Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1960

1

Nr 118

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad Igdelse av 53 § 1 mom. och 69 §
1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272); given Stockholms slott den 25 mars 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 53 § 1 mom.
och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring i uppbördsförordningen för att möjliggöra
förenklingar i skatteredovisningen för vissa statliga arbetsgivare.

Vidare föreslås, i syfte att motverka vissa tendenser till missbruk, att ränta
å överskjutande preliminär skatt icke skall utgå med högre belopp än
100 000 kronor. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 118

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1960

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. och 69 § 1 mom.
uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 53 § 1 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

53 §.

1 m o m. Debiterad skatt---

52 § sägs.

Inbetalning, som — — — sista
dag.

Arbetsgivare med minst två arbetstagare
så ock annan arbetsgivare, beträffande
vilken länsstyrelsen eller i
stad den lokala skattemyndigheten så
förordnat, skall inbetala under uppbördstermin
förfallande skatt, som
innehållits å arbetstagares lön, sålunda,
att det sammanlagda skattebeloppet
medelst inbetalningskort eller girokort
inbetalas eller överföres till
postgirokontot för skatteavdelningen
vid postkontoret i residensstaden.
Samtidigt skola skatteanvisningar
jämte summerad förteckning över de
olika skattebeloppen insändas till
skatteavdelningen; arbetsgivare med
minst etthundra arbetstagare må
dock efter tillstånd av vederbörande
länsstyrelse insända skatteanvisningar
avseende preliminär Askatt
jämte summerad förteckning
över de olika, vid varje uppbördstermin
till skatteavdelningen inbetalda
skattebeloppen allenast en gång om
året i samband med inbetalning av
skatt förfallande till betalning under
uppbördsterminen i januari månad. I
sist avsett fall skall arbetsgivaren för
varje arbetstagare insända allenast en
skatteanvisning på vilken upptagits
sammanlagda beloppet av de för ar -

(Föreslagen lydelse)

53 §.

1 mom. Debiterad skatt---

52 § sägs.

Inbetalning, som — — — sista
dag.

Arbetsgivare med minst två arbetstagare
så ock annan arbetsgivare, beträffande
vilken länsstyrelsen eller i
stad den lokala skattemyndigheten så
förordnat, skall inbetala under uppbördstermin
förfallande skatt, som
innehållits å arbetstagares lön, sålunda,
att det sammanlagda skattebeloppet
medelst inbetalningskort eller girokort
inbetalas eller överföres till
postgirokontot för skatteavdelningen
vid postkontoret i residensstaden.
Samtidigt skola skatteanvisningar
jämte summerad förteckning över de
olika skattebeloppen insändas till
skatteavdelningen. Dock äger statlig
myndighet efter anmälan till skatteavdelningen
vid postkontoret i residensstaden,
så ock annan arbetsgivare,
om han har minst etthundra arbetstagare,
efter tillstånd av vederbörande
länsstyrelse insända skatteanvisningar
avseende preliminär Askatt
jämte summerad förteckning
över de olika, vid varje uppbördstermin
till skatteavdelningen inbetalda
skattebeloppen allenast en gång om
året i samband med inbetalning av
skatt förfallande till betalning under
uppbördsterminen i januari månad. I
sist avsett fall skall arbetsgivaren för

1 Senaste lydelse av 53 § 1 mom. se 1958: 300 och av 69 § 1 mom. se 1959: 174.

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1960

3

(Nuvarande lydelse)

betstagaren gjorda skatteavdragen.
Arbetsgivare, varom i detta stycke
förmäles, må samtidigt med inbetalning
av arbetstagares skatt inbetala
jämväl arbetsgivaren själv påförd
preliminär och kvarstående skatt.
För att inbetalning skall anses verkställd
under uppbördsterminen, skall
inbetalningskortet eller girokortet
ävensom i förekommande fall försändelsen
hava inkommit till postanstalt
senast den 18 i den månad, under vilken
terminen infaller.

Vid inbetalning -— -— — avräknas
härå.

69 §.

1 mom. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, till den del densamma
erlagts överstiger den slutliga
skatten, äger den skattskyldige erhålla
ränta med fem procent, för en
beräknad tid av ett år, å den del av det
överskjutande beloppet, som överstiger
ettusen kronor; dock att det belopp,
varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. Vid bedömandet av
om och med vilket belopp ränta skall
utgå, skall i den preliminära skatten
icke inräknas sådan i 27 § 2 mom.
under 3) omförmäld preliminär
skatt, som erlagts efter den 30 april
året näst efter inkomståret; vidare
skall med slutlig skatt likställas sådan
tillkommande skatt, som enligt
vad i 68 § 4 mom. andra stycket sägs
helt eller delvis skall gäldas med där
omförmäld preliminär skatt.

Ränta som —- -— — den skattskyldige.

(Föreslagen lydelse)

varje arbetstagare insända allenast en
skatteanvisning på vilken upptagits
sammanlagda beloppet av de för arbetstagaren
gjorda skatteavdragen.
Arbetsgivare, varom i detta stycke
förmäles, må samtidigt med inbetalning
av arbetstagares skatt inbetala
jämväl arbetsgivaren själv påförd
preliminär och kvarstående skatt.
För att inbetalning skall anses verkställd
under uppbördsterminen, skall
inbetalningskortet eller girokortet
ävensom i förekommande fall försändelsen
hava inkommit till postanstalt
senast den 18 i den månad, under vilken
terminen infaller.

Vid inbetalning — — — avräknas
härå.

69 §.

1 mom. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, till den del densamma
erlagts överstiger den slutliga
skatten, äger den skattskyldige erhålla
ränta med fem procent, för en
beräknad tid av ett år, å den del av det
överskjutande beloppet, som överstiger
ettusen kronor; dock att det belopp,
varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. Räntebcloppet må
icke överstiga 100 000 kronor. Vid bedömandet
av om och med vilket belopp
ränta skall utgå, skall i den preliminära
skatten icke inräknas sådan
i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts efter
den 30 april året näst efter inkomståret;
vidare skall med slutlig skatt
likställas sådan tillkommande skatt,
som enligt vad i 68 § 4 mom. andra
stycket sägs helt eller delvis skall gäldas
med där omförmäld preliminär
skatt.

Ränta som---den skattskyl dige.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960.
lf Dihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 118

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1960

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Edenman,

Netzén, af Geijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om
vissa ändringar i uppbördsförordningen samt anför därvid följande.

I en den 2 april 1959 dagtecknad skrivelse till Kungl. Maj :t har statens
organisationsnämnd föreslagit viss omläggning av källskatteredovisningen
från statliga myndigheter. Yttranden över förslaget har, efter remiss, inkommit
från riksräkenskapsverket, centrala uppbördsnämnden, generalpoststyrelsen,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Hallands och Örebro
län samt uppbördsorganisationskommittén. överståthållarämbetet har därjämte
överlämnat ett från Stockholms stads uppbördsverk infordrat yttrande.

Jag avser nu att upptaga denna fråga. I samband därmed ämnar jag framlägga
förslag till viss begränsning i rätten att åtnjuta ränta å överskjutande
preliminär skatt.

Skatteredovisningen från statliga myndigheter

Gällande bestämmelser. Arbetsgivares redovisning av preliminär A-skatt,
som arbetsgivaren innehållit genom skatteavdrag, kan sägas bestå av två
moment: dels inbetalas skattebeloppet och dels lämnas uppgift om debetsedelnuinmer
och belopp för de anställda som inbetalningen avser. Skattebeloppet
skall inbetalas vid varje uppbördstermin för nästföregående tvåmånadersperiod.
I fråga om redovisning av debetsedelnummer m. m. förekommer
flera olika tillvägagångssätt.

I princip skall skatten inbetalas medelst skatteanvisning. Med ledning av
skatteanvisningens nummer och påtecknade skattebelopp kan skatten krediteras
den anställde.

I fråga om arbetsgivare med minst två anställda gäller emellertid i stället,
att skattebeloppet skall inbetalas eller överföras medelst inbetalnings- eller
girokort samt att skatteanvisningarna skall bifogas jämte en numrerad förteckning
över de olika skattebeloppen.

Arbetsgivare med minst 25 arbetstagare har möjlighet att underlåta att

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 är 1960

insända skatteanvisningarna. Såsom förutsättning härför gäller dock bl. a.
att förteckningen över skattebeloppen anger även vederbörandes debetsedelnummer.
Numren skall anges på förteckningen medelst hålkorts- eller adresseringsmaskin.

För arbetsgivare med minst 100 arbetstagare har öppnats möjlighet till
ytterligare en förenkling i fråga om skatteredovisningen. Efter tillstånd av
vederbörande länsstyrelse kan nämligen sådan arbetsgivare, trots att skatten
på vanligt sätt inbetalas vid varje uppbördstermin, få insända förteckningen,
i förekommande fall jämte skatteanvisningar, endast en gång årligen.
Därvid skall på förteckningen och skatteanvisningarna anges det sammanlagda
beloppet av de för arbetstagaren gjorda skatteavdragen. Denna
redovisningsmetod benämnes den »summariska» redovisningsmetoden.

Författningsbestämmelserna om de olika redovisningssätten återfinnes i
53 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) och 22 och
23 §§ kungörelsen den 16 oktober 1953 (nr 628) med vissa föreskrifter angående
tillämpningen av uppbördsförordningen.

Statens organisationsnämnds skrivelse. Nämnden understryker i skrivelsen
fördelarna av den summariska skatteredovisningen. Bortfallet av arbetet
med att upprätta specifikationer varannan månad innebär, påpekar nämnden,
en avsevärd tidsvinst. Vidare elimineras de tämligen tidsödande momenten
med summering och annotation på lönekort av varje särskild arbetstagares
skatteavdrag per tvåmånadersperiod. Nämndens undersökningar
ger vid handen att skatteredovisning enligt det »traditionella» systemet upptar
en icke obetydlig andel i avlöningsarbetet vid de statliga myndigheterna.

Nämnden tillägger, att den summariska skatteredovisningen ställer sig
fördelaktig icke endast beträffande tidsåtgången för varje särskild myndighet
utan också ur uppbördsmyndigheternas synpunkt. För dessa innebär den
summariska redovisningen nämligen en påtaglig arbetsbesparing jämfört
med det traditionella redovisningssystemet. Till belysande av möjliga kostnadsbesparingar
enbart i detta avseende nämnes att man inom postverket
räknar med en kostnad av 28 öre per bokförd skatteanvisning. En övergång
från traditionellt system till summariskt innebär att antalet bokföringstransaktioner
(= insända skatteanvisningar) per inbegripen löntagare och
år nedbringas från sex till en.

Med hänsyn till dessa omständigheter finner nämnden det önskvärt att
det förenklade förfaringssättet kommer i tillämpning för de statliga myndigheterna
i största möjliga utsträckning. Detta har också framhållits i den
rapport över nämndens ifrågavarande undersökningar, vilken enligt Kungl.
Maj :ts beslut har delgivits myndigheterna inom den civila statsförvaltningen.

Emellertid kan, fortsätter nämnden, den summariska redovisningen komma
i fråga endast för arbetsgivare med minst 100 arbetstagare och blott efter
särskilt tillstånd av länsstyrelse. Med hänsyn till de fördelar ur kostnadssynpunkt
som står att vinna för statsverket genom eu ökad anslutning till
delta redovisningssätt finner nämnden det angeläget att statliga verk un -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1960

dantages från de nämnda restriktionerna. Statliga myndigheter intar en sådan
särställning såsom arbetsgivare att de riskmoment som kan förmodas
ha dikterat den ifrågavarande inskränkningen icke bör vara aktuella i
detta sammanhang.

Organisationsnämnden föreslår fördenskull att begränsningen till arbetsgivare
med minst 100 arbetstagare inte skall gälla för statliga myndigheter
och att ansökningsförfarandet för dessa myndigheter skall ersättas
med ett anmälningsförfarande.

Remissyttrandena. Centrala uppbördsnämnden, generalpoststyrelsen, överståthållarämbetet,
de hörda länsstyrelserna, uppbördsorganisationskommittén
och Stockholms stad har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.
I vissa yttranden påpekas dock, att summarisk redovisning för närvarande
inte användes i den omfattning man väntat. Knappt 500 av de sammanlagt
2 700 arbetsgivarna med 100 arbetstagare eller däröver har skaffat
sig tillstånd till sådan redovisningsmetod. Centrala uppbördsnämnden förmodar,
att detta kan bero därpå att större arbetsgivare numera i stor utsträckning
anskaffat hålkortsmaskiner, varigenom det system, som gäller
för arbetsgivare med minst 25 arbetstagare, utan olägenhet kan tillämpas.
Många arbetsgivare anser det även angeläget att avstämma skattekontot vid
varje uppbördstermin för att lättare kunna upptäcka eventuella fel. Stockholms
stads uppbördsverk nämner vissa nackdelar med den summariska
redovisningen. Genom att den inbetalda källskatten inte redovisas på den
enskilde arbetstagarens kreditkort förrän efter inkomstårets utgång, försvåras,
påpekar uppbördsverket, i vissa hänseenden verkets kontroll av arbetsgivarna
liksom även prövningen av ansökningar om jämkning och restitution
av preliminär skatt. Fall av felredovisningar har även förekommit vid
summarisk redovisning, särskilt när arbetstagaren slutat sin anställning
före inkomstårets utgång. Uppbördsverket anser dock att de fördelar som
vinnes vid summarisk redovisning, främst genom kostnadsbesparing, väsentligt
överväger nackdelarna.

Generalpoststyrelsen, överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Hallands
län förutsätter att, om reformen beslutas, vederbörande statliga myndighet
själv skall ha att pröva huruvida den önskar tillämpa summarisk redovisning
eller icke.

Stockholms stads uppbördsverk anser att det med hänsyn bl. a. till de
besparingar, som står att vinna för såväl stat som kommun, kan ifrågasättas
om inte också kommunala myndigheter skulle kunna undantagas från nu
gällande inskränkningar i fråga om summarisk redovisning. Även riksräkenskapsverket
anser att samma skäl som anförts för att statliga myndigheter
skall få tillämpa ett mindre kostnadskrävande redovisningsförfarande
än för närvarande talar för att kommunala myndigheter får ett sådant
medgivande. Ämbetsverket anser, att denna fråga bör närmare utredas.

Uppbördsorganisationskommittén erinrar om att kommittén har att pröva
ett av organisationsnämnden i annat sammanhang framlagt förslag om

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1960

att möjligheten till summarisk skatteredovisning eventuellt skall utsträckas
till arbetsgivare med minst 50 anställda. Kommittén har inte ansett sig ännu
ha anledning att ta ställning till detta förslag.

Generalpostshjrelsen berör i förevarande sammanhang frågan om ersättning
till postverket för bestyret med skatteuppbörden. Ersättning utgår för
närvarande med 28 öre för varje skatteanvisning eller, om enbart förteckning
användes, för varje å förteckning upptagen post. För varje summarisk
inbetalning utgår således ersättning endast med 28 öre motsvarande
postverkets kostnader under sista uppbördsterminen. Arbetsgivare som tilllämpar
den summariska redovisningsmetoden insänder emellertid årligen,
utan samband med skatteinbetalning, till posten en skatteanvisning från
varje anställds debetsedel. Dessa skatteanvisningar användes för att å de anställdas
kreditkort utmärka att summarisk redovisning tillämpas beträffande
arbetstagaren. Enligt gällande bestämmelser erhåller postverket inte ersättning
för detta arbete. Ersättning utgår icke heller för arbetet med bokföring
och redovisning av de medel som summariskt inbetalas undei de fem
första uppbördsterminerna. Postverket beräknar sina kostnader för dessa
arbetsmoment till desamma, som kostnaderna för bokföring av en inbetalning
från arbetsgivare, eller 28 öre. Generalpoststyrelsen anser det skäligt att
postverket får ersättning för dessa kostnader, särskilt om rätten till summarisk
redovisning utsträckes såsom föreslagits. På grund härav tillstyrker
styrelsen förslaget under den förutsättningen att postverket förutom ersättning
för den inbetalning som äger rum under sista uppbördsterminen
— får ersättning med 28 öre för varje skattskyldig för vilken summarisk
redovisning tillämpas.

Departementschefen. Den summariska redovisningsmetoden innebär, att
skatten på vanligt sätt inbetalas varannan månad men att uppgift om hur
den fördelar sig på de olika arbetstagarna lämnas blott en gång årligen. Den
summariska redovisningen har för arbetsgivarna vissa uppenbara fördelar
framför vanlig redovisning, enligt vilken fördelningen av skatten på arbetstagarna
skall göras sex gånger om året. Med hänsyn till de krav på ordnad
avlöningsbokföring in. m„ som måste ställas på arbetsgivare med summarisk
redovisning, gäller för närvarande det villkoret, att arbetsgivaren skall
ha minst 100 anställda. Dessutom skall en särskild prövning ske hos länsstyrelsen.

Syftet med organisationsnämndens förslag är, att statliga myndigheter
oavsett antalet anställda skall kunna tillgodogöra sig de arbets- och kostnadsbesparingar
som kan uppnås med den summariska metoden. \id remissbehandlingen
har erinringar inte framkommit. De riskmoment, som
motiverat nu gällande begränsningar i möjligheten att tillämpa summarisk
redovisning, föreligger uppenbarligen inte i fråga om statliga arbetsgivare,
.lag kan därför tillstyrka förslaget.

I något yttrande har ifrågasatts om inte en uppmjukning av villkoren för
summarisk redovisning bör komma till stånd även för andra kategorier ar -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1960

betsgivare. Emellertid framgår av vad uppbördsorganisationskommittén anfört,
att kommittén har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga. Med
hänsyn därtill torde längre gående åtgärder på området icke böra vidtagas nu.

Antalet av de statliga myndigheter som till följd av den nu förordade
författningsändringen kan väntas övergå till summarisk redovisning torde
bli jämförelsevis ringa. Anledning synes därför inte föreligga att, på sätt
generalpostslyrelsen antytt, i detta sammanhang ompröva grunderna för ersättning
till postverket för bestyret med skatteuppbörden.

Ränta å överskjutande preliminär skatt

Gällande bestämmelser m. m. I syfte att förmå skattskyldiga, som i mera
väsentlig mån själva kan bestämma storleken av sina inbetalningar av preliminär
skatt, att så nära som möjligt anpassa dessa till den slutliga skatten
har i uppbördsförordningen upptagits vissa bestämmelser om skyldighet
att erlägga ränta å kvarstående skatt. I konsekvens härmed får skattskyldig,
som inbetalat för mycket preliminär skatt, i vissa fall ränta vid
utbetalning av den överskjutande preliminära skatten.

Bestämmelserna om ränta å överskjutande preliminär skatt (69 § 1 mom.
uppbördsförordningen) innebär att ränta utgår å den del av den överskjutande
skatten som, efter viss avrundning, överstiger 1 000 kronor. Räntebeloppet
beräknas till fem procent å nämnda del av skatten.

Förutsättning för att ränta å kvarstående skatt skall utgå är att den kvarstående
skatten uppgår till minst en femtedel av den slutliga skatten eller till
minst 10 000 kronor. Räntebeloppet beräknas till nio procent av den del av
den kvarstående skatten som, efter viss avrundning, överstiger 1 000 kronor.

Möjlighet föreligger för de skattskyldiga att undgå räntepåföring genom
att inbetala preliminär skatt utöver det belopp som enligt debetsedeln skall
inbetalas för inkomståret. De bedömningar av den slutliga skattens storlek
som kan göras under inkomståret blir dock i regel tämligen osäkra. Detta
gäller särskilt företagare med bokföring, vilkas skattepliktiga inkomster i
betydande grad bestämmes av värderingar av olika slag i samband med
bokslutet. Först i samband med självdeklarationens upprättande i februari—mars
året efter inkomståret erhåller den skattskyldige en säkrare grund
for beräkningen av storleken av den slutliga skatt som kommer att påföras
honom. Möjlighet har därför öppnats för de skattskyldiga att inbetala
ytteiligare preliminär skatt efter utgången av den sista uppbördsterminen.
Sista inbetalningsdagen är den 30 april året näst efter inkomståret. Genom
sådan fyllnadsinbetalning kan alltså skattskyldig, som under det gångna
uppbordsåret betalat för litet preliminär skatt, tillrättalägga detta och därigenom
undgå att bli påförd kvarstående skatt och ränta å sådan skatt.

Skulle det t. ex. i samband med deklarationens upprättande visa sig att
den preliminära skatten överstiger den beräkneliga slutskatten har den
skattskyldige vissa möjligheter till omedelbar restitution av för mycket

9

Kangl. MajAs proposition nr it8 år 1960

erlagd preliminär skatt. Om den preliminära skatten kan beräknas komma
att överstiga den slutliga skatten med minst en femtedel av slutskatten (dock
minst 100 kronor), kan sålunda den skattskyldige enligt bestämmelse i 45 §

2 mom. uppbördsförordningen utverka beslut om restitution av det överskjutande
skattebeloppet. När särskilda omständigheter det föranleder,
kan lokal skattemyndighet besluta om sådan restitution aven om den överskjutande
preliminärskatten inte uppgår till en femtedel av slutskatten.

Räntebestämmelserna tillkom genom beslut av 1951 års riksdag. Nu gällande
procentsatser för räntan bestämdes av 1957 års riksdag. Av uttalanden
i proposition nr 186/1957 och i 1957 års bevillningsutskotts betänkande nr 9
framgår, att räntan för Överskjutande preliminär skatt avvägts så att den
ungefärligen skulle motsvara bankernas inlåningsränta.

Departementschefen. Bestämmelserna om ränta å överskjutande preliminär
skatt får ses mot bakgrund av skyldigheten för den som har mera betydande
kvarstående skatt att erlägga ränta. Det har ansetts naturligt att,
likaväl som ränta skall erläggas på större kvarskattebelopp, den som under
inkomståret erlagt för mycket preliminär skatt på motsvarande satt erhåller
viss räntegottgörelse. Räntan har avvägts med hänsyn till bankernas
inlåningsränta och till det förhållandet att det förflyter ett knappt år mellan
sista uppbördsstämman och den tidpunkt då skatten återbetalas.

Av den föregående redogörelsen framgår emellertid, att de skattskyldiga
har möjlighet att inbetala preliminär skatt även efter sista uppbördsstämman,
och vid ränteberäkningen beaktas all preliminär skatt som inbetalats
före utgången av april månad under taxeringsåret. Den överskjutande preliminära
skatten återbetalas i december månad under taxeringsåret. Detta
innebär, att om någon inbetalat tillräcklig preliminär skatt under inkomståret
och gör en ytterligare inbetalning under april nästa år, får han tillbaka
det då erlagda beloppet redan sju ä åtta månader senare. Även i detta fall
utgår — om förutsättningarna för ränta i övrigt föreligger — ränta med
fem procent å det överskjutande skattebeloppet. Per helt år räknat erhålles
i sådana fall en förräntning efter ungefär- åtta procent.

Att en skattskyldig sålunda kan erhålla högre ränta än i bank spelar i
och för sig inte någon större roll så länge det rör sig om jämförelsevis begränsade
belopp. Det har emellertid visat sig, att vissa större företag utnyttjat
de föreliggande möjligheterna till att på det allmännas bekostnad göra
mycket vinstgivande korttidsplaceringar.

En undersökning, som omfattar tre län, har visat att fyra företag i ränta
genom dylika åtgärder var för sig fick räntebelopp som översteg 100 000
kronor. Sammanlagt fick dessa fyra företag över 1 800 000 kronor i ränta.

Då här föreligger ett uppenbart missbruk av bestämmelserna, synes en
begränsning av rätten till ränta erforderlig. Därvid skulle i och för sig kunna
övervägas att inskränka rätten att få ränta till Överskjutande skatt, som
inbetalts under inkomståret. En regel av denna innebörd skulle emellertid

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1960

avsevärt komplicera ränteberäkningen. Jag förordar därför i stället att en
maximigräns sättes för vad som får utgå i ränta på överskjutande skatt.
Denna gräns synes lämpligen kunna sättas vid 100 000 kronor. Den föreslagna
regeln innebär, att ränta skall kunna erhållas på skattebelopp upp till
något mer än två miljoner kronor.

Departementschefens hemställan

Under hänvisning till vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 53 §
1 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Ragnar Sohlman

600596 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag