Kungl. Maj:ts proposition nr 4/ år 1960
1
Nr 41
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars 1956
(nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal;
given Stockholms slott den 5 februari 1960.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den
23 mars 1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.
GUSTAF ADOLF
Herman Kling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att den i 1956 års lag om tillfällig ökning av regeringsrådens
antal angivna tidpunkten, då antalet regeringsråd — f. n.
sexton — skall börja nedbringas, ändras från den 30 september 1960 till
den 30 september 1962.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. AV 41
2
Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1960
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars 1956 (nr 73) om
tillfällig ökning av regeringsrådens antal
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 23 mars 1956 om tillfällig ökning
av regeringsrådens antal skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
1
Kungl. Maj :ts regeringsrätt skall
till och med den 30 september 1960
eller, om särskilda förhållanden föranleda
därtill, den tidigare dag som
Kungl. Maj.t bestämmer utgöras av
sex,ton regeringsråd. Därefter skall
antalet regeringsråd, i den mån så till
följd av inträffade ledigheter kan ske,
nedbringas till sju. En av regeringsrättens
lagfarna ledamöter skall, enligt
vad därom är särskilt stadgat,
tjänstgöra i lagrådet.
(Föreslagen lydelse)
§•
Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall
till och med den 30 september 1962
utgöras av sexton regeringsråd. Därefter
skall antalet regeringsråd, i den
mån så till följd av inträffade ledigheter
kan ske, nedbringas till sju. En
av regeringsrättens lagfarna ledamöter
skall, enligt vad därom är särskilt
stadgat, tjänstgöra i lagrådet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 4/ år 1960
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 januari 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändring i lagen
om tillfällig ökning av regeringsrådens antal. Föredraganden anför följande.
Regeringsrättens organisation m. m.
Konungens rätt att pröva och avgöra besvär i administrativa mål skall
enligt 18 § regeringsformen i den omfattning, som bestämmes i särskild
lag, uppdragas minst sju av Konungen utnämnda personer, som förvaltat
civil beställning samt däruti ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De
kallas regeringsråd och utgör Konungens regeringsrätt. Minst två tredjedelar
av hela antalet regeringsråd skall vara lagfarna. En av regeringsrättens
lagfarna ledamöter skall enligt 21 § regeringsformen tjänstgöra i lagrådet.
I 22 § regeringsformen stadgas, att i regeringsrätten mål kan prövas och
avgöras av fem ledamöter, så ock av fyra, om tre av dem är ense om slutet.
Om regeringsrättens organisation och verksamhet stadgas vidare i 1 §
lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt, att regeringsrätten
skall utgöras av sju regeringsråd, av vilka en tjänstgör i lagrådet, att regeringsrättens
arbete skall fortgå minst fyrtio veckor om året samt att de i
regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna äger sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.
Antalet regeringsråd är f. n. provisoriskt bestämt till sexton, ökad tillströmning
av mål till regeringsrätten med därav orsakad växande balans
har nämligen nödvändiggjort en förstärkning av domstolen. Detta har även
varit fallet under en tidigare period. Sålunda ökades genom lag den 14 juni
1928 regeringsrådens antal till elva för en tid av tre år. Härigenom och genom
att vissa grupper av mål avskars från fullföljdsrätt (se härom prop.
32/1946 s. 4 f.) bragtes balansen av oavgjorda mål åter ned till normal storlek.
Under 1940-talet började balansen av oavgjorda mål åter att växa. År
1946 bestämdes för den skull, att regeringsrätten från och med den 1 oktober
samma år skulle bestå av tio regeringsråd. Provisoriet, som var avsett
lf Bihantj till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 41
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1960
att gälla för tre år, förlängdes år 1949 med ytterligare tre år. Då balansen av
oavgjorda mål trots detta fortsatte att växa, genomfördes genom lag den 30
maj 1952 om tillfällig ökning av regeringsrådens antal en ytterligare förstärkning
av regeringsrätten. Enligt lagen skulle regeringsrätten bestå av
tretton regeringsråd, av vilka en skulle tjänstgöra i lagrådet. Genom lag den
3 juni 1955 bestämdes att utökningen skulle bestå till och med den 30 september
1958 eller den tidigare dag, som Kungl. Maj:t bestämde. För att möjliggöra
att den uppkomna stora balansen av oavgjorda taxeringsmål i regeringsrätten
skulle kunna avarbetas bestämdes genom lag den 23 mars
1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal -—- vilken
ersatte 1952 års lag — att regeringsrätten t. o. m. den 30 september 1960
eller, om särskilda förhållanden föranleder därtill, den tidigare dag Kungl.
Maj:t bestämmer skall utgöras av sexton regeringsråd. Därefter skall antalet
regeringsråd, i den mån så till följd av inträffade ledigheter kan ske, nedbringas
till sju. I den mån så med hänsyn till regeringsrådens antal lämpligen
kan ske, skall regeringsrätten arbeta på avdelningar.
Alltsedan oktober månad 1956 arbetar regeringsrätten på tre avdelningar.
Den på de tre avdelningarna fördelade föredragningstiden uppgår f. n. till
sammanlagt 40 timmar per normal arbetsvecka.
Den stora balansen av oavgjorda mål i regeringsrätten har även givit anledning
till att man vid 1958 års riksdag beslöt (se prop. nr 32; BevU nr
17; rskr nr 107), att fullföljd av talan i skattemål från kammarrätten till regeringsrätten
skulle begränsas i viss anslutning till vad som nu gäller vid
fullföljd av talan till högsta domstolen. Fullföljdsbegränsningen ernås, enligt
vad i 98 § taxeringsförordningen numera stadgas, genom en beloppsspärr,
summa revisibilis, differentierad med hänsyn till målets ekonomiska
betydelse för den skattskyldige. Fullföljdsspärren tar sikte på sådana mål,
där kammarrättens utslag, såvitt det gått klaganden emot, avser enbart
fråga om höjning eller sänkning av inkomst- eller förmögenhetstaxering.
Besvärstalan i inkomsttaxeringsmål får icke, utan att regeringsrätten meddelat
parten tillstånd därtill, upptagas till prövning, om vad parten tappat
i fråga om taxerad inkomst icke uppgår antingen till minst 500 kronor och
tillika minst en tiondedel av den taxerade inkomsten eller också till minst
5 000 kronor. I mål om förmögenhetstaxering skall vad parten tappat uppgå
till minst 50 000 kronor. Prövningstillstånd för mål som ligger under beloppsgränsen
skall kunna meddelas om det för enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning är av synnerlig vikt, att talan prövas av regeringsrätten
(prejudikatdispens), eller parten visar, att talans prövning eljest skulle ha
synnerlig betydelse utöver det ifrågavarande målet (intressedispens).
Utvecklingen av regeringsrättens arbetsbörda
I fråga om förhållandena för tiden från och med år 1940 må lämnas följande
uppgifter rörande antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål.
Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1960
5
I antalet avgjorda mål inbegripes |
återkallade, |
till annan |
myndighet över- |
Under året |
Vid årets utgång |
||
inkomna |
avgjorda |
balanserade |
|
1940 ...................... |
... 1888 |
2 081 |
792 |
1941 ...................... |
... 2 206 |
2 068 |
933 |
1942 ...................... |
... 2 283 |
2 207 |
1 009 |
1943 ...................... |
... 2 664 |
2 592 |
1 082 |
1944 ...................... |
... 3 009 |
2 473 |
1 618 |
1945 ...................... |
... 3 027 |
2 368 |
2 281 |
1946 ...................... |
... 3 333 |
2 466 |
3 150 |
1947 ...................... |
... 3 171 |
2 898 |
3 425 |
1948 ...................... |
... 2 937 |
2 703 |
3 657 |
1949 ...................... |
... 3 012 |
2 633 |
4 036 |
1950 ...................... |
... 3 221 |
2 668 |
4 589 |
1951 ...................... |
... 3 022 |
2 708 |
4 909 |
1952 ...................... |
... 3 380 |
2 643 |
5 646 |
1953 ...................... |
... 3 912 |
3 467 |
6 091 |
1954 ...................... |
... 3 658 |
3 744 |
6 005 |
1955 ...................... |
... 3 865 |
3 768 |
6 102 |
1956 ...................... |
... 4 382 |
3 862 |
6 622 |
1957 ...................... |
... 4 622 |
4 754 |
6 490 |
1958 ...................... |
... 4 909 |
5 000 |
6 400 |
1959 ...................... |
... 4 731 |
4 613 |
6 518 |
Den ojämförligt största gruppen av mål utgöres av dem, som ankommer
på finansdepartementets föredragning (i huvudsak taxeringsmål). Följande
uppgifter belyser utvecklingen i fråga om finansmålen under senare
år.
Under året |
Vid årets utgång |
||
inkomna |
avgjorda |
balanserade |
|
1951 ............. |
............ 1813 |
1 496 |
4 504 |
1952 ............. |
............ 2 016 |
1 434 |
5 086 |
1953 ............. |
............ 2 454 |
1 959 |
5 581 |
1954 ............. |
............ 2 021 |
2 176 |
5 426 |
1955 ............. |
............ 2 108 |
2 123 |
5 411 |
1956 ............. |
............ 2 431 |
2 098 |
5 744 |
1957 ............. |
............ 2 324 |
2 618 |
5 450 |
1958 ............. |
............ 2 519 |
2 664 |
5 305 |
1959 ............. |
............ 2 017 |
2 001 |
5 321 |
En annan grupp av mål, som under senare år visat ökning, är den som
ankommer på kommunikationsdepartementets föredragning (byggnadsmål,
mål om indragning av körkort m. in.). Om dessa mål må följande uppgifter
lämnas.
6
Kungi. Maj:ts proposition nr M år 1960
Under året
inkomna avgjorda
1951
1952
1953
1954
1955
1956
1957
392
493
630
689
856
963
1 285
1958 ......................... 1 434
1959 ......................... 1 796
377
405
615
646
807
880
1 226
1 295
1 635
Vid årets utgång
balanserade
117
205
220
263
312
395
454
593
754
För bedömande av den sannolika utvecklingen av regeringsrättens arbetsbörda
är det även av intresse att taga del av förhållandena inom kammarrätten.
Antalet inkomna, avgjorda och balanserade skattemål inom kammarrätten,
vilka ej avser fastighetstaxering, har under senare år varit följande.
Under året |
Vid årets utgång |
||
inkomna |
avgjorda |
balanserade |
|
1951 ................ |
....... 8 116 |
9 306 |
9 463 |
1952 ................ |
....... 7 712 |
9 367 |
7 808 |
1953 ................ |
....... 8 996 |
8 972 |
7 832 |
1954 ................ |
....... 13 213 |
8 085 |
12 960 |
1955 ................ |
....... 10 836 |
9 922 |
13 874 |
1956 ................ |
....... 10 217 |
11 260 |
12 831 |
1957 ................ |
....... 8 802 |
11 122 |
10 511 |
1958 ................ |
....... 9 084 |
11 209 |
8 386 |
1/1—30/9 1959 ....... |
....... 5 788 |
6 552 |
7 619 |
Regeringsrättens yttrande
I skrivelse den 16 november 1959 hemställdes om yttrande av regeringsrättens
ledamöter huruvida behov förelåge att framflytta den i lagen den
23 mars 1956 om tillfällig ökning av regeringsrådens antal angivna tidpunkten
den 30 september 1960 eller att eljest vidtaga ändring i nämnda lag. Med
anledning av skrivelsen har regeringsrättens ledamöter i yttrande den 7
december 1959 bl. a. anfört följande.
I sitt yttrande den 20 oktober 1959 över en av f. d. justitierådet Ekberg
verkställd utredning angående kompetensfördelningen beträffande administrativa
besvärsmål mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten
(SOU 1959: 4) ha domstolens ledamöter utförligt behandlat frågan vilket
inflytande förslagets genomförande kunde komma att erhålla på regeringsrättens
arbetsbörda och även uttalat sig om domstolens arbetsläge i allmänhet.
I yttrandet erinrades om att det under den tid efter 1945, då regeringsrättens
ledamotsantal ökats från 7 till 16, ansetts vara ett önskemål att regeringsrådens
antal skulle nedbringas och att i gällande lag om tillfällig ökning
av regeringsrådens antal en sådan reduktion förutsetts. Vidare framhölls,
att de förhoppningar om arbetsbalansens upphörande, som lågo ba
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1960
kom åtgärderna att öka antalet regeringsråd och domstolsavdelningar, icke
gått i uppfyllelse. I yttrandet lämnades vidare detaljerade uppgifter om den
balans bestående huvudsakligen av finansmål, som regeringsrätten alltjamt
hade för närvarande mellan 6 000 och 7 000 mål. Yttrandet utmynnade visserligen
i en tillstyrkan att det remitterade förslaget med vissa andringar
måtte läggas till grund för lagstiftning, men härtill fogades en hemställan,
att de föreslagna ändringarna måtte genomföras först i och med att på andra
punkter en begränsning av regeringsrättens arbetsuppgifter konime till
stånd. Detta kunde ske genom att vissa kategorier av mål avskildes trän
domstolens område.
Under hänvisning till vad sålunda anförts framhåller regeringsrättens
ledamöter, att det ej är möjligt att omedelbart efter den 30 september 1960
skrida till en reduktion av domstolens ledamotsantal. Den vid 1958 års riksdag
beslutade begränsningen i rätten att till regeringsrätten fullfölja talan i
skattemål hinner ju först åtskilligt senare få reell betydelse för mållillströmningen.
Det synes därför vara av nöden att ytterligare skjuta på den
tidpunkt,'' då ståndpunkt tages till frågan om antalet regeringsråd för framtiden.
Härför talar även, att det ännu är ovisst, i vilken mån domstolen på
grund av det av justitierådet Ekberg framlagda förslaget eller eljest kan
komma att tillföras nya arbetsuppgifter liksom ock i vilken utsträckning
och i vilken takt i olika sammanhang framförda önskemål om avskiljande
av vissa målkategorier kommer att tillmötesgås.
En förskjutning av den nu i lagen angivna tidpunkten för minskning av
domstolens ledamotsantal till åtminstone den 30 september 1962 anser regeringsrättens
ledamöter välmotiverad. Det tillägges i yttrandet, att det kan
beräknas att tre ledamöter av domstolen kommer att avgå med pension under
tiden den 1 oktober 1960—30 september 1962.
Enligt vad i yttrandet vidare framhålles föreligger i övrigt ej anledning
att för närvarande vidtaga ändring i lagen.
Ur det yttrande regeringsrättens ledamöter den 20 oktober 1959 avgav
över det av justitierådet Ekberg framlagda förslaget angående kompetensfördelningen
beträffande administrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj:t i
statsrådet och regeringsrätten må följande anföras.
De förhoppningar om arbetsbalansens upphörande, som lågo bakom åtgärderna
att öka antalet regeringsråd och domstolsavdelningar, ha tyvärr
icke gått i uppfyllelse. Organisationens utvidgning har möjliggjort en större
avarbetning av inneliggande mål — år 1958 avdömdes 5 00Ö mål — men
då samtidigt de inkommande besvären ökat, har balansen trots den rådande
höga arbetstakten ej kunnat i tillräcklig mån nedbringas. Redan år 1953
hade balansen stigit till 6 000 mål och under detta tal har den sedermera —
tro Is den per 1 oktober 1956 genomförda ökningen från 13 till 16 regeringsråd
och från två till tre domstolsavdelningar — ej gått ned. För alt belysa
arbetslägets utveckling efter den sista utökningen av regeringsrättens organisation
må nämnas åtl, medan balansen vid slutet av den period, då regeringsrätten
arbetade endast på två avdelningar, alltså den 30 september
1956, utgjorde 6 997 mål, balansen vid samma datum de följande åren utgjorde
år 1957 6 771 mål, år 1958 6 537 mål och 1959 omkring 6 650 mål. Hur
den förstärkning, som ökningen från två till tre avdelningar innebar, blivit
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1960
neutraliserad av ett ökat antal inkommande mål belyses av alt antalet sådana
mål utgjorde år 1955 3 865 mål, år 1956 4 382 mål, år 1957 4 622 mål
och ar 19o8 4 909 mål. Under de tre första kvartalen 1959 ha inkommit omkring
3 600 mål.
Som bekant har regeringsrätten haft den praxis att andra mål än finansmål
i allmänhet haft företräde vid dispositionen av föredragningstiden.
Balansen har därigenom kommit att omfatta huvudsakligen finansmål, alltsa
till största delen taxeringsmål. De balanserade finansmålens antal utgjorde
vid utgången av åren 1955—1958 respektive 5 411, 5 744, 5 450 och
a 305 mål. Vid det gångna kvartalsskiftet voro de balanserade finansmålen
omkring o 350. Belysande för effekten av den eftersläpning, som förekommer,
ar att av de finansmål, som under första halvåret 1959 avgjordes i
regeringsrätten, omkring hälften hänförde sig till år 1953 eller tidigare års
taxeringar; ifrågavarande mål avdömdes alltså slutligt sex år eller mera
i ter taxeringsnämndens ställningstagande. Väntetiden mellan kammarrättens
utslag och regeringsrättens avgörande torde för närvarande utgöra
narmare tre år. °
Det är svårt att beteckna den situation, vilken framgår av de här återgivna
uppgifterna, som annat än otillfredsställande. Även om balansen något
minskat, är den fortfarande avsevärd. De rådande förhållandena ha också
uppmärksammats av statsmakterna, och för att åstadkomma eu förbättring
i arbetsläget har som bekant år 1958 införts fullföljdsbegränsning i
torm av en beloppsspärr för taxeringsmålen, den utan jämförelse största av
de malkategorier, vilka tillhöra regeringsrättens avgörande. Den sålunda
genomförda reformen har antagits resultera i en minskning av regeringsrättens
sammanlagda arbetsbörda med omkring tio procent, men då de nya
reglerna få tillämpning först med avseende å mål, härrörande från år 1958
och senare ars taxeringar, kommer den väntade lättnaden att bliva verkligt
markbar i regeringsrätten först år 1962 eller 1963.
Departementschefen
Då antalet regeringsråd den 1 oktober 1956 provisoriskt ökades från tretton
till sexton skedde detta främst för att möjliggöra att den stora balansen
av oavgjorda taxeringsmål i regeringsrätten skulle kunna avarbetas. Såsom
därvid framhölls skapar den stora anhopningen av sådana mål olägenheter
saväl för den enskilde som för det allmänna.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår hur regeringsrättens
arbetsbörda utvecklats sedan 1956. Antalet inkommande mål har fortsatt
att oka utom 1959, då en viss minskning i måltillströmningen inträffade.
Balansen sjönk däremot 1957 och 1958 för att ånyo stiga 1959. Vad taxeringsmålen
beträffar gick balansen visserligen ned 1957 och 1958 men har
sista året återigen stigit, låt vara obetydligt. Balansen av mål, ankommande
på kommunikationsdepartementets föredragning, har sedan 1956 nästan
fördubblats.
Såsom regeringsrättens ledamöter framhållit i yttrande över det av särskild
utredningsman framlagda förslaget angående kompetensfördelningen
av administrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten
har de förhoppningar om arbetsbalansens nedbringande, som
låg till grund för ökningen av antalet regeringsråd 1956, icke gått i uppfyllelse.
De siffror som i det föregående anförts angående arbetsutvecklingen
Kungl. Maj. ts proposition nr M år 1960
9
visar en stigande tendens. Denna tendens torde bli ytterligare markerad vid
ett genomförande helt eller delvis av det nyssnämnda förslaget angående
kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten,
vilket förslag f. n. bearbetas inom justitiedepartementet. Å andra sidan
torde den fullföljdsbegränsning beträffande skattemålen som genomfördes
1958 vara ägnad att, då den om ett par år på allvar gör sig gällande,
i viss mån motverka stegringen av målbalansen. Härtill kommer att jämsides
med arbetet på nya regler för kompetensfördelningen mellan Kungl.
Maj :t i statsrådet och regeringsrätten strävandena inriktats på att åstadkomma
lättnad för regeringsrätten genom att avbörda domstolen vissa grupper
av mål. Sålunda må nämnas att man inom finansdepartementet f. n.
är sysselsatt med att utarbeta förslag, som syftar till att avskära nöjesskattemålen
från fullföljd till högsta instans. Andra målgrupper, som ur
förevarande synpunkt träder i blickpunkten, är körkortsmålen samt vissa
lönemål. Av särskilt stor betydelse skulle det naturligtvis vara om de talrika
körkortsmålen kunde överföras från regeringsrätten till handläggning
av annan instans, t. ex. allmän domstol. Frågan härom utreds av 1957 års
trafiknykterlietskommitté, och förslag i ämnet torde vara att emotse vid
årsskiftet 1960/61.
I rådande läge är det ej möjligt att på längre sikt göra en säker prognos
angående utvecklingen av regeringsrättens arbetsförhållanden. Tydligt är
emellertid, att det ej är möjligt att redan efter den 30 september i år vidtaga
någon minskning av antalet regeringsråd. Regeringsrättens ledamöter
har föreslagit att tidpunkten framflyttas till den 30 september 1962. Även
om man får räkna med möjligheten att det ej heller efter sistnämnda tidpunkt
låter sig göra att reducera ledamotsantalet, vill jag biträda detta förslag.
Jag förordar sålunda, att den i 1956 års lag angivna tidpunkten, då
antalet regeringsråd åter skall börja nedbringas, ändras till den 30 september
1962. Då det får anses uteslutet att förhållandena kommer att medge
att antalet regeringsråd kan nedbringas före nämnda tidpunkt, föreslår jag
vidare, att den i lagen nu inrymda befogenheten för Kungl. Maj :t att fixera
en tidigare tidpunkt utgår.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats
härvid fogade förslag1 till lag angående ändrad hjdelse av 1 § lagen den 23
mars 1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget må
för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av detta protokoll.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
T. Johansson
1 Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1960
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 januari
1960.
Närvarande:
justitieråden Beckman,
E. SÖDERLUND,
Tammelin,
regeringsrådet Nevrell.
Enligt lagrådet den 27 januari 1960 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 22 januari 1960, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den
23 mars 1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
lagbyråchefen B. Hjern.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Trygve Hellners
Kungl. Maj.ts proposition nr bl år 1960
11
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 februari 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 29 januari
1960 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 22 i samma månad remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars 1956
i nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.
Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att detsamma måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Margit Hirén