Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1960

Nr 3

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
statlig krigsförsäkring; given Stockholms slott den
11 december 1959.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om statlig krigsförsäkring.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ny lag om statlig krigsförsäkring,
som skall ersätta 1939 års lag i ämnet. Förslaget, som i huvudsak innefattai
en redaktionell modernisering av nuvarande bestämmelser, ar utformat som
en permanent beredskapslag av fullmaktskaraktär.

Avsikten är att den statliga krigsförsäkringsverksamheten - liksom fallet
var under det andra världskriget — skall handhavas av en särskild kngsförsäkringsnämnd.
Det föreslås av beredskapsskäl, att sådan namnd tillsattes
redan i samband med ikraftträdandet av den nya lagen.

hihaiuj till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. JVr 3

Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1960

Förslag

till

lag om statlig krigsförsäkring

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—4 §§ äga tillämpning.
Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den
riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke
vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla i den mån bestämmelserna
alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt
andra stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna att nämnda bestämmelser
skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att det
eljest förfaller, inom en månad eller, om riksdagssession ej pågår, inom en
månad från början av nästkommande session underställas riksdagen för
dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet
icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen
gillat, är detsamma förfallet.

2 §.

Staten äger meddela transportförsäkring mot krigsrisk samt mot risk
att egendom lägges under embargo eller uppbringas eller genom annan dylik
åtgärd anhålles av främmande stat eller av den, som där tillvällat eller
söker tillvälla sig makten. Mot samma risker må försäkring meddelas även
av egendom, som lagrats i utlandet för införsel till riket.

Staten må ock åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana
bolag meddela återförsäkring av försäkring, varom i första stycket
förmäles, av transportförsäkring i övrigt samt av brandförsäkring.

Med avseende å statlig försäkring, som avses i första stycket, skall lagen
om försäkringsavtal icke äga tillämpning.

3 §•

Riksförsäkringsanstalten och bolag, som avses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring,
äga att för olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å
fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande person, meddela försäkring
till högre ersättningsbelopp samt med ersättningar av annan art än eljest.
Bolag, som nyss sagts, må med delägare i bolaget sluta avtal om försäkring
för olycksfall, varom här är fråga, att gälla för annan tid eller träda i kraft
vid annan tidpunkt än i 43 § samma lag stadgas.

4 §•

Staten må åt riksförsäkringsanstalten eller bolag, som avses i 3 §, meddela
återförsäkring av försäkring, som anstalten eller bolaget meddelat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1960

5 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit av trycket i Svensk författningssamling.

Genom denna lag upphäves lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig
krigsförsäkring m. m.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande, som ersatts
genom bestämmelse i den nya lagen, skall hänvisningen i stället gälla den
bestämmelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1960

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 6 november 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga angående ny lag
om statlig krigsförsäkring samt anför därvid följande.

Nuvarande lagstiftning

Den av enskilda försäkringsföretag bedrivna verksamheten för försäkring
mot krigsrisker är icke anpassad för de påfrestningar som uppstår om
vårt land dragés in i krig eller eljest mera kännbart beröres av ett krigsutbrott.
Under såväl det första som det andra världskriget ansågs därför nödvändigt
att staten trädde till för att genom särskild försäkring täcka de av
krigsförhållandena starkt ökade riskerna främst i fråga om transportförsäkring
och viss återförsäkring. Statens befogenheter att meddela sådan
försäkring regleras alltjämt i den från tiden för det andra världskrigets
utbrott kvarstående lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring
m. m. (ändr. SFS 1940: 942, 1942: 369 och 1954: 166).

Enligt 1 § första stycket krigsförsäkringslagen äger staten vid krig,
krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden meddela
transportförsäkring mot krigsrisk samt eljest mot risk att egendom
lägges under embargo eller uppbringas eller genom annan dylik åtgärd anhålles
av främmande stat eller av den, som där tillvällat eller söker tillvälla
sig makten. Försäkring mot nu angivna risker kan även meddelas beträffande
egendom, som lagrats i utlandet för införsel till riket. Statlig försäkring
som meddelas enligt dessa regler är undantagen från tillämpning av
lagen om försäkringsavtal. Enligt paragrafens andra stycke äger staten vidare
under nyss angivna förhållanden meddela återförsäkring åt svenskt
försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag av försäkring, som
ovan nämnts, av transportförsäkring av annat slag samt av brandförsäkring.
— Enligt lagrummets ursprungliga lydelse gavs möjlighet endast till
transportförsäkring mot krigsrisk. Genom lagändringen år 1940 utvidgades
området för den statliga krigsförsäkringen att omfatta även risk för
uppbringande av egendom eller liknande åtgärder. Lagändringen år 1942
innebar, att försäkringen kunde avse också varor, som lagrats i utlandet

Kiingl. Maj:ts proposition nr 3 år 1960

för införsel till riket. År 1954 slutligen infördes bestämmelsen om återförsäkring
av brandförsäkring.

Enligt 2 § första stycket äger riksförsäkringsanstalten och de ömsesidiga
socialförsäkringsbolagen — under extraordinära förhållanden som förut
sagts — för olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller
annat transportmedel tjänstgörande person, meddela försäkring till högre
ersättningsbelopp samt med ersättningar av annan art än eljest. Enligt lagrummet
äger vidare bolag, som nyss nämnts, sluta avtal med delägare i bolaget
om försäkring för olycksfall, varom här är fråga, att gälla för annan
tid eller träda i kraft vid annan tidpunkt än som skulle följa av lagen om
försäkring för olycksfall i arbete. Nämnda lag har sedermera ersatts av lagen
den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring.

Enligt andra stycket samma paragraf äger staten, förutsatt att sådana
utomordentliga förhållanden råder som förut nämnts, åt riksförsäkringsanstalten
eller ömsesidigt socialförsäkringsbolag meddela återförsäkring av
försäkring, som anstalten eller sådant bolag meddelat.

Tillämpningen av 1 och 2 §§ förutsätter särskilt förordnande av Kungl.
Maj :t. Under tid, då riksdagen är samlad, må jämlikt 3 § sådant förordnande
givas allenast med riksdagens samtycke. Då riksdagen ej är samlad, äger
Kungl. Maj :t meddela förordnande för tiden till dess trettio dagar förflutit
från det riksdagen sammanträtt.

Tillämpningsföreskrifter utfärdas av Kungl. Maj:t med stöd av 4 § i
lagen.

Krigsförsäkringslagen var i tillämpning under krigsåren och den närmaste
tiden därefter. Genom kungörelser den 3 september 1939 (nr 597) och
den 6 oktober samma år (nr 689) förordnades sålunda, att staten tills vidare
fick meddela försäkring och återförsäkring jämlikt 1 § krigsförsäkringslagen.
Efter utvidgningarna av försäkringsområdet 1940 och 1942 utfärdades
den 22 november 1940 (nr 943; respektive den 12 juni 1942 (nr
370) däremot svarande förordnanden. Enligt kungörelse den 13 december
1946 (nr 752) upphörde tillämpningen av 1 § krigsförsäkringslagen att
gälla med utgången av år 1946.

Beträffande 2 § lagen förordnade Kungl. Maj:t den 20 oktober 1939 (nr
747), att i paragrafens andra stycke avsedd återförsäkring fick tills vidare
meddelas av staten. Förordnandet har formellt icke upphävts men i praktiken
satts ur kraft.

Krigsförsäkringslagen har under senare tid icke tillämpats.

Genom kungörelse den 3 september 1939 (nr 596) har meddelats närmare
föreskrifter angående tillämpningen av krigsförsäkringslagen.

Enligt kungörelsen skall frågor angående krigsförsäkring handläggas och
avgöras av en särskild nämnd, statens krigsförsäkringsnämnd.

Krigsförsäkringsnämnden skall bestå av minst fem och högst nio ledamöter,
vilka förordnas av Kungl. Maj:t. Nämndens beslut i försäkringsfråga
kan icke överklagas.

Kungl. Maj. ts proposition nv 3 år 1960

Av särskild betydelse är 3 § kungörelsen, vilken —- efter ändringar den
20 oktober 1939 (nr 748) och den 3 december 1943 (nr 810) — stadgar, att
försäkring och återförsäkring, som avses i 1 § krigsförsäkringslagen, må
beviljas allenast när så prövas vara av väsentlig betydelse för tillförseln av
förnödenheter eller eljest för vidmakthållande av handel eller annan näring.
Utan dylik prövning må dock försäkring beviljas för sådant sjösatt men ännu
ej färdigbyggt fartyg samt sådant upplagt fartyg — jämte tillbehör —
som undantagits från bestämmelserna i lagen den 21 juni 1940 om krigsskadeersättning.
Sistnämnda lag är numera ersatt av lagen den 5 december
1958 (nr 566) om ersättning för krigsskada å egendom.

Krigsförsäkringsnämnden upphörde vid utgången av år 1946 med sin försäkringsgivande
verksamhet. Den upplöstes i juli 1948, varvid uppdrogs åt
särskilt utsedda likvidatorer att avveckla rörelsen. Likvidationen är nu praktiskt
taget slutförd.

Beträffande den del av den statliga krigsförsäkringen som rör sjöfartens
skydd har det ansetts viktigt ur beredskapssynpunkt, att visshet redan på
förhand föreligger om att fartyg och varor liksom även befäl och besättning
vid ett plötsligt krigsutbrott blir skyddade genom den av staten garanterade
försäkringen. Före det senaste kriget bemyndigades därför krigsförsäkringsnämnden
att sluta vissa återförsäkringsavtal dels rörande kasko-,
intresse- och varuförsäkring, dels ock rörande försäkring för olycksfall, som
till följd av krigsåtgärd drabbade å fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande
person. Dylikt återförsäkringsavtal, vanligen benämnt krigsutbrotts(iv
t al, slöts år 1939 rörande kasko-, intresse- och varuförsäkring. Det upphörde
att gälla i och med att krigsförsäkringen i dessa hänseenden övertogs
av staten. Något avtal rörande återförsäkring för olycksfall blev däremot
aldrig slutet. Krigsförsäkringen på sistnämnda område handhades under
hela kriget förutom av riksförsäkringsanstalten av svenska olycksfallsförsäkringsbolagens
pool för krigsolycksfallsförsäkring. Beträffande riksförsäkringsanstaltens
krigsförsäkringar ägde dock under kriget i viss omfattning
återförsäkring rum hos krigsförsäkringsnämnden.

I samband med att den statliga krigsförsäkringsverksamheten efter kriget
upphörde bemyndigades krigsförsäkringsnämnden att med de privata
försäkringsanstalterna eller sammanslutningar av sådana anstalter träffa
nytt avtal som skulle ersätta 1939 års krigsutbrottsavtal (se prop. 338/1946).
Det nya avtalet kom sedermera till stånd i december 1946 och gäller sedan
den 1 januari 1947. Enligt det nya avtalet med sjöassuradörerna övertar staten
i händelse av utbrott av ett krig, som är ägnat att i väsentlig grad beröra
svensk handel och sjöfart, automatiskt hela ansvaret för de av försäkringsgivaren
tecknade krigsförsäkringarna med retroaktiv verkan från
fientligheternas öppnande. Det har denna gång icke ansetts erforderligt att
ge avtalet formen av ett återförsäkringsavtal, utan staten träder vid krigsutbrottet
direkt in såsom försäkringsgivare. Bolagen har endast att till krigsförsäkringsnämnden
inom 30 dagar anmäla samtliga vid krigsutbrottet löpande
krigsrisker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1960 ‘

Under senare tid har med krigsutbrottsavtalet sammanhörande frågor
handhafts närmast av kommerskollegium.

Förslag till ny krigsförsäkringslag

I skrivelse den 15 december 1958 till Kungl. Maj:t har riksnämnden föi
ekonomisk försvarsberedskap anmält att nämnden verkställt översyn av
krigsförsäkringslagen och upprättat förslag till ny lag i ämnet. Förslaget
redovisas närmare i en skrivelsen bifogad inom nämnden utarbetad promemoria
angående vissa ändringar i lagen om statlig krigsförsäkring.

I promemorian erinrar riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap om
att man vid tillkomsten av krigsförsäkringslagen framhöll hur statlig krigsförsäkringsverksamhet
under det första världskriget länt till utomordentlig
nytta och att man fann anledning saknas att i huvuddragen frångå den organisation
av verksamheten, som då tillämpats. Även erfarenheterna av verksamheten
under det andra världskriget måste enligt riksnämnden anses
svnnerligen gynnsamma. Härvidlag hänvisar nämnden till den ledogörelse
i ämnet, som intagits i översikten »Kristidspolitik och kristidshushållning
i Sverige under och efter andra världskriget» (SOU 1952: 50, sid.
1051_1069). Nämnden uttalar, att det mot bakgrunden av vunna erfaren heter

under två världskrig lärer vara ställt utom tvivel, att en statlig medverkan
i krigsförsäkringssammanhang även under framtida ofredsförhål1
anden blir av största värde.

Riksnämndens förslag till ny lag innefattar en i huvudsak redaktionell
modernisering av gällande regler. Den viktigaste ändringen hänför sig till de
inledande bestämmelserna om förutsättningarna för lagens tillämpning. Förslaget
har på denna punkt utformats såsom en permanent fullmaktslag
efter mönster från de beredskapslagar som tillkommit på senare tid. Nämnden
framhåller att det under oroliga utrikespolitiska förhållanden är särskilt
angeläget att krigsförsäkringen utan minsta dröjsmål genomföres. Enligt
nämndens mening bör vid krig lagbestämmelserna automatiskt tiäda i tilllämpning.
Vid krigsfara och andra utomordentliga förhållanden bör Kungl.
Maj :t äga förordna om deras tillämpning.

Vad beträffar den organisatoriska sidan förordar riksnämnden, att eu
krigsförsäkringsnämnd på nytt tillsättes med uppgift att handlägga beredskapsfrågor
rörande den statliga krigsförsäkringen. Det påpekas, att företrädare
för försäkringsväsendet för riksnämnden framhållit önskvärdheten
av att en krigsförsäkringsnämnd inrättas såsom beredskapsorgan redan i
fredstid och därvid åberopat vissa aktuella frågor rörande bl. a. tolkningen
av gällande krigsutbrottsavtal. Sedan numera ny lag om ersättning för
krigsskada å egendom trätt i kraft har en sådan nämnd även uppgifter med
avseende på samordningen mellan krigsförsäkringen och krigsskadeskyddet.
Åt en krigsförsäkringsnämnd hör även, anför riksnämnden, uppdragas
att handhava med krigsutbrottsavtalet sammanhörande frågor. Det torde
också få ankomma på en ny nämnd att uppgöra förslag till tillämpningskungörelse
till krigsförsäkringslagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1960

Den nya krigsförsäkringsnämnden bör enligt riksnämnden i fredstid bestå
av, förutom ordförande, en representant för en var av följande fem intressegrupper,
nämligen kasko- och varuförsäkringsintressena samt sjöfarts-,
export- och importintressena. Om krigsförsäkringslagen sättes i tilllämpning,
anser riksnämnden, att krigsförsäkringsnämnden bör utökas med
representanter för personförsäkringsintressen och eventuellt även för andra
intressen.

Remissyttranden över riksnämndens förslag

Över riksnämndens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
försäkringsinspektionen, statens krigsskadenämnd, sjöfartsstyrelsen,
luftfartsstyrelsen, kommerskollegium, riksförsäkringsanstalten, likvidatorerna
i statens krigsförsäkringsnämnd, Sjöassuradörernas förening,
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges allmänna exportförening.

Sjöfartsstyrelsen har bifogat yttranden från Svenska sjöfolksförbundet,
Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska
stewardsföreningen, Sveriges redareförening och Rederiföreningen för mindre
fartyg. Kommerskollegium har bilagt utlåtanden från Stockholms handelskammare,
Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg och
handelskammaren i Gävle.

Riksnämndens förslag till ny krigsförsäkringslag vinner
i allt väsentligt anslutning från remissinstanserna. Från flera liåll vitsordas
betydelsen av statens medverkan för att ordna en effektiv krigsförsäkring.
Allmänt understrykes vikten av att lagen kan sättas i tillämpning
med kort varsel.

Försäkringsinspektionen och sjöfartsstyrelsen erinrar om erfarenheterna
av krigstörsäkringsverksamheten under de två världskrigen och understryker
betydelsen av att staten medverkar på detta område även under framtida
ofredsförhållanden.

Kommerskollegium tillstyrker förslaget att den nya lagen ges karaktären
av en permanent fullmaktslag. Kollegium har icke något att erinra mot att
lagen i sin helhet automatiskt skall träda i tillämpning vid krig samt att
Kungl. Maj :t under de förutsättningar som angivits i lagförslaget kan sätta
lagen i tillämpning vid krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig
föranledda förhållanden. De betänkligheter som eljest kan göra sig gällande
beträffande fullmaktslagar är enligt kollegiets mening knappast aktuella
i detta sammanhang, eftersom en lagstiftning av detta slag icke _

sasom fallet är med andra fullmaktslagar — innebär några ingrepp i den
enskildes frihet och egendom.

I yttrandena från försäkringsgivareorganisationerna understrykes särskilt
betydelsen av att lagen automatiskt träder i tillämpning om landet indrages
i krig samt i beredskapslägen snabbt kan sättas i tillämpning. — Samma
synpunkter framföres även av Sveriges allmänna exportförening och
ett par handelskammare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1960

Luft fartsstyrelsen anför att riksnämndens förslag synes på ett tillfredsställande
sätt tillgodose luftfartens speciella intressen. Styrelsen framhåller,
att luftfarten vid vissa avspärrningstillstånd kan komma att bli del
enda möjliga transportsättet för oundgängliga person- och varutransporter
till och från riket.

Riksförsäkringsanstalten vänder sig mot att riksnämnden i sitt lagförslag
bibehållit bestämmelserna i 2 § första stycket gällande lag, enligt
vilket lagrum anstalten och socialförsäkringsbolagen medgivits rätt att
för olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat
transportmedel tjänstgörande person, meddela försäkring till högre ersättningsbelopp
samt med ersättningar av annan art än eljest. Anstalten anföi;,
att motivet till en lagstiftning av här ifrågavarande karaktär främst
torde vara landets behov av att vid utomordentliga förhållanden som medför
exceptionella risker för fartyg och andra transportmedel bereda sjöfolk
in. fl. ett så högt försäkringsskydd, alt samfärdseln icke försvåras på grund
av personalbrist. I en krigssituation, då Sverige icke är indraget i kriget,
kan det för förverkligande av ett sådant intresse enligt anstaltens mening
otvivelaktigt vara betydelsefullt, att ett dylikt högre försäkringsskydd står
till buds. I ett krigsläge av denna art får nämligen de berörda personalkategorierna
antagas vara i förhållande till den alldeles övervägande majoriteten
av befolkningen utsatta för särskilda risker. Riksförsäkringsanstalten
har därför intet att erinra mot en lagstiftning av ovan angiven innebörd,
med giltigheten begränsad till krigiska konflikter, i vilka Sverige icke deltager.
Däremot finner anstalten sig icke för närvarande kunna tillstyrka,
att bestämmelser av detta slag göres tillämpliga vid ett krig, i vilket Sverige
deltager. Den totala krigföring, som man numera har att räkna med.
måste enligt anstaltens mening antagas medföra utomordentliga risker icke
endast för personal, som tjänstgör å transportmedel, utan även för stora
grupper av befolkningen i övrigt, exempelvis personer, som arbetar inom
krigsviktiga industrier, inom kraftförsörjning, i stationstjänst inom transportväsendet,
i polisväsende och brandskydd, inom civilförsvaret osv. Alla
sådana särskilt riskfyllda uppgifter kommer att kräva personella insatser.
Givetvis kommer även krigsmakten att kräva en omfattande insats av personal.
Något försäkringsskydd för krigsskada vid sådant krigsfall har ännu
icke tillskapats för vare sig krigsmaktens personal eller andra för krigsrisker
utsatta befolkningsgrupper; varken militärersättningsförordningen eller lagen
om yrkesskadeförsäkring är nämligen tillämplig å krigsskada. Enligt
riksförsäkringsanstaltens mening bör en ny lagstiftning om ett särskilt
försäkringsskydd för sjöfolk in. fl. i krig, vari Sverige är indraget, icke
antagas, förrän frågan om det ekonomiska skyddet i en dylik situation för
andra här avsedda grupper blir löst. Riksförsäkringsanstalten har icke funnit
sig övertygad om alt härvid personal, som tjänstgör å fartyg eller annat
transportmedel, bör tillförsäkras högre ekonomiskt skydd än exempelvis
krigsmaktens personal. En sådan särställning skulle leda till alt den, som
erhåller frikallelse från militärtjänst exempelvis inom marinen för tjänst -

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1930

göring inom handelsflottan, därigenom tillförsäkras större ekonomiskt skydd
för krigsskada än vid tjänstgöring å ett krigsfartyg.

Remissinstanserna har allmänt godtagit riksnämndens förslag att
tillsätta en krigsförsä k ringsnämnd i samband med att den
nya lagen antages. Från flera håll nnderstrykes starkt behovet ur beredskapssynpunkt
av att krigsförsäkringsnämnden snarast träder i verksamhet.

Statens krigsförsäkringsnämnds likvidatorer erinrar om att det s. k. krigsutbrottsavtalet
automatiskt träder i kraft vid krig eller krigsfara och att det
ankommer på en blivande krigsförsäkringsnämnd att handlägga därmed
förknippade frågor samt att därefter bedriva statlig krigsförsäkringsverksamhet.
Det är emellertid enligt likvidatorerna icke praktiskt möjligt för
krigsförsäkringsnämnden att på ett ändamålsenligt sätt bedriva denna verksamhet
utan ett omfattande förberedelsearbete. Likvidatorerna erinrar i
detta sammanhang bl. a. om frågan om nyordning av de svenska varvens
försäkringar av sina nybyggnader, speciellt för utländska beställare — ett
spörsmål som redan föregående år funnit sin lösning i våra nordiska grannländer.
Vidare nämnes att det existerande samarbetsavtalet mellan Scandinavian
Airlines System (SAS) och Swissair aktualiserat frågan om krigsförsäkring
av de av SAS disponerade schweiziska flygplanen. — Sjöassuradörernas
förening hänvisar till erfarenheterna från det senaste världskrigets
utbrottsskede, vilka enligt föreningens mening bestyrker vikten av att en
krigsförsäkringsnämnd finnes färdigorganiserad och funktionsduglig redan
innan en krigssituation inträder.

Statens krigsskadenämnd understryker särskilt behovet av att olika samordningsproblem
med avseende på krigsskadeskyddet och krigsförsäkringen
snarast löses. Nämnden erinrar i detta sammanhang om de uttalanden som
bl. a. vid riksdagsbehandlingen av förslaget till den nya lagen om ersättning
för krigsskada å egendom gjordes om vikten av att redan i fredstid erforderligt
organisatoriskt förberedelsearbete utfördes. — Statskontoret anför, att
ifrågavarande arbetsuppgifter svårligen kan anförtros åt något befintligt
statligt organ med hänsyn till det behov av särskild försäkringsteknisk expertis
som föreligger. Ämbetsverket vill därför icke motsätta sig att krigsförsäkringsnämnden
inrättas redan i fredstid.

Den föreslagna sammansättningen av krigsförsäkringsnämnden tillstyrkes
eller lämnas utan erinran i flertalet remissyttranden. Från några remissinstanser
föreslås emellertid, att nämnden kompletteras med företrädare
för ytterligare intressen.

Luf tf artsstyrelsen föreslår sålunda att i krigsförsäkringsnämnden får ingå
en representant för luftfartens intressen. — Sjöassuradörernas förening
anser med hänsyn till kaskoförsäkringsmarknadens struktur, att praktiska
skäl talar för att kaskoförsäkringsintressena erhåller representation i nämnden
från såväl försäkringsaktiebolagen som de ömsesidiga försäkringsbolagen.

Svenska sjöfolksförbundet och Svenska stewardsföreningen anför att, om

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1960

krigsiörsäkringslagen sättes i tillämpning, krigsförsäkringsnämnden bör utökas
med representanter för de ombordanställdas organisationer.

Sveriges allmänna exportförening erinrar om den utökning av representantskapet
i nämnden som enligt förslaget skall ske därest krigsförsäkringslagen
sättes i tillämpning. Föreningen pekar i detta hänseende på landtransport-,
lufttransport- samt speditionsintressena. Föreningen utgår från
att det — även om någon utökning av nämndens ledamöter i förhållande
till förslaget för närvarande ej befinnes påkallad — kommer att sörjas för
att representanter för nyssnämnda och andra ifrågakommande intressegrupper
får tillfälle att i lämplig form göra sina synpunkter hörda i samband
med nämndens verksamhet även i fredstid.

Departementschefen

Genom den gällande lagen om statlig krigsförsäkring har Kungl. Maj:t
givits befogenhet att under krigsförhållanden meddela vissa försäkringar
mot krigsrisker, i första hand i fråga om transportförsäkring och återförsäkring.
Lagen var i tillämpning under det andra världskriget och de närmaste
åren därefter. Erfarenheterna av den statliga krigsförsäkringsverksamheten
är omvittnat utomordentligt goda och det torde icke råda delade
meningar om att statens medverkan på detta område är nödvändig för att
trygga folkförsörjningen i en krigssituation som allvarligt berör vårt land.

1939 års lag är numera delvis föråldrad och det förslag till ny lagstiftning
som framlagts av riksnämnden syftar i första hand till en modernisering.
Förslaget har i stort sett godtagits vid remissbehandlingen, och jag anser
det nu böra läggas till grund för en ny lag i ämnet. Till den närmare utformningen
av denna ämnar jag återkomma i det följande.

Såsom förut nämnts handhades på sin tid den statliga krigsförsäkringsverksamheten
av en särskild nämnd, krigsförsäkringsnämnden. Nämnden
upphörde strax efter krigets slut med sin försäkringsverksamhet och upplöstes
under 1948. Riksnämndens förslag innehåller icke några principiella
förändringar av organisationen för tillämpningen av den nya lagen. Försäkringsverksamheten
är tänkt att såsom tidigare åvila en särskild krigsförsäkringsnämnd.
Av beredskapsskäl föreslår riksnämnden att krigsförsäkringsnämnden
tillsättes redan i samband med att den nya lagen träder i
kraft. Förslaget har i denna del vunnit enhällig anslutning bland remissinstanserna.

En förutsättning för att den statliga krigsförsäkringen i en krissituation
skall kunna effektivt träda in är att viktigt förberedelsearbete undangjorts.
Delvis är det fråga om att uppdraga gränserna för försäkringsområdet.
Även planläggningen för en samordning av den statliga krigsförsäkringen
med det krigsskadeskydd som åtnjutes enligt lagen den 5 december 1958
(nr 566) om ersättning för krigsskada å egendom är en angelägen uppgift
som måste lösas på ett förberedande stadium. Till detta kommer bl. a. aktuella
spörsmål rörande statens övertagande av krigsriskansvaret i fråga om
annan transportförsäkring än sjöförsäkring. Ifrågavarande beredskapsupp -

Kungl. Maj ds proposition nr 3 år 1960

gifter är, såsom statskontoret påpekat, av speciellt försäkringsteknisk natur
och kan icke lämpligen uppdragas åt något redan förefintligt organ utan
torde få ankomma på den myndighet som anförtros tillämpningen av den
tillämnade lagen. Vägande skäl talar sålunda även enligt min mening för
att den nya krigsförsäkringsnämnden träder i verksamhet snarast möjligt.
Av det nyss sagda följer, att nämnden bör övertaga den funktion som kommerskollegium
för närvarande utövar såsom statens företrädare i frågor
rörande den statliga krigsförsäkringen.

Beträffande krigsförsäkringsnämndens sammansättning föreslår riksnämnden
en mera begränsad representation i fredstid och att komplettering
sker om krigsförsäkringslagen skulle sättas i tillämpning. På beredskapsstadiet
skall krigsförsäkringsnämnden enligt förslaget bestå av ordförande
och fem ledamöter, vilka representerar kaskoförsäkrings- och varuförsäkringsintressena
samt sjöfarts-, export- och importintressena. Under
remissbehandlingen har önskemål framkommit att även en representant
för luftfarten får ingå i nämnden. För egen del vill jag understryka vikten
av att krigsförsäkringsnämndens beredsltapsorganisation icke utbygges
utöver vad som oundgängligen krävs för att nämnden skall kunna fullgöra
sina förberedande uppgifter. Vad riksnämnden härutinnan föreslagit
synes mig vara ett minimum och jag är medveten om att åtskilliga spörsmål
som kommer att möta krigsförsäkringsnämnden i dess arbete är av
den natur att de kan motivera representation i nämnden av andra intressen,
bl. a. luftfartsintressena. Till en början synes dock lämpligt att stanna
vid den sammansättning av krigsförsäkringsnämnden som riksnämnden
föreslagit. Några svårigheter att tillföra nämnden nödig sakkunskap från
icke representerade intresseområden synes icke behöva föreligga.

I det läge att krigsförsäkringslagen träder i tillämpning torde vara nödvändigt
att bredda representationen i krigsförsäkringsnämnden. Frågan om
bur nämnden då skall vara sammansatt för att kunna fungera på effektivast
möjliga sätt bör lösas bl. a. med ledning av den beredskapsplanläggning
av krigsförsäkringsverksamheten som utgör en av nämndens första
uppgifter. Först sedan denna planläggning slutförts torde det vara möjligt
att närmare bedöma nämndens sammansättning i ett tillämpningsskede.

Kostnaderna för krigsförsäkringsnämndens verksamhet i fred torde få
bestridas från tionde huvudtitelns förslagsanslag till Kostnader för vissa
nämnder in. in.

På grundval av riksnämndens förslag har inom handelsdepartementet
upprättats förslag till lag om statlig krigsförsäkring. Förslaget torde såsom
Bilaga1 få fogas till detta protokoll. Jag övergår nu till alt redogöra för lagförslaget.

1 §-

Gällande krigsförsäkringslag är av permanent natur. För att de materiella
bestämmelserna skall kunna tillämpas fordras särskilt förordnande av

1 Bilagan, som frånsett en mindre jämkning av redaktionell natur överensstämmer med det
vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.

Kangl. Maj:ts proposition nr 3 år 1960

Kung]. Maj :t. Sådant förordnande om tillämpning förutsätter att riket befinner
sig i krig eller krigsfara eller att eljest utomordentliga av krig föranledda
förhållanden råder. Är riksdagen samlad skall förordnande meddelas
först sedan riksdagens samtycke inhämtats. I annat fall äger Kungl.
Maj:t ensam förordna om tillämpning intill viss begränsad tid räknad från
det riksdagen sammanträtt. Kungl. Maj :ts befogenhet att ensam meddela
förordnande torde dock ha mist sin betydelse, enär riksdagen numera anses
samlad hela året (se särskilda utskottets utlåtande nr 1/1948 s. 24 och 27).

Riksnämndens förslag innefattar en modernisering av lagens fullmaktskonstruktion
i enlighet med vad som numera gäller för flera beredskapslagar.
Sålunda skall enligt förslaget den tillämnade lagen automatiskt träda
i tillämpning när riket indrages i krig. Vid krigsfara eller eljest under utomordentliga
av krig föranledda förhållanden föreslås att Kungl. Maj :t skall
kunna förordna om tillämpning av lagens bestämmelser. Sådant förordnande
skall enligt vanligt mönster underställas riksdagen för godkännande.

Vad riksnämnden föreslagit angående förutsättningarna för lagens sättande
i tillämpning har allmänt godtagits av remissinstanserna.

Erfarenheten visar att även relativt avlägsna krigshändelser oväntat kan
utgöra ett allvarligt hot mot våra transportleder och därmed vår varuförsörjning.
I ett sådant plötsligt uppkommande krisläge måste den statliga
krigsförsäkringen snabbt kunna träda i funktion. Det är därför av vikt att
lagstiftningen utan dröjsmål kan utnyttjas icke blott vid krig eller krigsfara
som direkt berör vårt land utan även i andra lägen, där krigsförhållanden
ute i världen medför betydande krigsrisker för vår transportapparat.
Jag tillstyrker därför den utformning av lagens inledande bestämmelser
som riksnämnden föreslagit.

2 §■

Riksnämndens förslag innebär att de i 1 § gällande lag upptagna bestämmelserna
om försäkringsverksamheten utan saklig ändring överföres till den
nya lagen. Förslaget har icke föranlett någon erinran under remissbehandlingen
och jag biträder detsamma. I departeinentsförslaget har bestämmelserna
intagits närmast efter den inledande paragrafen.

3 §.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen innehåller 2 § nuvarande
krigsförsäkringslag bestämmelser om olycksfallsförsäkring avsedd att komplettera
den gängse obligatoriska försäkringen för skada till följd av olycksfall
i arbetet. I sistnämnda hänseende gäller numera lagen den 14 maj 1954
(nr 243) om yrkesskadeförsäkring vilken ersatt 1916 års olycksfallsförsäkringslag.
Med hänsyn till de risker för krigsolycksfall för vilka de som har
sitt arbete förlagt ombord på fartyg är utsatta, finns vidare sedan tiden före
det andra världskriget särskilda bestämmelser om krigsförsäkring för de
ombordanställda. Nu upptages reglerna härom i lagen den 14 maj 1954 (nr
246) om krigsförsäkring för sjömän in. fl. Genom denna lag utvidgas det

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1960

försäkringsskydd, som yrkesskadeförsäkringslagen erbjuder, till att avse
krigsolycksfall icke blott i arbetet utan även utom arbetet. Vidare kompletteras
yrkesskadeförsäkringslagens ersättningsregler med särskilda bestämmelser,
som medför att försäkringsskyddet för den ombordanställde blir
mer omfattande.

Det är att märka, att varken yrkesskadeförsäkringslagen eller 1954 års
lag om krigsförsäkring för sjömän är tillämplig i fråga om skada som orsakats
av krigsåtgärd under krig vari Sverige befinner sig. Ytterligare må
nämnas, att man vid tillkomsten av 1939 års lag om statlig krigsförsäkring
framhöll att behov kunde tänkas uppkomma av särskild krigsolvcksfallsförsäkring
även i fråga om andra transportmedel än fartyg.

Gentemot riksnämndens förslag att till den nya lagen överföra den nuvarande
befogenheten för Kungl. Maj :t att förordna om utvidgat försäkringsskydd
mot krigsolycksfall har riksförsäkringsanstalten riktat den anmärkningen
att befogenheten icke bör gälla i det läge att riket befinner sig i krig.
I en sådan situation är enligt anstaltens mening riskerna även för annan
personal än sådan som tjänstgör på transportmedel så stora att någon särställning
i försäkringshänseende för transportmedlens personal icke är befogad.
För egen del kan jag icke helt dela anstaltens synpunkter. Det är
nämligen icke möjligt att på förhand med någon säkerhet bedöma hur förhållandena
kommer att gestalta sig vid ett krig, i vilket vårt land är indraget.
Man kan tänka sig ett läge, då personal ombord på fartyg och andra
transportmedel även när vårt land indragits i krig får anses avsevärt mer
utsatt för olycksrisker än andra jämförbara grupper medborgare. Som en
beredskapsåtgärd synes därför böra bibehållas den möjlighet nuvarande
lagstiftning erbjuder att även vid ett krig i vilket vårt land blivit indraget
anordna ett rimligt krigsförsäkringsskydd för sjöfolket och likställda
grupper. Jag förordar således att riksnämndens förslag följes på denna
punkt.

4 §.

Enligt 2 § andra stycket nuvarande lag öppnas möjlighet för staten att
meddela återförsäkring av försäkring, som riksförsäkringsanstalten eller
ömsesidigt socialförsäkringsbolag meddelat. Samma återförsäkringsmöjlighet
bör även stå till buds enligt den blivande lagen. I departementsförslaget
har bestämmelse härom upptagits under en särskild paragraf.

5 §.

I överensstämmelse med vad nu gäller torde det få ankomma på Kungl.
Maj :t att utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter till lagen.

Lagens ikraftträdande.

Med hänsyn till att lagen skall ligga till grund för den fortsatta planeringen
för den statliga krigsförsäkringsverksamheten torde den böra träda
i kraft omedelbart efter utfärdandet.

Knngl. Maj:ts proposition nr 3 år 1960

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det inom handelsdepartementet
upprättade lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:
Pierre Vinde

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1960

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 4 december
1959.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. SÖDERLUND,

Tammelin,
regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 19 november 1959 tillhandakonnnet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen
av Halland, i statsrådet den 6 november 1959, hade Kungl. Maj:t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om statlig krigsförsäkring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av lagbyråchefen Göran Borggård.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Trggve Hcllners

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1960

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 december 1959.

Närva länder

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, lagrådets den 4 december
1959 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 6 november 1959 remitterade
förslaget till lag om statlig krigsförsäkring.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas
1960 års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Björn Bergman

2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 3