Kungl. Maj:ts proposition, nr 103 år 1960
1
Nr 103
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen om val till riksdagen m. m.;
given Stockholms slott den 11 mars 1960.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll över justitiedepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val
till riksdagen; samt
2) lag om ändrad lydelse av 26 och 60 §§ kommunala vallagen den 6 juni
1930 (nr 253).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
Herman Kling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i vallagstiftningen, avsedda att
tillämpas redan vid årets andrakammarval.
Mest genomgripande är förslaget att kravet på röstlängdsutdrag vid röstning
inför särskilda röstmottagare skall slopas, t. v. dock endast vid andrakammarvalen.
Röstlängdsutdragen skall ersättas av de s. k. röstkort, vilka
f. n. brukar utsändas av ett stort antal valnämnder. Enligt förslaget avses
utsändandet av röstkort skola bli obligatoriskt. Röstningen tänkes i huvudsak
skola gå till på så sätt — det är framför allt röstning på postanstalt
det här gäller — att väljaren inställer sig personligen hos röstmottagaren,
varvid han skall förete sitt röstkort. Samtidigt skall han avlämna ett ytterkuvert,
på vilket han överfört vissa uppgifter från röstkortet samt inför
röstmottagaren tecknat sitt namn. Väljaren erhåller därefter ett vanligt valkuvert,
i vilket han på avskild plats i röstningslokalen inlägger sin valsedel.
Sedan valkuvertet tillslutits överlämnar han detsamma till röstmottagaren.
Denne mottager kuvertet och inlägger det därpå i ytterkuvertet.
Propositionen innehåller vidare förslag att röstsedlar skall kunna utläggas
i anslutning till vallokalen eller i själva vallokalen samt att äktamakekuvert
och de ytterkuvert, vilka enligt förslaget skall användas vid röstning
inför särskilda röstmottagare, skall på statsverkets bekostnad tillhandahållas
politiskt parti, som är representerat i riksdagen.
1 llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 103
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796)
om val till riksdagen
Härigenom förordnas, att i lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen
skall införas en ny paragraf, betecknad 55 a §, av nedan angivna innehåll
samt att 58, 60, 71, 73, 74, 77, 95 och 96 §§ samma lag1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
55 a §.
Då val i hela riket till andra kammaren
skall förrättas, skall, i den
mån icke Konungen annorledes förordnar,
för envar i röstlängden som
röstberättigad vid valet upptagen person
genom valnämndens eller magistratens
försorg upprättas röstkort,
utvisande den röstberättigades namn,
yrke eller titel, det valdistrikt den
röstberättigade tillhör, dagen för valet
samt den Konungens befallningshavande,
som skall verkställa röstsammanräkning
för den valkrets den
röstberättigade tillhör.
Röstkorten skola senast å tjugofemte
dagen före valdagen med posten
översändas till de röstberättigade.
Då annat val till andra kammaren
än i första stycket sägs skall förrättas
eller då röstkort förkommit, icke
utsänts eller ej kommit den röstberättigade
till handa, äger röstberättigad
efter därom gjord framställning
erhålla röstkort. Röstberättigad, som
avses i 70 § 2 eller 3 mom., äger, in
1
Senaste lydelse, se beträffande 58 § SFS 1927: 159, beträffande 60, 77, 95 och 96 §§ SFS
1944: 84, beträffande 71 och 73 §§ SFS 1956: 299 samt beträffande 74 § SFS 1957: 159.
3
Knngl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
nan röstkorten blivit på sätt ovan i
andra stycket sägs översända till
de röstberättigade, efter framställning
erhålla röstkort.
Framställning om erhållande av
röstkort skall göras skriftligen eller
muntligen till valnämnden eller magistraten.
Vid framställningen skall
uppgivas den röstberättigades fullständiga
namn och födelsetid samt
hemvist i den ort, där han är uppförd
i röstlängd. Där så begäres skall röstkortet
med posten tillställas den röstberättigade.
Möter för upprättande av
röstkort hinder, som icke omedelbart
kan delgivas sökanden, skall meddelande
med angivande av hindrets art
ofördröjligen översändas till honom.
Röstkort må ej utlämnas före det
röstlängden blivit, på sätt i 45 § sista
stycket sägs, underskriven eller försedd
med intyg, att anmärkning mot
densamma ej inom behörig tid framställts,
ej heller senare än dagen före
valdagen. Röstkort som utfärdats för
visst val må användas vid val, som
hålles därefter, såframt röstlängden
alltjämt länder till efterrättelse.
Närmare föreskrifter i avseende å
röstkortens upprättande meddelas av
Konungen.
58 §.
Valet skall börja klockan nio för- Valet skall pågå mellan klockan
middagen och fortgå till klockan tre åtta förmiddagen och klockan tre efeftermiddagcn
samt därefter forlsät- termiddagen samt mellan klockan
las å landet från klockan fem till fem och klockan nio eftermiddagen;
klockan åtta och i stad från klockan dock att, där högmässogudstjänst å
fem till klockan nio eftermiddagen; valdagen hålles i den församling, till
dock att, där högmässogudstjänst å vilken valdistriktet hör, uppehåll gövaldagen
hålles i den församling, till res för den tid gudstjänsten pågår,
vilken valdistriktet hör, uppehåll göres
för den tid gudstjänsten pågår.
Där å---------
sju eftermiddagen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
60 §.
Vid valförrättningen---------i 96 §.
Blanketter till valsedlar skola till- Blanketter till valsedlar skola tillhandahållas
i vallokalen. handahållas i vallokalen. Särskilt ut
rymme,
där valsedlar kunna utläggas,
skall finnas anordnat antingen i
anslutning till vallokalen eller, om så
ej lämpligen kan ske, i denna.
I vallokalen---—----kunna iakttagas.
Vid valet — —-------är
71
1. Väljare, som avlämnar valsedel
enligt 70 §, skall innehava för sådant
ändamål utfärdat utdrag ur röstlängden
i det valdistrikt han tillhör, utvisande
att han där är upptagen såsom
röstberättigad vid valet, dagen
för valet samt den Konungens befallningshavande,
som skall verkställa
röstsammanräkning för den valkrets
väljaren tillhör. Röstlängdsutdrag
tecknas å ytterkuvert, varom förmäles
i 73 §. Formulär till utdrag fastställes
av Konungen.
2. Röstlängdsutdrag, som avses i
1 mom., utfärdas på landet av valnämndens
ordförande eller dennes
suppleant och i stad av den magistraten
därtill förordnar. I kommun på
landet må röstlängdsutdrag jämväl
utfärdas av den som därtill förordnas;
sådant förordnande meddelas av
Konungens befallningshavande, där
det finnes erforderligt.
Röstlängdsutdrag må ej utfärdas
före det röstlängden blivit, på sätt i
45 § sista stycket sägs, underskriven
eller försedd med intyg, att anmärkning
mot densamma ej inom behörig
tid framställts, ej heller senare än dagen
före valdagen.
tom.
§•
Väljare, som avlämnar valsedel enligt
70 §, skall innehava röstkort. Är
väljaren ej för röstmottagaren känd,
skall han styrka sin identitet.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Den som vill erhålla röstlängdsutdrag
rörande sin rösträtt skall
därom antingen personligen göra
framställning hos den som äger utfärda
utdraget eller ock till denne
låta inlämna eller med posten insända
egenhändigt undertecknad, av
minst en person bevittnad ansökan.
Ansökan må ock insändas till kommunalnämndens
ordförande eller magistraten
i den ort, där sökanden är
uppförd i röstlängd, och skall i sådant
fall ordföranden eller magistraten
ofördröjligen överlämna ansökningen
till den som har att utfärda
utdraget. I ansökan bör uppgivas den
sökandes fullständiga namn, födelseår
och hemvist inom nämnda ort.
Där så begäres, skall utdrag med
posten översändas till sökanden. Möter,
då ansökan inkommit med posten,
hinder för utfärdande av begärt
utdrag, skall meddelande härom med
angivande av hindrets art ofördröjligen
översändas till sökanden.
3. över gjorda ansökningar om
röstlängdsutdrag samt utfärdade utdrag
skall utdragsutfärdaren föra
förteckning enligt av Konungen fastställt
formulär, överlämnas utdrag
till sökanden personligen, skall denne
i förteckningen genom sin namnteckning
erkänna, att han mottagit detsamma.
I annat fall skall utfärdaren
i förteckningen anmärka till vem utdraget
överlämnats eller under vilken
adress det avsänts till sökanden.
Förteckning, som här avses, skall
av utdragsutfärdaren omedelbart efter
valet insändas till Konungens befallning
shavande.
73 §.
Vid röstningen skola användas så- Vid röstningen skola användas sådana
valkuvert, som avses i 60 §, samt dana valkuvert, som avses i 60 §, samt
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
särskilda ytterkuvert. Om beskaffen- särskilda ytterkuvert, å vilka röstheten
av kuvert och tillhandahållan- kortets uppgifter skola kunna ifyllas.
de därav stadgas i 96 §. Om beskaffenheten av kuvert och till
handahållande
därav stadgas i 96 §.
Väljaren skall personligen inställa Väljaren skall personligen inställa
sig hos röstmottagaren samt avlämna sig hos röstmottagaren. Han skall
det med röstlängdsutdrag försedda därvid förete sitt röstkort samt avytterkuvertet,
sedan han å detsamma lämna ytterkuvertet vederbörligen
inför röstmottagaren tecknat sitt ifyllt, sedan han å detsamma inför
namn. Sker röstningen före valdagen, röstmottagaren tecknat sitt namn.
skall väljaren å kuvertet teckna upp- Sker röstningen före valdagen, skall
gift rörande den omständighet, som väljaren å ytterkuvertet teckna uppför
honom enligt 70 § 2 eller 3 mom. gift rörande den omständighet, som
kan medföra rätt till sådan röstning, för honom enligt 70 § 2 eller 3 mom.
kan medföra rätt till sådan röstning.
Finnes röstlängdsutdraget vara i Finnes ytterkuvertet vara i behörig
behörig ordning och föreligger ej an- ordning ifyllt och föreligger ej anledledning
antaga, att väljaren är annan ning antaga, att väljaren är annan än
än den utdraget avser, samt synes, den röstkortet avser, samt synes, där
där röstningen sker före valdagen, röstningen sker före valdagen, den å
den å kuvertet tecknade uppgiften kuvertet tecknade uppgiften sannosannolik,
erhåller väljaren av röst- lik, erhåller väljaren av röstmottagamottagaren
ett valkuvert. garen ett valkuvert.
Väljaren skall---------till röstmottagaren.
Är valkuvertet---------—- — för avlämnandet.
I sammanhang------------ — fastställt formulär.
Därefter tillsluter röstmottagaren ytterkuvertet.
74 §.
Äkta make--------
Äkta make, som vill avgiva valsedel
för andra maken jämlikt denna paragraf,
avlämnar till röstmottagaren
valsedels försändelsen jämte ytterkuvert
försett med sådant röstlängdsutdrag,
som i 71 § sägs, rörande sistnämnda
make.
Finnes att röstlängdsutdraget är i
behörig ordning samt att försändelsens
ytterkuvert är sådant, som avses
63 §§ sägs.
Äkta make, som vill avgiva valsedel
för andra maken jämlikt denna paragraf,
skall förete röstkort för denna
make samt avlämna valsedelsförsändelsen
jämte ytterkuvert ifyllt i enlighet
med uppgifterna å röstkortet.
Härjämte skall han å ytterkuvertet
teckna försäkran, att han är äkta make
till den, som anordnat försändelsen.
Finnes att ytterkuvertet är i behörig
ordning ifyllt samt att valsedelsförsändelsen
är i behörigt skick och
Kungl. Maj:Is proposition nr 103 år 1960
7
(Gällande lydelse)
i 63 §, och tillslutet, mottages försändelsen;
i annat fall skall den ej mottagas.
Röstmottagaren inlägger i avlämnarens
närvaro mottagen försändelse
i det med röstlängdsutdrag försedda
ytterkuvertet samt antecknar
därå orten och dagen för avlämnandet.
I sammanhang
(Föreslagen lydelse)
tillsluten, mottages försändelsen; i
annat fall skall den ej mottagas. B.östmottagaren
inlägger i avlämnarens
närvaro mottagen försändelse i ytterkuvertet
samt antecknar därå orten
och dagen för avlämnandet.
omförmälda förteckning.
Därefter tillsluter röstmottagaren ytterkuvertet.
1. Å utsatt---
2. Hava ytterkuvert
Inkomma ytterkuvert — —
3. Därefter granskas ytterkuverten
och därå tecknade röstlängdsutdrag.
Förekommer skälig anledning antaga,
att ytterkuvert blivit efter tillslutandet
öppnat, eller finnas flera ytterkuvert
härröra från samma väljare,
lämnas dessa ytterkuvert orubbade,
och däri inneslutna valsedlar inverka
ej på valet. Lag samma vare, där väljaren
icke är i röstlängden för det
i röstlängdsutdraget angivna valdistriktet
upptagen såsom röstberättigad
eller där denne har utövat sin
rösträtt vid valförrättningen.
Övriga ytterkuvert----— -
4. Valprotokollen uppläsas —--
öppna dörrar.
förda förteckningen.
på valet.
3. Därefter granskas ytterkuverten
och därå tecknade uppgifter. Förekommer
skälig anledning antaga, att
ytterkuvert blivit efter tillslutandet
öppnat, eller finnas flera ytterkuvert
härröra från samma väljare, lämnas
dessa ytterkuvert orubbade, och däri
inneslutna valsedlar inverka ej på valet.
Lag samma vare, där väljaren
icke är i röstlängden för det å ytterkuvertet
angivna valdistriktet upptagen
såsom röstberättigad eller där
denne har utövat sin rösträtt vid valförrättningen.
---- såsom ogillt.
—■ —---på valet.
77 §.
95 §.
Valnämnden eller------
Kostnaden för dessa anordningar
och för kungörande, som åligger valnämndens
ordförande eller magistrat,
skall gäldas av kommunerna,
vilka jämväl hava att tillhandahålla
lämpliga vallokaler.
— — ordentligen verkställas.
Kostnaden för dessa anordningar
och för kungörande, som åligger valnämndens
ordförande eller magistrat
samt för blanketter till röstkort, skall
gäldas av kommunerna, vilka jämväl
hava att tillhandahålla lämpliga vallokaler.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
96 §.
Kuvert, varom förmäles i 60, 63
och 73 §§, skola vara av ogenomskinligt
papper samt, vad varje särskilt
slag angår, lika till storlek och
beskaffenhet. Kuverten skola vara
försedda med ändamålsbeteckning
enligt av Konungen fastställda formulär.
Kuverten skola tillverkas endast
genom statsverkets försorg samt
på dess bekostnad tillhandahållas, i
60 och 63 §§ omförmälda kuvert valnämnden
eller magistraten ävensom
röstmottagare samt ytterkuvert, som
avses i 73 §, de personer, vilka hava
att utfärda röstlängdsutdrag enligt 71
§ 2 mom.
I 63 § omnämnda kuvert skola i
god tid före valet finnas tillgängliga
på landet hos ordförande och ledamöter
i valnämnd och i kommunalnämnd
samt i stad hos magistraten
eller valnämnden ävensom hos de
tjänstemän eller andra personer, åt
vilka magistraten eller valnämnden
uppdrager att i sådant hänseende tillhandagå
väljarna.
Det åligger —
Blanketter till
Kuvert, varom förmäles i 60, 63
och 73 §§, skola vara av ogenomskinligt
papper samt, vad varje särskilt
slag angår, lika till storlek och beskaffenhet.
Kuverten skola vara försedda
med ändamålsbeteckning enligt
av Konungen fastställda formulär.
Kuverten skola tillverkas endast
genom statsverkets försorg samt på
dess bekostnad tillhandahållas valnämnden
eller magistraten ävensom
röstmottagare. I 63 § omförmälda
kuvert ävensom ytterkuvert som avses
i 73 § skola på statsverkets bekostnad
tillhandahållas jämväl i riksdagen
representerat politiskt parti.
I 63 § omnämnda kuvert och ytterkuvert
som avses i 73 § skola i god
tid före valet finnas tillgängliga på
landet hos ordförande och ledamöter
i valnämnd och i kommunalnämnd
samt i stad hos magistraten eller valnämnden
ävensom hos de tjänstemän
eller andra personer, åt vilka magistraten
eller valnämnden uppdrager
att i sådant hänseende tillhandagå
väljarna. Nyssnämnda ytterkuvert
skola inom samma tid härjämte finnas
tillgängliga å fast postanstalt
samt å svensk beskickning eller
svenskt konsulat, där röstmottagning
äger rum.
73 §§ sägs.
— eller magistraten.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
9
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 26 och 60 §§ kommunala vallagen
den 6 juni 1930 (nr 253)
Härigenom förordnas, att 26 och 60 §§ kommunala vallagen den 6 juni
19301 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
26 §.
Vid valförrättning--------i 60 §.
Blanketter till valsedlar skola till- Blanketter till valsedlar skola tillhandahållas
i vallokalen. bandahållas i vallokalen. Särskilt ut
rymme,
där valsedlar kunna utläggas,
skall finnas anordnat antingen i anslutning
till vallokalen eller, om så ej
lämpligen kan ske, i denna.
I vallokalen--------kunna iakttagas.
Vid valet —-------är tom.
60 §.
Kuvert, varom-----—----statsverkets försorg.
I 26 och--------mot ersättning.
Kuvert, som avses i 29 §, och val- Kuvert, som avses i 29 §, och valkuvert,
varom förmäles i 38 §, tillstäl- kuvert, varom förmäles i 38 §, tilllas
röstmottagare på statsverkets be- ställas röstmottagare på statsverkets
kostnad. bekostnad. Kuvert, som i förstnämn
da
paragraf sägs, skola på statsverkets
bekostnad tillhandahållas jämväl
i riksdagen representerat politiskt
parti.
Ytterkuvert, som--------enligt 36 § 2 mom.
I 29 §--------tillhandagå väljarna.
Det åligger--------38 §§ sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.
1 Senaste lydelse av 26 och 60 §§, se SFS 1942: 177.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1960
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om vissa ändringar i
vallagstiftningen.
Föredraganden anför följande.
I skrivelse den 21 mars 1958, nr 138, anhöll riksdagen — i enlighet med
konstitutionsutskottets hemställan i utskottets utlåtande nr 8 för nämnda
år — om utredning och förslag till de ändringar i lagen om val till riksdagen
och kommunala vallagen, som erfordras för att de politiska partierna
skall få rätt att vid allmänna val utlägga valsedlar i eller i anslutning till
vallokalen. Riksdagen anhöll vidare i skrivelse den 16 april samma år, nr
189, — under åberopande av vad som anförts i konstitutionsutskottets av
riksdagen godkända utlåtande nr 16 — om utredning och förslag till sådana
ändringar i nyssnämnda lagar att välj arorganisationer på statsverkets
bekostnad tilldelas äktamakekuvert. Sedan nämnda båda riksdagsskrivelser
överlämnats till 1955 års valutredning1 att tagas under övervägande vid
fullgörandet av utredningens uppdrag, har utredningen i promemoria den
30 oktober 1959 (stencilerad) framlagt förslag i de i skrivelserna avhandlade
ämnena. Vid promemorian fogade förslag till ändringar i lagen om val
till riksdagen och kommunala vallagen torde få fogas såsom bilaga A till
detta protokoll.
Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av överståthållarämbetet,
samtliga länsstyrelser, statskontoret, Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Högerns
riksorganisation, Centerpartiets riksorganisation, Folkpartiets riksorganisation
och Sveriges socialdemokratiska arbetarparti. I de yttranden som avgivits
av överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands
och Norrbottens län har åberopats yttranden från åtskilliga magistra
1
Utredningens ledamöter är kanslidirektören S. J. Waller, tillika ordförande, ledamoten av
riksdagens andra kammare J. Braconier, organisationschefen C. H. Brolin, ombudsmannen
S. H. E. Lundgren och förbundssekreteraren G. E. R. Moberg.
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1960
ter och valnämnder. Sålunda har yttranden avgivits av, bland andra, magistraterna
i Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Uppsala och Västerås
samt Stockholms stads valnämnd.
I promemoria den 8 februari 1960 (stencilerad) har utredningen vidare
framlagt förslag rörande röstlängdsutdragens avskaffande vid val till riksdagens
andra kammare. Över denna promemoria har efter remiss yttranden
avgivits av generalpoststyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån,
överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, Svenska stadsförbundet och
Svenska landskommunernas förbund samt ett antal magistrater, valnämnder
och andra organ. Vid promemorian fogat förslag till lag angående ändring
i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen m. m.
torde få fogas såsom bilaga B till statsrådsprotokollet. Vidare torde från
nämnda promemoria till statsrådsprotokollet få såsom bilagor fogas dels
en redogörelse med vissa synpunkter på frågan om obligatoriska röstkort
vid 1960 års andrakammarval, dels förslag till kungörelse om ändrad lydelse
av 2 § kungörelsen den 22 januari 1960 (nr 9) om befrielse från expeditionslösen
för vissa s. k. röstkort, dels förslag till kungörelse om upprättande
av röstkort vid val till riksdagens andra kammare hösten 1960 (bilagorna
C—E).
A. Frågan om rätt för de politiska partierna att vid allmänna val utlägga
valsedlar i eller i anslutning till vallokalen
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt lagen om val till riksdagen och kommunala vallagen skall andrakammarval
och kommunalval äga rum inför öppna dörrar. Vid valen får
ej tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till de väljande tillåtas inom
vallokalen. Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter
som valförrättaren för ordningens upprätthållande och valförrättningens
behöriga fortgång finner skäl meddela. I vallokalen skall exemplar
av vallagarna finnas anslagna samt vid andrakammarval därjämte exemplar
av lista upptagande de av länsstyrelsen godkända anmälningarna av kandidater
och kartellbeteckningar. Vid valen skall begagnas valsedlar av vitt
papper utan kännetecken, och blanketter till valsedlar skall tillhandahållas
i vallokalen. För att väljare med valhemlighetens bevarande skall kunna inlägga
sin valsedel i valkuvert, skall ett lämpligt antal avskilda platser finnas
i vallokalen. Det åligger valförrättaren att vaka över att väljarens förehavanden
där ej kan iakttagas av någon.
Det ankommer på väljarna själva att uppgöra valsedlarna. I verkligheten
ombesörjer emellertid de politiska partierna tryckning av valsedlar, som
genom partiernas försorg utsändes eller utdelas till väljarna. Valförrättaren,
som skall tillhandahålla blanketter till valsedlar, får icke taga någon
befattning med utdelandet av valsedlar med utsatt valbeteckning och valkretsbeteckning
eller med olika partibeteckningar och kandidatnamn. Så
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
lunda har regeringsrätten ansett, att valnämnders förfarande att under någon
del av valförrättningen i samband med utlämnandet av valkuvert tillställa
valmännen jämväl valsedel har varit ägnat att kränka valfriheten,
varför valet har upphävts (RÅ ref. 65/1926). Däremot bär valhemligheten
icke ansetts kränkt därav, att de olika partiernas valsedlar, enligt beslut av
valnämnden, varit utlagda på bord i vallokalen (RÅ not. S 333/1938).
Frågans behandling vid 1958 års A-riksdag
I en vid 1958 års A-riksdag väckt motion (I: 253) föreslogs sådan ändring
i vallagarna, att skyldighet skulle föreligga för valförrättare att möjliggöra
för partier (valkorporationer) att i anslutning till vallokalen lägga
ut valsedlar. I motionen anfördes, att det torde framstå som angeläget att
underlätta för väljarna att erhålla önskad valsedel, och att många väljare,
som ej kände till att det ankom på väljaren själv att genom respektive partiorganisationer
eller genom att ifylla tillhandahållen blankett skaffa önskad
valsedel, gick till vallokalen i den förvissningen, att de olika partiernas valsedlar
fanns utlagda där. Ytterligare framhölls i motionen, att de politiska
partierna på vissa platser beretts möjlighet utlägga valsedlar i anslutning
(förrum) till vallokalerna, men att detta icke tillåtits på andra platser.
Konstitutionsutskottet fann motionens syfte beaktansvärt men ansåg, att
närmare utredning borde föregå den åsyftade ändringen av vallagarna. Utskottet
anförde i sitt förut nämnda utlåtande nr 8 år 1958 bl. a., att tillhandahållande
av valsedlar i eller i anslutning till vallokalen endast borde
få ske under sådana former, att valhemligheten och valfriheten till fullo
bevarades, och ordningen vid valförrättningen upprätthölls samt framhöll,
att det var angeläget, att bestämmelserna fick en sådan utformning, att icke
ny kassationsgrund tillskapades.
1955 års valutredning
Utredningen anför, att ett genomförande av de av riksdagen begärda ändringar
i vallagarna, vilket enligt utredningens mening är ägnat att underlätta
valdeltagandet, ej torde vara förenat med några praktiska svårigheter.
De flesta vallokaler är inrymda i skolor eller andra offentliga byggnader,
där någon vestibul, korridor eller något till vallokalen angränsande rum torde
kunna disponeras för ändamålet. I vissa fall är också själva vallokalen
så stor, att man utan olägenhet torde kunna ha valsedlar utlagda i någon
del av denna.
Den omständigheten, att valsedlar finns utlagda i eller i anslutning till
vallokalen och att väljaren därifrån i andras åsyn förser sig med en eller
flera valsedlar, anser utredningen lika litet som den omständigheten, att
han erhåller en eller flera valsedlar från speciella valsedelsutdelare, vara
ägnad att påverka valhemligheten. Denna är skyddad genom föreskrifterna
om att det i vallokalen skall finnas avskilda platser, där väljaren kan inlägga
sin valsedel i valkuvert, och om att valförrättaren skall vaka över att
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
13
väljarens förehavanden där ej skall kunna iakttagas av någon. Det sätt,
på vilket väljaren dessförinnan försett sig med valsedel, är härvidlag likgiltigt,
så länge han osedd kan inlägga sin valsedel i valkuvertet. Ej heller
kan ur valfrihetssynpunkt kritik riktas mot ett system med utlagda valsedlar.
Snarare torde ett sådant system, i den mån det ersätter de speciella
valsedelsutdelarna, vara ägnat att lämna väljarna mera opåverkade i sitt
val. Detta gäller under förutsättning att valsedlarna ej utläggs på ett sätt,
som kan innebära propaganda. Härvidlag finns enligt utredningens mening
en viss risk att tryckta eller textade anslag, som i och för sig kan vara motiverade
för att för väljarna utvisa var olika partiers sedlar finns, kan komma
att tolkas som propaganda och även utnyttjas i sådant syfte. Till undvikande
härav anser utredningen det lämpligt, att endast partibeteckningar
förekommer på eventuella anslag. Särskild föreskrift härom torde ej erfordras,
då valförrättaren i kraft av sin ordningsmakt torde kunna avvisa ett
olämpligt anslag. Utredningen finner det ändamålsenligt, om genom valnämndens
försorg anslag tillhandahålles för de partier, som enligt vad på
förhand är känt kommer att deltaga i valet inom valdistriktet. För valsedlar,
som ej hänför sig till något sådant parti, torde rubriken »Övriga valsedlar»
vara tillfyllest.
I likhet med konstitutionsutskottet anser utredningen det angeläget att
någon ny kassationsgrund ej tillskapas, och utredningen föreslår därför, att
valmyndighetens befattning med utläggandet av valsedlar inskränkes till
att avse iordningställandet av erforderligt utrymme för ändamålet. Härutöver
skall valförrättaren endast ha att taga sådan befattning med de utlagda
valsedlarna, som inrymmes i hans skyldighet att upprätthålla ordningen
vid valet. Ansvaret för att valsedlar alltid finns alt tillgå skall ej
vila å valförrättaren utan bör i sin helhet åvila den, som utlagt sedlarna.
Ej heller kan valförrättaren åläggas att pröva behörigheten hos den som
kommer och vill lägga ut valsedlar.
Remissyttrandena
Utredningens förslag i förevarande del har i princip tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser. I åtskilliga
yttranden framhålles att förslaget endast innebär en legalisering av ett
på många håll utan olägenhet redan tillämpat förfarande. Länsstyrelsen i
Uppsala län, som i princip icke har något att erinra mot förslaget, påpekar
dock att det särskilt på landsbygden kan finnas vallokaler, där möjlighet
saknas alt på ett tillfredsställande sätt ordna med utläggning av valsedlar,
och att skyldighet för valnämnd att ordna med valsedelutläggning i sådana
fall icke bör föreskrivas.
Beträffande spörsmålet om införande av möjlighet att utlägga valsedlar
i själva vallokalen har betänkligheter framförts av länsstyrelserna i Stockholms,
Malmöhus, Hallands och Jämtlands län samt av flera magistrater
och valnämnder. Länsstyrelsen i Hallands län anför sålunda:
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1960
För den händelse valsedlar tillhandahållas i vallokalen kan det lätt uppkomma
situationer som kunna verka störande på valförrättningen och
medföra besvärlighet för valnämnden, särskilt vid köbildning. Enligt länsstyrelsens
mening böra väljarna ha försett sig med valsedlar, innan de
släppas in i själva vallokalen för att av valnämnden erhålla valkuvert. Om
valsedlar äro framlagda i själva vallokalen, kan allmänheten lätt få den
uppfattningen, att det är valnämnden, som tillhandahåller icke blott valkuvert
utan även valsedlarna, vilket synes olämpligt ur flera synpunkter.
Om exempelvis någon valsedelstyp tagit slut (eller bortsmusslats, något
som inträffat vid senaste valet här i länet), kan valnämnden riskera att
bli klandrad härför. Vidare blir valnämnden betungad av att beakta att valkuvert
icke utlämnas, innan vederbörande försett sig med valsedel och anmäler
sig för röstning. Det kan nämligen tänkas, att personer infinna sig
endast för att avhämta valsedlar (exempelvis för att iordningställa äktamakeförsändelse)
och i sådana fall bör ju icke valkuvert utlämnas, enär
dylika ej böra föras ur vallokalen. Med hänsyn till anförda omständigheter
torde i varje fall vara angeläget att i de fall valsedlar utläggas i själva vallokalen
— något som bör förekomma endast där annan möjlighet ej står
till buds -— för ändamålet anordnas särskilt avbalkat eller avskärmat utrymme
i omedelbar anslutning till vallokalens ingång.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att övervägande delen av de väljare,
som först i vallokalen anskaffar valsedel, kan väntas komma att vid det därför
avsedda utrymmet förse sig med endast en valsedel. Att så sker helt
öppet vid politiska val och i närvaro av valfunktionärerna anser länsstyrelsen
vara ägnat att inge betänkligheter.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser den med hänsyn till valhemlighetens
bevarande lämpligaste placeringen av valsedlarna vara de avskilda
platser, där väljaren har att inlägga sin valsedel i valkuvertet, och att möjlighet
därför alltid bör finnas att lägga valsedlarna på dessa platser. Magistraten
i Malmö förordar också att valsedlarna utlägges i själva vallokalen
och anför som skäl härför, att valmyndigheten då kan utöva kontroll att
valsedlar icke avsiktligt sammanblandas.
Ett flertal remissinstanser har berört frågan om de anslag, som enligt
utredningens mening bör finnas iordningställda för att för väljarna utvisa
var olika partiers sedlar finns. Lämpligheten av sådana anslag har i
allmänhet icke ifrågasatts. Länsstyrelsen i Jämtlands län säger sig emellertid
betvivla nyttan och nödvändigheten av dessa »partiskyltar» och anser
att den som önskar förse sig med valsedlar å valstället utan större svårighet
torde kunna återfinna önskad valsedel med ledning av de utlagda
valsedlarnas partibeteckning. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller
att anslag med partibeteckningar icke bör få förekomma i vallokalen och
anser det fullt tillräckligt om de olika partiernas valsedlar får utläggas bredvid
varandra på ett bord eller liknande utrymme. För att underlätta för
valförrättare att avvisa olämpliga anslag anser länsstyrelsen i Norrbottens
län att bestämmelser bör utfärdas om att endast på föreskrivet sätt tryckta
eller skrivna anslag må användas. Magistraten i Norrköping framhåller att
anslagen i förväg bör godkännas av valförrättaren, då olägenhet och irrita
-
Kiuigl. Maj.ts proposition nr 103 år 1960
15
tion eljest lätt kan uppstå om valförrättaren först valdagens morgon finner
sig böra avvisa olämpliga anslag.
Länsstyrelserna i Gävleborgs och Jämtlands län har anfört principiella
betänkligheter mot utredningens uttalanden om att det skulle vara ändamålsenligt
om anslag tillhandahölles genom valnämndens försorg. Länsstyrelsen
i Gävleborgs län anför sålunda:
Principen är ju ändock att valförrättaren skall begränsa sin medverkan
till anvisande av nödigt utrymme för valsedlarnas utläggande och till övervakning
av ordningen kring detta utrymme. I sistnämnda befogenhet ingår
det negativa ledet att avvisa olämpliga anslag. Att valförrättaren därjämte
skall vidtaga positiva åtgärder i form av tillhandahållande av lämpligt stiliserade
anslag kan icke stå i överensstämmelse med den obundna och opartiska
ställning i valförfarandet, som vallagarna vill skänka åt valförrättaren.
Magistraten i Hälsingborg anför att de praktiska anordningarna självfallet
måste vara sådana att valsedlarnas förefintlighet i vallokalen icke innefattar
propaganda för viss typ av valsedel eller ger väljaren den uppfattningen
att endast utlagda valsedlar är tillåtna. Magistraten anser därför
att i vallagen föreskrivna blanketter till valsedlar, som skall tillhandahållas
i vallokalen, bör vara tillgängliga under samma form som partiernas
tryckta valsedlar och att erforderliga anslag för dessa blanketter jämväl
bör finnas.
För åstadkommande av ordning å de platser, där valsedlar utlägges, och
för att förhindra att olika partiers valsedlar under valets gång sammanblandas
har magistraten i Malmö, som förklarar sig redan ha praktiserat det
föreslagna förfarandet, rekommenderat att enkla pappkartonger i vilka
valsedlarna lägges anskaffas genom valmyndighetens försorg. Magistraten
i Hälsingborg har framhållit att valförrättaren måste med biträde av vaktmästare
eller andra hålla erforderlig uppsikt under valförrättningen, så att
icke valsedlarna för olika partier blir sammanblandade eller annan oordning
uppstår.
I åtskilliga yttranden påpekas vikten av att den promemoria, som genom
inrikesdepartementets försorg före valen utsändes till valförrättarna, kommer
att innehålla fullständiga anvisningar hur valsedlarna bör utläggas och
hur anslagen skall vara utformade.
Beträffande lagtextens utformning ifrågasätter länsstyrelsen i Stockholms
län om icke förslagets föreskrifter i första respektive andra punkten
i 60 g andra stycket lagen om val till riksdagen och 26 § andra stycket
kommunala vallagen om tillhandahållande av »blanketter till valsedlar» och
utläggande av »valsedlar» kan komma att missförstås av väljare och kanske
även av valförrättare. Enligt länsstyrelsen vore det mest naturligt och riktigt
att först lämna en föreskrift om valsedlarnas utläggande och därefter
stadga skyldighet för valförrättaren att — oavsett var valsedlarna är utlagda
— tillhandahålla blanketter till valsedlar i själva vallokalen.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län påpekar att det i 57 § 2. första stycket
lagen om val till riksdagen och i 21 § första stycket kommunala vallagen
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
stadgade förbudet mot tal och upprop till de väljande inom vallokalen bör
utsträckas att avse jämväl tal och upprop inom förrum till vallokalen. Länsstyrelsen
anser dessutom att i vallagarna bestämmelser bör införas som
reglerar de politiska partiernas rätt att inom vallokal eller förrum till vallokal
utdela valsedlar.
B. Frågan om rätt för väljarorganisationer att på statsverkets bekostnad
tilldelas äktamakekuvert
Gällande bestämmelser m. m.
Vid val till riksdagens andra kammare må enligt riksdagsordningen make
avge valsedel genom andra maken, och enligt kommunala vallagen gäller
motsvarande för kommunalvalens vidkommande. Närmare bestämmelser
om röstning genom äkta make finns i lagen om val till riksdagen samt i
kommunala vallagen. Då äkta make vill avgiva valsedel genom andra maken,
skall valsedelsförsändelse anordnas. För försändelsen får enbart användas
särskilda härför avsedda kuvert, ett valkuvert (innerkuvert) och ett
ytterkuvert. Kuverten tillverkas endast genom statsverkets försorg. Vid
andrakammarval tillhandahålles kuverten på statsverkets bekostnad valnämnden
eller magistraten samt röstmottagare. För kommunalval gäller att
ifrågavarande kuvert endast tillställes röstmottagare på statsverkets bekostnad,
medan kommuner och församlingar erhåller dem mot ersättning. Före
varje val skall kuvert i god tid finnas tillgängliga på landet hos ordförande
och ledamöter i valnämnd och i kommunalnämnd samt i stad hos magistraten
eller valnämnden ävensom hos de tjänstemän eller andra personer,
åt vilka magistraten eller valnämnden uppdrager att i sådant hänseende
tillhandagå väljarna. Inrikesdepartementet, hos vilket ansvaret ligger för
att val tillbehör finns att tillgå, infordrar före varje val från länsstyrelserna
uppgift om behovet av olika valkuvert inom länen. Genom departementets
försorg beställs därefter för de olika valorganen erforderligt antal kuvert
hos ett tryckeri. De år allmänna kommunalval skall förrättas omfattar beställningen
valtillbehör till samtliga sådana val, således även till municipaloch
kyrkofullmäktigvalen. Till tryckeriet får sedan vederbörande valorgan
vända sig för att erhålla sin del av kuverten, och i den mån statsverket skall
stå för kostnaden för kuverten sänder tryckeriet räkning till departementet,
medan i övrigt betalning erläggs direkt till företaget. Partiorganisationerna
får göra sina beställningar på egen hand hos vederbörande tryckeri.
Frågans behandling vid 1958 års A-riksdag
I två vid 1958 års A-riksdag väckta motioner, I: 304 och I: 305, föreslogs
att varje i riksdagen representerat politiskt parti skulle av statsverket erhålla
äktamakekuvert till ett antal av högst 400 000 för varje andrakammaroch
landstingsval och högst 250 000 för varje kommunal- och stadsfullmäktigval.
I motionen nr 1: 304 föreslogs ytterligare, att det i statsverkspropo
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
sitionen för året under XI :e huvudtiteln uppförda anslaget till Vissa kostnader
i anledning av allmänna val skulle ökas från 800 000 till 900 000 kronor.
I sistnämnda motion anfördes bl. a., att det i vallagarna anvisade sättet
för tillhandahållande av äktamakekuvert icke tillfredsställande betjänade
väljarna. Det framhölls, att välj arorganisationerna därför i ökad utsträckning
nödgats själva anskaffa kuvert för att kunna genom sina valbyråer
och ombud tillhandahålla sådana åt allmänheten. Därvid hade emellertid
partierna varit nödsakade att bekosta flertalet av de kuvert som krävts
för en rimlig service. Det hade nämligen visat sig omöjligt att från vederbörande
lokala valmyndigheter kostnadsfritt erhålla kuvert i önskad utsträckning.
I stället hade respektive partiers riksorganisationer försett sina lokala
partiorganisationer med kuvert i erforderlig mängd. Det syntes lämpligt,
att partierna i framtiden fick sig centralt tilldelade erforderlig kuvertupplaga,
som sedan av partierna själva kunde distribueras till deras lokala valbyråer.
Sådan central tilldelning borde ske endast till sådana politiska partier,
som var representerade i riksdagen. Vidare borde den centrala tilldelningen
ske endast vid val till andra kammaren samt vid valen av landstingsmän,
stadsfullmäktige och kommunalfullmäktige. Viss maximering av den
kuvertupplaga, som parti skulle kunna kostnadsfritt erhålla, föreslogs i motionen.
Motionen I: 304 hänvisades till statsutskottet, som ej fann skäl föreligga
att uppräkna anslaget, då det syntes utskottet ovisst, huruvida någon lagändring
i frågan kunde komma att träda i kraft före 19o8 ars kommunalval.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 98) avstyrkte utskottet motionen.
Konstitutionsutskottet, till vilket motionen nr 1: 305 hänvisades, erinrade
i sitt förut nämnda utlåtande nr 16 om att väljare vid allmänna val äger
kostnadsfritt erhålla äktamakekuvert efter hänvändelse till personer eller
valmyndigheter, som angives i vallagarna, samt anförde därefter bl. a.
följande:
Emellertid pläga olika välj arorganisationer vid allmänna val i viss utsträckning
tillhandagå allmänheten med sådana kuvert. Organisationerna i
fråga underlätta härigenom för väljare att erhålla nämnda kuvert, varjämte
de bespara myndigheterna arbete och kostnader. De strävanden att underlätta
de röstberättigade medborgarnas deltagande i allmänna val, som under
senare år tagit sig uttryck i ett flertal lagändringar och andra åtgärder,
böra därför enligt utskottets mening fullföljas genom införande av bestämmelser
om att central tilldelning av kuvert för ovannämnda ändamål på
statsverkets bekostnad skall i tillräcklig omfattning aga rum till de vid
allmänna val uppträdande välj arorganisationerna. Då föreliggande fråga
emellertid bör ses i ett vidare sammanhang än som skett i motionen, anser
utskottet en närmare utredning i ämnet böra föregå en lagändring.
1955 års valutredning
Utredningen anför, att den i likhet med konstitutionsutskottet anser att
valdeltagandet underlättas av att väljarorganisationerna tillhandagår väljarna
med äktamakekuvert. Väljarna har i stor utsträckning vant sig vid att i
2 Rihang till riksdagens protokoll 1960. Isaml. .Yr 103
18
Kungi. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
valfrågor vända sig till organisationernas valbyråer eller ombud, och det
måste anses lämpligt att deras önskemål om äktamakekuvert kan tillgodoses
av organisationerna. Den service, som väljarna härigenom erbjudes, är ägnad
såväl att gagna dessa som att bespara det allmänna arbete och kostnader. Utredningen
finner det därför skäligt, att väljarorganisationerna kostnadsfritt
erhåller ifrågavarande kuvert.
Utredningen nämner, att inom utredningen diskuterats, huruvida icke
förmånen av fria äktamakekuvert borde få åtnjutas i full utsträckning även
av kommunerna. Kommunerna har ju att vid kommunalval erlägga betalning
för äktamakekuverten, i den mån dessa ej tillliandahålles genom de
särskilda röstmottagarna. Detsamma gäller emellertid för de valkuvert,
som används för röstning vid personlig inställelse vid valförrättningen. Med
hänsyn härtill och då det ligger utom utredningens uppdrag att verkställa
någon prövning av frågan om valkostnadernas fördelning mellan staten
och kommunerna har utredningen ansett sig sakna anledning att ingå på
spörsmålet om kommunernas ställning i förevarande hänseende.
Enligt vad utredningen framhåller kan statsverkets kostnad för en reform
i den av riksdagen önskade riktningen ej bestämmas exakt, då åtgången
på kuvert ej kan beräknas i förväg. Emellertid torde det ej röra sig om något
större belopp. Vid 1958 års andrakammarval beställdes genom statsverkets
försorg 1 705 000 inner- och 1 707 000 ytterkuvert. Priset var för
innerkuvert 15 kronor 15 öre för tusen kuvert och för ytterkuvert 16 kronor
85 öre för tusen kuvert. Några exakta uppgifter beträffande partiernas
beställningar av kuvert till nämnda val har ej kunnat erhållas, beroende på
att beställningar i vissa fall skett genom de lokala organisationerna. De
inhämtade uppgifterna ger dock vid handen, att partiernas sammanlagda
beställningar något överstigit vad som genom statsverkets försorg beställts
för de olika valorganens räkning. Hur mycket av de sålunda beställda kuverten,
som använts av väljare för röstning, går icke att ange, då valslatistiken
icke redovisar, i vilken utsträckning röstning sker genom äkta make.
Utredningen anser det dock vara klart, att endast en mindre del av upplagan
kommit till sådan användning. Då det självfallet ej får förekomma,
att en väljare hindras att rösta på grund av brist på föreskrivna valkuvert,
måste alltid en betryggande marginal finnas i de olika förråden. Om kuvertens
utseende ej ändras, kan en eventuell restupplaga användas vid ett annat
valtillfälle. Förefintligheten av en restupplaga medför således att beställningarna
av kuvert varierar i storlek från val till val.
Beträffande frågan vilka väljarorganisationer, som skall få tillgång till
fria kuvert, ansluter utredningen sig till vad som föreslagits i motion nr
I: 304. Kuvert bör endast tillhandahållas i riksdagen representerat politiskt
parti, övriga sammanslutningar liksom enskilda får som för närvarande
vända sig till valmyndighet för att erhålla kuvert. Däremot bör förmånen
av fria äktamakekuvert ej, som i motionen föreslagits, inskränkas till endast
vissa val utan bör få åtnjutas vid alla allmänna val. Beställning av
kuvert för de olika kommunala valen sker som tidigare nämnts samtidigt.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
Det mest praktiska tillvägagångssättet vid tilldelningen av kuverten torde
vara, att vederbörande statsdepartement från partiernas riksorganisationer
fordrar in uppgift på det antal kuvert, varje parti önskar, varefter kuverten
på statsverkets bekostnad tillhandahålles riksorganisationerna från tryckeriet.
Distributionen till sina lokala organ får partierna sedan ombesörja
själva. Då det bör kunna förutsättas, att partierna iakttager sparsamhet såväl
vid rekvisitionen av kuvert som med erhållna kuvert, bör enligt utredningens
mening någon begränsning av det antal kuvert, som varje parti kan
erhålla, ej föreskrivas i vallagarna. I den mån en begränsning skulle visa sig
erforderlig, torde i stället ett för partierna högsta kuvertantal kunna fastställas
anslagsvägen.
Remissyttrandena
Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.
Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att valdeltagandet ulan
tvivel underlättas av att organisationerna tillhandagår väljarna med äktamakekuvert
och att denna service besparar det allmänna arbete och kostnader,
varför det synes skäligt att väljarorganisationerna kostnadsfritt erhåller
ifrågavarande kuvert. Magistraten i Hälsingborg uppger som skäl för
tillstyrkan bl. a. att flertalet av från magistraten rekvirerade äktamakekuvert
åtgår för utdelning till de politiska partiernas lokala organisationer.
En avvisande hållning till förslaget intages av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bolius län, statskontoret och en valnämnd. De skäl som anförs mot förslaget
gäller främst den kostnadsökning för statsverket, som skulle bli en
följd av förslagets genomförande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
som påpekar att den icke bär sig bekant några direkta olägenheter för allmänheten
med nuvarande ordning för tillhandahållande av äktamakekuvert,
framhåller sålunda, att förslaget torde medföra ganska stora kostnadsökningar
för statsverket genom att från partierna på statsverket överflyttas
vissa kostnader om vars storlek närmare utredning saknas. Statskontoret
anser att, om förslaget skulle tillmötesgås, utgifterna bör hållas inom ramen
för ett i förväg angivet maximibelopp men att storleken av detta belopp
icke lär kunna bedömas enbart på grundval av föreliggande utredningsmaterial.
Statskontoret anser emellertid att med reformens genomförande
tills vidare bör anstå. Med hänsyn till den återhållsamhet och restriktivitet
i fråga om statsutgifterna, som under förhandenvarande förhållanden måste
anses starkt påkallad och soin bl. a. föranlett 1958 års besparingsutredning
att framlägga förslag om besparingar i olika avseenden, är statskontoret
icke berett tillstyrka, att statsverket nu påtager sig ytterligare utgifter
av den art, varom här är fråga.
Förslaget alt endast i riksdagen representerat politiskt parti skall få tillgång
till fria kuvert har i allmänhet lämnats utan erinran. Kritik mot denna
begränsning framföres emellertid av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län och Högerns riksorganisation, som ifrågasätter huruvida det ur demokratisk
synpunkt är riktigt att ge favörer åt i riksdagen representerade par
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1960
tier, favörer som andra meningsriktningar icke erhåller. Vad gäller val till
riksdagens andra kammare skulle rätten att på statsverkets bekostnad erhålla
i 63 § omförmälda kuvert enligt organisationens mening kunna utsträckas
att gälla jämväl parti eller förening med politiskt syfte, som icke är representerat
i riksdagen, men väl fyller kvalifikationskraven för registrering
av partibeteckning. I yttrandet erinras om att det vid kommunala val ofta
förekommer deltagande av grupper och föreningar som icke är anslutna till
något i riksdagen representerat parti. I särskilt hög grad gäller detta kyrkofullmäktigevalen.
Även om organisationen är medveten om svårigheten
att göra någon annan gränsdragning än vad som föreslagits av utredningen
vill organisationen dock framhålla önskvärdheten av att alla i allmänna val
deltagande grupper och meningsriktningar erhåller likvärdig behandling.
Mindre restriktiva kvalifikationsbestämmelser än vad utredningen föreslagit
är därför att förorda.
Frågan om förslagets genomförande skulle medföra risk för slöseri från
de politiska partiernas sida med ifrågavarande kuvert har uppmärksammats
av några myndigheter. Magistraten i Norrköping anser att det knappast
är att räkna med att partierna kommer att visa återhållsamhet vid rekvisition
av kuvert, som tillhandahålles utan kostnad. Folkpartiets riksorganisation
framhåller, att förslaget möjligen kan fresta till onödigt slöseri, som —
i extremt fall — t. ex. kan leda till att gifta röstberättigade erhåller ej mindre
än fem kuvertomgångar. Organisationen anser dock risken för slöseri
ganska obetydlig och påpekar, att även vid en begränsning av kuvertupplagan
risk kan föreligga för en orättvis avvägning. Sveriges socialdemokratiska
arbetarparti, som också ansluter sig till utredningens förslag i denna
del, anför att det självfallet bör vara en angelägenhet från partiernas sida
att iaktta sparsamhet såväl vid rekvisition av kuvert som med erhållna kuvert.
Det torde kunna ifrågasättas om inte en viss övre gräns för rekvisitionerna
borde sättas med hänsyn tagen till partiernas storlek och behov. Å
andra sidan är det angeläget att allmänheten beredes bästa möjliga service
i det avseende det här är fråga om.
Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att den föreslagna lagtexten icke
innebär någon rätt för partierna att erhålla ett obegränsat antal kuvert och
att man uppenbarligen bör pröva huruvida inkomna rekvisitioner kan anses
rimliga från synpunkten av tillbörlig sparsamhet med valmaterialet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om ett för partierna maximerat
kuvertantal kan fastställas anslagsvägen.
Slutligen framhåller länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens län
samt statskontoret att en konsekvens av förslaget bör vara att kommunerna
vid kommunala val erhåller fria äktamakekuvert. Av samma uppfattning
är Svenska landskommunernas förbund och Svenska landstingsförbundet.
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1960
21
C. Frågan om röstlängdsutdragens avskaffande
Gällande bestämmelser
Enligt 71 § 1 mom. lagen om val till riksdagen skall väljare, som avlämnar
valsedel å postanstalt, beskickning eller konsulat, inneha för sådant
ändamål utfärdat utdrag ur röstlängden i det valdistrikt han tillhör, utvisande
att han där är upptagen såsom röstberättigad vid valet, dagen för valet
samt den länsstyrelse, som skall verkställa röstsammanräkning för den
valkrets väljaren tillhör.
Jämlikt 71 § 2 mom. skall röstlängdsutdrag utfärdas på landet av valnämndens
ordförande eller dennes suppleant och i stad av den magistraten
därtill förordnar. I kommun på landet må röstlängdsutdrag jämväl utfärdas
av den som därtill av länsstyrelsen förordnas. Röstlängdsutdrag må ej utfärdas
före det röstlängden blivit underskriven eller försedd med intyg, att
anmärkning mot densamma ej inom behörig tid framställts, ej heller senare
än dagen före valdagen. Den som vill erhålla röstlängdsutdrag rörande sin
rösträtt skall därom antingen personligen göra framställning hos den som
äger utfärda utdraget eller också till denne låta inlämna eller med posten
insända egenhändigt undertecknad, av minst en person bevittnad ansökan.
Ansökan må även insändas till kommunalnämndens ordförande eller magistraten
i den ort, där sökanden är uppförd i röstlängd, och skall i sådant
fall ordföranden eller magistraten ofördröj ligen överlämna ansökningen till
den som har att utfärda utdraget. I ansökan bör uppgivas den sökandes
fullständiga namn, födelseår och hemvist inom nämnda ort. Om så begäres,
skall utdrag med posten översändas till sökanden. Möter, då ansökan inkommit
med posten, hinder för utfärdande av begärt utdrag, skall meddelande
härom med angivande av hindrets art ofördröjligen översändas till
sökanden.
Vad nu sagts i avseende å magistrat skall jämlikt 90 § i stad utan magistrat
i tillämpliga delar gälla om den valnämnd, som skall finnas för sådan
stad. Även den särskilda valnämnden i Stockholm är jämlikt 90 a § i dessa
avseenden jämställd med magistrat.
I fråga om kommunalval har bestämmelser, motsvarande de nu återgivna
upptagits i 36 och 63 §§ kommunala vallagen.
Historik
Frågan om röstlängdsutdragets behövlighet vid röstning utom det egna
valdistriktet har varit föremål för ingående överväganden alltsedan eu mera
allmän rätt till sådan röstning infördes genom lagstiftning år 1937, enligt
vilken väljare, som på grund av vistelse å annan ort vore förhindrad att utöva
rösträtt i det egna valdistriktet, skulle äga avlämna valsedel, avseende
valet i valkretsen dit nämnda distrikt hörde, vid valförrättningen i annat
valdistrikt. En inom justitiedepartementet tillkallad sakkunnig, vilken efter
verkställd utredning i cn år 1933 upprättad promemoria (fogad vid propo
-
22
Kungl. Maj:ls proposition nr JOS dr 1960
sition nr 227/1933) framlade förslag om sådan röstning, ansåg att det enda,
som skulle erfordras för att väljaren skulle få avlämna sin röst i annat valdistrikt,
var ett konstaterande av väljarens identitet. Vid röstning utom det
egna valdistriktet skulle väljaren därför inneha ett s. k. identitetsbevis.
Sådant bevis skulle utfärdas å den ort, där valsedeln skulle avgivas, på
landet av ledamot eller suppleant i valnämnd eller kommunalnämnd
och i stad av den magistraten därtill förordnade. För att erhålla identitetsbevis
skulle väljaren personligen inställa sig hos bevisutfärdaren och
styrka sin identitet samt uppgiva den valkrets och kommun, där han
var uppförd i röstlängd, samt sitt hemvist inom kommunen. Dessa uppgifter
skulle antecknas å beviset. Vid valförrättningen skulle identitetsbeviset
jämte valkuvertet inläggas i ett särskilt j-tterkuvert och anteckning därå ske
om den röstandes valkrets och kommun. Ytterkuverten skulle efter valförrättningen
obrutna insändas till länsstyrelsen. Hos länsstyrelserna skulle
hållas särskilda förrättningar, vid vilka ytterkuverten skulle sorteras efter
valkretsarna, varefter de kuvert, som avsåg valkretsar utom länet, skulle
översändas till de länsstyrelser, som skulle förrätta de slutliga sammanräkningarna.
Vid den slutliga sammanräkningen skulle ytterkuverten öppnas,
valkuverten och identitetsbevisen granskas, väljarna avprickas i röstlängden
och valsedlarna medtagas vid rösträkningen.
Vid remissbehandlingen av promemorian framhölls i några yttranden
svårigheten att — på grund av väljarnas ofta bristfälliga uppgifter angående
det hemvist, varunder de är uppförda i röstlängden — med ledning av
identitetsbevisen återfinna dem i röstlängden. Från några håll föreslogs,
att till avhjälpande av denna olägenhet den föreslagna röstningsmetoden
borde jämkas på så sätt, att väljare för att få rösta i främmande valdistrikt
skulle vara skyldig att medha utdrag angående sin rösträtt ur det egna valdistriktets
röstlängd.
I proposition nr 227 till 1933 års riksdag framlades förslag, bl. a. åsyftande
att öppna möjlighet för införande av en röstningsinetod, enligt vilken
röstberättigad skulle få rätt att avlämna valsedel i annat valdistrikt än det,
där han var uppförd i röstlängden. Konstitutionsutskottet hemställde i utlåtande
(nr 32) över propositionen, att riksdagen, med förklarande att propositionen
då icke kunnat bifallas, måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om fortsatt
utredning i ämnet. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Sedan särskilt tillkallade sakkunniga verkställt den av 1933 års riksdag
begärda ytterligare utredningen, förordade de (se promemoria, fogad vid proposition
nr 210/1934) den jämkningen i förslaget, alt väljare vid röstning
utom det egna valdistriktet skulle vara skyldig avlämna utdrag ur röstlängden
i detta valdistrikt, utvisande att han var där upptagen såsom röstberätligad.
Som skäl för en dylik jämkning anförde de sakkunniga bl. a.:
Med det i 1933 års promemoria föreslagna systemet skulle stora svårigheter
uppkomma att återfinna och identifiera väljarna i röstlängden vid den
slutliga sammanräkningen. Denna skulle därigenom bli mycket tidsödande
och besvärlig och kassationsprocenten av de avgivna valsedlarna förhål
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
landevis hög.---Med ledning av röstlängdsutdrag från väljarens eget
valdistrikt skulle däremot väljaren lätt kunna återfinnas i röstlängden.
Kravet på företeende av röstlängdsutdrag skulle även vara ägnat att försvåra
röstavlämning av obehöriga.
Införes krav på röstlängdsutdrags företeende torde man visserligen med
hänsyn till besväret att i förväg anskaffa sådant utdrag böra räkna med alt
institutet kommer till användning i något mindre utsträckning än om röstlängdsutdrag
ej erfordras. Å andra sidan skulle genom kravet på röstlängdsutdrag
vinnas att röstning i främmande valdistrikt bleve säkrare för väljaren
än sådan röstning skulle bli enligt 1933 års utkast. Väljaren kan i förra
fallet med praktiskt taget samma säkerhet som om han röstade i det egna
valdistriktet påräkna att hans röst blir giltig. Fordras endast identitetsbevis,
såsom i 1933 års utkast, måste man däremot räkna med en hög kassa
tionsprocent
bland de i främmande valdistrikt avgivna rösterna.-------Ett
system utformat på nu antytt sätt torde icke komma att verka avskräckande
på de röstberättigade utan bör kunna komma till användning då elt verkligt
behov av röstning i främmande valdistrikt föreligger. Det synes icke
vara för mycket begärt, att den som vill rösta i främmande valdistrikt underkastar
sig besväret att rekvirera röstlängdsutdrag. Besväret med anskaffande
av röstlängdsutdrag torde emellertid ha den verkan, att ifrågavarande
röstningssätt icke användes i andra fall, än då verkligt behov föreligger.
Detta måste anses som en bestämd fördel.------
Som ett betydelsefullt skäl mot ett system utan röstlängdsutdrag kan
även anföras, att det över huvud är otillfredsställande att införa en metod,
om vilken man på förhand kan beräkna att den kommer att medföra en hög
kassationsprocent av de avgivna rösterna. En omläggning av det i 1933 års
promemoria föreslagna systemet till ett system med röstlängdsutdrag medför
slutligen den fördelen att länsstyrelserna komma att besparas mycket
arbete och statsverket icke obetydliga kostnader.
I proposition nr 216 till 1934 års riksdag framlades förslag till vissa ändringar
i riksdagsordningen och lagen om val till riksdagen med syfte att underlätta
deltagandet i valen till riksdagens andra kammare. I propositionen
föreslogs bl. a., att väljare skulle erhålla rätt att vid sådant val avlämna valsedel
i annat valdistrikt än det han tillhörde.
Propositionen bifölls med vissa ändringar av 1934 års riksdag, grundlagsförslaget
såsom vilande. Sedan detta senare slutligen antagits av 1937 års
riksdag, utfärdade Kungl. Maj:t den 12 februari 1937 dels kungörelse angående
beslutade ändringar i grundlagarna dels lag om ändring i vissa delar
av lagen om val till riksdagen.
Genom sistnämnda lagändring infördes bestämmelser om rätt för väljare
att å valdagen rösta i främmande valdistrikt och i vissa fall före valdagen inför
särskilda röstmottagare. Härvid föreskrevs också att den som ville rösta
på något av nämnda sätt skulle förete röstlängdsutdrag, utvisande alt han
var röstberättigad vid valet.
Inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga föreslog för kommunalvalens
vidkommande införande av rätt att vid vistelse utom hemorten å
valdagen rösta å postanstalt i stället för vid valförrättningen i ett främmande
valdisrikt såsom vid andrakammarvalen (SOU 1941: 28). De sakkunniga
förordade härvid krav på innehav av röstlängdsutdrag. Vid remissbe
-
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1960
handlingen av förslaget ifrågasatte emellertid socialdemokratiska partistyrelsen,
om företeendet av röstlängdsutdrag kunde anses behövligt, och föreslog
i stället i huvudsak följande förfaringssätt:
Väljaren skulle för röstmottagaren uppgiva namn och hemvist samt det
val, i vilket han önskade deltaga, och i fall där röstning skedde före valdagen
den anledning, som kunde medföra rätt till sådan röstning. Sedan väljaren
därpå inlagt sin valsedel i ett valkuvert och överlämnat detta till röstmottagaren,
skulle denne inlägga kuvertet i ett ytterkuvert, å vilket, i enlighet
med väljarens uppgifter, skulle antecknas valet, valkrets och valdistrikt,
som väljaren tillhörde, hemvist inom valdistriktet och den sammanräknande
myndigheten. Väljaren skulle därefter i närvaro av röstmottagaren
egenhändigt skriva sitt fullständiga namn på ytterkuvertet.
Departementschefen anförde i anledning härav i den till 1942 års riksdag
avlåtna propositionen (nr 98) följande:
Enligt min mening är kravet på företeende av röstlängdsutdrag motiverat
med hänsyn därtill, att eljest risk för valfusk skulle förefinnas. Vidare
skulle, om röstlängdsutdrag icke erfordrades, kunna förekomma, att valkuvert
icke befordrades till rätt sammanräkningsmyndighet, varjämte svårigheter
kunde uppstå att vid röstsammanräkningen återfinna väljaren i
röstlängden.
I fråga om innehållet i utdraget synes det icke erforderligt att angiva,
att utdraget skall utvisa såväl att väljaren är röstberättigad vid valet som
den valkrets och det valdistrikt väljaren tillhör. Det torde vara tillfyllest,
att utdraget i denna del utvisar, att väljaren är röstberättigad vid ett visst
val i ett angivet valdistrikt.
I anledning av propositionen väcktes vid nämnda års riksdag likalydande
motionerna I: 203 och II: 271, vari hemställdes om bifall till propositionen
med de ändringar, som föranleddes därav, all kravet på att i vissa fall förete
röstlängdsutdrag skulle bortfalla. Konstitutionsutskottet framhöll i sitt
över motionerna avgivna utlåtande (nr 5), att kravet på företeende av röstlängdsutdrag
syntes motiverat med hänsyn till att eljest risk för valfusk
förefunnes samt anförde:
Om röstlängdsutdrag icke erfordrades, skulle det vidare kunna förekomma,
att valkuvert icke befordrades till rätt sammanräkningsmyndighet. Erfarenheten
från tidigare valtillfällen bär visat, att många väljare icke äga
kännedom om inom vilket valdistrikt de äga rösträtt samt att väljare, soin
bytt bostad, ofta icke äga kännedom om i vilken röstlängd de äro upptagna.
Med den av motionärerna föreslagna anordningen kunde även — särskilt
i större kommuner indelade i ett "betydande antal valdistrikt — svårigheter
uppstå att vid röstsammanräkningen återfinna väljaren i röstlängden.
Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet icke nu funnit skäl
tillstyrka motionärernas förslag.
Propositionen bifölls av riksdagen, medan motionerna ej föranledde någon
riksdagens åtgärd.
År 1943 verkställdes av en inom justitiedepartementet tillkallad sakkunnig
utredning rörande erforderliga ändringar i vallagen. I en av den sakkunnige
avlämnad promemoria (fogad vid proposition nr 10/1944) föreslogs, att
poströstning skulle användas även vid andrakammarvalen. I promemorian
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1060
redovisades u llåtande över den nya röstningsmet oden från bl. a. Socialdemokratiska
partistyrelsen, som yttrade, att en tillfredsställande lösning av
frågan om väljares rätt att rösta på annan ort icke syntes vinnas, med mindre
kravet på röstlängdsutdrag slopades.
I anledning härav utvecklade den sakkunnige ytterligare de skäl, som föranlett
kravet på företeende av röstlängdsutdrag, samt anförde därvid bl. a
följande:
Risken för att valfusk skulle förekomma, om röstlängdsutdrag icke erfordrades,
bör ej underskattas. Även om valfusk för sådant fall endast
skulle inträffa någon enstaka gång, skulle detta dock kunna inverka på
valets utgång och bör i varje fall i möjligaste mån förhindras. För erhållande
av röstlängdsutdrag erfordras enligt gällande bestämmelser muntlig eller
också skriftlig, bevittnad framställning lios den som har att utfärda utdraget,
och för det fall att utdraget överlämnas till sökanden personligen skall
denne skriftligen erkänna mottagandet därav. Risken för obehörig röstning
i annan persons namn måste givetvis bli större, om kravet på företeende av
röstlängdsutdrag skulle slopas och det, såsom föreslagits, endast skulle erfordras,
att väljarens namn vid röstningen tecknades på ett kuvert.
Den omständigheten att särskild legitimation icke erfordras vid röstning
inför valförrättare bör icke föranleda till att sådan icke skall förekomma vid
röstning inför röstmottagare. Vid en valförrättning förefinnes ett visst
skydd mot obehörig röstning därutinnan, att den som anmäler sig till röstning
skall uppgiva sitt fullständiga namn och sitt hemvist inom valdistriktet.
Genom att jämföra dessa uppgifter och eventuellt på valförrättarens anmodan
lämnade upppgifler angående yrke eller titel samt födelseår med de
i röstlängden förekommande anteckningarna kan i viss mån kontrolleras,
att den som vill rösta är den som han uppgivit sig vara. Någon motsvarighet
till denna kontrollmöjlighet finnes däremot icke vid röstning inför röstmottagare.
—
Om röstlängdsutdrag icke erfordrades, skulle det med all säkerhet förekomma
åtskilliga fall, där valkuvert icke komme att befordras till rätt sammanräkningsmyndighet
eller där väljarna vid röstsammanräkningen icke
kunde återfinnas i röstlängden och de avgivna valsedlarna således måste
kasseras. Väljaren skulle nämligen, om kravet på företeende av röstlängdsutdrag
slopades, ha att för röstmottagaren uppgiva sitt namn, valet, det valdistrikt,
som han tillhör, hemvist inom valdistriktet och sammanräkningsmyndigheten.
Det måste förutsättas, att många personer icke äga kännedom
om samtliga dessa uppgifter.----
Det har även gjorts gällande, att kravet på röstlängdsutdrag tillkommit
icke för att underlätta valdeltagandet för väljarna utan endast för att underlätta
sammanräkningsförfarandet. Det besvär, som är förenat med anskaffandet
av röstlängdsutdrag, kan väl dock knappast vara så stort, all
detsamma icke uppväges av det förhållandet, att den som röstar med företeende
av röstlängdsutdrag också får sin röst godkänd, där icke särskilda
skäl föranleda tili annat, medan däremot, om röstlängdsutdrag icke skulle
erfordras, kassationen säkerligen skulle bliva betydligt större. Därjämte
skulle för sådant fall själva röstmottagningen, till omak icke minst för väljarna,
komma att taga betydligt längre tid i anspråk, och det är ovisst, huruvida
postverket då ens skulle kunna åtaga sig bestyret med röslinottagnmg.
----------— Även om röstmottagarna inom landet genom generalpoststy
relsen
erhålla kännedom om dagarna för andra än allmänna val, måste det
dock, för undvikande i största möjliga utsträckning av felaktigheter vid
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
röstmottagningen, vara av stor vikt, att röstmottagarna erhålla kännedom
om valdagarna även genom den i röstlängdsutdragen förekommande uppgiften
därom. Röstmottagarna utom riket erhålla vid kommunalval kännedom
om andra än allmänna val endast genom att taga del av innehållet i
röstlängdsutdraget. —---För att förhindra obehörigt uttagande av röst
längdsutdrag
bör bestämmelsen, att skriftlig ansökan om sådant utdrag
skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden och bevittnad av minst
eu person, bibehållas.
Vid 1944 års riksdag framlades i överensstämmelse med den sakkunniges
förslag proposition (nr 10) med förslag till ändringar i vallagen. Departementschefen
anförde därvid beträffande kravet på röstlängdsutdrag,
att företeende av ett sådant utdrag bl. a. avsåg att skapa garantier för valsäkerheten
och att det därför ej kunde anses tillrådligt att eftergiva de gällande
fordringarna på denna punkt. Departementschefens ståndpunkt biträddes
av riksdagen. När genom lag den 17 mars 1944 poströstning infördes
jämväl för andrakammarvalen, bibehölls sålunda bestämmelserna om röstlängdsutdragen
oförändrade. Ställningstagandet till frågan om röstlängdsutdragen
var emellertid ej slutgiltigt. I en vid 1944 års riksdag väckt motion
(nr II: 100) hemställdes om utredning och förslag om underlättande av deltagandet
i allmänna val. I motionen framhölls bl. a. att kravet på företeende
av röstlängdsutdrag ej borde bibehållas. Konstitutionsutskottet, som behandlade
motionen samtidigt med propositionen, hemställde i sitt av riksdagen
godkända utlåtande (nr 2) att riksdagen i anledning av motionen ville anhålla
om utredning och förslag i den där berörda frågan.
Chefen för justitiedepartementet tillkallade sedermera med stöd av Kungl.
Maj:ls bemyndigande sakkunniga — 19H års valsakkunniga —- för utredning
angående möjligheterna att underlätta deltagandet i allmänna val. I
direktiven för de sakkunniga anfördes bl. a. att det borde undersökas, huruvida
det vore möjligt att utan eftergivande av valsäkerheten införa lättnader
i kravet på företeende av röstlängdsutdrag vid röstning å postanstalt
eller förenkla det för anskaffande av röstlängdsutdrag föreskrivna förfarandet.
I betänkande angående underlättande av deltagandet i allmänna val (SOU
1945: 64) redovisade de sakkunniga vissa av dem inhämtade yttranden om
de erfarenheter, som vanns vid tillämpningen av systemet med röstning å
postanstalt vid 1944 års andrakammarval. Flertalet av de hörda myndigheterna
förklarade, alt röstningssystemet fungerat tillfredsställande, och alt
kravet på företeende av röstlängdsutdrag borde bibehållas. Från några håll
tramfördes emellertid, att detta krav borde slopas. Som skäl härför anfördes
huvudsakligen dels att anskaffandet av utdrag var förenat med sådant besvär,
all personer, som eljest skulle rösta på angivet sätt, underlät anskaffa
utdrag, dels att hinder för röstning vid valförrättning kunde uppstå först
så sent, att utdrag icke hann anskaffas.
De sakkunniga framförde i sitt betänkande vissa synpunkter, som enligt
deras mening talade för ett bibehållande av kravet på företeende av röst
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1960 27
längdsutdrag. Sålunda fann de att detta krav i främsta rummet avsåg att
skapa garantier för valsäkerheten, varvid de ansåg begreppet valsäkerhet
innebära en garanti såväl för att den person, som avlämnade en valsedel,
var röstberättigad, som för att han var den han uppgav sig vara.
De sakkunniga anförde vidare:
Risken för röstning i annan persons namn måste givetvis bli större, om
kravet på företeende av utdrag skulle slopas och det, såsom föreslagits,
endas! skulle erfordras, att väljarens namn vid röstningen tecknades på ett
kuvert. Någon särdeles stor risk för att sådan obehörig röstning skulle förekomma
i större omfattning torde väl icke föreligga. Även om valfusk endast
skulle inträffa vid något enstaka tillfälle, skulle detta dock kunna inverka
på valutgången, särskilt vid kommunalval i mindre kommuner. Valfusk
har förekommit, och vid större motsättningar i politiskt hänseende
skulle de! kunna inträffa, att ett eftergivande av gällande säkerhetsföreskrifter
skulle i större utsträckning utnyttjas på obehörigt sätt. Obehörig
röstning bör fördenskull i möjligaste mån förhindras.
De sakkunniga påvisade, att innehav av röstlängdsutdrag ägde betydelse
i legitimationshänseende jämväl för det fall, att en gift person önskade avlämna
valsedelsförsändelse från andra maken, eftersom i röstlängdsutdrag
för gift person i regel fanns uppgift om även den andra makens namn.
Ytterligare påpekades, att det ej var betydelselöst, att röstmottagarna erhöll
kännedom om de olika valdagarna genom den uppgift därom, som
förekommer i röstlängdsutdraget.
De sakkunniga framhöll vidare betydelsen av att avgivna valsedlar kom
vederbörande sammanräkningsmyndighet tillhanda och att detta skedde å
sådan tid, alt valsedlarna kunde medtagas vid sammanräkningen samt anförde,
att om röstlängdsutdrag användes, man alltid kunde räkna med att
så skedde, medan å andra sidan, om väljaren till röstmottagaren skulle lämna
erforderliga uppgifter, i åtskilliga fall felaktiga uppgifter komme att
lämnas, vilket skulle kunna föranleda att valkuvert ej befordrades till rätt
sammanräkningsmyndighet eller den röstande ej kunde återfinnas i röstlängden.
Som en ytterligare fördel, som var förbunden med användande av
röstlängdsutdrag, anfördes att röstmottagningen tog mindre tid i anspråk än
vad förhållandet skulle vara om väljaren skulle lämna vissa uppgifter, som
skulle antecknas å ett särskilt kuvert. Även sammanräkningsmyndighetens
arbete ansågs skola komma att betydligt öka, om den icke vid undersökningen,
huruvida väljaren var röstberättigad, hade tillgång till uppgifterna
i röstlängdsutdraget. Om partiorganisationerna i större utsträckning började
att, med ledning av förteckningarna över utfärdade röstlängdsutdrag,
tillställa dem som erhållit utdrag vederbörliga valsedlar, räknade de sakkunniga
också med en minskning av den kassation, som berodde på ogiltiga
valsedlar. Slutligen framhöll de sakkunniga, att anskaffandet av röstlängdsutdrag
kunde anses vara av viss betydelse därigenom, att det motverkade,
att ifrågavarande röstningssätt användes i andra fall än då verkligt hinder
för röstning vid valförrättning förelåge. De ansåg det nämligen vara av
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
stor betydelse för valintressets vidmakthållande, att röstningen i största
möjliga utsträckning skedde vid de egentliga valförrättningarna.
De sakkunniga anförde vidare:
Efter prövning av de fördelar och nackdelar, som äro förbundna med
användande av röstlängdsutdrag, vilja de sakkunniga såsom sin uppfattning
uttala, att en röstningsmetod med användande av röstlängdsutdrag
icke kan ersättas med ett system, där väljaren endast skulle hava att till
röstmottagaren lämna vissa uppgifter utan att därvid förete särskild handling.
Med hänsyn till de olägenheter, som äro förbundna med kravet på företeende
av röstlängdsutdrag, ha de sakkunniga emellertid ansett sig böra
närmare undersöka, huruvida röstlängdsutdraget skulle kunna ersättas
med annan handling, vilken icke behöver för ändamålet särskilt anskaffas
men som ändock är av sådan beskaffenhet, att dess användande innefattar
åtminstone i det väsentliga de fördelar, som äro förenade med rösllängdsutdraget.
Slutligen redovisade de sakkunniga vissa undersökningar om möjligheten
att ersätta bestämmelsen om avlämnande av röstlängdsutdrag med föreskrift
om företeende av det medborgarkort, varom förslag framlagts av
folkbokföringskommittén. Enligt de sakkunnigas mening borde kravet på
företeende av röstlängdsutdrag tillsvidare bibehållas och frågan om dess
eventuella avskaffande upplagas till avgörande först sedan beslut fattats
om införande av medborgarkort.
1955 års valutredning
Utredningen anför, att den i sitt den 12 december 1955 avgivna delbetänkande,
vari bl. a. framlades det år 1956 genomförda förslaget om att röstlängdsutdrag
i kommun på landet även skulle kunna utfärdas av därtill
av länsstyrelsen förordnad person, jämväl berörde frågan om röstlängdsutdragets
avskaffande. Därvid framhölls att denna fråga icke nödvändigtvis
behövde vara beroende av att medborgarkortet kom att stå till buds
såsom lämplig ersättare för detta utdrag. I detta sammanhang erinrade utredningen
om de röstkort, som numera inom åtskilliga orter före ett val
utsändes av magistraten eller valnämnden till samtliga röstberättigade. Utredningen
fann dock att om röstkorten skulle kunna få någon betydelse
som ersättare för röstlängdsutdragen, frågan om deras utformning och utsändande
måste bli föremål för närmare utredning.
Enligt vad utredningen framhåller medför bruket av röstlängdsutdrag
betydande fördelar, icke blott ur A^alsäkerhetssynpunkt utan även i rent
praktiskt hänseende. Sålunda underlättar röstlängdsutdraget röstningen både
för väljaren och röslmottagaren och de uppgifter utdraget innehåller gör
det möjligt att vid sammanräkningsförrättningen snabbt återfinna väljaren
i röstlängden. Bruket av röstlängdsutdrag förorsakar emellertid såväl allmänheten
som myndigheterna ett avsevärt besvär. Röstlängdsutdraget utfärdas
först efter särskild beställning, som alltid måste göras av väljaren
själv, oavsett var han befinner sig. Anskaffandet förutsätter således ett
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
29
visst mått av initiativ och förutseende från väljarens sida. För valmyndigheterna,
som har att svara för utfärdandet, medför detta ett omfattande
arbete med registrering och expediering, vilket tar i anspråk en oproportionerligt
stor del av den tid, som står till förfogande för valförberedelserna.
Visserligen torde det vara möjligt att i viss mån förenkla och underlätta proceduren
med utfärdandet av röstlängdsutdrag — bl. a. genom att förteckningen
över gjorda ansökningar om röstlängdsutdrag samt över utfärdade
utdrag fick föras i form av lösbladssystem. Men det väsentliga arbetet
skulle dock alltjämt kvarstå. En ännu större nackdel än det besvär beställning
och utfärdande medför för väljare och valmyndigheter torde dock
vara, att kravet på röstlängdsutdrag vid röstning utom det egna valdistriktet
i vissa fall kan utgöra ett faktiskt hinder för en väljare att utöva sin
rösträtt. Detta blir fallet om behovet av röstlängdsutdrag aktualiseras för
sent för att utdrag skall hinna beställas. Och även om beställningen göres
i god tid före valet, kan det inte sällan vara svårt att med röstlängdsutdrag
nå sådana väljare, som vistas å avlägsna orter utom riket eller befinner
sig på resor. För väljare utan starkare intresse för valet kan också tvånget
att på förhand anskaffa röstlängdsutdrag, för den händelse de är förhindrade
att rösta i det egna valdistriktet, föranleda att de helt avstår från
att rösta.
Valutredningen har därför kommit till den uppfattningen, att det nuvarande
kravet på innehav av röstlängdsutdrag vid röstning utom det egna
valdistriktet bör avskaffas, därest röstlängdsutdraget finnes kunna ersättas
av någon handling, som väljarna ändock innehar och som innehåller de
för röstningen och sammanräkningen erforderliga uppgifterna. Utredningen
erinrar att för 1944 års vallagssakkunniga det av folkbokföringskommittén
föreslagna medborgarkorlet framstod såsom den handling, vilken kunde
tänkas ersätta röstlängdsutdraget. Kommitténs förslag har visserligen så
till vida satt spår i lagstiftningen, som det i 24 § folkbokföringsförordningen
intagits bestämmelser om att envar i riket kyrkobokförd person skall inneha
ett av vederbörande länsbyrå för honom utfärdat kort med uppgifter
angående hans namn och kyrkobokföringsort m. in. Sådant kort benämnes
för svensk medborgare medborgarkort och för annan person främlingskort.
Bestämmelserna har dock aldrig trätt i kraft, utan frågan om ikraftträdandet
har enligt kungörelse den 30 maj 1952 (nr 342) blivit ställd på framtiden.
Däremot har i 33 § 1953 års uppbördsförordning intagits bestämmelser
om en annan handling av i viss mån likartat slag, nämligen skattekortet.
Enligt dessa bestämmelser skall vid debetsedel, avseende preliminär
skall, förutom skatteanvisningar vara fogat skattekort, upptagande å debetsedeln
angivna uppgifter angående den skaltskyldige samt dessutom
vissa andra uppgifter, som dock uteslutande är av intresse ur skattesynpunkt.
Utredningen anför, att medborgarkortsfrågan på senare tid ånyo aktualiserats.
Statens organisationsnäinnd har nämligen i skrivelse till Kungl.
Maj:l den 23 juni 1958 med vissa förslag angående folkbokföringsväsen
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
det och uppbördsväsendet även berört denna fråga samt därvid hänvisat
till en skrivelsen bifogad »PM angående medborgarkort». I denna diskuteras
olika tänkbara alternativ till lösning av medborgarkortsfrågan, varvid
en såsom alternativ I betecknad lösning förordas. Denna innebär, att man
inför ett medborgarkort, som övertager skattekorlets funktioner och dessutom
i första hand tjänar såsom hjälpmedel inom folkbokföringen, sjukförsäkringen
och valordningen samt i viss utsträckning såsom allmän legitimationshandling.
Genom ett sådant medborgarkort anses en minskning
kunna ske av det antal handlingar av olika slag, innehållande personuppgifter
m. m., som nu utlämnas till stora delar av befolkningen för permanent
eller mera tillfälligt bruk. Icke minst för allmänheten skulle det vara
till fördel att äga tillgång till en enda handling, som tillgodoser olika funktioner.
Enligt vad utredningen påpekar skulle vid val ett dylikt medborgarkort
— för vilket föreslagits benämningen personkort — användas i stället för
nuvarande röstkort. Förutom namn och hemortskommun skulle personkortet,
vilket årligen skulle tillställas alla här i riket mantalsskrivna persone.r
i röstberättigad ålder, utvisa bl. a. vederbörandes valdistrikt. Om så önskades
och fördelningen av vallokaler kunde vara klar redan under hösten
året före det, då allmänna val skall hållas — något som dock torde vara
förenat med stora praktiska svårigheter — skulle det vara tekniskt möjligt
att även förse personkortet med uppgift om vallokal. Tiden för vallokalernas
öppethållande skulle också kunna anges på personkortet. Däremot
blir det icke möjligt att förse kortet, som skulle utsändas innan årets
röstlängd upprättats, med uppgifter om eventuella rösträttshinder och om
uppslag i röstlängden. Personkortets funktion beträffande valen skulle
alltså bli att upplysa vederbörande om det valdistrikt han tillhör, därest han
är röstberättigad, samt möjligen också om vallokal och öppethållande.
Utredningen nämner, att organisationsnämndens skrivelse överlämnats
till uppbördsorganisationskommittén, som har att verkställa utredning och
framlägga förslag till eventuell omorganisation inom folkbokförings- och
uppbördsväsendet. Kommittén, vars arbete f. n. är inriktat på att taga ställning
till frågan, om ett av organisationsnämnden föreslaget nytt tekniskt
system inom folkbokförings- och uppbördsväsendet lämpligen bör genomföras,
har ännu icke tagit upp spörsmålet om medborgarkort-personkort till
behandling. Om det av nämnden föreslagna tekniska systemet kommer att
accepteras, kan det dock, enligt vad som uppgivits, vara genomfört tidigast
omkring årsskiftet 1964/65.
Utredningen förklarar sig ha övervägt, huruvida med hänsyn till det läge,
vari spörsmålet om medborgarkort-personkort sålunda befinner sig, ytterligare
uppskov kan vara motiverat, innan ställning tas till frågan om röstlängdsuldragets
avskaffande. Den enda handling, som utöver ett medborgarkort-personkort
skulle kunna tänkas ersätta röstlängdsutdraget, är just
röstkortet, vilket eventuellt skulle avskaffas, därest organisationsnämndens
förslag om ett personkort genomföres. Utredningen vill icke utesluta möj
-
Kungl. Maj:ls proposition nr 103 år 1060
31
ligheten av att utsändandet av röstkort kan komma att upphöra, därest
väljarna får tillgång till ett personkort, som bl. a. anger deras valdistrikt,
men understryker samtidigt, att personkortet icke kan övertaga röstkortets
alla nuvarande funktioner, bl. a. alt vara en direkt påminnelse om det förestående
valet och samtidigt en bekräftelse på rösträtten och anvisning om
lokal och tid för rösträttens utövning inom valdistriktet.
Utredningen anser emellertid, att förslaget om införande av personkort
icke ger anledning att underlåta att ta ställning till frågan huruvida röstlängdsutdraget
bör ersättas med röstkortet. Anses det möjligt att ge röstkortet
ett sådant vidgat användningsområde, måste detsamma gälla ett personkort
som sedermera kan komma att införas för att övertaga bl. a. röstkortets
funktioner. Förfarandet vid röstningen blir nämligen i huvudsak
detsamma vare sig personkort eller röstkort kommer till användning.
Utsändandet av röstkort är — enligt vad utredningen påpekar — icke
obligatoriskt; bestämmelser om röstkort saknas för övrigt helt och hållet
i vallagarna. Röstkort utsändes emellertid före valen i allt större omfattning.
Till folkomröstningen 1957 utsändes röstkort till 70 procent av hela
antalet röstberättigade. För städernas del var procenttalet 98, medan det
för landsbygdens del stannade vid 42. Bestämmelser angående format och
utförande av blanketter till röstkort har i regel utfärdats av statistiska
centralbyrån. Blanketterna har på vederbörande kommuners bekostnad tillhandahållits
länsstyrelserna (länsbyråerna för folkbokföringen) och av
dessa med användning av deras tryckande register försetts med adresstryck.
I regel har blanketterna, innan de överlämnats till länsbyråerna, försetts
med tryckt text rörande bl. a. valdag, tider för vallokals öppethållande och
vallokal. De med adresstryck försedda blanketterna har från länsbyråerna
översänts till respektive valnämnder, genom vilkas försorg de försetts med
uppgift om uppslag i röstlängden och i förekommande fall kompletterats
med närmare uppgift om vallokal. Blanketter för sådana personer, som icke
varit röstberättigade, har sorterats undan. Kommunerna har alltså haft att
bestrida kostnaderna för blanketter, blankettryck och expediering. Kostnaden
för länsbyråernas arbete att förse blanketterna med adresstryck har
emellertid stannat på statsverket. Poslbefordringen sker som tjänsteförsändelse.
Utredningen anför, alt å såväl röstlängdsutdraget som röstkortet finns
uppgifter beträffande väljarens fullständiga för- och tillnamn samt yrke eller
titel, ävensom uppgifter om väljarens rösträtt och valdistrikt, uppslag i
röstlängden och rad å uppslaget. Härutöver tillkommer å röstlängdsutdraget
uppgift angående hemvist enligt röstlängden, medan å röstkortet bostadsadressen
angivits ävensom i regel de två senaste mantalsskrivningsorterna.
Vidare innehåller röstlängdsutdraget uppgifter om väljarens födelseår samt
om saminanräkningsmyndigheten, samt, då fråga är om val till andra kammaren,
om valkretsen. Å utdraget anges vidare namnet och födelseåret för
röstberättigad make, om makarna är uppförda på samma ställe i röstlängden.
Röstkortet innehåller å andra sidan vissa uppgifter, som icke återfinns
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
ä röstlängdsutdraget, nämligen uppgifter om vallokalen inom valdistriktet
och de tider valförrättningen pågår. I den mån så skulle erfordras, torde det
ej möta några svårigheter att komplettera röstkortet med uppgift om sammanräkningsmyndigheten.
Detta kan även i regel förses med uppgift om såväl
väljarens som äkta makes födelsedatum samt vigseldatum; av tekniska
skäl måste, om väljarens födelsetid skall utsättas på kortet, även makens födelsetid
utsättas. De röstkort som framställes genom försorg av uppbördsverket
i Stockholm (länsbyrå för Stockholm) kan dock icke förses med
uppgift om makes födelsetid men väl med uppgift om vigseldatum. Införes
uppgifter om väljarens och äkta makens födelsedatum samt vigseldatum å
röstkorten, blir det möjligt att med ledning av dessa uppgifter konstatera
att två väljare är gifta med varandra, vilket har betydelse för den händelse
någon som röstar inför särskild röstmottagare samtidigt önskar avlämna
valsedelsförsändelse för äkta make. Uppgiften om väljarens födelsedatum
kommer dock att beträffande väljare, försedda med röstkort, hindra den
ytterligare identitetskontroll, som någon gång förekommer vid valförrättningen
i det egna valdistriktet genom att väljaren tillfrågas om när han ar
född. Denna kontroll torde dock knappast vara av sådant värde, att den bör
hindra röstkortens komplettering på angivet sätt. Emellertid kan vissa invändningar
göras mot att röstkorten, som alltjämt skulle utsändas utan att
vara inlagda i kuvert, förses med ytterligare personuppgifter utöver de som
nu förekommer. Dessutom skulle dessa uppgifter i enlighet med vad förut
anförts icke bli enhetliga för Stockholms stad och för landet i övrigt. Utredningen
anser därför att röstkorten icke bör förses med dylika uppgifter.
Röstkorten kan då visserligen icke tjäna som legitimation för den som vill
avlämna valsedelsförsändelse för äkta make, men denna omständighet torde
icke vara av sådan vikt, att den bör hindra att röstlängdsutdraget ersättes
med röstkortet. I de fall, då makarna är uppförda på olika ställen i röstlängden,
upptager f. ö. icke heller röstlängdsutdragen någon uppgift om
äkta make.
Under hänvisning till vad sålunda anförts framhåller utredningen att
röstkortet efter de kompletteringar, som är tekniskt möjliga att vidtaga,
kommer att innehålla de uppgifter som är erforderliga för röstningen och
sammanräkningen. Möjligen skulle det kunna göras gällande att riskerna
för felaktigheter ökar, om röstkortet skall ersätta röstlängdsutdraget, framför
allt därigenom att det kan hända att röstkort av misstag tillställes en
person som icke är röstberättigad. Skulle denne begagna sig av röstkortet
för att rösta inför särskild röstmottagare, kan detta dock icke inverka på
valet, eftersom hans valsedel kasseras vid sammanräkningsförrättningen.
Utredningen påpekar, att om ett kompletterat röstkort skall användas i
stället för röstlängdsutdrag, själva röstningen blir något besvärligare • för
väljaren. Eftersom det nuvarande röstlängdsutdraget är tecknat på det
ytterkuvert, som skall användas vid röstningen, behöver väljaren ej själv
fylla i några uppgifter på kuvertet utan endast i samband med röstningen
teckna sitt namn å detsamma samt, vid röstning före valdagen, underskri
-
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1060
va en förklaring om den anledning, som ger honom rätt att rösta i sådan
ordning. Skall röstning utom det egna valdistriktet ske med hjälp av röstkortet,
måste väljaren själv ombesörja att erforderliga uppgifter överföres
från röstkortet till ytterkuvertct. Detta kan ske i vallokal i samband med
röstningen, men ytterkuvertet hör tillhandahållas även utanför vallokalen,
så att ifyllandet kan ske på förhand.
Utredningen framhåller, att som legitimationshandling röstkortet icke
kan helt mäta sig med röstlängdsutdraget. Visserligen utsändes icke röstlängdsutdraget
såsom rekommenderad försändelse, men med hänsyn till
att det är särskilt beställt och således väntat av beställaren och adressuppgiften
aktuell torde risken, att det kommer i obehöriga händer, vara ringa.
Risken härför torde vara större i fråga om röstkortet, vilket utsändes utan
föregående beställning under den hos myndigheterna senast kända adressen.
Röstkortet torde dock vara ett nästan lika gott legitimationsmedel som
åtskilliga andra handlingar, som nu enligt allmänna poststadgan kan godtagas
som legitimation, exempelvis sjukkassekorten och skattekorten. Vad
särskilt de sistnämnda angår utsändes de på i huvudsak samma sätt som
röstkorten, men för att tjäna som legitimationshandling skall de dock vara
försedda med vederbörandes namnteckning, för vilken särskild plats finnes
å kortet. Med hänsyn hl. a. till den föreskrivna skyldigheten att i samband
med röstning utom det egna valdistriktet förse ytterkuvertet med
namnteckning torde enligt valutredningens mening risken för obehörigt
utnyttjande av röstkortet vid sådan röstning icke vara alltför stor. Risken
skulle ytterligare kunna minskas, därest röstkortet på samma sätt som slcattekortet
förses med innehavarens namnteckning, något som skulle kunna
utgöra en förutsättning för att röstkortet skulle få utnyttjas som legitimationshandling
vid röstning utom det egna valdistriktet. Emellertid saknas
närmare erfarenheter av röstkortets användning vid röstning inför särskild
röstmottagare, och det kan icke uteslutas att utrymme för valfusk kommer
att ges, om röstkortet ulan vidare skulle träda i röstlängdsutdragets ställe.
Utredningen anser det därför ej tillrådligt att godtaga röstkortet som legitimationshandling
vid röstning inför särskild röstmottagare och föreslår,
att den, som röstar i denna ordning, skall vara skyldig att styrka sin identitet.
Utredningen är väl medveten om att ett sådant krav på legitimation
i förening med en skyldighet för röstmottagaren att granska uppgifterna
å ytterkuvertet mot röstkortet kan komma att något tynga arbetet för röstmottagarna.
De eventuella olägenheterna härav bör å andra sidan icke överdrivas,
då ju legitimation numera regelbundet kräves hos posten, när det
gäller utkvittering av penningar eller värdeförsändelser. Legitimation skulle
kunna ske genom någon av de handlingar, som finns angivna i 93 § allmänna
poststadgan (bl. a. postens identitetskort, pass, körkort, sjöfartsbok,
försäkringsbesked avseende den allmänna sjukförsäkringen, skattckort å
preliminär skatt för löpande inkomstår, folkpensionsbrev, värnpliktigs inskrivningsbok)
och därmed likvärdiga handlingar.
Om röstkortet skall ersätta röstlängdsutdraget, kommer enligt utred
?£
Bihang till riksdagens protokoll 11)60. 1 samt. Nr 103
34
Knngl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
ningens mening sannolikt ett avsevärt större antal väljare än nu att begagna
sig av möjligheterna att rösta inför särskilda röstmottagare. Utredningen
antager, att tillskottet av röster huvudsakligen skulle komma från personer,
som eljest icke alls skulle ha röstat. Emellertid kan det icke uteslutas,
alt möjligheten att poströsta på valdagen kan komma att i viss utsträckning
utnyttjas av väljare, som, därest skyldigheten att anskaffa särskilda
röstlängdsutdrag kvarstått, skulle sökt rösta å hemorten hellre än
utanför det egna valdistriktet. Detta kan framför allt bli fallet beträffande
väljare, som är bosatta i de större tätorterna men har sportstugor i grannkommunerna.
Enligt utredningens mening bör farhågorna för en sådan utveckling icke
kunna åberopas som hinder mot röstlängdsutdragets avskaffande. Har" i vallagarna
införts rätt för väljare att under vissa angivna förutsättningar rösta
i särskild ordning, bör ett önskemål om att begränsa användningen av denna
rätt icke få utgöra någon riktpunkt för utformningen av föreskrifterna
om tillvägagångssättet vid själva röstningen.
Utredningen förordar därför att röstkorten efter komplettering av uppgifterna
å desamma i enlighet med vad förut angivits skall användas vid
röstning inför särskilda röstmottagare i stället för de nuvarande röstlängdsutdragen.
Utredningen anmärker, att man skulle kunna tänka sig, att bestämmelserna
utformades på sådant sätt, att röstlängdsutdraget i princip
bibehölls, men rätt för väljaren infördes att i dettas ställe använda röstkortet,
om sådant tillställts honom, önskemålet att få enhetliga regler har
emellertid föranlett utredningen att föreslå att de nuvarande röstlängdsntdragen
helt slopas och att utsändningen av röstkort i stället göres obligatorisk.
Utredningen är väl medveten om att förslaget kan komma att medföra
svårigheter särskilt för de valnämnder i mindre kommuner, som icke tidigare
utsänt röstkort. Dessa svårigheter bör emellertid icke få hindra genomförandet
av en reform som är ägnad att väsentligt underlätta valdeltagandet
för dem som har att rösta utom det egna valdistriktet.
Röstkorten skall enligt vad utredningen föreslår upprättas genom valnämndens
eller magistratens försorg och innehålla i huvudsak samma uppgifter
som röstlängdsutdragen gjort. Utsändningen av röstkort, som likaledes
skall ombesörjas av valnämnden eller magistraten, bör ske i god tid
före det röstning inför särskilda röstmottagare påbörjas, och utredningen
föreslår i detta hänseende, att röstkorten vid val i hela riket skall med posten
översändas till de röstberättigade senast å tjugofemte dagen före valdagen.
Något krav på att röstkorten skall utsändas såsom rekommenderad försändelse
bör icke uppställas, men å andra sidan bör korten icke utsändas
som masskorsband. För den händelse väljaren saknar röstkort -— utsänt sådant
har icke kommit honom tillhanda eller efteråt förkommit — skall han
ha rätt att efter rekvisition hos valnämnd eller magistrat erhålla ett nytt
röstkort. Sådan rekvisition skall kunna ske helt formlöst. Den som vid valet
beräknas vara utomlands kan ha intresse av att röstkortet expedieras till
honom redan innan den allmänna utsändningen härav äger rum. På särskild
35
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1960
framställning skall jämväl sådan röstberättigad kunna få röstkort sig tillställt.
Utredningen anser det icke erforderligt att införa bestämmelser om
registrering av särskilt expedierade röstkort.
Vad angår förfarandet vid röstning utom det egna valdistriktet föreslår
utredningen att väljaren, då han inställer sig hos röstmottagaren, skall förete
sitt röstkort. Väljaren skall därvid såsom tidigare angivits vara beredd
att legitimera sig. Han skall vidare avlämna ett särskilt vtterkuvert å vilket
han dessförinnan skall ha överfört de uppgifter, som finns angivna å röstkortet.
Detta ytterkuvert kommer — sålunda ifyllt — att motsvara det
med röstlängdsutdrag försedda ytterkuvert, som f. n. användes. Ytterkuvert
skall finnas tillgängliga hos röstmottagaren liksom hos valnämnd och magistrat.
Slutligen skall väljaren i likhet med vad som nu är fallet egenhändigt
inför röstmottagaren teckna sitt namn å kuvertet. — Väljare skall liksom
hittills äga avlämna valsedel för sin make. Härvid skall han avlämna
valsedelsförsändelse från maken jämte för denna ifyllt ytterkuvert.
Dessutom skall röstkortet för denna make företes. Då röstkortet saknar
uppgift om den andre makens namn, yrke och titel har föreskrivits
att väljaren å makens ytterkuvert skall skriftligen bekräfta sin behörighet
att avlämna försändelsen. Någon ytterligare bevisning för att vederbörande
är äkta makar har icke ansetts böra krävas.
Utredningen anser, att kostnaderna för blanketter till röstkort, blanketttryck
och röstkortens iordningställande liksom hittills bör bestridas av
kommunerna. Kostnaden för länsbyråernas arbete att förse blanketterna
med adresstryck bör dock även i fortsättningen stanna å statsverket. De
ytterkuvert, varom här är fråga, skall enligt förslaget i god tid före valet
finnas tillgängliga hos röstmottagarna. Med hänsyn till att ifyllandet av
kuverten skall kunna ske på förhand, synes det lämpligt att kuverten göres
tillgängliga även hos valnämnder och magistrater. Utredningen framhåller,
att detta icke är lika angeläget som då fråga är om äktamakekuvert, vilka
av väljarna regelmässigt iordningställes utanför vallokalen.
Utredningen håller för troligt, att storleken av den upplaga i vilken ytterkuverten
skall behöva tryckas skulle bli avsevärt mycket större om kuverten
— i likhet med vad utredningen i annat sammanhang föreslagit beträffande
äktamakekuvert — på statsverkets bekostnad skulle tillhandahållas
välj arorganisationerna. Därtill kommer att behovet för väljarna av att lätt
ha tillgång till kuverten kan tillgodoses på ett rimligt sätt, om kuverten distribueras
till postanstalterna i god tid före valet. Väljare, som ämnar rösta
utom det egna valdistriktet, har ju då möjlighet att på närmaste postanstalt
eller hos valmyndighet förse sig med kuvert. De flesta väljare torde för
övrigt icke ha behov av ytterkuvertet förrän i samband med att de inställer
sig å postanstalten för att rösta. På grund härav anser utredningen det icke
påkallat att nu framlägga förslag om rätt för väljarorganisationerna att
erhålla fria kuvert. Sedan erfarenheter vunnits av det föreslagna röstningsförfarandet,
bör frågan dock bli föremål för förnyat övervägande.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
Remissyttrandena
Förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i det övervägande
antalet remissyttranden. Endast ett fåtal remissinstanser har motsatt
sig förslaget.
Av de remissinstanser som tillstyrkt förslaget yttrar länssiyrelsen i Kronobergs
län, att ett slopande av kravet på innehav av röstlängdsutdrag och
dettas ersättande med en handling, som väljaren ändock innehar och som
innehåller de för röstning och sammanräkning erforderliga uppgifterna,
skulle innebära en förenkling och underlätta deltagandet, vilket ur allmän
synpunkt är önskvärt. Valnämnden i Simrishamn anför, att förslagets genomförande
är i hög grad ägnat att underlätta valdeltagandet för dem,
som har att rösta utom det egna valdistriktet. Risken för obehörigt utnyttjande
av röstkortet synes icke vara stor, om den röstande på sätt föreslagits
ålägges skyldighet att styrka sin identitet.
Enligt vad länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller är det nuvarande
kravet på röstlängdsutdrag vid röstning utom det egna valdistriktet onekligen
ett besvär för väljare och kan även i vissa fall utgöra ett faktiskt
hinder för en väljare att utöva sin rösträtt. Även länsstyrelsen i Malmöhus
län anser bruket av röstlängdsutdrag vara till besvär för såväl allmänheten
som myndigheterna. Röstberättigad, som önskar röstlängdsutdrag, erhåller
sådant blott efter särskild beställning, som måste göras av honom
själv, var han än befinner sig. Vidare föreligger den allvarliga olägenheten
av nuvarande bestämmelser att, då behovet av röstlängdsutdrag aktualiseras
först kort tid före valdagen, utfärdande av utdrag icke alltid medhinnes.
Kravet på röstlängdsutdrag vid röstning utom det egna valdistriktet
kan alltså i sådant fall komma att utgöra ett faktiskt hinder för rösträttens
utövande. Till de olägenheter, som sålunda följer för den enskilde, kommer
valmyndigheternas omfattande arbete med registrering och expediering, vilket
arbete ofta är mycket betungande. Med hänsyn till de erinringar, som
kan riktas mot nuvarande system, är det önskvärt att genomföra en annan
ordning i syfte att bättre tillgodose kraven på smidighet och arbetsbesparing.
Utredningens förslag utgör enligt länsstyrelsens mening en lämplig
lösning för vinnande av detta syfte. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser
det föreslagna systemet praktiskt och ägnat att minska besväret med röstning
å annan ort. Eftersom legitimation skall krävas vid röstning med
röstkort, torde man ej heller behöva befara, att valsäkerheten skall komma
att äventyras.
Stockholms stads valnämnd betecknar förfarandet vid utfärdande av röstlängdsutdrag
som otympligt och arbetskrävande. Detta omdöme gäller icke
minst den registrering av beställda utdrag, som det åligger valnämnden
att ombesörja. Dessa registre ringssvårigheter försvinner enligt utredningsförslaget
helt, och utredningens förslag torde även i övrigt medföra förenklingar
i valnämndens arbete.
Viss tvekan, som dock ej leder till avstyrkande av förslaget, kommer till
uttryck hos ett par remissinstanser. Länsstyrelsen i Hallands län finner
37
Kungl. Maj:ls proposition nr 103 år 1960
visserligen en förenkling av poströstningen vara motiverad men framhåller
att vissa risker kan vara förenade med en så långt gående förenkling härvidlag,
att allmänheten kommer att anse det enklare och bekvämare att
rösta på posten än vid valförrättningen. En sådan uppfattning kan nämligen
lätt leda till missbruk av rätten att rösta på posten, i det att åtskilliga
väljare kanske föredrager att vid lägligt tillfälle någon dag före valdagen
rösta på posten — under uppgift att de å valdagen kommer att vistas utom
riket — framför att å valdagen — en söndag — stå i ko för att rösta i vallokalen.
Ett ökat antal poströstande innebär, att en stor del av valförrättningen
överflyttas från valförrättarna till sammanräkningsmyndighelerna,
vilket ur olika synpunkter är mindre lämpligt. Generalpoststyrelsen anför,
att det nuvarande systemet med röstlängdsutdrag vid röstning utanför det
egna valdistriktet torde ha tillkommit för att bereda väljare, som hela valdagen
vistas på annan ort än hemorten, möjlighet att utöva sin rösträtt. Däremot
torde det icke ha varit avsett att underlätta röstningen för väljare,
som i samband med några timmars söndagsutflykt eller rentav på grund
av vallokalens belägenhet föredrar att poströsta i någon grannkommun i
stället för att besöka sin ordinarie vallokal. Enligt generalpoststyrelsens
mening torde det icke vara för mycket begärt, att den som vet att han vid
valförrättning kommer att befinna sig på annan ort gör sig det omaket att
i tid rekvirera röstlängdsutdrag. Det synes knappast motiverat att enbart
med tanke på väljare med ringa intresse för valdeltagandet genomföra särskilda
anordningar för att underlätta deras röstning. Nuvarande olägenheter
med registrering och expediering av röstlängdsutdrag torde i viss män
kunna elimineras genom lämpliga kontorstekniska förenklingar, något som
också antytts i utredningens promemoria. För de väljare, som icke i förväg
kan förutse, att de kommer att vistas på annan ort vid valförrättningen,
framstår däremot nuvarande bestämmelser som verkligt hindrande för valdeltagande.
Om dessa väljare bedömes vara så många, att det måste anses
vara ett allmänt intresse, att även de får möjlighet alt rösta på annan ort,
vill generalpoststyrelsen ej motsätta sig prov med ett ändrat system för
poströstning men det bör eftersträvas, att det nya systemet icke ytterligare
— vare sig för väljarna eller postverket — komplicerar det redan betungande
och invecklade förfarandet vid poströstning.
Generalpoststyrelsen anför vidare, att den delar utredningens uppfattning,
att antalet poströstande kommer att väsentligt öka, om röstlängdsutdraget
avskaffas, ökningen torde i stort sett komma att hänföra sig till sådana
röstande, som med nuvarande bestämmelser skulle ha röstat på vallokal,
t. ex. sportstugeägare, personer på söndagsutflykter etc., och som först på
själva valdagen bestämmer sig för att resa bort beroende på väderleksförhållanden
o. dyl. Hur mycket poströstningen kommer att öka, är givetvis
svårt att säga. Nuvarande möjlighet till överblick över antalet väljare som
tänker poströsta, kommer att försvinna, om röstlängdsutdragen slopas. Det
kommer att bli mycket svårt att beräkna åtgången av ytterkuvert och andra
valtillbehör för poströstning. Det torde bli ofrånkomligt, att varje postan
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
stalt utrustas med ett lager av valtillbehör, som betydligt överstiger den
verkliga förbrukningen. I enstaka fall kan ändå inträffa, att lagret ej
räcker på valdagen och då är möjligheterna att på den korta tid som står
till buds fylla på lagret mycket små, åtminstone på landsbygden.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län yttrar, att även om ökningen av poströstningar
skulle bli stor, kanske inemot en fördubbling av antalet poströstande,
så innebär detta likväl i första hand en organisationsfråga för och inom
länsstyrelsen, som bör kunna lösas. Länsstyrelsen anför vidare:
Enligt förslaget förutsättes den röstande skola själv ifylla ytterkuvertet
för valsedelsförsändelsen. Det är att antaga att antalet felaktigt eller ofullständigt
ifyllda kuvert kommer att bli större enligt den föreslagna ordningen
än enligt den nuvarande. Då varje felaktighet eller ofullständighet
erfarenhetsmässigt tar lång tid att rätta till, är det klart att arbetet med
uppsorteringen av valsedelsförsändelserna kommer att bli tidsödande. Härvid
är att beakta att röstlängderna i regel icke stå till förfogande förrän
fjärde dagen efter valet. Hänsyn måste även tagas till de ökade svårigheter,
som måste uppkomma för överståthållarämbetet med dess befattning med
ytterkuvert, som till ämbetet inkomma från röstmottagare i utlandet. Samtliga
nu angivna omständigheter liksom den beräknade ökningen av antalet
valsedelsförsändelser måste leda till att den förberedande granskningen av
inkomna valhandlingar icke kommer att kunna genomföras på så kort tid
som hittills. Den antagliga utvecklingen är att själva sammanräkningen
kommer att förskjutas i tiden och äga rum betydligt senare än å åttonde dagen
efter valet.
Även om vissa nackdelar ur arbetssynpunkt otvivelaktigt kunna förväntas
uppkomma för sammanräkningsmyndigheten, måste dessa dock anses
komma alt väl uppvägas av de fördelar, som ur allmän och enskild synpunkt
stå att vinna genom det föreslagna förfarandet.
Under hänvisning till vad sålunda anförts förordar länsstyrelsen lagstiftning
i ämnet i överensstämmelse med förslaget, ehuru länsstyrelsen är medveten
om att själva sammanräkningsförrättningen kan komma att senareläggas
till följd av det ökade arbetet med förberedelserna för sammanräkningen.
Ytterst leder detta till en försening i fastställandet av det definitiva
utfallet av valet, vilket förhållande således blir det pris, som får betalas
för förenklingarna i valrutinen.
Även andra remissinstanser berör risken att uppgifterna ej med erforderlig
noggrannhet blir överförda från röstkortet till ytterkuvertet. Länsstyrelsen
i Östergötlands län anför sålunda, att det knappast kan antagas, att
alla de, som har anledning att rösta på postanstalt, beskickning eller konsulat
med tillräcklig noggrannhet kan göra den överföring av uppgifter, som
valutredningen förutsätter. Sannolikt kommer felskrivningar, oläslig text
och överhoppade uppgifter på de särskilda ytterkuverten att vålla de sammanräknande
myndigheterna åtskilligt besvär och även viss kassation. En
möjlighet vore givetvis att röstmottagarna ålades att kontrollera överföringen,
men något sådant torde icke låta sig göra med hänsyn till kravet på
snabbhet vid röstmottagningen. Enligt vad länsstyrelsen i Västerbottens län
framhåller bör röstmottagarna noga kontrollera att uppgifterna från röst
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
39
korten i erforderliga delar rätt och fullständigt överförts till ytterkuverten.
Förslaget bör därför kompletteras med en uttrycklig föreskrift att det skall
åligga röstmottagaren att — innan valkuvertet överlämnas till väljaren —
verkställa noggrann kontroll i berörda hänseende. Den föreslagna lagtextens
ordval »finnes ytterkuvertet vara i behörig ordning» (73 § tredje stycket)
synes vara alltför vagt utformat. Överståthållarämbetet anför, att kontroll
framför allt bör ske därav, att röstkortets uppgifter om valdistrikt och
uppslag i röstlängden blir riktigt återgivna. Denna kontrolluppgift måste
helt naturligt medföra ett visst merarbete för röstmottagaren, vilket emellertid
icke torde få överskugga de fördelar, som är förbundna med förfarandet.
Magistraten i Jönköping yttrar, att även om röstmottagarna skall
kontrollera att ytterkuverten är i behörig ordning det ddck icke torde kunna
undvikas att uppgifterna å ytterkuvertet i åtskilliga fall blir ofullständiga
och felaktiga. Antalet ogiltiga poströster, som redan med det nuvarande
systemet är tämligen stort, torde med den av utredningen föreslagna
ordningen komma att avsevärt stiga. Länsstyrelsen i Stockholms län anser,
att röstmottagarna bör åläggas att överföra röstkortens uppgifter till ytterkuverten.
Skulle det anses, att röstmottagarna därigenom blir alltför
betungade, bör i vart fall uttryckligen föreskrivas, att röstmottagarna skall
noggrant kontrollera, att ytterkuverten är riktigt ifyllda och att uppgifterna
är fullt läsliga även för den som — i likhet med sammanräkningsmyndigheten
— icke har tillgång till röstkortet. För att underlätta ytterkuvertens
ifyllande synes det vidare nödvändigt, att på röstkorten tydligt utmärkes de
uppgifter, som skall överföras till ytterkuverten, samt att de ifrågavarande
uppgifterna upptages i exakt samma ordning på såväl röstkorten som kuverten.
Å röstkorten bör angivas, att uppgifterna skall oförändrade överföras
till kuverten. Även valnämnden i Solna anser, att skyldighet bör föreskrivas
för röstmottagarna att själva överföra röstkortets uppgifter till ytterkuvertet
eller att kontrollera att uppgifterna överförts rätt.
Under hänvisning till att enligt utredningens förslag överförandet av uppgifter
från röstkort till ytterkuvert normalt kommer att ske i samband med
att väljaren inställer sig på postanstalt för att rösta anför generalpoststyrelsen
att detta torde komma att tynga postfunktionärernas arbete med röstningen.
I ett mycket stort antal fall kommer nämligen postfunktionärerna
med all säkerhet att anmodas hjälpa till att ifylla ytterkuvertet. Det är fördenskull
i hög grad önskvärt, att ytterkuvert i möjligaste mån ifylls i förväg.
Det synes därför angeläget, att ytterkuvert finns tillgängliga även hos
väljarorganisationerna, dit väljarna i regel torde vända sig för att få valsedlar
in. in. vid poströstning. Om det av kostnadsskäl icke anses försvarligt,
att ytterkuvert utlämnas gratis till dessa organisationer, synes möjlighet
böra lämnas för organisationerna att på egen bekostnad anskaffa fastställda
kuvert. Därest hinder anses föreligga för postanstalt att lämna ut
ytterkuvert till annan än väljare, bör detta klarläggas i administrativ ord
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
Statistiska centralbyrån påpekar, att valmyndigheten icke kommer att äga
tillgång till adressuppgift för alla röstberättigade. De tryckande registren vid
länsbyråerna innehåller nämligen i allmänhet icke postadress beträffande
dem, som mantalsskrivits utan känt hemvist. Ej heller finns som regel
adresser på dem, som är mantalsskrivna under rubriken å kommunen skrivna.
I det senare fallet rör det sig huvudsakligen om personer, som vistas
på anstalter av olika slag. Anteckning om dessa personers vistelseort kan
visserligen stundom förekomma i församlingsboken men är då ofta sekretesskyddad
enligt 13 § sekretesslagen eller eljest av så ömtålig natur att den
ej bör komma till andras kännedom.
Avstyrkande yttranden föreligger från länsstyrelserna i Älvsborgs, Kristianstads
och Västernorrlands län, magistraten i Östersund och kommunalnämnden
i Björsäter.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar, att enligt länsstyrelsens mening röstningssystemet
måste omgärdas med sådana säkerhetsbetämmelser, att valfusk
i görligaste mån förhindras. Valutredningens förslag att slopa röstlängdsutdragen
och ersätta dessa med röstkort vid röstning utanför det egna valdistriktet
måste enligt länsstyrelsens uppfattning innebära ett allvarligt
eftersättande av valsäkerheten. Det föreslagna sättet för röstkortens distribuering
till väljarna skapar långt sämre garantier för att röstkorten kommer
i rätta händer än vad fallet nu är vid tillhandahållandet av röstlängdsutdragen.
Därtill kommer, att de bestämmelser angående legitimering vid
rösträttens utövande, som utredningen föreslagit, måste anses otillräckliga
för att effektivt förhindra valfusk. Därest väljare skall tillåtas rösta utanför
det egna valdistriktet med anlitande av röstkort, måste, enligt länsstyrelsens
bestämda mening, mycket stränga krav uppställas på legitimering. Endast
legitimationshandling, försedd med fotografi, bör därvid godtagas.
Länsstyrelsen anför vidare att därest utfärdandet av röstkort skulle göras
obligatoriskt, detta kommer att medföra ökat arbete för valnämnderna i de
kommuner, där röstkort tidigare icke kommit till användning. I rena landsbygdskommuner
har antalet utfärdade röstlängdsutdrag i allmänhet varit
ringa. Arbetet härmed har därför vållat valnämndsordföranden ganska ringa
besvär. Utsändandet av röstkorten kommer däremot att bli ganska betungande
för valnämnderna. Man torde därför böra räkna med att de redan nu
många gånger kännbara svårigheterna att uppbringa personer, som är villiga
åtaga sig uppdraget som ordförande eller ledamot i valnämnderna, kommer
att ytterligare öka, om utfärdandet av röstkort blir obligatoriskt.
Länsstyrelsen är av den uppfattningen, att väljare regelmässigt bör utöva
sin rösträtt inom det egna valdistriktet. På grund av valnämndens personoch
ortskännedom skapas härigenom de säkraste garantierna mot missbruk
av rösträtten. Endast då bärande skäl kan åberopas, bör väljare äga rätt att
utöva sin rösträtt utanför det egna valdistriktet, och det kan icke anses obilligt,
att väljaren för erhållandet av denna förmån tvingas att själv taga initiativet
för erhållandet av den handling, som möjliggör röstningen inför en
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
särskild röstmottagare. Härigenom har röstningen utanför det egna valdistriktet
kunnat hållas inom någorlunda rimliga proportioner. Om röstkortet
skall ersätta röstlängdsutdraget, kommer sannolikt ett avsevärt större antal
väljare än nu att begagna sig av möjligheten att rösta inför särskilda röstmottagare.
Detta kommer att väsentligt öka arbetet icke bara för de särskilda
röstmottagarna utan också för sammanräkningsmyndigheterna. Redan
med nuvarande antalet poströster blir — med hänsyn till den omständliga
procedur, som är föreskriven för sammanräkning av dessa röster — sammanräkningsförrättningarna
tidskrävande. Därest antalet poströster genom
den nu föreslagna reformen påtagligt skulle komma att öka, vilket man har
all anledning förvänta, blir det åtminstone för Älvsborgs läns vidkommande
icke möjligt att slutföra en sammanräkningsförrättning på en dag, vilket hittills
så gott som undantagslöst kunnat ske.
I stort sett liknande synpunkter har anförts av länsstyrelsen i Kristianstads
län. Länsstyrelsen anför, att besväret att enligt nuvarande ordning anskaffa
röstlängdsutdrag borde vara betydligt mindre än det som — i synnerhet
för valnämnderna å landsbygden — följer med det av utredningen
föreslagna förfarandet med skyldighet för nämnderna att låta trycka, kompletterande
ifylla och utsända röstkort. Visserligen har redan under de senaste
valen ett stort antal kommuner låtit trycka och utsända röstkort till
väljarna, men dessa kort har då avsett endast att tjäna till viss ledning för
väljaren och till underlättande av valnämndens möjlighet att snabbt återfinna
väljarens namn i röstlängden. Något ansvar för utsändandet av och
innehållet i dessa kort har emellertid icke åvilat valnämnderna. Med hänsyn
till det ändamål röstkorten enligt förslaget avses skola tjäna och till de skyldigheter
med avseende å desamma, som föreslagits skola åvila valnämnderna,
kommer dessa att med ett genomförande av förslaget underkastas ett
ansvar, som hittills icke åvilat dem. Redan nu har det på sina håll varit
förenat med svårigheter att få för uppdraget lämpliga personer att åtaga sig
förordnande som ordförande eller suppleant för denne i valnämnd. Den ytterligare
utökning i valnämndernas arbete och ansvar, som ett genomförande
av förslaget måste innebära, kommer sannolikt att skärpa dessa svårigheter.
Länsstyrelsen anser enbart den omständigheten, alt ett genomförande
av utredningens förslag kan bereda ökat utrymme för valfusk vara ägnad
att inge starka betänkligheter mot förslaget. Varje reform på vallagstiftningens
område av beskaffenhet att samtidigt minska valsäkerheten bör kunna
komma i fråga endast, då värdet av reformen är så stort och oomtvistligt,
att det kan försvara en eftergift på valsäkerhetskravet.
Magistraten i Östersund anför, att det viktigaste skälet för slopande av
kravet på röstlängdsutdrag vid bl. a. röstning å postanstalt synes vara, att
hinder för röstning vid valförrättning kan uppstå så sent, att utdrag ej
hinner anskaffas. Emellertid torde varken detta eller andra skäl för införande
i stället av röstkort vara av sådan styrka, att resultatet av den pågående
utredningen om medborgar- eller personkort ej bör kunna avvaktas.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
Kommunalnämnden i Björsäter yttrar bl. a.:
Obligatoriska röstkort kommer att medföra besvär och extra kostnader
tör kommunerna. Visserligen är blankettkostnaden obetydlig, men varje
röstkort maste utöver de tryckta uppgifterna kompletteras med vissa uppgifter
av valnämnderna. Detta kommer att medföra ökat arbete och merutgifter
för de kommunala valnämnderna. För hela landet kan kostnaden bli
betydande, eftersom valutredningen anför, att röstkort år 1957 endast utsändes
till 42 % av de röstberättigade på landsbygden.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län yttrar, att förslaget knappast är förenligt
med grundlagarnas bestämmelser om tid för nyval efter upplösning
av riksdagens andra kammare och om tid för riksdagens sammanträde efter
sådant nyval. Enligt 17 § riksdagsordningen skall nya val förrättas ofördröj
ligen. Riksdagen skall enligt 5 § riksdagsordningen och 108 § regeringstormen
sammanträda å den tid inom tre månader från upplösningen, som
Konungen bestämmer. Jämlikt 55 a § lagen om val till riksdagen i dess
föreslagna lydelse skall röstkorten utsändas till de röstberättigade senast å
tjugofemte dagen före valdagen. Efter valdagen torde riksdagen tidigast
kunna sammanträda om cirka två veckor. Det skulle då återstå cirka sju
veckor för tryckning av blanketter till röstkort, adresstryckning hos länsstyrelserna,
kontroll av röstkorten mot röstlängden och för komplettering
av röstkorten med anteckning om uppslag i röstlängden m. in. För dessa
arbeten har vid 1960 års andrakammarval beräknats omkring 110 dagar.
Det synes högst ovisst — särskilt som länsstyrelserna vissa tider på året ej
hinner utföra sådana arbetsuppgifter — om röstkortens utsändande kan
medhinnas så snart att riksdagen kan sammanträda inom föreskriven tid.
I vart fall medför förslaget att den tid det svenska folket saknar representation
genom riksdagen avsevärt förlänges, vilket ej kan anses vara väl förenligt
med stadgandet, att nyval skall ske ofördröj ligen.
i dylikt fall icke ske på hemorten, utan resa till annan ort med postanstalt
Beträffande det av utredningen uppställda kravet på legitimation
anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att ett dylikt krav är
rimligt med hänsyn till de risker för valfusk, som torde föreligga om röstkortet
utan vidare skulle träda i röstlängdsutdragets ställe. Eftersom legitimation
numera regelbundet kräves hos posten vid utkvittering av penningar
m. in., torde för flertalet väljare legitimationskravet icke behöva vara
särskilt besvärligt att uppfylla. Icke heller torde detta krav behöva befaras
komma att utgöra en omständighet, som kan verka negativt på valdeltagandet.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser — i likhet med magistraten i Södertälje
— att väljare, som icke är känd för röstmottagaren, alltid bör vara
skyldig att styrka sin identitet t. ex. genom sådan legitimationshandling,
som postverket fordrar. Länsstyrelsen anser därför — liksom magistraten —
att orden »på anfordran» bör utgå ur förslaget till ändrad lydelse av 71 §
lagen om val till riksdagen. Magistraten i Härnösand framhåller angelägenheten
av att den som röstar skall, till förekommande av valfusk, alltid legitimera
sig. Magistraten i Hälsingborg anser att någon risk för valsäkerheten
ej behöver befaras, förutsatt att den som röstar medelst röstkort skall
vara skyldig att inför röstmottagaren styrka sin identitet. Sistnämnda krav
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
kan visserligen av många komma att uppfattas som onödig formalism men
bör otvivelaktigt upprätthållas för att förhindra obehörigt utnyttjande av
röstkort.
Länsstyrelsen i Kronobergs län är kritisk till legitimationskravet. Länsstyrelsen
hävdar, att en dylik legitimation säkert kommer att medföra irritation
och besvärligheter. En del väljare, som icke har legitimation med sig,
kommer icke att kunna eller bry sig om att rösta. Vid röstning inför valförrättare
i egna valdistriktet fordras icke särskild legitimation. I de fall röstkort
nu användes lämnas detta fram och någon särskild förfrågan från
valförrättarens sida om väljarens identitet framställes i allmänhet icke.
För valsäkerheten synes det länsstyrelsen icke erforderligt att uppställa
krav på särskild legitimation vid röstning inför särskild röstmottagare.
Även generalpoststyrelsen motsätter sig kravet på legitimation. Enligt
styrelsens uppfattning kommer detta krav att tynga poströstningen. Icke
minst kommer kravet på legitimation att leda till många kontroverser med
den poströstande allmänheten. Med hänsyn till att poströstning alltid måste
ske utanför hemorten kan man i de flesta fall räkna med att väljaren icke är
känd av postfunktionären. I praktiken skulle det därför med den utformning
förslaget fått bli legitimationstvång. Om väljaren icke har särskild legitimation
med sig, kan han ej, som när det gäller postärenden i allmänhet,
återvända en annan dag utan måste — om han icke skall gå miste om sin
möjlighet att rösta — återvända till sin bostad och hinna tillbaka till postanstalten
på den knappa tid, som står till buds. Flertalet postanstalter är
öppna för röstmottagning endast kl. 10—11 och 15—16 på valdagen. Mången
kommer att finna det underligt, att han icke utan vidare får poströsta,
när han innehar ett röstkort, som sänts under hans personliga adress och
som säger, att han är röstberättigad. Vid röstning på vallokal är ju innehavet
av röstkort i praktiken fullt tillfredsställande i de fall, då det icke
finns särskild anledning förmoda att väljaren är annan än den röstkortet
avser. Risken för att röstkort skall komma i orätta händer och sedan kunna
obehörigen utnyttjas för poströstning torde vara minimal. Röstning kan ju
i dylikt fall icke ske på hemorten, utan resa till annan ort med postanstalt
är en förutsättning. Där måste den begränsade öppethållandetiden passas
och på en och samma postanstalt kan näppeligen mer än en röst avges av
samma person. Om poströst skulle avges för person, som redan röstat i vallokal,
torde poströsten annulleras av sammanräkningsmyndigheten. Risken
för valfusk är säkerligen störst i storstäderna och med hänsyn till valförrättarnas
mindre goda personkännedom där, synes riskerna vara rentav
större vid röstning i vallokal än vid poströstning. Med hänsyn till vad sålunda
anförts är det generalpoststyrelsens bestämda uppfattning, att uppvisande
av röstkort skall vara tillräckligt, såvida icke röstmottagare har
särskild anledning ifrågasätta behörigheten hos den som företer kortet. I
dylikt fall skall den röstande givetvis avkrävas särskild legilimationshandling.
Beträffande utformningen av röstkorten har åtskilliga synpunkter
framkommit i yttrandena.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
Med tanke på risken att väljarna ofullständigt eller felaktigt skall komma
att överföra röstkortets uppgifter på ytterkuvertet har i några yttranden
förordats att röstkorten utformas såsom kuvert, vilka vid röstningen
på postanstalt, beskickning eller konsulat skulle användas i stället för de
särskilda ytterkuverten. Förslag härom har väckts bl. a. av länsstyrelsen i
Östergötlands län och ordföranden i Östervåla kommuns östra valdistrikt.
Magistraten i Jönköping föreslår, att röstkortet på något sätt fästes vid ytterkuvertet.
På detta behöver då väljaren bara skriva sitt namn. Att väljaren
får lämna röstkortet ifrån sig synes icke innebära någon olägenhet. I
praktiken torde det nämligen vara uteslutet att använda samma röstkort vid
mera än ett val.
För att sammanräkningsmyndighetens arbete med sortering och granskning
av inkomna ytterkuvert icke onödigtvis skall tyngas av, att de av väljaren
å kuvertet lämnade uppgifterna är otydliga och identifieringen av väljaren
vid avprickning i röstlängden därigenom försvårad, är det — enligt vad
överståthållarämbctet gör gällande — av väsentlig betydelse att å kuvertet uttryckligen
anges, att väljarens namn skall textas eller på annat sätt förtydligas.
För att underlätta identifieringen av väljaren kan det ibland vara av
betydelse att äga upplysning om dennes födelseår. Inom en och samma familj
kan understundom flera medlemmar bära samma förnamn. Ämbetet
ifrågasätter därför om icke ytterkuvertet bör förses med uppgift om väljarens
födelseår. Yrkande härom har framförts även av länsstyrelsen i Skaraborgs
län. Länsstyrelsen anför, att därest av någon anledning felaktighet
föreligger beträffande uppslaget i röstlängden, valsedeln måste kasseras, då
ju i röstlängden kan finnas flera personer med samma namn. För sammanräkningsmyndigheten
hade uppgift om hemvist enligt röstlängden varit lämpligare
än födelsetiden, men då röstkorten ofta icke ger otvetydigt besked
härom, torde födelsetiden vara att föredraga. För att underlätta sammanräkningen
torde det också vara önskvärt, att raden å uppslaget anges i'' ytterkuvertet.
Överståthållarämbetet och Stockholms stads valnämnd föreslår slopande
av kravet på fullständigt namn. Valnämnden anför, att föreskriften härom
av trycktekniska skäl icke alltid följes. Även om en komplettering i förekommande
fall kan verkställas efter tryckningen, framstår en sådan åtgärd som
opåkallad, då de förnamn som nu medtages är fullt tillräckliga för den röstberättigades
identifiering. Tänkbart är vidare, alt ett framtida ändrat tekniskt
förfarande helt kan omöjliggöra angivande av fullständigt namn. I 55 a §
torde därför böra anges endast namn, yrke etc. I stället bör i kungörelsen
angående röstkort ges närmare bestämmelser i denna fråga. Därvid synes
tillräckligt med en föreskrift, att den röstberättigade skall angivas med
det antal förnamn eller initialer, som är erforderliga för att en tillfredsställande
identifiering skall kunna ske. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser
det absolut nödvändigt, att jämväl raden å uppslaget anges å röstkortet, om
sammanräkningen skall kunna bringas till slut inom rimlig tid. Med det
stora anta] poströster, som kan förväntas inkomma till sammanräkningsmyndigheten,
maste allt göras för att den röstande lätt skall kunna återfin
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
45
nas i röstlängden. Särskilt då det gäller alldagliga personnamn, som kanske
upptar flera upplägg i röstlängden, skulle det bli mycket tidskrävande att
återfinna de röstande i längden, om raduppgiften utelämnades å röstkortet.
Även länsstyrelsen i Västernorrlands län anser det lämpligt, att å röstkort
och ytterkuvert finns uppgift ej blott om sida utan även om rad i röstlängden.
Uppgiften om nummer å valkretsen å formuläret till röstkort bör borttagas,
då valkretsarna vid andrakammarval ej torde vara numrerade. Å samma
formulär torde omedelbart efter uppgiften om vallokal och valtider böra
såsom alternativ tryckas meningen »Valförrättningen pågår under tid och i
lokal, som meddelas genom tidningarna». Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län anmärker, att vid den tid, då röstkorten enligt förslaget senast skall
översändas till de röstherältigade eller å tjugofemte dagen före valdagen,
det ännu icke föreligger den kungörelse om valet, som länsstyrelsen enligt
56 § lagen om val till riksdagen skall utfärda och vari skall upptagas bl. a.
tider för valet och valstället för varje valdistrikt. Med hänsyn härtill synes
lämpligast, därest tiden för röstkortens utsändande icke anses böra framflyttas,
att å formuläret endast anges, att valförrättningen pågår under tid
och i lokal, som meddelas genom tidningarna.
Beträffande förslaget att röstkorten skall utsändas senast å tjugofemte
dagen före valdagen (innevarande år den 24 augusti) anför generalpoststyrelsen
följande:
Vid denna tid får man räkna med att ett stort antal väljare fortfarande
har eftersändning av sin post till sommaradresser. Återflyttning till ordinarie
adress torde i stor utsträckning ske, först när skolorna börjar de allra
sista dagarna i augusti. Bäst hade givetvis varit, om röstkorten hade kunnat
distribueras på sådan tid alt så få kort som möjligt behövt eftersändas. Detta
skulle innebära att röstkorten skulle sändas ut några dagar senare, t. ex.
omkring den 1 september. Med tanke på de väljare, som äger rätt att rösta
före valdagen och då så tidigt som 31 augusti, är emellertid detta måhända
inte möjligt. Om hänsyn inte behövde tagas till eftersändningarna, skulle den
av utredningen föreslagna tidpunkten för utsändningen vara väl avvägd.
Med tanke på det ständigt ökande antalet eftersändningar på sommaren och
den tidsutdräkt dessa oundvikligen för med sig, vill styrelsen emellertid ifrågasätta
om inte tidpunkten för utsändningen av röstkort bör bestämmas
till senast trettionde dagen före valdagen, d. v. s. innevarande år den 19
augusti. En måhända bättre utväg hade annars varit, att vid den stora utsändningen
av röstkort inte ta hänsyn till dem som röstar före valdagen.
Utredningen har framhållit, afl den som skall vara utomlands bör kunna få
sitt röstkort redan före den allmänna utsändningen efter särskild framställning.
Hinder borde inte möta att samma system tillämpas i fråga om det
fåtal väljare tillhörande vissa yrkesgrupper, som ämnar rösta på postanstalt
före valdagen och då redan i början av 18 dagarsperioden.
Till undvikande av att röstkort användes mer än en gång vid samma val
föreslår länsstyrelsen i Hallands län att röstmottagaren ålägges förse röstkortet
med anteckning alt röstning skett. Samma förslag framlägges av
Svenska landskommunernas förbund. Enligt magistratens i Södertälje mening
bör röslmottagaren behålla röstkortet för makulering, sedan ändamålet
med röstkortet uppfyllts.
Generalpoststyrelsen betonar angelägenheten av alt röstkortets adressida
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
ges sådan uppställning, att kortet som postförsändelse uppfyller villkoren
för befordran som brevkort. Detta innebär enligt allmänna poststadgans föreskrifter
bl. a., att minst högra hälften av kortets framsida skall vara uteslutande
disponerad för adressuppgifter och postala tjänsteanteckningar.
Under erinran att röstkorten f. n. utsändes med utnyttjande av den tjänstebrevsrätt,
som beviljats valnämnds ordförande ifrågasätter generalpoststyrelsen
att tjänstebrevsrätten tillerkännes valnämnden. Mot en dylik ändring,
som fordrar särskilt beslut av Kungl. Maj :t, finns från styrelsens sida intet
att erinra. Svenska landskommunernas förbund har gjort ett liknande påpekande.
Statskontoret biträder förslaget, att kommunerna liksom hittills skall bestrida
kostnaderna för blanketter till röstkort, blankettryck och kortens
iordningställande. Svenska landskommunernas förbund framhåller däremot,
att kostnaderna för röstkortens framställande, sedan korten erhållit
sin nya funktion, bör belasta statsverket, i vart fall då fråga är om riksdagsmannaval.
Av samma mening är länsstyrelsen i Västernorrlands län. Kostnaderna
blir enligt länsstyrelsens mening vid central upphandling säkerligen
billigare.
Slutligen må redovisas vissa detaljanmärkningar, som framkommit vid
remissbehandlingen. Stockholms stads valnämnd anmärker på avfattningen
av 55 a § femte stycket förslaget till lag om val till riksdagen. Det i lagtexten
förekommande ordet »upprättas» bör enligt valnämndens mening
ersättas av ordet »utlämnas».
Länsstyrelsen i Hallands län påpekar, att utredningens förslag påkallar
ändring även i författningarna angående valstatistik och röstsammanräkningsprotokoll.
I det yttrande, som avgivits av länsstyrelsen i Västernorrlands län, hemställes
att i vallagen införes stadgande om den tid, inom vilken ansökan om
andra valtider än de i 58 § första stycket vallagen angivna, skall göras för
att å röstkorten, vilkas utsändande kan börja efter röstlängdens underskrivande,
skall kunna anges valtiderna.
Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar, att därest innevarande år även
kommunalval i något fall skulle komma att äga rum, måhända på samma
dag som riksdagsvalet, båda systemen kommer att fungera jämsides. Vid
riksdagsvalet får röstkort användas vid röstning inför röstmottagare men
vid kommunalvalet skall röstlängdsutdrag komma till användning. Länsstyrelsen
hyser farhågor för att en dylik samtidig användning av två olika
system för röstning kan medföra komplikationer.
Kungi. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
47
Departementschefen
Såsom framgår av den föregående redogörelsen föreligger förslag —
framlagda av 1955 års valutredning — till ändringar i vallagstiftningen i tre
olika avseenden. Förslagen syftar till att på olika sätt underlätta valdeltagandet
och valförrättningen. För det första föreslås, att de politiska partierna
skall få möjlighet att utlägga valsedlar i eller i anslutning till vallokalen.
Vidare har framlagts förslag, innebärande att de politiska partierna
skall på statsverkets bekostnad erhålla s. k. äktamakekuvert. Slutligen
har utredningen upptagit frågan om användningen av röstlängdsutdrag vid
röstning inför särskilda röstmottagare och i detta hänseende föreslagit, att
röstlängdsutdraget skall avskaffas och ersättas med s. k. röstkort.
Vad först angår frågan om rätt för de politiska partierna att utlägga
valsedlar i eller i anslutning till vallokalen finnes enligt
gällande lagstiftning ej något hinder mot att valförrättaren medger ett
sådant förfaringssätt. Enligt vad som upplysts har detta också skett på sina
håll, och de erfarenheter som vunnits härav synes vara gynnsamma. Utredningens
förslag, som tillkommit på riksdagens initiativ och som innebär
att rätten för de politiska partierna att i vallokalen eller i anslutning till
densamma utlägga valsedlar lagfästes och således ej blir beroende av valförrättarens
medgivande, har också godtagits av flertalet remissinstanser.
Även jag vill i princip ansluta mig till förslaget.
I de mot förslaget kritiska yttrandena har särskilt betonats, att ett utläggande
av valsedlar i själva vallokalen lätt skulle kunna inge allmänheten
den föreställningen, att det är valnämnden som tillhandahåller valsedlarna,
något som vore ägnat att rubba tilltron till nämndens objektivitet.
Vidare har anmärkts, att en sådan ordning kunde verka störande på valförrättningen.
För egen del är jag av den uppfattningen, att det om möjligt
bör undvikas att valsedlarna utlägges i själva vallokalen. I allmänhet
torde i anslutning till vallokalen finnas något förrum eller liknande utrymme
(t. ex. skolkorridor, omklädningsrum, hall eller vestibul), och valsedlarna
bör då utläggas i det utrymme som sålunda står till buds. Först om
detta befinnes olämpligt, bör det vara tillåtet, att valsedlarna utlägges i
själva vallokalen. I enlighet härmed torde i lagen böra föreskrivas, att utrymme
för valsedlar skall finnas anordnat antingen i anslutning till vallokalen
eller, om så ej lämpligen kan ske, i denna. Till den i ett remissyttrande
framförda tanken att valsedlarna skall få placeras i de avskilda
hås, där väljaren har att inlägga sin valsedel i valkuvertet, kan jag ej ansluta
mig. Ett sådant arrangemang skulle förutsätta, all representanter för
de olika partierna skulle få tillträde till dessa utrymmen icke blott för att
placera ut valsedlarna utan även för att under valförrättningens gång lägga
ut nya valsedlar allt eftersom de tidigare utlagda lar slut. Det är tydligt, att
en sådan ordning skulle vara ägnad att slöra valförrättningen.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
Någon föreskrift om uppsättande av anslag, som för väljaren markerar
var de olika partiernas valsedlar finnes, synes ej behöva upptagas i lagen.
Å andra sidan bör ej stadgas något förbud mot att anslag uppsättes. Frågan
härom får således bedömas av valförrättaren. Detsamma gäller frågan vilka
anordningar i övrigt som bör vidtagas för valsedlarnas utläggande. Hinder
möter ej att de utan särskilda föranstaltningar lägges ut på ett bord eller
liknande. Lämpligen bör dock valmyndigheten anskaffa exempelvis pappkartonger,
vari valsedlarna kan placeras.
Valmyndighetens befattning med utläggandet av valsedlar bör såsom
utredningen föreslagit inskränkas till att avse iordningställandet av erforderligt
utrymme för valsedlarna. Det förutsättes alltså att vederbörande
partiorganisationer tillser att valsedlar finns tillgängliga under hela valförrättningen.
Det bör ej föreligga någon skyldighet för valförrättaren att
pröva behörigheten hos den som kommer och vill lägga ut valsedlar. Valförrättaren
har emellertid att sörja för ordningen vid förrättningen, och inom
ramen för denna befogenhet har han att ingripa, därest något störande
skulle inträffa i samband med utläggningen av valsedlarna.
I ett av remissyttrandena har påpekats att det i vallagarna stadgade förbudet
mot tal och upprop till de väljande inom vallokalen bör utsträckas att
avse även tal och upprop inom förrum till vallokalen. Vidare har i samma
yttrande hemställts om införande av regler angående de politiska partiernas
rätt att inom vallokal eller förrum till sådan lokal utdela valsedlar. Jag finner
för min del ej anledning att föreslå lagändringar i nu angivna hänseenden.
Skulle det mot förmodan visa sig att de nu förordade reglerna om rätt
för de politiska partierna att utlägga valsedlar i anslutning till eller i vallokalen
ger anledning till missbruk med avseende å propagandaverksamheten och
valsedelsutdelningen, torde emellertid de berörda spörsmålen få upptagas till
övervägande.
Förslaget om rätt för de politiska partierna att på statsverkets bekostnad
erhålla äktamakekuvert, vilket förslag i likhet med
det förut behandlade förslaget angående utläggande av valsedlar i anslutning
till eller i vallokalen tillkommit på tillskyndan av riksdagen, har motiverats
med att en sådan ordning skulle väsentligt underlätta valdeltagandet. Utredningen
har påpekat, att väljarna i stor utsträckning vant sig vid att i valfrågor
vända sig till väljarorganisationernas valbyråer eller ombud och att
det därför får anses lämpligt att väljarnas önskemål i fråga om äktamakekuvert
kan tillgodoses av organisationerna.
Förslaget har i allmänhet accepterats vid remissbehandlingen. De invändningar
som framkommit grundas huvudsakligen på den kostnadsökning som
förslagets genomförande skulle medföra för statsverket. Att sådan kostnadsökning
uppkommer torde vara ofrånkomligt. Hur stor den blir är svårt att
exakt uppskatta, eftersom åtgången av kuvert ej kan på förhand beräknas.
Jag räknar dock med att kostnaderna ej blir av sådan omfattning, att det
finns anledning att med hänsyn därtill avstå från den rationalisering av
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
49
valförfarandet som förslagets genomförande skulle innebära. Det bör i detta
sammanhang beaktas, att kostnaderna för tillhandahållande av kuvert åt
välj arorganisationerna i viss mån motväges av minskat arbete och inbesparade
kostnader för det allmännas organ. F. n. tillgår det så—vad andrakammarvalen
beträffar — att kuverten på statsverkets bekostnad tillliandahålles
valnämnder och magistrater för att sedan i viss utsträckning vidarebefordras
bl. a. till väljarorganisationerna. Den föreslagna reformen skulle medföra
att denna omgång undvikes, i det att kuverten i stället sändes direkt till partierna.
Får väljarorganisationerna kostnadsfri tilldelning av äktamakekuvert,
blir följden givetvis den, att valmyndigheternas behov av sådana kuvert
minskar. Jag förutsätter också, att partierna iakttager sparsamhet såväl vid
rekvisitionen av kuvert som vid användningen av kuverten. På de angivna
skälen vill jag förorda, att den ifrågavarande reformen genomföres.
Som utredningen föreslagit och flertalet remissinstanser biträtt anser jag
att den kostnadsfria tilldelningen av äktamakekuvert bör begränsas till de
politiska partier, som är representerade i riksdagen. Att låta alla i allmänna
val deltagande grupper och meningsriktningar erhålla fri tilldelning av äktamakekuvert
är enligt min mening ej motiverat ur synpunkten av en rimlig
service.
Den i några remissyttranden framförda tanken att kommunerna vid kommunala
val skulle kostnadsfritt erhålla äktamakekuvert anser jag mig ej
kunna biträda. Kommunernas behov av kuvert blir självfallet mindre genom
att partiorganisationerna i avsevärt ökad utsträckning tilldelas sådana.
Någon större betydelse kan det därför knappast vara för kommunerna
att kostnadsfritt få sig tilldelade ifrågavarande kuvert.
Tilldelningen av kuvert torde i fortsättningen lämpligen böra ske på så
sätt, att vederbörande statsdepartement från partiernas riksorganisationer
fordrar in uppgift på det antal kuvert som önskas, varefter kuverten levereras
direkt från tryckeriet utan kostnad för organisationen. Antalet kuvert,
avsedda för valnämnder, magistrater och röstmottagare, bör fixeras med
hänsyn tagen till det antal, som distribuerats till partiorganisationerna.
Vad härefter angår frågan om användningen av r ö s t längdsutdrag
vid röstning inför särskilda röstmottagare har denna fråga, såsom
framgår av den tidigare redogörelsen, prövats vid åtskilliga tillfällen nnder
de senaste årtiondena. Därvid torde knappast ha rått meningsskiljaktighet
om alt det krav på företeende av röstlängdsutdrag som uppställts för sådan
röstning medför ett ganska kännbart besvär både för väljarna och valmyndigheterna.
Röstberättigad, som önskar rösta med röstlängdsutdrag, erhåller
sådant blott efter särskild beställning — egenhändigt undertecknad
och bevittnad — eller efter personlig framställning. För valmyndigheterna
är själva förfarandet vid utfärdandet av röstlängdsutdrag otympligt och
arbetskrävande. Detta gäller särskilt den registrering av beställda röstlängdsuIdrag,
som det åligger utdragsutfärdaren att ombesörja. Vidare föreligger
den olägenheten med nuvarande ordning att i sådana fall då behovet
4 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 103
50
Kungi. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
av röstlängdsutdrag aktualiseras först kort tid före valdagen utfärdandet av
röstlängdsutdrag icke alltid medhinnes. Kravet på innehav av röstlängdsutdrag
vid röstning utom det egna valdistriktet utgör i dylikt fall ett faktiskt
hinder för rösträttens utövande.
Det har hittills ej varit möjligt att finna någon annan, mindre komplicerad
anordning, som kunnat ersätta röstlängdsutdragen. Härvid har det särskilt
varit säkerhetskravet som vållat svårigheter. Frågan har emellertid nu
kommit i ett nytt läge, sedan närmare erfarenhet vunnits av de s. k. röstkorten.
Under senare år har dessa kort i alltmer ökad utsträckning kommit
till användning. Såsom av utredningens promemoria framgår utsändes vid
1957 års folkomröstning röstkort till 70 procent av hela antalet röstberättigade;
i städerna utgick röstkort till 98 procent av de röstberättigade, på
landsbygden till 42 procent. Utredningen har efter en noggrann undersökning
funnit, att röstkorten med vissa kompletteringar skulle med fördel kunna
ersätta röstlängdsutdragen. Utsändningen av röstkort skulle med denna
ordning bli obligatorisk. Röstning utom det egna distriktet skulle enligt förslaget
tillgå så, att väljaren inställer sig hos röstmottagaren — vanligen
postanstalt — och därvid företer sitt röstkort ävensom avlämnar ett ytterkuvert,
på vilket han överfört vissa uppgifter från röstkortet samt inför
röstmottagaren tecknat sitt namn. Väljaren får därefter ett vanligt valkuvert,
i vilket han på avskild plats i röstningslokalen inlägger sin valsedel.
Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar han detsamma till röstmottagaren,
som inlägger det i ytterkuvertet. Med hänsyn till risken att röstkort någon
gång kan komma att tillställas fel person är det enligt förslaget avsett att
röstmottagaren skall kunna kräva legitimation av väljaren.
Utredningsförslaget har fått ett övervägande gynnsamt mottagande vid
remissbehandlingen. Den förbättrade service för den röstande allmänheten
som förslagets genomförande skulle medföra har sålunda på många håll hälsats
med tillfredsställelse. Kritiska röster har dock ej saknats. Det har hävdats,
att en alltför långt driven förenkling av poströstningsförfarandet skulle
medföra att antalet poströstande skulle öka i en utsträckning som vore
ägnad att komplicera och försena sammanräkningsförfarandet. Vidare har
framförts den invändningen att arbetsökningen för valnämnderna i de många
landsbygdskommuner, där röstkort hittills ej kommit till användning, skulle
ytterligare öka de redan kännbara svårigheterna att uppbringa personer som
är villiga att medverka som ordförande eller ledamot i valnämnd. Det har
även gjorts gällande, att valsäkerheten ej blir i erforderlig grad tillgodosedd
med det föreslagna systemet. En remissinstans har avstyrkt förslaget med
hänvisning till svårigheten att medhinna utsändning av röstkorten vid nyval.
För egen del vill jag understryka, att det är av den allra största betydelse
att det totala valdeltagandet blir så stort som möjligt. För främjande av detta
viktiga intresse är det, med hänsyn till den starkt ökade rörligheten i dagens
samhälle, nödvändigt att anordningarna för röstning utom hemorten
är enkla och bekväma. Utredningsförslaget innebär ur denna synpunkt på
-
Öl
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1060
tagliga fördelar. AU det föreslagna systemet ur andra synpunkter skulle
kunna medföra vissa olägenheter i jämförelse med nu gällande ordning bör
under dessa förhållanden ej hindra förslagets genomförande. Jag är medveten
om att svårigheter med hänsyn till tidsfaktorn kan uppkomma vid
användning av systemet då val äger rum efter riksdagsupplösning. I en
sådan exceplioneli situation torde emellertid särskilda anordningar få vidtagas
för alt snabbt iordningställa och utsända röstkorten. Ur säkerhetssynpunkt
förefaller de principer som utredningen utformat för det nya systemet
vara tillfredsställande. Jag anser mig med hänsyn till det sagda kunna
rekommendera att utredningens förslag lägges till grund för lagstiftning.
Utredningens förslag avser endast valen till riksdagens andra kammare.
Tanken är emellertid att samma system skall genomföras även beträffande
kommunalvalen. Det är avsett, att förslag till motsvarande ändringar i den
kommunala vallagen skall föreläggas riksdagen i så god tid att den nya metoden
kan användas vid 1962 års kommunalval.
Utredningens förslag innebär som nämnts, att den röstande med ledning
av röstkortets uppgifter skall ifylla ett särskilt ytterkuvert, som därefter
skall användas vid röstningen. I flera yttranden har uttalats farhågor för
att icke alla röstande med tillräcklig noggrannhet kommer att överföra uppgifterna
från röstkortet, med påföljd att kuverten i betydande utsträckning
blir felaktigt eller ofullständigt ifyllda. Det är givet, att förekomsten av dylika
felaktigt eller ofullständigt ifyllda kuvert kan vålla sammanräkningsmyndiglieten
åtskilligt besvär och medföra ökad kassation av valsedlar. I
syfte att minska risken för felskrivningar har i några yttranden föreslagits,
att det bör åligga röstmottagarna att kontrollera, att ytterkuvertcn är riktigt
ifyllda och att uppgifterna är fullt läsliga. Det har även förordats, att
ifyllandet av ytterkuverten bör verkställas, icke av de röstande utan av röstmottagarna.
Jag anser för egen del att det bör ankomma på väljaren själv
att ifylla ytterkuvertet. Det bör emellertid åligga röstmottagaren att vid
mottagandet av ytterkuvertet granska de därå ifyllda uppgifterna, och om
han upptäcker att felaktighet eller ofullständighet föreligger, bör han göra
väljaren uppmärksam därpå. Ytterkuvertet bör ej mottagas, förrän röstmottagaren
förvissat sig om att detsamma blivit i behörig ordning ifyllt.
För att underlätta särskilt postfunktionärernas arbete med röstmottagningen
bör enligt min mening ytterkuverten kunna ifyllas redan på förhand.
Ytterkuverten bör därför, såsom utredningen föreslagit, i god tid
före valet finnas tillgängliga hos röstmottagarna. Tanken att ytterkuvert
skulle tillställas även väljarorganisationerna har emellertid avvisats av utredningen,
som stannat för att föreslå alt förutom röstmoltagarna endast
valnämnder och magistrater skall få tillgång till ytterkuvert. För egen del
är jag beredd att på denna punkt ansluta mig till generalpoststyrelsens mera
långtgående förslag. Till välj arorganisationernas valbyråer är väl jarna
vana att vända sig, då de i något avseende önskar hjälp med röstningen. På
valbyråerna kan väljarna t. ex. få hjälp med upprättande av äklamakeförsändelser.
Kuvertet till sådan försändelse skall — enligt vad jag föreslå
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
git i det föregående — kostnadsfritt tillställas de i riksdagen representerade
politiska partierna. Enligt min mening bör det vara en naturlig uppgift för
välj arorganisationerna att gå väljarna tillhanda även med ifyllandet av de
ytterkuvert, varom i förevarande sammanhang är fråga. Jag föreslår därför,
att de politiska partierna får kostnadsfri tilldelning även av ytterkuvert.
Tilldelningen bör — på samma sätt som tilldelningen av äktamakekuverten
— begränsas till de partier, som är representerade i riksdagen. I god
tid före valet kommer således ytterkuvert att finnas tillgängliga på valbyråer,
postanstalter, valnämnder och magistrater. Man kan vid sådant förhållande
utgå från, att åtskilliga av de väljare, som kommer alt rösta på
postanstalt, redan på förhand -— och ofta under sakkunnig ledning — fyllt
i de ytterkuvert, som erfordras för röstningen.
Med tanke på risken att väljarna ofullständigt eller felaktigt skall komma
att överföra röstkortets uppgifter på ytterkuvertet har i några yttranden
förordats att röstkorten utformas som kuvert, vilka vid röstning utom
det egna valdistriktet skulle få användas i stället för de särskilda ytterkuverten.
Detta förslag är beaktansvärt. Emellertid är det knappast möjligt,
att en sådan ordning låter sig genomföra för kommunalvalens del. Kommunalvalen
avser ju i allmänhet mer än ett val; på de flesta platser väljes
samtidigt både fullmäktige i kommunen och representanter i landstinget.
Systemet med röstkort i form av ytterkuvert skulle alltså förutsätta, att
dubbla upplagor av röstkort måste utsändas till varje väljare. En sådan
ordning torde vara mer arbetskrävande och kostsam än som svarar mot behovet.
Förslaget att väljaren, därest han ej är för röstmottagaren känd, skall styrka
sin identitet, har i det stora flertalet yttranden icke föranlett någon erinran
vid remissbehandlingen. Några remissinstanser har påfordrat eu
skärpning av legitimationskravet. Andra åter har motsatt sig kravet på
legitimation med hänvisning till att detta krav kommer att tynga poströstningen
samt medföra irritation bland den röstande allmänheten. Enligt
min mening är det ur valsäkerhetssynpunkt av väsentlig betydelse att den
som röstar med företeende av röstkort kan avkrävas legitimation. Röstkorten
kommer att i miljonupplagor utgå till landets väljare, och det kan
understundom hända, alt ett röstkort kommer i orätta händer. För att förebygga
att någon obehörigen utnyttjar röstkort bör röstmottagaren vara
skyldig att i de fall väljaren ej är för honom känd avkräva honom legitimation.
För väljarna torde det knappast innebära någon större olägenhet
att detta krav upprätthålles. Allmänheten är van vid att legitimation kräves
vid postärenden, och det torde därför för de flesta människor te sig naturligt,
att de skall styrka sin identitet då de röstar på posten. För att den
väljande allmänheten skall få klart för sig att röstmottagaren äger avkräva
den röstande legitimation, bör å röstkortet uttryckligen anges, att väljaren
skall vid röstning på postanstalt, beskickning eller konsulat vara beredd att
legitimera sig. Av röstkortet bör även framgå vilka handlingar som godtages
som legitimation (sjukkassekort, folkpensionsbrev, skaltekort, värn
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960 53
pliktigs inskrivningsbok, sjöfartsbok, pass, körkort och därmed likvärdiga
handlingar).
Röstkortet bör efter röstningen behållas av väljaren. Såsom utredningen
föreslagit bör röstkortet nämligen -— även om det utfärdats för visst val —
få användas vid senare val, under förutsättning dock att samma röstlängd
då länder till efterrättelse. Den praktiska situation som åsyftas är att efter
allmänna val omval äger rum inom viss valkrets.
Den ökning av antalet poströstande som den nya ordningen kan väntas
medföra torde till stor del komma att hänföra sig till sådana röstande, som
först på själva valdagen bestämmer sig för att resa bort från hemorten,
exempelvis sportstugeägare eller personer som eljest ger sig ut på söndagsutflykt.
Frekvensen av antalet poströstande torde även påverkas av de tider,
då röstning äger rum i de röstandes egna valdistrikt. Enligt 58 § första
stycket vallagen gäller som huvudregel att valet skall börja klockan 9 och
fortgå till klockan 15 samt därefter fortsättas på landet från klockan 17 till
klockan 20 och i stad till klockan 21. Det är sannolikt, att om valet börjar
redan klockan 8 på morgonen åtskilliga personer, som eljest skulle röstat
på postanstalt, i stället kommer att rösta i det egna valdistriktet. De personer,
som planerat att på valdagen bege sig ut i skog och mark, får därigenom
bättre möjlighet att rösta redan innan de beger sig hemifrån. Vidare
synes det vara ägnat att motverka ökningen av poströstningen om personer,
bosatta på landsbygden, finge möjlighet att rösta ända till klockan 9 på
kvällen. Jag förordar därför att sådan ändring vidtages i 58 § första stycket
vallagen att däri som huvudregel föreskrives att valet — såväl på landet
som i stad — skall börja redan klockan 8 på morgonen och att detsamma
därefter skall fortsättas även å landet från klockan 17 till 21.
Enligt 58 § andra stycket har länsstyrelse möjlighet att på framställning
av valförrättaren förordna om andra tider för valets förrättande än de som
finns angivna i första stycket av samma paragraf. Sådana förordnanden brukar
länsstyrelserna också i mycket stor utsträckning meddela. Detta medför
emellertid den olägenheten att valet äger rum på de mest skiftande tider i
de olika valdistrikten. För allmänheten vore det en fördel om valet ägde
rum på i huvudsak samma tider över hela landet. Förhållandena är emellertid
skiftande på olika håll i landet, och det kan vara motiverat, att i vissa
fall undantag göres från de tider, som gäller enligt huvudregeln. Jag är därför
icke beredd att utan närmare utredning förorda någon ändring i de regler,
enligt vilka länsstyrelsen äger förordna om andra tider. Jag vill emellertid
framhålla angelägenheten av att länsstyrelserna härvidlag iakttager viss
återhållsamhet samt att — om undantag medges — i huvudsak samma valtider
fixeras inom hela länet eller sammanhängande eller slutna delar därav.
För alt ökningen av poströstningen icke skall bli alltför påtaglig, torde
det vara ofrånkomligt, att valet i de olika valdistrikten pågår längre än vad
som hittills varit brukligt.
Beträffande röstning å postanstall gäller enligt 72 § tredje stycket vallagen
alt röstmottagning å valdagen skall äga rum minst en timme före kloc
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
kan 11 och eu timme efter klockan 13. Det ankommer på generalpoststyrelsen
att med iakttagande härav bestämma om postanstalternas öppethållande
på valdagen. I allmänhet brukar postanstalterna hålla öppet mellan
klockan 10—11 och 15—16. Härutöver brukar ett trettiotal postanstalter —
belägna i de större städerna — på valdagen hållas öppna även på andra tider.
Uppgift om postanstalternas öppethållande anslås på postanstalterna i god
lid före valet. Dessutom skall på varje postanstalt invid det ordinarie anslaget
om postanstaltens öppethållande i god tid före valdagen uppsättas ett
särskilt anslag om de tider, som postanstalten nämnda dag hålles öppen för
röstmottagning. Skulle särskilda förhållanden kräva en ytterligare utökning
av öppethållandetiden äger postmästaren föranstalta därom. Uppgift om sådant
extra öppethållande skall kungöras i ortstidningarna, om detta medhinnes.
Uppgiften om poslanstalternas öppethållande brukar även intagas i
den valkungörelse länsstyrelserna före valet utfärdar.
Den nu angivna ordningen för postanstalternas öppethållande på valdagen
och bekantgörandet härav för allmänheten synes tillfredsställande. Någon
ändring i dessa avseenden synes därför icke påkallad.
Såsom utredningen föreslagit bör röstkorten utsändas senast å tjugofemte
dagen före valdagen. Den omständigheten att — såsom generalpoststyrelsen
förutskickat — antalet eftersändningar skulle kunna bli betydande, om förslaget
på denna punkt genomföres, anser jag icke böra föranleda en rubbning
av den angivna tidpunkten.
I anledning av påpekande i ett remissyttrande att adressuppgift för vissa
röstberättigade icke är tillgänglig för valmyndigheten, bör Kungl. Maj :t
äga förordna om undantag från regeln att röstkort skall upprättas och utsändas
till envar röstberättigad.
Såsom utredningen föreslagit bör kostnaderna för blanketter till röstkort,
blankettryck och kortens iordningställande bestridas av kommunerna, medan
kostnaderna för länsbyråemas arbete att förse blanketterna med
adresstryck bör åvila statsverket.
För genomförande av de i det föregående förordade reformerna påkallas
ett flertal ändringar i lagen om val till riksdagen och kommunala vallagen.
Införandet av rätt för de politiska partierna alt utlägga valsedlar i eller i
anslutning till vallokalen föranleder komplettering av 60 § lagen om val till
riksdagen och 26 § kommunala vallagen. Stadganden om rätt för de politiska
partierna att på statsverkets bekostnad erhålla äktamakekuvert bör
införas i 96 § lagen om val till riksdagen och 60 § kommunala vallagen. Användningen
av röstkort torde få regleras genom införande i lagen om val
till riksdagen av en ny paragraf, benämnd 55 a §, samt ändringar i 71, 73,
74, 77, 95 och 96 §§ nämnda lag. Vidare föreslås enligt vad förut sagts ändring
av bestämmelserna i 58 § samma lag angående de tider på dagen då valförrättning
skall äga rum.
Utöver lagändringarna erfordras vissa administrativa föreskrifter. Bl. a.
skall formulär till röstkort och ytterkuvert fastställas av Kungl. Maj :t. Därvid
torde få beaktas vad som vid remissbehandlingen anförts angående ut
-
55
Kungl. Maj: Is proposition nr 103 år 1960
formningen av dessa formulär. Det är självfallet angeläget, att röstkort och
ytterkuvert utformas så, att de för den röstande allmänheten blir lätta att
handskas med och samtidigt tillgodoser de säkerhets- och övriga synpunkter
som bör beaktas vid valförfarandet.
Den kostnadsökning för statsverket som uppkommer genom de föreslagna
reformerna kan ej med säkerhet anges på förhand. Kostnaderna belastar
i huvudsak det under elfte huvudtiteln uppförda anslaget till Vissa kostnader
i anledning av allmänna val, i årets statsverksproposition upptaget till
800 000 kronor (se XI ht s. 505). Någon uppräkning av anslaget, som är av
förslagsanslags karaktär, torde ej vara erforderlig.
Med hänsyn till att de nya reglerna i lagen om val till riksdagen skall tilllämpas
redan vid årets andrakammarval bör ändringarna i nämnda lag
träda i kraft snarast möjligt. Ändringarna i den kommunala vallagen
torde få träda i kraft den 1 juli i år.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val
till riksdagen; samt
2) lag om ändrad lydelse av 26 och 60 §§ kommunala vallagen den 6 juni
1930 (nr 253).
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att antaga nämnda lagförslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Margit Hirén
56
Kungl. Maj ds proposition nr 103 år 1960
Bilaga A
Vid promemorian den 30 oktober 1959 fogade förslag till ändringar i
vallagstiftningen
1) Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val
till riksdagen
Härigenom förordnas, att 60 och 96 §§ lagen den 26 november 1920 om val
till riksdagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
60 §.
Vid valförrättningen----— — i 96 §.
Blanketter till valsedlar skola till- Blanketter till valsedlar skola tillhandahållas
i vallokalen. liandahållas i vallokalen. I valloka
len
eller i anslutning till denna skall
finnas anordnat särskilt utrymme,
där valsedlar kunna utläggas.
I vallokalen------— — — är tom.
96 §.
Kuvert, varom förmäles i 60, 63
och 73 §§, skola vara av ogenomskinligt
papper samt, vad varje särskilt
slag angår, lika till storlek och
beskaffenhet. Kuverten skola vara
försedda med ändamålsbeteckning
enligt av Konungen fastställda formulär.
Kuverten skola tillverkas endast
genom statsverkets försorg samt
på dess bekostnad tillhandahållas, i
60 och 63 §§ omförmälda kuvert valnämnden
eller magistraten ävensom
röstmottagare samt ytterkuvert, som
avses i 73 §, de personer, vilka hava
att utfärda röstlängdsutdrag enligt
71 § 2 mom.
Kuvert, varom förmäles i 60, 63
och 73 §§, skola vara av ogenomskinligt
papper samt, vad varje särskilt
slag angår, lika till storlek och beskaffenhet.
Kuverten skola vara försedda
med ändamålsbeteckning enligt
av Konungen fastställda formulär.
Kuverten skola tillverkas endast genom
statsverkets försorg samt på
dess bekostnad tillhandahållas, i 60
och 63 §§ omförmälda kuvert valnämnden
eller magistraten ävensom
röstmottagare samt ytterkuvert, som
avses i 73 §, de personer, vilka hava
att utfärda röstlängdsutdrag enligt
71 § 2 mom. I 63 § omförmälda kuvert
skola på statsverkets bekostnad
tillhandahållas jämväl i riksdagen
representerat politiskt parti.
I 63 §------eller magistraten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.
1 Senaste lydelse av 60 och 96 §§, se SFS nr 1944: 84.
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
57
2) Förslag
till
Lag
om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253)
Härigenom förordnas, att 26 och 60 §§ kommunala vallagen den 6 juni
19301 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Vid valförrättning
Blanketter till valsedlar skola till
handahållas i vallokalen.
26 §.
—i 60 §.
Blanketter till valsedlar skola tillhandahållas
i vallokalen. I vallokalen
eller i anslutning till denna skall
finnas anordnat särskilt utrymme,
där valsedlar kunna utläggas.
I vallokalen*^1— ---------är tom.
Kuvert, varom
Kuvert, som avses i 29 §, och valkuvert,
varom förmäles i 38 §, tillställas
röstmottagare på statsverkets
bekostnad.
60 §.
mot ersättning.
Ytterkuvert, som
Kuvert, som avses i 29 §, och valkuvert,
varom förmäles i 38 §, tillställas
röstmottagare på statsverkets
bekostnad. Kuvert, som i förstnämnda
paragraf sägs, skola på statsverkets
bekostnad tillhandahållas jämväl
i riksdagen representerat politiskt
parti.
38 §§ sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.
1 Senaste lydelse av 26 och 60 §§, se SFS nr 1942: 177.
5 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 103
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
Bilaga B
Vid promemorian den 8 februari 1960 fogat lagförslag samt förslag till
ytterkuvert
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val
till riksdagen
Härigenom förordnas, dels att en
dan angivna lydelse skall införas, de
skola erhålla ändrad lydelse på sätt
(Gällande lydelse)
(Motsvarande bestämmelse saknas.
)
ny paragraf, betecknad 55 a §, av nels
ock att 71, 73, 74, 77, 95 och 96 §§
nedan angives.
(Föreslagen lydelse)
55 a §.
Då val i hela riket till andra kammaren
skall förrättas, skall för envar
i röstlängden som röstberättigad vid
valet upptagen person genom valnämndens
eller magistratens försorg
upprättas röstkort, utvisande den
röstberättigades fullständiga namn,
yrke eller titel, det valdistrikt den
röstberättigade tillhör, dagen för valet
samt den Konungens befallningshavande,
som skall verkställa röstsammanräkning
för den valkrets den
röstberättigade tillhör.
Röstkorten skola senast å tjugofemte
dagen före valdagen med posten
översändas till de röstberättigade.
Då annat val till andra kammaren
än i första stycket sägs skall förrättas,
ävensom därest röstkort förkommit
eller ej kommit den röstberättigade
till handa, äger röstberättigad efter
därom gjord framställning erhålla
röstkort. Röstberättigad, som avses i
70 § 2 och 3 mom., äger, innan röstkorten
blivit på sätt i andra stycket
sägs översända till de röstberättigade,
efter framställning erhålla röstkort.
Framställning om röstkort skall
göras skriftligen eller muntligen till
59
Kungi. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
71 §.
1. Väljare, som avlämnar valsedel
enligt 70 §, skall innehava för sådant
ändamål utfärdat utdrag ur röstlängden
i det valdistrikt han tillhör, utvisande
att han där är upptagen såsom
röstberättigad vid valet, dagen för valet
samt den Konungens befallningshavande,
som skall verkställa röstsammanräkning
för den valkrets väljaren
tillhör. Röstlängdsutdrag tecknas
å ytterkuvert, varom förmäles i
73 §. Formulär till utdrag fastställes
av Konungen.
2. Röstlängdsutdrag, som avses i 1
mom., utfärdas på landet av valnämndens
ordförande eller dennes suppleant
och i stad av den magistraten därtill
förordnar. I kommun på landet
må röstlängdsutdrag jämväl utfärdas
av den, som därtill förordnas; sådant
förordnande meddelas av Konungens
befallningshavande, där det finnes erforderligt.
Röstlängdsutdrag må ej utfärdas
före det röstlängden blivit, på sätt i
45 § sista sycket sägs, underskriven
valnämnden eller magistraten. Vid
framställningen skall uppgivas den
röstberättigades fullständiga namn
och födelsetid samt hemvist i den ort,
där han är uppförd i röstlängd. Där
så begäres skall röstkortet med posten
tillställas den röstberättigade. Möter
för upprättande av röstkort hinder,
som icke omedelbart kan delgivas
sökanden, skall meddelande med
angivande av hindrets art ofördröjligen
översändas till honom.
Röstkort må ej upprättas före det
röstlängden blivit, på sätt i 45 § sista
stycket sägs, underskriven eller försedd
med intyg, att anmärkning mot
densamma ej inom behörig tid framställts,
ej heller senare ån dagen före
valdagen. Ändock att röstkort utfärdats
för visst val, må det användas
vid val, som hålles därefter, så länge
röstlängden länder till efterrättelse.
Närmare föreskrifter i avseende å
röstkortens upprättande meddelas av
Konungen.
71 §.
Väljare, som avlämnar valsedel enligt
70 §, skall innehava röstkort. Är
väljaren ej för röstmottagaren känd,
skall han på anfordran styrka sin
identitet.
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
eller försedd med intyg, att anmärkning
mot densamma ej inom behörig
tid framställts, ej heller senare än
dagen före valdagen.
Den som vill erhålla röstlängdsutdrag
rörande sin rösträtt skall därom
antingen personligen göra framställning
hos den som äger utfärda
utdraget eller ock till denne låta inlämna
eller med posten insända egenhändigt
undertecknad, av minst en
person bevittnad ansökan. Ansökan
må ock insändas till kommunalnämndens
ordförande eller magistraten i
den ort, där sökanden är uppförd i
röstlängd, och skall i sådant fall ordföranden
eller magistraten ofördröjligen
överlämna ansökningen till den
som har att utfärda utdraget. I ansökan
bör uppgivas den sökandes
fullständiga namn, födelseår och
hemvist inom nämnda ort.
Där så begäres, skall utdrag med
posten översändas till sökanden. Möter,
då ansökan inkommit med posten,
hinder för utfärdande av begärt
utdrag, skall meddelande härom med
angivande av hindrets art ofördröjligen
översändas till sökanden.
3. över gjorda ansökningar om
röstlängdsutdrag samt utfärdade utdrag
skall utdragsutfärdaren föra förteckning
enligt av Konungen fastställt
formulär, överlämnas utdrag till sökanden
personligen, skall denne i
förteckningen genom sin namnteckning
erkänna, att han mottagit detsamma.
I annat fall skall utfärdaren
i förteckningen anmärka till vem
utdraget överlämnats eller under vilken
adress det avsänts till sökanden.
Förteckning, som här avses, skall
av utdragsutfärdaren omedelbart efter
valet insändas till Konungens befallning
shavande.
73 §. 73 §.
Vid röstning skola användas såda- Vid röstning skola användas såna
valkuvert, som avses i 60 §, samt dana valkuvert, som avses i 60 §,
särskilda ytterkuvert. Om beskaffen- samt särskilda ytterkuvert, å vilka
heten av kuvert och tillhandahållan- röstkortets uppgifter skola kunna
de därav stadgas i 96 §. ifyllas. Om beskaffenheten av ku
-
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
(Gällande lydelse)
Väljaren skall personligen inställa
sig hos röstmottagaren samt avlämna
det med röstlängdsutdrag försedda
ytterkuvertet, sedan han å detsamma
inför röstmottagaren tecknat sitt
namn. Sker röstningen före valdagen,
skall väljaren å kuvertet teckna uppgift
rörande den omständighet, som
för honom enligt 70 § 2 eller 3 mom.
kan medföra rätt till sådan röstning.
Finnes röstlängdsutdraget vara i
behörig ordning och föreligger ej anledning
antaga, att väljaren är annan
än den utdraget avser, samt synes,
där röstningen sker före valdagen,
den å kuvertet tecknade uppgiften
sannolik, erhåller väljaren av
röstmottagaren ett valkuvert.
Väljaren skall--------
Är valkuvertet------—• — —
I sammanhang
(Föreslagen lydelse)
vert och tillhandahållande därav
stadgas i 96 §.
Väljaren skall personligen inställa
sig hos röstmottagaren. Han skall
därvid förete sitt röstkort samt avlämna
ytterkuvertet vederbörligen
ifyllt, sedan han å detsamma inför
röstmottagaren tecknat sitt namn.
Sker röstningen före valdagen, skall
väljaren å ytterkuvertet teckna uppgift
rörande den omständighet, som
för honom enligt 70 § 2 eller 3 mom.
kan medföra rätt till sådan röstning.
Finnes ytterkuvertet vara i behörig
ordning och föreligger ej anledning
antaga, att väljaren är annan än den
röstkortet avser, samt synes, där röstningen
sker före valdagen, den å kuvertet
tecknade uppgiften sannolik,
erhåller väljaren av röstmottagaren
ett valkuvert.
-------till röstmottagaren.
---— för avlämnandet.
—---fastställt formulär.
Därefter tillsluter röstmottagaren ytterkuvertet.
74 §.
Äkta make — ---------
Äkta make, som vill avgiva valsedel
för andra maken jämlikt denna paragraf,
avlämnar till röstmottagaren
valsedelsförsändelsen jämte ytterkuvert
försett med sådant röstlängdsutdrag,
som i 71 § sägs, rörande sistnämnda
make.
Finnes att röstlängdsutdraget är
i behörig ordning samt att försändelsens
ytterkuvert är sådant, som
avses i 63 §, och tillslutet, mottages
försändelsen; i annat fall skall
den ej mottagas. Röstmottagaren inlägger
i avlämnarens närvaro mottagen
försändelse i det med röstlängdsutdraget
försedda ytterkuvertet
samt antecknar därå orten och
74 §.
---63 §§ sägs.
Äkta make, som vill avgiva valsedel
för andra maken jämlikt denna
paragraf, skall förete röstkort för
denna make samt avlämna valsedelsförsändelsen
jämte ytterkuvert ifyllt
i enlighet med uppgifterna å röstkortet.
Härjämte skall han å ytterkuvertet
teckna försäkran, att han är äkta
make till den, som anordnat försändelsen.
Finnes att ytterkuvertet är i behörig
ordning samt att valsedelsförsändelsen
är försedd med de förklaringar
och uppgifter, som avses i 63 §, och
tillsluten, mottages försändelsen; i
annat fall skall den ej mottagas. Röstmottagaren
inlägger i avlämnarens
närvaro mottagen försändelse i ytterkuvertet
samt antecknar därå orten
och dagen för avlämnandet.
dagen för avlämnandet.
I sammanhang — -----------omförmälda förteckning.
Därefter tillsluter röstmottagaren ytterkuvertet.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
77 §.
1. Å utsatt — — —
2. Hava ytterkuvert
Inkomna ytterkuvert
3. Därefter granskas ytterkuverten
och därå tecknade röstlängdsutdrag.
Förekommer skälig anledning antaga,
att ytterkuvert blivit efter tillslutandet
öppnat, eller finnas flera
ytterkuvert härröra från samma
väljare, lämnas dessa ytterkuvert
orubbade, och däri inneslutna valsedlar
inverka ej på valet. Lag samma
vare, där väljaren icke är i röstlängden
för det i röstlängdsutdraget
angivna valdistriktet upptagen såsom
röstberättigad eller där denne
har utövat sin rösträtt vid valförrättningen.
Övriga ytterkuvert-------
4. Valprotokollen uppläsas----
77 §.
öppna dörrar.
förda förteckningen.
på valet.
3. Därefter granskas ytterkuverten
och därå tecknade uppgifter. Förekommer
skälig anledning antaga, att
ytterkuvert blivit efter tillslutandet
öppnat, eller finnas flera ytterkuvert
härröra från samma väljare, lämnas
dessa ytterkuvert orubbade, och däri
inneslutna valsedlar inverka ej på
valet. Lag samma vare, där väljaren
icke är i röstlängden för det å ytterkuvertet
angivna valdistriktet upptagen
såsom röstberättigad eller där
denne har utövat sin rösträtt vid valförrättningen.
—- — — — såsom ogillt.
— •—-----på valet.
95 §.
Valnämnden eller —-----
Kostnaden för dessa anordningar
och för kungörande, som åligger valnämndens
ordförande eller magistrat,
skall gäldas av kommunerna,
vilka jämväl hava att tillhandahålla
lämpliga vallokaler.
96 §.
Kuvert, varom förmäles i 60, 63
och 73 §§, skola vara av ogenomskinligt
papper samt, vad varje särskilt
slag angår, lika till storlek och
beskaffenhet. Kuverten skola vara
försedda med ändamålsbeteckning
enligt av Konungen fastställda formulär.
Kuverten skola tillverkas endast
genom statsverkets försorg samt
på dess bekostnad tillhandahållas,
i 60 och 63 §§ omförmålda kuvert
valnämnden eller magistraten ävensom
röstmottagare samt ytterkuvert,
som avses i 73 §, de personer vilka
hava att utfärda röstlänqdsutdraq
enligt 71 § 2 mom.
I 63 § omnämnda kuvert skola
i god tid före valet finnas tillgäng
-
95 §.
----ordentligen verkställas.
Kostnaden för dessa anordningar
och för kungörande, som åligger valnämndens
ordförande eller magistrat
samt för blanketter till röstkort, skall
gäldas av kommunerna, vilka jämväl
hava att tillhandahålla lämpliga vallokaler.
96 §.
Kuvert, varom förmäles i 60, 63
och 73 §§, skola vara av ogenomskinligt
papper samt, vad varje särskilt
slag angår, lika till storlek och beskaffenhet.
Kuverten skola vara försedda
med ändamålsbeteckning enligt
av Konungen fastställda formulär.
Kuverten skola tillverkas endast
genom statsverkets försorg samt på
dess bekostnad tillhandahållas valnämnden
eller magistraten ävensom
röstmottagare.
I 63 § omnämnda kuvert och i 73 §
omnämnda ytterkuvert skola i god tid
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
63
(Gällande lydelse)
liga på landet hos ordförande och
ledamöter i valnämnd och i kommunalnämnd
samt i stad hos magistraten
eller valnämnden ävensom hos
de tjänstemän och andra personer,
åt vilka magistraten eller valnämnden
uppdrager att i sådant hänseende
tillhandagå väljarna.
Det åligger —
Blanketter till
Denna lag träder i kraft den
(Föreslagen lydelse)
före valet finnas tillgängliga på landet
hos ordförande och ledamöter i
valnämnd och i kommunalnämnd
samt i stad hos magistraten eller valnämnden
ävensom hos de tjänstemän
och andra personer, åt vilka magistraten
eller valnämnden uppdrager att i
sådant hänseende tillhandagå väljarna.
Nyss nämnda ytterkuvert skola
inom samma tid härjämte finnas tillgängliga
å fast postanstalt samt å
svensk beskickning eller svenskt konsulat.
---73 §§ sägs.
----eller magistraten.
Här nedan angives förslag till ändring av framsidan till sådant ytterkuvert,
som finnes beskrivet i kungörelsen den 21 februari 1958 (nr 68) om
formulär till visst valkuvert för val till riksdagens andra kammare. Å kuvertets
baksida torde ändringar icke bli erforderliga.
Kuvert B.
YTTERKUVERT
för röstning å postanstalt, beskickning eller konsulat vid val till riksdagens
andra kammare den 19
(väljarens fullständiga för- och tillnamn) (yrke eller titel)
Valkrets: ......................................
Valdistrikt: ....................................
Uppslag i röstlängden: ..........................
Sammanräkningsmyndighet: överståthållarämbetet
länsstyrelsen i
(Det tillämpliga understrykes.)
(adressort)
Härmed förklarar jag, att jag är äkta make till ovan angivne väljare.
(Den som avlämnar valsedelsförsändelse för äkta
make tecknar här sitt namn.)
Detta kuvert skall avlämnas till
röstmottagaren.
Väljaren skall ej inlägga något i
kuvertet.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
Bilaga C.
Vissa synpunkter på frågan om obligatoriska röstkort vid 1960 års
andrakammarval jämte utkast till admininistrativa författningar
vid 1960 års andrakammarval
av kammarrättsrådet Sten von Otter.
Systemet med röstkort har utvecklats helt vid sidan av vallagstiftningen.
Några föreskrifter rörande skyldighet för kommun eller valmyndighet att
utsända röstkort finnes sålunda inte vare sig i vallagarna eller annorstädes.
Däremot utfärdas numera varje år, då allmänna val skall äga rum, särskilda
bestämmelser av innebörd att länsbyrå för folkbokföringen, som medelst
det tryckande registret gör adresstryck på röstkort, skall tillhandahålla
kommunerna dessa kort utan expeditionslösen. Lösenfrihet föreligger »endast
i fråga om sådan kommun eller del av kommun, för vilken länsstyrelse11
— med hänsyn till rådande valdistriktsindelning, befolkningens rörlighet
eller eljest föreliggande särskilda förhållanden — finner registerkortens
tillhandahållande åt de röstberättigade vara ägnat antingen att avsevärt
underlätta för röstberättigad att avgöra, i vilken vallokal han må utöva sin
rösträtt, eller att medföra ett väsentligt snabbare avlämnande av valsedlarna
vid valförrättningen». Kungörelse av nyss nämnt innehåll har, såvitt avser
1960 års andrakammarval utfärdats den 22 januari 1960 (SFS nr 9). Enligt
denna åligger det kommun, som vill tillgodonjuta den stadgade befrielsen
från expeditionslösen, att till länsstyrelsen insända rekvisition å röstkort
före den 29 februari och att senast den 30 april tillhandahålla länsstyrelsen
erforderligt antal blanketter till röstkorten. Statistiska centralbyrån, som
är riksbyrå för folkbokföringen, skall utfärda bestämmelser angående format
och utförande av blanketterna. Vad sist sagts gäller dock inte beträf-*
fande röstkort, som upprättas av städerna Stockholm, Göteborg och Malmö;
i dessa städer föres de tryckande registren hos vederbörligt kommunala
uppbördsyerk. Centralbyråns bestämmelser — sådana har ännu inte utfärdats
beträffande årets röstkort — innehåller i regel anvisningar rörande de
tider som skall iakttagas beträffande adresstryckningsarbetets utförande,
röstkortets storlek, den yta på kortet som är tillgänglig för boktryck respektive
adresstryck samt vad adresstrycket bör innehålla.
Av det nyss sagda framgår, att kommunerna före viss dag skall ha tillhandahållit
länsbyråerna blanketter till röstkort. Sedan blanketterna försetts
med adresstryck, innefattande uppgift om den röstberättigades fullständiga
namn, titel eller yrke samt bostadsadress och adresspostanstalt
ävensom i vissa fall kyrkobokföringsort, översändes korten till vederbörliga
kommuner. Inom dessa sker en avstämning mot röstlängden. Vidare kompletteras
korten med uppgift om uppslag och radnummer i röstlängden samt
om vallokal. I förekommande fall fullständigas också korten med uppgift
om valdistrikt och om valnämndsordförandens postadress. Röstkorten distribueras
i allmänhet till de röstberättigade cirka tre veckor före valet. Kommunerna
får själva stå för blankettkostnaderna. Röstkorten befordras som
tjänsteförsändelse.
Särskilt må i delta sammanhang framhållas, att de röstkort som utsändes
i Stockholm brukar innehålla uppgift om att korten inte kan användas
som röstlängdsutdrag.
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1060
Framställning av röstkort enligt den f. n. gällande ordningen kräver noggranna
förberedelser. De kommuner, som vill ha röstkort och tillgodonjuta
befrielse från expeditionslösen för adresstryckningen, skall redan i februari
ansöka därom hos länsstyrelsen. Blankettformulär skall utarbetas och tryckning
av blanketterna (boktrycket) beställas hos tryckerierna. De färdigtryckta
blanketterna skall före utgången av april översändas till länsstyrelserna.
Inom länsstyrelserna (länsbyråerna) måste med hänsyn till bl. a.
att adressmaskinanläggningarna är hårt utnyttjade under våren och försommaren
en noggrann planläggning ske beträffande adresstryckningsarbetet.
Enligt inhämtade upplysningar har tryckning av blanketter till röstkort i
allmänhet ännu inte påbörjats. Länsbyråerna torde som regel ha planerat
att förlägga adresstryckningsarbetet till maj månad, eventuellt med någon
förskjutning in i juni månad.
Om valutredningens förslag, innebärande att röstkorten skall bli obligatoriska
i hela landet redan vid höstens val, förelägges årets riksdag, kan
någon tryckning av blanketter till röstkort inte påbörjas förrän riksdagens
beslut föreligger. Under förutsättning att riksdagsbeslut föreligger senast
före utgången av april månad kan blankettryckerierna påbörja tryckningen
omkring månadsskiftet april/maj. Tryckerierna kan sedan leverera blanketterna
efter hand som de blir färdiga så att länsbyråerna får möjlighet att
påbörja adresstryckningsarbetet under maj månad. Slutleverans bör kunna
ske före utgången av maj månad. Länsbyråerna bör kunna översända de
adresstryckta blanketterna för den 30 juni, d. v. s. samma dag som gäller
för översändande av röstlängd från lokal skattemyndighet till valnämnd.
Valnämnderna skall enligt förslaget sända ut röstkorten senast å tjugufemte
dagen före valdagen d. v. s. senast den 24 augusti. De har sålunda till
förfogande cirka femtio dagar för kontroll av röstkorten mot röstlängden
och för komplettering av röstkorten med anteckning om uppslag i röstlängden
in. m.
Utredningens förslag medför sålunda, under förutsättning att det förelägges
riksdagen, att en omläggning måste ske beträffande tryckningsplanerna
hos blankettryckerier och länsbyråer. Även om en sådan omläggning,
framför allt för länsbyråernas vidkommande, innebär vissa olägenheter synes
de inte vara av sådan betydenhet att inte svårigheterna kan bemästras.
Godtager riksdagen förslaget blir olägenheterna mera påtagliga, enär tryckningsarbetet
får större omfattning; antalet röstberättigade för vilka röstkort
skall tryckas blir ju avsevärt större än man räknat med vid uppgörandet
av planerna för tryckningsarbetena (tidigare har röstkort tryckts för
cirka 42 procent av de röstberättigade på landsbygden, godtages förslaget
skall röstkort tryckas för samtliga). Enligt vad som upplysts är det dock
möjligt för länsbyråerna att utföra det på dem ankommande adresstryckningsarbetet
under förutsättning att detta kan påbörjas senast vid månadsskiftet
maj/juni. Blankettryckerierna bör vid sådant förhållande ha möjlighet
alt börja sitt arbete omkring månadsskiftet april/maj.
Enligt KK 1960: 9 skall kommunerna före den 20 februari göra framställning
om adresstryckning av röstkort. Denna föreskrift måste uppenbarligen
gälla tillsvidare — om nämligen utredningens förslag inte genomföres, skall
röst kort systemet fungera som hittills. Enligt samma kungörelse skall emellertid
blanketterna tillhandahållas länsstyrelserna före den 30 april. Enär,
även om utredningens förslag inte genomföres, blanketterna till röstkort
kan tryckas tidigast under maj månad, måste tidsangivelsen, senast den 30
april, förskjutas minst eu månad framåt, förslagsvis till den 31 maj 1960.
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1960
Det torde vara nödvändigt, att Kungl. Maj :t meddelar föreskrift härom.
Förslag till kungörelse om ändrad Igdelse av 2 § kungörelsen den 22 januari
1960 (nr 9) om befrielse från expeditionslösen för vissa s. k. röstkort bifogas
(Bilaga D).
Av utredningens förslag till ny 55 a § vallagen framgår, att närmare föreskrifter
rörande röstkortens upprättande skall meddelas av Konungen.
Med hänsyn till att föreskrifterna i fråga inte kan utfärdas förrän ett eventuellt
riksdagsbeslut föreligger, torde de böra erhålla provisorisk karaktär
och avse endast höstens val.
Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att kommunerna själva
bestämt innehållet i de hittills använda röstkorten. Inom utredningen har
ansetts, att röstkorten — som enligt förslaget skall bli obligatoriska — bör
utfärdas enligt enhetligt formulär. Ett avsteg från denna princip synes dock
böra göras såvitt avser röstkorten för Stockholm, enär röstkortsframställningen
i denna stad hittills skett efter en metod som i vissa hänseenden
skiljer sig från den i riket i övrigt tillämpade. Det synes lämpligt att
Konungen fastställer formulär till röstkort samt föreskriver, att det formuläret
skall användas i samtliga kommuner undantagandes Stockholm. På valnämnden
i Stockholm bör ankomma att fastställa formulär till röstkort för
staden; detta formulär bör, såvitt avser innehållet, i huvudsak överensstämma
med riksformuläret.
Blanketten till röstkort (riksformuläret) bör vara av standardformat A 6.
På röstkortets framsida bör finnas texten RÖSTKORT. Vidare
skall på denna sida reserveras utrymme, ca 6 X 10 cm, för den röstberättigades
namn, titel eller yrke samt postadress (anbringat med adresstryck
genom länsbyrås försorg respektive, i förekommande fall, utskrivet genom
valnämndens eller magistratens försorg). Röstkortets framsida bör i övrigt
upptaga följande text:
Uppslag........ (sida i röstlängden);
Ni är vid valet till riksdagens andra kammare den 18 september 1960
röstberättigad i................ (stad, kommun);
Valförrättningen pågår mellan kl.............och ............;
Vallokal:............ (vallokalens benämning in. in.);
Valkrets:............ (valkretsens nr);
Valdistrikt: ............ (distriktets benämning m. m.);
Sammanräkningsmyndighet: länsstyrelsen i . .. ......... (länsstyrelsens
adressort);
Tjänste Valnämnden ............ (adresspostanstalt);
Anm. Om kommun icke önskar på röstkortet ange vallokal och tid för valförrättningen
må i stället för den ovan angivna texten utsättas: Valförrättningen
pågår under tid och i lokal som meddelas genom tidningarna.
På kortets baksida bör tryckas anvisningar för den röstberättigade.
Genom föreskrifter av Konungen synes i övrigt böra regleras den senaste
tidpunkt då blanketterna till röstkort skall avlämnas till länsbyråerna respektive
då länsbyråerna skall lämna de med adresstryck försedda blan
ketterna
till valnämnderna. Av föreskrifterna bör vidare framgå, att expeditionslösen
inte skall utgå för adresstryckningen. Enligt röstlängdskungörelsen
(SFS 1947:186) skall de av lokal skattemyndighet upprättade
röstlängderna, om de med posten översändes till valnämnderna, skickas i
rekommenderad eller assurerad försändelse. Någon motsvarande föreskrift
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
synes inte behöva finnas beträffande röstkorten. Om utredningens förslag
genomföres blir också följden den, att den tidigare berörda KK 1960 : 9, även
om den i det föregående föreslagna ändringen i 2 § vidtages, icke kan lända
till efterrättelse. Kungörelsen bör därför upphävas.
Bifogas: förslag till kungörelse om upprättande av röstkort vid val till
riksdagens andra kammare hösten 1960 med därtill fogat utkast till röstkortsblankett
(Bilaga E).
68
Kungl. Maj:ts proposition nr t03 år 1960
Bilaga D
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 2 § kungörelsen den 22 januari 1960
(nr 9) om befrielse från expeditionslösen för vissa s. k. röstkort
Härigenom förordnas som följer.
2 §•
(Gällande lydelse)
Det åligger kommun, som vill tillgodonjuta
den i 1 § stadgade befrielsen
från expeditionslösen, att till
länsstyrelsen insända rekvisition å
avtryckskorten före den 29 februari
1960 och att senast den 30 april 1960
tillhandahålla länsstyrelsen erforderligt
antal blanketter till korten.
(Föreslagen lydelse)
Det åligger kommun, som vill tillgodonjuta
den i 1 § stadgade befrielsen
från expeditionslösen, att till
länsstyrelsen insända rekvisition å
avtryckskorten före den 29 februari
1960 och att senast den 31 maj 1960
tillhandahålla länsstyrelsen erforderligt
antal blanketter till korten.
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
69
Bilaga E
Förslag
till
kungörelse’ om upprättande av röstkort vid val till riksdagens andra
kammare hösten 1960
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Röstkort vid val till riksdagens andra kammare hösten 1960 skola för annan
ort än Stockholm upprättas å blankett enligt härvid fogat formulär
(bilaga). För Stockholm skola röstkort upprättas på blankett enligt formulär
som fastställes av valnämnden i staden; sådant röstkort skall innehålla
motsvarande uppgifter som det för riket i övrigt gällande röstkortet
med undantag dock för uppgift om uppslag i röstlängden.
2 §.
Kommunerna skola före den 1 juni 1960 tillhandahålla länsstyrelserna
blanketter till röstkort.
Länsstyrelsen skall utan kostnad för kommunen, medelst det hos länsstyrelsen
befintliga tryckande registret, på blanketterna till röstkort låta
trycka, beträffande envar i stommen till röstlängd uppförd person, dennes
namn, titel eller yrke och postadress samt, om så lämpligen bör ske, kyrkobokföringsort.
Senast den 30 juni skola de med adresstryck försedda blanketterna till
röstkort vara avsända eller avlämnade på landet till valnämndens ordförande
och i stad till magistraten eller valnämnden.
3 §•
Vad i 2 § stadgas angående länsstyrelse skall såvitt angår Stockholm, Göteborg
och Malmö i stället gälla den lokala skattemyndigheten i nämnda
städer.
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 22 januari 1960 (nr
9) om befrielse från expeditionslösen för vissa s. k. röstkort.
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960
Bilaga till förslag till kungörelse om upprättande av röstkort
vid val till riksdagens andra kammare hösten 1960
RÖSTKORT
Uppslag
Ni är vid valet till riksdagens
andra kammare den 18 sept.
1960 röstberättigad i
Valförrättningen pågår mellan
kl. ......—.....och......—......■*
Vallokal:
(Den röstberättigades namn, yrke
eller titel samt postadress.)
Alternativt må anbringas texten:
Valförrättningen pågår undertid
och i lokal, som meddelas genom
tidningarna.
Valkrets: .........
Valdistrikt: .............................
Sammanräkningsmyndighet: länsstyrelsen i
(adresspostanstalt)
TJÄNSTE
VALNÄMNDEN
(adresspostanstalt)
Format A 6
Utkast
till
röstkort
(kortets
framsida''
Detta kort bör medtagas vid röstning i vallokalen inom valdistriktet.
Vid röstning å postanstalt eller å svensk beskickning eller svenskt konsulat i de
fall då detta är medgivet skall detta kort ovillkorligen företes. Sker sådan röstning
för äkta make medelst avgivande av valsedelsförsändelse skall jämväl röstkortet
för denna make företes. Väljare skall vid röstning å postanstalt eller å svensk
beskickning eller svenskt konsulat vara beredd att legimitera sig. Som legitimationshandling
godtages försäkringsbesked avseende den allmänna sjukförsäkringen
(sjukkassekort), folkpensionsbrev, skattekort å preliminär skatt för löpande inkomstår,
värnpliktigs inskrivningsbok, sjöfartsbok, pass, körkort och därmed likvärdiga
handlingar.
Utkast
till
röstkort
(kortets
baksida)
Stockholm 1960. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
600331