Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

1

Nr 87

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1960/61 till fångvårdsstyrelsen m. m.; given
Stockholms slott den 4 mars 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges på grundval av 1955 års fångvårdsstyrelseutrednings
betänkande förslag till organisation för fångvårdsstyrelsen samt
för interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden.

I fråga om styrelsens organisation föreslås att överdirektörsbefattningen
ändras till en generaldirektörstjänst. Vidare föreslås att en ny byrå, benämnd
lag- och utredningsbyrån, inrättas med uppgift att handlägga ärenden
av allmänt rättslig natur samt att svara för allmänna utrednings- och
planeringsuppgifter angående kriminalpolitiken. Byråorganisationen förutsättes
i övrigt liksom nu bestå av tre byråer, benämnda kanslibyrån, socialbyrån
och arbetsbyrån, med i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter.

Med hänsyn till pågående utredning om möjligheterna att samordna
straffregistret med kriminaltekniska anstaltens register föreslås nu ingen
ändring av organisationen för straffregistret.

Interneringsnämndens och ungdomsfängelsenämndens verksamhet förutsättes,
i avbidan på att slutlig ställning tages till bl. a. strafflagberedningens
förslag om skyddslag, tills vidare fortgå i oförändrade former.

Såväl styrelsens som nämndernas personaluppsättning föreslås utökad.
För organisationen i dess helhet innebär förslaget, jämfört med 1955 års
fasta organisation, en ökning med inemot 50 tjänster och, jämfört med nuläget,
en ökning med drygt 16 tjänster. 1

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 87

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 dr 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
andra huvudtiteln, punkterna 34 och 35 samt 43 och 44, föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1960/61

beräkna följande anslag.

Kronor

Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar ............................. 2 347 000

Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader............................ 407 000

Interneringsnämnden ...................................... 43 000

Ungdomsfängelsenämnden .................................. 25 000

Anledningen till att anslagen i statsverkspropositionen upptogs med endast
preliminärt beräknade belopp var, att slutlig ställning icke tagits till
ett av 1955 års fångvårdsstyrelseutredning1 med skrivelse den 29 maj 1959
avlämnat betänkande med förslag till organisation för fångvårdsstyrelsen
samt för interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden (SOU 1959:
15). Sedan beredningen av de i betänkandet framlagda förslagen numera
slutförts, hemställer jag att få anmäla hithörande frågor.

Över betänkandet har efter remiss utlåtanden avgivits av fångvårdsstyrelsen
— efter hörande av fångvårdsdirektörerna, anstaltsdirektören vid
fångvårdsanstalten Växjö samt anstaltsnämnderna vid fångvårdsanstalterna
Härnösand, Långholmen, Härianda, Malmö, Skenäs, Hall, Växjö, Roxtuna,
Uppsala, Norrköping, Karlstad, Linköping, Hälsingborg, Mariestad,
Ollestad och Ulriksfors — vidare av interneringsnämnden, ungdomsfängelsenämnden,
statens skyddskonsulenter i Stockholms norra och södra distrikt,
i Stockholms distrikt för unga, i Göteborgs distrikt för äldre och för

1 Utredningen har bestått av professorn och ledamoten av riksdagens andra kammare Gunnar
Heckscher, ordförande, biträdande överdirektören i fångvårdsstyrelsen Erik Anneli och t. f.
kanslirådet Ebbe Magnander. Sekreterare har varit assessorn Niis Ortegren.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

Bohuslän, i Göteborgs distrikt för unga och för Halland, i Upplands distrikt,
i Skåne-Blekinge distrikt samt i Västgöta-Dals distrikt, fångvårdens byggnadskommitté,
1956 års eftervårdsutredning, utredningen för översyn av
brottsregistreringen, utredningen angående principerna för fångvårdsanstalternas
förseende med annan personal än lillsynspersonal, socialstyrelsen,
statens kriminaltekniska anstalt, statistiska centralbyrån, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, statens organisationsnämnd, medicinalstyrelsen, statens lönenämnd,
riksarkivet, SACO, som tillika överlämnat yttrande från Sveriges
juristförbund, statstjänstemannaförbundet, Sveriges psykologförbund, Sveriges
arbetsledareförbund och Svenska fångvårdssällskapet. Därjämte har
Rättspsykiatriska föreningen inkommit med yttrande.

Av de hörda myndigheterna har skyddskonsulenterna haft att yttra sig
endast över frågor om eftervård av utskriven samt byggnadsstyrelsen och
fångvårdens byggnadskommitté endast i fråga om byggnadsärendenas handläggning.

I det följande behandlas till en början fångvårdsstyrelsens organisation,
därefter organisationen för interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden
samt slutligen anslagsfrågorna för budgetåret 1960/61.

I. Fångvårdsstyrelsens organisation

översikt av nuvarande organisation

Fångvårdsstyrelsens nuvarande fasta organisation tillkom efter beslut
av 1955 års riksdag. Styrelsen utgöres av en överdirektör och chef samt tre
byråchefer såsom ledamöter. Vid behandling av ärenden, som avser handhavandet
av fångvården eller organisationen inom styrelsens verksamhetsområde
och är av principiell eller eljest större betydelse, skall i styrelsen
ingå två av Kungl. Maj:t förordnade fångvårdsfullmäktige, av vilka den ene
skall representera social och den andre statsfinansiell sakkunskap. Är fråga
om ärenden, varom stadgas i 84 § lagen om verkställighet av frihetsstraff
in. m. och 18 § lagen om villkorlig frigivning, förstärks styrelsen med två
av Kungl. Maj :t utsedda sakkunniga, av vilka den ene skall vara eller ha
varit innehavare av domarämbete.

De tre byråcheferna förestår var sin byrå. På byråerna handläggs i stort
sett följande huvudgrupper av ärenden:

på administrativa byrån, till vilken hör straffregistret,
ärenden om fångvårdens allmänna organisation, om anställande, förflyttning
och befordran av samt avsked för befattningshavare inom styrelsens
verksamhetsområde in. in.,
straffregisterärenden,

ärenden om den ekonomiska förvaltningen, om anslagsäskanden, om upprättande
av stater och om upphandling som icke avser arbetsdriftens behov
eller är decentraliserad till räjongchef,

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

ärenden om förvaltningen av fångvårdsanstalterna samt byggnads- och
underhållsarbeten vid dem,

övriga ärenden av ekonomisk natur i vilka beslutanderätten ej ankommer
på annan byrå,

på socialbyrån, till vilken hör centrala fångregistret,

ärenden om befordran till verkställighet av straff och skyddsåtgärder,

ärenden om beräkning av strafftid,

ärenden om intagnas placering inom anstaltsgrupp och om intagnas vård
och behandling,

ärenden om inräkning i verkställighetstid av tid för vistelse utom anstalt,
om förlängning av verkställighetstid, om villkorlig frigivning och om nåd
i brottmål,

ärenden om de intagnas undervisning med undantag av yrkesundervisning
samt om deras fritidssysselsättning ävensom om utbildning av personal,

ärenden om personundersökning, om eftervård av villkorligt frigivna eller
utskrivna, om övervakning av villkorligt dömda och om skyddsverksamheten
i övrigt samt understödsärenden,
ärenden om centrala fångregistret,
på arbetsbyrån

ärenden om planering och organisation av arbetsdriften, de intagnas sysselsättande
däri och om ersättning till intagna för utfört arbete,
ärenden angående yrkesundervisning av intagna,
ärenden om upphandling av förnödenheter för arbetsdriften,
ärenden om byggnadsverksamhet som skall utföras med fångarbetskraft,
övriga ärenden angående de intagnas arbete, vilka ej handläggs på annan
byrå.

Antalet tjänster enligt den nuvarande fasta personalorganisationen, häri
inräknat interneringsnämndens loch ungdomsfängelsenämndens personal,
uppgår till 67 1/2. Denna organisation har till följd av arbetsuppgifternas
ökning fram till den 1 januari 1960 tillfälligt förstärkts med tillhopa 31 1/2
befattningshavare. Nuvarande organisation upptar alltså totalt 99 tjänster.
Beträffande fördelningen av dessa på olika enheter hänvisas till sammanställningar
i bilaga till detta protokoll.

Fångvårdsstyrelseutredningens förslag
Allmänna synpunkter

Fångvårdsstyrelseutredningen erinrar inledningsvis att i början och mitten
av 1940-talet flera betydelsefulla lagändringar genomfördes på kriminalvårdens
område. Sålunda trädde 1939 års lag om villkorlig dom i kraft
den 1 januari 1944, 1943 års lag om villkorlig frigivning den 1 januari 1945
samt 1937 års lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt och 1945

5

Kunyl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

års straff verkställighetslag den 1 juli 1946. Sistnämnda dag erhöll även 5
kap. 5 och 6 §§ strafflagen sin nuvarande lydelse. Utredningen anför att
tiden därefter har präglats av ett oavbrutet organisationsarbete, som haft
till syfte att bringa kriminalvårdens organ och anslaltsväsende i sådant
skick att principerna i den nya lagstiftningen skulle kunna fullt genomföras.

Utredningen redogör härefter för fångvårdsstyrelsens tidigare organisationsfrågor,
varvid hl. a. behandlas 1946, 1949 och 1955 års omorganisationer
av styrelsen. Enligt utredningen är det den senast genomförda omorganisationen
som i förevarande sammanhang tilldrar sig det största intresset.
Den nya organisationen tillkom efter utredning av fångvårdens organisationskommitté
och fastställdes av statsmakterna att gälla från och med den

1 juli 1955. Redan några månader senare fann fångvårdsstyrelsen sig emellertid
nödsakad anmäla, att styrelsen var i trängande behov av omfattande
personalförstärkningar.

Flera olika faktorer hade enligt utredningen samverkat till denna situation.
För sitt förslag till personalorganisation hade organisationskommittén
uppställt som förutsättning att den numera gällande räjongplanen vid organisationens
förverkligande skulle vara genomförd beträffande samtliga anstaltsgrupper
och att fångvårdsstyrelsen icke vidare skulle behöva regelmässigt
avge yttranden i ärenden angående nåd i brottmål. Emellertid fastställdes
organisationen vid 1955 års riksdag i enlighet med kommitténs förslag
trots att angivna förutsättningar ej förelåg. Härtill kom att även de
faktiska förhållandena i betydande grad avvikit från vad organisationskommittén
tänkt sig då den uppgjorde sitt förslag till personalorganisation.

För att få en riktig belysning av arbetsläget i fångvårdsstyrelsen på sommaren
1955 måste man enligt utredningens mening följa utvecklingen inom
fångvården tillbaka till 1946, då den nya verkställighetslagen trädde i kraft.
Utredningen anför härom i huvudsak följande.

Medan strafflagberedningen under åren 1942—1944 sysslade med förberedelserna
för sitt förslag till verkställighetsrefonn var fångantalet efter
den tidens mått mycket högt; 1943 och 1944 uppgick medeltalet intagna till
omkring 3 100. Beredningen ansåg sig emellertid kunna räkna med att fångvårdens
utrymmesbehov efter andra världskrigets slut icke skulle komma
att uppgå till mer än något över 2 300 platser. Med hänsyn till det vedertagna
tioprocentsavdraget för platser, som icke kan utnyttjas på grund av
rengöring, reparation in. in. skulle en sådan platstillgång motsvara ett fångantal
av omkring 2 100 intagna.

Strafflagberedningens beräkning stod sig väl såvitt gäller de första fyra
åren efter andra världskriget. Under sista krigsåret, 1945, sjönk fångantalet
hastigt och under åren 1946—1948 noterades ett medeltal av just omkring

2 100 intagna samt tillfälliga toppbeläggningar på 2 300 å 2 400 intagna. Sådant
var alltså läget, då organisationsnämnden under 1948 studerade arbetsförhållandena
i styrelsen. Det torde därför icke vara mycket alt säga
om att nämnden i sitt samma år avlämnade förslag till organisation för
fångvårdsstyrelsen utgick från ett i stort sett oförändrat fångantal.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

Då statsmakterna år 1949 prövade organisationsnäinndens förslag, avvisades
emellertid en av nämnden förordad decentralisering av strafftidsärenden
till linjen. Fångvårdsstyrelsen erhöll icke heller en av nämnden föreslagen
befrielse från befattning med icke lagakraftvunna domar. I stället
beslöt statsmakterna en av organisationsnämnden icke förutsedd utökning
av fångvårdsstyrelsens arbetsuppgifter i det att man till styrelsen överförde
den förut av länsstyrelserna omhänderhavda uppgiften att kontrollera
straffdomars verkställbarhet. En av nämnden i rationaliseringssyfte förutsatt
omläggning av centrala fångregistret befanns vidare böra anstå.

Detta var så mycket mer betänkligt som organisationsnämnden knappt
hunnit avlämna sitt förslag förrän en stegring av fångantalet inträdde. Redan
efter ett år var den av strafflagberedningen angivna ramen sprängd.
1949 låg medeltalet intagna vid omkring 2 360 och toppbeläggningen vid
omkring 2 530. Efter ytterligare fyra år eller 1953 hade man åter nått upp
till samma siffror som vid högbeläggningen i början av 1940-talet och hade
ett medeltal av omkring 3 100 och en toppbeläggning på omkring 3 300 intagna.

Dessa förhållanden föranledde fångvårdsstyrelsen att påyrka personalförstärkningar.
Sådana yrkanden ingick i styrelsens samtliga anslagsäskanden
till 1950—1954 års riksdagar. Alla dylika yrkanden avslogs emellertid,
de tre sista åren under hänvisning till de arbetsbesparingar som räjongplanen
kunde beräknas komma att medföra.

Beträffande läget i början av 1954, då fångvårdens organisationskommitté
påbörjade sin översyn av styrelsens organisation, framhåller utredningen
att den tidigare stegringen av fångantalet syntes ha upphört och under andra
halvåret 1954 var anstaltsbeläggningen till och med något lägre än under
andra halvåret 1953. Detta torde i allmänhet ha tolkats så att man nått
kulmen och i fortsättningen icke skulle behöva räkna med någon större ökning
av fångantalet. Denna uppfattning synes även ha delats av organisationskommittén.
I sitt i oktober 1955 avgivna slutbetänkande angående räjongplanens
fullföljande redovisade kommittén en anstaltsorganisation om
3 575 platser, vilken enligt förut angiven beräkningsgrund kunde anses
rymma något över 3 200 intagna.

Enligt utredningen torde 1954 års avmattning i fångantalets tillväxt i
själva verket främst ha berott på en omfattande poliskonflikt i början av
året. Sedan denna bilagts, satte redan på våren 1955 en ny stegring av fångantalet
in och ett år senare var den av organisationskommittén angivna
ramen sprängd. 1956 låg medeltalet intagna något över 3 700 och toppbeläggningen
omfattade omkring 4 100 intagna.

Denna stegring har därefter fortgått. 1957 var medeltalet intagna 4 000
och 1958 omkring 4 300. Under första hälften av 1958 förmärktes en viss
avmattning i fångantalets tillväxt. I februari, då beläggningen brukar vara
störst, noterades ett högsta fånganlal av 4 616 eller endast 200 mer än motsvarande
notering för februari 1957. Men även denna avmattning synes ha
varit tillfällig. Den 1 december 1958 fanns nämligen 4 638 intagna eller sålunda
något fler än i februari samma år. Och den 1 mars 1959 uppgick antalet
intagna till något över 5 000 eller 509 mer än den 1 mars 1958.

Utredningen anför, att den stegring av fångantalet som ägt rum sedan

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960 1

1948 varit av största betydelse för arbetstrycket i fångvårdsstyrelsen och
därmed för dess personalbehov. På den tid, då straffverkställigheten begränsade
sig till en rutinartad bevakning av de intagna torde växlingarna i
fångantalet icke ha återverkat i större grad. I detta hänseende innebar
emellertid övergången till modern fångvård en väsentlig förändring. Med
reformen följde en stark ökning av antalet ärenden per intagen. Vidare ställde
de nya principerna större krav på personalen i hela organisationen liksom
på anstalternas standard. Även ärendena angående rekrytering och utbildning
av personal samt anstalternas tekniska utformning blev mer komplicerad
än tidigare.

Vid sidan av den redovisade stegringen av fångantalet skedde under åren
1950—1953 en ökning av antalet villkorligt dömda och villkorligt frigivna
från omkring 9 000 till omkring 11 200 personer, vilket klientel därefter i
stort sett har bibehållit denna omfattning. Utredningen framhåller att den
nämnda ökningen av det fria kriminalvårdsklientelet, även om den icke haft
tillnärmelsevis lika stor betydelse för arbetstrycket i fångvårdsstyrelsen som
en stegring av fångantalet, ej har kunnat undgå att påverka arbetsbördan
för den personal i styrelsen som haft att syssla med ärenden angående kriminalvård
i frihet. Vidare innebar den utbyggnad av den fångvårdsstyrelsen
underställda skyddskonsulentorganisationen som skedde åren 1950—
1954 en ökad belastning för de administrativt och kameralt verksamma befattningshavarna.

Utredningen anför att fångvårdsstyrelsen fram till år 1954 drabbades med
full kraft av effekten av fångantalets stegring. Detta år inträffade emellertid
den förändringen att en första etapp av räjongplanen sattes i kraft.
Denna etapp omfattade anstalterna för vanligt fångförvar, beträffande
vilka räjongplanen började tillämpas med avseende på fångvårdsstatens
ekonomiska förvaltning och arbetsdrift samt i fråga om det nya behandlingssystemet
och viss därmed sammanhängande decentralisering av ärenden
från fångvårdsstyrelsen till räjongcheferna. Enligt utredningens mening
bör den härigenom vunna lättnaden i arbetsbördan för fångvårdsstyrelsen
dock icke överskattas. Utredningen anför härom i huvudsak följ
ande.

Vad beträffar den ekonomiska förvaltningen innebar reformen att fångvårdsstyrelsen,
som tidigare utövat den direkta ledningen av det kamerala
arbetet vid ett tjugutal större anstalter för vanligt fångförvar och ombesörjt
det kamerala arbetet vid ett tjugofemtal mindre sådana anstalter kunde
överlämna dessa arbetsuppgifter till räjongkamrerarna. Uppgiften att leda
räjongernas kamerala arbete innefattade visserligen färre ärenden men dessa
blev i flera fall mer arbetskrävande.

I fråga om arbetsdriften innebar reformen en förstärkning av den för
denna verksamhet avsedda linjepersonalen i det att varje räjong tillfördes
en ingenjör med uppgift bl. a. att biträda räjon^chefen i hithörande frågor.
Denna personalförstärkning ledde tämligen snart till en högst önskvärd effektiviscring
av verkstadsdriften. Detta innebar emellertid icke någon lättnad
för fångvårdsstyrelsen utan skapade i stället behov av en intensivare
arbetsanskaffningsverksamhet på styrelsens arbetsbyrå.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 är 1960

Genom decentraliseringsåtgärderna åstadkoms dock en betydande lättnad
av arbetstrycket på fångvårdsstyrelsens socialbyrå. Medan fångvårdsstvrelsen
tidigare hatt att besluta vid vilken anstalt vederbörande skulle påbörja
verkställigheten, behövde styrelsen efter den 1 oktober 1954 endast
med tillämpning av enkla regler hänvisa den dömde till viss räjong, varefter
det ankom på räjongchefen att bestämma vid vilken av räjongens anstalter
den dömde skulle intagas. Från samma tidpunkt decentraliserades
vidare till räjongcheferna beslut angående förflyttning av intagna mellan
räjongerna samt ärenden angående inställelse av intagen inför domstol eller
annan myndighet, permission, frigång m. in.

Utredningen framhåller, att det icke kan råda något tvivel om att räjongplanens
ikraftträdande var ägnat att medföra en betydande avlastning för
fångvårdsstyrelsen och väsentligt minska återverkningarna av fångantalets
stegring på arbetstrycket i styrelsen. Men denna effekt kunde ej uppnås förrän
det nya systemet verkligen börjat fungera. Härför krävdes bl. a. att fångvårdsstyrelsen
fick tillfälle att utarbeta anvisningar för linjepersonalens
handhavande av de nya arbetsuppgifterna. Den fortsatta stegringen av fångantalet
och knappheten på personal i fångvårdsstyrelsen för utredningsuppgifter
tick emellertid till följd att styrelsen icke fick resurser för utarbetande
av sådana generella anvisningar.

Enligt utredningen har fångvårdsstyrelsen på grund av antydda förhållanden,
särskilt under åren 1951—1955, varit nödsakad alt begränsa sig väsentligen
till arbetsuppgifter av omedelbart trängande natur. Vissa arbetsuppgifter,
särskilt sådana som varit av långsiktig karaktär och hänfört sig
till den moderna kriminalpolitikens genomförande, har genom omständigheternas
makt kommit att bli eftersatta. Det måste därför sägas att fångvårdsstyrelsen,
då utredningen började sin verksamhet på hösten 1955, var till
följd av ett sedan länge uppdämt arbetskraftsbehov ur stånd att fullgöra
åtskilliga av sina mest betydelsefulla funktioner.

I detta läge har utredningen funnit det angeläget, att man nu förfar på
sådant sätt att fångvårdsstyrelsen icke ånyo skall behöva försättas i prekära
situationer av det slag som förekommit under det sista decenniet. Härför är
det enligt utredningen i första hand nödvändigt, att styrelsen erhåller en tillräcklig
organisation för sina nuvarande arbetsuppgifter. Emellertid är det
även av vikt att förutsättningar skapas för en löpande övervakning -— genom
statistiska undersökningar och prognoser — av sådana faktorer som visat
sig inverka på behovet av resurser för utövande av den moderna kriminalvården.

Utredningen understryker vidare betydelsen av att fångvårdsstyrelsens
personalorganisation bibringas en sådan elasticitet, att den undan för undan
kan anpassas efter de behov som är att emotse.

Slutligen framhålles att utredningen vid sina överväganden utgått från nu
rådande kriminalpolitiska system och sålunda icke tagit hänsyn till sådana
ytterligare reformer som föreslagits men ännu icke beslutats. Till sistnämnda
grupp hör åtskilliga av de reformförslag som innefattas i strafflagberedningens
förslag till skyddslag. I den mån dessa förverkligas, kommer detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

9

därför att innebära en sådan ändring av förutsättningarna för utredningens
organisationsförslag, att en ny översyn av fångvårdsstyrelsens organisation
torde få anses önskvärd.

Fångvårdsstyrelsens arbetsuppgifter

Verkställbarhetskontroll och strafftidsberäkning

Fångvårdsstyrelseutredningen anför, att arbetsuppgifter av rättslig natur
torde vara betydligt mera vanligt förekommande i fångvårdsstyrelsen än
i allmänhet i statlig förvaltningsverksamhet. Detta sammanhänger med att
det i styrelsen förekommer — förutom handläggning av sedvanliga administrativa
ärenden av skilda slag — prövning av ett stort antal spörsmål i
anslutning till straffverkställigheten. Bland de juridiska uppgifter som då
kommer i fråga är det två grupper som intager en särställning, nämligen de
som innefattar straffdomars befordran till verkställighet och den i samband
därmed utförda kontrollen av domarnas verkställbarhet, vilken ärendegrupp
vanligen benämnes verkställbarhetskontrollen, samt strafftidsberäkning.
Både verkställbarhetskontrollen och strafftidsberäkningen ombesörjdes tidigare
av länsstyrelserna. Strafftidsberäkningen överflyttades till fångvårdsstyrelsen
1946 och verkställbarhetskontrollen 1949. I styrelsen handlägges
ärendena, vilka förekommer i betydande antal, på socialbyråns juridiska
sektion.

Vad angår strafftidsberäkningen erinrar utredningen, att strafflagberedningen
i sitt betänkande med förslag till skyddslag (SOU 1956: 55) föreslagit
bestämmelser som beträffande de komplicerade fallen av strafftidsberäkning
torde innebära betydande förenklingar i jämförelse med gällande rätt. Då de
föreslagna förenklingarna icke ansetts böra genomföras förrän skyddslagsförslaget
förverkligas, har utredningen vid sina överväganden av de organisationsfrågor
som sammanhänger med strafftidsberäkningen ansett sig böra
utgå från nu gällande rättsregler.

Från denna utgångspunkt har utredningen prövat en tid efter annan diskuterad
fråga huruvida icke de enkla fallen av strafftidsberäkning skulle
kunna decentraliseras till linjens personal. Utredningen har kommit fram
till att en sådan decentralisering borde låta sig göra utan att rättssäkerheten
äventyras. Emellertid har utredningen samtidigt funnit att ifrågavarande arbetsuppgifter
med all sannolikhet skulle komma att kräva betydligt mer arbetskraft
på linjen.

På grund härav och med hänsyn till att strafftidsärenden icke heller —
såsom beliandlingsfrågor — skulle kvalitativt sett vinna på att avgöras på
linjen har utredningen icke funnit sig böra föreslå att eu decentralisering
nu kommer till stånd. Om resultatet av statsmakternas prövning av skyddslagsförslaget
skulle komma att innebära en icke alltför obetydlig ökning av
andelen enkla strafftidsärenden, torde decentraliseringsfrågan enligt utredningen
böra prövas på nytt.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

Enligt utredningens förslag skall nu berörda ärenden alltjämt handläggas
på en juridisk sektion inom socialbyrån.

Rättsnppgifter i övrigt samt utrednings- och plancringsuppgifter

Utredningen framhåller att en av fångvårdsstyrelsens viktigaste uppgifter
är att genomföra den moderna kriminalpolitiken. För
att kunna fullgöra denna uppgift måste styrelsen följa den allmänna utvecklingen
på straffrättens och kriminalvårdens områden, laga del av förekommande
utredningar, hålla erforderliga kontakter med andra myndigheter
såsom socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen in. fl., tillgodogöra
sig erfarenheterna på angränsande områden håde i Sverige och
utomlands, uppmärksamma de organisatoriska konsekvenser för fångvården
som kan följa av kriminalpolitikens utveckling m. m. Enligt utredningen är
det väsentligen dessa arbetsuppgifter som genom omständigheternas makt
blivit eftersatta.

I sammanhanget pekas särskilt på att reformverksamheten beträffande
kriminalvården under det sista decenniet i huvudsak utgått dels från justitiedepartementet
och dels från olika kommittéer. Bristen på resurser för en
sådan verksamhet i fångvårdsstyrelsen har därför under denna tid varit
mindre uppenbar. Enligt utredningens mening kan denna ordning icke tilllämpas
under någon längre tid. Det ligger i den moderna kriminalpolitikens
natur att den kräver ständig förnyelse. Arbetet härmed måste i längden i
första hand ankomma på fångvårdsstyrelsen, i synnerhet sedan strafflagberedningen
nedlagt sin verksamhet.

Ett annat påtagligt uttryck för fångvårdsstyrelsens brist på resurser för
arbetsuppgifter av nu ifrågakomna slag är enligt utredningen det tillstånd
i vilket den för de lokala fångvårdsorganens verksamhet så viktiga arbetsordningen
för linjepersonalen nu befinner sig. Denna arbetsordning, som
utgavs för 35 år sedan, är trots åtskilliga ändringar och kompletteringar
numera svåröverskådlig, föråldrad och ofullständig. Bland helt oreglerade
spörsmål återfinns flera viktiga behandlingsfrågor och rättssäkerhetsfrågor.
Icke heller för styrelsens egen personal finns erforderliga tjänsteföreskrifter.

Utredningen anser det oundgängligen nödvändigt att fångvårdsstyrelsen
erhåller personal för fullgörandet av nu berörda arbetsuppgifter. I betraktande
av arbetsuppgifternas beskaffenhet bör de icke läggas på någon av
fackbyråerna. Härför bör i stället inrättas en lag- och utredningsbgrå. Denna
bör vidare, utöver i det följande särskilt angivna uppgifter, ha att redigera
styrelsens förslag till anslagsäskanden, att bereda remissyttranden i
ärenden av juridisk eller allmän natur samt att utöva allmän juridisk konsultation
inom fångvården.

Enligt utredningens mening bör till den nya byrån knytas personal även
för fortlöpande prognoser beträffande den framtida beläggningen
på fångvårdsanstalterna. I sammanhanget erinras om att fångvårdsstyrelsen
redan i oktober 1956, efter samråd med bl. a. utredningen, till che -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

fen för justitiedepartementet avgivit förslag till lämplig organisation för
upprättande av dylika prognoser. Utredningen, som under sitt arbete själv
känt ett starkt behov av tillgång till sådana bedömningar, är alltjämt av
den uppfattningen att prognoser av angivet slag utgör en väsentlig förutsättning
för att man skall kunna åstadkomma en rationell dimensionering
av kriminalvårdens resurser i fråga om både anstalts- och personalorganisation.

Av nära nog lika stor betydelse anser utredningen det vara att man har
tillgång till en samlad överblick över den gångna tidens utveckling inom
kriminalvården. Detta har beaktats i fångvårdsstyrelsens instruktion, enligt
vilken styrelsen bär att årligen avge en berättelse över vad som förekommit
inom dess verksamhetsområde. Sådan berättelse har emellertid icke avgivits
sedan år 1947, emedan styrelsen icke haft resurser härför. Enligt utredningen
är det angeläget att styrelsen får möjlighet att upprätta berättelse
även för den tid under vilken sådan icke förekommit. Den personal, som
skall handha den nämnda prognosverksamheten, föreslås lämpligen böra
svara även för årsberättelserna.

Till den föreslagna byrån för lag- och utredningsuppgifter bör vidare enligt
utredningen föras allmänna organisationsärenden. Dessa
ärenden, som nu åvilar administrativa byrån, beräknas inom överskådlig
tid icke kunna minska vare sig i antal eller svårighetsgrad. I likhet med
vad som var fallet under åren 1949—1954 bör i styrelsen finnas en befattningshavare
med uppgifter huvudsakligen som organisationsföredragande.

Utredningen anser det lämpligt att även de på administrativa byrån nu
ankommande om buds mannaärendena hänföres till den nya byrån.

Bland dessa ärenden ingår två grupper av skadeståndsärenden, vilka utredningen
behandlar särskilt.

Den första gruppen ärenden avser ersättning till enskilda för skador som
vållats av rymlingar m. fl. Dessa ärenden tillfördes fångvårdsstyrelsen 1948.
då ett särskilt anslag anvisades under femte huvudtiteln till ersättningar
för skador som vållats av rymlingar från fångvårdsanstalter och ungdomsvårdsskolor.
Sedermera har ersättningsrätten utsträckts till att i
vissa fall gälla även skador som vållats av perinittenter och frigångare.
Fångvårdsstyrelsens uppgift i dessa ärenden är att verkställa utredning
samt överlämna denna jämte eget yttrande till socialdepartementet, där
ärendena avgörs. I styrelsen förekommer årligen ett femtiotal sådana ärenden.
Härvid är dock att märka, att fullt klara ersättningsanspråk, uppgående
till omkring 50 kronor, avgörs direkt av styrelsen.

Enligt fångvårdsslyrelseutredningens mening bör man utan risk för missbruk
kunna bemyndiga räjongeheferna att pröva yrkanden om ersättning
med högst 500 kronor samt att — då ersättningsrätten synes fullt klar och
ärendet icke är av prejudicerande natur — utbetala den ersättning som
finnes skälig. Om sökanden icke är nöjd med räjongehefens beslut, bör han
äga överklaga detta bos Kungl. Maj:t i socialdepartementet.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

Den andra gruppen ärenden avser ersättning till intagna för förstörda
eller förkomna persedlar. Utredningen erinrar att 1951 års fångvårdsutredning
föreslagit, att ärendena skulle decentraliseras till räjongcheferna. Att
ärendena alltjämt ligger kvar i fångvårdsstyrelsen har enligt utredningen
uppgivits sammanhänga med att det i dem är fråga om att från fall till fall
bedöma statens skadeståndsskyldighet mot enskilda och att de därför ansetts
ha stor principiell betydelse samt att räjongcheferna, som vid en decentralisering
av hithörande ärenden skulle komma att besluta i dem, stundom
kan själva ha ett visst medansvar för uppkommen förlust.

Utredningen anser för sin del att en räjongchef icke torde taga sådan befattning
med mottagning, förvaring och utlämning av intagnas persedlar
att han skulle kunna betraktas ens som medansvarig för skada som i sådant
sammanhang tillfogas intagen. I fråga om ärendenas vikt framhålles, att
beslutanderätten tidigare varit delegerad till en assistent vid socialbyrån.
Utredningen föreslår, att även dessa ärenden decentraliseras till räjongcheferna
efter samma grunder som angivits beträffande frågor om ersättning
till enskilda för skador som vållats av rymlingar m. fl., dock att klagan över
räjongchefs beslut i ärende angående ersättning till intagen för förkommen
persedel bör föras hos fångvårdsstyrelsen.

Administrativa uppgifter

Enligt utredningen kan fångvårdsstyrelsens administrativa uppgifter i
stort sett uppdelas i följande grupper, nämligen allmänna organisationsärenden,
anslagsärenden, personalärenden, kamerala ärenden, ombudsmannaärenden,
upphandlingsärenden m. fl. ekonomiska ärenden, fastighetsärenden
och klientelregistrering.

Utredningen har, som framgått av det föregående, föreslagit, att allmänna
organisationsärenden, ärenden angående fångvårdsstyrelsens anslagsäskanden
och ombudsmannaärenden skall handläggas på den nya lag- och utredningsbvrån.

I fråga om klientelregistreringen, som representeras av straffregistret,
centrala fångregistret och ett register över villkorligt dömda, anför utredningen
att straffregistrets nuvarande anknytning till administrativa byrån
är rent formell. Med hänsyn till straffregistrets speciella uppgifter synes
det lämpligen böra erhålla en självständig ställning och sålunda icke vara
inordnat i någon särskild byrå i fångvårdsstyrelsen, övrig klientelregistrering
bör såsom hittills vara förlagd till socialbyrån.

Handläggningen av återstående administrativa uppgifter bör enligt utredningen
ankomma på en administrativ byrå.

Egentlig kriminalvård

Fångvårdsstyrelseutredningen anför att man under begreppet egentlig kriminalvård
rätteligen borde hänföra sådana ärenden som helt eller huvudsakligen
avser åtgärder av behandlings- eller resocialiseringsnatur. Utred -

Kungt. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

13

ningen har emellertid ansett det mest praktiskt att göra gränsdragningen på
det sättet, att till egentlig kriminalvård hänföra alla ärenden som nu handläggs
på fångvårdsstyrelsens socialbyrå förutom dels de i det föregående
berörda ärendena angående straffdoms befordran till verkställighet och angående
strafftidsberäkning samt dels ärenden angående klientelregistrering.

Utredningen erinrar att beslutanderätten i ett flertal behandlingsärenden,
såsom ärenden angående intagnas förflyttning mellan räjonger,
om deras värd och behandling, om intagens inställande inför domstol eller
annan myndighet, om permission, om arbete utom anstalt och om understöd,
numera är decentraliserad till räjongcheferna. Detta innebär att fångvårdsstyrelsen
icke annat än efter klagomål av intagna över räjongchefernas beslut
eller i anledning av — rikligt förekommande — rådfrågningar från anstalterna
behöver syssla med ärenden av ifrågakomna slag. Styrelsens hithörande
arbetsuppgifter i övrigt omfattar utfärdande av tillämpningsföreskrifter
och anvisningar för räjongchefernas handläggning av dylika ärenden
samt utövande av en viss allmän övervakning över denna handläggning.

I fråga om kriminalvården i frihet har fångvårdsstyrelsen
enligt sin instruktion att, där det ej ankommer på annan myndighet,
främja och öva tillsyn över eftervården över den som frigivits eller utskrivits
från fångvårdsanstalt samt övervakningen av villkorligt dömda. Genom
den i instruktionen angivna begränsningen har från styrelsens ledning
i princip undantagits provutskrivna förvarade, som lyder under interneringsnämnden,
och provutskrivna ungdomsfängelseelever, som lyder under
ungdomsfängelsenämnden. För villkorligt dömda står vården i viss utsträckning
under tillsyn av vederbörande övervakningsdomstol eller dess
övervakningsnämnd. Detta innebär enligt utredningen emellertid i praktiken
endast en mindre begränsning av styrelsens arbetsuppgifter på nu ifrågavarande
område. Då nämligen eftervården både av villkorligt frigivna och
villkorligt dömda samt i viss mån även såvitt gäller provutskrivna förvarade
och ungdomsfängelseelever praktiskt utövas och övervakas av skyddskonsulentorganisationens
befattningshavare och dessa i sin tur sorterar under
fångvårdsstyrelsen, kan styrelsen ej undgå att taga befattning med löpande
ärenden inom i det närmaste hela den fria kriminalvården. Enligt sin
instruktion skall fångvårdsstyrelsen inom sitt verksamhetsområde bl. a. utlärda
erforderliga arbetsordningar, föreskrifter och anvisningar samt genom
inspektioner övervaka att gällande föreskrifter behörigen efterleves.

Utredningen framhåller att någon personal med särskild uppgift att handlägga
dessa ärenden icke finns i styrelsens fasta organisation. Då kriminalvården
i frihet alltjämt befinner sig i stark utveckling finner utredningen
det uppenbart alt en förstärkning av beredningspersonalen för hithörande
ärenden behövs.

Beträffande ärenden angående nåd i brottmål anför utredningen
att styrelsen enligt 4 § fångvårdsinstruktionen skall avge utlåtande
över nådeansökan av den som är intagen i fångvårdsanstalt. Ärendena fö -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

redrages av en amanuens på sociala byråns juridiska sektion inför överdirektören
och byråchefen. Dylika ärenden förekommer i sådan mängd att
amanuensen får ägna nära hälften av sin arbetstid åt dem.

Utredningen erinrar att en decentralisering av ifrågavarande ärenden till
anstaltsnämnderna tidigare föreslagits av 1951 års fångvårdsutredning i dess
betänkande med förslag till räjongplan för fångvården och av fångvårdens
organisationskommitté i samband med kommitténs förslag 1954 till organisation
för fångvårdsstyrelsen. Även i en promemoria, upprättad i december
1955 inom justitiedepartementet, föreslogs ett slopande av det regelmässiga
inhämtandet av yttrande från fångvårdsstyrelsen angående nådeansökningar
av intagna; endast då särskilda skäl därför förelåg borde styrelsen
höras.

I fråga om fångvårdsstyrelsens ställningstagande anför utredningen, att
styrelsen framställt erinringar mot de tidigare förslagen av innebörd bl. a.
att nådeärendena icke sällan hade samband med den på styrelsens prövning
ankommande frågan om fakultativ villkorlig frigivning. Enligt styrelsen var
det i förekommande fall av vikt att förebygga samtidig handläggning av
dessa frågor hos skilda organ.

Som framgår närmare av det följande föreslår utredningen all frågor om
fakultativ villkorlig frigivning skall decentraliseras till anstaltsnämnderna.
Utredningen anser att man genom en sådan åtgärd skulle direkt tillgodose
styrelsens önskemål att frågor om yttrande över nådeansökningar och om
fakultativ villkorlig frigivning prövades av ett och samma organ. En vidgning
av anstaltsnämndernas befogenheter i fråga om nådeärendena skulle
vidare enligt utredningen vara i hög grad ägnad att stimulera de enskilda ledamöternas
intiesse för nämndernas verksamhet.

Under åberopande av bl. a. dessa skäl ansluter sig utredningen till tidigare
framförda förslag att yttrande över nådeansökningar från intagna icke
vidare skall infordras från fångvårdsstyrelsen i andra fall än då detta av
särskild anledning finnes påkallat.

Utredningen övergår härefter till de ärenden som handläggs i förstärkta
fångvårdsstyrelsen. Dessa avser enligt 84 § verkställighetslagen
dels frågor om inräkning i verkställighetstid av tid varunder intagen
på grund av sjukdom eller permission eller inställelse inför domstol eller annan
myndighet vistats utom anstalt och dels frågor om bestraffning genom
förlängning av verkställighetstiden för straffånge, fängelsefånge eller böteslange,
som gjort sig skyldig till förseelse av sådan art att den påkallar svårare
disciplinstraff än styresman må ålägga. Vidare har förstärkta fångvårdsstyrelsen
enligt lagen om villkorlig frigivning att handlägga frågor om
fakultativ villkorlig frigivning samt frågor om åtgärder mot villkorligt frigiven,
som underlåtit att iakttaga vad som åligger honom till följd av den
villkorliga frigivningen.

I den slutliga handläggningen av de ärenden, som ankommer på förstärkta
fångvårdsstyrelsen deltager överdirektören, socialbyråchefen och två
av Konungen utsedda sakkunniga. Som föredragande tjänstgör en förste
byråsekreterare och en amanuens på socialbyråns juridiska sektion.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 87 år 1960

15

Utredningen erinrar, att 1951 års fångvårdsutredning föreslagit att även
dessa ärendegrupper skulle decentraliseras till anstaltsnämnderna vid centralanstalterna.
Emellertid framhålles att i strafflagberedningens numera
framlagda förslag till skyddslag och till lag om behandling i skyddsvårdsanstalt
samma ärendegrupper behandlats olika.

För egen del finner utredningen sig böra föreslå att ärenden angående
inräkning i verkställighetstid av tid varunder intagen av förut angivna skäl
vistats utom anstalt decentraliseras till anstaltsnämnderna. Utredningen
är även av den meningen att prövningen av frågor om fakultativ villkorlig
frigivning bör flyttas till nämnderna.

Beträffande ärenden angående bestraffning av intagen genom förlängning
av verkställighetstid har utredningen, som bl. a. hänvisar till en i
strafflagberedningens betänkande med förslag till skyddslag återgiven reservation
för ett slopande av diciplinära åtgärder, särskilt såvitt gäller förevarande
slag av bestraffning, ansett att det ligger utanför utredningens uppdrag
att taga ställning till frågan huruvida detta institut skall bibehållas eller
ej. Om gällande ordning kommer att bestå, anser emellertid utredningen
att dess handhavande kan och bör överlämnas till anstaltsnämnderna.

Vad slutligen angår ärenden rörande åtgärd mot villkorligt frigiven anser
utredningen — i likhet med strafflagberedningcn — alt det ligger närmast
till hands att överflytta beslutanderätten i dessa ärenden till domstol.
Då emellertid den nu rådande ordningen, som bestått under 13 år, utredningen
veterligt icke vållat någon olägenhet samt strafflagberedningens
förslag om överförande till domstol av ärenden angående förverkande avvillkorligt
medgiven frihet kan förväntas bli prövat av statsmakterna, har
utredningen funnit sig icke böra föreslå någon ändring av härutinnan gällande
bestämmelser.

Utredningen framhåller slutligen i detta sammanhang att utredningen,
då den förordat decentralisering till anstaltsnämnderna av vissa av de nu
behandlade ärendena, har varit väl medveten om att även denna ordning i
likhet med den nuvarande strider mot principen att frågor om frihetsberövande
bör handläggas av domstol och icke av administrativa organ. Att
utredningen likväl funnit denna lösning lämplig sammanhänger med att
det administrativa organ det nu är fråga om, anstaltsnämnden, har en sammansättning
som föga avviker från en underrätts, att detta organ har speciell
personlig kännedom om det klientel ärendena avser och att det kan
utan större omgång höra vederbörande personligen.

Härefter behandlar utredningen ärendena angående intagnas undervisning
och fritidssysselsättning m. in.

Vad beträffar den allmänbildande undervisningen anför utredningen, att
den numera sker huvudsakligen i form av självstudier per korrespondens.
I vilken utsträckning de intagna begagnar de möjligheter som i detta hänseende
står dem till buds är i hög grad beroende på anstaltspersonalens
lid och förmåga alt väcka initiativ och uppmuntra till fortsatta studier.
Enligt uppgift saknas emellertid i många fall härför lämpade befattningshavare
och i andra fall förslår ej vederbörandes tid. På delta område skulle

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

det därför vara önskvärt med en av fångvårdsstyrelsen bedriven inspektionsverksamhet
av icke alltför ringa omfattning. Någon sådan har emellertid
icke kunnat medhinnas.

Beträffande fritidsverksamheten i övrigt anför utredningen, att verksamheten
under sista åren kraftigt utvidgats efter initiativ av 1951 års
fångvårdsutredning. Enligt denna utredning skulle den befattningshavare i
fångvårdsstyrelsen som svarar för fritidsverksamheten vara styresmännens
rådgivare och hålla intim förbindelse med centralorganen för utbildningsförbunden,
ungdomsorganisationerna och ideella rörelser i allmänhet i syfte
att erhålla så många frivilliga medverkande som möjligt till fångvårdens
fritidsverksamhet. Lokalt skulle styresmännen ansvara för denna. Skulle
ingen befattningshavare vara lämplig eller kunna lösgöras i behövlig utsträckning
borde någon utomstående hel- eller deltidsanställd person mot
lämpligt arvode anförtros ledningen av fritidsverksamheten.

Enligt fångvårdsstyrelseutredningen har det föreslagna systemet numera
omsatts i praktiken. Förste byråsekreteraren på socialbyråns vårdsektion
har fått till uppgift att dels vid varje budgetårs början anvisa varje fångvårdsdirektör
viss del av anslaget till arvoden till fritidsledare, och dels
vara styresmännen behjälplig med anskaffande av fritidsledare. Sistnämnda
båda uppgifter skulle enligt vad för utredningen uppgivits rätteligen
kräva åtskillig tid framför allt i form av besök vid de olika anstalterna.
På grund av den mängd andra göromål som åvilar förste byråsekreteraren
har det emellertid icke varit möjligt för denne att företaga resor i nödig
utsträckning. Till följd härav är på flera håll fritidsverksamheten icke av
den omfattning eller beskaffenhet som statsmakterna torde ha avsett. I fråga
om religionsvården inskränker sig förste byråsekreterarens uppgifter till att
fördela anslaget för denna mellan räjongerna samt alt avge förslag till utomstående
ledamöter i de religionsvårdskommittéer som skall finnas vid anstalterna.

Utredningen anser att en förstärkning erfordras av personalen för de nu
berörda uppgifterna ävensom för härmed sammanhängande ärenden angående
personalutbildning och klagomål av intagna i behandlingsfrågor.

I ett följande avsnitt granskar utredningen den gruppterapeutiska
försöksverksamhet, som sedan år 1953 bedrivits bland olika kriminalvårdsklientel.
Utredningen erinrar att fångvårdens organisationskommitté
i skilda sammanhang föreslagit inrättande av en särskild psykologtjänst
för ändamålet i stället för den nuvarande ordningen med en från
fångvårdsanstalternas avlöningsanslag avlönad arvodesanställd befattningshavare
som ledare för verksamheten.

Utredningen finner att gruppterapien åtminstone för Sveriges del alltjämt
måste anses befinna sig på försöksstadiet, i varje fall så till Aida att det är
ovisst vilken betydelse denna verksamhet kan ha som resocialiseringsfaktor.
För en bedömning av vilka möjligheter gruppterapien kan ha för det
svenska kriminalvårdsklientelet torde erfordras ytterligare åtskilliga års
erfarenheter av gruppterapeutisk försöksverksamhet bland detta klientel.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

Enligt utredningen måste gruppterapien dock i allt fall anses ha ett icke
ringa värde genom den intellektuella stimulans som den medför för många
av dem som deltager i sådan verksamhet. Detta är av särskild betydelse eftersom
ett stort antal intagna är religiöst indifferenta och därför föga mottagliga
för den själavård, som den religiösa verksamheten vid anstalterna
innebär.

Utredningen ansluter sig till den meningen att den gruppterapeutiska försöksverksamheten
bör fortsätta vid fångvårdsanstalterna. Utredningen är
också av den uppfattningen att en särskild psykologtjänst Ag 23 bör inrättas
för ledningen av verksamheten. Då bland innehavarens göromål skulle
komma att ingå åtskilliga arbetsuppgifter som får anses ligga inom fångvårdsstyrelsens
verksamhetsområde, bör tjänsten vara placerad vid styrelsen
och innehavaren ha Stockholm som stationeringsort.

Efler fångvårdsstyrelseutredningens nu redovisade förslag skulle fångvårdsstyrelsens
arbetsuppgifter i fråga om den egentliga kriminalvården
komma att omfatta dels tillsyn och ledning av anstaltsvården — däri inräknat
intagnas undervisning och fritidssysselsättning samt gruppterapi —
dels tillsyn och ledning av kriminalvården i frihet, dels prövning av intagnas
klagomål i behandlingsfrågor samt av besvär över anstaltsnämndernas
beslut i ärenden angående inräkning i verkställighetstid av tid för vistelse
utom anstalt, bestraffning och villkorlig frigivning, dels frågor om åtgärd
mot villkorligt frigiven och dels frågor om nåd i de fall då styrelsens yttrande
anses påkallat.

Den för dessa uppgifter erforderliga personalen bör enligt utredningens
förslag i likhet med nuvarande ordning redovisas under styrelsens sociala
byrå.

Arbetsvärd

Utredningen anför att arbetsvärden intar en central plats i den moderna
fångvården och att det både ur social och administrativ synpunkt är av allra
största betydelse att alla arbetsföra intagna kan sysselsättas med lämpligt
arbete. Förverkligandet av ett sådant program är emellertid förenat med åtskilliga
praktiska och principiella problem.

Till en början framhålles, att fångklientelet till stor del består av personer
som även i frihet är arbetsskygga eller som är partiellt arbetsföra och
som ofta saknar yrkesutbildning. Redan dessa förhållanden medför en viss
begränsning vid valet av verksamhetsgrenar. En annan begränsning av möjligheterna
att välja arbete för de intagna följer enligt utredningen av att
arbetsgrenarna vid en anstalt måste anpassas efter anstaltens storlek och
karaktär — ■ sluten eller öppen — och i någon mån även efter dess geografiska
belägenhet.

Vidare måste förhållandet mellan fångvårdens arbetsdrift och motsvarande
verksamheter inom det fria näringslivet beaktas. Utredningen anför att
det numera visserligen är allmänt accepterat att fångvården för att kunna
bereda de intagna lämpligt arbete bedriver industriell produktion av olika

12 Bilianrj till riksdagens protokoll 1060. 1 saml. Nr 87

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1900

artiklar, som eljest skulle ha fått framställas av enskilda företag. I likhet
med strafflagberedningen kan det också göras gällande att de intagna bör
ha samma rätt att konkurrera om arbetstillfällena som om de varit på fri
fot och att det, då ändamålet med deras omhändertagande är att tillrättaföra
dem, icke är försvarligt att frånsäga sig det viktigaste medlet därtill
d. v. s. en rationell sysselsättning.

I likhet med vad chefen för justitiedepartementet givit uttryck åt i ett
interpellationssvar i riksdagens andra kammare den 4 november 1958 anser
utredningen att det emellertid är önskvärt, att fångvårdens arbetsdrift i
möjligaste män anpassas så att den icke konkurrerar med den öppna arbetsmarknaden
om arbetstillfällen på områden där det råder sysselsättningssvårigheter.
Även om betydelsen av en sådan konkurrens enligt utredningen
icke bör överdrivas, måste det av hänsyn till den allmänna opinionen
anses vara en angelägen uppgift för fångvårdsstyrelsen att fortlöpande
pröva vilka åtgärder som utan eftergivande av vårdens krav kan vidtagas
för att ur nu ifrågavarande synpunkt anpassa fångvårdsdriften till rådande
arbetsmarknadsläge.

Vad härefter beträffar de allmänna principerna för en lämplig organisation
av arbetsdriften och den centrala ledningen av densamma erinrar utredningen,
att denna fråga varit föremål för sakkunnig teknisk bedömning
så sent som åren 1947—1948, då statens organisationsnämnd utförde sina
organisationsundersökningar vid fångvårdsanstalterna och fångvårdsstyrelsen.
Fångvårdsstyrelseutredningen har för sin del icke funnit anledning
att frångå de resultat till vilka organisationsnämnden därvid kommit, utom
såvitt angår antalet arbetsgrenar. Enligt organisationsnämnden borde antalet
begränsas till ett fåtal, i första hand snickeri- och mekaniskt verkstadsarbete.
Organisationsnämnden räknade med att detta skulle medföra viss
minskning av personalbehovet i fångvårdsstyrelsen. Förslaget avstyrktes
av bl. a. strafflagberedningen och interneringsnämnden under hänvisning
till straffverkställighetslagens föreskrift om att den intagne skall beredas
sysselsättning under beaktande av hans håg och fallenhet. Enligt fångvårdsstyrelseutredningen
kan det därutöver framhållas att ett någorlunda brett
register av yrkesgrenar är en förutsättning för att det över huvud taget skall
linnas något utrymme för en sådan anpassning av arbetsdriften efter rådande
marknadsläge som förut åsyftats. Utredningen uttalar att den nuvarande
ordningen med en tämligen starkt differentierad arbetsdrift, omfattande
förutom byggnadsarbete, jordbruk, arbetsterapi och olika arbetsgrenar
av industribetonad karaktär bör bibehållas.

Ett ytterligare spörsmål, som enligt utredningen inverkar på personalorganisationen
för arbetsdriften, är mekaniseringen av driften. Enligt utredningens
mening bör det icke förekomma att man inom fångvårdens arbetsdrift
i större utsträckning bibehåller manuellt arbete, som inom det fria
näringslivet övertagits av maskiner. Utredningen framhåller att det ur resocialiseringssynpunkt
får anses angeläget att arbetsförhållandena för de
intagna så långt möjligt och sålunda även i fråga om tekniska anordningar

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

liknar det fria arbetslivets förhållande. Vidare är det ett statsfinansiellt
intresse att arbetsdriftens överskott, som måste betraktas som ett icke ringa
bidrag till kostnaderna för den egentliga fångvården, blir så stort som
möjligt utan att det därför skall kunna bli tal om exploatering av fångarbetskraften.
Riktlinjen bör därför vara att arbetsdriften skall mekaniseras
i ungefär samma takt som motsvarande delar av det fria näringslivet.
Utredningen anser att man även vid utformningen av fångvårdsstyrelsens
personalorganisation på hithörande arbetsområde måste taga konsekvenserna
av denna utveckling. Härför talar inte endast fångbehandlingssynpunkter.
Fångvårdsstyrelsen måste nämligen därjämte i nu ifrågavarande hänseende
jämställas med ett affärsdrivande verk, som har att effektivt utnyttja
sin produktionsapparat.

Som framgår av det föregående har fångvårdsstyrelseutredningen icke ansett
sig böra föreslå några ändringar beträffande arbetsdriftens utformning.
Utredningen har icke heller funnit anledning frångå den nuvarande ordningen
i det hänseendet att den för arbetsdriftens centrala ledning avsedda
personalen är samlad på en särskild byrå inom fångvårdsstyrelsen, benämnd
arbetsbyrån.

Enligt 1955 års fasta personalorganisation för arbetsbyrån omfattar denna
förutom byråchef 1(1 befattningshavare. Inom fångvårdsstyrelsen har man
betecknat denna organisation som »ett litet huvud på en stor kropp». Utredningen
anför att denna beteckning har mycket fog för sig. Ett enskilt
företag med flera lusen arbetare och en årsomsättning på 25—35 miljoner
kronor arbetar självfallet med en betydligt större central organisation än den,
varöver fångvården disponerar för sin arbetsdrift. Och då är ändå att märka
att det enskilda företaget knappast skulle ha en så mångsidig produktion
som fångvårdens arbetsdrift och icke heller en sådan spridning av arbetskraften
över hela landet som råder inom denna. Arbetsbyrån måste dock enligt
utredningen anses ha lyckats förvånansvärt väl i sin uppgift att skaffa
arbete åt ett ständigt växande antal fångar. Som exempel härpå näinnes att,
ehuru fångantalet från 1952 till 1956 ökades med nära 900 personer, antalet
intagna som var sysslolösa på grund av arbetsbrist sjönk både absolut
och relativt från 190 eller 6,1 procent till 113 eller 2,8 pi-ocent.

Genom utredningens medverkan har arbetsbyrån i jämförelse med övriga
byråer sedan 1955 tillförts den största personalförstärkningen. Emellerlid
har icke heller den förstärkta organisationen visat sig tillräcklig för att
de eftersatta arbetsuppgifterna skall kunna ägnas erforderlig handläggning.

Bland sådana uppgifter nämner utredningen den fortlöpande planerings-
och utredningsverksamheten rörande nya arbetsuppgifter för arbetsdriften.
Utredningen påpekar, att bristen på personal härför varit särskilt
kännbar under del pågående organisationsskedet, som inneburit att ai’betsbyrån
belastats både med utredningar i arbetsdriftsfrågor åt fångvårdens
byggnadskommitté och organiserandet av arbetsdriften vid nya anstalter.
En annan eftersatt uppgift är den allmänna ekonomiska bedömningen av
arbetsdriften. Utredningen framhåller att det visserligen är väsentligare atl

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 7960

så många intagna som möjligt har ett godtagbart arbete än att verksamheten
går med största möjliga vinst. Men för statsverket är det ett intresse
alt även vinstsynpunkten blir i möjligaste mån tillgodosedd.

Byggnadsärenden

Fångvårdens byggnadsärenden omfattar enligt utredningens redovisning
till en början en grupp ärenden av planeringskaraktär. I sådana ärenden
sker utredningar angående nybyggnads-, ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten
i samband med förslag om inrättande av nya anstalter och utvidgning
eller modernisering av redan befintliga anstalter. Fn annan grupp av hithörande
ärenden innefattar sådana reparations- och underhållsarbeten som
utföres med medel från statens allmänna fastighetsfond eller från jordbruksdriften.
En tredje grupp byggnadsärenden avser sådana av statsmakterna
beslutade byggnadsföretag som Kungl. Maj:t uppdragit åt fångvårdsstyrelsen
att låta utföra.

I fråga om ärenden av planeringskaraktär anför utredningen
att fångvårdsstyrelsen ofta själv tar initiativ härtill på grund av styrelsens
allmänna instruktionsenliga åliggande att vidtaga eller hos Kungl.
Maj :t föreslå åtgärder som kan vara påkallade inom styrelsens verksamhetsområde.
Under den omdaning som erfordrats för att anpassa anstaltsväsendet
efter den moderna kriminalpolitikens krav har emellertid uppgiften
att planera erforderliga byggnadsföretag bedömts vara alltför omfattande
för att kunna ombesörjas av fångvårdsstyrelsen ensam. År 1954 tillkallades
därför den fångvårdsbyggnadsutredning, vilken år 1956 avlöstes av
fångvårdens byggnadskommitté. Denna kommitté har enligt sin instruktion
att framlägga utredning och förslag beträffande nybyggnadsföretag som
Kungl. Maj:t efter hand anvisar. Kommitténs uppdrag omfattar således endast
en del av fångvårdens byggnadsverksamhet. I övrigt ankommer denna
på fångvårdsstyrelsen, som givetvis också är oförhindrad att framlägga
egna förslag inom byggnadskommitténs verksamhetsområde i den mån styrelsen
så finner påkallat. Byggnadsärenden kan även uppkomma för styrelsen
genom särskilda uppdrag från Kungl. Maj :t. Samtliga på styrelsen ankommande
byggnadsärenden av förevarande slag handläggs inom administrativa
byrån i samråd med fångvårdsstyrelsens arkitekt.

Utredningen har beträffande nu berörda planeringsärenden i den mån de
ankommer på fångvårdsstyrelsen ej funnit anledning föreslå annan ändring
än att sådana ärenden i fortsättningen bör handläggas i samråd mellan
administrativa byrån samt lag- och utrcdningsbyrån. För dessa ärenden behöver
styrelsen såsom för närvarande ha en arktitekt till sitt förfogande. En
sådan anordning anses fullt tillräcklig så länge fångvårdens byggnadskommitté
svarar för flertalet nybyggnadsarbeten. Fångvårdsstyrelseutredningen
uttalar, att den för sin del saknar anledning att ingå på frågan huru
hithörande ärenden skall handläggas sedan byggnadskommittén upphört
med sin veiksamhet. Denna fråga torde i stället få behandlas av kommittén
själv i samband med avvecklingen av dess löpande uppgifter på detta område.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

21

Beträffande de ärenden angående reparations- och underhållsarbeten
som ingår i den andra gruppen av byggnadsärenden
anför utredningen, att fångvårdsstyrelsen har att handlägga dessa huvudsakligen
i sin egenskap av förvaltare av styrelsens delfond av statens allmänna
fastighetsfond. På denna fond redovisas ett 60-tal av fångvårdens
omkring 80 anstalter samt anstalts- och bostadsbyggnader på övriga anstalter.
Det på fonden bokförda byggnadsvärdet uppgår numera till något över
60 miljoner kronor. Utanför fastighetsfonden faller endast ekonomibyggnader
vid ett 20-tal jordbruksanstalter och kolonier, vilka underhålls med
jordbruksdriftens medel.

Enligt gällande föreskrifter för förvaltningen av statens allmänna fastighetsfond
åligger det fångvårdsstyrelsen bl. a. att på en generalplan, som
bör vara färdigställd före den 1 april varje år, upptaga under följande arbetsår
erforderliga underhålls- och ersättningsarbeten. För de årliga besiktningar
som erfordras för uppgörande av den föreskrivna generalplanen har
fångvårdsstyrelsen fr. o. m. den 1 juni 1958 anställt en byggnadsinspektör
mot ett arvode av 18 000 kronor för år. Denne har vidare bl. a. till uppgift
att biträda styrelsens arkitekt i arbetet med uppgörandet av generalplanen.
Sedan planer fastställts för samtliga anstalter utsändes de till styresman,
som bar att utföra arbeten i egen regi. Styresmännen får därvid i regel själva
avgöra i vilken omfattning arbetena skall utföras med anlitande av fångarbetskraft
eller av civil entreprenör. Utredningen upplyser att i genomsnitt
ett 40-tal intagna årligen sysselsätts med dylikt arbete.

Utredningen har funnit anledning till övexväganden i två hänseenden,
nämligen dels huruvida fångvårdsstyrelsen även i fortsättningen bör svara
för handläggning av frågor om underhåll och reparation av fångvårdens
byggnadsbestånd och dels om i sådant fall hithörande ärenden bör hänföras
till administrativa byrån eller till arbetsbyrån.

Utredningen erinrar att 1951 års fångvårdsulredning, 1947 års byggnadsstyrelseutredning
och 1954 års byggnadsbesparingsutredning föreslagit, att
den byggnadstekniska förvaltningen av fångvårdsanstalterna skulle överföras
till byggnadsstyrelsen. Även om motiveringen till utredningarnas förslag
är något skiftande är i allt fall enligt utredningen ett skäl gemensamt, nämligen
att fångvårdens undei-hålls- och reparationsfrågor skulle komma att i
större utsträckning bli föremål för sakkunnig bedömning och handläggning
än fångvårdens personalorganisation medgivit. Beträffande fångvårdsstyrelsens
inställning erinras, att styrelsen i sina yttranden över förslagen tillstyrkt
att byggnadsstyrelsen skulle övertaga ansvaret för underhållet av
fångvårdens byggnadsbestånd, dock med reservation för att fångvårdsstyrelsen
skulle få behålla möjligheten att sysselsätta de intagna med byggnadsarbete
samt alt medel skulle stå till styresmännens och styrelsens förfogande
huvudsakligen för utförande av brådskande reparationer i egen
regi.

Även inför fångvårdsstyrelseutredningen har anförts vissa betänkligheter
mot elt överförande till byggnadsstyrelsen av ansvaret för underhållet

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

av fångvårdens fastigheter. Enligt utredningen hänför sig en av dessa betänkligheter
till frågan om det kan bli möjligt för byggnadsstyrelsen att bemästra
alla föreslagna arbetsuppgifter. Vidare har farhågor uttalats för att
denna styrelse av olika skäl skulle vara obenägen att anlita fångarbetskraft i
den utsträckning som ur fångvårdens synpunkt är påkallat. Ytterligare har
pekats på nödvändigheten av en central bedömning av de regelmässigt otillräckliga
underhållsmedlens användning. Slutligen har bl. a. hävdats att den
ifrågasatta omläggningen skulle leda till oklara befälslinjer.

Utredningen finner för sin del att de anförda betänkligheterna är något
överdrivna. Vid bedömandet av frågan huruvida byggnadsstyrelsen bör övertaga
ansvaret för underhållet av fångvårdens fastighetsbestånd är enligt utredningen
ytterligare att beakta att både byggnadsstyrelseutredningen och
byggnadsbesparingsutredningen starkt understrukit betydelsen av att underhållsarbeten
på statens fastigheter i största möjliga utsträckning koncentreras
så att den byggnadstekniska sakkunskapen på bästa sätt utnyttjas och
fastighetsunderhållet blir tekniskt tillfredsställande. Fångvårdsstyrelseutredningen
är för sin del icke övertygad om att nyssnämnda synpunkter skulle
vinna tillräckligt beaktande om underhållsfrågorna fortsättningsvis ligger
kvar hos fångvårdsstyrelsen och dess organ. Utredningen anser det fullt
tänkbart att man, om någon förändring i principfrågan nu icke äger rum,
framdeles kan bli nödsakad att ytterligare förstärka fångvårdsstyrelsens
och de regionala organens personalorganisation på detta område. Under sådana
omständigheter finner sig utredningen sakna anledning att frångå den
ståndpunkt som intagits av tidigare utredningar och även av fångvårdsstyrelsen
i sina yttranden över dessa utredningars förslag.

Så länge underhållsfrågorna kvarligger hos fångvårdsstyrelsen anser utredningen
att de bör hänföras till styrelsens administrativa byrå. Under
samma förutsättning föreslår utredningen att byrån tillföres en byggnadsinspektörst
jänst Ag 21 i stället för den nuvarande arvodesbefattningen.

En av utredningens ledamöter, biträdande överdirektören Anneli, har förklarat
sig icke kunna biträda utredningens ståndpunkt i fråga om överförandet
av ansvaret för underhållet av fångvårdens fastigheter till byggnadsstyrelsen
eller förslaget att fångvårdsstyrelsens byggnadsinspektörstjänst
skall upptagas endast såsom extra.

Vad slutligen angår den tredje gruppen av byggnadsärenden innefattande
de särskilda byggnadsföretag, vartill statsmakterna efter
förslag av fångvårdsstyrelsen eller fångvårdens byggnadskommitté anvisat
medel, framhåller utredningen att Kungl. Maj:t kan uppdraga antingen åt
byggnadsstyrelsen eller fångvårdsstyrelsen att utföra företagen. Då uppdraget
går till fångvårdsstyrelsen föreskrivs i regel att samråd skall ske med
byggnadsstyrelsen. I flertalet fall överlämnar fångvårdsstyrelsen åt arbetsbyrån
att utföra sådana arbeten. Sistnämnda arbeten utföres med fångarbetskraft.
Arbetsuppgifter som avser installation av elektricitet, värme, vatten
och sanitet utlämnas dock i regel till civila specialentreprenörer. Utredningen
upplyser att minst ett hundratal intagna varje år sysselsätts med

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

byggnadsarbete av nu ifrågavarande slag. På hösten 1958 utfördes ett 20-tal
dylika byggnadsföretag. Vidare sysslade man på arbetsbyrån med planering
av ytterligare lika många företag. Hela verksamheten omfattade företag fölen
sammanlagd kostnad av ca 7,5 milj. kronor.

Icke heller i fråga om denna av arbetsbyrån bedrivna byggnadsverksamhet
bör det enligt utredningens mening ske någon ändring. Utredningen betonar
att det ur vårdsynpunkt är av stor betydelse att möjlighet finnes att
i lämplig utsträckning hänvisa intagna till byggnadsarbete. Åtskilliga av
de intagna har före straffverkställigheten varit sysselsatta med sådant aibete
och kommer efter frigivningen att fortsätta därmed. Andra kan genom
att under straffverkställighet deltaga i byggnadsarbete erhålla en utbildning
som gör det lättare för dem att försörja sig efter frigivningen. Vid vissa
ungdomsanstalter utgör byggnadsarbete en särskild utbildningsgren.

Då nu ifrågavarande byggnadsverksamhet bedrives i syfte att bereda intagna
sysselsättning, bör den enligt utredningen även i fortsättningen administreras
av arbetsbyrån.

Klientelregistrering

I fångvårdsstyrelsen ingår, som förut nämnts, två arbetsenheter som huvudsakligen
sysslar med klientelregistrering, nämligen straffregistret och
centrala fångregistret. Därjämte förekommer inom styrelsen ytterligare ett
klientelregister avseende personer som erhållit villkorlig dom med övervak -ning.

Personalen på straff registret redovisas f. n. på administrativa
byrån, men dess verksamhet är enligt utredningen fullt självständig och hell
skild från verksamheten på denna byrå i övrigt. I fråga om arbetsuppgifterna
anför utredningen bl. a. följande.

Straffregistrets huvuduppgifter är att mottaga, granska och registrera
straffuppgifter samt att på rekvisition av domstolar, polismyndigheter och
vissa andra myndigheter samt enskilda som ämnar emigrera eller av annan
anledning kan visa sig behöva utdrag av straffregistret, expediera sådana
utdrag. Härjämte har straffregistret att inleverera omfattande och viktiga
uppgifter till den svenska rättsstatistiken.

Straffregistret är en av de arbetsenheter i fångvårdsstyrelsen vars arbetstryck
påverkas mest i samband med en stegring av fångantalet. Under
1949, då medeltalet intagna var 2 300, inkom omkring 11 600 straffuppgifter
samt expedierades omkring 33 300 utdrag. Under 1958 har medeltalet
intagna varit 4 300 eller omkring 85 procent mer än 1949, medan
antalet ut- och ingående expeditioner av nämnda slag uppgått till sammanlagt
95 460 eller omkring 110 procent mer än 1949. Den största ökningen
faller på de arbetskrävande utdragen angående personer som förekommer
i registret.

1949 bestod straffregistrets personal av sammanlagt 6 tjänstemän. Efter
tjänsteförändringar och personalförstärkningar av olika slag omfattade registrets
personal 1957 tillhopa 9 befattningshavare. I denna organisation
företog fångvårdsstyrelsen under 15)58 vissa omdispositioner. Någon förändring
av personalmängden skedde emellertid icke, varför straffregistrets
personaluppsättning vid utgången av 1958 ej var mer än 50 procent större
än 1949.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

Utredningen anför, att den bristande överensstämmelsen mellan ökningen
av arbetsmängd och personal har varit så mycket mer betänklig som straffregistret
alltjämt har en mycket gammaldags uppläggning, som gör arbetet
tungrott. Ett annat förhållande som gör straffregistret särskilt känsligt för
ökningar i arbetsmängden är enligt utredningen att det författningsenligt
åligger straffregistret att expediera begärda utdrag senast dagen efter det
rekvisition inkommit. Till följd av dessa omständigheter har arbetsläget på
straffregistret varit brydsamt under hela den tid fångvåi-dsstyrelseutredningen
varit i verksamhet.

Med hänvisning till att det i uppdraget för den år 1956 tillsatta brottsregistreringsutredningen
ingår att överväga vilka möjligheter som finns att
samordna straffregistret och det hos kriminaltekniska anstalten förda registret
har fångvårdsstyrelseutredningen funnit sig icke böra framlägga
något definitivt förslag till omorganisation av straffregistret.

Utredningen har emellertid övervägt vilka åtgärder som skulle kunna vidtagas
för att underlätta arbetet utan föregripande av brottsregistreringsutredningens
slutliga organisationsförslag. Enligt vad fångvårdsstyrelseutredningen
under hand erfarit bär det icke synts föreligga något hinder mot att
rationalisera dels metoderna för framställning av straffregisterutdrag och
dels aktförvaringssystemet.

I förstnämnda hänseende har utredningen övervägt att föreslå omedelbar
övergång till ljuskopiering, varvid utredningen räknat med möjligheten att
gällande krav på arkivvärdighet skulle kunna upphävas. För att metoden
skall få avsedd effekt erfordras även att straffregistrets blanketter för
straffregisterutdrag revideras så att de blir ensidiga. Då utredningen bedömt
en sådan revision såsom utsiktslös, innan frågan om kriminalstatistikens
slutliga utformning avgjorts, har utredningen övergivit tanken på en omedelbar
övergång till fotokopiering. I stället förordar utredningen att metoden
med snabbkopiering övergångsvis kommer till användning. Även denna
metod förutsätter ett upphävande av arkivvärdighetskravet. Enligt utredningens
mening torde eu sådan åtgärd icke vara ägnad att inge betänkligheter,
då utdragen grundar sig på ett register som är upprättat på arkivvärdigt
papper och förvaras på betryggande sätl. Utredningen beräknar att
en snabbkopieringsapparat på ett år skulle medföra en kostnadsbesparing
som betydligt överstiger både anskaffningskostnaden och årets driftskostnader.
Sedan nya, ensidiga blanketter fastställts, kan man övergå till en i
längden driftsbilligare ljuskopieringsmaskin.

lieträffande aktförvaringssystemet upplyser utredningen att registeraiklerna
nu förvaras i kartonger med 100 akter i varje kartong. Flertalet kartonger
väger omkring 6 kilogram. Varje dag måste ett par hundra kartonger
tagas fram och sättas tillbaka på sina platser. En del av kartongerna är
placerade på hyllor med en höjd av 2,5 respektive 3 meter över golvet.

Utredningen framhåller att en omläggning av förvaringsanordningarna
för registerakterna till plåtskåp med lådor för hängmappar eller något liknande
system måste vara till fördel var straffregistret än kommer att förläggas.
Kostnaderna för en sådan omläggning kan visserligen antagas bli

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

25

tämligen stora men dels är det fråga om engångskostnader och dels kan
även dessa i längden beräknas medföra en betydande årlig besparing.

Under tiden intill föreslagna rationaliseringsåtgärder hinner genomföras
bör straffregistret enligt utredningen erhålla ytterligare personalförstärkningar.
Registret bör vidare redovisas som en självständig enhet inom styrelsen.

Slutligen anför utredningen i detta sammanhang, att utredningen erhållit
det intrycket att en bättre samordning av verksamheten på centrala fångregistret,
straffregistret och avdelningen för strafftidsberäkning sannolikt
skulle kunna åstadkommas. Utredningen anser att detta spörsmål vid tillfälle
bör göras till föremål för överläggning mellan den av utredningen föreslagna
lag- och utredningsbyrån samt socialbyrån och straffregistret.

1 fråga om centrala fångregistret, vilket tillhör sociala byrån
och inrättades år 1938, framhåller utredningen att registret väsentligt utvidgats
främst i samband med räjongsystemets genomförande. Vidare har
registret i snabbt ökad omfattning utnyttjats såväl av fångvårdsstyrelsen
som av andra myndigheter såsom upplysningskälla vid undersökningar av
olika slag rörande brottslighet, kriminalvårdsklientelets beskaffenhet m. m.
Utredningen anför härom i huvudsak följande.

Under år 1953 mottog registret 1 800 akter rörande frigivna och under år
1957 över 9 000 akter.

För närvarande inkommer dagligen till centrala fångregistret mellan 20
och 50 personakter. För att utlåningsverksamheten, som har ungefär samma
omfattning, skall kunna fungera tillfredsställande måste varje nyinkommen
akt redan inkomstdagen granskas, gallras och insorteras i aktsamlingen.
Vid granskningen undersöks om akten innehåller någon dom, som icke
befordrats till verkställighet, och kontrolleras att icke någon av de viktigare
handlingarna saknas. Gallringen har huvudsakligen till uppgift att
göra akternas innehåll lättillgängligt och att nedbringa utrymmesbehovet
för aktsamlingen.

På centrala fångregistret utföres även klientelutredningar och statistiska
undersökningar, som erfordras för fångvårdsstyrelsens verksamhet eller begärts
från justitiedepartementet, riksdagsutskott, kommittéer in. fl.

Till centrala fångregistret överlämnas vidare förfrågningar från domstolar,
militära och andra myndigheter samt personundersökare och enskilda
personer rörande de registrerades personliga förhållanden. Sådana förfrågningar
innefattar ej sällan besvärliga sekretesspörsmål.

Centrala fångregistret utnyttjas i stor utsträckning både av straffregistret
och av den personal som sysslar med strafftidsberäkning. Det är därför av
betydelse för de enskildas rättssäkerhet att uppgifterna i centrala fångregislret
är fullständiga och korrekta.

Även i fråga om delta register finner utredningen alt personalförstärkning
erfordras. Enligt utredningens förslag skall del liksom nu tillhöra
sociala byrån.

Beträffande registret över villkorligt do in d a anför utredningen,
alt detta register tillkom den 1 januari 1944, då 1939 års lag om
villkorlig dom trädde i kraft. Registret har därefter berörts i samband med
olika tidigare utredningar och dess slopande bar även varit ifrågasatt. Utredningen
framhåller att fångvårdsstyrelsen genom registret iir i stånd afl

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

lämna icke oväsentliga bidrag till den officiella rättsstatistiken. Härtill kommer
att registret erbjuder ett värdefullt material för kriminologisk forskning,
vilket material med den nu använda arbetsmetoden hopsamlas genom
ett minimum av arbete men som varken nu eller efter ett genomförande
av kriminalstatistikutredningens förslag kan utan åtskilligt besvär uppbringas
på annat håll. Något slopande av detta register bör därför icke
komma i fråga. Enligt utredningens förslag bör det alltjämt handhas av
sociala byrån.

Fångvårdsstyrelsens personalorganisation

Vidtagna tillfälliga personalförstärkningar

Fångvårdsstyrelseutredningen anför, att utredningen, som tillsattes i oktober
1955, snart fann att personalförstärkningar erfordrades i olika hänseenden.
Med anledning härav anmälde utredningen bl. a. i skrivelse den 12
mars 1956 till chefen för justitiedepartementet att det med hänsyn till arbetsbelastningen
på styrelsens högre tjänster borde till verkschefens förfogande
ställas en befattningshavare med uppgift att biträda med överdirektörsgöromål
samt att byråchefstjänsterna på administrativa byrån och socialbyrån
borde dubbleras. Vidare hemställde utredningen att den person
som kunde komma att utses till biträdande överdirektör jämväl skulle förordnas
till ledamot av utredningen. Dessa förslag bifölls av Kungl. Maj:t
enligt beslut den 20 och den 27 april 1956.

Av vad utredningen anfört framgår vidare, att utredningen sedan den
fått ytterligare inblick i fångvårdsstyrelsens arbetskraftsproblem — utredningens
sekreterare har tidvis tjänstgjort som byråchef i styrelsen — medverkat
till ytterligare tillfälliga personalförstärkningar avseende huvudsakligen
amanuens- och biträdespersonal. Vidare har fångvårdsstyrelsens anslagspost
till vikarier och tillfällig arbetshjälp under utredningstiden uppräknats
med 60 000 kronor, varjämte fångvårdsstyrelsen själv under samma
tid, bl. a. med anlitande av den förstärkta vikariemedelsposten i olika
hänseenden utökat sin personal.

Inberäknat nämnda personalförstärkning hade fångvårdsstyrelsens personalorganisation
vid utgången av år 1958 följande omfattning:

I

II

III

S:a

Verksledningen ... ..................................

1

1

2

Administrativa byrån (utom straffregistret) .. ........

197*

5

3

277*

Straffregistret ......................................

7

2

9

Socialbyrån (utom de centrala nämndernas kanslier)...

17

4

21

Interneringsnämndens kansli ..........................

4

4

Ungdomsfängelsenämndens kansli.....................

27*

1

37*

Arbetsbyrån.........................................

167*

5

2

237*

Summa

677*

18

5

907*

Kolumn I avser 1955 års fasta personalorganisation; kolumn II av Kungl, Maj: t medgivna
personalförstärkningar; kolumn III av fångvårdsstyrelsen anordnade personalförstärkningar.

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

Såsom framgår av de såsom bilaga till detta protokoll redovisade sammanställningarna
för styrelsens nuvarande personalorganisation, utredningens
och fångvårdsstyrelsens förslag till ändringar samt den av mig
förordade organisationen har fångvårdsstyrelsen under tiden fram till den
1 januari 1960 tillförts ytterligare tillfälliga personalförstärkningar.

Verksledningen

Chefstjänsten i fångvårdsstyrelsen är för närvarande en överdirektörsbefattning
Bo 5.

Utredningen anför att fångvården under det senaste decenniet kraftigt
utvidgats både till följd av tillväxten av kriminalvård sklientelet och på
grund av lagstiftarnas strävanden mot en mer differentierad behandling av
detta klientel. Utbyggnaden av organisationen för både sluten kriminalvård
och kriminalvård i frihet pågår alltjämt. Även själva fångvårdsstyrelsen
har under detta utvecklingsskede erhållit en större organisation och
vid bifall till utredningens förslag skulle den komma att omfatta omkring
dubbelt så många tjänstemän som enligt 1949 års organisation. Den moderna
fångvården innefattar ett rikt fasetterat arbetsområde och av dess ledning
kräves sålunda sociala, juridiska, administrativa och industritekniska bedömanden.

Med hänsyn till dessa förhållanden har utredningen funnit det motiverat
att fångvårdsstyrelsens chefstjänst ändras till en generaldirektörstjänst, vilken
lämpligen bör placeras i Bp 6.

Enligt den nuvarande fångvårdsinstruktionen gäller att, om verkschefen
är förhindrad att utöva sina åligganden och vikarie ej förordnas för honom,
den till utnämningen äldste byråchefen skall fungera som ställföreträdande
verkschef.

Utredningen förordar att även i detta hänseende en omläggning sker därhän,
att såsom verkschefens ställföreträdare skall tjänstgöra den byråchef
som Kungl. Maj :t efter anmälan av verkschefen förordnar därtill. På ställföreträdaren
bör jämväl ankomma att i den utsträckning verkschefen bestämmer
biträda denne med utövningen av hans ämbete.

Fångvårdsstyrelsens sakkunniga

Av den föregående framställningen framgår att fångvårdsstyrelsen enligt
gällande föreskrifter i två olika sammanhang skall vara förstärkt med
utomstående sakkunniga, nämligen dels vid handläggningen av ärenden
enligt 84 § verkställighetslagen och lagen om villkorlig frigivning och dels
vid handläggningen av vissa organisationsfrågor in. in. I vartdera fallet
är det fråga om två sakkunniga. I det förra fallet bildar de sakkunniga jämle
styrelsen i övrigt den s. k. förstärkta fångvårdsstyrelsen. De sakkunniga
i det senare fallet benämnes fångvårdsfullmäktige. Den ene av dessa
skall besitta social och den andre statsfinansiell sakkunskap.

Utredningen anför att vid ett genomförande av utredningens förslag till
decentralisering av åtskilliga av de ärenden som nu ankommer på den s. k.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

förstärkta fångvårdsstyrelsen arbetsuppgifterna för denna sammansättning
av styrelsen kommer att kraftigt minskas. I fråga om fullmäktigeinstitutionen
torde vidare kunna ifrågasättas om icke inom fångvårdsstyrelsen liksom
i de centrala verken i allmänhet statsfinansiell sakkunskap får anses i
tillräcklig utsträckning finnas företrädd bland verkets chefspersonal. Å
andra sidan är det ur olika synpunkter önskvärt att utomstående sakkunniga
även i fortsättningen deltager i handläggningen av vissa av de ärenden
som nu kräver närvaro av fångvårdsfullmälctige. Enligt utredningen synes
detta önskemål lämpligen kunna tillgodoses på det sättet att man för alla
slag av ärenden, vilka bör handläggas i närvaro av utomstående sakkunniga,
såsom sådana utnyttjar samma personer.

Utredningen föreslår därför, att de sakkunniga i förstärkta fångvårdsstyrelsen
samt fångvårdsfullmäktige ersättes med två sakkunniga, som skall
inträda som ledamöter av styrelsen vid handläggning av dels ärenden angående
besvär över anstaltsnämnds beslut i frågor, som decentraliserats
från förstärkta fångvårdsstyrelsen, och ärenden om åtgärd mot villkorligt
trigiven och dels av ärenden, som avser liandhavandet av fångvården eller
organisationen inom fångvårdsstyrelsens verksamhetsområde och som är
av principiell eller eljest av större betydelse.

Utredningen anser att för dessa sakkunniga lämpligen kan uppställas
samma kompetenskrav som nu gäller för de sakkunniga i förstärkta fångvårdsstyrelsen.
Även om det icke uttryckligen föreskrives att en av dem
skall vara kvinna, framstår det för utredningen som önskvärt att så icke
alltför sällan blir fallet.

Lag- och utredningsbgrån

Som framgått av den föregående redogörelsen föreslår utredningen att eu
ny byrå, lag- och utredningsbyrån, inrättas med uppgift bl. a. att handlägga
ärenden av allmänt rättslig natur samt svara för sådana utrednings- och
planeringsuppgifter, vilka bör ombesörjas av det centrala kriminalvårdsorganet,
däri inbegripet bl. a. prognoser angående den framtida omfattningen
av kriminalvårdsklientelet.

Förutom byråchef föreslås byrån bestå av en utredningssektion och en
ombudsmannasektion.

På byråchefen, för vilken föreslås en ny byråchefstjänst Be 1, skall ankomma
att följa utvecklingen av kriminalvården inom och utom landet,
sörja för att uppslag till förbättringar av olika slag blir undersökta och
verka för att de eventuellt även blir prövade i den svenska kriminalvården.
Han skall vidare biträda styrelsen med utarbetande av förslag till sådana
principiella eller praktiska reformer som synes ägnade att öka kriminalvårdens
effektivitet samt bereda och föredraga ärenden angående viktigare författningar
på fångvårdens område, ärenden rörande sådana cirkulär och
rundskrivelser av författningskaraktär som utfärdas av fångvårdsstyrelsen
ävensom remisser från Kungl. Maj:t och justitiekanslers-, justitieombuds -

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960 29

manna- och militieombudsmannaämbetena i ärenden av allmän eller juridisk
natur.

Med hänsyn till beskaffenheten av de för byrån avsedda uppgifterna bör
man för byråchefstjänsten söka förvärva en person med erfarenhet av såväl
domstols- som förvaltningsverksamhet. Även erfarenhet av utredningsarbete
bör vara en merit och i vissa fall kunna ersätta förvaltningstjänstgöring.

Utredning ssektionens chef, vilken skall vara fångvårdsstyrelsens organisationsföredragande,
bör ha till huvuduppgifter att handlägga allmänna
ärenden angående fångvårdens anstalts- och personalorganisation, svara
för allmänna rationaliseringsinitiativ samt utarbeta fångvårdsstyrelsens förslag
till anslagsäskanden. Befattningshavaren, för vilken avses den nuvarande
byrådirektörstjänsten Ae 24 på administrativa byrån, bör ha en självständig
ställning. Med hänsyn härtill samt till omfattningen och den kvalificerade
beskaffenheten av hans uppgifter föreslås att tjänsten uppföres
som byrådirektör Ao 26.

Utredningssektionen bör vidare omfatta en förste byråsekreterare Ae 23
med uppgift att upprätta prognoser beträffande den framtida omfattningen
av kriminalvårdsklientelet och andra sammanställningar av utredningskaraktär,
redigera fångvårdsstyrelsens årsberättelse, utarbeta översikter
över driftskostnaderna vid olika anstalter m. m. samt ett kanslibiträde Ag 7
med uppgift att biträda förste byråsekreteraren med statistiska räknearbeten
m. m.

På ombudsmannasektionen bör handläggas ombudsmannaärenden — disciplinärenden,
inkassoärenden, uppvaktningar inför domstolar, rättsärenden
rörande fångvårdens fastigheter samt skadeståndsärenden m. m. Till sektionen
bör föras den nuvarande tjänsten på administrativa byrån som förste
byråsekreterare och ombudsman Ao 21. Med hänsyn till arbetsuppgifternas
kvalificerade beskaffenhet föreslås att tjänsten uppflyttas till Ao 23.
Sektionen bör vidare tillföras ett kanslibiträde Ag 7 med uppgift att biträda
vid handläggningen av enklare rättsärenden, bevakning av fatalietider in. m.

Slutligen upptages utanför sektionsindelningen ett biträde i reglerad befordringsgång
för skrivgöromål åt byrån i dess helhet.

Administrativa byrån

Enligt utredningens förslag skall, sedan till den nya lag- och utredningsbyrån
hänförts allmänna organisationsärenden, ombudsmannaärenden och
ärenden rörande anslagsäskanden, återstående administrativa uppgifter
utom klientelregistrering ankomma på administrativa byrån.

Med hänsyn till ärendenas beskaffenhet föreslås att byrån skall bestå av
en allmän sektion, en personalsektion och en kameral sektion.

Till allmänna sektionen bör .hänföras andra anslagsärenden än anslagsäskanden.
På sektionen bör även handläggas de på administrativa byrån ankommande
centralupphandlingsärcndena, vilka icke ombesörjs av kamre -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

råren. Vidare bör på sektionen handläggas ärenden angående underhåll och
andra förvaltningsärenden beträffande fångvårdens fastigheter samt vissa
uppgifter i fråga om registrering och förvaring av handlingar.

För sektionschefsposten föreslås en förste byråsekreteraretjänst Ae 21,
varvid en amanuenstjänst i den nuvarande organisationen utgår.

På allmänna sektionen bör vidare upptagas den byggnadsinspektör Ag 21,
som utredningen vid behandlingen av byggnadsärendena föreslagit skola
tillföras fångvårdsstyrelsen.

För sektionen bör vidare inrättas en ny kansliskrivaretjänst Ao 10. Innehavaren
skall ha till uppgift att bl. a. biträda med dispositionsbokföring beträffande
anslag till underhålls-, reparations- och annan byggnadsverksamhet.
Kansliskrivaren bör därjämte, som framgår av det följande, avses för
visst biträde åt personalsektionen.

Till allmänna sektionen bör slutligen föras byråns nuvarande registreringspersonal
omfattande en kansliskrivare (registrator) Ao 10 och ett biträde
i reglerad befordringsgång. Härvid har utredningen, som rekommenderar
viss omläggning i begränsande syfte av styrelsens system för diarieföring
och aktförvaring, utgått från att registratorn alltjämt skall handha
den centrala postöppningen samt utåt intaga ställningen som verksregistrator
och kommissionär,

På personalsektionen förutsättes skola handläggas personalärenden rörande
styrelsen, de centrala nämnderna, skyddskonsulentorganisationen och
fångvårdsanstalterna. För dessa ärenden finns i styrelsens nuvarande fasta
organisation endast två tjänster på liandläggningsplanet nämligen en byrådirektörstjänst
och en förste byråsekreteraretjänst på kanslisektionen. Dessa
tjänster, vilka jämväl är avsedda för viktiga och omfattande uppgifter
såsom organisationsärenden resp. ombudsmannaärenden, har som framgår
av det föregående föreslagits överförda till lag- och utredningsbyrån.

Med hänsyn härtill föreslås att för posten som personalsektionens chef
inrättas en förste byråsekreteraretjänst Ae 23, vars innehavare skulle ha
till uppgift att föredraga och efter delegation besluta i enskilda personalärenden.

Till dennes förfogande bör för beredning av större och tidsödande ärenden
finnas en amanuens, vilken emellertid är avsedd att i stort sett lika fördela
sin tjänstgöring mellan personalsektionen och allmänna sektionen.

Vidare föreslås inrättande av två kansliskrivaretjänster Ae 10. Av befattningshavarna
skall den ene ha till uppgift att uppsätta beslut om förordnanden,
uppgöra meritsammanställningar samt ombesörja kontakten med
linjens personal in. fl. och den andre att fortlöpande föra tjänsteförteckningar
samt handha matrikelföring, personalredovisning, personalstatistik
in. in.

Härvid räknas med att för ärenden angående löneklassplaceringar och
löneklassuppflyttningar skall utnyttjas den kansliskrivare på allmänna sektionen,
vilken enligt det föregående skall slå till förfogande även för personalsektionen.

Syftet med utredningens förslag att två tjänster — eu amanuenstjänst

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

31

och en kansliskrivartjänst — delvis skall utnyttjas inom både personalsektionen
och allmänna sektionen är bl. a. att ge dessa arbetsenheter en större
elasticitet ifråga om arbetskraften vid tillfälliga ökningar av sektionernas
arbetstryck.

Beträffande arbetsuppgifterna för kameralsektionen har utredningen funnit
att vissa jämkningar bör genomföras i det praktiska förfarandet såvitt
avser förekommande bokförings-, kassa- och redovisningsgöromål.

Enligt rådande arbetsfördelning har kamreraren att i icke ringa utsträckning
handlägga centrala upphandlingsärenden. Denna anordning anses böra
bibehållas. Med hänsyn härtill samt i betraktande av den betydande utvidgning
som fångvården genomgått sedan kamrerarens löneställning senast prövades
och jämväl hans självständiga ställning bör tjänsten uppflyttas från
Ao 21 till Ao 23.

Sektionen föreslås därutöver omfatta en bokhållare Ae 15 med uppgift
bl. a. att svara för intern kontroll av anstalternas räkenskaper samt i övrigt
biträda med kamrerargöromål, en kansliskrivare (kassör) Ao 10 som skall
ombesörja kassarörelsen m. m., en kontorist Ae 9 för avlöningsuträkning
in. m. beträffande styrelsens, de centrala nämndernas och skyddskonsulentorganisationens
tjänstemän (sammanlagt omkring 200), ett kanslibiträde
Ao 7 med uppgift att handha styrelsens egen bokföring samt att biträda
med granskningen av anstalternas räkenskaper samt slutligen två biträden
i reglerad befordringsgång för bokföringsarbete och speciella skrivgöromål
m. m.

Straff registret

Som förut anförts har utredningen ansett att straffregistret på grund av
sina från fångvårdsstyrelsen i övrigt klart avgränsade uppgifter bör redovisas
som en självständig arbetsenhet. Utredningen har dock i avbidan på
att frågan om var straffregistret skall vara förlagt blir slutgiltigt löst avstått
från att framlägga några definitiva förslag om registrets tekniska anordningar
och dess personalorganisation.

Emellertid har utredningen, som funnit att vissa rationaliseringsåtgärder
avseende dels metoderna för framställning av straffregisterutdrag och dels
aktförvaringssystemel bör vidtagas tills vidare ansett att straffregistret under
tiden intill dessa åtgärder hinner genomföras bör erhålla personalförstärkningar.

Utredningens förslag härom upptar en kansliskrivaretjänst Ag 10 samt
två tjänster som kanslibiträde Ag 7 resp. expeditionsvakt Ag 7. Samtidigt
framhålles att, om straffregistrets arbetsuppgifter skulle komma att öka,
ytterligare personal erfordras.

Socialbyrån

Enligt utredningens förslag skall socialbyråns personal liksom nu vara
sammanhållen på eu juridisk sektion och eu vårdsektion. Även personalen
på centrala fångregistret skall alltjämt tillhöra socialbyrån.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

Till juridiska sektionen bör hänföras ärenden angående verkställbarhetskontroll
av straffdomar samt strafftidsberäkning.

Behovet av personal för dessa båda ärendegrupper beräknas till en förste
byråsekreterare Ao 23 med uppgift att svara för strafftidsberäkning i svårare
fall, en förste byråsekreterare Ao 21, som skall svara för straffdomars
befordran till verkställighet samt att biträda med strafftidsärenden av kvalificerad
art, en amanuens för handläggning av enklare ärenden angående
strafftidsberäkning, en kansliskrivare Ao 10, som skall vara sektionens registrator
samt biträda i ärenden angående straffdomars befordran till verkställighet,
ett kanslibiträde Ae 7 för uppgifter i samband med strafflidsberäkning
samt två och ett halvt biträden i reglerad befordringsgång.

I fråga om vårdsektionen, där alla ärenden angående egentlig kriminalvård
bör förläggas, föreslås inrättande av eu ny byrådirektörstjänst Ae 24.
Befattningshavaren skall vara sektionschef samt handlägga ärenden angående
kriminalvård i frihet, bistå skyddskonsulentorganisationen med råd och
anvisningar, varvid han med jämna mellanrum bör besöka de olika skyddskonsulentdistrikten,
samt handlägga ärenden angående åtgärd mot villkorligt
frigiven m. in.

För handläggning av ärenden angående sluten kriminalvård, innefattande
bl. a. intagnas undervisning och fritidssysselsättning, bör finnas en förste
byråsekreterare Ao 23. Denne skall även ha till uppgift att svara för personalutbildningen
och att föredraga nådeärenden.

På sektionen bör vidare upptagas den av utredningen föreslagna psykologtjänsten
Ag 23 för ledningen av den gruppterapeutiska försöksverksamheten.

I övrigt beräknar utredningen en amanuens, vilken skall biträda förste
byråsekreteraren med rutinärenden m. m., ett kanslibiträde Ao 7 med uppgift
att biträda byrådirektören samt föra registret över villkorligt dömda,
och slutligen ett kanslibiträde Ag 7 med uppgift att biträda i ärenden angående
intagnas undervisning in. m. samt personalutbildning.

Denna organisation erfordras enligt utredningen så länge kriminalvårdsklientelet
har den omfattning som förekommit under 1958. Skulle en icke
alltför obetydlig ökning inträffa torde ytterligare personal på amanuens- och
biträdesplanet erfordras. Om av utredningen föreslagen decentralisering av
ärenden till anstaltsnämnderna icke i allt väsentligt genomföres och fångvårdsstyrelsen
icke befrias från att avge yttrande i flertalet nådeärenden
kommer den föreslagna organisationen icke heller att förslå.

I fråga om personalen på centrala fångregistret upplyser utredningen att
en amanuens på den nuvarande vårdsektionen, vilken tillagts uppgiften att
utöva tillsyn över registret, i själva verket fått ägna hela sin ordinarie tjänstetid
åt planerings- och personalfrågor samt handledning av personalen
ävensom handläggning av de svårare ärendena på registret. Enligt utredningens
mening kan det inte råda något tvivel om att centrala fångregistret
bör återfå en amanuenstjänst som indrogs i samband med 1955 års omorganisation
av styrelsen.

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

Med hänsyn till ökningen av arbetsuppgifterna föreslås därjämte, att biträdespersonalen
förstärkes med två tjänster i reglerad befordringsgång.

Arbetsbyrån

Arbetsbyrån är f. n. organiserad på en allmän sektion, en verkstadssektion,
en byggnadssektion och en jordbrukssektion. Liksom i fråga om byråns
arbetsuppgifter har utredningen icke funnit någon ändring påkallad i
denna indelning.

I allmänna sektionen ingår nu två förste byråsekreteraretjänster A 23,
varav en ordinarie och en extra. Anledningen härtill är att utredningen funnit
det nödvändigt att utverka dubblering av den ordinarie tjänsten såsom
ett provisorium under utredningstiden. Utredningen anser att man på
längre sikt torde kunna göra en sådan arbetsfördelning mellan tjänsterna
att den senast inrättade kan placeras i lönegrad 21. Tjänsten föreslås därjämte
uppförd som extra ordinarie.

Vidare bör till allmänna sektionen återföras en förste byråingenjörstjänst
Ae 23 som år 1949 tillförts sektionen för allmänna rationaliseringsuppgifter
men som sedan längre tid kommit att helt utnyttjas tör verkstadssektionen.
Samtidigt föreslås ordinariesättning av tjänsten. Genom nämnda åtgärder
torde det få anses sörjt för arbetsbyråns normala behov av personal för planerings-
och utredningsuppgifter.

För de speciella organisationsuppgifter som åvilar arbetsbyrån i samband
med tillkomsten av nya verkstäder eller annan mer omfattande utvidgning
av arbetsdriften bör den av fångvårdsstyrelsen nu praktiserade metoden att
förtidsanställa respektive arbetsdriftschefer och placera dem på arbetsbyrån
med uppgift att svara för erforderliga förberedelsearbeten få tillämpas
även fortsättningsvis.

Beträffande biträdespersonalen på allmänna sektionen räknar utredningen
med en kansliskrivare Ao 10 och ett halvtidsanställt biträde för sektionens
debiteringsdetalj, ett kanslibiträde Ao 7 för registreringsuppgifter samt
tre biträden i reglerad befordringsgång för sektionens skrivcentral.

Efter den ansvällning av arbetsdriften som ägt rum under det sista decenniet
har chefen för verkstadssektionen erhållit en alltmer självständig
ställning. Med hänsyn härtill bör för denne inrättas en förste byråingenjörstjänst
i lönegrad Ao 23 i stället för den nuvarande tjänsten i lönegrad Ae 21.

Under sektionschefen bör liksom nu finnas ett antal arbetsgrenschefer för
verkstadsdriften.

Enligt utredningen bör av de tjänstemän, som skall svara för den centrala
ledningen av snickeri- och mekaniska verkstäder, krävas teknisk utbildning.
Arbetsgrenschefen för snickeriverkstäderna bör såsom i gallande
organisation vara byråingenjör Ao 19. Då samma löneställning böi tillkomma
arbetsgrenschefen för de mekaniska verkstäderna föreslås alt en
nu befintlig ingenjörstjänst utbytes mot en byråingenjörstjänst Ae 19.

Vad beträffar övriga arbetsgrenschefer bör man liksom f. n. kunna anlita

8 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 87

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

omväxlande tekniker och ekonomer. Utredningen föreslår att man i fråga
om lönesättningen för dessa befattningar tillämpar ett system som innebär
att man anger alternativa tjänstetitlar och »högstlönegrad». Tjänstebenämningen
bör därvid vara byråsekreterare, byråingenjör eller assistent
och högsta tillåtna lönegrad Ae 19. Denna anställningsform bör även kunna
komma i fråga för andra befattningshavare på sektionen.

Utredningen uppskattar arbetsbyråns nuvarande behov av dylika tjänstemän
till sex, varav en bör vara arbetsgrenschef för finkonfektion och en för
grovkonfektion och terapiarbeten, en behövs som biträde åt de båda arbetsgrenscheferna
på konfektionsområdet och en som biträde åt arbetsgrenscheferna
för snickeri och mekanik, en bör svara för plastverkstäderna och
ärenden angående tapetserararbeten, varjämte hos en slutligen bör samlas
ärenden angående bokbinderi, tryckeri, kartongarbeten och tvätt.

För upphandling samt ärenden angående arbetspremier och statistik
m. m., vilka uppgifter beräknas kräva två befattningshavare, synes man
däremot kunna bibehålla amanuenstjänster.

I fråga om byggnadssektionen föreslår utredningen att för sektionschefen,
med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning och kvalificerade beskaffenhet,
inrättas en förste byråingenjörstjänst Ao 21 i stället för den nuvarande
byråingenjörstjänsten Ae 19.

Som sektionens byggnadskontrollanter tjänstgör f. n. två förste yrkesmästare
A 13, vilka avlönas från fångvårdsanstalternas avlöningsanslag. Utredningen
föreslår att dessa tjänster ersättes med två på styrelsens stat uppförda
byggnadskontrollanttjänster A 17, varav en upptages som ordinarie
och en som extra ordinarie.

Vad slutligen beträffar jordbrukssektionen består denna f. n. av en förste
byråinspektör Ao 23 och en amanuens, båda med agronomutbildning. Utredningen
har icke funnit anledning att föreslå någon ändring i denna sammansättning.

Utredningen upplyser, att arbetsbyråns chef —- vilken numera avgått med
ålderspension — påyrkat ytterligare personalförstärkningar, varvid han
bi. a. hävdat att utredningens förslag ej innebär annat än att man i huvudsak
inhämtar den eftersläpning i fråga om personaltillgång som uppkommit
genom den av yttre omständigheter föranledda arbetsökningen.

Utredningen framhåller häremot att den icke ansett sig f. n. kunna tillstyrka
större personalorganisation för arbetsbyrån. Skulle anspråken på
personal stiga snabbare än utredningen beräknat torde behovet böra få tillgodoses
bl. a. genom anlitande av den medelsreserv som utredningen föreslår.

Vissa biträdes- samt expeditionsvaktsgöromål

Utöver förut redovisad biträdespersonal bör enligt utredningens mening
särskild sådan ställas till chefstjänstemännens förfogande för sekreterareuppgifter
in. m.

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

Utredningen föreslår att dels till verkschefens förfogande ställes ett kanslibiträde
Ag 7 med uppgift att vara dennes handsekreterare och dels de olika
byråerna tillföres var sin kanslibiträdestjänst Ag 7 utom sektionsindelningen
att helt eller delvis utnyttjas för sekreterargöromål åt en eller ett par
chefstjänstemän på respektive byrå. I fråga om lag- och utredningsbyrån
skall kanslibiträdet ha till uppgift att vara byråregistrator samt sekreterare
åt byråchefen och byrådirektören. Kanslibiträdet på administrativa byrån
bör tjänstgöra som sekreterare åt byråchefen och förste byråsekreteraren
på allmänna sektionen. Kanslibiträdet på socialbyrån bör vara byråregistrator
och byråchefens sekreterare. Med hänsyn till den omfattande
affärskorrespondens som förekommer på arbetsbyrån bör man på kanslibiträdet
ej lägga annan uppgift än att vara sekreterare åt byråchefen.

I fråga om den till administrativa byrån anslutna gemensamma skrivcentralen
samt den under samma byrå redovisade gemensamma expeditionsvakts-
och telefonistpersonalen föreslår utredningen att den nuvarande
förste expeditionsvaktstjänsten Ao 8 med hänsyn till arten och omfattningen
av arbetsuppgifterna ersättes med en tjänst för materialförvaltare
Ao 9 samt att en extra expeditionsvakttjänst Ag 7 uppföres som extra ordinarie.
I övrigt förutsättes ingen ändring i förhållande till nuvarande personalorganisation.

Vikariemedel m. m.

Enligt utredningen förekommer sommartid icke någon särskilt stor minskning
av arbetsbelastningen i fångvårdsstyrelsen. Detta har blivit än mer påtagligt
sedan fångvårdsdirektörerna erhållit befogenhet att i vissa fall under
högbeläggningstid medge anstånd med verkställighet av straff, i vilka
fall verkställigheten i regel förläggs till sommarmånaderna. På grund härav
torde styrelsen i regel icke kunna underlåta att förordna vikarier för tjänstemän
som åtnjuter semester eller annan ledighet vare sig under sommaren
eller än mindre under övriga delar av året. Med hänsyn härtill bör styrelsens
vikariemedel beräknas på sådant sätt, att styrelsen erhåller möjlighet
att för varje tjänsteman förordna vikarie under den tid tjänstemannen äger
rätt till helt eller delvis kostnadsfri ledighet. Då denna tid i genomsnitt
uppgår till väsentligt mer än sex veckor eller sålunda mer än en åttondel
av ett år, bör styrelsens vikariemedel beräknas till belopp som motsvarar
minst en åttondel av styrelsens anslag till avlöningar till ordinarie och ickeordinarie
personal.

Härutöver är det — för att fångvårdsstyrelsens organisation skall bli tillräckligt
elastisk — angeläget alt det finns medelsreservcr som medger en
snabb utökning av organisationen med extra personal då arbetsbelastningen
till följd av ökning av fångantalet eller av annan anledning blir större än
den för vilken personaluppsättningen är beräknad. För detta ändamål bör
enligt utredningens mening fångvårdsstyrelsens avlöningsanslag förstärkas
med 65 000 kronor, vilket belopp bör få tagas i bruk först efter Kungl.
Maj :ts medgivande i varje särskilt fall.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

I detta sammanhang torde vidare få nämnas, att utredningen i syfte att
bibringa organisationen önskvärd elasticitet ansett, att användningen av ordinarie
anställningsform bör begränsas till de tjänster som erfordras vid elt
fångantal som icke kan beräknas komma att underskridas inom överskådlig
tid samt att utredningen härvid kommit fram till att till grund för ordinariesättningen
i princip bör läggas det personalbehov som förelåg 1955.

Slutligen föreslår utredningen att till fångvårdsstyrelsens förfogande ställes
ett belopp, förslagsvis 30 000 kronor, för bestridande av kostnader för
anlitande av andra sakkunniga än styrelsens arkitekt och de sakkunniga
som enligt vad utredningen föreslagit skall vid handläggningen av vissa
ärenden ingå som ledamöter i styrelsen.

Sammanfattning

Antalet befattningshavare hos fångvårdsstyrelsen och de centrala nämnderna
—■ vilka senare redovisas närmare i det följande — uppgick enligt
1955 års organisation till 67 1/2. Under tiden därefter fram till utgången av
är 1958, då utredningens undersökningar av styrelsens arbetskraftsbehov var
avslutade, hade organisationen provisoriskt förstärkts med 23 befattningshavare.
Vid sistnämnda tidpunkt uppgick alltså det totala antalet tjänster
till 90 1/2. Enligt utredningens nu framlagda förslag ökas antalet till
112 1/2. I förhållande till 1955 års organisation innebär utredningens förslag
en ökning med 45 tjänster eller med nära 67 procent av denna.

Yttranden

Allmänna synpunkter

Enligt fångvårdsstyrelsen har tidigare organisationsundersökningar av
styrelsen icke tillnärmelsevis bedrivits under sådan primär kontakt med utredningsmaterialet
och med sådan grundlighet som den nu avslutade.
Styrelsen uttalar sin tillfredsställelse över att dess arbetsformer och arbetskraftsbehov
äntligen blivit på ett sakkunnigt och objektivt sätt ingående bedömda
samt betecknar utredningens förslag till personalorganisation, sett
som helhet, såsom starkt underbyggt och väl avvägt. Emellertid påpekar
styrelsen samtidigt att utredningens undersökningar torde ha varit avslutade
i och med utgången av år 1958 — i vissa fall ännu tidigare. Från denna
tidpunkt och fram till den dag, då styrelsen avgivit sitt remissyttrande
(15/9 1959), har fångantalet och därmed arbetstrycket på styrelsens olika
avdelningar visat en klart stigande tendens. Med hänsyn härtill har styrelsen
för att den icke efter omorganisationen redan från början skall behöva
arbeta med alltjämt otillräckliga resurser sett sig nödsakad att föreslå
ett antal tjänster utöver dem som innefattas i utredningens personalplan.

Även statstjänstemannaförbundet, som i princip ansluter sig till utredningens
förslag, konstaterar att den föreslagna personalorganisationen i da -

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

gens läge är otillräcklig. En faktor som utredningen enligt förbundet bort
beakta i större utsträckning är den sedan länge påtalade förslitningen av
styrelsens samtliga personalgrupper.

Svenska fångvårdssällskapet anser att den föreslagna utbyggnaden i stort
sett torde motsvara förhandenvarande behov. Fångvårdsdirektörerna i norra
och södra anstaltsgrupperna ger uttryck åt tillfredsställelse över att styrelsen
får personalförstärkningar, vilket kan väntas få gynnsamma följder
även för verksamheten på linjen.

Statskontoret finner det uppenbart, att de senaste årens kraftiga ökning
av kriminalvårdsklientelet helt sprängt de kalkyler, som legat till grund
för 1955 års organisation, vilken för övrigt synes ha varit klart underdimensionerad
redan vid tillkomsten. Fångantalet har under denna tid undergått
en ständig stegring och några tendenser till en avmattning i den uppåtgående
kurvan har ännu ej visat sig. Försiktigheten synes därför bjuda att även
för i vart fall de närmaste åren räkna med en fortgående ökning. Statskontoret
erinrar i detta sammanhang om att antalet intagna, enligt beräkningar
som gjorts inom justitiedepartementet, har uppskattats, om den nuvarande
utvecklingslinjen följes, till maximalt 5 200 respektive i medeltal 4 700
år 1960 och maximalt 6 800 respektive i medeltal 6 100 år 1965. Som jämförelse
nämnes att till grund för 1955 års organisation synes ha legat en
beräknad medelbeläggning av drygt 3 000 platser. Statskontoret uttalar att
det vid bedömandet av personalbehovet torde vara nödvändigt att härutöver
taga hänsyn till att vissa styrelsen åliggande göromål på grund av rådande
personalläge måst i icke tolerabel utsträckning eftersättas. För att fångvårdsstyrelsen
skall tillfredsställande kunna fullgöra sina författningsenliga
uppgifter synes därför ofrånkomligt att styrelsens personalresurser redan
i dagens läge icke oväsentligt förstärkes. Ämbetsverket finner det därvid
mot bakgrunden av tidigare erfarenheter och den väntade ytterligare
ökningen av fångantalet angeläget, att styrelsen erhåller eu organisation, som
fullt svarar mot arbetsvolymen vid ikraftträdandet och som utan större omgång
medger en påbyggnad, när antalet fångar och i frihet övervakade ytterligare
stiger.

Rätts- och utredningsuppgifter

Utredningens förslag om inrättande av en lag- och utredning sbyrå
tillstyrkes uttryckligen av fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen och
statskontoret.

Sistnämnda ämbetsverk uttalar att byrån i viss mening skulle komma att
tjänstgöra som ett stabsorgan åt fångvårdsstyrelsen i dess dubbla uppgift
att svara för genomförandet av den av statsmakterna beslutade kriminalpolitiken
och att taga initiativ och giva impulser till förändringar och förbättringar
på detta område. Med den eftersläpning av viktiga utredningsoch
administrativa uppgifter, som redan nu föreligger och med den utveckling
inom fångvården som är att vänta på längre sikt, förefaller det starkt
motiverat att styrelsen förstärkes med den föreslagna byrån.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

Förslaget avstyrkes däremot av statens organisationsnamnet, som i fråga
om den föreslagna byråns uppgifter inte kan finna annat än att det måste
ankomma på verkschefen att i stort och på verksbyråcheferna att var
och en inom sitt område följa utvecklingen inom kriminalvården och att
verka för att uppslag till förbättringar bli undersökta och eventuellt även
provade. Att en särskild byrå inrättas för utredningsändamål kan knappast
medföra att dessa befattningshavare kan avlastas nu berörda åligganden.
Enligt nämnden måste det vidare bl. a. ankomma på Kungl. Maj :t att låta
utreda behovet och konsekvenserna av större reformer på kriminalvårdens
område.

En ledamot av nämnden, generaldirektör Löfquist, har anmält avvikande
mening och tillstyrker inrättandet av den föreslagna byrån.

I fråga om den prognosverksamhet beträffande den framtida
omfattningen av fångvårdsklientelet, som enligt utredningens förslag skall
ankomma på lag- och utredningsbyrån, uttalar organisationsnämnden att
dylika prognoser torde få baseras dels på statistiska undersökningar av den
art att de lämpligen bör utföras av statistiska centralbyrån och dels på utredningar,
för vilka erfordras sakkunskap på så många olika områden att
företrädare för alla icke kan ingå bland styrelsens personal. Med hänsyn
härtill synes det viktigare att styrelsen vid behov vänder sig till utomstående
sakkunskap.

Statistiska centralbyrån förutsätter att den förordade prognosverksamheten
huvudsakligen kommer att grundas på uppgiftsmaterial tillgängligt
hos fångvårdsstyrelsen ävensom att vid ett återupptagande i enlighet med
utredningens förslag av styrelsens årsberättelser dessa kommer att innehålla
administrativ statistik. Socialstyrelsen understryker vikten av att en
angelägen utbyggnad av en fristående kriminologisk forskning genom den
föreslagna prognosverksamheten icke fördröjes. Fångvårdsdirektören i ungdomsgruppen
framhåller behovet av att tillförlitlig och regelbunden statistik
rörande fångantalet och dess fördelning på olika kategorier m. m. ställes
till anstalternas förfogande.

Utredningens förslag att beslutanderätten i ärenden angående ersättning
till enskilda för skador, som vållats av rymlingar
in. fl., skall delegeras till räjongeheferna har icke mött någon erinran
från dessa. Fångvårdsstyrelsen anser att denna fråga bör närmare utredas
och gemensamma bestämmelser avseende fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen
och socialstyrelsen utfärdas. Statskontoret föreslår att dylika ärenden
om högst 1 000 kronor decentraliseras från Kungl. Maj :t till berörda centrala
myndigheter med rätt för dessa att delegera beslutanderätten i ärenden med
ersättningskrav upp till 300 kronor. Socialstyrelsen anser förslaget ej rationellt.
För att säkra en enhetlig bedömning, grundad bl. a. på specialkunskaper
på försäkringsrättens område, bör ärendena handläggas centralt.

Mot förslaget att till räjongeheferna delegera beslutanderätten i ärenden
angående ersättning till intagna för persedlar,

som

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

39

förkommit eller förstörts, har icke framställts någon erinran under
remissbehandlingen.

Egentlig kriminalvård

Utredningens uttalande att behovet av en förstärkning av den centrala personalen
för kriminalvården i frihet synes uppenbart understrykes
bl. a. av eftervårdsutredningen, som därjämte framhåller att ytterligare
anspråk på personal kan komma att föranledas av de förslag till förbättrande
av kriminalvården i frihet, varom överväganden pågår inom utredningen.

Förslaget att yttrande över nådeansökningar från intagna icke
skall infordras från fångvårdsstyrelsen i andra fall än då detta är särskilt
påkallat avstyrkes av styrelsen, som vidhåller sina tidigare framställda erinringar
mot att dessa ärenden decentraliseras till anstaltsnämnderna. Även
fångvårdsdirektören i södra anstaltsgruppen ställer sig tveksam med hänsyn
till det ökade arbete som härigenom skulle uppkomma för anstaltsledningarna.
Övriga fångvårdsdirektörer liksom de anstaltsnämndcr, som yttrat
sig i frågan, har ej uttalat någon erinran. Statskontoret finner förslaget rationellt.
Tillstyrkande yttranden har vidare avgivits av statens organisationsnämnd,
utredningen angående principerna för fångvårdsanstalternas förseende
med annan personal än tillsynspersonal och ungdomsfängelsenämnden.

1 remissyttrandena har delade meningar kommit till uttryck i fråga om
utredningens förslag att vissa av de på förstärkta fångvårdsstyrelsen
ankommande ärendena skall decentraliseras till anstaltsnämnderna.

Fångvårdsstyrelsen har ansett sig kunna utgå från att genomförandet
av den föreslagna decentraliseringen kommer att dröja åtskillig tid. Svenska
fångvårdssällskapet anser att förslaget bör skjutas på framtiden. Statskontoret
uttalar att det förefaller ämbetsverket som om ifrågavarande ärenden
vore av sådan vikt bl. a. ur rättssäkerhetssynpunkt att de bör kvarligga hos
styrelsen. 1956 års eftervårdsutredning erinrar att av riksdagens revisorer
år 1957 väckt fråga om avskaffande av anstaltsnämnderna i deras nuvarande
form av Kungl. Maj :t överlämnats till utredningen att beaktas vid fullgörandet
av utredningens uppdrag. Frågan om en decentralisering av beslutanderätten
i vissa ärenden såsom angående exempelvis fakidtativ villkorlig
frigivning till de lokala organ, som enligt eftervårdsutredningen alltjämt
hör finnas i någon form, torde kräva fortsatta överväganden inom utredningen.

Tillstyrkande yttranden har avgivits av anstaltsnämnderna vid fångvårdsanstalterna
Malmö, Skenäs, Hall, Karlstad och Mariestad. Nämnden vid
fångvårdsanstalten Hälsingborg tillstyrker decentralisering såvitt angår frågor
om fakultativ villkorlig frigivning men avstyrker förslaget i övrigt.

Fångvårdsdirektörerna i norra, östra, västra och södra anstaltsgrupperna,
anstaltsnämnderna vid fångvårdsanstalterna Härnösand, Långholmen, Härlanda,
Växjö, Linköping, Ollestad och Ulriksfors avstyrker eller ställer sig

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

tveksamma till utredningens förslag. Olika skäl anföres härför, såsom att
nämnderna har svårt att hinna med sina nuvarande uppgifter, att ojämnhet
skulle uppstå i praxis, att nämnderna av de intagna skulle kunna uppfattas
som bestraffande organ samt att det mest praktiska är att uppgifterna
kvarligger hos styrelsen.

I fråga om den gruppterapeutiska försöksverksamheten,
vilken enligt utredningens förslag bör fortsättas i vidgad omfattning,
framhåller eftervårdsutredningen att gruppterapi synes kunna komma till
ökad användning även när det gäller inpassningen i arbete av arbetsovilliga
och arbetshämmade. Verksamheten synes böra omfatta även s. k. »group
counselling» som med stor framgång prövats inom de kaliforniska och engelska
fångvårdsanstalterna. Fångvårdsdirektören i ungdomsgruppen vitsordar
att nuvarande verksamhet givit värdefulla erfarenheter vid ungdomsanstalterna.
Anstaltsnämnden vid fångvårdsanslalten Roxtuna anser att
gruppterapi endast bör bedrivas under tillsyn av psykiatrisk expertis. Som
mera väsentliga uppgifter för en psykolog hos fångvårdsstyrelsen framhålles
anlagsprövning, urvalsmetoder för personalanställning, allmänna anstaltspsykologiska
problem och forskningsuppgifter rörande kriminalvårdsklientelen.

SACO liksom Rättspsykiatriska föreningen anser det lika befogat att bereda
rättspsykiatrin plats i den centrala fångvårdsförvaltningen som gruppterapin.
Medicinalstyrelsen finner det önskvärt att försöksverksamheten med
gruppterapi inom fångvården fortsätter. Styrelsen anser det vidare önskvärt
att fångvårdsstyrelsen får ökad möjlighet att anlita medicinsk sakkunskap i
frågor som rör fångvårdsklientelets hälso- och sjukvård samt att anstalterna
görs till föremål för regelbunden inspektion. Denna torde kunna utföras
av förste provinsialläkare och med sådan jämställd förste stadsläkare. Därest
föreslagen länsläkarinstitution träder i kraft torde inspektionen böra
åvila vederbörande länsläkare och förste stadsläkare.

Arbetsvärd

Enligt eftervårdsutredningens mening har fångvårdsstyrelseutredningen
icke tagit hänsyn till den snabba utveckling inom fångvårdens arbetsdrift
som ägt rum de sista åren och i accelererad takt kommer att äga rum under
de närmast följande åren. En utveckling av detta slag måste med nödvändighet
förutsätta, att även arbetsdriftens ledning rationaliseras och får den
organisation som krävs av en modern industriledning, överhuvudtaget synes
det eftervårdsutredningen ofrånkomligt, att problemkomplexen kring arbetsdriften
göres till föremål för en förnyad och ingående granskning.

Även fångvårdens byggnadskommitté anser att fångvårdsstyrelseutredningen
icke tillräckligt beaktat den utveckling som på senare tid ägt rum
på arbetsdriftens område genom tillkomsten av moderna och välutrustade
industrianläggningar vid flera nya fångvårdsanstalter. Beslut har redan fattats
av statsmakterna om uppförande av ytterligare sådana anläggningar.
Denna utveckling kommer med all sannolikhet att ställa helt andra krav på

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

arbetsdriftens centrala ledning i fångvårdsstyrelsen än den utredningen synes
ha utgått från. Frågan om arbetsbyråns organisation torde därför böra
underkastas särskild utredning.

Byggnadsärenden

Utredningens förslag att fångvårdsstyrelsen alltjämt skall handha sådana
planeringsärenden angående ny-, om- och tillbyggnader, som icke
av Kungl. Maj :t överlämnas till fångvårdens byggnadskommitté, tillstyrkes
av denna kommitté.

Byggnadsstyrelsen, som anfört kritiska synpunkter beträffande fångvårdsstyrelsens
handläggning av tidigare byggnadsförslag, föreslår att av fångvårdsstyrelsen
handlagda byggnadsärenden avseende ny-, om- och tillbyggnader
överföres till byggnadsstyrelsen. Inom fångvårdsstyrelsen bör dock
alltjämt finnas en ingenjör som bereder byggnadsärenden och är kontaktman
till byggnadsstyrelsen.

Beträffande den av utredningen förordade överflyttningen till byggnadsstyrelsen
av ärenden angående fångvårdens underhalls- och reparationsarbeten
tillråder fångvårdsstyrelsen att frågan härom får vila
tills vidare. Skulle en överflyttning komma till stånd, hemställer styrelsen
att en uppdelning görs mellan fångvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen så
att fångvårdsstyrelsen, utrustad med arvodesanställd arkitekt och byggnadsavdelning,
handhar sådana byggnadsuppgifter, som erfordras för att sysselsätta
de intagna.

Fångvårdens byggnadskommitté tillstyrker utredningens förslag. Därvid
förutsättes att fångvården får i betydande omfattning medverka med anlitande
av fångarbetskraft. Även fångvårdsdirektören i ungdomsgruppen uttalar
sig för utredningens förslag. Byggnadsstyrelsen tillstyrker förslaget
men erinrar att det icke är möjligt för styrelsen att övertaga förvaltningen
utan häremot svarande personalförstärkning. Statens organisationsnämnd
tillstyrker likaså och anser att någon byggnadstekniker ej längre erfordras
inom fångvårdsstyrelsen.

Statskontoret finner att frågan om förvaltningen av fångvårdens fastigheter
numera kommit i delvis annat läge. Det torde icke längre vara tvivel underkastat
att byggnadsbeståndet jämte det tillskott som är att vänta utgör
tillräckligt underlag för en heltidsanställd byggnadsteknisk expert. Vid ett
eventuellt övertagande av förvaltningen måste byggnadsstyrelsen förstärka
personalen å ett flertal länsarkitektkontor. Några kostnadsbesparingar skulle
alltså inte vinnas. Mot bakgrunden härav och med beaktande av jämväl
de inom utredningen reservationsvis anförda skälen för ett bibehållande av
nuvarande ordning finner statskontoret fördelarna av eu överföring till
byggnadsstyrelsen så tvivelaktiga, att ämbetsverket icke nu anser sig kunna
tillstyrka en förändring. Statskontoret tillstyrker att en tjänst som byggnadsinspektör
i Ac 21 inrättas i stället för den nuvarande arvodestjänsten.

Socialstyrelsen ifrågasätter om icke utredningens förslag bör anslå i avvaktan
på att större erfarenheter vinnes från en motsvarande redan genom -

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

förd ordning på andra vårdområden, däribland ungdomsvårdsskoleområdet.
Även medicinalstyrelsen, fångvårdsdirektören i västra anstaltsgruppen
och anstaltsnämnden vid Hall uttalar sig för att nuvarande ordning bibehålies.

Vad slutligen angår utredningens förslag att fångvårdsstyrelsen i sysselsättningssyfte
alltjämt bör få möjlighet att utföra särskilda byggnadsföretag
anser såväl fångvårdens byggnadskommitté som byggnadsstyrelsen
att byggnadsstyrelsen bör övertaga även sådana arbeten som
Kungl. Maj :t nu i varje särskilt fall lämnar åt fångvårdsstyrelsen att utföra.
Lämpliga byggnadsuppgifter bör dock överlämnas till fångvårdsstyrelsen
så att byggnadsarbete kan bibehållas som arbetsgren för därtill lämpade interner.

Klientelregistrering

I fråga om straffregistret uttalar brottsregistreringsutredningen,
som har att pröva frågan om en samordning av straffregistret och det hos
ki iminaltekniska anstalten förda registret, att hinder ej svnes föreligga mot
att omgående genomföra fångvårdsstyrelseutredningens förslag beträffande
metoderna för framställning av straffregisterutdrag samt omläggningen
av systemet för aktförvaringen. Fångvårdsstyrelsen tillstyrker att sistnämnda
förslag genomföres. Statskontoret påyrkar att straffregistrets tekniska
organisation oavsett frågan om registrets framtida lokalisering undei
kastas sakkunnig granskning och att medel ställes till förfogande för
den omläggning som kan finnas påkallad. Statens kriminaltekniska anstalt
uttalar att ifrågavarande båda register komplettera varandra och att alla
skäl talar för att de samordnas.

Statistiska centralbyrån avstyrker, i avvaktan på att en omarbetning av
normalpappersförordningen kommer till stånd, att den av utredningen som
ett provisorium föreslagna metoden att genom snabbkopiering framställa
straffregisterutdrag användes såvitt gäller de uppgifter straffregistret lämnar
till kriminalstatistiken. Riksarkivet finner det med hänsyn till arkiv\
ärdighetskravet mindre lämpligt att övergå till fotografisk kopiering innan
en ny normalpappersförordning utarbetats.

Vad beträffar det centrala fångregistret uttalar kriminaltekniska
anstalten önskemål om regelbunden uppgiftslämning till anstalten av
uppgifter om intagning jämte beräknad dag för frigivning, då person börjar
avtjäna straff. Härigenom skulle mycket onödigt spaningsarbete undvikas.

I fråga om registret över villkorligt dömda framhåller statistiska
centralbyrån att frågan om detta register efter en omläggning av kriminalstatistiken
skall bibehållas närmast synes vara att bedöma ur synpunkten
av styrelsens eget behov av registret. Kriminaltekniska anstalten erinrar
att passmyndigheterna f. n. erhålla uppgifter om villkorliga domar ur tidningen
Polisunderrättelser från polis- och åklagarmyndigheter. Då dessa
uppgifter lämnas frivilligt är de sannolikt ofullständiga. Det synes därför

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

43

lämpligt att ifrågavarande register — om passkungörelsen skall bestå —
meddelar passmyndigheterna uppgifter om villkorlig dom med övervakning.

Verksledningen m. m.

Statskontoret tillstyrker på av utredningen anförda skäl att överdirektörstjänsten
ändras till en generaldirektörsbefattning. Statens
lönenämnd har icke heller uttalat någon erinran häremot.

Statskontoret ansluter sig vidare till utredningens förslag att såsom verkschefens
ställföreträdare skali tjänstgöra den byråchef, som Kungl.
Maj :t efter anmälan av verkschefen förordnar. I likhet med förhållandet
vid andra verk bör ställföreträdarearvode utgå med 1 800 kronor.

Utredningens förslag att sakkunniga i förstärkta fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsfullmäktige ersättes med två sakkunniga
som ledamöter i styrelsen finner statskontoret rationellt. Organisationsändringen
bör komma till stånd utan avseende på om utredningens förslag
till decentralisering av vissa av den nuvarande förstärkta fångvårdsstyrelsens
ärenden vinner bifall.

Lag- och utredningsbyrån

Den föreslagna personalorganisationen för lag- och utredningsbyrån tillstyrkes
av fångvårdsstyrelsen. Däremot ifrågasätter statskontoret om ej den
för utredningssektionen upptagna byrådirektörstjänsten Ao 26, fast den i
viss mån får karaktären av nyckeltjänst, tills vidare bör placeras i 24 lönegraden.
Vidare anser statskontoret att i stället för en på samma sektion
för prognosverksamhet upptagen kanslibiträdestjänst tills vidare bör
inrättas en biträdestjänst i reglerad befordringsgång. Enligt statens lönenämnd
torde för ifrågavarande byrådirektörstjänst högst 24 lönegraden
kunna komma ifråga. Sveriges juristförbund föreslår att byråchefstjänsten
samt förste byråsekreteraretjänsten på utredningssektionen uppföres som
ordinarie tjänster samt att för ombudsmannen inrättas en byrådirektörstjänst
i lägst lönegrad Ao 24.

Administrativa byrån

Enligt fångvårdsstyrelsen erfordras en amanuenstjänst även på allmänna
sektionen. Vidare föreslår styrelsen att den nuvarande kontorsskrivaretjänsten
på kameralseklionen bibehålies, då den föreslagne bokhållarens tid torde
gå åt att avlasta kamreraren, samt att i stället för den av utredningen på
samma sektion upptagna kontoristtjänsten inrättas en kansliskrivaretjänst.
Statstjänstemannaförbundet förordar inrättande av ytterligare en amanuenstjänst,
gemensam för allmänna sektionen och personalsektionen. Sveriges
juristförbund föreslår byrådirektörstjänst i lägst lönegrad Ao 24 för personalseklionens
chef.

Statskontoret framhåller att de ärenden, som utredningen hänfört till allmänna
sektionen i huvudsak är av kameral natur och att sektionens personal
därför i den mån den icke bör läggas direkt under byråchefen bör över -

44

Kungl. Mcij:ts proposition nr 87 år 1960

föras till kameralsektionen. I enlighet härmed förordas att kamreraren som
närmaste medhjälpare erhåller den förste byråsekreterare A 21, som föreslagits
som chef för allmänna sektionen. Då kameralsektionen härigenom
erhåller två tjänstemän i högre löneställning, kan statskontoret icke tillstyrka
den föreslagna uppflyttningen av en kontorsskrivare till bokhållare.
Vid ett slopande av allmänna sektionen synes vidare en kansliskrivaretjänst,
avsedd för dispositionsbokföring, böra utgå och arbetsuppgifterna läggas
på kameralsektionens personal. Vad angår personalsektionen förordas att
en av de två föreslagna kansliskrivaretjänsterna utbytes mot en kanslibiträdestjänst.
Utanför byråns sektionsindelning'' bör upptagas byggnadsinspektörstjänsten
Ae 21 samt registratorn och hennes biträde. Samtidigt förordar
statskontoret att registratorns arbetsuppgifter göres till föremål för sakkunnig
granskning i förenklande och personalbesparande syfte.

Enligt statens lönenämnd motiverar de arbetsuppgifter som skall ankomma
på sektionschefen på allmänna sektionen icke högre löneställning än
räjongkamrerare (A 19). För den av kansliskrivarna på personalsektionen,
som skall ha till uppgift att uppsätta beslut om personalärenden m. m., bör
en kontoristtjänst vara tillfyllest. Såvitt lönenämnden kan finna har sådana
ändringar i arbetsuppgifterna för kamrerstjänsten icke inträffat som motiverar
en ändrad lönegradsplacering. De redovisade skälen för inrättande av
en bokhållartjänst finner lönenämnden ej heller bärande.

Straffregistret

Arbetsuppgifterna för straffregistret har enligt fångvårdsstyrelsen visat
en klart stigande tendens under de första nio månaderna av år 1959. Med
hänsyn härtill måste arbetet organiseras på två arbetslag för den s. k. slagningen
i registret, för vilket ändamål erfordras ytterligare en kansliskrivare.
På grund av de kvalificerade uppgifter som åvilar registrets chef
föreslås en uppflyttning av byrådirektör stjänsten till Ao 26. Sveriges juristförbund
har samma yrkande. Statskontoret finner sig f. n. endast kunna
tillstyrka fyra av de av utredningen föreslagna biträdestjänsterna i reglerad
befordringsgång. Statstjänstemannaförbundet föreslår att registrets
personal tills vidare utökas med en kansliskrivare. Statens lönenämnd har
icke funnit anledning till erinran mot utredningens förslag.

Socialbyrån

Beträffande juridiska sektionen kan statskontoret icke tillstyrka uppflyttning
av en biträdestjänst till kanslibiträdesgraden. Sveriges juristförbund
anser att nuvarande fyra juristtjänster på sektionen bör bibehållas, varav en
bör uppföras som byrådirektör i Ao 26, två som förste byråsekreterare i
Ao 23 resp. Ao 21 och en som amanuenstjänst. Om utredningens decentraliseringsförslag
icke genomföres bör en utökning ske med minst en e. o.
anställd befattningshavare.

I fråga om vårdsektionen föreslår fångvårdsstyrelsen, som utgår från att
ett genomförande av den föreslagna decentraliseringen av förstärkta fång -

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

45

vårdsstyrelsens ärenden kommer att dröja åtskillig tid, att på sektionen
tills vidare för dessa ärenden inrättas en förste byråsekreteraretjänst Ag 21,
en amanuenstjänst och en kanslibiträdestjänst Ag 7. Amanuensen bör därjämte
utnyttjas för handläggning av nådeärendena, därest dessa kommer
att kvarligga hos styrelsen. Vidare föreslås att vårdsektionen tillföres en assistent
Ae 17 med uppgift att biträda sektionschefen samt att den kanslibiträdestjänst,
som enligt utredningen är avsedd för uppgifter i samband med
personalutbildning m. m. och som jämväl skall fungera som värdinna vid
personalkurserna, upptages som kansliskrivaretjänst. Sektionen bör därjämte
tillföras ytterligare en biträdestjänst i reglerad befordringsgång. Statskontoret
uppskattar det erforderliga personalbehovet för vårdsektionen till
en byrådirektör A 24, en förste byråsekreterare A 23, en amanuens vilken
jämväl skall öva tillsyn över centrala fångregistret, ett kanslibiträde A 7 och
ett biträde i reglerad befordringsgång. Samtidigt framhålles att, därest den
föreslagna decentraliseringen av nådeärenden och förstärkta fångvårdsstyrelsens
ärenden icke skulle komma till stånd, en förstärkning bör ske av
sektionens personal. Statstjänstemannaförbundet anser det angeläget att
vårdsektionen förstärkes med såväl högre tjänstemän som biträdespersonal.
Även Svenska fångvårdssällskapet anser att den föreslagna personalstyrkan
för sektionen är otillräcklig.

Såvitt gäller den föreslagna psykologtjänsten för gruppterapeutisk försöksverksamhet
ifrågasätter statens lönenämnd om icke lönegradsplaceringen
med hänsyn till kompetenskraven är för låg. SACO anser att psykologtjänsten
bör vara placerad i A 26. Vidare föreslås inrättande av en byråtjänst
för läkare med rättspsykiatrisk kompetens inom fångvårdsstyrelsen.
Rätts psykiatriska föreningen förordar att en konsultbefattning i rättspsykiatri
inrättas hos styrelsen. Vidare ifrågasättes om tillräckliga skäl finns
för att f. n. inrätta en psykologtjänst. Sveriges psykologförbund föreslår
högre löneställning för psykologen. Statskontoret kan icke tillstyrka tjänsten
i avbidan på närmare erfarenheter av verksamheten men har intet att invända
mot att medel beräknas för fortsatt verksamhet.

Den av utredningen föreslagna amanuensen på centrala fångregistret
bör enligt fångvårdsstyrelsen jämställas med sektionschef och
upptagas som förste aktuarie Ae 21. Statskontoret, som ansett att amanuensen
på socialbyråns vårdsektion alltjämt bör ha tillsynen över fångregistret,
avstyrker med hänsyn härtill den föreslagna amanuenstjänsten på registret.
Enligt statskontorets uppfattning bör antalet biträden i reglerad befordringsgång
tillsvidare begränsas till fem. Skulle fångantalet, av vars utveckling registrets
arbete är omedelbart och direkt beroende, ytterligare öka torde frågan
om en förstärkning av biträdespersonalen upptas till förnyat övervägande.

Arbetsbyrån

I fråga om arbetsbyrån tillstyrker statskontoret utredningens förslag till
personalorganisation för allmänna sektionen, byggnadssektionen och jord -

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

brukssektionen. Beträffande lönegradsplaceringarna av tjänsterna på verkstadssektionen
avrådes bestämt från systemet med »högstlönegrad» av såväl
principiella skäl som med hänsyn till konsekvenserna. Den av fångvårdsstyrelsen
praktiserade metoden att förtidsanställa arbetsdriftschefer
vid nya anstalter finner ämbetsverket i och för sig ändamålsenlig men uttalar
att metoden bör komma till användning endast under villkor att arbetsbyråns
personal icke räcker till för de erforderliga förberedelsearbetena eller
saknar tillräcklig sakkunskap på området. Icke heller statens lönenämnd
kan finna skäl för det föreslagna »högstlönegradssystemet». Ifrågavarande
tjänster bör på vanligt sätt hänföras till viss lönegrad, varvid lönegraden
A 17 torde vara tillräcklig för samtliga arbetsgrenschefer och lönegraden A 15
för chefsbiträdena för konfektion respektive snickeri och mekanik. Enligt
lönenämndens mening är amanuensbefordringsgången icke lämplig anställningsform
för den föreslagna personalen för upphandling samt ärenden angående
arbetspremier och statistik m. in. utan härför bör i stället anlitas
personal inom kontorskarriären.

Fångvårdsstyrelsen framhåller att läget på arbetsbyrån med hänsyn bl. a.
till fångantalets utveckling numera är ett helt annat än vid den tidpunkt,
då utredningen gjorde sina beräkningar av personalbehovet. Styrelsen nödgas
därför föreslå en icke obetydlig förstärkning i förhållande till utredningens
personalplan. Styrelsens förslag innebär i fråga om allmänna sektionen
att byråregistratorn upptages som kontorist Ao 9 i stället för kanslibiträde,
att för registreringsgöromål beräknas ytterligare en biträdestjänst i
reglerad befordringsgång samt att för byråns skrivcentral upptages ett kanslibiträde
och tre biträden i reglerad befordringsgång. I fråga om verkstadssektionen,
varunder numera sorterar tillhopa 2 500 arbetsplatser, föreslås
byrådirektörstjänst Ao 24 för sektionschefen. De mekaniska verkstäderna,
snickeriverkstäderna och konfektionsverkstäderna bör administreras på särskilda
avdelningar och övriga verkstäder på en gemensam avdelning. Arbetsgrenscheferna
för mekaniska arbeten och snickeriarbeten bör placeras i
Ao 23 och de båda övriga i Ao 21. Under vardera arbetsgrenscheferna för
mekaniska arbeten och snickeriarbeten erfordras en byråingenjör Ao 19 och
en ingenjör. Arbetsgrenschefen för konfektionsverkstäderna bör biträdas
av en byråingenjör Ao 19, två amanuenser och en ingenjör samt arbetsgrenschefen
för diverse verkstäder av en byråingenjör Ao 19. Ärendena
för försäljning och upphandling bör handläggas direkt under sektionschefen
av en särskild avdelning bestående av en förste byråsekreterare Ao 21,
två byråsekreterare Ao 19 och en amannens. I fråga om byggnadssektionen
tillstyrker styrelsen utredningens förslag. Däremot föreslås alt amanuensen
på jordbrukssektionen uppflyttas till byråagronom Ae 21.

Sveriges arbetsledare/örbund anser att bägge förste byråsekreterarna på
allmänna sektionen bör placeras i Ao 23 samt sektionschefen på byggnadssektionen
i A 23 och byggnadskontrollanterna i A 19 respektive A 17. Statstjänstemannaförbundet
uttalar att förbundet icke kan adceptera utredningens
förslag till organisation för arbetsbyrån.

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

Med anledning av fångvårdsstyrelsens förslag till organisation av arbetsbyrån
har statskontoret avgivit förnyat yttrande samt härvid anfört bl. a.
följande:

Fångvårdsstyrelseutredningens förslag till personalorganisation för arbetsbyrån
upptager totalt 26 1/2 befattningshavare, vilket innebär en utökning
av den nuvarande personalstaten med tre befattningshavare. Fångvårdsstyrelsen
har anmält behov av sammanlagt 35 befattningshavare å denna byrå
— den nuvarande personalen häri inräknad. — En så djupgående meningsskiljaktighet
mellan utredningen och styrelsen som den, vilken här kommit
till uttryck, kan ytligt sett förefalla överraskande. Emellertid torde bristen
på överensstämmelse i uppfattningen till väsentlig del kunna förklaras därigenom
att arbetskraftsbehovet bedömts från skilda utgångspunkter.

Av betänkandet framgår, att fångvårdsstyrelseutredningens undersökningar
rörande personalbehovet baserats på förhållandena under 1958 och tiden
dessförinnan samt att under senare delen av nämnda år inträffade förändringar
endast i begränsad omfattning påverkat utredningens ställningstaganden.
Utvecklingen har emellertid lett till att grunden för utredningens bedömanden
numera är föråldrad. Sålunda har exempelvis fångantalet ökat väsentligt.
Beläggningssiffran å rikets fångvårdsanstalter den första dagen i
varje månad 1959 översteg enligt av fångvårdsstyrelsen lämnade uppgifter
motsvarande siffra året närmast dessförinnan med den 1 januari 485, den
1 februari 430, den 1 mars 509, den 1 april 290, den 1 maj 425, den 1 juni
480, den 1 juli 550, den 1 augusti 575, den 1 september 528 och den 1 oktober
507. Vidare måste i förevarande sammanhang avseende fästas vid förhållandena
under hela nästa budgetår, d. v. s. ända fram till den 1 juli 1961.
Enär speciellt verkstadsdriften fått en allt starkare ställning bland fångvårdens
arbetsgrenar, har statskontoret från fångvårdsstyrelsen begärt uppgifter
angående dels antalet verkstadsplatser vid utgången av 1958 — den
senaste tidpunkt på vilken fångvårdsstyrelsen grundat sina förslag — dels
antalet sådana platser, som därefter tagits i bruk, dels ock antalet dylika
platser, som kan förväntas tillkomma senast under nästa budgetår.

Enligt dessa uppgifter beräknas fångvårdsanstalternas verkstadskapacitet
komma att från och med den 1 januari 1959 till och med den 30 juni 1960
öka med 536 platser. Vidare uppskattas antalet nytillkommande platser
från sistnämnda tidpunkt till den 1 februari 1961 vid redan beslutade nya
anstalter eller utökningar av redan befintliga sådana till 132. Slutligen beräknas
ytterligare 409 verkstadsplatser tillkomma. Då det emellertid torde
vara i hög grad problematiskt, huruvida samtliga om ens huvudparten av
sistnämnda platser kommer att tagas i bruk under nästkommande budgetår,
torde delvis böra bortses härifrån. Uppgifterna synes dock ge tillräckligt belägg
för att arbetsbyrån måste förstärkas i icke oväsentlig omfattning i förhållande
till utredningens förslag.

Med hänsyn till fångantalets utveckling samt den redovisade framtida
verkstadskapaciteten och arbetsdriftens inriktning anser sig statskontoret
böra förorda inrättande av ytterligare fem tjänster, varav ett biträde i reglerad
befordringsgång å allmänna sektionen, tre ingenjörer å verkstadssektionen
— avsedda för de mekaniska verkstäderna, eu för snickeri- och en
för konfektionsverkstäderna — samt slutligen eu förste byråsekreterare i
lönegrad A 21 för försäljning och upphandling. Statskontoret framhåller, att
omfattningen av den för sistnämnda uppgifter avsedda personalen — med
av statskontoret tidigare tillstyrkta tjänster sammanlagt Itc befattningsha -

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

vare — vid jämförelse med motsvarande enheter inom andra förvaltningsgrenar
är förhållandevis blygsam. Därest i framtiden en ytterligare utökning
av denna personal anses böra komma till stånd, synes härför böra avses befattningshavare
även i mellangraderna, närmast assistenter i 15 eller 17
lönegraden. Överhuvudtaget torde kunna ifrågasättas, om ej amanuenspersonal
hittills använts inom speciellt arbetsbyrån i för stor utsträckning. Sedan
ytterligare erfarenheter av verksamheten vunnits, synes därför böra
övervägas, om ej assistentpersonal bör kunna i viss utsträckning ersätta sådan
personal.

Vissa biträdes- samt expeditionsgöromål

Beträffande frågan om inrättande av särskilda kanslibiträde stjänster
utanför byråernas sektionsindelning, vilka tjänster till väsentlig
del skulle utnyttjas för handsekreterargöromål m. m. åt chefstjänstemännen,
anser fångvårdsstyrelsen att verkschefens biträde med hänsyn till
förekommande kontakter med utländska besökare bör ha goda kunskaper
i åtminstone engelska, franska och tyska språken samt helst kunna taga upp
stenogram på dessa språk. Styrelsen föreslår därför att tjänsten uppföres
som kansliskrivare. Statskontoret har icke blivit övertygat om att arbetsuppgifterna
för ifrågavarande biträden i allmänhet har en sådan omfattning
att de kräver heltidsanställda befattningshavare utan uppgifterna torde
kunna ombesörjas av den sektionsbundna personalen vid sidan av andra
göromål. Statens lönenämnd har icke funnit anledning till erinran mot de
föreslagna tjänsterna från de synpunkter nämnden har att beakta.

I fråga om telefonistpersonalen anför fångvårdsstyrelsen att
utökningen av styrelsens personalorganisation kommer att nödvändiggöra
antingen anställande av ytterligare en telefonist eller installation av automatväxel.
Styrelsen föreslår att medel beräknas för anskaffande av en sådan
växel. Den nuvarande telefonisttjänsten bör samtidigt uppflyttas till kanslibiträdestjänst.

Vikariemedel m. m.

I fråga om utredningens förslag till beräkning av vikariemedel anser
fångvårdsstyrelsen att procentsatsen kan begränsas till 10 procent å
lönebeloppen under ordinarie- och icke-ordinarieposterna. Statskontoret anser
att eljest tillämpade regler bör följas vid beräkningen av vikariemedel.

Utredningens förslag att en medelsreserv, uppgående till 65 000
kronor, beräknas under avlöningsanslaget tillstyrkes av fångvårdsstyrelsen
i vad gäller behovet av att utan större omgång kunna anpassa styrelsens
personalstyrka efter ändringar i läget. Enligt styrelsens mening bör dock i
första hand någon medelsreserv icke beräknas utan i stället bör styrelsens
nu obetecknade icke-ordinariepost göras förslagsbetecknad.

Statskontoret tillstyrker utredningens förslag om beräkning av medelsreserv.
Däremot kan ämbetsverket icke tillstyrka att ett belopp av 30 000
kronor ställes till förfogande för bestridande av kostnader för särskilda sak -

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

kunniga. Därest behov skulle uppstå av annan expertis än styrelsen har tillgång
till, bör kostnaderna bestridas från icke-ordinarieposten i den mån utgifterna
icke är av den storlek att frågan lämpligen bör underställas Kungl.
Maj :t.

IT. De centrala nämnderna
Nuvarande organisation och arbetsuppgifter

Interneringsnämnden

Interneringsnämndens sammansättning och verksamhet regleras i lagen
den 18 juni 1937 om förvaring och internering i säkerhetsanstalt —- vilken
den 1 januari 1946 avlöste 1927 års lagar i samma ämne —- samt 1927 års
instruktion för »nämnden för handläggning av vissa ärenden rörande förminskat
tillräkneliga förbrytare och återfallsförbrytare», 1927 års lag om
tillsyn över dem som utskrivits på prov från förvaring eller internering i säkerhetsanstalt
och 1927 års instruktion för tillsyningsmän för samma klientel
ävensom 65 § straffverkställighetslagen.

Interneringsnämnden har fem ledamöter. Chefen för fångvårdsstyrelsen
är självskriven ledamot. Övriga ledamöter, av vilka en skall vara eller ha varit
innehavare av domarämbete och en skall vara i sinnessjukvård erfaren
läkare, jämte suppleanter för dem och för chefen för fångvårdsstyrelsen utses
av Konungen för en tid av fem år. Domareledamoten skall av Konungen
förordnas till ordförande i nämnden. Ledamot skall ha avlagt domared för
att få tjänstgöra i nämnden. Mot beslut som av nämnden eller dess ordförande
meddelas enligt förvaringslagen får talan ej föras.

Den å nämndens kansli tjänstgörande personalen avlönas från fångvårdsstyrelsens
avlöningsanslag.

Interneringsnämndens viktigaste arbetsuppgifter avser ärenden angående
intagning, beräkning av minsta tid, före vars utgång den dömde ej må
utskrivas, utskrivning, återhämtning, eftervård och nådeansökningar av
förvarade.

Intagningsärenden utgör en av de största ärendegrupperna. Inhämtande av
interneringsnämndens yttrande är obligatoriskt villkor för att vederbörande
domstol skall få bestämma sådan påföljd, beträffande vilken nämnden har
att yttra sig. Nämndens yttrande är emellertid icke bindande utan endast
rådgivande, och domstol är icke i något fall skyldig att till nämnden insända
dom i målet. Under år 1955 avgjordes 339 intagningsärenden, under år 1956
349, under år 1957 389 och under år 1958 365.

När det gäller utskrivningsärendena, som utgör den näst största ärendegruppen,
skall interneringsnämnden beträffande varje förvarad självmant
pröva utskrivningsfrågan före utgången av minsta tiden — förstagångsprövning
— och, om utskrivning då ej beslutas, ompröva denna fråga minst

4 flihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 87

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

var tolfte månad. Interneringsnämnden kan även, antingen i samband med
förstagångsprövningen eller viss tid därefter, besluta om provutskrivning
av förvarad. Under år 1955 provutskrevs 228 förvarade, under år 1956 252,
under år 1957 239 och under år 1958 267.

Eftervårdsärendena är i huvudsak av samma slag som de som förekommer
inom den fria kriminalvården i övrigt. Emellertid har nämnden beträffande
individuella eftervårdsärenden, såsom understöd samt arbets- och bostadsanskaffning
som tillsynsman icke kunnat ordna, i viss utsträckning
nödgats lita till skyddskonsulentorganisationen.

Ungdomsfängelsenämnden

Ungdomsfängelsenämndens sammansättning och verksamhet regleras i
lagen den 15 juni 1935 om ungdomsfängelse, 2 och 3 kap. Kungl. Maj:ts
stadga den 8 april 1938 angående vård och behandling av dem som ådömts
ungdomsfängelse samt 58 § straffverkställighetslagen.

Ungomsfängelsenämnden har fem ledamöter, av vilka minst en skall vara
eller ha varit innehavare av domarämbete och minst en vara behörig att
inom riket utöva läkarkonsten samt minst en äga särskild erfarenhet i uppfostringsfrågor.
Ledamöterna utses för en tid av fem år av Konungen, som
också utser suppleanter samt förordnar en av ledamöterna att vara ordförande
och en annan att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i dennes ställe.
Ledamot skall ha avlagt domared för att få tjänstgöra i nämnden. Mot beslut
som av nämnden meddelas enligt ungdomsfängelselagen får talan ej föras.

Den till nämndens kansli knutna personalen avlönas från fångvårdsstyrelsens
avlöningsanslag.

Ungdomsfängelsenämndens viktigaste arbetsuppgifter omfattar yttranden
i åtalsfrågor beträffande brott, som förövats av ungdomsfängelseelev före
domen och under anstalts- eller tillsynstid, yttranden till domstolar angående
påföljd i brottmål mot ungdomsfängelseelev samt ärenden angående utskrivning,
återhämtning, eftervård och nådeansökningar av ungdomsfängelseelever.

Yttranden i åtalsfrågor avges till allmän åklagare, som är skyldig att höra
ungdomsfängelsenämnden innan han avgör huruvida åtal skall ske mot den
som är misstänkt för att ha begått brott innan han dömdes till ungdomsfängelse
eller under sin tid som ungdomsfängelseelev. Någon skyldighet för
domstolarna att inhämta yttrande från nämnden finns icke när det gäller
ådömande av ungdomsfängelse. Domstol är dock i mål mot ungdomsfängelseelev
skyldig att inhämta nämndens yttrande innan domstolen antingen förklarar
beslutet om ungdomsfängelse förfallet och dömer den åtalade till annat
straff eller förordnar att provutskriven ådömt ungdomsfängelseslraff
skall avse även senare brott. Under år 1954 avgavs 549 och under år 1955
526 yttranden till åklagare och domstolar. Enligt preliminära beräkningar
uppgick antalet dylika yttranden år 1956 till 650, år 1957 till 800 och år
1958 till 950.

Utskrivningsärendena innebär en betydande belastning för ungdomsfäng -

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

51

elsenämndens kanslipersonal både ur beredningssynpunkt och med hänsyn
till kontrollen av att dessa frågor prövas i rätt tid. Antalet utskrivningsärenden
utgjorde år 1954 407 och år 1955 383 samt — enligt preliminära beräkningar
— år 1956 500, år 1957 600 och år 1958 700.

Fångvårdsstyrelseutredningens förslag

Vissa rationaliserings åtgärder

Utredningen erinrar om att 1953 års riksdag i anledning av förslag i
statsverkspropositionen samma år (II ht s. 52 f.) beslutat att för interneringsnämnden
och ungdomsfängelsenämnden skulle inrättas ett gemensamt
kansli. Denna anordning har emellertid, bl. a. på grund av svårigheter
att anskaffa lämpliga lokaler, icke kunnat förverkligas.

Vad man framför allt enligt utredningen skulle vinna med ett gemensamt
kansli är att tillfälligt förfall för en tjänsteman icke skulle komma att få en
så kraftig återverkan på arbetsläget som nu är fallet. I en gemensam kansliorganisation
kan vidare åstadkommas en mera rationell fördelning av kontorsarbetet.
Ytterligare kan för en sådan organisation ifrågakomma maskinella
hjälpmedel för kontorsarbetet. Möjligheterna att utnyttja sådana hjälpmedel
skulle främjas om båda nämnderna hade ett enhetligt system för registrering
och aktförvaring. Utredningen finner för sin del önskvärt att det
gemensamma kansliet snarast kommer till stånd.

Utredningen tar även upp andra åtgärder i syfte att underlätta
arbetet å nämndernas kanslier. En av dessa avser frågan
om översändande av domar i vissa brottmål m. in. enligt kungörelsen den
21 juni 1946 (expeditionskungörelsen). Utredningen föreslår att till nämnda
kungörelse fogas ett stadgande av innebörd att när dom meddelas i mål, i
vilket interneringsnämnden avgivit yttrande, domen skall såvitt avser påföljdsfrågan
tillställas interneringsnämnden. Utredningen finner att man
efter tillkomsten av en dylik föreskrift kunde överväga att befria styresmännen
vid verkställighetsanstalter från deras skyldighet att insända förvaringsdom
till interneringsnämnden för beräkning av minsta tid.

Tillika föreslås att till förvaringslagens stadgande om en maximitid av
tolv månader mellan prövningarna av en förvarads utskrivningsfråga göres
ett tillägg av innebörd att interneringsnämnden, om det med hänsyn till omständigheterna
finnes uppenbart att ny prövning inom angivna tid skulle
vara utan betydelse, må bestämma längre tids mellanrum.

Vidare föreslår utredningen en utvidgning av skydds konsulentorganisationens
arbetsuppgifter beträffande provutskrivna
förvarade och ungdomsfängelseelever. Skyddskonsulent har för närvarande
att instruktionsenligt på ett flertal olika sätt laga befattning med
övervakning, tillsyn och annan verksamhet beträffande villkorligt dömda
och villkorligt frigivna. Däremot föreligger icke motsvarande skyldighet beträffande
de provutskrivna. Utredningen anser att skyddskonsulenterna bör
4f liihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 87

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

åläggas att taga samma befattning med eftervården av provutskrivna som
föreskrivits i fråga om villkorligt dömda och villkorligt frigivna. Denna
fråga bör enligt utredningen dock prövas i samband med de spörsmål angående
eftervården som ingår i 1956 års eftervårdsutrednings utredningsuppdrag.
I detta sammanhang ifrågasätter utredningen, huruvida icke skyddskonsulenterna
jämväl bör åläggas att föra behandlingsjournaler för provutskrivna
under tillsynstiden. Utredningen framhåller, att det för närvarande
icke förekommer någon som helst journalföring såvitt gäller provutskrivna
förvarade. Orsaken härtill är att interneringsnämnden saknat såväl
arbetskraft för förande av behandlingsjournaler beträffande sitt klientel
som utrymme för förvaring av journalerna. Jämväl denna fråga bör övervägas
av eltervårdsutredningen.

Personalorganisation m. m.

Interneringsnämndens personal utgöres f. n. av en förste byråsekreterare
Ae 23, ett kanslibiträde Ae 7 och två biträden i reglerad befordringsgång.
Nämnden anlitar härutöver tillfällig skrivhjälp. Personalen å ungdomsfängelsenämndens
kansli omfattar en förste byråsekreterare Ae 23, ett
kanslibiträde Ae 7 och ett halvtidstjänstgörande biträde i reglerad befordringsgång.
Från början av budgetåret 1958/59 är personalen tillfälligt förstärkt
med ett biträde.

Utredningen föreslår, att för de centrala nämnderna inrättas ett gemensamt
kansli, bestående av två förste byråsekreterare Ao 23, en för vardera
nämnden, av vilka den ene bör fungera som kanslichef och härför äga uppbära
ett årligt arvode av förslagsvis 600 kronor, en kontorist i Ae 9 såsom
registrator, ett kanslibiträde i Ao 7 samt fem och ett halvt biträden i reglerad
befordringsgång.

Utredningen anser att de centrala nämndernas kanslier med oförändrad
yttre organisation och oförändrade arbetsuppgifter skulle behöva förstärkas
med ytterligare biträden men att övergången till ett gemensamt kansli med
rationaliserad kontorsorganisation jämte ett effektivare utnyttjande av
skyddskonsulentorganisationen för eftervården av provutskrivna medför sådana
personalbesparingar att den av utredningen föreslagna organisationen
bör förslå. Härav följer å andra sidan att det, därest de båda angivna förutsättningarna
ej förverkligas, måste ske en motsvarande uppräkning av personalbehovet.

Utredningen upptar till behandling jämväl frågan om nämndernas
sammansättning. Utredningen ifrågasätter sålunda om man icke i
detta hänseende borde vidtaga vissa ändringar såsom ett led i strävandena
mot en bättre samordning mellan olika typer av anstaltsvård. För interneringsnämndens
del skulle en sådan förändring närmast innebära att chefen
för socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå och exempelvis överinspektören
för sinnessjukvården skulle ingå som självskrivna ledamöter av nämnden.
Vidare skulle det enligt utredningens mening vara önskvärt att chefen
för socialstyrelsens skolbyrå erhöll motsvarande ställning i ungdoms -

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

fängelsenämnden. Det kunde möjligen också vara lämpligt att låta chefen
för nykterhetsvårdsbyrån och överinspektören för sinnessjukvården eller
endera av dem ingå även i ungdomsfängelsenämnden.

Yttranden

Utredningens förslag om inrättande av ett för de centrala nämnderna
gemensamt kansli tillstyrkes av statens organisationsnämnd, statstjånstemannaförbundet
och statskontoret. Sistnämnda ämbetsverk ifrågasätter
om icke ytterligare ett steg bör tagas i organisatoriskt avseende genom
att närmare anknyta nämnderna till fångvårdsstyrelsen, varvid främst
åsyftas organisationen och arbetssättet hos vissa av medicinalstyrelsens
nämnder, vars beslut gäller som medicinalstyrelsens, lnterneringsnämnden
vill icke motsätta sig förslaget, under förutsättning att lämpliga lokaler kan
anskaffas. Fångvårdsstyrelsen anser, att frågan utan olägenhet kan anstå
till dess ställning tagits till strafflagberedningens förslag till skyddslag. Ungdomsfängelsenämnden
är av samma uppfattning men anser att man ur arbetssynpunkt
icke skulle vinna något genom en sammanslagning av nämndernas
kanslier. Riksarkivet fäster uppmärksamheten på att en organisation
med ett gemensamt kansli icke får föranleda en sammanslagning av arkivbildningen.

I fi’åga om de föreslagna ändringarna i den s. k. expeditions k ung
ö r e 1 s e n och i förvaringslagen framhåller interner ingsnämnden,
att ett stadgande om skyldighet för domstol att insända dom till nämnden
i mål, där dess yttrande inhämtats, skulle vara till fördel för nämndens
verksamhet. Nämnden finner dock icke att, efter tillkomsten av en sådan
föreskrift, styresmännen för säkerhetsanstalterna skulle kunna befrias från
skyldighet att insända förvaringsdom till nämnden för beräkning av minsta
förvaringstid. Beträffande ändringen i förvaringslagen anser interneringsnämnden,
att en uppmjukning av bestämmelserna angående utskrivningsprövningen
i de fall varom här kan vara fråga ur arbetssynpunkt saknar
praktisk betydelse.

Förslaget angående skydd skonsulentorganisationens
medverkan i det av nämnderna ledda efter vårdsarbete
t tillstyrkes eller lämnas utan erinran av fångvårdsstyrelsen, interneringsnämnden,
samtliga liörda skyddskonsulenler, varav flera framhåller att
förslagets genomförande torde kräva personalförstärkningar inom skyddskonsulentorganisationen,
socialstyrelsen, statskontoret och statens organisalionsnämnd.
1956 års eftervårdsutredning anmäler sin avsikt att framdeles
till behandling upptaga hithörande spörsmål liksom andra frågor avseende
organisationen för eftervården av provutskrivna. Ungdomsfängelsenämnden
har funnit att det för närvarande tillämpade systemet för nämndens vidkommande
fungerat väl, varför nämnden anser att någon ändring icke bör
ske i förevarande avseende.

Den föreslagna personalorganisationen tillstyrkes av statens

54

Kungi. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

organisationsnämnd. Statskontoret och statens lönenämnd finner icke skäl
föreligga för förslaget om en särskild kansliföreståndare med arvode men
tillstyrker i övrigt organisationen. Interneringsnämnden föreslåi-, att den av
sekreterarna som å det gemensamma kansliet skall fungera som föreståndare
bör vara byrådirektör. Sveriges juristförbund anser, att de båda förste byråsekreterarna
bör placeras som byrådirektörer i Ao 24 samt att, därest ett
gemensamt kansli kommer till stånd, kanslichefen bör erhålla lön enligt lönegrad
Ao 25. Fångvårdsstgrelsen, som anser att ett gemensamt kansli icke
nu bör komma till stånd, föreslår i stället att interneringsnämnden förstärkes
med en halvtidsanställd amanuens och ett biträde i reglerad befordringsgång
samt ungdomsfängelsenämnden med ett och ett halvt biträde i reglerad
befordringsgång. Fångvårdsstyrelsen föreslår i detta sammanhang att
nämndernas avlöningar och omkostnader — antingen nämnderna erhåller
gemensamt kansli eller icke •— i fortsättningen redovisas under särskilda
anslag utan samband med motsvarande för styrelsens egen verksamhet beräknade
medel. Statstjänstemannaförbundet, som ifrågasätter om den föreslagna
biträdespersonalen kan anses tillräcklig, föreslår förstärkning med ytterligare
en kanslibiträdestjänst samt ett och ett halvt biträde i reglerad befordringsgång.

Beträffande nämndernas sammansättning tillstyrker socialstyrelsen,
att chefen för socialstyrelsens nykterhetsbyrå ingår som självskriven
ledamot i interneringsnämnden och att chefen för styrelsens skolbyrå
erhåller motsvarande ställning i ungdomsfängelsenämnden. Statens organisationsnämnd
har ingen erinran mot utredningens förslag. Medicinalstyrelsen
hänvisar till överinspektörens för sinnessjukvården stora arbetsbörda
och föreslår till övervägande att som ledamot i interneringsnämnden ingår
en psykiater med erfarenhet av rättspsykiatri och i ungdomsfängelsenämnden
en psykiater med erfarenhet av ungdomspsykiatri. Interneringsnämnden
och ungdomsfängelsenämnden finner någon ändring i nämndernas sammansättning
icke påkallad. Rättspsykiatriska föreningen anser, att tillräckliga
skäl ej föreligger för en utökning av antalet ledamöter i interneringsnämnden.
Däremot synes starka skäl tala för att utbyta föreskriften att en i sinnessjukvård
erfaren läkare skall vara medlem av denna nämnd mot bestämmelsen
att en i rättspsykiatri erfaren läkare skall ingå i nämnden. III.

III. Departementschefen

Under det senaste decenniet bär pågått ett oavbrutet reformarbete inom
fångvården. Bakgrunden härtill har i främsta rummet varit 1945 års straffverkställighetsreform,
som innebar att nya principer antogs för behandlingen
av de intagna. Ett betydelsefullt led i arbetet på att sätta fångvårdsorganisationen
i stånd att praktiskt tillämpa de nya principerna har
varit införandet av räjongsystemet, som efter hand satts i tillämpning över
hela linjen. Vidare har igångsatts en genomgripande förnyelse av anstaltsbe -

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

ståndet, vilket medfört en omfattande ny- och oinbyggnadsverksamhet som
alltjämt pågår. Personalorganisationen för såväl den slutna som den öppna
anstaltsvården har samtidigt successivt omprövats och förstärkts för att de
krav på en effektivare och bättre vård av fångvårdsklientelet som straffverkställighetsreformen
uppställde skulle kunna i möjligaste mån tillgodoses.

Det är givet, att denna mycket intensiva och genomgripande reformverksamhet
ställt stora krav på det centrala fångvårdsorganet och utsatt detta
organ för kännbara påfrestningar. Svårigheterna har ytterligare accentuerats
genom den under hela 1950-talet fortgående stegringen av fångantalet.
När fångvårdsstyrelsens nuvarande fasta personalorganisation tillkom efter
beslut vid 1955 års riksdag, hade fångantalet redan stigit betydligt över det
antal som man räknade med vid genomförandet av 1945 års straffverkställighetsreform.
År 1945 utgick man — på grundval av beräkningar av strafflagberedningen
— från ett högsta utrymmesbehov av omkring 2 300 platser.
År 1954 var fångantalet uppe i omkring 3 000, det antal som torde ha legat
till grund för beräkningen av personalbehovet för 1955 års organisation av
styrelsen. Sedermera har fångantalet successivt ökats i sådan grad, att man
nu har att räkna med en medelbeläggning av omkring 5 000 intagna. I avvaktan
på att fångvårdsstyrelseutredningen, som började sitt arbete hösten
1955, skulle hinna slutföra sina undersökningar har provisoriska åtgärder
fått vidtagas för att tillgodose de mest trängande arbecskraftsbehoven inom
styrelsen. Sedan början av år 1956 har anställts en befattningshavare med
uppgift att biträda med överdirektörsgöromål. Vidare bär byråchefstjänsterna
på administrativa byrån och socialbyrån under lång tid varit dubblerade.
Även annan personal, främst amanuens- och biträdespersonal, har tillförts
styrelsen genom tillfälliga anordningar. Trots dessa förstärkningar, vilka
innebär att styrelsen i jämförelse med 1955 års organisation utökats med ett
30-tal befattningshavare, har viktiga uppgifter utanför de löpande göromålen
fått eftersättas. Särskilt betänkligt är att styrelsen icke haft möjlighet
att i önskvärd omfattning utarbeta föreskrifter och anvisningar för linjepersonalens
handhavande av de mångskiftande och ansvarsfulla nya uppgifter,
som straffverkställighetsreformen och införandet av räjongsystemet
medfört. Även de erinringar rörande handläggningen av administrativa frågor
inom fångvården m. m., som riksdagens revisorer uttalat i sin berättelse
över den år 1959 av dem verkställda granskningen angående statsverket,
torde få ses mot bakgrunden av fångvårdsstyrelsens bristande personalresurser.

De av fångvårdsstyrclseutredningen nu verkställda mycket noggranna undersökningarna,
vilka bedrivits i nära kontakt med den pågående verksamheten
inom styrelsen, har enligt min mening klart ådagalagt, att fångvårdsstyrelsen
såväl kvalitativt som kvantitativt sett är i starkt behov av personalförstärkningar.
Uppenbara svårigheter föreligger emellertid att på längre
sikt beräkna det erforderliga personalbehovet. I betydande omfattning är arbetsmängden
inom styrelsen direkt beroende av fångantalet. Detta har som
jag nyss framhöll fortgående ökats, och det visar alltjämt en stigande ten -

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

dens. I årets statsverksproposition (II ht s. 55) har redovisats en på statistiska
beräkningar grundad prognos angående den fortsatta utvecklingen.
Som jag i samband med redovisningen av denna prognos understrukit är
det ej möjligt att med någon högre grad av säkerhet förutse utvecklingen.
Tydligt är dock att man vid en utbyggnad av styrelsen på grundval av det
nu aktuella behovet får vara beredd på att kanske inom en nära framtid ytterligare
förstärka resurserna. Man får emellertid ej heller utesluta möjligheten
av en sådan utveckling av kriminalitetens omfattning och användningen
av olika kriminalpolitiska åtgärder att fångantalet åter nedgår. Med hänsyn
härtill bör såsom utredningen föreslagit styrelsens organisation ges en
sådan elasticitet, att organisationen inom en ej alltför liten marginal kan
anpassas efter föreliggande behov.

Jag övergår nu till att behandla utredningens förslag till organisation för
fångvårdsstyrelsen med undantag av de centrala nämnderna, vilka jag kommer
att upptaga i ett senare avsnitt.

Utredningen har betecknat det som en allvarlig brist att styrelsen icke
har personal för sådana utrednings- och planeringsuppgifter, däri inbegripet
prognoser angående den framtida omfattningen av kriminalvårdsklientelet,
vilka hänför sig till genomförandet av den moderna kriminalpolitiken
och vilka enligt utredningen rimligen bör ombesörjas av styrelsen i dess
egenskap av centralt kriminalvårdsorgan. Utredningen föreslår att för ändamålet
inrättas en ny byrå, benämnd lag- och utredningsbyrån, vilken jämväl
bör ha till uppgift att svara för styrelsens anslagsäskanden, att bereda remissyttranden
i ärenden av juridisk eller allmän natur samt att utöva allmän
juridisk konsultation inom fångvården. Den nya byrån skall vidare från
den nuvarande administrativa byrån övertaga allmänna organisationsärenden
och ombudsmannaärenden.

Remissorganen har, med undantag av statens organisationsnämnd som
avstyrkt förslaget, ej framställt någon erinran mot att byrån inrättas. Fångvårdsstyrelsen
och statskontoret har uttryckligen tillstyrkt förslaget. Även
för egen del vill jag förorda att styrelsens organisation förstärkes med den
föreslagna byrån, vilken på sätt statskontoret framhållit skulle komma att
få karaktären av ett slags stabsorgan åt styrelsen. Genom byråns inrättande
yppas även en möjlighet att i ett mera stabiliserat läge på styrelsen lägga
ansvaret för sådana planeringsuppgifter som nu ankommer på fångvårdens
byggnadskommitté. Till en början måste emellertid byråns arbete i första
hand väsentligen inriktas på att inhämta den eftersläpning som råder i fråga
om utarbetande av nya tjänsteföreskrifter för såväl styrelsens som linjens
personal, varvid särskilt bör beaktas vissa betydelsefulla behandlings- och
rättssäkerhetsfrågor. Med anledning av vad statistiska centralbyrån anfört
beträffande den av utredningen förordade prognosverksamheten, i vilken
även skulle inbegripas ett återupptagande av styrelsens eftersatta årsberättelser,
vill jag framhålla, att jag utgår från att verksamheten kommer att
uppläggas i samråd med centralbyrån.

57

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

Utredningens förslag att för styrelsens administrativa uppgifter, i den mån
de ej skall ankomma på lag- och utredningsbyrån, alltjämt bör finnas en
administrativ byrå synes välgrundat med hänsyn till den betydande omfattningen
av dessa arbetsuppgifter. Denna byrå, vars uppgifter främst
kommer att avse personal- och kameralärenden, bör lämpligen benämnas
kanslibyrån.

Vad angår de på socialbyrån ankommande ärenden, vilka utredningen
sammanfört under beteckningen egentlig kriminalvård, finner jag i likhet
med utredningen icke anledning ifrågasätta någon väsentlig ändring i arbetsuppgifterna.
Liksom utredningen anser jag det tydligt att en förstärkning
av beredningspersonalen i styrelsen för ifrågavarande ärenden behövs,
särskilt såvitt gäller inspektionsverksamheten på fältet samt de intagnas
undervisning och fritidssysselsättning ävensom personalens utbildning.

Utredningen har i detta sammanhang även behandlat den gruppterapeuliska
försöksverksamhet, som sedan några år bedrivits vid fångvårdsanstalterna.
Enligt utredningen bör försöksverksamheten fortsätta åtskilliga år innan
någon bedömning kan göras av gruppterapins betydelse som resocialiseringsfaktor
för det svenska kriminalvårdsklientelet. Emellertid anser utredningen
att, i stället för den nuvarande ordningen med en från fångvårdsanstalternas
avlöningsanslag avlönad arvodesanställd befattningshavare som
ledare för verksamheten, en extra psykologtjänst bör inrättas i styrelsen. I
vissa yttranden har med anledning av detta förslag bl. a. gjorts gällande,
att det är lika befogat att bereda rättspsykiatrin plats i styrelsen som gruppterapin.

För egen del vill jag, med hänsyn till hittillsvarande gynnsamma erfarenheter
av den gruppterapeutiska försöksverksamheten, ansluta mig till utredningens
mening att denna försöksverksamhet bör fortsätta. Den föreslagna
anordningen med en särskild tjänst för ändamålet i styrelsen finner jag
även lämplig. Med anledning av vad som anförts om behov av rättspsykiatrisk
expertis i det centrala fångvårdsorganet vill jag erinra om att hos styrelsen
finns en arvodesbefattning för en sakkunnig i hälso- och sjukvårdsfrågor
som f. n. innehas av en psykiater. Jag är icke nu beredd att framlägga förslag
om att annan eller ytterligare medicinsk sakkunskap skall tillföras styrelsen.

Utredningen har förordat att den nuvarande ordningen med en särskild
arbetsbyrå inom styrelsen för den centrala ledningen av fångvårdens arbetsdrift
skall bibehållas. I anslutning härtill har utredningen beträffande
arbetsdriftens utformning gjort vissa allmänna uttalanden, vilka i huvudsak
innebär ett understrykande av de riktlinjer för verksamheten som statsmakterna
tidigare godkänt. Även jag anser att i styrelsen alltjämt bör ingå
en särskild byrå för handhavande av fångvårdens arbetsdrift. Arbetsdriften,
som är av utomordentligt stor betydelse ur vårdsynpunkt, har med
fångantalets stegring fått en mycket väsentlig omfattning. Denna utveckling
har aktualiserat spörsmålet i vad män moderna driftsekonomiska
synpunkter hör i högre grad än nu är fallet tillgodoses vid utformningen a\

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

arbetsdriften. Skäl kan anföras för att driften bör uppläggas i huvudsak efter
ordinära marknadsmässiga linjer. Å andra sidan måste i enlighet med principerna
för straffverkställigheten eftersträvas att så många som möjligt av
de intagna beredes en ur vårdsynpunkt lämplig sysselsättning. Det torde
vara anledning att närmare undersöka hur dessa delvis motstridiga intressen
skall kunna på lämpligaste sätt samordnas. Såväl fångvårdens byggnadskommitté
som eftervårdsutredningen har också vid remissbehandlingen
framfört önskemål om att utformningen av arbetsdriften skall göras till
föremål för särskild utredning. Denna utredning kommer dock att bli tämligen
tidskrävande, och jag anser icke att frågan om arbetsbyråns organisation
nu bör uppehållas därav.

Beträffande personalbehovet för arbetsbyrån har fångvårdsstyrelsen framhållit
att arbetsläget på byrån med hänsyn till fångantalets stegring numera
är ett helt annat än vid den tidpunkt då utredningen gjorde sina beräkningar.
Styrelsen har med anledning härav föreslagit en betydande förstärkning
av byrån i förhållande till utredningens förslag. Även andra remissorgan,
bl. a. statskontoret, har funnit att en förstärkning utöver utredningens
förslag är påkallad. Riktigheten härav bekräftas av de uppgifter angående
omfattningen av arbetsbyråns verksamhet som finnes tillgängliga.
Antalet verkstadsplatser uppgick den 1 januari 1959, då utredningen avslutat
sina undersökningar, till omkring 2 000 och beräknas den 30 juni
1960 ha ökat med 536 samt fram till den 1 februari 1961 med ytterligare
541 platser. Till ytterligare belysning av den snabba utvecklingen inom arbetsdriften
må nämnas att verkstäderna under budgetåret 1955/56 framställde
varor till ett värde av ca 12 milj. kronor och under budgetåret 1958/
59 till ett värde av ca 22 milj. kronor. Jag anser mig med hänsyn till det
sagda böra förorda att arbetsbyrån i viss omfattning förstärkes utöver vad
utredningen har föreslagit. Det förslag till organisation av byrån som jag
i det följande framlägger ansluter till fångvårdsstyrelsens uppskattning av
personalbehovet.

Vad angår fångvårdsstyrelsens byggnadsärenden har utredningen särskilt
uppehållit sig vid frågan huruvida styrelsen även i fortsättningen bör svara
för underhållet av fångvårdens fastighetsbestånd. Utredningen har i anslutning
till tidigare förslag, bl. a. av 1954 års byggnadsbesparingsutredning,
förordat att den byggnadstekniska förvaltningen överföres till byggnadsstyrelsen.
I remissyttrandena har olika meningar kommit till uttryck.
Utredningens förslag tillstyrkes av bl. a. fångvårdens byggnadskommitté
och byggnadsstyrelsen, dock med uttryckligt förbehåll från byggnadsstyrelsens
sida om en häremot svarande personalförstärkning. Fångvårdsstyrelsen
tillråder för sin del att frågan om en överflyttning får vila tills vidare.
Av samma åsikt är bl. a. statskontoret, som funnit fördelarna av en överföring
till byggnadsstyrelsen så tvivelaktiga, att ämbetsverket icke nu anser
sig kunna tillstyrka eu förändring.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att den nuvarande
ordningen tills vidare bör bibehållas. Huruvida en överföring framdeles bör

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

komma till stånd är en fråga som torde få prövas i samband med att liknande
förvaltningsfrågor inom andra områden upptas till behandling. Tills
vidare bör förvaltningen av fångvårdens fastighetsbestånd således kvarligga
hos fångvårdsstyrelsen. För dessa ärenden, vilka i överensstämmelse med
nuvarande ordning bör handläggas på kanslibyrån, bör styrelsen ha tillgång
till särskild byggnadsexpertis.

Beträffande övriga berörda byggnadsärenden anser jag i likhet med utredningen
att det icke f. n. bör vidtagas någon ändring i den nuvarande ordningen,
enligt vilken styrelsen eller byggnadskommittén har att, efter beslut
av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall, dels handlägga planeringsärenden i fråga
om nybyggnads-, ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten och dels låta utföra
sådana arbeten. För planeringsärendena, vilka bör handläggas i samråd
mellan kanslibyrån och lag- och utredningsbyrån, ävensom för de förut
berörda underhållsfrågorna bör styrelsen liksom nu ha tillgång till en sakkunnig
i arkitektfrågor.

Vad härefter angår fångvårdsstyrelsens klientelregister vill jag erinra
om att en särskild utredningsman f. n. undersöker möjligheterna att samordna
straffregistret med kriminaltekniska anstaltens register. Enligt vad
jag inhämtat kan denna utredning väntas framlägga förslag i ämnet innevarande
år. I avvaktan på utredningsresultatet bör, såsom även fångvårdsstyrelseutredningen
funnit, frågan om straffregistrets personalorganisation
anstå tills vidare. Emellertid är det angeläget att under mellantiden arbetet
på registret, som är omedelbart och direkt beroende av ändringar i fangantalet,
i görligaste mån underlättas. Utredningen har föreslagit att utöver
viss personalförstärkning medel beräknas för anskaffande bl. a. av en snabbkopieringsapparat
för framställning av straffregisterutdrag. Under remissbehandlingen
har framförts vissa invändningar häremot med hänsyn till
arkivvärdighetskravet. Jag är icke beredd att utan närmare undersökning
taga ställning till denna fråga. Då behov av snabbkopieringsapparat
inom styrelsen under alla förhållanden föreligger, bör dock medel för ändamålet
beräknas under styrelsens omkostnadsanslag. Som utredningen föreslagit
bör registret med "hänsyn till sina speciella uppgifter redovisas som
cn självständig enhet inom styrelsen.

Även i fråga om centrala fångregistret, vilket alltjämt bör tillhöra socialbyrån,
synes en viss personalförstärkning befogad. Vad angår det på samma
byrå förda registret över villkorligt dömda delar jag utredningens
uppfattning alt detta register bör bibehållas. Beträffande de båda sistnämnda
registren har kriminaltekniska anstalten uttalat önskemål om en vidgad
uppgiftsläinning av betydelse för bl. a. polisens spaningsarbete. Frågan härom
torde lämpligen böra undersökas av de båda berörda myndigheterna i
samråd och särskilt förslag därefter underställas Kungl. Maj:t.

Utredningen har i sitt betänkande framlagt förslag till decentralisering
av vissa på styrelsen ankommande ärenden. Till en början har föreslagits,
att räjongeheferna skall i viss omfattning bemyndigas att pröva yrkanden
om ersättning till enskilda för skador som vållats av rymlingar m. fl. Enligt

eo

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år i960

vad jag inhämtat har man inom socialdepartementet -— där dessa ärenden
jämte liknande ärenden berörande socialstyrelsens och medicinalstyrelsens
verksamhetsområden prövas — för avsikt att till behandling uppta frågan
om decentralisering av beslutanderätten i dessa ärenden. Vid sådant förhållande
finner jag icke nu anledning att pröva fångvårdsstyrelseutredningens
förslag. Däremot anser jag mig kunna tillstyrka att ärenden angående
ersättning till på fångvårdsanstalterna intagna för förstörda eller förkomna
persedlar decentraliseras till räjongcheferna på sätt utredningen har föreslagit.

Vidare har utredningen föreslagit att vissa av de ärenden som nu handläggs
i förstärkta fångvårdsstyrelsen skall delegeras till anstaltsnämnderna.
De ärenden som här avses gäller frågor om inräkning i vissa fall i strafftiden
av tid, varunder intagen vistats utom anstalt, om bestraffning genom
förlängning av verkställighetstid samt om fakultativ villkorlig frigivning.
Jag vill erinra om att dessa frågor, såsom utredningen själv framhållit, omfattas
av de förslag som strafflagberedningen framlagt i sitt betänkande med
förslag till skyddslag. Detta förslag överväges f. n. i justitiedepartementet.
Vidare vill jag erinra om att i eftervårdsutredningens uppdrag ingår att pröva
en av riksdagens revisorer väckt fråga om avskaffande av anstaltsnämnderna
i deras nuvarande form. Enligt min mening bör de av fångvårdsstyrelseutredningen
i detta sammanhang aktualiserade decentraliseringsfrågorna,
som är av svårbedömd natur, ej utbrytas från de sammanhang
där de sålunda överväges. Tills vidare bör alltså dessa ärenden handläggas
i förstärkta fångvårdsstyrelsen.

Utredningen har därjämte i anslutning till tidigare förslag i ämnet förordat
att yttranden i ärenden angående nåd i brottmål icke skall infordras från
fångvårdsstyrelsen i andra fall än då detta av särskild anledning finnes påkallat.
Jag är dock icke beredd att nu föreslå ändring av gällande ordning
i detta avseende. Ytterligare erfarenheter av det nuvarande sättet för handläggning
av nådeärenden torde få avvaktas. I

I bilaga till detta protokoll redovisas sammanställningar över fångvårdsstyrelsens
nuvarande personalorganisation, utredningens och styrelsens förslag
till ändringar samt den av mig förordade personalorganisationen. I
det följande redogör jag för den närmare innebörden av mitt förslag i huvudsak
endast i vad detta skiljer sig från utredningens. I övrigt torde jag
få hänvisa till de nämnda sammanställningarna.

Av skäl som utredningen anfört tillstyrker jag att den nuvarande överdirektörstjänsten
ändras till en generaldirektörstjänst Bp 6.

Såsom verkschefens ställföreträdare bör tjänstgöra den byråchef, som
Kungl. Maj :t efter anmälan av verkschefen förordnar därtill. I likhet med
vad förhållandet är vid andra verk bör ställföreträdararvode utgå med 1 800
kronor för år.

Som framgått av det föregående har jag icke ansett mig kunna tillstyrka
utredningens förslag till decentralisering av vissa av de på förstärkta fång -

61

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

vårdsstyrelsen ankommande ärendena. Nuvarande sammansättning av styrelsen
med bl. a. två särskilda sakkunniga vid det slutliga avgörandet i dessa
ärenden bör därför tills vidare bibehållas oförändrad. Däremot anser jag
att anledning numera saknas att bibehålla institutionen med särskilda fångvårdsfullmäktige.
Jag föreslår därför att denna institution slopas.

Utanför byråindelningen bör såsom utredningen föreslagit upptagas en
biträdestjänst för handsekreteraregöromål åt verkschefen. Med anledning
av de fordringar på språkkunskaper som fångvårdsstyrelsen ansett nödvändiga
med hänsyn till förekommande utländska besök tillstyrker jag att en
kansliskrivartjänst Ae 10 inrättas för ändamålet.

Den av utredningen föreslagna personalorganisationen för lag- och utredningsbgrån
kan jag i huvudsak godta. Jag tillstyrker sålunda att en ny
byråchefstjänst Be 1 inrättas. Av de utanför selctionsindelningen upptagna
biträdestjänsterna kan jag dock endast tillstyrka inrättande av en kanslibiträdestjänst
Ae 7 för registrators- och handsekreterargöromål. Beträffande
utredningssektionen har jag ingen annan erinran än att byrådirektörstjänsten
bör placeras i Ao 24 och kanslibiträdestjänsten i Ae 7. För ombudsmannasektionen
bör såsom utredningen föreslagit avses en förste byråsekreterare
och ombudsman Ao 23 samt därjämte en biträdest jänst i reglerad
befordringsgång.

Vad angår kanslibyrån bör under byråchefens omedelbara ledning handläggas
ärenden angående underhåll och andra förvaltningsåtgärder beträffande
fångvårdens fastigheter. Till byråchefens förfogande för dessa ärenden
finns nu en arvodesanställd befattningshavare. Jag tillstyrker att i
stället för denna befattning en tjänst som byggnadsinspektör Ag 21 inrättas.
Utanför sektionsindelningen bör vidare upptagas den nuvarande byråns registreringspersonal
bestående av en kansliskrivare (registrator) och ett biträde
i reglerad befordringsgång.

Den för kanslibyråns återstående uppgifter erforderliga personalen bör i
anslutning till utredningens förslag sammanföras under en personalsektion
och en kameralsektion. Beträffande personalsektionen föreslår jag att i stället
för två av utredningen upptagna kansliskrivaretjänster inrättas en kanslisttjänst
i reglerad befordringsgång och en kontoristtjänst i Ae 9. I övrigt
kan jag godtaga utredningens förslag till personaluppsättning för sektionen.
Jag har dock härvid räknat med att den av utredningen föreslagna
amanuensen även skall kunna utnyttjas för de förut berörda fastighetsärendena.

Till kameralsektionen bör förutom övriga av utredningen föreslagna
ärenden hänföras samtliga de centrala upphandiingsärenden, som ombesörjes
av den nuvarande byrån. Med hänsyn härtill föreslår jag att för sektionschefsposten
inrättas en intendenttjänst Ao 23. För sektionen bör vidare
i överensstämmelse med utredningens förslag avses en bokhållare Ae 15 och
en kansliskrivare (kassör) Ao 10. Med beaktande av vad fångvårdsstyrelsen
anfört om arbetsuppgifternas omfattning anser jag mig böra föreslå att
i stället för den av utredningen föreslagna kontoristtjänsten inrättas två

5 liihang till riksdagens protokoll 1900. 1 samt. Nr 87

62

Knngl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

kansliskrivaretjänster Ao 10 respeklive Ae 10. I fråga om övrig biträdespersonal
tillstyrker jag utredningens förslag.

I överensstämmelse med nuvarande ordning bör under kanslibyrån redovisas
den för styrelsens gemensamma skrivcentral erforderliga personalen
liksom övrig gemensam servicepersonal. Med undantag för telefonisttjänsten
har jag ingen annan erinran mot utredningens förslag till personaluppsättning
än att två expeditionsvakter bör upptagas som ordinarie och två som
extra ordinarie. Med anledning av fångvårdsstyrelsens förslag beräknar jag i
det följande under styrelsens omkostnadsanslag medel för anskaffande av
en automatisk telefonväxel. Telefonisttjänsten bör på grund härav upptagas
som kanslibiträdestjänst Ae 7.

Beträffande straffregistret föreslår jag, för att möjliggöra den av styrelsen
föreslagna ordningen beträffande den s. k. slagningen i registret, att en
i utredningens förslag till personalplan upptagen biträdestjänst i reglerad
befordringsgång ersättes med en kansliskrivaretjänst Ag 10. I övrigt tillstyrker
jag utredningens förslag.

I enlighet med utredningens förslag bör socialbyråns ärenden sammanföras
under en juridisk sektion för ärenden angående verkställbarhetskontroll
och strafftidsberäkning samt en vårdsektion för övriga ärenden. Utanför
sektionsindelningen bör förutom byråchefstjänsten upptagas den av mig
förut tillstyrkta psykologtjänsten. Befattningshavarens uppgifter synes dock
icke uteslutande böra begränsas till den gruppterapeutiska försöksverksamheten.
Jag förordar att tjänsten uppföres i lönegrad Ag 24. Den av utredningen
för handsekreteraregöromål åt byråchefen föreslagna biträdestjänsten
kan jag icke tillstyrka.

Beträffande juridiska sektionen föreslår jag att den av utredningen upptagna
förste byråsekreterartjänsten Ao 23 med hänsyn till befattningshavarens
kvalificerade uppgifter uppföres som byrådirektörstjänst Ao 24. I
övrigt har jag ingen annan erinran mot utredningens förslag än att kansliskrivaret
jänsten bör upptagas som extra ordinarie och att medel bör beräknas
för tre hela biträdestjänster i reglerad befordringsgång.

Beträffande vårdsektionen har jag som förut nämnts icke ansett mig
kunna tillstyrka utredningens förslag till decentralisering av förstärkta
fångvårdsstyrelsens ärenden eller till ändrad handläggning av nådeärendena.
Hänsyn härtill bör tagas vid beräkningen av sektionens personalbehov. Jag
föreslår därför att utöver de av utredningen upptagna tjänsterna som byrådirektör,
förste byråsekreterare, vilken senare bör upptagas som extra ordinarie,
och amanuens inrättas ytterligare en förste byråsekreteraretjänst
Ag 21. För sektionen bör vidare beräknas en kontoristtjänst Ae 9 för uppgifter
i samband med personalutbildning och personalkurser, en kanslibiträdestjänst
Ag 7 med uppgift att biträda byrådirektören och föra registret över
villkorligt dömda samt en biträdestjänst i reglerad befordringsgång.

Jag delar fångvårdsstyrelsens uppfattning att den av utredningen föreslagna
amanuensen på centrala fångregistret bör jämställas med sektionschef
och upptagas som förste aktuarie Ae 21. Vidare föreslår jag att för

63

Kungl. Maj. ts proposition ni• 87 år 1960

uppgiften som sektionschefens närmaste medhjälpare inrättas en kansliskrivaretjänst
Ao 10 i stället för den kontoristtjänst som utredningen föreslagit.
I övrigt beräknar jag samma personal som utredningen, dock att jag
anser att antalet biträdestjänster i reglerad befordringsgång torde kunna
tills vidare minskas med eu.

Vad slutligen angår cirbetsbyrån bör denna, såsom jag förut anfört, förstärkas
utöver vad utredningen föreslagit. Härvid åsyftar jag närmast allmänna
sektionen och verkstadssektionen. I fråga om sektionernas arbetsuppgifter
föreslår jag att allmänna sektionen från verkstadssektionen övertager
alla uppgifter som icke bar direkt samband med verkstadsdriften. I
enlighet härmed beräknar jag för allmänna sektionen, vilken bör stå under
byråchefens omedelbara ledning, följande personal, nämligen en förste byråingenjör
Ae 23 och en förste byråsekreterare Ao 23 för planerings- och
utredningsärenden, en förste byråsekreterare Ae 21 för personalärenden, en
förste byråsekreterare Ae 23 med kompetens som civilekonom, en assistent
Ae 17 och två kanslister i reglerad befordringsgång för ärenden angående upphandling
och försäljning in. in., en kansliskrivare Ao 10 för debiteringsärenden,
en kontorist Ae 9 för regislreringsgöromål samt ett kanslibiträde
och tre biträden i reglerad befordringsgång. För verkstadssektionens chef
bör avses en byrådirektörstjänst Ae 26. Befattningshavaren bör ha kvalificerad
teknisk utbildning samt erfarenhet av industriellt planeringsarbete.
Som närmaste medhjälpare åt sektionschefen bör avses en förste byråingenjör
Ae 23, vilken därjämte bör tjänstgöra som arbetsgrenschef för de
mekaniska verkstäderna. För uppgifter som arbetsgrenschefer beräknar jag
vidare tre förste byråingenjörer A 21, varav en ordinarie och två extra ordinarie.
Härutöver bör för sektionen avses tre byråingenjörer Ae 19, en
assistent Ae 17 samt tre ingenjörer högst A 15.

I anslutning till utredningens förslag beräknar jag för byggnadssektionen
en förste byråingenjör Ae 21 samt två kontrollanter A 17, varav en bör upptagas
som ordinarie och en som extra ordinarie, samt för jordbrukssektionen
en förste byråinspektör Ao 23 och en bvråagronom Ae 21.

Utredningens förslag att fångvårdsstyrelsen må bemyndigas att förtidsanställa
arbetsdriftschefer vid nya anstalter för tjänstgöring å arbetsbyrån
med förberedelsearbeten kan jag tillstyrka på de villkor som statskontoret
uppställt härför.

Slutligen föreslår jag i detta sammanhang att fem yrkesmästaretjänster
A 12, vars innehavare avlönas från fångvårdsanstalternas avlöningsanslag
och tjänstgör som ambulerande arbetsledare vid av arbetsbyrån administrerade
byggnadsföretag, ändras till verkmästartjänster A 14 med Stockholm
som stationeringsort.

I syfte att fångvårdsstyrelsens organisation skall bli tillräckligt elastisk
har utredningen föreslagit att under styrelsens avlöningsanslag beräknas
en medelsreserv uppgående till 65 000 kronor för anställande av extra personal.
Fångvårdsstyrelsen har i stället föreslagit att icke-ordinarie posten
upptages som förslagsbetecknad. Såväl utredningen som styrelsen har vi -

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

dare i samma syfte föreslagit att styrelsens vikariemedel skall beräknas enligt
förmånligare grunder än de eljest tillämpade. För egen del kan jag icke
biträda dessa förslag i vidare mån än att jag föreslår att under avlöningsanslaget
beräknas ett belopp av 70 000 kronor för extra arbetskraft, vilket belopp
bör ställas till styrelsens förfogande först efter Kungl. Maj :ts medgivande
i varje särskilt fall.

Ett genomförande av den föreslagna omorganisationen av styrelsen påkallar
att ny instruktion för styrelsen utfärdas. Härvid kräves ställningstagande
till åtskilliga detaljfrågor rörande arbetsformerna inom styrelsen
m. m. Det torde ej vara anledning att här gå närmare in på dessa frågor.
Emellertid vill jag nämna att jag jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t
den 22 januari 1960 tillkallat särskild sakkunnig för utarbetande av ny instruktion
för styrelsen och fångvårdsanstalterna.

Den föreslagna omorganisationen av styrelsen bör träda i kraft den 1 juli
1960. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som därvid kan visa sig bli erforderliga.

Jag övergår härefter till att behandla fångvårdsstyrelseutredningens förslag
till organisation för interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden.

Utredningen har ansett det önskvärt, att det tidigare beslutade gemensamma
kansliet kommer till stånd snarast möjligt. I samband härmed har
utredningen föreslagit en gemensam personalorganisation för nämnderna
ävensom ifrågasatt en utökning av antalet ledamöter i nämnderna med företrädare
för närliggande vårdområden. Utredningen har vidare i syfte att
avlasta nämnderna förordat en utvidgning av skyddskonsulentorganisationens
arbetsuppgifter beträffande provutskrivna förvarade och ungdomsfängelseelever.
Därjämte har utredningen föreslagit vissa ändringar i förvaringslagen
och den s. k. expeditionskungörelsen.

I det förut nämnda betänkandet med förslag till skyddslag har strafflagberedningen
även behandlat de uppgifter som nu ankommer på nämnderna,
varvid även en ändrad organisation för verksamheten diskuterats.
Vidare må nämnas att 1956 års eftervårdsutredning, enligt vad jag inhämtat,
i samband med sitt uppdrag att ompröva skyddskonsulentorganisationen
kommer att upptaga även den av fångvårdsstyrelseutredningen ifrågasatta
utvidgningen av organisationens uppgifter liksom också en av utredningen
berörd fråga om behandlingsjournaler för provutskrivna förvarade.
Strafflagberedningens förslag är som förut nämnts föremål för övervägande
inom justitiedepartementet. De av utredningen föreslagna ändringarna
i förvaringslagen och expeditionskungörelsen torde lämpligen böra prövas
i samband med detta arbete. I avvaktan härpå samt på de förslag som är
att vänta från eftervårdsutredningen synes nämndernas verksamhet böra
fortgå i oförändrade former. Under dessa förhållanden saknas enligt min
mening även anledning att nu ifrågasätta någon ändring i nämndernas kans -

Kungl. Mctj:ts proposition nr 87 år 1960 65

li- eller personalorganisation. Viss förstärkning av biträdespersonalen är dock
nödvändig.

För biträdeshjälp åt nämnderna har under fångvårdsstyrelsens avlöningsanslag
beräknats medel bl. a. för sammanlagt fyra och ett halvt biträden
i reglerad befordringsgång. Med hänsyn till den fortgående utökningen
av verksamheten föreslår jag, att för budgetåret 1960/61 medel beräknas
för tillhopa sex och en halv biträdestjänster i reglerad befordringsgång,
varvid det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att fördela tjänsterna
mellan nämnderna. I den mån ytterligare personalförstärkning skulle visa
sig oundgängligen erforderlig, torde den i det föregående beräknade medelsreserven
få tagas i anspråk jämväl härför.

Den av mig förordade organisationen för fångvårdsstyrelsen samt interneringsnämnden
och ungdomsfängelsenämnden innebär att hela antalet befattningar
blir 115 1/2, vilket i förhållande till 1955 års organisation innebär
en ökning med 48 tjänster.

IV. Medelsbehovet för budgetåret 1960/61
Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1958/59 ......................... 1 704 200 1 708 288

1959/60 (statsliggaren s. 129)..... 1 787 000

1960/61 förslag .................. 2 347 000

Fångvårdsstyrelsen (skr. 15/9 1959) hemställer, att anslaget för budgetåret
1960/61 höjes med 955 500 kronor. Beräkningen av medelsbehovet grundar
sig på de förslag i fråga om personalorganisation för fångvårdsstyrelsen
samt interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden, som styrelsen
framlagt i sitt utlåtande över fångvårdsstyrelseutredningens betänkande.

Departementschefen

Såsom framgår av det föregående har jag icke kunnat tillstyrka en personalorganisation
för fångvårdsstyrelsen och de centrala nämnderna av den
omfattning som styrelsen yrkat. Vid bifall till de av mig förordade förslagen
beräknar jag det erforderliga anslagsbehovet för budgetåret 1960/61, häri
inräknat ell belopp av 70 000 kronor för tillfällig personal, till 2 347 000
kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till nuvarande anslag med
560 000 kronor. Av sistnämnda belopp utgör omkring 50 000 kronor automatiska
utgiftsstegringar.

Anslaget bör alltså uppföras med (1 787 000 -(- 560 000) 2 347 000 kronor,
varav 587 000 kronor bör beräknas för avlöningar till ordinarie tjänstemän,
17 000 kronor för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, 1 370 000 kronor för avlöningar till icke-ordinarie personal,

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

335 000 kronor för rörligt tillägg och 38 000 kronor för kompensation för
höjda folkpensionsavgifter.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att fångvårdsstyrelsen i skrivelse
den 28 augusti 1959 hemställt om medgivande att överskrida den i styrelsens
avlöningsstat för innevarande budgetår uppförda anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie personal för anställande av ytterligare tillfällig
arbetskraft. Med hänsyn till det pressade arbetsläget i styrelsen föreslår
jag att riksdagens bemyndigande inhämtas att för budgetåret 1959/60 överskrida
nämnda anslagspost med 35 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader

Anslag

1958/59 ............................. 215 000

1959/60 (statsliggaren s. 131) ........ 240 000

1960/61 förslag .................... 407 000

Yrkanden

Fångvårdsstyrelsen (skr. 15/9 1959) hemställer, att anslaget höjes med
242 500 kronor. Vid anslagsberäkningen har hänsyn tagits till de personalförstärkningar,
som styrelsen föreslagit i sitt utlåtande över fångvårdsstyrelseutredningens
betänkande.

Ökning

1. Sjukvård in. m........................................... 1 000

2. Reseersättningar .......................................... 55 000

3. Bränsle, lyse och vatten .................................. 8 000

4. Övriga expenser .......................................... 177 000

5. Publikationstryck ......................................... 1 500

242 500

Nettoutgift
213 079

Motiv

1. Sjukvård m. m. Utgift 1958/59 4 494; anvisat 1959/60 7 500. — Anslagsposten
bör uppräknas med hänsyn till den föreslagna personalförstärkningen.

2. Reseersättningar. Utgift 1958/59 48 464; anvisat 1959/60 60 000. —
Anslagsposten kommer att i hög grad röna inverkan av det förhållandet, att
styrelsen vid en förstärkning av sin personal sättes i tillfälle att intensifiera
verksamheten i olika hänseenden och i vidgad omfattning fullgöra sin nu på
många håll eftersatta inspektionsskyldighet beträffande fångvårdsanstalterna.

3. Bränsle,lyse och vatten. Utgift 1958/59 12715; anvisat 1959/60 14000.—
Medelsåtgången kan väntas öka genom att någon byrå, sannolikt arbetsbyrån,
vid en personalförstärkning av den omfattning som föreslagits måste
förläggas till lokaler utanför de nuvarande.

4. Övriga expenser. Utgift 1958/59 144 914; anvisat 1959/60 155 000, var -

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

av för engångsutgifter 13 000 kronor. För löpande utgifter, såsom städningskostnader
samt kostnader för papper, blanketter, telefonavgifter m. m.,
beräknas medelsbehovet öka med 34 000 kronor. För engångsutgifter yrkas
ytterligare 143 000 kronor, varav 80 000 kronor avses för installation av en
telefonväxel, 60 000 kronor för möbler, kontorsmaskiner och andra inventarier
samt 3 000 kronor för inköp av en snabbkopieringsapparat.

5. Publikationstryck. Utgift 1958/59 2 490; anvisat 1959/60 3 500. — Det
begärda beloppet erfordras för tryckning av arbetsordning för fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsanstalterna samt av andra författningar, som med en
förstärkt styrelseorganisation kan beräknas komma att utarbetas.

Departementschefen

Då jag icke ansett mig kunna förorda en organisation av den storlek som
fångvårdsstyrelsen föreslagit, torde medelsanvisningen kunna något begränsas
i förhållande till vad styrelsen beräknat. Jag förordar att posterna till
sjukvård in. in. och till reseersättningar höjes med 500 respektive 30 000
kronor. För bränsle, lyse och vatten torde beräknas ytterligare 5 000 kronor.
Beträffande posten till övriga expenser förordar jag, att ytterligare 130 000
kronor anvisas, varav 115 000 kronor bör avses för de av styrelsen föreslagna
engångsanskaffningarna. Under posten till publikationstryck bör i enlighet
med styrelsens förslag beräknas ytterligare 1 500 kronor. Anslaget bör
således för budgetåret 1960/61 uppföras med (240 000 -j- 167 000) 407 000
kronor.

Interneringsnämnden

Anslag Nettoutgift

1958/59 ............................. 37 000 39 645

1959/60 (statsliggaren s. 143).......... 39 000

1960/61 förslag ...................... 43 000

Yrkanden

Fångvårdsstyrelsen (skr. 28/8 1959) hemställer, att anslaget höjes med
4 000 kronor.

Ökning

1. Dagarvoden .............................................. 1 300

2. Reseersättningar ......................................... 2 500

4 000

Motiv

1. Dagarvoden. Utgift 1958/59 30 483; anvisat 1959/60 30 500. — Det stegrade
antalet förvarade har ökat nämndens arbetsuppgifter.

2. Reseersättningar. Utgift 1958/59 9 162; anvisat 1959/60 8 500. —- Posten
bör uppräknas med hänsyn till belastningen och höjda traktamentsersättningar.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960
Departementschefen

I det föregående har jag utgått från att interneringsnäinndens och ungdomsfängelsenämndens
verksamhet tills vidare bör fortgå i oförändrade
former. Under sådana förhållanden bör för budgetåret 1960/61 under förevarande
anslag, liksom hittills, medel beräknas för dagarvoden åt ordförande
och ledamöter i interneringsnämnden samt till reseersättningar. Jag
tillstyrker fångvårdsstyrelsens förslag, att ifrågavarande poster uppräknas
med 1 500 respektive 2 500 kronor. Anslaget bör alltså uppföras med (39 000
+ 4 000) 43 000 kronor.

Ungdomsfängelsenämnden

Anslag Nettoutgift

1958/59 .............................. 24 000 19 558

1959/60 (statsliggaren s. 144) .......... 25 000

1960/61 förslag....................... 25 000

Y rkanden

Fångvårdsstyrelsen (skr. 28/8 1959) hemställer, att anslagsposten till
dagarvoden, som för budgetåret 1959/60 uppförts med 18 000 kronor, med
hänsyn till stegringen av ungdomsfängelseklientelet höjes med 1 000 kronor.
Belastningen å posten utgjorde för budgetåret 1958/59 17 715 kronor.

Departementschefen

I enlighet med vad jag anfört under föregående punkt bör under förevarande
anslag medel alltjämt beräknas för dagarvoden till ordförande och
ledamöter i ungdomsfängelsenämnden samt för reseersättningar.

Med hänsyn till belastningen under posten till reseersättningar (utgift
1958/59 1 843; anvisat 1959/60 7 000) synes den av fångvårdsstyrelsen begärda
uppräkningen av dagarvodesposten kunna tillgodoses inom ramen för
oförändrat anslag. I enlighet härmed föreslår jag, att arvodesposten uppföres
med 19 000 kronor och posten till reseersättningar med 6 000 kronor.

V. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig i det föregående förordade riktlinjer
för organisation av fångvårdsstyrelsen samt interneringsnämnden
och ungdomsfängelsenämnden;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för fångvårdsstyrelsen, som föranledes
av vad jag i det föregående föreslagit;

c) godkänna följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1960/61:

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960 69

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,förslagsvis 587 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ................ 17 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 1 370 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 335 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................ 38 000

Summa kronor 2 347 000

d) till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 2 347 000 kronor;

e) till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret
1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 407 000 kronor;

f) till Internering snämnden för budgetåret 1960/61 anvisa
ett förslagsanslag av 43 000 kronor;

g) till Ungdomsfängelsenämnden för budgetåret 1960/61
anvisa ett förslagsanslag av 25 000 kronor;

h) medgiva, att den i avlöningsstaten för fångvårdsstyrelsen
upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal må för budgetåret 1959/60 överskridas med högst
35 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ulla Larsson

70

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

Bilaga

Befattning

Nuvarande

organisation

Föreslagen organisation

Fångvårds-

styrelseut-

redningens

förslag

Fångvårds-

styrelsens

förslag

Departe-

mentschefens

förslag

Generaldirektör ....................

1 Bp 6

1 Bp 6

1 Bp 6

Överdirektör........................

1 Bo 5

—

—

_

Biträdande överdirektör ...........

1 Eg 5

—

—

_

Kansliskrivare......................

—

1 Ae 10

1 Ae 10

Kanslibiträde ......................

—

1 Ag 7

—

—

Lag- och utrednings byrå n

Byråchef .........................

—

1 Be 1

1 Be 1

1 Be 1

Kanslibiträde ......................

—

1 Ag 7

1 Ag 7

1 Ae 7

Kontorsbiträde......................

Utredningssektionen

1 Af 1—
Ae/Ao 5

1 Af 1—
Ae/Ao 6

Byrådirektör .....................

1 Ae 241

1 Ao 26

1 Ao 26

1 Ao 24

Förste byråsekreterare ..............

—

1 Ae 23

1 Ae 23

1 Ae 23

Kanslibiträde ......................

—

1 Ag 7

1 Ag 7

1 Ae 7

Ombudsmannasektionen

Förste byråsekreterare och ombudsman

1 Ao 21*

1 Ao 23

1 Ao 23

1 A o 23

Kanslibiträde ......................

—

1 Ag 7

1 Ag 7

—

Kontorsbiträde......................

Kanslibyrån

(= administrativa byrån)

1 Af 1—
Ae/Ao 5

Byråchef ..........................

1 Bo 1

1 Bo 1

1 Bo 1

1 Bo 1

Kanslibiträde ......................

—

1 Ag 7

1 Ag 7

—

Förste byråsekreterare .............

—

1 Ae 21

1 Ae 21

—

Byggnadsinspektör..................

1 arvode

1 Ag 21

1 Ag 21

1 Ag 21

Amanuens..........................

1

—

1

—

Kansliskrivare (registrator)..........

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

Kansliskrivare......................

1 Ag 101 2

1 Ao 10

1 Ae 10

—

Kontorsbiträde......................

1 Af 1—

1 Af 1—

1 Af 1—

1 Af 1—

Personalsektionen

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Förste byråsekreterare ..............

—

1 Ae 23

1 Ae 23

1 Ae 23

Amanuens..........................

1

1

1

1

Kanslist............................

—

—

—

1 Af 9—Ael3

Kansliskrivare......................

1 Ag 102

2 Ae 10

2 Ae 10

—

Kontorist ..........................

—

—

—

1 Ae 9

Kameralsektionen

Intendent ..........................

_

_

_

1 Ao 23

Kamrerare..........................

1 Ao 21

1 Ao 23

1 Ao 23

_

Bokhållare ........................

—

1 Ae 15

1 Ae 15

1 Ae 15

Kontorsskrivare ....................

1 Ao 13

—

1 Ao 13

—

1 Tillhör nu administrativa byrån.

2 Avlönas från medel för tillfällig arbetshjälp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

71

Befattning

Nuvarande

Föreslagen organisation

organisation

Fångvårds-

Fångvårds-

Departe-

styrelser-

styrelsens

mentschefens

redningens

förslag

förslag

förslag

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

_

1 Ae 10

_

1 Ae 9

—

—

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ao 7

2 Af 1—

2 Af 1—

2 Af 1—

2 Af 1—

Skrivcentralen

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Kanslibiträde ...................

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ao 7

4 Af 1—

4 Af 1—

4 Af 1—

4 Af 1—

Övri g gemensam servicepersonal

Ae/Ao 55

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

_

1 Ao 9

1 Ao 9

1 Ao 9

1 Ao 8

—

2 Ao 7

3 Ao 7

3 Ao 7

2 Ao 7

2 Ae/Ag 7

1 Ae 7

1 Ae 7

2 Ae 7

1 Ae 7

1 Ae 7

1 Af 1—

1 Af 1—

_

—

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Straffregistret

1 Ao 24

1 Ao 24

1 A o 26

1 Ao 24

1 Ao 21

1 Ao 21

1 Ao 21

1 Ao 21

1

1

1

1

1 Ag 10

1 Ao 7

2 Ag 10

2 Ag 10

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ag 7*

1 Ag 7*

5 Af 1—

1 Ag 7

1 Ag 7

1 Ag 7

1 Ag 7

1 Ag 7

1 Ag 7

5 Af 1—

5 Af 1—

4 Af 1—

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Socialbyrån

1 Bo 1

1 Bo 1

1 Bo 1

1 Bo 1

1 Bg 1

—

—

1 Ag 23

1 Ag 23

1 Ag 24

_

1 Ag 7

1 Ag 7

—

Juridiska sektionen

_

_

—

1 Ao 24

1 Ao 23

1 Ao 23

1 Ao 23

—

1 Ao 21

1 Ao 21

1 Ao 21

1 Ao 21

2

1

1

1

1 Ae 10

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ae 10

1 Ae 7

1 Ae 7

1 Ae 7

3 Af 1—

2 */, Af 1—
Ae/Ao 5

3 Af 1—

3 Af 1—

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

V årdsektionen

1 Ae 24

1 Ae 24

1 Ae 24

1 Ae 23

1 Ao 23

1 Ao 23

1 Ae 23

_

1 Ag 21

1 Ag 21

2

1

2

1

—

1 Ae 17

—

_

_

1 Ao 10

—

_

_

—

1 Ae 9

1 Ae 7

1 Ao 7

2 Ag 7

1 Ag 7

1 Ag 7

—

1 Af 1—

1 Af 1—

1 Af 1—

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Varav 1/> biträde avlönas från medel för tillfällig arbetshjälp.
Avlönas från medel för tillfällig arbetshjälp.

72

Kungi. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

Befattning

Centrala fångregistret

Förste aktuarie

Amanuens..........

Kansliskrivare......

Kontorist ..........

Kanslibiträde ......

Kontorsbiträde......

Arbetsbyrån

Byråchef ..........................

Kanslibiträde ......................

Allmänna sektionen

Förste byråingenjör ...............

Förste byråsekreterare ..............

Assistent ..........................

Kanslist............................

Kansliskrivare......................

Kontorist .................... .....

Kanslibiträde ......................

Kontorsbiträde.....................

V erkstadssektionen

Byrådirektör........................

Förste byråingenjör ...............

Förste byråsekreterare .............

Byråingenjör........................

Byråingenjör, byråsekreterare el. assistent
............................

Assistent ..........................

Amanuens..........................

Ingenjör ..........................

Verkmästare........................

Kontorsbiträde......................

Bgggnadssektionen

Förste byråingenjör ................

Byråingenjör........................

Kontrollant ........................

Förste yrkesmästare ................

J ordbrukssektionen

Förste byråinspektör

Byråagronom ......

Amanuens..........

Nuvarande

Föreslagen organisation

Fångvårds-

styrelseut-

redningens

förslag

Fångvårds-

styrelsens

förslag

Departe-

mentschefens

förslag

1 Ae 21

1 Ae 21

—

1

—

—

—

—

—

1 Ao 10

1 Ag 9

1 Ae 9

1 Ae 9

_

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ae 7

1 Ae 7

1 Ae 7

1 Ae 7

4 Af 1—

6 Af 1—

6 Af 1—

5 Af 1—

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

1 Bo 1

1 Bo 1

1 Bo 1

1 Bo 1

~

1 Ag 7

1 Ag 7

—

1 Ae 23

1 Ao 23

1 Ao 23

1 Ae 23

1 Ao 23

1 Ao 23

1 Ao 23

1 Ao 23

—

—

—

1 Ae 23

1 Ag 23

1 Ae 21

1 Ae 21

1 Ae 21

—

—

—

1 Ae 17

—

—

—

2 Af 9—Ae 13

1 Ae 10

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

—

—

1 Ao 9

1 Ae 9

1 Ae 7

1 Ao 7

1 Ae 7

1 Ae 7

31/, Åt 1—

3* */, Af 1—

4 Af 1—

3 Af 1—

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

_

_

1 Ao 24

1 Ae 26

1 Ae 21

1 Ao 23

2 Ao 23

1 Ae 23

—

—

2 Ao 21

1 Ao 21

—

—

—

2 Ae 21

—

—

1 Ao 21

—

1 Ao 19

2 Ao/Ae 19

—

3 Ae 19

—

6 högst Ae 19

6 Ao 19

_

1 A 17‘

—

—

1 Ae 17

6

2

3

—

1 högst A 15

—

3 högst A 15

3 högst A 15

1 A 14s

—

—

_

2 Af 1—
Ae/Ao 5S

~“

—

_

1 Ao 21

1 Ao 21

1 Ae 21

1 Ae 19

—

—

_

—

1 Ao 17

2 Ao 17

1 Ao 17

—

1 Ae 17

—

1 Ae 17

1 Ao 13s

—

_

_

1 Ag 13‘

—

—

—

1 Ao 23

1 Ao 23

1 Ao 23

1 Ao 23

—

—

1 Ao 21

1 Ae 21

1

1

—

—

6 Avlönas från fångvårdsanstalternas avlöningsanslag.

* Avlönas från medel för tillfällig arbetshjälp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

73

Befattning

Nuvarande

organisation

Föreslagen organisation

Fångvårds-

styrelseut-

redningens

förslag

Fångvårds-

styrelsens

förslag

Departe-

mentschefens

förslag

De centrala nämnderna

Förste byråsekreterare ..............

2 Ae 23

2 Ao 23

2 Ao 23

2 Ae 23

Amanuens..........................

—

—

1 (halvtid)

—

1 Ae 9

Kansiibiträde ......................

2 Ae 7

1 Ao 7

2 Ao 7

2 Ae 7

Kontorsbiträde......................

4V* Af 1—

57, Af 1—

7 Af 1—

67, Af 1—

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Summa tjänster

99

112»/.

1317.

1157.

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................

I. Fångvårdsstyrelsens organisation ..........

Översikt av nuvarande organisation ...................... 3

Fångvårdsstyrelseutredningens förslag .................... 4

Allmänna synpunkter ................................ 4

Fångvårdsstyrelsens arbetsuppgifter .................... 9

Fångvårdsstyrelsens personalorganisation .............. 26

Yttranden .............................................. 36

II. De centrala nämnderna ........................

Nuvarande organisation och arbetsuppgifter .............. 49

Fångvårdsstyrelseutredningens förslag .................... 51

Yttranden .............................................. 53

III. Departementschefen ............................ 54

IV. Medelsbehovet för budgetåret 1960/61

Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar .......................... 65

Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader ........................ 66

Interneringsnämnden .................................. 67

Ungdomsfängelsenämnden .............................. 68

V. Hemställan ....................................... 68

Bilaga ...................................................... 70

600422 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag