Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
1
Nr 56
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående byggnadsforskningsavgift, m. m.; given
Stockholms slott den 5 februari 1960.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) förordning angående byggnadsforskningsavgift; och
2) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 18 december
1959 (nr 552) angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för
allmän tilläggspension, m. m.
GUSTAF ADOLF
Torsten Nilsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om byggnadsforskningsavgift,
i huvudsak innebärande att beteckningen av de avgiftsbelagda
verksamhetsområdena anslutes till den som numera tillämpas vid
riksförsäkringsanstaltens debitering av yrkesskadeförsäkringsavgifter, samt
att byggnadsforskningsavgifterna beräknas på samma underlag, som gällei
för avgiftsberäkningen bl. a. inom yrkesskadeförsäkringen. Med dessa ändringar
avses varken att utsträcka avgiftsskyldigheten till nya verksamhetsgrenar
eller att höja avgiften.
Rihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 56
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1966
(Gällande förordning)
(Departementsf årslaget)
Nr 269
Kungl. Maj:ts förordning angående
byggnadsforskningsavgift1;
Förslag
till
förordning angående byggnadsforskningsavgift -
given Stockholms slott den 22 maj Härigenom förordnas som följer.
1953.
1 §•
Den som yrkesmässigt bedriver byggnadsverksamhet under sådana förhållanden,
att han är att anse såsom arbetsgivare enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,
så ock kommun, vilken såsom arbetsgivare i nämnda lags
mening bedriver byggnadsverksamhet, är skyldig att, i enlighet med vad
nedan sägs, till främjande av forsknings- och rationaliseringsverksamhet
inom byggnadsfacket erlägga en särskild avgift (byggnadsforskningsavgift).
Från avgiftsskyldighet är staten befriad.
2 §■
Byggnadsforskningsavgift utgår för
kalenderår med tjugufem kronor för
varje fullt antal av tvåtusen arbetstimmar,
som under uret fullgjorts av
arbetstagare, för vilken arbetsgivaren
skall påföras avgift enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring och vilken
vid debitering i riksförsäkringsanstalten
av dylik avgift är att hänföra
till någon av följande i anstaltens
premietariff för arbetstagare med i
regel minst fem arbetstagare under
näringsgrenen byggnads- och
anläggnings verksamhet
upptagna undergrupper eller specialgrupper,
nämligen
A. Schaktning och grundläggning.
1 Senaste lydelse, sewbeträffande 1—2 och
4—10 §§ SFS 1958:201 samt beträffande 3 §
SFS 1959:566.
2 §.
Byggnadsforskningsavgift utgår för
kalenderår med femton hundradels
procent av den lön i penningar eller
naturaförmåner i form av kost eller
bostad, som arbetsgivare under året
utgivit till arbetstagare, för vilken
arbetsgivaren skall påföras avgift
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och vilken vid debitering i riksförsäkringsanstalten
av dylik avgift
är att hänföra till någon av de i
anstaltens premietariff under näringsgrenen
byg g nådsinrfus
t r i upptagna undergrupperna
husbyggnad (kodnummer W1) och
byggnadshantverk m. in. (kodnummer
W3).
3
Kungi. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
(Gällande förordning)
B. Hus- och fabriksbyggnad
1) hus- och fabriksbyggnadsarbete,
2) skorstensbyggnadsarbete,
3) stållningsbyggnadsarbete.
C. Installations- och annan verksamhet
i regel hänförlig till husbyggnad.
F. Kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet.
Vid tillämpning av vad i föregående
stycke föreskrivits skall iakttagas,
att vid schaktning och grundläggning
samt kombinerad byggnadsoch
anläggningsverksamhet avgift
skall erläggas endast i den mån fråga
är om arbete, som även eljest är
belagt med avgift enligt denna förordning.
3 §■
Byggnadsforskning savgift påföres
av riksförsäkringsanstalten.
Beträffande byggnadsforskningsavgiften
skall i tillämpliga delar gälla
vad i förordningen angående uppbörd
av avgifter enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension,
m. m. är stadgat rörande arbetsgivaravgift.
( Departementsf årslaget)
Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift
skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren
under året ej uppgått till
trehundra kronor, och e j heller till
arbetstagares lön i vad lönen överstiger
femtontusen kronor för år
räknat.
Angående debitering och uppbörd
av avgiften gäller vad därom är särskilt
stadgat.
Arbetsgivaren är pliktig att när
helst begäran därom framställes till
riksförsäkringsanstalten lämna de
uppgifter, vilka anstalten må finna
erforderliga för bestämmande av
byggnadsforskningsavgift.
I den utsträckning riksförsäk1*
_ Bilmng till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 56
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
(Gällande förordning) (Departementsförslaget)
ringsanstalten prövar nödigt för ändamål,
som avses i första stycket,
åligger det uppgiftsskyldig att på begäran
för granskning tillhandahålla
riksförsäkringsanstalten förda avlöningslistor,
handelsböcker eller motsvarande
anteckningar jämte därtill
hörande handlingar. Granskningen
skall såvitt möjligt ske så, att den
icke medför hinder i den uppgiftsskyldiges
verksamhet samt skall, om
han så begår och det lämpligen kan
ske, verkställas hos honom. Handelsböcker
och andra handlingar,
som överlämnats för granskning,
skola återställas utan dröjsmål.
Meddelande om resultatet av granskningen
skall lämnas snarast.
5 §.
Den, som på grund av tjänsteåliggande
för riksförsäkringsanstaltens
räkning har eller haft att taga
befattning med uppgift eller handling,
som i 4 § sägs, må ej röja eller
obehörigen nyttja yrkeshemlighet,
som därigenom blivit känd för honom,
och ej heller, där det ej kan
anses påkallat i tjänstens intresse,
yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande,
vilket sålunda blivit honom
kunnigt.
6 §.
Försummar arbetsgivare att ställa
sig till efterrättelse vad i 4 § är föreskrivet
eller lämnar han medvetet
eller av grov vårdslöshet i uppgift,
som enligt samma paragraf skall avgivas,
oriktigt meddelande, straffes
med dagsböter.
Bryter någon mot vad i 5 § är
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
(Gällande förordning) (Departementsförslaget)
stadgat, straffes med dagsböter eller
fängelse. Ä brott som nu sagts må
allmän åklagare tala allenast efter
angivelse av målsäganden.
7 §.
Riksförsåkringsanstaltens beslut
om byggnadsforskningsavgifts belopp
skall, även där beloppet blivit
allenast provisoriskt bestämt, utan
hinder av förd klagan tills vidare
lända till efterrättelse. Vinnes nedsättning
i eller befrielse från avgift,
återbetalas vad för mycket blivit erlagt.
8 §. 3 §.
Besvär över riksförsåkringsanstaltens beslut i ärende, som avses i denna
förordning, må föras i den ordning, varom stadgas i 44 § lagen om yrkesskadeförsäkring.
9 §. 4 §.
Byggnadsforskningsavgifterna skola av riksförsäkringsanstalten överföras
till en fond, som förvaltas enligt grunder, som fastställas av Kungl.
Maj :t.
10 §. 5 §.
Kungl. Maj :t och, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, riksförsäkringsan
stalten
äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter.
(Ikraftträdandebestämmelser) Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1961, då förordningen
den 22 maj 1953 (nr 269) angående
byggnadsforskningsavgift skall upphöra
att gälla; dock skall sistnämnda
förordning alltjämt äga tillämpning
beträffande byggnadsforskningsavgift
för år 1960 eller tidigare år.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående
uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 18 december 1959 angående
uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension,
m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1
Angående debitering och uppbörd
av avgift från arbetsgivare enligt lagen
om försäkring för allmän tillläggspension,
bidrag från arbetsgivare
jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring
och lagen om moderskapshjälp
samt avgift för obligatorisk
försäkring i riksförsäkringsanstalten
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
jämte tilläggsavgift enligt
39 § sistnämnda lag och avgiftstillägg
jämlikt 14 § lagen angående
omreglering av vissa ersättningar enligt
lagen den 17 juni 1916 (nr 235)
om försäkring för olycksfall i arbete
m. m. skall gälla vad nedan stadgas.
Avgift jämte
(Föreslagen lydelse)
§•
Angående debitering och uppbörd
av avgift från arbetsgivare enligt lagen
om försäkring för allmän tillläggspension,
bidrag från arbetsgivare
jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring
och lagen om inoderskapshjälp
samt avgift för obligatorisk
försäkring i riksförsäkringsanstalten
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
jämte tilläggsavgift enligt
39 § sistnämnda lag och avgiftstillägg
jämlikt 14 § lagen angående
omreglering av vissa ersättningar enligt
lagen den 17 juni 1916 (nr 235)
om försäkring för olycksfall i arbete
m. in. ävensom avgift enligt förordningen
angående byggnadsforskningsavgift
skall gälla vad nedan
stadgas.
--anstalten bestämmer.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1961.
Kungl. Maj.ts proposition nr 56 år 1960
7
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 februari
1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, anmäler vissa frågor
rörande bgggnadsforskningsavgiften samt anför.
Enligt beslut av 1953 års riksdag uttages en särskild byggnadsforskningsavgift
från vissa arbetsgivare inom byggnadsfacket. Dessa avgifter fonderas
och står till förfogande för statens nämnd för byggnadsforskning, som därmed
finansierar sin forsknings- och rationaliseringsverksamhet.
I årets statsverksproposition (V ht p. 94) har föreslagits vissa ändringar
i byggnadsforskningens organisation, innebärande i huvudsak att nämnden
för byggnadsforskning uppdelas på ett byggnadsforskningsråd och ett institut
för byggnadsforskning. Vid anmälan i statsrådet av sagda fråga
nämnde jag, att riksförsäkringsanstalten i november och december 1959
inkommit med förslag till vissa ändringar i förordningen angående byggnadsforskningsavgift,
främst betingade av en teknisk omläggning av tariffering
och avgiftsdebitering inom yrkesskadeförsäkringen. Jag förklarade
mig därvid ha för avsikt att senare under våren anmäla fragan om proposition
i detta ämne till riksdagen. Sedan riksförsäkringsanstaltens förslag
nu remissbehandlats, hemställer jag att få upptaga detta ärende till behandling.
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om byggnadsforskningsavgift har meddelats i förordningen
den 22 maj 1953 (nr 269; ändrad 1955: 67, 1958: 201 och 1959: 566) angående
byggnadsforskningsavgift.
Skyldighet att erlägga byggnadsforskningsavgift åvilar enligt 1 § i förordningen
den som yrkesmässigt bedriver byggnadsverksamhet under sådana
förhållanden, att han är att anse såsom arbetsgivare enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring, så ock kommun, vilken såsom arbetsgivare i nämnda
lags mening bedriver byggnadsverksamhet. Från avgiftsskyldighet är staten
befriad. Avgiftsplikten är närmare bestämt knuten till vissa i riksförsäkringsanstaltens
premietariff för yrkesskadeförsäkringen angivna verk
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 56 år 1960
samhetsgrenar, vilka är uppräknade i 2 § i förordningen. Dessa verksamhetsgrenar
utgöres av följande i premietariffen för arbetsgivare med i regel
minst fem arbetstagare under näringsgrenen byggnads- och anläggningsverksamhet
upptagna undergrupper eller specialgrupper, nämligen
A. Schaktning och grundläggning.
B. Hus- och fabriksbyggnad
1) hus- och fabriksbyggnadsarbete,
2) skorstensbyggnadsarbete,
3) ställningsbyggnadsarbete.
C. Installations- och annan verksamhet i regel hänförlig till husbyggnad.
F. Kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet.
I fråga om schaktning och grundläggning samt kombinerad byggnadsoch
anläggningsverksamhet gäller avgiftsskyldighet endast i den mån fråga
är om arbete, som även eljest är belagt med avgift enligt förordningen.
Avgift utgår för kalenderår med 25 kronor för varje fullt antal av 2 000
arbetstimmar, som under året utförts av arbetstagare, för vilken arbetsgivaren
skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring (2 §).
Byggnadsforskningsavgift påföres av riksförsäkringsanstalten. Beträffande
uppbörden av byggnadsforskningsavgiften skall vad som är stadgat i
förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av avgifter
enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. gälla i tillämpliga
delar (3 §).
Arbetsgivare är skyldig att till riksförsäkringsanstalten lämna de uppgifter,
som anstalten finner erforderliga för att bestämma avgiften, samt
att på begäran tillhandahålla anstalten avlöningslistor, handelsböcker eller
motsvarande anteckningar jämte därtill hörande handlingar (4 §). Vidare
föreskrives för den, som på grund av tjänsteåliggande för riksförsäkringsanstaltens
räkning tagit befattning med sådana uppgifter eller handlingar,
tystnadsplikt i fråga om yrkeshemlighet och, där upplysning ej kan anses
påkallad i tjänstens intresse, i fråga om arbetsförfarande eller affärsförhållande,
som han fått kännedom om (5 §). Förordningen innehåller tillika bestämmelser
om straff för försummelser eller förseelser med avseende å vad
sålunda föreskrivits (6 §).
Riksförsäkringsanstaltens beslut om avgiftens storlek länder till efterrättelse
utan hinder av förd klagan. Om nedsättning eller befrielse sedermera
vinnes, skall återbetalning ske (7 §).
Besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut i ärende, som avses i förordningen,
föres i samma ordning som över beslut i ärende angående yrkesskadeförsäkring,
alltså hos försäkringsrådet (8 §).
Influtna byggnadsforskningsavgifter överföres till en fond, som förvaltas
enligt grunder som fastställes av Kungl. Maj:t (9 §). Denna fond, benämnd
fonden för byggnadsforskning, förvaltas av statskontoret.
Avgifternas sammanlagda belopp beräknas till ca 3,2 milj. kr. om året.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
För förvaltningen av medlen och deras fördelning på olika forskningsuppgifter
redogöres i statsverkspropositionen (V ht p. 94).
Riksförsäkringsanstaltens förslag
De av riksförsäkringsanstalten föreslagna ändringarna i förordningen om
byggnadsforskningsavgift avser främst avgränsningen av de verksamhetsgrenar,
där avgiftsplikt föreligger, samt avgiftens beräkning.
Riksförsäkringsanstalten framhåller, att näringsgrensindelningen i den
premietariff, som anstalten tillämpat inom yrkesskadeförsäkringen för arbetsgivare
med i regel minst fem anställda, s. k. större arbetsgivare, också
varit avgörande för avgränsningen av de avgiftsbelagda verksamhetsområdena
såvitt avser byggnadsforskningsavgiften. Denna
avgift skall nämligen enligt förordningen utgå för arbetstagare, som vid anstaltens
debitering av yrkesskadeförsäkringsavgift är att hänföra till vissa av
de i tariffen upptagna verksamhetsgrenarna. Den i tariffen gjorda näringsgrensindelningen
har inom riksförsäkringsanstalten varit föremål för en
översyn som nyligen slutförts. Den fr. o. in. 1960 vid debitering av yrkesskadeförsäkringsavgiften
tillämpliga, reviderade indelningen av näringsgrenarna
gör vissa ändringar erforderliga i förordningen angående byggnadsforskningsavgift.
Den nya premietariffen, som skall gälla enhetligt för alla arbetsgivare,
alltså även för s. k. mindre arbetsgivare, ansluter sig, enligt vad riksförsäkringsanstalten
uppger, i allt väsentligt till den större internationella industrinomenklaturen
för näringsgrupper. Den reviderade indelningen medför, att
antalet näringsgrupper minskas. Näringsgrenen »Byggnads- och anläggningsverksamhet»,
vartill 2 § förordningen angående byggnadsforskningsavgift
anknyter, motsvaras i den nya tariffen av näringsgrenen »Byggnadsindustri»,
och de i förordningen angivna undergrupperna och specialgrupperna
får i huvudsak sin motsvarighet i de nya undergrupperna »401 Husbyggnad»
och »403 Byggnadshantverk m. m.». Undergruppen »401 Husbyggnad»
innefattar hus-, fabriks-, skorstens- och ställningsbyggnad, rivning,
taktäckning, grävning, schaktning, planering, grundläggning, uppförande
av järnkonstruktioner o. d., och undergruppen »403 Byggnadshantverk
m. m.» inrymmer glasmästeri, plåtslageri, snickeri, golvläggning, målning,
rör- och elinstallation samt avvägning, kontrollarbeten o. d.
Under näringsgrenen »Byggnadsindustri» i den nya tariffen upptages utöver
de två redan nämnda även en tredje undergrupp nämligen »402 Väg-,
vatten- och linjebyggnad in. m.» Denna undergrupp innefattar väg- och
järnvägsbyggnad, gatuarbeten, bro-, tunnel-, bergrums-, damm-, hamn-,
kaj-, kanal-, kraftstations-, sluss- och linjebyggnad o. d., dock att linjebyggnad
i samband med kraftverksdrift hänföres till annan näringsgren än
»Byggnadsindustri». Riksförsäkringsanstalten föreslår den utvidgningen
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
av det avgiftsbelagda verksamhetsområdet att även denna undergrupp medtages,
varigenom hela byggnadsindustrin skulle bli omfattad av avgiftsplikten.
För den föreslagna utvidgningen av avgiftsskyldigheten anför riksförsäkringsanstalten
huvudsakligen administrativa skäl. Med den nuvarande
snävare avgränsningen är det vid debiteringsarbetet vanskligt och i vart fall
icke utan ett omfattande utredningsarbete möjligt att i fråga om byggnadsindustri
med blandad byggnads- och anläggningsverksamhet avgöra, i vad
mån avgiftspliktigt arbete föreligger eller ej. Sådana debiteringssvårigheter
skulle i betydande mån undvikas med den förordade utvidgningen. Även ur
andra synpunkter anser anstalten en dylik utvidgning motiverad. Bland
annat påpekas, att det under förarbetena till förordningen angående byggnadsforskningsavgift
framhölls av vissa remissorgan, att forskningsproblem
inom ett avgiftsbelagt byggnadsområde ofta omspände även områden, som
inte skulle vara avgiftsbelagda, samt att forskningsresultaten från ett område
ofta kunde få direkt tillämpning inom ett annat.
Riksförsäkringsanstalten tillägger, att den reviderade premietariffen medför
att ett företag i regel betraktas som en enhet, dvs. att — i motsats till
vad nu gäller — någon uppdelning av företagets anställda på skilda verksamhetsgrenar
inte sker. Detta innebär att i fortsättningen jämväl den hos
vederbörande företag anställda kontorspersonalen skall ingå i den för företaget
tillämpliga näringsgrenen. Enligt anstaltens mening skulle det bli
alltför betungande ur administrativ synpunkt att vid debitering av byggnadsforskningsavgift
utskilja denna personal.
Den kostnadsmässiga merbelastning, som åsamkas byggnadsfacket genom
utvidgningen till undergruppen med kodnummer 402 och genom att
avgift uttages jämväl för kontorspersonalen, bör enligt anstalten motverkas
genom en sänkning av avgiftssatsen så att de totala avgifterna kommer att
vara oförändrade.
Vad härefter angår byggnadsforskningsav giftens beräkning
anför riksförsäkringsanstalten, att samma system anlitats för debitering
av dessa avgifter som för debiteringen av arbetsgivares avgifter och
bidrag till yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten samt av sådana
bidrag enligt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp,
som åvilar arbetsgivare med försäkring i anstalten. I samband
med införandet den 1 januari 1960 av försäkringen för allmän tilläggspension
ändras i viss mån grunden för debitering av arbetsgivares avgifter
och bidrag till nämnda socialförsäkringar. Debiteringen kommer då att ske
helt på grundval av årliga uppgifter om till arbetstagare utbetalda löner i
penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. Byggnadsforskningsavgiften
utgår däremot enligt nuvarande regler med visst belopp per
2 000 arbetstimmar. Om någon ändring ej sker, nödgas anstalten arbeta
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
med i grunden helt artskilda beräkningsunderlag, vilket ur administrativ
synpunkt är betungande. Förfarandet kompliceras ytterligare av att anstalten
på grund av de nya uppgifterna med tilläggspensioneringen måste
övergå till helt andra metoder, baserade på modern databehandlingsteknik.
Enligt riksförsäkringsanstaltens mening bör man därför övergå till att
debitera byggnadsforskningsavgifterna enligt samma system som övriga
arbetsgivaravgifter. Härför erfordras att byggnadsforskningsavgifterna beräknas
på grundval av de för anstaltens debiteringsverksamhet i övrigt
lämnade löneuppgifterna och att vid debiteringen hänsyn inte tages till
arbetstagare, vars lön under året understiger 300 kr. Vidare finner anstalten,
att vid beräkningen av byggnadsforskningsavgift hänsyn inte heller
bör tagas till arbetstagares lön i vad lönen överstiger 15 000 kr. för år
räknat, detta för att närmare ansluta till debiteringen av avgifterna till
yrkesskadeförsäkringen.
Vidare anför riksförsäkringsanstalten.
Den pågående arbetstidsförkortningen medför, att arbetstiden per årsarbetare
kommer att successivt nedgå. Härigenom minska med nuvarande
system för avgiftsuttaget byggnadsforskningens inkomster, försåvitt icke
avgiftssatsen i motsvarande mån höjes. En annan olägenhet av den nuvarande
konstruktionen utgör den omständigheten, att lönehöjning inom
byggnadsfacket icke återspeglar sig i högre inkomster via byggnadsforskningsavgiften,
trots att detta borde vara rimligt med hänsyn till att jämväl
forskningskostnaderna måste förutsättas samtidigt stiga. Dessa för byggnadsforskningen
ofördelaktiga förhållanden komma att elimineras vid en
övergång till debitering på lönesummorna.
Angående storleken av avgiftsuttaget uppger riksförsäkringsanstalten
att, om dess ändringsförslag helt godtages, avgiften bör fastställas
till 0,13 procent av de lönesummor, å vilka byggnadsforskningsavgift
skall debiteras. Om däremot undergruppen »402 Väg-, vatten- och linjebyggnad
m. m.» inte anses böra medtagas som avgiftspliktig verksamhet,
bör motsvarande procenttal bestämmas till 0,16. De angivna procenttalen
beräknas enligt anstalten tillföra byggnadsforskningen ett årligt belopp av
ungefär samma storlek som enligt nu gällande ordning uttages i byggnadsforskningsavgifter,
eller ca 3,2 milj. kr. Beträffande beräkningen av dessa
procenttal anföres, att som utgångspunkt valts de beräknade lönesummorna
för år 1955 för byggnadsarbetare hos större arbetsgivare med ca 8 procent
tillägg för kontorsanställda nämnda år, eller
för näringsgren 401 1 150 milj. kr.
» » 402 400 » »
» » 403 450 » »
Rörande beräkningen anföres vidare.
Den genomsnittliga timlönen för byggnadsarbetare har sedan år 1955 stigit.
Enligt riksförsäkringsanstaltens kostnadsstatistik utgjorde sålunda
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
timlönen år 1955 kr. 5: 47, år 1956 kr. 5: 79 och år 1957 kr. 6: 08, d. v. s.
ökningar med omkring 6 resp. 5 %.
För uppskattning av den genomsnittliga timlönens höjning från år 1955
till år 1960 kunna följande preliminära uppgifter från socialstyrelsen vara
vägledande. Enligt dessa uppgifter skulle höjningen av byggnadsarbetarlönen
från år 1955 till år 1956 utgöra ca 7 %, från år 1956 till år 1957 ca 7 %,
från år 1957 till år 1958 ca 5 % och från år 1958 till år 1959 ca 5 %. Från år
1959 till år 1960 kan höjningen uppskattas till ca 5 %. Den totala höjningen
från år 1955 till år 1960 skulle sålunda kunna beräknas överstiga 25 %.
Emellertid bör beaktas, att lönen i vissa fall överstiger 15 000 kronor och
därför icke påverkas av höjningen.
På grund av vad ovan anförts torde för år 1960 kunna räknas med följande
lönesummor
näringsgren |
401 |
1 |
450 milj. |
kronor |
|
» |
402 |
500 |
» |
» |
|
» |
403 |
550 |
» |
» |
|
Summa 401— |
-403 |
2 |
500 |
||
» 401 och |
403 |
2 |
000 |
» |
» |
Vid ifrågavarande beräkning har hänsyn ej tagits till att vid avgiftsberäkningen
skall bortses från arbetstagare, vars lön under året icke uppgått till
300 kronor, liksom icke heller till att en del andra mindre förändringar i
löneunderlaget kunna uppstå.
Å de sålunda framräknade lönesummorna 2 500 milj. kr. resp. 2 000 milj.
kr. har ett procentuttag av 0,13 resp. 0,16 befunnits ge ett belopp ungefär
motsvarande nuvarande avgiftsintäkt.
Slutligen har riksförsäkringsanstalten ifrågasatt, om inte vissa bestämmelser
i förordningen angående byggnadsforskningsavgift
bör utgå efter tillkomsten av förordningen angående
uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension,
m. m. De i 4 § förstnämnda förordning intagna bestämmelserna om viss
arbetsgivaren åliggande uppgiftsskyldighet motsvarar i allt väsentligt vad
som stadgas i 7 § andra och tredje styckena nämnda uppbördsförordning.
Till 5 § förordningen om byggnadsforskningsavgift, som avser tystnadsplikt
för vederbörande tjänsteman i riksförsäkringsanstalten, finns i viss
mån motsvarighet i 43 § sista stycket sagda uppbördsförordning. Visserligen
finns här inte något absolut förbud mot att »obehörigen nyttja
yrkeshemlighet», en bristande överensstämmelse som enligt anstalten emellertid
inte synes böra tillmätas betydelse. De i 6 § första stycket förordningen
om byggnadsforskningsavgift upptagna straffbestämmelserna för försummelse
m. m. i fråga om uppgiftsskyldigheten är i huvudsak desamma som
anges i 33 och 34 §§ nämnda uppbördsförordning. Någon motsvarighet till
bestämmelsen i 6 § andra stycket förordningen om byggnadsforskningsavgift
rörande straff för brott mot tystnadsplikten synes denna uppbördsförord
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
ning däremot inte innehålla. Eftersom i sådana fall straff torde kunna utkrävas
enligt 25 kap. strafflagen, finner riksförsäkringsanstalten att bestämmelsen
kan utgå.
Remissyttranden
Yttranden över riksförsäkringsanstaltens förslag har avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
statens nämnd för byggnadsforskning, Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,
Landsorganisationen i Sverige, Socialförsäkringsbolagens förening, Sveriges
industriförbund, Svenska vattenkraftföreningen, Svenska Riksbyggen,
Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska byggnadsentreprenörföreningen
samt Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund. Från
de tre sistnämnda har gemensamt yttrande inkommit.
Beträffande de avgiftsbelagda verksamhetsområdena
har riksförsäkringsanstaltens förslag att göra den nya näringsgrensindelningen
i anstaltens premietariff för yrkesskadeförsäkringen tillämplig även
i fråga om byggnadsforskningsavgiften i princip tillstyrkts av samtliga
remissorgan. Den i samband därmed förordade utvidgningen av avgiftspliktig
verksamhet till att avse hela byggnadsindustrin, dvs. till att omfatta
även väg-, vatten- och linjebyggnad m. m. under kodnummer 402, avstyrkes
däremot av nästan alla remissorgan. Riksräkenskapsverket har lämnat
riksförsäkringsanstaltens förslag helt utan erinran. Svenska landstingsförbundet
ställer sig tveksamt till ifrågavarande utvidgning, enär förbundet
inte kan finna något nödvändigt samband mellan de redan avgiftsbelagda
grupperna och dem som utvidgningen avser.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller att, om undergrupp 402
avgiftsbelägges, det inte kan accepteras att därifrån inflytande avgifter reserveras
för forskning inom husbyggnadssektorn. På vägväsendets område
bedrives redan en betydande forskning bl. a. vid ett fristående forskningsinstitut,
Statens väginstitut. För speciella frågor anlitas särskild expertis
inom Statens geotekniska institut och Cement- och betonginstitutet. Angivna
institut utnyttjar för sin verksamhet, som avser såväl grundforskning som
målforskning, dels avlöningsanslag och dels medel som ställs till förfogande
av olika beställare för särskilda uppdrag. Vidare bedriver väg- och vattenbyggnadsslyrelsen
själv genom sina olika organ vissa forsknings- och
undersökningsarbeten för att ytterligare utveckla och rationalisera vägbyggnads-
och vägunderhållsverksamheten. Med hänsyn härtill avstyrker
styrelsen en utökning av avgiftsplikten även om byggnadsforskningsavgiftens
användningsområde i samband därmed skulle utvidgas.
I det gemensamma yttrandet från Svenska byggnadsindustriförbundet
in. fl. påpekas, att en sådan principiell förändring av avgiftsskyldigheten
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
som den föreslagna måste grundas på helt andra skäl än de rent administrativa.
Med tanke på det ökade intresse för forskning, som under senare år
visats inte minst från anläggningsindustrin, kan man vänta, att behovet av
forskning inom dess område skall bli tillgodosett utan att avgiftsplikten
utsträckes till att omfatta även anläggningsindustrin.
Svenska vattenkraftföreningen upplyser att, bland annat såsom en följd
av att kraftindustrins anläggningsarbeten inte ålades avgiftsskyldighet i nu
gällande förordning om byggnadsforskningsavgift, de större enskilda och
kommunala kraftföretagen år 1957 bildade Svenska vattenkraftföreningens
stiftelse för tekniskt utvecklingsarbete. Dess arbete bedrives på i princip
samma sätt som inom statens nämnd för byggnadsforskning, dvs. dels
genom egen forskningsverksamhet och dels genom bidrag och uppdrag till
andra forskningsinstitutioner. De kostnader, som de privata och kommunala
kraftföretagen här nedlägger, uppgår till större belopp än de som skulle
utgå om kraftföretagens anläggningsarbeten vore belagda med byggnadsforskningsavgift.
Om kraftindustrins anläggningsarbeten skulle beläggas
med byggnadsforskningsavgift måste följden bli, att även kraftindustrins
forskningsbehov skall tillgodoses genom dessa avgiftsmedel. Härför skulle
erfordras förändringar i den med ifrågavarande medel bedrivna verksamheten
varom ingen utredning nu föreligger. Det bör beaktas att om kraftindustrins
forskningsbehov sålunda skulle upptagas på nämndens arbetsprogram
så måste — eftersom den ekonomiska ramen för nämndens arbete
förutsättes oförändrad — den forskning nämnden nu bedriver inskränkas
för att bereda plats för de nya uppgifterna.
Förslaget att ta ut byggnadsforskningsavgift även på kontorspersonalens
löner har föranlett erinran i några remissyttranden. Svenska landskommunernas
förbund avstyrker förslaget i denna del och åberopar därvid, att den
kommunala kontorspersonalen är sysselsatt inom många olika förvaltningsgrenar,
som inte sammanhänger med kommunens byggnadsverksamhet. I
det gemensamma yttrandet från Svenska byggnadsindustriförbundet m. fl.
avstyrkes likaledes förslaget i denna del, emedan det skulle vara omöjligt
att inom ett företag med kombinerad husbyggnads- och anläggningsverksamhet
särskilja kontorspersonal inom det avgiftsbelagda resp. icke avgiftsbelagda
området. Sveriges industriförbund ansluter sig till denna mening.
Vad angår byggnadsforskningsavgiftens beräkning
tillstyrkes förslaget att övergå till en metod analog med den som nu tillämpas
för övriga socialförsäkringsavgifter, som påföres arbetsgivare av riksförsäkringsanstalten.
Från statskontorets sida har dock ifrågasatts nödvändigheten
av att begränsa avgiftsskyldigheten till lönebelopp under 15 000 kr.
Liknande synpunkter har uttalats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Angående storleken av avgiftsuttaget har Svenska byggnadsindustriförbundet
m. fl. i sitt gemensamma yttrande förklarat, att en
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
kontrollräkning av procenttalet med utgångspunkt från deras statistikmaterial
givit ett något avvikande resultat, och har därför föiutsatt överläggningar
härom mellan dem och riksförsäkringsanstalten.
Förslaget rörande procenttalets storlek har i övrigt inte föranlett erinran
från remissorganen.
Beträffande förslaget att vissa bestämmelser i förordningen
angående byggnadsforskningsavgift bör utgå
har inget särskilt uttalande gjorts vid remissbehandlingen.
Departementschefen
Den forsknings- och rationaliseringsverksamhet på byggnadsområdet,
som finansieras huvudsakligen med medel vilka inflyter genom bj ggnadsforskningsavgiften,
bedrives för närvarande av statens nämnd för byggnadsforskning
eller på uppdrag av denna genom institutioner, företag eller enskilda.
En omorganisation av denna verksamhet har föreslagits i årets statsverksproposition.
Nämndens uppgifter skall enligt förslaget uppdelas på
två organ, nämligen ett byggnadsforskningsråd och ett institut för byggnadsforskning.
Däremot innebär förslaget ingen principiell utvidgning av
det nuvarande forskningsområdet. Vid anmälan av organisationsfrågan
framhöll jag, att avgiften borde vara till beloppet oförändrad under nästa
budgetår och att det torde få förutsättas, att det blivande rådet för byggnadsforskning
i sinom tid får pröva frågan om avgiftens storlek och tilllämpningsområde.
Bestämmelserna om byggnadsforskningsavgiften är upptagna i förordningen
härom den 22 maj 1953 (nr 269). Avgifterna påföres av riksförsäkringsanstalten.
Bestämmelserna har utformats så att därvid skall kunna i
stor utsträckning anlitas det material, som ligger till grund för debiteringen
av arbetsgivares avgifter enligt lagen om yrkessKadeförsäkring. Uppbörden
samordnas likaså. Avgiftspliktig är arbetsgivare, som vid debiteiing i
riksförsäkringsanstalten av avgifter till yrkesskadeförsäkringen är att
hänföra till vissa i förordningen uppräknade verksamhetsgrenar med anknytning
till byggnadsfacket. Härvid ansluter sig förordningens uppräkning
till nomenklaturen och grupperingen i en av riksförsäkringsanstalten
fastställd premietariff för arbetsgivare med i regel minst fem anställda.
Avgiften utgår med visst belopp per 2 000 arbetstimmar som under året
utförts av arbetstagare i avgiftsbelagd verksamhet.
De ändringar, som riksförsäkringsanstalten nu föreslår i förordningen
om byggnadsforskningsavgift, avser att bringa förordningens bestämmelser
i överensstämmelse med vissa av riksförsäkringsanstalten
ändringar i premietariffens yrkesgruppering samt att anpassa bl. a. bestämmelserna
om avgiftens beräkning till vad som fr. o. in. 1960 gäller i fråga
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
om yrkesskadeförsäkringsavgifterna och vissa andra socialförsäkringsavgifter.
Den nya premietariff, som riksförsäkringsanstalten nu tillämpar vid debitering
av yrkesskadeförsäkringsavgifter för såväl större som mindre arbetsgivare,
ansluter sig i fråga om yrkesgrupperingen nära till internationell
nomenklatur för näringsgrupper och medför vissa ändringar i gruppering
och beteckningar. De nu i förordningen under näringsgrenen »byggnadsoch
anläggningsverksamhet» uppräknade fyra undergrupperna motsvaras i
den nya tariffen i huvudsak av två under näringsgrenen »byggnadsindustri»
upptagna undergrupper, nämligen husbyggnad (kodnummer 401) och byggnadshantverk
m. m. (kodnummer 403). Vidare innebär tariffen den nyheten,
att samtliga anställda i ett företag — kontorspersonal lika väl som
Övriga arbetstagare — hänföres till den verksamhet som är företagets huvudsakliga.
i
En anpassning av förordningen i de angivna hänseendena till den för
yrkesskadeförsäkringsavgifterna nu tillämpade tariffen gör det möjligt att
även i fortsättningen lägga materialet för dessa avgifters beräkning — vid
vilken någon uppdelning på kontors- och annan personal inte förekommer —
till grund också för beräkningen av byggnadsforskningsavgiften. Jag tillstyrker
riksförsäkringsanstaltens förslag i denna del.
Riksförsäkringsanstalten har i detta sammanhang funnit det innebära administrativa
fördelar om byggnadsforskningsavgiftens tillämpningsområde
utsträckes till att omfatta även den tredje undergruppen under näringsgrenen
byggnadsindustri, nämligen väg-, vatten- och linjebyggnad m. m.
(kodnummer 402). Emellertid har nästan alla remissorgan givit uttryck
för den uppfattningen att en utvidgning av tillämpningsområdet inte nu
bör komma i fråga. Jag delar denna uppfattning. Såsom jag anförde vid
anmälan av organisationsfrågan torde man få förutsätta, att spörsmålet
om eventuell utvidgning av området för avgiftsplikten framdeles prövas av
det nya byggnadsforskningsrådet.
I samband med införandet den 1 januari 1960 av försäkringen för allmän
tilläggspension skedde en administrativ omläggning i vissa hänseenden av
debitering och uppbörd av yrkesskadeförsäkringsavgifterna för att såvitt
möjligt få en enhetlig ordning för dessa avgifter och för andra socialförsäkringsavgifter
som åvilar arbetsgivarna, främst avgifterna till den allmänna
sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. De nya bestämmelserna härom
återfinns i förordningen den 18 december 1959 (nr 552) om uppbörd av
avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. Genom
en samtidigt beslutad ändring i 3 § förordningen angående byggnadsforskningsavgift
blev nyssnämnda förordning i uppbördshänseende gällande i
tillämpliga delar även på byggnadsforskningsavgiften. Riksförsäkringsanstalten
har mot bakgrund härav föreslagit, att beräkningsgrunderna
för byggnadsforskningsavgiften i vissa avseenden skall närmare anpassas
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
efter vad som nu gäller för yrkesskadeförsäkringsavgiften m. fl. socialförsäkringsavgifter.
Förslaget innebär, att byggnadsforskningsavgiften inte
längre skall beräknas på grundval av antalet arbetstimmar utan på den lön
i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som arbetsgivaren
utgivit under året till arbetstagare inom avgiftsbelagd verksamhet.
Därvid skall dock bortses från arbetstagare, vars lön under året inte uppgått
till 300 kr., och vidare skall hänsyn inte tagas till arbetstagares lön
i vad den överstiger 15 000 kr. för år räknat. Denna beräkningsmetod medför,
att avgiftsuttagets storlek bör bestämmas såsom en procentsats av den
för arbetsgivaren beräknade lönesumman avseende ifrågavarande verksamhet.
Jag finner i likhet med remissorganen, att den föreslagna omläggningen
bör ske, varvid avgiftsprocenten givetvis skall bestämmas så att avgiftsuttaget
såvitt möjligt blir detsamma som med nuvarande regler. Verkställda beräkningar
utvisar, att avgiften bör fastställas till 0,15 procent.
I samband med de ändringar i förordningen angående byggnadsforskningsavgift,
som följer av vad jag i det föregående förordat, bör — såsom
riksförsäkringsanstalten förutsatt — företagas vissa förenklingar i förordningen.
Med hänsyn till att byggnadsforskningsavgifterna kommer att beräknas
på grundval av uppgifter som avses i förordningen angående uppbörd
av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.
bör 4—7 §§ förordningen angående byggnadsforskningsavgitt utgå. Dessa
paragrafer innehåller regler om arbetsgivares uppgiftsskyldighet och tystnadsplikt
för tjänsteman, som handhar uppgiftsmaterialet, ävensom påfölj
dsbestämmelser och regler om återbetalning av för mycket erlagd avgift.
Av denna anledning bör i 1 § nämnda uppbördsförordning bland där uppräknade
avgifter och bidrag, å vilka förordningen äger tillämpning, införas
även byggnadsforskningsavgiften. Därmed kan även 3 § förordningen angående
byggnadsforskningsavgift utgå.
Med hänsyn till att de ändringar, som nu är aktuella i förordningen angående
byggnadsforskningsavgift, lagtekniskt blir omfattande, synes förordningen
böra erhålla ny lydelse. Den nya förordningen föreslås träda i kraft
vid nästa årsskifte.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom socialdepartementet
upprättade förslag till
1) förordning angående byggnadsforskningsavgift; och
2) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 18 december
1959 (nr 552) angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för
allmän tilläggspension, in. m.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1960
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Karin Wickström