Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1960
1
Nr 146
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående
gtterligare ersättning med anledning av viss flygolycka;
given Stockholms slott den 25 mars 1960.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen underställes riksdagens prövning ett ärende om ytterligare
ersättning till vissa anhöriga till besättningen å ett flygvapnet tillhörigt
försvunnet flygplan.
420 no Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 146
2
Kungl. Maj:ts proposition nr Ut6 är 1960
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 mars 1960.
Närvarande :
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson,
följande.
Vid en flygning över Östersjön den 13 juni 1952 försvann ett flygplan av
typen DC 3 tillhörande det svenska flygvapnet. Ombord på planet befann
sig fanjunkarna K. G. Blad och A. A. E. Älmeberg, färdmekanikern J. H.
Mattsson, radioassistenten C. E. Jonsson samt radiotelegrafisterna B. I. V.
Svensson, C. B. Y. Book, E. H. Carlsson och B. P. Nilsson.
Närmaste anhöriga till de förolyckade är till Blad hustrun Ulla-Britt
Blad, till Älmeberg hustrun Anna-Lisa Älmeberg och två minderåriga barn,
till Mattsson hustrun Judith Mattsson och ett minderårigt barn, till Jonsson
hustrun Karin Jonsson och två minderåriga barn, till Svensson hustrun Siv
Svensson och ett minderårigt barn, till Book hustrun Ingrid Book, till Carlsson
hustrun Sigrid Carlsson samt till Kilsson hustrun Birgit Nilsson och
ett minderårigt barn. Envar av Judith Mattsson och Ingrid Book har härjämte
en minderårig dotter.
Efter förslag i propositionen 1953: 146 (punkt 2) medgav riksdagen
(rskr 245), att till envar av förenämnda anhöriga samt till envar av Judith
Mattssons och Ingrid Books döttrar finge utbetalas särskild ersättning med
10 000 kronor. Genom brev den 5 juni 1953 uppdrog Kungl. Maj :t åt försvarets
civilförvaltning att utbetala ersättningarna och meddelade i samband
härmed vissa föreskrifter för att trygga en lämplig användning av de
omyndigas medel.
I tre den 2 juni, den 23 september och den 1 oktober 1959 dagtecknadc
skrifter har advokaten H. G. Franck, Stockholm, såsom ombud för de försvunnas
hustrur utom Karin Jonsson, hos Kungl. Maj:t gjort framställning
om ytterligare ersättning. Franck har därvid hemställt, att familjepension
måtte beviljas enligt de bestämmelser som trätt i kraft den 1 juli
1952 samt att frågan om engångsersättning måtte upptagas till förnyad
prövning, varvid varje familj borde, oavsett antalet barn, erhålla lika stort
belopp. — Vidare har Karin Jonsson i eu den 10 april 1959 till försvars
-
Kuiujl. Maj:ts proposition nr H6 är 1960
3
departementet inkommen skrift anhållit, att samtliga engångsersättningar
måtte omprövas bland annat på grund av de ökade kostnaderna för barnens
uppfostran och utbildning.
Försvarets civilförvaltning har i utlåtande den 28 augusti 1959 uttalat
följande. De anhöriga hade genom statsmakternas beslut erhållit större
ersättning än som eljest författningsenligt kunnat utgå. I fråga om familjepension
hade bland annat åberopats, att eu viss omreglering av de pensionsgrundande
lönerna skett, varmed torde åsyftas att vissa tjänster genom
tjänteförteckningsrevision uppflyttats i lönegrad från och med den 1 juli
1952. En generell förbättring av familjepensionen med hänsyn till vid
skilda tidpunkter genomförda ändringar av löncställningen för vederbörande
tjänst stode emellertid i strid mot gällande pensioneringsprinciper
och syntes även betänklig med hänsyn till konsekvenserna. Om ytterligare
kompensation ansåges böra beredas syntes därför en annan utväg böra
väljas, nämligen engångsersättning med visst belopp. Det vore i och för sig
tveksamt, huruvida en omprövning av storleken av den engångsersättning
som redan utgått borde ske med hänsyn till vederbörandes nuvarande ekonomiska
situation. I betraktande av föreliggande särskilda omständigheter
ansåge civilförvaltningen emellertid skäligt, att viss ytterligare ersättning
finge utgå. Att differentiera denna ersättning med utgångspunkt i en jämförelse
mellan vederbörandes nuvarande ekonomiska omständigheter syntes
icke tillfredsställande. Ersättningen borde i stället liksom förut utgå med
lika stort belopp för var och en av de anhöriga, förslagsvis med 5 000
kronor, eller således med sammanlagt 85 000 kronor.
Statskontoret har i utlåtanden den 0 november 1959 anslutit sig till
civilförvaltningens förslag och därvid förklarat sig dela civilförvaltningens
uppfattning i fråga om de verkningar och konsekvenser, som en generell
förbättring av familjepensionerna skulle medföra. Statskontoret har därjämte
anfört följande. I Kungl. Maj:ts brev den 5 juni 1953, vilket skulle
lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1952, hade meddelats föreskrifter
rörande högre pensionsunderlag för beställningshavare, som minst
12 år fullgjort flygtjänstgöring. Icke någon av planets besättning hade emellertid
vid tidpunkten för planets försvinnande fyllt detta krav, vilket gällde
även i fråga om bestämmande av familjepension. Först långt senare, från
och med den 1 juli 1958, hade eu uppmjukning skett av ifrågavarande
föreskrifter, innebärande att den högre familjepensionen utginge oberoende
av flygtjänstgöringens längd. Mot bakgrunden härav kunde statskontoret
icke förorda förhöjning av pensionerna till de anhöriga. Statskontoret
anslöte sig till civilförvaltningens uttalande rörande engångsersättning och
hade ej funnit anledning till erinran mot civilförvaltningens förslag om
ersättningarnas storlek och fördelning. De anhörigas hemställan om annan
fördelningsgrund hade gjorts efter det civilförvaltningen avgivit utlåtande.
Statskontoret kunde emellertid icke finna denna hemställan böra föranleda
4
Kungl. Maj:ts proposition nr lid år 1960
ett annat ställningstagande. Ämbetsverket ansåge det nämligen naturligt,
att ett beslut om ytterligare ersättning betraktades såsom en direkt fortsättning
till riksdagens tidigare ställningstagande. Ett beslut i nu föreslagen
riktning torde därför jämväl påkalla riksdagens medverkan.
Departementschefen
Ifrågavarande anhöriga åtnjuter författningsenlig ersättning, i ett par
fall efter det viss dispens medgivits, och har därutöver, efter riksdagens
medgivande, tillerkänts särskild ersättning, envar med 10 000 kronor.
Med hänsyn till de synnerligen ömmande omständigheterna i detta speciella
fall anser jag, i likhet med myndigheterna, att ytterligare ersättning
bör tillerkännas de anhöriga. Ersättningen bör utgå i form av ett lika stort
kapitalbelopp till envar av de anhöriga. Beloppet synes skäligen böra bestämmas
till 8 000 kronor. Sammanlagda ersättningen uppgår således till
136 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare
föreskrifter om utbetalning av ersättningarna, varvid liksom förut
bör tillses, att utbetalning till de omyndiga barnen förknippas med betryggande
villkor för medlens rätta användning.
Även nu ifrågavarande ersättningar torde ur skatterättslig synpunkt
vara att jämställa med skadestånd, som utgått på grund av olycksfall, och
skola därför icke beskattas hos mottagarna.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av det under fjärde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär
verksamhet m. m. må, i enlighet med vad i det föregående
angivits, utbetalas ytterligare ersättning med tillhopa 136 000
kronor i anledning av ifrågavarande olycksfall.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl Hanström
Stblm 1960. K. L. Beckmans Boktr.