Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1960
1
Nr 157
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 27 maj 1955
(nr 256) om investeringsfonder för konjunktur utjämning;
given Stockholms slott den 22 april 1960.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27
maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I syfte att dämpa investeringarna under det nu pågående konjunkturuppsvinget
föreslås, att företagen erbjudes ett extra avdrag vid taxeringen, om
de före den 1 november 1960 gör inbetalningar i riksbanken motsvarande
hela avsättningen till en blivande investeringsfond för rörelse. Medlen skall i
sin helhet innestå till slutet av 1961. Samtidigt föreslås, att den inbetalning
till riksbanken, som eljest utgör en förutsättning för att avsättning till investeringsfond
skall medföra rätt till avdrag vid taxeringen, höjes från fyrtio
till femtio procent av fondavsättningen. Avsikten härmed är att sådan
avsättning inte skall medföra en i högkonjunkturlägen olämplig ökning av
företagens likviditet. I
I Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 157
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1960
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning
Härigenom förordnas, att 3, 5, 10, 16, 18 och 22 §§ förordningen den 27
maj 1955 om investeringsfonder för konjunkturutjämning ävensom anvisningarna
till 3 § samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Nuvarande lydelse:
3 §•
Avdrag för---av årsvinsten.
Avdrag enligt denna förordning må
åtnjutas allenast därest ett belopp
motsvarande fyrtio procent av den
gjorda avsättningen inbetalats å särskilt
konto (konto för investering i
skogsbruk respektive i rörelse) i riksbanken.
(Se vidare anvisningarna.)
5 §•
Å konto---22 §§ stadgas.
Sedan fem år förflutit från ingången
av det kalenderår varunder inbetalningen
verkställts, äger företaget
att efter uppsägning hos riksbanken
uttaga högst trettio procent av det
ursprungligen inbetalta beloppet eller,
i förekommande fall, av vad därav
återstår efter återbetalning enligt
18 §. Det belopp som sålunda ifrågakommer
till uttag efter uppsägning
skall minskas med vad som må hava
återbetalats med stöd av 16 och 22
§§. Har uttag efter uppsägning skett,
åligger det riksbanken att lämna underrättelse
därom till länsstyrelsen
för att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet.
Särskild underrättelse
skall lämnas för varje i 3 § angivet
konto från vilket uttag skett samt innehålla
uppgift om företagets namn
1 Senaste lydelse av 5 och 22 §§ se 1959: 69.
Föreslagen lydelse:
3 §•
Avdrag för -— --av årsvinsten.
Avdrag enligt denna förordning må
åtnjutas allenast därest ett belopp
motsvarande femtio procent av den
gjorda avsättningen inbetalats å särskilt
konto (konto för investering i
skogsbruk respektive i rörelse) i riksbanken.
(Se vidare anvisningarna.)
5 §•
Å konto---22 §§ stadgas.
Sedan fem år förflutit från ingången
av det kalenderår varunder inbetalningen
verkställts, äger företaget
att efter uppsägning hos riksbanken
uttaga högst trettio procent av det
ursprungligen inbetalta beloppet eller,
i förekommande fall, av vad därav
återstår efter återbetalning enligt
18 §. Det belopp som sålunda ifrågakommer
till uttag efter uppsägning
skall minskas med vad som må hava
återbetalats med stöd av 16 och 22
§§. Har uttag efter uppsägning skett,
åligger det riksbanken att lämna underrättelse
därom till länsstyrelsen
för att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet.
Särskild underrättelse
skall lämnas för varje i 3 § angivet
konto från vilket uttag skett samt innehålla
uppgift om företagets namn
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1960
Nuvarande lydelse:
och adress ävensom det uttagna beloppets
storlek.
När medel--- — senare insätt
ningar.
10 §.
Företag, som jämlikt 5 § andra
stycket uttagit medel från konto för
investering, skall det beskattningsår,
varunder sådant uttag gjorts, av vederbörande
investeringsfond för i
11 § angivet ändamål taga i anspråk
ett belopp motsvarande två och en
halv gånger det från kontot uttagna
beloppet.
16 §.
Om investeringsfond enligt av
Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen
meddelat beslut skall eller
må tagas helt eller delvis i anspråk,
äger företaget hos riksbanken, i den
ordning nedan sägs, från konto
för investering utfå fyrtio procent
av det belopp av investeringsfonden
som i enlighet med beslutet skall eller
må tagas i anspråk. Det ankommer
på arbetsmarknadsstyrelsen att
efter därom av företaget gjord framställning
förordna om utbetalning
som nyss sagts. Sedan utbetalning
skett skall riksbanken lämna underrättelse
därom till arbetsmarknadsstyrelsen
med angivande av företagets
namn och adress samt det utbetalta
beloppets storlek och från vilket
konto för investering uttag skett.
Föreslagen lydelse:
och adress ävensom det uttagna beloppets
storlek med angivande jämväl
av hur mycket av de uttagna medlen,
som inbetalats efter den 30 juni
1960.
När medel--— — senare insätt
ningar.
10 §.
Företag, som jämlikt 5 § andra
stycket uttagit medel från konto för
investering, skall det beskattningsår,
varunder sådant uttag gjorts, av vederbörande
investeringsfond för i
11 § angivet ändamål taga i anspråk
ett belopp motsvarande två och en
halv gånger eller, om uttag sker av
medel som inbetalats efter den 30
juni 1960, två gånger det från kontot
uttagna beloppet.
16 §.
Om investeringsfond enligt av
Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen
meddelat beslut skall eller
må tagas helt eller delvis i anspråk,
äger företaget hos riksbanken, i den
ordning nedan sägs, från konto för
investering utfå fyrtio procent eller,
om uttag sker av medel som inbetalats
efter den 30 juni 1960, hälften
av det belopp av investeringsfonden
som i enlighet med beslutet skall eller
må tagas i anspråk. Det ankommer
på arbetsmarknadsstyrelsen att
efter därom av företaget gjord framställning
förordna om utbetalning
som nyss sagts. Sedan utbetalning
skett, skall riksbanken lämna underrättelse
därom till arbetsmarknadsstyrelsen,
med angivande a v ej mindre
företagets namn och adress samt
det utbetalta beloppets storlek än
även hur mycket av de uttagna medlen,
som inbetalats efter den 30 juni
1960, ävensom från vilket konto för
investering uttag skett.
tf Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 151
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1960
Nuvarande lydelse:
18 §.
Har företag för visst beskattningsår
å konto för investering inbetalt
mer än fyrtio procent av det belopp
för vilket avdrag i enlighet med bestämmelserna
i 3 § åtnjutits för samma
beskattningsår, skall länsstyrelsen,
på framställning av företaget,
förordna om återbetalning av det till
kontot för mycket inbetalta beloppet.
22 §.
Har investeringsfond helt eller delvis
återförts till beskattning, skall
länsstyrelsen, på framställning av företaget,
förordna om återbetalning
från vederbörligt konto för investering
av ett belopp motsvarande fyrtio
procent av den återförda fondavsättningen
i den mån medlen icke tidigare
återgått till företaget. Förordnande
som nu sagts må ej utan medgivande
av vederbörande taxeringsintendent
meddelas förrän taxeringen
vunnit laga kraft.
Föreslagen lydelse:
18 §.
Har företag för visst beskattningsår
å konto för investering inbetalt
mer än femtio procent av det belopp,
vilket företaget avser att avsätta till
investeringsfond eller för vilket vid
taxeringen avdrag åtnjutits i enlighet
med bestämmelserna i 3 §, skall länsstyrelsen,
på framställning av företaget,
förordna om återbetalning av det
till kontot för mycket inbetalta beloppet.
Vid återbetalning som nu sagts
skola, om insättningar verkställts vid
olika tillfällen, tidigare för beskattningsåret
gjorda inbetalningar tagas i
anspråk före senare insättningar.
22 §.
Har investeringsfond helt eller delvis
återförts till beskattning, skall
länsstyrelsen, på framställning av företaget,
förordna om återbetalning
från vederbörligt konto för investering
av ett belopp motsvarande fyrtio
procent eller, om återbetalningen
avser medel som inbetalats efter
den 30 juni 1960, hälften av den
återförda fondavsättningen i den mån
medlen icke tidigare återgått till företaget.
Förordnande som nu sagts
må ej utan medgivande av vederbörande
taxeringsintendent meddelas
förrän taxeringen vunnit laga kraft.
Anvisningar
till 3 §.
Med bruttointäkt---denna
förordning.
Med årsvinst — -—- — eller icke.
Har inbetalning å något i 3 § andra
stycket omförmält konto verkställts
med lägre belopp än som svarar mot
fyrtio procent av fondavsättningen,
skall avdrag medgivas med två och
en halv gånger det inbetalta beloppet.
till 3 §.
Med bruttointäkt —--denna
förordning.
Med årsvinst — — — eller icke.
Har inbetalning å något i 3 § andra
stycket omförmält konto verkställts
med lägre belopp än som svarar mot
femtio procent av fondavsättningen,
skall avdrag medgivas med två gånger
det inbetalta beloppet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1960
5
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning beträffande 1960 års
taxering samt beträffande eftertaxering för år 1960 och tidigare år, så ock
i fråga om 1961 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1961, om
företagets beskattningsår utgått före den 1 maj 1960 och tillika inbetalningen
i riksbanken för beskattningsåret i sin helhet verkställts före den 1 juli 1960.
I avseende å 1961 års taxering skall iakttagas följande.
1) Det åligger riksbanken att i de uppgifter, som riksbanken under taxeringsåret
1961 enligt bestämmelserna i 7 § förordningen den 27 maj 1955
(nr 256) skall översända till länsstyrelsen, angiva i vad mån inbetalning,
som för beskattningsåret verkställts under år 1960, skett före den 1 juli
eller efter den 30 juni men före den 1 augusti, eller ock efter den 31 juli
men före den 1 november.
2) Om ett företag för det beskattningsår, för vilket taxering i första instans
äger rum år 1961, men efter den 30 juni 1960 och före den 1 november
samma år inbetalat medel å konto för investering i rörelse i riksbanken
och avsättningen till investeringsfond för rörelse icke överstiger det inbetalta
beloppet, må avdrag för avsättningen åtnjutas utan hinder av bestämmelserna
i 3 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256).
3) Har ett företag gjort inbetalning som vid 2) sägs, må företaget, utöver
föreskrivet avdrag för avsättning till investeringsfond för rörelse, vid taxeringen
till statlig inkomstskatt åtnjuta extra avdrag på sätt nedan angives.
a) Om avsättningen till investeringsfond motsvarar sådan inbetalning
som vid 2) sägs, medgives avdrag med 12 procent av vad som må hava inbetalats
före den 1 augusti 1960 och med 8 procent av vad som må hava
inbetalats nämnda dag eller senare, dock före den 1 november 1960.
b) överstiger avsättningen till investeringsfond sådan inbetalning, som
vid 2) sägs, må extra avdrag för nämnda inbetalning det oaktat åtnjutas, om
företaget i eljest föreskriven ordning å konto för investering i rörelse inbetalat
halva skillnadsbeloppet.
c) Medgives extra avdrag, skall taxeringsnämnden härom skriftligen underrätta
taxeringsintendenten i länet.
4) Extra avdrag som vid 3) sägs må endast åtnjutas, om de medel, som
föranlett avdraget, i sin helhet kvarstå i riksbanken till den 30 december
1961.
5) Kungl. Maj:t äger, om det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden
befinnes vara av synnerlig vikt, medgiva att hälften av de vid 4) avsedda
medlen återbetalas före den 30 december 1961 utan att företaget går förlustigt
det extra avdrag som åtnjutits enligt bestämmelserna vid 3).
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1960
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 april
1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändring av 1955
års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning samt anför
därvid följande.
På grundval av vunna erfarenheter och inför riskerna för en inflatorisk
utveckling under år 1960 har jag ansett påkallat att låta i vissa hänseenden
överse lagstiftningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Det
intresse som härvid stått i förgrunden har varit att hindra att företagen i
samband med avsättning till sådana fonder erhåller en förstärkning av sin
likviditet. I samband därmed har det framstått som önskvärt att komplettera
nämnda lagstiftning med tillfälliga bestämmelser i syfte att stimulera
företagen att under år 1960 göra större inbetalningar till riksbanken än som
i och för sig kräves för rätt till avdrag för fondavsättning. Dessa frågor torde,
i enlighet med vad som förutskickats i propositionen angående komplettering
av riksstatsförslaget (nr 150), nu få anmälas.
Gällande bestämmelser m. m.
Genom 1955 års lagstiftning om investeringsfonder för konjunkturutjämning
har åsyftats att på beskattningsområdet skapa en anordning, som
kunde bidraga till utjämning i produktion och sysselsättning. Bestämmelserna
innebär, att företagen skattefritt får fondera vinstmedel för framtida
investeringsändamål. Man har velat uppmuntra företagen att uppskjuta investeringar
vid högkonjunktur och att, under arbetsmarknadsstyrelsens
kontroll, i stället förlägga dem till tider, då en ökad investeringsverksamhet
från sysselsättningssynpunkt befinnes önskvärd. Redan före år 1955 fanns
liknande bestämmelser. Den första lagstiftningen om investeringsfonder
tillkom år 1938 och karakteriserades därvid som en försökslagstiftning.
Lagstiftningen utbyggdes under hand och gavs år 1947 permanent karaktär.
1947 års förordning upphävdes genom 1955 års lagstiftning; dock äger
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1960
förordningen fortfarande tillämpning i avseende å sådana investeringsfonder,
som bildats jämlikt samma och tidigare förordningar.
Rätt att göra avsättning enligt 1955 års förordning tillkommer, i likhet
med vad fallet var enligt 1947 års förordning, endast svenskt aktiebolag och
svensk ekonomisk förening. Avsättning får ske till investeringsfond för
skogsbruk med högst tio procent av den för beskattningsåret redovisade
bruttointäkten av skogsbruk och till investeringsfond för rörelse med högst
fyrtio procent av årsvinsten före skatt. Avdrag får dock åtnjutas endast
under förutsättning att ett belopp motsvarande fyrtio procent av den gjorda
avsättningen inbetalats till ett särskilt räntelöst konto i riksbanken. Inbetalningen
skall ha verkställts senast den dag, då företaget haft att avgiva
allmän självdeklaration för det beskattningsår, då avsättning till investeringsfond
skett.
Arbetsmarknadsstyrelsen äger besluta, att investeringsfond under visst
eller vissa beskattningsår och under villkor i övrigt, som läget å arbetsmarknaden
påkallar, skall eller må tagas i anspråk för sitt ändamål. Beslutet kan
vara generellt, d. v. s. avse samtliga företag eller företag av viss beskaffenhet,
eller ock gälla visst eller vissa företag. Om sådant beslut meddelats, äger
företaget från riksbanken utfå fyrtio procent av det belopp av investeringsfonden,
som skall eller må tagas i anspråk. Investeringsfond för skogsbruk
får användas för skogsvårdande arbeten i vidsträckt bemärkelse och investeringsfond
för rörelse för avskrivning å byggnader och maskiner, för
nedskrivning av varulager och för vissa kostnader för arbeten i gruva, stenbrott
eller annan liknande fyndighet m. in. Fråga skall i princip vara om
investeringar, som verkställts eller kostnader som uppkommit under det
beskattningsår, då fonden tages i anspråk. Då avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen
för avsättningen till investeringsfond, följer därav att avdrag
icke får åtnjutas för avskrivningar m. m., som verkställes med anlitande
av fonden.
För att stimulera till avsättningar bär föreskrivits, att trettio procent av
fondavsättningen får utan tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen och efter
företagets eget bedömande fritt tagas i anspråk efter fem år. Sedan fem år
förflutit från ingången av det år, varunder inbetalningen i riksbanken verkställts,
äger företaget sålunda att efter uppsägning hos riksbanken uttaga
högst trettio procent av det ursprungligen inbetalta beloppet. Även denna
»fria sektor» av investeringsfonden skall tagas i anspråk för sådana ändamål,
som tidigare angivits.
I syfte att ytterligare stimulera till avsättningar har föreskrivits, att om
investeringsfond i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens beslut tagits i
anspråk för sitt ändamål, ett extra avdrag (investeringsavdrag: medgives
vid inkomsttaxeringen. Investeringsavdraget utgör tio procent av ianspråktagna
fondmedel. — Sådant avdrag åtnjutes givetvis inte, när företaget utan
arbetsmarknadsstyrelsens tillstånd utnyttjar den fria sektorn.
Om investeringsfond tages i anspråk utan tillstånd och fråga inte är om
ianspråktagande av den fria sektorn, återföres fonden till beskattning. Sam
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1960
ma gäller om investeringsfond enligt arbetsmarknadsstyrelsens beslut skall
tagas i anspråk för sitt ändamål och så ej sker. Vid återföringen skall till
beskattning upptagas även ett belopp motsvarande en tiondel av vad som
återförts av investeringsfonden. Om avtal träffats om överlåtelse, pantsättning
eller annan rätt till medel, som inbetalats i riksbanken, skall fondmedlen
likaledes återföras till beskattning med tillägg av tio procent. Har
investeringsfond återförts till beskattning, återbetalas de i riksbanken inbetalade
medlen. Återbetalning får dock ej utan medgivande av vederbörande
taxeringsintendent ske förrän taxeringen i fråga vunnit laga kraft.
Det må vidare framhållas, att Kungl. Maj :t äger meddela tillstånd för
företag, som verkställt avsättning till investeringsfond för rörelse, att taga
fonden i anspråk för ändamål som avses med investeringsfond för skogsbruk,
liksom eljest för investering i annan förvärvskälla än den, i vilken
avsättning skett. Arbetsmarknadsstyrelsen äger — om särskilda skäl föreligger
—, medgiva att investeringsfond för rörelse får tagas i anspråk för
vissa speciella ändamål såsom för avskrivning av kostnader för vägarbete,
anordnande av vatten- och avloppsledningar, iordningställande i övrigt av
tomtområden för bebyggelse samt liknande arbeten d. v. s. för kostnader,
vilka eljest i regel inte i någon form är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.
Slutligen kan nämnas, att Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar äger
besluta att även framtida avsättningar må tagas i anspråk. Då fond tages i
anspråk enligt sådant beslut erhåller företaget icke något investeringsavdrag.
Angående storleken av de medel, som avsatts till investeringsfonder, må
följande framhållas.
T. o. m. 1959 års taxering hade följande avsättningar verkställts enligt
1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning.
Beskattningsår Investeringsfond Investeringsfond Summa
för rörelse för skogsbruk fonder
1955 .................. 142 288 586 24 350 200 166 638 786
1956 .................. 111 512 220 13 887 000 125 399 220
1957 .................. 208114110 6 970 000 215 084 110
1958 .................. 409 695 413 8 905 200 418 600 613
Summa 871 610 329 54 112 400 925 722 729
Vid utgången av beskattningsåret 1958 kvarstod avsättningar till investeringsfonder
enligt 1947 och tidigare års förordningar till ett sammanlagt belopp
av 231 milj. kronor. Även dessa fonder står under arbetsmarknadsstyrelsens
tillsyn. Mot dessa fonder svarar emellertid inte några insättningar
i riksbanken, enär dylika insättningar inte krävdes enligt 1947 och tidigare
års förordningar om investeringsfonder. Enligt sistnämnda förordningar
fick avsättning endast ske i förvärvskällan rörelse.
Enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrelsen har styrelsen under tiden
23/5 1958—11/9 1959 bifallit ansökningar från 417 företag om tillstånd att
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1960
taga fond i anspråk. Efter den 11 september 1959 har något medgivande ej
lämnats. Besluten avser både fonder enligt 1955 års förordning och äldre
fonder. Något åläggande att ta fonder i anspråk har däremot inte utfärdats.
Efter sammanräkning av i ansökningarna angivna byggnads- och anskaffningskostnader
(eller fondavsättningar i de fall angiven kostnad överstigit
avsättningen) beräknar styrelsen att dessa individuella medgivanden omfattar
cirka 695 milj. kronor. Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen den 29
augusti 1958 och den 6 mars 1959 beslutat att t. o. m. beskattningsåret 1957
(det räkenskapsår, för vilket taxering ägt rum 1958) verkställda avsättningar
till fond för skogsbruk må under beskattningsåren 1958—1960 tagas i anspråk
för sitt ändamål för under tiden 15 juli 1958—30 juni 1960 nedlagda
kostnader.
Dessutom bär vissa medgivanden lämnats av Kungl. Maj :t avseende ett
sammanlagt belopp av 320 milj. kronor, varav dock drygt 200 milj. kronor
avser framtida fondavsättningar.
Departementschefen
Lagstiftningen om investeringsfonder har i det under åren 1958 1959
rådande konjunkturläget visat sig vara ett verksamt medel att stimulera
till investeringar och därigenom skapa ökade sysselsättningsmöjligheter.
Av särskild betydelse har härvid varit, att ökade avskrivningar får åtnjutas
då investeringsfonderna tages i anspråk. Det bör också erinras om att återbetalningen
av de i riksbanken insatta medlen gett företagen ökade möjligheter
att finansiera investeringarna.
Investeringsfonderna har sålunda visat sig kunna fylla sin uppgift i tider,
då investeringsverksamheten behöver stimuleras. I högkonjunkturlägen,
då avsättningar till investeringsfonder normalt skall ske, bör investeringsfonderna
däremot medverka till en dämpning av investeringarna. I
viss mån torde investeringsfondslagstiftningen ha denna effekt; de förmåner
den erbjuder i beskattningshänseende erhålles nämligen i huvudsak endast
om investeringarna uppskjutes till en från det allmännas synpunkt
lämpligare tid. Denna investeringsdämpande effekt motverkas emellertid i
viss mån av att inbetalningen i riksbanken är lägre än den skatt företaget
skulle fått erlägga om avsättning ej gjorts. Avsättningen till investeringsfond
får således i realiteten till följd att företagets likviditet förstärkes. Denna
likviditetsförstärkning kan även innebära en stimulans till investeringai.
I propositionen nr 100 till 1955 års riksdag, vari förslag framlades till
den ifrågavarande lagstiftningen, framhölls, alt det från konjunktin politisk
synpunkt otvivelaktigt var motiverat med ett krav på insättningsskyldighet
motsvarande hela fondavsättningen. Emellertid ansågs en föreskrift
av sådan innebörd inte kunna förordas, då den måste antagas verka hämmande
på företagens intresse för fondavsättning. Därjämte framhölls, att
om man krävde större kontantinsällning än den skatt, som skulle ei läggas
därest avsättning inte skedde, det skulle bli ofrånkomligt att göra londmedlen
räntebärande. Detta skulle i sin tur komplicera bestämmelserna och
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1960
tillämpningen av desamma, bl. a. med hänsyn till de regler som behövde
uppställas för det fall då investeringsfond återfördes till beskattning.
I nämnda proposition framhölls vidare att det — för att förhindra att
fondavsättning medförde likviditetsförstärkning — i och för sig var tillräckligt
att den å avsättningen eljest belöpande skatten temporärt steriliserades.
Man ansåg sig emellertid inte böra gå ens så långt utan inskränkte
sig till att kräva en insättning med fyrtio procent av fondavsättningen. Avsikten
härmed var att ge en ytterligare stimulans till fondavsättning.
Det var naturligt, att man år 1955 ansåg nödvändigt att erbjuda stora förmåner
för att stimulera till fondavsättningar. Investeringsfondslagstiftningen
möttes vid denna tid av en viss misstro, föranledd av att de sedan andra
världskriget rådande konjunkturerna inte givit anledning att låta gjorda
fondavsättningar nämnvärt utnyttjas. Avsättningar till investeringsfonder
enligt 1947 och tidigare års förordningar hade därför skett i relativt liten
skala, trots att avdrag för dylika avsättningar kunde erhållas utan att någon
insättning i riksbanken behövde verkställas.
Sedan numera investeringsfonderna fått tagas i anspråk i stor utsträckning,
har företagen blivit medvetna om den stora fördel som ligger i att ha
investeringsfonder i ett försämrat konjunkturläge. De särskilda åtgärder
som år 1955 ansågs nödvändiga för att stimulera till fondavsättningar framstår
med tanke härpa icke längre i allo som motiverade. En omprövning synes
också påkallad med hänsyn till det nu rådande konjunkturläget. De
olika förmåner, varom här är fråga, kan sammanfattas på följande sätt. Företaget
erhåller en likviditetsförstärkning genom att insättningen i riksbanken
är lägre än den skattelättnad som avsättningen medför; det kan efter
fem år utan särskilt medgivande taga 30 procent av fonden i anspråk för
investeringar och samtidigt utfå 30 procent av medlen i riksbanken; de ianspråktagna
medlen får användas för avskrivningar efter regler som delvis
är gynnsammare än eljest, och ett särskilt investeringsavdrag erhålles då
fonden tages i anspråk enligt arbetsmarknadsstyrelsens beslut. Utöver de
uppräknade skattemässiga förmånerna tillkommer, att de i riksbanken insatta
medlen finns att tillgå i ett försämrat konjunkturläge.
Av de förmåner, som inrymmes i lagstiftningen om investeringsfonder,
synes de uppbäras av de starkaste motiven som tar sikte på att uppmuntra
både till avsättningar under högkonjunktur och till fondernas ianspråktagande
under konjunkturavmattning. Dessa förmåner bör enligt min mening
kvarstå orubbade. De förmåner som mera renodlat har till syfte att
stimulera till avsättningar synes däremot icke numera uppbäras av lika
starka skäl som tidigare. Detta gäller framför allt den förmån som består
i att endast 40 procent av fondbeloppet behöver inbetalas till riksbanken.
Enligt min mening är det — inte minst med hänsyn till den konjunkturutveckling
vi nu har att räkna med — önskvärt att avsättningarna till investeringsfonder
inte skall medföra en likviditetsförstärkning hos företagen.
Jag vill därför förorda att den insättning i riksbanken, som utgör
n
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1960
förutsättning för avdragsrätt, höjes till femtio procent av fondavsättningen.
Detta innebär att bolagen får i riksbanken insätta obetydligt mer än den
skatt, som de skolat betala om de inte gjort avsättningen. För de ekonomiska
föreningarna bör av praktiska skäl liksom hittills gälla samma regler
som för bolagen.
Den högre insättningen bör i princip tillämpas redan i fråga om avdrag
för avsättningar, som yrkas vid 1961 års taxering. Företag, som har bokslut
före den 1 maj 1960, bör dock få tillämpa tidigare insättningsregler under
förutsättning att inbetalningen göres före den 1 juli 1960. Är åter bokslutsdagen
senare än den 30 april 1960 eller göres inbetalningen efter den 30
juni 1960, bör vid 1961 års taxering för avdragsrätt krävas att hälften av
fonden inbetalats i riksbanken.
Vad nu förordats föranleder vissa ändringar i 1955 års förordning om
investeringsfonder för konjunkturutjämning. Till dessa ändringar skall jag
senare återkomma i en specialmotivering.
Genom den åtstramning av reglerna om insättning i riksbanken som nyss
förordats torde uppnås att lagstiftningen om investeringsfonder — med bibehållande
av de gynnsamma verkningarna under konjunkturavmattning
— under högkonjunkturlägen blir bättre ägnad att fullgöra sin uppgift. I
vart fall torde risken för en investeringsstimulerande och därmed konjunkturuppdrivande
effekt i samband med avsättningen bortfalla. Med hänsyn
till det pågående starka konjunkturuppsvinget har jag ansett påkallat att
därutöver överväga åtgärder inom lagstiftningens ram som kan vara ägnade
att mera direkt dämpa investeringsverksamheten och minska likviditeten
inom näringslivet. Ett lämpligt medel härför synes vara att genom särskilda
förmåner försöka intressera de företag som kan göra avsättning till investeringsfond
att göra inbetalningar i riksbanken snarast möjligt och med
belopp svarande mot hela den beräknade avsättningen. För denna insättning,
som dels skulle göras tidigare än eljest kräves och dels vara dubbelt så stor
som skulle varit behövligt, bör företagen kompenseras genom ett extra avdrag
vid taxeringen.
De nya reglerna bör i första hand taga sikte på att uppmuntra till att insättningar
göres under sommaren 1960, förslagsvis före den 1 augusti. I
andra hand bör eftersträvas att insättningar sker under förhösten, förslagsvis
före den 1 november.
Företagen kan emellertid icke före bokslutstillfället avgöra vilken avsättning
till investeringsfond, som kan verkställas. Fondavsättningen får nämligen
enligt gällande regler icke — då fråga är om investeringsfond för
rörelse — överstiga fyrtio procent av årsvinsten. Bestämmelserna bör därför
utformas så att — om ett företag före den 1 november 1960 i riksbanken
inbetalar medel å konto för investering i rörelse — förelaget vid 1961 års
taxering medgives avdrag med ett belopp motsvarande de sålunda insalta
medlen, under förutsättning tillika att företagei i räkenskaperna för beskattningsåret
gjort motsvarande avsättning till investeringsfond för rörelse.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1960
Detta innebär att insättningen i riksbanken utgör 100 procent av fondavsättningen.
Avdrag bör medgivas, även om denna fondavsättning skulle överstiga
fyrtio procent av årsvinsten. Hälften av det sålunda inbetalade beloppet
bör återbetalas förslagsvis den 30 december 1961.
Å de i riksbanken inbetalade medlen bör bl. a. av praktiska skäl någon
ränta icke beräknas. Gottgörelsen för att medel insatts tidigare och med
större belopp än eljest kräves bör i stället, som jag nyss antytt, lämpligen
ges i form av ett extra avdrag vid 1961 års taxering. Detta extra avdrag bör
dock medgivas endast vid den statliga taxeringen, då kostnaderna för denna
frivilliga insättning helt synes böra bäras av staten.
Då det gäller att beräkna storleken av det extra avdrag, som skall få
åtnjutas på grund av insättningar verkställda före den 1 augusti 1960, må
följande framhållas. Såsom jag tidigare förordat bör för rätt till avdrag för
avsättning till investeringsfond vid 1961 års taxering gälla, att ett belopp
motsvarande hälften av avsättningen insättes i riksbanken. Beloppet skall
betalas sist den 31 mars (i vissa fall den 15 februari) 1961. Om företaget
inbetalar ett belopp motsvarande hela fondavsättningen redan den 31
juli 1960 och låter detta belopp kvarstå i riksbanken till den 30 december
1961, skulle — med angivna utgångspunkter — kunna göras gällande att det
extra avdraget borde utgöra ersättning för att företaget under tiden 1/8
1960—31/3 1961 avstått från ett kapital motsvarande hela det insatta beloppet
och under tiden 1/4—-30/12 1961 avstått från ett kapital motsvarande
halva detta belopp. Emellertid skulle många företag normalt inte dröja
till den 31 mars 1961 med att göra den insättning som är obligatorisk för
att få avdrag för fondavsättningen. De skulle sannolikt i stället insätta ett
belopp motsvarande halva fondavsättningen redan den 31 december 1960.
Därigenom skulle de vinna en särskild fördel, nämligen att trettio procent
av fondmedlen utan särskilt tillstånd får tagas i anspråk ett år tidigare än
om insättningen i riksbanken uppskjutes till den 31 mars 1961. Det företag,
som den 31 juli 1960 gör inbetalning i riksbanken med ett belopp motsvarande
hela fondavsättningen, får den förmån, d. v. s. att få ta en del av
fondmedlen i anspråk ett år tidigare än eljest, som följer av att halva beloppet
inbetalats senast den 31 december 1960. Övervägande skäl synes därför
tala för att betrakta det extra avdraget som gottgörelse för att företaget
dels under tiden 1/8—31/12 1960 avstått från ett kapital motsvarande hela
det insatta beloppet och dels under tiden 1/1—30/12 1961 avstått från ett
kapital motsvarande hälften av samma belopp.
Med ledning av det anförda förordar jag, att vid 1961 års taxering skall
medgivas ett extra avdrag om 12 procent av den insättning som göres före
den 1 augusti 1960. Med hänsyn till önskvärdheten av att så stora insättningar
som möjligt göres under år 1960 synes företagen, som jag tidigare
antytt, böra erbjudas att även vid en senare tidpunkt än den 1 augusti 1960
göra insättningar och komma i åtnjutande av ett extra avdrag. För inbetalningar
som göres mellan den 1 augusti och den 1 november synes böra medgivas
ett extra avdrag med 8 procent av sålunda inbetalade medel.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1960
Det bör framhållas, att även företag, vars räkenskapsår utgått före den 1
maj 1960, har möjlighet att komma i åtnjutande av extra avdrag. Ett dylikt
företag kan välja mellan att göra insättning med fyrtio procent av fondavsättningen
före den 1 juli 1960 eller med femtio procent efter nämnda
dag. Men företaget kan även välja att göra insättning under tiden 1/7—
31/10 1960 med ett belopp motsvarande hela fondavsättningen och på så
sätt bli berättigat till extra avdrag.
För att företaget skall komma i åtnjutande av det extra avdraget vid taxeringen
bör, som jag redan framhållit, krävas, att insättning i riksbanken
göres med 100 procent av fondavsättningen. Uppgår summan av de inbetalningar,
som företaget gjort mellan den 1 juli och den 1 november 1960,
icke till fyrtio procent av årsvinsten för beskattningsåret, bör det dock
stå företaget fritt att — med bibehållen rätt till det extra avdraget — göra
ytterligare avsättning till investeringsfond för rörelse så att den sammanlagda
avsättningen uppgår till fyrtio procent av årsvinsten. För att erhålla
avdrag för denna ytterligare avsättning har företaget att i vederbörlig ordning
inbetala ett ytterligare belopp motsvarande femtio procent härav i
riksbanken. För sistnämnda inbetalning bör företaget givetvis inte erhålla
något extra avdrag.
De här förordade i och för sig betydande förmånerna bör ses i samband
med den samtidigt föreslagna höjningen av den fondandel som obligatoriskt
skall insättas i riksbanken, och lagstiftningen får mot bakgrunden av svårigheterna
att bedöma resultatet tillsvidare betraktas som ett provisorium.
De föreskrifter om särskilda insättningar å konto för investering i rörelse
i riksbanken, som jag nu förordat, synes lämpligen kunna intagas i övergångsbestämmelserna
till den förordning om ändring i 1955 års förordning
om investeringsfonder, som föranledes av den förordade höjningen av insättningen
i riksbanken från fyrtio till femtio procent.
I enlighet med nu angivna riktlinjer har inom finansdepartementet upprättats
förslag till erforderliga ändringar i 1955 års förordning. Beträffande
enskildheterna i detta förslag får jag anföra följande.
3 §.
Vid 1961 års taxering kan, såsom framgår av den allmänna motiveringen,
i särskilda fall ifrågakomma fondavsättningar, vid vilka endast fyrtio procent
av avsättningen behöver vara inbetalda i riksbanken, nämligen om företagets
räkenskapsår utgått före den 1 maj 1960 och inbetalningen i riksbanken
för beskattningsåret i sin helhet skett före den 1 juli samma år.
Av praktiska skäl måste den avdragsgilla avsättningens storlek beräknas
till antingen två och en halv eller två gånger det inbetalta beloppet. Om ett
företag, vars räkenskapsår utgått före den 1 maj 1960, gjort inbetalning
före den 1 juli 1960 med visst belopp men vid 1961 års taxering vill erhålla
avdrag för avsättning med större belopp än som motsvarar två och eu halv
gånger den inbetalning som gjorts före sistnämnda dag, måste — för att
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1960
avdragsrätt skall erhållas — insättningen ökas till hälften av den totala
avsättningen. I sådant fall bör företaget meddela riksbanken att det för
beskattningsåret före den 1 juli 1960 insatta beloppet skall anses inbetalat
efter nämnda dag. Det är i företagets intresse att göra sådan anmälan med
hänsyn till den framtida återbetalningen av medlen. Det torde dock kunna
antagas att fall, där dylik anmälan blir aktuell, sällan uppkommer.
Skyldigheten att i riksbanken inbetala hälften av den fondavsättning, för
vilken avdrag yrkas, kommer givetvis även att gälla sådana fondavsättningar,
beträffande vilka Kungl. Maj :t med stöd av bestämmelserna i 9 §
o mom. meddelat preliminärt beslut om rätt att ta fondmedlen i anspråk.
5 och 10 §§.
Det blir i fortsättningen nödvändigt att riksbanken, när uttag av medel
sker, lämnar uppgift huruvida de uttagna medlen en gång insatts i enlighet
med äldre regler, d. v. s. med 40 procent av vederbörande fond, eller om de
hänför sig till en insättning enligt de nu föreslagna bestämmelserna, d. v. s.
med 50 procent av fonden. Bortsett från de förut behandlade undantagsfall
då en före den 1 juli 1960 verkställd inbetalning om 40 procent godtages,
kommer samtliga för beskattningsåret 1960 gjorda inbetalningar att avse
minst 50 procent av fonden. Det ligger också i sakens natur att dessa
inbetalningar göres efter den 30 juni 1960. I enlighet härmed bör uppgiften
från riksbanken avse, huruvida de uttagna medlen inbetalats före den 1 juli
1960 eller senare. Särskild föreskrift härom har intagits i andra stycket av
5 §. Enligt de föreslagna bestämmelserna i 10 § skall, om uttaget avser medel
som insatts före den 1 juli 1960, ett belopp av fonden motsvarande två
och en halv gånger uttaget tagas i anspråk. Avser uttaget medel, som insatts
efter den 30 juni 1960, skall ett belopp av fonden motsvarande dubbla
uttaget tagas i anspråk.
16 §.
Enligt bestämmelserna i 5 § sista stycket skall vid utbetalningar de tidigast
gjorda insättningarna först tagas i anspråk. Härav följer att — när utbetalning
sker på grund av att fonderna enligt Kungl. Maj:ts eller arbetsmarknadsstyrelsens
beslut får tagas i anspråk — utbetalning i första hand
skall ske av medel, som inbetalats före den 1 juli 1960. Om ett företag med
åberopande av Kungl. Maj :ts eller arbetsmarknadsstyrelsens beslut anhåller
om återbetalning av medel, har riksbanken sålunda att iakttaga att — om
den fondavsättning som enligt beslutet får tagas i anspråk inte överstiger
två och en halv gånger de å kontot kvarstående före den 1 juli 1960 insatta
medlen — återbetalning får ske allenast med fyrtio procent av den fondavsättning
som får tagas i anspråk. Innebär beslutet att företaget får taga
i ansprak större fondavsättning än som svarar mot två och en halv gånger
de medel, som inbetalats före den 1 juli 1960, får utbetalning ske, förutom
av nämnda medel, av ett belopp motsvarande hälften av den överskjutande
delen av fondavsättningen i fråga.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1960
I författningsförslaget har i 16 § intagits bestämmelser om att riksbanken
i det meddelande om verkställt uttag, som banken skall lämna arbetsmarknadsstyrelsen,
även skall angiva i vad mån de uttagna medlen inbetalats
efter den 30 juni 1960. Med ledning av dessa uppgifter kan arbetsmarknadsstyrelsen
fastställa hur mycket av fondavsättningen som på grund av uttaget
skall tagas i anspråk och enligt bestämmelserna i 17 § meddela vederbörande
taxeringsmyndighet detta.
18 §.
I denna paragraf regleras hur återbetalning skall ske av medel för den
händelse ett företag i riksbanken inbetalat störe belopp än som varit erforderligt
för att erhålla vid taxeringen medgivet avdrag för avsättning till
investeringsfond. Såsom bestämmelserna är utformade kan återbetalning
av för mycket insatta medel ske först sedan taxering skett för det beskattningsår,
som inbetalningen avser. Emellertid är det inte ovanligt, att ett
företag gör insättningen i riksbanken, innan bokslutet för beskattningsåret
är klart. Anledningen härtill är i regel, att företaget önskar kunna utnyttja
den s. k. fria sektorn ett år tidigare än eljest varit möjligt. Vid upprättandet
av bokslutet kan företaget emellertid finna att avsättning till investeringsfond
inte kan ske med så stort belopp som företaget räknat med
då inbetalningen gjordes. I sådana fall har länsstyrelserna efter framställning
från företaget i regel förordnat om återbetalning av för mycket insatta
medel redan innan taxering skett. Uttryckliga bestämmelser härom synes
nu böra införas i 18 §. För den händelse medel för ett beskattningsår inbetalats
vid olika tillfällen, bör det i 18 § vidare uttryckligen angivas vilken
insättning som skall återgå. I anslutning till motsvarande stadgande i
5 § sista stycket bör härvid gälla, att den tidigare insättningen i första hand
bör tagas i anspråk.
22 §.
Även vid återbetalning av medel enligt bestämmelserna i denna paragraf
gäller stadgandet i 5 § sista stycket att de tidigast insatta medlen först skall
lagas i anspråk. Därav följer att tidigare gjord avsättning till fond skall
anses hava tagits i anspråk före senare avsättning.
Övergångsbestämmelserna
I enlighet med vad tidigare angivits har i övergångsbestämmelserna intagits
föreskrift om att äldre bestämmelser fortfarande skall äga tillämpning
vid 1961 års taxering, såvitt gäller företag, vars beskattningsår utgått före
den 1 maj 1960 och som för nämnda beskattningsår gjort hela inbetalningen
i riksbanken före den 1 juli 1960. Se bärom närmare specialmotiveringen
till 3 §.
Under 1) har föreskrivits skyldighet för riksbanken att vid 1961 års taxering
lämna länsstyrelsen särskild uppgift om de inbetalningar, som för
beskattningsåret i fråga gjorts under år 1960 med angivande av vad som
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1960
därav inbetalats dels före den 1 juli, dels därefter men före den 1 augusti,
dels därefter men före den 1 november. Uppgiften om inbetalningar före
den 1 juli måste taxeringsmyndigheterna ha vid 1961 års taxering med hänsyn
till att äldre bestämmelser i vissa fall gäller vid inbetalningar före
nämnda dag. Uppgifterna om inbetalningar verkställda före den 1 augusti
respektive före den 1 november är nödvändiga med hänsyn till stadgandena
vid 3) i övergångsbestämmelserna.
Vid 2)—5) har intagits de speciella bestämmelser, som i enlighet med det
lörut sagda föreslås för att stimulera till särskilda insättningar å investeringskonto
i riksbanken under år 1960. Enligt 1955 års lagstiftning om investeringsfonder
får avsättning ske till två slags fonder, nämligen investeringsfond
för rörelse och investeringsfond för skogsbruk. Av den tidigare
lämnade redogörelsen framgår att avsättningarna till investeringsfond för
skogsbruk är relativt små i förhallande till avsättningarna för investeringsfond
för rörelse. Under tiden 1/7 1959—14/4 1960 har enligt uppgift från
riksbanken några inbetalningar överhuvudtaget icke skett på konto för investering
i skogsbruk. Då det av praktiska skäl är önskvärt att de särskilda
insättningarna endast sker pa ett slags konto, synes de speciella bestämmelserna
böra ta sikte allenast på insättningar på konto för investering i rörelse.
I sammanhanget kan erinras om att flertalet av de företag, som kan göra
avsättning till investeringsfond för skogsbruk, också kan göra avsättning
till investeringsfond för rörelse.
Genom de föreslagna bestämmelserna vid 2) har den begränsning, som
enligt 1955 års förordning gäller för avsättning till investeringsfond för rörelse,
nämligen att avsättningen inte får överstiga fyrtio procent av årsvinsten,
borttagits för de här avsedda fallen, d. v. s. då inbetalningar i riksbanken
verkställts mellan 1/7 och 31/10 1960 med 100 procent av tillamnad
eller verkställd avsättning och denna alltså inte överstiger det i
riksbanken steriliserade beloppet. En sådan bestämmelse är, som redan i
den allmänna motiveringen framhållits, nödvändig av den anledningen att
den extra insättningen i riksbanken i regel kommer att göras före räkenskapsårets
slut och således innan årsvinsten är känd. Det kan knappast befaras
att borttagandet av spärregeln i dessa speciella fall kan få nämnvärda
konsekvenser i fråga om kommunernas skatteunderlag.
Vid 3)—5) har intagits bestämmelser om de extra avdrag som skall stimulera
till här avsedda insättningar. Beträffande dessa bestämmelser kan
i huvudsak hänvisas till den allmänna motiveringen. Här skall endast erinras
om att reglerna bygger på att insättningen i riksbanken skall uppgå till
100 procent av fondens belopp. Detta bör emellertid inte hindra att" företaget
efter den 31 oktober 1960 gör ytterligare inbetalningar, som enligt de
vanliga reglerna berättigar till fondavsättning med dubbla beloppet. Samtliga
de medel som föranleder det extra avdraget skall kvarstå intill den 30
december 1961 vid äventyr att det extra avdraget förfaller.
De för mycket inbetalade medlen kan företaget, med bibehållen rätt till
det extra avdraget, återbekomma den 30 december 1961. Av praktiska skäl
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1960
Måste återbetalningen ske efter förordnande av länsstyrelsen på sätt stadgas
i 18 §. Företaget kan emellertid i god tid före den 30 december 1961
göra framställning hos länsstyrelsen att medlen återbetalas nämnda dag.
Den 30 december 1961 har valts som återbetalningsdag för att bereda företagen
möjlighet, om de så önskar, att nämnda dag åter inbetala medlen å
konto för investering i rörelse eller eventuellt å konto för investering i skogsbruk.
Det blir emellertid fråga om ett uttag och en ny insättning, och den
nya insättningen, som då sker den 30 december 1961, avser det beskattningsår
för vilket insättning då kan göras. Skulle det från konjunktursynpunkt
vara önskvärt att medlen kvarstår i riksbanken även efter den 30 december
1961, får vid en senare tidpunkt övervägas, vilka förmåner som i så fall
kan ifrågakomma att erbjuda de företag, som låter medlen kvarstå.
Företagen kan, med stöd av 18 § i 1955 års förordning, även före den 30
december 1961 återbekomma hälften av de medel som föranlett det extra
avdraget. Om någon del av medlen uttages, förloras emellertid det extra
avdraget i sin helhet. Det får därvid ankomma på vederbörande taxeringsintendent
att tillse att extra avdrag icke erhålles.
Vid 5) har föreskrivits att Kungl. Maj :t, om det befinnes påkallat med
hänsyn till läget på arbetsmarknaden, äger frigöra de för mycket inbetalade
medlen utan att företaget förlorar det extra avdraget.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27
maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.
Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ingrid von Otter
600884 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag