Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1960
1
Nr IB:?
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31
mars 1955 (nr 183) om bankrörelse; given Stockholms
slott den 1 april 1960.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 mars 1955 (nr
183) om bankrörelse.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i banklagen, varigenom generalpoststyrelsen
får rätt att använda namnet postbanken såsom gemensam beteckning
för postsparbanks- och postgirorörelsen.
1 Biliang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr lHo
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1960
Förslag
till
lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 mars 1955 (nr 183)
om bankrörelse
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1 §•
Bankrörelse må,--— tillstånd
(oktroj).
Med bankrörelse — — — allmänneligen
begagnas.
Angående postsparbanken och
postgiro rörelsen samt sparbank, centralkassa
för jordbrukskredit och
järnkontoret är särskilt stadgat.
2 §.
Ej må annan än riksbanken, bankaktiebolag,
postsparbanken, sparbank
och Sveriges allmänna hypoteksbank
i sin firma eller eljest vid beteckning
av affärsrörelsen använda ordet bank.
Beträffande användningen av ordet
bank i registrerad understödsförenings
firma är särskilt stadgat.
(Föreslagen lydelse)
1 §•
Bankrörelse må,---tillstånd
(oktroj).
Med bankrörelse —--allmän
neligen
begagnas.
Angående postbanken med postsparbanks-
och postgirorörelsen,
sparbank, centralkassa för jordbrukskredit
och järnkontoret är särskilt
stadgat.
2 §.
Ej må annan än riksbanken, bankaktiebolag,
postbanken, sparbank
och Sveriges allmänna hypoteksbank
i sin firma eller eljest vid beteckning
av affärsrörelsen använda ordet
bank. Beträffande användningen av
ordet bank i registrerad understödsförenings
firma är särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1960
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 mars 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om rätt för generalpoststyrelsen
att i sin bankverksamhet använda namnet postbanken samt
anför därvid följande.
Inledning
I 1 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse anges vad som
förstås med sådan rörelse. Det heter i paragrafens andra stycke att bankrörelse
är sådan verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på
räkning som av bank allmänneligen begagnas. Kretsen av de subjekt som
äger bedriva bankrörelse av angivet slag är bestämd i paragrafens första
och tredje stycken. I första stycket utsäges att bankrörelse, förutom av
riksbanken, må utövas endast av bankaktiebolag som därtill erhållit Konungens
tillstånd. Tredje stycket av paragrafen hänvisar till vad som är
särskilt stadgat angående postsparbanken och postgirorörelsen samt sparbank,
centralkassa för jordbrukskredit och järnkontoret. De författningar
som åsyftas med hänvisningen är, såvitt i förevarande sammanhang är av
intresse, förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken,
förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse samt reglementet
den 12 december 1958 (nr 600) angående förvaltningen av medel,
som innestå i postsparbanken och på postgiro.
Enligt föreskrift i 2 § banklagen får ej annan än riksbanken, bankaktiebolag,
postsparbanken, sparbank och Sveriges allmänna hypoteksbank i
sin firma eller eljest vid beteckning av affärsrörelsen använda ordet bank.
I paragrafen hänvisas vidare till att beträffande användningen av ordet
bank i registrerad understödsförenings firma är särskilt stadgat.
I skrivelse den 3 februari 1960 bar generalpoststyrelsen på anförda skäl
hemställt om sådan ändring av banklagen att generalpoststyrelsen som gemensam
beteckning för de nuvarande postsparbanks- och postgirorörelserna
kan använda namnet postbanken.
över framställningen bar, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäklf
Ilihant] till riksdaqens protokoll 1960. 1 samt. Nr 133
4
Kungl. Maj:is proposition nr 133 år 1960
tige i riksbanken'', bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,
Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen. De tre förstnämnda
remissinstanserna har biträtt generalpoststyrelsens framställning.
De båda föreningarna har däremot icke ansett sig kunna tillstyrka framställningen.
Generalpoststyreisens framställning
Postsparbanken började sin verksamhet den 1 januari 1884 och lydde
fram till 1912 under generalpoststyrelsen. Från sistnämnda år till år 1923
fungerade banken — fortfarande under namn av postsparbanken — som
en fristående statsinstitution. Från och med år 1923 införlivades postsparbanken
åler med postverket. Samtidigt tillskapades generalpoststyrelsens
femte byrå, som fick till huvudsakligt arbetsområde att handlägga ärenden
rörande postsparbankens administration och medelsförvaltning samt ombesörja
den centrala kontobokföringen.
Postgirot infördes år 1925. Därvid bestämdes att såväl den centrala ledningen
av girots verksamhet som bokföringen på girots konton skulle anförtros
åt generalpoststyrelsens femte byrå.
b rån och med år 1934, då statens intressekontor upprättades och anknöts
till postgirokontoret, kom jämväl intressekontoret att tillhöra arbetsområdet
för femte byrån.
Enligt vad generalpoststyrelsen i sin framställning den 3 februari 1960
anför fick styrelsens femte byrå redan från början sin särskilda prägel genom
postsparbankens och postgirokontorets bankmässiga verksamhet.
Generalpoststyrelsen fortsätter.
Genom beslut av generalpoststyrelsen bestämdes, att styrelsens femte
byrå fr. o. m. den 1 juli 1936 skulle benämnas generalpoststyrelsens bankavdelning.
Då hade särskilt postgirorörelsen utvecklats mycket snabbt. Sålunda
fanns vid 1935 års utgång omkring 80 000 postgirokonton. Den sammanlagda
kontobehållningen utgjorde under år 1935 i medeltal 105 millioner
kronor. Men även postsparbanken hade från omorganisationen år 1923
okat verksamheten högst betydligt. Vid årsskiftet 1935—1936 fanns nära 2
millioner postsparbankskonton med en insättarbehållning av i runt tal 500
millioner kronor.
Under de följande åren har denna utveckling av postsparbankens och
postgirots rörelse oavbrutet fortsatt. Vid årsskiftet 1959—1960 hade sålunda
postsparbanken ungefär 5 millioner konton med en insättarbehållning
av omkring 4,2 milliarder kronor. Antalet postgirokonton uppgick till något
över 400 000 med en total behållning under år 1959 av i medeltal 2,4 milliarder
kronor.
Genom den ökning som ägt rum i postsparbankens och postgirots rörelsei
har dessa penninginstitut, anför generalpoststyrelsen vidare, kommit
att spela en alltmer framträdande roll inom det ekonomiska livet. Verksamheten
omspänner hela landet och berör nära flertalet områden av den offentliga
förvaltningen och näringslivet. Den anlitas också i en eller annan
form av nära nog landets samtliga invånare. Vid den omfattande in- och
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1360
5
utlåning samt betalningsförmedling, som sålunda bedrives av postsparbanken
och postgirot, uppträder bankavdelningen utåt under benämningen
postsparbanken, där denna rörelsegren avses, samt under beteckningen
postgirokontoret i fråga om postgiroärenden. I betydande utsträckning är
emellertid, enligt vad styrelsen vidare upplyser, denna distinktion — särskilt
när det gäller utlåningssidan — icke möjlig att upprätthålla. När avdelningen
i sådana fall utåt uppträder som en enhet, sker detta under beteckningen
generalpoststyrelsens bankavdelning.
Med hänsyn till den omfattning postsparbankens och postgirots rörelse
numera erhållit kan den gemensamma beteckningen generalpoststyrelsens
bankavdelning enligt styrelsens uppfattning icke längre anses utgöra ett
adekvat uttryck för verksamheten. Benämningen har också i praktiken visat
sig föga lämplig som gemensamt firmanamn för postsparbanken och
postgirokontoret. Den har icke heller — oakiat den varit i bruk i över 23
år — förmått vinna någon större utbredning bland postsparbankens och
postgirots kunder. Enligt styrelsens uppfattning är det av väsentlig betydelse,
att verksamheten utåt kan bedrivas under en med hänsyn till rörelsens
omfattning mera karakteristisk gemensam benämning. Önskvärt är
vidare all denna är kortare än den nuvarande, vilket skulle göra den mera
praktiskt användbar.
Generalpoststyrelsen fortsätter.
Ovan berörda olägenheter ha medfört, att en namnändring av generalpoststyrelsens
bankavdelning länge varit aktuell. Under senare tid har denna
fråga ytterligare aktualiserats genom att en ny instruktion för generalpoststyrelsen
inom kort skall utfärdas. I denna skall nämligen — till skillnad
mot vild tidigare varit fallet — intagas namnen på styrelsens olika avdelningar
och byråer. Styrelsen har därvid funnit lämpligt, att den ifrågasatta
namnändringen av bankavdelningen vidtages i så nära anslutning som
möjligt till utfärdandet av den nya instruktionen. Vid övervägande av olika
namnförslag har styrelsen såsom lämplig benämning för bankavdelningen
stannat för namnet »postbanken».
Enligt 2 § lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse må emellertid ej annan
än riksbanken, bankaktiebolag, postsparbanken, sparbank och Sveriges allmänna
hypoteksbank i sin firma eller eljest vid beteckning av affärsrörelsen
använda ordet bank. På grund härav synes den ifrågasatta nya benämningen
på bankavdelningen icke kunna införas utan alt ovannämnda
lagrum i erforderlig mån ändras.
Generalpoststyrelsen har för avsikt att i anslutning till namnändringen
av bankavdelningen till Kungl. Maj :t inge förslag om dels ändring av tjänstebenämningen
»Poslsparbankschefen» dels vissa följdändringar i instruktionen
för generalpoststyrelsen. Den nya tjänstebenämningen på postsparbankschefen
bör i förekommande fall införas i den personalstat för postverket,
som riksdagen fastställer att gälla fr. o. in. den 1 juli 1960.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer generalpoststyrelsen
att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att 2 § banklagen - med giltighet från
och med den 1 juli 1960 — skall erhålla på det sättet ändrad lydelse att
ordet »postsparbanken» ersättes med orden »postbanken med postsparbanken
ocli postgirorörelsen».
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1960
Yttrandena
Fullmäktige i riksbanken och sparbanksinspektionen uttalar, att de intet
har att erinra mot bifall till generalpoststyrelsens framställning.
Bank- och fondinspektionen förklarar sig ingenting ha att erinra mot att
generalpoststyrelsens bankavdelning i fortsättningen får det enklare och
kortare namnet postbanken. Härav föranledda ändringar i banklagen bör
emellertid enligt inspektionens mening icke göras förrän den nya instruktionen
för generalpoststyrelsen utfärdats och det njra namnet därigenom
definitivt fastställts. Inspektionen erinrar om att i 1 § tredje stycket banklagen
hänvisas till särskilda stadganden och att därvid beträffande postsparbanken
och postgirot åsyftas de inledningsvis nämnda båda förordningarna
och reglementet. Enligt inspektionens mening bör lämpligen det
nya namnet postbanken inflyta i det nyssnämnda stadgandet i banklagen.
Hänvisningen däri kan då även gälla den nya instruktionen för generalpoststyrelsen.
Den av styrelsen föreslagna formuleringen »postbanken med
postsparbanken och postgirorörelsen» synes böra användas. I 2 § banklagen
är det enligt inspektionens mening tillräckligt att endast den kortare benämningen
»postbanken» användes. Eftersom postsparbanken och postgirokontoret
är underavdelningar framgår ju, anför inspektionen, att även dessa,
när de uppträder var för sig, har rätt att nyttja ordet bank.
Svenska bankföreningen hävdar, att ordet bank såväl i lagstiftningen
som i det allmänna medvetandet vunnit burskap såsom benämning på kreditinstitut
med sådan verksamhet och inriktning i övrigt som är karakteristisk
för affärsbankerna. I den mån det är fråga om penninginrättningar av
annan typ begagnas regelmässigt mera specialiserade beteckningar. I en del
av dessa ingår visserligen ordet bank, men då såsom sammansättningsled i
ett längre ord där prefixet ger en antydan om verksamhetens art, t. ex. sparbank
och liypoteksbank. Någon motsvarande typbeskrivande funktion kan
ordet »postbanken» enligt bankföreningens mening icke fylla, och det
skulle därför vara ägnat att väcka föreställningar om en affärsbank. Av
gällande föreskrifter framgår emellertid, anför bankföreningen vidare, att
varken postsparbanken eller postgirot avsetts skola driva affärsbanksrörelse.
Postsparbanken skall vara en sparbank, och postgirots primära uppgift
är icke kreditgivning utan betalningsförmedling. Att för dessa båda inrättningar
använda beteckningen postbanken skulle därför närmast verka
vilseledande och stå i strid med de traditionella principerna i fråga om benämningen
av olika slags penninginstitut. Bankföreningen vill också framhålla,
att det från såväl firmarättsliga som praktiska synpunkter förefaller
föga tillfredsställande att —- såsom generalpoststyrelsen tydligen tänkt sig
låta postsparbanken respektive postgirot uppträda än under sitt nuvarande
namn och än under den nya benämningen. På grund av vad sålunda
anförts finner sig bankföreningen icke kunna tillstyrka generalpoststyrelsens
framställning.
Sparbanksföreningen känner sig inte övertygad om att postbanken är ett
bättre, mera praktiskt och användbarare namn än generalpoststyrelsens
7
Kungl. Mcij.ls proposition nr 133 år 1960
bankavdelning. Såvitt föreningen förstår kommer verksamheten, om det nya
namnet slår igenom, att bedrivas under tre olika namn: postbanken, postsparbanken
och postgirokontoret. Att så kan komma att bli fallet framgår
enligt sparbanksföreningens mening redan av formuleringen »postbanken
med postsparbanken och postgirorörelsen». Någon ändring av 2 § sparbankslagen,
där postsparbanken namnes, är ej heller ifrågasatt av generalpoststyrelsen,
framhåller sparbanksföreningen. Föreningen kan inte tinna annat
än att tre namn för ifrågavarande verksamhetsområde är i mesta laget.
När generalpoststyrelsen skriver om ett gemensamt firmanamn för de båda
verksamhetsgrenarna, så anlydes därmed också att vardera av de båda
grenarna i själva verket kommer att arbeta med två namn, tydligen avsedda
att användas efter läglighet. En sådan ordning synes sparbanksföreningen
inte överensstämma med den för andra företag tillämpliga associationslagstiftningen
och synes av praktiska skäl olämplig därför att den är ägnad
att skapa oklarhet. Vad man, såvitt angår sparbanksväsendet, skulle åstadkomma
är egentligen alt ett organ med namnet postbanken, som skapar
föreställningar om en affärsbank, får en underavdelning, postsparbanken,
som ju är avsedd att vara en sparbank och som i lagstiftningen omnämns såsom
ett särskilt organ. Generalpoststyrelsens framställning ger sparbanksföreningen
anledning framhålla, att en sådan förändring i verksamheten,
som namnförslaget synes antyda, bör föregås av en prövning av riksdagen av
planerna på och samordningen med andra former av statlig bankverksamhet.
Sparbanksföreningen är alltså, slutar yttrandet, tveksam om lämpligheten
av att genomföra ifrågavarande förslag.
Departementschefen
Postsparbanken och postgirorörelsen — vilkas verksamhet regleras av
särskilda författningar — är inom generalpoststyrelsen sammanförda till en
avdelning, benämnd bankavdelningen. Enligt 2 § banklagen har postsparbanken
men icke postgirorörelsen rätt att i sin firma eller eljest vid beteckning
av affärsrörelsen använda ordet bank. I syfte att möjliggöra benämningen
postbanken å den nuvarande bankavdelningen har generalpoststyrelsen
anhållit om den ändringen av paragrafen att ordet bank får användas
av »postbanken med postsparbanken och postgirorörelsen».
Generalpoststyrelsens framställning har icke föranlett erinran annat än
från Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen. Föreningarna
har anfört, alt beteckningen postbanken slår i strid med traditionella
principer i fråga om benämning av olika slags penninginstitut, samt att ett
bifall till framställningen skulle innebära att den nu ifrågavarande verksamheten
kommer alt kunna bedrivas under tre olika namn: postbanken
postsparbanken och postgirot.
Enligt banklagen är ej alla de inrättningar, som lår bedriva bankrörelse,
berättigade alt använda ordet bank. Utesluten från rätten härtill är sålunda,
som nvss nämnts, bl. a. postgirorörelsen. Inskränkningarna i friheten
all använda ordet bank går tillbaka till äldre banklagstiftning och svnes
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1960
närmast lia tillkommit för att förhindra att vissa penninginrättningar genom
att använda benämningen bank erhöll ett oförtjänt förtroende från allmänhetens
sida. Någon anledning att för postgirorörelsens vidkommande
fortfarande upprätthålla detta historiskt betingade förbud torde icke föreligga.
Från denna utgångspunkt synes hinder icke finnas mot att ordet postbanken
användes för att beteckna postgirorörelsen. Att så icke heller är fallet
med postverkets inlåningsrörelse, d. v. s. postsparbanken, följer av det
tidigare sagda. De av generalpoststyrelsen anförda skälen för införandet av
benämningen postbanken anser jag bärkraftiga. Styrelsens framställning har
också tillstyrkts av fullmäktige i riksbanken samt bank- och sparbanksinspektionerna.
En författningsändring i enlighet med generalpoststyrelsens förslag innebär
att — förutom enbart benämningen postbanken —- även de nuvarande
namnen postsparbanken och postgirorörelsen (postgirot) alltjämt skall kunna
användas, i eller utan förening med ordet postbanken, för att beteckna
den nu ifrågavarande verksamheten. När det gäller inlåningsrörelsen kan
utan tvivel vissa betänkligheter anföras mot att här använda såväl postbanken
som postsparbanken som benämningar. Enligt vad jag inhämtat avser
emellertid generalpoststyrelsen att successivt, med den skyndsamhet organisatoriska
och andra förhållanden medgiver, avveckla beteckningen postsparbanken.
Vid sådant förhållande anser jag att hinder icke bör föreligga att
nu genomföra styrelsens förslag om ändring av 2 § banklagen, och jag tillstyrker
sålunda bifall därtill. Någon ändring i fråga om verksamheten åsyftas
inte härmed.
I samband med att benämningen postbanken införes i 2 § banklagen bör
såsom bank- och fondinspektionen förordat — hänvisningen i 1 § tredje
stycket samma lag till vad som särskilt är stadgat utökas till att omfatta
även postbanken. Detta förutsätter bl. a. att benämningen postbanken införes
i instruktionen för generalpoststyrelsen. Enligt vad jag inhämtat avser
chefen för kommunikationsdepartementet att anmäla härmed sammanhängande
frågor.
Författningsändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1960.
I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom finansdepartementet
upprättats ett förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§
lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse. Förslaget torde såsom Bilaga
få fogas till statsrådsprotokollet i förevarande ärende.
Föredraganden hemställer härefter att lagrådets utlåtande över lagförslaget
måtte för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Bo Jonas S jönander
Kunyl. Maj:ts proposition nr 133 år 1960
9
Bilagn
Förslag
till
lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 mars 1955
(nr 183) om bankrörelse
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1 fi.
Bankrörelse må,---tillstånd
(oktroj).
Med bankrörelse---allmän
neligen
begagnas.
Angående postsparbanken och
postgirorörelsen samt sparbank, centralkassa
för jordbrukskredit och
järnkontoret är särskilt stadgat.
2 §.
Ej må annan än riksbanken, bankaktiebolag,
postsparbanken, sparbank
och Sveriges allmänna hypoteksbank
i sin firma eller eljest vid beteckning
av affärsrörelsen använda ordet bank.
Beträffande användningen av ordet
bank i registrerad understödsförenings
firma är särskilt stadgat.
(Föreslagen lydelse)
1 §•
Bankrörelse må, —---— tillstånd
(oktroj).
Med bankrörelse -— —•'' — allmänneligen
begagnas.
Angående postbanken med postsparbanken
och postgirorörelsen,
sparbank, centralkassa för jordbrukskredit
och järnkontoret är särskilt
stadgat.
2 §■
Ej må annan än riksbanken, bankaktiebolag,
postbanken med postsparbanken
och postgirorörelsen, sparbank
och Sveriges allmänna hypoteksbank
i sin firma eller eljest vid
beteckning av affärsrörelsen använda
ordet bank. Beträffande användningen
av ordet bank i registrerad understödsförenings
firma är särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.
10
Kungl. Maj ris proposition nr 133 år 1960
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 mars
1960.
Närvarande:
justitieråden Beckman,
E. Söderlund,
Tammelin,
regeringsrådet Nevrell.
Enligt lagrådet den 24 mars 1960 tillhandakoramet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11
mars 1960, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 mars
1955 (nr 183) om bankrörelse.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn B. G. Holmquist.
Lagrådet yttrade:
Enligt vad som uppgivits i remissprotokollet har generalpoststyrelsens
hemställan om sådan lagändring, att styrelsens bankavdelning kan givas
benämningen »postbanken», föranletts endast av en önskan att erhålla en
mera praktiskt användbar och med hänsyn till omfattningen av avdelningens
verksamhet mera karaktäristisk beteckning. Någon ändring i fråga om
själva verksamheten, som för närvarande omfattar postsparbanks- och postgirorörelsen,
åsyftas således icke. Det torde knappast behöva befaras, att
ett införande av benämningen »postbanken» skulle medföra avsevärda olägenheter
av praktisk eller ekonomisk natur vare sig för allmänheten eller
för affärsbankerna. Någon anledning till erinran mot denna beteckning synes
därför icke föreligga.
Däremot skulle det, såsom svenska bankföreningen och sparbanksföreningen
framhållit, icke vara tillfredsställande utan tvärtom ägnat att skapa
oklarhet, därest den nya benämningen i enlighet med förslaget utformades
på sådant sätt att verksamheten kunde bedrivas under tre olika
namn, nämligen postbanken, postsparbanken och postgirokontoret. Redan
formuleringen »postbanken med postsparbanken och postgirorörelsen» kan
leda till den missuppfattningen att verksamheten omfattar, utom sparbanksoch
postgirorörelse, jämväl affärsbanksrörelse.
Vid nyss angivna förhållanden framstår det såsom synnerligen tveksamt,
om tillräckliga skäl föreligga för den föreslagna ändringen. Finnes en så
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 ur 1960 11
dan böra ske, synes i allt fall till förebyggande av missuppfattning i stället
för beteckningen »postbanken med postsparbanken och postgirorörelsen»
böra införas uttrycket »postbanken med postsparbanks- och postgirorörelsen».
Därest dylik beteckning användes i 1 § tredje stycket, lärer det vara
tillräckligt att i 2 § gällande lag endast vidtaga den ändringen att ordet
»postsparbanken» utbytes mot »postbanken». Den nu ifrågasatta ändringen
bör så snart ske kan föranleda ändringar i 2 § lagen den 3 juni 1955 om sparbanker
ävensom i andra författningar.
Ur protokollet:
Clas Amilon
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1960
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 april
1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 28 mars
1960 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 11 mars 1960 remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 mars
1955 (nr 183) om bankrörelse samt anför därvid följande.
Lagrådet har i sitt utlåtande förordat att — till förebyggande av missuppfattningen
att generalpoststyrelsens bankverksamhet kommer att omfatta
även affärsbanksrörelse — i 1 § tredje stycket banklagen bör införas uttryc*
ket »postbanken med postsparbanks- och postgirorörelsen» i stället för den
i remissprotokollet föreslagna beteckningen »postbanken med postsparbanken
och postgirorörelsen». Enligt lagrådets mening är det med den av lagrådet
sålunda förordade ändringen tillräckligt att i 2 § endast vidtaga den
ändringen att ordet »postsparbanken» utbytes mot »postbanken».
Lagrådets hemställan beträffande 1 § finner jag böra beaktas. Den av
lagrådet föreslagna lydelsen av 2 § avser, såsom framgår av utlåtandet, icke
att generalpoststyrelsen skall vara förhindrad att under en övergångsperiod
använda beteckningen postsparbanken. Jag anser mig därför även i denna
del kunna godtaga den av lagrådet föreslagna lydelsen.
Lagförslaget har ändrats i enlighet med vad lagrådet förordat.
Föredraganden hemställer härefter att det sålunda ändrade förslaget måtte
genom proposition framläggas för riksdagen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alice Magnusson
600546 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag