Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

1

Nr 121

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den i- oktober 1929
(nr 307) angående tullrestitution, m. m.; given Stockholms
slott den 25 mars 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)
angående tullrestitution; samt

2) förordning om frihet från införselavgift i vissa fall.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Såsom ett led i strävandena att åstadkomma såvitt möjligt enhetliga nordiska
regler på det tulladministrativa området föreslås i propositionen vissa
ändringar och tillägg i gällande bestämmelser om tulliestitution samt en
ny restitutionsform, benämnd reducerad restitution. De nya bestämmelserna
syftar även till en förenkling av tullrestitutionsförfarandet.

Vidare framlägges förslag till en särskild förordning om befrielse från eller
restitution av skatt eller annan avgift, som uttages vid import. Sådan avgift
skall enligt förordningen i regel inte utgå om tullfrihet åtnjutes enligt tulltaxeförordningen.
Därjämte skall restitution av erlagd avgift kunna erhållas
under i stort sett samma förutsättningar som i fråga om restitution av tull.
Förordningen träder i stället för de stadganden i ämnet, som nu finns i olika
skatte- och avgiftsförfattningar, jordbruksregleringsförfattningarna dock
undantagna.

Slutligen föreslås en utvidgning av möjligheterna till varvsindustrirestitulion
beträffande fiske-, last- och sjöräddningsfartyg.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1960. 1

1 Uihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 121

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)

angående tullrestitution

Härigenom förordnas, att 2, 3, 5—7, 10 och 11 §§ förordningen den 4 oktober
1929 angående tullrestitution1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt i
det följande sägs samt att i samma förordning skola införas två nya paragrafer,
betecknade 6 a g och 9 a §, av nedan angiven lvdelse.

(Nuvarande lydelse)

2 §.

Näringsidkare äger att vid utförsel
av här i riket framställd, reparerad
eller kompletterad vara, för vars framställning,
reparation, komplettering
eller emballering använts av honom
från utlandet införda materialier eller
andra artiklar, åtnjuta restitution
av tull (allmän industri restitution)
för en motsvarande
myckenhet materialier eller andra artiklar
av samma slag, vilka inom två
år före utförseln av honom införts
från utlandet. Rätt till allmän industrirestitution
gäller jämväl i avseende
å materialier, som gått förlorade
vid arbetets utförande.

(Föreslagen lydelse)

2 §•

Näringsidkare äger att vid utförsel
av här i riket framställd, reparerad,
bearbetad, kompletterad eller emballerad
vara, för vars framställning, reparation,
bearbetning, komplettering
eller emballering använts av honom
från utlandet införda materialier eller
andra artiklar, åtnjuta restitution
av tull (allmän industrirestitution)
för en motsvarande
myckenhet materialier eller andra artiklar
av samma slag, vilka inom två
år före utförseln av honom införts
från utlandet. Har vara införts för att
repareras, bearbetas, kompletteras eller
emballeras, skall, då näringsidkaren
återutför sålunda behandlad vara,
jämväl denna hänföras till artiklar
som nyss sagts. Rätt till allmän industrirestitution
gäller jämväl i avseende
å artiklar, som gått förlorade
vid arbetets utförande.

3 §.

ldkare av varvs- eller verkstadsrörelse
ävensom fartygsägare äger att
efter verkställd byggnad, ombyggnad,
reparation, inredning eller utrustning,
inberäknat förseende med reservdelar,
av svenskt eller utländskt
fartyg av mer än 70 tons bruttodräk -

3 §.

läkare av varvs- eller verkstadsrörelse
ävensom fartygsägare äger att
efter verkställd byggnad, ombyggnad,
reparation, inredning eller utrustning,
inberäknat förseende med reservdelar,
av svenskt eller utländskt
fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg

1 Senaste lydelse se beträffande 3 § 1959: 117, beträffande 6 § 1957:138 och beträffande 10 §
1956: 198.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 ur 1960
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tighet, utländskt järnfartyg även av
70 tons bruttodräktighet eller därunder,
eller av skeppsdocka, dockport,
ponton, slip, stapelbädd, utrustningskaj
eller mudderverk, för vilkas byggnad,
ombyggnad, reparation, inredning,
utrustning eller sjösättning använts
av honom från utlandet införda
materialier eller andra artiklar,
åtnjuta restitution av tull (varvsindustrirestitution)
för en
motsvarande myckenhet materialier
eller andra artiklar av samma slag,
vilka inom fem år före arbetets slutförande
av honom införts från utlandet.
I fråga om svenskt fartyg, som är
undantaget från ovillkorlig mätningsskyldighet,
skall beträffande varvsindustrirestitution
70 tons bruttodräktighet
anses motsvara 20 meters
längd, mätt enligt gällande förordning
angående fartygs byggnad och
utrustning. Rätt till varvsindustrirestitution
gäller jämväl i avseende å
materialier, som gått förlorade vid arbetets
utförande.

5 §•

Näringsidkare äger att vid återutförsel
av varor, som av honom införts
från utlandet, åtnjuta restitution av
tull (bandelsrestitution) för
en motsvarande myckenhet varor av
samma slag, vilka inom två år före
återutförseln av honom införts från
utlandet. Handelsrestitution må icke
medgivas för spannmål, omalen eller
malen, levande djur, alkoholhaltiga
drycker, sprit eller absolut alkohol
och ej heller för varor, vilka vid återutförseln
icke äro marknadsgilla eller
som äro avsedda att återsändas
till produktions- eller inköpslandet eller
till producentens eller den ursprunglige
säljarens ombud i annat
land.

med en längd av minst åtta meter,
mätt från förkant av förstäven till
akterkant av akterståven, annat
svenskt eller utländskt fartyg av mer
än 70 tons bruttodräktighet, utländskt
järnfartyg även av 70 tons
bruttodräktighet eller därunder, eller
av skeppsdocka, dockport, ponton,
slip, stapelbädd, utrustningskaj eller
mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad,
reparation, inredning, utrustning
eller sjösättning använts av
honom från utlandet införda materialier
eller andra artiklar, åtnjuta
restitution av tull (varvsindustri
r e s t i t u t i o n) för en motsvarande
myckenhet materialier eller
andra artiklar av samma slag, vilka
inom fem år före arbetets slutförande
av honom införts från utlandet. I
fråga om svenskt fartyg, som är undantaget
från ovillkorlig mätningsskyldighet,
skall beträffande varvsindustrirestitution
70 tons bruttodräktighet
anses motsvara 20 meters
längd, mätt enligt gällande förordning
angående fartygs byggnad och utrustning.
Rätt till varvsindustrirestitution
gäller jämväl i avseende å artiklar,
som gått förlorade vid arbetets utförande.

5 §•

Näringsidkare äger att vid återutförsel
i samband med försäljning av
varor, som av honom införts från utlandet,
åtnjuta restitution av tull
(bandelsrestitution) för en
motsvarande myckenhet varor av
samma slag, vilka inom två år före
återutförseln av honom införts från
utlandet. Generaltullstyrelsen äger
efter samråd med kommerskollegium
i särskilt fall medgiva restitution
utan hinder av att försäljning ej ägt
rum före återutförseln.

Handelsrestitution må icke medgivas
för varor, vilka vid återutförseln
icke äro marknadsgilla eller som äro
avsedda alt återsändas till produktions-
eller inköpslandet eller till pro -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

(Nuvarande lydelse)

6 §.

Förutom i fall, som avses i 2—5 §§,
må restitution av tull (särskild
restitution) kunna medgivas,

a) i fråga om vara, som ännu icke
utlämnats från tullverket:

då tullavgiften uppenbarligen blivit
av förbiseende erlagd; eller

då eljest synnerliga skäl föreligga;

b) vid återutförsel av från tullverket
utlämnad vara:

då beträffande varan förutsättningar
för tullfrihet under viss tid enligt
tulltaxeförordningen uppenbarligen
varit för handen;

då varan vid vederbörlig undersökning
befunnits innehålla arsenik eller
annat giftigt ämne i sådan myckenhet,
att varan enligt gällande giftstadga
icke må hållas till salu;

då varan på grund av fel eller eljest
befunnits icke överensstämma
med ingånget köpeavtal och ej blivit
här i riket nyttjad eller utbjuden till
försäljning, dock att restitution må
kunna medgivas beträffande vara,
som nyttjats endast i samband med
provning eller under därmed jämförliga
förhållanden, ävensom beträffande
till försäljning utbjuden vara i fall
då utbjudandet ägt rum utan att felet
i varan varit känt eller ock skett
uteslutande i syfte att begränsa den
kostnad och skada, som förorsakats
av felet;

då tullavgiften för varan uppenbarligen
blivit av förbiseende erlagd och
varan ej blivit här i riket nyttjad;
eller

då eljest synnerliga skäl föreligga.

(Föreslagen lydelse)

ducentens eller den ursprunglige säljarens
ombud i annat land.

6 §•

Restitution av tull (särskild
restitution) må, under förutsättningar
varom Konungen äger förordna,
kunna medgivas,

a) i fråga om vara, som ännu icke
utlämnats från tullverket:

då tullavgiften uppenbarligen blivit
av förbiseende erlagd; eller

då eljest synnerliga skäl föreligga;

b) vid återutförsel av från tullverket
utlämnad vara:

då beträffande varan förutsättningar
för tullfrihet under viss tid enligt
tulltaxeförordningen uppenbarligen
varit för handen;

då varan på grund av stadgande,
som meddelats med hänsyn till allmän
hälsovård, allmän säkerhet eller
andra liknande intressen, icke må
hållas till salu;

då varan på grund av fel eller eljest
befunnits icke överensstämma
med ingånget köpeavtal eller icke blivit
inom avtalad tid avlämnad;

då varan uppenbarligen felbeställts
eller hinder av teknisk art för varans
användning för avsett ändamål förelegat
vid införseln;

då varan uppenbarligen blivit av
förbiseende avsänd till mottagaren
och för dennes räkning förtullad;

då tullavgiften för varan uppenbarligen
blivit av förbiseende erlagd; eller då

eljest synnerliga skäl föreligga.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år W60

(Nuvarande lydelse)

Tullrestitution enligt punkt b) må
åtnjutas, allenast för så vitt varan
inom sex månader efter införseln
återutförts av den, som infört varan.
Då särskilda skäl föreligga må doek
generaltullstyrelsen i fråga om vara,
som befunnits icke överensstämma
med ingånget köpeavtal, medgiva, att
restitution må åtnjutas även om återutförseln
skett efter utgången av
nämnda tid d sex månader.

Har från tullverket utlämnad vara,
beträffande vilken tullfrihet under
viss tid enligt 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen
medgivits eller förutsättningar
för sådan tullfrihet uppenbarligen
varit för handen, under
tullkontroll blivit förstörd eller eljest
bevisligen gått förlorad, innan varan
skolat återutföras, må befrielse från
eller restitution av tull för varan åtnjutas.

Har transportmedel, för vilket tullfrihet
under viss tid enligt tulltaxeförordningen
medgivits, blivit genom
olycka svårt skadat innan det skolat
återutföras, må Konungen förordna
om befrielse från tull för transportmedlet.
Sådan befrielse må dock icke
beviljas i andra fall än där transportmedlet
överlåtes till statsverket eller
under tullkontroll förstöres.

Har eljest från tullverket utlämnad
vara, beträffande vilken tullfrihet under
viss Hd enligt tulltaxeförordningen
medgivits eller förutsättningar för
sådan tullfrihet uppenbarligen varit
för handen, blivit förstörd eller gått
förlorad, innan varan skolat återutföras,
ankommer på prövning av Konungen,
huruvida och i vad mån befrielse
från eller restitution av tull
för varan må åtnjutas. Sådan befrielse
eller restitution må dock icke beviljas
i andra fall än då varan förstörts
på grund av myndighets föreskrift
eller gått förlorad genom olycka
eller annan liknande händelse,
varöver den som infört varan icke
skäligen kunnat råda.

(Föreslagen lydelse)

Tullrestitution enligt punkt b) må
åtnjutas, allenast för så vitt varan
inom ett år efter införseln återutförts
av den, som infört varan. Då
särskilda skäl föreligga, må dock restitution
åtnjutas även om återutförseln
skett efter utgången av nämnda
tid av ett år.

6

Kungl. Maj ds proposition nr 121 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 a §.

Förutom i fall, som avses i 2—6 §§,
må restitution av tull (reducerad
restitution), i den mån Konungen
därom förordnar, åtnjutas
vid återutförsel av:

a) rullande järnvägsmateriel och
delar därtill, som införts för tillfälligt
brukande;

b) materiel, som införts för tillfälligt
brukande

vid utförande av anläggnings-,
byggnads- eller liknande arbeten eller
komplettering, reparation, avprovning
eller liknande arbeten å anläggning
eller byggnad, eller

för vetenskapligt, undervisningseller
tekniskt ändamål; samt

c) maskiner, apparater och instrument
ävensom delar därtill, som

för tillfälligt brukande införts antingen
som ersättning för motsvarande
föremål, vilka genom olycka skadats
eller förstörts, eller i avvaktan
å avlämnande av motsvarande beställda
föremål, eller

på grund av fel eller eljest befunnits
icke överensstämma med ingånget
köpeavtal och i avvaktan på
avtalsenligt avlämnande endast tillfälligt
här i riket nyttjats, eller ock

för tillfälligt brukande införts i avvaktan
å försättande i avtalsenligt
skick av motsvarande avlämnade föremål.

Tullrestitution enligt punkterna a)
—c) må åtnjutas för tullbeloppet med
avdrag, för varje påbörjad månad efter
materielens införsel, vid tillämpning
av punkt a) av två procent,
punkt b) av fem procent och punkt

c) av tio procent.

Har vara, för vilken vid återutförsel
tullrestitution enligt denna paragraf
åtnjutits, i oförändrat skick
återinförts under sådana förhållanden
att tullfrihet enligt tulltaxeförordningen
medgivits mot inbetalning
av restitutionsbeloppet, må, när varan
ånyo återutföres efter tillfälligt

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1060
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 §•

Prövning av — — — med kommerskollegium.

Prövning av fråga angående särskild
restitution enligt 6 § ankommer
på generaltullstyrelsen, i den mån
styrelsen icke finner prövningen
lämpligen kunna överlåtas på lokal
tullmyndighet.

10 §.

Generaltullstyrelsen må i särskilda
fall medgiva utsträckning av de i 2,
3 och 3 a §§ fastställda tidrymder.
Likaledes må generaltullstyrelsen
medgiva, att tullrestitution, som avses
i nämnda paragrafer, må åtnjutas
jämväl i det fall, att hinder uppstått
för artiklarnas användning för
de i sagda paragrafer omförmälda arbeten
och artiklarna på grund därav
återulföras, liksom ock i det fall, att
det för sökanden skulle medföra synnerlig
kostnad eller olägenhet att visa
de använda artiklarnas slag och ursprung,
men han ådagalagt, alt artiklarna
till myckenhet och beskaffenhet
överensstämma antingen med
artiklar, som av sökanden införts
från utlandet, eller med artiklar, som
av honom framställts med användande
av artiklar, införda av honom.

brukande för ändamål som avses i
denna paragraf, restitution åtnjutas
av det inbetalade restitutionsbeloppct
med avdrag, som i nästföregående
stycke sägs, beräknat å det ursprungliga
tullbeloppet.

7 §•

Prövning av — — — med kommerskollegium.

Prövning av fråga angående restitution
enligt 6 eller 6 a § ankommer
på generaltullstyrelsen, i den
mån styrelsen icke finner prövningen
lämpligen kunna överlåtas på lokal
tullmyndighet.

9 a §.

Restitution av tull må ej åtnjutas
med mindre ansökning därom avser
belopp om sammanlagt lägst etthundra
kronor, såvitt angår 2—5 §§, femtio
kronor, såvitt angår 6 §, och tvåhundra
kronor, såvitt angår 6 a §.

Restitution av tull enligt denna förordning
skall för varje ansökning
medgivas i hela kronor, så att överskjutande
öretal bortfaller.

10 §.

Generaltullstyrelsen må i särskilda
fall medgiva utsträckning av de i 2, 3,
3 a och 5 §§ fastställda tidrymder.
Likaledes må generaltullstyrelsen
medgiva, att tullrestitution, som avses
i 2, 3 och 3 a §§, må åtnjutas
jämväl i det fall, att hinder uppstått
för artiklarnas användning för de i
sistnämnda paragrafer omförmälda
arbeten och artiklarna på grund därav
återutföras, liksom ock i det fall,
att det för sökanden skulle medföra
synnerlig kostnad eller olägenhet att
visa de använda artiklarnas slag och
ursprung, men han ådagalagt, att artiklarna
till myckenhet och beskaffenhet
överensstämma antingen med
artiklar, som av sökanden införts
från utlandet, eller med artiklar, som
av honom framställts med användande
av artiklar, införda av honom.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §•

Vid tillämpning av denna förordning
skall varas införsel anses hava
skett den dag, från vilken anstånd
med fullgörande av de med varans
förtullning sammanhängande förpliktelser
mot tullverket skall enligt därför
gällande stadganden beräknas.
Förordningen avser icke blott varor,
som införts direkt från utlandet, utan
även varor, som inkommit från frihamn,
uttagits från frilager, tullnederlag
eller transitupplag eller ankommit
efter transitering.

Vad i denna förordning stadgas angående
tullrestitution vid utförsel
gäller även, då gods, för vilket sådan
restitution ifrågasättes, utförts till
frihamn eller intagits å frilager.

11 §•

Vid tillämpning av denna förordning
skall varas införsel anses hava
skett den dag, från vilken anstånd
med fullgörande av de med varans
förtullning sammanhängande förpliktelser
mot tullverket skall enligt därför
gällande stadganden beräknas.
Förordningen avser icke blott varor,
som införts direkt från utlandet, utan
även varor, som inkommit från frihamn,
uttagits från tullnederlag eller
transitupplag eller ankommit efter
transitering.

Vad i denna förordning stadgas angående
tullrestitution vid utförsel
gäller även, då gods, för vilket sådan
restitution ifrågasättes, utförts till
frihamn eller, vad angår gods, för vilket
allmän industrirestitution eller
handelsrestitution ifrågasättes, såsom
förnödenhets- eller proviant artiklar
ombordtagits å fartyg eller luftfartyg
i utrikes trafik.

Vid tillämpning av 6 och 6 a §§
skall med där avsedd återutförsel
jämställas förstöring under myndighets
kontroll.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960. I fråga om dessförinnan införd
vara må dock reducerad restitution ifrågakomma allenast om tullfrihet
under viss tid enligt 8 § 2 mom. tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr
316) medgivits för varan för tid efter ikraftträdandet och tullen för varan
blivit erlagd, och skall för beräkning i sådant fall av restitutionsbelopp införseln
anses hava skett den dag då tullfrihetstiden utgick.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

Förslag

till

förordning om frihet från införselavgift i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Införes vara till riket under sådana omständigheter vilka för tullpliktig
vara medföra rätt till tullfrihet enligt 4 §, 6 § 1 mom. eller 8—12 §§ tulltaxeförordningen,
skall icke heller utgå skatt eller annan avgift som på grund av
införseln eljest skolat erläggas till tullverket.

Vad i första stycket sägs skall i fall som avses i 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen
gälla endast om varan återinföres av den som utfört densamma.

2 §.

Restitution av skatt eller annan avgift, som erlagts till tullverket på grund
av införsel till riket, må, i den mån återbäring av det erlagda beloppet icke i
annan ordning kan medgivas, åtnjutas i den utsträckning restitution av tull
med stöd av 2, 4, 5, 6 eller 6 a § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)
angående tullrestitution beviljas för varan eller, i fråga om tullfri vara,
skulle beviljas, därest varan var tullbelagd.

3 §•

I fråga om befrielse från eller restitution av skatt eller annan avgift enligt
1 och 2 §§ skall vad för motsvarande fall är föreskrivet beträffande tull i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.

4 §•

Bestämmelserna i denna förordning skola icke äga tillämpning å införsel-,
kompensations- och regleringsavgifter på jordbrukets eller fiskets område.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960. Genom förordningen upphäves
vad i annan författning finnes stridande mot förordningens bestämmelser.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1960

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 mars

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Edenman,
Netzén, ap Geijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar
i tullrestitutionsförordningen, m. m. samt anför därvid följande.

1. Inledning

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet tillsatte vid sitt möte i Helsingfors
i augusti 1957 ett särskilt tullexpertutskott, som skulle närmare behandla
de i förslaget till konvention om nordiskt ekonomiskt samarbete berörda
tulltekniska och tulladministrativa spörsmålen. Tullexpertutskottet
arbetade med den målsättningen att de gemensamma bestämmelser i sagda
hänseenden, som påkallades vid ett genomförande av en gemensam nordisk
marknad, skulle intagas i en överenskommelse, som i förening med huvudkonventionen
om nordiskt ekonomiskt samarbete skulle undertecknas och
ratificeras av de fyra nordiska länderna. I juli 1959 överlämnade tullexpertutskottet
till samarbetsutskottet ett förslag till överenskommelse mellan
de nordiska länderna om gemensamma tulladministrativa bestämmelser, om
vilket förslag enighet uppnåtts inom tullexpertutskottet.

Vid Nordiska rådets sjunde session i Stockholm i november 1959 beslöt
rådet, på förslag av rådets ekonomiska utskott, antaga en rekommendation,
vari rådet föreslog regeringarna att närmare utveckla det ekonomiska samarbetet
och att skapa i detta sammanhang erforderliga arbetsformer. Ekonomiska
utskottets förslag hade delvis grundats på ett av de nordiska samarbetsministrarna
den 17 oktober 1959 till rådet överlämnat förslag till inrättandet
av ett nordiskt ministerråd och samarbetsutskott för ekonomiskt
samarbete. I sistnämnda förslag framhölls, att det i samband med tullunionsplanerna
utförts ett betydande arbete på det tulltekniska området. Även
här skulle, uttalades det, ett fortsatt samarbete i syfte att åstadkomma gemensamma
regler och en koordinering av de tulladministrativa bestämmelserna
innebära fördelar såväl för näringslivet som för tullmyndigheterna i
de nordiska länderna.

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1960

En redogörelse för Nordiska rådets sjunde session överlämnades av Kungl.
Maj :t till riksdagen.

I utlåtande (1959: 7) över redogörelsen sade sig utrikesutskottet finna det
naturligt att riksdagen, sedan den tilltänkta nordiska tullunionen icke under
dåvarande omständigheter kunde väntas bli realiserad, uttalade sig för
att det nordiska ekonomiska samarbetet fortsattes i de former, vilka betingades
av Sveriges, Danmarks och Norges väntade anslutning till den Europeiska
frihandelssammanslutningen, vilken då befann sig under bildande. Därvid
borde uppmärksammas de olika samarbetsuppgifter, som närmare angavs
bl. a. i de nordiska samarbetsministrarnas förslag av den 17 oktober 1959.
Genom skrivelse den 15 december 1959 (nr 352) anmälde riksdagen för
Kungl. Maj :t, att riksdagen beslutat i överensstämmelse med utskottets hemställan.

Det av tuliexpertutskottet framlagda förslaget till överenskommelse avsåg
bl. a. att åstadkomma gemensamma nordiska regler beträffande tullfrihet
och tullrestitution och berörde således två för tullmyndigheternas verksamhet
centrala författningskomplex. Vid utarbetandet av förslaget har det varit
eu riktlinje att icke göra inskränkning i de förmåner som redan tillförsäkrats
näringslivet i respektive nordiska länder. I vissa avseenden innebar
förslaget ökade lättnader såväl i Sverige som i övriga nordiska länder.

Vad tuliexpertutskottet föreslagit i fråga om tullfrihet och därmed sammanhängande
frågor har behandlats och så langt möjligt beaktats i den proposition
med förslag till ny lulltaxeförordning (nr 98) som nyligen förelagts
riksdagen. Av tullexpertutskottets förslag återstår sålunda att anmäla de
delar som avser tullrestitution o. dyl.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 januari 1960 har generaltullstijrelsen
hemställt om vissa ändringar i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)
angående tullrestitution samt kungörelsen samma dag (nr 308) med tillämpningsföreskrifter
till sagda förordning, in. m. Vid skrivelsen har fogats erforderliga
författningsförslag.1 De begärda ändringarna, som föreslås skola
träda i kraft den 1 juli 1960, ansluter sig i allt väsentligt till nyssnämnda
av tuliexpertutskottet i juli 1959 framlagda förslag till överenskommelse
mellan de nordiska länderna och avser huvudsakligen reglerna om allmän
industrirestitution, handelsrestitution och särskild restitution. Bestämmelserna
om varvsindustrirestitution, flygindustrirestitution och kvarnindustrirestitution,
vilka ämnen icke behandlats av tuliexpertutskottet, beröres däremot
ej, utom på ett par punkter, av ändringsförslagen. Dessa innebär vidare
inrättandet av en ny form av tullrestitution, benämnd reducerad restitution,
avsedd att bl. a. ersätta nuvarande regler i tulltaxeförordningen om
temporär tullfrihet för maskiner m. m., som införes för användning vid all 1

Generaltullstyrelsens förslag till ändringar i tullrestitutionsförordningen överensstämmer i berörda
delar i allt väsentligt med vid propositionen fogat författningsförslag. Styrelsens förslag
till ändrade tillämpningsföreskrifter bär — med ett par rent redaktionella jämkningar såsom
Bihang fogats vid statsrådsprotokollet.

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1960

männyttigt företag, samt för lokomotiv och järnvägsvagnar, som av järnvägsförvaltning
förhyres från utlandet.

över generaltullstyrelsens framställning har efter remiss utlåtanden avgivits
av kommerskollegium, järnvägsstyrelsen, Sveriges industriförbund
(som underställt ärendet berörda branschorganisationer, däribland Sveriges
kemiska industrikontor), Sveriges allmänna exportförening och Sveriges
grossistförbund. Kommerskollegium har därjämte överlämnat yttranden
från Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,
Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare,
Handelskammaren i Göteborg, Handelskammaren i Karlstad, Handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län, Handelskammaren i Gävle,
Västernorriands och Jämtlands läns handelskammare samt Norrbottens och
Västerbottens läns handelskammare. Därjämte har inkommit en skrift från
Tysk-svenska handelskammaren i Stockholm.

Vissa av de frågor, som generaltullstyrelsen berört i sin nyssnämnda framställning,
har styrelsen tidigare underställt Kungl. Maj:t i skrivelser den 18
februari och deu 22 oktober 1959. De därvid framlagda förslagen var delvis
föranledda av en av Rådet för samarbete på tullområdet den 28 november
1957 antagen rekommendation, vilken med vissa undantag godkänts för
svensk del. Över den förra skrivelsen avgavs utlåtanden av kommerskollegiuin,
som även överlämnade ett från Stockholms handelskammare infordrat
yttrande, samt av kontrollstyrelsen.

Generaltullstyrelsens framställning av den 18 januari 1960 — vilken alltså
även innefattar de förslag som framlades i styrelsens tidigare skrivelser —
har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Därvid har från flera håll anförts, att de föreslagna bestämmelserna
i olika avseenden innebär förenklingar. Det har även framhållits att ett
genomförande av förslaget torde komma att medföra fördelar för det svenska
näringslivet. I

I anslutning härtill torde få anmälas frågan om utvidgning av möjligheterna
till varvsindustrirestitution beträffande fiskefartyg m. m. Förslag härom
har framlagts i en inom finansdepartementets rättsavdelning i januari
1960 upprättad promemoria. Förslaget innebär att varvsindustrirestitution
skall kunna ifrågakomma för vissa fartygskategorier, vilka nu icke omfattas
av bestämmelserna om varvsindustrirestitution, nämligen svenska fiskeoch
lastfartyg av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, dock med en längd
a\ minst atta meter, samt utländska dylika fartyg av annat material än järn.
Härför erforderlig ändring i tullrestitutionsförordningen har i promemorian
föreslagits få tillämpning från och med den 1 juli 1960.

över promemorian har efter remiss utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen
(som även överlämnat från tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg
och Malmö samt tullkammaren i Oskarshamn infordrade yttranden), kommerskollegium
(som överlämnat yttranden från Stockholms handelskam -

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1960

mare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Skånes handelskammare,
Handelskammaren i Göteborg, Handelskammaren i Karlstad, Handelskammaren
i Gävle samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare),
fiskeristyrelsen (som överlämnat ett av Sveriges fiskares riksförbund
avgivet yttrande), ävensom sjöfartsstyrelsen. Därjämte har ett
flertal organisationer beretts tillfälle avgiva yttrande. Av dessa har yttranden
avgivits av Sveriges industriförbund (som bifogat en skrivelse från Sveriges
mekanförbund), Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges
varvsindustriförening, Sveriges allmänna exportförening, Svenska
varvsföreningen, Sveriges redareförening samt Föreningen Sveriges mindre
varv.

Vid remissbehandlingen har det i promemorian framlagda förslaget i huvudsak
tillstyrkts eller lämnats utan erinran.''

I sammanhanget bör erinras om att riksdagen i skrivelse den 12 maj 1959
(nr 235) hos Kungl. Maj:t hemställt att av riksdagens revisorer aktualiserad
fråga om åtgärder i syfte att förenkla det nuvarande tullrestitutionsförfarandet
måtte upptagas till prövning. I anledning härav har — såsom omnämnts
i propositionen nr 29 till innevarande riksdag — vissa förberedande
undersökningar av teknisk art igångsatts av generaltullstyrelsen i samråd
med statens organisationsnämnd.

De av generaltullstyrelsen nu aktualiserade frågorna avser väsentligen
andra sidor av tullrestitutionsförfarandet än som omfattas av de pågående
organisatoriska undersökningarna. Nämnda undersökningar utgör således
inte något hinder för att genomföra de här framlagda förslagen. Jag vill
emellertid påpeka att även dessa syftar till förenklingar. Generaltullstyrelsens
förslag är vidare att se som ett led i strävandena att åstadkomma gemensamma
nordiska regler på det tulladministrativa området; motsvarande
regler har för övrigt redan genomförts i Danmark. Den i promemorian
föreslagna utvidgningen av möjligheterna till varvsindustrirestitution för
fiskefartyg m. m. anknyter till önskemål därom som från flera håll framfördes
vid 1958 och 1959 års riksdagar.

Jag anhåller därför att nu få närmare ingå på de sålunda föreliggande
förslagen. Till en början torde en redogörelse få lämnas för gällande bestämmelser
på området. Denna redogörelse omfattar icke reglerna för varvsindustrirestitution,
till vilka jag återkommer i det följande i samband med
att jag närmare behandlar denna fråga.

2. Gällande bestämmelser

Tullrestitution

Bestämmelserna om tullrestitution återfinnes i förordningen den 4 oktober
1929 (nr 307) angående tullrestitution, kungörelsen samma dag (nr
308) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning samt generaltullstyrelsens
kungörelse den 23 februari 1953 (Tullverkets författningssamling

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

nr 30) med anvisningar till tnllreslitutionsförordningens tillämpningsföreskrifter.

Enligt 2 § förordningen äger näringsidkare att vid utförsel av här i riket
framställd, reparerad eller kompletterad vara, för vars framställning, reparation,
komplettering eller emballering använts av honom från utlandet införda
materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (allmän
industrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier
eller andra artiklar av samma slag, vilka inom två år före utförseln av honom
införts från utlandet. Rätt till allmän industrirestitution gäller jämväl
i avseende å materialier, som gått förlorade vid arbetets utförande. Enligt
praxis anses till materialier eller andra artiklar, som nyss sagts, kunna hänföras
jämväl varor, vilka av näringsidkaren införts från utlandet för att här
i riket repareras, bearbetas eller kompletteras. Däremot medger stadgandet
ej restitution vid utförsel av vara, som här i riket undergått endast emballering.

Enligt 5 § förordningen äger näringsidkare att vid återutförsel av varor,
som av honom införts från utlandet, åtnjuta restitution av tull (handelsrestitution)
för en motsvarande myckenhet varor av samma slag, vilka
inom två år före återutförseln av honom införts från utlandet. Enligt
paragrafen må handelsrestitution icke medgivas för spannmål, vare sig omalen
eller malen, levande djur, alkoholhaltiga drycker, sprit eller s. k. absolut
alkohol och ej heller för varor, vilka vid återutförseln icke är marknadsgilla
eller som är avsedda att återsändas till produktions- eller inköpslandet
eller till producentens eller den ursprunglige säljarens ombud i annat land.
För restitution enligt paragrafen förutsättes icke nödvändigtvis att återutförseln
sker i samband med försäljning.

Enligt 6 § första stycket b) förordningen kan särskild restitution
medgivas vid återutförsel av från tullverket utlämnad vara i fem
olika fall, nämligen

då beträffande varan förutsättningar för tullfrihet under viss tid enligt
tulltaxeförordningen uppenbarligen varit för handen,

då varan vid vederbörlig undersökning befunnits innehålla arsenik eller
annat giftigt ämne i sådan myckenhet, att varan enligt gällande giftstadga
icke må hållas till salu,

då varan på grund av fel eller eljest befunnits icke överensstämma med
ingånget köpeavtal och ej blivit här i riket nyttjad eller utbjuden till försäljning,
dock att restitution må kunna medgivas beträffande vara, som nyttjats
endast i samband med provning eller under därmed jämförliga förhållanden,
ävensom beträffande till försäljning utbjuden vara i fall då utbjudandet
ägt rum utan alt felet i varan varit känt eller ock skett uteslutande i
syfte att begränsa den kostnad och skada, som förorsakats av felet,

då tullavgiften för varan uppenbarligen blivit av förbiseende erlagd och
varan ej blivit här i riket nyttjad, samt
då eljest synnerliga skäl föreligga.

15

Knngl. Maj. ts proposition nr 121 år 1U60

Endast i förstnämnda fall, d. v. s. då beträffande varan förutsättningar
för tullfrihet under viss tid enligt tulltaxeförordningen uppenbarligen varit
för handen, finnes viss möjlighet till restitution även för det fall att varan
blivit förstörd eller gått förlorad innan den skolat återutföras. Vad beträffar
möjligheterna till särskild restitution på synnerliga skäl må framhållas
att stadgandet härom alltifrån restitutionsförordningens tillkomst erhållit
en jämförelsevis strängt begränsad tillämpning.

Enligt 6 § andra stycket förordningen må tullrestitution enligt punkt b)
åtnjutas, allenast för så vitt varan inom sex månader efter införseln återutförts
av den, som infört varan. Då särskilda skäl föreligger må dock generaltullstyrelsen
i fråga om vara, som befunnits icke överensstämma med
ingånget köpeavtal, medgiva, att restitution må åtnjutas även om återutförseln
skett efter utgången av nämnda tid å sex månader.

I 6 § tredje, fjärde och femte styckena återfinnes de nyss antydda reglerna
om befrielse från eller restitution av tull för varor och transportmedel,
beträffande vilka tullfrihet under viss tid enligt tulltaxeförordningen medgivits
eller förutsättningar för sådan tullfrihet uppenbarligen varit för handen
men som blivit förstörda eller gått förlorade innan de skolat återutföras.

Enligt 7 § andra stycket förordningen ankommer prövning av fråga angående
särskild restitution enligt (i § på generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen
icke finner prövningen lämpligen kunna överlåtas på lokal tullmyndighet.

Restitutionsförordningen medger i princip restitution av tull oavsett storleken
av det sökta beloppet.

Enligt 10 § förordningen äger generaltullstyrelsen i särskilda fall medgiva
utsträckning av restitutionstiderna, dock endast så vitt fråga är om allmän
industrirestitution, varvsindustrirestitution och flygindustrirestitulion.

I 11 § förordningen finnes bl. a. stadganden om varor, som uttagits från
eller intagits å frilager. Frilager sinstitutet är numera avskaffat. Vad angår
gods, för vilket allmän industrirestitution eller handelsrestitution ifrågasättes,
har ombordtagande av sådant gods såsom förnödenhets- eller proviantartiklar
å fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik i praxis jämställts med
utförsel.

Tillämpningsföreskrifterna till tullrestitutionsförordningen innehåller i
14 § bestämmelser om beräknande av industri- eller handelsrestitution. Enligt
paragrafen skall därvid iakttagas att, oavsett om tullen skall beräknas
med hänsyn till varans vikt eller värde eller enligt annan redovisningsgrund,
reslilutionsbeloppet skall beräknas enligt samma grunder, som tillämpats
vid beräkning av tullen för den förtullningspost eller de förtullningsposter,
varå restitutionsbeloppet enligt 11 § tillämpningsföreskrifterna angivits böra
avskrivas. Beträffande vara, för vilken tullen skall beräknas efter bruttovikten
eller efter verkliga nettovikten med tillägg av visst emballage, skall
dock iakttagas, att vikten av emballage icke utan medgivande av generaltullstyrelsen
må medräknas i den myckenhet, som lägges till grund för restitutionen.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

Restitution av annan införselavgift än tull

Vad beträffar möjligheterna att vid utförsel av varor till utrikes ort eller
svensk frihamn åtnjuta restitution av skatt eller annan avgift, som till statsverket
erlagts på grund av varans införsel till riket, inrymmer gällande
skatte- och avgiftsförfattningar i stort sett men ej alltid stadganden härom.
I vissa fall är dessa stadganden ofullständiga. I praktiken tillämpas bestämmelserna
huvudsakligen i fråga om varor, som utlämnats från tullverket.
Vad angår möjligheterna att komma i åtnjutande av restitution av skatt eller
annan avgift i fall, då varor i stället för att återutföras förstöres under
myndighets kontroll, innehåller berörda författningar i allmänhet icke
några uttryckliga föreskrifter.

Nu ifrågavarande bestämmelser kompletteras, vad beträffar från tullverket
icke utlämnat gods, av föreskrifterna om befrielse från avgift i 146 §
tullstadgan den 7 oktober 1927 (nr 391). Därest gods, som anmälts till direkt
förtullning eller förtullning från transitupplag och underkastats tulltaxering,
under tullkontroll återutföres, innan godset utlämnats från tullverket,
må, enligt paragrafens första stycke, befrielse från därå belöpande
obetald tull eller annan införselavgift åtnjutas (returförtullning).
överlåter någon till tullverket gods, som kvarligger i tullverkets omedelbara
förvar eller å tullager, eller låter han under tullkontroll förstöra skadat
eller förskämt dylikt gods, må, enligt paragrafens andra stycke, enahanda
befrielse erhållas. Visas, att gods, som ej ställts till varuhavarens förfogande,
genom olycka förstörts eller gått förlorat, må, enligt stadgande i
paragrafens tredje stycke, befrielse åtnjutas från tull och annan införselavgift,
som uppbäres av tullverket. Finnes ■vid undersökning uppenbart, att
godset minskats genom läckage eller genom avdunstning, torkning eller annat,
som föranledes av godsets egen beskaffenhet, må, enligt annat stadgande
i samma stycke, befrielse åtnjutas för vad som sålunda avgått. Har
gods, som kvarligger i tullverkets omedelbara förvar eller å tullager, förkommit
utan varuhavarens vållande men föreligger icke omständighet, som
medför befrielse från tull eller annan införselavgift, skall, enligt paragrafens
fjärde stycke, sådan avgift, ändå att den skall utgå för godset, likväl
icke uttagas av varuhavaren.

Temporär tullfrihet för föremål till allmännyttigt företag

Enligt 8 § 2 mom. tulltaxeförordningen må tullfrihet under viss tid på
särskild framställning medges för maskiner, redskap, verktyg och andra föremål,
som införes för användning vid järnvägs- eller hamnbyggnad, kanaliseringsarbete,
elektrisk anläggning för allmänt behov eller annat allmännyttigt
företag och som därefter skall ur riket återutföras, ävensom för
lokomotiv och järnvägsvagnar, som av järnvägsförvaltning förhyres från
utlandet.

Vad beträffar tillämpningen av sagda bestämmelser föreskrives i 80, 81

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

och 83 §§ kungörelsen den 30 oktober 1953 (nr 655) med tillämpningsföreskrifter
till sagda förordning bl. a. att framställning om tullfrihet skall
göras skriftligen hos generaltullstyrelsen, som efter samråd med kommerskollegium
prövar framställningen. Denna må avse antingen vid visst tillfälle
inkomna eller under begränsad tid för visst företag efter hand införväntade
föremål. Vid prövning av omnämnda framställning skall, med beaktande
av de föreliggande omständigheterna, bestämmas den tid, varunder
tullfriheten må åtnjutas. Tiden må icke fastställas till mera än ett år från
dagen för föremålens införsel; när särskilda omständigheter föreligger kan
denna tid förlängas, varje gång med högst ett år. I samband med prövningen
skall meddelas de närmare föreskrifter, vilka finnes erforderliga för att
fastställa identiteten mellan de införda och de utförda föremålen.

3. Allmän industrirestitution och handelsrestitution
Generaltullstyrelsen

Generaltullstyrelsen föreslår, att i 2 § tullrestitutionsförordningen göres
sådant tillägg, att allmän industrirestitution skall kunna medges även vid
utförsel av vara, som här i riket undergått endast emballering. I övrigt innebär,
enligt vad styrelsen framhåller, de föreslagna ändringarna i paragrafen
endast förtydliganden av paragraftextens innehåll sådant detsamma tolkats
i hittills tillämpad praxis.

1 5 § förordningen föreslår generaltullstyrelsen till förtydligande av villkoren
för åtnjutande av handelsrestitution, att återutförseln av varan skall
äga rum i samband med försäljning. Styrelsen anför.

Villkoret är också av betydelse ur den synpunkten att detsamma ger
tullmyndigheterna större möjligheter än vad nu är fallet att utöva kontroll
över att varan icke i strid mot paragrafens stadganden återsändes till produktions-
eller inköpslandet eller till producentens eller den ursprunglige
säljarens ombud i annat land. Ett undantagslöst upprätthållande av sagda
villkor skulle emellertid kunna medföra vissa icke önskvärda konsekvenser,
i det att sådana näringsidkare, som nu komma i åtnjutande av handelsrestitution
vid överföring av varor till sina lager i utlandet utan att försäljning
samtidigt äger rum, därigenom skulle komma att vägras restitution.
Å andra sidan kan ej bortses från det faktum att viss tendens kunnat förmärkas
till missbruk av handelsrestitutionsförmånerna genom att vid en
tullsänkning under anspråk på handelsrestitution återutföra varor och därefter
ånyo införa varorna mot erläggande av den lägre tullavgiften. Med
hänsyn härtill får styrelsen föreslå att 5 § förordningen gives sådan lydelse
att general till Istyrelsen skall äga att efter samråd med kommerskollegium
i särskilt fall medgiva restitution utan hinder av att försäljning av varorna
ej ägt rum före återutförseln.

Styrelsen föreslår vidare, att stadgandet i 5 § förordningen om att handelsrestilution
icke må medges för omalen eller malen spannmål, levande
djur, alkoholhaltiga drycker, sprit eller absolut alkohol skall utgå.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 121

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

Remissyttrandena

Handelskammaren i Göteborg ifrågasätter lämpligheten av den föreslagna
regeln att det skall ankomma på generaltullstyrelsen att efter samråd med
kommerskollegium i särskilt fall medge undantag från föreskriften att återutförsel
av handelsrestitutionsgods skall ske i samband med försäljning. Enligt
handelskammaren skulle detta medföra tidsutdräkt, omgång och ovisshet
för den restitutionssökande. Det är bättre, menar handelskammaren, om
i bestämmelserna direkt kunde anges, under vilka förutsättningar restitution
kan medges i fall då försäljning ej ägt rum.

I övrigt har i yttrandena ej gjorts några erinringar mot de föreslagna
ändringarna i bestämmelserna om allmän industrirestitution och handelsrestitution.

Departementschefen

De föreslagna bestämmelserna innebär, vad avser allmän industrirestitution,
att sådan restitution skall, i motsats till vad nu är fallet,
kunna medges även vid utförsel av vara, som här i riket undergått endast
emballering. I övrigt innebär förslaget på denna punkt, såsom generaltullstyrelsen
framhållit, endast förtydliganden. I remissyttrandena har ej gjorts
några invändningar mot vad generaltullstyrelsen sålunda föreslagit. För
egen del har jag icke något att erinra utan tillstyrker de föreslagna bestämmelserna.

Med avseende å handelsrestitution innebär förslaget i första
hand ett förtydligande tillägg, enligt vilket såsom villkor för åtnjutande
av sådan restitution skall gälla, att återutförseln av varan sker i samband
med försäljning, dock med möjlighet för generaltullstyrelsen att efter samråd
med kommerskollegium medge undantag från nämnda föreskrift. Vidare
innebär förslaget, att stadgandet om att handelsrestitution ej må medges
för spannmål, levande djur, alkoholhaltiga drycker, sprit eller absolut
alkohol skall utgå.

I förstnämnda hänseende har Handelskammaren i Göteborg uttalat vissa
betänkligheter och därvid vänt sig mot det föreslagna dispensstadgandet.
Detta skulle enligt handelskammaren kunna vålla tidsutdräkt och annan
olägenhet för den restitutionssökande. Handelskammaren ifrågasätter därför
om icke bestämmelserna i stället kunde utformas så att av desamma direkt
framginge, under vilka förutsättningar restitution kunde medges i de
åsyftade fallen. I anledning härav vill jag framhålla, att det ej torde vara
möjligt att i författningstexten närmare precisera dessa förutsättningar på
sådant sätt att därigenom täckning erhålles för varje fall, då restitution
skäligen bör ifrågakomma. Jag kan därför ej dela handelskammarens uppfattning
i denna fråga.

Vad angår frågan om slopande av föreskriften om att handelsrestitution
ej må åtnjutas för spannmål m. m. kan erinras om att föreskriften ursprungligen
motiverats därmed, att sådana varor, för vilka restitutionsrätten kun -

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

de under alla förhållanden anses fullständigt obehövlig och alldeles olämplig,
ovillkorligt borde undantagas från rätten till tullrestitution. Beträffande
brännvin och sprit av säd, potatis eller andra jordfrukter framhölls, att
dessa varor ej fick läggas å nederlag eller, såframt varan ej skulle därinom
användas vid beredning av andra tillverkningar, införas å frihamn. Vad
särskilt angår brännvin och sprit samt vin anfördes dessutom, att varornas
alkoholhalt kunde undergå förändring. Enligt gällande tulltaxa utgår emellertid
numera ej någon tull å levande djur och, på något undantag när, ej
heller å spannmål. Någon anledning att bibehålla den inskränkande föreskriften
i fråga om dessa varuslag föreligger således ej. Vad angår rusdrycker
torde, främst med hänsyn till gällande monopollagstiftning på området,
något undantagsstadgande ej vara av behovet påkallat.

I de avgivna remissyttrandena har, utöver vad jag redan framhållit, ej
gjorts några invändningar mot de föreslagna ändringarna i bestämmelserna
om handelsrestitution. För egen del anser jag ändringarna väl motiverade
och kan således tillstyrka förslaget.

4. Särskild restitution

Generaltullstyrelsen

Generaltullstyrelsen föreslår, att särskild restitution enligt 6 § tullrestitutionsförordningen
skall kunna medges även för det fall att varan under
myndighets kontroll för störes samt att stadgande härom intages i 11 § förordningen.
Förslaget överensstämmer med vad tullexpertutskottet förordat
i detta hänseende.

Vad angår särskild restitution i fråga om från tullverket utlämnad vara
har generaltullstyrelsen anfört, att tullexpertutskottets regler härom upptager
vissa fall, som icke har någon motsvarighet i nu gällande svenska
bestämmelser. Samtliga dessa fall har, framhåller styrelsen, jämte de redan
nu tillgodosedda, medtagits i styrelsens författningsförslag, därvid de
närmare förutsättningarna för restitution föreslagits böra intagas i 1 a §
tillämpningsföreskrifterna till förordningen.

Sålunda föreslås, att specialstadgandet om särskild restitution i fall då
varan vid vederbörlig undersökning befunnits innehålla arsenik eller annat
giftigt ämne i sådan myckenhet, att varan enligt gällande giftstadga icke
må hållas till salu, utbytes mot en allmän föreskrift om särskild restitution,
då varan på grund av stadgande, som meddelats med hänsyn till allmän
hälsovård, allmän säkerhet eller andra liknande intressen, icke må hållas
till salu.

Vidare föreslås såsom komplettering till stadgandet om särskild restitution
i fall, då varan på grund av fel eller eljest befunnits icke överensstämma
med ingånget köpeavtal, att sådan restitution skall kunna medges för
vara, som icke blivit inom avtalad tid avlämnad.

Särskild restitution föreslås därjämte kunna medges, då varan uppen 2t

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 121

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

barligen felbeställts eller hinder av teknisk art för varans användning för
avsett ändamål förelegat vid införseln eller då varan uppenbarligen blivit av
förbiseende avsänd till mottagaren och för dennes räkning förtullad, allt
under förutsättning att varan ej blivit här i riket nyttjad eller utbjuden till
försäljning.

Som ytterligare villkor för att särskild restitution skall kunna ifrågakomma,
då tullavgiften uppenbarligen blivit av förbiseende erlagd, har styrelsen
— i överensstämmelse med tullexpertutskottets förslag — förordat, att varan
ej blivit inom riket utbjuden till försäljning. Bestämmelse härom avses
skola införas i tillämpningsföreskrifterna.

Såsom tidigare nämnts får enligt 6 § andra stycket förordningen, såvitt fråga
är om vara som utlämnats från tullverket, särskild restitution åtnjutas
endast om varan återutförts inom sex månader efter införseln. Generaltullstyrelsen
äger dock enligt författningsrummet då särskilda skäl föreligger
medge restitution, även om sagda tidsfrist överskridits, men endast då fråga
är om vara som befunnits icke överensstämma med ingånget köpeavtal.
Styrelsen har nu föreslagit, att tidsfristen generellt utsträckes till ett år
med möjlighet till förlängning, då särskilda skäl föreligger. Den föreslagna
avfattningen av stadgandet ger, i motsats till vad nu är fallet, generaltullstyrelsen
möjlighet att på lokal tullmyndighet överlåta prövningen av ärenden
av här ifrågavarande slag.

Generaltullstyrelsen har även föreslagit, att tredje, fjärde och femte styckena
i 6 § tullrestitutionsförordningen skall utgå. Dessa stycken innehåller
föreskrifter om tullrestitution för transportmedel och andra varor, beträffande
vilka tullfrihet under viss tid medgivits eller förutsättningar för sådan
tullfrihet uppenbarligen varit för handen och som blivit förstörda,
gått förlorade eller blivit svårt skadade, innan de skolat återutföras. Styrelsens
förslag i denna del grundar sig på förutsättningen, att motsvarande
bestämmelser kommer att intagas i den nya tulltaxeförordningen med tilllämpningsföreskrifter.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har de av generaltullstyrelsen föreslagna ändringarna
och tilläggen i fråga om reglerna rörande särskild restitution tillstyrkts
eller lämnats utan erinran.

Departementschefen

Generaltullstyrelsen har föreslagit vissa ändringar och tillägg i fråga om
6 § tullrestitutionsförordningen, vilket författningsrum innehåller regler om
s. k. särskild restitution. Några erinringar mot förslaget i denna del har icke
framförts vid remissbehandlingen. För egen del finner jag de föreslagna bestämmelserna
ändamålsenliga. Jag tillstyrker sålunda förslaget.

Styrelsen har vidare föreslagit att tredje, fjärde och femte styckena i 6 §

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

tullrestitutionsförordningen skall utgå under förutsättning att motsvarande
bestämmelser intages i den nya tulltaxeförordningen med tillämpningsföreskrifter.
Även detta förslag har godtagits vid remissbehandlingen. Också för
egen del biträder jag förslaget. Kungl. Maj:t har som nämnts nyligen i särskild
proposition till riksdagen framlagt förslag till ny tulltaxeförordning.
I detta förslag har intagits bestämmelser om tullfrihet för sådana tillfälligt
införda transportmedel och andra varor, för vilka enligt nu gällande bestämmelser
tullrestitution kan erhållas. Därest de sålunda föreslagna bestämmelserna
— som även innebär vissa lättnader i tullhänseende utöver vad nu gäller
— godtages av riksdagen, kan tredje, fjärde och femte styckena i 6 § tullrestitutionsförordningen
utgå.

5. Reducerad restitution

Gener altullsty relsen

Generaltullstyrelsen föreslår, i anslutning till de inom Nordiska ekonomiska
samarbetsutskottet utformade reglerna, inrättande av en ny form av
tullrestitution, benämnd reducerad restitution, avsedd i första hand att ersätta
de i 8 § 2 mom. i nu gällande tulltaxeförordning förekommande bestämmelserna
om tullfrihet under viss tid för maskiner m. m., som införes för
användning vid allmännyttiga företag. Enligt det av styrelsen framlagda
förslaget skulle bestämmelserna om sådan restitution intagas i en ny paragraf
i tullrestitutionsförordningen, betecknad 6 a §. Styrelsen anför härom
följ ande.

Beträffande ifrågavarande slag av tullfrihet hade 1952 års tulltaxekommitté
kommit till den uppfattningen att det i princip icke funnes anledning
bibehålla densamma. Kommittén föreslog i stället en bestämmelse, som
skulle giva möjlighet för styrelsen att i samråd med kommerskollegium bevilja
temporär tullfrihet för materiel av här åsyftat slag utan avseende å
materielens användning men under villkor att medgivandet icke otillbörligt
påverkade konkurrensförhållandena på den svenska marknaden. Jämsides
härmed gjorde emellertid kommittén vissa uttalanden till förmån för införandet
i "stället av en nedsättning av tullen i förhållande till ifrågavarande
materiels användning inom landet.

Styrelsen hänvisar även till att Nordiska rådets ekonomiska utskott — med
beaktande av att de inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet utarbetade
reglerna för tullättnader i fråga om anläggningsmaskiner intagits i den
nya danska tullag, som trätt i kraft den 1 februari 1959 — funnit önskvärt
alt dessa regler genomfördes även i de övriga nordiska länderna, och anför
vidare.

De av lullexpertutskottet förordade reglerna om reducerad tullrestitution,
vilka beträffande anläggnings- och liknande arbeten tillkommit efter överläggning
mellan de svenska sakkunniga i utskottet samt Sveriges Industriförbund,
Sveriges Mekanförbund och Svenska Byggnadsentreprenörföreningen,
grunda sig på principen om uttagande av eu i förhållande till användningstiden
beräknad tullavgift.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

Enligt generaltullstyrelsens förslag skall reducerad tullrestitution, i den
mån Konungen förordnar därom, åtnjutas vid återutförsel av följande slag
av materiel, nämligen

a) rullande järnvägsmateriel och delar därtill, som införts för tillfälligt
brukande,

b) materiel, som införts för tillfälligt brukande

vid utförande av anläggnings-, byggnads- eller liknande arbeten eller komplettering,
reparation, avprovning eller liknande arbeten å anläggning eller
byggnad, eller

för vetenskapligt, undervisnings- eller tekniskt ändamål, samt

c) maskiner, apparater och instrument ävensom delar därtill,

som för tillfälligt brukande införts antingen som ersättning för motsvarande
föremål, vilka genom olycka skadats eller förstörts, eller i avvaktan
å avlämnande av motsvarande beställda föremål, eller

som på grund av fel eller eljest befunnits icke överensstämma med ingånget
köpeavtal men i avvaktan på avtalsenligt avlämnande endast tillfälligt
här i riket nyttjats, eller ock

som för tillfälligt brukande införts i avvaktan å försättande i avtalsenligt
skick av motsvarande avlämnade föremål.

I vad de föreslagna bestämmelserna avser materiel, som införts för tillfälligt
brukande för vetenskapligt, undervisnings- eller tekniskt ändamål,
framhåller generaltullstyrelsen, att förslaget i denna del icke har någon motsvarighet
i de av tullexpertutskottet föreslagna fallen av reducerad restitution.
Enligt styrelsens förslag bör Kungl. Maj :t i tillämpningsföreskrifterna
till tullrestilutionsförordningen föreskriva att reducerad restitution, såvitt
här är fråga, skall få åtnjutas endast i viss begränsad omfattning, nämligen
för maskiner, apparater och instrument ävensom delar därtill, som införts
för tillfälligt brukande för vetenskapligt eller undervisningsändamål eller för
mätning för tekniskt ändamål, för malmletning eller för liknande arbeten.
Styrelsen anför, att i de uppräknade fallen tullfrihet under viss tid nu kan
åtnjutas enligt 8 § 2 mom. tulltaxeförordningen.

Reducerad restitution skall enligt styrelsens förslag få åtnjutas för tullbeloppet
med vissa avdrag för varje påbörjad månad efter materielens införsel.
I fråga om rullande järnvägsmateriel och delar därtill föreslås ett avdrag
av två procent. För materiel, som skall användas vid utförande av anläggnings-,
byggnads- eller liknande arbeten eller komplettering, reparation, avprovning
eller liknande arbeten å anläggning eller byggnad, ävensom för
materiel, som skall användas för vetenskapligt, undervisnings- eller tekniskt
ändamål, föreslås ett avdrag av fem procent. I övriga fall skall enligt förslaget
avdraget utgöra tio procent av tullbeloppet. Full tull skulle sålunda
komma att ulgå i fall, då ifrågavarande materiel här i riket kvarblivit under
respektive femtio, tjugu och tio månader.

De föreslagna reglerna förutsätter, att reducerad tullrestitution skall
kunna ifrågakomma, då materielen återutföres. Reglerna kompletteras med
ett stadgande om beräkning av restitutionsbeloppet i fall då materiel, för

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1960

vilken reducerad tullrestitution åtnjutits, i oförändrat skick återinförts under
sådana förhållanden att tullfrihet enligt tulltaxeförordningen medgivits
mot inbetalning av restitutionsbeloppet och därefter ånvo återutförts efter
tillfälligt brukande för ändamål som avses i paragrafen.

Generaltullstyrelsen har föreslagit ett tilläggsstadgande i 7 § förordningen,
enligt vilket det skall ankomma på styrelsen att pröva fråga om reducerad
restitution, i den mån styrelsen ej finner prövningen lämpligen kunna överlåtas
på lokal tullmyndighet. En motsvarande regel gäller redan nu i fråga
om särskild restitution.

Enligt styrelsens förslag skall materielen i stället för att återutföras kunna
förstöras under myndighets kontroll. En bestämmelse härom har föreslagits
i It § förordningen.

Styrelsen framhåller, att den av styrelsen föreslagna lydelsen av 6 a §
tullrestitutionsförordningen förutsätter, att tulltaxeförordningen icke kommer
att innehålla några däremot svarande bestämmelser om tullfrihet.

Remissyttrandena

Generaltullstyrelsens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i
flertalet yttranden.

Sveriges allmänna exportförening framhåller sålunda att bestämmelserna
om reducerad restitution är av särskilt intresse ur exportsynpunkt.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare framhåller att den
nya formen av tullrestitution synes kunna erbjuda näringslivet lättnader och
fördelar utöver vad som nu står till buds i form av temporär tullfrihet.

Kommerskollegium finner att de föreslagna reglerna, som är avsedda att
tillämpas oberoende av om materielen skall användas vid allmännyttiga eller
andra företag, visserligen torde medföra ökade kostnader för de förstnämnda
företagen i fall, då utländska maskiner, avsedda att efter användningen
återutföras, kommer till användning. Kollegium framhåller emellertid,
att nu gällande bestämmelser om tullfrihet under viss tid för materiel,
som införes för användning vid allmännyttiga företag, har en viss konkurrenshindrande
effekt för svenska företagare, exempelvis vid uppförande av
nyanläggningar eller utförande av entreprenörarbeten, vilken torde elimineras
genom den föreslagna nya restitutionsformen. Detta innebär, anför
kollegium, väsentliga fördelar.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare anför, att den nya
restitutionsformen synes vara ett steg i riktning mot allt större liberalisering
av handeln över gränserna. Handelskammaren konstaterar, att förslaget
innebär viss försämring för de allmännyttiga företagen som nu åtnjuter
tullfrihet, men understryker, att den ifrågavarande tullfrihetsbestämmelsen
i åtskilliga fall varit till förfång för svenska entreprenadföretag och att
utvecklingen inom det svenska näringslivet medfört svensk tillverkning eller
svenskt innehav av berörda maskiner, verktyg m. m. I ullfi ihetsbestämmelsen
synes därför, framhåller handelskammaren, utan tvekan kunna upp -

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

liävas, detta så mycket mer som den ensidigt gynnar de allmännyttiga företagen.

Handelskammaren i Göteborg finner, att reglerna om reducerad restitution
knappast kan godtagas i den föreslagna formen. Medgivandets utsträckande
till att avse även byggnadsarbeten i allmänhet skulle enligt handelskammaren
få föga värde för de större och mera tidskrävande arbetena, och
de utländska entreprenörföretagens konkurrensvillkor skulle avsevärt försämras.
Handelskammaren befarar därjämte, att av ändringen berörda stater
kan komma att vidtaga motåtgärder av liknande slag och därmed skapa
hinder för svenska företag, som skulle vilja erbjuda sig utföra entreprenadarbeten
i dessa länder. Tullfrihet bör därför, menar handelskammaren, även
i fortsättningen medges för materiel, som användes för utförande av allmännyttiga
företag. Däremot skulle reducerad restitution kunna tillämpas
för övriga fall.

Järnvägsstyrelsen anser slopandet av tullfriheten beträffande järnvägsvagnar
innebära en väsentlig försämring för såväl järn vägsförvaltningarna
som näringslivet och hemställer, att tullfriheten bibehålies för järnvägsvagnar.
Styrelsen upplyser emellertid, att något större behov av från utlandet
förhyrda vagnar för närvarande ej föreligger för Sveriges del. I fråga om
förhyrning av privata specialvagnar framhåller styrelsen, att antalet sådana
vagnar vissa år varit stort men för närvarande är obetydligt, samt att de utgöres
av specialvagnar av typer som SJ ej kan tillhandahålla.

Departementschefen

Enligt 8 § 2 mom. i nu gällande 1929 års tulltaxeförordning kan tullfrihet
under viss tid på särskild framställning medges för maskiner, redskap, verktyg
och andra föremål, som införes för användning vid järnvägs- eller hamnbyggnad,
kanaliseringsarbete, elektrisk anläggning för allmänt behov eller
annat allmännyttigt företag och som därefter skall ur riket återutföras,
ävensom för lokomotiv och järnvägsvagnar, som av järnvägsförvaltning förhyres
från utlandet.

Enligt bestämmelser i tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen
ankommer det på generaltullstyrelsen att efter samråd med kommerskollegium
pröva framställning om sådan tullfrihet som nyss nämnts, därvid
kollegium närmast torde ha att företräda de samhällsekonomiska synpunkterna.
Den tid, varunder tullfriheten må åtnjutas, får icke fastställas
till mera än ett år från införseln. När särskilda omständigheter föreligger
kan dock denna tid förlängas, varje gång med högst ett år. I praktiken
har det ej hört till sällsyntheterna att tullfrihet, som här avses, förlänges
från år till år. Detta har, enligt vad jag inhämtat, framför allt varit
fallet med järnvägsvagnar.

De av generaltullstyrelsen nu föreslagna reglerna om reducerad restitution
är i första hand avsedda att ersätta nyssnämnda tullfrihetsbestämmelser
och innebär således i detta hänseende en skärpning. Enligt min mening
är det emellertid ej en tillfredsställande ordning, att tullförfattningar -

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

na medger användning av utländsk materiel i produktionen utan att någon
tull behöver erläggas för densamma. Tullfrihetsregeln synes mig även ur
andra synpunkter olämplig i det att den inskränker sig till de allmännyttiga
företagen och ställer svenska entreprenörföretag i ett ogynnsamt läge. De
nu föreslagna bestämmelserna är ägnade att undanröja dessa missförhållanden.

Vid remissbehandlingen har förslaget i allmänhet tillstyrkts eller lämnats
utan erinran. I flera yttranden har anförts, att ett genomförande av
bestämmelserna skulle medföra fördelar för näringslivet. Endast från två
håll — handelskammaren i Göteborg och järnvägsstyrelsen — har betänkligheter
rests mot genomförande i full utsträckning av den ifrågasatta reformen.
Vad handelskammaren anfört utgör emellertid enligt min mening
ej tillräckliga skäl att frångå förslagets princip om likställighet i tullhänseende
mellan allmännyttiga företag och företag av icke allmännyttig karaktär.
Ej heller kan jag finna att, i fråga om från utlandet förhyrda järnvägsvagnar,
vägande skäl föreligger för att bibehalla det nuvarande systemet
med temporär tullfrihet i stället för att övergå till den föreslagna formen
med reducerad tullrestitution. Såsom redan framhållits grundar sig generaltullstyrelsens
förslag i denna del på förutsättningen att tulltaxeförordningen
icke kommer att innehålla några däremot svarande bestämmelser om
tullfrihet. Förenämnda för riksdagen framlagda förslag till ny tulltaxeförordning
upptager ej heller några sådana tullfrihetsbestämmelser.

De föreslagna bestämmelserna om reducerad restitution har sålunda ej
givit anledning till någon erinran från min sida. Jag tillstyrker därför förslaget.

I en övergångsbestämmelse till den föreslagna nya tulltaxeförordningen
har föreskrivits, att inskränkning icke skall ske i förmån av temporär tullfrihet,
som medgivits med stöd av 1929 års tulltaxeförordning. Har sådan
tullfrihet erhållits enligt 8 § 2 mom. nämnda förordning för tid efter ikraftträdandet
av de nya tullrestitutionsbestämmelserna, bör rätt till reducerad
restitution kunna ifrågakomma med avseende å tiden efter tullfrihetstidens
utgång, dock under förutsättning att tullbeloppet blivit erlagt. Ikraftträdandebestämmelserna
till ändringarna i tullrestitutionsförordningen bör utformas
i enlighet med vad nu sagts.

6. Restitution av annan införselavgift än tull, m. m.
Generaltullstyrelsen

Generaltullstyrelsen föreslår utfärdande av en särskild författning om restitution
av annan införselavgift än tull. Enligt förslaget skall restitution av
skatt eller annan avgift, som till statsverket erlagts på grund av införsel till
riket, få åtnjutas i den utsträckning restitution av tull med stöd av 2, 4, 5, 6
eller 6 a § tullrestitutionsförordningen beviljas eller, i fråga om tullfri vara,
skulle ha beviljats om den varit tullbelagd. Förutsättning för restitution av

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 12t år 1960

avgift, varom nu är fråga, skall vara att återbäring av det erlagda beloppet
icke kan medges i annan ordning. Förslaget motiveras med ofullständigheten
i gällande författningar, varjämte hänvisas till den av Rådet för samarbete
på tullområdet antagna rekommendationen. Från bestämmelsernas
tillämpning undantages fall, då varvsindustri- och flygindustrirestitution beviljas
respektive skulle ha beviljats.

Under åberopande av att tullexpertutskottet av praktiska skäl förordat
införande av ett lägsta ansökningsbelopp i fråga om vissa slag av restitution,
föreslår generaltullstyrelsen vidare en ny paragraf i tullrestitutionsförordningen,
betecknad 9 a §. Enligt denna skall restitution icke få åtnjutas,
med mindre ansökning därom avser belopp om sammanlagt lägst etthundra
kronor, såvitt angår 2—5 §§, femtio kronor, såvitt angår 6 §, och
tvåhundra kronor, såvitt angår 6 a § förordningen.

Styrelsen anför, att ett sådant stadgande torde medföra en ej obetydlig
arbetsbesparing för tullmyndigheterna. Enligt styrelsen synes icke heller
någon nämnvärd olägenhet behöva befaras för näringslivets vidkommande,
så mycket mindre som stadgandet ej utgör hinder för att i en och samma
ansökning, utom beträffande särskild restitution och reducerad restitution,
upptaga flera varuposter, avseende olika restitutionsfall.

Generaltullstyrelsen föreslår vidare ett stadgande om avrundning av restitutionsbeloppet
till hela kronor. Stadgandet — som vad angår påförande av
tull har sin motsvarighet i 10 a § nuvarande tulltaxeförordning och i 14 §
av den föreslagna nya tulltaxeförordningen — föreslås intaget i nyssnämnda
9 a § tullrestitutionsförordningen.

I 10 § tullrestitutionsförordningen föreslås det tillägget att generaltullstyrelsen
i särskilda fall skall äga medgiva utsträckning jämväl av den i
5 § fastställda tidrymden.

Bestämmelserna om frilager föreslås vidare skola utgå ur 11 § tullrestitutionsförordningen,
enär något frilagersinstitut numera icke finnes. Härjämte
föreslås det tillägget i paragrafen att vad i förordningen stadgas angående
tullrestitution vid utförsel skall, när fråga är om allmän industrirestitution
och handelsrestitution, gälla även då gods, för vilket sådan restitution
ifråga sättes, såsom förnödenhets- eller proviantartiklar ombordtagits
i fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik. Tillägget innebär, enligt vad
generaltullstyrelsen anför, i stort sett endast ett lagfästande av hittills tilllämpad
praxis.

Vad slutligen beträffar tillämpningsföreskrifterna till tullrestitutionsförordningen
föreslår generaltullstyrelsen vissa jämkningar vilka, utom i vad
de avser 14 §, påkallas av de föreslagna ändringarna i förordningen. Vad
angår 14 § innehåller denna bestämmelser om grunderna för restitutionsbeloppets
beräknande, då fråga är om industri- eller handelsrestitution. Den
föreslagna ändringen av paragrafen innebär, att vid restitutionsbeloppets beräknande
hänsyn i princip alltid skall tagas jämväl till den del av tullen å

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

den för avskrivning åberopade införda varan, som belöper å varans emballage,
oavsett om emballaget återutföres eller ej.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har några egentliga erinringar icke framförts
mot här ifrågavarande förslag till bestämmelser.

Departementschefen

I likhet med generaltullstyrelsen finner jag naturligt att olika skatter
och avgifter, som erlagts för en vara på grund av införsel, i princip skall
kunna restitueras i samma utsträckning som tull. Bestämmelser härom bör,
såsom generaltullstyrelsen föreslagit, upptagas i en särskild författning. Vad
nu sagts gäller dock ej helt undantagslöst. Varvsindustrirestitution och
flygindustrirestitution kan nämligen åtnjutas även då fråga är om fartyg
och luftfartyg, som ej utföres ur riket eller avgår i utrikes trafik. Gällande
skatteförfattningar torde däremot ej medge återbäring av skatt å här i riket
tillverkade varor och artiklar i den mån dessa kommer till användning för
utrustning av sådana fartyg och luftfartyg. Den föreslagna särskilda författningen
bör därför, som generaltullstyrelsen framhållit, icke gälla fall då
varvsindustrirestitutions- eller flygindustrirestitutionsbestämmelserna är tilllämpliga.
Då fråga är om fartyg och luftfartyg, som skall utföras ur riket
eller avgå i utrikes trafik, synes behovet av återbäring av eller befrielse från
skatt vara tillgodosett inom ramen för respektive skatteförfattningar i fråga
om såväl från utrikes ort införd som här i riket tillverkad skattepliktig vara.
Undantag bör vidare, med hänsyn till föreliggande särskilda förhållanden
på jordbruksområdet, gälla i fråga om införsel-, kompensations- och regleringsavgifter
på jordbruksvaror o. dyl.

Jag tillstyrker sålunda införandet av en särskild författning rörande restitution
av annan införselavgift än tull i anslutning till vad generaltullstyrelsen
föreslagit. Denna författning får betydelse för de olika indirekta skatter,
som vid införsel erlägges till tullverket. Även övriga i förevarande sammanhang
upptagna förslag från generaltullstyrelsens sida, vilka liksom den förordade
särskilda författningen lämnats utan erinran vid remissbehandlingen,
kan jag biträda. Vad angår den föreslagna 9 a § första stycket kan tillfogas,
att densamma givetvis avser såväl fall av egentlig restitution som
fall då den restitutionsberältigade, mot ställande av säkerhet, erhållit uppskov
med tullens erläggande och restilutionsbeslulet innebär att tullbeloppct
inte längre skall belasta säkerheten. — Till ändringarna i tillämpningsföreskrifterna
till tullrestitutionsförordningen torde jag dock få återkomma
i särskild ordning.

I olika författningar stadgas frihet från skatt eller annan avgift vid införsel
till riket, om vara införes under sådana omständigheter som för tullpliktig
vara medför rätt till tullfrihet enligt vissa angivna bestämmelser i

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

tulltaxeförordningen. Det synes lämpligt att i den föreslagna särskilda förordningen
intaga ett generellt stadgande av motsvarande innehåll — med
hänvisning till den föreslagna nya tulltaxeförordningen — vilket alltså på
samma sätt som den särskilda förordningen i övrigt skall träda i stället för
bestämmelserna i de olika skatte- och avgiftsförfattningarna. Undantag bör
emellertid även i här aktuella hänseende göras för avgifter på jordbruksområdet.

Jag vill slutligen anmärka att den föreslagna författningen icke blir tilllämplig
på tobaksvaror. Här gäller nämligen den särskilda monopollagstiftningen
rörande sådana varor.

7. Varvsindustrirestitution

I förevarande sammanhang kommer att behandlas frågan om utvidgning
av möjligheterna till varvsindustrirestitution beträffande fiskefartyg m. m.
Förslag härom har som inledningsvis nämnts framlagts i en inom finansdepartementets
rättsavdelning i januari 1960 upprättad promemoria. Den
följande framställningen avser endast varvsindustrirestitutionen i de delar
som är av betydelse för den föreliggande frågans bedömande.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 1958 års tulltaxa är bl. a. alla lastfartyg av annat material än järn
(tulltaxenummer 89.01 D 2) samt lastfartyg av järn med mer än 70 tons
bruttodräktighet (samma tulltaxenummer) tullfria. Tullfrihet gäller vidare
för fiskefartyg (tulltaxenummer 89.01 B) oavsett deras material och storlek.

För att inte tullfriheten för vissa fartyg skall försätta de svenska fartygstillverkarna,
vilka har att erlägga tull för materialier som användes vid
fartygstillverkningen, i ett sämre läge än deras utländska konkurrenter,
kombineras tullfriheten för fartygen med bestämmelser — i 3 § av 1929
års tullrestitutionsförordning — om s. k. varvsindustrirestitution. Enligt
dessa bestämmelser är emellertid rätten till varvsindustrirestitution begränsad.
Restitution av tull för importerade materialier kan således beträffande
svenskt fartyg medgivas endast om fartyget har mer än 70 tons bruttodräktighet.
Är fartyget utländskt kan restitution medgivas, om det är
byggt av jarn oavsett storleken, men om det är byggt av annat material endast
om det håller mer än 70 bruttoton.

Gällande bestämmelser i tulltaxan och tullrestitutionsförordningen på förevarande
område korresponderar alltså icke helt. Varvsindustrirestitution
kan sålunda icke erhållas för materialier till exempelvis fiskefartyg på upp
till 70 tons bruttodräktighet, oaktat alla fiskefartyg är tullfria. Å andra
sidan får sådan restitution åtnjutas i fråga om utländska lastfartyg av järn
oavsett storleken, ehuru endast de över 70 bruttoton är tullfria.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

29

Frågan om att utvidga rätten till varvsindustrirestitution till att avse
även materialier till fiskefartyg och lastfartyg på 70 bruttoton och därunder
behandlades senast vid 1959 års riksdag i anledning av väckta motioner.
Till stöd för motionsyrkandena anfördes bl. a., att flertalet fiskefartyg och
även vissa lastfartyg hade mindre än 70 bruttoton och att dessa därför var
utestängda från möjligheten till restitution. Detta ansåg motionärerna innebära
en uppenbar orättvisa mot de kategorier, som från många synpunkter
bäst var i behov av denna förmån. Vidare framhölls att behovet av ändrade
författningsbestämmelser var störst beträffande motorerna, där tullen
i många fall medförde en kännbar belastning.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (1959: 27) uttalade bevillningsutskottet
att frågan var av sådan omfattning och beskaffenhet, att den inte
kunde lösas utan närmare överväganden av näringspolitisk och tullteknisk
natur. Utskottet var därför inte berett att taga ställning till det i motionerna
aktualiserade spörsmålet men förutsatte att Kungl. Maj :t hade sin uppmärksamhet
riktad på frågan.

Promemorian

I den inom finansdepartementets rättsavdelning upprättade promemorian
erinras bl. a. om att 1952 års tulltaxekommitté i sitt betänkande med
förslag till ny tulltaxa anförde, att gränsen mellan de tullbelagda och de
tullfria fartygen logiskt borde sammanfalla med den som gäller för möjligheten
att erhålla varvsindustrirestitution. Ett genomförande härav skulle
alltså, framhålles det i promemorian, innebära att varvsindustrirestitution
kunde erhållas för materialier till alla tullfria fartyg men icke fick åtnjutas
i fråga om tullpliktiga fartyg. Promemorian fortsätter.

Att märka är emellertid att frågan om en förenkling av det nuvarande
tullrestitutionsförfarandet aktualiserats av riksdagens revisorer och att 1959
års riksdag i anledning härav hos Kungl. Maj :t anhållit om åtgärder i angivet
syfte. Vidare har Sveriges varvsindustriförening i skrivelse till Kungl.
Maj :t innevarande år föreslagit att varvsindustrirestitutionen skall ersättas
med tullfrihet. Dessa frågor är alltså för närvarande under behandling. Med
hänsyn härtill synes tills vidare anledning föreligga att icke närmare ingå
på det nyss nämnda spörsmålet om att helt anknyta rätten till varvsindustrirestitution
till de tullfria fartygen. Utan att det blivande ställningstagandet
till riksdagens och varvsindustriföreningens framställningar föregripes, torde
emellertid frågan om restitution skall få åtnjutas beträffande fiske- och
lastfartyg på 70 bruttoton och därunder kunna prövas redan nu.

I promemorian uttalas härefter, att en utvidgning av varvsindustribestämmelserna
till att avse de nämnda fiske- och lastfartygen synes — utöver vad
motionsförslagen vid 1959 års riksdag innebar — böra avse även utländska
och icke blott svenska fartyg. Vidare torde skäl tala mot alt, såsom motionärerna
förordade, anknyta till registreringen av fartygen. En sådan anknytning
kan bl. a. få till följd att eljest icke erforderliga registreringsåtgärder
måste vidtagas för att varvsindustrirestitution skall erhållas. Det

Iiihantj till riksdagens protokoll 11)60. 1 samt. Nr 121

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

erinras i promemorian vidare om att den skattefrihet för fiskefartyg, som
gäller enligt förordningen om allmän varuskatt, icke heller gjorts beroende
av registreringen. Å andra sidan torde det —• såsom även bevillningsutskottet
uttalade år 1959 — av praktiska skäl vara erforderligt att restitutionsrätten
inte utsträckes till fartyg av alltför ringa storlek. I promemorian
framhålles, att en lämplig avgränsning härvidlag synes vara den, som
gjorts i 1958 års kungörelse om registrering och märkning av fiskefartyg,
nämligen att fartyget skall ha en längd av åtta meter eller mera. Såsom nyss
nämnts bör enligt promemorian något krav på registrering enligt kungörelsen
icke uppställas; icke heller i övrigt bör fordras att kungörelsen — som
endast avser saltsjöfisket — är tillämplig i det speciella fallet.

En utvidgning av rätten till varvsindustrirestitution till att avse även
fiske- och lastfartygen på 70 bruttoton och därunder innebär — bortsett från
vad som följer av kravet på en minimilängd av åtta meter — att i fråga om
lastfartygen restitution kommer att kunna erhållas även för järnfartyg med
den angivna dräktigheten, oaktat dessa är tullpliktiga. Tullfrihet för lastfartyg
av järn föreligger nämligen, som tidigare nämnts, endast om fartygets
bruttodräktighet överstiger 70 ton. Att märka är emellertid att utländska
järnfartyg redan är restitutionsberättigade oavsett storleken och förefintlig
1 ullplikt. Vid sådant förhållande, uttalas det i promemorian, synes anledning
icke föreligga att från den nu ifrågasatta utvidgningen av rätten till varvsindustrirestitution
undantaga de svenska lastfartygen av järn. Härtill kommer
att uppställandet av ett sådant undantag icke torde bli av någon större
praktisk betydelse.

Även om behovet av varvsindustrirestitution för de nu icke restitutionsberättigade
fiske- och lastfartygen — såsom också framhållits i motionerna
— är störst i fråga om fartygsmotorerna, torde en utvidgning av restitutionsrätten,
sägs det i promemorian, icke böra begränsas till motorerna utan
avse materialier och andra artiklar i den omfattning som gäller för de redan
restitutionsberättigade fartygen.

Remissyttrandena

Det i promemorian framlagda förslaget har i allmänhet tillstyrkts eller
lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. I en del yttranden har förordats
längre gående utvidgning av möjligheterna till varvsindustrirestitution
än som föreslagits i promemorian. I två yttranden har emellertid avstyrkts,
att förslaget genomföres nu.

Generaltullstyrelsen anför att, ur synpunkten av de intressen tullverket
har att tillvarataga, från styrelsens sida i princip icke är något att erinra
mot förslaget. Styrelsen framhåller emellertid att, vid ett genomförande av
förslaget, förutom varven även fartygsägare beredes möjlighet till varvsindustrirestitution
beträffande fartyg av berörda slag. Denna omständighet
torde med hänsyn till den förhållandevis lågt satta storleksgränsen för restitutionsberättigade
fartyg komma att medföra ett ej oväsentligt merarbete
för tullverket.

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

Styrelsen fäster även uppmärksamheten på en till styrelsen år 1954 gjord
framställning från Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne. I denna
framställning har sällskapet ifrågasatt sådana ändringar i bestämmelserna
rörande tullrestitution, att räddningsbåtar för sjöräddningstjänst skulle
komma att oberoende av sin storlek innefattas bland de restitutionsberättigade
farkosterna. Styrelsen hade i anledning av framställningen förklarat
sig vilja till övervägande upptaga den av sällskapet åsyftade frågan, därest
en omarbetning av tullrestitutionsbestämmelserna på ifrågavarande område
skulle bliva aktuell. I enlighet därmed förordar styrelsen nu sådant tillägg
i den föreslagna nya lydelsen av 3 § tullrestitutionsförordningen att även
sjöräddningsfartyg blir omfattade av restitutionsbestämmelserna, dock med
motsvarande villkor i fråga om längd som enligt promemorian skall gälla
i fråga om fiske- och lastfartyg, nämligen minst åtta meter. Slutligen föreslår
styrelsen införande i författningstexten av ett särskilt stadgande av innebörd
att vid fastställande av huruvida fiske- och lastfartyg samt nyssnämnda
räddningsfartyg håller den stipulerade minimilängden fartygens
längd skall — på samma sätt som sker för utrönande av huruvida fiskefartyg
är registrerings- och märkningspliktiga enligt 1958 års kungörelse
mätas från förkant av förstäven till akterkant av akterstäven.

Ej heller de hörda lokala tullmyndigheterna har i princip något att erinra
mot förslaget. Tulldirektionen i Göteborg och tullkammaren i Oskarshamn
framhåller emellertid i likhet med generaltullstyrelsen, att ändringsförslaget
kommer att medföra merarbete för tullverket. Tulldirektionen anför
därjämte, att förslaget innebär en premiering av användandet av utländska
motorer, som kan vara till förfång för den svenska motorindustrien.

Kommerskollegium anför, att den föreslagna ändringen kan, enligt vad
som under hand framhållits för kollegium, för svenska tillverkare av marinmotorer
och annan maskinell utrustning för fiskebåtar och mindre lastfartyg
innebära försämrade konkurrensmöjligheter i förhållande till utländska
tillverkare. Den föreslagna utvidgningen av varvsindustrirestitutionen
torde emellertid, framhåller kollegium, medföra fördelar för såväl
den svenska varvsindustrien — särskilt den som helt eller huvudsakligen
är inriktad på tillverkning av fiskebåtar och mindre lastfartyg som rederioch
fiskerinäringen. Kollegium, som med hänsyn härtill tillstyrker förslaget,
erinrar emellertid om att den svenska varvsindustrien åtnjuter ett visst
manufaktureringsskydd vid tillverkning av lastfartyg av jarn på 70 bruttoton
och därunder — avsedda för svenska beställare — genom att dylika
fartyg ej åtnjuter tullfrihet, samt att detta skydd kommer att ytterligare
ökas som en följd av den föreslagna utvidgningen.

Stockholms handelskammare, som i ärendet hört skeppsvarv och tillverkare
av motorer för fartyg av ifrågavarande slag, har icke något att erinra
mot förslaget men ifrågasätter om icke redan nu — ulan avvaktan pa de i
promemorian förutskickade ytterligare övervägandena om varvsindustnrestitutionen
— rätten härtill skulle kunna utsträckas att avse avcn andra passagerarfartyg
på 70 ton och därunder än utländska sådana fartyg av jarn.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

Handelskammaren i Göteborg tillstyrker förslaget, som handelskammaren
finner väl motiverat. Ett genomförande därav skulle på ett enkelt och praktiskt
sätt undanröja den »orättvisa» som tidigare rått på detta område. Särskilt
med hänsyn till att fisket och den mindre sjöfarten i fråga om restitution
hör ställas på lika fot med sjöfarten i övrigt, finner handelskammaren
förslaget befogat.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Skånes handelskammare,
Handelskammaren i Gävle samt Västernorrlands och Jämtlands läns
handelskammare har antingen tillstyrkt förslaget eller förklarat sig ej ha något
att erinra mot detsamma. Detta gäller även Handelskammaren i Karlstad,
som i ärendet samrått med sin lokalstyrelse för Bohuslän.

Fiskeristyrelsen och sjöfartsstyrelsen tillstyrker förslaget. Sistnämnda
ämbetsverk påpekar emellertid det förhållandet att förslaget ej kommer att
medföra överensstämmelse mellan tullfria och restitutionsberättigade fartyg
och ifrågasätter om ej en ytterligare utvidgning av de restitutionsberättigade
fartygskategorierna är möjlig.

Sveriges fiskares riksförbund finner förslaget i promemorian tillfredsställande
ur fiskets synpunkt och tillstyrker livligt dess genomförande.

Sveriges allmänna exportförening, som granskat förslaget uteslutande ur
exportsynpunkt, förklarar sig från denna utgångspunkt icke ha något att erinra
mot förslaget.

Övriga organisationer, utom Sveriges industriförbund och Sveriges inekanförbund,
har antingen tillstyrkt förslaget eller förklarat sig icke ha någon
erinran däremot. Sveriges redareförening, som icke vill motsätta sig
förslaget, hänvisar i sammanhanget till Sveriges varvsindustriförenings tidigare
förslag om ändring av bestämmelserna om varvsindustrirestitution,
som enligt redareföreningens uppfattning snarast bör upptagas till avgörande.

Sveriges industriförbund finner det uppenbart, att den föreslagna utvidgningen
av rätten till varvsindustrirestitution kan komma att medföra gynnsamma
konsekvenser för den därav berörda varvsindustrien. Å andra sidan
framhålles, att en sådan utvidgning i första hand kommer att drabba svenska
tillverkare av båtmotorer. Förbundet upplyser att motorer för fiskefartyg
tillverkas av ett flertal svenska företag, att konkurrensen dem emellan torde
vara hård och att konkurrensen även från utlandet, främst från Tyskland
men också från England och Danmark, uppgivits vara sådan att priserna på
den svenska marknaden är laga. Det torde vara uppenbart, anför förbundet,
att ett bortfall av tullskyddet skulle kunna medföra en icke obetydligt
ökad konkurrens från utländska tillverkares sida. Införande av utvidgad
varvsindustrirestitution skulle betyda, framhålles det, dels ett gentemot
EFTA-länderna snabbare genomförande av tullfriheten för främst motorer
än som förutsatts vid avtalets tillkomst, dels att denna förmån skulle utsträckas
att avse även länder utanför sjustatskrelsen, dels ock — i båda fallen
— en svensk tullkoncession utan någon som helst motprestation från
andra ländeis sida. Efter att ha hänvisat till innehållet i en till förbundet

33

Kungl. MajAs proposition nr 121 år 1960

inkommen skrivelse från Sveriges mekanförbund anför Sveriges industriförbund
att industriförbundet, med hänsyn till att frågan om tullrestitutionsförfarandet
torde bli föremål för en snar översyn samt till att tullarna
gentemot övriga EFTA-länder successivt kommer att avskaffas, icke vill tillstyrka
att rätten till varvsindustrirestitution nu utsträckes på sätt som föreslagits
i promemorian.

Sveriges mekanförbund anför i fråga om tullskyddet å fartygsmotorer i
huvudsak samma synpunkter som industriförbundet. Mekanförbundet understryker
särskilt det förhållandet att de danska och i viss mån även de
norska reglerna i samband med nybyggnad av fartyg är så utformade, att
gottgörelse utgår för använda materialier oberoende av om dessa importerats
eller framställts inom landet. Förbundet framhåller att i förening
med tullskyddet, som i Danmark uppgår till 15 procent och i Norge till 10
procent, detta system innebär att tillverkarna av fartygsmotorer — speciellt
i Danmark som är ett viktigt importland för Sverige — redan nu har en
ur konkurrenssynpunkt fördelaktigare ställning än de svenska tillverkarna.
Förbundet anser det därför angeläget, att frågan om en utvidgning av varvsindustrirestitutionen
löses i samförstånd med övriga nordiska länder och
motsätter sig att frågan behandlas i särskild ordning.

Departementschefen

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har i en inom finansdepartementet
upprättad promemoria framlagts förslag till utvidgning av möjligheterna
till varvsindustrirestitution beträffande fiskefartyg och lastfartyg. Förslaget
innebär att restitution av tull för importerade materialier skall kunna
erhållas även i fråga om sådana fiskefartyg och lastfartyg — på 70 bruttoton
och därunder — som nu icke omfattas av restitutionsrätt; fartyg med
större dräklighet är redan restitutionsberättigade. Förutsättning skall enligt
förslaget vara att fartygen har en längd av minst åtta meter. Förslaget gäller
såväl svenska som utländska fartyg av angivet slag.

Vid remissbehandlingen har den föreslagna utvidgningen av möjligheterna
till varvsindustrirestitution hälsats med tillfredsställelse och så gott som
genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Därvid har från flera
håll understrukits förslagets fördelar för näringslivet, främst fisket och
varvsindustrin. I två yttranden uttalas dock att förslaget icke bör genomföras
nu; i sammanhanget hänvisas till riksdagens begäran angående översyn
av tullrestitutionsförfarandet och till den blivande tullavvecklingen inom
Europeiska frihandelssammanslutningen.

Som jag inledningsvis anfört bör det pågående arbetet med översyn av
tullrestitutionsförfarandet inte utgöra något hinder för att behandla spörsmålet
att utvidga möjligheterna till varvsindustrirestitution. Inte heller anser
jag att förhållandena mellan EFTA-länderna utgör något hinder mot att
saken nu får sin lösning.

Det framlagda förslaget innebär enligt min mening en från olika syn -

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

punkter önskvärd utvidgning av möjligheterna till varvsindustrirestitution
i fråga om fiskefartygen och lastfartygen. Förslaget medför även att restitutionsrätten
för fartygsmaterialier i praktiken kommer i större överensstämmelse
med den tullfrihet som gäller för själva fartygen.

Med hänsyn härtill är jag beredd att tillstyrka att rätten till varvsindustrirestitution
utvidgas till att gälla de med förslaget avsedda fiskefartygen och
lastfartygen. I likhet med generaltullstyrelsen anser jag att förmånen av varvsindustrirestitution
även bör tillkomma sjöräddningsfartyg med en längd av
minst åtta meter. Mot den av styrelsen föreslagna mätningsregeln har jag icke
heller något att erinra. Med nämnda tillägg biträder jag sålunda det i departementspromemorian
framlagda förslaget till ändrad lydelse av 3 § tullrestitutionsförordningen.

Författningsändringen bör — såsom föreslagits i promemorian — givas tilllämpning
från och med den 1 juli 1960. I enlighet med bestämmelserna i författningsrummet
kommer därvid restitution att kunna beviljas även i fråga
om före nämnda tidpunkt importerade materialier till i restitutionshänseende
nytillkomna fartyg, under förutsättning att arbetet å fartyget slutförts
efter samma tidpunkt.

Kungl. Maj :t har av riksdagen fått bemyndigande — senast för tiden till
utgången av år 1961 — att i fall, då särskilda skäl föreligger, medgiva att näringsidkare,
som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta sådan
tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare,
som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution (Prop. 1959:
64, BevU 27, Rskr 159). Vid ett genomförande av det nu framlagda förslaget
torde nyssnämnda bemyndigande komma att gälla även den sålunda utvidgade
rätten till varvsindustrirestitution.

8. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)
angående tullrestitution; samt

2) förordning om frihet från införselavgift i vissa fall.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ragnar Sohlman

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

35

Bihang

Generaltullstyrelsens förslag till ändrade tillämpningsföreskrifter till
tullrestitutionsförordningen

Härigenom förordnas, dels att 15 § kungörelsen den 4 oktober 1929 med
tillämpningsföreskrifter till förordningen samma dag (nr 307) angående
lullrestitution1 skall upphöra att gälla, dels att 2, 3, 5—8 och 10—14 §§
kungörelsen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att
i samma kungörelse skola införas två nya paragrafer, betecknade 1 a § och

I b §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 a §.

Såsom förutsättning för medgivande
av särskild restitution skall i fråga
om vara, som på grund av fel eller
eljest befunnits icke överensstämma
med ingånget köpeavtal, gälla, att varan
ej blivit här i riket nyttjad eller
utbjuden till försäljning, dock att restitution
må kunna medgivas beträffande
vara, som nyttjats endast i
samband med provning eller under
därmed jämförliga förhållanden,
ävensom beträffande till försäljning
utbjuden vara i fall då utbjudandet
ägt rum utan att felet i varan varit
känt eller ock skett uteslutande i syfte
att begränsa den kostnad och skada,
som förorsakats av felet.

I fråga om vara, som icke blivit
inom avtalad tid avlämnad, som uppenbarligen
felbestållts eller för vars
användning för avsett ändamål hinder
av teknisk art förelegat vid införseln,
som uppenbarligen blivit av förbiseende
avsänd till mottagaren och
för dennes räkning förtullad eller för
vilken tullavgiften uppenbarligen blivit
av förbiseende erlagd, skall såsom
förutsättning för medgivande av särskild
restitution gälla, att varan ej
blivit här i riket nyttjad eller utbjuden
till försäljning.

1 Senaste lydelse se beträffande 6 och 7 §§ 1950:400, beträffande 10 § 1957:606, beträffande

II § 1958:614, beträffande 12 f 1955:126 och beträffande 14 § 1948:812.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen hjdelse)

1 b §.

Reducerad restitution må åtnjutas
vid återutförsel av:

a) rullande järnvågsmateriel och
ersättningsdelar därtill, som införts
för tillfälligt brukande utan att tullfrihet
under viss tid kunnat medgivas; b)

materiel, som införts för tillfälligt
brukande vid utförande av anläggnings-,
byggnads- eller liknande
arbeten eller komplettering, reparation,
avprovning eller liknande arbeten
å anläggning eller byggnad eller

maskiner, apparater och instrument
ävensom delar därtill, som införts
för tillfälligt brukande för vetenskapligt
eller undervisning sändamål
eller för mätning för tekniskt
ändamål, för malmletning eller för
liknande arbeten,

allt under förutsättning att materielen
använts uteslutande för sagda
ändamål; samt

c) maskiner, apparater och instrument
ävensom delar därtill, varom
förmäles i 6 a § första stycket c)
förordningen angående tullrestitution,
under förutsättning att nyttjandet
av föremålen varit nödvändigt
med hänsyn till upprätthållandet av
den ifrågavarande produktionen eller
verksamheten.

2 §.

För bevarande av rätt till industrieller
handelsrestitution beträffande
viss vara skall i varuanmälan till förtullningen
meddelas, att varan införes
under anspråk på tullrestitution;
dock må generaltullstyrelsen i särskilt
fall medgiva restitution utan
hinder därav, att dylikt meddelande
icke lämnats.

2 §•

För bevarande av rätt till industrieller
handelsrestitution ävensom reducerad
restitution beträffande viss
vara skall i varuanmälan till förtullningen
meddelas, att varan införes
under anspråk på tullrestitution;
dock må generaltullstyrelsen i särskilt
fall medgiva restitution utan
hinder därav, att dylikt meddelande
icke lämnats.

3 §•

Vid tulltaxering av vara, som införes
under anspråk på industri- eller
handelsrestitution, skola i tullklareringsattesten
antecknas de uppgif -

3 §•

Vid tulltaxering av vara, som införes
under anspråk på industri- eller
handelsrestitution eller ock reducerad
restitution, skola i tullsedeln

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 är 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ter rörande varan, som kunna tjäna
till ledning för dess identifiering.
Därvid böra särskilt angivas, där tullen
skall beräknas efter bruttovikten
eller efter verkliga nettovikten med
tillägg av visst emballage, varans nettovikt
och, där tullen skall beräknas
efter vikten men motsvara minst vissa
procent av värdet eller beräknas
uteslutande i förhållande till värdet,
varans stycketal och vikt samt det
värde, som lagts till grund för tulltaxeringen.
Förtullas varan från tullnederlag,
skall, därest icke dylika anteckningar
verkställts redan vid varans
tulltaxering för uppläggning å
tullnederlag, varan underkastas förnyad
tulltaxering.

5 §.

Näringsidkare, som —--över

desamma.

Tullanstalt skall äga rätt att granska
bokföring, varom nyss nämnts,
samt att genom tulltjänstemans besök
i fabriksanläggning eller å varulager
göra sig underrättad om användningen
av de under restitutionsanspråk
införda varorna. Kostnaden
för denna kontroll skall bestridas av
näringsidkaren och beräknas enligt
vad för tullklarering av gods är stadgat.

6 §•

För åtnjutande--— till tull anstalt.

Beträffande gods----före ut förseln.

Ifrågasättes kvarnindustrirestitution---av
generaltullstyrelsen.

7 §•

Efter mottagande av uppgift eller
varuanmälan, varom i 6 § sägs, skall

antecknas de uppgifter rörande varan,
som kunna tjäna till ledning för
dess identifiering. Därvid böra särskilt
angivas, där tullen skall beräknas
efter bruttovikten eller efter
verkliga nettovikten med tillägg av
visst emballage, varans nettovikt och,
där tullen skall beräknas efter vikten
men motsvara minst vissa procent av
värdet eller beräknas uteslutande i
förhållande till värdet, varans stycketal
och vikt samt det värde, som lagts
till grund för tulltaxeringen. Förtullas
varan från tullnederlag, skall,
därest icke dylika anteckningar verkställts
redan vid varans tulltaxering
för uppläggning å tullnederlag, varan
underkastas förnyad tulltaxering.

5 §•

Näringsidkare, som---över

desamma.

Tullanstalt skall äga rätt att granska
bokföring, varom nyss nämnts,
samt att genom tulltjänstemans besök
i fabriksanläggning, å varulager
eller å arbetsplats göra sig underrättad
om användningen av de under
restitutionsanspråk införda varorna.
Kostnaden för denna kontroll skall
bestridas av den, som vill åtnjuta restitution,
och beräknas enligt vad för
tullklarering av gods är stadgat.

6 §•

För åtnjutande — — — till tullanstalt.

Skall gods, för vilket särskild restitution
eller reducerad restitution
ifrågasättes, under myndighets kontroll
förstöras, skall anmälan rörande
den tillämnade förstöringen göras
hos närmaste distrikttullanstalt.

Beträffande gods —--före ut förseln.

Ifrågasättes kvarnindustrirestitution---av
generaltullstyrelsen.

7 §•

Efter mottagande av sådan i 6 §
omförmäld uppgift, varuanmälan el -

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tullanstalt underkasta restitutionsgodset
undersökning till utrönande av
dess mängd och beskaffenhet. Vid
undersökning av gods, för vilket
ifrågasättes kvarnindustrirestitution,
skall genom jämförelse med de vid
utförseltillfället gällande provtyperna
eller det därvid avlämnade råvaruprovet
fastställas den utbytesklass,
till vilken varan är hänförlig.

Beträffande gods —--statsver kets

rätt.

8 §.

Angående tullkontroll — — —
tullstadgan föreskrivet.

Har undersökning, varom i 7 §
sägs, skett å annan ort än utförselorten,
skall under försändningen till
utförselorten tullkontroll å godset
utövas på motsvarande sätt som i fråga
om utrikes gods är stadgat.

Medgivande av--- — på tullan stalt.

10 §.

Prövning av fråga om utbekommande
av restitutionsbelopp eller om
avförande av sådant belopp i fall, då
befrielse från erläggande av motsvarande
tullbelopp åtnjutits, ankommer
på generaltullstyrelsen, i den
mån styrelsen icke finner prövningen
lämpligen kunna överlåtas på lo -

ler anmälan rörande förstöring av restitutionsgods
skall tullanstalt underkasta
godset undersökning till utrönande
av dess mängd och beskaffenhet.
Vid undersökning av gods, för
vilket ifrågasättes kvarnindustrirestitution,
skall genom jämförelse
med de vid utförseltillfället gällande
provtyperna eller det därvid avlämnade
råvaruprovet fastställas den utbytesklass,
till vilken varan är hänförlig.

Beträffande gods---statsver kets

rätt.

8 8.

Angående tullkontroll — — —
tullstadgan föreskrivet.

Skall gods, för vilket särskild restitution
eller reducerad restitution
ifrågasättes, förstöras, skall vederbörande
myndighet efter framställning
utöva kontroll över förstöringen,
som skall ske på varuhavarens
bekostnad. Skall kontrollen utövas av
annan myndighet än distrikttullanstalten
för den ort, där tullbeloppet
debiterats, skall det därjämte åligga
ifrågavarande myndighet att på framställning
utfärda bevis rörande sålunda
företagen kontroll.

Har i fält, då utförsel av restitutionsgods
skall äga rum, undersökning,
varom i 7 § sägs, skett å annan
ort än utförselorten, skall under försändningen
till utförselorten tullkontroll
å godset utövas på motsvarande
sätt som i fråga om utrikes gods är
stadgat.

Medgivande av--- — på tullan stalt.

10 §.

Prövning av fråga om utbekommande
av restitutionsbelopp eller om
avförande av sådant belopp i fall, då
befrielse från erläggande av motsvarande
tullbelopp åtnjutits, ankommer
på generaltullstyrelsen, i den
mån styrelsen icke finner prövningen
lämpligen kunna överlåtas på lo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

39

(Nuvarande lydelse)

kal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande
eller avförande av restitutionsbelopp
skall göras inom ett
år från den dag, då utförseln ägt
rum, eller, där ansökningen avser
varvsindustrirestitution eller flygindustrirestitution,
inom tre år från
den dag, då arbetet slutförts. Då skäl
därtill äro, må generaltullstyrelsen
för särskilt fall medgiva utsträckning
av ansökningstiden, oavsett huruvida
framställning härom gjorts före
utgången av nämnda tid eller icke.

11 §•

I fråga--—- bör avskrivas.

Därest varans — — — ombudet
bestyrkt.

Ansökningen skall därjämte åtföljas
av:

a) då den —--tullrestitution

sökes;

b) då den — — — utländska nationalitet; c)

då den —--klassen; samt

d) då den avser handelsrest it
u t i o n: en av näringsidkaren avgiven
försäkran, att varan efter införseln
icke undergått någon bearbetning
eller förändring, att den är
marknadsgill samt att den icke är
avsedd att återsändas till produktions-
eller inköpslandet eller till producentens
eller den ursprunglige säljarens
ombud i annat land.

Försäkran, som---av gene raltullstyrelsen.

12 §.

Ansökning om utbekommande av
särskild restitution skall göras av
den, som infört varan.

Sådan ansökning skall innehålla
uppgifter om varans benämning och
myckenhet, om lidpunkt och lägenhet
för varans införsel till och, i förekommande
fall, utförsel från riket

(Föreslagen lydelse)

kal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande
eller avförande av restitutionsbelopp
skall göras inom ett
år från den dag, då utförseln eller
förstöringen ägt rum, eller, där ansökningen
avser varvsindustrirestitution
eller flygindustrirestitution, inom
tre år från den dag, då arbetet slutförts.
Då skäl därtill äro, må generaltullstyrelsen
för särskilt fall medgiva
utsträckning av ansökningstiden,
oavsett huruvida framställning
härom gjorts före utgången av nämnda
tid eller icke.

11 §.

I fråga —- — — bör avskrivas.

Därest varans — — — ombudet
bestyrkt.

Ansökningen skall därjämte åtföljas
av:

a) då den —--tullrestitution

sökes;

b) då den —---utländska na tionalitet; c)

då den---klassen; samt

d) då den avser handelsrest it
u t i o n: en av näringsidkaren avgiven
försäkran, att varan efter införseln
icke undergått någon bearbetning
eller förändring, att den är
marknadsgill, att den icke är avsedd
att återsändas till produktionseller
inköpslandet eller till producentens
eller den ursprunglige säljarens
ombud i annat land samt, i
förekommande fall, att den återutförts
i samband med försäljning.

Försäkran, som---— av gene raltullstyrelsen.

12 §.

Ansökning om utbekommande av
särskild restitution eller av reducerad
restitution skall göras av den, som
infört varan.

Sådan ansökning skall innehålla
uppgifter om varans benämning och
myckenhet, om tidpunkt och lägenhet
för varans införsel till och, i förekommande
fall, utförsel från riket el -

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

(Nuvarande lydelse)

samt om antal av och märke å kolli,
vari densamma därvid varit förpackad.

Härutöver skall iakttagas:

a) att, då ansökning avser restitution
av tull för från tullverket utlämnad
vara, som återutförts, ansökningen
skall innehålla eller vara åtföljd
av en utav sökanden på tro och heder
avgiven försäkran därom, att den
återutförda varan är identisk med
den i ansökningen omförmälda införda
varan samt, där varans införsel
eller återutförsel ombesörjts av annan
än sökanden, att denne varit sökandens
befullmäktigade ombud för
ändamålet, vilket sistnämnda förhållande
skall vara av ombudet bestyrkt;

b) att, då restitution av tull sökes
för vara under uppgift, att varan befunnits
icke överensstämma med ingånget
köpeavtal, till bestyrkande av
sådan uppgift skola företes, i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift, av sakkunnig
ojävig person meddelat besiktningsintyg
rörande beskaffenheten
av den införda varan ävensom, i
den mån sådan av den prövande
myndigheten påfordras, mellan köparen
och säljaren förd skriftväxling
i ämnet;

c) att, då såsom villkor för restitutionen
är stadgat, att varan icke eller
endast under vissa omständigheter
blivit här i riket nyttjad eller utbjuden
till försäljning, vid ansökningen
skall fogas sökandens på tro och heder
avgivna samt av två ojäviga personer,
som kunna förutsättas äga

(Föreslagen lydelse)

ler tidpunkt för dess förstöring samt
om antal av och märke å kolli, vari
densamma därvid varit förpackad.

Härutöver skall iakttagas:

a) att, då ansökning avser restitution
av tull för från tullverket utlämnad
vara, som återutförts eller förstörts,
ansökningen skall innehålla
eller vara åtföljd av en utav sökanden
på tro och heder avgiven försäkran
därom, att den återutförda eller
förstörda varan är identisk med den
i ansökningen omförmälda införda
varan samt, där varans införsel, återutförsel
eller förstöring ombesörjts av
annan än sökanden eller myndighet,
att denne varit sökandens befullmäktigade
ombud för ändamålet, vilket
sistnämnda förhållande skall vara av
ombudet bestyrkt; skolande i fall, då
varan förstörts under kontroll av annan
myndighet än distrikttullanstalten
för den ort, där tullbeloppet debiterats,
ansökningen tillika vara åtföljd
av sådant bevis, som i 8 § andra
stycket sägs;

b) att, då restitution av tull sökes
för vara under uppgift, att varan befunnits
icke överensstämma med ingånget
köpeavtal eller icke blivit inom
avtalad tid avlämnad, att varan felbeställts
eller hinder av teknisk art
för varans användning för avsett ändamål
förelegat vid införseln eller ock
att varan blivit av förbiseende avsänd
till mottagaren och för dennes
räkning förtullad, till bestyrkande av
sådan uppgift skola företes, i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift, av sakkunnig
ojävig person meddelat intyg
rörande riktigheten av lämnad sådan
uppgift ävensom, i den mån sådan av
den prövande myndigheten påfordras,
mellan köparen och säljaren förd
skriftväxling i ämnet;

c) att, då såsom villkor för restitutionen
är stadgat, att varan icke eller
endast under vissa omständigheter
blivit här i riket nyttjad eller utbjuden
till försäljning eller ock här i riket
använts uteslutande för visst ändamål,
vid ansökningen skall fogas
sökandens på tro och heder avgivna

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

kännedom om förhållandet, till riktigheten
på tro och heder bestyrkta
förklaring antingen att varan veterligen
ej blivit här i riket nyttjad eller
utbjuden till försäljning eller att
varan veterligen ej blivit här i riket
nyttjad eller utbjuden till försäljning
under andra omständigheter än
som i förklaringen närmare angivas.

13 §.

Vid prövning av ansökning om utbekommande
av särskild restitution
bör generaltullstyrelsen eller, där
prövningen av frågan om utbetalande
av sådan restitution överlåtits på
lokal tullmyndighet, vederbörande
tullanstalt, i fall, då närmare upplysningar
erfordras till fullständigande
av eller kontroll å uppgifter, som blivit
lämnade till stöd för ansökningen,
inhämta dylika upplysningar från
auktoriserad handelskammare.

14 §.

Vid beräknande av industri- eller
handelsrestitution skall iakttagas att,
oavsett om tullen skall beräknas med
hänsyn till varans vikt eller värde eller
enligt annan redovisningsgrund,
restitutionsbeloppet skall beräknas
enligt samma grunder, som tillämpats
vid beräkning av tullen för den förtullningspost
eller de förtullningsposter,
varå restitutionsbeloppet enligt
11 § angivits böra avskrivas. Beträffande
vara, för vilken tullen skall beräknas
efter bruttovikten eller efter
verkliga nettovikten med tillägg av
visst emballage, skall dock iakttagas,
att vikten av emballage icke utan
medgivande av generaltullstyrelsen
må medräknas i den myckenhet, som
lägges till grund för restitutionen.

samt av två ojäviga personer, som
kunna förutsättas äga kännedom om
förhållandet, till riktigheten på tro
och heder bestyrkta förklaring att
varan veterligen ej blivit här i riket
nyttjad eller utbjuden till försäljning
eller att varan veterligen ej blivit här
i riket nyttjad eller utbjuden till försäljning
under andra omständigheter
än som i förklaringen närmare angivas,
eller att varan använts uteslutande
för uppgivet ändamål.

13 §.

Vid prövning av ansökning om utbekommande
av särskild restitution
eller reducerad restitution bör generaltullstyrelsen
eller, där prövningen
av frågan om utbetalande av sådan
restitution överlåtits på lokal tullmyndighet,
vederbörande tullanstalt,
i fall, då närmare upplysningar erfordras
till fullständigande av eller
kontroll å uppgifter, som blivit lämnade
till stöd för ansökningen, inhämta
dylika upplysningar från auktoriserad
handelskammare eller, i fråga
om reducerad restitution, kommerskollegium.

14 §.

Vid beräknande av industri- eller
handelsrestitution skall iakttagas att,
oavsett om tullen skall beräknas med
hänsyn till varans vikt eller värde eller
enligt annan redovisningsgrund,
restitutionsbeloppet skall beräknas
enligt samma grunder, som tillämpats
vid beräkning av tullen för den
förtullningspost eller de förtullningsposter,
varå restitutionsbeloppet enligt
11 § angivits böra avskrivas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1900.

000578 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag