Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1960

1

Nr 19

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 25 maj 1951
(nr 286) med vissa bestämmelser till motverkande av
svinsjukdomar; given Stockholms slott den 30 december
1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den
25 maj 1951 (nr 286) med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om bemyndigande för Kungl. Maj :t att på
framställning av hushållningssällskap förordna, att inom sällskapets område
eller del därav försäljning av dräktigt svin må ske endast under vissa
förutsättningar, nämligen att djuret antingen tillhör besättning, för vilken
gäller friskförklaring som avses i 1 § förordningen den 25 maj 1951 (nr 286)
med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar, eller förvärvats
från friskförklarad besättning och inte därefter sammanförts med djur som
tillhör eller förvärvats från ej friskförklarad besättning. Där nu angivna förutsättningar
saknas, skall dock finnas möjlighet att utverka veterinärstyrelsens
tillstånd till överlåtelsen.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 19

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1960

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 25 maj 1951 (nr 286) med vissa
bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar

Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§ förordningen den 25 maj 1951 med
vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives samt att till förordningen skall fogas en

ny paragraf, betecknad 5 §, av nedan
(Gällande lydelse)

3

Därest smittsamma svinsjukdomar,
å vilka epizootilagens bestämmelser
ej äro tillämpliga, icke förekomma
inom visst län eller del därav
eller sådana sjukdomar där ha
allenast synnerligen ringa utbredning,
må Kungl. Maj :t förordna att
området skall utgöra skyddat område.
Har sådant förordnande meddelats,
må svin icke införas till området,
med mindre de i 2 § första
stycket angivna villkoren för försäljning
under där avsedd beteckning
äro uppfyllda. Närmare bestämmelser
rörande villkoren för införseln
meddelas av veterinärstyrelsen,
som ock må medgiva undantag
från införselförbudet, om särskilda
skäl äro därtill.

Utan hinder — -------si

angiven lydelse.

(Föreslagen lydelse)

§.

Därest smittsamma svinsjukdomar,
å vilka epizootilagens bestämmelser
ej äro tillämpliga, icke förekomma
inom viss del av riket eller
sådana sjukdomar där ha allenast
synnerligen ringa utbredning, må
Kungl. Maj :t förordna att området
skall utgöra skyddat område. Har
sådant förordnande meddelats, må
svin icke införas till området med
mindre de i 2 § första stycket angivna
villkoren för försäljning under
där avsedd beteckning äro uppfyllda.
Närmare bestämmelser rörande villkoren
för införseln meddelas av veterinärstyrelsen,
som ock må medgiva
undantag från införselförbudet,
om särskilda skäl äro därtill.

dant område.

4 8.

Förseelse mot 2 eller 3 § straffas På framställning av hushållningsmed
dagsböter. Böterna tillfalla kro- sällskap äger Kungl. Maj:t förordna
nan. att inom sällskapets område eller del

därav dräktigt svin ej må säljas med
mindre antingen de i 2 § första stycket
angivna villkoren för försäljning
under där avsedd beteckning äro uppfyllda
eller veterinärstyrelsen meddelat
tillstånd till överlåtelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1960 3

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5§.

(5 § saknas; jfr dock 4 § här Förseelse mot 2 eller 3 § eller mot
ovan.) förordnande som sägs i 4 § straffas

med dagsböter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1960

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 december 1959.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,

Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om ändring i
förordningen den 25 maj 1951 (nr 286) med vissa bestämmelser till motverkande
av svinsjukdomar. Föredraganden anför följande.

Gällande bestämmelser

Har hushållningssällskap anordnat kontroll av hälsotillståndet i svinbesättningar,
äger veterinärstyrelsen, om den finner formerna för kontrollen
betryggande, medge att veterinär som handhar kontrollen må meddela
friskförklaring för ansluten besättning. Friskförklaring skall ha begränsad
giltighetstid och skall genast återkallas, om tecken på sjukdom yppas i
besättningen (1 § i ovannämnda förordning).

Svin må inte utbjudas till försäljning eller säljas under beteckning som
anger eller ger sken av att djuret är fritt från sjukdom eller härrör från
frisk besättning, med mindre friskförklaring gäller för den besättning djuret
tillhör eller djuret förvärvats från friskförklarad besättning och ej därefter
sammanförts med djur, som tillhör eller förvärvats från icke friskförklarad
besättning (2 § första stycket).

Om vissa smittsamma svinsjukdomar är sällsynta inom visst län eller
del därav, kan området förklaras för skyddat område, med verkan att i
regel dit inte får införas andra svin än sådana som härrör från friskförklarad
besättning (3 § första stycket).

Framställning om nya bestämmelser

Med anledning av en till lantbruksstyrelsen inkommen framställning från
Kristianstads läns hushållningssällskap anförde lantbruksstyrelsen och veterinärstgrelsen
i gemensam skrivelse, som inkom till jordbruksdepartementet
den 6 augusti 1959, bl. a. följande.

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1960

I författningar, som rör frivilligt bekämpande av husdjurssjukdomar, har
i allmänhet stadgats under vilka förhållanden ett djur må försäljas såsom
friskt. Sådan bestämmelse har gällt beträffande tuberkulos och kastsjuka
samt gäller beträffande hönstyfus och svinsjukdomar. Genom preciserade
villkor för djurens friskförklaring tillförsäkras köpare, som önskar friska
djur, största möjliga garanti i fråga om djurens hälsotillstånd. Direkt förbud
har emellertid i vårt land aldrig förelegat för en djurägare att försälja
okontrollerade djur eller djur angripna av sjukdom på vilken epizootilagen
inte äger tillämpning. Genom propaganda och upplysningsverksamhet kan
köparna påverkas i viss utsträckning. Synnerligen väl lyckades detta i samband
med bekämpandet av tuberkulos och kastsjuka hos nötkreaturen. Svin
och höns synes däremot alltjämt kunna säljas i mycket betydande utsträckning
utan att hälsotillståndet efterfrågas. Det torde ligga i öppen dag att
utrotandet av de sjukdomar, som är föremål för bekämpningsåtgärder, avsevärt
skulle påskyndas, därest tillförseln kunde begränsas till friska djur.

Det vore uppenbarligen synnerligen förmånligt, därest krav ur såväl avelssom
hälsosynpunkt kunde uppställas icke blott som nu för galtar utan även
för hondjur som försäljes till bruksbesättningar för avelsändamål. Sålunda
vore det önskvärt bland annat, att säljarens besättning vore underkastad
suggkontroll enligt bestämmelserna i 14—17 §§ kungörelsen den 16 maj
1958 (nr 244) om stambokföring och kontroll av avelssvin. Bestämmelser av
dylik innebörd skulle emellertid medföra ett så omfattande kontrollarbete
att ämbetsverken icke anser sig kunna framlägga förslag härutinnan. Däremot
finner ämbetsverken det vara en rimlig fordran på den djurägare, som
försäljer suggor och gyltor för avelsändamål, att han har sin besättning ansluten
till hälsokontroll och friskförklarad enligt 1951 års förordning med
vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar. Såvida ett stadgande
i ämnet utformas på så sätt, att det vid lämplig tidpunkt kan sättas i
kraft inom ett begränsat område, torde enskilda djurägare icke bli åsamkade
allvarligt intrång i deras näring. En bestämmelse i ämnet synes böra
innefatta bemyndigande för Kungl. Maj :t att meddela beslut efter framställning
från veterinärstyrelsen och lantbruksstyrelsen, vilka bör ha hört
vederbörande hushållningssällskap. Stadgandet synes lämpligen kunna införas
som en särskild paragraf i 1951 års förordning.

I anslutning härtill föreslog ämbetsverken en bestämmelse av följande
lydelse:

»Kungl. Maj :t äger förordna, att inom visst område svin över viss ålder
icke må försäljas till avel, med mindre de överlåtas från besättning, för vilken
friskförklaring enligt 1 § är gällande. Framställning härom må göras
av veterinärstyrelsen och lantbruksstyrelsen gemensamt efter hörande av
vederbörande hushållningssällskap.»

Till belysning av skillnaden mellan å ena sidan område, inom vilket den
föreslagna bestämmelsen kan komma att bli tillämplig, och å andra sidan
sådant skyddsområde, som avses i 8 §, framhöll ämbetsverken alt, medan
3 § i första hand ville skydda underskottsområden mot ur svinhälsosynpunkt
olämplig import, den nu föreslagna bestämmelsen främst tager sikte på handeln
inom områden där produktionen av suggor och gyltor lör avel täcker
eller överstiger det egna rekryteringsbehovet.

I sin skrivelse hemställde de båda ämbetsverken även alt uttrycket »inom
visst län eller del därav» i 3 § första stycket måtte i förtydligande syfte

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1960

utbytas mot »inom viss del av riket». Som motivering framhölls att två eller
flera län eller delar därav kunde finnas lämpligen böra utgöra ett skyddsområde
tillsammans.

Yttranden

Yttranden i ärendet har avgivits av kommerskollegium (efter hörande av
handelskamrarna i Stockholm, Malmö och Norrköping), statens jordbruksnämnd,
svinkontrollnämnden, Sveriges lantbruksförbund (efter samråd med
bl. a. Sveriges slakteriförbund), Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF)
samt Svenska svinavelsföreningen. Kommerskollegium förklarade sig inte
ha anledning att motsätta sig förslaget men framhöll bl. a. följande.

Förslaget skiljer inte mellan yrkesmässig överlåtelse och tillfällig sådan.
Detta innebär att t. ex. en jordbrukare inom område, beträffande vilket
Kungl. Maj :t meddelat förordnande av föreslagen innebörd, vid straffansvar
är förhindrad att försälja en gylta från sin ej friskförklarade besättning till
en granne, även om denne är villig att köpa gyltan med vetskap om att den
ej tillhör sådan besättning.

Vidare kan svårigheter uppstå när det gäller övervakning av den föreslagna
bestämmelsens efterlevnad. Det torde inte vara ovanligt att gyltor,
avsedda för slakt, av köparen i stället användes för avel. Denna omständighet
kan leda till att en säljare, som i verkligheten avyttrat en gylta för avel,
söker freda sig mot straffpåföljd genom att påstå att gyltan sålts för slakt.
Det kan då bli svårt för åklagaren att visa motsatsen.

Vid en jämförelse med 2 § i förordningen framkommer att en ambulerande
grishandlare, som samtidigt saluför avelssvin och slaktsvin, i praktiken
blir nödsakad tillse att även den senare gruppen härrör från friskförklarade
besättningar. I annat fall kommer sammanförandet av de båda grupperna
att jämlikt 2 § medföra att avelssvin inte får säljas under beteckningen
friskförklarade och följaktligen på grund av det förordade tilläggsstadgandet
över huvud inte till avel.

Jordbruksnämnden anförde följande.

Den frivilliga bekämpningen av svinsjukdomarna genom hälsokontroll i
hushållningssällskapens regi har under senare år fått en allt större utbredning.
Det torde också finnas berättigad anledning att förvänta, att anslutningen
till hälsokontrollen, icke minst på grund av slakteriorganisationens
positiva inställning till denna, kommer att ytterligare öka. Mot bakgrunden
härav kan det förefalla tveksamt, om tvingande bestämmelser bör tillgripas
som ett led i bekämpningsåtgärderna. Såsom de båda ämbetsverken emellertid
själva framhållit i sin skrivelse skulle svinsjukdomarnas utrotande
avsevärt påskyndas, därest handeln med avelsdjur kunde begränsas till endast
friska djur. De fördelar, som sålunda otvivelaktigt står att vinna genom
förbudsbestämmelser på området, är emellertid förknippade med vissa
olägenheter. Sådana bestämmelser innebär ett intrång i den enskilde jordbrukarens
möjlighet att bedriva handel med egna produkter. Man måste
också räkna med svårigheter att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna.
Detta gäller särskilt den handel, som förekommer jordbrukare emellan.
Inom områden, där det frivilliga bekämpningsarbetet nått en relativt
stor anslutning bland jordbrukarna, blir dock dessa olägenheter av mindre
betydelse. Jordbruksnämnden, som förutsätter att de föreslagna bestämmel -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1960

serna i huvudsak endast skulle komma alt tillämpas inom sådana områden,
anser sig med hänsyn härtill böra tillstyrka det framlagda förslaget.

Sveriges lantbruksförbund framhöll värdet av den föreslagna bestämmelsen
samt tilläde, att genom en under senare år tilltagande försäljning av gyltor
från stora och ej hälsokontrollerade besättningar, där riskerna för smittspridning
är större än vid försäljning från liten besättning, ifrågavarande
problem blivit av allt allvarligare karaktär. RLF biträdde förslaget under
förutsättning att hälsokontrollen inom aktuella områden hade sadana resurser,
att kontrollen kunde bli effektiv och genomföras utan olägenheter för
djurägarna. RLF fann det därför nödvändigt att låta vederbörande hushållningssällskap
med dess kännedom om de lokala förhållandena få ett avgörande
inflytande på frågan om utverkande av förordnande enligt den föreslagna
bestämmelsen.

I övriga yttranden lämnades förslaget utan erinran.

Departementschefen

Såsom framgår av utredningen förekommer i betydande omfattning att
avelssvin försäljes utan att säljare och köpare fäster närmare avseende vid
djurens hälsotillstånd. Detta kan uppenbarligen innebära ett allvarligt hinder
för ansträngningarna att motverka svinsjukdomarna. Av den anledningen
har lantbruksstyrelsen och veterinärstyrelsen gemensamt föreslagit en
bestämmelse av innebörd att Kungl. Maj :t skall äga meddela lokala förbud
mot försäljning för avelsändamål av svin som inte härrör från friskförklarad
besättning. Bortsett från några detaljerinringar har förslaget lämnats
utan erinran av hörda myndigheter och organisationer. Även jag finner det
motiverat att införa en bestämmelse av i huvudsak den innebörd de båda
ämbetsverken föreslagit.

Mot den föreslagna bestämmelsen har anmärkts att dess efterlevnad kunde
bli svår att övervaka. Särskilt kunde det bli svårt att överbevisa en illojal
säljare om att försäljningen verkligen skett för avelsändamål. Ur denna
synpunkt vore det en given fördel, om bestämmelsen, i stället för att avse
varje försäljning för dylikt ändamål, kunde begränsas till att gälla försäljning
av dräktigt svin. Enligt vad jag under hand inhämtat hos de förslagsställande
ämbetsverken har också med förslaget närmast åsyftats sådana
överlåtelser. Någon olägenhet av att på angivet sätt begränsa bestämmelsens
räckvidd ansågs knappast behöva uppkomma i praktiken. Jag vill därför
förorda att föreskriften utformas i enlighet härmed.

Även i ett annat avseende anser jag den föreslagna bestämmelsen tarva
en viss uppmjukning. Säkerligen kan förekomma enskilda fall där en försäljning
skäligen bör tillåtas fastän friskförklaring inte föreligger. Enligt
min mening bör veterinärstyrelsen bemyndigas att i sådana fall meddela
tillstånd till försäljningen.

Såsom framhållits i ett yttrande bör vederbörande hushållningssällskap
få avgörande inflytande på frågan om utverkande av förbud enligt den före -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1960

slagna bestämmelsen. Det synes därför lämpligen böra föreskrivas att sådant
förbud må meddelas endast på framställning av hushållningssällskapet. Att
lantbruksstyrelsen och veterinärstyrelsen kommer att höras i ärendet ligger
i sakens natur.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till förordning om ändring i förordningen den 25 maj 1951 (nr 286)
med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar. Därvid har också,
i enlighet med hemställan av lantbruksstyrelsen och veterinärstyrelsen,
skett ett förtydligande av 3 § första stycket i 1951 års förordning. De nya
bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1960.

Föredraganden hemställer härefter att departementsförslaget måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
G. Luzell

600023 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag