Kungl. Maj:ts proposition nr 164 är 1960

1

aiilssWI

Nr 164

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 26 § förordningen
den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,
m. m.; given Stockholms slott
den 13 maj 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till • >-

1) förordning angående ändrad lydelse av 26 § förordningen den 3 april
1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning;

2) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)
om allmän energiskatt;

3) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)
om varuskatt; samt

4) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85)
om försäljningsskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till sådana ändringar av energiskatteförordningen,
1941 års förordning om varuskatt och försälj ningsskatteförordningen
som föranledes av den i 1958 års tulltaxa begagnade nya nomenklaturen.
Ändringarna är med få undantag av rent formell karaktär. På
några punkter har emellertid anknytningen till den nya tulltaxan föranlett
mindre jämkningar — huvudsakligen i liberaliserande riktning — i skattepliktens
omfattning.

I anslutning härtill föreslås i fråga om den särskilda varuskatten, att
importgrossister skall kunna registreras hos kontrollstyrelsen och erlägga
skatt till denna myndighet. Vidare framlägges förslag att rationalisera förfarandet
vid uttagande av den speciella skatten på spelkort genom att inarbeta
denna skatt i den särskilda varuskatten.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1961.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 164

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1960

Förslag
i till /

förordning angående ändrad lydelse av 26 § förordningen den 3 april 1959
(nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

VI i fei

Härigenom förordnas, att 26 § förordningen den 3 april 1959 om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

km !r.bo ;:s: -.-a 26

§.

Skattskyldig åligger —--angivet skattebelopp.

När synnerliga -*--— skattens erläggande.

Skatt må erläggas i hela kronor så
att överskjutande öretal bortfaller.

ti '': f '' : _______ ''i'' ■

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961.

1

JO

JO

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1960

3

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)

om allmän energiskatt

Härigenom förordnas, att 28 § förordningen den 31 maj 1957 om allmän
energiskatt skall upphöra att gälla, att 18 och 27 §§ samma förordning1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att den vid förordningen
fogade förteckningen över vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt skall
erläggas2, skall erhålla den ändrade lydelse som framgår av härvid fogad
bilaga.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

18 §.

Beskattningsmyndighet är---

Vad i förordningen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning är
stadgat skall äga tillämpning på energiskatt,
för vilken kontrollstyrelsen
är beskattningsmyndighet.

fall kontrollstyrelsen.

Vad i förordningen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning är
stadgat skall äga tillämpning på energiskatt,
för vilken kontrollstyrelsen
är beskattningsmyndighet. Bestämmelserna
i 46 § nämnda förordning
skola gälla jämväl vid införsel.

27 §.

Där skatt----— — i allmänhet.

Skatten skall i fråga om varje varuparti,
som särskilt anmälts till författning,
påföras i hela kronor, så att
överskjutande öretal bortfaller.

Om betalningsanstånd------finnes stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961. De äldre bestämmelserna
skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som
hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 18 § se 1959: 96.

! Senaste lydelse av förteckningen se 1958: 32.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 16A år 1960

Bilaga

a»! åt ii i

»il jr»ds i''.i .»''*,> • nnnimii Mm-iÄQfin jjiiinfrioiot

Förteckning

över

vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt skall erläggas,

i tulltaxan hänförliga till nedanstående
tulltaxenummer

Tulltaxe-

nummer

Bränsle

U\> \ ■ vu Ai»!

Skattesats

ur 27.01

Stenkol ................................................

12 kronor för ton

ur 27.01

Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande lasta

bränslen, framställda av stenkol ........................

6 kronor för ton

ur 27.02

Brunkolsbriketter ......................................

ifiiuof.rnlln ittuntAir

6 kronor för ton

ur 27.04

ur 27.04

t * • - i K i lij j

14 kronor för ton

Koksstybb och koksbriketter............................

i\ i

6 kronor för ton

ur 27.10

Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor med en
viskositet i cSt-enheter av:

högst 20 vid 20’ C (skatteklass I) . .....................

25 kronor för m*

mer än 20 vid 20’ C (skatteklass II) ..................

16 kronor för m*

liv i

. ■ Ii:-.'' i \ !'' ii.''.-'' J

ur 27.10

Blandningar, innehållande alkohol (etanol, etylalkohol),
avsedda för användning till motordrift ..................

>i i f.miilim lyiUiUU''» i

Anm. Allmän energiskatt skall icke erläggas för inom riket
framställd blandning, hänförlig till nr 27.10 eller 38.19,

9 öre för liter

ur 38.19

i den mån energiskatt erlagts för i blandningen in-gående produkter, för vilka dylik skatt skall erläggas.

Ji. till}; i )‘i fl?(*

.i ii(h ■. i i

Kungl. Maj.ts proposition nr 16A år 1960

5

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)

om varuskatt

Härigenom förordnas, att rubriken till förordningen den 25 maj 1941 om
varuskatt samt rubrikerna till 4—6 §§ och till 8 § samma förordning skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att 8 § 6 mom. nämnda förordning
skall upphöra att gälla, att 1—3 §§, 4 § 4 och 5 mom., 5 och 6 §§ samt
8 § 1 och 3—5 mom. nämnda förordning1 skola erhålla den ändrade lydelse
som i det följande sägs, samt att den vid förordningen fogade förteckningen
över varor, för vilka varuskatt skall erläggas, skall erhålla den ändrade lydelse
som framgår av härvid fogad bilaga2; och skall i följd härav förordningen,
utom i fråga om ingressen och de den 25 maj 1941 meddelade övergångsbestämmelserna,
hava följande lydelse3.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Förordning om varuskatt Förordning om särskild varuskatt

Skattskyldighetens omfattning
1 §•

För vara, som är upptagen i en För vara, som är upptagen i en
vid denna förordning fogad förteck- vid denna förordning fogad förteckning,
skall, där den tillverkas yrkes- ning, skall, där den tillverkas yrkesmässigt
inom riket för avsalu eller mässigt inom riket för avsalu eller
för vidare bearbetning eller ock in- för vidare bearbetning eller ock införes
till riket, enligt vad nedan sägs föres till riket, enligt vad nedan sägs
till staten erläggas särskild skatt till staten erläggas särskild skatt
(varuskatt). (särskild varuskatt).

Såsom skattepliktig tillverkning är att anse även omformning eller omarbetning
av vara, avsedd att hållas till salu i sålunda förändrat skick. I
fråga om varor, avsedda att saluhållas i särskild förpackning, såsom flaskor,
tuber, burkar eller dylikt, är varans anbringande i förpackningen jämväl
att anse såsom skattepliktig tillverkning.

Skatt utgår icke för vara, som å apotek beredes för försäljning enligt recept
av läkare, veterinär eller tandläkare.

2 §•

Skatten skall för vara, som tillver- 1. Skattskyldighet inträder

kas inom riket, erläggas av tillverka- a) för vara, som tillverkas inom

ren och för vara, som införes till ri- riket, när varan av tillverkaren leveket,
av den för vars räkning införseln reras till köpare eller tages i anspråk
äger rum. för vidare bearbetning;

1 Senaste lydelse av 1 och 5 §5 se 1948: 66, av 3 § 1 mom., 6 § 2 mom. och 8 § 1 mom. se
1958: 31, av 3 § 2 mom. se 1953: 247 samt av 4 § 4 mom., 6 § 1 mom. och 8 § 4 mom. se 1959: 93.

2 Senaste lydelse av förteckningen se 1958: 31; jfr 1960: 000 (prop. 1960: 154).

* 4 § 1—3 och 6 mom., 6 § 3 och 4 mom., 7, 9, 10 och 12—15 §§ upphävda, se 1959:93.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år 1960

(Gällande lydelse)

3

1. Skatten utgår, i enlighet med
vad i förteckningen angives, antingen
med däri angivet procenttal av
varans beskattningsvärde eller med i
förteckningen angivet belopp för
viktenhet av varan; dock skall den,
som inom riket tillverkar skattepliktig
vara, erlägga varuskatt med lägst
femtio kronor för varje månad, varunder
han enligt vad nedan sägs ägt
bedriva rörelsen.

2. Varans beskattningsvärde är lika
med det lägsta pris, som den
skattskyldige betingar sig vid försäljning
av varan i större poster till återförsäljare,
med vilken den skattskyldige
icke står i intressegemenskap,
eller, i fall där sådan försäljning icke
bedrives, det lägsta pris den skattskyldige
kan antagas hava betingat
sig, därest sådan försäljning skett;
och skall i intetdera fallet varuskatten
inberäknas i priset. Såsom beskattningsvärde
må icke angivas pris,
som gäller allenast för en mindre
betydande del av den skattepliktiga
försäljningen.

För vara, som införes till riket för
att saluhållas efter omformning eller
omarbetning eller efter anbringande
i särskild förpackning eller eljest för
att användas vid tillverkning i förvärvssyfte
av annan vara, är dock

(Föreslagen lydelse)

b) för vara, som införes till riket
av någon som blivit enligt 5 § registrerad
såsom importör, när varan
av denne levereras till köpare eller
tages i anspråk för vidare bearbetning
eller ock, vid avregistrering, ingår i
hans lager; samt

c) för vara, som eljest införes till
riket, när införseln sker.

2. Skattskyldiga äro

a) för vara, som tillverkas inom
riket, tillverkaren;

b) för vara, som införes till riket
av registrerad importör, denne; samt

c) för vara, som eljest införes till
riket, den för vars räkning införseln
äger rum.

§•

1. Skatten utgår, i enlighet med
vad i förteckningen angives, antingen
med däri angivet procenttal av
varans beskattningsvärde eller med i
förteckningen angivet belopp för
varuenhet eller viktenhet.

2. Varans beskattningsvärde är lika
med det lägsta pris, som den
skattskyldige betingar sig vid försäljning
av varan i större poster till återförsäljare,
med vilken den skattskyldige
icke står i intressegemenskap,
eller, i fall där sådan försäljning icke
bedrives, det lägsta pris den skattskyldige
kan antagas hava betingat
sig, därest sådan försäljning skett;
och skall i intetdera fallet den särskilda
varuskatten inberäknas i priset.
Såsom beskattningsvärde må icke
angivas pris, som gäller allenast för
en mindre betydande del av den skattepliktiga
försäljningen.

För vara, som av annan ån registrerad
importör införes till riket för
att saluhållas efter omformning eller
omarbetning eller efter anbringande
i särskild förpackning eller eljest
för att användas vid tillverkning

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 16\ år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i förvärvssyfte av annan vara, är
dock beskattningsvärdet lika med varans
värde, beräknat enligt 3 § tulltaxeförordningen,
med tillägg av den
å varan belöpande tullen. Enligt samma
grund beräknas beskattningsvärdet
för vara, som införes till riket för
annat ändamål än försäljning eller
användning i förvärvssyfte.

Det ankommer på kontrollstyrelsen samt, beträffande vara som införes
till riket, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt att meddela
närmare anvisningar rörande tillämpningen av i detta moment givna stadganden.

3 a §.

beskattningsvärdet lika med varans
värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen,
med tillägg av den å
varan belöpande tullen. Enligt samma
grund beräknas beskattningsvärdet
för vara, som införes till riket för
annat ändamål än försäljning eller
användning i förvärvssyfte.

Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet i fråga om tillverkning och
försäljning inom riket. Vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
är stadgat skall äga tillämpning å varuskatt som utgår i
samband med sådan tillverkning och försäljning.

Beträffande införsel är, med den inskränkning som nedan sägs, generaltullstyrelsen
beskattningsmyndighet. Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda
förordning skola gälla jämväl vid införsel.1

Bestämmelser avseende Om skattskyldighet vid förtillverkning
inom riket säljning och ianspråkta gande

för vidare bearbetning -

4 §.

4. Tillverkare är pliktig att ordna
sin bokföring på sådant sätt, att den
möjliggör kontroll beträffande försåld
eller för vidare bearbetning uttagen
vara.

5. Tillverkare skall ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som kontrollstyrelsen för erhållande
av en betryggande kontroll över skattens
behöriga utgörande meddelar,
ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman
i enlighet med kontrollstyrelsens
föreskrifter kan komma
att lämna. 5

1. Tillverkare och registrerad importör
äro pliktiga att ordna sin bokföring
på sådant sätt, att den möjliggör
kontroll beträffande försåld eller
för vidare bearbetning ianspråktagen
vara.

2. Tillverkare och registrerad importör
skola ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen
för erhållande av en betryggande
kontroll över skattens behöriga
utgörande meddelar, ävensom
de anvisningar, som kontrolltjänsteman
i enlighet med kontrollstyrelsens
föreskrifter kan komma att
lämna.

5 §•

1. Den som ämnar bedriva tillverk- 1. Den som ämnar bedriva tillverkning,
som i 1 § första eller andra styc- ning, som i 1 § första eller andra
ket avses, skall därom göra skriftlig stycket avses, skall för registrering

• Se 1960:000 (jfr prop. 1960:115).

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 16k år 1960

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

anmälan till kontrollstyrelsen minst göra skriftlig anmälan till kontroll fiorton

fnrp Hllvprtninrfpnc no. chrroleor» A ^ --i* "__

fjorton dagar före tillverkningens på
börjande med angivande av företagets
namn och belägenhet, tillverkarens
fullständiga namn och postadress, det
eller de varuslag, tillverkningen är
avsedd att omfatta, samt dagen för
dess påbörjande.

styrelsen minst fjorton dagar före
tillverkningens påbörjande med angivande
av företagets namn och belägenhet,
tillverkarens fullständiga
namn och postadress, det eller de varuslag,
tillverkningen är avsedd att
omfatta, samt dagen för dess påbörjande.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan, skall
tillverkaren inom åtta dagar underrätta kontrollstyrelsen därom.

2. Önskar tillverkare göra avbrott i 2. Den, som ämnar yrkesmässigt till
rörelsen, skall han i förväg göra riket införa skattepliktig vara för förskriftlig
anmälan därom till kontroll- säljning till återförsäljare, må efter
styrelsen. Anmälan bör innehålla ansökan registreras hos kontrollstyuPP9*ft
om den tid avbrottet avser; relscn. Vad i 1 mom. stadgas angåenkan
sådan uppgift icke lämnas, skall de anmälan för registrering skall äga
tillverkaren, då han ämnar återupp- motsvarande tillämpning i fråga om
taga rörelsen, i förväg göra skriftlig ansökan om registrering,
anmälan därom till kontrollstyrelsen.

Under tid, för vilken avbrott är anmält
eller, då tid för avbrottet ej angivits,
innan anmälan om rörelsens
återupptagande gjorts, må rörelsen
icke bedrivas.

Ämnar tillverkare helt nedlägga ro- 3. Ämnar tillverkare avbryta, återrelsen,
skall han minst åtta dagar upptaga eller helt nedlägga rörelsen
dessförinnan till kontrollstyrelsen gö- eller vill registrerad importör bliva
ra anmälan därom med uppgift om avregistrerad, skall anmälan om fördagen,
då nedläggandet kommer att hållandet göras till kontrollstyrelsen
s^e- minst åtta dagar i förvåg med upp gift

om dagen för avbrottet, återupptagandet,
nedläggandet eller önskad
avregistrering.

1. Deklaration skall insändas till
kontrollstyrelsen senast å femtonde
dagen i andra månaden efter varje
kalendermånads utgång och innehålla
uppgift om beskattningsvärdet eller,
vad angår varor för vilka skatten
utgår med belopp för viktenhet, angående
kvantiteten av de varor, som
under kalendermånaden av den skattskyldige
eller för hans räkning levererats
till köpare eller tagits i an -

6 §.

1. Deklaration skall insändas till
kontrollstyrelsen senast å femtonde
dagen i andra månaden efter varje
kalendermånads utgång och innehålla
uppgift om beskattningsvärdet eller,
vad angår varor för vilka skatten
utgår med belopp för varu- eller viktenhet,
angående kvantiteten av de varor,
för vilka skattskyldighet inträtt
under kalendermånaden.

språk för vidare bearbetning.

Om särskilda skäl därtill äro äger kontrollstyrelsen föreskriva, att deklaration
skall avse kalenderkvartal i stället för kalendermånad, i vilket fall
deklaration skall insändas inom en månad efter varje kvartals utgång. Kontrollstyrelsen
må ock, om särskilda skäl därtill äro, föreskriva att deklaration
skall insändas inom annan tid än i det föregående är sagt, dock tidigast

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år 1960

9

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

inom femton dagar och senast inom
månad eller det kvartal deklarationen

2. I deklaration som i 1 mom. avses
må avdrag göras för varor, som

a) använts vid den tillverkning deklarationen
avser och som visas hava
tidigare blivit påförda varuskatt;

b) enligt bevis av tullmyndighet utförts
ur riket eller till svensk frihamn.

Avdrag som nyss sagts skall avse
beskattningsvärdet, där fråga är om
vara, för vilken skatten utgår i förhållande
till värdet, samt varukvantiteten,
där skatten utgår efter viktenhet.

Har vara, för vilken skatten utgår
med belopp för viktenhet, använts
vid tillverkning av annan varuskattepliktig
vara, må avdrag i deklaration
göras med belopp motsvarande skatten
på den sålunda använda varan.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen
ankommer, huruvida och i
vad mån avdrag jämväl må göras för
vara, vilken tillverkaren återtagit eller
vars försäljning förorsakat honom
förlust på grund av bristande betalning
från köparen.

två månader efter utgången av den
avser.

2. I deklaration som i 1 mom. avses
må avdrag göras för varor, som

a) använts vid tillverkning som deklarationen
avser och som visas hava
tidigare blivit påförda särskild varuskatt; b)

enligt bevis av tullmyndighet
utförts ur riket eller till svensk frihamn.

Avdrag som nyss sagts skall avse
beskattningsvärdet, där fråga är om
vara, för vilken skatten utgår i förhållande
till värdet, samt kvantiteten,
där skatten utgår efter varu- eller
viktenhet.

Har vara, för vilken skatten utgår
med belopp för viktenhet, använts
vid tillverkning av annan enligt denna
förordning skattepliktig vara, må
avdrag i deklaration göras med belopp
motsvarande skatten på den sålunda
använda varan.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen
ankommer, huruvida och i
vad mån avdrag jämväl må göras för
vara, vilken tillverkare eller registrerad
importör återtagit eller vars försäljning
förorsakat honom förlust på
grund av bristande betalning från köparen.

Bestämmelser avseende in- Om skattskyldighet vid införsel
till riket försel till riket

8 §.

1. Vid införsel till riket av skattepliktig
vara skall den skattskyldige,
där ej annat nedan stadgas, i samband
med tulltaxeringen av varan till
tullmyndigheten i införselorten i två
exemplar avlämna en på tro och heder
avgiven deklaration angående varans
beskattningsvärde eller, vad angår
varor för vilka skatten utgår med
belopp för viktenhet, angående varukvantiteten.

1. Införes skattepliktig vara till riket
av annan än registrerad importör,
skall den skattskyldige, där ej
annat nedan stadgas, i samband med
tulltaxeringen av varan till tullmyndigheten
i införselorten i två exemplar
avlämna en på heder och samvete
avgiven deklaration angående varans
beskattningsvärde eller, vad angår
varor för vilka skatten utgår med
belopp för varu- eller viktenhet, an -

gående kvantiteten.

2. Deklaration erfordras icke beträffande sådan skattepliktig vara, som
avses i 3 § 2 mom. andra stycket. Beträffande sådan vara skall den skattskyldige
i stället till tullmyndigheten avlämna skriftlig försäkran i två exemplar
rörande ändamålet med införseln; dock att sadan försäkran icke er -

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 16b år 1960

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

fordras därest det är uppenbart att varan införes för annat ändamål än försäljning
eller användning i förvärvssyfte.

3. Skatt, som enligt avgiven deklaration
eller enligt av tullmyndigheten
verkställd uträkning belöper å införd
vara, skall erläggas till tullverket
samtidigt med tullen. Vad i fråga om
tull finnes stadgat rörande betalningsanstånd,
ställande av säkerhet
samt påföljd för fördröjd eller utebliven
betalning skall äga motsvarande
tillämpning beträffande skatten.

3. Skatt, som enligt avgiven deklaration
eller enligt av tullmyndigheten
verkställd uträkning belöper å införd
vara, skall erläggas till tullverket i
den ordning som är föreskriven beträffande
tull. Skatten skall i fråga
om varje varuparti, som särskilt anmälts
till förtullning eller för vilket
särskild deklaration avgivits, påföras
i hela kronor, så att överskjutande
öretal bortfaller. Vad i fråga om tull
finnes stadgat rörande betalningsanstånd,
ställande av säkerhet samt påföljd
för fördröjd eller utebliven betalning
skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande skatten.

4. Deklaration eller försäkran, varom ovan förmäles, skall slutligen granskas
av kontrollstyrelsen och skall för sådant ändamål det ena exemplaret
av handlingen av tullmyndigheten översändas till kontrollstyrelsen.

Befinnes vid granskningen att skatt påförts med för lågt belopp, skall
kontrollstyrelsen påföra den skattskyldige felande skatt samt bestämma
och meddela den skattskyldige tid, inom vilken sådan skatt skall erläggas.
Finnes erlagd skatt vara för hög, skall kontrollstyrelsen återbetala det överskjutande
beloppet

Vad i 4 § 4 och 5 mom. denna förordning
samt 4, 8, 9, 11, 12, 27 och
29 §§ förordningen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning är
stadgat skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om skattskyldig,
som avses i detta moment.

5. För vara, som införts till riket
men sedermera utförts ur riket eller
till svensk frihamn, må åtnjutas restitution
av skatt i den ordning och
omfattning, Kungl. Maj:t bestämmer.

Skattskyldig må vidare enligt kontrollstyrelsens
bestämmande åtnjuta
restitution av skatt för till riket införd
vara, som styrkes vara obrukbar
på grund av fel eller brist i godset.
Ansökan om restitution, varom i detta
stycke förmäles, bör göras inom en
månad från det införseln skedde.

Skatt utgår icke för vara, som införes
under sådana omständigheter,
att för densamma åtnjutes tullfrihet
enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen.
Dock föreligger skattskyldig1
Jfr 1948:66.

Vad i 4 § denna förordning samt
4, 8, 9, 11, 12, 27 och 29 §§ förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
är stadgat skall
äga motsvarande tillämpning i fråga
om skattskyldig, som avses i detta
moment.

5. Formulär till deklaration och
försäkran, varom ovan förmäles, fastställes
av generaltullstyrelsen och
kontrollstyrelsen gemensamt.1

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 16\ år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

het vid återinförsel av vara, för vilken
skatt icke erlagts eller för vilken
erlagd skatt restituerats.

6. Formulär till deklaration och försäkran,
varom ovan förmäles,fastställas
av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
gemensamt.

Ansvarsbestämmelser m. m.

11 §.

Angående påföljd i vissa fall för den, som i samband med införsel av skattepliktig
vara i deklaration eller försäkran lämnat oriktig uppgift, skall gälla
vad i lagen om straff för varusmuggling är stadgat.

Om ansvar i vissa fall för den, som eljest i deklarationen lämnat oriktig
uppgift, stadgas i skattestrafflagen.1

16 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpningen av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961, då kungörelsen den
13 juni 1919 (nr 291) angående stämpelavgift för spelkort samt om kortstämplingens
verkställande skall upphöra att gälla. Äldre bestämmelser
skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till
tiden före den 1 januari 1961. I samband med ikraftträdandet skall i övrigt
iakttagas följande.

1. Särskild varuskatt skall icke erläggas för spelkort, för vilka stämpelavgift
erlagts enligt kungörelsen den 13 juni 1919 (nr 291).

2. Om tillverkning av spelkort bedrives vid tiden för förordningens ikraftträdande,
skall den i 5 § föreskrivna anmälningsskyldigheten fullgöras senast
den 20 december 1960.

3. Ansökan om registrering såsom importör må göras och beslut över
sådan ansökan meddelas före ikraftträdandet med avseende å tid därefter.

1 Se 1960:000 (jfr prop. 1960:115).

s% sn ees

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1960

Bilaga

Förteckning

över

varor, för vilka särskild varuskatt skall erläggas,

i tulltaxan hänförliga till nedanstående
tulltaxenummer

Tulltaxe-

Varuslag

Skattesats

Skatte-

nummer

procent av

sats,

• ’: *i;:rr > ■ ■«. . ,f *>l *K> \ ".r i j.> 1 ■. i

beskatt-

öre för

nings-

angiven

It. !>» ‘ | i. i'' li ! I i: - .<• « i » .* j J''♦>••• {

värdet

enhet

17.01
nr 17.02

ur 17.03

.041
.06 >
.04/

17.04
18.

20,

17.

21

18

21

.051

.07/

i.061
.07 /

Bet- och rörsocker i fast form, per kg...................

Sirap och andra sockerlösningar, framställda av bet- eller
rörsocker, per kg.......................................

Melass av bet- eller rörsocker, tjänlig till människoföda, per kg
Anm. till nr 17.01—17.03

1. Skatt skall icke utgå vid införsel till riket av socker, sirap,
andra sockerlösningar eller melass, när varan införes
av tillverkare av sådan vara eller för dennes räkning. När
sådan vara av tillverkaren levereras till köpare, skall den
anses vara här i riket tillverkad.

2. Skatt skall'' icke utgå vid leverans eller införsel av socker
för tillverkning av sockerkulör (ur tulltaxenummer 17.02).

Choklad- och konfektyrvaror, hänförliga till följande varugrupper: choklad,

med eller utan tillsats av socker eller sötningsmedel

karameller, praliner, konfekt, dragéer, kola, pastillér, tabletter,
tuggummi, skumstrutar, kokosbollar och dylika sötsaker,
ävensom sötsaker helt eller delvis utgörande eller innehållande
kanderade eller glaserade frukter, fruktskal eller
andra växtdelar ävensom ersättningsmedel härför........

lakrits, innehållande mer än 10 % socker eller med tillsats
av annat sötnings- eller smaksäriningsmedel eller föreliggande
i utformade figurer, stänger eller stycken ........

marsipan, mandelmassa, nougatmassa, s. k. vit choklad och
andra liknande produkter i utformade figurer, stänger eller
stycken ............................................

marmelad och ersättningsmedel härför i utformade figurer,
stänger eller stycken ..................................

Anm. Skatt skall icke utgå för kakao i form av pulver, flingor
eller pasta, med eller utan tillsats av socker eller sötningsmedel,
ej heller för s. k. fastlagsmassa.

Med socker eller sötningsmedel försatta pulver och tabletter,
avsedda för beredning av läskedrycker ....................

Glass ....................................................

Anm. Skatt skall icke utgå för färdigställda för hushåll, restauranger
eller matserveringar avsedda efterrätter, helt eller

16

16

65 %

> (i, A

65 %

65 %

65 %
65 %

65 %
65 %

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1960

13

Tulltaxe nummer -

Varuslag

jrl-fo ?

Skattesats,
procent av
beskattningsvärdet -

Skattesats,

öre för
angiven
enhet

ur
ur
ur

ur 33.06

•: '''' .I.,

ur 38.19

ur 97.04

delvis bestående av glass. Vad nu sagt* gäller även om
efterrätten är tillsatt eller belagd med eller däri på annat
sätt ingår choklad eller andra varuskattebelagda varor, under
förutsättning dock att varan bibehållit karaktären av
efterrätt av glass.

Essenser och extrakter, avsedda för beredning av alkoholhaltiga
drycker............................................

Parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat, hänförliga
till följande varugrupper:

tandpulver och tandkräm; munvatten; ättiketerpreparat;
schamponeringsmedel, parfymerade eller med tillsats av
färgande, blekande eller hårväxtbefrämjande ämnen, dock
icke preparat med karaktär av hårfärgnings-, hårblekningseller
hårinpackningsmedel ............................

parfymer och andra lnktgivande preparat såsom lukt- och
toalettvatten (med undantag av preparatet sprit, glycerin
och rosenvatten), parfymerat badsalt o. d.; nagelbandsvatten,
nagelbandskräm, ansiktslera, ansiktsskum och andra
hudvårdspreparat, ej utgörande hudkräm, hudolja eller ströpuder
och ej upptagna i följande varugrupp; hårvatten,
hårolja, hårpomada, onduleringspreparat, hårfärgnings-, hårbleknings-
och hårinpackningsmedel samt andra hårvårdspreparat
med undantag av schamponeringsmedel; hårborttagningsmedel
samt medel mot transpiration med undantag av
ättiketerpreparat ........................................

puder med undantag av ströpuder härunder inbegripet hudkräm,
innehållande över 10 % pudersubstans (puderkräm);
läppstift, smink och andra för färgning av huden avsedda
preparat; nagellack, nagelpasta, nagelpolermedel, nagellackborttagningsmedel
och andra dylika för nagelbehandling avsedda
preparat; ögonhårskräm, ögonbrynsstift samt andra
liknande preparat för behandling av ögonhår eller ögonbryn

Kemiska kompresser och tillbehör avsedda för hårpermanent ning.

.... «•.;...........................................

Spelkort, ävensom målade eller tryckta ark, avsedda att sönderskäras
till spelkort, per lek ............................

50 %

25 %

.71 l>j!u

iilHlli

) -t

50 %

80 %

50 %

100

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1960

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85)

om försäljningsskatt

Härigenom förordnas, att 28 § förordningen den 5 mars 1948 om försäljningsskatt
skall upphöra att gälla, att 26 § samma förordning skall erhålla
följande ändrade lydelse samt att den vid förordningen fogade förteckningen
över varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas1, skall erhålla den
ändrade lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.

(Gällande lydelse)

26

Skatt, som enligt avgiven deklaration
eller enligt av tullmyndigheten
verkställd uträkning belöper å införd
vara, skall erläggas till tullverket
samtidigt med tullen. Vad i fråga om
tull finnes stadgat rörande betalningsanstånd,
ställande av säkerhet
samt påföljd för fördröjd eller utebliven
betalning skall äga motsvarande
tillämpning beträffande skatten.

(Föreslagen lydelse)

§•

Skatt, som enligt avgiven deklaration
eller enligt av tullmyndigheten
verkställd uträkning belöper å införd
vara, skall erläggas till tullverket
i den ordning som är föreskriven
beträffande tull. Skatten skall i fråga
om varje varuparti, som särskilt anmälts
till författning eller för vilket
särskild deklaration avgivits, påföras
i hela kronor, så att överskjutande
öretal bortfaller. Vad i fråga om tull
finnes stadgat rörande betalningsanstånd,
ställande av säkerhet samt påföljd
för fördröjd eller utebliven betalning
skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande skatten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961. De äldre bestämmelserna
skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som
hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av förteckningen se 1952:199.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1960

15

Bilaga

Förteckning

över

varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,

i tulltaxan upptagna under nedanstående
tulltaxenummer

Tulltaxe-

Varuslag

Skattesats

Särskild
skatte-sats för
vissa va-ror vid

Minimiskatt (i kro-nor) per kalenderår
för registrerad säl-jare med skatte-pliktig försäljning

nummer

pro-cent
av be-skatt-nings-vär-det

kro-

nor

för

an-

given

enhet

import,

kronor

för

100 kg

av enbart
egen till-verkning

eljest

i

2

3

4

5

6

7

ur 58.01

Mattor, knutna, även konlektionerade:

, i , k»n

•''

innehållande natursilke............

andra slag:

20

10000

med högst 250 knutar på en längd
av 1 m, dock icke där antalet knu-tar per kvadratmeter uppgår till
högst 25 000 ....................

20

1000

» 1200

3600

med mer än 250 men ej mer än
450 knutar på en längd av 1 m ..

20

2000

med mer än 450 knutar på en

20

4 000

ur 71.01—
71.03

Naturpärlor och ädelstenar, ej utgö-rande artiklar för tekniskt bruk......

20

ur 71.12—
71.14

Varor av ädel metall, ej utgörande
artiklar för tekniskt bruk............

20

Anm. För urarmband av ädel metall
skall skatt utgå även om de äro
fästade vid ur.

• -

1200

ur 71.15

Varor av naturpärlor eller av ädelste-nar, ej utgörande artiklar för tekniskt

20

ur 85.15 1
ur 92.11 >
ur 92.13 )

Grammofoner och grammofonverk, här-under inbegripet skivspelare o. dyl.
med eller utan ljuddosa, även ingå-ende i radiogrammofoner; grammofon-automater:

enkelspelare:

med en skivhastighet, per st

20

med flera skivhastlgheter, per st

30

16

Kungl. Maj:ts proposition, nr 164 år 1960

1

2

3

4

5

6

7

ur 92.12
m. fl.

skivväxlare:

med en skivhastighet, per st

med flera skivhastigheter, per st

grammofonautomater, per st

Grammofonskivor, ävensom andra ar-tiklar med ljudspår för avspelning med
grammofon:

per ljudspår med högst 8 minuters
speltid............................

per ljudspår med längre speltid____

Öl

30

50

250

i.AU t

0:50

1:50

8

<M

vH

3 600

i

j({:> -1.

Anm. Skatt skall ej utgå för:

varor, vilka tidigare inom riket va-rit föremål för försäljning till kon-sument;

ordnar, medaljer och märken av
guld, silver, platina eller annan ädel
metall, där de utdelas såsom för-tjänsttecken eller utan betalning;

grammofonskivor och andra artiklar

--------—--"J-----

med ljudspår för avspelning med
grammofon,

a) huvudsakligen innehållande tal av
reklamkaraktär eller tal för un-dervisningsändamål; eller

b) huvudsakligen innehållande sig-naler e. d. utan musikalisk syft-ning; eller

c) framställda var och en i endast
ett exemplar;

artiklar med ljudspår utgörande kar-tonger eller andra förpackningar eller
material för tillverkning av sådana
artiklar.

. . t

A: >b i l t

• i.

Ii» • U.l

? ''UktlfliÅ

; »II:!:.; ]

jod

.<i. i

9fl(

|

......

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1960

17

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 maj

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa av den nya
tulltaxan föranledda ändringar i gällande punktskatteförfattningar, m. m.
samt anför därvid följande.

I. Inledning

Efter beslut av 1958 års B-riksdag har 1929 års tulltaxa från och med
den 1 januari 1959 ersatts med en ny tulltaxa. Den nya tulltaxan, som utfärdades
den 12 september 1958 (SFS nr 475), är utformad i överensstämmelse
med en internationell konvention rörande nomenklatur för klassificering
av varor i tulltarifferna, den s. k. Brysselnomenklaturen.

Brysselnomenklaturen omfattar 1 095 positioner, fastställda efter praktiskt
och kommersiellt betingade indelningsgrunder. Positionerna är fördelade
på 99 kapitel, sammanförda i 21 avdelningar. Den nya tulltaxan är
uppbyggd i enlighet härmed med tillägg av sådana underpositioner som erfordrats
med hänsyn till vissa för vårt land speciella tulldifferentieringar.
Till den nya tulltaxan har, liksom fallet var beträffande den äldre taxan,
anknutits en statistisk varuförteckning.

För erhållande av tillräcklig precision vid avgränsningen av det skattepliktiga
varuområdet har det befunnits lämpligt att i flera författningar på
den indirekta beskattningens område anknyta varudefinitionerna till tulltaxan
och den tullstatistiska varuförteckningen. Tillkomsten av den nya
tulltaxan nödvändiggör en teknisk anpassning, transponering, av de i skatteförfattningarna
angivna beskattningsområdena till överensstämmelse med
den nya nomenklaturen.

Förslag till erforderliga ändringar i berörda punktskatteförfattningar har
framlagts i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria. De framlagda
förslagen berör — såvitt nu är i fråga — förordningen den 31 maj

2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 164

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1960

1957 (nr 262) om allmän energiskatt, förordningen den 25 maj 1941 (nr
251) om varuskatt och förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt.
Motsvarande ändringar i förordningen den 30 juni 1943 (nr
477) om skatt å vissa pälsvaror — varom förslag ävenledes framlagts i nyssnämnda
promemoria — har redan vidtagits genom beslut av detta års riksdag.

över nyssnämnda promemoria har, efter remiss, yttranden inkommit från
kontrollstyrelsen, generaltullstyrelsen, kommerskollegium, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation samt Svensk industriförening. Kommerskollegium
har överlämnat yttranden från samtliga handelskammare i
riket utom en.

I anslutning till de i promemorian gjorda förslagen avser jag att upptaga
en av 1952 års kommitté för indirekta skatter väckt fråga att beträffande
varuskatt enligt 1941 års förordning jämställa importgrossister med
tillverkare.

I detta sammanhang avser jag vidare att anmäla ett inom generaltullstyrelsen
upprättat förslag om att den nuvarande stämpelavgiften på spelkort
upphäves och att spelkort i stället belägges med varuskatt enligt 1941 års
förordning, över detta förslag har yttranden avgivits av kontrollstyrelsen,
generalpoststyrelsen och Aktiebolaget J. O. Öberg & Son.

II. Allmänna synpunkter

Promemorian. I promemorian framhålles inledningsvis att förslagen väsentligen
innebär en ren transponering till den nya tulltaxans varubeskrivningar
utan ändring av beskattningsområdenas avgränsning. På några punkter
har dock den nya tulltaxans anknytning till Brysselnomenklaturen föranlett
vissa mindre jämkningar i skattepliktens omfattning. I allt väsentligt
går dessa förslag i liberaliserande riktning och innebär sålunda icke
någon skärpning av beskattningen.

Vid transponeringen har varubeskrivningarna anknutits till tulltaxenumren
och icke såsom tidigare till de statistiska numren. Till skillnad från
vad tidigare varit fallet ingår nämligen tulltaxenumren numera som de fyra
första siffrorna i det statistiska numret. Angivande av tulltaxenumren anses
innebära tillräcklig precisering i klassificeringshänseende. En sådan anordning
innebär också att ändring i den rent statistiska uppdelningen inte
behöver medföra ändring i skatteförfattningarna.

Samtidigt med transponeringen har det ansetts lämpligt att vidtaga vissa
mindre jämkningar i de här aktuella skatteförfattningarna med avseende
på importbeskattningen. Bakgrunden till dessa ändringsförslag är i första
band att i 10 a § 1929 års tulltaxeförordning -— efter en från och med den 1
januari 1959 gällande författningsändring — stadgas, att tull skall påföras

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år W60

i jämna kronor så, att överskjutande öretal bortfaller.1 I skatteförfattningarna
föreslås därför den ändringen, att skatt som skall erläggas till tullverket
uttages på enahanda sätt.

Vidare föreslås att 1941 års varuskatteförordning erhåller rubriken förordning
om särskild varuskatt.

Yttrandena. I de över promemorian avgivna yttrandena har ingen erinran
framförts mot den rent tekniska övcrarbetningen av de berörda författningarna.
Beträffande de med den förändrade nomenklaturen sammanhängande
jämkningarna i skattepliktens omfattning understrykes i allmänhet att dessa
i huvudsak går i liberaliserande riktning och inte innebär någon skatteskärpning.
För de särskilda yrkanden som gjorts i vissa fall redogöres närmare
i senare avsnitt.

I fråga om varudefinitionernas anknytning till den nya tulltaxan gör
kommerskollegium följande uttalande.

Kollegium finner den föreslagna anknytningen av de skattebelagda varuområdena
till Brysselnomenklaturen fördelaktig då därigenom erhålles dels
precision i avgränsningen mellan skattebelagda och icke skattebelagda varor,
dels terminologisk enhetlighet i tull- och varuskattehänseende. En än
större exakthet skulle kunna erhållas genom anknytning även till statistiska
nummer. Kollegium delar dock därvidlag den meningen, att det är
önskvärt, att avgränsningen göres oberoende av eventuella ändringar i den
statistiska uppdelningen.

I anledning av förslaget att skatt i fortsättningen skall erläggas till tullverket
i jämna kronor framhåller kontrollstyrelsen, att starka skäl talar
för att motsvarande jämkning göres beträffande skatt, som inbetalas till
kontrollstyrelsen. Styrelsen fortsätter.

Förutom att likformighet erhålles, skulle härigenom styrelsens bearbetning
av insända redovisningshandlingar betydligt underlättas. Vidare skulle
bl. a. vinnas, att de skattskyldiga i viss mån kompenseras för de portokostnader,
som åsamkas dem vid insändande till styrelsen av deklarationer och
vid inbetalning av skatt. Denna kostnad har för de skattskyldiga länge utgjort
ett irritationsmoment, som genom den nu ifrågasatta ändringen i stort
sett kan undanröjas.

Styrelsen föreslår att erforderlig ändring vidtages i förordningen den 3
april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsuintionsbeskattning.

I några yttranden hemställes om en mer ingående översyn av de olika
punktskatteförfattningarna. Yrkanden om slopande av nu utgående punktskatter
har också framförts beträffande olika varor.

Departementschefen. Frågan om en anpassning eller transponering till den
nu gällande tulltaxan av de varudefinitioner i olika skatteförfattningar, som
utformats i anslutning till den tidigare tulltaxan, berördes redan i den proposition
till 1958 års riksdag, varigenom förslag till ny tulltaxa framlades.
Då emellertid de erforderliga författningsändringarna krävde särskild ut 1

Riksdagen har numera på grundval av prop. 1960: 98 antagit cn ny tulltaxeförordning, där
motsvarande stadgande återfinnes i 14 §.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1960

redning och de dittillsvarande bestämmelserna utan större svårigheter kunde
tillämpas i oförändrad utformning under en övergångstid, togs spörsmålet
icke upp till närmare behandling vid detta tillfälle.

Förslag till ändringar av de berörda skatteförfattningarna har numera
framlagts i eu inom finansdepartementet utarbetad promemoria. Såvitt avser
förordningen om skatt å vissa pälsvaror har som nämnts förslagen redan
blivit genomförda efter beslut av detta års riksdag (Prop. 1960:62,
BevU 29). De författningar som nu återstår att anpassa till den nya tulltaxan
är energiskatteförordningen, 1941 års förordning om varuskatt och
försäljningsskatteförordningen.

De föreliggande författningsförslagen innebär väsentligen en rent teknisk
överarbetning. Ändring i beskattningsområdet har föreslagits endast i vissa
fall där en jämkning varit direkt betingad av anknytningen till den nya
tulltaxan. Förslagen har i sina allmänna drag tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av de i ärendet hörda remissinstanserna. Också enligt min mening
är de föreslagna nya varudefinitionerna och därmed sammanhängande bestämmelser
ändamålsenligt utformade. De jämkningar av det skattepliktiga
varuområdets utsträckning som förordats synes icke vara av större
omfattning och innebär i flertalet fall en liberalisering. Jag finner mig sålunda
i stort sett kunna biträda de i promemorian framlagda förslagen.

I några remissyttranden har yrkanden framställts om en allmän översyn
av de olika punktskatternas utformning och författningsmässiga reglering.
Även enligt min mening kan skäl anföras för att — väsentligen från skattetekniska
utgångspunkter — verkställa en översyn på området. Därvid bör
också, såsom förutskickats i propositionen nr 42 till årets riksdag, de frågor
utredas rörande beskattningen av pälsvaror som aktualiserats av Sveriges
anslutning till EFTA-konventionen.

Under hänvisning till det anförda finner jag icke anledning att — bortsett
från några inledningsvis nämnda detalj spörsmål i vilka utredning föreligger
— i förevarande sammanhang ingå på andra frågor rörande punktskatterna
än sådana som väsentligen föranledes av de olika författningarnas
anknytning till den nya tulltaxan. I

I det följande avser jag att till närmare behandling var för sig upptaga
de nu föreliggande förslagen till ändring av energiskatteförordningen, 1941
års förordning om varuskatt och försäljningsskatteförordningen. Dessförinnan
vill jag emellertid beröra ett par mera allmänna spörsmål.

Gemensamt för de tre nämnda författningarna föreslås sålunda i promemorian
den ändringen att skatt vid import i fortsättningen skall påföras i
hela kronor så att överskjutande öretal bortfaller, f likhet med remissinstanserna
tillstyrker jag detta förslag. Såsom kontrollstyrelsen framhåller
bör emellertid samma princip gälla i fråga om skatt som skall inbetalas till
styrelsen. I enlighet härmed förordar jag att föreskrift i sistnämnda hänseende
intages i 26 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Mot det i promemorian framlagda förslaget att varuskatt som uttages en -

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1960

ligt 1941 års förordning erhåller benämningen särskild varuskatt föreligger
från min sida ingen erinran.

I propositionen nr 121 till detta års riksdag har föreslagits en särskild
förordning om frihet från införselavgift i vissa fall. Förordningen är avsedd
att ersätta bl. a. de stadganden som nu finns i olika punktskatteförfattningar
om skattefrihet vid införsel, då rätt till tullfrihet föreligger
enligt vissa bestämmelser i tulltaxeförordningen, samt om rätt till skatterestitution,
då förutsättningar för tullrestitution föreligger. Nämnda förordning
har numera antagits av riksdagen. Av förordningen betingade ändringar
i de nu aktuella punktskatteförfattningarna synes lämpligen böra
vidtagas i samband med transponeringen.

III. Energiskatten

Gällande ordning. Den allmänna energiskatten omfattar elektrisk kraft samt
vissa flytande och fasta bränslen såsom bensin och motorsprit, stenkol,
koks och kolbriketter samt motorhrännolja och pannbrännolja. Energiskatt
för elkraft erlägges på grundval av ett deklarationsförfarande till kontrollstyrelsen
av den yrkesmässige distributören av kraften eller, om konsumenten
själv är producent, av denne. Skatten är utformad såsom en värdeskatt,
varvid beskattningsvärdet utgör summan av de avgifter som förbrukaren
har att erlägga för kraften eller, vid egenproduktion, skulle ha uppburit om
kraften försålts. Skattesatsen är 10 % för kraft, som förbrukas för industriellt
ändamål, och 7 % för annan kraft.

Energiskatten för bensin och motorsprit är utformad som en specifik
skatt (9 öre per liter) och uppbäres av tullverket i fråga om importerad vara
och av kontrollstyrelsen för inom landet tillverkad vara. I båda fallen
uttages energiskatten samtidigt med den skatt som på här ifrågavarande motorbränslen
utgår enligt förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motorsprit. I fråga om övriga energibeskattade bränslen
föreligger obligatorisk skattskyldighet för inhemska producenter. Därjämte
kan större förbrukare och återförsäljare frivilligt låta registrera sig hos kontrollstyrelsen
såsom skattskyldiga. För nu nämnda kategorier skattskyldiga
erlägges skatten till kontrollstyrelsen, medan vid import, som verkställes
av någon icke registrerad, skatten erlägges till tullverket samtidigt med
tullen. Även i denna del är energiskatten utformad såsom en specifik skatt
med särskilda skattesatser per vikt- eller volymenhet för de olika beskattade
bränsleslagen. Beskattningsområdets omfattning och skattesatsernas storlek
framgår av en vid förordningen fogad förteckning, anknuten till den
äldre tulltaxans statistiska varuförteckning och med skattesatserna angivna.

Promemorian. Energibeskattningen av bensin, motorsprit och elektrisk kraft
är icke anknuten till tulltaxans nomenklatur. Vad som beröres av transponeringen
är — framhålles det i promemorian — alltså endast övriga energibeskattade
flytande och fasta bränslen samt spritblandningar avsedda för

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1960

motordrift. Av dessa varuslag hänföres samtliga skattepliktiga stenkolsbränslen
— kol, stybb och briketter — i den nya tulltaxan till tulltaxenummer
27.01, samt motsvarande slag av koksbränslen till nummer 27.04, 27.08
och 27.14. Skattepliktiga brunkolsbriketter faller under nummer 27.02.

Av de i förteckningen upptagna flytande bränslena faller skattepliktig
motorbrännolja och pannbrännolja under tulltaxenummer 27.10 och skattepliktiga
spritblandningar, avsedda för användning till motordrift, under
tulltaxenummer 27.10 och 38.19. Förslaget innebär att skatteplikten anknytes
till nämnda tulltaxenummer med vidtagande endast av sådana ändringar
i varubeskrivningen, som betingas av den nya nomenklaturen.

Yttrandena. Ändringsförslag i avseende på energiskatten framföres endast
i yttrandet från kommerskollegium. Enligt kollegii mening bör övervägas
om icke produkter hänförliga till tulltaxenummer 27.14 [petroleumbitumen
(asfalt), petroleumkoks och andra ur petroleum eller skifferolja erhållna
återstoder] och till nr 27.08 (stenkolstjärbeck och annat mineraltjärbeck
samt koks av sådant beck) bör befrias från energiskatt. Som motivering
anför kollegium följande.

Enligt nu gällande författning är petroleumkoks åtminstone enligt definitionen
skattebelagd. I praktiken användes emellertid petroleumkoks såsom
råvara vid framställning av kolelektroder, och varan är därför närmast
att jämföra med retortkol och elektrodmassa, vilka icke äro skattebelagda.
Möjligheten att använda petroleumkoks såsom bränsle är bland annat med
hänsyn till dess höga priser närmast av teoretisk art. Enligt gällande författnings
42 § 2 mom. a) äger kontrollstyrelsen också särskilt pröva huruvida
avdrag å avgiven deklaration må göras för bränsle, som skattskyldig
förbrukat eller försålt för förbrukning för annat ändamål än energialstring.
Mot bakgrund av vad ovan nämnts torde detta få betraktas som en onödig
omgång.

Departementschefen. De förslag till transponering av varudefinitioner i
energiskatteförordningen som framlagts i departementspromemorian har
generellt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de i ärendet hörda remissinstanserna.
Kommerskollegium har emellertid förordat att den ändringen
vidtages av det skattepliktiga varuområdet att produkter upptagna under
tulltaxenummer 27.08 och 27.14 -— bland annat petroleumkoks — undantages
från energibeskattningen. Då de ifrågavarande produkterna normalt
inte användes som bränsle vill jag icke motsätta mig den sålunda föreslagna
ändringen. I övrigt tillstyrker jag de i promemorian framlagda förslagen til)
ändring av energiskatteförordningen.

IV. Särskild varuskatt
Transponeringen

Gällande ordning. Enligt förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt
utgår sådan skatt på följande varuslag, nämligen socker och sirap,
choklad och konfektyrvaror, glass, kemisk-tekniska preparat såsom puder,
smink, läppstift, nagellack, parfymer, hårvatten, schamponeringsmedel,

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 16i år 1960

tandkräm och munvatten samt essenser och extrakter för beredning av alkoholhaltiga
drycker. Nu utgående varuskatt å vissa rån eller s. k. wafers
har i proposition nr 154 till detta års riksdag föreslagits bli slopad från och
med den 1 juli 1960. Skatten uttages hos tillverkaren eller importören och
uppbäres i vad avser inhemska varor av kontrollstyrelsen och i vad avser
importvaror av tullverket.

Varuskatten på socker och sirap är utformad som en specifik skatt med
en skattesats av 20 öre per kg för socker och 16 öre per kg för sirap. I fråga
om övriga varor utgår skatten som en värdeskatt efter viss procent av varans
beskattningsvärde, varmed förstås lägsta priset vid försäljning i större
poster till återförsäljare. I vissa speciella fall utgöres beskattningsvärdet
för importvara av varuvärdet, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen
med tillägg av den på varan belöpande tullen. Skattesatserna utgör f. n.
65 % för sötvaror och glass, 80 % för puder, smink och liknande kosmetika,
50 % för parfymer, hårvatten o. d., 25 % för tandkräm, munvatten och
schamponeringsmedel samt 50 % för essenser och extrakter. Anmärkas må
att beskattningsvärdet utgöres av priset exklusive skatt.

Det skattepliktiga varuområdet är preciserat i en vid förordningen fogad
förteckning, anknuten till de på äldre tulltaxan grundade statistiska numren.
I förteckningen finnes även skattesatserna angivna.

Promemorian. Beträffande socker och sirap anföres i promemorian,
att enligt den före den 1 januari 1959 gällande tullstatistiska varuförteckningen
socker hänfördes till stat. nr 283—287 och sirap till stat. nr
288. I den nya tulltaxan faller bet- och rörsocker i fast form under tulltaxenr
17.01, medan annat socker, sirap och andra sockerlösningar, vissa
slag av honung samt sockerkulör faller under nr 17.02. Vissa av melass
framställda, till människoföda tjänliga produkter, som enligt den gamla
tulltaxan hänfördes till stat. nr 288, faller i den nya taxan under nr 17.03
(melass).

I det förslag till ny varuförteckning, som framlagts i promemorian, har
såsom skattepliktiga varuslag upptagits dels hela rubriken 17.01 (bet- och
rörsocker i fast form), dels ur nr 17.02 sirap och andra sockerlösningar,
framställda av bet- eller rörsocker, dels ock ur nr 17.03 förut berörda melassprodukter
av dylikt socker. De smärre jämkningar i skattens omfattning,
som denna anknytning till den nya tulltaxan föranleder -— t. ex. att skatt
inte längre skulle komma att utgå för lönnsocker — anses vara utan praktisk
betydelse.

Vidare har i förslaget, i likhet med vad som nu gäller, intagits en anmärkning
om att skattefrihet för socker och sirap föreligger, då varan införes
av tillverkare eller för dennes räkning. Dessutom har anmärkts att skatt
inte skall utgå vid leverans eller införsel av socker för tillverkning av sockerkulör.

Vad skattesatserna beträffar har det i promemorian ansetts lämpligt att
den nu för sirap utgående skatten av 16 öre per kg tillämpas för alla skat -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1960

tepliktiga varor under nr 17.02 och 17.03, oaktat sådana produkter på
grund av den gamla tulltaxans utformning hittills i vissa fall beskattats
med den för socker gällande skattesatsen av 20 öre per kg. Denna skattesats
föreslås gälla endast för varor hänförliga till tulltaxenr 17.01.

I vad avser det skattepliktiga sötvaruområdet — choklad och
konfektyrvaror, glass, m. in. — erinras i promemorian om att detta tidigare
omfattade stat. nr 298—302. Flertalet av produkterna faller i den nya taxan
under tulltaxenr 17.04 (sockerkonfektyrer, icke innehållande kakao) och
nr 18.06 (choklad och chokladvaror samt andra födoämnen, innehållande
kakao). Med bortseende från skattepliktiga kanderade eller glaserade frukter
m. m. täcker nämnda nummer praktiskt taget allt som svarar mot begreppet
choklad- och konfektyrvaror. Det skulle därför — framhålles det i
promemorian — kunna övervägas att slopa den nuvarande detaljerade uppräkningen
av de olika skattepliktiga varuslagen och i stället använda tulltaxans
terminologi med angivande av de undantag som befinnes påkallade.
Då tillverkare och importörer torde ha blivit förtrogna med den hittillsvarande
ordningen och med hänsyn till att uppräkningsmetoden i alla händelser
måste tillämpas i fråga om det skattepliktiga kemisk-tekniska varuområdet,
eftersom skattesatsen där varierar för olika varuslag, har det ansetts
lämpligt att på sötvaruområdet bibehålla nuvarande uppräkningssystem
för precisering av skatteplikten. Förslaget till ny varuförteckning har
därför utformats efter samma princip som den nu gällande med i huvudsak
endast sådana jämkningar som föranledes av den nya nomenklaturen.

Beträffande övriga skattepliktiga sötvaror påpekas i promemorian, att
kanderade eller glaserade frukter i den nya tulltaxan faller under nr 20.04
samt med socker eller sötningsmedel försatta pulver och tabletter, avsedda
för beredning av läskedrycker, under nr 17.05 och 21.07. Skatteplikten har
i dessa fall föreslagits anknuten till de nya tulltaxenumren utan ändring av
tidigare gällande varubeskrivningar. Glass slutligen faller i den nya taxan
under nr 18.06 och 21.07.

I fortsättningen erinras om att osäkerhet gjort sig gällande i fråga om
beskattningen av s. k. nougatmassa, vit choklad m. fl. produkter, vilka i
allmänhet användes såsom halvfabrikat vid tillverkning av konfektyrer och
konditorivaror. Dessa produkter föreslås i promemorian skola beskattas på
samma sätt som marsipan och mandelmassa, d. v. s. endast om de föreligger
i utformade figurer, stänger eller stycken.

Den i nuvarande varuförteckning intagna anmärkningen att skattefrihet
föreligger för kakaopulver föreslås i promemorian utsträckt till att omfatta
även kakao i form av flingor eller pasta. Dessa produkter har i stort sett
samma användning som kakaopulver och anses därför i skattehänseende
böra bli likställda. Stadgandet i nämnda anmärkning om skattefrihet för
efterrätter av glass återfinnes i förslaget med allenast redaktionella jämkningar.
Vad återigen beträffar den i anmärkningen omförmälda skattefriheten
för glasspulver samt tårtor, bakelser, tebröd och liknande bakverk

Kungl. Maj.ts proposition nr 16i år 1960

25

har de ändrade klassificeringsprinciperna i tulltaxan gjort anmärkningen i
denna del överflödig.

I förslaget till ny varuförteckning har skattesatsen för här ifrågavarande
varor angivits oförändrat till 65 %.

Inom det kemisk-tekniska varuområdet hänfördes i den
äldre tullstatistiska varuförteckningen kosmetiska och liknande skattepliktiga
preparat till stat. nr 591, 592, 593 och 596. Kemiska kompresser och tillbehör,
avsedda för hårpermanentning, föll under stat. nr 540: 44. Essenser
och extrakter för beredning av alkoholhaltiga drycker hänfördes till stat. nr
587: 1—588: 3. Förstnämnda varuslag faller i den nya tulltaxan helt under
tulltaxenr 33.06, de omnämnda kemiska kompresserna under nr 38.19 samt
ifrågavarande slag av essenser och extrakter under nr 17.05, 21.07 och 22.09.
I promemorians förslag till ny varuförteckning har transponeringen till de
nya tulltaxenuinren skett med endast några smärre jämkningar av rent
teknisk eller redaktionell natur. Skattesatserna är desamma som i nuvarande
varuförteckning.

Yttrandena. När det gäller transponeringen av varudefinitioner inom den
särskilda varuskattens område har erinringar framförts huvudsakligen av
generaltullstyrelsen.

Beträffande sötvaruområdet förordar generaltullstyrelsen sålunda,
att samtliga till tulltaxenr 20.04 hänförliga produkter undantages från
beskattningen. Fråga är här om sötsaker helt eller delvis utgörande eller
innehållande kanderade, glaserade eller på liknande sätt med socker beredda
frukter, fruktskal eller andra växtdelar samt ersättningsmedel härför.
Styrelsen fortsätter.

Genom den föreslagna formuleringen torde praktiskt taget samtliga till
tulltaxenr 20.04 hänförliga varor bliva skattepliktiga. Enligt kommentaren
till Brysselnomenklaturen hänföras bl. a. s. k. avrunna frukter (drained
fruits) till nämnda nummer. Dessa produkter klassificerades i den gamla
tulltaxan enligt stat. nr 310: 4 eller 311 och voro sålunda skattefria, vilket
torde vara principiellt riktigt, enär de till övervägande del användas inom
konditorier och bagerier för garnering av tårtor o. dyl. Enligt styrelsens
åsikt saknas anledning att nu införa skatt å nämnda produkter. Med hänsyn
till svårigheterna att skilja dem från de till tulltaxenr 20.04 hänförliga nu
skattepliktiga produkterna ifrågasätter styrelsen om icke samtliga i förslaget
upptagna, till nyssnämnda nummer hänförliga varor böra utgå ur
förteckningen.

För den händelse det icke skulle befinnas lämpligt att undantaga samtliga
till nr 20.04 hänförliga varor från beskattning bör dock varor av typen
»drained fruits» under inga förhållanden beläggas med skatt.

Såvitt avser sch am ponerings medel ifrågasätter generaltullstyrelsen
om icke samtliga till tulltaxenummer 33.06 hänförliga sådana medel
bör beskattas, således även preparat som icke är parfymerade. Styrelsen anför.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 164

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1960

Schamponeringsmedel med tillsats av färgande, blekande eller hårväxtbefrämjande
ämnen liänfördes i förut gällande tulltaxa till stat. nr 593, oavsett
om de voro parfymerade eller ej. Andra schamponeringsmedel hänfördes,
om de voro parfymerade, till stat. nr 596 och eljest till stat. nr 597. Varuskatt
utgick endast för de till stat. nr 593 och 596 hänförliga preparaten. I
nu gällande tulltaxa hänföras alla preparat, som i detaljhandeln saluhållas
under benämningen schamponeringsmedel, till tulltaxenr 33.06. I förslaget
till förteckning över varor, underkastade särskild varuskatt, har gränsdragningen
mellan de skattefria och de skattebelagda schamponeringsmedlen bibehållits.
Oparfymerade preparat utan tillsats av färgande, blekande eller hårväxtbefrämjande
ämnen skulle således även framdeles vara skattefria. Erfarenheten
har visat att det i många fall icke är möjligt att utan ingående
laboratorieundersökning avgöra, huruvida ett schamponeringsmedel är parfymerat
eller ej. Ett bibehållande av den nuvarande gränsdragningen innebär,
att man icke kan tillgodogöra sig den förenkling i klassificeringshänseende,
som den nya tulltaxan erbjuder.

Beträffande puder påpekar generaltullstyrelsen att puderkrämer innehållande
över 10 % pudersubstans enligt praxis belagts med 80 % skatt,
under det att dylika krämer med mindre mängd pudersubstans i varuskattehänseende
jämställts med hudkräm och i enlighet härmed varit skattefria.
Styrelsen anser det önskvärt att få denna praxis fastslagen genom att
i förteckningen intages ett förtydligande av begreppet puder.

I fråga om choklad och konfektyrvaror konstaterar generaltullstyrelsen
att i den föreslagna varuförteckningen upptagits »choklad eller
ersättningsmedel härför». Med ersättningsmedel för choklad torde enligt
styrelsen åsyftas vissa brunfärgade produkter, smaksatta med kakaoessens
eller innehållande pulver av kakaoskal. Då dylika varor numera icke förekommer
i handeln förordas att de slopas i förteckningen.

Kommerskollegium erinrar om att den i förslaget till varuförteckning intagna
anmärkningen om skattefrihet för kakao i olika former avser att från
beskattningen undantaga bl. a. drickchoklad. Då för nämnda former av
kakao med tillsats av socker eller sötningsmedel kan förekomma även tillsats
av aromämnen, bör enligt kollegium ett förtydligande härom göras.

Sveriges köpmannaförbund hemställer att demonstrationsmaterial och
prover befrias från varuskatt vid import.

Departementschefen. Såvitt avser den särskilda varuskatten har förslagen
till transponering mött erinringar av större betydelse endast i fråga om
vissa produkter inom sötvaruområdet och beträffande schamponeringsmedel.

Enligt gällande ordning uttages varuskatt inom sötvaruområdet
bland annat för kanderade och glaserade frukter, däremot icke för s. k.
avrunna frukter (drained fruits). Enligt transponeringsförslaget skulle beskattningen
utsträckas till att omfatta också drained fruits. Generaltullstyrelsen
har härvidlag förordat att samtliga till tulltaxenummer 20.04 hänförliga
produkter, d. v. s. med socker beredda frukter m. m., befrias från
skatt eller att i varje fall varor av typen drained fruits blir undantagna.

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 16''i år 1960

Vid en bedömning av detta spörsmål kan konstateras, att drained fruits
visserligen behandlats med socker eller sockerlag men icke på sådant sätt
och i den utsträckning att de kan betraktas som egentliga sötvaror. Eu
betydande skillnad föreligger därför mellan dessa produkter och övriga
med socker behandlade frukter som nu faller inom det skattepliktiga området
och som är att betrakta som konfektyrvaror i egentlig mening. Jag
förordar därför att varuförteckningen utformas så att varor av typen
drained fruits icke heller i fortsättningen blir skattebelagda.

När det gäller schamponeringsmedel uttages varuskatt för närvarande
icke för oparfymerade preparat utan tillsats av färgande, blekande
eller hårväxtbefrämjande ämnen. Däremot utgår skatt för parfymerade
preparat. Transponeringsförslaget innebär härutinnan ingen ändring. Generaltullstyrelsen
har emellertid framhållit att svårigheter föreligger när
det gäller att skilja oparfymerade preparat från parfymerade och därför
förordat att också oparfymerade preparat blir belagda med skatt. Enligt min
mening synes det icke nu finnas tillräcklig anledning att utsträcka det
skattepliktiga området och belägga med skatt även sådana schamponeringsmedel
som inte i någon väsentlig mån skiljer sig från många andra
skattefria rengöringsmedel. Nämnas kan för övrigt att, ehuru vissa svårigheter
otvivelaktigt föreligger, man torde ha kommit fram till en i stort sett
tillfredsställande praxis vid gränsdragningen mellan skattepliktiga och skattefria
schamponeringsmedel. Jag förordar sålunda, att gällande ordning bibehålies
i nu berörda hänseende.

Såvitt avser puderkräm bör i enlighet med generaltullstyrelsens förslag
i varuförteckningen uttryckligen angivas, att varuskatt utgår endast för
sådan kräm, innehållande mer än 10 procent pudersubstans.

Förslaget till ny varuförteckning innebär att skatt icke skall utgå för
kakao i form av pulver, flingor eller pasta. Något förtydligande av bestämmelsen
att skattefriheten gäller även om aromatiserande medel tillsatts
är enligt min mening icke påkallat. Beträffande pastorna må påpekas,
att skattefriheten är avsedd att omfatta egentliga kakaopastor avsedda för
beredning av drickchoklad men icke sådana särskilt beredda pastor som användes
för framställning exempelvis av chokladglasyr. Vad i övrigt angår
gruppen chokladvaror bör såsom generaltullstyrelsen föreslagit ersättningsmedel
för choklad utgå ur förteckningen.

Det yrkande som framförts av Sveriges köpmannaförbund om skattefrihet
vid import av demonstrationsmateriel och prover torde bli tillgodosett genom
det förslag som jag i det följande avser att framlägga och som ger möjlighet
för importgrossister att registreras som skattskyldiga hos kontrollstyrelsen.

De i departementspromemorian framlagda förslag i avseende på den särskilda
varuskatten, som inle här blivit närmare berörda, föranleder ingen
erinran från min sida.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år 1960

Skatteredovisningen vid import

Såsom tidigare nämnts skall den särskilda varuskatten av inhemska tillverkare
efter deklaration redovisas till kontrollstyrelsen, medan importvaror
skattebelägges av tullverket vid importtillfället. En följd av denna ordning
är, att vissa ojämnheter i beskattningshänseende föreligger mellan inhemska
tillverkare och importgrossister. Olikheterna hänför sig i första hand till
tidpunkten för skattens erläggande. För vara som tillverkats inom riket
betalas skatten först sedan varan levererats till återförsäljare, medan vid
import betalningen skall ske redan i samband med införseln. Andra olikheter
förefinnes i fråga om inverkan av prisändringar, returer av skattepliktiga
varor och beträffande kundförluster. I regel är olikheterna till importgrossisternas
nackdel.

Mot bakgrunden härav bär vid olika tillfällen framförts önskemål om
författningsändringar, varigenom inhemska tillverkare och importgrossister
skulle bli jämställda. Ett medel härför skulle vara att öppna möjlighet för
importgrossisterna att efter ansökan registreras såsom skattskyldiga hos
kontrollstyrelsen och därefter redovisa skatten till denna myndighet efter
deklaration i samma ordning som de inhemska tillverkarna. En sådan ordning
är föreskriven i två punktskatteförfattningar av senare datum, nämligen
förordningen angående omsättningsskatt å motorfordon samt förordningen
om allmän energiskatt.

Förslag av här angiven innebörd har framlagts i det av 1952 års kommitté
för indirekta skatter avgivna betänkandet (SOU 1957:13). Detta förslag
mötte icke någon invändning vid remissbehandlingen. Kontrollstyrelsen
påpekade emellertid, att särskilda regler var nödvändiga för att hindra, att
registrering skedde i sådana fall där rörelsen var av mindre omfattning.
Sveriges grossistförbund föreslog i sådant syfte att, i vad angår importörer
av sötvaror, endast rörelseidkare med en omsättning av skattepliktiga sådana
varor om lägst 50 000 kronor, räknat i pris till detaljist, skulle äga
rätt till registrering. Kontrollstyrelsen förordade vidare, att registrerade
importörer skulle inköpa varor av inhemsk tillverkning i beskattat skick, i
följd varav de skulle vid fakturering och skatteredovisning särskilja importerade
och inhemska varor. — Sveriges grossistförbund har sedermera
i särskild skrivelse hemställt, att 1952 års kommittés förslag på denna punkt
måtte genomföras.

Enligt min mening är det, bl. a. mot bakgrund av våra åtaganden inom
den europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), påkallat att redan i
detta sammanhang undanröja de olikheter som finnes i förordningen mellan
inhemska tillverkare och importgrossister. En ändring i den angivna riktningen
skulle innebära en även från andra synpunkter värdefull modernisering
av förordningen. Jag förordar därför, att en sådan ändring nu
genomföres. Bestämmelserna bör, med beaktande av vad kontrollstyrelsen
anfört, utformas i överensstämmelse med motsvarande regler i nyare punkt -

29

Knngl. Maj.ts proposition nr 16 l år 1960

skatteförfaltningar. I enlighet härmed bör förordningens 5 § ändras så att
den som ämnar yrkesmässigt införa skattepliktig vara för försäljning till
återförsäljare skall kunna frivilligt registreras hos kontrollstyrelsen som
skattskyldig importör. Kontroll styrelsen bör dock kunna vägra registrering
om den tillämnade importen kan antagas bli av mindre omfattning och varaktighet.
I den mån behov därav visar sig föreligga torde det få ankomma
på Kungl. Maj :t att närmare reglera kontrollstyrelsens befogenheter i här
aktuella hänseenden. — I sammanhanget bör nuvarande föreskrifter om minimiskatt
borttagas såsom i praktiken betydelselösa.

Beskattningen av spelkort

Gällande ordning m. m. Enligt kungörelsen den 13 juni 1919 (nr 291) angående
stämpelavgift för spelkort samt om kortstämplingens verkställande,
vilken författning ändrats genom kungörelser den 7 april 1933 (nr 133) och
den 6 april 1934 (nr 66), skall alla till försäljning och förbrukning inom
riket ämnade, figurerade eller ofigurerade kort, varmed spel kan övas, antingen
de är tillverkade i riket eller införda från utrikes ort, med visst undantag,
beläggas med en avgift av en krona för varje kortlek. För kortstämplingsavgiftens
behöriga uttagande finnes i kungörelsen föreskrifter
om ett speciellt stämplings- och kontrollförfarande.

Förfarandet vid stämpelbeläggningen av spelkort påtalades av riksdagens
år 1951 församlade revisorer, vilka bland annat ifrågasatte, om den nuvarande
kortstämplingsförrättningen ur kontrollsynpunkt hade ett värde, som
i betraktande av därav föranledda kostnader och besvär kunde anses motivera
ett bibehållande av densamma (se riksdagens revisorers berättelse
del I sid. 137, § 16). Revisorerna föreslog att det skulle närmare utredas,
huruvida icke kortstämplingsavgiften kunde ersättas med en varuskatt uttagen
vid fabrikationen eller införseln. I anslutning härtill ansågs det böra
prövas, om icke uppbörden, kontrollen och redovisningen av avgiften skulle
kunna utformas i enlighet med de för den särskilda varuskatten gällande
principerna. Över det av riksdagens revisorer sålunda framlagda förslaget
avgavs utlåtanden av generalpoststyrelsen, kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen,
vilka samtliga myndigheter tillstyrkte, att den nu gällande
kortstämplingsavgiften avvecklades och ersattes med varuskatt.

Riksdagens skrivelse (1952: 293) i anledning av revisorernas berättelse i
berörda del överlämnades till 1952 års kommitté för indirekta skatter att
tagas i övervägande vid kommitténs fullgörande av sitt uppdrag. Kommittén
anförde i sitt sedermera framlagda betänkande bl. a., att beskattningen
av spelkort borde bibehållas om nuvarande punktskatter kvarstod i oförändrad
omfattning. Kommittén anförde vidare, att den i likhet med riksdagens
revisorer ansåg, att spelkortsbeskattningen borde anordnas som en
varubeskattning, varvid skatten borde utgå enligt varuskatteförordningen.
Spelkortsskatten ansågs böra uttagas i form av eu styckeskatt med visst
belopp per lek.

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 164 år 1960

Generaltullstyrelsens förslag. I en inom generaltullstyrelsen upprättad
promemoria framhålles, att såväl för statsverket som för därav berörda
tillverkare och importörer det nuvarande kontrollförfarandet över stämpelavgiftens
utgörande är ett tidskrävande och kostsamt arbete. Det har sedan
länge framstått som angeläget att ernå ett mera tidsenligt system för
uttagandet av avgiften. I anslutning härtill framhålles de olägenheter, som
uppstår på grund av frånvaron i hithörande författning av bestämmelser
om frihet från stämpelavgift i vissa fall. Enligt punkten 1 :o) av kungörelsen
skall visserligen spelkort, vilka införes till riket av den, som enligt
särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande
varor, icke beläggas med avgift, men bestämmelsen synes åsyfta endast fall
av tullfrihet enligt 5 § a) och b) tulltaxeförordningen. Olägenheterna är
enligt promemorian påfallande icke minst beträffande av resande medförda
spelkort, för vilka tullfrihet åtnjutes jämlikt 5 § e) tulltaxeförordningen.
Det erinras om att tillämpningen av sistnämnda författningsrum genom
ändring år 1952 avsevärt utvidgats. Som jämförelse nämnes att i andra författningar
angående skatt vid införsel vanligen föreskrives skattefrihet, då
eljest skattepliktig vara införes under sådana omständigheter, att tullfrihet
enligt tulltaxeförordningen åtnjutes för densamma. Så är i princip fallet
beträffande varuskatteförordningen.

Med hänsyn till kortstämplingsavgiftens karaktär av varuskatt synes det
enligt promemorian lämpligt att såsom tidigare föreslagits inordna densamma
i förordningen angående sådan skatt. Härigenom skulle kortstämplingsförfarandet
bortfalla och även i övrigt mera tidsenliga bestämmelser komma att
gälla. Beträffande till riket införda spelkort kunde skatten i likhet med vad
som gäller för övriga med varuskatt belagda varuslag uttagas av tullverket
vid införseln.

Remissyttrandena. Det i promemorian framlagda förslaget tillstyrkes av
kontrollstyrelsen och generalpoststyrelsen men avstyrkes av Aktiebolaget J.
O. Öberg & Son.

Kontrollstyrelsen anser alltjämt en omläggning av beskattningen av spelkort
påkallad och ansluter sig till promemorians förslag. Skatten bör enligt
styrelsen uttagas som en styckeskatt med en skattesats av oförändrat eu
krona per lek. Beskattningsområdet bör bli oförändrat. Styrelsen framhåller
slutligen, att dess kontroll över den inhemska tillverkningen av spelkort
icke torde komma att erbjuda särskilda svårigheter och ej heller medföra
nämnvärd kostnad för statsverket.

Av generalpoststyrelsens yttrande framgår, att styrelsen anser att det
speciella kontrollförfarandet för spelkortsskatten numera knappast torde
vara fullt tidsenligt. Starkast torde olägenheterna enligt styrelsen framträda,
när stämpelavgiften uttages för importerade kortlekar, men även i
fråga om den inhemska tillverkningen anser styrelsen, att stämplingen är
en omständlig procedur. Styrelsen nämner, att antalet under 1958 stämpel -

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1960

belagda kortlekar uppgick till 1 180 154 samt att kostnaderna för statsverket
uppgått till ungefär 35 000 kronor för anskaffning av kortstämpelremsor
och 14 500 kronor i arvode till kortstämplingsförrättare. I fråga om beskattningens
utformning som en varuskatt anföres samma synpunkter som
i promemorian och i kontrollstyrelsens yttrande.

Aktiebolaget J. O. Öberg & Son, som är ende inhemske tillverkare av

spelkort i landet, anför bl. a. följande.

Med utgångspunkt från att styckeskatt med ett konstant belopp per lek
är den ur alla synpunkter lämpligaste och lättast kontrollerbara formen av
beskattning, vilja vi framhålla, att denna kontroll dock icke kan bil fullt
effektiv med mindre än att å korten anbringas en stämpel, utvisande att
de vederbörligen belagts med stämpelavgift i enlighet med gallande förordning.
Om så icke sker, förefinnes nämligen icke heller nagon risk att
använda spelkort, som på ett eller annat sätt kunnat undanhållas skattebeläggning.
Enligt vår erfarenhet och uppfattning är det av stor psykologisk
betydelse, att kontrollen kan utövas så, att tendenser till användande av
ostämplade spelkort — dit höra även smugglade spelkort — forsvaras sa
mycket som möjligt.

Vidkommande vårt företag — enda tillverkare av spelkort i landet och
leverantör av huvudparten av förbrukningen — finna vid det önskvärt att
det manuella förfaringssättet vid paketering och stämpling kan få bil maskinellt.
Detta innebär anskaffande av en maskin, som utom paketering aven
utför anbringande av stämpel på stämpelkortet ävensom medelst ett räkneverk
av likartad konstruktion som en frankeringsmaskin registrerar exakta
antalet stämplade och saluförda spelkort. Detta räkneverk kan liksom fallet
är i fråga om frankeringsmaskiner hållas plomberat och under kontrolltillsyn
av postverket. Vi vilja särskilt framhalla, att ovanstående beskrivna förfaringssätt
icke kommer att medföra någon kostnad för staten och att något
stämpelpapper av nuvarande eller annat slag icke kommer till användning.

Departementschefen. Av den förut lämnade redogörelsen framgai, att förfarandet
vid beskattning av spelkort — vilket i sina huvuddrag härrör från

1919 _ är omständligt och onödigt kostsamt. Det har vid flera tillfällen

och senast i det nu föreliggande ärendet framhållits såsom önskvärt att övergå
till en modernare beskattningsform. Jag delar denna uppfattning.

Framkomna förslag innebär, att den nuvarande författningen om stämpelavgift
på spelkort skall upphävas och att skatten på denna vara med
oförändrat beskattningsområde och samma skattesats som hittills skall inordnas
under 1941 års varuskatteförordning. Från den svenske tillverkaren
av spelkort liar invänts, att en sådan ordning skulle vara otillfredsställande
från kontrollsynpunkt. Med hänsyn till den allmänt omvittnade effektiviteten
i kontrollen av den särskilda varuskatten synes denna invändning sakna
fog. Uppenbarligen kan vissa besparingar vinnas genom den ifrågasatta omläggningen.
övergången till en modernare beskattningsform synes, på sätt
anförts i promemorian, även innebära andra fördelar. Därjämte kommer
skatten på spelkort att automatiskt inordnas under det av 1959 års riksdag
beslutade förfarandet vid punktbeskattning.

I enlighet med vad nu anförts förordar jag, att den av generaltullstyrel -

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1960

sen föreslagna omläggningen genomföres. Sålunda bör 1919 års författning
om stämpelavgift på spelkort upphävas och spelkort med oförändrad skattesats
av en krona per lek upptagas i den vid 1941 års förordning fogade förteckningen
över skattepliktiga varor.

V. Försäljningsskatten

Gällande ordning. Det enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt
skattepliktiga varuområdet omfattar

a) mattor innehållande silke samt knutna mattor, helt eller delvis av ull
eller andra djurhår med ett knutantal över 25 000 per in2 (s. k. äkta mattor),

b) guldsmedsvaror, d. v. s. arbeten av guld, silver, platina eller annan
adel metall med eller utan infattade pärlor eller stenar ävensom oinfattade
akta pärlor och koraller, oinfattade ädelstenar och bijouteriartiklar av sådana
varor, samt

c) grammofoner, grammofonverk, färdiga grammofonskivor samt för grammofonverk
avsedda el. motorer och el. ljuddosor.

Skatt utgår inte för ädelmetallvaror, avsedda för tekniskt bruk eller i
form av plåt, rör och tråd och ej heller för av dylik metall framställda pennor,
beslag till reservoarpennor m. m.

Skattskyldighet åvilar i första hand den som yrkesmässigt säljer skattepliktig
vara av egen tillverkning. Sådan säljare är skyldig att låta registrera
sig hos beskattningsmyndigheten, d. v. s. hos kontrollstyrelsen. Den som
yrkesmässigt försäljer skattepliktiga varor av enbart annans tillverkning
kan därjämte frivilligt låta registrera sig hos kontrollstyrelsen såsom skattskyldig
säljare. Vissa minimiskattebestämmelser har införts i syfte att något
begränsa den frivilliga registreringen.

Skyldighet att erlägga försäljningsskatt inträder, då varan säljes till konsument
eller till någon icke registrerad återförsäljare eller då varan uttages
från rörelse för annat ändamål än försäljning. I dylika fall redovisas
skatten till kontrollstyrelsen på grundval av ett deklarationsförfarande. Skyldighet
att erlägga skatt föreligger därjämte vid införsel till riket av skattepliktig
vara som verkställes av annan än registrerad säljare. I sådant fall
erlägges skatten till tullverket samtidigt med tullen.

För mattor, guldsmedsvaror och andra grammofonvaror än grammofonskivor
utgör försäljningsskatten 20 % av ett beskattningsvärde som motsvarar
varans pris i detaljhandeln. Allmän varuskatt skall dock icke inräknas
i beskattningsvärdet (15 § 3 mom. förordningen om allmän varuskatt). Efter
enahanda normer uttages skatten vid skattepliktig import av guldsmedsvaror
och nyssnämnda grammofonartiklar, medan mattor beskattas med
visst belopp per kg, varierande mellan lägst 10 och högst 100 kronor I fråga
om grammofonskivor utgår skatten både vid import och vid försäljning
inom riket som en styckeskatt med en krona per skiva, om speltiden per
skivsida uppgår till högst åtta minuter, och med tre kronor i andra fall.

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 ur 1960

Det skattepliktiga varuområdet är preciserat i en vid förordningen fogad
varuförteckning, anknuten till de på den tidigare tulltaxan grundade statistiska
numren och med skattesatserna angivna.

Promemorian. Beträffande äkta mattor erinras i promemorian om
att försäljningsskatt för närvarande utgår för alla slags mattor som innehåller
silke samt dessutom för knutna mattor av ull eller andra djurhår. I
fråga om sistnämnda slag av mattor är skatteplikten dock beroende av antalet
knutar per ytenhet. I den gamla tulltaxan hänfördes dessa typer av
mattor till stat. nr 999, 1001, 1002: 1 och 1002:2.

Anledningen till att beskattningsområdet i den vid försäljningsskatteförordningen
fogade varuförteckningen erhållit nämnda utformning torde enligt
promemorian delvis ha varit, att den gamla tulltaxan beträffande mattor
av ull och andra djurhår innehöll särskilda rubriker för knutna och icke
knutna mattor, under det att mattor av silke hänfördes till en och samma
rubrik oavsett tillverkningssättet. Beskattningsområdets utformning har
bl. a. medfört, att skatt utgår för maskingjorda, d. v. s. icke knutna mattor,
även om de innehåller endast en obetydlig mängd konstsilke. En sådan
inblandning kan i regel — påpekas det — inte anses förbättra varans kvalitet.

I den nya tulltaxan hänföres alla knutna mattor, oavsett materialet, till
tulltaxenr 58.01 under en och samma rubrik (Mattor, knutna, även konfektionerade).
Vid transponeringen av beskattningsområdet till den nya
nomenklaturen har det ansetts lämpligt att begränsa skatteplikten till nämnda
rubrik. Därvidlag föreslås den skattesats av 10 000 kronor för 100 kg,
som vid import verkställd av annan än registrerad säljare nu utgår för alla
mattor innehållande silke, bli begränsad till att avse allenast mattor innehållande
natursilke. I fråga om mattor innehållande konstsilke anses icke högre
skattesats böra gälla än för mattor innehållande ull.

När det gällt guldsmedsvaror har det enligt promemorian befunnits
lämpligt att vid transponeringen till den nya tulltaxenomenklaturen var
för sig behandla å ena sidan arbeten av ädel metall och å andra sidan naturpärlor,
ädelstenar m. m. Förstnämnda artiklar hänfördes tidigare till stat.
nr 1323—1325 och de sistnämnda till stat. nr 1326: 2.

För arbeten av ädel metall har det inte — med hänsyn till principiella
olikheter mellan den äldre och den nya tulltaxan — varit möjligt att
verkställa en transponering som ger oförändrad avgränsning av beskattningsområdel.
Härom anföres i promemorian följande.

I princip har visserligen rubrikerna för varor av ädel metall enligt båda
taxorna företräde framför andra rubriker. Båda taxorna inrymmer emellertid
undantag från denna princip och dessa undantag är av olika omfattning.
I den gamla taxan utgjordes undantagen i huvudsak av gulddragarearbelen,
skrivpennor och beslag till reservoarpennor samt ur och urdelar. I den nya
taxan stadgas betydligt flera undantag, men det synes oklart i vad mån
dessa har praktisk betydelse. Av viktigare undantag i den nya taxan kan
förutom de nyss anförda nämnas beslag, delar och tillbehör till käppar,
paraplyer och solfjädrar, infattningar till glasögon, cigarrettändare, cigarr -

34 Kungl. Maj. ts proposition nr 164 år lt)60

och cigarrettmunstycken, rafräschissörer, urarmband (fastade vid ur) samt
reservoarpennor.

Det är vidare att märka, att den gamla tulltaxan innehöll en bestämmelse
enligt vilken vara, som till mindre del bestod av guld, silver eller platina
och som ej var hänförlig till instrument eller apparat, skulle tulltaxeras
såsom arbete av ifrågavarande ädelmetall till den del varan bestod därav
men beträffande resten efter dennas beskaffenhet. I enlighet härmed har
dylika smärre beståndsdelar av ädel metall blivit underkastade försäljningsskatt.
Enligt den nya tulltaxan förekommer icke någon särskild tulltaxering
av dylika beståndsdelar. Å andra sidan tillämpar den nya tulltaxan
ett strängare betraktelsesätt i det avseendet, att varor som endast delvis
består av ädel metall i större utsträckning än enligt den gamla taxan såsom
helhet hänföres till varor av ädel metall. Detta gäller exempelvis bordsknivar
med blad av stål och skaft av silver, vilka enligt den gamla tulltaxan
rubricerades såsom knivar av stål men enligt den nya taxan hänföres till
arbete av silver.

Ett annat förhållande att beakta är, att den nya tulltaxans rubriker för
varor av ädel metall omfattar även varor som endast pläterats med ädel metall.
Dylika artiklar rubricerades enligt den gamla tulltaxan såsom förgyllda,
försilvrade etc. och blev i enlighet därmed icke skattebelagda. Vidare saknar
den nya taxan till skillnad från den äldre särskild rubrik för artiklar för tekniskt
bruk. Därmed saknas möjlighet till en direkt anknytning av skattefriheten
för dylika varor.

Vid övervägande av möjligheterna att praktiskt lösa transponeringsproblemet
har det i promemorian bedömts lämpligast att som skattepliktiga varor
upptaga endast till tulltaxenr 71.12—71.14 hänförliga artiklar med undantag
för pläterade artiklar samt artiklar för tekniskt bruk. Det tillägget
föreslås dock att skatt skall utgå för urarmband även om de är fästade vid
ur, i vilket fall varan i dess helhet tulltekniskt betraktas som ur enligt nr
91.01.

Med angivna gränsdragning uppkommande skiljaktigheter i fråga om beskattningens
omfattning går — uttalas det i promemorian— i stort sett i
liberaliserande riktning. Enligt den nya utformningen skulle sålunda skatt
icke längre komma att utgå för förut berörda beslag, delar och tillbehör
till käppar, paraplyer och solfjädrar, infattningar till glasögon, cigarrettändare,
cigarr- och cigarrettmunstycken, rafräschissörer eller reservoarpennor
och ej heller för smärre delar ingående i artiklar som icke i och för sig
är att betrakta som varor av ädel metall. I en del fall kan dock en viss
skärpning komma att inträda i beskattningen till följd av det ändrade betraktelsesätt
som den nya tulltaxan anlägger i jämförelse med den gamla.
Exempel härpå är förut berörda knivar med blad av stål och skaft av
silver.

Beträffande pärlor, ädelstenar och varor därav föreligger
också vissa skiljaktigheter i klassificeringshänseende mellan den gamla och
den nya nomenklaturen. I stort sett kan man dock i praktiken — framhålles
det i promemorian — räkna med att det skattepliktiga området i denna
del motsvarar de nya tulltaxenumren 71.01—71.03 och 71.15, därest särskilt
anges att skatteplikt inte föreligger för varor avsedda för tekniskt bruk.

35

Kungl. Maj:ta proposition nr 161 år 1960

G r a m in o f o n v a r o r. Enligt den äldre tulltaxan hänfördes giammofonverk
ingående i radiogranmiofoner till stat. nr 1885: 2, andia grammofonverk
och grammofoner jämte för grammofon verk avsedda el. motorer samt
el. ljuddosor till stat. nr 1815: 2, 1889: 7 och 1992: 1 samt grammofonskivor
till stat. nr 1992: 2. Några svårigheter beträffande transponeringen till den
nya tulltaxan föreligger enligt promemorian inte, även om det inte är möjligt
att ange samtliga de tulltaxenummer som kan bli aktuella för beskattningen
av sådana artiklar försedda med ljudspår, som i tulltaxehänseende ej är att
hänföra till grammofonskivor i egentlig mening. Grammofoner och grammofonverk
i form av såväl enkelspelare som skivväxlare, även ingående i
radiogrammofoner, faller i den nya tulltaxan under taxenr 85.15, 92.11 och
92.13. Grammofonskivor återigen hänföres till nr 92.12. I förslaget till ny
varuförteckning har beskattningsområdet primärt anknutits till nämnda tulltaxenummer
med erforderlig hänvisning till andra nummer, under vilka
skattepliktiga artiklar med ljudspår kan falla.

I fråga om grammofonskivor har — framhålles det i promemorian - tilllämpningen
av skattebestämmelserna komplicerats av att man börjat anbringa
ljudspår även på andra artiklar än egentliga grammofonskivor, exempelvis
på vykort, reklambroschyrer, bokomslag samt kartonger och annat
emballage. Artiklarna i fråga kan i föreliggande skick eller efter särskiljande
av den med ljudspår försedda delen avspelas med vanlig grammofon.
Enligt praxis har vykort och liknande artiklar tulltaxerats såsom grammofonskivor
enligt stat. nr 1992: 2 och i enlighet därmed belagts med försäljningsskatt,
under det att kartonger och liknande artiklar tulltaxerats
enligt sin beskaffenhet i övrigt och i enlighet därmed icke belagts med
någon skatt. Erfarenheten har dock givit vid handen att det föreligger stora
vanskligheter att tillämpa en strikt gränsdragning mellan de båda kategorierna.

Artiklar av här ifrågavarande slag fanns knappast i marknaden vid tiden
för tillkomsten av förordningen om försäljningsskatt. I de fall då inspelningarna
utgöres av musik eller eljest har karaktär av underhållning
anses det i promemorian emellertid icke finnas anledning att i princip behandla
dem annorlunda än vanliga grammofonskivor. I de fall åter då
innehållet helt eller till övervägande del beslår av tal av reklamkaraktär e.
d. bedömes det vara mer tveksamt huruvida tillräckliga skäl föreligger att
belägga varorna med skatt. En eventuell gränsdragning i skattehänseende
anses i alla händelser böra verkställas med hänsyn till inspelningarnas innehåll,
och denna gränsdragning föreslås gälla såväl för nu åsyftade artiklar
som för grammofonskivor i egentlig mening. Förslaget innebär i överensstämmelse
med det sagda, att skatt skall utgå icke blott för vanliga grammofonskivor
utan även för andra artiklar med ljudspår för avspelning med
grammofon; beträffande samtliga artiklar har stadgats undantag motsvarande
nu medgiven skattefrihet och därjämte undantag syftande till en sådan
begränsning av skatteplikten som antytts i det föregående.

Vad härefter beträffar skattens storlek är det enligt promemorian öppen -

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 164 år 1960

bart, att skattens beräkning efter stycketal medför en hög beskattning av de
förut berörda, relativt billiga artiklarna. Någon differentiering av skattesatsen
med hänsyn till artiklarnas beskaffenhet anses dock i praktiken icke
vara möjlig. För att uppnå en lämpligare avvägning av skatten föreslås att
densamma skall beräknas per ljudspår (d. v. s. för vanliga grammofonskivor
per inspelad skivsida) i stället för per styck och fastställas till halva
det belopp som f. n. gäller. Enär förut nämnda artiklar praktiskt taget alltid
är enkelsidiga, skulle skatten för desamma därigenom reduceras till hälften,
under det att skatten för grammofonskivor av vanlig typ skulle bli oförändrad.

Yttrandena. Beträffande knutna mattor anmärker kommerskollegium
att beskattningens utvidgning till mattor även av andra fibrer än silke eller
ull och andra djurhår torde vara av ganska ringa betydelse.

Förslaget beträffande guldsmedsvaror beröres i flera yttranden.

Som tidigare nämnts innebär förslaget i fråga om varor av ädel metall att
till denna varugrupp även hänföres vissa varor som endast delvis består av
sådan metall — exempelvis knivar med blad av stål. Eu skattebeläggning
även av knivblad av stål skulle emellertid — påpekar kommerskollegium —
innebära en icke oväsentlig prishöjning. Med hänsyn till varans karaktär
kan lämpligheten av den ökade beskattningen enligt kollegium ifrågasättas,
men da en avvikelse från den i tullhänseende tillämpade principen skulle
medföra svårigheter ur såväl nomenklatur- som administrationssynpunkt,
finner kollegium sig böra biträda förslaget. Däremot vill kollegium ifrågasätta
om icke cigarrettändare, cigarr- och cigarrettmunstycken, rafräschissörer,
reservoarpennor samt vissa andra varor av ädel metall ur skattesynpunkt
även framdeles bör få en med nuvarande förhållanden jämförbar behandling.
Den föreslagna lindringen i beskattningshänseende innebär enligt
kollegii mening en mindre lämplig avvägning av det varuurval, som skulle
omfattas av försäljningsskatten.

Stockholms handelskammare hemställer att nuvarande beskattningsregler
bibehålies när det gäller varor som endast delvis består av ädel metall,
exempelvis knivar med blad av stål och skaft av silver. Handelskammaren
fortsätter.

Även om ifrågavarande, av principiella olikheter mellan den äldre och
den nya taxan föranledda skärpning motsvaras av en lättnad genom att
i en vara ingående smärre beståndsdelar av ädel metall i den nya tulltaxan
undantagits från beskattning, har denna skärpning i vissa fall en i sammanhanget
icke obetydlig ekonomisk räckvidd, t. ex. då det gäller knivar med
blad av stål och skaft av silver. Bladet har vid skattens beräknande ett av
Kontrollstyrelsen åsatt värde av f. n. kr. 6: —, motsvarande en skatt av kr.

1.20. Detta betyder alltsa i fortsättningen en skatteskärpning med kr. 1: 20
per kniv. Denna fördyring synes Handelskammaren böra undvikas, desto
mera som just i fråga om nyttosaker skatten å guldsmedsvaror redan nu
maste anses drabba mycket hårt.

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 164- år 11)60

Generallullstyrelsen framhåller att det i fråga om klassificeringen i tullhänseende
av naturpärlor och ädelstenar samt varor därav föreligger vissa
icke alldeles oväsentliga skiljaktigheter mellan den gamla och den nya tulltaxan.
Sålunda hänfördes enligt den gamla taxan vissa av halvädelstenar
framställda prydnadsföremål till denna taxas avdelning XIII A: »Arbeten
av sten och andra mineraliska ämnen», under det att dessa artiklar i nu
gällande tulltaxa betraktas som arbeten av ädelstenar. Å andra sidan tulltaxerades
äkta koraller och bijouterivaror därav tidigare enligt numret för
pärlor och ädelstenar (stat. nr 1326: 2). I nuvarande tulltaxa hänföres dylika
varor, allt efter beskaffenheten, till nr 05.12, 71.16 eller 95.05. Transponeringsförslaget
innebär sålunda — framhåller generaltullstyrelsen -—- att förut
skattefria prydnadsföremål av exempelvis agat nu blir skattebelagda, under
det att tidigare skattepliktiga koraller och bijouterivaror därav befrias från
skatt.

I fråga om grammofonvaror föreslår kontrollstyrelsen att skatten
på grammofonverk och grammofoner utformas som en styckeskatt. Skattesatserna
bör fastställas så att de i huvudsak svarar mot 20 procent av konsumentpriserna.
För grammofonautomater föreslås — i syfte att ungefärligen
bibehålla nuvarande skattenivå — en skattesats av 250 kronor per
styck. För de s. k. övriga grammofonvarorna föreslår styrelsen, att skatten
slopas. Skatteintäkten för dessa varor uppgår för närvarande till allenast
0,2 milj. kronor per år.

Kontrollstyrelsen framhåller i sitt yttrande att transponeringsförslaget i
fråga om grammofoner och grammofonverk i vissa fall skulle medföra en
avsevärd skärpning av beskattningen samt anför vidare.

Såsom exempel kan nämnas, att enligt den före den 1 januari 1959 gällande
tullstatistiska varuförteckningen hänfördes grammofonautomater och
grammofoner med inbyggd högtalare och förstärkare endast till viss del till
det skattepliktiga varuområdet. Övriga delar och tillbehör hänfördes till
andra statistiska nummer, vilka föll utanför detta område. Dessa apparater
kommer genom klassificeringen enligt den nya tulltaxan att i sin helhet
falla under beskattningen.

En dylik skärpning av beskattningen bör enligt styrelsens mening undvikas,
vilket lämpligen kan ske genom att styckeskatt införes beträffande
grammofoner och grammofonverk. En övergång till styckebeskattning har
tidigare föreslagits av 1952 års kommitté för indirekta skatter i dess år 1957
avgivna betänkande (SOU 1957:13 s. 235). Som skäl för förslaget åberopade
kommittén de svårigheter som genom bruttoprissystemets frångående
uppkommit beträffande beskattningsvärdets bestämmande. Dessa svårigheter
föreligger alltjämt. Kommittén föreslog vidare, att det borde övervägas
om icke s. k. övriga grammofonvaror (motorer och pick-ups) borde undantagas
från beskattning med hänsyn till den ringa skatteintäkten. I sitt yttrande
över betänkandet tillstyrkte styrelsen kommitténs förslag.

Det ojämförligt största antalet grammofoner och grammofonverk, som
f. n. säljes, är enkelspelare med flera hastigheter, och inom denna grupp
synes tyngdpunkten ligga på apparater i prislägen omkring 150 kronor. Nuvarande
skatteintäkt för grammofoner och grammofonverk uppgår till cirka

38

Kungi. Maj. ts proposition nr 164 år 1960

4,6 milj. kr. per år. En omläggning till styckebeskattning i enlighet med
kontrollstyrelsens förslag torde komma att innebära i stort sett oförändrat
skatteutfall.

Vad avser grammofonskivor har i förslaget — erinrar kontrollstyrelsen
slutligen — såsom anmärkning bl. a. angivits, att skatt ej skall utgå för
grammofonskivor och andra artiklar med ljudspår för avspelning med grammofon,
som huvudsakligen innehåller tal av reklamkaraktär eller för undervisningsändamål
eller också signaler e. d. utan musikalisk syftning. Bestämmelsen
bör enligt styrelsens mening givas en restriktiv tolkning.

Även generaltullstyrelsen föreslår att ett system med styckeskatt införes för
grammofoner och grammofonverk. Styrelsen anser sig emellertid icke böra
uttala sig om styckeskattens storlek, enär styrelsen saknar underlag för
en sådan bedömning. För övriga till gruppen grammofonvaror hänförliga
skattepliktiga artiklar (motorer och pick-ups med eller utan tonarm) torde
skatteintäkten vara så obetydlig, att det enligt styrelsens uppfattning bör
övervägas om inte dessa artiklar i likhet med andra smärre grammofontillbehör.
såsom skivtallrikar m. m., borde undantagas från beskattning. Styrelsen
anför bl. a. följande.

Vissa av de till varugruppen grammofonvaror, andra än grammofonskivor,
hänförliga artiklarna komma genom förslagets utformning att drabbas
av skärpt beskattning. Sålunda bliva grammofoner med inbyggda förstärkare
och högtalare samt grammofonautomater, vilka artiklar äro häntörliga
till tulltaxenr 92.11, i sin helhet underkastade 20 % skatt. Dessa artiklar
voro i den gamla tulltaxan hänförliga till stat. nr 1889:7 och skatt
utgick endast å de i artiklarna ingående grammofonverken. I och för sig
anser styrelsen det riktigt att ifrågakomna varor skattebeläggas på samma
sätt som skivspelare och skiwäxlare avsedda att kopplas till radio, men med
hänsyn till den utvidgning av beskattningsområdet, som ett genomförande
av förslaget skulle innebära, anser sig styrelsen icke kunna tillstyrka detta.
För att undvika skärpt beskattning vill styrelsen föreslå, att styckeskatl
införes för ifrågavarande artiklar. Härför tala även de betydande svårigheter
som föreligga, när det gäller att fastställa värdet på grammofonverk
ingående i radiogrammofoner, grammofonautomater och liknande artiklar.

Departementschefen. I fråga om mattor innebär förslaget den ändringen
i förhållande till gällande ordning, att försäljningsskatt icke längre
skall utgå för icke knutna mattor innehållande natursilke eller konstsilke.
Å andra sidan utvidgas det skattepliktiga området till att omfatta knutna
mattor innehållande andra fibrer än silke eller ull och andra djurhår. De
sålunda föreslagna ändringarna torde i praktiken vara av mycket liten betydelse.
Då förslaget innebär en klarare gränsdragning för det skattepliktiga
området än hittills, finner jag mig kunna tillstyrka detsamma.

För guldsmedsvarornas del innebär transponeringen otvivelaktigt
större problem. De i promemorian föreslagna förändringarna i det skattepliktiga
områdets utsträckning har också i fråga om dessa varor blivit flera
än beträffande övriga varor. Enligt min mening ger emellertid den i pro -

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1960

memorian föreslagna — i huvudsak direkta -— anknytningen till tulltaxan
en i stort sett lämplig och väl avvägd gränsdragning för det skattebelagda
området, vilken på flera punkter dessutom blir klarare än den nuvarande.

I vad avser cigarrettändare, reservoarpennor och andra liknande varor, som
för närvarande träffas av försäljningsskatt om de innehaller ädel metall, har
jag sålunda ingen erinran mot att de undantages från beskattningen. I det
väsentliga synes dessa artiklar vara av en annan typ än sådana som allt fortfarande
föreslås beskattade. Jag tillstyrker sålunda i denna del det i promemorian
framlagda förslaget. Vad åter angår vissa andra sammansatta varor
som i den nya tulltaxan i sin helhet klassificeras som ädelmetallvaror, t. ex.
knivar med skaft av ädel metall och blad av stål, synes — såsom kommerskollegium
framhåller — svårigheter föreligga att i beskattningshänseende
tillämpa en från tulltaxan avsökande klassificering. Jag biträder därför förslaget
även i denna del. De av transponeringen föranledda ändringarna i avseende
på naturpärlor och ädelstenar synes i stort sett obetydliga och torde
ej heller kunna föranleda befogade invändningar.

Inom grammofonvaruområdet innebär transponeringsförslaget
en viss utvidgning av det skattepliktiga området i avseende på grammofoner,
grammofonverk och tillbehör till dylika. I syfte att undvika detta och
under hänvisning till de svårigheter som efter bruttoprissystemets slopande
föreligger beträffande bestämmandet av beskattningsvärdet har kontrollstyrelsen
och generaltullstyrelsen föreslagit att försäljningsskatten på ifrågavarande
artiklar ändras från värdeskatt till styckeskatt. Förslaget överensstämmer
med vad som tidigare förordats av 1952 års kommitté för indirekta
skatter. Skattesatsen har så bestämts att den i huvudsak utgör samma andel
av konsumentriktpriset som nuvarande värdeskatt. Skatteuttaget blir sålunda
i stort sett oförändrat. Även enligt min mening vinnes beaktansvärda
fördelar genom en övergång från värdeskatt till styckeskatt. Då ämbetsverkens
förslag även i övrigt synes väl avvägt och icke innebär några svårigheter
beträffande anslutningen till den nya tulltaxan, tillstyrker jag detsamma.
Mot den skattefrihet som samtidigt föreslås beträffande vissa grammofonvaror
såsom motorer och pick-ups föreligger icke heller någon erinran
från min sida.

1 det i departementspromemorian framlagda transponeringsförslaget har
i avseende på grammofonskivor föreslagits den ändringen i gällande ordning
att skatten uttages per ljudspår, d. v. s. normalt per sida i stället för per
skiva. Förslaget innebär oförändrat skatteuttag för vanliga grammofonskivor
med inspelning på båda sidor, medan skatten på enkelsidiga inspelningar
blir hälften av den nuvarande. Vidare föreslås, att från beskattningen undantages
vissa inspelningar för reklam och undervisningsändamål, m. m.

I detta sammanhang vill jag nämna, att Interprint grafiska aktiebolag i
en framställning 1958 till Kungl. Maj:t — varöver yttranden avgivits av kontrollstyrelsen,
generaltullstyrelsen och Grammofonleverantörernas förening
— hemställt om skattebefrielse eller i varje fall avsevärd skattenedsättning

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1960

för s. k. tonkort. Med tonkort förstås skivor av kartong eller papp, vilkas
yta plastbehandlats och försetts med avtryck av pressmatris för avspelning
på grammofon.

Vad först angår tonkorten är det enligt min mening uteslutet att dylika
i beskattningshänseende behandlas på ett principiellt annat sätt än egentliga
grammofonskivor. Någon vare sig från skattetekniska eller rent praktiska
synpunkter godtagbar gräns synes nämligen icke möjlig att dra mellan tonkort
och egentliga grammofonskivor. Önskemålen om skattelindring för tonkort
torde emellertid i betydande mån bli tillgodosedda därest skatten beräknas
i enlighet med förslaget i departementspromemorian och där föreslagna
undantag för bl. a. reklamartiklar medgives. I enlighet med vad nu
anförts finner jag mig icke kunna tillstyrka den av Interprint gjorda framställningen.
Däremot föreligger från min sida i stort sett ingen erinran mot
departementspromemorians förslag i nu berörda hänseenden. Jag förordar
dock att från beskattning undantages kartonger och andra förpackningar,
som är försedda med ljudspår. Vad kontrollstyrelsen anfört om att undantaget
för reklamartiklar o. dyl. bör tillämpas restriktivt kan jag godtaga.

VI. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad som sålunda anförts och under framhållande
av att hinder icke synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare
än under innevarande vårsession hemställer föredragande departementschefen
härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att
antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 26 § förordningen den 3 april
1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning;

2) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)
om allmän energiskatt;

3) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 19bl (nr 251)
om varuskatt; samt

4) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 19b8 (nr 85)
om försäljningsskatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ragnar Sohlman

600890 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag