Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
1
Nr 90
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för
ordnande av utbildningen av lärare i vissa yrkesämnen
samt anslag för budgetåret 1960/61 till denna
utbildningsverksamhet; given Stockholms slott den
26 februari 1960.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I anslutning till betänkandet »Utbildning av lärare i yrkesämnen för
industri och hantverk samt handel» (SOU 1959: 8) framlägges förslag till
riktlinjer för utbyggnad av yrkeslärarutbildningen i de delar denna behandlas
i betänkandet ävensom förslag till grunder för denna utbildnings utformning
och innehåll. Beträffande utbildningen av yrkeslärare föreslås från
och med nästa budgetår en förlängd teoretisk utbildning, en ökning av
antalet kurser samt förbättrade ersättningar till lärarkandidaterna under
utbildningstiden. Vidare föreslås, att fyra lektorstjänster i psykologi och
pedagogik inrättas för yrkeslärarutbildningens behov. För utbildningen av
lärare i yrkesämnen föreslås för nästa budgetår en ökning av medelstilldelningen
med 853 000 kronor till 4 016 000 kronor. Av denna ökning har
101 000 kronor beräknats i statsverkspropositionen under avlöningsanslaget
till överstyrelsen för yrkesutbildning.
1 — B ihan g till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 90
2
Kwngl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 26 februari 1960.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Nordlander.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, fråga angående
riktlinjer för ordnande av utbildningen av lärare i vissa yrkesämnen samt
anslag för budgetåret 1960/61 till denna utbildningsverksamhet och anför
därvid följande.
I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har jag dels
under punkten 246, med hänvisning till vad jag i annat sammanhang komme
att anföra, anmält, att jag i det under nämnda punkt uppförda avlöningsanslaget
till överstyrelsen för yrkesutbildning beräknat medel till
avlönande av fyra lektorer i psykologi och pedagogik för yrkeslärarutbildningen,
dels ock under punkten 267 anmält, att jag avsåge att senare föreslå,
att proposition framlades för 1960 års riksdag i anslutning till vissa av
förslagen i betänkandet »Utbildning av lärare i yrkesämnen för industri
och hantverk samt handel» (SOU 1959: 8).
Med hänsyn härtill har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Utbildning av
lärare vid yrkesundervisningen för budgetåret 1960/61 beräkna ett förslagsanslag
av 3 915 000 kronor, avseende det förutsatta sammanlagda medelsbehovet
under de på åttonde huvudtiteln i årets riksstat uppförda anslagen
G 30, J 22 och J 23.
Jag anhåller nu att få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor och att därvid
jämväl få upptaga de övriga spörsmål, som aktualiserats genom förslagen i
förenämnda betänkande.
I. Inledning
A. Utredningar m. m.
Efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning hemställde skolöverstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 september 1955 om utredning
av frågan om rekrytering och utbildning av lärare i yrkesämnen, främst
med tanke på enhetsskolans klass 9 y.
3
Kungl. Maj ds ''proposition nr 90 år 1960
I skrivelsen framhöll skolöverstyrelsen, att det för försöksverksamheten
med enhetsskola förelåg behov av en delvis ny kategori av lärare i yrkesämnen,
nämligen lärare med inriktning på den förberedande yrkesutbildningen
i 9 y. Enligt överstyrelsens mening fanns anledning att vid ett ställningstagande
till frågan rörande den för dessa lärare erforderliga fackliga
och pedagogiska utbildningen överväga vissa nya rekryteringsvägar. Med
hänsyn till att det redan visat sig svårt att få tillräckligt många lärare
med tillfredsställande utbildning, en svårighet som i hög grad komme att
skärpas med ökande utbyggnadstakt för enhetsskolan, vore det oundgängligen
nödvändigt att i tid planera en tillräcklig utbildning av lärare i yrkesämnen
för 9 y. Även för de egentliga yrkesskolornas och vissa andra skolformers
del förelåg ett ökande behov av lärare i yrkesämnen. Enligt
skolöverstyrelsens uppfattning kunde tillfredsställande arbets- och utvecklingsmöjligheter
för utbildningen av sådana lärare icke åstadkommas, förrän
den sedan länge vilande tanken på en eller flera statliga övningsskolor
för denna lärarutbildning förverkligats. Olika organisatoriska alternativ
borde övervägas, däribland en fristående central lärarutbildningsanstalt
eller flera skilda men samverkande centrala anstalter, knutna till olika berörda
verk. Även en eventuell anknytning till den allmänna lärarutbildningen
borde övervägas. Enligt skolöverstyrelsens mening var det vidare
för ett tillfredsställande genomförande av lärarutbildningen nödvändigt att
fast knyta lärare, föreläsare och handledare till densamma.
Den 21 oktober 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt de den 18 i samma månad
tillkallade sakkunniga för utredning av frågan om yrkesutbildningens centrala
ledning, vilka sedermera antog namnet 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens
centrala ledning och viss lärarutbildning1), att utreda den
av skolöverstyrelsen sålunda väckta frågan.
De sakkunniga har sedermera erhållit vissa ytterligare utredningsuppdrag,
som berört lärarutbildningen. Sålunda överlämnade Kungl. Maj:t
den 25 januari 1957 till de sakkunniga ett av skolöverstyrelsen ingivet förslag
angående pedagogisk utbildning av personer med teknisk gymnasieutbildning
och handelsgymnasieutbildning, jämte över detsamma avgivna
remissyttranden för att beaktas vid utredningsarbetet. Vidare förordnade
Kungl. Maj:t den 10 maj 1957, att utredningsuppdraget skulle inbegripa
en överarbetning av det förslag om en statlig övningsskola för den praktiska
yrkeslärarutbildningen, som den 20 juni 1947 framlagts av överstyrelsen
för yrkesutbildning i dess utredning angående utbildning av lärare
för industri och hantverk (SOU 1947: 55).
De sakkunniga har i februari 1959 avlämnat betänkandet Utbildning av
1 Ledamoten av FK Emil Näsström, ordförande, undervisningsrådet Börje Beskow, ledamoten av
FK Carl Eskilsson, yrkc.sskoldirektören Einar Forssell, ledamoten av AK Harald Johnsson, dåvarande
överdirektören för överstyrelsen för yrkesutbildning Byno Lundquist samt ledamoten av AK
Margit Vinge.
4
Kungl. Mcij:ts proposition nr 90 år 1960
lärare i yrkesämnen jör industri och hantverk samt handel (SOU 1959: 8)
för vilket närmare skall redogöras i det följande.
Över betänkandet har injordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen
— gemensamt med styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm —, överstyrelsen
för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, kommerskollegium, järnvägsstyrelsen, telestyrelsen, generalpoststyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens
organisationsnämnd, statens hantverksinstitut, överstyrelsen för de
tekniska högskolorna, direktionen för handelshögskolan i Stockholm, styrelsen
för handelshögskolan i Göteborg, 1957 års skolberedning, 1957 års brevskoleutredning,
lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, överståthållarämbetet
samt länsstyrelserna i Stockholms län, Göteborgs och
Bohus län, Malmöhus län, Östergötlands län, Västernorrlands län och Västerbottens
län. Härjämte har yttranden över betänkandet avgivits av
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation (SHSO), Handelns arbetsgivarorganisation
(IIAO), Sveriges köpmannaförbund, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Svenska yrkesskolföreningen, Svenska facklärarförbundet, Yrkesutbildningens
lärarförening, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund, Svenska teknologföreningen,
Sveriges skolledarförbund, Handelslärarnas riksförening och samarbetsdelegationen
för de fyra nordligaste länen.
Vissa av de statliga myndigheterna har avgivit sina utlåtanden sedan
de först inhämtat yttranden från underordnade myndigheter med flera. Sålunda
har skolöverstyrelsen inhämtat yttranden från skolstyrelserna i vissa
försökskommuner samt kursföreståndarna för av överstyrelsen läsåret
1958/59 i Stockholm och Göteborg anordnade lärarutbildningskurser för
läroverksingenjörer. Överstyrelsen för yrkesutbildning har infordrat utlåtanden
från samtliga länsskolnämnder, vilka anmodats i sin tur höra vardera
minst tre kommuner inom respektive län; härjämte har överstyrelsen
till sitt utlåtande fogat skrivelser från Umeå stads högskolekommitté och
kommittén för utredning rörande högre skolfrågor i Skellefteå stad. Arbetsmarknadsstyrelsen
har hört samtliga länsarbetsnämnder. Kommerskollegium
har jämte eget utlåtande överlämnat yttranden från samtliga
handelskammare utom handelskammaren i Göteborg samt från Svenska
slöjdföreningen och Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund. Överstyrelsen
för de tekniska högskolorna har bifogat yttranden av kollegienämnden
vid tekniska högskolan i Stockholm och kollegienämnden vid Chalmers
tekniska högskola. Överståthållarämbetet har inhämtat yttrande från
stadsfullmäktige i Stockholm. De ovannämnda länsstyrelserna har bifogat
yttranden från Stockholms läns landsting samt från stadsfullmäktige i Göteborg,
Malmö, Lund, Linköping, Sundsvall och Umeå.
Kungl. May.ts ''proposition nr 90 år 1960
5
B. De sakkunnigas förslag i huvuddrag
I betänkandet behandlas, som av dess titelrubrik framgår, utbildningen
av lärare för industriens och hantverkets samt handelns områden. Utbildningen
av lärare i jordbruks- och skogsbruksämnen och lärare för hjälpklass-
eller särklassundervisning på yrkesutbildningens områden ävensom
fortbildningen och vidareutbildningen av lärare i yrkesämnen avser de sakkunniga
att upptaga till behandling i ett kommande betänkande.
De sakkunniga använder för alla slag av här ifrågakommande lärarkategorier
den sammanfattande beteckningen lärare i yrkesämnen. Dessa indelas
i två huvudkategorier, nämligen dels yrkeslärare, varmed avses lärare,
som undervisar i yrkesarbete med tillhörande yrkesteori, dels ämneslärare
i yrkesämnen varmed avses lärare med uppgift främst att undervisa
i yrkesteoretiska ämnen. Av ämneslärare i yrkesämnen räknar de sakkunniga
med två kategorier, dels lärare i tekniska ämnen, matematik, fysik
och kemi, dels handelslärare.
Nuvarande utbildning av lärare i yrkesämnen är enligt de sakkunnigas
mening behäftad med åtskilliga brister. De sakkunniga framlägger därför
förslag, som syftar till att främja rekrytenngen av sådana lärare, att förbättra
lärarutbildningens innehåll, att öka den årliga utbildningskapaciteten
samt att ge lärarutbildningen permanenta lokal- och personalresurser.
Rekryteringen och utbildningen av lärare i yrkesämnen ses av de sakkunniga
mot bakgrund av såväl den förestående övergången till obligatorisk
enhetsskola med förberedande yrkesutbildning som den pågående
snabba utbyggnaden av yrkesskolväsendet. De sakkunniga, som betonar
det starka intresset inom landstingen, kommunerna och näringslivet för en
utvidgad och förbättrad yrkesutbildning och det allt närmare samarbetet
mellan de olika intressenterna på detta område, framhåller, att det mot
nämnda bakgrund framstår som nödvändigt, att frågan om rekrytering
och utbildning av lärare i yrkesämnen löses med det snaraste.
Övergången till obligatorisk enhetsskola i hela riket och härav följande
behov av lärare i yrkesämnen ställer enligt de sakkunnigas uppfattning
särskilda krav på en anpassning av lärarutbildningen till den förberedande
yrkesutbildningens villkor. Som en i detta sammanhang framträdande
fråga framhålles planläggningen av den yrkespraktik, som av 9 y-elever
fullgöres inom näringslivet och samordningen av denna yrkespraktik med
den yrkesteoretiska utbildningen. De sakkunniga finner att för dessa uppgifter
behov föreligger av en ny kategori av lärare, vilken benämnes
branschlärare.
För att underlätta rekryteringen av lärare i yrkesämnen förordar de sakkunniga
vissa förändringar av kraven för intriide vid lärarutbildningskurserna.
De sakkunniga vill därmed öppna nya reguljära vägar för rekry
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
teringen av ifrågavarande lärarkategorier. I syfte att främja rekryteringen
förordas vidare vissa förbättringar av den till lärarkandidaterna utgående
ersättningen under utbildningstiden. I samma syfte föreslås ytterligare dels
vissa ändringar i fråga om möjligheterna att inrätta lärartjänster, dels inplacering
i det statliga lönesystemet av sådana lärartjänster, som hittills
icke varit statligt reglerade.
Beträffande utbildningens uppläggning föreslår de sakkunniga vissa förändringar,
innebärande förlängning av vissa kurser och omläggning av
studiegången. Vad gäller utbildningens innehåll framlägges förslag till nya
tim- och kursplaner samt anvisningar till dessa. I anslutning härtill anför
de sakkunniga vissa allmänna synpunkter på utbildningens bedrivande.
För tillgodoseende av det omfattande och mångskiftande behovet av timlärare
föreslås anordnandet av en rad kortare och längre kurser av olika
typer.
Till grund för de sakkunnigas förslag till utbyggnad och organisation
av lärarutbildningen ligger vissa beräkningar rörande det framtida behovet
av lärare i yrkesämnen. Detta behov har beräknats på grundval av elevantalets
sannolika utveckling samt dess fördelning på olika skolformer
och utbildningslinjer. I vad gäller handelsgymnasier och tekniska läroverk
har lärarbehovet framräknats utifrån antaganden om den framtida
utbyggnaden av dessa skolformer. Pa basis av de gjorda beräkningarna
föreslår de sakkunniga en årlig utbildning av totalt 486 nya lärare för
heltidstjänst. Motsvarande siffra för innevarande läsår ligger vid omkring
290 lärare. Enär lärarbehovet kan förväntas kulminera under 1960-talets
första hälft och avtaga under dess senare hälft föreslås utbildningsorganisationen
uppbyggd på ett sådant sätt att en anpassning efter förändringar
i lärarbehovet möjliggöres.
En avgörande svaghet i den nuvarande lärarutbildningen är enligt de
sakkunnigas mening den tillfälliga och provisoriska karaktären hos de
anordningar — det gäller såväl i fråga om lokaler som personal — som
vidtagits för denna utbildning. Sålunda bedrives utbildningen helt och
hållet med anlitande av föreläsare, handledare m. fl. för vilka medverkan
i utbildningen är en bisyssla, För utbildningen särskilt avsedda lokaler
saknas helt. Detta leder till stora svårigheter vid uppgörandet av arbetsanordningar
för kurserna; planmässigheten blir stundom mindre god och
arbetsbelastningen ojämn för kursdeltagarna. Arbetsdagen blir därjämte
ofta synnerligen splittrad. De sakkunniga påpekar vidare, att tillfälligheten
i lärarkrafternas engagemang leder till en ogynnsam omsättning av anlitade
föreläsare och handledare, varav i sin tur följer bristande förtrogenhet
hos dessa med den ifrågavarande utbildningens förhållanden och
problemställningar. Med hänsyn till dessa omständigheter och mot bakgrund
av den erforderliga utbyggnaden av lärarutbildningen finner de
sakkunniga nödvändigt, att denna utbildning förses med stadigvarande
7
Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960
resurser i fråga om såväl lokaler som lärare. De sakkunniga föreslår sålunda
upprättandet av dels ett till Stor-Stockholm förlagt lärarinstitut
med intern övningsskola, dels fyra andra lärarutbildningsanstalter, förlagda
till skilda orter i landet och upprättade i anslutning till yrkesutbildningsväsendet
på dessa orter. Lärarinstitutet skall utöver sin lärarutbildande
funktion fylla väsentliga uppgifter på den yrkespedagogiska forskningens
område. Till lärarutbildningen föreslås knutna ett antal fast anställda
lektorer samt viss vid lärarinstitutet fast anställd personal. Härutöver
erforderlig lärarpersonal förutsättes bli engagerad på samma sätt
som för närvarande.
De årliga kostnaderna för den föreslagna utbildningen, inklusive undervisningen
av cirka 350 elever vid den föreslagna statliga övningsskolan,
beräknas av de sakkunniga till cirka 6,2 miljoner kronor, innebärande en
merkostnad i förhållande till de innevarande budgetår härför anslagna medlen
med närmare 3,5 miljoner kronor.
C. Remissmyndigheternas allmänna synpunkter
Remissmyndighetema ger i stort sett uttryck för en positiv syn på betänkandet
och hälsar med tillfredsställelse de förslag till utbyggnad och
fastare organisation av lärarutbildningen, som där framlägges. Man framhåller,
att den stora bristen på utbildade lärare i yrkesämnen gör en snabb
utbyggnad av lärarutbildningen nödvändig, och det är en allmänt omfattad
mening att de sakkunnigas förslag måste förverkligas snarast möjligt.
De sakkunnigas förslag går emellertid inte fria från kritik i enskildheter,
vilket framgår av den följande redovisningen av detaljförslagen.
Remissmyndigheternas intresse koncentrerar sig främst kring frågorna
rörande erforderliga kvalifikationer för blivande lärare, utbildningens innehåll
samt dess geografiska förläggning. Föremål för stort intresse men även
delade meningar är de sakkunnigas förslag om inrättande av ett fullständigt
lärarinstitut i Stor-Stockholm. Detsamma gäller förslaget om
en ny lärarkategori, branschlärare, som tillsammans med olika befattningshavare
skulle planlägga och följa den inom näringslivet bedrivna yrkesutbildningen
för 9 y-eleverna.
I ett stort antal yttranden upptages också frågan om fortbildningen av
lärare till behandling. Det framhålles, att denna fråga, som i förevarande
sammanhang icke behandlats av de sakkunniga, är av största betydelse
och att den måste beaktas vid planläggningen av lärarutbildningen.
I detta sammanhang torde liimpligen vissa allmänna synpunkter på förslagen
i några centrala remissyttranden böra återges.
Skolöverstyrelsen framhåller, att de sakkunnigas förslag får betecknas
8
Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960
som en första etapp vid förverkligandet av de önskemål, som överstyrelsen
framställde i förenämnda skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 september 1955.
Överstyrelsen anser att förslagets realiserande kvalitativt sett skulle
innebära en nödvändig höjning av de utbildade lärarnas utbildningsnivå.
Det kan dock enligt överstyrelsens mening ifrågasättas, huruvida målsättningen
och undervisningens uppläggning och inriktning är så likartade
inom försöksskolans årskurs 9 y och yrkesskolorna, att samma lärartyp
täcker lärarbehovet för bägge dessa skolformer. Överstyrelsen finner emellertid
såväl praktiska som pedagogiska skäl tala för nödvändigheten av en
för ifrågavarande lärare gemensam utbildning.
Överstyrelsen för yrkesutbildning uttalar, att den nuvarande lärarutbildningen
är att anse som provisoriskt ordnad och att, även om den måste
anses efter förhållandena bra och effektiv, behovet av en mera definitiv
organisation och utformning blivit allt större. Sakkunnigförslaget är enligt
överstyrelsens mening till sina huvuddrag väl utformat och bör med vissa
ändringar kunna läggas till grund för ett förslag till riksdagen. Ett fortsatt
utbyggande av lärarutbildningen utöver sakkunnigförslaget anses emellertid
vara erforderligt.
Arbetsmarknadsstyrelsen, som livligt tillstyrker, att en upprustning av
yrkeslärarutbildningen snarast möjligt genomföres i principiell överensstämmelse
med de föreslagna riktlinjerna, framhåller som väsentligt, att permanenta
anordningar för utbildningen skapas, varigenom även en kontinuerlig
yrkespedagogisk försöksverksamhet skulle underlättas.
1957 års skolberedning understryker det värdefulla i de sakkunnigas
försök att för samtliga berörda lärarkategorier på industriens, hantverkets
och handelns områden verkligen få till stånd en fast organiserad och kvalitativt
tillfredsställande pedagogisk utbildning. Skolberedningen anser dessa
strävanden vara av största betydelse för skolväsendets framtida utveckling,
inte minst med hänsyn till den kommande enhetsskolans möjligheter att
förverkliga sin målsättning i fråga om framför allt den förberedande yrkesutbildningen.
Det är enligt skolberedningens uppfattning angeläget att nuvarande
brister i lärarutbildningen på yrkesområdet med det snaraste botas.
Liknande synpunkter på angelägenheten av en upprustning av lärarutbildningen
framföres, som redan nämnts, i ett stort antal yttranden. Statskontoret,
som i vad angår skilda avsnitt av de sakkunnigas förslag föreslår
vissa begränsningar, anser det självklart, att utbildningen av yrkesskollärare
kvantitativt måste anpassas till de ökade behoven.
Styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas
förbund konstaterar med beklagande, att det föreliggande förslaget i betänklig
mån är nära att dela det öde som goda förslag icke sällan röner,
nämligen att komma för sent. Redan framstår enligt styrelserna som oundvikligt
att utbyggnaden av enhetsskolan kommer att försvåras av den rå
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
dande bristen på kompetenta yrkeslärare. Det sagda gäller i lika hög grad
också för yrkesskolväsendet. Det synes styrelserna därför väsentligt att
förslaget snarast föres ut i verkligheten.
SAF finner betänkandet i hög grad välkommet. I vad angår lärarutbildningens
utformning på lång sikt anser föreningen emellertid, att de sakkunniga
ej lämnat ifrån sig ett fullgånget verk. Föreningen anser detta sammanhänga
med att kontakt ej tagits med yrkesförbunden under utredningens
gång, varför industriföretagens behov ej annat än delvis kunnat beaktas.
Betänkandet synes, menar föreningen, rikta huvudintresset mot enhetsskolans
behov, varigenom den egentliga yrkesutbildningen ställes något
i skymundan, framförallt den, som bedrivs i någon form inom företagen
och med huvudsakligen företagsanställda. Som ett uttryck härför framhålles
att en rad betydelsefulla yrkesområden icke behandlats under hänvisning
till försöksverksamhetens nuvarande läge. Liknande synpunkter
anföres av SHSO.
II. Hittillsvarande lärarutbildning
A. Utvecklingen i huvuddrag
Den första egentliga yrkeslärarutbildningen kom till stånd år 1921 i och
med inrättandet av en yrkespedagogisk centralanstalt med anslag av statsmedel.
Anstalten ägde bestånd till år 1929 och anordnade under denna tid
ett stort antal kurser, dels pedagogiska, dels fackliga, för lärare eller blivande
lärare vid yrkesundervisningen. Sedan riksdagen år 1929 beslutat
att anstalten skulle indragas övertogs verksamheten av skolöverstyrelsens
yrkesskolavdelning och överfördes år 1944 till den då nybildade överstyrelsen
för yrkesutbildning. Utbildningen av lärare för yrkesundervisningen
har därefter huvudsakligen omhänderhafts av sistnämnda myndighet.
Utbildningen av lärare i yrkesämnen går, i de former den för närvarande
bedrives, tillbaka till ett av överstyrelsen för yrkesutbildning år 1947 framlagt
betänkande angående utbildning av lärare för industri och hantverk
vid anstalter för yrkesundervisning m.m. (SOU 1947:55). I detta betänkande
framlades förslag till lärarutbildningskurser av i stort sett samma
slag som de som alltjämt anordnas, d. v. s. dels pedagogiska terminskurser,
dels kortare pedagogiska kurser och ämneskurser. Vidare föreslogs i nämnda
betänkande inrättandet av en statlig verkstadsskola såsom övningsskola
för lärarutbildningen och som pedagogisk försöks- och mönsterskola. Förslag
härom hade framförts redan av 1936 års yrkesskolsakkunniga (SOU
1938:49). I proposition 1949:167, vilken bifölls av riksdagen, godtogs i
huvudsak de av överstyrelsen föreslagna riktlinjerna för lärarutbildningen.
10
Rungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
Departementschefen var däremot i dåvarande läge inte beredd att taga
ställning till förslaget om en statlig övningsskola. De sålunda godtagna
riktlinjerna för lärarutbildningen, fastslagna genom av Ivungl. Maj:t meddelade
bestämmelser rörande utbildning av yrkeslärare m. fl. samt understöd
åt deltagare i dylik utbildning, förblev med smärre justeringar gällande
fram till 1958, då nu gällande bestämmelser i hithörande hänseenden
meddelades. Dessa bestämmelser överensstämmer i stora delar med de tidigare
gällande men medförde vissa betydande förbättringar i fråga om utgående
ersättning till vissa deltagare i lärarutbildningen.
Lärarutbildningsverksamheten har under de senaste tio åren successivt
ökat i omfattning, främst naturligtvis på grund av den snabba utbyggnaden
av yrkesskolväsendet. Härutöver har som pådrivande faktor tillkommit
den växande försöksverksamheten med enhetsskola och den pågående
utbyggnaden av den tekniska utbildningen. Anslaget till Utbildning av
lärare vid yrkesundervisningen har under den angivna tidrymden ökat från
180 000 kronor för budgetåret 1949/50 till 532 000 kronor för budgetåret
1955/56 och till 1 523 000 kronor för innevarande budgetår. Härtill kommer
från och med budgetåret 1958/59 medel under anslaget till Ersättning
till deltagare i vissa kurser för lärarutbildning, för innevarande budgetår
uppfört med 1 260 000 kronor. Vidare har från och med budgetåret 1958/59
tillkommit ett särskilt anslag till Lärarutbildningskurser för läroverksingenjörer,
för innevarande budgetår uppfört med 380 000 kronor.
Utbildningen administreras av överstyrelsen för yrkesutbildning utom i
vad avser kurserna för läroverksingenjörer, vilka anordnas av skolöverstyrelsen.
Den bedrives med anlitande av mer eller mindre tillfälligt engagerade
lärare och föreläsare samt i lokaler, som tillfälligt kan ställas till förfogande
i yrkesskolor och andra skolor på kursorterna. Innevarande läsår anordnas
sju yrkeslärarkurser med tillhopa cirka 200 deltagare, fyra handelslärarkurser
med tillhopa cirka 60 deltagare och tre lärarkurser för läroverksingenjörer
med tillhopa 36 deltagare. Dessa kurser, för vilka närmare redogöres
i det följande, har en längd av en eller två terminer. Kursorter är
innevarande läsår, för yrkeslärarkurserna Stockholm, Göteborg, Linköping
och Umeå samt för handelslärarkurserna och ingenjörslärarkurserna Stockholm
och Göteborg. Härutöver anordnas ett antal kortare pedagogiska
kurser och ämneskurser med en längd varierande mellan några dagar och
fem veckor. Kostnadsmässigt torde det till Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen
för innevarande budgetår anvisade anslaget av 1 523 000
kronor fördela sig så, att omkring 1 100 000 kronor faller på de terminslånga
yrkeslärar- och handelslärarkurserna och omkring 400 000 kronor på
de kortare kurserna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
11
B. Nuvarande lärarutbildning m. m.
Utbildningen av lärare i yrkesämnen regleras genom av Kungl. Maj:t
utfärdade bestämmelser angående dels utbildning av lärare för yrkesundervisningen
m. m., dels lärarutbildningskurser för läroverksingenjörer. Bestämmelserna
avser utbildning av lärare i yrkesämnen vid i det följande
angivna skolformer under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning
eller, i några fall, av skolöverstyrelsen.
För utbildning av lärare vid skolor för industri och hantverk
äger överstyrelsen för yrkesutbildning anordna följande slag av
kurser.
a. Pedagogisk kurs om cirka 15 veckor för utbildning av blivande lärare
i yrkesarbete vid verkstads- och liknande skolor; kurs av detta slag svarar
mot den av de sakkunniga föreslagna utbildningen för yrkeslärare — i betänkandets
mening — och kallas i det följande för yrkeslärarkurs. Den som
genomgått dylik kurs må för praktisk lärarutbildning beredas tjänstgöring
såsom assistentlärare under högst 6 månader.
För inträde kräves bland annat att ha uppnått en ålder av lägst 22 och
högst 35 år, att äga allmänbildning motsvarande minst en väl inhämtad
folkskolekurs samt att äga väl vitsordad yrkesskicklighet. Yrkesskickligheten
skall, om ej överstyrelsen för yrkesutbildning av särskilda skäl annat
medgiver, ha förvärvats genom minst sju års praktiskt arbete i yrket. Det
är att märka att antalet praktikår icke i och för sig tillmätts avgörande
betydelse vid antagandet av sökande utan att stort avseende också fästs
vid praktikens karaktär och allsidighet inom ifrågakommande yrke.
b. Pedagogisk kurs om cirka 15 veckor för utbildning av blivande ämneslärare
i yrkesteoretiska ämnen.
För inträde vid sådan kurs fordras alternativt avgångsexamen vid teknisk
högskola eller högre tekniskt läroverk, akademisk examen eller på
annat sätt styrkta grundliga kunskaper och färdigheter i de ämnen den blivande
tjänsten avser. Enär antalet ämneslärartjänster vid här avsedda
läroanstalter hittills varit synnerligen begränsat, har överstyrelsen hittills
icke funnit skäl att anordna dylika kurser.
c. Komplettering skurs om högst 12 veckor i yrkesteoretiska ämnen för
sådana lärare eller blivande lärare vid verkstads- och liknande skolor, som
önskar erhålla behörighet för undervisning i vissa yrkesteoretiska ämnen.
För tillträde till dylik kurs fordras antingen att ha genomgått pedagogisk
kurs om 15 veckor eller att ha tjänstgjort minst två år som heltidsanställd
lärare vid verkstads- eller liknande skola. Kurser av detta slag har emellertid
ej heller kommit till stånd.
d. Kortare kurser — pedagogiska kurser och ämneskurser av olika slag
— för grundutbildning eller fortbildning av såväl heltids- som deltidsanställda
lärare eller blivande lärare.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
Utbildning av lärare i yrkesarbete vid verkstadsskola med bidrag av statsmedel
må vidare ske genom kurs, anordnad av annan än överstyrelsen för
yrkesutbildning samt genom yrkesstudier i industrier och hantverksföretag
eller per korrespondens.
För pedagogisk utbildning av lärare vid handelsgymnasier och
handelsskolor äger överstyrelsen för yrkesutbildning anordna pedagogiska
kurser om cirka 15 veckor; dessa kurser svarar mot den av de sakkunniga
föreslagna utbildningen för handelslärare vid enhetsskolor, realskolor
eller realskollinjer, yrkesskolor och handelsgymnasier.
För tillträde till dessa kurser gäller samma åldersgränser som för yrkeslärare.
Härutöver kräves för blivande lärare i företagsekonomiska ämnen,
ekonomisk geografi och språk akademisk examen eller civilekonomexamen
eller annan kompetens, som överstyrelsen för yrkesutbildning prövar tillfyllest
för ändamålet. Beträffande blivande lärare i avdelningar för utbildning
av detaljhandelsbiträden kräves flerårig, väl vitsordad affärspraktik.
Vid tillämpningen av dessa bestämmelser har överstyrelsen medgivit även
gymnasieekonomer tillträde till utbildningen för blivande lärare i företagsekonomiska
m. fl. ämnen. I vad gäller tillträde till utbildningen för blivande
detaljhandelslärare har överstyrelsen ställt vissa krav, icke blott på
föregående praktik utan även på viss teoretisk förutbildning. I sistnämnda
hänseende har hittills en ganska fri prövning av sökandenas förutsättningar
företagits, därvid exempelvis genomgång av kvalificerad detaljhandelskurs
eller föregående timlärartjänstgöring ansetts grunda tillräcklig teoretisk
kompetens för deltagande i kursen. De blivande detaljhandelslärarnas
utbildning bedrives gemensamt med utbildningen av övriga handelslärare;
den med hänsyn till de skilda utbildningsmålen erforderliga differentieringen
av utbildningen sker bland annat vid auskultationer och övningslektioner,
vilka utgör en väsentlig del av utbildningen.
För utbildning av ämneslärare i tekniska ämnen, matematik samt fysik
eller kemi för tjänstgöring på försöksskolans högstadium
eller, i vissa fall, vid realskola må skolöverstyrelsen anordna kurser
för läroverksingenjörer. Utbildningen skall omfatta två terminer, den första
för kompletterande ämnesutbildning jämte speciell pedagogisk utbildning
och den andra för praktisk-pedagogisk utbildning. Kurserna bedrives såsom
en försöksverksamhet. De motsvarar den av de sakkunniga föreslagna utbildningen
för lärare i tekniska ämnen m. m.
För tillträde till dessa kurser fordras att ha avlagt gymnasiets ingenjörsexamen
vid högre tekniskt läroverk, dock att den som avlagt fackskolans
ingenjörsexamen må efter skolöverstyrelsens bestämmande kunna vinna inträde,
därest han styrkt sig äga för lärarutbildningen erforderliga förkunskaper
i ämnen, vari fackskoleutbildningen ej motsvarar den som erhålles
i tekniskt gymnasium. Härutöver kräves i princip att vederbörande efter
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
avlagd ingenjörsexamen fullgjort minst två års kvalificerad praktik i näringslivet
samt minst fyra terminers lärartjänstgöring vid någon av vissa
uppräknade läroanstalter.
För pedagogisk utbildning av lärare vid högre tekniska läroverk
och tekniska skolor samt teoretiskt-teknisk undervisning
vid allmänna läroverkens inbyggda linjer, praktiska kommunala realskolor
och yrkesbestämda högre folkskolor må överstyrelsen för yrkesutbildning
anordna kurser om cirka 5 veckor, som regel fördelade på två sommarferier.
Några kvalifikationskrav för tillträde till dylik kurs har ej föreskrivits. De
torde emellertid i praktiken i stort sett sammanfalla med gällande behörighetskrav
för lärartjänst vid angivna skolformer.
Rekryteringen av lärare i yrkesämnen sker också på andra vägar än de
nu angivna. En sådan utgör de för folkskollärare avsedda vidareutbildningskurserna
i merkantila ämnen, vilka omfattar två terminer. De skall jämte
viss praktik ge behörighet för ordinarie folkskollärartjänst i lönegrad Ao 19
på försöksskolans högstadium.
I icke ringa utsträckning förvärvas emellertid den pedagogiska utbildningen
direkt genom lärartjänstgöring, eventuellt kompletterad med någon
kortare kurs. Genomgång av särskilt anordnad pedagogisk utbildning har
nämligen hittills varit ett de blivande lärarnas frivilliga åtagande. Följden
härav — sannolikt successivt förstärkt genom en tilltagande brist på lärare
i yrkesämnen — har blivit, att ett stort antal i den förberedande och egentliga
yrkesutbildningen verksamma heltidsanställda lärare, såväl inom industriens
och hantverkets som inom handelns område, saknar egentlig pedagogisk
utbildning.
C. Lärarkategorier och lärartjänster
Yrkeslärare. Lärare av denna kategori (i betänkandets bemärkelse)
kan vid uppfyllande av stadgade behörighetsvillkor vinna anställning som
yrkeslärare på försöksskolans högstadium, som lärare vid yrkesskola eller
som fast anställd yrkeslärare vid central verkstadsskola. För dylik anställning
fordras grundlig insikt och färdighet i tjänstens ämnen, genom praktisk
verksamhet styrkt skicklighet som yrkesman samt antingen utbildning,
som enligt vederbörande överstyrelsers beslut medför behörighet för
ifrågavarande ämne eller av överstyrelsen meddelad behörighetsförklaring.
Beträffande karaktären av berörda tjänster må nämnas, att enligt allmänna
skolstadgan 5. kapitlet med ordinarie lärartjänster avses sådana tjänster
som yrkeslärare vid försöksskola eller lärare vid kommunal yrkesskola,
vilka är reglerade för pensionsrätt i statens pensionsanstalt och i kommunens
tjänsteförteckning upptagits som ordinarie. Jämväl fast anställd
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
yrkeslärare vid central verkstadsskola kan på framställning av huvudmannen
registreras för pension i statens pensionsanstalt. Yrkeslärartjänsterna
är icke inplacerade i det statliga lönesystemet. Ett undantag utgör i viss
mån de fast anställda lärarna vid de centrala verkstadsskolorna, vilka lärare
enligt meddelade bestämmelser skall åtnjuta en årslön motsvarande
minst årslönen inom vissa bestämda löneklasser på löneplan A i statens
löneförordning. För andra yrkeslärartjänster saknas statliga bestämmelser
om lönesättningen.
Handelslärare. Dessa lärare kan allt efter teoretisk förutbildning
ifrågakomma till lärartjänster vid yrkesskolor, på försöksskolans högstadium,
vid praktisk realskola eller realskollinje samt vid fackgymnasium.
För en person med föregående facklig och pedagogisk utbildning för
detaljhandelns område föreligger möjlighet till anställning som lärare vid
yrkesskola (handelsskola) eller som yrkeslärare (i folkskolestadgans betydelse)
på försöksskolans högstadium. Beträffande dessa lärartjänsters karaktär
m.m. samt villkoren för behörighet till sådan tjänst gäller vad förut sagts
i samband med redogörelsen för yrkeslärares olika anställningsmöjligheter.
För en gymnasieekonom föreligger i princip samma anställningsmöjligheter
som för detaljhandelsutbildad lärare.
En civilekonom, som i övrigt uppfyller stadgade behörighetsvillkor, kan
erhålla, förutom anställning inom yrkesskolväsendet, tjänst som ämneslärare
eller adjunkt på försöksskolans högstadium, som adjunkt vid praktisk
realskola eller realskollinje och som ämneslärare vid handelsgymnasium.
Härvid är beträffande ämneslärar- och adjunktstjänst på högstadiet att
märka, att i sådan tjänst må handelstekniska ämnen ingå till högst 2/3 av
antalet veckotimmar, vilket betyder att adjunktskompetens respektive
behörighetsförklaring för ämneslärartjänst i minst ett teoretiskt läroämne
erfordras. Adjunktstjänst vid realskola må däremot ledigförklaras i enbart
handelstekniska ämnen. Samtliga här nämnda tjänster, till vilka civilekonom
kan ifrågakomma, är inplacerade i det statliga lönesystemet.
Beträffande folkskollärare med merkantil vidareutbildning gäller, att sådan
vidareutbildning direkt och uteslutande siktar på folkskollärartjänst i
lönegrad Ao 19 på försöksskolans högstadium. Också beträffande dylik
tjänst gäller att handelstekniska ämnen må ingå till högst 2/3.
Lärare i tekniska ämnen m. m. Lärare av denna kategori kan,
allt efter teoretisk förutbildning, ifrågakomma till lärartjänster vid yrkesskolor,
vid centrala verkstadsskolor, på försöksskolans högstadium, vid
praktisk realskola eller realskollinje samt vid högre tekniskt läroverk.
Ingenjör, som avlagt fackskolans ingenjörsexamen, kan ifrågakomma
som lärare i tekniskt teoretiska ämnen samt matematik, fysik och kemi
vid yrkesskola, som ämneslärare i vissa yrkesteoretiska ämnen vid central
verkstadsskola och, om han med godkända vitsord genomgått lärarutbild
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
ningskurs för läroverksingenjörer, som extra ordinarie ämneslärare i lönegrad
Ae 19 i matematik samt fysik eller kemi ävensom ett eller flera tekniska
ämnen på försöksskolans högstadium och i vissa fall på realskollinje,
där undervisning i tekniska läroämnen förekommer. Beträffande här nämnd
ämneslärartjänst vid central verkstadsskola gäller samma avlöningsbestämmelser
som för fast anställd yrkeslärare vid sådan skola.
Ingenjör, som avlagt gymnasiets ingenjörsexamen, kan under motsvarande
förutsättningar ifrågakomma till samma lärartjänster som fackskoleingenjör.
Civilingenjör, som i övrigt uppfyller stadgade behörighetsvillkor, kan
erhålla, förutom anställning inom yrkesskolväsendet, tjänst som ämneslärare
eller adjunkt på försöksskolans högstadium, som adjunkt vid praktisk
realskola eller realskollinje och som lektor vid högre tekniskt läroverk. Beträffande
adjunkts- och ämneslärartjänst på högstadiet märkes att Kungl.
Maj:ts medgivande i varje särskilt fall erfordras för att i sådan tjänst skall
få ingå tekniskt teoretiska ämnen (till högst 2/s av antalet veckotimmar).
Adjunktstjänst vid realskola kan däremot ledigförklaras i enbart tekniskt
teoretiska ämnen. Emellertid är även att observera att civilingenjörsexamen
enligt vedertagen praxis räcker som grund för förvärvande av adjunktsbehörighet
i ett eller flera av ämnena matematik, fysik och kemi.
D. Ekonomiska villkor under lärarutbildningen
Under deltagande i den ovannämnda pedagogiska grundutbildningen omfattande
en eller två terminer för de tre lärarkategorierna yrkeslärare, handelslärare
och lärare i tekniska ämnen (läroverksingenjörer) utgår för närvarande
ett ekonomiskt utbildningsstöd enligt i huvudsak
följande grunder.
Yrkeslärare erhåller ersättning för resa från hemorten till kursorten, dagtraktamente
under kurstiden med 14 kronor (för deltagare bosatt på kursorten
8 kronor) samt, under assistentlärartjänstgöring, ersättning med
1 020 kronor för månad.
Handelslärare uppbär, såvida icke lön med B-avdrag åtnjutes, antingen
— därest han innehar i bestämmelserna angiven anställning som lärare —
avlöningsförmåner som om han vore i tjänst eller ersättning av statsmedel
för mistad lön, eller — därest han är behörig att inplaceras i reglerad befordringsgång
vid statsunderstött handelsgymnasium — ersättning motsvarande
vad han skulle ägt uppbära i lön, om han varit antagen i sådan
befordringsgång och förordnad som extra lärare på kursorten, eller — i
annat fall — 1 020 kronor för månad. Till kursdeltagare av de två sistnämnda
kategorierna utgår därjämte ersättning för resa från hemorten till
kursorten och åter.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
Deltagare i lärarutbildning skurs för läroverksingenjörer må under terminen
för den praktisk-pedagogiska utbildningen uppbära ersättning med
1 022 kronor för månad, såframt han icke därunder åtnjuter lön med Ilavdrag.
Under terminen för kompletterande ämnesutbildning utgår ingen
ersättning. Deltagarna kan dock söka och erhålla vanlig studiehjälp.
III. Förslag om lärarutbildningens utformning
A. Utbildningsformer och lärarkategorier inom yrkesutbildningen
1. De sakkunniga
Enär de sakkunnigas uppgift varit att behandla lärarfrågorna främst
med tanke på enhetsskolans årskurs 9 y, har de vid sin undersökning av berörda
lärares arbetsuppgifter utgått från de former i vilka enhetsskoleelevernas
praktiska yrkesorientering och förberedande yrkesutbildning nu
bedrives. Denna orientering och utbildning inledes i försöksskolans årskurs
8 och kan ske i huvudsakligen tre olika arbetssammanhang, nämligen dels
inom enhetsskolan, dels i skolmässiga former — i yrkes- eller företagsskolor
— utanför enhetsskolan och dels på arbetsplatser ute i näringslivet, där
skolanordningar helt saknas.
Inom envar av dessa utbildningsformer förekommer två huvudtyper av
yrkesförberedande undervisning, den ena mer, den andra mindre yrkesbestämd.
Inom enhetsskolan meddelas sålunda antingen grundutbildning för
visst yrkesområde eller allmänpraktisk utbildning. Vid företags- och yrkesskolorna
meddelas påbörjad utbildning för visst yrke eller grundutbildning
för en grupp besläktade yrken. Utbildningen inom näringslivet kan avse
påbörjad utbildning för visst yrke eller grundläggande yrkespraktik för
visst arbetsområde.
Under året efter enhetsskolans årskurs 9 y kan utbildningen fullföljas
enligt skilda alternativ i riktning mot en högre grad av yrkesbestämdhet
och specialisering. Enhetsskolans direkta medverkan har då upphört och
utbildningen fortsätter i de båda andra utbildningsformerna.
Utredningen rörande den praktiska yrkesorienteringens och yrkesutbildningens
lärarfrågor har enligt de sakkunnigas mening bort spänna över såväl
de nyssnämnda tre utbildningsåren som de tre angivna utbildningsformerna.
De sakkunniga konstaterar, att samhället påtagit sig ansvaret för all i
skolmässiga former bedriven yrkesutbildning. I fråga om den i icke skolmässiga
former ordnade praktiken i näringslivet är läget däremot ett annat.
I stort sett vilar ansvaret på vederbörande företag och organisationer inom
näringslivet att organisera denna praktik samt att rekrytera, utbilda och
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
anställa härför behövlig utbildningspersonal. Inför den förestående utbyggnaden
av årskurs 9 y måste man emellertid, menar de sakkunniga, fråga
sig, om icke statsmakterna bör i någon form med näringslivet dela ansvaret
för elevernas pedagogiska handledning även vid individuell yrkespraktik
under icke skolmässiga förhållanden. De sakkunnigas överväganden av
denna frågeställning utmynnar i ett förslag om en tidigare nämnd ny lärarkategori,
branschlärama, med huvudsaklig uppgift att svara för den till
arbetsplatserna inom näringslivet förlagda utbildningen. Detta förslag behandlas
närmare i fortsättningen.
Vid behandlingen av frågan om arbetsuppgifterna för yrkesundervisningens
olika lärargrupper och betydelsen härav för lärarutbildningens utformning
har de sakkunniga emellertid inte begränsat sig till årskurs 9 y i enhetsskolan
utan därjämte undersökt, vilka behov av lärare i yrkesämnen
som kan finnas i andra skolformer och vilka arbetsuppgifter som där kommer
i fråga.
Lärarfrågan för gren 1 av årskurs 9 y, jord- och skogsbruk, avser de sakkunniga
att behandla i ett kommande betänkande. Frågan om utbildning
av lärare för husligt arbete, gren 2, har varit föremål för särskild utredning
och har därför icke upptagits till behandling. Beträffande grenarna 4 och 5,
trä- och pappersindustri respektive textilindustri, framhålles att dessa i försöksverksamheten
med enhetsskola icke fått en sådan omfattning, som kan
motivera att särskild hänsyn för närvarande tages till dessa grenar vid projektering
av lärarutbildningen. Föremål för de sakkunnigas särskilda överväganden
har därför blivit följande grupper av lärare, svarande mot angivna
grenar av 9 y:
1) lärare i metallyrken — gren 3,
2) lärare för hantverk och blandade yrken — gren 7 a,
3) lärare på allmänpraktisk verkstad — gren 7 b,
4) lärare för byggnadsindustriens huvudyrken (byggnadsindustrilärare)
5) lärare för handelns område (handelslärare) — gren 6,
6) lärare för teknisk gren (lärare i tekniska ämnen m. m.) — gren 8.
Som en omständighet av betydelse, ehuru i varierande grad, för alla här
nämnda lärarkategorier framhåller de sakkunniga det starkt stigande antalet
elever på grundutbildningsstadiet. Detta påkallar en anpassning av
lärarutbildningen till den förberedande yrkesutbildningens villkor och behov.
Sålunda bör metodologiska synpunkter på grundutbildningen få större
betydelse, och likaså bör yrkesvalsfrågor få ökat utrymme i utbildningen.
De sakkunniga erinrar vidare om att den till skolornas arbetslokaler förlagda
praktiska yrkesorienteringen kan väntas få ökad betydelse, vilket
ävenledes bör beaktas vid lärarutbildningen.
För en utförligare redogörelse beträffande de nu nämnda lärarkategorierna
torde få hänvisas till betänkandet. Ilär torde framställningen, utöver
2 — li ihan g till riksdagens protokoll 1900. 1 sand. År 90
18
Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
vad som redan sagts, kunna begränsas till att avse förslagen rörande de
s. k. branschlärarna.
I väsentliga hänseenden är arbetet inom gren 7 a, hantverk och blandade
yrken, organiserat så, att eleverna erhåller praktik i näringslivet samt en
med denna praktik samverkande yrkesteoretisk undervisning i enhetsskola.
Lärarnas främsta arbetsuppgift blir därför att ge undervisning i yrkesteori.
På grund av den hittills starka lokala begränsningen i försöksverksamheten
med 9 y, varvid arbetet på varje plats i regel har fått organiseras
för ett enda försöksdistrikt eller i bästa fall för ett par samverkande distrikt,
har i dessa klasser elever från ett stort antal olikartade yrken måst
undervisas gemensamt i yrkesteori. Detta har möjliggjorts genom korrespondensinstitutens
intresserade medverkan; varje elev har såvitt möjligt
fått en efter hans eller hennes individuella yrkespraktik avpassad korrespondenskurs
i yrkesteori. Läraren har fungerat som lokal studieledare och
uppehållit kontakt med vederbörande korrespondensinstitut.
Enligt de sakkunnigas mening är arbetsformen — trots sina vanskligheter
— användbar och måste även i fortsättningen komma till användning,
där man för yrkesteoristudier nödgas sammanföra elever med varierande
yrkesval.
I stället för studieledare för individuella yrkesteoretiska studier kan man
dock, menar de sakkunniga, tänka sig lärare, som är knutna till en grupp
med varandra samarbetande centralskolor och som var och en leder nämnda
studier i hela samarbetsområdet för de elever som valt ett yrke inom
lärarens kompetensområde. Det är för dessa lärare, vilka alltså inom ett
givet geografiskt område skulle svara för utbildningen inom sin yrkesgrupp
eller bransch, de sakkunniga använder beteckningen branschlärare. Dessa
förutsättes skola vara anställda vid en lämpligt belägen yrkesskola eller
enhetsskola inom samarbetsområdet.
De sakkunniga föreslår följande arbetsuppgifter för branschlärarna:
1. att hjälpa företagen att planlägga yrkespraktiken och tillse att den
fullföljes på ett från utbildningssynpunkt lämpligt sätt;
2. att meddela eventuell grundläggande praktisk utbildning för periodvis
sammanförda elever inom branschområdet;
3. att meddela respektive övervaka den yrkesteoretiska utbildningen antingen
genom handledning vid individuella korrespondensstudier eller genom
återkommande gruppundervisning, eventuellt i form av koncentrerade,
till folkhögskolor förlagda yrkesteoretiska kurser;
4. att medverka, i kurser för handledare (yrkesombud) och branschinstruktörer.
Branschlärarnas verksamhet bör utövas under fortlöpande kontakt med
eleverna och deras förmän på arbetsplatserna. Av största vikt är, framhåller
de sakkunniga, att ett systematiskt samspel äger rum mellan enhets
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
skola, yrkesskola och näringsliv. Inom näringslivet befintlig personal med
utbildningsfrågor som deltids- eller heltidsuppgift bör utnyttjas. Genom
att i rimlig utsträckning utöka antalet av dessa befattningshavare och
samtidigt ge dem vidgade och delvis nya arbetsuppgifter skulle man kunna
skapa det önskade samspelet mellan skola och näringsliv. Härom anför de
sakkunniga bland annat följande.
Vid varje företag, som tar emot elever för förberedande yrkesutbildning
under 9 y-året bör finnas en person med klart angivet ansvar för den direkta
dagliga instruktionen och övervakningen av eleverna — en handledare.
Vid företag, där en organiserad yrkesutbildning redan förekommer,
kan uppgifterna anförtros åt en yrkeslärare eller instruktör. I det övervägande
flertalet företag kommer ansvaret för instruktion och övervakning
av eleverna dock att läggas på en yrkeskunnig arbetare eller arbetsledare,
som vid sidan av sina ordinarie göromål fullgör dessa uppgifter.
De elever, som fullgör sitt 9 y-år som första läroår i en avtalsreglerad lärlingsutbildning,
åtnjuter automatiskt det skydd som kollektivavtalets bestämmelser
ger. För tillsyn av efterlevnaden av dessa bestämmelser skall
på varje arbetsplats bland de yrkeskunniga arbetarna avtalsenligt finnas
utsett ett s. k. yrkesombud. De" sakkunniga förordar att i samverkan med
arbetsmarknadsparterna yrkesombudens uppgifter vidgas till att även omfatta
»icke-lärlingsanställda» 9 y-elever.
För att minska branschlärarens arbetsbörda bör skolstyrelsen kunna
uppdraga åt välrekommenderade yrkesmän — bland annat hantverksmästare
— att på deltid och inom eget yrkes- eller fackområde lokalt hjälpa
till med planeringen av den praktiska utbildningsgången samt med tillsyn
och rådgivning under utbildningens gång. För denna kategori deltidsengagerade,
lokalt verksamma »branschlärare» föreslås benämningen branschinstruktörer.
Det är alldeles uppenbart, att det kvalificerade analys- och planeringsarbete,
som måste ligga till grund för i första hand utbildningsunderlaget
(riktlinjer, utbildningsplaner, praktiska anvisningar, kompendier, korrespondenskurser
m.m.), inte kan genomföras av branschlärarna. Det skulle
däremot med fördel kunna utföras av den utbildningspersonal, branschkonsulenterna,
som flera branschorganisationer speciellt engagerat för utredande
och planerande verksamhet. Viss samverkan mellan branschorganen och
skolöverstyrelsens försöksavdelning har redan ägt rum vid planeringsarbetet
för den förberedande yrkesundervisningen. Genom överenskommelse
mellan försöksledningen och berörda branschorganisationer torde denna
samverkan kunna vidgas till att avse skapandet av tillfredsställande utbildningsunderlag
för flertalet av de yrkesområden, där individuell yrkespraktik
på 9 y-planet bedömes som önskvärd.
De sakkunniga konstaterar, att nu gällande författningsbestämmelser
icke medger att lärare i utbildningens tjänst utanför skolan utför arbete av
sådan art och omfattning, som skulle komma att åligga branschlärarna.
De sakkunniga föreslår därför sådan ändring av folkskolestadgan att i yrkeslärartjänst
må kunna ingå jiimväl arbetsuppgifter av här avsett slag.
Vidare föreslår de sakkunniga, att det antal veckotimmar, som skall ligga
20
Kirngl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
till grund för beräkningen av det statsbidragsberättigande årslönebeloppet
för branschlärare, fastställes till 1,5 för varje elev, som fullgör huvudparten
av sin förberedande yrkesutbildning genom yrkesarbete inom näringslivet.
2. Remissyttranden
De synpunkter på arbetsområdet och arbetsuppgifterna i stort, utifrån
vilka de sakkunniga gjort sin bedömning av de skilda lärarkategoriernas
arbetsuppgifter och den härför erforderliga utbildningen, har givit Svenska
arbetsgivareföreningen anledning till vissa påpekanden. Föreningen finner,
att betänkandet inriktar huvudintresset mot enhetsskolans behov och att
därigenom den egentliga yrkesutbildningen ställs något i skymundan, framför
allt den som bedrivs inom företagen och med huvudsakligen företagsanställda
lärare. Ett uttryck härför säges vara att en råd betydelsefulla
yrkesområden icke behandlats, därför att »försöksverksamheten med enhetsskola
icke fått en sådan omfattning, som kan motivera att särskild
hänsyn för närvarande tages till dessa grenar vid projektering av lärarutbildningen».
Föreningen framhåller, att den egentliga yrkesutbildningen
inte kan nöja sig med erfarenheterna från 9 y, vilken är avsedd att meddela
förberedande yrkesutbildning, och inte heller följa den relativt grova grenuppdelningen,
enligt vilken industriens yrken sammanförts till 7 grenar.
Utredningen anses icke kunna betraktas som fullbordad utan att yrke för
yrke genomarbetats. Även från principiell synpunkt finner föreningen anledning
till reservation mot sakkunnigförslagens markerade anknytning till
enhetsskolan. Lärarutbildningen anses få en klart definierad målsättning
i vad gäller enhetsskolan, först sedan riksdagen fattat slutgiltiga beslut om
utformningen av denna skolform. Beträffande den egentliga yrkesutbildningen
framhåller föreningen att dess utbyggnad bör ske genom en måttlig
utbyggnad av skolorna och en ökning av företagens engagemang. Föreningen
uttalar vidare:
De företag, som deltar i yrkesutbildningen, har behov av en pedagogisk
skolning för sina lärare och instruktörer. Med den bakgrund av industriell
erfarenhet, som företagens lärare har, bortfaller behovet av auskultation,
varför kurser om en termin av det slag utredningen föreslår torde kunna
rekommenderas. Föreningen utgår från att de av utredningen föreslagna
utbildningsmöjligheterna också skall täcka detta företagsbehov.
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation uttalar i fråga om yrkesutbildningens
fördelning mellan å ena sidan skolmässiga utbildningsformer
och å andra sidan utbildning inom näringslivet en uppfattning, liknande
den av SAF företrädda. SHSO konstaterar inledningsvis att, ehuru de sakkunnigas
resonemang i första hand hänför sig till eleverna i 9 y och med
deras undervisning sammanhängande utbildningsproblem, förslagen dock
ytterst tar sikte på behovet av yrkeslärare inom yrkesutbildningsväsendet i
dess helhet, framför allt det statsunderstödda yrkesskolväsendet. Vad be
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
träffar yrkesutbildningens fördelning mellan det allmänna och näringslivet
finner SHSO sig ur de sakkunnigas beräkningar av lärarbehovet inom yrkesskolväsendet
kunna utläsa den tanken, att yrkesskolan skulle överta praktiskt
taget all yrkesutbildning. Enligt organisationens mening är en dylik
utveckling dock utesluten. Det synes organisationen icke osannolikt, att
ett bättre ekonomiskt stöd åt utbildningen i näringslivet skulle kunna leda
till samma eller t. o. m. bättre resultat i utbildningshänseende som en fortsatt
forcerad utbyggnad av yrkesskolorna men till väsentligt lägre kostnad.
Organisationen finner därför att viss försiktighet bör iakttagas vid den
fortsatta utbyggnaden av yrkesskolväsendet och utbildningen av för detsamma
behövlig lärarpersonal.
Landsorganisationen anser, att företagen bör göra betydande insatser i
fråga om utbyggnad av yrkesutbildningen, då de härigenom främjar både
sina egna och de anställdas intressen.
Till frågan huruvida försöksskolans och yrkesskolornas lärarbehov kan
täckas av för bägge skolformerna gemensamma lärarkategorier intar LO
en positiv hållning och framhåller, att därigenom skapas en förutsättning
för att den grundläggande yrkesutbildningen inom enhetsskolan blir av
hög kvalitet, vilket organisationen betraktar som synnerligen angeläget.
Skolöverstyrelsen hyser på denna punkt en viss tvekan men finner likväl,
att såväl praktiska som pedagogiska skäl talar för nödvändigheten av en
för ifrågavarande lärare gemensam utbildning. Överstyrelsen finner det
angeläget, att det finns tillgång på lärare med full kompetens att undervisa
såväl inom gren 3 som gren 7 b av årskurs 9 y. Vattenfallsstyrelsen
finner den föreslagna gemensamma utbildningen för yrkeslärare inom enhetsskolan
och yrkeslärare inom yrkesskolan värdefull.
Svenska landstingsförbundet betonar, att en differentiering av yrkeslärarutbildningen
i anslutning till den verksamhet, som den blivande läraren
siktar mot, icke får drivas så långt, att övergång mellan enhetsskolan och
yrkesskolväsendet blir betydligt försvårad. I
I det följande redovisas närmast de synpunkter som i remissyttrandena
anförts med anledning av de sakkunnigas förslag angående brajischlärare.
Detta förslag har föranlett en rad sinsemellan mycket varierande meningsyttringar.
I vissa yttranden betecknas förslaget som värdefullt, i vissa yttranden
mötes det med tvekan och i andra åter avstyrkes förslaget. Den
tveksamhet som möter, också i åtskilliga positiva yttranden, hänför sig
till svårigheterna att rekrytera dylika lärare, vagheten i arbetsuppgifternas
fixering, svårigheten för en lärare att behärska ett större yrkesområde samt
samordningsproblemen såväl i förhållande till i utbildningen deltagande
företag som mellan samverkande kommuner.
Förslaget tillstyrkes — i några fall med vissa reservationer — av skolöverstyrelsen,
överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statens hant
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
verksinstitut, ett flertal länsskolnämnder, SHSO, TCO m. fl. organisationer
ävensom ett mindre antal kommuner.
Skolöverstyrelsen menar att den föreslagna lärarkategorien skulle möjliggöra
en förbättrad utbildning för sådana yrkesområden och elever, för vilka
en skolmässig yrkesutbildning icke kan anordnas. För de mindre företagen
föreligger stora svårigheter att avdela personal med uppgift att organisera
och följa upp yrkespraktiken för elever från årskurs 9 y, varför värdet av
praktiken ibland kan bli ganska ringa. Vissa omständigheter talar dock för
att branschlärarorganisationen bör uppbyggas med försiktighet, anser överstyrelsen
och anför härom.
Det nu faktiskt föreliggande behovet av branschlärare synes delvis ha
sin grund i vissa temporärt verksamma omständigheter. Försökskommunerna
har på grund av sitt isolerade läge i förhållande till andra försökskommuner
i stor utsträckning ej kunnat, genom interkommunalt samarbete,
öka försöksskolans resurser att ge eleverna en avsedd förberedande
yrkesutbildning. Att ändamålsenliga undervisningslokaler ej varit färdigställda
har haft samma verkan. I vissa kommuner har dessutom elevernas
avgång till andra skolformer varit så stor, att någon fullgod utbildning för
den återstående elevgruppen inom yrkesområdet icke kunnat anordnas inom
försöksskolan. Försöksverksamhetens utvidgning och enhetsskolans
framväxt kommer att ändra dessa förhållanden, vilka ökat behovet av en
sådan grupp lärare som branschlärarna; behovet av dessa lärare kommer
därvid troligen att bli procentuellt lägre. Branschlärarorganisationen bör
därför uppbyggas med försiktighet. Härför talar också, att en mera omfattande
branschlärarutbildning kan föregripa ett kommande ställningstagande
till målsättningen för den förberedande yrkesutbildningen: en i försöksskolan
genomförd yrkesspecialisering eller en på bredare bas lagd utbildning
som ger eleverna möjlighet till fortsatt utbildning inom flera yrken. Då den
arbetsform, som branschlärarna representerar, är nästan helt oprövad, bör
den enligt överstyrelsens mening under de närmaste åren helt bedrivas som
försöksverksamhet.
Överstyrelsen för yrkesutbildning förordar, att en försöksverksamhet
genomföres i enlighet med de sakkunnigas förslag. Arbetsmarknadsstyrelsen
tillstyrker, i likhet med flertalet länsarbetsnämnder, förslaget om
branschlärare. Styrelsen framhåller vikten av en riktig planering av den
praktiska utbildningen för 9 y-elever inom företagen. En felaktigt upplagd
förberedande utbildning kan, framhåller styrelsen, eventuellt medföra, att
utbildningstiden ej får tillgodoräknas som lärlingsutbildning.
Statens hantverk sinstitut finner förslaget om särskilda branschlärartjänster
vara av stort intresse och av särskild betydelse för hantverksyrkena.
Branschlärarens arbetsuppgifter bör i vad gäller dessa yrken lösas i
samråd med Centrala yrkesnämnden inom SHSO. Ett samarbete med institutet
bör också komma till stånd. Förslaget om branschkonsulenternas
medverkan i utbildningsarbetet tillstyrkes livligt. Frågan om denna konsulentverksamhet
bör emellertid bli föremål för närmare utredning och
förhandlingar med vederbörande yrkes- och branschorganisationer.
23
Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
En mer avvaktande eller negativ hållning till förslaget om branschlärare
intages av statskontoret, kommerskollegium, 1957 års skolberedning, tre
länsskolnämnder, två länsarbetsnämnder, två handelskammare, Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges skolledarförbund och ett antal kommuner.
Statskontoret framhåller, att befattningar som branschlärare tillsvidare
bör inrättas i begränsat, av Kungl. Maj:t fastställt antal.
Kommerskollegium anser det bli svårt att finna personer med erforderliga
kvalifikationer för dessa arbetsuppgifter. Branschlärarna kan enligt
kollegiets mening icke förutsättas yrkesmässigt behärska mer än ett yrke.
Kollegiet ifrågasätter också, om det i praktiken blir möjligt att åstadkomma
ett effektivt samarbete mellan branschlärarna och den i övrigt föreslagna
personalen (lärlingsombud, handledare in. fl.) och hänvisar till ett
yttrande av Östergötlands och Södermanlands handelskammare, enligt vilket
möjligheten att lämna stöd, råd och anvisningar borde vara större fölen
yrkeslärare, om denne får göra detta i sitt yrke, än för en branschlärare,
som omspänner ett flertal yrken.
1957 års skolberedning har i princip inget att erinra mot att en yrkeslärare
skall kunna anställas för fullgörande av sådana arbetsuppgifter, som
enligt betänkandet skulle tillkomma branschlärare, och tillstyrker även härför
erforderlig ändring i folkskolestadgan. Beredningen finner däremot ej
skäl för tillskapande av en särskild lärarkategori. Samma uppfattning
framföres av Stockholms läns landstings förvaltningsutskott.
Svenska arbetsgivareföreningen, som finner tanken bakom förslaget om
branschlärare i och för sig god, säger sig emellertid vid kontakter med sina
förbunds utbildningsexperter ha mött så många invändningar mot den föreslagna
lärarkategorien, att en omprövning måste anses synnerligen motiverad.
Föreningen anser vidare en anknytning av branschlärarna till
branschorganisationerna från olika synpunkter vara att föredraga framför
anställning vid kommunal yrkesskola.
B. Rekrytering, kvalifikationer m. m.
1. De sakkunniga
a) Principiella synpunkter
De sakkunniga framhåller, att det är av vikt, att man kan erhålla ett
tillräckligt stort antal för den kommande lärargärningen lämpade sökande.
Därför är det betydelsefullt, att själva inkörsvägen till lärarbanan inte ter
sig alltför besvärlig. Kräver man för mycket vid inträdet och gör man
utbildningstiden alltför läng i förhållande till de förmåner, ekonomiska och
andra, som lärartjänstgöringen kan erbjuda, verkar detta avskräckande på
eventuella aspiranter. Eu rätt upplagd lärarutbildning med en väl avpassad
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1960
utbildningstid och med skälig ersättning även under utbildningen torde
enligt de sakkunnigas mening rimligtvis locka ett tillräckligt antal lämpliga
sökande. Emellertid bör då också vid tillsättning av berörda lärartjänster
bland annat krävas att den blivande innehavaren verkligen förvärvat av
de sakkunniga föreslagen eller därmed fullt jämförlig pedagogisk utbildning.
Den omständigheten att lärare i yrkesämnen för närvarande i stor
utsträckning saknar sådan utbildning, finner de sakkunniga högst otillfredsställande.
Vissa dispensmöjligheter anses dock även framdeles böra
ifrågakomma och vissa särbestämmelser förutsättes bli nödvändiga under
en övergångstid.
De sakkunniga erinrar om att den ifrågavarande lärarutbildningen hittills
grundats på förutsättningen att läraraspiranten före lärarutbildningens
påbörjande tillägnat sig de kunskaper och färdigheter i blivande undervisningsämnen,
som erfordras för den kommande lärargärningen. Att på
detta sätt praktisk erfarenhet förvärvas före lärarutbildningen anser de
sakkunniga vara av stort värde för de blivande lärarna. Härtill kommer
att tiden för den egentliga lärarutbildningen kan nedbringas väsentligt. För
flertalet i yrkesskolorna verksamma lärare kan enligt de sakkunnigas mening
en sådan lärarutbildning genomföras på ett fullt tillfredsställande sätt.
Beträffande några lärarkategorier anses dock skäl föreligga för viss modifikation
av den angivna principen. Dessa kategorier är branschlärare, lärare
på allmänpraktisk verkstad samt lärare med kombinerade tjänster, omfattande
antingen handelsämnen och allmänna ämnen eller tekniska ämnen
samt matematik, fysik och kemi. För dessa kategorier bör fordras viss
komplettering av yrkesfärdigheter och/eller fackkunskaper i samband med
1 ärarutbildningen.
Beträffande rekryteringen av yrkeslärare konstaterar de sakkunniga, att
eu stark ökning nu är nödvändig och att härav torde komma att följa en
sänkning av de reella inträdesfordringarna. Någon sänkning av de nu gällande
formella fordringarna finner de sakkunniga emellertid, bland annat
med hänsyn till dispensmöjligheterna, ej skäl föreslå.
Rekryteringen av ämneslärare i yrkesämnen bör enligt de sakkunnigas
mening i görligaste mån ske på så hög fackutbildningsnivå som examen från
teknisk högskola respektive handelshögskola ger. Detta gäller i lika hög
grad för yrkesskolan och enhetsskolan som för realskolan. De sakkunniga
anför härom.
Hittills har endast realskolan såsom en reguljär anordning haft ordinarie
ämneslärartjänster på hithörande ämnesområden. Därvid har examen från
teknisk högskola respektive handelshögskola varit ett genomgående kompetenskrav.
För att kunna genomföra sin tekniska och merkantila undervisning har
realskolan emellertid utöver de ordinarie ämneslärarna måst anlita lärarkrafter
med annan teoretisk fackutbildning, i första hand examen vid tek
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
niskt läroverk respektive handelsgymnasium. Samtidigt har yrkesskolan och
enhetsskolan i viss utsträckning till sig knutit högskoleingenjörer och civilekonomer
såsom hel- eller deltidsanställda lärare.
Enligt de sakkunnigas uppfattning är det nödvändigt, att denna utveckling
fortsätter. Såväl från fackhögskolorna som från fackgymnasierna
måste lärarkrafter i både tekniska och merkantila ämnen rekryteras till
nyssnämnda tre skolformer. För att en sådan utveckling skall kunna tryggas,
måste dels möjligheterna vidgas att bereda de vid fackhögskola utbildade
lärarna ordinarie anställning vid yrkes- och enhetsskola, dels ordnade
anställningsformer skapas inom alla tre skolformerna för lärare med fackgymnasieutbildning.
I sistnämnda hänseende har en början gjorts genom
beslut av 1958 års riksdag att inrätta lärartjänster på i första hand enhetsskolans
högstadium för läroverksingenjörer med lärarutbildning.
Ytterligare rekryteringsvägar bör emellertid enligt de sakkunnigas mening
övervägas. I vad gäller det tekniska området åsyftas härmed ingenjörer
med examen från teknisk fackskola och på handelns område den vid Linköpings
stads yrkesskolor anordnade, på realexamen byggande tvååriga
utbildningen till affärsledare inom detaljhandeln. Dylik utbildning är enligt
de sakkunnigas mening i vissa sammanhang överlägsen fackgymnasieutbildningen
som grund för lärarutbildning.
I anslutning till sina överväganden rörande villkoren för tillträde till
lärarutbildningskurs för blivande lärare i tekniska ämnen in. m. uttalar de
sakkunniga den meningen, att klar åtskillnad bör göras mellan å ena sidan
praktikfordringar för tillträde till kursen och å andra sidan för vinnande
av behörighet till lärartjänst i viss lönegrad. Inträdesfordringarna bör fixeras
enbart i syfte att trygga tillräcklig erfarenhetsbakgrund för den undervisning
och de övningar som lärarkandidaten skall deltaga i under lärarkursen
samt för den undervisning han själv skall meddela i samband med
utbildningen. — Vad sålunda uttalats torde även äga avseende på andra
lärarkategorier, främst handelslärare.
De merkantila vidareutbildningskurserna för folkskollärare anser de sakkunniga
åtminstone för närvarande vara av behovet påkallade. De finner i
(ivrigt ej anledning att närmare gå in på denna utbildning.
Som en god väg till kompletterande utbildning betecknar de sakkunniga
slutligen de hittills ännu ej anordnade kompletteringskurser om högst 12
veckor, vilka är avsedda att ge behörighet för undervisning i vissa vrkesteoretiska
ämnen för lärare vid verkstads- och liknande skolor.
b) Yrkeslärare
De sakkunniga föreslår följande inträdesfordrin g a r till den
pedagogiska terminskursen för blivande yrkeslärare:
att — så framt inte tillsynsmyndigheten annat medger — ha uppnått en
levnadsålder av lägst 22 och högst 35 år,
26 Kungl. Mcij:ts proposition nr 90 år 1960
att vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig såsom
lärare,
att vara känd för en hedrande vandel,
att äga god allmänbildning,
att äga väl vitsordad yrkesskicklighet, förvärvad, såframt vederbörande
myndighet icke av särskilda skäl annat medgiver, genom minst sju års
praktiskt arbete i yrket.
Minimikravet på god allmänbildning bör enligt de sakkunnigas uppfattning
bli liktydigt med krav på godkänt avgångsbetyg från enhetsskola —
varvid såväl 9 g- som 9 a- och 9 y-betyg bör accepteras — eller motsvarande
kunskaper. Beträffande de sju årens praktiska arbete bör utbildning vid
verkstadsskola och praktik ute i näringslivet jämställas. Alltså bör t. ex.
genomgång av 2-årig verkstadsskola räknas lika med två års praktik i näringslivet,
varjämte som ytterligare merit bör tillgodoräknas den teoretiska
undervisningen vid verkstadsskolan.
Beträffande branschlärare och lärare på allmänpraktisk verkstad anför
de sakkunniga vissa speciella synpunkter.
Branschlärare bör visserligen vara förtrogen med yrkeskraven för ett flertal
yrken och befattningar inom sitt branschområde men kan knappast
förutsättas yrkesmässigt behärska mer än ett yrke, vilket kan betecknas
som hans »basyrke». Handledarna torde delvis med sin yrkeskunnighet få
komplettera branschlärarens ofrånkomliga brist på detaljkännedom om de
olika yrkena. I fråga om praktik i basyrket bör samma krav gälla som för
övriga yrkeslärare. Kraven på praktik i övrigt torde få avgöras från fall
till fall. I fråga om allmänbildning och teoretisk fackutbildning torde en
viss skärpning av kraven vara motiverad. Inträdesfordringarna torde i dessa
avseenden böra angivas till allmänkunskaper motsvarande realexamensnivå
samt tekniska kunskaper motsvarande teknisk fackskola eller kommunal
teknisk skola.
För en blivande lärare på allmänpraktisk verkstad bör de sju årens praktik
omfatta olika verksamhetsområden inom ramen för metallarbete. Erfarenhet
också från andra yrkesområden, exempelvis träarbete, bör anses som
en god merit. Inträdesf ordringarna bör eljest vara desamma som för yrkeslärare
i övrigt, dock att de sakkunniga här föreslår en högsta levnadsålder
av 42 år. Kompetens för undervisning på allmänpraktisk verkstad bör
också genom kompletterande utbildning kunna förvärvas av yrkeslärare,
som tidigare genomgått yrkeslärarutbildning för något yrke inom den allmänpraktiska
grenens område samt av slöjdlärare. För sistnämnda kategori
bör praktikkravet kunna reduceras till förslagsvis 5 år. Plan för kompletteringen
bör uppgöras från fall till fall.
Varje yrkeslärare, som genomgått fullständig yrkeslärarutbildning, skall
enligt förslaget förklaras behörig till yrkeslärartjänst inom följande utbildningsformer.
27
Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960
1) Vederbörande yrke inom yrkesskolväsendet; därvid måste omfattningen
av behörighet för undervisning i teoriämnen givetvis bestämmas utifrån
lärarkandidatens egen föregående teoretiska utbildning.
2) Inom yrkesskolväsendet eventuellt förekommande grundutbildning (på
9 y-planet) för en grupp yrken, vari vederbörande yrke ingår.
3) Viss gren eller i förekommande fall visst yrkesområde inom enhetsskolans
årskurs 9 y; i det senare fallet blir behörigheten aktuell, så snart
ett skoldistrikt med tillräckligt elevunderlag lokalt inrättar en gren av
enhetsskolans årskurs 9 y för ifrågavarande yrkesområde.
Detta skulle komma att innebära, att vissa yrkeslärare bleve kompetenta
för ett vidare område inom den förberedande än inom den mera avancerade
och specialiserade yrkesundervisningen.
c) Lärare i tekniska ämnen m.m.
Som tidigare nämnts finner de sakkunniga sig böra räkna med åtminstone
tre alternativ för den tekniska utbildningen, nämligen teknisk högskola,
tekniskt gymnasium och teknisk fackskola. I enlighet härmed föreslås att
de pedagogiska utbildningskurserna för ingenjörer öppnas och delvis tillrättalägges
även för högskoleingenjörer.
I fråga om fordringarna för inträde till kurserna konstaterar
de sakkunniga, att särskilt kravet på två praktikår i industrien efter avlagd
ingenjörsexamen utgjort ett hinder för många. Utgående från sin
principiella uppfattning att klar åtskillnad bör göras mellan praktikfordringar
för å ena sidan tillträde till kursen och å andra sidan för behörighet
till viss lärartjänst förordar de sakkunniga vissa modifikationer i gällande
krav på praktik före lärarutbildningen. Den praktiktid i näringslivet, som
ovillkorligen bör fordras för tillträde till lärarkurs, uppskattar de sakkunniga
till två år före eller efter ingenjörsexamen. Praktiken bör vara kvalificerad,
d. v. s. ligga inom verksamhetsområden, som har anknytning till
lärarkandidatens framtida undervisning. Härjämte förordar de sakkunniga
att nuvarande krav på minst 4 terminers lärarpraktik, omfattande minst
halvtidstjänstgöring, borttages. Ett bibehållande härav skulle nämligen
medföra, att undervisning i tekniska ämnen i viss omfattning regelmässigt
komme att bestridas av outbildade lärare.
I gengäld finner de sakkunniga anledning, åtminstone i fråga om gymnasie-
och fackskoleingenjörer, att överväga krav på kvalificerade examensbetyg
i sådana ämnen, som motsvarar vederbörande lärarkandidats kommande
undervisningsämne. Att på förhand fixera några detalj bestämmelser
i detta hänseende anser de sakkunniga dock vara olämpligt. Den närmare
bedömningen av vilka betygskrav som skall uppställas anses, åtminstone
till en början, böra tillkomma tillsynsmyndigheten. Beträffande ingenjörer,
som examinerats från vissa fackskolelinjer, anses erfarenheten tala för att
krav på komplettering av kunskaperna i matematik bör uppställas.
Utifrån anförda överväganden föreslås följande inträdesfordringar:
28
Kungl. May.ts proposition nr DO år 1960
att ha uppnått en levnadsålder av lägst 22 och högst 33 år, så framt inte
vederbörande myndighet annat medger;
att vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig såsom
lärare;
att vara känd för en hedrande vandel;
att ha förvärvat allmänbildning och teknisk utbildning, svarande mot
avgångsexamen från svensk teknisk högskola eller svenskt tekniskt läroverk;
avgångsbetyg från teknisk fackskola skall därvid anses dokumentera
teknisk utbildning, svarande mot tekniskt gymnasium, och sökande med
sådant betyg skall endast vara skyldig att därutöver styrka sig äga kunskaper
i modersmålet, engelska, tyska, fysik och kemi samt, därest han
avlagt examen på byggnadslinje eller kemiteknisk linje, matematik i den
omfattning, som meddelas på motsvarande linje vid tekniskt gymnasium;
att, därest den tekniska utbildningen dokumenteras genom avgångsbetyg
från tekniskt gymnasium eller teknisk fackskola, uppvisa kvalificerade betyg
i för den tillämnade tjänsten betydelsefulla ämnen; det skall därvid
tillkomma tillsynsmyndigheten eller — efter tillsynsmyndighetens föreskrift
— kursledningen att avgöra, vilka vitsord som skall tillgodoräknas och
vilka betygskrav som skall uppställas i olika sammanhang;
att ha med goda vitsord tjänstgjort i näringslivet under sammanlagt
minst två år före eller efter avgångsexamen inom verksamhetsområde(n),
som har anknytning till ett eller flera undervisningsämnen inom lärartjänst,
till vilken genomgången lärarkurs kan medföra behörighet för den sökande;
det skall därvid tillkomma tillsynsmyndigheten eller — efter tillsynsmyndighetens
föreskrift — kursledningen att avgöra, hur av sökande åberopad
tjänstgöring i näringslivet skall tillgodoräknas.
De sakkunniga förutsätter, att en civilingenjör efter genomgång av föreslagen
lärarkurs skall anses ha förvärvat den för behörighet som adjunkt
vid realskola eller försöksskola erforderliga pedagogiska erfarenheten. Enär
civilingenjören i stor utsträckning torde kunna tillerkännas adjunktskompetens
i matematik och fysik eller kemi finner de sakkunniga gällande möjlighet
för Kungl. Majrt att i varje särskilt fall medge inräknande av högst
2/3 tekniska ämnen i lärartjänst i läroämnen på försöksskolans högstadium
tills vidare vara tillräcklig. Civilingenjörer torde enligt de sakkunnigas
mening endast i begränsad omfattning komma att undervisa vid yrkesskolorna
.
Beträffande gymnasie- och fackskoleingenjörerna konstaterar de sakkunniga,
att dessa för närvarande kan vinna behörighet till ämneslärartjänst
på försöksskolans högstadium samt vid praktisk realskola eller vissa därmed
jämförliga skolformer, vilket de sakkunniga anser vara en riktig anordning.
Gymnasieingenjörer och fackskoleingenjörer med förvärvad fackpraktik
kommer slutligen enligt de sakkunnigas uppfattning att vara fullt kompetenta
att handha undervisningen vid yrkesskolor i såväl yrkesräkning som
tekniskt teoretiska ämnen. Detsamma anses bli fallet i vad gäller de tekniska
aftonskolorna och liknande läroanstalter.
29
Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960
<1) Handelslärare
En lärare i handelstekniska ämnen vid handelsgymnasium eller därmed
jämförlig utbildningskurs bör enligt de sakkunnigas åsikt ha genomgått
handelshögskola. I övrigt finner de sakkunniga icke anledning att göra någon
skillnad mellan olika skolformer i fråga om liandelslärarnas kompetens.
Examen från såväl handelshögskola som handelsgymnasium bör sålunda
genomgående accepteras som fackutbildning för blivande lärare i handelstekniska
ämnen i enhetsskola, realskola och yrkesskola; annan högre handelsutbildning
anses i vissa sammanhang böra betraktas som likvärdig med
handelsgymnasium som grund för lärarutbildningen.
Differentieringen efter lärarkategorier i fråga om inträdesfordringar till
lärarkursen och behörighet efter genomgången kurs bör alltså icke avse
någon skillnad mellan enhetsskola, realskola och yrkesskola men väl en
skillnad mellan olika ämnes- och arbetsområden. En av de viktigaste indelningsgrunderna
är därvid om utbildningens slutmål är detaljhandel, varudistribution
(grosshandel) eller kontorsarbete. Dessa tre arbetsområden ingår
på ett mycket varierande sätt i undervisningen inom samtliga här
berörda skolformer.
Huvudsyftet med handelslärarkursen måste enligt de sakkunnigas mening
för samtliga berörda skolformers del vara att ge lärarbehörighet i
handelsteoretiska ämnen. De huvudgrupper av lärare och de krav på förutbildning
för dessa, med vilka man har anledning att räkna, anges av de
sakkunniga på följande sätt:
a) Handelslärare i enhetsskola, i yrkesskolekurser med inriktning mot
både detaljhandel och kontor samt i realskola; läraren bör kunna behandla
problemen ur såväl detaljhandelns som varudistributionens och kontorsarbetets
synpunkt; teoretisk utbildning minst handelsgymnasieexamen;
praktik på alla tre arbetsområdena önskvärd, på minst två av dem nödvändig;
praktiktid minst tre år, som dock för civilekonom kan sänkas till
hälften.
b) Lärare med uppgift att undervisa i detaljhandelskur ser; undervisningen
blir i första rummet förlagd till yrkesskola, men fyllnadstjänstgöring
i ren detaljhandclsgren av enhetsskolans årskurs 9 y kan ifrågakomma;
önskvärd teoretisk utbildning minst handelsgymnasieexamen; även annan
handelsutbildning, byggande på rcalexamen, kan emellertid accepteras,
t. ex. den tvååriga utbildningen av affärsledare inom detaljhandeln; praktiktid
huvudsakligen i detaljhandel under minst tre år.
c) Lärare med uppgift att undervisa i yrkesskolans kontorskurser (med
undantag dock för ettåriga företagsekonomiska kurser och sekreterarkurser);
fyllnadstjänstgöring i ren kontorsgren av enhetsskolans årskurs 9 y kan
ifrågakomma; önskvärd teoretisk utbildning minst handelsgymnasieexamen;
praktiktid (huvudsakligen i kontorsarbete) minst två år, som för
civilekonom kan avkortas till ett år.
d) Ämneslärare i handelstekniska ämnen vid ettåriga företagsekonomiska
kurser och sekreterarkurser samt vid handelsgymnasium; teoretisk utbildning
examen från handelshögskola; praktiktid minst ett år.
30
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
Sökande till lärarkurs bör fylla minimifordringarna enligt något av de
angivna alternativen; omfånget av lärarbehörigheten efter genomgången
kurs blir beroende av utbildnings- och praktikmeriter utöver minimifordringarna.
Med utgångspunkt i vad sålunda anförts föreslår de sakkunniga nedanstående
inträdesfordringar till de framtida handelslärarkurserna:
att ha uppnått en levnadsålder av lägst 22 och högst 35 år; dock bör
dispens kunna meddelas, därest särskilda skäl föreligger; sålunda bör t. ex.
mycket goda praktiska och teoretiska meriter kompensera en viss överårighet;
att
vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig såsom
lärare;
att vara känd för en hedrande vandel;
att ha genomgått högre handelsutbildning, dokumenterad genom examensbetyg
från handelshögskola eller handelsgymnasium eller avgångsbetyg
från på realexamen byggande tvåårig utbildningskurs för affärsledare; det
skall dock tillkomma tillsynsmyndigheten eller, enligt av tillsynsmyndigheten
utfärdad föreskrift, vederbörande kursledning att avgöra, dels i vilken
utsträckning kvalificerade vitsord skall krävas, dels i vad mån annan högre
handelsutbildning skall godtagas;
att äga väl vitsordad praktik inom kontorsarbete, varudistribution och/
eller detaljhandel under sammanlagt minst två år; praktikkravet bör dock
för civilekonom sänkas till ett år och för lärarkandidat, som varken har
civilekonom- eller handelsgymnasieexamen höjas till tre år.
För att möjliggöra önskvärd rekrytering av civilekonomer till adjunktstjänster
vid försöksskolor förordar de sakkunniga, att adjunktstjänster —
liksom nu är fallet vid realskolor — skall kunna inrättas i enbart handelstekniska
ämnen vid försöksskolor, i den mån underlag härför finnes. På
folkskollärartjänst med merkantila ämnen anser de sakkunniga däremot
den nuvarande bestämmelsen om högst 2/z yrkesteoretiska ämnen utan
olägenhet kunna tillämpas, då dessa tjänster är avsedda för försöksskolor,
där underlag för heltidstjänst i merkantila ämnen saknas.
Gymnasieekonomer med pedagogisk utbildning kan, som av den tidigare
redogörelsen framgått, anställas som ordinarie yrkeslärare vid försöksskola,
men de kan enligt nu gällande bestämmelser inte få vare sig ordinarie eller
extra ordinarie lärartjänst vid realskola. De sakkunniga anser önskvärt, att
denna lärartyp utnyttjas vid bägge skolformerna och förordar därför införande
av ämneslärartjänster i handelstekniska ämnen vid realskolor enligt
samma former som nu gäller för tekniska ämnen, matematik m. m., alltså
extra ordinarie ämneslärartjänster för gymnasieekonomer, vilkas inrättande
kan medges av Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall.
e) Ekonomiska frågor
De sakkunniga har funnit anledning föreslå vissa förbättringar, dels i
fråga om den ersättning som utgår under utbildningstiden, dels i fråga om
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960 31
lönerna för de inom yrkesskolväsendet och försöksskolan anställda yrkeslärarna.
Beträffande utbildningsersättningen framhåller de sakkunniga,
att då utbildningen ofta blir ekonomiskt betungande för deltagarna,
måste man på ett tillfredsställande sätt sörja för att den blivande läraren
under utbildningstiden får ekonomisk hjälp i en eller annan form. För de
lärarkategorier det här gäller infaller lärarutbildningen vid en tidpunkt, då
många av dem redan hunnit ingå äktenskap och bilda familj. De sakkunniga
framhåller att det uppenbarligen är dubbelt betungande för personer i
den situationen att underkasta sig en utbildning, som är förknippad med
dryga utgifter, och anför härom vidare.
Från och med budgetåret 1958/59 utgår till de blivande handelskårarna
under utbildningstiden ersättning enligt grunder, som i väsentliga stycken
motsvarar den till deltagare i praktisk lärarkurs för blivande ämneslärare
utgående ersättningen. Motsvarande ersättning under lärarutbildningen bör
enligt de sakkunnigas mening utgå även till här berörda ämneslärare i yrkesämnen.
Beträffande de blivande yrkeslärarna har dessa från och med
nyssnämnda budgetår fått ersättningen under assistentlärartjänstgöringen
fastställd till samma belopp som gäller för närmast motsvarande kategori
lärarkandidater i utbildningskurs för blivande handelslärare. Däremot kvarstår
med oförändrat belopp den under kurstiden utgående ersättningen. Då
de blivande yrkeslärarnas och de blivande handelslärarnas utbildningskurser
är mycket likartade — viss undervisning är gemensam för de båda kurserna
— är situationen för närvarande den, att i två parallella och delvis samgående
utbildningskurser en kategori lärarkandidater erhåller ersättning
efter långt gynnsammare normer än en annan. Detta förhållande måste
betecknas som synnerligen otillfredsställande och torde vara ägnat att
skapa stark misstämning inom den sämst ställda gruppen.
De sakkunniga förordar med hänsyn till det starkt växande rekryteringsbehovet,
att till deltagarna i yrkeslärarutbildningen skall, utöver reseersättning,
utgå ersättning under hela utbildningstiden efter samma normer som
gäller för assistentlärartjänstgöringen, d. v. s. med 1 020 kronor för månad.
Härjämte föreslår de sakkunniga en viss förbättring av den enligt gällande
bestämmelser utgående ersättningen till deltagare i lärarutbildningskurs
för läroverksingenjörer. Som tidigare omnämnts utgår ersättning under
den andra utbildningsterminen, under vilken den praktisk-pedagogiska utbildningen
meddelas, med 1 020 kronor per månad. De sakkunniga föreslår
en höjning av ersättningen för niiinnda termin till sammanlagt 6 000 kronor
per lärarkandidat.
Lönereglering av yrkes lärartjänster. Yrkeslärartjänsterna
inom yrkesskolväsendet och försöksskolan avseende industri, hantverk
och handel är icke inplacerade i det statliga lönesystemet. Frånsett de
vid de centrala verkstadsskolorna fast anställda yrkeslärarna finnes inga
statliga bestämmelser rörande lönesättningen för yrkeslärartjänstcr, påpe
-
32
Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
kar de sakkunniga. Därest utbildningen av yrkeslärare omlägges i enlighet
med föreliggande förslag och blir obligatorisk för vinnande av behörighet
till lärartjänster, blir yrkeslärartjänsterna jämställda med övriga lärartjänster
inom skolväsendet i fråga om utbildning och rekrytering av innehavare.
Enligt de sakkunnigas mening låter sig kravet på inplacering av yrkeslärarna
i det statliga lönesystemet icke längre avvisas. Reglerad befordringsgång
bör tillämpas för yrkeslärarna. Vid inplacering av yrkeslärarna i det
statliga lönesystemet följer enligt nu gällande bestämmelser inplacering
också i det statliga pensionssystemet.
2. Remissyttranden
a) Allmänna synpunkter och för flera lärarkategorier
gemensamma frågor
Frågan om vilka krav som bör uppställas på en blivande lärare i yrkesämnen
har tilldragit sig stort intresse. Olika aspekter har i remissyttrandena
lagts på denna fråga. Sålunda har en viktig omständighet vid bedömningen
av hithörande spörsmål varit vederbörandes uppfattning om de
faktiskt föreliggande möjligheterna att på skilda områden få till stånd en
lärarrekrytering av tillräcklig omfattning. Häremot har ställts frågan rörande
vilken kompetens — främst uttryckt i fråga om fackutbildning och
praktik — som skall anses erforderlig för bestridande av undervisning i
förekommande skolformer och undervisningsämnen. Rent allmänt kan
sägas, att de sakkunnigas förslag till rekryteringsvägar och inträdeskrav
accepterats i flertalet yttranden. I åtskilliga fall har emellertid tvekan
yppats i fråga om tillräckligheten av föreslagna kompetenskrav, och förslag
om viss kvalificering av examina eller praktik framförts. I en del yttranden
har anmäld tvekan givit anledning till förslag eller överväganden om en
begränsning av förutsatt arbetsområde, alltså av behörigheten, eller om en
ökning av den föreslagna lärarutbildningens längd och omfattning. Beträffande
synpunkter av sistnämnda slag hänvisas till framställningen i nästföljande
huvudavsnitt.
I ett flertal yttranden framhålles vikten av att vid rekryteringen utvälja
sökande med goda personliga förutsättningar för läraryrket. Skolöverstyrelsen
framhåller, att man vid urvalet av lärarkandidater bör tillvarataga
de erfarenheter som vunnits vid lärarhögskolan i Stockholm och andra
utbildningsinstitutioner. Järnvägsstyrelsen anser det i hög grad önskvärt,
att objektiva urvalsprov för bedömning av sökandenas personliga förutsättningar
snarast möjligt erhålles. Även i andra remissyttranden uttalas
liknande synpunkter.
De sakkunnigas principiella uppfattning att erforderliga fackkunskaper
och färdigheter skall ha inhämtats före lärarutbildningens början, biträdes
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
av överstyrelsen för yrkesutbildning och lämnas i övrigt utan erinran. Dock
framhålles i några yttranden — i överensstämmelse med av de sakkunniga
uttalade synpunkter — att en viss kompletterande fackutbildning i samband
med lärarutbildningen torde bli erforderlig för vissa lärarkategorier.
Vad de sakkunniga uttalat om att lärarutbildningen i princip skall vara
obligatorisk för erhållande av lärartjänst i yrkesämnen har lämnats utan
erinran. Överstyrelsen för yrkesutbildning, som uttryckligen tillstyrker förslaget
i denna del, förutsätter i likhet med de sakkunniga, att möjlighet till
dispens kommer att finnas och att därjämte under en övergångstid särskilda
provisoriska bestämmelser må gälla.
En för de skilda lärarkategorierna gemensam fråga är de såsom villkor
för inträde vid lärarkurs föreslagna åldersgränserna. Ehuru denna fråga i
en del yttranden behandlas med anknytning endast till en lärarkategori,
torde de anförda synpunkterna, vilka avser såväl den övre som den nedre
åldersgränsen, i huvudsak gälla samtliga lärarkategorier och behandlas därför
lämpligen i detta sammanhang.
Överstyrelsen för yrkesutbildning anser, att sökande skall — så framt
inte tillsynsmyndigheten annat medger — ha uppnått en ålder av lägst 22
och högst 40 år. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att en övre åldersgräns
för inträde från rekryteringssynpunkt synes olämplig. En sådan bestämmelse
torde nämligen, uttalar styrelsen — även om dispens i vissa fall
skall kunna medges — vara ägnad att avhålla många, enligt bestämmelsen
överåriga, men dock för yrkeslärarutbildningen synnerligen lämpliga yrkesarbetare
med arbetsledarerfarenhet från att anmäla sig som inträdessökande.
Under alla omständigheter är enligt styrelsens mening den föreslagna
åldersgränsen 35 år alltför låg.
Lämpligheten av en övre åldersgräns ifrågasättes också av Landsorganisationen.
Under alla förhållanden bör, menar organisationen, bestämmelsen
om dispens från en fastställd åldersgräns ges en generös tolkning.
Uppfattningen att den övre åldersgränsen är för låg eller att i vart fall
generösa dispensmöjligheter bör finnas, kan för övrigt betecknas som
genomgående bland de yttranden som närmare berört denna fråga.
Länsskolnämndcrna i Uppsala län och Malmöhus län anser den nedre
åldersgränsen för inträde böra höjas till 25 år. Det framhålles, att enligt
gällande kollektivavtal mellan Svenska verkstadsföreningen och Svenska
metallindustriarbetarförbundet arbetare skall ha uppnått 24 års ålder och
arbetat minst 7 år i yrket för att komma i åtnjutande av yrkesarbetarlön.
En liknande uppfattning framförcs av ett flertal kommuner.
b) Yrkeslärare
De av de sakkunniga förordade kraven på allmänbildning
som inträdesfordring finner skolöverstyrelsen i huvudsak riktigt avvägda.
Överstyrelsen för yrkesutbildning däremot delar inte de sakkunnigas mening
3 — B ihan g till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 90
34
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
i detta avseende och hänvisar till de krav som härutinnan uppställts för
blivande slöjdlärare.
Överstyrelsen anser, att normalkraven för inträde i pedagogisk utbildningskurs
för yrkeslärare skall vara lägst avgångsbetyg från enhetsskola,
9 g, 9 a eller 9 y, i de två senare fallen med kvalificerade betyg i modersmålet,
matematik, fysik och kemi enligt fordringarna för 9 g. Överstyrelsen
är medveten om att dessa krav inte omedelbart kan tillämpas och föreslår
därför, att överstyrelsen bemyndigas att utfärda de bestämmelser, som bör
gälla under en övergångsperiod. I sina krav på bättre allmänbildning har
överstyrelsen starkt stöd från ett flertal länsskolnämnder.
Med överstyrelsens för yrkesutbildning ovan anförda uppfattning överensstämmer
större delen av de yttranden, vari frågan om yrkeslärarnas
allmänbildning beröres. Undantag härifrån utgör, bland andra arbetsmarknadsstyrelsen
och Landsorganisationen, som anser att folkskolekunskaper
tillsammans med i övrigt goda meriter bör räcka. Arbetsmarknadsstyrelsen
påpekar, att under de närmaste åren endast ett fåtal personer med betyg
från enhetsskola torde kunna komma i fråga som lärarkandidater. Svenska
yrkesskoljöreningen och Svenska facklärarförbundet anser vissa högre allmänbildningskrav
böra uppställas för erhållande av examen och betyg från
lärarutbildningskurs men ej för inträde.
De särskilda, högre krav som av de sakkunniga föreslagits skola gälla för
blivande branschlärare tillstyrkes av styrelsen för Statens hantverksinstitut,
medan 1957 års skolberedning ej anser anledning föreligga att för denna
lilla grupp av yrkeslärare stipulera andra inträdesvillkor än för övriga
yrkeslärarkategorier.
Beträffande kraven på fackutbildning betonar skolöverstyrelsen
faran av att för inträde kräva sju års praktiskt arbete i yrket och
yttrar härom.
A ena sidan är ett sådant krav ej tillräckligt. Den grundläggande undervisningen
såväl i yrkesarbete som i yrkesteori kommer i försöksskolan i stor
utsträckning att handhas av yrkeslärare. Längden av praktiskt arbete i
yrket utgör ingen garanti för att lärarkandidaten besitter de för undervisning
i yrkesteoretiska ämnen erforderliga kunskaperna. Inträdeskravet i vad
avser yrkesskicklighet bör enligt överstyrelsens åsikt icke bindas till viss tid
utan anknyta till aktuell och allsidig skicklighet i yrket innefattande jämväl
yrkesteoretiska kunskaper. Å andra sidan kan kravet på sju års praktiskt
arbete avhålla skickliga yrkesmän från att övergå till lärarverksamhet,
vilket kan vara en förlust för skolväsendet. Överstyrelsen vill även understryka
värdet av lärarerfarenhet. Sådan erfarenhet ökar vederbörandes
möjligheter att avgöra om han passar för och kommer att trivas med läraryrket.
Föregående lärartjänstgöring, t. ex. i form av timlärartjänstgöring,
bör därför betraktas som en »värdefull merit för de blivande yrkeslärarna.
Överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker de sakkunnigas förslag att
gällande krav på sju års praktik bibehålies. Överstyrelsen anser dessutom,
att sökande till lärarkurs bör äga yrkesteoretiska kunskaper av sådan art
35
Kungl. May.ts ''proposition nr 90 år 1960
och omfattning som överstyrelsen prövar nödiga. Sistnämnda synpunkt
framföres i ett flertal yttranden.
Svenska arbetsgivareföreningen anser genomgång av central verkstadsskola
jämte viss industriell erfarenhet vara lämplig som yrkesmässig grund
för en blivande yrkeslärare.
I alla övriga yttranden, vari praktikfrågan berörts, tillstyrker man de
sakkunnigas förslag. Över lag betraktas kravet på 7 års praktik såsom en
minimifordran. Det framhålles, att praktiken bör vara allsidig och ha anknytning
till det område lärarutbildningen avser. Flera framhåller vikten
av fortsatt återkommande praktik, varigenom lärarna hålls å jour med
utvecklingen inom sitt fack.
TCO uttalar i fråga om praktikfordringarna för blivande branschlärare, att
kravet på yrkesskicklighet måste ställas lika högt som för yrkeslärare i
övrigt. Den föreslagna möjligheten för yrkeslärare och slöjdlärare att genom
kompletterande utbildning erhålla kompetens för undervisning på allmänpraktisk
verkstad tillstyrkes. Slöjdlärare vore enligt organisationens mening
synnerligen lämpade härför, om blott kravet på yrkesskicklighet upprätthålles.
c) Lärare i tekniska ämnen m.m.
I fråga om den föreslagna teoretiska förutbildningen ansluter
sig överstyrelsen för yrkesutbildning, 1957 års skolberedning, TCO,
facklärarförbundet, landstingsförbundet, teknologföreningen samt några
länsskolnämnder och kommuner i huvudsak till de sakkunnigas förslag.
Överstyrelsen anser i likhet med de sakkunniga, att fackskoleingenjörerna
med sin i regel längre praktiska erfarenhet ofta har bättre förutsättningar
än gymnasieingenjörer att vid undervisning i teoriämnen anknyta till den
fortlöpande utbildningen i yrkesarbetet.
Länsskolnämnden i Kronobergs län håller för troligt att på grund av
lönesättningen ämneslärare i tekniska ämnen under gymnasienivån enbart
kommer att rekryteras bland gymnasie- och fackskoleingenjörer. Liknande
synpunkter rörande lönesättningens inverkan på rekryteringen anföres av
järnvägsstyrelsen. Av Svenska teknologföreningen framhålles, att det från
samhällsekonomisk synpunkt icke synes försvarligt att sikta mot krav på
högskoleutbildning för ifrågavarande lärare.
Länsarbetsnämnden i Södermanlands län anser, att lärarutbildningen bör
stå öppen också för ingenjörer utexaminerade från tekniskt institut och
Landskrona stad uttrycker en motsvarande uppfattning beträffande ingenjörer
från kommunala tekniska skolor.
SACO, som instämmer i vad de sakkunniga anfört rörande svårigheten
att i tillräcklig omfattning rekrytera civilingenjörer som ämneslärare, anser
dock inte, att en ökad användning av lärare med teknisk och merkantil
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1960
gymnasieutbildning är önskvärd. Organisationen framhåller, att eleverna
på enhetsskolans g- och a-linjer till största delen får sin undervisning i läroämnen
av lärare med akademisk utbildning och att det icke finns någon
anledning att sätta eleverna på y-linjerna i ett sämre läge. SACO föreslår
därför, att teknisk högskola respektive handelshögskola i princip skall gälla
som kompetenskrav för ämneslärartjänst på enhetsskolans y-linjer och vid
de praktiska realskolorna.
Skolöverstyrelsen tager ej ställning till de föreslagna inträdesfordringarna
men ansluter sig till förslaget att avpassa den nuvarande utbildningen för
läroverksingenjörer jämväl för högskoleingenjörer.
Överstyrelsen för yrkesutbildning ansluter sig i fråga om krav på
föregående praktik till de sakkunnigas förslag och framhåller vikten
av att praktikfordringarna hålls tillräckligt höga för sökande med
examen från högre tekniskt läroverk. Överstyrelsen tillstyrker även förslaget,
att deltagare, som med otillräcklig praktik genomgått lärarkurs,
skall kunna erhålla behörighetsbevis, först sedan kompletterande praktik
redovisats. Svenska landstingsförbundet framhåller, att om undervisningsväsendet
skall kunna konkurrera om de bästa läroverksingenjörerna, synes
det motiverat att, på föreslaget sätt, sänka kraven på både industri- och
lärarpraktik före lärarkursen.
1957 års skolberedning tillstyrker de sakkunnigas förslag till praktikfordringar
men framhåller, att föreslagna krav på praktik under viss förutsättning
kan visa sig helt otillräckliga. I detta sammanhang pekar skolberedningen
på vissa problem, som kan uppkomma vid genomförande av
den föreslagna lärarutbildningen.
Ett sådant gäller det förhållandet, att anställandet av en lärarutbildad
läroverksingenjör som ämneslärare på försöksskolas högstadium torde komma
att undanrycka en väsentlig del av underlaget för anställande av i
varje fall heltidstjänstgörande yrkeslärare, eftersom dessa huvudsakligen
blir hänvisade till undervisning i yrkespraktik. Detta kan föra med sig, att
ingenjörer får handha undervisningen även i exempelvis verkstadsarbete.
Det torde emellertid kunna ifrågasättas om inte den ingenjörsutbildade
lärarens praktik från dylikt arbete ofta är för kort för att undervisningen
skall bli tillfredsställande. Kravet på två års praktik före eller efter ingenjörsexamen
är helt otillräckligt när det gäller undervisningen i yrkesarbete.
Tveksamhet på likartade grunder yppas även av skoldirektören i Stockholm.
Denne framhåller angelägenheten av att man på det obligatoriska
skolstadiet samordnar praktik och yrkesteori. Han ifrågasätter, huruvida
de ifrågavarande lärarnas underbyggnad i matematik och fysik utgör en
ändamålsenlig förutbildning för undervisning på högstadiet och huruvida
deras relativt begränsade praktik räcker som grund för undervisningen i
yrkespraktik i yrkesskolan. Utbildningen bör enligt skoldirektörens mening
ej bli permanent i den föreslagna utformningen. — Önskvärdheten av sam
-
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
ordning mellan praktisk yrkesundervisning och yrkesteori understrykes även
av Stockholms läns landstings förvaltningsutskott, som anser undervisningen
i yrkesteori inom den egentliga yrkesutbildningen böra bestridas av
yrkeslärare, då så är möjligt. En liknande mening synes TCO företräda.
d) Handelslärare
Skolöverstyrelsen har ingen annan erinran att göra mot de föreslagna
kraven på teoretisk förutbildning än att för undervisning
i handelstekniska ämnen i praktiska realskolor endast bör ifrågakomma
lärare, som antingen avlagt examen vid handelshögskola eller i examen från
handelsgymnasium erhållit väl kvalificerade vitsord i ifrågavarande ämnen.
Överstyrelsen för yrkesutbildning, handelns arbetsgivareorganisation och
direktionen för handelshögskolan i Stockholm, tillstyrker i huvudsak de
sakkunnigas förslag. Det bör dock enligt överstyrelsens mening tillkomma
tillsynsmyndigheten att avgöra, i vad mån annan handelsutbildning än
civilekonomexamen eller handelsgymnasieexamen bör godtagas.
Styrelsen för handelshögskolan i Göteborg tillstyrker förslaget till krav
på teoretisk förutbildning under förutsättning att en kompletterande ämnesutbildning
anordnas för lärarkandidater med handelsgymnasieexamen.
Kommerskollegium biträder uppfattningen att lärare i handelstekniska
ämnen vid handelsgymnasium bör ha genomgått handelshögskola. Kollegiet
anser vidare att det i och för sig skulle ha varit önskvärt, om kravet på
akademisk utbildning hade kunnat upprätthållas även i vad angår handelslärare
vid real-, yrkes- och enhetsskolor. På grund av den, enligt vad betänkandet
utvisar, knappa tillgången på handelslärare finner kollegiet det
dock icke möjligt att upprätthålla ett dylikt krav.
De sakkunnigas förslag rörande inrättande vid praktiska realskolor av
extra ordinarie ämneslärartjänster i handelstekniska ämnen för gymnasieekonomer
ävensom förslaget om att adjunkts tjänster även vid försöksskolor
skall kunna inrättas i enbart handelstekniska ämnen tillstyrkes av 1957 års
skolberedning, styrelsen för handelshögskolan i Göteborg, TCO och facklärarförbundet.
Styrelsen för handelshögskolan i Göteborg förordar därjämte,
att adjunktstjänst skall kunna omfatta handelstekniska ämnen kombinerade
med ekonomisk geografi med varukännedom.
Överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker de sakkunnigas förslag i vad
gäller kraven på föregående praktik. Detsamma gör även
1957 års skolberedning, handelns arbetsgivareorganisation samt handelskammaren
i Västernorrlands och Jämtlands län.
I vissa yttranden föreslås en skärpning av praktikfordringarna. Lånsskolnämnden
i Kristianstads län anser praktiken böra omfatta minst 3 ä 4
år. TCO och facklärarförbundet föreslår en praktiktid om 5 år för sökande
38
Kvngl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
som ej avlagt handelsgymnasieexamen. Även länsslcolnämnden i Västernorrlands
län anser, att kraven på ett kvalificerat och allsidigt yrkesarbete
bör skärpas.
Sveriges köpmannaförbund ifrågasätter, om man för de minsta skolenheterna
med inriktning på både detaljhandel och kontor kan kräva praktik
från såväl detaljhandel som annan varudistribution jämte kontorspraktik.
Enligt förbundets mening bör det här räcka med tre års praktik oavsett
verksamhetsområde. Rekryteringen kan eljest försvåras.
e) Ekonomiska frågor
De sakkunnigas förslag till förbättring av utgående ersättning
under utbildningen tillstyrkes av, bland andra, skolöverstyrelsen,
överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, länsskolnämnden
i Malmöhus län, två länsarbetsnämnder, stadsförbundet och landskommunernas
förbund samt Svenska yrkesskolföreningen.
Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att det för erhållande av
en tillräckligt god anslutning till kurserna är ofrånkomligt, att yrkeslärarna
får föreslagen ersättning under hela kurstiden. Även arbetsmarknadsstyrelsen
finner förslaget från rekryteringssynpunkt synnerligen välmotiverat.
TCO framhåller, att flertalet lärarkandidater är familjeförsörjare och
anser därför att utbildningsbidragen bör utgå med belopp motsvarande
löneklass 14 å löneplan A. Denna mening delas av facklärarförbundet.
Handelskammaren i Östergötland och Södermanland samt statskontoret
avstyrker de sakkunnigas förslag. Statskontoret anför för sin del följande.
Fragan om ekonomiska förmåner till blivande yrkeslärare var föremål för
prövning sa sent som vid 1958 års A-riksdag. Därvid beslöts en avlösning
av tidigare utgående dagtraktamente och dess ersättande under assistentlärart
erminen med en månatlig ersättning, sedermera av Kungl. Maj:t fastställd
till 1 020 kronor. Däremot avvisades överstyrelsens för yrkesutbildning
och utredningens hemställan om höjning av gottgörelsen även under
den första utbildningsterminen. Anledning till ändrat ståndpunktstagande
synes icke föreligga.
Utredningens förslag om ökning av ersättningen till läroverksingenjörerna
under den andra utbildningsterminen från i 020 kronor för månad till
6 000 kronor för termin framlades också förra året, då av skolöverstyrelsen.
Frågan behandlades vid 1959 års riksdag men vann icke tillmötesgående.
Statskontoret intager samma ståndpunkt som tidigare och avstyrker alltså
förslaget.
Skolöverstyrelsen framhåller i fråga om den föreslagna statliga regleringen
av yrkeslärartjänsterna, att den omständigheten att yrkeslärarnas
anställnings- och avlöningsförhållanden ej är statligt reglerade är
till nackdel för rekryteringen till lärarbanan. Speciellt försöksskolans lärarbehov
är svårt eller till och med omöjligt att tillgodose. Överstyrelsen finner
därför nödvändigt att fasta pensionsgrundande tjänster inrättas dels för att
39
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
förbättra rekryteringen, dels ock för att häva den även ur pedagogisk synpunkt
skadliga bristen på fasthet i anställningen. Lärartjänster bör vidare
enligt överstyrelsens mening kunna inrättas med fyllnadstjänstgöring i
samtliga skolformer ävensom i annan kommun.
Förslaget tillstyrkes vidare av överstyrelsen för yrkesutbildning, ett flertal
länsskolnämnder, båda kommunförbunden, skolledarförbundet och ett
antal kommuner.
Stadsförbundet och landskommunernas förbund anför, att därest de sakkunniga
avser en statlig reglering av dessa tjänster pa sätt som tidigare
skett med t. ex. övningslärartjänsterna, vill förbunden tillstyrka detta.
Förbunden utgår därvid från att statsbidrag till tjänsterna kommer att
utgå enligt samma grunder, som gäller för lärartjänster inom det obligatoriska
skolväsendet.
Statskontoret slutligen anser, att om den föreslagna utbildningen göres
obligatorisk, kommer frågan om en reglering av yrkeslärartjänsterna delvis
i ett annat läge än tidigare, dock knappast med en gang utan först sa småningom
i och med att det övervägande antalet yrkeslärare genomgått utbildningen.
Statskontoret utgår från att frågan ej kan upptagas till närmare
överväganden på grundval av utredningens uttalanden.
C. Utbildningens uppläggning och innehåll
1. De sakkunniga
a) Allmänna synpunkter
Utbildningen bör enligt de sakkunnigas uppfattning ordnas så, att lärarkandidaten
tränas att arbeta målmedvetet, att planera och att ta initiativ.
I undervisningen bör därför föreläsningsformen användas endast i begränsad
omfattning, t. ex. vid introduktion till ett ännu inte behandlat kursavsnitt
eller då det gäller att ge en sammanfattning av tidigare behandlade
spörsmål. Friare arbetsformer, såsom seminarieövningar och grupparbeten,
case metod, diskussioner och bordssamtal, demonstrationer samt individuell
undervisning och handledning bör däremot komma till flitig användning.
Den teoretiska utbildningen, som naturligtvis skall genomgås med det
praktiska syftet för ögonen, måste kompletteras med en rad olika praktiska
övningar. De sakkunniga nämner som exempel härpå auskultationer, enskilda
och i grupp, träningslektioner med kurskamrater och övningslektioner
i skolklass.
De sakkunniga påpekar att särskilt undervisningen i psykologi lätt kan
tendera att bli alltför teoretisk. Härtill kan bidraga brist på lokaler och för
undervisningens konkretisering nödvändiga hjälpmedel. — Huvudvikten i
psykologistudierna måste, framhåller de sakkunniga, läggas dels vid den
40
Rungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1960
pedagogiska psykologien, dels vid utvecklings- och ungdomspsykologien.
Studierna skall planeras och bedrivas under ständigt hänsynstagande till
lärarkandidaternas kommande verksamhet.
Vid utarbetandet av tim- och kursplanerna har de sakkunniga i möjligaste
mån sökt nedbringa antalet schemabundna timmar. Förverkligandet
av denna strävan har försvårats genom den relativt korta utbildningstid
för berörda lärarkategorier, som de sakkunniga ansett sig böra föreslå. En
viss anhopning av de schemabundna timmarna har därför inte helt kunnat
undvikas.
Vissa kursavsnitt nödvändiggör arbete i mindre grupper. Så är enligt de
sakkunniga särskilt förhållandet vid behandling av allmän och speciell
undervisningsmetodik, audiovisuella hjälpmedel samt röst- och tal vård.
Beträffande utbildningskurser, i vilka lärarkandidaterna representerar flera
olika yrkes- och ämnesområden, måste givetvis gruppundervisning förekomma
i förhållandevis större omfattning.
De sakkunniga har inte ansett sig böra lämna mera detaljerade förslag
i fråga om studiegången. De centrala ämnena psykologi, pedagogik och
undervisningsmetodik måste självfallet omspänna hela utbildningstiden.
Med hänsyn till lokala förhållanden kan det emellertid under den egentliga
kurstiden måhända visa sig ändamålsenligt att koncentrera denna undervisning
till vissa dagar i veckan eller till vissa tidsperioder, varigenom övrig
tid helt blir disponibel för praktiska övningar, självständigt arbete m. m.
Ämnen med mindre antal timmar bör med några undantag koncentreras
till kortare tidsperioder.
b) Yrke slär are
De sakkunniga föreslår en ändrad utbildningsgång för blivande yrkeslärare.
För närvarande är utbildningen så ordnad, att lärarkandidaten först
genomgår en grundläggande terminskurs om cirka 15 veckor, som avslutas
med prov och avgångsbetyg, varpå följer en termins praktisk lärarutbildning
genom s.k. assistentlärartjänstgöring. Utan någon förlängning av den
totala utbildningstiden skulle enligt de sakkunnigas mening med all sannolikhet
en betydande effektivisering kunna uppnås, om lärarkandidaterna
mot slutet av assistent! ärarterminen åter samlades under omkring tre
veckor för att redogöra för erfarenheter, som gjorts under tjänstgöringen,
samt för att framlägga resultaten av sina specialstudier och i sluttentamina
redovisa sina under utbildningstiden förvärvade insikter. Först därefter
skulle betyg över utbildningen utfärdas.
Utbildningstiden för en blivande vrkeslärare föreslås omfatta ett läsår,
varvid den första terminen skulle utgöra en utbildningskurs, omfattande 15
veckor, och den andra terminen assistentlärartjänstgöring. Den senare föreslås
utformad så, att 15 veckor ägnas åt auskultationer samt lärartjänst
-
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
göring under handledares tillsyn, varefter 3 veckor ägnas åt sammanfattning,
repetition, prov och avslutning. Först i samband med provlektioner
och tentamina under de avslutande tre veckorna skulle lärarkandidatens
avgångsbetyg fastställas.
Av nedanstående förslag till timplan för yrkeslärarutbildningen framgår
den föreslagna utbildningens fördelning på skilda undervisningsämnen och
praktiska övningar m. m.
Antal elevtimmar -
I. Den teoretiska utbildningen
Psykologi .................... 70
Pedagogik.................... 90
Allmän undervisningsmetodik .. 60
Speciell undervisningsmetodik . 30
Åskådningsmedel, särskilt de
audiovisuella hjälpmedlen ... 20
Röst- och talvård samt muntlig
framställning ............... 10
Bok- och bibliotekskunskap .... 8
Skolhygien ................... 4
Arbetsfysiologi ............... 8
Yrkesvalsfrågor ............... 6
Arbetsmarknadsfrågor ......... 10
Kultur- och samhällsorientering 30
Specialstudier ................ 30 376
Antal elevtimmar
II.
Den praktiska utbildningen
Auskultationer och demonstra
-
tionslektioner............... 70
Undervisningsövningar ........ 80
Studiebesök .................. 10 160
Motionsgymnastik, frivillig ........ 36
Summa 572
III. Assistentlärartjänstgöringen,
omfattande en termin inklusive 3
veckors repetition, redovisning
och slutprov.
Utbildningen under I och II avses skola förläggas dels till den första
terminen, som beräknas omfatta 15 effektiva veckor, dels till 3 veckor vid
slutet av den andra terminens assistentlärartjänstgöring, och skulle sålunda
omfatta sammanlagt 18 veckor.
I fråga om den teoretiska utbildningen har vissa av de sakkunnigas synpunkter
redovisats i samband med redogörelsen för de sakkunnigas allmänna
synpunkter. Härutöver torde för närmare detaljer få hänvisas till
framställningen i betänkandet.
Huvuddelen av assistentlärartjänstgöringen föreslås förlagd till det stadium,
som lärarkandidaten avser att ägna sig åt. Varje lärarkandidat bör
dock genom tjänstgöring som assistentlärare få erfarenhet av såväl enhetsskolan
som yrkesskolan och tjänstgöringen måste avpassas med hänsynstagande
till att han även skall bedriva litteraturstudier och arbeta med
en särskild uppgift. Hans undervisning bör därför i genomsnitt uppgå till
ungefär 2k av en yrkeslärares tjänstgöring, vartill kommer auskultationer,
överläggningar med handledaren o. dyl. I fråga om sistnämnda befattningshavare
framhåller de sakkunniga, att dennes lämplighet för uppgiften är
av stor betydelse för värdet av assistentlärartjänstgöringen. Handledarna
måste därför utväljas med största omsorg.
Den ovan skisserade utbildningen av yrkeslärare avser i princip all utbildning
av yrkeslärare inom industri och hantverk, såväl för enhetsskolans
årskurs 9 y som för yrkesskolväsendets olika skolformer. Här föreligger,
42
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
uttalar de sakkunniga, icke någon sådan principiell olikhet i arbetsuppgifterna,
att en uppdelning på olika lärarutbildningsformer bör äga rum.
Att en viss differentiering inom den gemensamma utbildningens ram skall
kunna äga rum förutsättes emellertid. Därest någon i utbildningen deltagande
redan är inriktad på verksamhet inom enhetsskolan respektive yrkesskolan
bör hänsyn härtill tagas vid genomförandet av hans övningslektioner
och hans assistentlärartjänstgöring, vilken bör förläggas huvudsakligen till
den skolform, varåt vederbörande avser att ägna sig. Varje yrkeslärare bör
emellertid enligt de sakkunnigas mening få utbildning inom och därmed
erfarenhet av såväl enhetsskolan som yrkesskolan.
På grund av de blivande branschlärarnas speciella arbetsuppgifter anser
de sakkunniga behov föreligga av fördjupade studier i vissa ämnen. Vidare
kan erfordras en komplettering av yrkespraktiska erfarenheter, vilket bör
beaktas vid utformningen av assistentlärartjänstgöringen.
Även i fråga om blivande lärare på allmän-praktisk verkstad anses en
viss anpassning av utbildningen till den kommande lärarverksamhetens
speciella krav vara behövlig. De sakkunniga framhåller särskilt behovet
av kompletterande yrkesträning och föreslår, att möjlighet till dylik komplettering
skapas dels genom minskning av den i assistentlärartjänstgöringen
ingående övningsundervisningen och dels genom påbyggnad av de
tre repetitionsveckorna med ytterligare två veckor för yrkespraktisk utbildning.
c) Lärare i tekniska ämnen m. m.
Lärarutbildningen av civilingenjörer och läroverksingenjörer bör enligt
de sakkunnigas uppfattning omfatta två terminer, den första avsedd för viss
ämneskomplettering samt påbörjande av den teoretisk-pedagogiska utbildningen
och den andra avsedd för praktisk-pedagogisk utbildning samt fortsatt
teoretisk-pedagogisk utbildning.
Den föreslagna utbildningens fördelning på skilda undervisningsämnen
och praktiska övningar m. in. framgår av följande förslag till timplan för
utbildning av lärare i tekniska ämnen m. m.
I. Ämneskomplettering en
Matematik ..........
Fysik ..............
Antal elevtimmar -
80
145 225
II. Den teoretiska utbildningen
Psykologi .................... 60
Pedagogik.................... 80
Allmän undervisningsmetodik .. 51
Speciell undervisningsmetodik .. 36
Åskådningsmedel, särskilt de
audiovisuella hjälpmedlen .... 20
Röst- och talvård samt muntlig
framställning ............... 10
Antal elevtimmar -
Bok- och bibliotekskunskap .... 8
Skolhygien ................... 4
Yrkesvalsfrågor ............... 6
Specialstudier ................ 30 308
III. Den praktiska utbildningen
Auskultationer och demonstra
tionslektioner.
.............. 120
Undervisningsövningar ........ 70
Studiebesök .................. 10 200
Motionsgymnastik, frivillig ........ 72
Summa 805
43
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
Den första terminen beräknas omfatta 15 och den andra terminen 18
effektiva veckor. Undervisningen under I jämte därtill hörande sluttentamen
förlägges till första terminen. Utbildningen under II och III fördelas
på första och andra terminen, varvid iakttages att 3 veckor vid slutet av
andra terminen helt disponeras för repetitioner, redovisningar och slutprov.
Det genomsnittliga elevtimtalet under utbildningstiden, den frivilliga motionsgymnastiken
inräknad, uppgår till omkring 24 veckotimmar.
Gymnasieingenjörernas ämnesstudier bör avse de kompletterande kunskaper,
som en lärare på högstadienivån har behov av. I den mån härigenom
tid kan vinnas, bör man inrikta sig på ämnenas metodologiska
problem.
För högskoleingenjörernas del anser de sakkunniga att ämneskompletteringen
måste erhålla dels en mera kvalificerad karaktär, dels en mindre
omfattning. Aktualiseringen och fördjupningen av sådana kursmoment,
som spelar en väsentlig roll i skolundervisningen men som antingen ej alls
berörs eller ej får en för den blivande läraren tillräckligt grundlig behandling
under den tekniska fackutbildningen, måste för deras del utsträckas
att omfatta gymnasiekurserna. Framför allt bör kurserna på de gymnasietyper,
tekniskt gymnasium och realgymnasium, där högskoleingenjörer med
lärarutbildning främst är önskvärda som lärare beaktas. Ämneskompletteringen
måste förutsättas bli mindre tidskrävande än för läroverksingenjörerna.
De sakkunniga förordar, att högskoleingenjörerna får utnyttja denna
tidsvinst för metodikstudier i matematik, fysik och i förekommande fall,
kemi. De bör enligt de sakkunnigas mening bilda en i förhållande till
läroverksingenjörerna avskild studiegrupp under ämneskompletteringen.
Den praktiska lärarutbildningen bör för läroverksingenjörernas del förläggas
till praktiska realskolor och, efter hand som förutsättningar härför
uppkommer, i väsentlig utsträckning även till enhetsskolor och yrkesskolor.
Beträffande högskoleingenjörernas praktiska lärarutbildning uttalas att
denna i viss utsträckning bör förläggas till tekniska läroverk.
c) Handelslärare
Enligt de sakkunnigas åsikt vore det värdefullt, om handelslärarnas
utbildning kunde utsträckas till att omfatta ett helt läsår. För närvarande
finner de sakkunniga det emellertid erforderligt att begriinsa handelslärarnas
pedagogiska utbildning till en termin. En utökning av den nuvarande
kurstiden — 15 veckor — till cirka 18 veckor anses emellertid vara nödvändig,
om den nuvarande alltför stora arbetsbelastningen skall kunna
undvikas. När yrkesundervisningens starka expansion lett till ett väl utbyggt
skolsystem även på handelns område och behovet av utbildade lärare
kan beräknas bli lättare att tillgodose, bör frågan bli föremål för omprövning.
De sakkunniga förordar, att följande studiegång försöksvis tillämpas för
ernående av större koncentration i utbildningen. — Kursen inledes med
44 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
cirka fem veckors koncentrerad undervisning i psykologi, pedagogik och
allmän metodik m. m. Följande tretton veckor ägnas åt auskultationer och
övningslektioner, varjämte speciella ämnen (skolhygien, friluftsverksamhet,
yrkesvägledning, ämnenas speciella metodik m. m.) behandlas. De tre sista
veckorna används för sammanfattande diskussioner och avgångsprov. Med
en dylik studiegång anser de sakkunniga, att de från pedagogisk synpunkt
allvarligaste bristerna i de nuvarande pedagogiska utbildningskurserna
elimineras.
För utbildningen av handelslärare föreslår de sakkunniga följande timplan.
Antal elev- |
Antal elev- |
||
timmar |
timmar |
||
Den teoretiska utbildningen |
II. Den ''praktiska utbildningen |
||
Psykologi .................. |
.. 60 |
Auskultationer och demonstra |
|
Pedagogik.................. |
. . 80 |
tionslektioner ........... |
... 100 |
Allmän undervisningsmetodik |
. 60 |
Undervisningsövningar ..... |
.. . 70 |
Speciell undervisningsmetodik |
. . 36 |
Studiebesök ............... |
.. . 10 180 |
Åskådningsmedel, särskilt de |
. . 20 |
Motionsgymnastik, frivillig . |
....”TT 36 |
Röst- och talvård samt muntlig |
Summa 540 |
||
framställning ............. |
. . 10 |
||
Bok- och bibliotekskunskap . . |
8 |
||
Skolhygien ................. |
4 |
||
Yrkesvalsfrågor ............. |
6 |
||
Arbetsmarknadsfrågor ....... |
. . 10 |
||
Specialstudier .............. |
.. 30 324 |
De i utbildningen ingående övningslektionerna bör enligt de sakkunnigas
mening för kursdeltagare med examen från handelshögskola förläggas såväl
till gymnasie- som till enhetsskole-, realskole- och yrkesskolestadiema; för
övriga kursdeltagare bör övningsundervisningen helt förläggas till de tre
sistnämnda stadierna, dock ej till yrkesskolornas ettåriga företagsekonomiska
kurser och sekreterarkurser, vid vilka undervisningen — som tidigare
framhållits — har gymnasial karaktär.
d) Timlärare
Ehuru särskilt den av överstyrelsen för yrkesutbildning bedrivna kursverksamheten
för timlärare haft en relativt stor omfattning, har de sakkunniga
funnit, att deras utbildning hittills icke blivit tillgodosedd i önskvärd
utsträckning. Med hänsyn till timlärarnas insatser i den förberedande och
egentliga yrkesundervisningen anser de sakkunniga det angeläget, att
ökade utbildningsmöjligheter skapas för dessa lärare.
De kategorier man med avseende på rekryteringen av timlärare i yrkesämnen
har anledning räkna med säges vara dels lärare i yrkesämnen, som
åtar sig timlärartjänstgöring inom ramen för sin behörighet, dels lärare
med huvudsaklig tjänstgöring och kompetens utanför yrkesutbildningens
område och dels yrkesmän av olika slag med god yrkeskunnighet men utan
pedagogisk utbildning. De sakkunnigas överväganden och förslag avser
främst sistnämnda kategori.
Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1960 45
Kursinnehållet vid timlärarutbildning anses böra omfatta främst några
av följande moment:
a) den förberedande och egentliga yrkesundervisningens organisation,
administration och målsättning;
b) vissa grundläggande principer för undervisning, inlärningsprocessens
psykologi, allmän undervisningsmetodik, olika undervisningsformer, röstoch
talvård samt muntlig framställning;
c) utvecklings- och ungdomspsykologi, några socialpsykologiska moment
med särskild hänsyn tagen till ungdomen;
d) riktlinjer och anvisningar angående det egna ämnes- och yrkesområdet,
t. ex. systematisk översikt av lärostoffet, terminologiska frågor, speciell
undervisningsmetodik, speciella hjälpmedel för undervisning inom berörda
område.
I syfte att minska utbildningstiden bör enligt de sakkunnigas mening
även beträffande timlärarna anvisningar lämnas för förberedande studier.
I många fall torde därjämte kurserna kunna uppdelas på två eller flera
perioder, varvid den mellanliggande tiden av deltagarna kan utnyttjas till
självstudier enligt givna anvisningar. Därvid bör även möjligheterna till
korrespondensstudier kunna utnyttjas. Vid slutet av mera omfattande
kurser bör deltagarna beredas tillfälle att i anordnade prov dokumentera
sina kunskaper och färdigheter och betyg utfärdas över den genomgångna
utbildningen.
Enligt de sakkunnigas mening bör man av timlärare med minst halvtidstjänstgöring
i regel kräva samma utbildning som av heltidsanställd lärare.
I många fall har emellertid timlärarna en föga omfattande tjänstgöring,
exempelvis två å tre veckotimmar. Det kan för dessa lärare endast bli
fråga om en mycket begränsad pedagogisk utbildning. Deltagandet i sådan
utbildning bör i möjligaste mån underlättas. För samtliga kurser bör gälla,
att deltagarna får ersättning för erforderliga resor mellan hemorten och
kursorten; deltagare i heldagskurser bör därjämte erhålla dagtraktamente.
De sakkunniga förutsätter, att en del av den erforderliga timlärarutbildningen
skall kunna förläggas till de utbildningsanstalter för lärare i yrkesämnen,
som enligt deras uppfattning bör upprättas; särskilt bör så kunna
bli fallet under ferietid, då annan lärarutbildning ej pågår. 2
2. Remissyttranden
a) Allmänna synpunkter m. m.
I stort sett accepteras den principiella utgångspunkten för de sakkunnigas
förslag rörande lärarutbildningens uppläggning och innehåll, nämligen att
erforderlig fackutbildning skall ha inhämtats innan lärarutbildningen påbörjas.
Vad beträffar tillämpningen av denna princip samt undantagen från
46
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
densamma har emellertid vissa avvikande uppfattningar framträtt. Sålunda
har beträffande civilingenjörerna hävdats, att kompletterande fackutbildning
ej är erforderlig, medan man beträffande blivande handelslärare utan
civilekonomexamen hävdat, att kompletterande fackutbildning är nödvändig.
Dessa avvikande uppfattningar har föranlett förslag om en för dessa
lärarkategorier annorlunda upplagd utbildningsgång än den föreslagna,
vilka förslag närmare redovisas i det följande.
De sakkunnigas förslag rörande utbildningsformerna tillstyrkes eller lämnas
utan erinran i så gott som alla remissyttranden. I fråga om undervisningens
innehåll har överstyrelsen för yrkesutbildning anslutit sig till den
av de sakkunniga uttalade allmänna meningen om önskvärdheten av att
nedbringa antalet schemabundna timmar. Länsskolnämnden i Södermanlands
län hyser däremot tvekan beträffande yrkeslärarkandidaternas förutsättningar
för »fria» studier och ifrågasätter om inte, med hänsyn till
undervisningens önskade effektivitet, schemabundna lektionstimmar vore
att anse som en fördel.
Skolöverstyrelsen anser en viss reduktion av timtalen kunna ske i psykologi,
pedagogik och allmän undervisningsmetodik. Vissa moment i kursplanerna
för dessa ämnen kan enligt överstyrelsens mening utan olägenhet
utgå och tidsvinster göras bland annat genom en mera systematisk omläggning
av undervisningen och sovring av stoffet till förmån för sådana
moment som direkt anknyter till den framtida lärargärningen. Överstyrelsen
finner i gengäld tiden för den speciella undervisningsmetodiken böra utökas,
icke minst med hänsyn till de skiftande praktiska arbetsuppgifter,
som de olika lärarkategorierna kommer att ställas inför. Härutöver anser
överstyrelsen tidsvinsten böra för yrkeslärarnas del kunna utnyttjas för
kompletterande fackteoretisk utbildning. För ämneslärarna i tekniska ämnen,
matematik m. m. bör motsvarande tid i stället kunna användas för
ämneskomplettering i naturvetenskapliga ämnen. I den mån ifrågavarande
tid ej utnyttjas för kompletterande fackteoretisk utbildning eller ämneskomplettering,
vinnes genom den föreslagna reduktionen bland annat den
fördelen, att lärarkandidaterna får mindre schemabunden undervisning.
Vidare kommer psykologiundervisningen ej att dominera veckoschemat så
starkt som skett i de sakkunnigas förslag.
Även i andra yttranden uttalas önskemål rörande utrymmet för något
eller några ämnen. Vattenfallsstyrelsen, järnvägsstyrelsen och SAF finner
sålunda önskvärt, att lärarna får undervisning rörande företagsorganisation,
industriell ekonomi, arbetsprocedurer och deras planering m.m. Arbetsmarknadsstyrelsen
anser timantalet för arbetsmarknads- och yrkesvalsfrågor
alltför knappt tillmätt. TCO och skoldirektören i Stockholm framhåller
att i ämnet kultur- och samhällsorientering huvudvikten bör läggas
vid samhällsorienteringen. Sveriges köpmannaförbund anser timantalet i
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960 47
speciell undervisningsmetodik böra ökas på bekostnad av gymnastikundervisningen.
Brevskoleutredningen anser, att sådana kursmoment som yrkesvalsfrågor,
arbetsmarknadsfrågor, arbetsfysiologi och måhända kultur- och samhällsorientering
i väsentliga delar skulle kunna inhämtas genom korrespondensstudier
före kurstiden. Undervisningen i undervisningsmetodik skulle
även underlättas, om lärarkandidaterna redan på förhand vore förtrogna
med vissa pedagogiska och sociala problem. Den härigenom frigjorda kurstiden
kunde disponeras för seminarieövningar m. m.
b) Yrlceslärare
De sakkunnigas förslag i fråga om yrkeslärarutbildningens längd och
uppläggning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i det övervägande
antalet yttranden. Överstyrelsen för yrkesutbildning anser förlängningen av
själva kurstiden från 15 till 18 veckor vara ett steg i rätt riktning, om
också objektivt sett otillräckligt. Överstyrelsen tillstyrker emellertid de
sakkunnigas förslag härutinnan ävensom i vad gäller assistentlärartjänstgöringen.
Skolöverstyrelsen anser arbetsprogrammet under den föreslagna återsamlingsperioden
efter assistentlär artjänstgöringen vara så omfattande, att
denna period bör förlängas med ytterligare en vecka, antingen genom förlängning
av den totala utbildningstiden eller genom motsvarande förkortning
av den första terminen. Enligt överstyrelsen talar de vid lärarhögskolan
i Stockholm vunna erfarenheterna starkt för en sådan förlängning.
Överstyrelsen framhåller, att just vid behandlingen av de under assistentlärartjänstgöringen
vunna erfarenheterna föreligger möjligheter att konkretisera
och levandegöra undervisningen för lärarkandidaterna och att ge
dem råd och anvisningar för olika pedagogiska situationer. En liknande
uppfattning uttalas av TCO.
c) Lärare i tekniska ämnen m. m.
Den föreslagna utbildningen om en termin för ämneskomplettering och
teoretisk utbildning, samt en termin för praktisk utbildning, fortsatt teoretisk
utbildning och tre veckor för repetition, avläggande av prov m. m.
tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Avvikande
mening anföres dock i ett antal yttranden rörande förslaget till lärarutbildning
för civilingenjörer.
Statskontoret erinrar om att överstyrelsen för yrkesutbildning i tidigare
sammanhang beträffande innehållet i lärarutbildningskurser för läroverksingenjörer
ifrågasatt, om icke de tekniska läroverkens kurser i matematik
och fysik kunde anses vara så omfattande, att kompletterande ämnesstudier
vore överflödiga för lärarverksamhet vid praktiska realskolor och enhets
-
48
Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
skolans högstadium. Statskontoret finner det därför föga antagligt, att
civilingenjörer skulle ha behov av utvidgade ämneskunskaper. Deras pedagogiska
utbildning bör enligt statskontoret ha samma omfattning som för
t. ex. civilekonomer, d. v. s. en termin.
Av samma uppfattning är skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,
två länsskolnämnder, Sveriges akademikers centralorganisation
och Örebro stad. Handelskammaren i Gefle föreslår därjämte, att en termins
utbildning skall räcka också för gymnasieingenjör med goda betyg.
— Enligt skolöverstyrelsens mening kan lärarutbildningen för civilingenjörerna
organiseras på liknande sätt som gymnasieekonomernas, sådan den
föreslagits av de sakkunniga med en omfattning av 18 veckor. En för
högskoleingenjörerna särskilt tillrättalagd lärarutbildning kan enligt överstyrelsens
mening utan svårighet organiseras inom ramen för den organisation,
som utformats för läroverksingenjörer. Skolöverstyrelsen framhåller
vidare, att de skolor, vid vilka deltagarna i överstyrelsens lärarutbildningskurser
för läroverksingenjörer genomgår den praktisk-pedagogiska utbildningen,
för närvarande utnyttjas endast under vårterminen för ändamålet.
Det bör därför vara möjligt att under höstterminen vid någon eller några
av dessa skolor anordna sådan utbildningskurs som överstyrelsen här antytt.
Av yttranden som skolöverstyrelsen inhämtat från kursföreståndarna för
lärarutbildningskurserna för läroverksingenjörer läsåret 1958/59 framgår,
att en ämneskomplettering i matematik och fysik för denna ingenjör skategori
är nödvändig och att den härför anslagna tiden är i knappaste laget.
För att i någon mån råda bot på detta förhållande förordas vissa jämkningar
av föreslagna tim- och kursplaner.
Brevskoleutredningen yttrar, att de akademiska kurser och andra vidareutbildningskurser
per korrespondens, som med statsmedel erbjuds folkskollärare
och med framgång prövats under ett flertal år, ger belägg för att
denna studieform lämnar åsyftat resultat. Brevskoleutredningen anser det
därför lämpligt, att ämneslärarna i tekniska ämnen m. m. bereds möjlighet
att ordna sin ämneskomplettering på motsvarande sätt. Detta skulle medföra
en besparing såväl för statsverket som för lärarkandidaterna.
d) Handelslärare
I det övervägande antalet yttranden, vari frågan om utbildningens längd
närmare diskuteras, framföres den uppfattningen, att den av de sakkunniga
föreslagna lärarutbildningen för gymnasieekonomer m. fl., vilka ej avlagt
civilekonomexamen, är för kort. Frånsett denna invändning lämnas de
sakkunnigas förslag rörande utbildningen för handelslärare utan erinran.
Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att gymnasieekonomerna
för närvarande har blott tvåårig utbildning med realexamen som grund. De
förekommer som lärare i många skolor, inte minst på mindre orter, och har
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
visat sig fylla ett stort behov. Emellertid undervisar gymnasieekonomer för
närvarande i ej obetydlig omfattning även i avdelningar, som förutsätter
realexamen hos eleverna. Då deras egen utbildning blott är tvåårig, kan
detta enligt överstyrelsens mening inte anses tillfredsställande, även om de
förvärvat viss praktik. Överstyrelsen föreslår därför, att gymnasieekonomernas
lärarutbildning blir ettårig, varav en termin anslås åt en i huvudsak
fackmässig vidareutbildning och en termin åt pedagogisk utbildning. Den
senare terminen skulle helt sammanfalla med civilekonomernas utbildning.
Även för blivande detaljhandelslärare bör utbildningen enligt överstyrelsens
uppfattning omfatta två terminer. En härmed i huvudsak överensstämmande
mening framföres av länsarbetsnämnderna i Uppsala län och Malmöhus
län, styrelsen för handelshögskolan i Göteborg, TCO, Svenska yrkesskoljöreningen,
Svenska facklärarförbundet och några kommuner.
Skoldirektören i Stockholm anser det likaledes önskvärt med en utvidgning
av handelslärarutbildningen till två terminer men, till skillnad från
förutnämnda yttranden, huvudsakligen för att möjliggöra assistentlärartjänstgöring.
En förlängning av utbildningen i detta syfte ifrågasättes även
av Sveriges skolledarförbund.
Sveriges köpmannaförbund anser en kompletterande fackutbildning åtminstone
tills vidare nödvändig för lärare i detaljhandelskurser. Förbundet
uttalar, att utbildningen vid en handelshögskola eller ett handelsgymnasium,
sådan den för närvarande bedrives, ger en mycket knapphändig undervisning
i frågor rörande detaljhandeln och dess inre arbete liksom
beträffande försäljning och reklam inom övrig varudistribution. Möjligheter
bör därför enligt förbundets åsikt skapas för en ändamålsenlig kompletterande
utbildning i distributionslära med särskild hänsyn till detaljhandelns
och partihandelns försäljning och reklam, i företagsekonomi beträffande
butiks- och lagerorganisation och i varukännedom inom vissa
praktiska delar av ämnet. Förbundet anser sig inte i detta sammanhang
kunna föreslå hur långa dessa kompletteringskurser bör vara, utan betonar
endast deras oundgänglighet för den framtida distributiva undervisningen.
I fråga om undervisningens bedrivande anför överstyrelsen för yrkesutbildning,
att för närvarande en stor del av den teoretiska utbildningen bedrives
gemensamt för yrkeslärare och handelslärare, vilket medför stora
svårigheter att anpassa undervisningen efter deltagarnas skiftande förkunskaper
och behov. De sakkunnigas förslag till en i det stora hela skild
undervisning för envar av dessa lärarkategorier tillstyrkes därför livligt.
Dock framhåller överstyrelsen, att några vattentäta skott ej härigenom får
byggas upp mellan de två lärarkategorierna.
e) Timlärare
De sakkunnigas förslag till pedagogisk utbildning av timlärare tillstyrkes
i huvudsak av skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, general
4
— B ihan g till riksdagens protokoll 11)00. 1 samt. Nr 90
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
poststyrelsen, vattenfallsstyrelsen, sex länsskolnämnder, TCO, Handelns
arbetsgivareorganisation m. fl. organisationer samt några kommuner.
Skolöverstyrelsen anser emellertid de för instruktörer inom industri- och
hantverksföretag ifrågasatta pedagogiska kurserna om 5 veckor vara alltför
långa med hänsyn till svårigheterna att friställa personal under så lång tid.
Utbildningen av lärare i maskinskrivning och stenografi bör enligt överstyrelsens
mening vara längre och mer omfattande än enligt sakkunnigförslaget.
Överstyrelsen för yrkesutbildning och TCO anser att de för närvarande
enbart för lärare vid skolor för industri och hantverk avsedda allmänna
yrkespedagogiska kurserna om 5 veckor övergångsvis bör kunna anordnas
även för redan verksamma handelslärare, som saknar pedagogisk utbildning.
TCO finner det absolut erforderligt, att läraraspiranter inom ämnesområdet
stenografi och maskinskrivning kan få genomgå pedagogisk utbildning
i samma utsträckning som läraraspiranter inom handelsundervisningen i
övrigt. Vidare bör eftersträvas att bredda dessa lärares behörighetsområde
genom kombination med undervisning i andra ämnen.
D. Lärarutbildningens omfattning och organisation
1. De sakkunniga
a) Utbildningsbehovet
De sakkunniga uttalar, att man vid beräkningen av det framtida utbildningsbehovet
av yrkeslärare, handelslärare och ämneslärare i tekniska ämnen,
matematik m. m. för den förberedande och egentliga yrkesutbildningen
måste taga hänsyn till vissa omständigheter och förhållanden, som är
ytterst svåra att bedöma.
För att erhålla en säkrare grund för sin bedömning har de sakkunniga
låtit två experter utföra vissa beräkningar angående behovet av lärare
inom nyssnämnda områden. Resultatet av detta arbete redovisas i bilagor
till betänkandet. Vidare har från länsskolnämnderna infordrats uppgifter
om det sammanlagda beräknade behovet för läsåren 1959/61 av nya heltidsanställda
lärare i yrkesämnen inom industrins och hantverkets samt
handelns områden i folkskolor, försöksskolor, yrkesskolor och i utbildningsverksamhet
inom näringslivet. De sakkunniga har även beaktat den av
överstyrelsen för yrkesutbildning årligen verkställda prognosen angående
behovet av yrkes- och handelslärarutbildning för de närmast kommande
åren.
Till grund för de av de särskilda experterna utförda beräkningarna av
lärarbehovet har, i vad gäller enhetsskolans, praktiska realskolans och
yrkesskolornas yrkesundervisning, lagts en kalkyl avseende elevantalet under
perioden 1958—1972 inom denna undervisning, dess storlek och för
-
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
ändringar samt dess fördelning på skilda utbildningslinjer. I vad angår de
högre tekniska läroverken och handelsgymnasierna har lärarbehovet beräknats
på grundval av vissa antaganden rörande den sannolika kommande
utbyggnaden av dessa skolformer.
De sakkunniga finner sannolikt, att utbildningsbehovet av berörda lärarkategorier
kommer att variera rätt väsentligt år från år med kulminering
under förra hälften av 1960-talet. Enligt de sakkunnigas mening bör permanenta
utbildningsanstalter inrättas för det långsiktiga behovet, medan
det därutöver erforderliga antalet lärare bör utbildas genom mera tillfälligt
organiserad verksamhet. Vid en försiktig bedömning, syftande till plausibla
genomsnittstal inför de beräknade variationerna i den årliga nyrekryteringen,
finner de sakkunniga, att den stadigvarande årliga utbildningen,
förlagd till tre utbildningsanstalter, bör omfatta ungefär 210 yrkeslärare (4
kurser med vardera 30 och 2 kurser med vardera 45 deltagare) och 90 handelslärare
(6 kurser med vardera 15 deltagare), medan den tillfälligt organiserade
årliga utbildningen, fördelad på två utbildningsanstalter, bör omfatta
120 yrkeslärare och 30 handelslärare. Utbildningen av ämneslärare i
tekniska ämnen, matematik m. m. — fördelad på de tre permanenta utbildningsanstalterna
— föreslås tills vidare omfatta 36 lärare (3 kurser med
vardera 12 deltagare).
b) Utbildningens förläggning
De fem för utbildningsverksamheten lämpliga platser, som verksamhetens
projekterade omfattning kräver, bör ligga någorlunda jämnt fördelade över
landet, framhåller de sakkunniga. Den omständigheten att det här är fråga
om relativt korta utbildningstider minskar emellertid betydelsen av utbildningsorternas
belägenhet i förhållande till hemorterna. Däremot måste det
kravet uppställas, att respektive utbildningsorter — och hit räknas då även
sådana närbelägna platser, dit lärarkandidaterna utan större tidsutdräkt
eller kostnad kan förflytta sig — har ett skolväsen av en sådan storleksordning
och differentiering, att undervisningsövningarna kan genomföras.
Detta gäller även den ort till vilken den av de sakkunniga föreslagna utbildningsanstalten
med intern övningsskola och elevhem skall förläggas; beträffande
denna övningsskola räknas nämligen med ett så begränsat antal avdelningar,
att dessa enbart icke täcker behovet av klasser för övningsundervisningen.
De sakkunniga anser även önskvärt, att möjligheter finns att till utbildningen
knyta vissa på respektive kursorter boende specialister för undervisning
i röst- och talvård, arbetsmarknads- och yrkesvalsfrågor, bok- och
bibliotekskunskap o. s. v. Dylika engagemang underlättas givetvis i hög
grad, framhåller de sakkunniga, om på kursorten finns ett rikt differentierat
utbildningsväsen.
Som utbildningsorter bör enligt de sakkunnigas mening i första hand
52
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
ifrågakomma Stor-Stockholm, Göteborg, Malmö-Lund, Linköping och
Sundsvall. Därvid beräknas den stadigvarande och med egna lokaler utrustade
verksamheten bli förlagd till de tre förstnämnda platserna, medan
den mera tillfälliga och i förhyrda lokaler bedrivna utbildningen föreslås bli
förlagd till Linköping och Sundsvall. Skulle det framtida lärarbehovet motivera
en stadigvarande utbildningsverksamhet på ytterligare en ort, bör
Sundsvall ifrågakomma i första hand. Beträffande den enda med intern
övningsskola och elevhem föreslagna utbildningsanstalten — avsedd för
ungdom från hela landet — framhåller de sakkunniga, att den med hänsyn
till sina utöver lärarutbildningen tillkommande uppgifter bör få en central
placering, varför en ort inom Stor-Stockholmsområdet synes vara den lämpligaste
platsen.
Sammanfattningsvis föreslår de sakkunniga, att lärarutbildningen utbygges
och förlägges på sätt som framgår av följande tablå.
Utbildningsort |
Stadigvarande |
Tillfällig årlig |
Årlig utbildning |
Summa årligen utbildade lärare |
||
yrkes- lärare |
handels- lärare |
yrkes- lärare |
handels- lärare |
|||
Stor-Stockholm .......... |
90 |
30 |
12 |
132 |
||
Göteborg ............... |
60 |
30 |
12 |
102 |
||
Malmö-Lund ........... |
60 |
30 |
12 |
102 |
||
Linköping .............. |
60 |
''30 |
90 |
|||
Sundsvall ............... |
60 |
60 |
||||
Summa |
210 |
90 |
120 |
30 |
36 |
486 |
c) Lärarinstitutet
De sakkunniga har vid sina överväganden av det tidigare av överstyrelsen
för yrkesutbildning framlagda förslaget om en statlig övningsskola för
den praktiska lärarutbildningen bland annat beaktat de genomgripande
reformer på skolans område, som beslutats sedan detta förslag framlades.
Den förändrade situationen medför enligt de sakkunnigas mening, att denna
läroanstalt — av de sakkunniga benämnd lärarinstitutet — måste erhålla
nya och vidgade uppgifter.
I likhet med de icke fullständigt utbyggda anstalterna för utbildning av
lärare i yrkesämnen skall lärarinstitutet ombesörja den egentliga kursgivningen.
De sakkunniga finner självklart, att institutet i denna verksamhet
skall komma att verka impulsgivande och vägledande. Konferenser och
fortbildningskurser för de i lärarutbildningen engagerade lärarna och handledarna
kan i stor utsträckning förväntas bli förlagda till ett dylikt institut,
som också bör kunna bli ett centrum för yrkespedagogisk forskning och
försöksverksamhet, då till institutet knytes en statlig övningsskola. 1
1 I viss utsträckning torde det bli nödvändigt att förlägga övningslektioner även till handelsgymnasiet
i Norrköping.
53
Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960
Samtidigt som det för de sakkunniga framstått som önskvärt, att verksamheten
vid övningsskolan skulle ge en rikt fasetterad bild av förberedande
och egentlig yrkesundervisning inom industrins, hantverkets och
handelns områden, har de funnit det angeläget att antalet undervisningsavdelningar
begränsas. De sakkunniga har nämligen ansett det värdefullaste
vara, att övningsskolan kan utrustas på ett föredömligt sätt och förses med
hjälpmedel av olika slag. Detta medför emellertid, att för lärarutbildningen
vid institutet även övriga på kursorten befintliga läroanstalter för yrkesundervisningen
i viss utsträckning måste utnyttjas som övningsskolor.
De sakkunniga anser, att övningsskolans avdelningar inom industri och
hantverk bör organiseras som en statlig verkstadsskola. Avdelningarna inom
handelns område föreslås omfatta dels avdelningar för grundläggande utbildning
för kontorsarbete och detaljhandel, dels han delsgymnasium. Totalt
skulle övningsskolan omfatta 15 avdelningar och 2 reservverkstäder för
industri och hantverk samt 5 avdelningar och 1 klassrum i reserv för handel.
Därest skolan erhåller den föreslagna omfattningen, kommer enligt de
sakkunnigas beräkningar omkring 350 ungdomar att årligen erhålla undervisning
vid densamma. Med avseende på elevrekryteringen föreslås skolan
få karaktär av riksskola.
Övningsskolans karaktär av riksskola motiverar enligt de sakkunnigas
uppfattning inrättandet av ett elevhem. Då ett stort antal yrkesskolor har
elevhem, anser de sakkunniga tillgången till ett elevhem värdefull även från
lärarutbildningssynpunkt. Elevhemmet föreslås bli dimensionerat för 150
elever och lärarkandidater och planlagt så att tillbyggnad möjliggöres.
Den för utbildning av 45 yrkeslärare erforderliga lokalytan beräknar de
sakkunniga till 475 m2. För utbildning av handelslärare och lärare i tekniska
ämnen tillkommer 2 X 90 m2. Det sammanlagda lokalbehovet skulle alltså
bli 655 m2. Vid inrättande av ett lärarinstitut har de sakkunniga kunnat
göra en kraftig reduktion av de för själva lärarutbildningen avsedda lokalerna.
Institutets lokalbehov beräknas exklusive elevhemmet till följande:
m2
Lokaler för lärarutbildningen................. 370
Övningsskolan:
avdelningar för industri och hantverk....... 5 120
avdelningar för handel .................... 515
Gemensamt för lärarutbildningen och övningsskolan
................................... 750
Administration in. m......................... 290
Summa m2 7 045
Lärarinstitutets ledning bör enligt de sakkunniga utövas av en styrelse
om fem personer, nämligen representanter för skolöverstyrelsen, överstyrelsen
för yrkesutbildning och arbetsmarknadens parter samt därjämte insti
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
tutets chef. Den omedelbara ledningen av institutet skall tillkomma dess
rektor med två biträdande rektorer som närmaste medhjälpare, den ena
knuten till övningsskolans avdelningar för industri och hantverk och den
andra knuten till avdelningarna för handel.
Den heltidsanställda lärarpersonal, som bör anställas vid institutet, utöver
de ovan nämnda rektorerna och de lektorer, beträffande vilka de sakkunnigas
förslag redovisas i det följande, är enligt de sakkunniga 15 yrkeslärare
och 8 ämneslärare med uppgift att undervisa vid övningsskolans
olika avdelningar. I undervisningsskyldigheten för dessa lärare skall kunna
ingå för lärarutbildningen avsedd undervisning i olika former. Det angivna
lärarbehovet gäller under förutsättning att bland annat kursundervisningen
för lärarkandidater i tekniska ämnen m. m. helt bestrides av timlärare.
Härutöver föreslår de sakkunniga att viss administrationspersonal anställes.
Kostnaderna för institutets uppförande och inredning beräknar de sakkunniga
till 13 miljoner kronor. Kostnaderna redovisas närmare i ett följande
avsnitt.
d) Övriga utbildning sanstalter
Förutsättningarna för lärarkandidaterna att på ett ändamålsenligt sätt
fullgöra auskultationer och övningslektioner blir enligt de sakkunniga i hög
grad bestämmande för hela utbildningens effektivitet. Organisationen av
erforderliga övningsskolor framhålles därför som en fråga av största vikt.
Ur utbildningssynpunkt vore det självfallet önskvärt, om till den egentliga
kursgivningen på varje permanent kursort kunde knytas speciellt för ändamålet
inrättade och avpassade skolor, s. k. interna övningsskolor. En sådan
lösning skulle emellertid kräva förhållandevis stora investeringar och vara
svår att genomföra så snabbt, som läget kräver. De sakkunniga har därför
begränsat sig till att endast på en ort föreslå en läroanstalt med intern
övningsskola, d. v. s. en fullständigt utbyggd läroanstalt för här berörda
lärarutbildning. Övrig lärarutbildning anser de sakkunniga böra åtminstone
tills vidare för övningsundervisningen kunna betjäna sig av på respektive
kursorter befintliga skolor, som därmed skulle komma att fungera som externa
övningsskolor.
De sakkunniga förklarar sig vara väl medvetna om att anordningen med
externa övningsskolor är förenad med vissa olägenheter och förordar särskilda
åtgärder för att motverka dessa. De sakkunniga erinrar emellertid
också om att anordningen med s. k. externa övningsskolklasser och handledarklasser
i stort sett fungerat till belåtenhet vid utbildning av folkskollärare,
även om denna utbildningsform ej är fullt jämförlig med den nu
ifrågavarande.
De sakkunniga understryker slutligen kraftigt vikten av att lärosalar och
övrigt erforderligt utrymme för den egentliga kursgivningen ordnas i lokaler,
som är centralt belägna i förhållande till de tillämnade övningsskolorna.
55
Kungl. Maj:ts -proposition nr 90 år 1960
Lokalbehovet beräknar de sakkunniga i huvudsak enligt följande.
För stadigvarande utbildning av 30 yrkeslärare beräknas lokalbehovet
till 350 m2. För utbildning av handelslärare erfordras ytterligare 90 in2 och
för utbildning av lärare i tekniska ämnen, matematik in. m. än ytterligare
90 m2. Lokalbehovet blir sålunda för utbildningen i Göteborg respektive
Malmö-Lund 530 in2. Den tillfälliga karaktären av verksamheten i Linköping
och Sundsvall anses motivera en reducering av lokalbehovet. Detta
skulle enligt gjorda beräkningar bli, för utbildningen i Linköping 440 m2
och för utbildningen i Sundsvall 350 m2. De sakkunniga bedömer en ytterligare
reducering härav med 125 ä 150 m2 för vardera utbildningsorten
som möjlig, om verksamheten kan förläggas till någon redan befintlig läroanstalt
och viss del av dennas utrymmen även kan användas för lärarutbildningen.
I Göteborg och Malmö-Lund föreligger behov av egna lokaler för lärarutbildningen.
De sakkunniga beräknar härför kostnader för nybyggnader
men framhåller, att möjligheterna till förvärv av redan befintliga byggnader
eller del av byggnader givetvis bör undersökas i såväl Göteborg som i
Malmö-Lund; även utvägen att förhyra lokaler förutsättes kunna visa sig
framkomlig. I Linköping och Sundsvall bör i första hand möjligheterna att
hyra erforderliga lokaler noggrant prövas.
På var och en av utbildningsorterna Göteborg och Malmö-Lund bör
enligt de sakkunnigas förslag en i denna lärarutbildning engagerad lektor i
psykologi och pedagogik förordnas som studierektor för utbildningen av
yrkeslärare och handelslärare. I denna egenskap skall han, utöver honom
tillkommande undervisningsskyldighet, bland annat svara för utbildningskursernas
uppläggning och i samråd med berörda övningsskolors rektorer
samordna den teoretiska och praktiska lärarutbildningen samt öva tillsyn
över och leda utbildningsverksamheten på kursorten. Därjämte bör var och
en av rektorerna vid de externa övningsskolorna närmast ansvara för den
lokala ledningen av och tillsynen över den till respektive skola förlagda
praktisk-pedagogiska utbildningen.
Den lokala ledningen av den till Linköping och Sundsvall förlagda utbildningsverksamheten
bör enligt de sakkunnigas mening lämpligen anförtros
åt rektor för någon på kursorten befintlig läroanstalt, som fungerar
som övningsskola. Den lokala ledningen av den till Göteborg och MalmöLund
förlagda utbildningen av ämneslärare i tekniska ämnen, matematik
in. m. föreslås ordnad på motsvarande sätt.
e) Personalbehov för lärarutbildningen
Enligt de sakkunnigas uppfattning bör undervisningen i den centrala
ämnesgruppen psykologi, pedagogik och undervisningsmetodik vid utbildningskurser
för yrkeslärare och handelslärare i största möjliga utsträckning
bestridas av för utbildningen fast anställda lärare. Härigenom erhålles möj
-
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
lighet att tillgodose det i tidigare sammanhang framhävda önskemålet att
utbildningens teoretiska och praktiska delar väves samman till en enhet.
Genom direkt medverkan i den praktiska utbildningen som handledare vid
lärarkandidaternas övningslektioner kan lärarna fortlöpande hålla kontakt
med de olika skolformernas och undervisningsämnenas speciella problem
och erhålla för deras egen undervisning värdefulla anknytningspunkter och
erfarenheter. Samtidigt skapas bättre förutsättningar för en enhetlig bedömning
av övningslektionerna. De sakkunniga förväntar också, att dessa
lärare skall kunna medverka till utformningen av en förbättrad utbildningsgång
och utbildningsmetodik på skilda yrkesområden.
För dessa lärarbefattningar föreslår de sakkunniga beteckningen lektorat
i psykologi och pedagogik. Som kompetenskrav för dessa tjänster uppställer
de sakkunniga lägst avlagd filosofie licentiatexamen i psykologi eller
pedagogik. Vidare förutsättes att vederbörande erhållit lärarutbildning samt
har utpräglad förmåga att undervisa och handleda. Vid tillsättningen bör
betydande hänsyn även tagas till sådan tidigare verksamhet, varigenom
närmare kännedom om yrkesundervisning och yrkesutbildning kunnat förvärvas.
De sakkunniga föreslår, att undervisningsskyldigheten för lektorerna i
psykologi och pedagogik bestämmes till cirka 600 effektiva timmar per
läsår.
Vad angår utbildningskurserna för blivande ämneslärare i tekniska ämnen,
matematik m.m. anser sig de sakkunniga inte för närvarande böra
föreslå några fasta lärartjänster med särskild hänsyn till dessa kurser.
Antalet lärartimmar i psykologi, pedagogik och allmän undervisningsmetodik
vid en sådan kurs är för litet för att bilda underlag för en lektorstjänst.
Genomförandet av två kurser per år på samma ort, såsom för yrkeslärare
och handelslärare, torde under de närmaste åren inte bli möjligt på grund
av den begränsade tillgången på sådana klassavdelningar, vid vilka den
praktiska lärarutbildningen bör äga rum. De sakkunniga är emellertid inte
främmande för tanken, att viss del av den tjänstgöringsskyldighet, som
kommer att åvila de i yrkeslärarutbildningen verksamma lektorerna i psykologi
och pedagogik kan fullgöras vid utbildningskurserna för läroverksingenjörer.
Lektorstjänsterna i psykologi och pedagogik bör enligt de sakkunnigas
mening inrättas snarast möjligt. De sakkunniga räknar med att tjänsternas
innehavare skall kunna börja sin verksamhet, innan samtliga de för lärarutbildningen
föreslagna lokalutrymmena hunnit färdigställas.
Vid sin beräkning av det totala lärarbehovet för den föreslagna lärarutbildningen
har de sakkunniga utgått från att deltagarantalet i respektive
kurser blir i yrkeslärarkursen i Stor-Stockholm 45, i övriga yrkeslärarkurser
30, i handelslärarkurserna 15 och i kurserna för blivande lärare i tekniska
57
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
ämnen m. m. 12 deltagare. Vidare har de sakkunniga utgått från att en
uppdelning på mindre grupper är nödvändig under vissa undervisningsmoment.
Slutligen grundar sig beräkningen av lärarbehovet på de sakkunnigas
förslag till timplaner för respektive kurser.
Utifrån angivna utgångspunkter beräknar de sakkunniga antalet erforderliga
lärartimmar per läsår för respektive utbildningsanstalter och kurser
på sätt som framgår av nedanstående tablå. Det bör observeras att siffrorna
för yrkeslärare och handelslärare avser två kurser per ort och läsår medan
siffrorna för lärare i tekniska ämnen m. m. endast avser en kurs per ort
och läsår.
Utbildningsort |
Antal lärai yrkes- lärare |
timmar för uti handels- lärare |
nldning av ämneslärare i |
Minskning |
Summa lärartimmar |
Stor-Stockholm ...... |
3 856 |
1 552 |
980 |
138 |
6 250 |
Göteborg ............ |
2 708 |
1 552 |
980 |
138 |
5102 |
Malmö-Lund ........ |
2 708 |
1 552 |
980 |
138 |
5 102 |
Linköping ........... |
2 708 |
1 552 |
— |
44 |
4 216 |
Sundsvall ........... |
2 708 |
— |
— |
— |
2 708 |
Summa |
14 688 |
6 208 |
2 940 |
458 |
23 378 |
För bestridande av viss del av denna undervisning föreslås beträffande
Stor-Stockholm fyra lektorer i psykologi och pedagogik, medan för var och
en av utbildningsorterna Göteborg och Malmö-Lund föreslås tre lektorer i
psykologi och pedagogik. Övrig undervisning på nämnda utbildningsorter
beräknas ombesörjd av timlärare och särskilt engagerade experter. För utbildningen
i Linköping och Sundsvall föreslår de sakkunniga — så länge
verksamheten bedrives i ovan angiven omfattning — tre respektive två
heltidsanställda lärare för undervisning i psykologi, pedagogik, allmän
undervisningsmetodik m. m. med om möjligt samma kompetens som lektorerna
i psykologi och pedagogik. Utöver dessa heltidsanställda lärare
kräves även i dessa fall att viss undervisning ombesörjes av timlärare och
särskilt engagerade experter.
f) Tillsynen över lärarutbildningen
De sakkunniga förklarar, att deras utredning av frågan om yrkesutbildningens
centrala ledning ej fortskridit så långt, att något ställningstagande
till huvudprinciperna för frågans lösning kunnat ske. Med anledning härav
förordas att överinseendet över den föreslagna lärarutbildningen ordnas i
anslutning till nuvarande organisation till dess att statsmakterna fattar
definitiva beslut om den framtida centrala ledningen av yrkesutbildningen.
De sakkunniga föreslår sålunda, att utbildningen av yrkeslärare och
handelslärare samt de för dessa lärare föreslagna lärarutbildningsanstalterna
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
ställes under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning, och att den föreslagna
lärarutbildningen av ingenjörer ställes under tillsyn av skolöverstyrelsen.
Ett nära samarbete mellan de båda överstyrelserna förutsättes äga
rum vid planering och tillsyn av all hithörande lärarutbildning.
Mot de sakkunnigas förslag i denna del har reservation anförts av ledamoten
Forssell, som ansett att tillsynen över hela den lärarutbildning,
varom här är fråga, tills vidare bör utövas av överstyrelsen för yrkesutbildning.
2. Remissyttranden
a) Utbildningsbehovet
Flertalet yttranden vitsordar eller lämnar utan erinran den av de sakkunniga
företagna bedömningen av lärarutbildningens erforderliga omfattning.
Tillräckligheten av denna ifrågasättes dock i några yttranden och i
ett par yttranden föreslås viss begränsning eller omfördelning av de föreslagna
utbildningsanordningarna.
Skolöverstyrelsen anser, att de krav, som kan ställas på utbildningsverksamhetens
omfattning och organisation, tillgodoses genom förslaget om dels
en stadigvarande utbildningsverksamhet, dels en tillfällig sådan. Överstyrelsen
framhåller dock, liksom de sakkunniga, vikten av att examinationskapaciteten
fortlöpande omprövas och anpassas efter de förändringar på
efterfrågesidan, som enhets- och yrkesskoleväsendets utbyggande framkallar.
Vissa av de lärarkategorier, det här gäller, kan, framhåller skolöverstyrelsen,
väntas bli starkt efterfrågade också inom näringslivet, vilket
motiverar att kapaciteten beräknas med nöjaktig marginal.
Överstyrelsen för yrkesutbildning förklarar sig övertygad om att det av
utredningen beräknade lärarbehovet ej är tilltaget i överkant och understryker
att expansionen på yrkesutbildningens område ej får äventyras
genom att tillgången på utbildade lärare förblir otillräcklig. En liknande
uppfattning framföres av arbetsmarknadsstyrelsen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser den föreslagna utbildningskapaciteten
otillräcklig, beroende bland annat på att det stora behovet av efterutbildning
och fortbildning för lärare i yrkesämnen ej tillräckligt beaktats.
1957 års skolberedning noterar, att betänkandet inte redovisar uppgifter
om det nuvarande antalet lärare i yrkesämnen och att beräkningarna av
examinationsbehovet under de närmaste åren följaktligen blir ytterligt approximativa.
Skolberedningen framhåller som en annan betydande osäkerhetsfaktor,
att beräkningarna utgår från nuvarande organisation av försöksskolan
och nuvarande fördelning av eleverna på skilda linjer; förskjutningar
härvidlag påverkar givetvis behovet av skilda lärarkategorier. Skolberedningen
understryker dock, att förverkligandet av förslagen med avseende
på utbildningsresursernas totala dimensionering inte får fördröjas av
eventuellt erforderliga ytterligare överväganden.
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
Statskontoret framhåller svårigheterna att beräkna det framtida behovet
av yrkeslärare och anser att det såväl med hänsyn härtill som från andra
synpunkter bör anstå med en fullständig utbyggnad av lärarutbildningen i
den omfattning de sakkunniga föreslagit. Statskontoret föreslår därför en
begränsning och en koncentration av utbildningen till två permanenta och
en eller två tillfälliga utbildningsanstalter.
State7is organisationsnämnd förordar likaledes en koncentration av lärarutbildningen
till färre utbildningsenheter. Kostnaderna per elev och år
skulle minska, om antalet elever per utbildningsenhet ökades.
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation förordar, att permanenta
utbildningsanordningar skapas endast i den utsträckning, som erfordras för
att tillgodose ungefär en tredjedel av det nu beräknade omedelbara utbildningsbehovet
av lärare. Organisationen understryker att den härmed åsyftar
ej en begränsning utan endast en omfördelning av resurserna från permanenta
till tillfälliga för vinnande av större anpassningsmöjligheter.
b) Utbildningens förläggning
Frågan om lokaliseringen av de föreslagna utbildningsanstalterna har tilldragit
sig stort intresse. De hänseenden kring vilka detta intresse har
koncentrerat sig är den föreslagna förläggningen av lärarinstitutet, frågan
om förläggande av en stadigvarande i stället för, som föreslagits, en tillfällig
utbildningsanstalt till Norrland samt valet av förläggningsorter för utbildningsanstalterna
frånsett lärarinstitutet; frågan om en lämplig Norrlandsort
har föranlett ett stort antal meningsyttringar.
I flera av yttrandena har man efterlyst en närmare motivering för valet
av de föreslagna orterna.
Lärarinstitutets förläggning till Stockholm tillstyrkes i ett
mindre antal yttranden, medan flertalet remissinstanser förordat förläggning
till annan ort, företrädesvis någon mellansvensk stad.
Skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning (en reservant), länsskolnämnderna
i Stockholms län och Jämtlands län, Stockholms läns landstings
förvaltningsutskott samt Stockholms stad tillstyrker eller lämnar utan
erinran förslaget om institutets förläggning till Stor-Stockholm, länsskolnämnden
i Stockholms län dock med förord för länsdelen.
Skolöverstyrelsen påpekar, att enligt vad överstyrelsen inhämtat planerar
Stockholms stad att upprätta tre nya yrkesskolor i Enskede, Råcksta
och Västertorp, var och en med cirka 400 elevplatser. Möjligheterna till
samverkan med Stockholms stad beträffande utnyttjandet av ifrågavarande
lokaler för övningsskolan bör enligt skolöverstyrelsens mening beaktas.
Yrkesskoldirektören i Stockholm framhåller, att nybyggnaden av ett stort
lärarinstitut i Stor-Stockholm sannolikt icke kan komma till stånd under
de allra närmaste åren; någon tomt för ändamålet har veterligen ej reserve
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
rats. Yrkesskoldirektören finner det dock vara av vikt att utbildningsverksamheten
i Stockholm snarast får föreslagen omfattning, tills vidare
med anlitande av inköpta eller förhyrda lokaler. Stadens yrkesskolväsen
har på grund av sin snabba expansion mycket svårt att avstå lokaler till
den utvidgade lärarutbildningen.
Institutets förläggning till annan ort förordas eller ifrågasättes av arbetsmarknadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, statskontoret, lokalisering sutredningen,
statens hantverksinstitut, två länsskolnämnder, fyra länsarbetsnämnder,
två handelskammare, Svenska landstingsförbundet och några
kommuner.
Byggnadsstyrelsen ifrågasätter om institutet måste förläggas till Stockholm
med hänsyn bland annat till de begränsade markresurserna.
Statskontoret — som för övrigt avstyrker tillskapandet av ett lärarinstitut
— finner förslaget om en till Stockholm förlagd statlig utbildningsanstalt
inge betänkligheter, särskilt just nu när inom lokaliseringsutredningen
överväges, i vad mån statliga ämbetsverk och annan statlig verksamhet
lämpligen kan omlokaliseras till orter utanför Stockholmsområdet.
Statskontoret anser att det rimligen bör finnas någon annan mellansvensk
stad, som lämpar sig för utbildning av yrkeslärare. En närmare utredning
av denna fråga finner statskontoret ofrånkomlig.
Lokalisering sutredning en säger sig ha konstaterat, att de omfattande
investeringarna i specialinredda lokaler i Stockholm i hög grad försvårar
omlokaliseringar av dit förlagda undervisningsanstalter. Med hänsyn härtill
och till den stora angelägenheten av att sprida undervisningsmöjligheterna
inom landet uttrycker utredningen stor tveksamhet inför ett förläggande av
den enda fullt utbyggda läroanstalten för lärare i yrkesämnen till Storstockholm.
Utredningen har icke funnit de sakkunnigas skäl härför bärande.
Då lärarinstitutet föreslås bli utrustat med egen övningsskola reduceras
avsevärt beroendet av andra skolor för övningsändamål. Utredningen finner
vidare tveksamt, om en övningsskola — delvis av internatkaraktär — i
huvudstaden eller dess omedelbara omgivningar erbjuder en lämplig studiemiljö
för ungdom från olika delar av landet. Tomtfrågan torde vålla stora
svårigheter; den ytterligare belastningen på stadens hyresmarknad torde
även vara en olägenhet att notera. Med hänsyn till det anförda anser lokaliseringsutredningen
det böra undersökas om institutet kan förläggas till
annan mellansvensk stad än Stockholm.
I några yttranden hävdas att en stadigvarande utbildningsanstalt bör
förläggas till Norrland. Denna uppfattning framföres av länsskolnämnden i
Jämtlands län, samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen, Ronneby
stad och Umeå stad, TCO och lärarorganisationerna. I flertalet av
nämnda yttranden framföres också den åsikten att vid den till Norrland
förlagda utbildningsanstalten jämväl borde bedrivas utbildning av handelslärare.
61
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
Frågan om valet av förläggningsort för den till Norrland förlagda utbildningen
har föranlett ett stort antal från de sakkunnigas förslag avvikande
meningsyttringar.
Föreslagen förläggning till Sundsvall tillstyrkes av länsskolnämnderna i
Kristianstads län, Jämtlands län och Västernorrlands län, Svenska teknologföreningen
och Sundsvalls stad. Det framhålles, att Sundsvall har goda
förutsättningar för ändamålet och att varken lokal- eller lärarresurser torde
erbjuda några problem.
I de övriga yttranden som berör denna fråga framhålles, att utbildningsorten
bör ligga i övre Norrland. Denna uppfattning företrädes av bland
andra överstyrelsen för yrkesutbildning, 1957 års skolberedning, länsskolnämndema
i Gävleborgs län, Västerbottens län och Norrbottens län, handelskammaren
i Norrbotten och Västerbotten, städerna Örebro, Umeå,
Skellefteå och Kiruna samt TCO. Som alternativ till Sundsvall nämnes
Umeå, Skellefteå och Luleå, beträffande vilka orter gynnsamma förutsättningar
med avseende på yrkesutbildningsväsendets omfattning och förgrening
angives föreligga.
Föreslagen förläggning till Göteborg, Malmö-Lund och Linköping tillstyrkes
eller lämnas utan erinran i flertalet yttranden. Några uttryck för
tvekan eller avvikande meningar förekommer dock. Således förklarar lokalisering
sutredningen sig med hänsyn till sina direktiv icke vilja framföra
några synpunkter i anledning av föreslagen förläggning till Göteborg och
Malmö-Lund. Från lokaliseringspolitiska synpunkter finner utredningen
dock tvekan kunna råda om lämpligheten härav.
Statens hantverksinstitut förordar Jönköping eller Borås i stället för
Göteborg, därvid Linköping borde utbytas mot Örebro eller Karlstad. Institutet
anser dels att Göteborg är mindre lämpligt ur allmän lokaliseringssynpunkt,
dels att någon läroanstalt bör förläggas i en sådan landsdel, som
erbjuder den för vårt land ofta förekommande näringslivsbilden av en
regional koncentration av olika småindustri- och hantverksföretag utanför
storstadsrayonerna och dessas dominans.
c) Lärarinstitutet
Inrättandet av ett lärarinstitut tillstyrkes av skolöverstyrelsen, överstyrelsen
för yrkesutbildning, kommerskollegium, telestyrelsen, flertalet länsskolnämnder
och länsarbetsnämnder, tre handelskammare, kollegienämnderna
vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola
i Göteborg, skoldirektören och kammarkontoret i Stockholm, Stockholms
läns landstings förvaltningsutskott, allmänna skolstyrelsen i Göteborg,
Svenska landstingsförbundet, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
yrkesskolväsendets olika organisationer samt flertalet av de kommuner
som yttrat sig i frågan.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
Skolöverstyrelsen understryker behovet av ett väldimensionerat lärarinstitut
jämte övningsskola med tillräckligt många för yrkesutbildningen
representativa avdelningar. Överstyrelsen betonar även vikten av att lärarinstitutet
blir ett pedagogiskt centrum på ifrågavarande område. Risken
för punktundervisning, sådan den kan förekomma i den nuvarande utbildningen,
bör enligt överstyrelsen lättare kunna undvikas, då ett lärarinstitut
får svara för utbildningen, vilket bland annat ger betydligt större möjligheter
än hittills att uppgöra planmässiga arbetsordningar och organisera ett
effektivt samarbete mellan de i en kurs medverkande lärarna.
Kommerskollegium anser investeringskostnaderna för institutet inge
starka betänkligheter. Kommerskollegium finner emellertid de skäl, som de
sakkunniga framlagt, så vägande att kollegiet trots de höga kostnaderna
icke anser sig böra avstyrka förslaget i denna del. Som angeläget framhålles
dock att det vid ärendets fortsatta beredning noga prövas, om icke syftet
med institutet kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt med lägre kostnader.
Svenska yrkes skoiför eningen anser fullständiga lärarinstitut med benämningen
lärarhögskolor böra inrättas också i Göteborg och Malmö-Lund.
Även TCO jämte lärarorganisationerna, länsskolnämnden i Hallands län
samt Kungsbacka stad anser, att interna övningsskolor bör knytas till utbildningsanstalterna
på dessa platser. Kungsbacka stad framhåller, att risk
föreligger för en nedvärdering av den utbildning, som ej bedrives vid lärarinstitut.
Stockholms läns landstings förvaltningsutskott anser att den ytterligare
utredning, som nödvändigtvis måste föregå lärarinstitutets tillkomst, snarast
bör komma till stånd och anför härom.
Därvid bör måhända undersökas förutsättningarna att samordna tillkomsten
av en till lärarinstitutet knuten övningsskola med någon planerad
kommunal yrkesskola. En på så sätt åstadkommen investeringsbesparing
kan på intet sätt äventyra det önskvärda urvalet vid lärarrekry ter ingen.
Under alla förhållanden bör vid lärarinstitutets lokalisering och övningsskolans
planering stor hänsyn tagas till omfattningen av och yrkesdifferentieringen
inom den eller de kommunala skolor, med vilka lärarinstitutet
kommer att samarbeta.
Inrättandet av ett lärarinstitut avstyrkes av statskontoret, Svenska arbetsgivareföreningen,
Handelns arbetsgivareorganisation, handelskammaren
i Stockholm och Linköpings stad.
Statskontoret, som icke kan tillstyrka ett lärarinstitut av föreslagen typ,
framhåller, att av de beräknade totala investeringskostnaderna om 14 miljoner
kronor skulle 13 miljoner falla på lärarinstitutet. För sistnämnda
kostnad skulle därvid kunna anskaffas lokaler för utbildning av 132 lärare,
medan för återstående 1,4 miljoner kronor skulle kunna anskaffas lokaler
för utbildning av 204 lärare. Även driftkostnaderna blir, påpekar statskon
-
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
toret, betydligt större om en utbildningsanstalt förses med övningsskola.
Statskontoret ifrågasätter behovet härav, och erinrar om att den teoretiska
utbildningen avses omfatta endast en termin.
Beträffande det föreslagna elevhemmet framhåller överstyrelsen för yrkesutbildning,
att frågan om en till Stockholm förlagd riksskola med elevhem
rymmer många svåra problem och byggnadsstyrelsen ställer sig tveksam
till behovet av ett elevhem, om lärarinstitutet förlägges till Stockholmsområdet.
Statskontoret och statens organisationsnämnd avstyrker förslaget om ett
elevhem.
Vad gäller lärarinstitutets organisation i övrigt avstyrker överstyrelsen
för yrkesutbildning inrättandet av en särskild styrelse för institutet och
förordar att den direkta ledningen utövas av överstyrelsen själv. Överstyrelsen
föreslår vidare, att lärarinstitutet redan från början skall omfatta
också en forskningsavdelning.
d) Övriga utbildning sanstalter
Bortsett från frågan om utbildningsanstalternas lokalisering har de sakkunnigas
förslag och överväganden rörande här ifrågavarande utbildningsanstalter
föranlett särskilda uttalanden endast i några begränsade avseenden.
e) Personalbehovet för lärarutbildningen
Yttrandena har, i vad angår de sakkunnigas beräkningar och förslag
rörande lärarbehovet, begränsats till frågan om inrättandet av lektorstjänster
i psykologi och pedagogik.
Överstyrelsen för yrkesutbildning ansluter sig till alla delar till de sakkunnigas
förslag och framhåller, att dessa lärare bör anställas med det
snaraste. De lektorer, som i framtiden ej kommer att knytas till lärarinstitutet
i Stockholm, förutsättes bli uppförda som tjänstemän på överstyrelsens
stat. Förslaget tillstyrkes vidare av Göteborgs stad, TCO och SACO.
TCO föreslår därjämte inrättandet av särskilda lektorstjänster i yrkespedagogik.
Skolöverstyrelsen ifrågasätter, om kravet på lektorskompetens behöver,
såsom föreslagits, upprätthållas i fråga om samtliga lärartjänster i psykologi
och pedagogik. Överstyrelsen anser, bland annat med hänsyn till handledaruppgifterna,
seminarieadjunkter i lönegrad A 23 tills vidare kunna ifrågakomma
som huvudlärare i nämnda ämnen. Statskontoret är på denna
punkt av samma mening som skolöverstyrelsen.
64
Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
f) Tillsynen över lärarutbildningen
De sakkunnigas förslag att tillsyn skall utövas delvis av överstyrelsen för
yrkesutbildning, delvis av skolöverstyrelsen tillstyrkes av några länsskolnämnder,
Sveriges skolledarförbund och ett mindre antal kommuner.
Skolöverstyrelsen konstaterar, att de sakkunnigas förslag innebär, att
utbildningen av yrkeslärare — även de enbart för enhetsskolan avsedda
branschlärarna — och handelslärare samt de för dessa lärare föreslagna
lärarutbildningsanstalterna ställes under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning,
medan den föreslagna lärarutbildningen av ingenjörer ställes
under tillsyn av skolöverstyrelsen. Enligt skolöverstyrelsens mening bör en
gemensam kommitté med representanter för de bägge verken tillsättas med
uppgift att organisera och utöva tillsyn över den föreslagna lärarutbildningen
under den tid som återstår innan statsmakterna tar ställning till
frågan hur skolväsendets centrala ledning skall enhetliggöras. Härigenom
skapas ökade möjligheter för att den erfarenhet om enhetsskoleväsendet,
som överstyrelsen äger, kan komma lärarutbildningen till godo.
Följande myndigheter m. fl. anser, att tillsynen bör utövas av överstyrelsen
för yrkesutbildning, nämligen överstyrelsen för yrkesutbildning, fyra
länsskolnämnder, några länsarbetsnämnder och handelskammare, Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation, Handelns arbetsgivareorganisation,
Sveriges köpmannajörbund, Svenska yrkesskolf öreningen och Svenska facklärarförbundet.
Härutöver uttalas i ytterligare en del yttranden den uppfattningen,
att tillsynen bör utövas av en central myndighet.
E. Kostnadsberäkningar
1. De sakkunniga
a) Investeringskostnader
De sakkunnigas beräkningar av investeringskostnaderna avser anordningarna
för verksamheten på de tre orter, där enligt deras förslag utbildningsanstalter
för det stadigvarande utbildningsbehovet bör upprättas. Som
redan nämnts utgår kostnadsberäkningarna från att lokalbehovet tillgodoses
genom nybyggnader, ehuru man framhåller, att möjligheterna till förvärv
eller förhyrning av befintliga byggnader bör undersökas i Göteborg
och Malmö-Lund.
De sakkunniga har utgått från kostnaderna för uppförande av skolbyggnader
av god standard på här ifrågavarande tätorter och genomgående
räknat med en byggnadskostnad om 1 100 kronor per m2. I beräkningarna
ingår icke i något fall kostnader för anskaffning av tomt, ej heller för
planeringsarbeten, utvändiga ledningar o. dyl., vilka kostnader blir beroende
av tomtens beskaffenhet och läge.
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960 65
Investeringskostnaderna sammanfattas av de sakkunniga i följande upp -
ställning.
Stor-Stockholm:
Lärarinstitutet:
byggnadskostnader ....................... 7 750 000
inredning, inventarier, utrustning........... 1 550 000
Elevhemmet .............................. 3 700 000 13 000 000
Göteborg:
Byggnadskostnader ........................ 583 000
Inredning, inventarier, utrustning............ 125 000 708 000
Malmö-Lund:
Byggnadskostnader ........................ 583 000
Inredning, inventarier, utrustning............ 125 000 708 000
Summa kronor 14 416 000
b) Driftkostnader
Beräkningarna av de årliga kostnaderna för lärarutbildningen omfattar
dels utbildningen av timlärare, dels den till de föreslagna utbildningsanstalterna
förlagda utbildningen av heltidsanställda lärare.
För timlärarutbildningen har de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå
särskilda lokaler eller fast anställda lärare. Några noggranna beräkningar
av de årliga kostnaderna för denna utbildning har med hänsyn till ovissheten
rörande härför betydelsefulla olika förhållanden icke kunnat framläggas.
De sakkunniga har därför begränsat sig till att, utifrån en timlärarutbildning
av viss föreslagen omfattning, göra en beräkning av kostnaderna
för budgetåret 1960/61. Härvid har för en kursverksamhet omfattande 32
kurser av skilda slag för utbildning av omkring 1 300 lärare beräknats en
sammanlagd kostnad av 357 000 kronor.
I fråga om utbildningen av heltidsanställda lärare framhålles att de härför
beräknade kostnaderna ej är fullständiga. Sålunda upptages icke några
hyreskostnader för den till Linköping och Sundsvall förlagda utbildningen.
Ej heller medräknas några kostnader för studiehjälpen till eleverna vid
lärarinstitutets övningsskola. De årliga kostnaderna för institutets elevhem
beräknas i stort sett kunna täckas av inackorderings- och bespisningsavgifter,
varför de sakkunniga avstått från att närmare utreda inkomst- och
utgiftsstaten för elevhemmets drift. På skilda punkter har de sakkunniga
sett sig nödsakade att kalkylera med approximativa värden. Vad gäller
löneställningen för lärarna vid utbildningsanstalterna har de sakkunniga
utgått från att dessa lärare ej bör bli sämre ställda än lärarna vid folkskoleseminarier
med folkskollärarlinje. Härutöver har de sakkunniga räknat
med vissa avlöningsförstärkningar ävensom särskilda arvoden till vissa av
de i utbildningsverksamheten engagerade. Beträffande ersättningen till
5 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 90
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
lärarkandidaterna under utbildningstiden har de sakkunniga räknat med de
belopp, som av dem föreslagits.
De årliga kostnaderna för utbildning av heltidsanställda lärare i yrkesämnen
redovisas av de sakkunniga i följande tabell. I där angivna belopp
ingår även de beräknade kostnaderna för blivande yrkeslärares assistentlärartj
änstgöring.
Avlöningar |
Omkostnader, |
Ersättning |
Summa kronor |
|
1 115 000 |
285 000 |
980 000 |
2 380 000 |
|
325 000 |
32 000 |
735 000 |
1 092 000 |
|
320 000 |
32 000 |
735 000 |
1 087 000 |
|
260 000 |
25 000 |
665 000 |
950 000 |
|
Sundsvall............ |
175 000 |
16 000 |
490 000 |
681 000 |
Summa kronor |
2 195 000 |
390 000 |
3 605 000 |
6 190 000 |
2. Remissyttranden
Endast ett fåtal yttranden ingår särskilt på de av de sakkunniga gjorda
kostnadsberäkningarna. I åtskilliga yttranden har emellertid, såsom framgått
av det tidigare anförda, kostnaderna, särskilt investeringskostnaderna,
spelat en viktig roll vid bedömningen av frågan om ett lärarinstitut bör
inrättas eller ej.
Byggnadsstyrelsen förutsätter, att lokalbehovet blir föremål för fortsatt
utredning och att denna sker i samråd med byggnadsstyrelsen. Den av de
sakkunniga beräknade kostnaden av 1 100 kronor per m2 finner byggnadsstyrelsen,
vad beträffar Malmö-Lund, vara väl högt räknad. För övrigt
anser byggnadsstyrelsen de beräknade byggnadskostnaderna vara i hög grad
preliminära och endast angivande de planerade utbildningsanstalternas
storleksordning.
Länsskolnämnden i Malmöhus län anser däremot den för den föreslagna
utbildningsanstalten i Malmö-Lund beräknade investeringskostnaden av
583 000 kronor vara tilltagen i underkant.
I fråga om driftkostnaderna framhåller skolöverstyrelsen att det av överstyrelsen
ifrågasatte utbytet av lektorstjänster mot adjunkturer medför
vissa kostnadsminskningar. I samma riktning verkar även den av överstyrelsen
föreslagna reduktionen av timtalen för vissa ämnen.
Härutöver göres beträffande beräkningen av driftkostnaderna ej annan
erinran än att TCO och SACO, såsom tidigare redovisats, anser löner, undervisningsskyldighet
och arvoden m. m. för de i lärarutbildningen engagerade
böra fastställas på grundval av förhandlingar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
67
IV. Anslagsberäkningar för budgetåret 1960/61
A. Lärarutbildningskurser för läroverksingenjörer
Anslag Nettoutgift
1958/59 .............................. 320 000 261 320
1959/60 (statsliggaren s. 681) ........... 380 000
Skolöverstyrelsen föreslår, att detta reservationsanslag för nästa budgetår
höjes med 13 000 kronor. Den av överstyrelsen beräknade ökningen av
medelsbehovet betingas av dels förslag om höjd ersättning till kursdeltagare
från 1 022 kronor per månad under den andra utbildningsterminen till ett
sammanlagt belopp för hela denna termin av 6 000 kronor, dels bortfall av
en för innevarande budgetår upptagen post på 30 000 kronor till utrustning
av en fysikinstitution, dels vissa ökningar av kostnaderna för kursernas
anordnande.
Under innevarande budgetår anordnas tre lärarutbildningskurser för
läroverksingenjörer. Överstyrelsen föreslår, att samma antal anordnas under
budgetåret 1960/61. Beträffande de hittills gjorda erfarenheterna av
denna kursverksamhet anför överstyrelsen bland annat följande.
Alltsedan överstyrelsen i oktober 1956 framlade utredning rörande pedagogisk
utbildning av bland annat personer med teknisk gymnasieutbildning,
vilken legat till grund för förslaget till här ifrågavarande lärarutbildning,
har såväl överstyrelsen som arbetsmarknadsverket erfarit det stora intresse,
som från ingenjörernas sida visats för denna utbildningsväg. Till kurserna
under läsåret 1958/59 anmälde sig 103 sökande och till innevarande års kurser
90 sökande. Ej heller detta år hade alla intresserade från början klart för
sig vilka krav som ställes på de sökande. Flera var därför formellt obehöriga.
Fullt antal deltagare i kurserna nåddes dock även innevarande år, sedan
Kungl. Maj:t givit skolöverstyrelsen rätt medgiva sökande tillträde till
kurs, oaktat han icke fullgjort hela den föreskrivna praktiken i näringslivet
eller lärartjänstgöringen. I några fall har även i år föreskrivits, att vederbörande
icke skulle erhålla betyg över genomgången kurs, förrän han visat
sig ha fullgjort ytterligare praktik eller tjänstgöring.
Beträffande beräkningen av anslagsbehovet inhämtas av framställningen
i huvudsak följande.
Kostnaderna för varje årskurs har tidigare beräknats till 55 960 kronor.
Såvitt nu kan bedömas, torde kostnaderna även under nästkommande
budgetår kunna hålla sig inom ungefär samma ram, trots att timlärararvodena
höjts. Överstyrelsen räknar med en kostnad av 56 000 kronor per
årskurs.
Enligt numera gällande bestämmelser kan lärare, som undervisar vid
kurs, därest han icke är bosatt på kursorten, erhålla resekostnadsersättning
och traktamente enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet. Överstyrelsen
beräknar för denna nya post 3 000 kronor.
68
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
Till de direkta kostnaderna för kurserna måste vidare läggas kostnader
för annonsering — innevarande budgetår cirka 2 150 kronor — samt kostnader
i samband med sådan konferens med kursledare och kursföreståndare,
som kan prövas erforderlig och som i gällande föreskrifter förutsättes kunna
äga rum. Tillhopa beräknar överstyrelsen för dessa poster samt oförutsedda
utgifter en summa av 6 000 kronor.
Överstyrelsen räknar med att den reservation, som fanns vid ingången av
budgetåret 1959/60, kommer att förbrukas under nämnda budgetår. Totalkostnaderna
för kursverksamheten under budgetåret 1960/61 skulle sålunda
kunna beräknas till (36 X 6 000 + 3 X 56 000 + 3 000 + 6 000 =) 393 000
kronor, d. v. s. en höjning i jämförelse med innevarande års anslag med
13 000 kronor.
B. Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen
Anslag
1958/59 ............................. 1 124 000
1959/60 (statsliggaren s. 792) .......... 1 523 000
1960/61 (förslag) ..................... 1 873 000
Under denna anslagspunkt torde få redovisas jämväl vissa förslag om
nya anslag, som framlagts i samband med de tidigare redovisade reformförslagen
rörande yrkeslärarutbildningen. — Överstyrelsen för yrkesutbildning
har, utifrån den förutsättningen att inrättandet av ett lärarinstitut påbörjas
redan budgetåret 1960/61, föreslagit, att särskilda anslag anvisas till
avlöningar, omkostnader och materielanskaffning vid lärarinstitutet. De
medel, som erfordras för dessa ändamål, har av överstyrelsen beräknats till
sammanlagt 147 300 kronor.
Beträffande anslaget till utbildning av lärare vid yrkesundervisningen
föreligger två av överstyrelsen för yrkesutbildning gjorda anslagsframställningar.
Den ena av dessa avser medelsbehovet för budgetåret 1960/61,
därest en nyordning i fråga om utbildningen av lärare i yrkesämnen på
grundval av föreliggande reformförslag inte skulle komma till stånd. Den
andra anslagsframställningen, ingiven efter reformförslagens remissbehandling
i överstyrelsen, gäller de ytterligare medel som skulle fordras, om en
dylik nyordning genomfördes.
I sin förstnämnda framställning beräknar överstyrelsen för en ökning av
antalet instruktions- och fortbildningskurser ävensom för redan beslutad
höjning av traktamentena till deltagare i lärarutbildningskurser från 13 till
14 kronor respektive från 7 till 8 kronor en anslagshöjning med 151 000
kronor.
Inom ramen för äskade medel har överstyrelsen upptagit ett belopp till
viss försöksverksamhet i fråga om engelska språket. Överstyrelsen framhåller,
att civilekonomer ofta bestrider undervisning i detta språk i avdel
-
Nettoutgift
897 201
69
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
ningar, som förutsätter realexamenskunskaper eller motsvarande hos eleverna.
Det vore därför lämpligt om överstyrelsen kunde i begränsad omfattning
bereda civilekonomer möjlighet att komplettera sina kunskaper i
engelska genom deltagande i en av Hermods anordnad ett-betygskurs i
detta språk och därvid tilldela dem bidrag till kurskostnaderna enligt liknande
grunder, som tidigare tillämpats för andra lärarkategorier.
Överstyrelsen hemställer vidare om en höjning av dagtraktamentet för
kursdeltagare från 14 till 16 kronor. En dylik höjning är enligt överstyrelsen
ett absolut minimikrav icke minst med hänsyn till rekryteringen. Kostnaden
för den föreslagna höjningen beräknar överstyrelsen till 62 000 kronor.
Vid inrättande av föreslagna fyra lektorstjänster i psykologi och pedagogik,
vilkas avlöningar skulle bestridas ur överstyrelsens avlöningsanslag,
uppkommer ett minskat behov av för lärarutbildningen tillfälligt engagerade
föreläsare m. fl. Den härav föranledda minskningen av medelsbehovet
under detta anslag beräknas till 101 000 kronor.
Sammanfattningsvis beräknar överstyrelsen, under förutsättning att
annan förändring i utbildningsförhållandena än inrättandet av fyra lektorstjänster
ej vidtages, anslagsbehovet till (1 523 000 + 151 000 + 62 000 —
—101 000 =) 1 635 000 kronor, vilket innebär en höjning med 112 000
kronor.
I sin sist ingivna anslagsframställning hemställer överstyrelsen att, därest
förslag om förbättrad lärarutbildning förelägges 1960 års riksdag, ifrågavarande
anslag höjes med ytterligare sammanlagt 455 000 kronor. Av detta
belopp belöper 160 000 kronor på den av de sakkunniga föreslagna förlängningen
av de pedagogiska terminskurserna för yrkeslärare och handelslärare
med tre veckor. För ytterligare kurser beräknar överstyrelsen 260 000
kronor, varav bland annat 90 000 kronor för ytterligare en yrkeslärarkurs,
40 000 kronor för ytterligare en handelslärarkurs och 30 000 kronor för
kompletterande fackutbildning av blivande deltagare i handelslärarkurser.
För hyreskostnader beräknas 80 000 kronor, för anskaffning av möbler,
böcker m.m. 200 000 kronor samt för erforderlig skrivpersonal och annan
hjälp till programmets genomförande 49 000 kronor, tillhopa 329 000 kronor.
Med hänsyn till den föreslagna höjningen av yrkeslärarnas ersättning
under kurstiden till 1 020 kronor, vilken ersättning i fortsättningen anses
böra utgå från anslaget till Ersättning till deltagare i vissa kurser för lärarutbildning,
räknas slutligen med en minskning av här ifrågavarande anslag
med 294 000 kronor på grund av bortfallande traktamentskostnader.
Överstyrelsens äskanden under ifrågavarande anslag uppgår sålunda till
(1 523 000 + 151 000 + 62 000 — 101 000 + 160 000 + 260 000 + 329 000 —
— 294 000 =) 2 090 000 kronor, vilket innebär en höjning i förhållande till
innevarande års anslag med 567 000 kronor.
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
C. Ersättning till deltagare i vissa kurser för lärarutbildning
Anslag Nettoutgift
1958/59 ............................. 800 000 487 731
1959/60 (statsliggaren s. 794) .......... 1 260 000
1960/61 (förslag) ..................... 2 042 000
Överstyrelsen för yrkesutbildning har hemställt om en höjning av detta
anslag med 1 173 000 kronor. Därav hänför sig 16 000 kronor till en genom
beslut den 28 maj 1959 beslutad höjning av ersättningen till vissa deltagare
i handelslärarkurser från Ag 14 till Ag 15. Denna höjning är således av
automatisk natur. I övrigt belöper den begärda anslagshöjningen på den
av de sakkunniga föreslagna förbättringen av ersättningen till deltagare i
kurserna för utbildning av yrkeslärare samt den under föregående anslagspunkt
redovisade, av överstyrelsen föreslagna utvidgningen av antalet terminskurser
med en yrkeslärarkurs och en handelslärarkurs.
För ersättning till deltagare i yrkeslärarkurser räknar överstyrelsen vid
nuvarande antal av sju kurser med ett belopp av 918 000 kronor, varav
294 000 kronor utgör från föregående anslag överförd traktamentskostnad
och 624 000 kronor merkostnaden vid en höjning av ersättningen till 1 020
kronor för månad. För ersättning till deltagare i de föreslagna nya yrkesoch
handelslärarkurserna, en av vardera, beräknar överstyrelsen ytterligare
137 700 respektive 101 300 kronor.
Av överstyrelsen äskat anslag uppgår således till (1 260 000 + 16 000 +
+ 918 000 + 137 700 + 101 300 =) 2 433 000 kronor, vilket innebär en
höjning med 1 173 000 kronor i förhållande till innevarande års anslag.
V. Departementschefen
Ett framträdande drag i utbildningsväsendets utveckling under 1950-talet har varit den snabba expansionen på yrkesutbildningens område. Till
belysning härav må erinras om att den utvecklingstakt man räknade med,
då beslut om utbyggnad av utbildningskapaciteten på detta område fattades
vid 1955 års riksdag, var en fördubbling av kapaciteten under tjuguårsperioden
1950—1970. Detta program har redan överträffats, och det är
i dag angeläget att kapaciteten ytterligare utbygges. Utvecklingen kan
också åskådliggöras genom en återblick på de belopp som under perioden
1949/50—1959/60 anvisats på riksstaten för yrkesutbildningen. Om man
begränsar sig till de tre viktigaste utgiftsändamålen, bidrag till centrala
och lokala yrkesskolor samt yrkesskolbyggnader — det sistnämnda bidraget
tillkom från och med budgetåret 1955/56 — finner man, att anslagssumman
stigit från 11,3 miljoner 1949/50 till 25,3 miljoner 1954/55 och 105,8
miljoner 1959/60. I årets statsverksproposition har summan för dessa tre
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
utgiftsändamål upptagits med 141 miljoner kronor; därav till byggnadsbidrag
40 miljoner. De statliga utgifterna har således under perioden ungefär
tiodubblats.
En liknande utveckling, ehuru ej lika markerad, pågår också på högre
utbildningsstadier. Sålunda är en utbyggnad av handelsgymnasierna och de
tekniska gymnasierna samt därmed jämförliga skolformer en mycket angelägen
uppgift och ett synnerligen viktigt led i den nuvarande gymnasieplaneringen.
Utbyggnaden av yrkesutbildningsväsendet har krävt mycket betydande
insatser såväl i fråga om lokaler, inventarier och undervisningsmateriel som
i fråga om utbildning av lärare för verksamheten. Utvecklingen har inte
heller kunnat försiggå utan avsevärda svårigheter i dessa avseenden, och
det torde inte kunna bestridas att svårigheterna emellanåt varit av sådan
omfattning, att det trots alla ansträngningar inte alltid gått att hålla utbildningen
på en önskvärd nivå. Det kanske svåraste hindret härvidlag har
varit bristen på i pedagogiskt och fackligt avseende tillräckligt utbildade
lärare. Åtgärder har också vidtagits i syfte att söka häva denna brist.
Anslagen till lärarutbildningskurser har höjts, ersättningen till lärarkandidater
under pågående utbildning har förbättrats och nya rekryteringsvägar
har försöksvis prövats. Ehuru viss förbättring med avseende på tillskottet
av nya lärare härigenom kunnat uppnås eller kan förväntas, kvarstår
likväl det förhållandet, att yrkesutbildningens lärarresurser inte svarar
mot föreliggande behov och ej heller emot den kapacitet, vartill dess resurser
i övrigt utbygges.
Flera omständigheter talar för att den föreliggande bristsituationen kommer
att allvarligt förvärras, om ej motåtgärder vidtages. En sådan utveckling
hotar framför allt genom det förändrade läge som inträder, allt eftersom
enhetsskolan införes i landet. Detta kräver i första hand eu mycket
kraftig ökning av antalet lärare i yrkesämnen men också en viss förändring
av lärarnas kvalifikationer med hänsyn till enhetsskolans särskilda behov.
De sakkunniga, som haft att behandla yrkesutbildningens hela lärarbehov,
har också beaktat spörsmålet speciellt från denna synpunkt. Härutöver
måste man emellertid vid behovsbedömningen räkna med en fortsatt utbyggnad
av det egentliga yrkesskolväsendet och fackgymnasierna, med
hänsyn bland annat till att de stora årskullarna under den första hälften
av 1960-talet inträder i den ålder, då yrkesutbildning skall tillhandahållas
dem.
Mot bakgrunden av här nämnda förhållanden har de sakkunniga föreslagit
åtgärder, syftande till en såväl kvalitativ som kvantitativ förstärkning
av lärarutbildningen på yrkesutbildningens område.
Remissmyndigheterna, skiljaktiga i olika delfrågor men eniga i huvudsak,
framhåller samfällt behovet av en förbättrad och utvidgad lärarutbildning
på yrkesundervisningens område och betydelsen av att åtgärder härför vidtages
med skyndsamhet.
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
Jag finner det också för egen del nödvändigt, att denna lärarutbildning
med det snaraste får en kvalitet och omfattning, som fyller de anspråk som
nu ställes i dessa hänseenden. De sakkunnigas förslag synes mig i väsentliga
delar ägnade att kunna läggas till grund för vissa åtgärder i detta syfte.
I åtskilliga avseenden, särskilt i vad gäller utbildningens närmare innehåll,
är de framlagda förslagen inte av den art, att de påkallar beslut av
Kungl. Maj:t eller riksdagen. För sammanhangets och överblickens skull
har dock i den tidigare framställningen redogjorts för huvuddragen av de
sakkunnigas förslag även i dylika avseenden, och jag kommer av samma
skäl också i fortsättningen att något beröra förslagen i dessa delar. Jag
upptar dem till behandling här i samma ordning som de redovisats i det
föregående men vill först beröra några allmänna spörsmål.
Som jag nyss framhöll, kommer det förestående införandet av enhetsskola
såsom obligatorisk skola i hela landet att medföra en starkt stigande
efterfrågan på lärare i yrkesämnen, utbildade med särskilt beaktande av
denna skolas behov. Emellertid måste givetvis hänsyn också tagas till den
mer specialiserade utbildningens behov, oavsett om denna bedrives inom
yrkesskola eller företagsskola. Vidare får naturligtvis den omständigheten,
att de sakkunniga uppskjutit behandlingen av vissa lärarkategoriers utbildningsfrågor
till ett kommande betänkande, inte föranleda, att man nu
bortser från det utbildningsbehov, som kan föreligga för lärare tillhörande
sådana kategorier. Jag har redan här velat framhålla detta för att göra
klart, att hänsyn av denna art bör tagas vid detaljutformningen av lärarutbildningen
och realiserandet i övrigt av de förslag, som i detta sammanhang
kommer att framläggas.
När det gäller uppläggningen av lärarutbildningskurser och uttagningen
av deltagare i dessa bör naturligtvis såväl näringslivets som enhetsskolans
och yrkesskolans behov av lärare beaktas. På grund av utbildningsverksamhetens
begränsning till ett relativt litet antal kurser, vilka måste bedrivas
med ett tämligen stort antal deltagare i varje kurs, kan det emellertid
bli svårt att vid kursernas uppläggning särskilt beakta fåtaligt representerade
lärargruppers utbildningsbehov. Om så visar sig möjligt bör dock
viss hänsyn till sådana speciella lärargrupper tagas exempelvis genom att
den praktiska lärarutbildningen förlägges till lämplig företagsskola eller
inbyggd skola. En annan möjlighet kan vara bransch vis anordnade kompletteringskurser
för sådana lärarkategorier, som ej kunnat få sina speciella
utbildningsbehov tillgodosedda vid de grundläggande, längre pedagogiska
kurserna. Det synes mig för övrigt kunna förutsättas, att branschorganisationerna
— i överensstämmelse med det intresse som för näringslivets del
föreligger för ifrågavarande lärarutbildning — inte blott åtager sig viss
bevakning av lärarbehovet inom respektive branschområden utan också på
andra sätt, såsom medansvariga för en aktiv arbetsmarknadspolitik, med
-
73
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
verkar till en ökad och förbättrad lärarutbildning samt att ytterligare samarbete
mellan skolmyndigheter och branschorganisationer på detta område
kommer till stånd. Självklart bör ett sådant samarbete på allt sätt underlättas
från de statliga myndigheternas sida.
De sakkunnigas förslag om tillskapandet av en ny lärarkategori, i betänkandet
kallad branschlärare, anser jag mig böra biträda på så sätt
att jag tillstyrker, att möjligheter beredes yrkeslärare att anställas för i
stort sett de arbetsuppgifter som enligt förslaget skulle tillkomma branschlärare.
Beslut om inrättande av dylika yrkeslärartjänster torde få fattas av
skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning. Sådant beslut
bör föregås av samråd med vederbörande kommun och företrädare för
den bransch, som beröres av den ifrågasatta utbildningen. Det statsbidragsgrundande
årslönebeloppet bör tills vidare fastställas av de nyssnämnda
överstyrelserna i samråd, varvid högst 1V2 veckotimme torde få tillgodoräknas
för varje elev, som fullgör huvudparten av sin förberedande yrkesutbildning
genom yrkesarbete inom näringslivet.
De sakkunnigas förslag om befattningshavare av skilda slag, vilka skulle
biträda branschlärarna i deras verksamhet, synes mig inte behöva föranleda
några särskilda åtgärder från statsmakternas sida, utan initiativet och
ansvaret i dessa hänseenden bör helt överlåtas på lokala instanser samt
berörda myndigheter och organisationer.
Efter hand som behovet av lärare i yrkesämnen vuxit, har olika åtgärder
måst vidtagas för att underlätta rekryteringen av sökande
till de pedagogiska utbildningskurserna för sådana lärare. Trots dessa åtgärder
har det redan vid utbildningsverksamhetens nuvarande omfattning
visat sig svårt att för vissa yrkesområden erhålla tillräckligt antal sökande
till kurserna. För att en fortsatt utbyggnad av lärarutbildningen skall
kunna komma till stånd, är det därför nödvändigt, att ytterligare rekryteringsfrämjande
åtgärder vidtages.
De sakkunniga har vid sina överväganden av rekryteringsfrågan ägnat
stor uppmärksamhet åt vilka kvalifikationskrav som bör gälla dels för tillträde
till lärarkurs, dels för behörighet till lärartjänst och framlagt utförliga
förslag härutinnan.
I princip delar jag de sakkunnigas uppfattning att erforderlig fackutbildning
bör vara avklarad, innan lärarutbildningen påbörjas. Den av de sakkunniga
gjorda åtskillnaden mellan kraven för tillträde till lärarkurs och
kraven för behörighet till lärartjänst finner jag i och för sig riktig och
beaktansvärd. Då kursernas ändamål är att föra deltagarna fram till behörighet
för lärartjänst, måste det dock anses önskvärt, att deltagarna redan
vid inträdet i kurserna så nära som möjligt uppfyller ifrågakommande behörighetskrav
för lärartjänst. Den normala gången för förvärvande av
6 — Bihavg till riksdagens protokoll lrJ60. 1 sand. Nr DO
74
Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960
lärarbehörighet bör alltså vara, att vederbörande först förvärvar erforderlig
fackutbildning och därefter genomgår pedagogisk utbildning.
Jag vill även ansluta mig till den uppfattningen, att stipulerad pedagogisk
utbildning eller därmed fullt jämförlig utbildning som regel skall vara
obligatorisk för vinnande av behörighet till lärartjänst. Uppenbarligen kan
omständigheterna — särskilt under en övergångstid — motivera avsteg från
denna huvudregel. Prövningen härav bör ankomma på vederbörande överstyrelse.
Bristande facklig förutbildning bör emellertid, i enlighet med vad
de sakkunniga förordat, kompletteras innan behörighetsbevis utfärdas.
De sakkunnigas förslag till åldersgränser för inträde vid de föreslagna
lärarkurserna har mött åtskilliga invändningar. Klart är, att ett fastställande
av åldersgränser rymmer åtskilliga vanskligheter, oavsett var gränserna
sättes. Åldersgränserna bör emellertid enligt min mening ses som ett
uttryck för en generell bedömning av förutsättningarna för att vid olika
levnadsåldrar inträda i läraryrket samt på ett tillfredsställande sätt fullgöra
de uppgifter och bära det ansvar som därmed följer. Från en dylik
generellt giltig bedömning kan individuella variationer i olika riktningar
förekomma, som påkallar undantag från de normalt tillämpade åldersgränserna.
Härvid får vederbörandes ålder vägas emot hans kvalifikationer och
egenskaper i övrigt. Utifrån dessa synpunkter finner jag mig kunna godtaga
den av de sakkunniga föreslagna nedre åldersgränsen, d. v. s. 22 år. Däremot
anser jag det lämpligast, att det inte uttryckligen föreskrives någon
övre åldersgräns.
De sakkunnigas förslag till inträdeskrav för blivande yrkeslärare kan jag
i huvudsak biträda. Som allmänbildningskrav bör således gälla godkänt
avgångsbetyg från enhetsskola eller, övergångsvis, folkskola. Utöver praktik
av i huvudsak föreslagen omfattning, bör sökande besitta ett visst mått
av yrkesteoretiska kunskaper. Några för vissa yrkeslärarkategorier mera
speciella inträdeskrav bör enligt min mening inte fixeras. De särskilda krav,
som kan behöva uppställas för bestridande av vissa slag av lärartjänster,
torde i stället få aktualiseras vid tjänsternas tillsättande och beaktas vid
valet mellan olika sökande. Jag vill emellertid biträda förslaget, att slöjdlärare
och redan utbildad och behörig yrkeslärare skall kunna få möjlighet
att genom komplettering förvärva behörighet till tjänst som lärare på allmänpraktisk
verkstad.
Vad angår de kvalifikationskrav, som bör gälla för blivande ämneslärare
i yrkesämnen, anser jag, i likhet med de sakkunniga, att högskoleutbildning
är den i och för sig önskvärda nivån för lärarrekryteringen. Lärarbehovets
storlek jämte konkurrensen — inte minst i lönemässigt hänseende — om
den högskoleutbildade arbetskraften leder mig emellertid till samma slutsats
som de sakkunniga, nämligen att man i stor utsträckning måste lita
till andra vägar för rekrytering av denna lärarkategori. För yrkesskolans,
enhetsskolans och den praktiska realskolans behov torde vi liksom hittills,
men i ökad utsträckning, få rekrytera lärare, som fått sin fackutbildning vid
75
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
högre tekniska läroverk och handelsgymnasier. För undervisning vid sistnämnda
läroanstalter bör däremot i huvudsak alltjämt endast högskoleeller
universitetsutbildade lärare ifrågakomma. De sakkunnigas förslag till
praktikfordringar finner jag väl avvägda. Jag biträder sålunda de sakkunnigas
förslag till inträdeskrav, frånsett den övre åldersgränsen, för blivande
handelslärare samt lärare i tekniska ämnen och förordar, att förslagen
lägges till grund för bestämmelser i ämnet.
När det gäller frågan om vilka lärartjänster, som skall besättas
med den kategori lärare, de sakkunniga kallar ämneslärare i yrkesämnen,
finner jag i likhet med de sakkunniga ej skäl föreslå några förändringar
beträffande ingenjörernas användning som lärare i tekniska ämnen, matematik
m. m. I fråga om handelslärartjänster biträder jag förslaget, att det
skall finnas möjlighet att vid försöksskola inrätta adjunktstjänst i enbart
handelstekniska ämnen, eventuellt i kombination med ekonomisk geografi
med varukännedom. För handelslärare utan civilekonomexamen bör, såsom
de sakkunniga föreslagit, extra ordinarie ämneslärartjänster kunna inrättas
vid realskola. Emellertid bör enligt min mening detsamma gälla också vid
försöksskola. Beträffande de i dylik tjänst ingående ämnena bör samma
bestämmelser gälla som för adjunktstjänst.
Ett förverkligande av förslaget om höjning av den under lärarutbildningens
första termin utgående ersättningen till yrkeslärare
från ett dagtraktamente av i regel 14 kronor för dag till ett belopp av 1 020
kronor för månad är enligt min mening av största betydelse. Om tillfredsställande
rekryteringsförhållanden skall kunna uppnås, anser jag att denna
höjning måste genomföras.
De sakkunniga har också föreslagit en mindre förbättring av den till
läroverksingenjörer utgående ersättningen under terminen för den pedagogiska
utbildningen. Denna kategori åtnjuter emellertid redan ersättning
av i princip den omfattning, som yrkeslärarkandidaterna skulle uppnå vid
bifall till den av mig för deras del förordade höjningen. Jag anser mig inte
böra tillstyrka någon ändring av de nu utgående ersättningarna till läroverksingen
j örerna.
En annan från rekryteringssynpunkt viktig sak är, såsom de sakkunniga
framhållit, frågan om en genom statligt utfärdade bestämmelser åstadkommen
lönc- och pensionsreglering av yrkeslärartjänsterna. Slutlig ställning till
detta problem kan dock tagas först efter ytterligare utredningar av med
frågan sammanhängande spörsmål.
De sakkunniga har framlagt utförliga förslag rörande lärarutbildningens
allmänna utformning. Jag begränsar mig beträffande
dessa till vissa påpekanden. Först bör understrykas betydelsen av att lärar
-
76
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
utbildningen får en sådan organisation, att lärarkandidaterna bibringas förmåga
till självständig aktivitet, initiativ och planering. En sådan inriktning
av utbildningen måste enligt min mening vara särskilt betydelsefull
när det gäller lärare på yrkesundervisningens område.
Beträffande utbildningens målsättning vill jag erinra om att vid remissbehandlingen
uttalats önskemål om undervisning i eller ökning av timantalet
för samhällslära, industriell ekonomi och organisation, arbetsstudier,
kvalitetskontroll m. fl. ämnen av liknande art. Dessa önskemål bör i möjligaste
mån beaktas vid uppläggningen av lärarkurserna. Därvid bör också
övervägas, i vilken män den av skolöverstyrelsen förordade reduktionen av
timtalen i psykologi och pedagogik samt allmän metodik bör ske till förmån
för utbildningen i speciell metodik och i fackteoretiska ämnen.
I anslutning till vad de sakkunniga uttalat bör vidare understrykas betydelsen
av att undervisningen i psykologi och pedagogik samt övriga ämnen
av teoretisk karaktär bedrives med ständigt sikte på lärarkandidaternas
framtida verksamhet.
Jag vill tillika beträffande lärarkursernas uppläggning och innehåll allmänt
framhålla vikten av att en fortlöpande omprövning och anpassning
sker med hänsyn såväl till efter hand vunna erfarenheter som till förändringar
i utbildningens målsättning i anslutning till yrkeslivets skiftande
struktur.
De sakkunnigas förslag beträffande den huvudsakliga uppläggningen
av utbildningen kan jag, i vad gäller yrkeslärare, tillstyrka
utom i fråga om förslaget om utbildningstidens längd för blivande
lärare på allmänpraktisk verkstad. I de fall vederbörandes förutbildning i
yrkesmässigt hänseende ej kan anses vara tillfyllest för behörighet till
dylik tjänst, torde bristerna få avhjälpas genom exempelvis yrkespraktik
under ferier eller genom bevistande av kortare yrkeskurser. Detta bör
gälla även beträffande andra kategorier av lärare, vilkas fackkunskaper
kräver komplettering eller fortbildning för att fylla uppställda anspråk.
Föreslagen utbildning för lärare i tekniska ämnen föranleder ingen annan
erinran från min sida än att jag, i likhet med flertalet remissmyndigheter,
anser att lärarutbildningen för civilingenjörer bör begränsas till en termin.
Det bör ankomma på vederbörande överstyrelse att utarbeta förslag till
sådan uppläggning av utbildningen för civilingenjörerna, att den på ett
ändamålsenligt sätt kan inpassas i den övriga utbildningen av lärare i tekniska
ämnen, matematik m. m. Lärarutbildningen av ingenjörer, som ej
avlagt civilingenjörsexamen, bör även i fortsättningen omfatta två terminer.
I fråga om utbildningen av handelslärare utan civilekonomexamen, synes,
med hänsyn till vad från åtskilliga remissmyndigheters sida framförts,
goda skäl kunna anföras till stöd för en utbildning, omfattande två terminer,
varav en huvudsakligen ägnad åt ämneskomplettering. De sakkunniga
77
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960
har emellertid, med hänsyn tagen jämväl till övriga förslag rörande förbättring
av handelslärarutbildningen, stannat för att föreslå en utbildning inom
ramen av en termin, doek med förlängning av kurstiden från 15 till 18
veckor.
Beträffande handelslärarutbildningen är jag för egen del inte för närvarande
beredd att förorda förlängd utbildningstid. Då det synes vara klart
att behov av ämneskomplettering kan föreligga för gymnasieekonomer och
andra, som ämnar utbilda sig till han delslärare, anser jag dock att den som
genom sådan komplettering vill förbättra sina förutsättningar att undervisa
skall ha möjlighet att göra detta. Det bör kunna ordnas exempelvis
genom att någon eller några av de årligen anordnade lärarkurserna anpassas
så, att de tillgodoser dylika behov. Jag vill i detta sammanhang erinra
om att de sakkunniga förordat, att lärarutbildningen skall regleras genom
en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga. Utan att nu taga ställning till den
saken vill jag här framhålla, att i varje fall en översyn av de bestämmelser,
som reglerar utbildningen av lärare i yrkesämnen, naturligtvis måste ske i
samband med förverkligandet av de nu diskuterade förslagen. Vad jag nyss
anfört om kompletteringsmöjligheter för gymnasieekonomer bör regleras i
samband med denna översyn.
De överväganden och förslag, som redovisats av de sakkunniga beträffande
utbildningen av t i m 1 ä r a r e, föranleder i detta sammanhang ej
annat uttalande från min sida, än att de bör beaktas av vederbörande överstyrelser
vid den årliga planläggningen av utbildningen för sådana lärare.
Jag övergår så till frågorna om lärarutbildningens omfattning
och de former i vilka den bör organiseras. Redan inledningsvis
har jag framhållit, att yrkesutbildningens lärarresurser inte svarar emot
föreliggande behov och ej heller mot den kapacitet, vartill dess resurser i
övrigt utbygges. Vidare har jag betonat, att den föreliggande bristsituationen
kommer att allvarligt förvärras, därest ej motåtgärder vidtages. Så
långt torde ingen tvekan kunna råda. När det gäller att bedöma till vilken
omfattning lärarutbildningen — varmed jag här i första hand avser föreslagen
längre utbildning om en eller två terminer — måste utbyggas för att
kunna fylla den föreliggande bristen och tillgodose uppkommande behov,
möter dock åtskilliga problem. Den undersökning de sakkunniga låtit verkställa
rörande det framtida behovet av lärare i yrkesämnen synes emellertid
ge vissa anvisningar för bedömning av den erforderliga dimensioneringen av
lärarutbildningen. Med hänsyn tagen jämväl till den kända bristen på lärare
i yrkesämnen anser jag, att de sakkunnigas förslag rörande lärarutbildningens
årliga omfattning tills vidare bör godtagas såsom en lägsta gräns,
vilken bör uppnås så snart omständigheterna det medger. Behovet av lärare
bör emellertid fortlöpande bevakas, så att ett aktuellt underlag för bedömningen
av lärarutbildningens omfattning och inriktning ständigt föreligger.
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
Utbildningen bör därför vara så organiserad, att en snabb anpassning efter
behovets förändringar möjliggöres. Jag biträder från dessa utgångspunkter
i princip utredningens förslag om fördelning på visst antal stadigvarande
och mera tillfälligt organiserade utbildningsanstalter. Något slutligt ställningstagande
till hur denna fördelning från lokaliseringssynpunkt bör göras
finner jag däremot, av skäl som framgår av det föjande, ej för närvarande
vara möjligt.
Utbildningen av lärare i yrkesämnen har hittills bedrivits i tämligen löst
organiserade former. Med verksamhetens ökande omfattning har avsaknaden
av fasta, för ändamålet lämpliga lokaler och av för utbildningen fast
engagerade lärarkrafter blivit ett allt besvärligare hinder för utbildningskursernas
anordnande och effektiva genomförande. Riksdagen har redan
tidigare uppmärksammat dessa förhållanden och vid några tillfällen uttalat
sig för tanken på särskilda, mer stadigvarande anordningar för denna utbildning.
Jag anser, med hänsyn också till den erforderliga utbyggnaden
av lärarutbildningen, att denna successivt och i så snabb takt som möjligt
måste få en fastare organisation och avsevärt bättre resurser. I denna del
är jag således helt av samma uppfattning som de sakkunniga. Däremot
anser jag mig inte nu böra taga slutlig ställning till de sakkunnigas olika
förslag om inrättande av särskilda utbildningsanstalter för lärare i yrkesämnen.
Innan så kan ske, bör nämligen enligt min mening genom vederbörande
överstyrelsers försorg göras en närmare undersökning rörande de på
olika orter föreliggande praktiska förutsättningarna för förslagens genomförande.
I samband därmed bör också prövas om inte tillfredsställande utbildningsanordningar
kan åstadkommas för en i förhållande till de sakkunnigas
beräkningar mindre kostnad. Jag tänker härvid främst på kostnaderna
för ett lärarinstitut enligt de sakkunnigas utformning och återkommer
strax härtill. För den fortsatta planeringen i nu nämnda hänseenden
bör följande riktlinjer gälla.
Såsom de sakkunniga uttalat, bör lokaliseringen av utbildningsanstalterna
ske under hänsynstagande till att en lämplig geografisk fördelning
vinnes. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna att
stadigvarande förlägga någon del av lärarutbildningen till en ort, som är så
belägen, att de norrländska intressena och behoven på detta område verkligen
kan anses bli tillgodosedda. Hinder mot en i och för sig önskvärd
geografisk fördelning kan emellertid visa sig föreligga. En nödvändig förutsättning
för att lärarutbildning av här avsett slag skall kunna bedrivas på
en ort är att yrkesutbildningsväsendet har tillräcklig omfattning och är
tillräckligt differentierat för att på ett fullt tillfredsställande sätt kunna
tjäna som underlag för övningsundervisningen samt att vederbörande kommun
är villig att ställa till förfogande erforderligt antal övningsklasser med
kvalificerade handledare. Det är nödvändigt att full visshet på den punkten
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960 79
skapas, innan valet av vissa bestämda orter för utbildningsverksamheten
träffas.
De sakkunniga har räknat med att ifrågavarande lärarutbildning bör
bedrivas på inalles fem orter, varav i mer tillfälliga former på två orter.
Vad de sakkunniga i detta hänseende angivit synes lämpligt och bör utgöra
en riktpunkt vid den fortsatta undersökning jag nyss nämnt.
Jag går så över till frågan om upprättande av ett särskilt lärarinstit
u t i statlig regi och vill då först framhålla, att jag finner goda skäl —
bland annat behovet av en mera kontinuerlig yrkespedagogisk försöksverksamhet
— tala för att en sådan lärarutbildningsanstalt kommer till stånd,
under förutsättning att det går att finna lämpliga och ekonomiskt godtagbara
former för dess anordnande. Vad de sakkunniga i det avseendet konkret
föreslagit, kan jag emellertid inte ansluta mig till. Vid remissbehandlingen
har stark kritik riktats mot förslaget att förlägga institutet till Stor-Stockholm.
Utan att för egen del taga någon ställning till frågan om förläggningsorten
anser jag, att spörsmålet bör prövas närmare i samband med
den ytterligare utredning av hela lokaliseringsproblemet, som enligt vad jag
nyss sagt bör ske; därvid bör givetvis de vid remissbehandlingen i detta
avseende anförda synpunkterna beaktas. Beträffande frågan om ett statligt
lärarinstitut vill jag vidare framhålla följande.
Vid upprättande av ett lärarinstitut synes utgångspunkten böra vara,
antingen att det kan samordnas med något lämpligt yrkesskoleprojekt, vars
realiserande är betingat av ett i och för sig behövligt utbyggande av en
primärkommuns eller landstingskommuns yrkesskolväsen, eller också att
institutet om så befinnes ändamålsenligt kan anslutas till en redan befintlig,
lämpligt organiserad yrkesskolanläggning av stadigvarande natur, allt självfallet
under samtidigt beaktande av de speciella behov institutet har att
tillgodose såsom lärarutbildningsanstalt. Institutets övningsskola — vilken
liksom institutet bör drivas i statlig regi — bör alltså komma att fylla
eller redan motsvara ett faktiskt föreliggande lokalt eller regionalt behov
av yrkesutbildning. Givetvis måste samtidigt undersökas, i vad mån det
på orten eller i regionen i övrigt befintliga yrkesutbildningsväsendet tillsammans
med övningsskolan erbjuder ett tillräckligt underlag för auskultationer
och övningsundervisning.
Om man följer nu angivna riktlinjer, bortfaller tanken på utformning av
övningsskolan såsom en riksskola i elevrekryteringshänseende, en tanke till
vilken jag för egen del inte är benägen att ansluta mig, bland annat med
hänsyn till att övningsskolan i fråga om arten av den där meddelade yrkesutbildningen
inte avses skola ha s. k. rikskaraktär.
Ett lärarinstitut synes således böra upprättas i nära samarbete med kommunal
huvudman enligt ungefärligen sådana grunder, som tillämpats vid
exempelvis upprättandet av den andra lärarhögskolan.
Sedan de nu berörda problemen genom ytterligare utredning tillräckligt,
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
klarlagts torde spörsmålen om utbildningens lokalisering och frågan om upprättande
av ett lärarinstitut böra bli föremål för slutligt ställningstagande
från statsmakternas sida.
I avvaktan härpå kan det givetvis inte anstå med alla åtgärder för att lösa
lokalfrågan för den utvidgade lärarutbildning, som är nödvändig. Kommunernas
allt hårdare utnyttjande av sina för yrkesutbildningen avsedda lokalresurser
har, som jag förut sagt, redan skapat problem i detta avseende.
Intill dess mer konkreta förslag om upprättande av särskilda utbildningsanstalter
framlägges, måste därför alla ansträngningar göras för att på samma
sätt som sker för åtskillig annan statlig undervisningsverksamhet hyra fullt
användbara och tillräckliga lokalutrymmen. Denna möjlighet har också anvisats
av de sakkunniga som en tänkbar väg att komma ur de nuvarande,
otillfredsställande förhållandena, när det gäller lokaler.
Jag går så över till frågan om personalbehovet för lärarutbildningen,
och vill då först konstatera, att det tillfälliga engagerandet av lärarkrafter,
som hittills måst praktiseras, medfört påtagliga olägenheter för utbildningsverksamheten
och nu bör avlösas av ett mera ändamålsenligt
system. Jag biträder därför de sakkunnigas förslag om inrättande av ett
antal fasta lärartjänster, vilka skall bilda stommen i den för lärarutbildningen
erforderliga personaluppsättningen. De sakkunniga har föreslagit,
att samtliga tjänster — ett tiotal — skall vara lektorstjänster. Huruvida
samtliga tjänster skall vara lektorat anser jag kunna ifrågasättas. Vid
övervägande av frågan har jag funnit mig böra förorda, att fyra av de
föreslagna tio tjänsterna skall vara lektorstjänster och de övriga adjunktstjänster
med placering i lönegrad A 23. Enär jag delar de sakkunnigas uppfattning
om angelägenheten av att åtminstone några av dessa tjänster
snarast inrättas och tillsättes, har jag redan i årets statsverksproposition
under överstyrelsens för yrkesutbildning avlöningsanslag beräknat medel
för de ifrågavarande fyra lektorstjänsterna. Då förutsättningar enligt mitt
bedömande inte föreligger för en utbyggnad av utbildningskapaciteten redan
under nästa budgetår till den av de sakkunniga föreslagna fulla omfattningen,
har jag funnit lämpligt att stanna vid att räkna med nämnda antal
fasta lärartjänster för det närmast kommande budgetåret. Jag återkommer
till spörsmålet i samband med anslagsberäkningen i ett följande avsnitt.
Av vad jag sålunda anfört framgår, att frågan om inrättande av de förordade
adjunktstjänsterna får upptagas senare. Lektorernas undervisningsskyldighet
torde få fastställas av Kungl. Maj:t.
De sakkunnigas beräkningar av lärarbehovet i övrigt, uttryckt i antal
lärartimmar, har i stort sett inte givit mig anledning till erinran. Fastställandet
av annan undervisningsskyldighet för de föreslagna lärartjänsterna
än de sakkunniga räknat med och förändringar i den föreslagna timplanen
kan givetvis, ehuru endast i obetydlig grad, påverka detta behov. Bibehål
-
81
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
landet av tiden för den föreslagna handelslärarutbildningen vid för närvarande
gällande 15 veckor kommer att minska lärarbehovet för denna utbildning
med drygt femton procent. Emellertid är det klart och oundvikligt
att även framgent en betydande del av lärarutbildningen kommer att handhavas
av tillfälligt engagerade föreläsare, handledare m. fl. Beträffande
dessa kategorier synes ej anledning föreligga till ändringar i nu gällande
förhållanden.
Lärarutbildningens ledning bör på det lokala planet i regel
utövas av rektor för någon av de skolor på kursorten, som användes som
övningsskolor. Huruvida därutöver någon av de föreslagna lektorerna eller
adjunkterna bör fungera som lokala studierektorer, torde få avgöras från fall
till fall, på det sätt som med hänsyn till den närmare utformningen av utbildningsverksamheten
och andra omständigheter kan komma att visa sig
lämpligt.
Intill dess att spörsmålet om yrkesutbildningens centrala ledning bringats
till sin lösning, bör tillsynen över den ifrågavarande lärarutbildningen enligt
min mening utövas av de båda centrala skolmyndigheterna gemensamt
— med en lämplig praktisk arbetsfördelning — i ett mycket nära och
smidigt samarbete, för vilket de båda myndigheterna snarast bör finna
ändamålsenliga former.
Beträffande de sakkunnigas kostnadsberäkningar synes uppskattningen
av investeringskostnaderna, med hänsyn till vad jag förut anfört
rörande lokalfrågorna, inte nu böra föranleda någon särskild kommentar.
De sakkunnigas beräkningar av driftkostnaderna innehåller ingen jämförelse
med nuvarande kostnader i de delar en sådan jämförelse skulle varit
möjlig att göra. De totala driftkostnaderna för lärarutbildningen, sedan
de sakkunnigas förslag genomförts, beräknar de sakkunniga till (6,2 +
-}- 0,36 =) 6,56 miljoner kronor. Det större delbeloppet avser kostnaderna
för en- och två-terminskurserna, det mindre kostnaderna för timlärarutbildningen.
Med utbildningstider, ersättningsgrunder och en utbildningsorganisation
helt i enlighet med sakkunnigförslaget skulle i förhållande till nuvarande
utgifter kostnadsökningen vid full utbyggnad — bortsett från timlärarutbildningen
— komma att uppgå till omkring (6,2 — 2,75 =) 3,45 miljoner
kronor. I detta belopp ligger då kostnaderna för ett lärarinstitut av den
typ och omfattning de sakkunniga föreslagit. Huvudparten av ökningen
faller emellertid på den föreslagna ökningen av utbildningskapaciteten
samt på den ökning av ersättningen till yrkeslärarkandidaterna under utbildningstiden,
som befunnits erforderlig för att nå en tillfredsställande
rekrytering. Vid i övrigt oförändrade förhållanden — ett bibehållande av
82
Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960
nuvarande utbildningstid, ersättningsgrunder och organisation — skulle
kostnadsökningen enbart för den som nödvändig befunna utbildningskapaciteten
kunna beräknas till i runt tal 1,75 miljoner kronor.
Höjningen av ersättningen till yrkeslärarkandidaterna under den första
utbildningsterminen från nuvarande belopp av 14 eller, i vissa fall, 8 kronor
per dag till 1 020 kronor per månad medför, om man jämför med de kostnader
man skulle få vid utbyggd kapacitet men enligt nu gällande ersättningar,
en kostnadsökning av i runt tal 700 000 kronor.
Enbart dessa båda åtgärder — ökning av antalet utbildade till erforderlig
nivå och höjning av ersättningarna till yrkeslärarkandidaterna — kan
sålunda beräknas medföra en kostnadsökning av (1,75 -f- 0,7 =) 2,45 miljoner
kronor. Kvarstående belopp av den av de sakkunniga beräknade ökningen
— 1 miljon kronor — faller till en betydande del på det av dem
föreslagna lärarinstitutet med dess övningsskola, och torde följaktligen
komma att begränsas, om vad jag tidigare uttalat rörande ett framtida
lärarinstitut vinner bifall. Jag vill också här framhålla, att de nu angivna
kostnadsökningarna, vilka förutsätter ett genomförande fullt ut av de sakkunnigas
förslag, kommer att till stor del bli beroende av ytterligare prövning
av Kungl. Maj:t och riksdagen, enär jag i detta sammanhang dels inte
ansett mig kunna ge min anslutning till samtliga de sakkunnigas förslag,
dels inte avser att, i de fall jag gjort detta, föreslå ett omedelbart genomförande
därav från och med det kommande budgetåret. Ett förverkligande
av de sakkunnigas förslag i huvudsak bör dock vara en riktpunkt för genomförandet
på några års sikt av en nödvändig förbättring av yrkeslärarutbildningen.
Jag övergår så till frågan om i vilken omfattning de sakkunnigas förslag
— i de delar de medför kostnadsökningar — bör genomföras redan från och
med nästa budgetår och jag beräknar i anslutning därtill medel till yrkeslärarutbildningen
under budgetåret.
Vad då först angår medelsbehovet för anordnande av lärar utbildningskurser
för läroverksingenjörer ansluter jag mig till
skolöverstyrelsens uppfattning att medel bör beräknas till tre kurser även
för nästa budgetår. De sakkunniga har för sin del föreslagit, att denna utbildningsverksamhet
tillsvidare skall omfatta tre kurser årligen med tillsammans
36 deltagare.
Överstyrelsen har i sina anslagsäskanden framfört ett förslag om höjning
av ersättning till kursdeltagarna under andra terminen, vilket sammanfaller
med vad de sakkunniga i detta avseende yrkat. Jag har redan tidigare
uttalat, att jag inte kan förorda någon höjning av ifrågavarande ersättning.
Vid bifall till min ståndpunkt i sistnämnda avseende torde för budgetåret
1960/61 böra beräknas oförändrat belopp, eller 380 000 kronor, för det
ifrågavarande ändamålet. För innevarande budgetår bestrides, som framgått
av det föregående, kostnaderna härför ur ett särskilt på riksstaten
83
Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960
uppfört reservationsanslag. För nästa budgetår torde den ändringen böra
genomföras, att medel för denna utbildning i stället beräknas under det
nuvarande reservationsanslaget till utbildning av lärare vid
yrkesundervisningen, vilket därvid också torde tillföras eventuella
reservationsmedel under anslaget till lärarutbildningskurser för läroverksingenj
örer.
Jag övergår så till de ändamål för vilka kostnaderna för närvarande
bestrides ur anslaget till utbildning av lärare vid yrkesundervisningen. Vad
det härvid främst gäller att taga ställning till, är frågan om antalet längre
utbildningskurser under det kommande budgetåret.
De sakkunniga har för sin del räknat med att behovet av årligen anordnade
kurser av den längre typen för yrkeslärare skulle uppgå till tio under
de närmast följande åren, då utbildningsbehovet förutsättes vara störst.
Under innevarande budgetår anordnas sju kurser av detta slag. Vid mina i
det föregående förda principiella resonemang har jag framhållit, att en utbyggnad
av yrkeslärarutbildningens kapacitet bör ske i den takt, som
ökade lokal- och personalresurser kan ställas till förfogande för denna
utbildning. Från dessa utgångspunkter tillstyrker jag överstyrelsens för
yrkesutbildning förslag om en utökning under nästa budgetår av antalet
längre kurser för utbildning av yrkeslärare till åtta.
Överstyrelsens förslag om en ökning av antalet kurser för utbildning av
handelslärare från fyra till fem från och med nästa budgetår har jag
emellertid inte funnit möjligt att tillstyrka.
Den förlängning av yrkeslärarnas teoretiska utbildning med tre veckor,
som jag tidigare förordat, bör gälla från och med budgetåret 1960/61.
Detta innebär, i vad avser nästa budgetår, en förändring i teoriundervisningen
dels för de fyra yrkeslärarkurser, som påbörjats våren 1960, dels
för de fyra kurser, som beräknas börja hösten 1960. För deltagarna i den
utbildning, som börjat våren 1960, bör det vara helt frivilligt att''deltaga
i den förlängda teoriundervisningen. Kostnadsökningen för en dylik förändring
av de för närvarande anordnade sju kurserna kan beräknas till
omkring 126 000 kronor. Härtill kommer så kostnader för den åttonde
kursen, vilka med förlängd utbildningstid kan beräknas till något mer än
100 000 kronor.
Den av överstyrelsen föreslagna anslagshöjningen med 151 000 kronor
för utökning av antalet övriga kurser och för täckande av beslutade traktamentshöjningar
vill jag i huvudsak tillstyrka. På grund av de ändrade
principer för beräkning av ersättning till deltagare i yrkeslärarkurser, vilka
jag tidigare förordat, bortfaller emellertid vissa av överstyrelsen i nyssnämnda
belopp inräknade traktamentskostnader. Med beaktande härav,
beräknar jag en anslagshöjning för det nu ifrågavarande ändamålet med
116 000 kronor.
Någon ökning av kursverksamheten för nästa budgetår, utöver vad jag
nu föreslagit, anser jag mig inte kunna tillstyrka.
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
Vad gäller för yrkeslärarutbildningen erforderliga lokaler har jag tidigare
framhållit, att lokalbehovet för denna statliga utbildningsverksamhet tills
vidare torde få tillgodoses genom förhyrning i för annan statlig verksamhet
gängse ordning. Jag beräknar således ej några medel för detta ändamål
under förevarande anslag.
Det av överstyrelsen beräknade beloppet, 200 000 kronor, för anskaffningav
möbler, böcker in. m. torde bygga på förutsättningar i fråga om bland
annat lokaler, som, vid bifall till vad jag tidigare förordat, inte kommer
att föreligga redan under nästa budgetår. Med hänsyn till att man för
yrkeslärarutbildningens behov för närvarande är hänvisad till att låna eller
hyra utrustning av olika slag, vilket medför betydande olägenheter och ger
utbildningen en onödigt stark prägel av provisorium, finner jag emellertid
nödvändigt att för nästa budgetår räkna med en viss medelsåtgång för
anskaffningar av olika slag.
Från ifrågavarande anslag bör slutligen avräknas dels 294 000 kronor till
traktamenten på grund av att ersättningen till deltagare i yrkeslärarkurser
bör bestridas från det för ersättningar särskilt avsedda anslaget, dels
101 000 kronor i arvoden till föreläsare m. m. Sistnämnda belopp motsvarar
det under överstyrelsens avlöningsanslag i årets statsverksproposition upptagna
beloppet för avlönande av föreslagna fyra lektorer för yrkesutbildningen.
Överstyrelsens förslag om kompletterande utbildning i engelska för civilekonomer,
understöd till i överstyrelsens kurser deltagande lärare från skolor,
underställda skolöverstyrelsen, samt bidrag till föreningar och enskilda
för anordnande av lärarutbildningskurser torde få bli föremål för Kungl.
Majt:s ställningstagande i annat sammanhang och föranleder ingen särskild
medelsberäkning från min sida.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat, kan medelsbehovet under nu
ifrågavarande reservationsanslag för nästa budgetår beräknas komma att
uppgå till 1 873 000 kronor.
De förslag jag i det föregående framlagt rörande ändrade grunder för
ersättning till yrkeslärare under utbildningstiden medför, tillsammans med
det tidigare fattade beslutet om höjd ersättning i visst fall till handelslärare
under utbildningstiden, ändrat medelsbehov för nästa budgetår även
under anslaget till ersättning till deltagare i vissa kurser
för lärarutbildning.
Vid samma omfattning av utbildningen av yrkeslärare som under innevarande
budgetår, sju kurser för omkring 200 deltagare, skulle de ändrade
ersättningsgrunder, som föreslagits, medföra en kostnad av 714 000 kronor.
Beloppet är i sin helhet att betrakta som en ökning av sistnämnda anslag.
Som jag tidigare framhållit, ligger dock häri ett belopp av 294 000 kronor,
motsvarande kostnaderna under innevarande budgetår för traktamentser
-
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
sättningar, vilket således bara överföres till detta anslag från ett annat.
Den reella kostnadsökningen på grund av den ändrade formen för ersättningarna
skulle således för dessa kurser belöpa sig endast till (714 000 —
— 294 000 =) 420 000 kronor.
Tillkomsten av en åttonde kurs för beräknat 30 deltagare innebär en
kostnadsökning för en första utbildningstermin med omkring 107 000 kronor
i ersättningar till deltagarna, vilket belopp något understiger vad
överstyrelsen för yrkesutbildning i sina anslagsäskanden upptagit som
beräknad kostnadsökning för nästa budgetår. Med hänsyn till att innevarande
budgetårs sju kurser fördelats med tre kurser, som börjat under
höstterminen, och fyra, som börjat under vårterminen, torde den nya
kursen få anses komma att innebära en ökning av det antal kurser, som
skall påbörjas under höstterminen 1960. Med anledning härav synes, utöver
vad överstyrelsen för yrkesutbildning räknat med, kostnader även för en
andra utbildningstermin, omfattande 18 veckor, komma att belasta detta
anslag under nästa budgetår.
Med hänsyn till att vissa av de under innevarande vårtermin anordnade
kurserna för blivande yrkeslärare av olika skäl inte till det deltagarantal
man ursprungligen räknat med, vilket torde medföra minskade kostnader
för dessa lärarkandidaters assistentlärartjänstgöring kommande hösttermin,
alltså under nästa budgetår, synes den av överstyrelsen i dess beräkningar
utelämnade kostnaden för den åttonde kursens andra termin i
huvudsak komma att kompenseras genom besparingar, varför jag inte av
detta skäl anser någon höjning av överstyrelsens anslagsberäkning erforderlig.
På grund av den avkortning i jämförelse med nuvarande förhållanden,
som kommer att ske av yrkeslärarnas under en vårtermin anordnade
assistentlärartjänstgöring, räknar jag med en besparing av cirka 55 000
kronor under förevarande anslag.
Slutligen beräknar jag för den redan beslutade höjningen av ersättningen
till vissa deltagare i handelslärarkurser en höjning med 16 000 kronor.
Förevarande förslagsanslag torde, med anledning av vad jag nu förordat,
för nästa budgetår böra uppföras med 2 042 000 kronor.
De viktigaste av mig förordade åtgärderna i anslutning till de sakkunnigas
betänkande om yrkeslärarutbildningen är sammanfattningsvis följande.
Den utbildningskapacitet de sakkunniga förordat göres till riktpunkt för
utbyggnaden av utbildningen i den takt ökningen av resurserna för ändamålet
medger. De sakkunnigas förslag rörande utbildningens utformning
och innehåll lägges till grund för den fortsatta verksamheten på området.
Redan för nästa budgetår ökas antalet längre utbildningskurser för blivande
yrkeslärare från för närvarande sju till åtta. Den teoretiska utbildningen
för dessa lärare förlänges med tre veckor. Den nuvarande ersätt
-
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960
ningen i form av dagtraktamenten å 14 eller i vissa fall 8 kronor till yrkeslärare
under den första terminen höjes till 1 020 kronor för månad med
verkan från och med det kommande budgetåret. Fortsatta undersökningar
skall bedrivas beträffande den lämpligaste formen för upprättande av ett
statligt lärarinstitut samt rörande den lämpligaste lokaliseringen av utbildningsverksamheten.
I avvaktan på en mera långsiktig lösning av lokalfrågorna
bör redan under nästa verksamhetsår vissa förbättringar ske
genom statlig förhyrning. Från och med nästa budgetår inrättas fyra tjänster
för lektorer i pedagogik och psykologi, vilka närmast under överstyrelsen
för yrkesutbildning skall ägna sig åt ledningen och utformningen av
utbildningsverksamheten. Kostnadsökningen för de åtgärder som bör vidtagas
under nästa budgetår kan beräknas till sammanlagt 853 000 kronor
varav 752 000 kronor hänför sig till nyssnämnda båda anslag och 101 000
kronor beräknats i statsverkspropositionen under avlöningsanslaget till
överstyrelsen för yrkesutbildning.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
I. a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för utbyggnad
och organisation av utbildningen av lärare i yrkesämnen
för industri och hantverk samt handel;
b) godkänna de av mig i det föregående angivna grunderna
för den under a) avsedda lärarutbildningens utformning
och innehåll;
c) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar
och utfärda de övriga föreskrifter, som föranledes
av vad som under a) och b) föreslagits;
II. för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln
anvisa
a) till Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen ett
reservationsanslag av 1 873 000 kronor;
b) till Ersättning till deltagare i vissa kurser jör lärarutbildning
ett förslagsanslag av 2 042 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl-Johan Kleberg