I detta sammanhang kan för övrigt nämnas, att man för närvarande
inom överstyrelsen för yrkesutbildning överväger olika möjligheter
att tillgodose behovet av mera kvalificerad utbildning för hemslöjdspersonal,
utöver den ettårskurs, som redan förekommer.
I enlighet med kommitténs förslag bör yrkeslärare i klädsömnad och barnavårdslärare
också i fortsättningen utbildas, och det torde därvid vara lämpligt
att även utbildningen av yrkeslärare i klädsömnad i enlighet med förslaget
förlägges till seminarierna för huslig utbildning. Kommitténs förslag
om en särskild utredning av frågan om samordning av utbildningen för
olika slag av personal på barnavårdens område torde böra ytterligare övervägas
innan det kan bli föremål för ställningstagande.
Kommittén har vidare föreslagit, att utbildning av ekonomiföreståndare
liksom hittills skall ske såväl vid seminarium som utanför seminarieorganisationen.
Jag anser mig böra godtaga, att ekonomiföreståndarutbildning
även i fortsättningen anordnas inom lärarutbildningsorganisationen, dock
inte i större utsträckning än för närvarande. I likhet med kommittén anser
jag vidare, att sådan utbildning alltjämt bör kunna bedrivas inom yrkesutbildningens
ram, såsom nu sker vid Västkustens ungdomsskola i Ljungskile.
Härvid förutsätter jag, att utbildningen lägges på samma nivå och utformas
på samma sätt som vid seminarium. Det synes skäligt att statsbidrag
till dylik utbildningsverksamhet utanför seminarieorganisationen i
fortsättningen kan utgå i samma utsträckning som om utbildningen varit
förlagd till central yrkesskola. Om förutsättningar för att erhålla statsbidrag
enligt reglerna för central yrkesskola inte föreligger — vilket är fallet
beträffande Ljungskileskolan — torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att
efter särskild prövning medge statsbidrag i den avsedda ökade omfattningen.
I
I fråga om den erforderliga utbildningskapaciteten på olika
linjer har kommittén framlagt vissa beräkningar och förslag. Det är givetvis
angeläget, att på detta liksom på andra områden prognoser rörande utbildningsbehovet
i fortsättningen regelmässigt göres. Ett sådant prognosarbete
torde avsevärt underlättas genom den omorganisation och förbätt
-
80
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
ring av den löpande skolstatistiken, som föreslagits i årets statsverksproposition.
Vid den dimensionering av seminarieorganisationen, som nu måste
övervägas, torde kommitténs förslag om utbildningskapaciteten i stort sett
kunna följas. Beträffande utbildningen av hushållslärare torde den årliga
examinationen böra hållas vid omkring 180, varav 20—30 på den lanthushållsinriktade
grenen. Med beaktande av vad skolöverstyrelsen anfört om
examinationsbehovet beträffande textillärare vill jag förorda, att man ifråga
om denna linje inriktar sig på att under 1960-talet försöka hålla en intagning
på i medeltal ungefär 180 lärarkandidater per år. För tiden därefter
synes, såvitt nu kan bedömas, intagningen kunna minskas till omkring 170.
Inom den nu angivna ramen för intagningen på textillärarlinjen är utrymme
också beräknat för intagning på linjens vävinriktade gren. Jag räknar med
att högst tolv lärarkandidater åt gången behöver intagas på denna gren.
Variationer i intagningen med hänsyn till behovet av lärare kan förutsättas
bli särskilt vanliga på denna gren. I likhet med kommittén räknar
jag vidare med att behovet av yrkeslärare i klädsömnad skall komma att
nedgå i samband med att de nya textillärarna övertar en del av sömnadsundervisningen
inom yrkesskolväsendet. Yrkeslärarna i klädsömnad kommer
därigenom nämligen att i större utsträckning än hittills kunna reserveras
för den speciella yrkesundervisning, som deras utbildning syftar
till. En stadigvarande examination av omkring tolv lärare av denna kategori
per år torde böra beräknas. Vid behov bör det vara möjligt att något
år fördubbla intagningen. I fråga om barnavårdslärare synes det angeläget
att snarast uppnå den av kommittén föreslagna årliga examinationen av
24. Vad slutligen gäller ekonomiföreståndarna förordar jag, att intagningen
till sådan utbildning inom seminarieorganisationen liksom hittills skall omfatta
omkring 24 elever årligen.
De årliga variationerna i elevintagningen, som förekommit under senare
tid i syfte att i största möjliga utsträckning och på snabbaste sätt öka utbildningskapaciteten,
måste givetvis under en övergångstid inverka på omfattningen
av intagningen på de olika linjerna inom den nya organisationen.
Av detta skäl och av skäl, som sammanhänger med lokalfrågornas
lösning och förändringar i fråga om utbildningstidens längd, kommer under
ett övergångsskede den årliga intagningen och examinationen på framför
allt de två dominerande utbildningslinjerna inte att kunna hållas så jämna
och konstanta, vare sig totalt sett eller för det enskilda seminariets del,
som avses bli fallet på längre sikt. Det blir för överblickens skull nödvändigt,
att man i samband med de årliga anslagsäskandena redovisar intagningsmöjligheterna
vid seminarierna inte endast för det närmaste läsåret
utan för åtminstone ett par läsår framåt. Med ett visst mått av tillmötesgående
från kommunala skolmyndigheters sida i fråga om de tillfälliga tillskott
av undervisningslokaler, som på sina håll kan behövas, torde det
emellertid, med hänsyn till de värdefulla och uppskattade insatser som de
81
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
centrala och de lokala seminarieledningarna hittills gjort för att öka utbildningskapaciteten,
finnas goda skäl att förvänta, att man skall närma sig
de medeltal för intagning och examination, som här angivits för de olika
linjerna i den framtida organisationen, redan innan nya permanenta lokaler
kan tagas i bruk.
Liksom kommittén förutsätter jag att intagning på de olika linjerna skall
ske endast en gång varje läsår. I någon mindre utsträckning förekommer
nu elevintagning även till vårterminen; denna förskjutning torde successivt
och, i den mån så är möjligt, utan förlust av utbildningsplatser böra rättas
till.
Vid remissbehandlingen har i ett yttrande relativt ingående och i ett par
andra yttranden mer i förbigående upptagits tanken att utforma utbildningen
efter ett mönster, som ganska väsentligt avviker från den
mera traditionella seminariemodell kommittén i sitt förslag följt. Man har
i dessa fall, huvudsakligen i analogi med uppläggningen av yrkeslärarutbildningen
och den nyligen beslutade slöjdlärarutbildningen, närmast tänkt
sig en etappvis anordnad utbildning med endast en kortare del förlagd till
lärarutbildningsanstalt; i ett av yttrandena anses att även själva lärarutbildningen
skulle läggas upp såsom en bottenutbildning med olika påbyggnadsmöjligheter.
En utbildningsgång av här antytt slag har jag för
egen del funnit mindre lämplig och i vissa fall omöjlig att genomföra för
utbildningen av lärare inom det husliga området.
I fråga om de tre faserna teoretisk förutbildning, praktisk förutbildning
och seminarieutbildning har jag vissa erinringar att göra mot kommitténs
förslag, vilka i första hand hänför sig till den teoretiska förutbildningen
men i viss mån också till den praktiska förutbildningen. När det gäller
seminarieutbildningens längd på de olika linjerna ansluter jag mig emellertid
helt till vad som föreslagits i betänkandet och förordar sålunda treåriga
seminariestudier för hushållslärare, textillärare — även på den vävinriktade
grenen — och barnavårdslärare samt ettårig seminarieutbildning för yrkeslärare
i klädsömnad. Jag tillstyrker också, att ekonomiföreståndarutbildningen,
som nu är ettårig, utökas till att omfatta två år.
De av kommittén uppställda kraven på teoretisk förutbildning är enligt
min mening allt för höga. Jag anser mig i fråga om de formella inträdeskraven
i detta hänseende inte böra förorda krav på mer än avlagd realexamen
på allmän eller huslig linje eller motsvarande utbildning i enhetsskola.
Detta innebär ett bibehållande av den utbildningsnivå, som krävs
enligt nuvarande inträdesbestämmelser. Huruvida man, såsom nu är föreskrivet
för tillträde till skolkökslärarinneutbildning, skall uppställa krav på
att den avlagda examen skall innefatta överbetyg i vissa angivna ämnen
torde, med beaktande av vad skolöverstyrelsen anfört härvidlag, få närmare
övervägas vid bestämmelsernas slutliga utformning. Krav på Ba som
6 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1900. 1 saml. Nr 95
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
medelbetyg i realexamen bör, bland annat av de skäl, som skolöverstyrelsen
anfört, ej heller uppställas. Mitt ställningstagande beträffande kraven på
teoretiska förkunskaper — vilket avser samtliga utbildningslinjer — innebär
också, att kommitténs förslag om anordnande av preparandkurser vid
seminarierna bortfaller.
Den rationalisering av förpraktiken, som kommittén velat åstadkomma
genom att för varje utbildningsväg uppställa preciserade krav på genomgång
av kurser och fullgjord yrkespraktik, synes angelägen att få till stånd.
Det torde också numera, med den utveckling yrkesskolväsendet nått, finnas
helt andra förutsättningar än tidigare att genomföra en sådan uppläggning.
Vilka typer av kurser m. m., som skall krävas eller godkännas som praktisk
förutbildning för de olika linjerna, får givetvis senare mera i detalj prövas
— lämpligen av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning i
samråd — men beträffande omfattningen och uppläggningen i stort torde
här några synpunkter böra framhållas. I fråga om yrkeslärare i klädsömnad,
vilkas utbildning av naturliga skäl nu är och även enligt förslaget kommer
att förbli upplagd på annat sätt än för de övriga lärarkategorierna, har
kommittén föreslagit, att den praktiska förutbildningen även i fortsättningen
skall omfatta fem år, innefattande bland annat genomgång av tvåårig
verkstadsskola för klänningssömmerskor. Mot detta förslag torde inte
vara något att erinra. Jag har inte heller något att invända emot att för
tillträde till hushålls- och textillärarutbildning uppställes krav på högst ett
års praktisk förutbildning, med i huvudsak den utformning kommittén
föreslagit. Frågan rörande förpraktik för hushållslärare med lanthushållsinriktning
kan behöva ytterligare övervägas. När det gäller den praktiska
förutbildningen för barnavårdslärare och ekonomiföreståndare, vilken
enligt kommitténs förslag i båda fallen skulle omfatta ungefär ett och ett
halvt år, anser jag mig böra förorda, att de fordringar som kommer att
slutligen fastställas blir mer begränsade, så att även för dessa kategorier
den föreskrivna praktiken kan rymmas inom ett år. För min inställning i
detta avseende talar, förutom angelägenheten av att utbildningstiden inte
bör göras onödigt lång, att en viss risk för dubbelutbildning skulle uppstå
utan nämnda begränsning. Mot bakgrunden av erfarenheterna av vilka
krav på förpraktik, som i dagens läge de facto gäller för tillträde till de
här aktuella utbildningsvägarna — inte minst handarbetslärarinneutbildningen
— synes det vidare böra allvarligt övervägas om det inte vid bedömningen
av de inträdessökandes meriter i fortsättningen bör bortses från
sådan förpraktik, som faller utanför de föreskrivna inträdeskraven.
Kommittén har i dubbelt syfte föreslagit, att det vid varje seminarium
skall anordnas ett antal yrkeskurser, nämligen sådana husmoderskurser,
sömnadskurser och vävkurser, som skulle krävas som praktisk förutbildning
för lärarkandidaterna. Dessa kurser skulle alltså dels kunna tjäna som
förpraktik för dem, som siktar till utbildning vid seminarierna, och dels
83
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960
utnyttjas som underlag för lärarkandidaternas övningsundervisning. För
egen del anser jag mig inte böra biträda detta förslag, då enligt min mening
såväl förutbildning som övningsundervisning av nu avsett slag regelmässigt
bör förläggas till yrkesskola. Yrkeskurser, och då i första hand husmoderskurser,
bör kunna förekomma inom seminarieorganisationen men
endast såsom en ren undantagsföreteelse, om och i den mån så under en
övergångstid oundgängligen krävs för att tillgodose behovet av övningsunderlag
på en seminarieort, där yrkesskolväsendet inom den husliga sektorn
ännu inte nått erforderlig omfattning. Den byggnation, som fordras
för seminariernas behov, bör således enligt min uppfattning inte planeras
med sikte på att ge utrymme även för yrkeskurser.
I samband med den närmare utformningen av bestämmelserna om inträdeskrav
torde också lämpliga föreskrifter om ålder och hälsotillstånd få
övervägas.
Jag har redan nämnt, att jag ansluter mig till kommitténs förslag om
seminariestudiernas längd för de olika utbildningsvägarna. I fråga om
längden av dessa studier innebär förslaget i jämförelse med motsvarande
eller närmast motsvarande nuvarande kategoriers utbildningstid en förlängning
endast i vad avser textillärare och ekonomiföreståndare. I fråga
om samtliga kategorier gäller dock, om både förutbildning och seminarieutbildning
beaktas, att den sammanlagda utbildningstiden enligt den av
mig förordade uppläggningen inte blir förlängd. I jämförelse med de nu i
praktiken rådande förhållandena torde ett bifall till mina förslag till och
med i viss utsträckning medföra förkortning av utbildningstiden, samtidigt
som omläggningen möjliggör en effektivisering av studierna och ett ekonomiskt
utnyttjande av lärotiden.
När jag härefter går närmare in på spörsmålen om seminariestudiernas
uppläggning, vill jag först beröra en speciell fråga, som avser textillärarutbildningen
under de första åren i den nya organisationen. Vid de seminarier,
där handarbetslärarinneutbildning förekommer, har under de sista åren i
allt större utsträckning förekommit att eleverna under sin förpraktik bland
annat genomgått tvåårig verkstadsskola för klänningssömmerskor och därigenom,
redan före seminarieutbildningen, skaffat sig en mycket omfattande
färdighet i klädsömnad. Enligt införskaffade uppgifter om förhållandena
under innevarande läsår vid seminarierna har 6G av andra årskursens 118
elever och 122 av första årskursens 158 elever genomgått sådan verkstadsskola.
Ytterligare praktik i sömnad och vävpraktik, ofta av betydande
omfattning, har dessutom förvärvats, ibland före, ibland efter verkstadsskoleutbildningen.
Det är vidare bekant, att en mycket stor del av de
elever, som för närvarande genomgår utbildning i verkstadsskola, siktar på
lärarutbildning. Ett undantagslöst genomförande av den treåriga textillärarutbildning,
som här föreslagits och som avses innefatta ett betydande mått
av utbildning i klädsömnad, skulle i ett övergångsskede för en betydande
84
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 95 år 1960
grupp komma att innebära en troligen sexårig studiebana med åtskillig
dubbelutbildning och det skulle vidare komma att medföra att lärarexaminationen
under ett läsår — med undantag för en kull på högst 24 lärare
vid slutet av höstterminen — skulle utebli. Mot bakgrunden av dessa omständigheter
har jag funnit mig böra föreslå, att de kandidater, som påbörjar
sin seminarieutbildning läsåren 1961/62 och 1962/63, bör beredas
en möjlighet att nå textillärarkompetens efter två års seminariestudier, om
de har den grundliga förutbildning, innefattande bland annat tvåårig verkstadsskola,
som jag här talat om. Vissa förberedande undersökningar rörande
möjligheterna att genomföra en sådan tvåårig utbildning har redan gjorts
och de synes kunna leda till ett tillfredsställande resultat. Vid intagningen
av lärarkandidater de angivna båda läsåren får en avvägning mellan antalet
nybörjarklasser på två- och treårig linje göras med hänsyn till de sökandes
förutbildning. Ett närmare angivande av relationerna mellan dessa klasser
torde för närvarande inte vara möjligt, men jag vill framhålla, att jag anser
det angeläget, att intagningen inte ens det första året enbart koncentreras
till tvåårig utbildning. Jag vill också framhålla, att det förslag, som nu
framlagts om en övergångsvis avkortad textillärarutbildning, inte är avsett
att stimulera dem, som siktar på textillärarbanan, att i meriteringssyfte nu
påbörja verkstadsskoleutbildning. Jag har endast av olika skäl funnit det
ofrånkomligt att hänsyn vid omorganisationen tages till den aktuella faktiska
situationen.
Mina ställningstaganden i fråga om kraven på teoretisk förutbildning och
i vissa fall även praktisk förutbildning liksom de av mig förordade avvikelserna
från kommitténs förslag beträffande vissa lärarkategorier och
utbildningsgrenar medför, att de i betänkandet framlagda tim- och kursplanerna
inte helt kan följas. Även med hänsyn till påpekanden vid remissbehandlingen
och av andra skäl behöver givetvis undervisningsplanerna
underkastas en detaljprövning, innan de slutligt fastställes. Det är min
avsikt att det erforderliga arbetet med tim- och kursplaner skall utföras
under det närmast följande budgetåret. Jag förutsätter, att det skall ankomma
på Kungl. Maj:t att fastställa timplaner och att kursplaner bör
fastställas av tillsynsmyndigheten. Då den lärarutbildning, det här är fråga
om, i regel berör undervisningen vid skolformer inom såväl skolöverstyrelsens
som yrkesöverstyrelsens verksamhetsområden, förutsätter jag, att timplaneförslag
och kursplaner utarbetas i visst samråd mellan överstyrelserna.
Även beträffande ekonomiförest åndarutbildningen kan ett sådant samråd
vara lämpligt. I vissa hänseenden bör givetvis samråd äga rum också med
lantbruksstyrelsen.
Även om sålunda detaljerna beträffande undervisningsplanerna ej bör
prövas i detta sammanhang, torde vissa ytterligare synpunkter på utbildningens
uppläggning här få anföras. Jag anser det väsentligt, att sådana för
läraryrket betydelsefulla inslag i utbildningen som psykologi, pedagogik,
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
metodik och undervisningsövningar erhåller en starkare ställning än för
närvarande. I fråga om undervisningsträningens uppläggning måste särskilt
beaktas, att för flertalet lärarkategorier det blivande verksamhetsfältet
kommer att omfatta många olika skolformer och skiftande åldersstadier. En
viss allmän förskjutning i timplanerna i riktning mot ökad teoriundervisning
med anknytande tillämpningsövningar och minskat utrymme för rent
praktiska träningsmoment torde böra eftersträvas, inte minst i fråga om
hushållslärarutbildningen, för att därigenom bland annat skapa bättre förutsättningar
för den blivande läraren att under sin yrkesutövning kunna
följa utvecklingen inom sitt verksamhetsområde. När det gäller uppdelning
på mindre grupper vid de praktiska övningarna för att kompensera ett
minskat utrymme i timplanen, torde det dock knappast bli möjligt att gå
fullt så långt som kommittén synes ha räknat med. En koncentration av
färdighetsövningarna i hushållslärarutbildningen till ett »praktiskt år» i
enlighet med kommitténs förslag torde bli erforderlig för att möjliggöra den
speciella lanthushållsinriktningen, som avses komma till stånd under ett
internatår. Beträffande textillärarutbildningen bör ges akt på, att de estetiskt
betonade momenten inte erhåller ett för knappt utrymme. I denna
utbildning synes det vidare bli nödvändigt att, såsom kommittén föreslagit,
förlägga en del av vävutbildningen till en sommarkurs. En allmän modernisering
av kursuppläggning och arbetsmetoder bör naturligtvis komma till
stånd och sådana friare arbetsformer, som i olika utbildningssammanhang
numera eftersträvas, bör i lämplig utsträckning möjliggöras. Vad särskilt
gäller det av kommittén föreslagna obligatoriska »enskilda arbetet» kanske
det dock inte är oberättigat, att anordningen först prövas i begränsad omfattning.
Vid övervägandena om timplanernas utformning måste vidare
självfallet beaktas, att veckotimtalen ej blir alltför höga för lärarkandidaterna.
Jag vill också understryka vikten av att timplaner och kursplaner
tid efter annan omprövas.
I den föregående redogörelsen för betänkandet har endast i korthet
erinrats om att kommittén föreslagit införande av institutet efterprövning
i lärarexamen. En närmare prövning av denna fråga bör lämpligen ske i
samband med utfärdande av stadgebestämmelser för seminarierna. I
I den för seminarieorganisationen mycket väsentliga frågan
om huvudmannaskapet för seminarierna har jag redan redovisat mitt ställningstagande.
Enligt mitt förslag skall utbildningen i fortsättningen bli
statlig. Den av kommittén uppställda förutsättningen för ett förstatligande,
nämligen att vederbörande kommuner verkställer nybyggnader och ombyggnader
för seminarierna, liksom konsekvenserna av detta villkor i fråga
om lokaliseringen av seminarierna har, såsom framgått av min redogörelse
för remissyttrandena, väckt en mycket kraftig opposition. De berörda kommunernas
grad av villighet att verkställa erforderliga byggnadsarbeten och
86
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
därmed utsikterna att på denna väg få till stånd den avsedda snabba upprustningen
har också belysts av de återgivna remissvaren. Jag har för min
del inte funnit anledning att söka fullfölja kommitténs linje i byggnadsfrågan.
Därmed kommer också lokaliseringsfrågan i ett annat läge.
Vad först gäller frågan om antalet seminarier är att beakta, att organisationens
omfång enligt vad jag föreslagit skulle bli väsentligt mindre än
kommittén räknat med, genom att preparandkurserna skulle helt bortfalla
och yrkeskurser förekomma vid seminarierna endast i undantagsfall, huvudsakligen
som en övergångsföreteelse. Med hänsyn bland annat härtill synes
det ej finnas anledning att räkna med mer än fyra seminarier, ett antal för
övrigt, som kommittén funnit tillräckligt för utbildning av sammanlagt 176
hushållslärare, medan den avsett att fördela utbildningen av till en början
168 och sedermera färre textillärare på fem seminarier, varav ett för utbildning
enbart på det textila området. En koncentration av ifrågavarande
utbildning till färre seminarier än fyra synes däremot inte vara lämplig
eller ens möjlig.
När det sedan gäller förläggningen av seminarierna måste givetvis hänsyn
tagas till en mängd olika omständigheter, bland annat till möjligheterna
att på respektive ort tillgodose behovet av klasser och kurser för övningsundervisning.
Då det vidare gäller en verksamhet som inte skall byggas upp
från grunden, kan man i förläggningsfrågan inte gärna bortse från den nuvarande
lokaliseringen och de resurser, som på olika orter står till buds i
fråga om lokaler, utrustning och inte minst erfarna lärare. Inte heller bör
man bortse ifrån att verksamheten under ett övergångsskede, i avvaktan
på att nya lokaler färdigställes och organisationen stabiliseras och medan
själva utbildningen omlägges, måste fungera tillfredsställande och dessutom
om möjligt få en ökad kapacitet. Om vidare, såsom kommittén räknat med,
vissa av de seminarier, som skulle nedläggas, likväl för obestämd tid skulle
fortsätta sin verksamhet parallellt med framväxande nya seminarier på
andra orter, så skulle onekligen mycket besvärliga problem uppstå, bland
annat i fråga om lärarpersonalen. En så långt möjligt bibehållen kontinuitet
vid omorganisationen och så begränsad spridning av verksamheten som
möjligt även under övergångsskedet jämte ett noggrant tillvaratagande av
de nuvarande resurserna i fråga om såväl personal som materiel synes avgjort
böra eftersträvas vid den nu avsedda omorganisationen. Med beaktande
av dylika synpunkter och då jag inte heller med sikte på utbildningens
framtida bästa eller från allmänna lokaliseringssynpunkter kan
finna att några avgörande erinringar kan göras mot att utbildningsverksamheten
för den framtid, som nu kan överblickas, förlägges till de fyra
orter, där den för närvarande huvudsakligen bedrives, nämligen Göteborg,
Stockholm, Umeå och Uppsala, vill jag förorda att så sker. Härjämte bör
enligt min mening som en tidsbegränsad förstärkning av utbildningskapaciteten
på den textila sidan — där den hittillsvarande markant låga kapa
-
87
Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960
citeten och övergången till en förlängd seminarieutbildning skapar speciella
svårigheter — anordnas en provisorisk linje, som av praktiska skäl organisatoriskt
bör anknytas till en lärarutbildningsanstalt av annan art och pa
annan ort än de nyss angivna. Jag återkommer senare i min framställning
till frågan om denna provisoriska linje.
Jag är väl medveten om att behovet av nya lokaler är trängande pa flertalet
av de nuvarande seminarieorterna. Större lokalresurser är en förutsättning
för den erforderliga examinationsökningen och den i vissa fall förlängda
utbildningstiden; mera ändamålsenliga lokaler kan också med rätta
sägas vara en förutsättning för en modernisering och effektivisering av
själva utbildningen. Samtidigt är det klart att nybyggnader inte omedelbart
kan komma till stånd på alla de orter, där detta i och för sig kunde
vara önskvärt.
Läget är för närvarande minst bekymmersamt vid seminariet i Umea.
Den byggnad, som seminariet nu disponerar, och den tillbyggnad, som är
under uppförande, synes i vart fall tills vidare vara tillräckliga för den utbildningskapacitet,
som med hänsyn till övningsunderlagets storlek kan
placeras på orten. Enligt preliminär överenskommelse med representanter
för Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott kommer vid verksamhetens
förstatligande de nämnda byggnaderna att mot hyra upplåtas
till staten, varjämte seminariets inventarier med undantag för vissa konstföremål
utan ersättning kommer att överlåtas.
I Göteborg uppgår för närvarande den årliga utbildningskapaciteten av
skolkökslärarinnor endast till 16. Bland berörda fyra seminarieorter är
Göteborg den, där den största ökningen av examinationen av hushållslärare
skulle kunna ske utan svårigheter beträffande underlaget av övningsklasser.
Samtidigt torde de lokaler Göteborgs skolköksseminarium disponerar utan
tvekan vara de mest bristfälliga inom denna utbildningsgren och därtill
utan utvidgningsmöjligheter. Situationen för Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium
i Göteborg torde vara något bättre än för skolköksseminariet,
men bland annat splittringen på olika lokalenheter och det ökade
lokalbehov övergången till treårig textillärarutbildning medför, gör att inte
heller handarbetsseminariets nuvarande lokalresurser kan användas annat
än under en kort övergångstid. Enligt min bedömning är läget alltså sådant,
att byggnadsfrågan omedelbart måste lösas för Göteborgs-seminariets del.
Då ianspråktagande av någon befintlig byggnad inte synes vara möjligt,
räknar jag med att nybyggnad måste komma till stånd. Från Göteborgs
stads sida har bekräftats, att staden i enlighet med det uttalande staden
gjort i sitt remissyttrande är beredd att utan ersättning upplata tomt för
ett seminarium. Det är angeläget, att frågorna om tomtmark för ändamalet
och byggnadsprogram löses och att utredningsarbetet bcdrives så att frågan
om anslag för detta byggnadsarbete kan prövas vid budgetarbetet hösten
1960.
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, vilken äges av Sällskapet
Uppsala enskilda läroverk, disponerar, såsom närmare framgått av det föregående,
för sin verksamhet vissa av sällskapet ägda fastigheter. För Uppsala-seminariet
föreligger ett klart behov av nya och mer ändamålsenliga
lokaler. Behovet av omedelbar byggnation kan dock inte vare sig med tanke
på lokalresursernas kvantitet eller kvalitet anses vara fullt så påträngande
som i Göteborg. I anslutning till de i betänkandet uppdragna riktlinjerna
för lokalfrågornas lösande hade sällskapets styrelse tidigare planerat att
överlåta de av fackskolan disponerade byggnaderna jämte tomtmarken till
Uppsala stad mot att staden övertog ansvaret för den skuld, som åvilar
fastigheterna. Sedan såväl fackskolan som gymnasiet vid enskilda läroverket
förstatligats och läroverkets realskola avvecklats, avser sällskapet enligt
uPPgift att inskränka sin verksamhet till att omfatta endast förvaltningen
av vissa fonder. Da förstatligandet av lärarutbildningen och lokaliseringen
av sådan verksamhet till en viss ort enligt min mening inte bör bli beroende
av kommunala ataganden att verkställa erforderliga ny- eller ombyggnader
utan byggnadsfrågorna bör lösas genom statliga insatser, i den mån inte
speciella omständigheter skulle göra det lämpligare att välja ett annat tillvägagångssätt,
har det synts mig naturligt, att ett förstatligande av fackskolan
får innebära också en överlåtelse till staten av byggnader och tomtmark
för den nuvarande huvudanläggningen, som ännu några år måste
utnyttjas för utbildningsverksamheten. Överläggningar härom har upptagits
med sällskapets styrelse. Jag anser mig ha anledning utgå ifrån att en
sådan överlåtelse, om den slutligen prövas lämplig, kan komma till stånd
pa tillfredsställande villkor. Denna uppfattning har givetvis också varit av
betydelse för mitt ställningstagande i lokaliseringsfrågan, och det förord
jag därvid givit för förläggning av ett statligt seminarium till Uppsala.
Det redan statliga skolköksseminariet i Stockholm har sin verksamhet
inrymd i förhyrda lokaler dels vid Götgatan, dels vid Stora Nygatan, med
en fördelning av ungefär lika stor yta på vartdera stället. De förstnämnda
lokalerna är bristfälliga. De övriga lokalerna är nyinredda och har tagits i
bruk våren 1959. Lokalerna är i båda fallen givetvis att betrakta som provisorier
och deras splittring på två håll liksom den osäkerhet, som följer av
ett hyresförhållande, och svårigheten att i längden inhysa en verksamhet,
som kräver speciell och relativt dyrbar fast inredning, i mer eller mindre
tillfälligt förhyrda lokaler, talar för att en slutlig lösning av lokalfrågan
genast bör tagas under övervägande. Kvantitativt sett medger lokalerna
en utbildning av 48 hushållslärare och 12 ekonomiföreståndare årligen.
När det gäller utbildningen på den textila sidan är vissa omedelbara åtgärder
ofrånkomliga. De lokaler, som nu disponeras för motsvarande utbildning
hos tre olika enskilda huvudmän i Stockholm, torde inte ens
övergångsvis kunna erbjuda någon lösning av lokalproblemet för den statliga
utbildningsverksamhet på det textila området, som avses träda i stället
89
Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960
för den nuvarande. En möjlighet har emellertid yppat sig att redan från
och med läsåret 1961/62 disponera en i början av 1950-talet uppförd skolbyggnad
på Lilla Essingen, som skulle kunna inrymma en textilutbildning
av relativt stor omfattning. En årlig examinationskapacitet av 48 textillärare
och 12 yrkeslärare i klädsömnad skulle man kunna räkna med. Vissa
möjligheter kan även finnas att i anslutning till denna skolbyggnad uppföra
tillbyggnader, som skulle medge, att även utbildningen av hushållslärare
och ekonomiföreståndare kunde förläggas till samma plats; med hänsyn till
det begränsade tomtområdet in. m. kräves dock i denna fråga en ingående
undersökning innan ställning kan tagas. Efter överläggningar med representanter
för Stockholms stad har preliminär överenskommelse kunnat träffas
med staden om förhyrande av Lilla Essingens folkskola från och med läsåret
1961/62. Från stadens sida har man också förklarat sig beredd att,
om det efter gjorda undersökningar visar sig möjligt och lämpligt att uppföra
tillbyggnader för att få till stånd ett fullständigt husligt seminarium
på platsen, till staten överlåta ifrågavarande skolbyggnad och tomt på de
villkor, varom överenskommelse kan träffas.
Ett specialproblem i lokalhänseende erbjuder det internatår, som föreslagits
ingå i utbildningen av hushållslärare med lanthushållsinriktning.
Enligt kommitténs förslag skulle denna del av utbildningen förläggas till
en av Uppsala läns landsting numera färdigställd lanthushållsskola strax
utanför Uppsala, benämnd Källgården. Särskilda byggnader för seminarieutbildningen
skulle enligt förslaget uppföras av landstinget. Vid övervägande
av denna lokalfråga har, bland annat med anledning av förslag i
remissyttrandena, även andra förläggningsalternativ diskuterats. Det av
kommittén framlagda förslaget har dock hittills förefallit vara det mest
tillfredsställande. Något definitivt ställningstagande från min sida i frågan
har dock ännu inte kunnat ske, men jag har för avsikt att fullfölja de
underhandlingar, som hittills förekommit. Det står härvid fullt klart, att
den nu av fackskolan i Uppsala för lanthushållslärarutbildningen använda
lantegendomen Brogård inte kan komma i fråga för undervisningsändamål
annat än möjligen för ett par övergångsår och då under förutsättning att
lokalfrågan är löst.
Förberedelsearbetet för byggnation i Göteborg bör, som jag tidigare
framhållit, omedelbart påbörjas. Samtidigt härmed bör enligt min mening
de undersökningar, som avser tillbyggnadsmöjligheterna vid Lilla Essingens
folkskola, genomföras. Med dessa planeringsåtgärder bör också samordnas
en prövning av Uppsala-seminariets nybyggnadsbehov, så att en samlad
överblick kan ges över byggnadsbehovets totala omfång och åtminstone
ungefärliga kostnader, varvid även fördelningen av den erforderliga utbildningskapaciteten
mellan seminarierna för framtiden samtidigt kan mera
definitivt fastslås.
För att ge en uppfattning om hur organisationen kan tänkas bli utfor -
90
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
mad, vill jag redovisa följande plan för den årliga intagningen på längre
sikt, en plan som dock med hänsyn till de ytterligare överväganden, som
fordras i samband med byggnadsplaneringen, får ses blott som ett alternativ.
Hushålls- lärare |
Textil- lärare |
Yrkeslärare |
Barnavårds- lärare |
Ekonomi- föreståndare |
Totalt |
|
Göteborg ....... |
48 |
48 |
_ |
12 |
__ |
324 |
Stockholm ...... |
48 |
48l * 3 4 |
12J |
— |
12 |
324 |
Umeå .......... |
36 |
36 |
— |
— |
— |
216 |
Uppsala ........ |
** 1 OO "tf |
36 |
— |
12 |
12 |
312 |
Summa |
180-186 |
168* |
12 |
24 |
24 |
1176 |
De i fråga om antalet lärarkandidater mera betydande förändringar i
denna plan, som kan behöva göras i samband med byggnadsplaneringen,
synes i första hand gälla de stora utbildningsgrupperna hushållslärare och
textillärare. Härvid är dock att märka, att det övningsunderlag, som Umeå
och Uppsala erbjuder, är så knappt, att större utbildningskapacitet där ej
torde vara att räkna med. Ett överförande av utbildningen av yrkeslärare i
klädsömnad från Stockholm till Göteborg liksom en överflyttning av ekonomiföreståndarutbildningen
från Stockholm till någon annan av orterna
skulle kunna tänkas, om därmed sammanförandet av olika utbildningsgrenar
i Stockholm till Lilla Essingen skulle underlättas. Förläggningen i
den framtida organisationen av barnavårdslärarutbildningen, vilken för
övrigt inte kräver något större utrymme i själva seminarieanläggningarna,
torde i och för sig knappast behöva omprövas. En förutsättning för framtida
barnavårdslärarutbildning i Uppsala är dock att ett av Uppsala stad
planerat nytt spädbarnsdaghem kommer till stånd och vid lärarutbildningen
kan ersätta det av fackskolan nu drivna daghemmet.
Genomförandet av den här förordade omorganisationen från och
med budgetåret 1961/62 bör enligt min mening tillgå på i huvudsak följande
sätt.
Vid de statliga seminarierna intages läsåret 1961/62 lärarkandidater i
första årskursen av hushållslärarlinjen, textillärarlinjen, barnavårdslärarlinjen
och ekonomiföreståndarlinjen samt i den enda årskursen på yrkeslärarlinjen
för utbildning enligt ny utbildningsgång. Vid denna första intagning
kan vissa modifieringar behöva göras beträffande de tidigare förordade
kraven på förutbildning. Vid dessa seminarier sker nämnda läsår också in
-
1 Inklusive vävinriktad gren.
3 Intagningen fördubblas vissa år vid behov.
3 Inklusive lanthushållsinriktad gren.
4 Under ett antal år tillkommer en intagning av 24 kandidater på en provisorisk linje.
91
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
tagning enligt hittillsvarande regler i första årskursen av den tvååriga skolkökslärarinnekursen.
Härjämte övertager samma läsår de statliga seminarierna
på respektive ort den ej avslutade utbildningen i skolköks-, handarbets-
och barnavårdslärarinnekurser samt, i ett fall, även i ekonomiföreståndarinnekurs
från de tidigare icke-statliga seminarierna. Om och i vad
mån yrkeskurser skall anordnas vid något av seminarierna prövas i samband
med anslagsäskandena.
Denna uppläggning innebär, att Göteborgs skolköksseminarium och Nordenfeltska
skolan i Göteborg, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium
i Stockholm, seminariet för huslig utbildning i Umeå och fackskolan
för huslig ekonomi i Uppsala upphör med sin verksamhet i nuvarande regi
med utgången av budgetåret 1960/61 och därvid avlöses av det nya respektive
— i vad gäller Stockholm — det omorganiserade statliga seminariet
på orten. I fråga om lokaliteterna beräknas vid tidpunkten för omorganisationen
i huvudsak ingen annan förändring inträda än att den textila
utbildningen vid Stockholms-seminariet flyttar in i de förutnämnda lokalerna
på Lilla Essingen. Hushållslärarlinje och textillärarlinje startar läsåret
1961/62 vid samtliga fyra seminarier. Uppsala-seminariet förutsattes
fortsätta med utbildning av barnavårdslärare och ekonomiföreståndare.
Seminariet i Stockholm utbildar tills vidare alltjämt även ekonomiförestandare.
Huruvida utbildning av yrkeslärare i klädsömnad redan läsåret
1961/62 skall börja vid Stockholms-seminariet eller möjligen detta första år
förläggas till seminariet i Göteborg torde av skäl, som jag strax skall närmare
ange, böra närmare övervägas i samband med anslagsäskandena för
budgetåret 1961/62. Vidare bör om möjligt utbildning av barnavårdslärare,
eventuellt som en mera tillfällig anordning, komma till stånd vid ytterligare
något av seminarierna från och med läsåret 1961/62.
Omorganisationen kommer också att beröra vissa nuvarande lärarutbildningsanstalter,
vilka ej som de nyss nämnda uppgår i den framtida statliga
seminarieorganisationen. Lärarutbildningen vid Fredrika Bremer-förbundets
lanthushållningsseminarium i Rimforsa bör sålunda i samband med
omorganisationen nedläggas. För att nå en lämplig samordning med den
successiva avvecklingen av den nuvarande skolkökslärarinneutbildningen,
vill jag för min del förorda, att elevintagning vid Rimforsa sker sista
gången hösten 1961, varvid den sista lärarexaminationen skulle äga rum i
september 1963.
Vid Fredrika Bremer-förbundets högre skola för kvinnlig yrkesutbildning
i Stockholm bedrives nu utbildning av yrkeslärare i sömnad. Motsvarande
utbildning — även i fortsättningen ettårig — beräknas, som jag nyss
nämnt, förekomma inom den statliga seminarieorganisationen redan läsåret
1961/62, dock endast med en grupp på omkring 12 lärarkandidater.
Då nedgången i den årliga utbildningskapaciteten från för närvarande 24
till 12 lärare av denna kategori egentligen är berättigad först då examina
-
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
tion av textillärare kommit till stånd, vilket kan beräknas ske första gången
våren 1963, är det önskvärt, att yrkeslärarutbildningen vid Fredrika Bremer-förbundets
skola nedlägges först med utgången av läsåret 1961/62. Om
så blir fallet skulle också vinnas att avvecklingsperioden inte bleve alltför
kort, vilket torde vara en fördel också för skolans och huvudmannens del.
Det är främst med hänsyn till denna under ett år fortsatta yrkeslärarutbildning
i Stockholm, som jag nyss uttalat tvekan om förläggningen likaså
till Stockholm av motsvarande statliga utbildning under läsåret 1961/62.
Även vävlärarinneutbildningen vid Handarbetets vänners vävskola bör
i samband med omorganisationen nedläggas. Detta bör ske successivt och
samordnas med examinationen av textillärare. Nyintagning av elever i den
tvååriga vävlärarinnekursen bör sålunda komma till stånd i vart fall hösten
1960 och, med tanke på att examination av textillärare på den vävinriktade
grenen kan beräknas äga rum först våren 1964, helst även hösten
1961. Jag räknar alltså med att nedläggandet av vävlärarinneutbildningen
vid Handarbetets vänners vävskola skall komma att ske tidigast med utgången
av läsåret 1961/62 och senast med utgången av läsåret 1962/63.
Det extra årliga bidrag av statsmedel, som i årets statsverksproposition
föreslagits till verksamheten vid denna vävskola, torde böra utgå till och
med det budgetår, då examination av vävlärarinnor sista gången sker vid
skolan. Vävlärarinnekompetens meddelas för närvarande, om också i mycket
ringa omfattning, även vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Möjligheten
att vid denna skola avlägga vävlärarinneexamen bör ej kvarstå efter
läsåret 1961/62. Vad slutligen gäller Västkustens ungdomsskola i Ljungskile
måste givetvis, om ekonomiföreståndarutbildning även i fortsättningen
skall bedrivas där, den tidigare berörda omläggningen av utbildningen ske
från och med budgetåret 1961/62.
Jag har tidigare i min framställning i korthet angivit, att jag utöver fyra
seminarier räknar också med en provisoriskt anordnad textillärarlinje.
Förslag om upprättande av ett provisoriskt handarbetsseminarium och om
anslag till ett sådant har av skolöverstyrelsen upptagits i anslagsäskandena
för budgetåret 1960/61. I ett följande avsnitt om anslagsfrågor för nästa
budgetår ämnar jag närmare redogöra för detta skolöverstyrelsens förslag,
som jag funnit mig böra biträda. Eftersom frågan emellertid har samband
också med omorganisationen vill jag här ange huvuddragen i projektet.
Det provisoriska seminariet eller kanske riktigare den provisoriska linjen
bör, såsom överstyrelsen föreslagit, starta redan nästa budgetår och den
kan beräknas vara behövlig under en period av omkring åtta år. Det första
årets intagning på linjen kommer att avse handarbetslärarinneutbildning
enligt nuvarande regler, men därefter skulle textillärarutbildning enligt de
föreslagna nya riktlinjerna vidtaga. Den årliga intagningen beräknas omfatta
24 lärarkandidater. Eftersom det är fråga om en anordning för begränsad
tid och av mindre omfattning har det ansetts lämpligt att organi
-
93
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
satoriskt anknyta linjen till någon annan statlig läroanstalt, för att på så
sätt lättare kunna erhålla lärarkrafter för undervisningen i vissa teoretiska
ämnen och tillgång till vissa institutionslokaler. Med hänsyn till att det blir
fråga om undervisning i bland annat sådana ämnen som psykologi och pedagogik
samt tal- och röstvård är givetvis ett folkskoleseminarium eller en
annan liknande lärarutbildningsanstalt lämpligast. Jag förutsätter, att det
skall få ankomma på Kungl. Maj:t att slutligt bestämma till vilken utbildningsanstalt
linjen skall anknytas, men vill här nämna, att skolöverstyrelsen
vid sina undersökningar om förläggningsmöjligheterna funnit det praktiskt
möjligt och lämpligt att knyta linjen till lärarhögskolan i Malmö, som
startar sin verksamhet läsåret 1960/61 i provisoriska lokaler, där också
utrymme kan beredas för den här ifrågavarande utbildningsverksamheten.
Samarbete skulle enligt överstyrelsens planering också etableras med två
folkhögskolor i Skåne i vad gäller vävundervisningen.
Till spörsmålen om seminarieorganisationen hör också vissa frågor om
seminariernas ledning. Enligt kommitténs förslag skulle varje
seminarium ha en styrelse. Jag finner i likhet med skolöverstyrelsen en
sådan anordning onödig. Av praktiska skäl kan det möjligen finnas anledning
att beträffande Umeå-seminariet överväga att inrätta ett kontaktorgan
mellan det statliga seminariet och Västerbottens läns landsting för
frågor rörande seminariets byggnader, vilka även för framtiden avses kvarstå
i landstingets ägo.
Den centrala ledningen av och tillsynen över seminarierna borde enligt
kommitténs förslag i fortsättningen anförtros åt överstyrelsen för yrkesutbildning.
Vad kommittén anfört till stöd för detta förslag har jag emellertid
inte funnit övertygande. Jag förordar för egen del, att skolöverstyrelsen,
som för närvarande har huvudparten av ifrågavarande lärarutbildning inom
sitt verksamhetsområde, blir tillsynsmyndighet. Såsom redan i viss mån
framgått i samband med övervägandena om timplanerna m. m., anser jag
att ett intimt samarbete måste komma till stånd mellan de båda överstyrelserna
i många frågor rörande denna organisation. Likaså bör samverkan i
vissa hänseenden ske med lantbruksstyrelsen och andra centrala ämbetsverk.
Uppgiften att utöva tillsynen över den nya utökade seminarieorganisationen
kommer att medföra en viss ökning av skolöverstyrelsens arbetsbörda,
i första hand för sektionen för husligt arbete och skolmåltidsverksamhet.
Frågan huruvida en viss förstärkning av personalen på denna
sektion är nödvändig torde få prövas i samband med anslagsäskandena
för budgetåret 1961/62. Någon organisatorisk förändring i vad gäller den
husliga sektionen torde ej vara erforderlig. Det får anses självfallet, att vid
sektionens arbete med frågor rörande seminarieorganisationen den byrådirektör,
som förestår sektionen, i första hand bär ansvaret och därvid i
94
Kungl. Maj:ts -proposition nr 95 år 1960
erforderlig utsträckning biträdes av den konsulentpersonal med inriktning
på olika specialområden, som ämbetsverket förfogar över.
Den centrala elevintagning till seminarierna, som kommittén förordat,
har i viss utsträckning redan kommit till stånd och ombesörj es av skolöverstyrelsen
i samarbete med seminariernas rektorer. Denna anordning
torde även i fortsättningen vara behövlig beträffande de två stora lärarkategorierna,
hushållslärare och textillärare, i synnerhet under en övergångstid,
men det torde behöva ytterligare övervägas om och i vad mån
detta arrangemang skall utvidgas till att omfatta även övriga mindre utbildningskategorier
inom seminarieorganisationen.
Personaluppsättningen vid vart och ett av de statliga seminarierna
för huslig utbildning blir givetvis, i synnerhet i vad gäller antalet
fasta lärartjänster av olika slag, beroende av linjeorganisationen och antalet
utbildningsplatser vid seminariet och av timplanernas utformning för
de olika utbildningslinjerna. I dessa hänseenden kan något slutligt ställningstagande
ännu ej ske. Personalorganisationen kan alltså inte i detalj
fastslås för närvarande, men riktlinjer beträffande typer av tjänster, behörighetskrav,
undervisningsskyldighet m. m. torde redan i detta sammanhang
böra dragas upp.
Med vissa avvikelser — inte minst i fråga om terminologien — från vad
kommittén föreslagit, vill jag förorda, att det inom seminarieorganisationen
skall finnas fasta tjänster i behövligt antal för följande slag av lärare,
nämligen rektorer, lektorer i psykologi och pedagogik, lektorer i kemi och
näringslära, adjunkter i kemi och fysik, speciallärare, varav vissa tillika
huvudlärare, samt för facklärare i hemkunskap (hushållsgöromål; även lanthushållning),
sömnad, vävning och barnavård ävensom för lärare i teckning.
Vid undervisningen kommer naturligtvis också att behöva anlitas
timlärare och föreläsare och troligen även lärare i läroämnen i reglerad
befordringsgång.
Rektorstjänst vid seminarium bör, liksom vid flertalet andra läroanstalter,
tillsättas genom förordnande på sex år. I fråga om lönesättningen tillstyrker
jag placering i lönegrad ABp 26. Såsom kompetenskrav torde böra
uppställas behörighet till facklärartjänst vid seminarium för huslig utbildning.
Undervisningsskyldigheten bör bestämmas till 5—10 veckotimmar.
Jag förordar, att vid vart och ett av seminarierna inrättas en lektorstjänst
i kemi och näringslära, vilka ämnen är centrala och synnerligen betydelsefulla
i utbildningen av hushållslärare. Om timunderlaget berättigar
härtill, bör också kunna inrättas en adjunktstjänst i kemi och fysik. Varje
seminarium bör vidare ha en lärartjänst i psykologi och pedagogik med
allmän metodik. Dessa ämnen är givetvis alltid centrala, när det gäller
lärarutbildning. Vid varje seminarium av här ifrågavarande slag blir det
fråga om utbildning av åtminstone två lärarkategorier med olika inriktning.
95
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
De lärare, som där skall utbildas, kommer att verka inom många olika skolformer
med skiftande utbildningsmål. De kommer att få hand om elever
på alla åldersstadier, såväl barn och ungdom som vuxna. Framför allt hushållslärarna
skall i sin verksamhet både inöva praktiska färdigheter hos
eleverna och meddela teoretisk undervisning. Dessa omständigheter medför
att den undervisning, som skall meddelas i psykologi, pedagogik och allmän
metodik vid seminarierna, måste spänna över ett stort fält och kunna
ge en stabil grund för lärarverksamhet under mycket skiftande förhållanden.
De lärare, som skall handha denna undervisning, måste uppfylla relativt
höga krav, och jag förordar fördenskull, att det inrättas lektorat i
psykologi och pedagogik. De här föreslagna lektorstjänsterna bör inrättas
som ordinarie tjänster med alternativ lönegradsplacering i A 24 eller A 26
alltefter innehavarens kompetens på samma sätt som gäller beträffande
lektorat vid högre allmänt läroverk. Till lektor i psykologi och pedagogik
bör därjämte utgå en särskild ersättning motsvarande timarvode för två
veckotimmar. Adjunktstjänsterna torde böra placeras i lönegrad A 23.
Undervisningsskyldigheten för lektorer och adjunkter bör bestämmas till
21 veckotimmar, vilket gäller såsom medeltal för läroverkens lärare i läroämne
med tjänstgöring på det högsta stadiet.
De av mig förordade speciallärartjänsterna motsvarar i stort sett betänkandets
lektorat i fackämnen. Jag ansluter mig nämligen till kommitténs
grundtanke, att varje seminarium bland sina lärare i de husliga ämnena
bör ha några lärare, som utöver den vanliga lärarexamen förvärvat ytterligare
utbildning med specialisering på ett visst ämne eller en viss ämnesgrupp.
En sådan lärare skulle alltså så långt möjligt själv ta hand om den
mer kvalificerade undervisningen på sitt specialområde och dessutom genom
sin sakkunskap och genom att bevaka utvecklingen på området stödja och
stimulera övriga lärare vid deras undervisning inom just detta fält. Specialläraren
får genom att bland annat svara för undervisningsmaterielen inom
sitt ämnesområde också i viss mån ställning som institutionsföreståndare.
Det synes vidare naturligt att på vissa av dessa specialister lägga även
uppgiften att under rektor ansvara för en viss linje, en uppgift, som kommittén
däremot ansett att man mot särskilt arvode och viss nedsättning
av undervisningsskyldigheten borde ålägga någon lärare utanför denna
krets. Den speciallärare, som således enligt mitt förslag blir också huvudlärare
för en viss linje (vissa linjer eller viss undervisning), skall i sistnämnda
egenskap ha till särskild uppgift att åhöra övningslektioner, biträda
vid uppgörandet av arbetsordning och schema för övningslektioner, vara
medbedömare vid dessa lektioner m.m. I viss anslutning till kommitténs
förslag om lektorer i fackämnen bör enligt min mening följande typer av
speciallärare finnas, niimligen
1) i speciell metodik och övningsundervisning, tillika huvudlärare för
hushållslärarlinjen;
96
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
2) i speciell metodik och övningsundervisning, tillika huvudlärare för
textillärarlinjen och för yrkeslärarlinjen, där sådan förekommer;
3) i barnavård och tillämpad barnpsykologi, tillika huvudlärare för
barnavårdslärarlinjen;
4) i storköks- och dietmatlagning, tillika huvudlärare för ekonomiföreståndarlinjen;
5)
i lanthushållning, tillika huvudlärare för internatundervisningen på
den lanthushållsinriktade grenen;
6) i experimentell matlagning, tillämpad näringslära och tillämpad kemi;
7) i bostads- och hemvårdslära samt arbetsteknik;
8) i ekonomilära och familjekunskap;
9) i textil materiallära och sömnad eller vävning.
Vid ett och samma seminarium avses inte förekomma mer än en speciallärare
av varje här angiven typ, med det undantaget att det seminarium,
som på textillärarlinjen har såväl allmän som vävinriktad gren, bör ha två
speciallärare av den under punkten 9 angivna typen, den ena med kombinationen
textil materiallära och sömnad samt den andra med kombinationen
textil materiallära och vävning. Speciallärare av de typer, som upptagits
under punkterna 3—5, skall givetvis förekomma endast om seminariet
har utbildning av barnavårdslärare respektive ekonomiföreståndare
eller hushållslärare med lanthushållsinriktning. För samtliga fyra seminarier
bör enligt dessa grunder beräknas 30 speciallärartjänster.
Kommittén har för de i betänkandet föreslagna lektoraten i fackämnen,
i avvaktan på att frågan om högre utbildning på det husliga området löses,
föreslagit vissa provisoriska kompetenskrav i fråga om kunskapsmeriter.
Förslaget om provisoriska utbildnings vägar har, såsom framgått av den
föregående redovisningen, kritiserats tämligen skarpt vid remissbehandlingen.
I likhet med flera remissinstanser anser jag att kompetenskraven
ej för närvarande bör i detalj fastlåsas. Den extra meritering, som skall
krävas för behörighet till speciallärartjänst, bör i stället i kommande föreskrifter
anges i mera allmänt hållna ordalag och det bör sedan vid tillsättningsförfarandet
i det enskilda fallet prövas om tillräcklig meritering för
tjänsten skall anses föreligga. Speciallärartjänsterna bör tills vidare endast
inrättas som extra ordinarie. Jag föreslår vidare, att tjänsterna hänföres till
statens allmänna avlöningsreglemente och placeras i lönegrad A 21 samt att
undervisningsskyldigheten för sådana speciallärare, som också är huvudlärare,
fastställes till 21 veckotimmar och för övriga till 24 veckotimmar.
För undervisningen i övrigt i husliga ämnen eller fackämnen vid seminarierna
bör liksom hittills vara anställda facklärare, för vilka gäller bestämmelserna
i övningslärarstadgan och i avlöningsreglementet för övningslärare.
För behörighet till ordinarie tjänst eller extra ordinarie anställning som
facklärare bör ej uppställas krav på särskild utbildning utöver lärarexamen
men väl på goda betyg i lärarexamen, lärartjänstgöring av ej alltför obe
-
97
Kiingl. Majds proposition nr 95 år 1960
tydlig omfattning och liknande. Jag förordar, att samtliga facklärare hänföres
till lönegrad A 19 och att undervisningsskyldigheten bestämmes till
27 veckotimmar.
På sätt hittills tillämpats vid statens skolköksseminarium och fackskolan
i Uppsala, bör vid seminariet anställda facklärare i viss utsträckning ha sin
tjänstgöring förlagd till andra skolformer för att där handleda lärarkandidaterna
vid övningsundervisningen. Den ungefärliga omfattningen av sådan
extern tjänstgöring för seminariets lärare bör årligen prövas i samband med
anslagsäskandena. Ersättning för den undervisning seminarielärarna meddelar
i andra skolor bör utgå enligt vissa normer. Jag har sålunda, bland
annat av de skäl skolöverstyrelsen anfört, inte ansett mig böra biträda
kommitténs förslag om inrättande av särskilda övningsskollärartjänster, för
att därigenom åstadkomma, att praktiskt taget all handledning skall komma
att skötas av seminariets egna lärare. Arvoderade handledare, knutna
till andra skolor, bör enligt min mening i stället förekomma i större utsträckning
än kommittén förutsatt. Vid full utbyggnad av de fyra seminarierna
kan hela antalet facklärartjänster beräknas komma att uppgå till
sammanlagt omkring 90.
Jag vill i detta sammanhang ytterligare något beröra det samarbete, som
måste förekomma med skolor av skilda slag för att bereda lärarkandidaterna
möjlighet till auskultationer och undervisningsövningar. Det torde i
och för sig inte finnas anledning att betvivla, att seminarierna i denna
angelägenhet skall möta villighet och förståelse från skolornas och skolledningarnas
sida. Då emellertid dessa seminarier kommer att sakna egna
övningsskolor och helt bli beroende av samverkan med andra, torde det
vara lämpligt att föreskriva en viss allmän skyldighet att lämna den medverkan,
som krävs för att övningsundervisningen skall kunna ordnas på ett
ändamålsenligt sätt. Samverkan skall självfallet kunna komma till stånd
med statliga läroanstalter men kommer också att i stor utsträckning erfordras
beträffande den obligatoriska skolan, högre kommunala skolor och
kommunala lokala yrkesskolor. De kommunala skolstyrelserna kommer
således att behöva kopplas in på dessa frågor. Det torde också bli aktuellt
att i någon mån anlita landstingskommunala yrkesskolor och lanthushållsskolor,
statsunderstödda enskilda yrkesskolor och statsunderstödda folkhögskolor.
Samverkan kommer att behövas i olika former. Det kan sålunda
vara fråga om att låta vid seminariet anställda lärare ta hand om undervisning
vid skolan eller att få anlita lärare vid skolan som arvoderade
handledare. I båda fallen kommer alltså lärarkandidater att i viss utsträckning
deltaga i undervisningen. Då systemet med arvoderade handledare
tillämpas, är det av betydelse att någon hänsyn tas härtill, när lärare nyanställes
och samråd med seminariet är givetvis önskvärt därvidlag. Vid
de närmare överenskommelser om samverkan, som kan träilas, får å andra
sidan givetvis tillses, att verksamheten vid skolan i fråga inte oskäligt be
7
— Ilihang till riksdagens protokoll 1900. 1 sand. AV 90
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
tungas eller hindras. I förra årets statsverksproposition behandlades ett
liknande problem beträffande folkskoleseminarierna. Jag finner det lämpligt,
att Kungl. Maj:t nu bemyndigas att utfärda föreskrifter om skyldighet
för huvudman för statsunderstödd läroanstalt att lämna den medverkan,
som kan befinnas erforderlig, för att åstadkomma en ändamålsenligt ordnad
övningsundervisning för utbildning vid nu ifrågavarande seminarier och
liknande anstalter för lärarutbildning, såsom slöjdlärarseminariet i Linköping
och anstalter för utbildning av lärare i yrkesämnen.
För att härefter återgå till frågan om lärartjänster vid seminarierna, så
har bland de fasta tjänsterna också nämnts teckningslärartjänster. Inrättande
av en ordinarie övningslärartjänst i teckning kommer med hänsyn till
timunderlaget i ämnet kanske inte att bli befogat vid vart och ett av de
fyra seminarierna. Ämnet är emellertid av stor betydelse i textillärarutbildningen.
Jag föreslår, att tjänsten placeras i lönegrad A 19. Undervisningsskyldigheten
torde böra omfatta 27 veckotimmar.
Vid seminarierna bör, såsom kommittén framhållit, också vara inrättade
vissa fasta tjänster för annan personal än lärare. Jag räknar med att varje
seminarium skall ha en ordinarie tjänst för husmor i Ao 10, en ordinarie
kontoristtjänst i Ao 9 och en ordinarie vaktmästartjänst i Ao 7. Vidare beräknar
jag för varje seminarium en tjänst som ekonomibiträde i lönegrad
A 2/3 enligt de bestämmelser, som gäller för dylik personal. Vid något seminarium
kan möjligen ytterligare ett ekonomibiträde behövas. Utöver den
nämnda kontoristen torde ytterligare någon biträdeshjälp på rektorsexpeditionen
bli erforderlig. Omfattningen härav torde få bedömas i samband
med de årliga anslagsäskandena. Vid den internatanläggning, som avses
komma till stånd för den lanthushållsinriktade grenen, får beräknas visst
behov av personal för ekonomibiträdesgöromål och för gårdskarlssysslor.
Övergångsvis kan på grund av splittrade lokalförhållanden ett extra behov
av personal för kontors-, vaktmästar- och ekonomibiträdesgöromål uppkomma.
Av det föregående har framgått, att vid seminarierna kommer att behövas
arvodesanställda handledare. Längre fram i min framställning avser jag
att föreslå, att handledararvodenas storlek inom den nuvarande organisationen
skall få fastställas av skolöverstyrelsen. Så bör även bli fallet efter
omorganisationen. Utöver handledararvoden och timarvoden enligt timlärarkungörelsen
kommer vissa andra typer av arvoden att bli aktuella, såsom
arvoden till föreläsare och bibliotekarier samt — då förebyggande hälsovård
torde böra anordnas för lärarkandidaterna — till läkare och sköterska.
Normerna för dylika arvoden torde senare få upptagas till prövning av
Kungl. Maj:t. Ytterligare ett par speciella anordningar blir att beakta vid
kommande medelsanvisningar för seminarierna. I barnavårdslärarut bildningen
har lärarkandidaterna viss del av sin utbildning förlagd till olika
99
Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960
institutioner och i samband därmed uppkommer vissa ersättningsfrågor och
längre fram torde få prövas huruvida och i vilken utsträckning ersättningar
till lärarkandidaterna i samband med resor under utbildningen skall komma
i fråga.
I vad gäller tillsättningen av tjänster av olika slag vid seminarierna förutsätter
jag, att rektorer skall förordnas av Kungl. Maj:t och att övriga
tjänster i regel skall tillsättas av skolöverstyrelsen.
De framlagda förslagen till lönesättningar och undervisningsskyldighet
har — efter överläggningar mellan företrädare för ecklesiastik- och civildepartementen
samt vederbörande personalorganisationer — godtagits av
organisationerna.
I samband med omorganisationen, som enligt mitt förslag skulle ske vid
budgetårsskiftet den 1 juli 1961, uppkommer vissa övergångsproblem beträffande
personalen vid de nuvarande seminarierna. För lösningen av dessa
problem, som för sin slutliga lösning kräver ingående överväganden främst
från skolöverstyrelsens sida, torde vissa riktlinjer här böra anges.
Det stora flertalet av de tjänster, som beräknas bli erforderliga vid full
utbyggnad av seminarierna, torde behöva inrättas från och med budgetåret
1961/62, enär organisationen redan från början får en betydande omfattning.
Det torde egentligen endast bli Göteborgs-seminariet, som under
de första åren får en avsevärt mindre volym än den för framtiden planerade.
I relativt stor utsträckning bör ordinarie statliga tjänster besättas med
ordinarie lärare vid de nuvarande icke-statliga seminarierna utan ledigförklarande,
men även sedvanligt tillsättningsförfarande bör tillämpas. Reglerna
för icke-ordinarie anställning enligt övningslärarstadgan torde för
övrigt möjliggöra en smidig anpassning till den nya situationen. Då organisationen
vidare i sin helhet kommer att utökas, synes risk för att nuvarande
seminarielärare skall bli överflödiga knappast föreligga. I fråga om
den föreslagna nya typen av lärartjänster, speciallärartjänsterna, synes
ledigförklarande alltid böra tillämpas, om ej alldeles speciella omständigheter
i något enstaka fall bör föranleda annat. Vid tillsättandet första
gången av dylika tjänster torde vid kompetensprövningen, särskilt i fråga
om de med huvudlärarskap förenade tjänsterna, böra beaktas att möjligheterna
till fortsatt utbildning på vissa områden hittills varit begränsade;
även andra för tjänsten värdefulla meriter än teoretisk utbildning bör kunna
tillmätas vikt. Det torde dock vara att förutse, att i vissa fall tillsättandet
av speciallärartjänst kan få anstå i brist på kompetenta sökande.
I vad gäller andra tjänster än lärartjänster torde skolöverstyrelsen från
fall till fall få pröva, huruvida nu vid seminarierna anställd personal skall
äga övergå till statlig tjänst utan att den ledigförklaras.
När det gäller seminarierna i Umeå och Uppsala, vid vilka statliga av -
7* — Bihang till riksdagens ''protokoll 1960. 1 samt. AV 95
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
löningsreglementen redan tillämpas för lärarpersonalen, torde övergångsproblemen
ej bli alltför svårlösta.
Vid Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium, som enligt mitt förslag
bör nedläggas med utgången av budgetåret 1960/61, är lärartjänsterna
ej såsom vid Uppsala- och Umeå-seminarierna reglerade genom föreskrifter
av Kungl. Maj:t. En prövning av frågan vilka lärare, som kan anses ha en
anställning närmast motsvarande ordinarie tjänst vid andra icke-statliga
seminarier, får förutsättas ske. Också här bör i viss utsträckning möjlighet
ges till direkt övergång på statlig tjänst.
T Göteborg avses de två nuvarande kommunala seminarierna från och
med budgetåret 1961/62 sammanslås till ett statligt seminarium, som dock,
i avvaktan på nya lokaler, under ett par år torde komma att verka under
i stort sett samma förhållanden som nu. Ordinarie lärare eller — beträffande
Nordenfeltska skolan — lärare med anställning, som kan anses motsvara
ordinarie tjänst, bör givetvis beredas möjlighet att direkt övergå på statlig
lärartjänst.
Omorganisationen torde komma att i hög grad beröra också lärarpersonalen
vid lanthushållningsseminariet på Rimforsa samt vid Handarbetets
vänners vävskola och Fredrika Bremer-förbundets högre skola för kvinnlig
yrkesutbildning i Stockholm. Såsom framgått av det föregående, anser jag
det angeläget, att verksamheten vid dessa läroanstalter ej nedlägges omedelbart.
Vid dessa seminarier eller skolor finns skicklig och erfaren lärarkraft,
som alltså kanske ej omedelbart men senare kommer att friställas och
som det givetvis är angeläget att den nya seminarieorganisationen kan tillgodogöra
sig. Det är naturligtvis också för de nuvarande huvudmännen och
för lärarna själva av stor vikt, att lärarnas fortsatta anställning tryggas.
Dessa problem måste ägnas tillbörlig uppmärksamhet vid besättandet av
de nya statliga lärartjänsterna. Jag vill här i första hand fästa uppmärksamheten
på dels det förhållandet att inte alla de för den nya seminarieorganisationen
erforderliga lärartjänsterna kommer att inrättas redan det
första året, dels möjligheten att bereda en lärare, som förvärvat en statlig
lärartjänst, ledighet helt eller delvis från denna nya tjänst för att i sin dittillsvarande
anställning deltaga i avslutandet av verksamheten vid här
berörda läroanstalter. Vid det sist angivna förfarandet bör erforderliga avvikelser
från gällande föreskrifter om förening av tjänster m. m. få göras.
En omorganisation av lärarutbildningen på det husliga området i enlighet
med av mig här förordade riktlinjer kommer att föranleda ökade
kostnader för statsverket. Härtill medverkar i första hand den omständigheten,
att staten i fortsättningen helt skall bära kostnaderna för
verksamheten och ej såsom hittills i regel endast lämna vissa bidrag. Andra
till kostnadsökningen bidragande orsaker är den förordade ökningen av
utbildningskapaciteten, vissa omläggningar av utbildningen och en för
-
101
Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960
bättrad personaluppsättning samt inte minst en förutsatt allmän upprustning
beträffande lokaler, inventarier och materiel. Undervisningen har
vidare avsetts bli avgiftsfri på samtliga utbildningslinjer vid seminarierna.
De årliga kostnaderna för den förordade seminarieorganisationen vid full
utbyggnad — inneslutande jämväl den planerade provisoriska textillärarlinjen
— beräknar jag i nuvarande löne- och kostnadsläge till i runt tal 5,7
miljoner kronor. I jämförelse med de statliga kostnaderna för ändamålet
under innevarande budgetår innebär detta en kostnadsökning med omkring
2,5 miljoner kronor. För anskaffning av inventarier m.m. beräknas vidare
en engångskostnad, dock fördelad på flera budgetår, av ungefär 2 miljoner
kronor. Kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten och eventuella fastighetsförvärv
kan, av skäl som anförts i det föregående, ej nu närmare anges.
Ett visst begrepp om storleksordningen av dylika investeringar kan dock
erhållas genom de kostnadsberäkningar, som lärarinneutbildningskommittén
i ett par fall låtit utföra. I betänkandet anges sålunda kostnaderna för
uppförande av en seminarieanläggning i Göteborg till 3 812 000 kronor och
för en motsvarande anläggning i Uppsala — under olika alternativa förutsättningar
— till 3 739 000 eller 4 739 000 kronor. Kostnader för anskaffande
av tomtmark har härvid ej inräknats.
Med den uppläggning av omorganisationens genomförande, som här förordats,
kommer verksamheten vid nuvarande utbildningsanstalter under
det närmaste läsåret inte att påverkas. Frågan om anslag till dessa läroanstalter
för nästa budgetår kan därför behandlas i vanlig ordning och den
kommer — i den mån medel ej utgår från anslag till yrkesskolväsendet —
att behandlas dels i ett härefter följande avsnitt, dels i fråga om Rimforsa-seminariet
av chefen för jordbruksdepartementet senare denna dag.
I det följande avsnittet upptages också till närmare prövning frågan om
anslag till en provisorisk utbildningslinje för nästa budgetår.
För att den föreslagna omorganisationen skall kunna förberedas krävs
emellertid, att medel i någon utsträckning står till förfogande under nästa
budgetår. Kostnader beräknas sålunda uppkomma för en viss tillfällig
personalförstärkning hos skolöverstyrelsen, för anlitande av experter i samband
med utarbetande av tim- och kursplaner, för anordnande av vissa
centrala konferenser, för förberedelsearbete på det lokala planet in. m. Jag
förordar fördenskull, att för nästa budgetår på riksstaten uppföres ett förslagsanslag
av 75 000 kronor till vissa förberedelseåtgärder för en omorganisation
av lärarutbildningen på det husliga området. Eu särskild hemställan
om ett dylikt anslag ämnar jag upptaga i samband med de i det följande
behandlade anslagsfrågorna.
Vid bifall till mina förslag om en omorganisation av lärarutbildningen på
det husliga området och vad därmed flänger samman torde det böra ankomma
på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig
här uppdragna riktlinjerna meddela erforderliga närmare föreskrifter.
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) besluta, att från och med budgetåret 1961/62 dels tre
nya statliga seminarier för huslig utbildning skall inrättas
på de orter och med i huvudsak den organisation jag i det
föregående förordat, dels ock statens skolköksseminarium
skall ombildas till ett seminarium för huslig utbildning med
i huvudsak den organisation jag förordat;
b) godkänna av mig i det föregående i övrigt förordade
grunder för här ifrågavarande utbildning;
c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i det föregående angivna riktlinjer
fatta de beslut och vidtaga de åtgärder, som fordras för
genomförandet av den av mig förordade omorganisationen
av lärarutbildningen på det husliga området.
Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960
103
II. Anslag till seminarier för huslig utbildning
för budgetåret 1960/61
A. Ele vin tagningen vid seminarierna läsåret 1960/61 m. m.
Skolöverstyrelsen
Skolöverstyrelsen upptar i sina anslagsäskanden för de husliga seminarierna
inledningsvis vissa för dessa seminarier gemensamma frågor. Allmänt
om lärar behovet och utbildningen vid seminarerna anför
överstyrelsen därvid bland annat följande.
Överstyrelsen har undersökt, i vilken omfattning undervisningen i hemkunskap
och hushållsgöromål under läsåret 1958/59 handhafts av icke
behöriga lärare vid skolor sorterande under länsskolnämnderna. Icke behöriga
lärare har undervisat i ämnet cirka 124 000 timmar. Detta timantal
utgör cirka 8 procent av det beräknade totala timtalet under läsaret
1958/59. Detta sistnämnda timantal har hämtats ur den utredning, som
framlagts av skolöverstyrelsens planeringskommitté för de stora barnkullarna.
Därtill kommer, att klasslärare undervisat i ämnesgrenen hemkunskap
i folkskolans sjunde klass under 520 veckotimmar eller cirka 13 procent
av hela antalet timmar.
Skolöverstyrelsen beräknar, att 119 lärare i hemkunskap-hushållsgöromål
tjänstgjort hela läsåret 1958/59 utan att inneha föreskriven behörighet.
Vidare hade 77 dylika lärare tjänstgjort endera av läsårets terminer.
Överstyrelsen framhåller, att de nuvarande seminarierna icke kan öka sin
kapacitet så, att lärarbristen kan avhjälpas. Denna blir i stället större för
varje år. Skolöverstyrelsen anser det därför synnerligen angeläget, att proposition
om ifrågavarande seminariers omorganisation förelägges 1960 års
riksdag.
Överstyrelsen förutsätter, att i samband med propositionens utformning
även lönefrågan för seminarielärarna upptages till behandling. I detta sammanhang
framhåller överstyrelsen, att styrelsen för seminariet för huslig
utbildning i Umeå vid upprepade tillfällen framlagt yrkande om placering av
samtliga facklärare vid seminariet i lönegrad 19 samt om bestämmande av
undervisningsskyldigheten till 27 veckotimmar. I avvaktan på proposition i
ämnet framhåller skolöverstyrelsen angelägenheten av en mera enhetlig
lönegradsplacering än den nuvarande. Särskilt angeläget finner överstyrelsen
det vara, att facklärarna i slöjd och barnavård erhåller en med facklärarna
i hushållsgöromål mer likvärdig lönegradsplacering. Denna fråga
bör enligt överstyrelsens mening snarast bli föremål för förhandlingar.
Med anledning av att styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
i sina framställningar om statsbidrag för såväl budgetåret 1959/60 som
104
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
1960/61 framhållit, att ekonomiföreståndarinnekursen snarast bör göras tvåårig,
understryker skolöverstyrelsen vikten av att denna utbildning effektiviseras.
Då överstyrelsen emellertid utgår ifrån att proposition om utbildningen
vid seminarierna förelägges 1960 års riksdag, har överstyrelsen icke
framlagt något förslag i ämnet.
Överstyrelsens förslag till elevintagning läsåret 1960/61 i seminariernas
lärarinnekurser, förberedande skolkökslärarinnekurser och ekonomiföreståndarinnekurser
framgår av följande sammanställning. Siffrorna inom
parentes anger intagning 1959/60.
Seminarium |
Skolköks* |
Lanthus-hållslära-rinnekurser |
Slö j dlära -linnekurser |
Bamavårds-lärarinne-kurser |
Förberedande skolkökslära- rinnekurser (lår) |
Ekonomi-förestånda-rinnekurser |
Statens skolköksseminarium ... |
48 |
48 |
12 |
|||
Fackskolan för huslig ekonomi i |
(38) |
(56)1 |
(12) |
|||
Uppsala .................... |
32 |
18 |
36 |
14 |
34 |
14 |
Seminariet för huslig utbildning |
(48) |
(18) |
(24) |
(24) |
(24)1 |
(14) |
i Umeå ..................... |
36 |
36 |
48 |
|||
(36) |
(36) |
(32) |
||||
Göteborgs skolköksseminarium |
16 |
16 |
||||
Nordenfeltska skolans handar-betsseminarium i Göteborg .... |
(16) |
56 |
(16) |
|||
Eneroths högre handarbetssemi- |
(56) |
|||||
narium i Stockholm .......... |
42 |
|||||
Provisoriskt seminarium för ut- |
(42) |
|||||
bildande av slöjdlärarinnor .... |
24 |
|||||
Summa nyintagna elever 1960/61 |
132 |
18 |
194 |
14 |
146 |
26 |
(138) |
(18) |
(158) |
(24) |
(128) |
(26) |
Överstyrelsen framhåller, att beträffande elevintagningen i skolkökslärarinnekurserna
hänsyn måste tagas till antalet elever, som genomgått och
beräknas genomgå förberedande lärarinnekurser, då genomgång av sådan
kurs är obligatorisk för inträde i lärarinnekurs. Överstyrelsen framhåller härom
bland annat följande.
Intagningen av elever till 1959/60 års skolkökslärarinnekurser har slutförts
i och med att de elever intagits till den lärarinnekurs, som tager sin
början vid fackskolan i januari 1960. Då torde av elever, som hittills ge
-
'') Genom kungl. brev den 30 juni 1939 har medgivits viss utökning av elevantalet utöver vad
som beräknats i propositionen 1959: 48.
105
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
nomgått förberedande kurs, ej mer än 5 återstå. Under läsåret 1959/60
kommer emellertid 128 elever att genomgå sådan kurs, varför högst 133
behöriga sökande kan beräknas till de kurser, som läsåret 1960/61 tager sin
början vid seminarierna. Således har en intagning av 132 elever föreslagits.
Beträffande elevintagningen vid den förberedande skolkökslärarinnekursen
vid seminariet i Umeå hade skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden
ursprungligen beräknat, att 32 elever skulle kunna intagas. Sedermera har
skolöverstyrelsen i skrivelse den 10 oktober 1959 föreslagit, att ytterligare
en elevavdelning med 16 elever anordnas i den förberedande kursen, vilket
förslag beaktats i den nyss redovisade sammanställningen. Statsbidragskostnaden
för avdelningen har skolöverstyrelsen beräknat till 31 800 kronor.
I sin motivering för förslaget framhåller överstyrelsen, att styrelsen för seminariet
meddelat, att den påbörjade nybyggnaden vid seminariet beräknas
bli tagen i bruk hösten 1960, varvid det blir möjligt att bereda plats för
ytterligare en elevavdelning.
I fråga om det i sammanställningen upptagna provisoriska seminariet
framhåller skolöverstyrelsen att någon speciell utredning för närvarande
ej gjorts beträffande bristen på slöjdlärarinnor. Enligt överstyrelsens
uppfattning är emellertid denna minst lika stor som beträffande lärarinnorna
i hemkunskap-hushållsgöromål. Utbildning av slöjdlärarinnor kan
ordnas i lokaler, som ej fordrar dyrbar fast inredning. Överstyrelsen har
därför undersökt möjligheterna att förlägga ett statligt provisoriskt seminarium
för årlig utbildning av 24 slöjdlärarinnor till ett folkskoleseminarium
eller annan lärarutbildningsanstalt. Skolöverstyrelsens förslag i detta
hänseende upptages till närmare behandling i det följande under avsnittet
H.
Under erinran om att samtliga seminarier i sina skrivelser med anslagsberäkningar
för budgetåret 1960/61 påtalat, att arvodena till handledare
av seminariernas övningsundervisning är för
låga, framlägger skolöverstyrelsen förslag om revidering av dessa arvoden.
Överstyrelsen anser för egen del dels att arvodena är för låga, vilket
medfört stora svårigheter att ordna övningsundervisningen, dels att det här
bör råda överensstämmelse med det från och med läsåret 1960/61 startande
slöjdlärarseminariet i Linköping. Av överstyrelsens framställning inhämtas
härom i övrigt bland annat följande.
Sedan budgetåret 1957/58 utgår högst följande arvoden åt handledare
vid sådan övningsundervisning, som icke handhaves av vid seminarierna
anställda lärare, nämligen
för teoretisk undervisningstimme 3 kronor och 75 öre,
för praktisk undervisningstimme 2 kronor och 50 öre,
för undervisning med auskultation 1 krona och 25 öre.
Enligt kungl. brev den 6 juni 1957 har överstyrelsen att utfärda anvisningar
rörande dispositionen av de belopp, som för folkskoleseminarierna
står till förfogande till arvoden åt sådana handledare, vilka är anställda vid
106
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
kommunala skolor och ej är förordnade såsom extra ordinarie övningsskollärare.
Överstyrelsen har med anledning härav föreskrivit, att ersättning till
dessa handledare skall från och med budgetåret 1957/58 utgå såsom arvode
för undervisningstimme med följande belopp:
för serier och gruppövningar 7 kronor och 50 öre,
för auskultering 5 kronor.
Överstyrelsen får föreslå, att från och med budgetåret 1960/61 följande
arvoden, vilka överensstämmer med dem, som föreslagits av de flesta seminarierna,
måtte få utgå till handledare av sådan övningsundervisning, som
icke handhaves av vid seminarierna anställda lärare:
för teoretisk undervisningstimme 7 kronor och 50 öre,
för praktisk undervisningstimme och för teoretisk undervisningstimme
med auskultation 5 kronor,
samt för praktisk undervisningstimme med auskultation 3 kronor.
Dessa arvoden är jämförelsevis lågt beräknade i avvaktan på det förslag
till handledararvoden, som kan komma att framläggas i samband med seminariernas
omorganisation.
Kostnaden för den här föreslagna höjningen av arvodena vid de husliga
seminarierna beräknar skolöverstyrelsen till sammanlagt 68 400 kronor. Av
beloppet avser 15 500 kronor statens skolköksseminarium och 28 600 kronor
seminariet i Umeå.
Skolöverstyrelsen framhåller, att experimentell matlagning,
d. v. s. systematiskt upplagd utprovning av metoder, livsmedel, redskap,
tekniska hjälpmedel m. m., under senare år delvis lagts upp som forskningsarbete.
Med hänsyn till den utveckling som ägt rum anser överstyrelsen,
att goda skäl föreligger att uppräkna statens skolköksseminariums omkostnadsstat
och samtliga övriga berörda seminariers driftkostnadsbidrag med
25 kronor per elev i kurser för skolkökslärarinna, lanthushållslärarinna och
ekonomiföreståndarinna. Beloppet skulle avse materiel för experimentell
matlagning. Förslaget innebär en sammanlagd kostnadsökning med 8 200
kronor.
Departementschefen
I det föregående har jag förordat en genomgripande omorganisation av
utbildningen på det husliga området från och med budgetåret 1961/62.
Härigenom kommer utbildningen i fortsättningen att kunna bedrivas under
avsevärt gynnsammare förhållanden än för närvarande.
Verksamheten under nästa budgetår påverkas dock endast i begränsad
utsträckning av den förestående omorganisationen. Mot bakgrunden av rådande
brist på behöriga lärare framstår det fortfarande som synnerligen
angeläget att inom de tillgängliga resursernas ram åstadkomma en så omfattande
utbildning som möjligt.
Beträffande elevintagningen till skolkökslärarinne utbildning eu
anser jag mig kunna godtaga den av skolöverstyrelsen gjorda beräkningen
107
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
av antalet elevplatser i lärarinnekurserna. Detta antal motsvarar det antal
elever, som kan beräknas ha genomgått den ettåriga förberedande utbildningen
och torde således inte kunna ytterligare ökas.
Som i det föregående nämnts har skolöverstyrelsen i särskild framställning
föreslagit en utvidgning av den förberedande lärarinneutbildningen vid
seminariet i Umeå utöver vad som kunde förutses vid avgivandet av överstyrelsens
anslagsäskanden. Utvidgningen, som innebär att ytterligare eu
avdelning med 16 elever anordnas, har blivit möjlig genom att den påbörjade
nybyggnaden vid seminariet beräknas kunna tagas i bruk hösten 1960.
För egen del vill jag tillstyrka den föreslagna ökningen av elevantalet och
de därmed förenade kostnaderna. Jämfört med läsåret 1959/60 kommer
härigenom elevantalet i de förberedande kurserna att stiga från 128 till 146.
Elevintagningen i handarbetslärarinnekurserna har för innevarande läsår
varit väsentligt högre än tidigare. För läsåret 1960/61 föreslår skolöverstyrelsen
en ytterligare utvidgning av utbildningsverksamheten. Bland annat
har överstyrelsen föreslagit, att ett statligt provisoriskt seminarium för utbildande
av slöjdlärarinnor skulle inrättas. Intagningskapaciteten skulle
härigenom kunna ökas med 24 elever. Jag har redan berört denna fråga i det
föregående och återkommer till den senare i samband med beräkningen av
anslag för denna utbildning. Jag kommer därvid att förorda inrättande
redan från och med budgetåret 1960/61 av en provisorisk utbildningslinje,
organisatoriskt anknuten till annan lärarutbildningsanstalt. Med inberäknande
av elevintagningen vid en sådan provisorisk linje skulle den sammanlagda
intagningen komma att uppgå till 194 elever, vilket jämfört med
läsåret 1959/60 skulle innebära en ökning med 36 elever. Jag vill för egen
del tillstyrka att elevintagningen får denna omfattning, men det är möjligt
att denna höga intagningssiffra inte helt kan uppnås, beroende på att svårigheter
synes föreligga att genomföra den för Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium
i Göteborg beräknade intagningen av 56 elever. Jag återkommer
till denna fråga i samband med anslagsberäkningen.
Mot skolöverstyrelsens beräkning av elevintagningen vid lanthushållslärarinnekurser,
barnavårdslärarinnekurser och ekonomiföreståndarinnekurser
har jag ingen erinran.
Jag vill i detta sammanhang erinra om det av riksdagen föregående år
lämnade bemyndigandet för Kungl. Maj:t att särskilt beträffande handarbetslärarinnekurser
dels vidtaga erforderliga åtgärder för genomförande av
sådana ytterligare ökningar av elevintagningen i anslutning till befintliga
seminarier, som kunde visa sig möjliga, dels medge omfördelning mellan
seminarierna av de beräknade intagningsavdelningarna och särskilda medelsanvisningar
härför, om så skulle visa sig erforderligt för ett genomförande
av högsta möjliga totala intagningskapacitet. Med hänsyn till angelägenheten
att under rådande lärarbrist på bästa sätt utnyttja de tillgängliga
resurserna torde sådana befogenheter få förutsättas föreligga även bud
-
108
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
getåret 1960/61 och därvid avse hela den här behandlade utbildningsverksamheten
på det husliga området.
I sina anslagsäskanden har skolöverstyrelsen föreslagit en omreglering av
arvodena till handledare av seminariernas övningsundervisning.
Arvodenas storlek torde här, liksom vid annan liknande lärarutbildning,
i fortsättningen böra fastställas av överstyrelsen.
Med anledning av de av skolöverstyrelsen framförda yrkandena i lönefrågan
samt den av överstyrelsen berörda frågan om en reform av utbildningen
av ekonomiföreståndarinnor får jag hänvisa till vad jag anfört i det
föregående i samband med frågan om omorganisationen av lärarutbildningen
på det husliga området.
Jag är icke beredd att föreslå någon särskild medelsanvisning för kostnader
i samband med experimentell matlagning.
Med beaktande av vad jag här i olika hänseenden anfört och förordat
beräknar jag i det följande behovet av medelsanvisningar till seminarierna
för huslig utbildning för budgetåret 1960/61.
B. Statens skolköksseminarium: Avlöningar
Anslag Nettoutgift
1958/59 ............................... 384 000 374 995
1959/60 (statsliggaren s. 672)............ 446 000
1960/61 (förslag) ...................... 510 000
Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget höjes med 64 000 kronor enligt
följande sammanställning.
1. Automatiska löneökningar ............................... 23 750
2. Ökad elevintagning i förberedande skolkökslärarinnekursen ... 23 750
3. Höjning av handledararvodena .......................... 15 500
4. Höjt belopp till tillfälliga föreläsare . . ...................... 1 000
Summa ökning kronor 64 000
Av överstyrelsens framställning inhämtas om dessa anslagsförändringar
bland annat följande.
2. I förslaget till elevintagning för seminarierna på det husliga området
har överstyrelsen förordat ökad intagning. Jämfört med förslaget i propositionen
1959:48 innebär denna en ökning med 10 elever i lärarinnekursen
och med 8 elever i förberedande skolkökslärarinnekursen. Den ökade intagningen
i första årskursen av lärarinnekursen motsvaras av en minskning av
elevantalet i andra årskursen. Kostnaderna för denna ökning respektive
minskning uppväger varandra, varför de icke medtagits i sammanställningen
beträffande anslagsförändringarna. Rektor hade emellertid i sin skrivelse
icke räknat med denna elevökning men har medgivit, att, trots stora
svårigheter, 48 elever antages hösten 1960. Den föreslagna ökade elevintagningen
i den förberedande lärarinnekursen medför emellertid en kostnadsökning
av 23 750 kronor.
109
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
4. Rektor har vid upprepade tillfällen anhållit om en uppräkning av det
belopp på 1 000 kronor, som disponeras till tillfälliga föreläsare. Rektor anhåller
nu om ytterligare 1 000 kronor. Då dessa föreläsningar visat sig mycket
betydelsefulla vid utbildningen av lärarinnor och ekonomiföreståndarinnor
och då beloppet visat sig alltför lågt, tillstyrker överstyrelsen bifall till
denna rektors framställning.
Departementschefen. De av skolöverstyrelsen beräknade automatiska
kostnadsökningarna, som hänför sig till löneklassuppflyttningar, höjda timarvoden,
allmän lönehöjning och höjda folkpensionsavgifter, föranleder
ingen erinran från min sida. Med hänsyn till önskvärdheten att öka elevintagningen
i den förberedande skolkökslärarinnekursen är jag vidare beredd
att godtaga den kostnadsökning med 23 750 kronor som beräknas uppkomma
genom det högre elevantalet. Då jag icke heller i övrigt har nagot
att erinra mot överstyrelsens medelsberäkning torde anslaget i dess helhet
böra ökas med 64 000 kronor till 510 000 kronor. Anslaget bör fördelas på
olika poster i enlighet med avlöningsstaten i efterföljande hemställan.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna följande avlöningsstat för statens skolköksseminarium,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1960/61:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.................................... 157 400
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t...... 1 100
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis .............................. 289 500
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 53 200
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ............... 8 800
Summa kronor 510 000
b) till Statens skolköksseminarium: Avlöningar för budgetåret
1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 510 000 kronor.
C. Statens skolköksseminarium: Omkostnader
Anslag |
Nettoutgift |
|
1958/59 ........................... |
...... 40 000 |
41 375 |
1959/60 (statsliggaren s. 673) ...... |
...... 68 000 |
|
1960/61 (förslag) ................. |
...... 62 600 |
Skolöverstyrelsen föreslår, att detta förslagsanslag för nästa budgetår
minskas med 3 000 kronor enligt följande sammanställning.
8 — It ihan g till riksdagens protokoll 1!)G0. 1 samt. Nr 95
110 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
1. Bortfall av anslagsposten till reseersättningar............ — 1 000
2. Minskning av engångsbelopp till inventarier i ny lokal .... — 15 000
3. Ökade kostnader för vakt- och städpersonal in. in......... -f 7 000
4. Materielkostnader vid experimentell matlagning.......... -f- 2 500
5. Höjning av kostnader för bränsle, lyse, vatten in. m....... + 3 500
Minskning kronor 3 000
Av skolöverstyrelsens motivering för anslagsförändringarna framgår
bland annat följande.
1- För att lärarinnekandidaternas praktikanttjänstgöring skulle bli ändamålsenligt
ordnad, har möjlighet funnits för en seminarielärarinna att besöka
praktikanthem, speciellt sådana, som icke förut haft praktikanter.
Ett belopp på 1 000 kronor får disponeras till resor i samband härmed.
Genom den ökade utbildningskapaciteten har endast ett jämförelsevis litet
antal hem kunnat besökas. Det har även visat sig svårt för en lärarinna att
erhålla kvalificerad vikarie under bortovaron från seminariet på grund av
resorna. Övriga seminarier, som utbildar skolkökslärarinnor, saknar denna
möjlighet till hembesök. Seminariets rektor har förklarat, att hon icke har
något att erinra emot att överstyrelsen föreslår, att denna övervakning
upphör och att anslagsposten till reseersättningar slopas.
2. Rektor äger under budgetåret 1959/60 disponera ett engångsbelopp
av 20 000 kronor till anskaffning av inventarier i samband med att seminariet
delvis erhållit nya lokaler. Rektor framhåller, att seminariet för nyanskaffning
av inventarier till dessa lokaler behöver ytterligare 5 000 kronor.
Rektor har väl motiverat denna hemställan, varför överstyrelsen föreslår,
att anslaget minskas med endast 15 000 kronor.
3. Anslaget höjdes för budgetåret 1959/60 med 7 000 kronor för beräknade
ökade kostnader för städning genom flyttning av en del av seminariet.
Överstyrelsen förutskickade, att större belopp till vakt- och städpersonal
torde komma att behövas. Rektor har nu konstaterat, att ytterligare 7 000
kronor erfordras för bland annat dylika kostnader. De nya lokalerna är cirka
500 m2 större än de seminariet tidigare disponerade. Én i hög grad bidragande
orsak till ökade kostnader är, att antalet elever så avsevärt ökats
vid seminariet, varför lokalerna måste utnyttjas i större utsträckning än
tidigare. Överstyrelsen finner det således motiverat, att anslaget höjes med
7 000 kronor för ändamålet.
Skolöverstyrelsen har vidare föreslagit, att elevavgifterna i ekonomiföreståndarinnekursen
avskaffas och anför därom följande.
Styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi har anhållit om att elever i
ekonomiföreståndarinnekursen såsom elever i lärarinnekurserna befrias från
elevavgifter. Utbildningen av ekonomiföreståndarinnor vid fackskolan och
statens skolköksseminarium är jämförbar med den i skolkökslärarinnekursen.
Samma timlärararvoden utgår exempelvis vid undervisning i båda
typerna av kurser. Överstyrelsen finner det således befogat, att elevavgifterna
slopas från och med läsåret 1960/61 för elever i ekonomiföreståndarinnekursen.
Då avgiften per termin är 50 kronor, blir inkomstbortfallet för
staten 1 200 kronor vid det statliga skolköksseminariet. Detta inverkar
emellertid icke på seminariets omkostnadsanslag, då detta belopp skall inlevereras
till statsverket.
in
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 95 år 1960
Departementschejen. Skolöverstyrelsens förslag att avskaffa anslagsposten
till reseersättningar synes böra godtagas såtillvida, att posten ifråga
nedräknas till ett belopp av 100 kronor, vilket innebär en minskning med
900 kronor.
Övriga förändringar i detta anslag sammanhänger i huvudsak med den
under år 1959 företagna flyttningen till nya lokaler. Således uppkommer för
nästa budgetår en minskning med 20 000 kronor motsvarande det för innevarande
budgetår anvisade engångsbeloppet för anskaffning av nya inventarier.
Överstyrelsen har emellertid yrkat på att ett ytterligare engångsbelopp
av 5 000 kronor anvisas för detta ändamål under nästa budgetår. I
övrigt har överstyrelsen äskat en anslagsökning med 7 000 kronor på grund
av ökade löpande kostnader för bland annat vakt- och städpersonal samt
med 3 500 kronor för ökade bränslekostnader m. m. De angivna beräkningarna
föranleder ingen erinran från min sida. Som jag uttalat i ett tidigare
sammanhang, är jag däremot icke beredd att förorda särskild medelsanvisning
till materielkostnader för experimentell matlagning.
Det av 1959 års riksdag fattade beslutet om successivt avskaffande av
elevavgifterna i lärarinnekurserna på det husliga området innefattade icke
avgifterna i ekonomiföreståndarinnekurserna. Skolöverstyrelsen har nu föreslagit,
att även dessa avgifter borttages från och med läsåret 1960/61. Jag
ansluter mig till det framförda förslaget. Åtgärden påverkar inte medelsberäkningen
för statens skolköksseminarium, eftersom de uttagna avgifterna
inte tillgodoförts seminariet utan inlevererats direkt till statsverket.
Däremot medför avskaffandet av elevavgifterna vid ekonomiföreståndarinnekursen
vid fackskolan i Uppsala ett direkt inkomstbortfall för skolan. Jag
återkommer till denna fråga under följande anslagspunkt.
Den förordade medelsberäkningen under förevarande anslag innebär, att
detsamma för nästa budgetår bör upptagas med (68 000 — 900 — 20 000 +
+ 5 000 + 7 000 + 3 500 =) 62 600 kronor, vilket innebär en minskning
med 5 400 kronor.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Statens skolköksseminarium: Omkostnader för
budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 62 600 kronor.
D. Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
Anslag Nettoutgift
1958/59 ............................. 907 100 865 862
1959/60 (statliggaren s. 674) .......... 1 030 600
1960/61 (förslag) ..................... 1 127 800
Skolöverstyrelsen föreslår, att detta förslagsanslag för nästa budgetår
höjes med 107 400 kronor på sätt framgår av följande sammanställning.
112
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960
Bidraget till avlönande av lärare:
1. Automatiska löneökningar...........................
2. Minskning på grund av bortfall av särskild lärarutbildningskurs
för ekonomiföreståndarinnor................
3. Minskning på grund av lägre kostnader för en extra barna
vårdslärarinnekurs.
.................................
4. Ökad elevintagning i förberedande skolkökslärarinnekursen
5. Ökad elevintagning i handarbetslärarinnekursen........
6. Höjning av handledararvodena.......................
Bidraget till driftkostnader:
7. Slopande av vissa elevavgifter........................
8. Bidrag till materielkostnader vid experimentell matlagning
9. Ökade utgifter av automatisk natur..................
10. Erforderlig nyanskaffning ...........................
+ |
27 |
000 |
— |
22 |
700 |
_ |
21 |
100 |
+ |
30 |
400 |
+ |
27 |
000 |
+ |
3 |
600 |
+ |
43 |
000 |
+ |
3 |
250 |
+ |
1 |
950 |
+ |
15 |
000 |
Summa ökning kronor 107 400
Av skolöverstyrelsens framställning inhämtas vidare bland annat följ ande.
2. Under budgetåret 1959/60 ordnas såsom en engångsåtgärd en ettårig
lärarutbildningskurs för ekonomiföreståndarinnor vid fackskolan. Bidraget
för budgetåret 1960/61 kan minskas med kostnaderna för denna kurs, således
med 22 700 kronor.
3. Hösten 1959 startade en extra barnavårdslärarinnekurs. Då eleverna
i denna kurs under sitt andra utbildningsår praktiserar vid institutioner och
endast har ett mindre antal teoretiska undervisningstimmar, kan bidraget
nedräknas med 21 100 kronor.
4. I det föregående har föreslagits intagning av elever i två förberedande
lärarinnekurser mot en sådan enligt propositionen 1959: 48. 90 procent av
löner och arvoden till lärare vid denna andra kurs uppgår till 30 400 kronor.
5. I det föregående har för läsåret 1960/61 beräknats intagning av elever
i ytterligare en handarbetslärarinnekurs. 90 procent av löner och arvoden
beräknas uppgå till 27 000 kronor. Vidare har föreslagits minskad intagning
i skolkökslärarinnekursen. Elevantalet i andra årskursen av denna utbildningslinje
är emellertid större än budgetåret 1959/60. Den härav föranledda
kostnadsminskningen respektive ökningen är av samma storlek, varför
de icke upptagits var för sig.
7.1 sin skrivelse framhåller fackskolans styrelse önskvärdheten av att även
eleverna i ekonomiföreståndarinnekursen befrias från elevavgifter. Fackskolan
har emellertid icke inräknat det statsbidrag, som skulle behövas såsom
ersättning för dessa terminsavgifter i sin beräkning av bidraget till
driftkostnader. Överstyrelsen finner, att det kan anses väl motiverat, att
elevavgifterna slopas även för denna kurs. Detta skulle medföra ett med
8 540 kronor ökat statsbidrag. Den övriga här beräknade bidragsökningen,
34 460 kronor, är på grund av vad som anförts i propositionen 1959: 48 av
automatisk karaktär.
9. Det belopp på 1 950 kronor, som här anges såsom ökade utgifter av
automatisk natur utgör hyreskostnader och ofrånkomliga höjda löner till
förvaltnings- och städpersonal.
10. Fackskolans lokaler är i många avseenden bristfälliga. Det är därför
113
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
så mycket mera angeläget, att inredningen är ändamålsenlig och inventarierna
tillräckliga. De förbättringar, som är möjliga att genomföra med tillgängliga
medel, företages emellertid av styrelsen. Det är dock ej möjligt för
fackskolan att med nuvarande bidrag till driftkostnader i erforderlig omfattning
nyanskaffa viss modern för undervisningen erforderlig apparatur
såsom frysboxar, spisar, symaskiner, tvättmaskiner samt hjälpmedel för
audiovisuell undervisning.
Departementschef en. Skolöverstyrelsens medelsberäkning i vad avser
bidraget till avlönande av lärare (p. 1—6) föranleder ingen erinran från min
sida. Bidraget bör således uppräknas med sammanlagt 44 200 kronor.
Vid behandlingen av anslaget till Statens skolköksseminarium: Omkostnader
har jag förordat, att elevavgifterna avskaffas jämväl för ekonomi -föreståndarinnekurserna. För fackskolans i Uppsala del uppkommer därvid
ett inkomstbortfall som beräknats till 8 540 kronor. Liksom skolöverstyrelsen
förordar jag, att fackskolan kompenseras härför genom att statsbidraget
ökas i motsvarande mån. Den totala kompensationen för slopade elevavgifter
kommer därigenom att uppgå till 43 000 kronor (p. 7).
Som jag tidigare uttalat, kan jag inte tillstyrka någon särskild medelsanvisning
till materielkostnader vid experimentell matlagning (p. 8). Beträffande
yrkandena under punkterna 9 och 10 anser jag, att medelsökningen
bör begränsas till sammanlagt 10 000 kronor. Enligt mitt förslag bör således
bidraget till driftkostnader höjas med (43 000 + 10 000 =) 53 000 kronor.
Sammanlagt beräknar jag en ökning av anslaget med (44 200 -j+
53 000 —) 97 200 kronor till 1 127 800 kronor.
Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 1 127 800 kronor.
E. Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå
Anslag Nettoutgift
1958/59 ............................... 378 000 405 161
1959/60 (statsliggaren s. 675)............ 430 600
1960/61 (förslag) ...................... 585 200
Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden föreslagit, att anslaget höjes
med 124 400 kronor. Av den föreslagna ökningen hänför sig ett belopp av
57 000 kronor till automatiska utgiftsförändringar på grund av dels ökat
elevantal såsom en följd av tidigare beslutad ökad intagning i första årskursen,
dels höjda löner samt kompensation för höjda folkpensionsavgifter.
Överstyrelsen har vidare räknat med ett belopp av 28 600 kronor för höjda
handledararvoden, 1 800 kronor i bidrag till undervisningsmateriel vid expe
-
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
rimentell matlagning samt 37 000 kronor i bidragshöjning på grund av
ökade fastighetskostnader. Som motivering för sistnämnda höjning anför
överstyrelsen följande.
I propositionen 1959: 48 redovisas, att Västerbottens läns landsting beslutat
en tillbyggnad av seminariet för huslig utbildning i Umeå. Denna tillbyggnad
är i hög grad behövlig. Den möjliggör, enligt uppgift i seminariets
nu föreliggande framställning, att antalet elevplatser vid seminariet ökas
från 136 till 216. Tillbyggnaden har kostnadsberäknats till 1 300 000 kronor
exklusive inredning och utrustning. För den befintliga seminariebyggnaden
uppgår de årliga kostnaderna — ränta, amortering, avskrivning och
underhåll — till 75 000 kronor. Genom tillbyggnaden beräknas de årliga
fastighetskostnaderna öka med cirka 97 000 kronor. Styrelsen hemställer
därför om ett från 78 000 till 115 000 kronor höjt bidrag till driftkostnaderna.
Höjningen skulle alltså uppgå till 37 000 kronor. Visserligen torde
enligt skrivelse från arbetsmarknadsstyrelsen den 3 juli 1959 Västerbottens
läns landsting erhålla 30 procent av den nämnda byggnadskostnaden i statsbidrag.
Likväl vill överstyrelsen förorda, att seminariet erhåller detta höjda
bidrag, vilket bereder täckning för endast en del av de höjda fastighetskostnaderna.
I särskild skrivelse den 10 oktober 1959 har skolöverstyrelsen framlagt
förslag om anordnande av ytterligare en avdelning med 16 elever i den förberedande
skolkökslärarinnekursen. Det sammanlagda elevantalet i den
förberedande kursen skulle härigenom stiga från 32 till 48. Statsbidragskostnaderna
för den nya elevavdelningen har för budgetåret 1960/61 beräknats
till 28 800 kronor för lärarlöner och 3 000 kronor för driftkostnader.
Det i överstyrelsens anslagsäskanden föreslagna anslaget skulle således
behöva uppräknas till 586 800 kronor, varav 467 000 kronor skulle utgå till
avlönande av lärare och 119 800 kronor till driftkostnader.
Departementschefen. De i skolöverstyrelsens anslagsäskanden beräknade
ökningarna av bidraget till avlönande av lärare med sammanlagt (57 000 +
+ 28 600 =) 85 600 kronor föranleder ingen erinran från min sida. Under
hänvisning till att jag förut i samband med behandlingen av elevintagningen
till seminarierna läsåret 1960/61 uttalat mig för att ännu en avdelning
med 16 elever anordnas i den förberedande skolkökslärarinnekursen,
föreslår jag en ytterligare ökning av lärarlönebidraget med 29 000 kronor
och en höjning av bidraget till driftkostnader med 3 000 kronor. Med anledning
av att tillbyggnaden av seminariet föranleder ökade fastighetskostnader
förordar jag vidare, att bidraget till driftkostnader ökas med 37 000
kronor. Sammanlagt bör således förestående anslag uppräknas med
(85 600 -j- 29 000 -f- 3 000 -j- 37 000 =) 154 600 kronor till 585 200 kronor.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå
för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 585 200 kronor.
115
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
F. Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium
Anslag
1958/59 ............................... 167 000
1959/60 (statsliggaren s. 676)............ 187 000
1960/61 (förslag) ...................... 182 200
Nettoutgift
134 000
Skolöverstyrelsen föreslår, att detta förslagsanslag för nästa budgetår
minskas med 4 000 kronor enligt följande sammanställning.
Bidraget till avlönande av lärare:
1. Minskning på grund av lägre elevantal i andra årskursen av
lärarinnekursen ...................................... — 19 900
2. Automatiska lönehöjningar ............................ + 4 600
3. Ökning på grund av höjda handledararvoden............ + 6 500
Bidraget till driftkostnader:
4. Automatisk höjning på grund av slopande av elevavgifter . . + 4 000
5. Bidrag till undervisningsmateriel vid experimentell matlagning
.............................................. 4~ 800
Minskning kronor 4 000
Av överstyrelsens framställning inhämtas i övrigt bland annat följande.
1. Enligt överstyrelsens förslag till elevintagning vid seminarierna för
utbildning av lärarinnor på det husliga området skulle intagningen hösten
1960 vara densamma som hösten 1959. Under läsåret^l959/60 har seminariet
emellertid 32 elever i andra årskursen av den tvååriga skolkökslärarinnekursen
men under läsåret 1960/61 endast 16 elever i denna årskurs. Detta
innebär, att anslaget kan minskas med 19 900 kronor.
Departementschefen. I det föregående har jag behandlat vissa för den
husliga utbildningen gemensamma frågor rörande elevintagningen läsåret
1960/61 m. m. Med beaktande av vad jag därvid anfört har jag här ingen
annan invändning mot skolöverstyrelsens medelsberäkning än att jag i
anslaget icke inräknar något bidrag till undervisningsmateriel vid experimentell
matlagning. Anslaget kommer härigenom att uppgå till (187 000 —
— 19 900 + 4 600 + 6 500 + 4 000 =) 182 200 kronor, vilket innebär en
minskning med 4 800 kronor.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium för budgetåret
1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 182 200 kronor.
G. Bidrag till vissa handarbetsseminarier
Anslag Nettoutgift
246 400 221 766
357 600
449 600
1958/59 ...................
1959/60 (statsliggaren s. 676)
1960/61 (förslag) .........
116 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Skolöverstyrelsen föreslår att anslaget höjes med 92 000 kronor enligt
följande sammanställning.
Bidraget till avlönande av lärare:
1. Automatiska höjningar för Nordenfeltska skolan på grund
av ökat elevantal och höjda löner...................... -f 26 200
2. Automatiska höjningar för Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium
på grund av ökat elevantal och höjda löner -f 25 400
3. Höjning av handledararvodena......................... 14 200
Bidraget till driftkostnader:
4. Automatisk höjning på grund av slopande av elevavgifter. . -f 30 200
5. Minskning av bidraget till Eneroths seminarium ........ — 4 000
Summa ökning kronor 92 000
Beträffande de olika anslagsförändringarna framhåller skolöverstyrelsen
bland annat följande.
1. Den automatiska höjningen för Nordenfeltska skolan beror huvudsakligen
pa att antalet elever i andra årskursen av den tvååriga lärarinne^rs.
^n ^ran läsaret 1959/60 till 1960/61 höjts med 14. Kostnadsökningen
härför uppgår till 23 700 kronor. Ökningen med ytterligare 2 500 kronor
beror främst på de från och med den 1 juli 1959 gällande totallönerna.
2.. Den automatiska höjningen för Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium
har samma orsaker som höjningen för Nordenfeltska skolan.
Ökat elevantal i andra årskursen fordrar en uppräkning med 22 500 kronor
och höjda löner uppräkning med 2 900 kronor.
4. Enligt bestämmelserna i kungl. brev den 28 maj 1959 skall elevavgifterna
successivt slopas för elever i ifrågavarande seminariers lärarinnekurser
med början för nyintagna elever under läsåret 1959/60. Seminarierna
skulle erhålla kompensation för minskade inkomster på grund av
slopade elevavgifter. För budgetåret 1960/61 innebär detta en ytterligare
minskning av Nordenfeltska skolans inkomster med 5 000 kronor och av
Eneroths seminariums med 25 200 kronor, där beslutet för detta år medför
bortfall av terminsavgifterna i såväl första som andra årskursen. Detta
innebär således en automatisk höjning av driftkostnadsbidragen med 30 200
kronor.
5. I bidraget till driftkostnader budgetåret 1959/60 för Eneroths seminarium
ingår ett engångsbelopp av 6 000 kronor till anskaffande av inventarier
till en vävsal. Detta bidrag har överstyrelsen dock icke minskat med
liela detta belopp för budgetåret 1960/61 utan med 4 000 kronor. Seminariets
styrelse anser nämligen, att ytterligare lokaler kan behöva hyras detta
ar för att möjliggöra utbildningen av det föreslagna elevantalet. Ett med
2 000 kronor ökat bidrag till hyra erfordras.
Departementschejen. Skolöverstyrelsens medelsberäkning innebär med
avseende på den i anslaget ingående posten till Bidrag till avlönande av
lärare en ökning med 65 800 kronor till 330 400 kronor. Av sistnämnda belopp
har 180 000 kronor beräknats utgå till Nordenfeltska skolan och
150 400 kronor till Eneroths seminarium. Posten till Bidrag till driftkost
-
117
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
nader föreslås ökad med 5 000 kronor till 53 000 kronor för Nordenfeltska
skolan och med 21 200 kronor till 66 200 kronor för Eneroths seminarium.
Sammanlagt innebär detta en anslagshöjning med 92 000 kronor till
449 600 kronor.
För egen del har jag ingen erinran mot den ifrågavarande medelsberäkningen.
Den nyssnämnda anslagsberäkningen utgår i enlighet med vad jag i ett
tidigare sammanhang förordat bland annat från förutsättningen att elevintagningen
vid Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium hösten 1960
skulle vara densamma som hösten 1959, nämligen 56 elever. Jag framhöll
dock i samband med frågan om elevintagningens storlek, att möjligheterna
att genomföra denna intagning vid skolan i viss mån var ovissa. Detta sammanhänger
med att styrelsen för skolan efter det att skolöverstyrelsen
avgav sina anslagsäskanden under hand meddelat, att Göteborgs stad icke
synes vara beredd att åtaga sig den ökning av driftkostnaderna, som blir
en följd av att 1959 års höga intagningsnivå bibehålies. Enligt styrelsens
mening måste därför en avsevärd minskning ske i antalet intagna elever
hösten 1960, såvida inte staten ökar det till skolan utgående driftbidraget
i erforderlig omfattning.
Jag är för egen del icke beredd att förorda att på grund av denna omständighet
medelsanvisningen under förevarande anslag ökas utöver vad överstyrelsen
i sina anslagsäskanden föreslagit. Jag förutsätter härvidlag att
Kungl. Maj:t inom den beräknade anslagsramen skall äga rätt medge den
omfördelning av medel mellan posterna till avlöningskostnader och till
driftkostnader, som kan visa sig nödvändig för att hålla största möjliga
intagning till läsåret 1960/61 vid seminariet.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till vissa handarbetsseminarier för budgetåret
1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 449 600 kronor.
H. Provisorisk handarbetslärarinnelinje
I sina anslagsäskanden för budgetåret 1960/61 har skolöverstyrelsen
föreslagit, att under rubriken »Provisoriskt handarbetsseminarium» i riksstaten
uppföres ett nytt förslagsanslag av 97 500 kronor. Frågan har i viss
utsträckning redan berörts i det föregående avsnittet om lärarutbildningens
omorganisation och vid behandlingen av frågorna om elevintagningen vid
seminarierna läsåret 1960/61.
Överstyrelsens förslag innebär, att ett statligt provisoriskt seminarium för
en årlig utbildning av 24 slöjdlärarinnor skulle inrättas för en tid av 8 år.
Seminariet skulle anknytas antingen till lärarhögskolan i Malmö eller till
118
Kungl. May.ts ''proposition nr 95 år 1960
något folkskoleseminarium. Då undervisningen i vävning fordrar stora utrymmen,
har överstyrelsen räknat med att denna undervisning skulle koncentreras
och förläggas till två folkhögskolor, som vardera skulle mottaga
12 elever. Rektorerna vid Östra Skånes folkhögskola vid Tomelilla och Önnestads
folkhögskola har förklarat, att vävsalarna vid dessa skolor årligen
kan disponeras från mitten av juli till slutet av september och att lärarinneeleverna
kan inackorderas vid skolorna. Rektor vid den planerade lärarhögskolan
eller vid ett folkskoleseminarium skulle vara chef för denna avdelning.
En föreståndarinna skulle dock ha hand om utbildningen av slöjdlärarinnorna.
Undervisningen i de flesta teoretiska ämnen anses lämpligen
kunna meddelas av lärarhögskolans eller folkskoleseminariets lärare mot
timlärararvoden.
I särskild skrivelse den 12 oktober 1959 har skolöverstyrelsen redovisat,
att goda möjligheter synes föreligga att disponera lokaler för ett provisoriskt
handarbetsseminarium i den byggnad i Malmö, den s. k. Åbergska skolan,
där lärarhögskolans verksamhet provisoriskt kommer att förläggas. Överstyrelsen
framhåller även, att stadskollegiet i Hälsingborg erbjudit sig att
ställa lokaler till förfogande för ett provisoriskt handarbetsseminarium. För
egen del anser skolöverstyrelsen, att de för seminariets verksamhet mera
ändamålsenliga förutsättningarna finns i Malmö.
Skolöverstyrelsen har beräknat kostnaderna för ett provisoriskt handarbetsseminarium
under läsåren 1960/61 och 1961/62 på följande sätt.
Läsåret Läsåret
1960/61 1961/62
Årliga kostnader:
1. Avlöningar och arvoden........................ 61 000 125 600
2. Sjukvård m.m................................ 100 100
3. Expenserm. m................................ 11400 20 400
4. Hyra (approximativt) ......................... 10 000 14 000
Summa kronor 82 500 160 100
5. Engångskostnader för inköp av inventarier ...... 25 000 10 000
Summa kronor 107 500 170 100
Beträffande de olika beloppen anför överstyrelsen i sin anslagsframställning
följande.
1. Seminariets föreståndarinna beräknas under läsåret 1960/61 ha en
undervisningsskyldighet av 24 veckotimmar. Därpå följande år har undervisningsskyldigheten
beräknats till 18 veckotimmar. Hon har liksom övriga
facklärare i kvinnlig slöjd vid motsvarande seminarier placerats i lönegrad
Ae 17. Det har beräknats att stadgan och avlöningsreglementet för övningslärare
skulle gälla facklärarna. Därtill har för föreståndarinnan beräknats
samma arvode, 660 kronor, som utgår till huvudlärarinnorna vid handarbetslärarinnekurserna
vid Fackskolan för huslig ekonomi och seminariet
för huslig utbildning i Umeå. Timlärararvodena har beräknats på samma
Kungl. Maj:is ''proposition nr 95 år 1960 119
sätt som vid dessa seminarier. Arvode till skolläkare har beräknats för förebyggande
hälsovård med 200 kronor.
3. I de beräknade expenserna ingår till materiel och böcker 2 000 kronor
för budgetåret 1960/61 och 4 000 kronor för följande budgetår.
4. Då det ännu är ovisst, var detta seminarium skall förläggas, är det
givetvis omöjligt att annat än approximativt beräkna ett hyresbelopp. Då
det icke torde bli fråga om nybyggda lokaler, synes hyreskostnaderna första
året högst behöva uppgå till 10 000 kronor. I hyra för budgetåret 1961/62
har inräknats 1 500 kronor för hyra för vävlokaler vid de folkhögskolor,
dit vävundervisningen torde kunna förläggas. I anslagsberäkningen har endast
upptagits ett belopp för bränsle, lyse, vatten m. in., då den egentliga
hyran bör utgå från statens allmänna fastighetsfond.
5. Engångskostnaderna är beräknade för inköp av inventarier till undervisningslokaler
och andra lokaler.
Departementschefen. Jag har redan i det föregående redovisat mitt positiva
ställningstagande till överstyrelsens förslag om en från och med nästa
budgetår provisoriskt anordnad utbildning av handarbetslärarinnor i anknytning
till annan lärarutbildningsanstalt. Från och med budgetåret
1961/62 bör verksamheten vid en sådan provisorisk linje, som beräknas
böra upprätthållas under åtta år, avse utbildning av textillärare enligt den
förordade nya utbildningsgången. Därigenom kommer utbildningen vid
linjen att längre fram bli treårig. Jag förutsätter, som tidigare nämnts, att
det skall få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om förläggningen av
denna provisoriska linje.
Mot vad överstyrelsen föreslagit beträffande lönesättningar och medelsanvisningar
till olika ändamål vid denna provisoriskt anordnade utbildning
för nästa budgetår har jag inte något att erinra. I samband med den nya
seminarieorganisationens ikraftträdande budgetåret 1961/62 får vissa justeringar
givetvis vidtagas även beträffande den provisoriska linjen. Jag föreslår,
att för nästa budgetår i riksstaten upptages ett förslagsanslag av
97 500 kronor under rubriken »Provisorisk handarbetslärarinnelinje». Anslaget
torde böra fördelas på olika poster på sätt framgår av staten i efterföljande
hemställan.
Under åberopande av vad jag nu och i föregående avsnitt av min framställning
härvidlag anfört och förordat, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
a) besluta, att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
jag i det föregående förordat skall från och med budgetåret
1960/61 anordnas en provisorisk linje för utbildning av
lärare på det textila området, organisatoriskt anknuten till
en statlig lärarutbildningsanstalt;
b) godkänna följande stat för den provisoriska handarbetslärarinnelinjen
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1960/61;
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960
Stat
Avlöningar
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,
förslagsvis........................ 54 200
2. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... 5 800
3. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis................ 1 000
Omkostnader
1. Sjukvård m. m., förslagsvis......... 100
2. Expenser, förslagsvis .............. 36 400
Summa kronor
61 000
36 500
97 500
c) till Provisorisk handarbetslärarinnelinje för budgetåret
1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 97 500 kronor.
I. Vissa förberedelseåtgärder för en omorganisation av lärarutbildningen
på det husliga området
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat rörande
medelsanvisning för nästa budgetår till vissa förberedande åtgärder för
den av mig föreslagna omorganisationen av lärarutbildningen på det husliga
området hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Vissa förberedelseåtgärder för en omorganisation
av lärarutbildningen på det husliga området för budgetåret
1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 75 000 kronor.
Vad departementschefen sålunda under I och under
II B—I hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämmer, bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Linden
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960 121
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
I. Omorganisation av lärarutbildningen på det husliga området........ 4
A. Inledning...............................................->•••• 4
B. Hittillsvarande förhållanden ................................... 7
C. Lärarkategorier m. m. Utbildningsbehov........................ 16
1. Kommittén ............................................... 16
2. Remissyttranden ........................................... 24
D. Utbildningens utformning ..................................... 30
1. Kommittén ............................................... 30
2. Remissyttranden ...........................................43
E. Seminarieorganisationen. Lokalfrågor........................... 48
1. Kommittén ............................................... “18
2. Remissyttranden........................................... 55
F. Personalorganisationen........................................ 64
1. Kommittén ............................................... 64
2. Remissyttranden........................................... 70
G. Kommitténs kostnadsberäkningar.............................. 73
H. Departementschefen ...........................................75
II. Anslag till seminarier för huslig utbildning för budgetåret 1960/61 .... 103
A. Elevintagningen vid seminarierna läsåret 1960/61 m. in...........103
Skolöverstyrelsen............................................. 103
Departementschefen .......................................... 106
B. Statens skolköksseminarium: Avlöningar........................ 108
Skolöverstyrelsen............................................. 108
Departementschefen .......................................... 109
C. Statens skolköksseminarium: Omkostnader...................... 109
Skolöverstyrelsen............................................. 109
Departementschefen .......................................... 111
D. Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.............. 111
Skolöverstyrelsen............................................. 111
Departementschefen .......................................... 113
E. Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå.............. 113
Skolöverstyrelsen............................................. 113
Departementschefen .......................................... 114
122
Kungl. Maj ds ''proposition nr 95 år 1960
F. Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium....................... 115
Skolöverstyrelsen............................................. 115
Departementschefen .......................................... 115
G. Bidrag till vissa handarbetsseminarier.......................... 115
Skolöverstyrelsen............................................. 116
Departementschefen .......................................... 116
H. Provisorisk handarbetslärarinnelinje............................ 117
Skolöverstyrelsen............................................. 117
Departementschefen .......................................... 119
I. Vissa förberedelseåtgärder för en omorganisation av lärarutbildningen
på det husliga området........................................ 120
Ivar Hfeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1960
600463