Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1960

1

Nr 80

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående medel för år
1960 till bostadslån åt domänverkets fast anställda
skogsarbetare, m. m.; given Stockholms slott den 4
mars 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att domänstyrelsen skall medgivas rätt att — på
samma grunder som gällt för motsvarande låneverksamhet under de fem senaste
åren — under år 1960 av domänverkets driftsinkomster taga i anspråk
ett belopp av högst 600 000 kronor jämte odisponerad del av tidigare för ändamålet
avsatta medel för bostadslån till fast anställda skogsarbetare.

Vidare föreslås, att i vissa begränsade fall beslutanderätten vid domänverkets
inköp av mark från lantbruksnämnderna skall delegeras från Kungl.
Maj :t till domänstyrelsen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 80

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1960

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4 mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om medel för år
1960 till bostadslån åt domänverkets fast anställda skogsarbetare, m. m., samt
anför därvid följande.

Med bifall till Kungl. Maj :ts förslag i propositionen 1955: 143 medgav 1955
års riksdag (JoU 21; rskr. 255), att ett belopp av högst 1 000 000 kr. av domänverkets
driftsinkomster fick under sagda år disponeras för utlämnande
av bostadslån till vid verket fast anställda skogsarbetare enligt vissa i propositionen
angivna grunder. Genom senare riksdagsbeslut (JoU 1956: 10, rskr.
1956: 142; JoU 1957: 5, rskr. 1957: 171 samt JoU 1958: 14, rskr. 1958: 209)
har medgivande lämnats att för samma ändamål utnyttja lika stora belopp
av verkets driftsinkomster under åren 1956, 1957 och 1958. Sammanlagt har
sålunda 4 000 000 kr. ställts till förfogande för ifrågavarande låneverksamhet.
1959 års riksdag medgav (JoU 8; rskr. 133), att odisponerad del av tidigare
för ändamålet avsatta medel fick anlitas för motsvarande långivning
under år 1959.

I sitt förslag till stat för domänverket avseende år 1960, vilket förslag överlämnats
till Kungl. Maj:t i skrivelse den 27 november 1959, har domänstyrelsen
under en särskild utgiftspost upptagit ett belopp av 1 000 000 kr. till
utlämnande av förenämnda slag av bostadslån. Den 13 januari 1960 har domänstyrelsen
ingivit en kompletterande skrivelse i ämnet. Efter remiss har
yttranden i ärendet avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket, statens avtalsnämnd, statskontoret
och Svenska skogs- och flottningsarbetareförbnndet.

I förevarande sammanhang torde jämväl få behandlas ett av domänstyrelsen
i skrivelse den 21 december 1959 framfört förslag, att styrelsen måtte bemyndigas
att utan Kungl. Maj:ts godkännande i varje särskilt fall svara för
köpeavtal vid förvärv från lantbruksnämnder av sådan mark, som nämnderna
inköpt för rationaliseringsändamål.

Kungl. Maj:is proposition nr 80 år 1960

3

Bostadslån till skogsarbetare vid domänverket

Tidigare riksdagsbeslut. I syfte att giva domänstyrelsen möjlighet att liksom
de större skogsbolagen trygga sitt behov av fast anställda skogsarbetare
medgav, såsom förut nämnts, 1955 års riksdag att ett belopp av högst 1 000 000
kr. av domänverkets driftsinkomster fick under år 1955 disponeras för utlämnande
av bostadslån till dylika arbetstagare. Jordbruksutskottet underströk
dock i sitt av riksdagen godkända utlåtande i ämnet, att verkets arbetskraftsbehov
i första hand borde tillgodoses genom anlitande av kronotorpare,
skogsjordbrukare och därmed jämställda. I fråga om utformningen av
låneverksamheten innebar förenämnda riksdagsbeslut att lånen skulle avses
för förvärv, uppförande och förbättring av eget hem samt att lån även skulle
kunna lämnas till förvärv av tomt. Lånen, som skulle ha form av avskrivningslån
och beviljas efter samråd med länsbostadsnämnd och lantbruksnämnd,
skulle utgå med högst 4 000 kr. samt vara ränte- och amorteringsfria
så länge låntagaren innehade fast anställning som arbetare vid domänverket
och fullgjorde sina skyldigheter enligt anställningsavtalet. Därest anställningen
upphörde innan lånet till fullo avskrivits, skulle resterande del
av lånet förfalla till betalning sex månader efter upphörandet, såvida ej särskild
överenskommelse träffades mellan domänverket och låntagaren om avbetalning
under viss period från anställningens upphörande. Säkerhet för
lånen genom inteckningar skulle regelmässigt krävas, dock skulle Kungl.
Maj :t äga rätt att medgiva dispens från detta lånevillkor. Låntagare skulle
förbinda sig att fullgöra minst 100 dagsverken per anställningsår. Lånen
skulle avskrivas med 200 kr. årligen vid ett arbetsåtagande av 100—124 dagsverken
per anställningsår. Ett större antal fullgjorda arbetsdagar skulle berättiga
till avskrivning med högre belopp. Vid minst 250 dagsverken årligen
skulle avskrivningsbeloppet uppgå till 500 kr. Särskilda avskrivningsregler
skulle gälla vid force majeure eller särskilt ömmande omständigheter ävensom
vissa uppsägningsregler vid Underlätelse att fullgöra arbetsåtagande
in. m. I övrigt skulle det ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, på domänstyrelsen att meddela närmare bestämmelser angående
låneverksamheten.

Samma bestämmelser som riksdagen godkände för långivningen under år
1955 har gällt för den låneverksamhet som skett med anlitande av det belopp
å sammanlagt 3 000 000 kr. av domänverkets driftsinkomster, vilket enligt
medgivande av 1956, 1957, 1958 och 1959 års riksdagar fått disponeras
för beviljande av ifrågavarande slag av bostadslån under sistnämnda fyra
år.

Domänstyrelsens förslag. Domänstyrelsen anför i skrivelsen av den 13 januari
1960, att styrelsen beräknar behovet av medel för bostadslån enligt
hittillsvarande grunder till sammanlagt ca 3 000 000 kr. för de närmaste
åren. Styrelsen begränsar dock i detta sammanhang sitt äskande till att en Bihang

till riksdagens protokoll 1900. i samt. Nr 80

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1960

bart avse för år 1960 erforderliga medel och hemställer därför, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå 1960 års riksdag att bemyndiga styrelsen att av domänverkets
driftsinkomster disponera 1 000 000 kr. för utlämnande av bostadslån
till verkets fast anställda skogsarbetare enligt hittillsvarande grunder.
Till motivering härför anför styrelsen bl. a. följande.

Under de senare decennierna har synen på skogsbruket delvis förändrats.
Före andra världskriget utnyttjade skogshanteringen huvudsakligen tillfällighetsarbetare,
och skogen betraktades i viss mån som en reservarbetsplats
för från annan verksamhet friställd arbetskraft. Efter hand har emellertid
en modernare syn på skogsbruket vuxit fram och dess roll som konjunkturregulator
minskats till förmån för ett mera långsiktigt bedrivet uppbyggnadsarbete
i avsikt att åt kommande generationer skapa en högvärdig råvarubas
för en väsentlig del av vårt näringsliv. För att på längre sikt få till
stånd en jämn åldersfördelning av skogen måste man söka hålla kalavverkningar
och åtgärder för återväxten någorlunda konstanta år från år. Inom
domänverket har återuppbyggnadsarbetet måst bedrivas med särskild intensitet,
eftersom kronoskogarna i stor utsträckning är belägna i de nordligaste
delarna av vårt land, där urskogsbestånden först på ett relativt sent
stadium avverkats, och där betingelserna för naturlig återväxt är ogynnsamma.
Under 1950-talet har skogsvårdsarbetel också hållits på en hög nivå,
som enligt hittills vunna erfarenheter är ägnad att på ett tillfredsställande
sätt uppfylla den målsättning, som i korthet skisserats.

Domänstyrelsen anför, att orsakerna till den förändrade synen på skogsbrukets
uppgifter är flera. Styrelsen uttalar därvid bl. a.

Skogen har på ett mera aktivt sätt trätt in i folkhushållet. Under andra
världskrigets avspärrningsår hämtades en stor del av det för industrin och
hemmen nödvändiga bränslet från skogen, och den kemiska industrin visade
sig i stånd att med trä som råvara framställa en rad livsviktiga produkter.
Under den expansiva efterkrigsiden med dess i regel goda exportkonjunkturer
har skogsnäringen kunnat bibehålla sin relativa andel av exporten;
sålunda har pappersmassan, det sågade virket och andra skogsprodukter
bidragit med närmare hälften av de exportinkomster som varit av så
stor betydelse för de senaste femton årens ekonomiska uppsving inom hela
vårt näringsliv. Riksskogstaxeringarna och den skogliga forskningen hav
lämnat bättre uppgifter än förut om nödvändigheten av förkortade gallringsintervall
och utökade föryngringshuggningar, och behovet av omfattande
skogsvårdsåtgärder har starkt accentuerats av vunna erfarenheter av självföryngringens
svårigheter.

Samtidigt med denna utveckling har inom storskogsbruket en ökad känsla
av företagens ansvar för de anställdas trygghet vuxit fram. Även om skogen
fortfarande ger utrymme för tillfällighetsarbetare och kan hereda sysselsättning
åt från annat håll friställd arbetskraft, har antalet fastanställda
årsarbetare starkt ökat. Ehuru detta ligger direkt i linje med den av statsmakterna
bedrivna aktiva sysselsättningspolitiken, har motiven främst varit
rent företagsekonomiska. För ett på lång sikt rationellt bedrivet skogsbruk
är det nödvändigt, att omfattningen av vidtagna åtgärder hålles på en jämn
nivå. Också på kort sikt har starkt växlande skogsuttag ogynnsamma verkningar.
Otvivelaktigt utgör en fast anställd, yrkesskicklig arbetarkår en av
de allra viktigaste faktorerna för ett rationelft skogsbruk. Det tunga skogsarbetet
med dess — åtminstone tidigare — relativt låga löner och stora
°trygghet har haft svårt att hävda sig i konkurrensen med andra arbeten
om den dugligaste ungdomen. Kraven på yrkesskicklighet stiger, alltefter -

Kungl. Maj. ts proposition nr SO år 1960

5

som mekaniseringen framskrider, och fortfarande är skogsarbetet synnerligen
fysiskt krävande. Genom lämplig skolning kan dock de fast anställda
arbetarna bibringas kunskaper i sådan arbetsmetodik, som minskar de
kroppsliga påfrestningarna, överhuvudtaget är det en allmän strävan inom
storskogsbruket att genom att bygga upp en skicklig arbetarstam draga fördel
av mekaniseringen och nyttiggöra arbetsfysiologiens rön.

Domänstyrelsen erinrar om att de större skogsföretagen på skilda sätt sökt
förverkliga önskemålet om en yrkesskicklig skogsarbetarkår. Enligt styrelsen
är eu av de vägar, som därvid visat sig synnerligen lämplig, att genom utlämnande
av lån till uppförande eller förbättring av eget hem knyta arbetarna
fast till skogsbygderna. Styrelsen anför, att dess erfarenheter av denna långivning
enbart har varit goda, och uttalar bl. a.

Styrelsen har bl. a. i sitt generalförslag för 1960 framhållit vikten av att
skogsbruket målmedvetet fullföljer verksamheten för rationalisering av
skogsarbetet. För domänverkets del är ett absolut villkor för att så skall kunna
ske, att en väsentlig del av arbetena utföres av fast anställda, skogliga
yrkesarbetare, som känner samhörighet med verket och kan erhålla erforderlig
utbildning. Preliminära resultat av en inom verket pågående arbetskraftsutredning
bekräftar, att ännu åtskilligt fattas, innan domänverket erhållit en
tillräckligt stor personalgrupp av sådan karaktär.

I detta sammanhang erinrar styrelsen om att ifrågavarande form av långivning
har ett helt annat syfte än egnahemslångivningen enligt 1957 års
kungörelse, och att den planmässiga minskningen av egnahemslånens räntefria
stående del icke motiverar en från tidigare år förändrad syn på domänverkets
bostadslån. Arbetskraftsrekryteringen är alltfort det grundläggande
motivet för denna långivning. I skrivelse till Konungen den 9 december 1957
framhöll styrelsen, att den förbättring i tillgången på arbetskraft, som då
förmärkts, gav styrelsen ytterligare skäl att understryka vikten av att anställningen
av fasta arbetare kunde fortsätta i full omfattning, då styrelsen
nämligen under sådana förhållanden hade större förutsättningar att genom
starkare urval inom den tillgängliga arbetskraften erhålla dugligare yrkesarbetare.
I det nuvarande läget på arbetsmarknaden kvarstår enligt styrelsen
dessa skäl för rekrytering av fast anställd arbetskraft.

Yttranden. Enligt vad statskontoret under hand inhämtat, återstår ca
400 000 kr. av medel, som tidigare ställts till förfogande för ändamålet. Härutöver
finnes en behållning av ca 400 000 kr., utgörande beviljade men ännu
ej utlämnade lån. Med hänsyn till det relativt betydande belopp, som återstår
odisponerat, förefaller det statskontoret, som om det för ifrågavarande
ändamål avsedda beloppet borde kunna nedsättas i förhållande till vad domänstyrelsen
ansett påkallat. Om 500 000 kr. skulle anslås, synes enligt ämbetsverkets
mening långivningen under år 1960 kunna bedrivas i ungefärligen
samma omfattning som tidigare. Statskontoret föreslår därför, att doinänstyrelsen
utöver odisponerat belopp medgives att av verkets driftsinkomster
använda högst 500 000 kr. för utlämnande av bostadslån enligt hittillsvarande
grunder.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1960

Övriga remissinstanser tillstyrker domänstyrelsens förslag eller lämnar
detsamma utan erinran. Sålunda framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, att
det enligt styrelsens uppfattning är synnerligen angeläget att skogsarbetarnas
sysselsättning tryggas så långt så är möjligt, bl. a. genom att antalet fast
anställda skogsarbetare ökas. Den av domänverket bedrivna verksamheten
med bostadslån till sådana skogsarbetare kan betraktas som ett led i strävandena
att bättre trygga skogsarbetarnas försörjning. Systemet med fast anställda
skogsarbetare, vilka genom ömsesidig garanti tillförsäkras ett visst
antal dagsverken per år, ingår även enligt styrelsens mening som ett viktigt
led i den fortskridande rationaliseringsprocessen inom skogsbruket. Bostadsstyrelsen
erinrar om att styrelsen tidigare varit med om att förorda denna
verksamhet, som är ur bostadsförsörjningssynpunkt tillfredsställande och
som enligt styrelsens uppfattning i längden måste komma att ge statsverket
ekonomiska och andra fördelar. Då det synes vara angeläget att verksamheten
fortsättes, tillstyrker styrelsen domänstyrelsens framställning.

Statens avtalsnämnd anför, att de synpunkter i principfrågan, som avtalsnämnden
givit uttryck åt i utlåtande över tidigare framställning av domänstyrelsen
i fråga om bostadslån till fast anställda arbetare, alltjämt i huvudsak
äger giltighet. Nämnden tillstyrker därför, att medel jämväl för år
19G0 anvisas domänstyrelsen för beviljande av bostadslån åt fast anställda
skogsarbetare i enlighet med hittills gällande grunder. Mot det föreslagna
beloppet finner avtalsnämnden icke något att erinra under förutsättning att
läneverksamheten beräknas bliva av ungefär samma omfattning som tidigare
år.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet finner det angeläget, att
domänverket ges samma möjligheter som det privata skogsbruket när det
gäller de ekonomiska förutsättningarna för att ge de anställda ökad trygghet.
Ett led i strävandena att skapa en jämnare sysselsättning och ökad
trygghet för de i skogsbruket anställda har enligt förbundet varit de under
ett antal år av domänverket m. fl. skogsarbetsgivare utlämnade ränte- och
amorteringsfria bostadslånen. Förbundet anser det ur alla synpunkter vara
önskvärt, att även domänverkets arbetskraftsrekrytering kan ske på lång
sikt och att man för arbetstagarna kan anföra bevis för att verket verkligen
önskar ge de anställda trygghet och garantier för framtiden.

Lantbruksstyrelsen erinrar om att styrelsen i utlåtande år 1955 över domänstyrelsens
då föreliggande förslag i ämnet på anförda skäl tillstyrkte
detsamma. Styrelsen hade därvid haft tillfälle att jämväl ta del av grunderna
för verksamheten. Avsikten i domänstyrelsens nu remitterade framställning
finner styrelsen vara, att verksamheten skall bedrivas enligt hittillsvarande
riktlinjer. Åberopande det anförda och med hänvisning till vad
som anfördes i styrelsens förenämnda utlåtande år 1955 tillstyrker lantbruksstyrelsen
bifall till domänstyrelsens framställning.

Riksräkenskapsverket har för sin del intet att invända mot domänstyrelsens
förslag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1960

7

Ökade befogenheter för domänstyrelsen i fråga om vissa markinköp

Nuvarande förhållanden. De grundläggande reglerna för domänverkets
markinköp har meddelats av statsmakterna åren 1911 och 1912 och sedan
dess kvarstått oförändrade. 1911 års riksdag medgav sålunda (prop. 214;
rskr. 216), att efter den 1 januari 1912 för försålda kronoegendomar inflytande
köpeskillingar »skola, enligt de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t
meddelar, förvaltas och redovisas såsom tillgång å statens domäners fond,
intill dess desamma, enligt Kungl. Maj :ts och Riksdagens bestämmande, få
disponeras till inköp av skogsbärande eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom
till inlösen av ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarna». 1912
års riksdag beslöt (prop. 200; rskr. 264) »att Kungl. Maj :t må från och med
den 1 januari 1913 tills vidare intill dess annorlunda kan varda bestämt, för
inköp av skogsbärande eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen
av ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarna disponera de
såsom tillgång å statens domäners fond redovisade kontanta medlen». Inköpen
av mark för domänfondens räkning är f. n. av två slag, dels mark för
utvidgning eller arrondering av kronoskogarna, dels tomtmark för byggande
av bostäder åt arbetare och tjänstemän.

Genom beslut av 1958 års riksdag (prop. 74; rskr. 209) har beslutanderätten
beträffande vissa markinköp delegerats från Kungl. Maj :t till domänstyrelsen.
Sålunda har styrelsen bemyndigats att taga domänverkets
markfond i anspråk för inköp av sådan tomtmark, som är avsedd att inom
en närliggande framtid tagas i anspråk uteslutande för arbetar- eller förmansbostäder.
Såsom villkor för bemyndigandet gäller att domänstyrelsen
före avslutandet av varje tomtköp skall ha samrått med vederbörande lantbruksnämnd
och länsbostadsnämnd. För att uppnå lämpligaste bebyggelseplanering
skall styrelsen i sagda inköpsärenden samråd a jämväl med andra
länsorgan på området ävensom med av bebyggelsen berörda kommuner. Styrelsen
skall senast den 1 april varje år till Kungl. Maj:t ingiva en sammanfattande
redogörelse för de av styrelsen under det senast förflutna kalenderåret
avslutade tomtköpen.

Det torde vidare få erinras om att Kungl. Maj :t i proposition den 15 januari
1960 angående vissa norrlandsfrågor (nr 62) föreslagit årets riksdag,
att domänstyrelsen fortsättningsvis skall äga rätt att från fall till fall med
anlitande av medel ur domänverkets markfond inlösa vissa ströängar i Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker, vilka med hänsyn till ämbetsverkets
företagsekonomiska intressen anses böra införlivas med omgivande
mark. I propositionen uttalas vidare, att domänstyrelsen årligen skall ingiva
redogörelse till Kungl. Maj :t rörande de markförvärv, som styrelsen genomfört
med stöd av nu ifrågavarande bemyndigande.

I förevarande sammanhang torde slutligen jämväl böra nämnas, att domänstyrelsen
genom beslut av 1959 års riksdag (prop. 148; rskr. 284) erhållit
bemyndigande att för kronans räkning ingå i och svara för s. k. avtalsby -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1960

ten, d. v. s. sådana byten, som ej sker jämlikt jorddelningslagstiftningen. Som
förutsättning för utnyttjandet av detta bemyndigande gäller, att vederbörande
lantbruksnämnd och fastighetsbildningsmyndighet tillstyrker markbytet
samt att redogörelse för genomförda markbyten årligen ingives till Kungl.
Maj :t.

Domänstyrelsen framställning. I skrivelsen den 21 december 1959, vilken
avgivits i samband med remissbehandlingen av 1958 års jordlagsutrednings
delbetänkande angående decentralisering av beslutanderätten enligt bolagsförbudslagen
m. m., har domänstyrelsen framfört sina synpunkter på
spörsmålet om vem som bör ha beslutanderätten vid domänverkets förvärv
från lantbruksnämnderna av mark, som nämnderna inköpt för rationaliseringsändamål.
Domänstyrelsen har därvid för sin del föreslagit, att sagda
beslutanderätt delegeras från Kungl. Maj :t till styrelsen.

I sin motivering till förslaget erinrar domänstyrelsen om att f. n. vederbörande
lantbruksnämnd bär befogenhet att själv godkänna upprättat avtal
i sådant ärende rörande markförvärv, varom här är fråga, medan domänstyrelsen
måste underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning. Ett bemyndigande
för styrelsen att svara för dylika köpeavtal vid förvärv från lantbruksnämnd
med skyldighet att årligen till Kungl. Maj :t inkomma med uppgift
härom — analogt med vad som enligt beslut av 1959 års riksdag (JoU 30;
rskr. 284) föreskrivits i fråga om s. k. avtalsbyten — synes styrelsen vara
en lämplig förenklingsåtgärd.

Departementschefen

Såsom framgår av den redogörelse, som förut lämnats, har under de senaste
fem åren sammanlagt 4 000 000 kronor jämlikt skilda riksdagsbeslut
ställts till domänstyrelsens förfogande för utlämnande av bostadslån till sådana
skogsarbetare, som med domänverket tecknat anställningsavtal varigenom
verket åtagit sig att tillhandahålla arbete under minst 100 dagar per
anställningsår och arbetarna förbundit sig att utföra sagda arbete. Lånen
skall enligt av riksdagen godkända regler avse att täcka arbetarnas kostnader
för förvärv, uppförande eller förbättring av eget hem eller anskaffande
av tomt i samband därmed. De uppgår till högst 4 000 kronor och är ränteoch
amorteringsfria så länge låntagarna bibehåller sina anställningar vid
domänverket och fullgör sina åtaganden enligt förenämnda anställningsavtal.
Alltefter arbetsåtagandenas storlek avskrives lånen med visst belopp vid
varje anställningsårs slut. För låneverksamheten gäller de ytterligare regler,
vilka i huvudsak redovisats i det föregående. Enligt riksdagsbesluten har domänverkets
driftsinkomster fått anlitas för ifrågavarande långivning.

Syftet med berörda låneverksamhet har varit att giva domänverket möjlighet
att liksom de större skogsbolagen till sig knyta ett erforderligt antal
fast anställda skogsarbetare. I den utredning som låg till grund för Kungl.

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1960

9

Maj :ts förslag i ämnet till 1955 års riksdag beräknades att domänverket hade
ett stadigvarande behov av omkring 6 500 fast anställda arbetare, vilka avsågs
skola fullgöra cirka 60 procent av hela antalet erforderliga dagsverken.
Till utförande av övriga dagsverken antogs kunna utnyttjas annan landsbygdens
arbetskraft. Vid tidpunkten för nyssnämnda utredning uppgick antalet
fast anställda arbetare vid verket till cirka 3 700, av vilka cirka 900 var
innehavare av kronotorp och omkring 1 600 innehavare av skogsjordbruk.
Det totala medelsbehovet för en bostadslåneverksamhet av sådan omfattning
att det eftersträvade antalet fast anställda skogsarbetare kan uppnås har av
domänstyrelsen vid ett beräkningstillfälle år 1952 uppskattats till sammanlagt
8 000 000 kronor. I samband med behandlingen av Kungl. Maj :ts förslag
till 1958 års riksdag rörande motsvarande långivning för sistnämnda år beräknades
antalet vid domänverket fast anställda skogsarbetare uppgå till
omkring 5 500, varför det då ännu återstod att anställa cirka 1 000 sådana
arbetare, innan det av styrelsen redovisade behovet av stadigvarande arbetskraft
var täckt.

Såsom framgår av domänstyrelsens nu föreliggande framställning har preliminära
resultat av en inom verket pågående arbetskraftsutredning bekräftat,
att ännu åtskilligt fattas, innan domänverket erhållit en tillräckligt stor
personalgrupp av ifrågavarande slag. Antalet fast anställda arbetare rör sig
för närvarande kring 5 800. Domänstyrelsen har därför föreslagit, att styrelsen
även under innevarande kalenderår skall få utnyttja 1 000 000 kronor
av driftsinkomsterna för utlämnande av bostadslån till skogsarbetare, som
tagit fast anställning vid domänverket. Samtliga i ärendet hörda remissorgan
har såsom framgår av det tidigare anförda tillstyrkt en fortsatt långivning
även under detta år.

Enligt min mening är det av vikt att domänstyrelsen oavsett växlingarna i
arbetsmarknadsläget inom skogsbruket lämnas möjlighet att genom fortsatt
långivning för anskaffande av egna hem bygga upp en till storleken lämpligt
avvägd, fast kader av dugliga skogsarbetare. Jag tillstyrker därför, att styrelsen
erhåller det begärda bemyndigandet att taga i anspråk verkets driftsinkomster
för en fortsatt låneverksamhet även under år 1960. För min del
har jag ingen erinran mot att sagda låneverksamhet får ske inom ramen för
ett belopp av 1 000 000 kronor. Av statskontorets yttrande över domänstyrelsens
framställning framgår emellertid att ett belopp av omkring 400 000
kronor kvarstår odisponerat av medel, som tidigare ställts till styrelsens förfogande
för motsvarande ändamål. Då sagda medel bör få anlitas för fortsatt
långivning under år 1960 synes alltså tillräckligt om av årets driftsinkomster
ett belopp av 600 000 kronor får anlitas för ändamålet. För långivningen under
år 1960 bör samma bestämmelser gälla som för enahanda verksamhet
under åren 1955—1959. Dessa bestämmelser har visat sig ändamålsenliga
med hänsyn till syftet med låneverksamhcten. Denna bör alltjämt bedrivas
så att den inte får ogynnsam inverkan på kronotorparnas och skogsjordbrukarnas
arbetsmöjligheter.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1960

I särskild skrivelse har domänstyrelsen föreslagit, att beslutanderätten
vid domänverkets förvärv från lantbruksnämnderna av mark, som nämnderna
inköpt för rationaliseringsändamål, skall delegeras från Kungl. Maj:t
till domänstyrelsen. Lantbruksnämnderna äger för sin del för närvarande
själva för sagda ändamål inköpa och försälja eller på annat sätt överlåta
mark. Vad angår domänstyrelsens befogenheter har beslutanderätten i fråga
om vissa inköp av tomtmark för arbetar- och förmansbostäder med anlitande
av domänverkets markfond delegerats från Kungl. Maj :t till styrelsen
genom beslut av 1958 års riksdag. Därefter har 1959 års riksdag medgivit,
att domänstyrelsen skall äga för kronans räkning ingå i och svara för s. k.
avtalsbyten i sådana fall, då vederbörande lantbruksnämnd och fastighetsbildningsmyndighet
tillstyrkt markbytena. Av den föregående redogörelsen
framgår därjämte att i propositionen nr 62 till årets riksdag angående vissa
norrlandsfrågor föreslagits att domänstyrelsen skall bemyndigas att fortsättningsvis
efter överenskommelse från fall till fall och med anlitande av
medel ur markfonden inlösa vissa ströängar i lappmarkerna, därest ängarna
med hänsyn till ämbetsverkets företagsekonomiska intressen anses böra införlivas
med omgivande mark.

Domänstyrelsens förevarande framställning avser fall, då lantbruksnämnderna
vill försälja mark till domänverket, antingen det därvid är fråga om
ett förfarande som är jämförbart med markbyte eller om avyttring av sådana
skogslotter som nämnderna uppenbarligen inte ens på lång sikt kan
utnyttja i den fortsatta rationaliseringsverksamheten och som därför skulle
på ett ej önskvärt sätt framgent binda medel i jordfonden. Erinras må att
det stundom kan befinnas ändamålsenligare och enklare att i stället för byte
mot mark å annat håll genomföra transaktioner mellan lantbruksnämnder
och domänverket medelst kontantbetalning från sistnämnda verks sida, varvid
köpeskillingen bestämts enligt gängse grunder. Antalet fall av ifrågavarande
slag har hittills varit mycket begränsat. Det måste dock anses medföra
en lämplig förenkling av det administrativa förfarandet, om domänstyrelsen
medgives rätt att utan Kungl. Maj:ts tillstånd till markförvärv,
varom här är fråga, fullfölja köpeavtalen, vilka får förutsättas huvudsakligen
innebära ur arronderingssynpunkt önskvärda marktillskott. Kungl.
Maj:ts medgivande bör dock alltjämt erfordras om köpeskillingen i det enskilda
fallet skulle överstiga 100 000 kronor.

Riksdagens medgivande till förenämnda delegeringsbemyndigande bör inhämtas.
Såsom förutsättning för utnyttjande av dylikt bemyndigande torde,
såsom domänstyrelsen föreslagit, böra gälla att redogörelse för med stöd
därav genomförda markförvärv årligen ingives till Kungl. Maj :t.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att medgiva

1) att högst 600 000 kronor av domänverkets driftsinkomster
må jämte odisponerad del av tidigare för ändamålet utav

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1960

11

sagda driftsinkomster avsatta medel under år 1960 disponeras
för bostadslån till fast anställda skogsarbetare;

2) att domänstyrelsen må bemyndigas att i den utsträckning
som angivits i det föregående besluta om förvärv av
mark från lantbruksnämnd.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulla B. Silén

600477 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag