Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1960

1

Nr 82

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
priserna på fisk under budgetåret 1960/61; given
Stockholms slott den i mars 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj
1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m.;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr
372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur;

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr
374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
in. m.;

dels bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen i övrigt hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen begäres bemyndigande att under budgetåret 1960/61 reglera
priserna på fisk ävensom importen och exporten av fisk enligt i huvudsak
de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår.

De nu gällande förordningarna om viss reglering av handeln med fisk,
m. in., angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
ävensom angående reglering av utförseln av fisk och skaldjur m. in., vilkas
giltighetstid utgår den 30 juni 1960, föreslås skola förlängas alt gälla till och
med den 30 juni 1961. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 82

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1960

Förslag

till

Förordning

angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj 1952 (nr 320)
om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 maj 1952 om viss reglering
av handeln med fisk, m. m.1, vilken enligt förordning den 17 april 1959
(nr 108) gäller till och med den 30 juni 1960, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 30 juni 1961.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur1 2, vilken enligt förordning
den 17 april 1959 (nr 109) gäller till och med den 30 juni 1960, skall
äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1961.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 374) angående
reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.3, vilken enligt
förordning den 17 april 1959 (nr 110) gäller till och med den 30 juni 1960,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1961.

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § SFS 1953: 373, beträffande 9 § SFS 1959:108 och beträffande
12 § SFS 1956:202.

2 Senaste lydelse av 7 § och den vid förordningen fogade bilagan, se SFS 1959:109.

3 Senaste lydelse av den vid förordningen fogade bilagan, se SFS 1959:110.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1960

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén,
vissa frågor angående regleringen av priserna på fisk m. m. samt anför därvid
följande.

I. Inledning

I förordningen den 30 maj 1952 (nr 320; ändrad genom förordningarna
1953; 373, 1956: 202 och 1959: 108) om viss reglering av handeln med fisk,
m. m., vilken förordning gäller t. o. m. den 30 juni 1960, är bestämmelser
meddelade om handelsreglering — grundad på auktorisation av s. k. producentföreningar
— och om prisregleringsavgift på fisk. Importen och exporten
av fisk och fiskprodukter regleras med stöd av kungörelsen den 14
mars 1947 (nr 82) angående allmänt importförbud samt förordningarna den
5 juni 1953 (nr 372 och 374) angående reglering av införseln av vissa slag
av fisk och skaldjur resp. utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur in. m.
Enligt sistnämnda förordningar, vilka likaså äger giltighet t. o. in. den 30
juni 1960, fordras i princip tillstånd av statens jordbruksnämnd för import
av fisk och fiskprodukter.

Genom beslut den 17 april 1959 bemyndigade Kungl. Maj:t statens jordbruksnämnd
att — i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som
angivits i propositionen 1959: 65 och i jordbruksutskottets utlåtande 1959:
20 — för tiden t. o. m. den 30 juni 1960 anordna reglering av priserna på
fisk samt av importen och exporten av fisk och skaldjur utav vissa slag
ävensom att dels förordna om upptagande av prisregleringsavgift på svenskfångad
fisk och importfisk enligt 5 och 8 §§ nyssnämnda förordning 1952:
320, dels enligt 12 § samma förordning meddela — såvitt angår täckande
av andra kostnader i samband med prisreglering på fisk än i jordbruksnämndens
centrala organisation uppkommande uppbörds- och kontrollkostnader
— närmare föreskrifter rörande användningen av medel, som till
jordbruksnämndens prisrcgleringskassa för fisk inflyter genom upptagande

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1960

av omförmälda prisregleringsavgifter in. in. I samma beslut föreskrev Kungl.
Maj:t, att medel, som inflyter vid upptagandet av införselavgifter på färsk,
kyld eller fryst filéad torsk, kolja, gråsej, vitling eller kungsfisk (rödfisk,
uer) skulle av jordbruksnämnden — med den begränsning, som anges i det
följande — tillföras nämndens prisregleringskassa för fisk att användas för
med kassan avsedda ändamål. Vidare bemyndigades jordbruksnämnden att
av de medel, som innestår i prisregleringskassan för lisk, till regleringsföreningarna
på fiskets område jämväl under budgetåret 1959/60 utlämna
lån för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar av fisk till utlandet
på de villkor, som Kungl. Maj :t föreskrivit genom beslut den 3 september
1954 och den 11 april 1958. Samtidigt bemyndigades jordbruksnämnden att
under budgetåret 1959/60 — med beaktande av vad i förenämnda proposition
och utskottsutlåtande anförts — till bestridande av i propositionen omförmälda
eventuella tillskott till kvalitetskontrollen av konserver samt av
kostnaderna för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver — i
den mån sistnämnda kostnader icke kunde bestridas genom inflytande kontrollavgifter
-— använda i första hand i jordbruksnämndens clearingkassa
för fisk den 1 juli 1959 kvarstående medel och i andra hand ett belopp av
högst 35 000 kr. ur de genom upptagande av införselavgifter på fiskets område
för budgetåret 1959/60 inflytande eller dessförinnan influtna medlen.
Vidare bemyndigade Kungl. Maj :t jordbruksnämnden att för bestridande av
kostnaderna under budgetåret 1959/60 för den befattningshavare, som har
till uppgift att främja fiskexporten, disponera ett belopp av högst 90 000
kr., varav 45 000 kr. från reservationsanslaget Främjande av beredning och
avsättning av fisk in. in. och återstoden från de genom upptagande av införselavgifter
på fiskets område för budgetåret 1959/60 inflytande eller dessförinnan
influtna medlen. Slutligen hemställde Kungl. Maj:t i samma beslut
till fullmäktige i riksgäldskontoret att i enlighet med riksdagens omförmälda
beslut under budgetåret 1959/60 ställa garanti för lån i Sveriges kreditbank
aktiebolag mot gängse ränta åt Sydkustfisk, förening u. p. a„ intill
ett belopp av 2 000 000 kr. jämte ränta och åt Västkustfisk, förening u. p. a.,
intill ett belopp av 3 000 000 kr. jämte ränta.

Med stöd av Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut och enligt däri angivna
grunder har hittills under innevarande budgetår upprätthållits prisreglering
på fisk ävensom reglering av handeln med strömming samt av importen och
exporten av fisk. Med stöd av kungörelsen den 17 april 1959 (nr 111) om
införselavgift på vissa slag av filéad fisk, vilken kungörelse fr. o. m. den 1
juli 1959 ersatt kungörelsen den 20 januari 1956 (nr 11) om införselavgift
på vissa slag av färska och frysta fiskfiléer, utgår vidare vid införsel till riket
av dylika filéer av gråsej, kolja, kungsfisk, torsk och vitling en avgift av 45
öre per kg av varans nettovikt. I

I skrivelse, som inkommit till jordbruksdepartementet den 1 mars 1960,
har statens jordbruksnämnd framlagt förslag till reglering av priserna på
fisk under budgetåret 1960/61, m. in. Nämnden erinrar därvid om att enligt

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1960

Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 februari 1954 en utredning tillsattes
med uppdrag att verkställa översyn av riktlinjerna för prisregleringen på
fiskets område (1954 års fiskeriutredning). I skrivelse till statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet den 12 januari 1960 har utredningen —-under hänvisning till de ändrade förutsättningar i utredningens arbete, som
uppkommit genom upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) — anhållit att bli befriad från uppdraget med utformningen av
prisregleringssystemet och med de frågor, som sammanhänger härmed. Vidare
erinrar nämnden, att chefen för jordbruksdepartementet den 19 februari
1960 befriat utredningen från dess uppdrag i sagda hänseenden. Kungl.
Maj :t har därefter genom beslut samma dag uppdragit åt jordbruksnämnden
att — i anslutning till den i artikel 28 EFTA-konventionen omförmälda undersökningen
av förhållandena i fråga om handeln med vissa slag av fisk
och andra marina produkter inom Europeiska frihandelssammanslutningen
— under samråd med representanter för fiskerinäringen och andra därav
berörda utreda frågan om utformningen av prisregleringssystemet på fiskets
område och därmed sammanhängande spörsmål samt att till Kungl.
Maj :t inkomma med därav föranledda förslag.

Jordbruksnämnden har vidare anmält, att den berett representanter för
vederbörande fiskarorganisationer samt för fiskhandeln och industrien tillfälle
att framlägga sina synpunkter på frågan om de fortsatta regleringarna
på fiskets område, överläggningar i ämnet har därjämte ägt rum med jordbruksnämndens
råd beträffande prisregleringsfrågor på fiskets område. Slutligen
har nämnden i de frågor, som berörts i skrivelsen, samrått med fiskeristijrelsen,
som därvid förklarat sig i sak biträda nämndens förslag. II.

II. Reglering av priserna på fisk m. m.

Nuvarande förhållanden

Innebörden av prisregleringen. Prisregleringarna på fisk har utformats i
viss mån olika för, å ena sidan, väst- och sydkustens prisregleringsområden
och, å andra sidan, ostkustens prisregleringsområde. På v ä s t- o c h sydkusten
innebär prisregleringarna, att jordbruksnämnden, efter överläggningar
med fiskarorganisationerna därstädes, fastställer minimipriser på de
viktigaste 1''iskslagen och därigenom möjliggör för fiskarna att utfå lägst
dessa priser för bl. a. den fisk, som säljes till färskkonsumtion inom landet.
Den fisk, som vid försäljning ej uppnår de sålunda fastställda minimipriserna
övertas och nyttiggöres av för ändamålet särskilt bildade prisregleringsföreningar,
på västkusten Västkustfisk, förening u. p. a., och på sydkusten
Sydkustfisk, förening u. p. a.

Föreningarnas nyttiggörande av denna fisk sker genom försäljning på
export — i färskt eller berett skick — eller inom landet för exempelvis

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

framställning av konserver och fiskmjöl. För verksamheten med omhändertagandet
av fisken erhåller föreningarna av jordbruksnämnden vissa i förväg
bestämda statliga bidrag, s. k. pristillägg, vilka tidigare — bortsett från
vissa inskänkningar beträffande exporten — i princip utgått med visst belopp
per kg bevisligen av föreningen övertagen fisk. Under senare år har
pristilläggen i allmänhet utgått i den formen, att ett fast belopp bestämts
för prisregleringen under året. I den mån detta belopp ej behövt tagas i anspråk
för täckande av utgifterna under året, har det tillförts prisregleringsföreningarnas
konjunkturutjämningsfonder. Anledningen till att jordbruksnämnden
övergått till att utbetala ett bestämt fast belopp för prisregleringen
av fisk har varit, att nämnden velat eftersträva, att prisregleringsföreningarna
vid handhavandet av verksamheten skall stimuleras till mera ekonomiska
och långsiktiga bedömanden. För den övertagna fisken utbetalar
prisregleringsförening till fiskaren ett pris, s. k. garanlipris, vilket fastställes
av föreningen och bestämmes under hänsynstagande till beräknade försäljningsmöjligheter
och erhållna pristillägg för fisken. Garantipriset fastställes
i förväg och är det pris, som fiskaren lägst kan påräkna för sina leveranser
av fisk. Beträffande de allmänna grunderna i övrigt för prisregleringarna
på väst- och sydkusten hänvisar nämnden till propositionerna 1946: 232,
1948:48 och 1951:81.

Prisregleringen på ostkusten har fått sin särskilda prägel av att
den knutits till den år 1935 genomförda handelsregleringen på strömming, genom
vilken fiskarnas ekonomiska föreningar på ostkusten (de s. k. auktoriserade
fiskförsäljningsföreningarna) erhållit ensamrätt att för återförsäljning
mottaga färsk strömming från fiskare. Genom denna ensamrätt bestämmer
de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna det pris, som strömmingen
skall betinga vid försäljning till olika ändamål.

Prisregleringen innebär, att jordbruksnämnden till Ostkustfisk, förening
u. p. a., (centralorganisation för de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna)
årligen utbetalar vissa statliga medel, s. k. prisutjämningsbidrag, att
användas såsom tillskott till de priser, som föreningarna erhåller vid försäljningen
av strömmingsfångster, som ej kan avsättas till färskkonsumtion
eller rökning inom landet. Prisutjämningsbidrag har i allmänhet fått åtnjutas
för färsk eller frusen exportströmning, saltströmming för den inhemska
marknaden och färskströmming, vilken såsom djurföda levereras till pälsdjurslarm.
Till skillnad mot den prisreglering, som upprätthålles på västoch
sydkusten, är prisregleringen på strömming f. n. så utformad, att den
enskilde fiskaren ej blir tillförsäkrad vare sig ett av staten bestämt lägsta
pris för den strömming, som avsättes på färskmarknaden inom landet, eller
ett fast pris (garantipris) för strömningsöverskottet. Ett bemyndigande för
jordbruksnämnden att utvidga prisregleringen till strömming, som användes
för tillverkning av konserver eller för beredning av kraftfoder, har under år
1959 icke tagits i anspråk. Nämnden har ej heller utnyttjat rätten att genomföra
prisreglering för torsk på ostkusten norr om Blekinge enligt det på
väst- och sydkusten gällande systemet. Det må vidare nämnas, att för några

7

Kungl. Maj ds proposition nr 82 år 1960

år sedan Ostkustfiskets prisregleringsförening u. p. a. bildats med uppgift
att handha prisregleringsverksamheten på ostkusten. Tills vidare handhas
dock denna verksamhet av föreningen Ostkustfisk.

Kostnaderna för prisregleringarna täckes av medel, som
genom prisreglerings- och införselavgifter tillföres den av jordbruksnämnden
förvaltade prisregleringskassan för fisk. Prisregleringsavgifter utgår
för såväl svenskfångad som importerad saltvattensfisk och upptages av
förstahandsköpare av fisk m. fl. För färsk och frusen importfisk samt för
svenskfångad fisk, som ilandföres på västkusten, utgår prisregleringsavgift
f. n. på i huvudsak all fisk med undantag av skarpsill och de fiskslag, varav
filéer belagts med införselavgift. För svenskfångad fisk, som ilandföres på
syd- och ostkusten, uttages avgift endast på sill (strömming). Fisk, som
övertages av prisregleringsföreningarna på väst- och sydkusten, är ej avgiftsbelagd
liksom ej heller strömming på ostkusten, som säljes för annat
ändamål än färskkonsumtion eller rökning. Regleringsavgiften utgör 5 procent
av inköpspriset för svenskfångad fisk, som ilandföres på väst- och
sydkusten, samt 4 öre per kg för på ostkusten ilandförd strömming. För
importfisk, som i samband med införsel säljes på kommunal fiskauktion,
är avgiften 5 procent av inköpspriset. Avgiften för annan importfisk utgör
för färsk och frusen fisk 5 procent av värdet, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen,
för saltad islandssill 4,9 öre per kg av nettovikten samt för
annan beredd importsill än islandssill 3,7 procent av nyssnämnda värde.
Avgiften på importfisk är så avvägd, att den i stort sett motsvarar den avgift,
som utgår för svenskfångad fisk. Under år 1959 har någon ändring ej
vidtagits i fråga om prisregleringsavgifterna på fisk. Införselavgift utgår,
såsom förut nämnts, på vissa fiskfiléer med 45 öre per kg av varans nettovikt.

Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsekapital täckes till
stor del av de medel, som tillförts föreningarnas konjunkturutjämningsfonder
genom bl. a. avvecklingen av vissa föreningarna tidigare beviljade statslån.
Föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk åtnjuter som förut nämnts
enligt beslut av 1959 års riksdag därutöver rätt att under innevarande budgetår
mot av riksgäldskontoret ställda garantier i Sveriges kreditbank aktiebolag
mot gängse ränta erhålla lån intill 3 000 000 resp. 2 000 000 kr.

Fångst- och prisutvecklingen m. m. Jordbruksnämnden lämnar i sin skrivelse
vissa uppgifter rörande utvecklingen inom saltsjöfisket av antalet
fiskare och fiskebåtar, fångst- och prisutvecklingen inom saltsjöfisket,
exporten och importen av fisk och fiskprodukter, fiskkonsumtionen inom
landet, prisutvecklingen för fiskets förnödenheter, lönsamheten inom fisket
samt det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande verksamhet i fråga
om prisregleringen av fisk.

Vad först angår antalet fiskare framgår av jordbruksnämndens uppgifter,
vilka såsom bilaga 1 torde få bifogas detta protokoll, att under år 1958 en
fortsatt minskning skett av antalet yrkesfiskare på samtliga kuststräckor.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

Minskningen, som är nära nog den lägsta under åren efter krigsslutet, är
fortfarande starkast på ostkusten, där den utgör omkring 5 procent, medan
på väst- och sydkusten en nedgång skett med ungefär 3 resp. 0,4 procent.
Totalantalet yrkesfiskare år 1958 utgjorde 9 514, innebärande en minskning
jämfört med genomsnittet av förkrigsåren 1935—1939 av 30 procent.
Även antalet binäringsfiskare har under år 1958 sjunkit på samtliga kuststräckor.

Av en utav jordbruksnämnden uppgjord tablå över antalet fiskebåtar,
vilken som bilaga 2 torde få fogas till detta protokoll, kan utläsas, att även
under år 1958 på samtliga kuststräckor en fortsatt övergång skett till fiskebåtar
med allt större motorstyrka. Denna övergång har relativt sett varit
särskilt stark på ost- och sydkusten. För år 1958 redovisas inom parentes
i tablån alternativa siffror, som framkommit på grundval av ett delvis nytt,
inom statistiska centralbyrån bearbetat primärmaterial. Dessa siffror får
anses vara mera tillförlitliga än de siffror, som grundar sig på det hittills
använda primärmaterialet. Totalantalet däckade båtar med motor har år
1958 minskat på samtliga kuststräckor och uppgick i runt tal till 3 050. En
minskning kan noteras också av totalantalet öppna båtar med motor. Nämnden
påpekar, att de senare årens aktivitet inom fiskebåtsbyggandet fortsatt
i ökad takt under år 1959 med leveranser och nybeställningar också
av ett antal båtar av stål.

I fråga om fångstutvecklingen anmäler jordbruksnämnden, att definitiva
uppgifter nu föreligger angående det svenska havsfiskets avkastning under
år 1958. Enligt dessa uppgifter har fångstmängden uppgått till 238 miljoner
kg med ett förstahandsvärde av 154 miljoner kr. För år 1959 överstiger
fångstmängden sistnämnda kvantitet och beräknas, enligt hittills för nämnden
tillgängliga statistiska uppgifter, ligga vid omkring 260 miljoner kg.
Även fångstvärdet torde år 1959 komma att betydligt överstiga fångstvärdet
1958 och ligga vid omkring 163 miljoner kr. Nu angivna siffror i fråga om
fiskets avkastning är till såväl kvantitet som värde de högsta, som uppnåtts
under de gångna åren. I likhet med år 1958 kan ökade fångster under
år 1959 noteras för västkusten, där stegringen uppgår till hela 13 procent.
På sydkusten redovisas för år 1959 en fortsatt minskning av fångstmängden
(6 procent) men däremot ett ökat fångstvärde beroende på större ålfångster.
Nämnden framhåller att — oaktat fångstmängden på sydkusten minskat
under 1959 — den dock ligger i nivå med genomsnittet av fångsterna på
kuststräckan under de senaste fem åren. Fångstmängden på ostkusten beräknas
under år 1959 vara av ungefärligen samma storlek som år 1958. Anmärkningsvärda
är enligt nämnden de synnerligen stora kvantitetsökningar,
som under de senaste två åren skett av i huvudsak sill, som västkustfiskarna
ilandfört i utrikes hamnar. Genom dessa ökningar har direktlandningarna
i utlandet mer än fördubblats och uppgick år 1959 till omkring 80 miljoner
kg, motsvarande drygt 40 procent av västkustfiskarnas sammanlagda
fångster. De ökade direktlandningarna under år 1959 har ägt rum,
samtidigt som en ökning också skett av de på västkusten ilandförda kvan -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

titeterna. Även denna ökning har utgjorts av sill. Den kraftiga utvecklingen
av sillfisket under år 1959 — som ägt rum samtidigt som minskade fångster
på västkusten redovisats av fiskslag, varav import måste vidtagas för att
täcka efterfrågan inom landet —- belyser enligt nämnden, hur västkustfisket
alltmer utvecklats till en exportnäring och att fiskarna för sin ekonomi
blivit i allt större utsträckning beroende av förhållandena på exportmarknaden.
Fångstutvecklingen sedan förkrigstiden redovisas av nämnden
i en särskild tablå, vilken såsom bilaga 3 torde få fogas till detta protokoll.

Vad angår fisket under år 1959 av viktigare prisreglerade fiskslag kan
för västkusten noteras — förutom att sillfisket uppvisar rekordfångster
— att fisket efter makrill varit av ungefärligen samma storlek som under
år 1958, medan fångsterna av torsk och kolja minskat. På sydkusten har
fångsterna av torsk ökat obetydligt under år 1959, medan en stark minskning
redovisas av fångsterna av sill. På ostkusten föreligger en mindre uppgång
av strömmingsfångsterna i förhållande till år 1958.

I likhet med år 1958 har fångstbegränsningar, såvitt avser prisreglerade
fiskslag, under år 1959 upprätthållits på västkustsill och makrill samt tidvis
även på sill på sydkusten. Också på strömming har under år 1959 tidvis
upprätthållits en viss fångstbegränsning. Motiveringen för fångstbegränsningarna
har varit dels en önskan att framja den landade fiskens kvalitet,
dels en strävan att undvika stora överskott, som skulle blivit svåra att avsätta
och som skulle trycka priserna. En bidragande orsak till fångstbegränsningarna
under år 1959 har vidare varit de exportsvårigheter på vissa marknader,
som förelegat under en del av året.

Till belysande av fiskprisernas utveckling har jordbruksnämnden upprättat
en tablå över de genomsnittliga fiskarpriserna samt minimipriserna på
fisk under tiden juli 1955—september 1959. Priserna i denna tablå, vilken
såsom bilaga 4 torde få bifogas detta protokoll, avser västkustfisk av olika
slag, sill och torsk vid sydkusten ävensom partipriserna på strömming i
Stockholm, allt kvartalsvis. Beträffande den prisutveckling, som framgår
av tablån, anför jordbruksnämnden, att en jämförelse mellan priserna under
fjärde kvartalet 1958—tredje kvartalet 1959 och priserna under motsvarande
kvartal närmast föregående år ger vid handen, att för västkustens vidkommande
(uppgifterna avser försäljningen vid de större fiskauktionerna)
en sänkning skett av det genomsnittliga fiskarpriset för all fisk med undantag
av andra kvartalet 1959. Denna sänkning har varit särskilt stark under
första och tredje kvartalen 1959 och torde uteslutande bero på att fångsterna
av den relativt prisbilliga vintersillen och fladensillen väsentligt ökat.
Av de i tablån särskilt redovisade fiskslagen på västkusten är prissänkningen
genomgående för sill, medan för makrill en prisnedgång skett endast under
andra och tredje kvartalen 1959. Nämnden noterar, att säsongfisket efter
makrill, som hedrives under andra kvartalet, under år 1959 resulterat i någon
ökning av fångstmängden i förhållande till år 1958. För västkusttorsk
redovisas genomgående höjda priser beroende på alt fångsterna av detta
fiskslag under år 1959 minskat ganska avsevärt. Även på sydkusten redo -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

visas för torsk höjda priser under år 1959, vilket — såvitt avser andra kvartalet,
då säsongfisket efter torsk bedrives — sammanhänger med att högre
minimipriser upprätthållits på varan. Prisutvecklingen på sydkustsill har
under år 1959 varit oenhetlig med omväxlande höjda och sänkta priser. Partinoteringarna
på strömming i Stockholm låg under fjärde kvartalet 1958 och
första kvartalet 1959 under de noteringar, som gällde under motsvarande
kvartal nästförgeående år, medan noteringarna under de följande två kvartalen
hölls högre än under år 1958. Partinoteringen på strömming vid ostkusten
i övrigt har under år 1959 i allmänhet legat på samma nivå eller något
under motsvarande notering under år 1958. Minimipriserna undergick
— bortsett från sedvanliga säsongmässiga variationer beträffande västkustsill
— ej några andra förändringar under det gångna året än nyss berörda
prishöjning på sydkusttorsk samt viss höjning av priserna på sjösaltad fladensill.

Vidare anför jordbruksnämnden beträffande utrikeshandeln med fisk
och fiskprodukter, att exportsiffrorna för år 1959 överträffar tidigare års resultat,
medan importen nedgått jämfört med år 1958. Exporten av fisk och
fiskprodukter beräknas under år 1959, inklusive utrikes ilandföring, ha utgjort
122 miljoner kg till ett värde av 76,5 miljoner kr. Motsvarande siffror
för år 1958 utgjorde 105,6 miljoner kg och 69,7 miljoner kr. Ilandföringen
av fisk i utlandet under år 1959 har ökat med 14,0 miljoner kg och 3,7 miljoner
kr. och uppgick till 80,8 miljoner kg och 33,4 miljoner kr., motsvarande
66 resp. 44 procent av den totala exporten. Den kommersiella exporten av
färsk och fryst sill har ökat under år 1959, medan för annan färsk och fryst
fisk en minskning ägt rum jämfört med år 1958. Importen av fisk och fiskprodukter
har minskat från 49,7 miljoner kg och 109,3 miljoner kr. år 1958
till 47,3 miljoner kg och 105,4 miljoner kr. år 1959. Den kvantitetsmässiga
nedgången berör ett flertal fiskvarugrupper, däribland färsk och fryst fisk.
En minskad införsel kan sålunda konstateras bl. a. av fryst fiskfilé, helgeflundra,
makrill och skarpsill. Importen av frysta filéer uppvisar en nedgång
från 4 527 ton år 1958 till 4 370 ton år 1959. Beträffande utrikeshandeln
med fisk m. m. hänvisar nämnden till en inom nämnden upprättad sammanställning,
vilken såsom bilaga 5 torde få fogas till detta protokoll.

I fråga om konsumtionen av fisk och fiskprodukter anför jordbruksnämnden,
att nämnden årligen företager konsumtionsundersökningar beträffande
fisk. Under år 1959 har det tillgängliga materialet för undersökningarna reviderats,
vilket resulterat i att ändringar skett av beräkningarna för år 1958.
Materialet, som ligger till grund för dessa undersökningar, är dock alltjämt
i viss utsträckning osäkert. Nämnden anmäler, att den med användning bl. a.
av resultaten av socialstyrelsens levnadskostnadsundersökning sedermera
kommer att företaga en översyn av de hittills utförda beräkningarna. Enligt
senast gjorda beräkningar konsumerades i landet under vart och ett av åren
1957 och 1958 totalt omkring 132 miljoner kg fisk och fiskprodukter (netto
efter avdrag av svinn). Av 1958 års förbrukning utgjordes 87 miljoner kg av
färsk och fryst fisk samt skaldjur (landad vikt) och 45,5 miljoner kg av

Kungi. Mnj:ts proposition nr 82 år 1960

11

konserver och beredd fisk (beredd vikt). Den totala konsumtionen av fisk
och fiskprodukter år 1959 ligger uppskattningsvis obetydligt högre än för år
1958 och torde utgöra omkring 133 miljoner kg. En viss ökning redovisas av
förbrukningen av importerad färsk och fryst fisk. Förbrukningen av sådan
fisk beräknas år 1959 ha utgjort 26 procent av färskkonsumtionen. De frysta
filéernas andel av den totala konsumtionen av färsk och fryst fisk (filévikten
har omräknats till landad vikt) kan beräknas ha stigit från 23 procent
år 1958 till 25 procent år 1959.

Konsumtionsutvecklingen av frysta fiskfiléer under senare år framgår av
följande sammanställning (filévikt, miljoner kg).

1954

1955

1956

1957

1958

(prel.)

1959

(prel.)

Import (exklusive reexport)......

1,7

4,0

4,3

3,2

4,5

4,3

Tillverkning inom landet........

1,3

2,0

2,0

2 2

2,9

2,8

Summa

3,0

6,0

6,3

5,4

7,4

7,1

Lagerförändring................

+0,5

+ 1,2

+0,3

-0,6

+0,7

-0,1

Konsumtion

2,5

4,8

6,0

6,0

6,7

7,2

Av sammanställningen framgår, att under år 1959 en fortsatt ökning skett
av konsumtionen av frysta filéer. Det förhållandet, att konsumtionen stigit
trots viss nedgång av såväl importen som den inhemska beredningen, beror
på att under år 1959 förefintliga lager i viss omfattning tagits i anspråk. Importen
av frysta filéer under år 1959 har bestått till inemot hälften av torsk
(2 057 ton) och i övrigt främst av kolja och rödspätta. Den inhemska beredningen
av frysta torskfiléer, avsedda för försäljning inom landet, steg under
år 1959 med ca 150 ton till omkring 2 350 ton. Härutöver har inhemska filéer
beretts främst av sill (strömming) men även av vitling, kolja och makrill. Beredningen
av frysta torskfiléer för inhemsk marknad har även under år 1959
främjats genom att föreningen Sydkustfisk av prisregleringsmedel utbetalat
ett visst tillskott för sådan beredning. Genom detta tillskott har fiskarna för
den torsk, som levererats för ifrågavarande beredning, kunnat utfå samma
minimipriser, som fastställts alt gälla vid försäljning till färskmarknaden.

Jordbruksnämnden erinrar om att den i tidigare regleringsskrivelser i en
särskild bilaga redovisat prisutvecklingen för olika förnödenheter inom fisket.
De förnödenheter, som upptagits i bilagan, har bl. a. utgjorts av olika
typer av fisknät och andra redskap. Under senare år har en successiv övergång
skett till andra än de sålunda redovisade fiskredskapen (i huvudsak till
redskap tillverkade av syntetiskt material), varigenom ifrågavarande prisuppgifter
alltmer förlorat i betydelse. Nämnden har därför nu inte redovisat
denna bilaga. Enligt för nämnden tillgängliga uppgifter har emellertid priserna
på fiskets förnödenheter under det senaste året undergått endast obetydliga
förändringar. Det genomsnittliga priset på motorbrännolja (i 0-zon)
var år 1959 24,2 öre per 1 mot 24,1 öre år 1958. Motorbrännoljan betingar f. n.
ett pris av 23 öre per 1 mot 2G och 24,5 öre per 1 vid samma tidpunkt 1959

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1960

resp. 1958. Priset på 45-kilos fisklådor har varit oförändrat sedan september
1957 och utgör 2 kr. 65 öre per låda. Även de genomsnittliga priserna på fiskredskap
har under år 1959 varit oförändrade i förhållande till år 1958.

Jordbruksnämnden anför vidare, att lönsamhetsutvecklingen inom fisket
även under år 1959 varit föremål för undersökningar. Inom Svenska västkustfiskarnas
centralförbund har sålunda företagits vissa undersökningar av
bl. a. fladensill- och makrillfiskets lönsamhet för år 1958. Vidare har statistiska
centralbyrån för att belysa de relativa förändringarna av yrkesfiskarnas
inkomster och utgifter m. m. gjort vissa sammanställningar av material,
som hämtats ur yrkesfiskarnas självdeklarationer. Sammanställningarna,
som baserar sig på ett på modern samplingmetodik grundat urval av yrkesfiskare,
avser förhållandena åren 1952—1957. Materialet ger vid handen,
att det beräknade kontanta nettot av fisket under dessa år i medeltal per yrkesfiskare
genomgående ökat på södra öster sjö- och öresundskusten samt
för insjöfisket. För sydkustens del är ökningen under år 1957 betydande. För
ostkusten noteras för år 1957 en mindre ökning av nettoinkomsten jämfört
med 1956 års låga nivå. För båtlagsfisket på västkusten redovisas för år 1957
en fortsatt uppgång, som är förhållandevis stor och till övervägande delen
kommit manskapslotterna till godo.

Vad slutligen angår det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande
verksamhet i fråga om prisregleringen på fisk åberopar jordbruksnämnden
en inom denna upprättad tablå, vilken såsom bilaga ti torde bifogas statsrådsprotokollet.
Av tablån framgår bl. a. att på den hittills drivna prisregleringsverksamheten
per den 1 januari 1960 föreligger en behållning av 17,1 miljoner
kr., medan behållningen ett år tidigare utgjorde 14,7 miljoner kr. Utbetalningarna
under år 1959 av pristillägg och prisutjämningsmedel understiger
med ca 1,9 miljoner kr. summan av de under året influtna regleringsoch
införselavgifterna. Dessa uppgår till ca 5 miljoner kr., varav inemot 1,6
miljoner kr. utgöres av införselavgifter. Av tablån framgår vidare, att på
samtliga kuststräckor de totala utgifterna för prisregleringen överstiger summan
av de inom resp. områden sedan systemets införande influtna regleringsavgifterna.
Underskotten utgjorde den 1 januari 1960 i runda tal på västkusten
2,5 miljoner kr., på sydkusten 0,6 miljoner kr. och på ostkusten 3,1
miljoner kr. I utgifterna har härvid inräknats även de medel, som ianspråktagits
ur prisregleringskassan för avvecklingen av vissa prisregleringsföreningarna
beviljade statslån.

Prisregleringsföreningarnas ekonomiska ställning betecknar jordbruksnämnden
som god. Omfattningen av föreningarnas verksamhet belyses enligt
nämnden genom storleken av de fiskkvantiteter, som föreningarna övertager.
För västkustens vidkommande har dessa kvantiteter under det senaste
decenniet varierat mellan 30 och drygt 40 miljoner kg med undantag
av åren 1956 och 1958, då den övertagna fångstmängden understigit 20 miljoner
kg. På sydkusten har de övertagna kvantiteterna under 1950-talet varierat
mellan 4 och 6 miljoner kg. Avvikelser härifrån kan noteras dels för
år 1952, då den övertagna fångstmängden uppgick till hela 10,8 miljoner

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1960

kg, dels för år 1959, då kvantiteten nedgick till 2,8 miljoner kg. Denna nedgång
beror på att fångsterna av sydkustsill minskat under år 1959. Det bör
vidare noteras, att under de senaste åren endast mycket små kvantiteter
torsk övertagits av föreningen Sydkustfisk, beroende på att avsättningsförhållandena
för detta fiskslag — icke minst till filéberedning — förbättrats.
De prisreglerade kvantiteterna strömming på ostkusten har under det senaste
decenniet varierat mellan 3,2 och 7,1 miljoner kg.

Enligt preliminära siffror har föreningen Västkustfisk år 1959 övertagit
totalt 31,0 miljoner kg fisk (därav 27,6 miljoner kg sill, 1,3 miljoner kg
gråsej och 0,9 miljoner kg makrill) för 12,9 miljoner kr. Föreningen Sydkustfisk
har år 1959 övertagit 2,8 miljoner kg fisk för 0,8 miljoner kr. (därav
2,7 miljoner kg sill för 0,7 miljoner kr.). För jämförelsens skull kan
nämnas att föreningen Västkustfisk år 1958 övertog totalt 17,5 miljoner kg
fisk (därav 12,2 miljoner kg sill, 1,3 miljoner kg gråsej och 1,6 miljoner
kg makrill) till ett förstahandsvärde av 7,6 miljoner kr. och föreningen
Sydkustfisk 4,3 miljoner kg fisk för 1,2 miljoner kr. (därav 4,2 miljoner kg
sill för 1,1 miljoner kr.). Nämnden påpekar i detta sammanhang, att med
hänsyn till de tillämpade formerna för export på centraliserade marknader
av prisregleringsföreningarna övertages även den fisk, som exporteras på
sådana marknader. Av de kvantiteter, som föreningarna övertager, exporteras
normalt 85 å 90 procent. Under år 1959 reducerades denna andel, främst
på grund av exportsvårigheter på vissa marknader, till i runt tal 70 procent,
vilket orsakade, att extremt stora mängder (ca 25 procent av de övertagna
kvantiteterna) avsattes till fiskmjöl och djurföda. Föreningen Ostkustfisk
har under år 1959 enligt preliminära beräkningar prisreglerat 5,4 miljoner
kg strömming, varav 3,9 miljoner kg exporterats, mot år 1958 6,0 resp. 4,6
miljoner kg.

Frågan om fortsatt prisreglering m. m.

Jordbruksnämndens överläggningar med berörda parter. Som förut
nämnts har jordbruksnämnden berett representanter för vederbörande fiskarorganisationer
samt för fiskhandeln och industrien tillfälle att framlägga
sina synpunkter på frågan om de fortsatta regleringarna på fiskets
område.

Beträffande vad som förekommit vid nyssnämnda överläggningar anför
jordbruksnämnden, att det från fiskarorganisationernas sida framhållits,
att behov föreligger av en fortsatt prisreglering på fisk efter i huvudsak
nuvarande grunder (innebärande bl. a. rätt för nämnden att, om förutsättningar
härför föreligger, medge, att prisregleringen må utvidgas till strömming
för foder- och konservändamål samt till på sydkusten ilandförd makrill,
horngädda och skrubba ävensom att prisreglering må genomföras för
torsk på ostkusten norr om Blekinge enligt det på väst- och sydkusten gällande
systemet).

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1960

Prisregleringsföreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk har anhållit, att
de föreningarna tillerkända kreditgarantierna skall få åtnjutas även under
nästa budgetår.

Jordbruksnämnden meddelar även, att färskfiskhandeln i stort sett, liksom
tidigare, vitsordat lämpligheten av det nuvarande prisregleringssystemet
samt förordat en fortsatt prisreglering efter i huvudsak oförändrade
grunder.

Ej heller konservindustrien eller saltsillhandeln har, uppger jordbruksnämnden,
framlagt några förslag till principiella ändringar av regleringarna
på fiskets område. Såsom anmäles i det följande har emellertid konservoch
tiléberedningsindustrien — mot bakgrunden av det förändrade konkurrensläge,
som väntas uppstå genom upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
— i särskilda till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
ställda skrivelser anhållit, att industrierna genom ett system
med fri import och fri prisbildning på råvaror för industriernas behov
skall beredas möjlighet att konkurrera på lika villkor med motsvarande industrier
i Danmark och Norge.

Fiskerinäringens representanter har samtliga förordat eu förlängning på
ett år av gällande förordningar om regleringarna på fiskets område.

Jordbruksnämndens råd beträffande prisregleringsfrågor på fiskets område
har, upplyser nämnden, vid sammanträde den 19 februari 1960 enhälligt
uttalat sig för de av nämnden i det följande avgivna förslagen.

Jordbruksnämndens förslag. Enligt jordbruksnämndens mening föreligger
alltjämt behov av prisstöd för fiskarna med hänsyn bl. a. till den stigande
betydelse exporten under senare år fått för avsättningen av fiskarnas
fångster och till de osäkerhetsmoment, som är förenade härmed. Nämnden
har därför funnit skäl tala för att det nuvarande systemet för prisregleringen
på fisk bibehålies jämväl under budgetåret 1960/61.

Vad angår finansieringen av prisregleringen erinrar jordbruksnämnden
om att i propositionen 1959: 65 utan erinran från riksdagens sida uttalats,
att prisregleringen under innevarande budgetår i princip bör bedrivas så,
att medelsbehovet för att upprätthålla denna i huvudsak kan täckas av till
prisregleringskassan inflytande medel. Enligt uttalande i anslutning härtill
borde vidare — i avvaktan på resultatet av 1954 års fiskeriutredning —
prisregleringsavgifter under innevarande budgetår kunna uttagas i den omfattning,
som förekommit under de senare åren. Enligt nämndens mening
är förhållandena på exportmarknaden alltjämt sådana, att behållningen i
kassan bör reserveras för att användas för att bestrida de utgifter, som i
särskilda fall kan bli erforderliga vid uppkommande avsättningssvårigheter
eller för att täcka förluster vid kreditförsäljningar. Nämnden anhåller därför
om bemyndigande att även under nästa budgetår för prisregleringens
upprätthållande upptaga regleringsavgifter i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som f. n. tillämpas.

Jordbruksnämnden erinrar vidare, att enligt ett uttalande i proposi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 är 1960

15

tionen 1957:88 frågan om prisregleringsavgifternas omfattning och storlek
bör tagas upp till övervägande, därest de medel, som inflyter till prisreglcringskassan
genom upptagande av införselavgifter på fiskfiléer, skulle visa
sig mera väsentligt överstiga det belopp, som av dylika avgifter influtit under
år 1956. Detta belopp utgör 1,56 miljoner kr. och avser införselavgifter,
som influtit under tiden februari—december. Av bilaga 6 framgår, att de
under åren 1957—1959 influtna införselavgifterna ej överstiger nämnda
belopp utan uppgår till resp. 1,11, 1,54 och 1,56 miljoner kr.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden också om att i propositionen
1956: 86 uttalats, att det i fortsättningen borde ankomma på Kungl.
Maj:t att årligen efter förslag av jordbruksnämnden meddela föreskrifter
rörande den huvudsakliga användningen för det framförliggande budgetåret
av de införselavgifter, som uttages på vissa slag av färska och frysta
filéer. Enligt samma uttalande borde detta lämpligen ske i samband med
den sedvanliga framställningen beträffande fiskprisregleringen, varvid
nämndens förslag rörande den huvudsakliga dispositionen av ifrågavarande
medel skulle åtföljas av dels beräkningar rörande storleken av inflytande
införselavgifter under det framförliggande budgetåret, dels — i fråga om
såväl storleken som användningen av införselavgiftsmedlen — redovisning
av utfallet för tilländalupet år samt en reviderad beräkning för det löpande
året. Med anledning härav meddelar nämnden följande.

Under tiden t. o. in. den 31 december 1959 bar i införselavgifter influtit
ett sammanlagt belopp av omkring 5,8 miljoner kr. Av detta belopp kommer
1,66 miljoner kr. på budgetåret 1958/59 och 0,7 miljon kr. på innevarande
budgetår. Såsom nämnden framhållit i sin framställning angående
fiskprisregleringen för innevarande budgetår, föreligger av naturliga skäl
stora svårigheter alt bedöma den fortsatta utvecklingen av importen av införselavgiftsbelagda
filéer och därmed också storleken av de inkomster,
som framdeles kan komma att inflyta i form av införselavgifter. I nämnda
skrivelse har den avgiftsbelagda filéimporten för innevarande budgetår ansetts
böra uppskattas till 3 500 ton. Denna siffra synes nämnden nu väl hög
med hänsyn till den återhållsamhet i fråga om importen, som kan förutses
under första halvåret 1960 såsom en följd av sänkningen fr. o. in. nästa budgetår
av införselavgiften på frysta filéer. Importen av avgiftsbelagda filéer
bör därför för innevarande budgetår beräknas till omkring 3 200 ton. Motsvarande
import för nästa budgetår anser sig nämnden — med ledning av
uppgifter, som erhållits från frysberedningsindustrien — böra uppskatta
till 3 500 ton. Med utgångspunkt från en införselavgift för innevarande budgetår
av 45 öre per kg och för nästa budgetår av 36 öre per kg filé skulle inkomsten
av införselavgifter bli för vart och ett av budgetåren 1959/60 och
1960/61 1,4 resp. 1,25 miljoner kr. Beräkningen av sistnämnda belopp har
skett utan hänsyn till att avgiftsminskningen ej berör den import, som sker
från länder utanför frihandelsområdet, och även oberoende av om någon
sänkning under nästa budgetår kommer alt ske av införselavgiften på färska
filéer. Ifrågavarande import är nämligen av alldeles underordnad betydelse
jämfört med importen av frysta filéer från EFTA-länderna.

I enlighet med Kungl. Majts beslut den 11 april 1958 och den 17 april
1959 skall — i likhet med de medel, som inflyter genom upptagande av prisreglcringsavgifter
de under budgetåren 1958/59 och 1959/60 influtna
eller inflytande införselavgifterna med vissa begränsningar tillföras prisrcg -

16

Kungl. Mcij:ts proposition nr 82 år 1960

leringskassan för fisk att användas för med kassan avsedda ändamål. Begränsningarna
innebär, att införselavgiftsmedel till ett belopp av högst
45 000 kr. skall för ett vart av budgetåren få disponeras för bestridande av
kostnaderna för befattningen som fiskexportrepresentant samt vidare att
för budgetåret 1958/59 ett belopp av högst 20 000 kr. och för budgetåret
1959/60 ett belopp av högst 35 000 kr. av dessa medel skall få användas till
bestridande av kostnaderna för kvalitetskontroll av fisk och fiskprodukter.
Av införselavgiftsmedel har för nu nämnda ändamål under tiden juli
1958—december 1959 ianspråktagits sammanlagt 39 825 kr. 53 öre, varav
30 779 kr. 56 öre såsom bidrag till kostnaden under budgetåret 1958/59 för
befattningen som fiskexportrepresentant och återstoden eller 9 045 kr. 97 öre
för bestridande av kostnader under innevarande budgetår för kvalitetskontroll
av fisk och fiskprodukter.

Införselavgiftsmedel, som ej ianspråktages för nu angivna särskilda ändamål,
skall enligt förenämnda beslut användas för täckande av kostnader i
samband med prisregleringen på fisk. Av den tidigare lämnade redogörelsen
för det ekonomiska resultatet av den prisreglerande verksamheten för
år 1959 framgår, att de under året influtna reglerings- och införselavgifterna
ej helt åtgått för täckande av utgifterna under året. Återstoden av
medlen har fonderats i prisregleringskassan att vid behov användas för
bestridande av de utgifter, som i särskilda fall kan bli erforderliga för prisregleringens
upprätthållande. I vad mån en fondering av införselavgifterna
skett eller desamma använts för täckande av löpande utgifter för prisregleringen,
kan dock ej anges, då — med den konstruktion prisregleringskassan
erhållit — samtliga i kassan ingående medel måste betraktas såsom en
enhet. Detta gäller oberoende av att i bilaga 6 till denna skrivelse avräkning
skett av utgifterna för prisregleringen vid de olika kuststräckorna mot de
prisregleringsavgifter, som influtit på vederbörande kuststräcka. Att så skett
har berott därpå, att man velat särskilt för varje kuststräcka redovisa det
ekonomiska resultatet av prisregleringsverksamheten.

Enligt jordbruksnämndens mening bör ej heller i fortsättningen åtskillnad
göras mellan de olika medel, som tillföres prisregleringskassan för fisk, i
annan mån än som kan föranledas av särskilda beslut angående användningen
av införselavgiftsmedlen. Nämnden erinrar därvid om att Kungl. Maj :t under
IX huvudtiteln, punkten Främjande av beredning och avsättning av fisk
m. m. i årets statsverksproposition (p. 145) föreslagit, att kostnaderna under
budgetåret 1960/61 för befattningen såsom fiskexportrepresentant skall
i sin helhet täckas av de för budgetåret inflytande eller dessförinnan influtna
införselavgiftsmedlen. Vidare har nämnden senare i sin skrivelse föreslagit,
att dessa medel till ett belopp av högst 50 000 kr. skall få användas
till bestridande av kostnaderna under nästa budgetår för kvalitetskontroll.

Under hänvisning till vad som sålunda anförts anhåller jordbruksnämnden,
att de för regleringsåret 1960/61 inflytande införselavgifterna — med
de begränsningar, som föranledes av bifall till nyssnämnda förslag — skall
enligt i huvudsak samma grunder som under innevarande budgetår få disponeras
för i första hand täckande av de löpande utgifterna för prisregleringens
upprätthållande.

Med hänsyn till omfattningen av prisregleringsverksamheten tillstyrker
jordbruksnämnden, att föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk även un -

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1960

der nästa budgetår till deras fulla belopp skall få disponera de krediter, för
vilka staten ställt garanti, samt att behållningen i prisregleringskassan för
fisk på de villkor, som fastställts av Kungl. Maj :t genom beslut den 3 september
1954 och den 11 april 1958, skall få användas för lån till prisregleringsföreningarna
för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar av fisk
till utlandet.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen utgår giltighetstiden för förordningen
1952: 320 om viss reglering av handeln med fisk, in. m. den 30
juni 1960. Jordbruksnämnden erinrar om att i propositionen 1955: 105
föredragande statsrådet förklarat sig ej berett att taga ställning till 1951 års
fiskhandelsutrednings förslag angående frågan om fortsatt giltighet av denna
förordning samt om auktorisationssystemet på ostkusten, med hänsyn
bi. a. till att i direktiven för 1954 års fiskeriutredning ingår att verkställa
en översyn även av riktlinjerna för prisregleringen av strömming. Såsom tidigare
berörts har 1954 års fiskeriutredning befriats från de uppdrag, som
sammanhänger med prisregleringen av fisk och därmed också från uppdraget,
såvitt avser handelsregleringen på strömming. Samtidigt har åt jordbruksnämnden
uppdragits att utreda ifrågavarande spörsmål samt att till
Kungl. Maj :t inkomma med därav föranledda förslag. I avvaktan på resultatet
av denna utredning föreslår nämnden, att giltighetstiden för förordningen
1952:320 (ändrad genom förordningarna 1953:373, 1956:202 och
1959: 108) förlänges t. o. m. den 30 juni 1961.

1 detta sammanhang meddelar jordbruksnämnden, att den i särskild
ordning kommer att till Kungl. Maj:t redovisa resultatet av en inom nämnden
gjord undersökning av frågan om anpassning av bl. a. nyssnämnda
förordning till bestämmelserna i förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning samt framlägga förslag till erforderliga
ändringar av förordningen. Nämnden upplyser vidare, att näringsfrihetsrådet
genom beslut den 14 maj 1959 lämnat de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna
på ostkusten fortsatt tillstånd att tillämpa av jordbruksnämnden
meddelade föreskrifter om förbud mot underskridande av
partinoteringar och om minimirabatter på färsk och frusen strömming, så
länge 1952 års förordning om viss reglering av handeln med fisk i sin nuvarande
huvudsakliga utformning är i kraft, dock längst t. o. in. den 30 juni
1960. Nämnden anmäler sin avsikt att i skrivelse till näringsfrihetsrådet anhålla,
att ifrågavarande tillstånd måtte förlängas tills vidare 1. o. in. den 30
juni 1961.

Vad angår skyddet för avsättningen inom landet av fladensill erinrar jordbruksnämnden
om att den i sitt år 1953 avgivna förslag lill regleringar på
fiskets område under budgetåret 1953/54 förklarade sig ha för avsikt att,
därest förhållandena icke föranleder till annat, under de närmaste åren dels
med stöd av kungörelsen den 6 maj 1949 (nr 179) om förbud mot försäljning
av islandssill under viss del av året upprätthålla förbud mot försälj 2

Ilihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr S2

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1960

ning av islandssill dock längst t. o. in. utgången av september, dels inställa
importlicensgivningen för annan beredd sill än islandssill under den tid, som
försäljningsförbudet var i tillämpning. Under de senaste fem åren med undantag
av år 1956 har ifrågavarande åtgärder icke vidtagits. I princip anser
nämnden, att sådana ingripanden ej heller fortsättningsvis skall behöva ifrågakomma
utan att de bör kunna ersättas med bl. a. kvalitetsfrämjande åtgärder
av beskaffenhet att stärka fladensillens konkurrenskraft gentemot andra
sillsorter.

III. Utrikeshandeln med fisk

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen utgår giltighetstiden för förordningarna
angående reglering av in- och utförseln av vissa slag av fisk
och skaldjur den 30 juni 1960. Jordbruksnämnden föreslår — i likhet med
vad den föreslagit i fråga om giltighetstiden för förordningen 1952: 320 -—
att dessa förordningar förlänges att gälla t. o. m. den 30 juni 1961.

I fråga om importregleringen anför jordbruksnämnden till en
början följande.

Enligt införselförordningen erfordras för import av fisk, fiskprodukter
och skaldjur särskilt tillstånd av jordbruksnämnden. Från licenstvånget har
emellertid vid import från bl. a. OEEC-länderna och dollarområdet, med
stöd av Kungl. Maj :ts bemyndiganden, undantagits vissa s. k. villkorligt frilistade
varuslag. Jlessa utgöres f. n. av bl. a. färsk och fryst helgeflundra,
rocka och ål, färska och frysta filéer av gråsej, kolja, kungsfisk, torsk och
vitling, saltad islandsill och stor- och vårsill, torkad fisk med undantag av
spillånga, rökt fisk, blötdjur och kräftdjur utom hummer, sockersaltad eller
kryddad fisk med undantag av skarpsiil, fisk- och skaldjurskonserver samt
fiskrom.

Beträffande grunderna för importregleringen erinrar jordbruksnämnden
om att i propositionen 1959: 65 angående reglering av priserna på fisk
under budgetåret 1959/60, m. m. utan erinran från riksdagens sida uttalats
bl. a., att importregleringen under budgetåret bör anordnas i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som jordbruksnämnden ägt tillämpa
under budgetåret 1958/59. Enligt uttalande i propositionen 1948: 48 skall
importen av fisk begränsas i den omfattning, som erfordras för upprätthållande
av prisregleringarna på fiskets område.

I likhet med tidigare år har den av jordbruksnämnden år 1959 tillämpade
principen vid import av färsk och fryst fisk varit, att import medgivits för
täckande av det behov, som icke kunnat tillgodoses med likvärdig svensk
fiskvara. Nämnden har härvid sökt avpassa importen så, att den kompletterat
fångsterna resp. beredningen inom landet av jämförliga fiskslag. Vid
import av ej avgiftsbelagda filéer har därjämte beaktats tillgången inom
landet av råvara, som lämpligen kan beredas till dylika filéer. I praktiken
har den kvantitativa importregleringen på färsk och fryst fisk inneburit importbegränsning
av i huvudsak sill och vissa torskfiskar. Vad angår beredd

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1960

19

fisk har importrestriktioner upprätthållits endast såvitt avser viss nordsjösill.
Vad gäller tillämpningen av importregleringen anför nämnden följande.

Vid sin tillämpning av importregleringen har nämnden begagnat sig av
såväl individuella som generella importlicenser. Systemet med individuella
licenser innebär, att nämnden efter ansökan medger importör rätt att under
begränsad tid från visst land införa fiskvaror av visst slag och till viss myckenhet
eller värde. Den generella licensen utställes för import över särskilt
angivna tullanstalter av viss fisk, köpt i fast räkning, och upptar varken
kvantitet eller värde. Import mot generell licens får ske från samma länder,
från vilka de s. k. villkorligt frilistade varuslagen får importeras. Till skillnad
mot den individuella licensen förlänges den generella licensen automatiskt
men kan hävas med mycket kort varsel. Den generella importlicensen användes
endast i lägen, då beträffande icke frilistad fisk en kvantitativ begränsning
av importen ej anses böra upprätthållas. De generella licenserna
begagnas f. n. vid import av vissa slag av färsk fisk och hummer.
Enligt uttalande av föredragande statsrådet i propositionen 1953: 197
har förutsatts, att ändring av användningsområdet för de generella importlicenserna
ej skall äga rum utan att samråd skett med representanter för
fiskerinäringen.

Vid den löpande importlicensieringen bedömer jordbruksnämnden importbehovet
av färsk fisk med ledning bl. a. av rapporter beträffande tillförseln
av och förstahandspriserna på svensk fisk. Vidare inhämtas för nämndens
bedömanden synpunkter från de inom varje prisregleringsområde lokalt
inrättade s. k. fiskimportnämnderna, i vilka såväl fiskarnas som handelns
organisationer är företrädda. I viktigare frågor om tillämpningen av importregleringen
av färska och frysta fiskvaror sker samråd jämväl inom ett
av nämnden inrättat centralt rådgivande organ, det s. k. fiskimportrådet.
Detta råd består av särskilt utsedda representanter för av importen berörda
intressen, nämligen fiskare, handel, beredare och konsumenter. I frågor
angående importen av saltsill sker vid behov samråd i särskild ordning
med av saltsillimporten berörda parter.

Vad angår den fortsatta tillämpningen av importregleringen av fisk tillstyrker
jordbruksnämnden, att regleringen anordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som nämnden ägt tillämpa under innevarande
budgetår, med de jämkningar, som kan bli erforderliga på grund av bestämmelserna
i EFTA-konventionen eller av åtaganden inom andra internationella
organisationer.

I detta sammanhang lämnar jordbruksnämnden en kortfattad redogörelse
för den huvudsakliga innebörden av EFTA-konventionens bestämmelser i
fråga om fisk och fiskprodukter och i anslutning härtill några synpunkter
på de problem, som uppkommer med anledning av konventionen, samt anför
till en början följande.

Enligt uttalande av föredragande departementschefen i propositionen
1960: 25 angående godkännande av Sveriges anslutning till konventionen
angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen har,
med hänsyn till de speciella förhållandena inom fiskerinäringen, fiskeprodukter
i princip undanlagils från reglerna i konventionen om successiv avveckling
av tullar och kvantitativa restriktioner. De särskilda bestämmelser,
som gäiler på förevarande område, har begränsats till eu allmänt hållen mål 2f

Iiihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 82

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1960

sättning, som beaktar reciprocitetsintresset hos sådana medlemsstater, som
i särskild grad är beroende av sin fiskexport, samt till en skyldighet för
rådet att före utgången av år 19G0 påbörja en undersökning angående förhållandena
i fråga om handeln med fiskeprodukter. Denna undersökning
skall vara avslutad före den 1 januari 1962. För ifrågavarande varor, som
upptagits i bilaga E till konventionen (i huvudsak färsk, kyld, fryst, saltad,
torkad eller rökt fisk samt skaldjur och blötdjur, med undantag av djupfrysta
filéer och vissa djupfrysta räkor), är förpliktelserna begränsade
till ett åtagande att icke införa eller skärpa kvantitativa restriktioner eller
öka tullar på fiskeprodukter vid import från andra medlemsstater. Härutöver
uppkommer emellertid vissa problem när det gäller de fortsatta
regleringarna av dessa varor, vilka problem sammanhänger med den gränsdragning,
som skett mellan fiskeprodukter upptagna i bilaga E och de produkter,
som hänförts till industrivaror.

Till industrisidan har enligt konventionen hänförts — förutom fiskkonserver
o. d. samt viss beredd fisk, som i huvudsak utgör råvara inom
konservindustrien (stat. nr 16.04 och 16.05) — vissa djupfrysta skalade
räkor (ur stat. nr 03.03) samt, med vissa förbehåll, djupfrysta fiskfiléer (ur
stat. nr 03.01). De förpliktelser, som enligt konventionen gäller vad angår
dessa varor och som är av mera central natur, utgöres av de allmänna reglerna
om avveckling av tullar (införselavgifter) och kvantitativa restriktioner.

Vad angår den successiva avvecklingen av de kvantitativa importrestriktionerna
framhåller jordbruksnämnden, att flertalet av de i föregående stycke
omförmälda varorna redan är frilistade vid införsel till Sverige. Importlicens
erfordras sålunda endast för andra djupfrysta filéer än dem, som
är belagda med införselavgift, samt för kryddad eller sockersaltad skarpsill
och sardeller, som icke är inlagda i hermetiskt slutna detaljhandelsförpackningar.
Under de senaste åren har emellertid licensieringssystemet så
tillämpats, att egentliga kvantitativa importrestriktioner får anses ha upprätthållits
endast i fråga om djupfrysta filéer av sill (strömming) och
makrill, medan införseln av övriga varuslag icke hindrats. De omedelbara
och direkta verkningarna av konventionens förpliktelser i förevarande avseende
skulle därför enligt nämndens uppfattning bli begränsade till att
vissa kvantitativa lättnader måste genomföras vid importen av djupfrysta
filéer av sill och makrill.

Avvecklingen av tullskyddel berör tullarna på fiskkonservområdet samt
den nu utgående införselavgiften på djupfrysta filéer av torsk, kolja, gråsej,
vitling och kungsfisk. Jordbruksnämnden påpekar, att det vid förhandlingarna
om konventionen överenskommits, att i händelse av en genomgripande
förändring i konkurrensförhållandena inom fiskerinäringen djupfrysta fiskfiléer
skall inkluderas i fisklistan i bilaga E, om rådet icke genom enhälligt
beslut bestämmer annorlunda. Vid annat förhållande skall djupfrysta fiskfiléer
kvarstå på industrisidan, vilket innebär, att den nu utgående införselavgiften
för dessa filéer av 45 öre per kg skall successivt avvecklas och
fr. o. m. den 1 juli 1960 sänkas med 20 procent till 36 öre per kg. Förslag
till föreskrift om sådan sänkning avser nämnden att lämna i annat sammanhang.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr S2 år 1960

Följdverkningarna av EFTA-konventionen för den svenska fiskerinäringen
är, anför jordbruksnämnden, svåra att överblicka. En viss belysning
av de problem, som uppkommer genom avvecklingen av tullar (.införselavgifter.
), lämnas i de framställningar, som Kemisk-Tekniska och livsmedelsfanrikanters
förening, KeLiFa, ingivit till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet,
dagtecknade den 11 resp. 21 december 19511, vilka
skrivelser remitterats till jordbruksnämnden för yttrande. 1 dessa skrivelser
har tagits upp frågan om den svenska fiskkonservindustriens resp. filéberedningsindustnens
ställning i frihandeismarknaden under hänvisning till att
fiskeråvaror för dessa industrier avsevärt fördyras genom de i Sverige gällande
import- och prisregleringarna på fisk. Mot bakgrunden av det förändrade
konkurrensläge, som väntas uppstå till följd av tullavvecklingen,
anhålles i framställningarna, att ifrågavarande industrier genom ett system
med fri import och fri prisbildning för industriernas råvaror skall beredas
möjlighet att konkurrera på lika villkor med motsvarande industrier i Danmark
och Norge. Konservindustriens ifrågavarande krav gäller även vissa
jordbruksråvaror, som användes vid tillverkningen av vissa fiskkonserver.

i fråga om kravet från fiskkonservindustriens sida om fri import av fiskeråvaror
framhåller jordbruksnämnden i huvudsak följande:

Industrien använder redan nu i betydande utsträckning importerade råvaror
i sin produktion, däribland så väsentliga råvaror som kryddad eller
sockersaltad isiandssill och fiskrom, för vilka importen är frilistad. Även
vad angår övriga av industrien använda fiskeråvaror har importen — med
vissa undantag — ej hindrats. Jordbruksnämndens beslut i fråga om importen
av skarpsill under innevarande säsong har sålunda inneburit, att
denna import — i likhet med vad som gällt under de senaste åren — i praktiken
kunnat ske fritt. För färsk skarpsill har tillämpats s. k. generell importlicens,
medan för den kryddade varan en temporär frilistning genomförts
under den egentliga säsongen samt importlicenser beviljats utan någon kvantitativ
begränsning under återstoden av året.

Av propositionerna 1958: 71 och 1959: 05 framgår, att från konservindustriens
sida de senaste två åren väckts förslag om att importen av skarpsill
skall frilistas. Även om nämnden redan i tidigare sammanhang som sin principiella
uppfattning uttalat, att skarpsill såsom råvara för industrien icke
bör omfattas av importregleringen, har nämnden dock — under de förhållanden
som hittills förelegat — ej ansett sig mot fiskarpartens önskemål
böra begagna sig av erhållet bemyndigande att genomföra en definitiv frilistning
av importen av denna vara. Nämnden vill också erinra om att skarpsill
icke är föremål för statlig prisreglering samt vidare att kryddad skarpsill i
EFTA-konventionen hänförts till industrisidan.

Vad beträffar övriga konservråvaror må anmärkas, att viss återhållsamhet
vid licensgivningen tidigare iakttagits i fråga om kolja och vitling, som av
konservindustrien användes vid tillverkning av fiskbullar. Den särskilt under
år 1959 bristande tillgången på svenskfångad råvara för ifrågavarande
tillverkning har emellertid medfört, alt från industriens sida i ökad utsträckning
aktualiserats frågan om import av för denna tillverkning avsedda
fiskslag. Sådan import har under rådande förhållanden med brist på
svenskfångad vara också medgivits. Den enda fiskeråvara för konservindustriens
behov, för vilken under år 1959 egentliga importrestriktioner upprätthållits,
har varit färsk sill (inklusive strömming).

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1960

Med kravet på fri prisbildning på inhemska råvaror åsyftas från konservindustriens
sida, framhåller jordbruksnämnden vidare, att inhemska
prisreglcringsåtgärder icke skall lägga hinder i vägen för industriens möjligheter
att kunna inköpa råvara till priser, som hetingas av den växlande
tillgången och efterfrågan på fisk. Härom anför nämnden följande.

Konservindustriens inköp av fisk sker f. n. — förutom i konkurrens med
andra användningsändamål till lägst de av jordbruksnämnden fastställda
minimipriserna — för vissa fiskslag, i den mån fisken ej kunnat avsättas
till dessa priser och därför övertagits av regleringsföreningarna, även till
särskilda av föreningarna bestämda lägre priser. Om fri import medges av
råvaror för konservindustriens behov, kan detta förhållande givetvis påverka
avvägningen av priserna för försäljning till konservändamål. Därmed är
emellertid ej sagt, att en sänkning av dessa priser behöver ske eller att lönsamheten
för det svenska fisket försämras. Prisbildningen på fisk är nämligen
beroende av de speciella förhållanden, som är rådande inom denna näring
med starka växlingar i tillgång och efterfrågan på fisk av olika slag och
därmed sammanhängande prisfluktuationer, föreliggande skillnader i kvalitetshänseende
för fisk av samma slag m. m. Det är särskilt på grund härav
ej möjligt att i förväg kunna bedöma de verkningar, som ett frisläppande
av importen kan tänkas få för den inhemska prisbildningen på fiskeråvaror
för konservindustriens behov. Med hänsvn till de avsättningssvårigheter, som
skulle uppkomma för det egna fisket, därest ökad import sker av fisk. varav
tillgång finnes inom landet och som icke kan avsättas till högre priser än
konservindustrien betalar, torde man kunna förutskicka, att man jämväl
från fiskets sida måste vara angelägen om att lösa ifrågavarande prisprohlem.
så att det svenska fiskets avsättning av råvaror till industrien trvggas.

T vad mån en sådan lösning kan ske genom mindre långtgående åtgärder
än dem, konservindustrien föreslagit, torde enligt jordbruksnämndens mening
få bli beroende av framtida överväganden i anslutning till de inom
EFTA-län derna föreliggande aktuella förhållandena.

De problem, som möter filéberedningsindustrien är enligt jordbruksnämnden
delvis likartade med dem, som angår konservindustrien. Skillnaderna
består bl. a. däri att denna industri hittills använt praktiskt taget enbart
svensk råvara vid sin tillverkning av frysta fiskfiléer samt att import
av dessa filéer i betvdande omfattning redan sker från EFTA-staterna
Norge och Danmark. För torskfisket på sydkusten har den inhemska beredningen
av frysta filéer vidare avgörande ekonomisk betydelse. Importen av
frvsta filéer, som är belagda med införselavgift, har till alldeles övervägande
del hittills skett från Norge, där särskilda regleringsåtgärder vidtagits såväl
i fråga om prissättningen på råvarorna som i fråga om filéexporten till Sverige.
Bl. a. med hänsyn härtill torde det enligt jordbruksnämndens uppfattning
icke vara möjligt att förutse de verkningar, som kan bli följden av avtrappningen
av införselavgiften den 1 juli 1960. Nämnden framhåller även,
att man ej får utesluta eventualiteten av att frågan om klassificering av
djupfrysta filéer som industrivara inom en snar framtid kan bli föremål för
omprövning.

Jordbruksnämnden anmäler, att den vad angår de nu redovisade önskemålen
från konserv- och filéberedningsindustrien icke är beredd att före

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1960

23

slutförandet av de pågående överläggningarna med berörda parter taga ställning
till huruvida och i vilken utsträckning ett tillmötesgående av önskemålen
bör ske. Enligt nämndens mening torde dessa kunna tillgodoses inom
ramen för givna bemyndiganden i fråga om pris- och importregleringen på
fisk. Vad beträffar konservindustriens krav i fråga om prissättningen på
vissa jordbruksråvaror anmäler nämnden sin avsikt att i särskild ordning
återkomma till denna fråga.

Ett annat problem, som jordbruksnämnden upptager till behandling, avser
införselavgiften på färska filéer. Såsom förut nämnts utgår denna avgift
med samma belopp som för frysta filéer. Förpliktelserna enligt EFTAkonventionen
att sänka införselavgiften är emellertid begränsade till att
gälla endast frysta filéer. Nämnden förutsätter, att den i likhet vad nu
gäller skall inom ramen av föreliggande bemyndiganden, kunna företaga
de justeringar av införselavgiften på färska filéer, som med hänsyn till
marknadsläget kan bedömas lämpliga. Vidare erinrar nämnden om att i samband
med införandet av den nu utgående införselavgiften på filéer slopades
tidigare gällande prisregleringsavgift på såväl de filéer, som belädes med
införselavgift, som på motsvarande slag av helfisk. Frågan om återinförande
av prisregleringsavgiften på nämnda varuslag torde enligt nämnden få
bli beroende av framtida överväganden.

I fråga om exportregleringen erinrar jordbruksnämnden om
att för export av fisk och fiskprodukter i princip fordras licens av nämnden
enligt förordningen 1953: 374. Om det faktiska läget anför nämnden följande.

Fisk och fiskprodukter är emellertid upptagna bland de varuslag, som är
föremål för s. k. villkorlig exportfrilistning. Detta innebär, alt de under vissa
förutsättningar tills vidare får exporteras utan särskild licens till bl. a.
OEEC-området. Bland de förutsättningar, som jordbruksnämnden uppställt
för frilistningen, märkes dels att den får utnyttjas endast av affärsföretag,
som är infört i svenskt firma-, förenings- eller aktiebolagsregister, dels att
fisk, som exporteras, skall vara inköpt enligt gällande bestämmelser om reglering
av handeln med fisk samt om prisreglering beträffande fisk, dels att
företag, som önskar utnyttja frilistningen låter hos jordbruksnämnden registrera
en förbindelse att iakttaga de för licensfriheten uppställda villkoren.

I sådana frågor om export av fisk och fiskprodukter, som är av intresse
för den svenska fiskerinäringen eller eljest av mera allmän betydelse, inhämlar
jordbruksnämnden uttalande från det s. k. fiskexportrådet. Härom
anför nämnden följande.

Fiskexportrådet består av representanter för de olika fiskexportintressena
— fiskarna, färskfiskhandlarna, salteriföretagen och konservindustrien —
på västkusten (Göteborgs och Bohus län samt Halland), sydkusten (Skåne
och Blekinge) samt ostkusten (de östra kustlandskapen i övrigt). Till rådets
sammanträden kallas jämväl statens fiskexportrepresentant.

Fiskexportrådet kallas av nämnden till sammanträde bl. a. för att utröna
olika exportönskemål inför förestående handclsavtalsförhandlingar, diskutera
fördelning mellan olika kustområden av redan erhållna kontingenter för

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

export till länder, där importen av fisk och fiskprodukter är centraliserad,
och rådgöra om olika möjligheter att främja och stödja fiskexporten i allmänhet.
Ett behov har förelegat av regelbundet återkommande sammanträden
för behandling av uppkommande spörsmål. Inom de på väst- resp.
sydkusten lokalt inrättade s. k. exportnämnderna, i vilka vederbörande kuststräckas
exportintressen är allsidigt företrädda, sker bl. a. en förberedande
behandling av fiskexportrådels ärenden.

Exporten till länder med centraliserad import har koncentrerats till vissa
organ, som under särskilda förutsättningar tillerkänts ensamrätt till exportlicenserna
på ifrågavarande länder. Härom anför jordbruksnämnden följande.

För fisk från västkusten med de undantag, som jordbruksnämnden bestämmer,
utställes exportlicenser f. n. endast på föreningen Västkustfisk.
Såsom villkor för att föreningen ensam erhåller licenserna gäller, att föreningen
skali, på sätt nämnden godkänner, bereda den enskilda exporthandeln
tillfälle att deltaga vid förhandlingar om avslut med den utländska
köparen och i leveranserna på träffat avslut. När det gäller export av salt
sill sker samverkan mellan fiskare och exporthandeln inom ett särskilt organ,
kallat exporlutskottet för svensk saltsill. För export av färsk och fryst
fisk finnes ett motsvarande organ, kallat exportutskottet för färsk fisk. I
dessa fall utställes exportlicenserna på föreningen Västkustfisk för exportutskottens
räkning.

För fisk irån sydkusten med de undantag, som nämnden bestämmer, beviljas
under vissa förutsättningar exportlicenser tills vidare uteslutande
Sydsvensk exportfisk, förening u. p. a., en av fiskare och handel för den
ifrågavarande exporten med nämndens godkännande bildad sammanslutning.
Som förutsättning för att föreningen skall åtnjuta ensamrätt till licenser
har bl. a. föreskrivits, att föreningen och dennas verksamhet skall stå
under jordbruksnämndens överinseende och att dess styrelse skall ha en
opartisk ordförande, utsedd av nämnden. Vidare skall föreningens verksamhet
bedrivas efter vissa av nämnden godkända riktlinjer och föreningen
skall vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de beslut rörande medlemskap,
styrelsens sammansättning, kvoteringar, stadgar, vinstutdelning o. d.,
som kan komma all meddelas av nämnden.

För strömmingsexporten från ostkusten har hititlls icke förelegat anledning
till särskilda åtgärder när det gäller exporten till centraliserade marknader,
eftersom sådan export på grund av prisläget på exportmarknaderna
endast kunde komma i fråga för strömming, som fiskarnas centralorgan
Ostkustfisk fått övertaga i egenskap av prisregleringsförening. Ej heller har
sådana åtgärder varit erforderliga i fråga om exporten av fiskkonserver,
eftersom ett frivilligt samgående förelegat mellan konservfabrikerna beträffande
exportförsäljningen av sardiner, den hittills viktigaste exportvaran.

Allmänt har stadgats skyldighet för exportorganen att tillse, att allas berättigade
intressen av alt deltaga i exporten blir tillgodosedda och att exporten,
om det befinnes nödvändigt, fördelas mellan exportörerna enligt
grunder, som fastställts av nämnden. Vidare har förutskickats, att företagen,
om nämnden så finner angeläget, skall (exempelvis genom att utlysa särskilda
exporlauktioner) öppna möjligheter för exportörerna att inbördes
tävla om exportlcveranserna.

Jordbruksnämnden framhåller, att behovet av ett organ motsvarande det
s. k. fiskexportrådet och av en centralisering av fiskexporten, såvitt gäller
länder med centraliserad import, har bestyrkts vid upprepade tillfällen även

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1960

25

under det gångna året. Enligt nämndens mening är det, om exportmöjligheterna
skall kunna rationellt tillvaratagas, erforderligt, att exporten även i
fortsättningen regleras i viss omfattning.

Jordbruksnämnden erinrar om att i propositionen 1959: 65 föredragande
departementschefen uttalat, att han i likhet med nämnden ansåg det
önskvärt, att en ytterligare centralisering av exporten av fisk till länder med
centraliserad import kunde företagas och att en närmare samverkan mellan
de olika exportintressena på denna väg kunde komma till stånd. I anslutning
härtill har departementschefen beträffande ett av nämnden framlagt
förslag om viss representation för fiskhandeln och fiskberedningsindustrien
i prisregleringsföreningarna på fiskets område uttalat, att — även
om han i princip ansåg det motiverat med ett dylikt ökat hänsynstagande
till dessa näringsgrenars intressen — han i avvaktan på resultatet av frågan
om en närmare samverkan på exportområdet icke var beredd att taga slutlig
ställning till ifrågavarande förslag.

Med anledning av nu nämnda uttalanden har, upplyser jordbruksnämnden,
under det gångna året överläggningar ägt rum mellan representanter
för de av fiskexporten berörda intressena i syfte att få till stånd en sådan
ytterligare centralisering av fiskexporten. Nämnden anmäler, att överläggningarna
resulterat i att under slutet av år 1959 en preliminär överenskommelse
träffats om närmare samverkan mellan de olika exportintressena vid
export av fisk till länder med centraliserad import. Dessa exportintressen
utgöres av Ostkustfisk, centralförening u. p. a., Sydsvensk exportfisk, förening
u. p. a., Västkustfisk, förening u. p. a., en under bildande varande
förening av konservfabrikanter, förslagsvis benämnd Fiskkonservfabrikernas
förening, ekonomisk förening, ävensom Exportutskottet för färsk och
fryst fisk och Exportutskottet för svensk saltsill, som representanter för
däri ingående här tidigare ej nämnda företag.

Överenskommelsen innebär, att all export av saltvattensfisk, såväl färsk
och fryst som beredd vara, däribland även konserver, till sådana marknader,
som jordbruksnämnden förklarar skola omfattas av centraliseringen,
skall förberedas och genomföras genom dels ett af färsutskott för svensk
fiskexport med uppgift bl. a. att undersöka olika möjligheter för denna export
och att före avtalsförhandling avseende viss export behandla frågor, som
sammanhänger härmed, såsom kontingentfördelning, prispolitik in. m., dels
en permanent förhandlingsdelegation med uppgift att förbereda, deltaga i
och genomföra förhandlingar rörande exporten till centraliserade marknader.
Förhandlingsdelegationen skall enligt överenskommelsen ledas av en
heltidsanställd exportchef, vilken utses av centralorganen för exporten och
som i enlighet med direktiv från affärsutskottet skall svara för den löpande
affärsverksamheten i fråga om exporten till centraliserade marknader.
Beträffande sammansättningen av affärsutskottet och förhandlingsdelegationen
in. in. anför jordbruksnämnden följande.

Affärsutskottet skall bestå av åtta ordinarie ledamöter, varav fyra representanter
för rena fiskarintressen och fyra representanter för fiskhandel
och fisk konservindustri, jämte en av jordbruksnämnden utsedd opartisk

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

ordförande. Det förutsättes, att i utskottet skall ingå en representant för
föreningen Svensk andelsfisk (ägd till hälften av Kooperativa förbundet och
till hälften av fiskarorganisationen på västkusten) och att denne skall utses
av föreningen Västkustfisk. Övriga handelsrepresentanter förutsättes skola
x-epresentera den enskilda fiskhandeln. Förhandlingsdelegationen skall utgöras,
förutom av exportchefen, av en ledamot från envar av föreningarna
Ostkustfisk, Sydsvensk exportfisk och Västkustfisk. Vidare kan i delegationen
ingå en representant även för annan fiskhandel eller industri. Enligt
överenskommelsen skall i regel avtal om export för samtliga parter tecknas
gemensamt, varvid såsom svensk kontraktspartner skall stå någon av föreningarna
Sydsvensk exportfisk, Västkustfisk eller FiskkonseiVfabrikernas
förening. Om enighet i väsentlig fråga icke kan nås inom affärsutskottet,
till exempel i fråga om fördelning av kontingent mellan de olika parterna,
skall frågan genom ordföranden i utskottet underställas jordbruksnämnden
för avgörande. Även beslut, som i annan ordning meddelas enligt bestämmelserna
i överenskommelsen, skall av part kunna överklagas hos jordbrxiksnämnden,
därest beslutet avser fråga av principiell art eller eljest är av
större praktisk eller ekonomisk betydelse.

Överenskommelsen skall för att bli gällande godkännas av jordbruksnämnden
samt förutsätter, att sådana bestämmelser utfärdas av Kungl.
Maj:t att licens för vara, som jordbruksnämnden efter affärsutskottets hörande
förklarar skola omfattas av centraliseringen, endast kommer att lämnas
för export, som enligt bestyrkande av exportchefen eller på annat, av
jordbruksnämnden godtaget sätt visas komma att ske i enlighet med vad i
överenskommelsen föreskrives.

Den nu redovisade överenskommelsen innebär bl. a., framhåller jordbruksnämnden,
att en fastare organisation erhålles för exporten av fisk till
länder med centraliserad import och att förutsättningar skapats för en närmare
samverkan mellan de olika exportintressena inom landet. Denna samverkan
är avsedd att ske såväl inåt genom kontakter inom affärsutskottet
som utåt genom den för kuststräckorna gemensamma förhandlingsdelegationen
och den till denna knutna exportchefen. Då överenskommelsen följaktligen
syftar till en sådan ytterligare centralisering av fiskexporten, som enligt
förutnämnda uttalande i propositionen 1959: 65 bör företagas, har jordbruksnämnden
för sin del ansett sig böra godkänna överenskommelsen.
Nämnden är sålunda — under förutsättning av Kungl. Maj :ts och riksdagens
godkännande — även i fråga om sådan strömming, som f. n. endast i praktiken
är föremål för exportcentralisering, och i fråga om fiskkonserver —
för sin del beredd att begränsa licensgivningen för export till centraliserade
marknader att endast omfatta sådan export, som sker i enlighet med nu
ifrågavarande överenskommelse. Vad särskilt beträffar exporten av fiskkonserver
förutsättes därvid givetvis, att den under bildning varande Fiskkonservfabrikernas
förening först antagit stadgar och i övrigt trätt i funktion.
Föreningens stiftare har enligt nämnden utfäst sig att på sådant sätt utforma
stadgarna, att de uppfyller de krav i fråga om medlemskap etc., som
bör ställas på en förening med de särskilda rättigheter, varom här blir fråga.
Nämnden förutsätter, att föreningen i fråga om tillgodoseendet av berörda

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1960

27

exportörers berättigade intressen i princip blir underkastad samma skyldigheter,
som gäller för de övriga exportorganen.

Hinder bör enligt jordbruksnämndens mening ej föreligga att, på sätt som
föreskrivits i överenskommelsen, på någon av föreningarna Sydsvensk exportfisk,
Västkustfisk eller Fiskkonservfabrikernas förening utställa exportlicenser
för all fisk, som omfattas av gemensamt tecknat exportavtal. Samtliga
licenser för export av fisk på centraliserade marknader avses i fortsättningen
skola utställas för affärsutskottets räkning. Exporten av fisk på
centraliserade marknader bör enligt nämndens förslag i övrigt handhas i
enlighet med för denna export nu gällande allmänna grunder.

Vad angår den i det föregående berörda frågan om viss representation för
fiskhandeln och fiskberedningsindustrien i prisregleringsföreningarna på
fiskets område, har jordbruksnämnden ansett sig ej f. n. böra aktualisera
denna fråga. Nämnden har härvid beaktat, att fiskhandeln och industrien
genom den nyss redovisade överenskommelsen i fråga om exporten av fisk
till centraliserade marknader ges bättre möjligheter än enligt de nuvarande
samarbetsformerna till direkt insyn i exportverksamheten och därmed också
få ökat inflytande på denna verksamhet. Vidare upplyser nämnden, att överläggningar
pågår mellan fiskarna samt handeln och fiskberedningsindustrien
om eventuell sammanslagning av de på västkusten inrättade samarbetsorganen
även såvitt angår samarbetet på andra områden än exporten
på centraliserade marknader.

Vad angår kostnaderna för befattningen som fiskexportrepresentant
för budgetåret 1960/61 har under IX huvudtiteln punkten Främjande
av beredning och avsättning av fisk, m. in. i årets statsverksproposition (p.
145) föreslagits, att dessa -— till skillnad mot vad som gäller för innevarande
budgetår — i sin helhet skall bestridas av de för budgetåret 1960/61 inflytande
eller dessförinnan influtna införselavgiftsmedlen på fiskets område.
Jordbruksnämnden erinrar om att den i skrivelse till Kungl. Maj:t den 28
augusti 1959 beräknat ifrågavarande kostnader till 90 000 kr. eller samma
belopp, som anvisats för innevarande budgetår. Vidare erinrar nämnden
om att befattningen inrättats genom Kungl. Maj :ts beslut den 23 oktober
1952 och av den nuvarande fiskexportrepresentanten innehafts sedan den
1 december 1952. Befattningshavaren är sedan den 1 januari 1955 stationerad
i Bonn.

Jordbruksnämnden framlägger härefter förslag om bestridandet av kostnaderna
för kvalitetskontroll av fisk och fiskprodukt
e r. Inledningsvis anför nämnden.

Genom förutnämnda beslut den 17 april 1959 bar Kungl. Maj: t föreskrivit,
att till bestridande av ett eventuellt tillskott till konservkontrollen samt
av sådana kostnader för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver,
som icke kan täckas genom inflytande kontrollavgifter, skall få tagas
i anspråk i första hand i clcaringkassan för fisk den 1 juli 1959 kvarstående

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

medel och i andra hand ett belopp av högst 35 000 kr. ur de för budgetåret
1959/60 inflytande eller dessförinnan influtna införselavgiftsmedlen på fiskets
område.

Kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter är dels obligatorisk, dels
frivillig. Den obligatoriska kontrollen omfattar saltad och torkad fisk, fiskkonserver
samt fiskfiléer, allt avsett för export, ävensom för försäljning på
hemmamarknaden avsedd salt strömming. Den av jordbruksnämnden inrättade
frivilliga kontrollen omfattar på sydkusten färsk och fryst torsk och
sill, som blir föremål för centraliserad export, ävensom likaledes på sydkusten
framställda fiskfiléer, avsedda för försäljning inom landet. Den frivilliga
kontrollen inbegriper vidare på västkusten saltad fladensill och höstsill,
som försäljes på den inhemska marknaden. Under år 1959 har den frivilliga
kontrollen utvidgats att omfatta även viss färsk strömming på ostkusten.

Enligt jordbruksnämndens uppfattning är den kvalitetskontroll, som
f. n. upprätthålles på svenska fiskvaror, nödvändig för att varorna skall
kunna hävda sig på marknaden.

Vad angår den fortsatta finansieringen av konservkontrollen erinrar jordbruksnämnden
till en början, att enligt uttalanden i propositionen 1957: 88
skulle efter en under år 1957 företagen omläggning av konservkontrollens
arbetsformer och avgiftssystem annat tillskott av statliga medel ej erfordras
för kvalitetskontrollen av konserver än ett engångsbelopp av 20 000 kr., vilket
belopp samma år med stöd av erhållet bemyndigande utanordnats för
att tillföras en i propositionen omförmäld buffertfond. Efter framställningar
härom av jordbruksnämnden har emellertid — med hänsyn bl. a. till de svårigheter,
som föreligger att i förväg beräkna inkomster och utgifter för konservkontrollen
— genom Kungl. Maj:ts bemyndigande möjligheter erhållits
att under budgetåren 1958/59 och 1959/60 vid behov använda statsmedel för
finansieringen av denna kontroll. Dessa bemyndiganden har, anför nämnden,
dessbättre ej behövt utnyttjas och ej heller har omförmälda tillskott
på 20 000 kr. hitintills till någon del behövt tillgripas för kontrollens finansiering.

På grund härav och då viss höjning av avgifterna för konservkontrollen
avses skola genomföras fr. o. m. nästa budgetår, synes det jordbruksnämnden,
att vid export av normal omfattning kostnaderna för kontrollen fram
till den 1 juli 1961 i sin helhet skall kunna täckas utan tillskott av ytterligare
statsmedel. Då emellertid — såsom förut berörts — svårigheter föreligger
att beräkna de framtida inkomsterna och utgifterna i verksamheten och
anspråk kan komma att ställas på ytterligare medel för att möta ej förutsedda
behov, anser nämnden, att — i likhet med vad som varit fallet under
budgetåren 1958/59 och 1959/60 — möjlighet bör finnas att även under nästa
budgetår vid behov kunna använda statsmedel för konservkontrollens finansiering.
Nämnden anhåller därför, att -— därest medlen i buffertfonden ej
förslår för att täcka kostnaderna — tillskott av statsmedel skall kunna ifrågakomma
för finansieringen av konservkontrollen på sätt som anges i det
följande.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

Kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver utövas av kontrollpersonal,
som är direkt underställd jordbruksnämnden. För bestridande av
kostnaderna för denna kontroll — annan än för försäljning på hemmamarknaden
avsedd salt strömming — upptages kontrollavgifter av den, som begärt
kontrollens utförande. Beträffande kostnadstäckningen i övrigt anför
jordbruksnämnden följande.

Dessa kontrollavgifter förslår totalt sett ej till täckande av kostnaderna för
kontrollen. För budgetåret 1958/59 har sålunda inkomsterna av löpande
kontrollavgifter understigit utgifterna för kvalitetskontrollen med i runt tal
32 000 kr. Under åren dessförinnan har underskotten varierat mellan omkring
11 000 och 31 000 kr.

De underskott, som före innevarande budgetår uppstått på kvalitetskontrollen
av fisk, har i sin helhet finansierats av medel, som innestått på jordbruksnämndens
clearingkassa för fisk. Behållningen i denna kassa har härigenom
successivt nedgått och uppgick per den 1 juli 1959 till endast omkring
7 000 kr. Detta belopp har ej räckt till för bestridande av kostnaderna
under första hälften av innevarande budgetar för kvalitetskontrollen utan
härutöver har av införselavgiftsmedel på fiskets område ianspråktagits ett
belopp av ca 9 000 kr. För återstoden av innevarande budgetår kvarstår då
av anvisade införselavgiftsmedel ett belopp av omkring 26 000 kr., vilket enligt
nämndens mening torde förslå för bestridande av kostnaderna för kontrollen.

För budgetåret 1960/61 saknas enligt jordbruksnämnden möjlighet att
med någon större grad av säkerhet beräkna det tillskott, som utöver kontrollavgifterna
erfordras för kvalitetskontrollens fullgörande. Storleken av detta
tillskott är nämligen beroende av bl. a. omfattningen av den export, som blir
föremål för kvalitetskontroll. Om hänsyn emellertid tages till att kostnaderna
för kontrollen under nästa budgetår ökar på grund av höjda löner och
resekostnader för kontrollpersonalen, bör enligt jordbruksnämndens uppfattning
ett något större tillskott av statliga medel än det för innevarande
budgetår beräknade anvisas för kvalitetskontrollen. Nämnden föreslår därför,
att bemyndigande lämnas att under nästa budgetår för kvalitetskontrollens
genomförande använda ett belopp av högst 50 000 kr. av de för budgetåret
1960/61 inflytande eller dessförinnan influtna införselavgiftsmedlen på
fiskets område. Nämnden har härvid tagit hänsyn till att såsom tidigare
berörts — medel kan behöva tillskjutas också för finansieringen av konservkontrollen
fram till den 1 juli 1961. IV.

IV. Departementschefen

Avkastningen av det svenska havsfisket bär under de senaste åren successivt
stigit. Enligt nu tillgängliga definitiva uppgifter utgjorde totalfångsten
för år 1958 omkring 238 miljoner kilogram med ett värde av drygt 154
miljoner kronor. Denna avkastning var den högsta dittills noterade till såväl
kvantitet som värde. Beträffande år 1959 beräknar statens jordbruksnämnd,
atL en ytterligare ökning av fångstmängden ägt rum till närmare

!! llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 82

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1960

260 miljoner kilogram. Även värdemässigt beräknas 1959 års havsfiske ha
givit det största utbytet hittills och torde kunna uppskattas till drygt 163
miljoner kronor. Samtidigt har antalet fiskare fortsatt att minska och en
övergång till större båtar skett.

Anmärkningsvärd är den under år 1959 fortsatta, synnerligen starka ökningen
av västkustfiskarnas direktlandningar av fisk, främst sill, i utlandet.
Dessa har under de båda senaste åren mer än fördubblats och motsvarade
år 1959 drygt 40 procent av västkustfiskarnas sammanlagda fångster. Fångsterna
av torsk och kolja har minskat, samtidigt som sillfisket utvisat rekordfångster.
På sydkusten däremot har fångsterna av sill och därmed totalfångsterna
minskat. För strömming redovisas en mindre fångstökning år
1959.

Priserna till fiskare har under det sistlidna året för sill legat lägre och
för övriga fiskslag i allmänhet i nivå med eller högre än under år 1958. I
fråga om priserna på fiskets förnödenheter har endast obetydliga förändringar
skett.

Exporten av fisk och fiskprodukter uppvisar för år 1959 såväl kvantitetssom
värdemässigt högre siffror än någonsin tidigare. Kvantitativt sett var
exporten inklusive direktlandningar i utrikes hamnar sistlidna år omkring
tre gånger så stor som under åren närmast före det andra världskriget och
motsvarade i det närmaste hälften av havsfiskets totala avkastning. Till
följd av en minskning av införseln av bland annat fryst fiskfilé, helgeflundra,
makrill och skarpsill har importen av fisk och fiskprodukter under år
1959 till såväl kvantitet som värde minskat jämfört med närmast föregående
år.

Konsumtionen inom landet av fisk och fiskprodukter under sistlidna
kalenderår har enligt jordbruksnämndens uppskattningar varit obetydligt
större än under år 1958. Ökningen hänför sig till importerad färsk och fryst
fisk. De frysta filéernas andel i den totala konsumtionen av färsk och fryst
fisk har enligt nämndens beräkningar stigit från 23 procent år 1958 till 25
procent år 1959.

Såsom förut anförts har 1954 års fiskeriutredning — under åberopande
av innehållet i den nyligen uppgjorda konventionen angående upprättandet
av Europeiska frihandelssammanslutningen — anmält, att förutsättningar
numera syntes saknas för utredningen att slutföra arbetet med utformningen
av prisregleringssystemet på fiskets område och därmed sammanhängande
frågor. Genom beslut den 19 februari 1960 har utredningen befriats
från sitt uppdrag i sagda hänseenden. Samtidigt har Kungl. Maj :t
uppdragit åt jordbruksnämnden att — i anslutning till den i artikel 28 förenämnda
konvention omförmälda undersökningen av förhållandena i fråga
om handeln med vissa slag av fisk och andra marina produkter inom Europeiska
frihandelssammanslutningen -— under samråd med representanter
för fiskerinäringen och andra därav berörda utreda frågan om utformningen
av prisregleringssystemet på fiskets område och därmed sammanhängande
spörsmål samt att till Kungl. Maj :t inkomma med därav föranledda för -

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1960

slag. Den i nyssnämnda artikel 28 angivna undersökningen skall påbörjas
före den 1 januari 1961 och vara avslutad före den 1 januari 1962.

Behov av fortsatt prisstöd för fiskarna föreligger, såsom jordbruksnämnden
framhållit, såvitt nu kan bedömas även för nästa budgetår. P r i s r e gleringsverksa
in heten torde därför böra bibehållas också under
budgetåret 1960/61. I avbidan på resultatet av jordbruksnämndens nyssnämnda
utredning torde prisregleringen därvid böra handhavas i huvudsak
på samma sätt som hittills, d. v. s. i stort sett i enlighet med de uttalanden
i ämnet, som gjorts av föredragande departementschefen i propositionen
1951: 81.

Prisregleringen är för närvarande grundad på förordningen den 30 maj
1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m. Giltighetstiden
för denna utgår den 30 juni 1960. I avvaktan på resultatet av jordbruksnämndens
utredning bör förordningen förlängas och erhålla fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1961.

Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna
för upprätthållandet av prisregleringen, framgår att utbetalningarna
av pristillägg och prisutjämningsmedel för år 1959 — liksom för åren
1951—1958 -— rätt avsevärt understiger summan av de under året influtna
reglerings- och införselavgifterna. Behållningen av prisreglerings- och införselavgiftsmedel
uppgick den 1 januari 1960 till 17,1 miljoner kronor mot
14,7 miljoner kronor vid ingången av år 1959.

I anslutning till vad jag nyss anfört, torde prisregleringen även under
budgetåret 1960/61 i princip böra bedrivas så, att medelsbehovet för att
upprätthålla den i huvudsak kan täckas av till prisregleringskassan inflytande
medel. I avbidan på jordbruksnämndens omförmälda utredning synes
mig vidare prisregleringsavgifter även under nästa budgetår böra kunna
uttagas i den omfattning, som förekommit under de senare åren.

I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår bör enligt min
mening inte heller under nästa budgetår hinder möta att -— under särskilda
förhållanden och på de villkor, som fastställes av Kungl. Maj :t —
använda behållningen i prisregleringskassan för 1 å n till prisregleringsföreningarna
på fiskets område för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar
på export. Jag tillstyrker vidare jordbruksnämndens förslag, att
prisregleringsföreningarna skall få disponera de krediter, för vilka
staten ställt garanti, till deras fulla belopp jämväl under budgetåret 1960/61.

Vad jordbruksnämnden anfört rörande skyddet för avsättningen inom landet
av f 1 a d e n s i 11 föranleder ej någon erinran från min sida.

Regleringen av importen och exporten av fisk m. m. sker
för närvarande med stöd av bland annat förordningarna den 5 juni 1953
angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur (nr 372)
samt angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
in. in. (nr 374). Båda förordningarnas giltighetstid utgår den 30 juni 1960.

Även för nästa budgetår torde, såsom jordbruksnämnden föreslagit, in?-

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

portregleringen böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,
som nämnden ägt tillämpa under innevarande budgetår. Därvid bör
dock i enlighet med nämndens förslag få företagas de jämkningar, som kan
bli erforderliga på grund av bestämmelserna i konventionen angående upprättandet
av Europeiska frihandelssammanslutningen eller av åtaganden
inom andra internationella organisationer. I avbidan på resultatet av jordbruksnämndens
förut nämnda utredning torde sålunda giltighetstiden för
införselförordningen (1953: 372) böra förlängas för tiden till och med den
30 juni 1961.

Med utgångspunkt från jordbruksnämndens beräkning av de medel, som
genom uttagande av införselavgifter å frysta och färska filéer av gråsej,
kolja, kungsfisk, torsk och vitling kan komma att inflyta under budgetåret
1960/61, torde inkomsterna av införselavgifter för närvarande kunna uppskattas
till ett belopp av omkring 1,25 miljoner kronor. Jag kan ansluta mig
till nämndens förslag, att de för budgetåret 1960/61 inflytande införselavgiftsmedlen
disponeras på i huvudsak samma sätt som prisregleringsavgifterna
och sålunda i första hand användes för att täcka de löpande utgifterna
för prisregleringens upprätthållande.

Vad jordbruksnämnden anfört i fråga om vissa verkningar av konventionen
angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen föranleder
i detta sammanhang inte något uttalande från min sida. Jag förutsätter
emellertid i likhet med nämnden, att inom ramen av föreliggande bemyndiganden
skall under nästa budgetår kunna företagas — förutom de
justeringar av införselavgifterna för tidigare omförmäida slag av fiskfiléer,
som har samband med Sveriges anslutning till nyssnämnda konvention —
även sådana justeringar, som med hänsyn till marknadsläget kan bedömas
lämpliga.

I propositionen 1959: 65 underströk jag — utan erinran från riksdagens
sida — önskvärdheten av att en ytterligare centralisering vid export
av fisk till länder med centraliserad import kunde företagas och
att en närmare samverkan mellan de olika exportintressenterna på denna
väg skulle komma till stånd. I detta syfte har under det sistlidna året överläggningar
ägt rum mellan de av fiskexporten berörda intressenterna, överläggningarna
har resulterat i att under slutet av år 1959 en preliminär överenskommelse
träffats om närmare samverkan mellan de olika exportintressena
vid fiskexport till länder med centraliserad import. De berörda exportintressenterna
utgöres av Ostkustfisk, centralförening u. p. a., Sydsvensk exportfisk,
förening u. p. a., Västkustfisk, förening u. p. a., en under bildande
varande förening av konservfabrikanter, benämnd Fiskkonservfabrikernas
förening, ekonomisk förening, Exportutskottet för färsk och fryst fisk samt
Exportutskottet för svensk saltsill. Enligt överenskommelsen skall all export
av saltvattensfisk -— såväl färsk och fryst som beredd vara, däribland
även konserver — till sådana marknader, som jordbruksnämnden förklarar
skola omfattas av centraliseringen, förberedas och genomföras genom dels

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

ett affärsutskott för svensk exportfisk, dels en permanent förhandlingsdelegation
med en heltidsanställd exportchef. överenskommelsen innebär sålunda
bland annat, att jordbruksnämnden medges rätt att även i fråga om
sådan strömming, som för närvarande redan i praktiken är föremål för exportcentralisering,
och fiskkonserver begränsa licensgivningen för export
till marknader med centraliserad import att endast omfatta export, som
sker i enlighet med överenskommelsen. I fråga om den närmare utformningen
av överenskommelsen i övrigt torde jag få hänvisa till jordbruksnämndens
i det föregående återgivna redogörelse.

överenskommelsen syftar till en sådan ytterligare centralisering av fiskexporten
och närmare samverkan mellan olika exportintressenter, som enligt
mitt i fjol gjorda uttalande i frågan synes önskvärd och den bör därför
godtagas. Jag förutsätter givetvis, att den förut nämnda Fiskkonservfabrikernas
förening antagit stadgar på sätt jordbruksnämnden angivit och i
övrigt trätt i funktion, innan exporten av fiskkonserver införes under exportcentraliseringen.

Regleringen av exporten av fisk på marknader med centraliserad
import bör i övrigt under budgetåret 1960/61 handhavas i enlighet med
de för denna export nu gällande allmänna grunderna. Likaså bör regleringen
av exporten till övriga marknader jämväl under nästa budgetår ordnas efter
i huvudsak de grunder, som följts under innevarande budgetår. I enlighet
härmed bör även utförselförordningen (1953: 374) ges förlängd giltighet för
tiden till och med den 30 juni 1961.

Vad jordbruksnämnden i förevarande sammanhang anfört i fråga om viss
representation för fiskhandeln och fiskberedningsindustrien i prisregleringsföreningarna
på fiskets område, m. m. föranleder ingen erinran från min
sida.

För budgetåret 1959/60 har medgivits, att till kostnaden för en befattning
som fiskexport repre se ntant får tagas i anspråk högst 90 000
kronor, varav 45 000 kronor från det å riksstaten under nionde huvudtiteln
redovisade reservationsanslaget Främjande av beredning och avsättning av
fisk m. m. och återstoden från de för budgetåret 1959/60 genom upptagande
av införselavgifter på fiskets område inflytande eller dessförinnan influtna
medlen.

Såsom redan föreslagits vid behandlingen av nyssnämnda anslag i årets
statsverksproposition (IX ht p. 145), bör kostnaderna för befattningen från
och med budgetåret 1960/61 i sin helhet utgå ur de införselavgiftsmedel,
som upptages eller upptagits på fiskets område. Till läckande av nämnda
kostnader torde för nästa budgetår böra beräknas ett oförändrat belopp av
90 000 kronor.

För kvalitetskontroll av fiskkonserver skall enligt uttalanden i
propositionen 1957: 88, vilka lämnats utan erinran av riksdagen, tillskott av
statsmedel ej vidare erfordras, sedan 20 000 kronor tillförts eu i proposi -

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

tionen omförmäld buffertfond. På grund av inträffade och befarade exportsvårigheter
medgav emellertid riksdagen åren 1958 och 1959 beträffande
budgetåren 1958/59 och 1959/60 ett avsteg från sagda princip. Till bestridande
av erforderligt tillskott till konservkontrollen samt av sådana kostnader
för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver, som inte
kunde täckas genom inflytande kontrollavgifter, skulle sålunda under
budgetåret 1959/60 få tagas i anspråk i första hand i clearingkassan för
fisk den 1 juli 1959 kvarstående medel och i andra hand ett belopp av högst
35 000 kronor ur de för budgetåret 1959/60 inflytande eller dessförinnan
influtna införselavgiftsmedlen på fiskets område. Bemyndigandena att använda
statsmedel som tillskott till konservkontrollen har hittills ej behövt
utnyttjas. Ej heller har buffertfonden till någon del tagits i anspråk för kontrollens
finansiering.

Även om inflytande kontrollavgifter i konservkontrollverksamheten jämte
i buffertfonden innestående medel beräknats kunna täcka konservkontrollkostnaderna
fram till den 1 juli 1961, anser jordbruksnämnden — med
hänsyn till svårigheterna att beräkna de framtida inkomsterna och utgifterna
i verksamheten — att möjlighet bör finnas att även under nästa
budgetår vid behov använda statsmedel för finansieringen av konservkontroll.
De medel, som under nästa budgetår kommer att erfordras för kvalitetskontroll
av andra fiskvaror än konserver utöver vid sistnämnda kontroll
inflytande kontrollavgifter, har jordbruksnämnden beräknat till högst
50 000 kronor. Nämnden har i detta belopp även inräknat de medel, som
kan behöva tillskjutas för finansieringen av konservkontrollen. Vidare upplyser
nämnden, att behållningen i clearingkassan för fisk numera helt förbrukats.
I anslutning härtill hemställer nämnden om bemyndigande att för
genomförandet av kvalitetskontrollen få bestrida kostnaderna i sin helhet
med införselavgiftsmedel.

Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra förorda, att till bestridande
av eventuellt erforderligt tillskott till konservkontrollen samt av sådana
kostnader för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver,
som inte kan täckas genom inflytande kontrollavgifter, skall få tagas i anspråk
ett belopp av högst 50 000 kronor ur de för budgetåret 1960/61 inflytande
eller dessförinnan influtna införselavgiftsmedlen på fiskets område.
Såsom jag framhöll vid anmälan av propositionen 1958:71 förutsätter jag
emellertid, att även i fortsättningen vid export av normal omfattning kostnaderna
för konservkontrollen i sin helhet skall täckas genom kontrollavgifterna
och att avgifterna skall höjas, därest de normala kontrollkostnaderna
skulle stiga.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till de förordningar, som framgår av min hemställan i det följande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

A. antaga förslagen till följande förordningar:

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen
den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med
fisk, m. m.;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa
slag av fisk och skaldjur;

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
5 juni 1953 (nr 374) angående reglering av utförseln av
vissa slag av fisk och skaldjur m. m.;

B. medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1961
reglering av priserna på fisk ävensom importen och exporten
av fisk av vissa slag jämte vad därmed sammanhänger
må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
förordats i det föregående; samt

C. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under
budgetåret 1960/61 för lån i Sveriges kreditbank aktiebolag
mot gängse ränta ställa garanti dels åt Sydkustfisk, förening
u. p. a., intill ett belopp av 2 000 000 kronor jämte
ränta, dels åt Västkustfisk, förening u. p. a., intill ett belopp
av 3 000 000 kronor jämte ränta.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulla B. Silén

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

Bilaga 1

Antal fiskare vid saltsjöfisket åren 1935—1958

(Indextal: 1935/39 = 100)

År

Ostkusten (norr om Blekinge)

Sydkusten (Blekinge och Skåne)

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

1935/39 ........

4 580

7 437

12 017

100

2 480

1 128

3 608

100

1940/44 ........

5 432

6 921

12 353

103

2 558

1409

3 967

no

1945............

5 896

6 373

12 269

102

2 817

1492

4 309

119

1946............

5 528

6 168

11696

97

2 756

1423

4 179

116

1947............

5 250

6 047

11297

94

2 606

1328

3 934

109

1948............

4 926

6 099

11025

92

2 597

1236

3 833

106

1949............

4 673

6100

10 773

90

2 532

1335

3 867

107

1950............

4 306

5 818

10124

84

2 452

1268

3 720

103

1951............

3 947

5 722

9 669

80

2 320

1175

3 495

97

1959............

3 771

5 598

9 369

78

2199

1103

3 302

92

1953............

3 616

5 598

9 214

77

2 068

1136

3 204

89

1954............

3 288

5 652

8 940

74

2 027

1077

3104

86

1955............

3 007

5549

8 556

71

1913

1098

3011

83

1956............

2 768

5 666

8 434

70

1831

1065

2 896

80

1957............

2 479

5 716

8195

68

1772

1016

2 788

77

1958............

2 349

5 699

8 048

67

1765

942

2 707

75

År

Västkusten (Hallands län, Göteborgs
och Bohus län)

Samtliga kuststräckor

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

1935/39 ........

6 586

1 406

7 992

100

13 646

9 971

23 617

100

1940/44 ........

6 749

1 247

7 996

100

14 739

9 577

24 316

103

1945............

7 321

1 203

8 524

107

16 034

9 068

25102

106

1946............

7 210

1 343

8 553

107

15 494

8 934

24 428

103

1947............

7 211

1224

8 435

106

15 067

8 599

23 666

100

1948............

7 230

1245

8 475

106

14 753

8 580

23 333

99

1949............

7 185

1275

8 460

106

14 390

8 710

23100

98

1950............

7 051

1231

8 282

104

13 809

8317

22 126

94

1951............

7 017

1200

8 217

103

13 284

8 097

21 381

91

1952............

6 874

1 140

8014

100

12 844

7 841

20 685

88

1953............

6 770

1 137

7 907

99

12 454

7 871

20 325

86

1954............

6 416

1092

7 508

94

11731

7 821

19 552

83

1955............

6 058

1 076

7 134

89

10 978

7 723

18 701

79

1956............

5 749

1012

6 761

85

10 348

7 743

18 091

77

1957............

5 583

970

6 553

82

9 834

7 702

17 536

74

1958............

5 400

963

6 363

80

9 514

7 604

17118

72

Anm. Uppgifterna är hämtade från den officiella fiskeristatistiken. Enligt instruktionen för
statistikinsamlarna skall som yrkesfiskare anses person, som har sin huvudsakliga inkomst av
fisket. Lokala skiljaktigheter förekommer emellertid i fråga om gränsdragningen mellan yrkesoch
binäringsfiskare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

37

Bilaga 2

Antal fiskebåtar åren 1935/39, 1948/1952 och 1953/1958

År

Däckade båtar med motor

Öppna båtar med motor

Hkr

Sum-

ma

Hkr

Sum

ma

1—

10

11—

30

31—

90

91-

150

151—

200

>200

1-5

6-

10

>10

Summa

båtar

med

motor

O stkusten

1935/39 ......

. .

. .

..

. .

. .

1948/52 ......

S34

535

21

1

0

1953..........

731

630

25

1

0

1954..........

694

629

31

5

2

1955..........

565

612

36

10

2

1956..........

492

606

45

16

4

1957..........

469

567

49

25

7

1958..........

421

523

53

34

13

(421)

(526)

(44)

(36)

(13)

. .

388

..

..

..

4 636

5 024

0

1391

3178

1509

109

4 796

6187

0

1387

3 045

1591

159

4 795

6182

0

1361

3 075

1541

174

4 790

6151

0

1225

3 039

1607

186

4 832

6 057

0

1163

3 062

1589

235

4886

6049

2

1119

3 013

1565

245

4 823

5 942

1

(5)

1045

(1045)

2 964

1506

283

4 753

5798

Sydkusten

1935/39 ......

. .

. .

. .

. .

. .

. •

749

459

1948/52 ......

314

302

122

36

0

0

774

563

in

7

681

1953..........

309

295

127

45

0

1

777

608

160

14

782

1954..........

333

275

134

48

0

1

791

630

133

15

778

1955..........

310

278

137

53

0

1

779

636

162

19

817

1956..........

329

243

122

66

7

1

768

663

132

20

815

1957..........

323

235

103

72

7

6

746

661

136

22

819

1958..........

290

(275)

220

(233)

86

(89)

71

(69)

20

(21)

12

(12)

699

(699)

655

150

21

826

1208

1455
1559
1569
1596
1583
1 565
1 525

1935/39 ......

1948/52 ......

1953 ..........

1954 ..........

1955 ..........

1956 ..........

1957 ..........

1958 ..........

Västkusten

••

••

1345

. .

. .

..

496

1841

432

199

347

318

162

1458

660

256

21

937

2 395

430

190

328

272

144

82

1446

692

277

26

995

2 441

426

196

318

272

143

99

1454

703

304

18

1025

2 479

416

201

301

212

167

140

1437

695

324

27

1046

2 483

414

195

277

167

173

144

1370

684

316

46

1046

2 416

390

175

261

159

161

161

1307

665

333

Öl

1049

2 356

393

(423)

180

(128)

239

(238)

173

(235)

145

(101)

175

(180)

1305
(1 305)

653

342

42

1037

2 342

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

År

Däckade båtar med motor

Öppna båtar med motor

Summa

båtar

med

motor

Hkr

Sum-

Hkr

Sum-

ma

1—

10

11—

30

31—

90

91—

150

151—

200

>200

ma

1-5

6—

10

>10

Samtliga

kuststräckor

1935/39 ......

. •

••

••

2 482

. .

. .

. .

5 591

8 073

1948/52 ......

1580

l 036

490

355

162

3 623

4 401

1876

137

6 414

10 037

% ............

43,6

28,6

13,5

9,8

4,5

100,0

68,6

29,3

2,1

100,0

1953/57 ......

1326

1065

459

285

163

128

3 426

4 374

2 034

251

6 659

10085

% ............

38,7

31,1

13,4

8,3

4,8

3,7

100,0

65,7

30,5

3,8

100,0

1958..........

1104

923

378

278

178

188

3049

4 272

1998

346

6 616

9 665

% ............

36,2

30,3

12,4

9,1

5,8

6,2

100,0

64,6

30,2

5,2

100,0

(1 U9)

(887)

(371)

(340)

(135)

(197)

(3049)

(36,7)

(29,1)

(12,2)

(11,1)

(4,4)

(6,5)

(100,0)

Anm. Uppgifterna är hämtade från den officiella fiskeristatistiken (SOS Fiske). För år 1958
redovisas alternativa siffror inom parentes, vilka baserar sig på ett delvis annat primärmaterial
än övriga siffror i tabellen och i allmänhet torde vara riktigare än dessa. I denna bilaga redovisas
ej fiskebåtar utan motor.

Kungi. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

39

Bilaga 3

Saltsjöfiskets avkastning, fördelad på olika f&ngstområden, mängd, värde samt procentuell

fördelning åren 1935—1959

År

Ostkusten

Sydkusten

Västkusten

Totalfångst

Därav iland-fört i utri-kes hamnar

Milj. kg

%

Milj. kg

%

Milj. kg

%

Milj. kg

%

Milj. kg

*

Fångstmängd

1935/39 ........

31,9

27

11,9

10

75,6

63

119,4

100

14,8

12

1940/44 ........

37,0

31

19,3

16

64,1

53

120,4

100

1,7

1

1945............

35,3

23

23,7

16

93,6

61

152,6

100

6,7

4

1946............

29,4

18

18,0

11

113,5

71

160,9

100

13,0

8

1947............

22,2

14

19,7

13

114,0

73

155,9

100

10,1

6

1948............

25,2

14

26,6

14

132,6

72

184,4

100

12,9

7

1949............

27,3

15

32,9

18

124,3

67

184,5

100

20,2

11

1950............

27,8

15

27,7

14

135,1

71

190,6

100

28,5

15

1951............

27,8

15

28,6

15

128,8

70

185,2

100

21,5

12

1952............

27,6

13

32,0

16

147,9

71

207,5

100

32,2

16

1953............

29,3

15

32,7

16

137,7

69

199,7

100

33,2

17

1954............

28,5

14

31,1

16

141,5

70

201,1

100

35,6

18

1955............

30,1

14

34,1

15

155,3

71

219,5

100

45,0

21

1956............

24,3

12

33,1

17

140,0

71

197,4

100

35,8

18

1957............

24,2

11

40,0

18

157,9

71

222,1

100

38,0

17

1958 ..........

27,2

11

37,8

16

173,0

73

238,0

100

66,8

28

1959 1 ..........

27,8

11

35,6

14

196,2

75

259,6

100

80,8

31

År

Ostkusten

Sydkusten

Västkusten

Totalfångst

Därav iland-fört i utri-kes hamnar

Milj. kr

%

Milj. kr

%

Milj. kr

%

Milj. kr

%

Milj. kr

%

Fångst värde

1935/39 ........

8,3

28

3,7

13

17,6

59

29,6

100

8,1

10

1940/44 ........

26,3

31

13,5

16

45,8

53

85,6

100

0,3

0

1945............

29,3

26

16,4

14

67,7

60

113,4

100

7,0

6

1946............

22,9

25

10,3

11

59,5

64

92,7

100

10,1

11

1947............

20,4

23

11,2

12

58,4

65

90,0

100

5,1

6

1948............

23,6

20

16,1

14

75,6

66

115,3

100

5,9

5

1949............

22,7

22

16,1

15

65,7

63

104,5

100

7,0

7

1950............

22,6

22

14,8

15

64,7

63

102,1

100

9,3

9

1951............

24,9

23

16,4

15

68,0

62

109,3

100

9,0

8

1952............

24,4

20

18,4

15

79,6

65

122,4

100

11,4

9

1953............

24,7

20

20,3

17

77,0

63

122,0

100

11,2

9

1954............

24,4

20

20,6

16

80,9

64

125,9

100

13,1

10

1955............

23,8

18

23,2

17

88,5

65

135,5

100

16,1

12

1956............

22,9

17

21,1

16

88,8

67

132,8

100

16.7

13

1957............

23,2

16

25,2

17

100,5

67

148,9

100

17,9

12

1958 ..........

23,2

15

24,9

16

106,1

69

154,2

100

29,7

19

1959 1..........

23,6

14

26,1

16

113,5

70

163,2

100

33,4

20

1 Siffrorna är uppskattade av jordbruksnämnden.

Anm. Avrens är inkluderat i fångstmängdsuppgifterna för åren 1949—1959 men däremot
icke för åren 1935—1948. Det beräknade totala avrenset har för åren 1945, 1946, 1947 och 1948
utgjort resp. 7,5, 8,8, 8,9 och 9,5 milj. kg. För åren 1949—1959 är i ilandföringen i utrikes hamnar
inkluderad s. k. skrapfisk. Sådan fisk ingår däremot ej i motsvarande siffror för åren dessförinnan
och därmed ej heller i kolumnerna ”Västkusten” och ”Totalfångst”. Under sistnämnda
åren torde ilandföringen av skrapfisk i utlandet ha varit obetydlig.

Bilaga 4

Genomsnittliga fiskarpriser och minimipriser på fisk under tiden juli 1955—september 1959, öre/kg

Tid

Västkusten

Sydkusten

Genom-

Genomsnittliga fiskarpriser1

Minimipriser8

Genomsnittliga

fiskarpriser

Minimipriser3

snittet av
partinote-ringar på

All

fisk*

Sill

Torsk

Mak-

rill

Annan

fisk1 2

Sill
nr l4 *

Sill
nr 34

Torsk
nr 1

Torsk
nr 2

Makrill4
(ej liten)

Sill

Torsk

Sill
nr l6 *

Sill
nr 36

Torsk
nr 1

Torsk
nr 2

strömming i
Stockholm8

1955

3:e kv.

61,2

41,4

47,6

77,0

79,0

83,4

59 (45)

39 (31)

63

53

55 (48)

48,2

66,4

65

55

56

53

125,2

4:e kv.

77,5

107,3

90,5

104,5

55 (36)

35 (22)

63

53

55 (48)

56,0

59,6

65

55

56

53

134,1

1958
l:a kv.

65,9

46,3

79,9

120,1

100,5

49 (38)

31 (22)

63

53

55 (48)

66,4

58,1

65

55

56

53

136,0

2:a kv.

73,6

42,5

80,8

69,9

98,6

89,0

49 (38)

31 (22)

68

58

55 (48)

58,7

49,4

65

55

53

50

123)4

3:e kv.

68,8

48,0

82,2

97,2

59 (47)

39 (31)

68

58

55 (48)

47,4

56,1

68

58

55

52

128,9

4:e kv.

74,4

44,5

111,2

96,4

113,6

55 (45)

36 (27)

68

58

55 (48)

53,1

59,5

68

58

56

53

139,4

1957

Pa kv.

64,0

42,2

97,2

99,2

115,0

49 (43)

31 (24)

68

58

55 (48)

58,7

54,4

68

58

56

53

135,7

2:a kv.

69,0

42,0

77,0

64,0

89,4

49 (43)

31 (28)

68

58

59 (50)

61,0

51,2

68

58

54

51

125,3

3:e kv.

65,8

47,2

78,8

75,9

93,9

62 (48)

41 (33)

69

59

59 (50)

54,0

55,6

68

58

55

52

133,6

4:e kv.

79,4

49,6

96,3

80,6

108,0

55 (44)

35 (27)

69

59

59 (50)

59,2

58,6

68

58

56

53

141,9

1958

Pa kv.

66,9

47,1

73,8

73,0

108,2

52 (41)

33 (24)

69

59

59 (50)

66,7

58,0

68

58

56

53

136,9

2:a kv.

82,5

4n,5

84,0

72,9

109,1

52 (41)

33 (24)

69

59

59 (47)

51,3

53,9

68

58

54

51

123,5

3:e kv.

81,3

53,9

92,7

103,3

104.9

62 (48)

41 (33)

69

59

59 (44)

53,7

58,1

68

58

55

52

132,0

4:e kv.

75,0

47,2

127,6

90,4

131,7

62 (48)

41 (33)

69

59

59 (44)

53,4

65,3

68

58

56

53

120,8

1959

Pa kv.

53,0

84,8

34,9

96,5

95,8

124,8

52 (41)

33 (24)

69

59

59 (44)

63,3

58,8

68

58

56

53

124,0

2:a kv.

41,0

96,8

69,9

105,7

52 (41)

33 (24)

69

59

59 (44)

56,6

59,3

68

58

56

53

128,3

3:e kv.

67,2

48,0

96,1

96,3

110,3

62 (48)

41 (33)

69

59

59 (44)

53,5

58,1

68

58

56

53

135,4

1 Uppgifterna avyer försäljningen vid fiskauktionerna i Göteborg,
Gravarne, Smögen, Lysekil och Strömstad.

8 Skarpsill, saltsill, skrapfisk och skaldjur ej medtagna.

3 Minimipriserna på sill och makrill avser orensad vara samt på
torsk rensad vara med huvud.

4 Avser minimipriser vid försäljning på s. k. första auktion (för

alla köpare). Inom parentes har angivits minimipriset vid försäljning

på s. k. andra auktion (för exportörer och beredare i fråga om sill

samt för beredare av frysta filéer i fråga om makrill-).

* T. o. m. 2:a kv. 1956 bär gällt ett gemensamt minimipris av 58
öre för sill, som ilandförs i Blekinge.

6 Partinoteringen på strömming är det pris, som producentföreningen
fastställt att gälla vid försäljning till återförsäljare i och för
dennes rörelse, och är sålunda ej jämförbart med de i kolumnerna
redovisade fiskarprisema.

Anm. Såväl de genomsnittliga fiskarpriserna som minimiprisema
inkluderar i förekommande fall exempelvis auktionsavgifter och
fiskarens andel I lådkostnaden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1960

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960

41

Bilaga 5

Utrikeshandeln med fisk, kräftdjur och blötdjur samt beredd eller konserverad fisk in. m.
tillhörande kap. 3 och 16 i tulltaxan

År

Utförsel

Införsel

Differens

Kommersiell export

Direkt-land-ningar i
utlan-det

Sum-

Kommersiell import

Sum-

ma

fisk,kraft
djur o.
blötdjur
kap. 3

beredd el.
(onserverad
:isk m. m.
kap. 16

fisk, kräft-djur 0.
blötdjur
(ap. 3

beredd el.
konserverad
fisk m. m.
kap. 16

1935/39

Miljoner

25,1

cilogram

1,4

14,8

41,3

44,5

7,1

51,6

1940/44.

5,4

0,4

1,7

7,5

11,6

0,4

12,0

1945’....

6,7

0,1

6,7

13,5

16,1

0,9

17,0

1946....

33,6

3,0

13,0

49,6

24,1

5,0

29,1

19,7____

17,2

2,4

10,1

30,2

26,3

5,0

31,3

1948____

47,6

1,6

12,9

62,1

21,5

7,7

29,2

1949____

45,7

2,7

20,2

68,6

19,6

4,7

24,3

1950____

34,9

3,3

28,5

66,7

22,9

5,4

28,3

1951____

5o,8

2,0

21,5

74,3

23,1

9,2

3*,3

1952....

54,6

2,4

3 ,2

89,2

27,7

8,7

11,4

36,4

1953....

47,5

1,7

33,2

82,4

27,0

38,4

1954....

51,9

3,1

35,6

90,6

27,5

9,0

36,o

1955....

50,5

2,3

45,0

97.8

34,3

12,5

46,8

19: 6____

40,2

2,6

35,8

78,6

33.7

13,5

47,2

1957....

42,0

1,9

38,0

81,9

30,2

11,8

42,0

1958____

35,9

2,9

66,8

105,6

33,8

15.9

49,7

1959. ..

38,4

2,8

80,8

122,0

30.5

16,8

47,3

1935/39

Miljoner

7,8

kronor

1,3

3,1

12,2

20,9

4,6

25,5

1940/44

2,8

0,3

0,3

3,4

10,4

12.1

1945....

39

0,4

7,0

11,3

18,6

2,3

-0,9

1946....

24,4

6,6

10.1

41,1

27,1

9,4

36,5

1947....

16,8

8,3

5,1

30,2

16,4

9.4

3:>,8

1948....

33^2

5,3

5,9

44,4

23,0

9,2

32,2

19^9____

26 9

6,8

7,0

40,7

21,4

6,1

27,5

li''50____

22,3

8,8

9,3

40,4

26,2

10,2

36,4

1951....

33,2

6,2

9,o

48,4

29,3

13,9

43,3

1952____

37,5

6,9

11,4

55,8

19,4

14,5

53.9

19 ,3____

33,0

4,9

11,2

49,1

41,1

17,9

59,0

1954____

35,6

9,2

13,1

55,9

47 7

17,9

65,6

1^55....

34,2

6,6

16,1

56,9

6'',9

24,6

86,5

1956....

31,7

7,7

16,7

56,1

60.3

27,7

88,0

1957....

36,9

5,3

17.9

60,1

69.7

59 9

28,6

88,5

1958....

30,6

9,4

29,7

71,4

37,9

109,3

1959....

33,4

9,7

33,4

76,5

66,9

38,5

105,4

Utförselöverskott
(+)
Införselöverskott
(—)

-10,3

- 4,5

- 3,5
+ 20,5

- 1,1
+ 32,9
+ 44,3
4 38,4
+ 42,0
4 52,8
4 44,0
4 54,1
4 51,0
+ 314
4 39,9
+ 55,9
4 74,7

- 13,3

+ 4,6

- 5,6
4 12,2
4 13,2
4 4,0
4 5,2
4 1,9

- 9.9

- 9,7

- 29,6

- 31.9

- 2+4

- 39,6

- 28,9

Anm. 1. Vissa beredda eller konserverade varor av fisk och skaldjur, som i den tidigare tulltaxan
hänförts till stat. nr 281: 1 och 321:5, ingår i denna tabell fr. o. in. 1957.

Anm. 2. Siffrorna för kommersiell handel år 1959 enligt tullverkets pieliminära statistik, tidigare
års siffror är hämtade från handelsstatistiken.

Anm. 3. För åren 1949—1959 är i diiektlandningarna i utlandet inkluderad även s. k. skrapfisk.
För åren dessförinnan omfattar motsvarande siffror ej skrapfisk.

600374 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Tablå över inkomster (prisregleringsavgifter in. m.) och utgifter för prisregleringen på fisk under tiden

ls/4 >1946—91/is 1959, allt i kr.

Bilaga 6

År

Västkusten

Sydkusten

Ostkusten (strömming)

Importfisk

Pris-

reglerings-

avgifter

Utgifter

Pris-

reglerings-

avgifter

Utgifter

Pris-

reglerings-

avgifter

Utgifter

Pris-

reglerings-

avgifter

Införsel-

avgifter

Pristillägg

Pristillägg

Prisutjämn.-

m. m.

m. m.

bidrag 2

1946..................

1 117 780: 21

1 276 724:82

124 086:57

80 276: 72

113 425:88

_

80 167:09

1947..................

1 699 532: 08

1 507 945: 02

196 826: 53

224 512: 86

191 648: 54

140 726: —

295 221:73

1948..................

2 239 833:72

1 949 812: 46

381 401: 55

8 323: 68

245 834: 98

132 597: —

240 298: 87

1949..................

2 000 733: 09

1928 838:41

306 089: 17

292 115:77

254 064:84

831 289: 46

247 384:72

1950..................

1 546 655: 26

2 560 254: 65

225 914: 41

581 793: 96

236 391: 81

485 874: 74

324 952: 84

1951..................

2 026 991:10

1 441 531: 28

314 686: 10

138 400:72

310 516: 65

525 000: —

836 301: 45

1952..................

2 152916:51

1 713 595:81

488 976: 85

145 048: 07

448 015:42

800 000:-

1326 222: 23

1953..................

2 309 384: 26

1 757 128: 95

528 363:87

214 768: 99

534 310:05

800 000: —

1 352 397: 96

1954..................

2 323 216:67

1563 805:09

512 834: 04

157 717:72

501155:91

800 000:-

1 322 794: —

1955..................

1 956 955: 61

1500 000: —

594 931:23

446 488: 05

548105:17

826110: 95

2 180 626:39

1956..................

1 653 500: 39

2 564 811:90

299 295:86

634 727: 07

382 933:98

582 461:13

1 707 184:85

1 560 000: —

1957..................

1 411 977:28

1 562 371: 21

303 648: 20

752 478: 06

355 869: 48

324 751: 95

1230877: 92

1 108 852:05

1 517 551: 29

1675000: —

309 853: 68

582 799: 52

395 109: 84

702 548:09

1 455 745: 03

1 535 000: -

1959..................

1 309 238: 10

1 860 000:-

264 783: 08

9 600 889: 28

463 521:83

8 650 000: —

1400 618:02

1561034:49

Omkostnader 1946-1959

370 324: 49

84 813: 23

3 154: 80

4- 70 615: It

Avveckling av statslån

2 500 000: —

500 000: —

500 000: —

Summa

25 266265:57

27 732144:09

4 851691:14

5 445 153: 70

4980904:88

8104 514:12

14 000 793:10

5 694271:43

Underskott............

- 2 465 878:52

- 593 462:56

- 3123 609: 74

Överfört år 1946 från
clearingkassan för fisk

Ränteinkomst ........

Uppbörds- och kontrollkostnader
..........

Total behållning Sl/i2
1959................ * 8

+ 13512118:71

+ 1000000:-+ 2 763 866:02

- 190 592: —

+ 17 084887: 73

co

1 Beträffande strömmingsregleringen den ''/i.

2 Bortsett från fonder å tillhopa 543 168 kr., vilka vid regleringssystemets införande ställts till Ostkustens förfogande för prisutjämningsbidrag
och sedermera helt åtgått.

8 Beloppet är preliminärt.

4 Av beloppet utgör 61 569 kr. 14 öre kostnad för fiskexportrepresentanten och 9 045 kr. 97 öre kostnad för kvalitetskontrollen för fisk.
Anm. »Prisregleringsavgifter» och »införselavgifter» avser under resp. år faktiskt influtna inkomster, medan »pristillägg m. m.» och »prisutjämningsbidrag»
belöper på resp. år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1960