Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1960
1
Nr 7
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse
om ändrad lydelse av 18 § instruktionen den 24
maj 1957 (nr 165) för riksdagens ombudsmän; given
Stockholms slott den 11 december 1959.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll över justitiedepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed till riksdagens
prövning framlägga härvid fogade förslag till kungörelse om ändrad lydelse
av 18 § instruktionen den 24 maj 1957 (nr 165) för riksdagens ombudsmän.
GUSTAF ADOLF
- Herman Kling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att justitieombudsmannens årliga redogörelse till
riksdagen för behandlingen hos Kungl. Maj :t av riksdagsskrivelser skall upphöra.
Det är avsett, att en motsvarande redogörelse i fortsättningen skall
lämnas av Kungl. Maj :t.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 7
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1960
Förslag
till
Kungörelse
om ändrad lydelse av 18 § instruktionen den 24 maj 1957 (nr 165)
för riksdagens ombudsmän
Härigenom förordnas, att 18 § instruktionen för riksdagens ombudsmän
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
18 §.
Det åligge - deras förbättring.
Ombudsmans ambetsberättelse------registratur inlämnas.
Justitieombudsmannen vare ock
skyldig att årligen före februari månads
ingång för riksdagen uppgiva,
såväl vilka av föregående riksdagar
fattade beslut och gjorda framställningar
blivit under det sistförflutna
året av Konungen gillade och föranlett
bestämmelsers utfärdande eller
annan åtgärd, som även vilka beslut
och framställningar icke blivit
för Konungen föredragna eller av
Konungen prövade.
Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1960
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 december 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ordningen för redogörelse
till riksdagen för behandlingen hos Kungl. Maj:t av riksdagens
skrivelser samt anför därvid följande.
I skrivelse den 20 mars 1959 (nr 129) har riksdagen — under åberopande
av sammansatt konstitutions- och första lagutskotts utlåtande nr 3 år 1959
— anhållit, att Kungl. Maj :t måtte dels med beaktande av de synpunkter utskottet
anfört i utlåtandet årligen till riksdagen lämna redogörelse för behandlingen
hos Kungl. Maj :t av riksdagens skrivelser och dels förelägga
riksdagen proposition med förslag till upphävande av 18 § tredje stycket instruktionen
för riksdagens ombudsmän.
Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.
Gällande ordning m. m.
Enligt 18 § tredje stycket instruktionen för riksdagens ombudsmän den
24 maj 1957 är JO skyldig att årligen före februari månads ingång för riksdagen
uppge vilka av föregående riksdagar fattade beslut och gjorda framställningar
som blivit under det sistförflutna året av Kungl. Maj :t gillade
och föranlett att bestämmelser utfärdats eller annan åtgärd vidtagits, liksom
även vilka beslut och framställningar som icke blivit för Kungl. Maj :t föredragna
eller av Kungl. Maj :t prövade.
I den första utfärdade instruktionen för JO fanns ingen motsvarighet till
det återgivna stadgandet. Redan vid 1810 års riksdag väcktes emellertid förslag,
att JO måtte, jämte honom redan förut enligt instruktionen åvilande
förpliktelser, även åläggas att mellan riksdagarna, antingen genom framställningar
hos Kungl. Maj :t eller ock genom direkta erinringar till vederbörande
ämbetsmän på riksdagens vägnar tillse, att dess beslut måtte bli verkställda.
Konstitutionsutskottet, som dels fann att förslagets egentliga avsikt var att
vinna nödig verkställighet av riksdagens i laga ordning fattade beslut och
dels ansåg det som en ovillkorlig plikt att förekomma att JO fick något ak
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1960
tivt inflytande på den verkställande makten, föreslog ett tillägg till dåvarande
14 § i instruktionen av innehåll, att det skulle åligga JO att vid varje
riksdag för riksens ständer uppge, vilka av deras vid sistförflutna riksdag
fattade beslut och''gjorda framställningar som blivit av Konungen gillade,
utfärdade och verkställda. Riksdagen biföll konstitutionsutskottets förslag.
I 1830 års JO-instruktion gjordes ytterligare ett tillägg till 14 § av innehåll
att JO i sin redogörelse till riksdagen skulle uppta även sådana riksdagens
beslut och framställningar som icke blivit föredragna eller avgjorda. I
1915 års och 1941 års JO-instruktioner bibehölls 1830 års bestämmelser i
sak oförändrade.
I 1955 års betänkande rörande JO-institutionen m. m. (SOU 1955: 50)
övervägde de sakkunniga med hänsyn till att arbetet med sammanställande
av de ifrågavarande uppgifterna var betungande för JO-ämbetet att helt ersätta
JO:s uppgiftsskyldighet med en redovisning i riksdagsberättelsen. De
sakkunniga stannade dock för att ej föreslå någon ändring, enär något annat
riksdagens organ än JO ej fanns som lämpligen kunde handha den erforderliga
kontrollen av redovisningen i riksdagsberättelsen.
I remissyttrande över 1955 års förslag framhöll dåvarande JO, att redovisningen
av Kungl. Maj :ts åtgärder i anledning av beslut och framställningar
av riksdagen var synnerligen betungande på grund av brådskan att iordningställa
denna redovisning för intagande i ämbetsberättelsen. JO ifrågasatte
därför om icke redovisningen kunde få avlämnas skild från ämbetsberättelsen
och vid en senare tidpunkt än denna. Vid behandlingen av propositionen
nr 127 till 1957 års riksdag med förslag till instruktion för riksdagens
ombudsmän tillmötesgick första lagutskottet JO:s önskemål och föreslog,
att redovisningen skulle få avlämnas före februari månads ingång i
stället för såsom tidigare gällt vid riksdagens början. Riksdagen biföll utskottets
förslag.
Reträffande nuvarande praxis må nämnas, att JO i november varje år
brukar i skrivelse till departementscheferna anhålla, att de måtte låta uppgöra
och någon av de första dagarna i december till JO överlämna två särskilda
förteckningar över ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom
skrivelser från riksdagen. Av dessa förteckningar, som båda skall innehålla
uppgift om den behandling ärendena undergått under ifrågavarande år
intill den 1 december, skall den ena uppta de ärenden, som genom skrivelser
från samma års riksdag inkommit till Kungl. Maj :t. Den andra skall uppta
de ärenden, som genom skrivelser från tidigare års riksdagar anhängiggjorts
hos Kungl. Maj :t och som ännu ej slutligen behandlats. Därjämte brukar JO
hemställa, att när ett i någondera förteckningen upptaget ärende icke vidare
kommer att bli föremål för Kungl. Maj :ts prövning, detta uttryckligen skall
anges i förteckningen. I skrivelsen hemställes slutligen om besked till årsskiftet
beträffande eventuella skrivelser från riksdagen under december månad
samt den behandling, som under samma månad må komma något ärende
till del. På grundval av de uppgifter JO sålunda erhåller upprättar han
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1960
sedan sin redogörelse. Denna innehåller — förutom inledning fyra- huvudavdelningar,
nämligen
dels en tabell (I), som i nummerföljd upptar de skrivelser m. m. vilka avlåtits
av senaste årets riksdag;
dels en förteckning (II) över de av senaste årets riksdag till Kungl. Maj:t
avlåtna skrivelser jämte uppgifter om de åtgärder, som under nämnda år
vidtagits i anledning av dessa skrivelser;
dels en förteckning (III) över sådana i förteckningen II upptagna ärenden,
som vid utgången av föregående år ännu var i sin helhet eller till någon
del på Kungl. Maj :ts prövning beroende;
dels ock en förteckning (IV) över ärenden, som hos Kungl. Maj :t anhängiggjorts
genom skrivelser från riksdagen före nästföregående år men vid
samma års början varit i sin helhet eller till någon del oavgjorda, jämte
uppgift om den behandling dessa ärenden undergått förenämnda år.
Frågans behandling vid 1959 års riksdag
I två likalydande motioner vid 1959 års riksdag (I: 71 och II: 119) har
hemställts, att riksdagen måtte besluta upphäva 18 § tredje stycket instruktionen
för riksdagens ombudsmän samt i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala,
att Kungl. Maj :t måtte i riksdagsberättelsen ge redogörelser för behandlingen
hos Kungl. Maj :t av riksdagens skrivelser.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande i anledning av motionerna har
sammansatt konstitutions- och första lagutskott yttrat, att huvudskälet till
ifrågavarande stadgande torde vara att underlätta kontrollen över Kungl.
Maj :ts behandling av riksdagens beslut och framställningar. Om någon
konstitutionell kontroll av statsrådens ämbetsförvaltning genom JO är det
dock icke fråga, då ju denna kontroll ankommer på konstitutionsutskottet.
Det synes emellertid enligt utskottet svårt att på grundval av de många
gånger knapphändiga uppgifter, som JO för närvarande erhåller och som
sedan ligger till grund för hans redogörelse till riksdagen, bilda sig en uppfattning
om Kungl. Maj :ts behandling av riksdagens skrivelser. Enligt utskottets
mening föreligger därför fog för motionärernas önskemål att Kungl.
Maj :t söker underlätta riksdagens kontrollmöjligheter genom att lämna en
fylligare redogörelse än vad som sker för riksdagens skrivelser. Även för
riksdagens arbete och för de enskilda riksdagsledamöterna skulle det vara
av stort värde att en sådan redogörelse lämnas. Salunda borde det bland
annat vara möjligt att närmare precisera innebörden av det ofta förekommande
uttrycket att en fråga är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.
Skulle Kungl. Maj :t tillmötesgå riksdagens önskan i angivet hänseende uppkommer
spörsmålet om JO fortfarande bör betungas med arbetet att sammanställa
ifrågavarande uppgifter. Redan nu är detta arbete omfattande
och tidsödande och därest redogörelsen göres fylligare kunde förväntas, att
detsamma kommer att bli ännu mer betungande. Enligt utskottets mening
borde därför övervägas om icke JO kan helt befrias från denna arbetsupp
-
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1960
gift och redogörelse för behandlingen hos Kungl. Maj :t av riksdagens skrivelser
lämnas av Kungl. Maj :t direkt till riksdagen. En så utformad redogörelse
kunde lämpligen intagas i riksdagsberättelsen i likhet med vad för
närvarande är fallet exempelvis med redogörelsen för kommittéväsendet, eller
i en särskild bilaga till denna berättelse, som skulle kunna avlämnas
senare till riksdagen på sätt JO nu gör med sin redogörelse. Vidare borde
sammanställningen av uppgifterna ske under överinseende av en ledamot
av regeringen, förslagsvis chefen för justitiedepartementet eller ett konsultativt
statsråd. Konsekvensen härav blir att 18 § tredje stycket instruktionen
för riksdagens ombudsmän bör upphävas.
Departementschefen
Enligt 18 § instruktionen för riksdagens ombudsmän åligger det JO att
årligen före februari månads ingång lämna riksdagen en redogörelse för
behandlingen hos Kungl. Maj :t av riksdagens skrivelser. Redogörelsen grundar
sig på uppgifter som på JO:s begäran lämnas från varje departement.
Uppgifterna sammanställes av JO i fyra olika förteckningar, av vilka de
första tre innehåller olika upplysningar beträffande de skrivelser som avlåtits
av senaste årets riksdag, medan den fjärde upptar tidigare avlåtna skrivelser.
I sistnämnda förteckning lämnas summariska uppgifter om skrivelsernas
öden. Beträffande tidigare åtgärder hänvisas härvid regelmässigt till
förut lämnade redogörelser.
Riksdagen har nu framhållit, att det är svårt att med de ofta knapphändiga
uppgifter, som JO för närvarande erhåller och som ligger till grund
för redogörelsen till riksdagen, bilda sig en uppfattning om behandlingen
av riksdagens skrivelser och har därför ansett befogat att Kungl. Maj :t söker
underlätta riksdagens kontrollmöjligheter genom att lämna en fylligare
redogörelse än vad som sker för riksdagens skrivelser. Riksdagen har bland
annat framhållit, att det borde vara möjligt att närmare precisera innebörden
av den ofta förekommande kortfattade upplysningen att en fråga är beroende
på Kungl. Maj :ts prövning. Vidare har riksdagen — med framhållande,
att det redan nu omfattande och tidsödande arbetet med sammanställningen
av uppgifterna skulle bli ännu mera betungande för JO, om fylligare
uppgifter lämnas uttalat, att JO bör befrias från denna arbetsuppgift och
att redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser bör lämnas av
Kungl. Maj :t direkt till riksdagen.
Enligt min mening kan det sägas redan nu vara en onödig omgång att
Kungl. Maj: t lämnar uppgifter om behandlingen av riksdagens skrivelser via
JO. Såsom riksdagen i sin framställning anfört är det här icke fråga om
någon konstitutionell kontroll genom JO utan dennes befattning med ärendet
inskränker sig enligt nuvarande praxis till att han låter sammanställa
och i mån av behov komplettera uppgifterna från de olika departementen.
Det torde därför icke finnas anledning motsätta sig riksdagens framställning
Kungi. Maj.ts proposition nr 7 år 1960
7
att den årliga redogörelsen för behandlingen hos Kungl. Maj :t av riksdagens
skrivelser lämnas av Kungl. Maj :t direkt till riksdagen.
Vad angår utformningen av redogörelsen synes det ej kunna krävas, att
den alltid skall ge fullt uttömmande upplysningar om de åtgärder som vidtagits
med anledning av skrivelserna. Beträffande de fall, då verkställd utredning
är avslutad utan att ännu ha föranlett något Kungl. Maj :ts beslut
eller då överhuvud taget någon särskild åtgärd med anledning av en skrivelse
ännu ej vidtagits, är det ofta ej möjligt att i en redogörelse av denna karaktär
närmare redovisa skälen härför. I sådana fall kan svårligen lämnas
annan uppgift än att ärendet är beroende på Kungl. Maj :ts prövning. Det
finns dock visst fog för anmärkningen att uppgifterna i redogörelsen för närvarande
i vissa fall är alltför knapphändiga. Uppgifterna bör i möjligaste
mån utformas så, att de tillgodoser syftet att i lättillgänglig och översiktlig
form informera riksdagen om åtgärder som vidtagits i anledning av dess
framställningar till Kungl. Maj :t.
Redogörelsen bör, på grundval av uppgifter från de olika departementen,
sammanställas under ledning av ett konsultativt statsråd. Det synes ej erforderligt
att sammankoppla redogörelsen med riksdagsberättelsen, utan
den torde få avlämnas till riksdagen särskilt genom en Kungl. Maj :ts skrivelse
inom den tid som nu gäller för JO:s redogörelse.
För genomförande av förslaget kräves, att 18 § tredje stycket instruktionen
för riksdagens ombudsmän upphäves. Frågan om författningsbestämmelser
angående redogörelserna enligt den föreslagna nya ordningen torde
lämpligen få anstå tills författningsutredningens förslag föreligger. Den nya
ordningen bör dock utan avbidan härpå kunna genomföras från och med
1961 års riksdag.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
bifogade förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 18 § instruktionen
den 2b maj 1957 (nr 165) för riksdagens ombudsmän.
Föredraganden hemställer, att detta förslag måtte genom proposition föreläggas
1960 års riksdag till prövning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
T. Johansson