Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1960
1
Nr 149
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till vissa
ändringar i gällande tulltaxa; given Stockholms slott
den 8 april 1960.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i tulltaxan den 12
september 1958 (nr 475).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås i anledning av särskilda framställningar att från
och med den 1 juli 1960 tullfrihet medges för propylalkohol avsedd för tillverkning
av kalium- eller natriumxantogenater, för alginsyra samt salter
och estrar därav (alginater) ävensom för glasrör avsedda för tillverkning av
lysrör. Vidare föreslås att slipmedel på underlag av vulkanfiber, som f. n.
drager en tull av 10 procent av värdet, från och med nämnda dag beläggs
med en tull av 5 procent. Slutligen framläggs förslag om att penicillin samt
läkemedel innehållande penicillin, som till och med den 31 december 1960
beläggs med en tull av 30 öre för 1 miljon internationella enheter, fortfarande
skall beläggas med tull till och med den 31 december 1969.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 149
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1960
Förslag
till
förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475)
Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall i angivna
delar erhålla ändrad lydelse på sätt framgår av härvid fogad bilaga.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960. I fråga om tulltaxenr
68.06 A skall, vid tillämpning av förordningen angående rätt för Konungen
att i vissa fall förordna om avvikelse från tulltaxan m. m., avvikelse som
där sägs ske med utgångspunkt från tullsatsen enligt den nu utfärdade förordningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1960
3
Bilaga
Kap. 29. Organiska kemiska föreningar
29.04 Acykliska alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat
därav:
B. propanol (propylalkohol) och pentanol (amylalkohol), avsedda
att användas uteslutande för tillverkning av natrium
-
eller kaliumxantogenat ............................... fri
29.44 Antibiotika:
A. penicillin samt salter och andra derivat därav.......... 1fri
Kap. 30. Farmaceutiska produkter
30.03 Läkemedel, även för veterinärmedicinskt bruk:
A. innehållande penicillin eller salter eller andra derivat av
penicillin .............................................. afri
Kap. 39. Plaster (cellulosaetrar och cellulosaestrar, konsthartser och andra
plaster) samt varor därav
39.06 Andra högmolekylära polymerer, konsthartser och plaster; alginsyra
samt salter och estrar därav; linoxyn:
Ä. obearbetade:
1. alginsyra samt salter och estrar därav.............. fri
2. andra ............................................ 10 %
Kap. 68. Varor av sten, gips, betong, asbest, glimmer eller liknande
material
68.06 Slipmedel, naturliga eller konstgjorda, i form av pulver eller
korn, anbragta på vävnad, papper, papp eller annat underlag,
även tillskuret eller hopfogat genom sömnad eller på annat
sätt:
A. på papper, papp eller vulkanfiber...................... 5 %
1 T.o.m. den 31 december 1969
1 milj. I. E. 0: 30
4
Kungl. Maj:ts proposition nr lb9 år 1960
Kap. 70. Glas och varor därav
70.11 Öppna glaskolvar och glasrör, utan montering, till elektriska
glödlampor, elektronrör eller liknande artiklar:
Å. glaskolvar ................................... 100 kg 65:—.
B. glasrör ............................................. fri
Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1960
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 april
1960.
N ärvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Lindström,
Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson,
af Geijerstam, Nordlander.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för handelsdepartementet
fråga om vissa ändringar i gällande tulltaxa samt anför därvid
följande.
Genom beslut vid 1958 års B-riksdag antogs ny tulltaxa (Prop. nr B 4,
BevU nr B 1, Rskr nr B 91). Den nya tulltaxan trädde i kraft den 1 januari
1959 (SFS 1958:475). I anledning av ikraftträdandet har ett antal framställningar
gjorts om omprövning av det i taxan fastställda tullskyddet.
Vissa av framställningarna föranledde proposition till 1959 års riksdag (Prop.
nr 133, BevU nr 47, Rskr nr 274). Jag får nu redovisa ytterligare några
framställningar om ändrad tullbeskattning. Framställningarna avser tullarna
på propylalkohol för tillverkning av kalium- eller natriumxantogenat, på
penicillin samt läkemedel innehållande penicillin, på alginater, på slipmedel
med underlag av vulkanfiber ävensom på glasrör för tillverkning av lysrör.
Propylalkohol avsedd för tillverkning av xantogenater (ur 29.04)
Enligt gällande tulltaxa beläggs propylalkohol, som är liänförlig till tulltaxenr
29.04 C, med en värdetull av 12 %. Samma tullsats är tillämplig för
andra acykliska alkoholer med undantag av bl. a. amylalkohol, avsedd att
användas uteslutande för tillverkning av natrium- eller kaliumxantogenat.
Xantogenaterna är tullfria. I fråga om amylalkohol för angivet ändamål gäller
också sedan 1950 tullfrihet. I samband med framläggandet av den nya
tulltaxan hade av vederbörande intressenter förslag framförts om att utvidga
tullfriheten till att omfatta även isopropylalkohol eller eventuellt samtliga
acykliska alkoholer för nu ifrågavarande användning. I propositionen
uttalades emellertid att tillräckliga skäl icke förelåg att i det sammanhanget
vidtaga någon ändring i tulltaxekommitténs och det nordiska ekonomiska
samarbetsutskottets samstämmiga förslag, enligt vilket standardtullsatsen
av 12 % av värdet skulle tillämpas.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1960
I en den 22 februari 1960 dagtecknad framställning har Sveriges
kemiska industrikontor — under erinran om nyssnämnda förslag om tullfrihet
för acykliska alkoholer avsedda för ifrågavarande användning — hemställt
att denna tullfråga måtte upptas till behandling så att proposition i
ärendet kan föreläggas innevarande års riksdag.
över framställningen har generaltullstyrelsen den BO mars och kommerskollegium
den 10 mars 1960 avgivit infordrade utlåtanden.
Generaltullstyrelsen erinrar om att tullfriheten för amylalkohol med
förut angiven användning är motiverad av en önskan att undvika negativt
tullskydd för tillverkningen av xantogenater. Styrelsen framhåller att, sedan
isopropylalkohol börjat användas för ifrågavarande ändamål, enahanda synpunkter
torde kunna anläggas beträffande denna produkt. Med uttalande av
viss tveksamhet med hänsyn till den relativt ringa omfattningen av tillverkningen
av xantogenater förklarar sig styrelsen icke vilja motsätta sig en
utvidgning av tullfriheten till amylalkoholen närstående varuslag. Tullfriheten
torde i så fall lämpligen böra avse alla slag av propylalkohol. Tillräckliga
skäl synes däremot enligt styrelsen ej föreligga att inbegripa även andra
alkoholer.
I sitt utlåtande över framställningen redogör kommerskollegium för utvecklingen
av produktionen av olika slag av xantogenater. Först under 1959
kom produktionen av isopropylxantogenat i gång på allvar och uppgick
nämnda år till 231 ton medan motsvarande siffra för amylxantogenat var 122
ton. En viss export förekom av förstnämnda produkt. Kollegium tillstyrker
att tullfrihet införes för propylalkohol som användes för tillverkning av
natrium- eller kaliumxantogenat.
Penicillin samt läkemedel innehållande penicillin (ur 29.44 och ur 30.03)
Penicillin samt läkemedel innehållande penicillin är f. n. belagda med en
tull av 30 öre för 1 miljon internationella enheter (nr 29.44 A och 30.03 A).
Tullbeskattningen gäller t. o. m. den 31 december 1960, varefter dessa produkter
enligt tulltaxan blir fria. I samband med riksdagsbehandlingen uttalades
(BevU 1958 nr B 1) att övervägande skäl talade för en avveckling
av tullen och att den föreslagna övergångstiden av två år fick anses ge
skäligt rådrum för vidtagande av de åtgärder som kunde vara påkallade i
anledning av tullens avskaffande. Bevillningsutskottet framhöll emellertid
att hinder givetvis icke förelåg att överväga en förlängning av denna tid, därest
detta skulle visa sig nödvändigt.
I en den 27 januari 1960 dagtecknad gemensam framställning har
Aktiebolaget Astra och Aktiebolaget Kabi uttalat att de konstaterat att de
till följd av tullens borttagande tvingas att mot slutet av år 1960 upphöra att
framställa den kvantitativt dominerande standardtypen av penicillin (penicillin
G). Bolagen har därför hos berörda myndigheter sagt upp tidigare träf
-
7
Kungl. Maj. ts proposition nr lb9 år 1960
fade avtal avseende omfattande åtaganden att lagra och omsätta penicillin
och att säkerställa penicillintillgången under eventuella avspärrnings- och
krigstider.
Sökandebolagen framhåller att tillkomsten av EFTA-konventionen och
Sveriges deltagande i en vidsträckt liberaliseringsaktion skapat ett nytt läge
beträffande möjligheterna att i Sverige på längre sikt upprätthålla en penicillintillverkning.
Härvid erinras om att i Storbritannien f. n. utgår en tull
av 33 1/3 % och att den danska läkemedelslagstiftningen har en starkt konkurrensbegränsande
effekt. Det är också från dessa länder som importen till
Sverige huvudsakligen sker. Bolagen förklarar vidare att på grund av de stora
tekniska problem som en penicillintillverkning erbjuder det är orealistiskt
att tänka sig att man efter några år skulle kunna återupptaga en under 1960
nedlagd tillverkning. De understryker att det skulle för dem vara av stort
värde att få möjlighet att fortsätta med tillverkningen med hänsyn till de
impulser den kan ge för utvecklingen inom det biokemiskt-mikrobiska området
av läkemedelssektorn.
I framställningen hemställes att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att
tullen å penicillin och läkemedel innehållande penicillin eller salter eller
andra derivat av penicillin icke avskaffas helt per den 1 januari 1961 utan
avtrappas i den takt som gäller för andra industrivaror vid handeln inom
EFTA-området.
över framställningen har infordrade utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen
den 29 februari, kommerskollegium — som överlämnat yttranden
från riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, Sveriges kemiska
industrikontor, Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare
— den 17 mars, försvarets sjukvårdsstyrelse den 27 februari samt medicinalstyrelsen
— som överlämnat yttrande från medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd
— den 23 februari 1960. Samtliga remissinstanser har tillstyrkt
framställningen.
Generaltullstyrelsen, som erinrar om den tidigare behandlingen av frågan
om tull på penicillin, framhåller bl. a. följande.
Delade meningar kan råda beträffande angelägenheten av och formen för
ett statligt stöd åt tillverkningen av här ifrågavarande produkter. Tydligt är
emellertid att frågan genom tillkomsten av EFTA-konventionen kommit i ett
nytt läge, i det att förbättrade exportutsikter öka möjligheterna att upprätthålla
en svensk penicillintillverkning utan tull skydd eller andra stödåtgärder.
Det synes under sådana omständigheter välbetänkt att icke omedelbart
avskaffa tullen utan åtminstone tills vidare låta den avtrappas i samma takt
som industritullarna inom EFTA. Huruvida denna avtrappning skall gälla
generellt eller endast vid import från EFTA-länder torde vara av mindre betydelse,
enär den svenska penicillinimporten till alldeles övervägande del
sker från länder som äro anslutna till konventionen. Det synes emellertid
mest praktiskt att tillämpa samma regler som för industrivaror i allmänhet,
d. v. s. låta avtrappningen gälla endast mot EFTA-länderna och tills vidare
behålla tullen gentemot andra länder. Tullen bör dock avskaffas senast
i samband med att lullavtrappningen inom EFTA slutföres (enligt föreliggande
konventionstext (len 1 januari 1970).
8
Kungi. Maj:ts proposition nr 149 år 1960
Generaltullstyrelsen hemställer att Kungl. Maj :t måtte avlåta proposition
till riksdagen om bibehållande tills vidare, dock längst till den tidpunkt då
industritullarna inom EFTA helt avvecklats, av tullen vid tulltaxenr 29.44 A
och 30.03 A.
I sitt utlåtande redovisar kommerskollegium vissa uppgifter rörande produktions-,
konkurrens- och tullförhållanden. Härav framgår bl. a. att, räknat
på 1959 års import, gällande tull motsvarar en värdetull på genomsnittligt
cirka 28 %. Som följd av sjunkande priser resp. övergång till billigare
kvaliteter har importincidensen under senare år stigit från cirka 20 % år
1953 till 28 % år 1959. Av gjorda beräkningar framgår emellertid att tullen
räknat på för den svenska tillverkningen representativa varor torde ligga icke
oväsentligt lägre. Räknat på den svenska konsumtionen torde tullen kunna
uppskattas till cirka 17 procent vid fullt utnyttjande av tull skyddet. Kollegium
framhåller vidare, att enligt kollegii mening en fortsatt tillverkning i
Sverige av penicillin ur skilda synpunkter är önskvärd, samt understryker, att
tullen icke hindrat en ökad importkonkurrens.
Kollegium förklarar sig för sin del kunna tillstyrka att en avveckling av
penicillintullen tills vidare får ske enligt samma system som gäller för
EFTA-varorna. Mot bakgrunden av att importen praktiskt taget helt härrör
från EFTA-området har kollegium intet att invända mot att en sådan avveckling
nu göres endast mot ifrågavarande länder. Kollegium förutsätter
att frågan om en snabbare avveckling av penicillintullen än som gäller enligt
EFTA-reglerna kan övervägas, om förhållandena i fortsättningen skulle så
motivera.
I det av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap avgivna yttrandet
vitsordas bolagens uppgifter om omsättnings- och lagringsåtaganden samt
understrykes betydelsen av en inhemsk produktion för landets beredskap
vad gäller försörjningen med detta viktiga läkemedel. Nämnden tillstyrker
framställningen.
Sveriges kemiska industrikontor, som likaledes tillstyrker bifall till framställningen,
uttalar att, även om framtidsförhoppningarna om produktionsförutsättningarnas
förbättring ej skulle infrias, det förhållandet att penicillintillverkningen
i varje fall fortsätter ett antal år framåt kommer att kunna
bli av mycket stor betydelse när det gäller utvecklingen på andra områden.
Stockholms handelskammare återger i sitt yttrande en uppgift av ett av
sökandebolagen om att penicillintullen motsvarar ca 13 % av det genomsnittliga
försäljningsvärdet till droghandeln av bolagets totala inhemska försäljning
av penicillinpreparat. Handelskammaren tillstyrker att tullen avvecklas
på sätt angivits i kommerskollegii utlåtande. Även Skånes handelskammare
—- som betonar att tillkomsten av sjustatsmarknaden är en ny viktig
omständighet, som tillkommit efter riksdagens prövning av tullfrågan —
tillstyrker en tullavveckling i samma takt som gäller enligt EFTA-reglerna.
Med tillstyrkan av framställningen uttalar försvarets sjukvårdsstyrelse
bl. a. att ett upphävande av gällande lagringsavtal skulle öka svårigheterna
Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1960 9
för omsättning av försvarets lager och medföra väsentligt ökade kostnader
bl. a. genom en betydande utökning av de militära lagren.
Medicinalstyrelsen åberopar som eget yttrande vad som anförts av styrelsens
sjukvårdsberedskapsnämnd. Sjukvårdsberedskapsnämnden förklarar
sig med bekymmer ha emotsett det förebådade nedläggandet av den svenska
penicillintillverkningen. Enligt nämnden bör alla till buds stående möjligheter
tillvaratas för att bibehålla en tillverkning av penicillin inom landet.
Nämnden Adb livligt tillstyrka framställningen.
Alginsyror samt salter och estrar därav - alginater- (ur 39.06)
Alginsyror samt salter och estrar därav är i tulltaxan upptagna i överrubriken
till nr 39.06. De förekommer i regel såsom obearbetade produkter
och hänföres då till underpositionen 39.06 A med en tull av 10 % av värdet.
Före den nya tulltaxans ikraftträdande var dessa produkter belagda med en
tull av 20 öre per kg. Denna tull torde ha motsvarat 2 ä 3 % av värdet.
I en den 13 oktober 1958 dagtecknad framställning har Aktiebolaget
R. Lundberg i Malmö begärt att förenämnda varugrupp överföres helt
eller delvis till tulltaxenr 13.03, varigenom produkterna — som användes
såsom förtjockningsmedel — skulle kunna införas tullfritt. Enligt bolagets
mening skulle en sådan tulltaxering bättre motsvara den förtullning som tidigare
skett av de produkter som regelbundet importerats, nämligen alginsyrans
salter samt vattenlösliga estrar.
Generaltullstyrelsen har i över framställningen infordrat utlåtande
den 25 mars 1959 anfört bl. a. följande.
Enär lydelsen av tulltaxans baspositioner är beroende av konventionen
angående klassificering av varor i tulltarifferna (Bryssel-konventionen), kan
enligt styrelsens uppfattning en sådan ändring av tulltaxan som påyrkats
icke komma i fråga.
Av framställningen framgår emellertid, fortsätter styrelsen, att syftet med
densamma ej i första hand är att åstadkomma en omklassificering av varorna
utan att erhålla tullfrihet för desamma. Detta syfte skulle enligt
styrelsens mening kunna tillgodoses genom att varuslagen i fråga upptages
med tullfrihet i en särskild underposition under tulltaxenr 39.06. Vid tulltaxeproposilionens
behandling i riksdagen år 1958 framfördes i motionen
II: B 73 ett yrkande av denna innebörd. I bevillningsutskottets betänkande
över propositionen uttalades härom följande.
I motionen II: B 73 omnämnda alginsyror samt salter och estrar därav
är icke särskilt nämnda i nuvarande tulltaxa men har enligt praxis hänförts
till rubrikerna för lim med tull av 20 öre per kg. Enligt den nya nomenklaturen
hänföres varorna till plasIkapitlet och är där jämte andra varuslag
upptagna i nr 39.06. Tullsatserna vid detta nummer har i propositionen upptagits
enligt samma principer som för övriga plastprodukter. Någon särbe
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1960
handling av alginsyror och derivat därav har icke föreslagits, varför de enligt
förslaget skulle draga en tull av 10 % av värdet. Detta är också fallet i
förslaget till gemensam nordisk tulltaxa, varför ett avskaffande av tullen
skulle avlägsna den svenska taxan från nämnda förslag. Vidare torde vad
som ovan anförts rörande plaster som icke tillverkas inom landet i princip
få anses äga tillämpning även här, låt vara att det i förevarande fall rör sig
om ett ganska speciellt varuslag. Med hänsyn till anförda omständigheter
anser utskottet sig icke kunna tillstyrka motionärens yrkande.
I betraktande av vad sålunda förevarit hemställde generaltullstyrelsen i
detta utlåtande att framställningen icke måtte föranleda någon åtgärd.
Förevarande tullfråga har jämväl varit föremål för föreställningar från
norsk sida. I samband med den nya tulltaxans ikraftträdande gjordes från
norska vederbörande vissa framställningar angående tullhöjningar, som ansågs
ha särskilt drabbat norska exportvaror. Bland de produkter beträffande
vilka svenska tullhöjningar påtalats är alginater (alginsyror samt salter och
estrar därav). I fråga om dessa varuslag underströks särskilt att de ej tillverkades
inom Sverige. I ett över de norska framställningarna underhand
från generaltullstyrelsen inhämtat yttrande vitsordades i huvudsak de norska
uppgifterna, ehuru vissa svårigheter förklarades föreligga att på grundval av
tillgängligt material bedöma tullhöjningens inverkan på den norska exporten
till Sverige av berörda alginater. Styrelsen underströk att Norge otvivelaktigt
är en betydande leverantör av dylika varor.
Slipmedel på underlag av vulkanfiber (ur 68.06)
Slipmedel i form av pulver eller korn, anbragta på underlag, hänföres till
tulltaxenr 68.06. Tull utgår med 5 % av värdet för slipmedel anbragta på
papp eller papper, medan slipmedel på annat underlag drager en tull av
10 %. Vulkanfiber betraktas enligt taxan såsom ett slags plast, och varor
med detta underlag faller därför under den högre tullsatsen. Enligt den
före den 1 januari 1959 gällande taxan utgick samma tull, 5 % av värdet,
för slipmedel på underlag av vulkanfiber som för slipmedel på underlag av
papp och papper.
I den 9 november 1959 resp. den 2 mars 1960 dagtecknade framställningar
har Aktiebolaget Landelius & Björklund i Stockholm och Aktiebolaget
Svecia Commerce i Stockholm hemställt om ändring i tullbeskattningen
för slipmedel på underlag av vulkanfiber. Sistnämnda bolag anhåller
om tullfrihet för varuslagen då det f. n. ej finns någon inhemsk tillverkare
av desamma. Aktiebolaget Landelius & Björklund — som hänvisar
till den tidigare tullbeskattningen ävensom till behandlingen av vulkanfiber
i den nya taxan — yrkar att den för ifrågavarande slipmedel tidigare gällande
tullsatsen 5 % av värdet återinföres samt att beslut härom gives retroaktiv
verkan.
Kungl. Maj:ts proposition nr H9 år 1960
11
Över framställningarna har generaltullstyrelsen den 29 februari resp. den
30 mars samt kommerskollegium den 8 mars 1960 avgivit infordrade utlåtanden.
Generaltullstyrelsen erinrar om att den inträdda ändringen i tullbeskattningen
av den aktuella varan sammanhänger med att vulkanfiber i den nya
taxan ej betraktas som papp eller papper utan som plast. Styrelsen understryker
att denna ändring i klassificeringshänseende icke föranlett motsvarande
ändring i tullbeskattningen av materialet i fråga. Tvärtom har
tullsatsen för vulkanfiber fastställts till samma siffra som för papp och
papper eller 5 % av värdet. Enligt styrelsen synes därför ej anledning föreligga
att åsätta slipmedel på underlag av vulkanfiber högre tullsats än då
underlaget är papp eller papper, och någon avsikt från statsmakternas
sida att åstadkomma en sådan differentiering i tullhänseende torde icke heller
ha förelegat.
Styrelsen framhåller att det ur tullteknisk synpunkt ofta kan vara svårt
att avgöra huruvida underlag för slipmedel utgöres av vulkanfiber eller för
ändamålet speciellt beredd papp samt tillstyrker yrkandet att tullsatsen för
slipmedel på underlag av vulkanfiber nedsättes till 5 % av värdet. Styrelsen
förklarar sig däremot ej kunna biträda yrkandet att tullnedsättningen mot
vedertagen princip tillämpas retroaktivt.
I sitt utlåtande över framställningarna erinrar kommerskollegium om
bl. a. att importen av ifrågavarande slipmedel under 1959 sannolikt torde
ha överstigit ett värde av 1 milj. kronor. Kollegium uttalar vidare att enligt
uppgifter som framkommit under kollegii utredning i ärendet viss inhemsk
tillverkning planerades även av ifrågavarande slipmedel. Kollegium har
emellertid funnit att en 10-procentig värdetull för den ifrågavarande varan
skulle medföra ett väsentligt högre manufalctureringsskydd än för motsvarande
vara med väv som underlag. Särskilda skäl härför syntes icke föreligga,
och enligt kollegii mening syntes sålunda en justering av tullen för
slipmedel på underlag av vulkanfiber kunna ske.
Även om visst stöd kan erhållas för att tullen därvid sättes något högre än
för slipmedel på underlag av papp och papper, förklarar sig kollegium vilja
förorda en tull av 5 % av värdet, eller samma tull som då underlaget är
av papp och papper. Flera skäl talar enligt kollegium för en sådan lösning.
Kollegium framhåller slutligen att den ifrågasatta justeringen av tullen
enligt kollegii uppfattning bör kunna ske med iakttagande av vårt lands
förpliktelser enligt EFTA-konventionen.
Glasrör för tillverkning av lysrör (ur 70.11)
S. k. ändformade glasrör för lysrörstillverkning, d. v. s. rör i avpassade
längder med båda ändar något tillstrypta, torde vara hänförliga till tulllaxcnr
70.11 — omfattande öppna glaskolvar och glasrör, utan montering,
(ill elektriska glödlampor, elektronrör eller liknande artiklar — med tull av
65 kr. för 100 kg. Enligt den gamla taxan belädes ifrågavarande glasrör
12
Kungi. Maj:ts proposition nr 1^9 år 1960
med tull av 10 kr. för 100 kg. Gällande tullsats för lysrör utgör 10 % av
värdet, d. v. s. samma tull som utgick enligt den gamla tulltaxan.
I en den 2 november 1959 dagtecknad framställning har Lumalampan
aktiebolag i Stockholm — som upplyser att bolaget hos regeringsrätten
överklagat beslut av innebörd att de ifrågavarande glasrören hänförts
till förenämnda tulltaxenr i stället för till den tullfria positionen 70.03 —
framhållit att bolaget f. n. är den ende tillverkaren i landet av lysrör. I tillverkningen
ingår som råvara de »ändformade» glasrören samt dessutom
mindre kvantiteter glasrör av klenare dimensioner. Dessa senare glasrör,
som också användes i glödlampsproduktion, belädes enligt den gamla taxan
med en tull av 10 öre per kg men blev i den nya tulltaxan tullfria, vilket
synts bolaget riktigt då inga glasrör överhuvudtaget tillverkas i Sverige. Bolaget
har utgått ifrån att de ändformade glasrören skulle behandlas på samma
sätt. Genom den ändrade klassificeringen har tullen på sistnämnda produkter
höjts från ca 8 % till ca 51 %, och det kan lätt konstateras att tullbelastningen
på denna enda detalj blir ungefär lika hög som på ett färdigt
lysrör. Bolaget framhåller att under sådana förhållanden det är förklarligt
om bolaget ansett sig nödsakat att omedelbart starta vissa utredningar beträffande
lysrörsproduktionens framtida bestånd.
Sökandebolaget hemställer att »ändformade» glasrör avsedda för tillverkning
av lysrör skall få införas tullfritt samt anhåller — med hänsyn till
föreliggande omständigheter — om restitution av tullbelopp som utgått efter
den nya tulltaxans ikraftträdande.
Över framställningen har generaltullstyrelsen den 29 februari och kommer
skollegium den 7 mars 1960 avgivit infordrade utlåtanden.
Generaltullstyrelsen, som i sitt utlåtande tar upp frågan om tullbeskattningen
av samtliga till tulltaxenr 70.11 hänförliga varuslag, anför bl. a.
följ ande.
Tullsatsen för kolvar och övriga till nr 70.11 hänförliga artiklar föreslogs
av 1952 års tulltaxekommitté till 15 % av värdet, d. v. s. samma tullsats
som för glasvaror i allmänhet; anmärkas må att kommittén vid sin behandling
av nämnda rubrik icke särskilt berörde de nu ifrågakomna glasrören.
Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet upptog i sitt år 1957 framlagda
huvudbetänkande samtliga till nr 70.11 hänförliga varor med tullfrihet.
I den vid 1958 års riksdag framlagda tulltaxepropositionen föreslogs att
tullen, i avvaktan på prövning av frågan om en nordisk marknad, skulle
upptagas till det för lampkolvar enligt gamla taxan gällande beloppet 65 kr.
för 100 kg.
Frågan blev icke föremål för någon särskild behandling i riksdagen, som
på denna punkt godtog Kungl. Maj :ts förslag.
Generaltullstyrelsen vitsordar att vikttullsatsen otvivelaktigt innebär en
mycket hög tullbeskattning av till nr 70.11 hänförliga glasrör. Styrelsen understryker
att detta gäller också den huvudsakligaste importvaran under
nämnda nummer, nämligen lampkolvar för vanliga glödlampor, beträffan
-
Kungl. Maj. ts proposition nr H9 år 1960
13
de vilka tullen ligger på den för svenska förhållanden anmärkningsvärt höga
nivån av ca 30 % av värdet. Anledningen till att på denna punkt tulltaxekommitténs
förslag icke genomfördes — vilket i övrigt såvitt angår ifrågavarande
varuområde praktiskt taget utan ändring godtogs av statsmakterna
— var såsom förut nämnts hänsyn till det nordiska ekonomiska samarbetet.
I det läge vari detta samarbete nu befinner sig bör enligt styrelsens uppfattning
i första hand tulltaxekommitténs förslag genomföras även beträffande
förevarande rubrik och tullen sålunda fastställas till 15 % av värdet.
Styrelsen framhåller vidare att, då någon framställning av rör av det nu
aktuella slaget icke torde förekomma inom landet, ur tullskyddssynpunkt
hinder i och för sig icke föreligger att såsom sökanden yrkar helt avskaffa
tullen. Styrelsen ställer sig emellertid tveksam till den ytterligare ökning
av nettotullskyddet för lysrörstillverkningen som härigenom skulle åstadkommas.
Därest Kungl. Maj :t likväl skulle finna det motiverat att helt avskaffa
tullen å rören i fråga, förklarar sig styrelsen dock icke vilja motsätta
sig detta.
Styrelsen uttalar slutligen att den icke kan tillstyrka yrkandet om restitution
för tiden från den 1 januari 1959.
Kommerskollegium vitsordar i sitt utlåtande att inhemsk tillverkning av
lysrör f. n. endast sker hos Lumalampan aktiebolag. Produktionen har uppgivits
direkt sysselsätta cirka 35 personer. En mindre del av produktionen
avsättes på export. Importen av lysrör är mer än dubbelt så stor som den
inhemska produktionen. Importbehovet av råvaran, de s. k. ändformade
glasrören, varav tillverkning ej förekommer i Sverige, torde med nuvarande
produktion av lysrör röra sig om cirka 230 ton per år med ett beräknat
värde av cirka 300 000 kronor. Kollegium erinrar vidare om att efter besvär
av bolaget frågan om glasrörens tulltaxering är under prövning hos regeringsrätten
men framhåller att en prövning av frågan om tullskyddets storlek
ur närings- och handelspolitiska synpunkter synes kunna ske oberoende
av hur den berörda tolkningsfrågan löses.
Med konstaterande av att det enligt den tidigare tulltaxan utgående manufaktureringsskyddet
på cirka 7 % av manufaktureringskostnaden praktiskt
taget helt bortfallit uttalar kollegium att en sådan konsekvens av allt
att döma ej synes ha varit avsedd och att en omprövning enligt vad kollegium
kunnat finna synes vara berättigad. Kollegium anser sig kunna tillstyrka
att tullfrihet införes för de ändformade glasrören varav produktion
icke förekommer i landet. Härmed skulle uppnås likställdhet i tullhänseende
med övriga glasrör.
Kollegium framhåller att enligt dess uppfattning en ändring i tulltaxan
i nyss angiven riktning bör kunna ske med iakttagande av vårt lands förpliktelser
enligt EFTA-konventionen. Genom att tullfrihet för ändformade
glasrör innebär en förstärkning av tullskyddet för tillverkningen av lysrören
även i förhållande till vad som gällde enligt den gamla tulltaxan, kan
enligt kollegium i och för sig aktualiseras frågan om icke samtidigt en viss
nedjustering av tullen för lysrören skulle kunna ske. Härvid erinrar emel
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1960
lertid kollegium om att till följd av ikraftträdandet av EFTA-konventionen
tullen på lysrören vid import från bl. a. Storbritannien kommer att från
och med den 1 juli 1960 sänkas från 10 % till 8 % av värdet.
Departementsche fen
Nu gällande tulltaxa trädde i kraft den 1 januari 1959. Relativt kort tid
har sålunda förflutit sedan statsmakterna senast prövade tullbeskattningens
utformning för skilda varuslag. Det är naturligt att stor försiktighet
iakttages i fråga om ändringar i det sålunda fastställda tullskyddet. Detta
bör dock ej hindra att ändringar genomföres om sådana med hänsyn till
framkomna omständigheter kan befinnas motiverade. Så synes vara fallet
i fråga om de varuslag som beröres av de av mig nu redovisade framställningarna.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen avser en av framställningarna
bibehållandet under viss ytterligare tid av nu utgående tidsbegränsad
tull medan de övriga gäller slopande eller nedsättning av nuvarande tull.
Den förstnämnda framställningen avser tullen på penicillin samt läkemedel
innehållande penicillin. Dessa varuslag drager nu en tull av 30 öre
för 1 miljon internationella enheter. Tullen innefattar — om hänsyn tas
till värdet av de färdiga produkterna — i och för sig ett tullskydd av relativt
normal omfattning. Giltighetstiden för tullen har emellertid begränsats
till tiden t. o. m. den 31 december 1960, efter vilken tidpunkt varuslagen i
fråga — liksom läkemedel i allmänhet ■— förutsatts skola kunna införas
tullfritt. Mot bakgrunden av ikraftträdandet av EFTA-konventionen har de
svenska penicillintillverkarna hemställt att samma avtrappning av tullskyddet
för penicillin måtte bli tillämplig som gäller skyddet för andra industrivaror.
Det har uppgivits att därest tullskyddet skulle bortfalla med utgången
av innevarande år risk föreligger för nedläggning av större delen av
den svenska tillverkningen. Om ett uppskov med tullens slopande nu medges,
skulle möjligheter kunna förefinnas för en fortsatt produktion genom
de ändrade förhållanden som följer av den nya marknadsbildningen. Att
en svensk tillverkning av penicillin upprätthålles har uppenbarligen visst
värde från beredskapssynpunkt.
Med beaktande av föreliggande omständigheter finner jag mig — i likhet
med samtliga remissinstanser -— kunna tillstyrka att giltighetstiden för
penicillintullen utsträckes. Jag förordar sålunda att uppskov med tullfriheten
för penicillin och läkemedel innehållande penicillin medges. Mot bakgrunden
av nu aktuella förutsättningar bör uppskovet gälla till utgången av
år 1969, d. v. s. till den tidpunkt då enligt EFTA-konventionens nuvarande
bestämmelser det slutliga slopandet av industritullarna medlemsstaterna
emellan skall genomföras. Gentemot dessa medlemsstater •— från vilka den
ifrågavarande importen väsentligen sker — kommer tullen sålunda att avtrappas
i den nu fastställda ordningen, med 20 % den 1 juli 1960 etc.
Övriga framställningar gäller i tre fall, nämligen i fråga om propylalkohol
och glasrör avsedda för viss inhemsk tillverkning ävensom alginater, slo
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1960
15
pande av nuvarande tull. I det fjärde fallet, som avser vissa slipmedel, går
framställningarna ut på en tullsänkning från tio till fem procent resp. tullfrihet.
Beträffande dessa produkter kan konstateras att det f. n. ej förekommer
någon inhemsk tillverkning av betydelse. I och för sig föreligger
sålunda ej något omedelbart inhemskt skyddsintresse.
1 fråga om den begärda tullfriheten för propylalkohol må erinras om
följande. För detta varuslag tillämpas standardtullsatsen för diverse kemiska
produkter, 12 % av värdet. De av propylalkoliolen framställda kalium-
och natriumxantogenaterna kan däremot införas tullfritt. I det föregående
har angivits att amylalkohol som användes för tillverkning av
nyssnämnda xantogenater likaledes är tullfri. Då nu propylalkohol i ökad
omfattning kommit att användas för samma tillverkning finner jag — i
likhet med generaltullstyrelsen och kommerskollegium — motiverat att tullfriheten
utvidgas att omfatta även detta varuslag. Tullfriheten bör gälla
fr. o. m. den 1 juli 1960.
Vad angår alginater har — såsom angivits i samband med redogörelsen
för framställningarna — vissa föreställningar gjorts även från norsk sida
mot den tullhöjning som skedde genom den nya tulltaxans ikraftträdande.
Den före den 1 januari 1959 utgående vikttullen har beräknats motsvara
endast några procent av värdet av importen, som till väsentlig del
torde härröra från Norge. Såvitt framgått av under hand inhämtade uppgifter
är någon inhemsk svensk tillverkning ej känd. Såsom i det föregående
angivits torde det vid den tidigare prövningen av tullfrågan ha varit
av viss betydelse att detta varuslag i förslaget till gemensam nordisk tulltaxa
ej särbehandlats utan belagts med samma tull som plastprodukter i
allmänhet, nämligen 10 % av värdet, oaktat det i förevarande fall gällde
ett ganska speciellt varuslag. De omständigheter som nu framkommit torde
emellertid motivera en omprövning av tullskyddet. Jag vill därför tillstyrka
att tullfrihet införes för alginsyra samt salter och estrar därav. Tullfriheten
bör gälla fr. o. m. den 1 juli 1960.
Ej heller i fråga om ändformade glasrör avsedda för tillverkning av lysrör
förekommer någon inhemsk tillverkning. Före den nya tulltaxans ikraftträdande
utgick en vikttull av 10 kr. per 100 kg som för glasrören innebar
eu tullbelastning av — såsom uppgivits -— cirka 8 % av värdet. Genom att
glasrören enligt den nya tulltaxan kommit att hänföras under ett tulltaxenummer
med en vikttull av 65 kr. för 100 kg har tullbelastningen flerdubblats,
och därigenom har åstadkommits en icke avsedd minskning eller eliminering
av nettotullskyddet för de färdiga lysrören, vilka — såsom förut
nämnts ■— drager en tull av 10 % av värdet. Erinras må att importen av
dessa lysrör i viss utsträckning sker från sjustatsområdet och att tullskyddet
för färdigprodukterna således vid denna import undan för undan kommer
att minska. Kommerskollegium har tillstyrkt att de ifrågavarande glasrören
får införas tullfritt, medan generaltullstyrelsen i första hand förordat
en ändring av tullbeskattningen för hela den berörda rubriken på så
sätt att vikttullen för samtliga dit hänförliga varuslag ersättes med en värdelull
av 15 %. Styrelsen har emellertid ej heller velat motsätta sig att tullen
16
Kunql. Maj:ts proposition nr 149 år 1960
avskaffas å glasrören. För egen del får jag tillstyrka att tullfrihet införes
för glasrör hänförliga till tulltaxenr 70.11. Denna tullfrihet torde •— liksom
för de tidigare behandlade varuslagen — böra gälla fr. o. m. instundande
halvårsskifte. Jag kan sålunda ej förorda att — såsom skulle följa av bolagets
yrkande om restitution för tiden fr. o. m. den 1 januari 1959 — tullfrihetsbestämmelsen
ges retroaktiv verkan.
Framställningen rörande slipmedel på underlag av vulkanfiber avser
främst en återgång till de tullförhållanden som gällde före den nya tulltaxans
ikraftträdande. I likhet med vad som gällde för slipmedel på underlag
av papp och papper kunde då slipmedel på underlag av vulkanfiber importeras
mot en tull av 5 % av värdet. Förstnämnda slipmedel belägges alltjämt
med denna tull, medan slipmedel av nu ifrågavarande slag —- närmast
som en följd av en formell ändring i klassificeringen av vulkanfiber — hänförts
till en grupp som drager en tull av 10 % av värdet. Med beaktande
bl. a. av tullskyddet för papp, papper och vulkanfiber har emellertid kommerskollegium
och generaltullstyrelsen funnit sig kunna tillstyrka en återgång
till den tidigare tullen av 5 % för slipmedel på underlag av vulkanfiber.
Generaltullstyrelsen har jämväl framhållit att tulltekniska synpunkter
här talar för samma behandling som i fråga om slipmedel på underlag
av papp och papper. Styrelsen avstyrker däremot det framställda yrkandet
om retroaktiv verkan. Jag instämmer i vad sålunda föreslagits och förordar
att fr. o. m. den 1 juli 1960 slipmedel på underlag av vulkanfiber beläggs
med en tull av 5 % av värdet. Avtrappningen enligt EFTA-konventionen
bör, liksom då underlaget är av papp eller papper, ske från nämnda tullsats.
I den tidigare redogörelsen för framställningarna om ändringar i tulltaxan
har återgivits uttalanden från remissinstansernas sida om att berörda
ändringar skulle kunna ske med iakttagande av Sveriges förpliktelser
enligt den av riksdagen godkända EFT A-konventionen. I detta sammanhang
vill jag fästa uppmärksamheten på en bestämmelse i konventionen,
enligt vilken medlemsstaterna åtagit sig viss anmälningsskyldighet till
den nya organisationens råd rörande ifrågasatta tullsänkningar (art. 5
punkt 4 av konventionen). I samband med framläggandet av de förslag till
ändringar i tulltaxan, som jag nu förordat, torde sålunda organisationens
råd böra underrättas.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att antaga ett inom finansdepartementet utarbetat förslag
till förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Kerstin Bothén
600702 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag