Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
1
Nr 101
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stiftskansliernas
organisation m. m.; given Stockholms slott den
4 mars 1960.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att dels antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2 mom. lagen
den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats deltagande i kostnaderna
för församlingsprästernas avlöning (prästlönekostnadslag),
2) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om
kyrkomusiker, samt
3) lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om
kyrkofond,
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I syfte att rationalisera arbetet vid de för domkapitlen och stiftsnämndema
gemensamma, till domkapitlen knutna stiftskanslierna framlägges
förslag om viss omfördelning av de båda stiftsmyndigheternas kompetens,
en smidigare beslutsordning hos dem, bland annat genom möjlighet till
delegation av beslutanderätten i vissa ärenden, samt förenklingar på det
kamerala och kontorstekniska området.
Vidare föreslås åtgärder för att underlätta handläggningen av vissa
grupper av ärenden på det kyrkligt-ekonomiska området. Sålunda föreslås
ett förenklat avräkningsförfarande mellan pastoraten och kyrkofonden,
enligt vilket beräkningen av pastoratens överskottsandel eller rätt till till
1
— Bihang till riksdagens protokoll 1900. 1 samt. Nr 101
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
skott ur kyrkofonden skall grundas på en uppskattad normallönekostnad
för pastoratens präster och kyrkomusiker i stället för som nu sker på en
detalj granskning av pastoratens faktiska lönekostnader för befattningshavarna.
Vidare föreslås den förenklingen beträffande fördelningen av kostnaderna
för pastoratsadjunkts avlöningsförmåner, att dessa kostnader helt
skall åvila kyrkofonden.
Mot bakgrunden av förordade rationaliseringsåtgärder framlägges förslag
till ny personalorganisation vid stiftskanslierna, innebärande bland
annat, att ett antal juristtjänster föreslås utbytta mot kanslisttjänster.
Kammarkollegiet och statskontoret har på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställt
av 1959 års riksdag begärd översyn av hittills tillämpade principer
för finansieringen av domkapitlens verksamhet. Ämbetsverkens utredning
föranleder inte nagot förslag om ändring i hittills tillämpade grunder för
finansieringen.
Anslaget på riksstaten till Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Avlöningar
föreslås för budgetåret 1960/61 bli uppfört med 1 115 300 kronor
och anslaget till Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Omkostnader
med 188 300 kronor.
I propositionens senare avsnitt behandlas frågor rörande vissa anslag
ur kyrkofonden. Arbetsgivaravgiften för prästernas allmänna tilläggspensionering
föreslås fa slutligen bestridas ur fonden. Vidare föreslås inrättandet
av ytterligare en stiftsadjunktstjänst, ändrade grunder för avlöningsbidragen
till sjömanspräster samt anslag till vissa nya ändamål, nämligen
konferenser med de svenska utlandskyrkoherdarna, bidrag till församlingar
med kyrkomusiker på äldre stat samt översättning av den
svenska evangelieboken till lulelapska, varjämte föreslås höjningar av vissa
nu utgående anslag. Kyrkofondsanslaget till extra utgifter föreslås erhålla
en något ändrad konstruktion.
Förslag framlägges om vissa ändringar i prästlönekostnadslagen, lagen
om kyrkomusiker samt lagen om kyrkofond.
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
3
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2 mom. lagen
den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats deltagande
i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning
( prästlönekostnadslag )
Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2 mom. lagen den
29 juni 1951 angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas
avlöning (prästlönekostnadslag) skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
1 §•
2 mom. Med församlingspräst avses
i lagen dels domprost, kyrkoherde,
komminister och kyrkoadjunkt,
dels med sådan församlingspräst
likställd garnisons- och
amiralitetspräst, dels ock annan
icke-ordinarie präst, som är förordnad
att såsom vikarie uppehålla annan
församlingsprästtjänst, eller som
utan sådant förordnande fullgör
tjänstgöring i pastoratet under tid,
då någon i pastoratet inrättad tjänst
icke uppehälles av vare sig innehavare
av tjänsten eller vikarie.
3 §.
1 mom. Kostnad för tjänstebostad,
som pastorat enligt prästlönereglementet
tillhandahåller församlingspräst,
så ock för i reglementet
avsett bidrag till uppvärmning skostnad
och där avsedd ersättning för
skatt eller allmän tunga, som innehavare
av prästgård i sådan egenskap
erlagt, skall stanna å pastoratet.
Föreslagen lydelse:
1 §•
2 mom. Med församlingspräst avses
i lagen dels domprost, kyrkoherde,
komminister och kyrkoadjunkt,
dels med sådan församlingspräst
likställd garnisons- och
amiralitetspräst, dels ock annan
icke-ordinarie präst, som innehar vikariatslöneförordnande
å församlingsprästtjänst
.
3 §.
1 mom. Pastoratet skall bestrida
kostnaderna för följande församlingspräst
enligt prästlönereglementet
tillkommande avlöningsförmåner,
nämligen
1) lön, reseersättning, kallortstilllägg,
provisoriskt extra tillägg och
språktillägg, samt
2) vikariatsersättning, tjänste
dubblering
sarvode, tjänstgörings -
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960
Nuvarande lydelse:
2 mom. Av övriga församling spräst
enligt prästlönereglementet tillkommande
avlöningsförmåner skall
pastoratet bestrida lön, vikariatsersättning,
tjänstedubblering sarvode,
reseersättning, tjänstgöring straktamente,
källortstillägg, språktillägg
och arvode.
Belopp, som pastorat under visst
år jämlikt detta moment haft att utgiva,
utgör pastoratets prästlönekostnad
för året.
Föreslagen lydelse:
traktamente samt tjänstebostad
jämte bränslekostnadsgottgörelse
och ersättning för skatt eller allmänna
avgifter, som innehavare av prästgård
erlagt.
2 mom. Pastoratets utgifter under
visst år för avlöningsförmåner
som avses i 1 mom. 1) skola ligga
till grund för beräkningen av pastoratets
prästlönekostnad
för året. Närmare bestämmelser
om hur kostnaden skall beräknas
meddelar Konungen.
Kostnaderna för avlöningsförmåner
som avses i 1 mom. 2) skola
stanna å pastoratet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1961.
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
5
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 (nr 275)
om kyrkomusiker
Härigenom förordnas att 2 § lagen den 27 juni 1947 om kyrkomusiker1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
2 §.
1. Kyrkomusiker åtnjuter avlöning
samt i vissa fall tjänstepension
och rätt till pension för efterlevande
i enlighet med vad Konungen efter
av riksdagen godkända grunder bestämmer.
2. Kostnaderna för kyrkomusikers
verksamhet gäldas, i den mån de
icke skola enligt vad särskilt stadgas
annorledes utgöras, av pastorat och
församling, vardera i den utsträckning
Konungen efter av riksdagen
godkända grunder bestämmer. Utgifter,
som sålunda skola av pastorat
bestridas, utgöra — med undantag
för engångsavgift för pensionering
— pastoratets kyrkomusikerlönekostnad.
Föreslagen lydelse:
2 §.
1. Kyrkomusiker äger rätt till avlöningsförmåner
ävensom i vissa fall
tjänstepensionsrätt i enlighet med
vad Konungen efter av riksdagen
godkända grunder bestämmer.
2. Kostnaderna för kyrkomusikers
verksamhet gäldas, i den mån de
icke skola enligt vad särskilt stadgas
annorledes utgöras, av pastorat och
församling, vardera i den utsträckning
Konungen efter av riksdagen
godkända grunder bestämmer.
Utgifter som pastoratet har att
bestrida skola — med undantag av
engångsavgift för pensionering samt
ersättningar vid vikariat — ligga till
grund för beräkningen av pastoratets
kyrkomusikerlönekostnad.
Närmare bestämmelser
om hur kostnaden skall beräknas
meddelar Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1961.
1 Senaste lydelse av 2 §, se 1051: 572.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)
om kyrkofond
Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
6 §.
Enligt vad---Luleå stift.
Ytterligare skola, utöver vad i
denna lag eljest stadgas, ur kyrkofonden
utgöras:
1) Kostnad för — — — annan
ordning;
2) kostnad för pensionsförmåner
åt präster eller efterlevande till dem
enligt tjänste- och familjepensionsreglementena
för präster;
2 a) annan kostnad---av
sedda
präster;
2 b) kostnad för---särskilt
stadgas;
3) bidrag, som---åt döv
stumma;
4)
kostnad, som---äger till
lä
mpning;
5) kostnad, enligt---åt för
samlingspräster;
6)
anslag, som---kyrkliga
ärenden;
7) kostnad för---till kyr
kofonden;
8)
belopp, som---avlöning
en
bidraga;
Föreslagen lydelse:
6 §.
Enligt vad---Luleå stift.
Ytterligare skola, utöver vad i
denna lag eljest stadgas, ur kyrkofonden
utgöras:
1) Kostnad för — — — annan
ordning;
2) kostnad för pensionsförmåner
åt präster eller efterlevande till dem
enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente
eller äldre bestämmelser
samt avgift pastorat utgivit
till församlingsprästs försäkring för
allmän tilläggspension;
2 a) annan kostnad---av
sedda
präster;
2 b) kostnad för---särskilt
stadgas;
3) bidrag, som---åt döv
stumma;
4)
kostnad, som---äger till
lämpning;
5)
kostnad, enligt---åt för
samlingspräster;
6)
anslag, som---kyrkliga
ärenden;
7) kostnad för---till kyr
kofonden;
8)
belopp, som---avlöning
en
bidraga;
1 Senaste lydelse av 6 §, se 1959: 139.
7
Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960
Nuvarande lydelse:
9) anslag till extra utgifter med
ett av Konungen och riksdagen bestämt
belopp för år, vilket efter
Konungens bestämmande må användas
till bestridande av kostnad
för härförut i denna paragraf icke
särskilt angivet kyrkligt ändamål.
Föreslagen lydelse:
9) kostnad för annat, av Konungen
och riksdagen särskilt angivet
kyrkligt ändamål samt anslag till
extra utgifter med ett av Konungen
och riksdagen bestämt belopp för år,
vilket efter Konungens bestämmande
må användas till kyrkliga ändamål.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960.
8
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960
TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den Jf mars 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, afGeijerstam, Nordlander.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stiftskansliernas
organisation m. m. samt anför därvid följande.
A. Stiftskansliernas organisation m. m.
I årets statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, punkten 38, har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
angående stiftskansliernas organisation m. m., för budgetåret 1960/61 till
Domkapitlen och stiftsnämndema m. m.: Avlöningar beräkna ett förslagsanslag
av 1 081 500 kronor och till Omkostnader ett förslagsanslag av
188 300 kronor.
Sedan ärendet varit föremål för ytterligare beredning, anhåller jag nu att
anyo få anmäla detsamma.
I. Inledning
Styrelsen över stiftet utövas dels av biskopen ensam i hans egenskap av
stiftschef och dels i kollegial ordning av biskopen, andra präster och lekmän.
Den kollegiala stiftsstyrelsens nuvarande organisation tillkom i samband
med ett par betydelsefulla reformer på det kyrkliga området under 1930-talet. Sålunda uppdelades genom 1932 års ecklesiastika boställslagstiftning
stiftsstyrelsens verksamhet på två myndigheter, domkapitlet och den
nyinrättade stiftsnämnden, och genom tillkomsten av en ny domkapitelslag
år 1936 ändrades bestämmelserna om domkapitlets sammansättning och
arbetsuppgifter. Vidare antog 1937 års riksdag ny personalorganisation för
stiftskanslierna.
Frågan om en översyn av stiftskansliernas organisation har därefter aktualiserats
vid flera tillfällen. Behovet av eu sådan översyn blev särskilt påtag
-
9
Kungl. Maj ds ''proposition nr 101 år 1960
ligt, sedan ett par viktiga reformer blivit genomförda i slutet av 1940-talet
och början av 1950-talet, nämligen den nya kyrkomusikerorganisationen
och den nya ordningen för församlingsprästernas avlönande. Dessa åtgärder
innebar bland annat, att nya arbetsuppgifter av betydande omfång lades
på stiftskanslierna. Å andra sidan har den etappvis genomförda omdaningen
av det obligatoriska skolväsendet medfört, att ärenden på skolans område
inte längre handlägges av domkapitlet.
Mot bakgrunden av nu berörda förhållanden utverkade min företrädare
i ämbetet år 1952 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga
för att utreda organisationen av stiftsstyrelsernas kanslier och därmed
sammanhängande frågor. Till sakkunniga utsågs landssekreteraren
R. A. Hj. Magnusson, tillika ordförande, stiftssekreteraren O. A. Morén och
numera byrådirektören G. F. Bruno. De benämnde sig stiftskansliutredningen.
Som ett första led i sitt arbete avlämnade stiftskansliutredningen den 31
oktober 1956 ett delbetänkande med förslag till förenkling av förfarandet
vid försäljning av kyrklig jord. Därefter avgav utredningen den 30 oktober
1957 ytterligare ett delbetänkande med förslag till förenklad reglering av
pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden. Sitt slutbetänkande
med förslag till stiftskansliernas organisation m. m. framlade utredningen
den 12 december 1958. Betänkandena är utgivna i stencilerad form.
Över utredningens betänkande!! har efter remiss utlåtanden avgivits av
kammarkollegiet, statskontoret, statens organisationsnämnd, domkapitlen
och stiftsnämnderna, länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Västernorrlands
län samt Svenska pastoratens riksförbund. I vissa frågor har domkapitlen
infordrat yttranden från ett antal (omkring 90) pastorat samt
stiftsnämnderna från ordförandena i de ecklesiastika boställsnämnderna och
stiftsjägmästarna. Dessa yttranden har bilagts remissvaren.
Utlåtanden över förslaget till förenklat försäljningsförfarande har efter
remiss vidare avgivits av lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens
sakrevision, bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Gotlands, Malmöhus, Skaraborgs
och Norrbottens län, domkyrkorådet i Lund, Svenska stadsförbundet
och Svenska landskommunernas förbund.
Över förslaget till förenklad reglering av pastoratens och kyrkofondens
mellanhavanden har efter remiss yttranden avgivits av riksräkenskapsverket,
länsstyrelsen i Malmöhus län, Svenska stadsförbundet och Svenska
landskommunernas förbund.
Slutligen har riksräkenskapsverket, statens sakrevision, kompetensutredningen
samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO) efter remiss avgivit yttranden över
utredningens slutbetänkande. Över delar därav har också riksarkivet (me
-
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
delsförvaltning och diarier) samt skogsstyrelsen (stiftsnämnds årsberättelse)
yttrat sig.
Utredningens förslag, som är enhälliga, går i huvudsak ut på att förenkla
handläggningen av ett flertal grupper av ärenden på det kyrkligt-ekonomiska
området samt att i vissa fall omfördela de två stiftsmyndigheternas
kompetens och införa en smidigare beslutsordning hos dem, bland annat
genom att göra det möjligt att delegera beslutanderätten i mindre viktiga
ärenden. Den kamerala verksamheten har översetts och förenklats. Också
på det kontorstekniska området har betydelsefulla rationaliseringsförslag
lagts fram. De föreslagna åtgärderna medför enligt utredningens uppfattning,
att personal med akademisk utbildning i viss utsträckning kan ersättas
med sådan som har lägre utbildning, samt att det totala behovet av arbetskraft
minskas. En årlig besparing på något mer än 100 000 kronor beräknas
uppstå vid fullt genomförd omorganisation.
Remissyttrandena ger allmänt uttryck åt den uppfattningen att de framlagda
förslagen är ägnade att underlätta arbetet på stiftskanslierna samt
att skapa en smidigare organisation av myndigheternas förvaltning. De av
förslagen direkt berörda myndigheterna har dock så gott som enhälligt förklarat
sig anse, att reformen inte medför något minskat behov av arbetskraft.
Enstaka remissinstanser har motsatt sig vissa ändringsförslag på det
kyrkligt-ekonomiska området.
Jag anhåller nu att närmare få redogöra för ärendet. Innan så sker vill jag
upplysa om att kompetensutredningen den 27 mars 1958 till chefen för
civildepartementet avgivit ett betänkande (rotaprinttryck) med förslag att
kanslisttjänster skall inrättas vid domkapitlen. Även detta betänkande har
varit föremål för remissbehandling.
II. Allmänna synpunkter
1. Nuvarande förhållanden
Som jag inledningsvis nämnde är den kollegialt utövade stiftsstyrelsen
uppdelad på två organ, domkapitel och stiftsnämnd. Domkapitlets sammansättning
och verksamhet regleras i främsta rummet genom lagen om
domkapitel den 13 november 1936 (nr 567) och instruktionen för domkapitlen
den 4 januari 1937 (nr 7). Enligt domkapitelslagen åligger det domkapitlet
att taga noggrann kännedom om stiftets förhållanden samt verksamt
beflita sig om det kyrkliga livets vård och förkovran. Utöver de kyrkliga
uppgifterna omhänderhar domkapitlet även viss fondförvaltning.
Före 1932 års ecklesiastika boställsreform, som innebar att förvaltningen
av de ecklesiastika löneboställena decentraliserades till pasto
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
raten, hade domkapitlen också vissa arbetsuppgifter som angick boställsförvaltningen.
I propositionen med förslag till ny boställsordning föreslogs,
att domkapitlens befattning med den ecklesiastika egendomen skulle utvidgas.
Riksdagen beslöt emellertid i stället att inrätta ett särskilt organ,
stiftsnämnd, för att handha dessa angelägenheter.
Stiftsnämnd skall enligt ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932
(nr 400) finnas i varje stift med undantag av Stockholms stift. Det åligger
stiftsnämnd att ha inseende och vård över ecklesiastik boställsjord samt
övrig till kyrkliga behov och ändamål avsedd fast egendom inom stiftet,
taga befattning med in- och utbetalningar för kyrkofondens räkning samt
ombesörja annan uppbörd av kyrkliga medel. Verksamheten vid stiftsnämnderna
regleras genom bestämmelser i lagen om kyrkofond den 30
augusti 1932 (nr 404), ecklesiastika arrendestadgan den 29 juni 1945
(nr 588) samt instruktionen för stiftsnämnd och stiftsjägmästare den 16
september 1932 (nr 425).
Befattningshavarna hos domkapitlet är anställda för såväl domkapitlets
eget som stiftsnämndens behov. Därjämte har stiftsnämnden hos sig anställd
skoglig personal. Stiftskansliets personalorganisation är, som nämnts,
fastställd av riksdagen år 1937. Under årens lopp har ett flertal förändringar
vidtagits i den, men den är alltjämt oförändrad till sina huvudgrunder.
2. Utredningen
Utredningen erinrar till en början om att dess tillkomst får ses mot bakgrunden
av de nya arbetsuppgifter, som pålagts stiftsstyrelserna genom
kyrkomusikerreformen och prästlönereformen. I direktiven för utredningen
förutsattes, att dessa reformer medförde ökad arbetsbelastning för stiftskansliernas
personal, och det framhölls vidare, att kansliernas organisation
inte var avpassad för de nya arbetsuppgifterna.
Utredningen påminner härefter om att dess uppdrag enligt direktiven i
främsta rummet var att efter en kartläggning av stiftsstyrelsernas olika arbetsuppgifter
framlägga förslag om hur stiftskanslierna lämpligen borde
vara organiserade för att arbetsuppgifterna skall kunna handläggas rationellt.
Utredningen var därvid oförhindrad att taga upp alla under utredningsarbetet
uppkommande frågor rörande kansliorganisationen, utom direkta
lönefrågor. Förutom det väsentliga spörsmålet att avväga stiftskansliernas
tjänsteorganisation nämndes i direktiven också åtgärder i syfte att
förenkla arbetet, såsom att skapa en smidigare beslutsordning och en mera
rationell kameral förvaltning. Vidare berördes vissa rent kontorsorganisatoriska
frågor.
I enlighet med direktiven lägger utredningen fram ett förslag till ny personalorganisation
för stiftsstyrelsernas kanslier. Detta förslag grundar sig pa
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
ett flertal överväganden, som syftar till att åstadkomma en rationalisering
av arbetet på kanslierna. En av förutsättningarna för att den nya personalorganisationen
skall kunna genomföras är därför, anför utredningen, att de
förslag som framlägges om förenkling av arbetet på kanslierna i allt väsentligt
blir godtagna.
Utredningen uttalar att den vid sin allmänna översyn inte kunnat undgå
att beakta den inverkan, som själva organisationen av stiftsmyndigheterna
har på arbetsförhållandena vid stiftskanslierna. Utredningen
finner det ligga i öppen dag, att den nuvarande anordningen med domkapitel
och stiftsnämnd som skilda myndigheter förorsakar åtskilligt dubbelarbete
för såväl myndigheterna själva som stiftskansliet. Sålunda måste
exempelvis beslut fattas av båda myndigheterna i vissa ärenden. Dessa olägenheter
bortfaller om stiftsstyrelsen i sin helhet tillkommer en enda myndighet.
En utväg vore i och för sig att låta stiftsnämndens åligganden övertagas
av domkapitlet. Men utredningen finner inte en sådan genomgripande
omdaning möjlig utan att också domkapitlets sammansättning ändras. Utredningen
finner det ligga närmare till hands att sammanslå de båda organen
utan att göra någon större förändring i deras sammansättning. Härigenom
vinnes att de ärenden, som nu fordrar beslut av båda myndigheterna var för
sig, kan avgöras i ett sammanhang. Men också annan dubblering av arbetet
försvinner, bland annat vid diarieföring och annan registrering, medelsförvaltning,
bokföring samt redovisning.
Enligt utredningens mening torde en fullt rationell stiftskansliorganisation
inte kunna genomföras utan att stiftsmyndigheterna omorganiseras i den
riktning som utredningen sålunda berört. Utredningen anser emellertid att
spörsmålet om en sådan omorganisation ligger utanför dess uppdrag, och
den avstår därför från att framlägga något förslag. Utredningen uttalar
dock som sin mening, att frågan torde vara av den vikt, att den bör bli
föremål för särskild utredning.
Utredningen har sålunda med utgångspunkt från en oförändrad stiftsstyrelseorganisation
undersökt olika åtgärder att ernå ändamålsenliga arbetsformer
på kanslierna. Utredningen har därvid i främsta rummet riktat sin
uppmärksamhet på det i direktiven berörda spörsmålet om en enklare
beslutsordning hos stiftsmyndigheterna genom delegation av beslutanderätten
till ledamot eller befattningshavare.
Utredningen erinrar därvid till en början om att biskopen enligt gällande
bestämmelser äger att besluta på domkapitlets vägnar i ärenden, som är
av mindre vikt eller som kräver särskild skyndsamhet. För stiftsnämnds del
finns ingen motsvarighet till denna bestämmelse, men enligt vad utredningen
har sig bekant förekommer det i viss utsträckning, att beslut fattas
i en liknande ordning.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
Utredningen föreslår, att beslutsordningen förenklas, så att domkapitel
och stiftsnämnd erhåller möjlighet att delegera beslutanderätten i vissa
ärenden eller grupper av ärenden. Det framlagda systemet för beslutsordning
har utredningen upprättat efter förebild av det som gäller för länsstyrelserna.
Enligt utredningens mening synes alltefter ärendenas vikt och
natur beslutanderätten kunna delegeras så, att besluten fattas av antingen
1) preses i domkapitlet eller ordföranden i stiftsnämnden efter föredragning
av tjänsteman, 2) stiftssekreteraren, stifts jägmästaren eller stiftsnotarie
efter föredragning av annan tjänsteman, eller 3) tjänsteman utan föredragning
(enmansärenden). Vid behov skall också annan befattningshavare kunna
kallas att deltaga i ett ärendes handläggning.
Utredningen föreslår vidare att preses eller ordföranden skall kunna besluta
i brådskande plenarärenden i närvaro av föredraganden. Föredrages
ärende av annan än stiftssekreteraren bör även denne närvara. Beslutet
torde böra anmälas vid myndighetens närmaste sammanträde. Enligt utredningens
mening bör det ankomma på stiftsmyndigheten att — i arbetsordning
eller annorledes — bestämma närmare om delegation och föredragningsskyldighet.
— Utredningen har utarbetat ett förslag till normalarbetsordning.
I samband med nu berörda spörsmål har utredningen föreslagit ändrade
bestämmelser om stiftsnämnds beslutförhet.
Stiftsnämnden består av fem ledamöter jämte en personlig ersättare för
envar av dem. Tre ledamöter skall äga erforderlig insikt i lantbruk och
skogsbruk samt därmed sammanhängande affärsförhållanden och en skall
vara juridiskt skolad. I stiftsnämndsinstruktionen bestämmes att nämnden
skall vara fulltalig, då den fattar beslut (i ett specialfall gäller andra regler).
Utredningen erinrar om att frågan om ändrad ordning för stiftsnämnds
beslutförhet väckts vid skilda tillfällen. Således beslöt bland annat 1954 års
riksdag att överlämna två motioner härom (likalydande I: 244 och II: 304)
till utredningen för övervägande vid dess arbete (L3U 18; Rskr 170).
För egen del anser utredningen att kravet på att stiftsnämnd skall vara
fulltalig, då den fattar beslut, är både tyngande och otidsenligt. Den finner
inte några bärande skäl föreligga att behålla villkoret, och den stöder sig
därvid på jämförelser med de bestämmelser, som gäller för domkapitel och
nytillkomna regionala myndigheter, såsom lantbruksnämnd och länsbostadsnämnd.
Utredningen föreslår därför, att bestämmelserna om stiftsnämnds
beslutförhet utformas så, att stiftsnämnd skall vara beslutför med
fyra ledamöter, om tre är om beslutet ense. Som villkor för beslutförhet
bör dock krävas att den juridiskt skolade ledamoten är närvarande. Nuvarande
bestämmelser om personligt suppleantskap för ledamot bör enligt
utredningens åsikt kvarstå med hänsyn bland annat till att ledamöterna
inte tillsätts i samma ordning.
14
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960
Som en annan åtgärd för att rationalisera arbetet vid stiftskanslierna föreslår
utredningen en viss omfördelning av domkapitlets och
stiftsnämndens inbördes kompetens. I första hand tänker
sig utredningen att stiftsnämnds rätt att disponera över kyrkofondsmedel
i vissa avseenden skall överföras till domkapitlet. Enligt gällande bestämmelser
skall domkapitel fastställa vissa avlöningsförmåner åt präst, vilka skall
bestridas ur kyrkofonden. Vidare fastställer domkapitlet visst bidrag för
kyrkomusikerlönekostnad, som pastorat kan erhålla ur kyrkofonden. Däremot
utbetalas avlöningsförmånerna och bidragen av stiftsnämnden. Ärendena
måste således handläggas av såväl domkapitlet som stiftsnämnden.
Utredningen föreslår att handläggningen av ärendena förenklas, så att domkapitlet
även får betala ut medlen.
Av ålder har det processuella representantskapet för den kyrkliga jorden
tillkommit Kungl. Maj:t, och det har utövats främst genom kammarkollegiet
och länsstyrelserna. En central ställning härvidlag intar också domkapitlen,
vars uppgifter regleras i 26 kap. 5 § kyrkolagen och femte punkten
av prästerskapets privilegier. Ett processuellt representantskap tillkommer
därjämte i vissa fall pastorat eller församling. Stiftsnämnden däremot saknar
processuell behörighet att företräda den kyrkliga jorden, ehuru det i
viktiga avseenden just är stiftsnämnden, som har inseende och vård över
jorden.
Utredningen påpekar, att stiftsnämndernas skogliga personal skaffar sig
en ingående kännedom om den ecklesiastika jorden och därmed sammanhängande
frågor. Det torde därför i regel vara genom stiftsnämndens förmedling
som domkapitlet får sitt material, då det utövar sitt processuella
representantskap. Utredningen finner det därför innebära en förenkling, om
representantskapet överföres till stiftsnämnden.
I detta sammanhang tar utredningen även upp frågan om kontrollen av
pastorats prästlönefonder. Enligt prästlönekostnadslagen skall pastorat, som
vill placera prästlönefondsmedel på annat än stadgat sätt, inhämta domkapitlets
tillstånd till åtgärden. Utredningen föreslår, att det i stället får
ankomma på stiftsnämnden att lämna tillståndet.
I rationaliseringssyfte föreslår utredningen vidare förenklingar i
det administrativa arbetet. Förslag framlägges om ändringar
i stiftsmyndigheternas medelsförvaltning och därmed sammanhängande
åligganden. Sålunda synes det angeläget att komma till rätta med ett
inte oväsentligt dubbelarbete vid bokföringen. Utredningen finner det också
vara av betydelse, att medelsredovisningssystemen om möjligt är likformigt
uppbyggda. Vidare föreslår utredningen ett manuellt genomskriftssystem
liknande stiftsnämndens för domkapitlets redovisning. Den förordar
även, att stiftsnämndens medelsförvaltning koncentreras inom kansliorga
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
nisationen, samt att till följd härav den särredovisning, som exempelvis
handhas av stiftsjägmästaren, borttages.
Ett flertal andra göromål på kanslierna föreslås bli handlagda efter eu förenklad
metod, såsom diarieföring, personalredovisning och protokollföring.
Utredningen anser vidare, att redovisningen av olika uppgifter, som angår de
ecklesiastika fastigheterna, samt det tekniska arbetet med avräkningen mellan
pastoraten och kyrkofonden kan göras enklare. Den föreslår dessutom
en allmän översyn av blankettmaterialet.
För närvarande skall stiftsnämnden avge en årsberättelse över sin verksamhet,
och vid den skall fogas en kortfattad redogörelse för de ecklesiastika
fastigheternas tillstånd och skötsel. Enligt vad utredningen har sig
bekant bearbetas inte det i berättelserna publicerade materialet i vidare
mån än att uppgifter, som rör skogsvårdande åtgärder, intages i skogsstyrelsens
årsstatistik för hela riket. Dessa uppgifter utgör endast en mindre
del av materialet. Bland annat med hänsyn härtill finner utredningen det
kunna sättas ifråga om tillräckliga skäl föreligger att behålla ordningen med
årsberättelser. Härtill kommer, säger utredningen, att arbetet med berättelserna
är tidskrävande för stifts jägmästare och annan personal. Utredningen
föreslår därför att berättelserna avskaffas. Skulle detta inte anses lämpligt,
anser utredningen att berättelsernas innehåll i allt fall bör standardiseras
och begränsas till vad som kan anses vara av mera allmänt intresse.
Utredningen betonar, att enbart en översyn av stiftskansliernas organisation,
personaluppsättning och arbetsmetoder inte är tillräcklig för att
man skall kunna åstadkomma en önskvärd rationalisering. Enligt utredningens
åsikt är nämligen det i författning reglerade handläggningsförfarandet
i vissa ärenden tungrott och tidsödande och bestämmelserna invecklade.
Utredningen har därför ansett det vara en viktig del av sitt uppdrag
att undersöka möjligheterna att förenkla handläggningen. Undersökningarna
har främst inriktats på sådana grupper av ärenden, där en
förenkling skulle medföra en mera påtaglig rationalisering av kansliarbetet.
Utredningen har därvid undersökt möjligheterna att få till stånd ett
förenklat förfarayide vid försäljning av kyrklig jord. Den har lagt fram ett
förslag, som bland annat går ut på att beslutanderätten i vissa ärenden
decentraliseras från kammarkollegiet till stiftsnämnden. Sålunda anser utredningen
att försäljningar, vid vilka saluvärdet inte kan antas överstiga
5 000 kronor, skall handläggas helt av stiftsnämnden. Vidare föreslås, att
tiden för anförande av besvär förkortas, så att bestämmelserna överensstämmer
med reglerna för besvär i förvaltningen i allmänhet. Förslagen går ut på
att åtskillig skriftväxling och formell handläggning för stiftskansliernas del
undvikes samt att handläggningstiden förkortas.
Utredningen lägger även fram förslag om förenklad reglering av pastoratens
och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden. Denna årliga reglering
16
Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960
avser i huvudsak att fastställa vad pastorat skall erlägga i allmän kyrkoavgift
till kyrkofonden samt, i förekommande fall, erhålla i tillskott ur
kyrkofonden för att täcka sina präst- och kyrkomusikerlönekostnader. Den
omfattar också vad pastorat skall inbetala till kyrkofonden av eventuella
överskottsmedel eller återfå av tidigare under den s. k. utjämningsperioden
inbetalade sådana medel.
Beloppen fastställes på grundval av bland annat pastoratens uppgifter
om avkastning från avlöningstillgångar och om utgifter, som fått bestridas
med sådan avkastning. Då man bestämmer tillskott ur kyrkofonden, upptages
avkastningen av avlöningstillgångarna i huvudsak till beräknade
belopp, men avlöningskostnaderna till verkliga belopp. Då det gäller att fastställa
kyrkofonden tillkommande överskottsmedel räknar man däremot med
verkliga belopp även i fråga om avkastningen. Innan tillskott och överskott
kan fastställas, måste pastoratets utgifter för avlöningskostnader och — i
vissa fall — uppgiven avkastning från avlöningstillgångar granskas av
stiftsmyndigheterna. Särskilt omständlig och tidsödande är granskningen
av pastoratens utgifter för avlönande av präster och kyrkomusiker.
I syfte att göra granskningen av präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna
överflödig föreslår utredningen, att dessa skall upptagas med belopp, motsvarande
en normallönekostnad, då man fastställer pastorats tillskott ur
kyrkofonden och fonden tillkommande överskottsmedel. Utredningen föreslår
vidare den förenklingen, att man årligen skall beräkna avkastningen
av pastorats prästlönefond på fondens kapitalbelopp vid den s. k. normaluppskattningsperiodens
ingång i stället för som nu på ett successivt ökande
kapitalbelopp.
För att göra den ekonomiska regleringen lättare föreslår utredningen slutligen,
att kostnaderna för avlönande av pastoratsadjunkt, som förordnats
att uppehålla församlingsprästtjänst under så kort tid, att han inte får uppbära
vikariatslön, skall — i motsats till nu — helt gäldas ur kyrkofonden.
Utredningen föreslår också ändrade regler om reseersättning åt församlingspräst.
Ersättningen regleras för närvarande genom ett system med
fasta och tillfälliga reseanslag. Utredningen erinrar om att 1949 års reseersättningskommitté
föreslagit, att ersättning åt församlingspräst skall utgå
efter samma normer, som användes inom statsförvaltningen — således mot
reseräkning. Utredningen avvisar av flera skäl en övergång till ett sådant
system samt föreslår i stället att domkapitlet årligen, efter förslag av kyrkorådet,
fastställer en engångsersättning åt prästen för de resor han beräknas
företa inom pastoratet. Ett liknande system gäller redan för kyrkomusikerna.
Enligt utredningens uppfattning kommer de framlagda förslagen att medföra
arbetsbesparing. Utredningen räknar sålunda med att en inte oväsentlig
lättnad följer av de förslag, som syftar till att förenkla avräkningen mel
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
lan pastoraten och kyrkofonden. Utredningen anser sig kunna utgå ifrån en
minskning av arbetsbördan i detta hänseende till inemot hälften.
Som redan påpekats är den hos domkapitlet anställda kanslipersonalen
gemensam för domkapitlet och stiftsnämnden. Utredningen föreslår inte
någon ändring av personalens anställningsförhållanden och utgår således
ifrån att kanslipersonalen även i fortsättningen skall vara anställd hos domkapitlet
men gemensam för domkapitlet och stiftsnämnden. Emellertid har
utredningen inom ramen för den nuvarande ordningen sökt utforma en ändrad
tjänsteorganisation. Utredningen föreslår således att kanslisttjänster
inrättas. Innehavare av dessa tjänster avses skola överta arbetsuppgifter,
som nu regelmässigt är anförtrodda jurister hos domkapitlen, men
för vilka juridisk skolning inte anses nödvändig. En sådan omfördelning av
arbetsuppgifterna kommer att medföra ett minskat behov av jurister. Vidare
föreslår utredningen omändring av kansliskrivartjänsterna till kontoristtjänster.
De arbetsuppgifter som nu fullgöres av kansliskrivare anser utredningen
väsentligen vara av sådan art, att de kan utföras av kontorister.
På grundval av den arbetsbesparing, som förslagen till rationalisering
enligt utredningens mening medför, föreslår utredningen även vissa inskränkningar
av biträdespersonalen .
3. Remissyttranden
Som inledningsvis antytts har utredningens olika förslag i stort sett fått
ett gott mottagande vid remissbehandlingen. Till utgångspunkt för sina
överväganden har flera remissinstanser upptagit de av utredningen berörda
olägenheterna av stiftsstyrelsens uppdelning pa två myndigheter.
Sålunda betonar riksräkenskapsverket de administrativa fördelar,
som skulle vinnas genom en sammanslagning. Också statskontoret påpekar
att uppdelningen försvårar en rationell handläggning av arbetsuppgifterna,
och ämbetsverket beklagar, att utredningen inte lagt fram förslag till en
sammanslagning. Övervägande antalet remissinstanser uttalar sig för en
särskild utredning i sådant syfte, och en remissinstans hävdar, att i själva
verket borde en utredning om myndighetsorganisationen ske, innan man kan
bedöma personal- och arbetsorganisationen.
å andra sidan ifrågasätter kammarkollegiet, om en sammanslagning medför
någon mera påtaglig vinst, eftersom stiftsmyndigheten i allt fall torde
få delas upp på två avdelningar med väsentligen olikartade uppgifter. Domkapitlen
i Luleå och Stockholm råder till att se hur de nu framlagda förslagen
verkar i praktiken, innan man ger sig in på frågan om en sammanslagning
av myndigheterna. Några remissinstanser uttalar sig emot en utredning om
sammanslagning av stiftsmyndigheterna, emedan de anser att nuvarande
olägenheter i stort sett kommer att försvinna, om man genomför utred2
— Bihang till riksdagens protokoll 11)60. 1 samt. Nr 101
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
ningens förslag. Vidare framhåller domkapitlet i Göteborg, att frågan om en
sammanslagning skulle på obestämd tid uppskjuta den kansliorganisation,
som sedan länge är ett angeläget önskemål.
Utredningens förslag om delegation av beslutanderätten
har genomgående godtagits av remissinstanserna. Särskilt från stiftsmyndigheternas
sida har starkt betonats angelägenheten av att myndigheterna
själva får så stor frihet som möjligt att bestämma omfattningen av delegationen.
Vid remissbehandlingen har ej heller framförts erinran mot att pleniärenden
i brådskande fall får handläggas av ordföranden efter föredragning
av tjänsteman.
Även den föreslagna regeln om stiftsnämnds beslutförhet
har mottagits gynnsamt av flertalet remissinstanser. Emellertid uttalar
SACO och ett flertal stifts jägmästare, att förslaget kan komma att medföra
försämrade möjligheter för de jord- och skogsbrukssakkunniga ledamöterna
i nämnden att hävda sina tekniska och ekonomiska synpunkter.
Den av utredningen föreslagna omfördelningen av stift smyndigheternas
kompetens har vunnit anslutning av flertalet
remissinstanser. Samtliga instanser — utom statskontoret och domkapitlet
i Växjö — tillstyrker att domkapitlet får rätt att betala ut medel i sådana
ärenden, där det ankommer på domkapitlet att fastställa ersättning eller
bidrag ur kyrkofonden. Förslaget att överflytta det processuella representantskapet
för den kyrkliga jorden från domkapitlet till stiftsnämnden tillstyrkes
också av flertalet av remissinstanserna, men mot detta förslag intar
rätt många en negativ hållning. En instans ifrågasätter om inte stiftsnämnden
kunde vid sidan av domkapitlet erhålla processuell behörighet att företräda
den kyrkliga jorden. Från ett annat håll föreslås att domkapitlet ges
möjlighet att delegera behörigheten till stiftsnämnden. Även i fråga om förslaget
att stiftsnämnd i stället för domkapitel skall äga meddela tillstånd till
placering av prästlönefondsmedel går meningarna i sär.
Mot utredningens förslag till förenkling och förenhetligande av stiftsmyndigheternas
medelsförvaltning samt registrering soch
redovisningsarbete ävensom förenkling av det tekniska
arbetet med avräkningslängden har remissinstanserna i stort sett inte haft
något att erinra. Bland annat uttalar sig statens organisationsnämnd i tillstyrkande
riktning härvidlag.
Förslaget att stiftsnämndens årsberättelse skall avskaffas har mottagits
olika; sålunda avstyrker kammarkollegiet, inemot hälften av stiftsmyndigheterna
samt flertalet stifts jägmästare förslaget. Genomgående framhåller
man dock angelägenheten av att berättelserna standardiseras och begränsas
till innehållet. I sådan riktning uttalar sig även de remissinstanser, som i
första hand tillstyrkt förslaget. Skogsstyrelsen framhåller, att styrelsen får
vissa uppgifter om de ecklesiastika fastigheterna från årsberättelserna för
19
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960
sin publikation Skogsstatistisk årsbok. Styrelsen motsätter sig dock inte
att årsberättelserna avskaffas om styrelsen bara erhåller uppgifterna i annan
ordning.
Utredningens förslag att förenkla handläggningen av vissa
ärenden har i allmänhet hälsats med tillfredsställelse. Sådana uttalanden har
särskilt föranletts av förslaget att förenkla regleringen av pastoratens och
kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden. Flertalet remissinstanser anser
sig kunna i princip godtaga utredningens förslag till normallönekostnad.
Även förslaget att förenkla förfarandet vid försäljning av kyrklig jord
tillstyrkes av de flesta remissinstanserna. Detta förslag har dock avstyrkts
av kammarkollegiet samt domkapitlet och stiftsnämnden i Lund. Remissinstanser,
som godtagit förslaget, har i allmänhet framhållit, att vinsten med
förslaget huvudsakligen ligger i en förkortning av handläggningstiden. Däremot
betvivlar man ganska genomgående bland stiftsmyndigheterna, att
förslaget får till följd, att stiftskansliernas arbetsbörda minskar.
Det av utredningen framlagda förslaget till ändrade regler för bestämmande
av reseersättning åt församlingspräst avstyrkes så gott som genomgående
av stiftsmyndigheterna. De förordar allmänt att nuvarande ordning
med fasta och tillfälliga reseanslag behålles. För att nedbringa antalet ansökningar
om tillfälligt reseanslag föreslår ett flertal stiftsstyrelser en höjning av
det fasta reseanslaget.
Utredningens uppfattning om vinsten av att förslagen genomföres delas
inte av stiftsmyndigheterna, som hävdar att vinsten inte blir av den omfattning
utredningen förmodar. Vidare framhåller man, att utredningens slutsatser
i varje fall inte kan tagas till intäkt för en minskning av personalen. Förslaget
till personalorganisation har överhuvudtaget blivit föremål
för kraftig kritik från flertalet stiftsmyndigheter, vilka särskilt vänt sig
mot att personalen minskas och att kansliskri var tjänsterna ändras till kontoristtjänster.
Däremot har förslaget att inrätta kanslisttjänster i princip godtagits
av såväl stiftsmyndigheterna som övriga remissinstanser med undantag
av statskontoret och riksräkenskapsverket, som i stället föreslår andra mellangradstjänster.
4. Departementschefen
Stiftsstyrelsernas nuvarande organisation tillkom under 1930-talet i samband
med att den ecklesiastika boställsförvaltningen decentraliserades till
pastoraten. Vid sidan av domkapitlen inrättades stiftsnämnderna, som
skulle ha tillsyn över den ecklesiastika jorden. Den vid domkapitlen anställda
personalen blev gemensam för de båda stiftsmyndigheterna. Det
förutsattes att omfattningen av göromålen på stiftskanslierna inte skulle
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
bli nämnvärt större än tidigare. Tämligen snart visade det sig dock, att
arbetet ökade i inte ringa omfattning. Personalorganisationen blev därför
föremål för översyn och en ny organisation antogs av 1937 års riksdag.
Året innan hade riksdagen antagit ny domkapitelslag, genom vilken domkapitlens
sammansättning och arbetsuppgifter ändrades i viktiga avseenden.
När min företrädare i ämbetet år 1952 utverkade Kungl. Maj:ts bemyndigande
att låta utreda organisationen av stiftskanslierna, framhöll han,
att arbetsuppgifterna undergått betydande förändringar under den långa
tid, som förflutit sedan kansliorganisationen i sin helhet översågs. Han
betonade också, att två omfattande reformer på det kyrkliga området,
nämligen kyrkomusikerreformen och prästlönereformen, föranlett stora förändringar
i arbetsförhållandena. Beträffande domkapitlens befattning med
skolväsendet erinrade han om att frågan om nya mellaninstanser på området
då utreddes. Sedermera har sådana myndigheter, länsskolnämnderna,
inrättats, vilka övertagit skolärendena från domkapitlen.
Stiftskansliutredningen har framlagt olika förslag, som syftar till att
förenkla och effektivisera arbetet på stiftskanslierna. Förslagen är utformade
efter huvudsakligen två riktlinjer: utredningen vill åstadkomma mera
ändamålsenliga arbetsformer hos stiftsmyndigheterna, och den vill förenkla,
handläggningsförfarandet i ärenden av tidskrävande art. Med utgångspunkt
i rationaliseringsförslagen har utredningen framlagt förslag till ny
personalorganisation.
Utredningen säger sig ha funnit, att betydande olägenheter är förbundna
med att stiftsstyrelsen är uppdelad på två myndigheter. Enligt utredningens
åsikt är den i och för sig bästa utvägen att slå samman myndigheterna.
Utredningen vill dock inte lägga fram något förslag härom. Den söker i
stället undanröja olägenheterna genom att föreslå smidigare arbetsformer
för myndigheterna.
Även om vissa nackdelar är förenade med den nuvarande uppdelningen
på två stiftsmyndigheter, anser jag i likhet med utredningen det inte vara
påkallat att för närvarande göra någon mera genomgripande förändring
i själva stiftsstyrelsen. Enligt min mening torde nämligen olägenheterna
till väsentlig del försvinna, om utredningens förslag till förenklingar av
arbetsformerna genomföres. Denna åsikt delar också flera av remissinstanserna.
De olika förslag utredningen lägger fram anser jag i allt väsentligt vara
väl genomtänkta och ägnade att avsevärt underlätta arbetet för de berörda
myndigheterna. Förslagen har också fått ett gott mottagande vid
remissbehandlingen; mera vägande invändningar har varit sällsynta. Jag
finner mig därför redan nu kunna förorda, att förslagen i huvudsakliga
delar lägges till grund för en rationalisering av arbetet och en ny personalorganisation
för stiftskanslierna.
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960
Utredningen har i främsta rummet inriktat sitt arbete på att åstadkomma
en enklare beslutsordning hos stiftsmyndigheterna genom
att beslutanderätten föreslås kunna delegeras till ledamot eller tjänsteman.
En sådan ordning är i allmänhet redan införd hos andra förvaltningsmyndigheter.
Jag vill därför förorda att motsvarande möjlighet införes
också hos stiftsmyndigheterna. Eftersom förhållandena kan växla i de
olika stiften finner jag i likhet med utredningen det lämpligt, att myndigheterna
får stor frihet att själva bestämma i vilken omfattning delegation
skall ske. För att beslutsordningen inte skall bli för oenhetlig har
utredningen lagt fram ett förslag till normalarbetsordning för domkapitel
och stiftsnämnd. Jag finner detta välbetänkt, och jag anser att förslaget
i sina huvuddrag bör läggas till grund för hur de lokala arbetsordningarna
skall vara utformade.
I syfte att underlätta arbetet föreslår utredningen vidare, att man gör
bestämmelserna om stiftsnämnds beslutförhet mindre stränga. Några remissinstanser
har invänt, att en sådan ändring kan rubba förhållandet mellan
olika slag av sakkunskap, som är representerade i nämnden. För egen
del anser jag, att ifrågavarande bestämmelser bör uppmjukas. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj:t att besluta härom.
Utredningen lägger också fram förslag om ändring av myndigheternas
inbördes kompetens. Vad utredningen därvid anfört om rätt för domkapitlet
att disponera över kyrkofondsmedel kan jag biträda. Till utredningens
förslag om att stiftsnämnd bör äga företräda den kyrkliga jorden
i rättegång m. m. vill jag också i princip ansluta mig.
Förslaget att stiftsnämnden i stället för domkapitlet skall för visst fall
ge tillstånd till placering av pastorats prästlönefondsmedel har sådant samband
med vissa andra, här icke aktuella spörsmål rörande förvaltningen av
de ecklesiastika löneboställena m. m., att det lämpligen torde böra ytterligare
övervägas i sammanhang därmed.
De föreslagna förenklingarna förutsätter i vissa fall ändring i gällande
bestämmelser rörande stiftsmyndigheternas organisation. I några avseenden
återfinns de gällande reglerna i lagstiftning, som på grund av sin
natur av kyrkolag inte kan ändras utan kyrkomötets medverkan. Så är
fallet beträffande beslutsordningen i domkapitlet, vilken regleras i lagen
om domkapitel, och domkapitlets processuella representantskap, om vilket
stadgas i kyrkolagen. Eftersom det inte är avsett att kyrkomöte skall
inkallas under innevarande år, torde frågan om lagändringar i berörda
fall få anstå någon tid. I övrigt hänför sig de erforderliga författningsändringarna
till lagstiftning av administrativ natur. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att i dessa hänseenden vidtaga de åtgärder, som föranledes
av vad jag nu förordat.
I syfte att göra arbetet på stiftskanslierna mera effektivt föreslår utred -
22
Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960
ningen åtgärder, som avser att bland annat förenkla medelsförvaltning,
diarieföring, annan registrering och protokollföring, varjämte ett ökat
utnyttjande av kontorstekniska hjälpmedel förordas. Jag finner mig i allt
väsentligt kunna biträda vad sålunda föreslagits. I likhet med utredningen
anser jag vidare, att tillräckligt bärande skäl inte föreligger att behålla
stiftsnämndernas årsberättelser.
Utredningen har förklarat sig anse, att enbart de föreslagna ändringarna
av stiftskansliernas organisation och arbetsmetoder inte är tillräckliga
för att astadkomma en effektiv rationalisering. Utredningen har därför
även undersökt möjligheterna att förenkla handläggningen
av vissa ärenden, som är av mera invecklad eller eljest tidskrävande art.
Utredningens förslag i dessa avseenden inriktar sig främst på två omfattande
arbetsuppgifter, nämligen stiftsnämndens befattning med ärenden,
som rör försäljning av kyrklig jord, och den årliga regleringen av
pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden.
Vad först gäller fragan om ett förenklat förfarande vid försäljning av
kyrklig jord är jag inte övertygad om att utredningens förslag i och för
sig medför någon mera påtaglig vinst från arbetsbesparingssynpunkt. Ett
flertal remissinstanser har också givit uttryck åt en sådan uppfattning.
Vidare torde det av utredningen väckta spörsmålet inte kunna upptagas
till behandling, utan att man samtidigt löser vissa andra frågor, som angår
försäljningsförfarandet. Jag vill upplysa om att frågan om ändrade grunder
för försäljning av kyrklig jord för närvarande är föremål för överväganden
inom ecklesiastikdepartementet. Innan förslag härom läggs fram, torde
inte heller reglerna för själva förfarandet böra ändras. Jag är till följd av
det anförda, inte beredd att nu tillstyrka utredningens förslag.
Såsom tidigare framhållits har den årliga regleringen av pastoratens och
kyrkofondens mellanhavanden efter prästlöne- och kyrkomusikerreformerna
medfört ökat arbete på stiftskanslierna. I likhet med utredningen anser
jag, att en påtaglig vinst skulle uppkomma, om man får till stånd en enklare
handläggning av dessa arbetsuppgifter. Enligt min mening har utredningen
därför tagit ett riktigt initiativ genom att lägga fram förslag i
sådant syfte. Jag finner också, att förslaget har stora fördelar, och jag
anser mig i huvudsak kunna biträda detsamma. Jag anhåller att få återkomma
till frågan och under ett särskilt avsnitt mera utförligt motivera
min ståndpunkt.
Utredningen föreslår vidare, att pastoratsadjunktema skall avlönas helt
från kyrkofonden. Också detta förslag finner jag medföra väsentliga förenklingar,
främst genom att löneuträkningen blir lättare och kostnadsfördelningen
mellan pastoraten och kyrkofonden försvinner. Jag avser att i
det följande lämna en mera utförlig redogörelse även för detta förslag.
Vad slutligen angår utredningens förslag om ändrade regler för rese -
23
Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960
ersättning åt församlingspräst, har jag för avsikt att i annat sammanhang
taga ställning till spörsmålet.
Utredningens olika förslag om rationalisering av arbetsmetoder och handläggning
av ärenden utgör en av de förutsättningar, på vilka utredningen
bygger sitt förslag till ny tjänsteorganisation. Vissa av utredningens förslag
till rationaliseringsåtgärder kan, såsom framgått av det anförda, inte
nu tagas upp till slutlig behandling. De frågor, som sålunda måste lösas
i ett annat sammanhang, är dock enligt mitt bedömande inte av den betydelse
för det föreliggande spörsmålet om personalorganisationen, att de
bör hindra att ett principbeslut fattas redan nu om hur organisationen bör
vara avvägd.
Jag ämnar nu övergå till att redogöra för de delar av utredningens förslag,
för vilka jag anser mig böra lämna en mera utförlig framställning.
III. Förenklat avräkningsförfarande mellan pastoraten och
kyrkofonden m. m.
1. Gällande regler om finansiering av pastorats präst- och
kyrkomusikerlönekostnader m. m.
Enligt 3 § 2 mom. prästlönekostnadslagen skall pastorat bestrida lön,
vikariatsersättning, tjänstedubbleringsarvode, reseersättning, tjänstgöringstraktamente,
kallortstillägg, språktillägg och arvode åt församlingspräst.
Vidare åligger det enligt särskilda bestämmelser pastorat att bestrida personlig
lönefyllnad ävensom provisoriskt extra tillägg. De nämnda löneförmånerna
utgör tillsammantagna pastorats prästlönekostnad.
Av kyrkomusiker tillkommande avlöningsförmåner skall enligt bestämmelser
i kyrkomusikerstadgan pastorat bestrida lön (kantorstillägg, arvode),
semesterersättning, ersättning vid vikariat, resekostnads- och traktamentsersättning,
personlig lönefyllnad, ersättning för flyttningskostnad, kallortstillägg,
sjukvårdsersättning, avgifter för kyrkomusikers pensionering samt
begravningshjälp åt efterlevande till kyrkomusiker. Pastorat skall vidare
enligt särskilda bestämmelser bestrida kostnad för provisoriskt extra tilllägg.
Utgifter för nu uppräknade löneförmåner — med undantag av engångsavgift
för pensionering — utgör pastorats Icyrkomusikerlönekostnad.
Då pastoratet skall gälda sina präst- och kyrkomusikerlönekostnader skall
det i första hand använda avkastningen av sina präst- och kyrkomusikerlönetillgångar.
Prästlönetillgångarna består av löneboställen,prästlönefonder
samt pastorats andelar i stiftets prästlönejordsfond och prästlönefondshemman.
Med kyrkomusikerlönetillgång avses ett på visst sätt bestämt boställskapital.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
Om präst- och kyrkomusikerlönetillgångarna i ett pastorat lämnar så
stor avkastning, att det blir ett överskott, sedan man täckt lönekostnaderna
under året samt visst virkesbehov, skall pastoratet leverera in hälften
av överskottet till kyrkofonden.
I den mån lönekostnaderna inte blir täckta av avkastningen från avlöningstillgångarna
eller andra tillgängliga medel, får man tillgripa uttaxering
(församlingsavgift). Uttaxeringen skall motsvara en utdebitering för skattekrona
av högst det öretal Kungl. Maj:t bestämmer. Förslår inte nu nämnda
inkomstkällor till att täcka lönekostnaderna, får pastoratet tillskott ur
kyrkofonden för det som erfordras ytterligare.
Kyrkofonden, som upplades den 1 januari 1914, skall användas för kyrkliga
ändamål på sätt närmare framgår av lagen om kyrkofond. Fonden förvaltas
av statskontoret. Kyrkofondens inkomster består, förutom av den
årliga ersättningen från statsverket för prästerskapets indragna tionde
m. m. samt inkomster från vissa hemman och andra tillgångar, av tidigare
nämnda andelar i överskott på avkastningen av pastoratens lönetillgångar
samt — för närvarande till drygt fyra femtedelar — av den allmänna
kyrkoavgiften, som årligen erlägges till fonden av samtliga pastorat i förhållande
till antalet skattekronor.
Bland kyrkofondens utgifter märkes bland annat tillskotten åt pastoraten
för deras lönekostnader samt vissa direkt ur fonden utgående avlöningsoch
pensionskostnader.
Då Kungl. Maj:t bestämmer det öretal, som skall ligga till grund för
utdebiteringen av den allmänna kyrkoavgiften, tillses, att kyrkofondens
inkomster under året såvitt möjligt blir lika stora som dess utgifter.
Bestämmelserna om regleringen av kyrkofondens och pastoratens ekonomiska
mellanhavanden finns i ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet.
Denna årliga reglering sker, som tidigare berörts, genom två särskilda förfaranden,
nämligen dels avräkning, dels fastställande av kyrkofonden tillkommande
överskottsmedel.
Regleringen avser sålunda i huvudsak att fastställa de belopp, som pastorat
skall erlägga i allmän kyrkoavgift till kyrkofonden samt, i förekommande
fall, dels erhålla i tillskott ur kyrkofonden för att kunna bestrida sina
lönekostnader, dels betala in till kyrkofonden av överskottsmedel eller eventuellt
få åter av tidigare inbetalade sådana medel. Beloppen fastställes på
grundval av bland annat redovisningar från pastoraten av avkastning från
avlöningstillgångar och av utgifter, som fått bestridas med avkastningen.
Då man bestämmer tillskott ur kyrkofonden upptages avkastningen i huvudsak
med beräknade belopp men lönekostnaderna med verkliga belopp.
Då det gäller att fastställa kyrkofonden tillkommande överskottsmedel
räknar man med verkliga belopp även i fråga om avkastningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 25
2. Utredningen
Utredningen framhåller, att en betydande del av stiftskansliernas arbete
med regleringen av pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden
består i att i detalj granska pastoratens redovisningar av avkastningen
från löneboställen, prästlönefonder och kyrkomusikerlönetillgångar samt av
präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna. Granskningen av lönekostnaderna
är den mest arbetstyngande delen. Härvid skall kontrolleras, att varje präst
och kyrkomusiker — för hela riket rör det sig om cirka 5 000 befattningshavare
— tillkommande löneförmåner uträknats rätt av pastoraten.
Utredningen har undersökt tre utvägar att förenkla granskningen av lönekostnaderna,
nämligen stickprovsgranskning, centralisering av avlöningsarbetet
till stiftsmyndighet samt fastställande av en normallönekostnad för
pastorats präst- och kyrkomusikerlönekostnader.
Utredningen framhåller som sin mening, att en metod med stickprovsgranskning
torde förutsätta, att man på förhand kan räkna med att redovisningsmaterialet
är fullständigt och icke behäftat med alltför många felaktigheter.
Enligt vad utredningen erfarit förekommer emellertid fel och
ofullständigheter i pastoratens uppgifter om lönekostnaderna i sådan omfattning,
att utredningen inte anser sig kunna förorda metoden ifråga.
En centralisering av avlöningsarbetet till stiftsmyndighet skulle i och för
sig medföra att nuvarande granskning av lönekostnaderna blir överflödig.
Utredningen har gjort prov med att centralt räkna ut församlingsprästernas
löneförmåner i två stift. Utredningen anser sig med stöd av proven inte
kunna draga några bestämda slutsatser om fördelarna med en centraliserad
löneuträkning, men håller före, att uträkningen, allteftersom personalen blir
mer van, tar kortare tid i anspråk än en granskning i efterhand av lönekostnaderna.
Utredningen överväger också en centralisering av såväl uträkning som
utbetalning av lönerna. Härigenom vinner man — förutom bortfallet av
granskningen — den fördelen att antalet utbetalningsorgan, som är nästan
lika många som det finns pastorat, skulle inskränkas till ett i varje stift.
Men centraliseringen medför arbete med att räkna ut skatteavdrag och att
redovisa skatt, att skriva ut utbetalningskort samt att bokföra utbetalningarna.
En viktig fråga i detta sammanhang är också hur stiftsmyndigheten
skall tillföras medel för utbetalningsverksamheten, som blir av stor omfattning.
På vilket sätt detta än sker — genom att kyrkofondsmedel ställes till
stiftsmyndighetens förfogande eller att pastoraten betalar in erforderliga
lönemedel — blir bestyret med uppbörd och avräkning av lönemedel enligt
utredningens mening både omfattande och arbetskrävande.
Utredningen berör även speciella frågor som uppstår om kyrkomusikernas
löner skulle räknas ut och betalas centralt. Domkapitlen känner ofta inte till
kyrkomusikernas ledigheter och förordnanden och löneuträkningen måste
26
Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960
därför bygga på uppgifter från lokala organ — kyrkoråd och skolstyrelser.
En sådan ordning medför enligt utredningens uppfattning att man måste
både kontrollera, att uppgifterna kommer in i rätt tid, och infordra felande
uppgifter.
Vid sina överväganden av fördelar och nackdelar med en centralisering
ställer sig utredningen avvisande till metoden främst med hänsyn till att
den torde medföra ökat arbete på stiftskanslierna och inte, såsom avsetts,
bereda lättnader i arbetsbördan.
Utredningen föreslår i stället att tillskotten ur kyrkofonden samt överskottsmedlen
skall beräknas på grundval av en uppskattad och helst oföränderlig
normallönekostnad. Arbetet med granskningen av de verkliga lönekostnaderna
skulle härigenom bortfalla.
Utredningen finner att det för avräkningens del inte innebär någon nyhet
att räkna med uppskattade i stället för med verkliga belopp. Sålunda
skall pastoratens inkomster redan nu i huvudsak ingå i avräkningen med
uppskattade belopp, bland annat avkastningen av löneboställe (löneboställes
normalavkastning). Vidare skall avkastningen av pastorats prästlönefond
beräknas till den procent av fondens kapital, som Kungl. Maj:t
bestämmer.
Då utredningen utformat sitt förslag till normallönekostnad, har den funnit
nödvändigt att begränsa antalet utgiftsposter, som skall ingå däri. Men
en utgångspunkt för förslaget har också varit att en övergång till normallönekostnad
inte får medföra någon större ändring av de enskilda pastoratens
tillskott ur kyrkofonden enligt gällande bestämmelser.
Utredningen begränsar urvalet av utgiftsposter till sådana, som är lätt
tillgängliga för stiftskanslipersonalen och utan nämnvärt arbete kan bestämmas
till beloppet. I normallönekostnaden tar utredningen sålunda inte
med utgifter för ersättning åt vikarie — med undantag för vikariatslön åt
präst — och tjänstgöringstraktamente. Utredningen tar också undan kostnad
för personlig lönefyllnad. Denna löneförmån förekommer sällan och i
regel uppgår den till mindre belopp. Utgifter, som inte ingår i normallönekostnaden,
kommer således att slutligt stanna på pastoratet, i den mån pastoratet
inte kompenseras genom att normallönekostnaden överstiger pastoratets
verkliga lönekostnader.
I normallönekostnaden skall man enligt förslaget för varje prästerlig
tjänst taga med följande löneförmåner, nämligen lön, reseanslag, kallortstillägg,
provisoriskt extra tillägg samt språktillägg. Utgifter för dessa löneförmåner
motsvarar pastoratets prästlönekostnad.
För varje kyrkomusikertjänst skall i normallönekostnaden ingå följande
löneförmåner, nämligen lön (respektive kantorstillägg och arvode), reseanslag,
kallortstillägg, provisoriskt extra tillägg, pensionsavgift (med undantag
av engångsutgift för pensionering), ersättning för flyttningskostnad,
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
sjukvårdskostnad samt begravningshjälp åt efterlevande. Utgifterna motsvarar
pastoratets kyrkomusikerlönekostnad.
Då man fastställer normallönekostnaden, bör tillfälligt reseanslag åt präst
samt ifråga om kyrkomusikerna ersättning för rese-, flyttnings- och sjukvårdskostnader
samt begravningshjälp upptagas till belopp, som fastställts
av domkapitlet. Övriga löneförmåner skall beräknas i princip schablonmässigt
med utgångspunkt från de förhållanden som gäller den 1 juli avlöningsåret.
Utredningen anser vidare, att man i största möjliga utsträckning bör
bortse från kostnadsändringar till följd av vakanser och löneavdrag vid
tjänstledighet, utom då pastorat inte alls haft någon avlöningsutgift för
viss prästerlig tjänst. Enligt utredningens mening bör nämligen ett s.k.
tillskottspastorat inte få räkna sig tillgodo bidrag från kyrkofonden i sistnämnda
fall.
Utredningen har sökt erhålla en uppfattning om hur en övergång till
normallönekostnad kommer att påverka det ekonomiska förhållandet mellan
pastoraten och kyrkofonden. För ändamålet har utredningen skaffat in
uppgifter om vissa präst- och kyrkomusikerlönekostnader under år 1954 (de
vid undersökningstillfället senast tillgängliga) i samtliga pastorat, bland
vilka sedan utvalts 140 för närmare undersökning.
I undersökningen har inte medtagits kostnader för lön till pastoratsadjunkter
och andra, som tjänstgjort som vikarier på församlingsprästerlig
tjänst utan rätt till vikariatslön. Sådana kostnader skall nämligen enligt
utredningens förslag gäldas från kyrkofonden. Undersökningen har i övrigt
begränsats till att omfatta kostnader för löneförmåner, som kan tänkas
medföra skillnader av praktisk betydelse mellan normallönekostnaden och
de verkliga lönekostnaderna.
Undersökningen visar enligt utredningens åsikt, att en tillämpning av det
föreslagna systemet år 1954 skulle ha medfört, att ifrågavarande pastorats
sammanlagda lönekostnader trots förenklingen i stort sett skulle ha varit
helt avräkningsbara. Man får dock därav inte dra den slutsatsen, att varje
enskilt pastorats lönekostnader legat inom eller i omedelbar närhet av normallönekostnaden,
fortsätter utredningen. För att belysa verkningarna för
de enskilda pastoraten undersöker utredningen därför, vilken inverkan en
tillämpning av det föreslagna systemet fått på pastoratens utdebitering
av skatt. Utredningen finner att relativt obetydliga förändringar skulle
ha uppstått. Höjningarna ligger inom en förhållandevis snäv ram med 6,4
skatteören som maximal gräns. Utdebiteringen hade behövt höjas i Ilo
fall, dock i så gott som alla med högst 2 öre. Sänkningarna ligger spridda
inom en vidare ram. I 30 fall hade utdebiteringen kunnat sänkas, varvid
sänkningarna i tre fall av fyra hade stannat vid högst 2 öre.
De fall, där en övergång till normallönekostnad medfört större förskjutningar
i pastoratens utdebitering, torde kunna betraktas som undantag,
28
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960
fortsätter utredningen. Undersökningen utvisar sålunda, att i inte mindre
än 122 av de undersökta 140 pastoraten förändringen uppgått till högst 2
skatteören. Utredningen anser sig därför ha rätt draga den slutsatsen, att
ett normallönekostnadssystem i det stora flertalet fall medför en ringa förändring,
som på det hela taget måste anses sakna betydelse för pastoratens
ekonomi.
Enligt utredningens mening utgör undersökningsresultatet sålunda ett
belägg för att något hinder i ekonomiskt avseende inte föreligger att räkna
med en normallönekostnad i stället för med verkliga lönekostnader. Utredningen
räknar också med att pastoratens förluster till följd av att kostnader
för kortare vikariat inte medräknas kommer att på lång sikt uppvägas av
att de vanligen förekommande löneavdragen vid ledighet i sin tur inte frånräknas.
Genomföres förslaget medför detta till en början att pastoratens redovisnings-
och uppgiftsskyldighet minskas. Särskilt för pastorat med ett flertal
befattningshavare anser utredningen, att arbetsbesparingen blir inte
oväsentlig.
Men den ojämförligt största arbetsbesparande effekten får förslaget för
arbetet på stiftskanslierna, säger utredningen. Av arbetet med pastoratens
redovisningar bortfaller den mest omfattande delen, nämligen kontrollen av
lönekostnaderna. Däremot tillkommer som en ny arbetsuppgift att fastställa
normallönekostnaden. Utredningen betonar, att arbetet härmed blir
av väsentligt mindre omfattning än den nuvarande kontrollen av lönekostnaderna.
3. Remissyttranden
Principen att vid avräkningen och fastställandet av kyrkofonden tillkommande
överskottsmedel räkna med en normallönekostnad i
stället för med verkliga lönekostnader tillstyrkes eller lämnas utan erinran
av övervägande antalet remissinstanser. Också ett 80-tal hörda pastorat
intar samma ståndpunkt. Vissa remissinstanser betonar, att förslaget innebär
en behövlig förenkling av det nuvarande synnerligen invecklade avräkningsförfarandet
och att det kommer att medföra betydande lättnad i arbetet
för såväl stiftskanslierna som pastoraten. Sådana synpunkter framföres
av bland annat kammarkollegiet, statskontoret, statens organisationsnämnd,
länsstyrelsen i Västernorrlands län, domkapitlen i Skara och Göteborg
samt stiftsnämnderna i Uppsala, Skara och Göteborg.
Riksräkenskapsverket, domkapitlen i Västerås, Härnösand och Luleå,
stiftsnamndema i Västerås, Växjö, Härnösand och Luleå samt Svenska
stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund avstyrker förslaget.
Flertalet av de avstyrkande remissinstanserna framhåller, att den nuvarande
granskningen av pastoratens redovisningar innebär en garanti för
att präster och kyrkomusiker i stort sett får ut riktiga löner. En övergång
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
till normallönekostnadssystem medför att denna garanti försvinner, eftersom
pastoratskyrkoråden och pastoratskassörerna ofta inte är helt kompetenta
att räkna ut lönerna. Inte heller bör man räkna med att pastoratens
revisorer skall uppmärksamma alla felaktigheter, då avlöningsbestämmelserna
är så svårtolkade. Vidare gör man gällande, att någon påtaglig arbetsminskning
inte uppstår på stiftskanslierna till följd av att förfrågningar om
löner m. m. torde öka i väsentlig grad. Av de avstyrkande myndigheterna
förordar riksräkenskapsverket i stället stickprovsgranskning, samt flertalet
av de övriga centralisering till stiftsmyndighet av avlöningsarbetet.
Stiftsnämnden och domkapitlet i Luleå föreslår, att normallönekostnadssystemet
införes för enbart kyrkomusikerlönekostnaderna, under det att
arbetet med prästlönerna centraliseras till stiftsmyndigheten. Härigenom
uppstår en betydligt mindre avvikelse mellan pastoratens faktiska lönekostnader
och de avräkningsbara. Även statskontoret diskuterar en sådan kombination
men avvisar den, enär den inte lämnar samma möjligheter till
lättnader i arbetet som en enhetlig metod med normallönekostnad.
Frågan om de ekonomiska konsekvenserna av normallönekostnadsförslaget
beröres av de flesta remissinstanserna. Övervägande antalet
av dem — liksom flertalet hörda pastorat — räknar med att en övergång
till normallönekostnad kommer att medföra smärre förluster för pastoraten.
Från flera håll uttalas, att pastoraten på något sätt bör kompenseras för
förlusterna. Några remissinstanser anser emellertid, att förlusterna kommer
att bli så obetydliga, att de i stort sett saknar praktisk betydelse. Vidare
framhålles, att förlusterna på längre sikt kommer att uppvägas av vinster.
På något håll räknar man med att förlusterna kommer att uppvägas genom
arbetsbesparing och kostnadsminskning på annat sätt. De ekonomiska
konsekvenserna för kyrkofondens del anses såsom obetydliga.
I frågan betonar kammarkollegiet, att en förutsättning för genomförande
av reformen bör vara, att den inte medför någon väsentlig rubbning i nuvarande
avvägning mellan kyrkofondens och pastoratens ansvar för gäldande
av lönekostnaderna. Enligt kollegiets mening kan reformen knappast
anses medföra en mera kännbar olägenhet för de särskilda pastoraten.
Svenska pastoratens riksförbund sluter sig av den företagna undersökningen
till att praktiska skäl inte talar mot reformen.
Som nämnt anser några remissinstanser, att det bör finnas möjligheter
att begränsa pastoratens förluster vid övergång till normallönekostnadssystem.
Förslag härom framföres av domkapitlet i Uppsala, som fruktar att
de ekonomiska konsekvenserna kan bli sådana att grundprincipen i mellanhavandet
med kyrkofonden — nämligen maximeringen av den uttaxering
som skall täcka lönekostnaderna — sättes ur funktion.
Fn begränsning av pastorats förluster kan enligt några remissinstansers
uttalanden ske genom att antalet i normallönekostnaden ingående löneför
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
måner ökas. I första hand föreslås, att kostnaderna för ersättning åt semestervikarier
inräknas i normallönekostnaden.
Domkapitlet i Linköping anser, att pastorat, som för vikariats- och traktamentskostnader
för präst måste vidkännas en uttaxering som med mer
än 2 öre överskrider den maximerade uttaxeringen för lönekostnaderna, bör
vara berättigat att erhålla bidrag för det överskjutande beloppet.
Statskontoret och Svenska pastoratens riksförbund framhåller, att viss
utjämning kan åstadkommas genom att man medtager kostnad för personlig
lönefyllnad. Denna kan i vissa fall uppgå till ganska betydande belopp.
I stället för att öka antalet löneförmåner i normallönekostnaden har
några remissinstanser föreslagit att de begränsas. Sålunda föreslår statskontoret
och domkapitlet i Stockholm, att normallönekostnaden beträffande
kyrkomusiker inte skall omfatta ersättning för flyttnings- och sjukvårdskostnad
samt begravningshjälp. Domkapitlet motiverar förslaget med att
prästs motsvarande förmåner utbetalas av kyrkofondsmedel. Det förefaller
domkapitlet oegentligt att göra åtskillnad. En ytterligare förenkling äger
rum, om förmånerna utgår direkt ur kyrkofonden även beträffande kyrkomusikerna.
För kyrkofondens del kan förslaget enligt domkapitlets mening
inte medföra nämnvärd belastning.
Sättet att beräkna utgiftsposterna i normallönekostnaden
beröres av några remissinstanser. Sålunda föreslår statskontoret såsom mera
praktiskt, att lön bör beräknas efter en viss för varje lönegrad bestämd löneklass
och ej efter tjänsteinnehavarens löneklass den 1 juli avlöningsåret.
Statskontoret har en erinran också mot förslaget att i normallönekostnaden
inte upptaga lön för tid, då pastorat inte haft någon utgift därför. En sådan
regel bör träda i kraft, först sedan vakans eller ledighet varat tillhopa mer
än en månad av avlöningsåret. Även domkapitlet i Stockholm berör frågan
och anser, att man bör bortse från förhållandet, såvida tiden inte överstiger
förslagsvis 30 dagar av avlöningsåret.
Förslaget att normallönekostnaden skall anknytas till förhållandena den
1 juli avlöningsåret har väckt gensaga också såtillvida, att man anser,
att hänsyn bör tagas till eventuell ändring i tjänsteorganisationen under
året. Sålunda betonar kammarkollegiet, att en sådan ändring kan få relativt
vittgående konsekvenser för pastoratet. Det synes ämbetsverket inkonsekvent
att inte beakta ändringen, eftersom man beaktar tjänstevakanser.
Ofta inrättar man eller drar in en tjänst från och med årsskifte,
och då saknar spörsmålet betydelse, men i nästan samma utsträckning sker
en organisationsändring under löpande år, påpekar kollegiet.
Även Svenska pastoratens riksförbund har uppmärksammat följderna och
framhåller, att ett pastorat utan avräkningsmöjlighet kan få bära utgifterna
för en eller flera präster hela fem månader. I motsatt fall kan pastorat
göra en vinst genom att uppbära oförminskat tillskott, fastän en tjänst
dragits in.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960 31
4. Departementschefen
Regleringen av pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden
utgör en väsentlig del av arbetet på stiftskanslierna. Redan innan
prästlöne- och kyrkomusikerreformerna genomfördes, ansågs göromålen
vara av betydande omfattning, och genom dessa reformer blev de än mera
omfattande och komplicerade. Utredningen har framhållit, att ökningen av
arbetsuppgifterna främst är en följd av att pastoratens redovisningar måste
granskas i detalj, innan de kan läggas till grund för en avräkning mellan
kyrkofond och pastorat. Av detta kontrollarbete är, enligt vad utredningen
uppger, granskningen av lönekostnaderna den mest arbetskrävande delen.
Tidigare behövde man inte göra en liknande detaljgranskning och vad beträffar
kyrkomusikerna ingick över huvud taget inte lönekostnaderna i
avräkningsförfarandet.
I likhet med utredningen finner jag det angeläget, att arbetet med regleringen
av pastoratens och kyrkofondens mellanhavanden förenklas. För att
största möjliga arbetsbesparing skall ernås, bör uppgiften i första hand vara
att söka nedbringa det tidskrävande kontrollarbetet med lönekostnaderna.
En förenkling av de göromål, som angår avkastningen av pastoratens prästlönefonder,
synes lämpligen kunna övervägas i samband med en översyn av
förvaltningen av de ecklesiastika löneboställena m. m.
Utredningen har undersökt olika utvägar att förenkla arbetet med lönekostnaderna.
Den har därvid först övervägt en metod, enligt vilken man
nöjer sig med stickprovsgranskning, men funnit att en sådan inte är särskilt
väl lämpad för just förevarande fall. Detta sammanhänger bland annat med
att avlöningsbestämmelserna är invecklade och svåröverskådliga. Felkällorna
kan därför enligt utredningens bedömande i praktiken bli betydande.
Utredningen har också tagit upp möjligheten att till stiftskanslierna
centralisera löneuträkningen samt eventuellt också löneutbetalningen. Därmed
skulle kontrollarbetet falla bort, men i stället skulle komma andra,
främst kamerala göromål. Efter ingående överväganden har utredningen
funnit, att en sådan omläggning — vare sig den avser enbart löneuträkning
eller också löneutbetalning — inte medför någon arbetsbesparing av betydelse.
Utredningen har därför avvisat även det alternativet.
Utredningen har i stället stannat inför en tredje metod. Den föreslår, att
man vid regleringen av pastoratens och kyrkofondens mellanhavanden
skall räkna med i huvudsak vissa schematiskt uppskattade belopp, en
normallönekostnad, för avlöningsförmånerna åt präster och kyrkomusiker.
Med detta tillvägagångssätt skulle kontrollen av lönekostnaderna bli överflödig
vid den ekonomiska regleringen, utan att därför andra, mera arbetskrävande
göromål kommer i stället.
För att få fram en så enkel och arbetsbesparande metod som möjligt
bygger utredningens förslag bland annat på att man i normallönekostnaden
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
tar med endast sådana utgiftsposter, som utan svårighet kan beräknas.
Självfallet ingår dock häri alla mera väsentliga avlöningsförmåner. Utredningen
har nämligen strävat efter att utforma förslaget så, att det inte
medför förändringar av betydelse för pastoratens ekonomi i jämförelse med
nuvarande system.
Utredningens förslag har vid remissbehandlingen fått ett övervägande
positivt mottagande. Allmänt har framhållits, att förslaget innebär en
behövlig förenkling, vilken medför lättnader i arbetet inte bara på stiftskanslierna
utan också för pastoraten. De myndigheter, som ställer sig avvisande
till förslaget, har mestadels förordat någon av de två andra metoderna.
För egen del är jag ense med utredningen, att, om man vill åstadkomma
en mera väsentlig arbetsbesparing på stiftskanslierna, kan inte centralisering
av löneuträkning och löneutbetalning — eller ens bara löneuträkningen
— komma i fråga. Däremot torde inte någon erinran i och för sig kunna
göras mot ett förenklat kontrollförfarande, som innefattar stickprovsgranskning
av pastoratens löneredovisningar. En sådan metod tillämpas också
flerstädes inom förvaltningen. En förutsättning för dess praktiska användbarhet
får dock anses vara, att materialet kan antagas vara i stort sett
riktigt och att felprocenten således är ringa. Hittar man ett flertal fel,
föranleder detta ytterligare kontrollarbete. Då det gäller att avgöra om
en dylik ordning är lämplig i förevarande sammanhang, kan man enligt
min mening inte bortse från de skäl utredningen anfört för sitt avståndstagande.
Jag är därför inte övertygad om att man vinner några egentliga
fördelar med denna metod.
Utredningens förslag att räkna med uppskattade i stället för verkliga
utgifter innebär däremot enligt min åsikt en betydande förenkling av arbetet
på stiftskanslierna med regleringen av kyrkofondens och pastoratens
mellanhavanden. Denna åsikt hyser också, som jag nyss nämnde, ett övervägande
antal remissinstanser. Det omfattande kontrollarbetet försvinner
och i stället kommer en förhållandevis enkel metod att beräkna löneutgifterna.
Jag vill också understryka utredningens uttalande, att förslaget inte
innebär någon nyhet; redan nu bygger avräkningen i väsentliga delar på
uppskattade belopp, nämligen i fråga om avkastningen av pastoratens löneboställen,
prästlönefonder och kyrkomusikerlönetillgångar.
I likhet med utredningen finner jag, att en viktig förutsättning för att
man skall kunna genomföra förslaget är, att det inte medför några väsentliga
förskjutningar i den nuvarande fördelningen av lönekostnaderna.
Framför allt får det inte föranleda, att pastoratens nuvarande lönebudget
förändras i nämnvärd utsträckning. Vid remissbehandlingen har också framhållits
att förenklingssträvandena ej får ha till följd att grunderna för den
nuvarande skatteu t jämningen över kyrkofonden sätts i fara. Enligt min
mening torde så ej bli fallet och jag finner farhågorna för att det förelig
-
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
gande förslaget skulle ha en sådan verkan överdrivna. Jag avser att senare
återkomma till de ekonomiska konsekvenser förslaget kan föra med sig.
Jag har dock redan nu velat beröra problemet, eftersom det måste beaktas
också då man tar ställning till hur detaljerna i förslaget bör vara utformade.
Samtidigt vill jag understryka, att med ett schematiskt system så gott som
alltid torde följa, att de beräknade beloppen företer vissa avvikelser från
de faktiska. Det är också ofrånkomligt, att skillnaden på någon enstaka
punkt kan bli relativt betydande, om man vill hålla fast vid att metoden
skall vara enkel och lättanvänd.
Då det gällt att begränsa urvalet av de avlöningsförmåner, som i fortsättningen
skall ingå i avräkningen, har utredningen uteslutit endast mindre,
men svårbestämbara kostnader, såsom vikariatsersättning och tjänstgöringstraktamente.
Också den övergångsvis utgående kostnaden för personlig
lönefyllnad har utredningen bortsett från. Vid remissbehandlingen har
från några håll föreslagits, att sistnämnda kostnad liksom hittills skall ingå
i avräkningsförfarandet, eftersom den stundom kan vara betydande. Till
denna ståndpunkt vill jag ansluta mig. De av utredningen i övrigt undantagna
löneförmånerna anser jag inte vara särskilt kostnadskrävande. De
torde också på längre sikt drabba de enskilda pastoraten tämligen lika.
Jag biträder alltså med nyss angivna undantag utredningens förslag till
avgränsning och är följaktligen inte villig att, såsom några remissinstanser
förordat, föreslå en ytterligare begränsning av antalet avräkningsbara löneförmåner.
Kostnaderna för de i normallönekostnaden ingående avlöningsförmånerna
föreslås, som nämnts, bli upptagna i huvudsak med schematiskt beräknade
belopp vid avräkningsförfarandet. I några speciella fall anser utredningen,
att de bör tagas upp till sina verkliga belopp. Det gäller här vissa kostnader,
som under året fastställts av domkapitlet. Spörsmålet efter vilka regler
de schematiska beloppen skall beräknas har tilldragit sig stort intresse vid
remissbehandlingen.
Utredningen har som en första beräkningsgrund föreslagit, att kostnaderna
skall uppskattas med beaktande av de tjänster, som är inrättade i
pastoratet den 1 juli. Mot denna regel har någon principiell erinran inte
framförts. Kammarkollegiet och pastoratens riksförbund anser doek att
man bör ta hänsyn till om en ändring inträffar i tjänsteorganisationen under
året. En sådan ståndpunkt finner jag i och för sig vara sakligt motiverad.
Men enligt min åsikt utgör utredningens förslag att anknyta till förhållandena
vid eu viss tidpunkt under året en av de viktigaste förenklingarna.
Man bör därför endast på starka grunder göra avvikelse från en
sådan regel. I flertalet fall inträffar förändringar i tjänsteorganisationen
den 1 januari eller den 1 juli. I de fåtal fall då förändringen sker vid tidpunkt
efter den 1 juli kan pastoratet visserligen göra en mindre vinst eller
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1000. 1 sam!. AV 101
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
förlust. Att av hänsyn till dylika fall, vilka torde komma att utgöra en
engångsföreteelse för det enskilda pastoratet, förorda något undantag från
den av utredningen föreslagna regeln finner jag inte erforderligt.
Utredningen föreslår vidare, att till grund för beräkningen av årslön
(kantorstillägg, arvode) skall ligga tjänsteinnehavarens löneklass vid samma
tidpunkt, den 1 juli. Jag är ense med utredningen att denna regel förenklar
beräkningarna i de fall en tjänst under året bytt innehavare eller
innehavaren erhållit löneklassuppflyttning. Statskontoret har föreslagit, att
årslönen alltid skall beräknas efter en viss, för olika lönegrader bestämd
löneklass. Från förenklingssynpunkt innebär givetvis en sådan metod ytterligare
fördelar. Även utredningen har övervägt metoden men funnit, att den
skulle vidga skillnaden mellan den verkliga och beräknade lönen ytterligare.
För egen del vill jag ansluta mig till utredningens ståndpunkt. De ifrågavarande
uppgifterna, som skall ligga till grund för beräkningen, torde också
kunna förebringas utan större omgång.
I den förenklade beräkningsmetoden har utredningen i princip bortsett
från kostnadsförändringar på grund av vakans eller löneavdrag vid tjänstledighet,
såvida inte pastoratet helt och hållet sluppit ifrån kostnad för lön
för viss prästtjänst. Några remissinstanser har ansett, att ett sådant helt
kostnadsbortfall bör beaktas endast om vakans eller ledighet uppgår till
mer än en månad under året. Detta förslag — som i och för sig är till de
enskilda pastoratens förmån — medför enligt min åsikt ytterligare fördelar
från rationaliseringssynpunkt. Jag vill alltså förorda utredningens förslag
med den ändringen, att nu berörda undantagsregler skall tillämpas först
sedan vakans eller tjänstledighet med fullt löneavdrag på en och samma
tjänst varat mera än 30 dagar under avlöningsåret.
Som jag tidigare framhållit har utredningen sökt utforma normallönekostnaden
så, att pastoratens tillskott ur kyrkofonden kan antagas bli i
huvudsak lika stora som om de verkliga kostnaderna legat till grund för
avräkningen. Vissa avvikelser är emellertid, som jag också påpekat, ofrånkomliga.
Pastoratet kan således göra en vinst vid tillämpningen av normallönekostnadsmetoden,
vilket främst sammanhänger med att man inte beaktar
vissa löneavdrag vid tjänstledighet och vakans. Å andra sidan kan en
förlust uppstå för pastoratet. Detta beror på att man vid kortare vikariat
inte medräknar kostnader för vikariatsersättning m. m.
Utredningen har undersökt hur förslaget utfaller i praktiken. Enligt min
åsikt visar denna undersökning förhållandevis obetydliga förändringar i de
undersökta pastoratens utdebitering. Då förslaget föranleder en höjning av
utdebiteringen, stannar denna i det alldeles övervägande antalet fall vid
högst två skatteören. Sänkningen av utdebiteringen ligger inom en något
vidare ram men också här stannar den i flesta fallen vid högst två skatteören.
Den största förändringen i skattehänseende motsvarar cirka sex
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
skatteören. Sammanfattningsvis skulle i nio av tio undersökta pastorat en
förändring av utdebiteringen med högst två öre ha inträffat, om metoden
med en normallönekostnad legat till grund för avräkningsförfarandet.
Jag anser mig med stöd av den redovisade undersökningen kunna dra
den slutsatsen, att en övergång till ett system med normallönekostnad i det
stora flertalet fall medför en ringa förändring i fråga om pastoratens ekonomi.
Jag vill även erinra om att de av mig förordade principerna för hur
lönekostnaden skall beräknas, på några punkter avviker från utredningens
förslag, och att dessa ändringar i allt väsentligt är ägnade att minska den
bristande överensstämmelsen mellan de verkliga och beräknade kostnaderna.
Jag finner följaktligen inte att från nu berörda utgångspunkter några
hinder föreligger mot att den av utredningen föreslagna förenklingen genomföres.
Metoden bör av praktiska skäl användas såväl vid avräkningen mellan
pastoraten och kyrkofonden som vid fastställandet av kyrkofonden tillkommande
överskott.
För genomförandet av utredningens förslag till normallönekostnad fordras
vissa ändringar i prästlönekostnadslagen och kyrkomusikerlagen. Inom
ecklesiastikdepartementet har, i överensstämmelse med de principer jag nu
förordat, utarbetats förslag till ny lydelse av bestämmelserna i dessa lagar
om pastorats skyldighet att bestrida lönekostnaderna för präster och kyrkomusiker.
Grunderna för beräkningen av normallönekostnaderna har intagits
i ett utkast till kungörelse, vilket torde som bilaga A få fogas vid statsrådsprotokollet.
Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att utfärda bestämmelser
i huvudsaklig överensstämmelse med detta utkast. Jag vill slutligen
nämna, att normallönekostnadsmetoden förutsätter smärre ändringar
i ett par författningar av administrativ natur.
IV. Avlönandet av pastoratsadjunkter och vissa andra
icke-ordinarie präster
1. Gällande bestämmelser
Pastoratets skyldighet att stå för sina prästlönekostnader är i prästlönekostnadslagen,
såsom framgått av vad jag tidigare anfört, begränsad till församlingsprästtjänsterna.
Härmed avses domprost, kyrkoherde, komminister
och kyrkoadjunkt. När det gäller pastoratsadjunkter är förhållandena mera
invecklade. Detta sammanhänger med att pastoratsadjunkten fullgör sin
tjänstgöring i pastoraten, ehuru hans tjänst inte är inrättad i ett visst
pastorat.
Före 1951 års prästlönereform bestreds den kontanta avlöningen till
pastoratsadjunkt ur kyrkofonden. Förordnades adjunkten till vikarie för
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
eller personligt ämbetsbiträde åt församlingspräst, fick denne i regel stå
för vikariatsersättningen samt också vissa andra löneförmåner.
Även sedan prästlönereformen trätt i kraft avlönas pastoratsadjunkt ur
kyrkofonden. Men skyldighet att avlöna adjunkt föreligger numera också
i vissa fall för pastoraten. Enligt prästlönekostnadslagen jämställes nämligen
i lönekostnadshänseende med församlingspräst en icke-ordinarie
präst, som är förordnad att såsom vikarie uppehålla församlingsprästtjänst
eller som fullgör tjänstgöring i pastoratet under tid, då en i pastoratet inrättad
tjänst inte uppehälles av vare sig innehavare eller vikarie. Då pastoratsadjunkt
tjänstgör i ett pastorat under angivna förhållanden, skall alltså
pastoratet stå för hans avlöning.
Det kan vidare nämnas, att samma grunder gäller, då annan till prästämbetets
utövning behörig befattningshavare — lärare eller pensionerad
präst — förordnats såsom vikarie på församlingsprästtjänst.
2. Utredningen
Utredningen framhåller, att den nuvarande ordningen för pastoratsadjunkts
avlönande — med lön vissa tider från kyrkofonden och andra tider
från pastoraten — medfört ett omfattande administrativt arbete för stiftskanslierna.
Sålunda måste man vid löneuträkningen till en början kontrollera,
om domkapitlet förordnat pastoratsadjunkten på församlingsprästtjänst.
Är så inte fallet måste man undersöka, om pastoratsadjunkten ändå
skall anses såsom församlingspräst på grund av att sådan präst åtnjuter
ledighet. Under en och samma månad kan pastoratsadjunkten uppbära viss
del av lönen från kyrkofonden och återstoden från ett, stundom flera pastorat.
I sådana fall åligger det domkapitlet att räkna ut, hur stora delar av
lönen som kyrkofonden och de olika pastoraten skall bestrida. Domkapitlet
skall därpå underrätta pastoratskyrkorådet om vad pastoratet skall betala
ut samt draga av i skatt. Utredningen understryker, att olägenheterna av
nuvarande ordning särskilt framträder under semestertid, då det ofta inträffar
att en pastoratsadjunkt förordnas att under samma månad uppehålla
församlingsprästtjänster i flera pastorat.
I syfte att undanröja dessa olägenheter föreslår utredningen, att kostnaderna
för pastoratsadjunkts avlöning i princip alltid skall åvila kyrkofonden
samt att den skall utbetalas genom stiftsmyndighets försorg. Detta innebär
en viss återgång till den tidigare ordningen; kyrkofonden bestred då
kostnaderna för pastoratsadjunkts kontanta löneförmåner utom vikariatsersättning.
Utredningen förordar emellertid, att om pastoratsadjunkt innehar
vikariatslöneförordnande på församlingsprästtjänst, skall kostnaderna
för hans avlöning som hittills gäldas av pastoratet.
För att man skall få enhetliga regler föreslår utredningen, att också annan
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
till prästämbetets utövning behörig befattningshavare, som förordnats till
vikarie på församlingsprästtjänst, skall avlönas från kyrkofonden. Utredningen
påpekar i sammanhanget, att kostnaderna för arvoden åt icke prästvigda
tjänstebiträden redan nu bestrides ur kyrkofonden.
3. Remissyttranden
Utredningens förslag har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Flertalet av dem vitsordar de administrativa
olägenheterna av nuvarande ordning samt anser, att förslaget medför förenkling
och arbetsbesparing. Sålunda är kammarkollegiet och statskontoret
positiva till förslaget, och riksräkenskapsverket finner, att det medför en påtaglig
förenkling i redovisningsarbetet. Enligt domkapitlet i Uppsala innebär
förslaget, att en oformlighet avskaffas, som är betungande för både
stiftskanslierna och pastoraten. Även Svenska pastoratens riksförbund —
som erinrar om att förslaget strider mot grundsatsen, att pastoraten skall
avlöna församlingsprästerna — anser att förslaget har betydande praktiska
fördelar.
Av domkapitlet och stiftsnämnden i Strängnäs betecknas anordningen
såsom en nödvändig följd av förslaget, att kostnaderna för vikariatsersättning,
tjänstedubbleringsarvode och tjänstgöringstraktamente inte längre
skall vara avräkningsbara.
Domkapitlet och stiftsnämnden i Lund påpekar, att förslaget innebär att
en förmån — minskad utdebitering för prästernas avlönande — bereds de
pastorat, som inte erhåller tillskott ur kyrkofonden. Ett avsteg göres alltså
från skat teutjämnings vägen, samtidigt som kyrkofondens utgifter ökas.
Myndigheterna framhåller, att förslaget på ett sätt också medför ökade
arbetsuppgifter med löneutbetalning för kanslipersonalen, eftersom flertalet
pastoratsadjunkter i Lunds stift för närvarande erhåller sina avlöningar
genom kyrkorådens försorg. Även domkapitlet och stiftsnämnden i Strängnäs
anlägger en liknande synpunkt. 4
4. Departementschefen
Utredningen har funnit, att den gällande ordningen för pastoratsadjunkternas
avlönande medför betydande olägenheter i det administrativa arbetet.
Göromålen med löneuträkning och räkenskapsföring blir både omfattande
och invecklade, till följd av att kostnaderna tidvis åvilar kyrkofonden
och tidvis de enskilda pastoraten. Jag finner också för egen del att denna
växling medför betydande praktiska olägenheter. I likhet med utredningen
anser jag det därför angeläget, att förfarandet förenklas.
Det förslag utredningen lägger fram i sådant syfte innebiir, att kyrko -
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
fonden svarar för pastoratsadjunkternas lönekostnader, utom då adjunkt
genom att inneha vikariatslöneförordnande på en församlingsprästtjänst
är knuten längre tid till ett visst pastorat. Löneutbetalningen skall ombesörjas
av stiftskanslierna. Förslaget har fått ett i stort sett välvilligt mottagande
vid remissbehandlingen och man har allmänt framhållit dess praktiska
fördelar. I denna synpunkt vill jag för egen del instämma.
Såsom några stiftsmyndigheter framhållit medför förslaget ett visst merarbete
med löneutbetalningen. Detta förhållande kan enligt min mening
inte tillmätas nämnvärd betydelse i jämförelse med den påtagliga vinst,
förslaget för med sig i andra avseenden, främst en enklare löneuträkning.
Jag är ense med pastoratens riksförbund, att förslaget i och för sig innebär
ett avsteg från principen, att pastoraten skall själva avlöna sina församlingspräster.
Samtidigt vill jag dock understryka, att det är fråga om
präster, som tjänstgör tillfälligt i olika pastorat. Förslaget berör således inte
grunderna för det egentliga församlingsprästerskapets avlönande. Några
avgörande principiella betänkligheter synes därför knappast kunna anföras
mot förslaget.
Det förenklade avlöningssystemet medför en viss ökning av kyrkofondens
prästlönekostnader, vilken dock inte är av den omfattningen att den föranleder
någon ökning av utdebiteringen för den allmänna kyrkoavgiften.
För pastoratens del torde den omedelbara effekten inskränka sig till, att
en del av de s. k. självförsörjande pastoraten får någon lättnad i sina prästlönekostnader.
Jag anser mig till följd av det anförda kunna förorda utredningens förslag,
att kyrkofonden i fortsättningen står för avlönandet av pastoratsadjunkterna,
utom då dessa uppehåller vikariatslöneförordnande på församlingspr
ästt j änst.
Jag finner det vidare praktiskt, att även andra personer, som domkapitlet
kan förordna till vikarier på församlingsprästtjänst — lärare eller pensionerade
präster — blir avlönade från kyrkofonden och jag biträder därför
utredningens förslag också i denna del.
Av utredningens förslag följer, att kostnaderna för vikariernas resor inom
pastoratet skall ersättas av kyrkofonden. Som jag i ett tidigare sammanhang
berört är jag för närvarande inte beredd att lägga fram förslag till
ändrade grunder för församlingsprästernas resekostnader. I avbidan på
frågans lösning i ett sammanhang anser jag det därför vara lämpligt, att
den nya ordningen för pastoratsadjunkternas avlönande inte omfattar
kostnaderna för resor inom pastoratet. Dessa bör därför som hittills ersättas
av den ordinarie prästen, som i sin tur får gottgöra sig härför från sitt
fasta eller tillfälliga reseanslag.
Den av mig förordade ordningen för pastoratsadjunkternas avlönande
förutsätter en ändring i 1 § prästlönekostnadslagen. Inom ecklesiastikdepartementet
har därför upprättats förslag till ändrad lydelse av lagrummet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
39
V. Stiftskansliernas personalorganisation
1. Nuvarande förhållanden
Stiftskansliet är organisatoriskt knutet till domkapitlet men har till uppgift
att betjäna såväl domkapitlet som stiftsnämnden. Befattningshavarna
vid kansliet är alltså anställda för stiftsmyndigheternas gemensamma behov.
Den nuvarande personalorganisationen hos domkapitlen tillkom år 1937
och gäller i sina grunddrag fortfarande. Efter sistnämnda år har nämligen
blott smärre ändringar skett i tjänsteorganisationen. För avhjälpande av
den merbelastning å stiftskanslierna, som genomförandet av kyrkomusikerreformen
och prästlönereformen medfört, har emellertid riksdagen sedan
ett tiotal år tillbaka på förslag av Kungl. Maj:t ur kyrkofonden anvisat
medel för anställande av tillfällig arbetskraft hos domkapitlen.
Någon författningsmässig gränsdragning, innebärande att en befattningshavare
på kansliet skall arbeta med domkapitelsgöromal och en annan
med stiftsnämndsgöromål, har inte gjorts. Beträffande beslutsordningen i
domkapitlet och stiftsnämnden gäller, som tidigare nämnts, att besluten
skall fattas i kollegial form. Bestämmelser om delegation av stiftsmyndighets
beslutanderätt till tjänsteman saknas således. Däremot medger 15 §
domkapitelslagen biskopen att, efter föredragning av stiftssekreteraren,
på domkapitlets vägnar avgöra vissa ärenden av mindre vikt. Någon analog
bestämmelse beträffande stiftsnämndsärenden finns emellertid ej.
Hos domkapitel skall en stiftssekreterare vara anställd. Denne är chef
för domkapitlets kansli och i regel föredragande i domkapitlet. Han är
även redogörare för domkapitlets och stiftsnämndens medelsförvaltning.
Vidare skall stiftssekreteraren stå biskopen till tjänst i hans ämbetsutövning.
Under stiftssekreteraren finns som föredragande stiftsnotarier
och amanuenser samt hos domkapitlet i Lund en stiftskamrerare. Där stiftskamrerare
är anställd, skall denne vara redogörare för stiftsmyndigheternas
medelsförvaltning. Andra befattningshavare hos domkapitel år kansliskrivare,
kontorister, kansli- och kontorsbiträden samt expeditionsvakter.
Vidare må omnämnas att stiftssekreterare, stiftskamrerare, förste stiftsnotarie
och amanuens är skyldiga att mottaga uppdrag att vara ledamot
och sekreterare i stiftsnämnden eller ersättare för sådan ledamot.
Stiftssekreterare, stiftskamrerare, stiftsnotarier och amanuenser skall
ha avlagt examen medförande behörighet till domarbefattning. Iran detta
kompetenskrav har dock medgivits dispens i några fall.
Hos de särskilda domkapitlen den 1 oktober 1959 anställd, lönegradsplacerad
personal framgår av sammanställningen i tablå I.
Tablå 1. T id domkapitlen anställd, lönegradsplacerad personal den 1 oktober 1959
o
Domkapitel |
Stifts- sekre- terare Ao 26 |
Stifts- kamre- rare Ao 23 |
Förste stifts-notarie |
Stifts- notarie Ao 19 |
Amanuens Af 13—Ae 19 |
Kansli- skrivare Ao 10 |
Kontorist |
Kanslibiträde |
Expe- ditions- vakt Ao 7 |
Kontors- biträde Ao 5T |
Kontorsbi-träde Af 1— |
|||||
Ao 23 |
Ao 21 |
heltidstj. |
halvtidstj. |
Ao 9 |
Ae 9 |
Ao 7 |
Ae 7 |
hel- tidstj. |
halv- tidstj. |
|||||||
Uppsala ..... |
1 |
— |
1 |
1 |
_ |
1 |
_ |
1 |
1 |
1 |
1 |
2» |
||||
Linköping ... |
1 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
l1 * 3 * 5 6 |
1 |
— |
_ |
_ |
1 |
1 |
1 |
23 |
|
Skara ....... |
1 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
2 |
— |
Strängnäs ... |
1 |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
_ |
_ |
_ |
1 |
1 |
24 |
|||
Västerås .... |
1 |
— |
— |
2* |
— |
I3 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
_ |
1 |
_ |
3‘ |
_ |
Växjö ....... |
1 |
— |
1 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
Lund ....... |
1 |
1 |
1 |
I2 |
— |
3‘ |
— |
1 |
— |
_ |
2 |
1 |
1 |
1 |
2* |
I3 |
Göteborg .... |
1 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
— |
— |
_ |
2 |
1 |
2 |
||
Karlstad .... |
1 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
_ |
|
Härnösand .. |
1 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
_ |
_ |
_ |
1 |
1 |
1 |
1 |
|
Luleå ....... |
1 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
_ |
_ |
_ |
1 |
1 |
2 |
||
Visby ....... |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
_ |
1 |
_ |
_ |
1 |
||||
Stockholm ... |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
_0 |
— |
_ |
1 |
Summa |
13 |
1 |
6 1 |
8* |
1 |
14 |
3 |
11 |
1 |
1 |
4 |
11 |
126 |
47 |
19 |
2 |
1 En tjänst & övergångsstat.
Tjänsten uppehälles för närvarande efter ordinarie innehavarens avgång endast av vikarie.
3 Avlönas helt från kyrkofondsanslaget till tillfällig personal vid domkapitlen.
'' En befattningshavare avlönas helt från kyrkofondsanslaget till tillfällig personal vid domkapitlen.
5 Avlönas delvis från kyrkofondsanslaget till tillfällig personal vid domkapitlen.
“ Hos domkapitlet i Stockholm finns ett arvodesavlönat vaktmästarbiträde.
7 Åtta tjänster hålles för närvarande obesatta.
Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960
41
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960
Utöver i tablån redovisad lönegradsplacerad personal var dessutom mot
särskilda arvoden från kyrkofondsanslaget för fortsatt anställande av tillfällig
personal vid domkapitlens och stiftsnämndernas kanslier anställda vid
vartdera domkapitlet i Uppsala och Skara en tjänsteman för huvudsakligen
kamerala uppgifter, vid domkapitlet i Skara därjämte en jurist och ett
deltidsanställt skrivbiträde samt vid domkapitlet i Växjö ett heltidsanställt
skrivbiträde.
Hos stiftsnämnderna är anställd skoglig personal, nämligen i varje stift
en stiftsjägmästare, i sex stift därjämte en stifts jägmästareassistent samt i
ett av dessa tillika en stiftsskogvaktare. Dessa befattningshavare tillhör ej
stiftskansliet. Stiftsjägmästaren åligger att biträda stiftsnämnden vid handläggning
av frågor rörande skogsskötseln och vad därmed sammanhänger
och att enligt stiftsnämndens bestämmande bereda och föredraga sådana
frågor samt i övrigt fullgöra den tjänstgöring som stiftsnämnden uppdrager
åt honom. Stiftsjägmästarassistent har i regel ingen föredragning. I den
mån beredning och föredragning och övriga göromål med avseende på stiftsnämndsärenden
ej åligger den skogliga personalen, ankommer detta på domkapitlets
personal.
2. Utredningen
Såsom tidigare framgått, föreslår utredningen ingen ändring i nuvarande
ordning med ett till domkapitlet organisatoriskt knutet stiftskansli. Även i
fortsättningen skall sålunda kanslipersonalen hos domkapitlet vara anställd
för domkapitlets och stiftsnämndens gemensamma behov. Ej heller tar
utredningen upp frågan om sektionsindelning av kansliet. Däremot föreslår
utredningen, såsom i det föregående berörts, viss delegation av beslutanderätten
inom stiftsmyndigheterna samt ett flertal åtgärder, som syftar
till att få arbetet på stiftskanslierna rationellt ordnat.
Utredningens förslag till personalorganisation för domkapitlen bygger på
förutsättningen att utredningens rationaliseringsförslag genomföres. Vidare
har utredningen i detta sammanhang beaktat, att domkapitlens tidigare
befattning med skolväsendet upphört. Härav föranledd minskning i stiftskansliernas
arbetsbelastning har dock ansetts vara förhållandevis obetydlig.
Å andra sidan framhåller utredningen, att den nya lagstiftningen
om prästval samt de år 1958 vidtagna ändringarna i kyrkomusikerstadgan
— bland annat innebärande inrättande av en ny typ av kyrkomusikertjänst
— torde komma att medföra ett visst merarbcte.
Efter vissa överväganden har utredningen funnit, att stiftskanslierna
med hänsyn till arbetsbelastningen kan indelas i fyra grupper, varvid arbetsbelastningen
är högst i grupp I och lägst i grupp IV. Till grupp I hänför
utredningen stiftskansliet i Lund, till grupp II stiftskanslierna i Uppsala,
Linköping, Skara, Växjö och Göteborg, till grupp III stiftskanslierna
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
i Strängnäs, Västerås, Karlstad, Härnösand och Luleå samt till grupp IV
stiftskanslierna i Visby och Stockholm.
Förslaget till personalorganisation innebär i första hand, att juristtjänster
i viss utsträckning skall utbytas mot kanslisttjänster. Detta förslag får ses
mot bakgrunden av utredningens uppfattning, att handläggningen av ärenden
inte skall uppdragas åt mera kvalificerad personal än som med hänsyn
till uppgiftens art och normala svårighetsgrad är erforderligt. Enligt utredningens
mening har denna regel inte alltid tillämpats hos stiftsmyndigheterna
i den utsträckning, som torde ha varit möjlig.
Som exempel på arbetsuppgifter för kanslist nämner utredningen utfärdande
av förordnanden för ecklesiastik boställsnämnd att förrätta ekonomiska
besiktningar, normaluppskattningar och syner. Erforderliga matriklar
och liggare torde även kunna föras under överinseende av kanslist och på
dennes ansvar. Vidare bör kanslist kunna föredraga ärenden angående fastställande
av kollektredovisningar samt angående rese-, traktaments-, sjukvårds-,
flyttnings- och andra ersättningar. Även ledningen av upprättandet
av avräkningslängden kan anförtros kanslist. Kanslist bör också leda och
övervaka arbetet med räkenskapsföringen samt efter anvisningar infordra
upplysningar och yttranden ävensom uppsätta förslag till skrivelser, resolutioner,
protokoll o. dyl. Utredningen framhåller, att kanslistpersonalen
hos länsstyrelserna sedan lång tid tillbaka handlägger arbetsuppgifter, som
torde kunna bedömas som likvärdiga med de exemplifierade.
Med avseende på lönesättningen föreslår utredningen, att kanslist redan
vid anställningens början skall kunna åtnjuta lön motsvarande högst lönegrad
15, d.v. s. samma lönegrad som ordinarie landskanslister hos länsstyrelse.
Som skäl härför anföres, att kanslisterna skall fullgöra arbetsuppgifter,
som nu till väsentlig del utföres av jurister. Ehuru vissa av dessa
uppgifter är av rutinmässig art, kommer det otvivelaktigt enligt utredningens
mening att av kanslisterna krävas, förutom kunnighet och omdöme,
även erfarenhet från administrativt arbete. Man måste sålunda ställa förhållandevis
höga kompetenskrav på innehavare av sådan tjänst och därför
redan från början tillse, att tjänsten ges en häremot svarande lönesättning,
enär man eljest uppenbarligen riskerar att syftet med kanslist tjänsten
äventyras.
För de nya befattningshavarna föreslår utredningen tjänstebenämningen
stiftskanslister.
Utredningen föreslår vidare, att kanslist bör underkastas prövotid, förslagsvis
ett år, innan han meddelas fastare anställning såsom antingen
ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman i lönegrad 15. Förutsättning för
sådan anställning bör också vara genomgången utbildning skurs av det slag
kompetensutredningen föreslagit, och vilken avses bestå av en allmän del
om 225 timmar samt en speciell del om 140 ä 150 timmar, direkt anpassad
efter stiftskansliernas särskilda behov.
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960
Utredningen räknar med ett behov av sammanlagt elva kanslisttjänster
hos domkapitlen.
Utredningen framhåller, att inrättandet av kanslisttjänster självfallet
kommer att medföra en minskning av behovet av juristtjänster hos stiftskanslierna.
Denna minskning bör i första hand avse amanuenstjänster men
i några fall även förste stiftsnotarietjänster i lönegrad 21. Utbyte av
juristtjänst mot kanslisttjänst torde böra ske successivt allteftersom ledighet
uppstår på juristtjänsterna.
Utredningen räknar med att minst två juristtjänster bör finnas vid varje
domkapitel. Enligt utredningens mening torde det nämligen inte ens vid de
mindre domkapitlen vara möjligt för stiftssekreteraren att ensam handlägga
samtliga ärenden av juridisk natur. Utredningen framhåller också, att
stiftsmyndigheterna vid förfall för stiftssekreteraren måste ha tillgång till
annat juridiskt biträde med erfarenhet från och kännedom om den ecklesiastika
lagstiftningen. Utifrån denna förutsättning samt med ledning av
från domkapitlen infordrade uppgifter rörande juristpersonalens arbetsuppgifter
har utredningen funnit, att man kan dra in inalles ungefär elva
heltidstjänster för jurister.
De högsta biträdestjänsterna hos domkapitlen utgöres för närvarande av
kansliskrivartjänster. Sådana tjänster finnes hos samtliga domkapitel med
undantag av domkapitlen i Visby och Stockholm. Utredningen föreslår nu,
att kansliskrivartjänsterna ersättes med kontoristtjänster. Som skäl härför
åberopas att de arbetsuppgifter, som nu fullgöres av kansliskrivare, är av
sådan art att de bör utföras av kontorister. Omändring av kansliskrivartjänst
till kontoristtjänst torde enligt utredningen kunna ske först i samband
med nuvarande innehavares avgång, eftersom kansliskri vartjänsterna
hos domkapitlen är ordinarie.
I sina överväganden rörande behovet av övrig biträdespersonal hos domkapitlen
— kansli- och kontorsbiträden — erinrar utredningen om att de
olika förslagen till förenkling av arbetet å stiftskanslierna beräknats kunna
medföra arbetsminskning även vad gäller sådan personal. Med beaktande
härav har utredningen beräknat behovet av kanslibiträdestjänster till inalles
13 samt behovet av kontorsbiträdestjänster i reglerad befordringsgång
till sammanlagt 22,5 tjänster, vilket enligt utredningen skulle innebära en
reducering av antalet tjänster med 2 respektive 2,5.
Vid avvägningen av behovet av kontorsbiträdespersonal har utredningen
i princip utgått ifrån att biträdeshjdlp åt biskop — för vilket ändamål för
närvarande utgår särskilt anslag ur kyrkofonden — i första hand bör kunna
tillgodoses genom domkapitlets personal. Utredningen räknar emellertid
med att så ej kan bli fallet hos domkapitlen i Strängnäs, Västerås, Härnösand,
Luleå och Stockholm, där behovet av biträdeshjälp åt biskop föreslås
tillgodoses genom anlitande av särskilt anslag.
Beträffande expeditionsvaktpersonalen föreslår utredningen, att expedi -
tf*
tf*
Tablå II. Utredningens förslag till ''personalorganisation vid de särskilda domkapitlen
Förste |
Amanuens |
Kontorsbiträde |
|||||||||||
stiftsnotarie |
|||||||||||||
Stifts- |
Stifts- |
Stifts- |
lg 13—10 |
Kanslist |
Konto- |
Exp.- |
Kansli- |
lg 1 |
—5 |
||||
sekreterare |
kamrerare |
notarie |
med hel- |
med halv- |
rist |
vakt |
biträde |
med hel- |
med halv- |
||||
lg 26 |
lg 23 |
lg 23 |
lg 21 |
lg 19 |
tidstj.- |
tidstj.- |
lg 15 |
lg 9 |
lg 7 |
lg 7 |
tidstj.- |
tidstj.- |
|
goring |
gönng |
goring |
goring |
||||||||||
Uppsala ..... |
1 |
_ |
1 |
_ |
__ |
1 |
1 |
1 |
1 |
2 |
2 |
||
Linköping ... |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
2 |
_ |
Skara ....... |
1 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
1 |
1 |
1 |
3 |
— |
Strängnäs ... |
1 |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
ls |
|
Väster&s .... |
1 |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
1 |
V |
_ |
Växjö ....... |
1 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
1 |
1 |
1 |
2 |
— |
Lund ....... |
1 |
1 |
1 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
l |
1 |
2 |
4 |
_ |
Göteborg____ |
1 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
1 |
1 |
1 |
3 |
_ |
Karlstad .... |
1 |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
— |
Härnösand .. |
1 |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
» 1 |
1 |
1 |
ls |
|
Luleå ....... |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1* |
_ |
Visby ....... |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
_ |
_ |
1 |
_ |
Stockholm ... |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
_1 |
— |
i* |
|
Summa |
13 |
1 |
6 |
5 1 |
1 |
7 |
2 |
11 |
13 | |
11 |
13 |
22 |
i |
1 Medel för avlönande av vaktraästarbiträde skall tillgodoses inom ramen för av utredningen föreslaget särskilt anslag.
Medel för avlönande av biträdeshjälp åt biskop skall tillgodoses inom ramen för av utredningen föreslaget särskilt anslag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 45
tionsvakttjänsten hos domkapitlet i Visby indrages och ersättes med en
kontorsbiträdest j änst.
Utöver de anslag, som erfordras för att bestrida kostnaderna för den av
utredningen föreslagna tjänsteorganisationen, föreslår utredningen, att ett
särskilt anslag å 60 000 kronor ställes till domkapitlens förfogande. Medel
ur detta anslag bör bland annat utgå för avlönande av biträdeshjälp åt
biskop i de stift, där sådan hjälp inte beräknas tillgodoses genom den
föreslagna personalorganisationen. I övrigt bör anslaget i första hand anlitas
för att tillgodose behov av tillfällig arbetskraft vid personalens sjukdom,
semester m. m.
Utredningens förslag till personaluppsättning vid domkapitlen framgår
av tablå II.
3. Remissyttranden
Den av utredningen gjorda grupperingen av stiftskanslierna
efter arbetsbelastning har lämnats utan erinran av
samtliga stiftsmyndigheter utom domkapitlet i Västerås, som anser sig böra
hänföras till en grupp med större arbetsbelastning än grupp III.
Utredningens uppfattning om den vinst, som utredningens olika förslag
kommer att medföra från rationaliseringssynpunkt, och om dessa förslags
inverkan på avvägningen av personalorganisationen hos domkapitlen delas
i regel inte av stiftsmyndigheterna. I den mån utredningens förslag
till personalorganisation inte helt avstyrkes tvivlar man
emellertid på att förslaget, även om de förordade arbetsbesparande förenklingarna
genomföres, kommer att ge tillräcklig arbetskraft.
Sålunda framhåller domkapitlet i Västerås, att domkapitlet inte kan godtaga
de antaganden på vilka utredningen byggt vid utarbetandet av sitt
förslag. Stijtsnämnden i Linköping menar, att utredningen som sitt främsta
ledmotiv haft frågan om förbilligande av stiftskansliernas organisation,
oavsett förslagens lämplighet eller genomförbarhet. Stijtsnämnden i Skara
framhåller, att den föreslagna personalorganisationen bygger på förutsättningen,
att alla av utredningen föreslagna förenklingar genomföres, men
stiftsnämnden ifrågasätter starkt, huruvida den föreslagna organisationen
kommer att visa sig tillräcklig även om förenklingarna genomföres. I liknande
ordalag uttalar sig domkapitlet i Skara, och domkapitlet i Göteborg
anser, att kanslierna i inte ringa utsträckning redan nu är underdimensionerade.
Samma synpunkt framförcs av domkapitlet i Uppsala, som menar
att detta särskilt är fallet på juristsidan.
Domkapitlet i Linköping anser, att den upprustning av den kamerala
personalen, som synes ha förutsatts av vederbörande statsråd, helt uteblivit.
I stället har såväl kvantitativt som kvalitativt föreslagits försämringar i
personalorganisationen.
46
Kuiigl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
Kammarkollegiet anser sig inte kunna ta slutlig ställning till förslaget, då
man inte vet i vilken utsträckning utredningens rationaliseringsförslag blir
godtagna. Kollegiet anser emellertid, att utredningen anfört goda skäl för en
organisationsreform i angiven riktning. Av liknande skäl anser sig ej heller
domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö kunna ta ställning. Statens organisationsnämnd
saknar underlag för att närmare kunna bedöma personalbehovet
vid stiftskanslierna, medan statens sakrevision, som uttalar sig
delvis i liknande riktning, ifrågasätter huruvida inte ytterligare indragning
av jurist- och kanslisttjänster kan ske.
SACO anser sig inte heller ha möjlighet att bedöma om de redovisade
grunderna för fördelningen av arbetskraften på de olika stiftskanslierna är
godtagbara men uttalar följande.
Nedskärningen av antalet juristtjänster kommer att ske successivt vid
uppkommande vakanser. Det bör således efter hand ges tillfälle att ompröva
frågan om stiftskansliernas personalorganisation. Det är emellertid
angeläget, att man redan nu har uppmärksamheten riktad på nödvändigheten
att personalorganisationen får en sådan utformning att vikariefrågan
nöjaktigt kan lösas.
Förslaget om inrättande av kanslisttjänster har i stort
sett lämnats utan erinran eller tillstyrkts av samtliga remissinstanser utom
av statskontoret och riksräkenskapsverket, vilka myndigheter håller före,
att det är lämpligare att inrätta mellangradstjänster exempelvis i lönegraderna
10 och 12.
Även vad utredningen uttalat rörande arbetsuppgifter för kanslist
har i stort sett lämnats utan erinran av remissinstanserna. Kompetensutredningen
understryker dock, att de föreslagna kanslisterna liksom landskanslisterna
hos länsstyrelserna bör anförtros även relativt kvalificerade
kansliuppgifter. Fn överflyttning av enbart kamerala göromål kan enligt
kompetensutredningens mening inte anses tillfyllest.
I anledning av förslaget att kanslisttjänsten skall placeras i lönegrad
1 5 ifrågasätter statens sakrevision om tillräckliga skäl föreligger att frångå
kompetensutredningens förslag om reglerad befordringsgång för kanslister
(Af 9—Ae 13). Skulle emellertid så ske, framhåller sakrevisionen vikten av
en omsorgsfull rekrytering och lämpligheten av att vederbörande anställes
på prov i lägre lönegrad i ett eller annat år, innan inplacering sker i den
föreslagna lönegraden. Kompetensutredningen uttalar emellertid i sitt nu
avgivna yttrande, att den med hänsyn till de motiv stiftskansliutredningen
anfört för sin ståndpunkt och som i viss mån överensstämmer med kompetensutredningens
förslag beträffande den första uppsättningen av landskanslister
vid vägförvaltningen i och för sig inte vill göra någon invändning
emot den föreslagna placeringen. TCO biträder förslaget i så måtto, att
tjänsterna inplaceras i lönegrad Ao 15 hos de stiftskanslier, där endast en
sådan tjänst inrättas, samt tillägger, att det synes angeläget, att dessa
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
tjänster får en sådan lönegradsplacering, att syftet med den föreslagna
förändringen verkligen åstadkommes. Statens organisationsnämnd framhåller,
att med hänsyn till bland annat önskemålet om kontinuitet på
mellangradstjänsterna dessa lönemässigt bör avvägas så, att de i flertalet
fall kommer att betraktas som sluttjänster.
Frågan om rekryteringen av kanslisttjänsterna beröres av ett
10-tal remissinstanser av vilka en del uttrycker farhågor för att det kan
bli svårt att rekrytera tjänsterna. Uttalanden i sådan riktning förekommer
i yttranden av domkapitlen i Växjö och Göteborg samt länsstyrelsen i Kronobergs
län, vilken stöder sitt antagande på att det inte kommer att finnas
några ytterligare befordringsmöjligheter inom stiftskansliorganisationen för
dugande kanslister i motsats till vad förhållandena exempelvis är för landskanslister
vid länsstyrelserna, särskilt landskontoren. Några remissinstanser
framhåller som lämpligt att kanslisterna rekryteras bland biträdespersonalen
hos domkapitlen. Sålunda hyses denna uppfattning av domkapitlet i
Uppsala, som även tillägger, att detta skulle stimulera rekryteringen av
domkapitlets övriga biträdespersonal. Domkapitlet och stiftsnä7?inden i
Härnösand anser, att kansliskrivartjänsterna bör bibehållas för att utgöra
lämpliga rekryteringstjänster till stiftskanslisttjänsterna.
Föreslagen minskning av antalet amanuenstjänster inger några
domkapitel farhågor för rekryteringen till de kvarvarande högre juristtjänsterna.
Sålunda anser domkapitlet i Karlstad, att basen för denna
rekrytering kommer att bli för snäv. Domkapitlet i Västerås hävdar, att
det redan nu föreligger svårigheter att till tjänster med självständigt ansvar
rekrytera tillräckligt kvalificerad arbetskraft. Genom den omfattande indragningen
av juristtjänster skulle befordringsmöjligheterna reduceras på
ett sätt, som utan tvivel kommer att medföra avsevärt försämrade befordringsutsikter,
vilket i sin tur inom en snar framtid med all sannolikhet
skulle försätta kyrkans administrativa regionala organ i en mycket prekär
situation.
I anledning av förslaget att amanuenstjänster med halvtidstjänstgöring
skall finnas hos vissa domkapitel, anför domkapitlet i Karlstad, att sådana
halvtidstjänster bör undvikas med hänsyn till svårigheten att få kvalificerade
sökande till tjänsterna. Domkapitlet i Linköping säger sig ha en
synnerligen nedslående erfarenhet av möjligheterna att återbesätta halvtidstjänst.
Utredningen har inte föreslagit någon ändring i de nuvarande kompetenskraven
för innehav av tjänst såsom stiftssekreterare, stiftskamrcrare,
stiftsnotarie och amanuens. Förslag härom har dock vid remissbehandlingen
framförts av, bland andra, kompetensutredningen, som anser
att ej endast juris kandidatexamen utan även juridisk-samhällsvetenskaplig
examen i dess utformning från och med den 1 juli 1958 skall grunda behörighet
till sådana tjänster.
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960
Mot utredningens förslag att kansliskrivartjänsterna hos domkapitlen
skall ersättas med kontoristtjänster framföres erinringar från ett
flertal remissinstanser, och föreslagen minskning av kansli* och kontorsbiträdespersonal
godtages ej av de myndigheter, som berörs
därav.
Utredningens förslag att omändra expeditions v akttjänsten
hos domkapitlet i Visby till kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång
kan TCO biträda endast under villkor att expeditionsvakttjänsten utbytes
mot en kanslibiträdestjänst.
Mot förslaget om successivt utbyte av juristtjänster
mot kanslisttjänster, allteftersom juristerna lämnar sina
tjänster, har TCO intet att erinra men anför i detta sammanhang följande.
Det är dock önskvärt att erforderlig omorganisation kan genomföras utan
en alltför stark tidsutdräkt. Då antalet tjänstemän, som skulle bli övertaliga,
är lågt, borde inga större svårigheter uppstå för att överföra friställd
personal till andra delar inom statsförvaltningen i likhet med vad
som skett i samband med vida större omorganisationer inom statliga myndigheter.
TCO är dock mycket angelägen framhålla, att omorganisationen
bör ske med sådan varsamhet, att några problem inte uppstår för placeringen
av befintlig personal.
Utredningens förslag att biträdes hjälp åt biskop i första
hand bör tillgodoses genom domkapitlets personal, har mött erinringar hos
några stiftsmyndigheter. Sålunda kan domkapitlet och stiftsnämnden i
Lund inte förorda förslaget, som innebär en påtaglig försämring för biskopen
vid jämförelse med nu rådande förhållanden. Domkapitlet i Linköping uttalar,
att en för domkapitlets kansli och biskopen gemensam skrivbiträdestjänst
inte är önskvärd, särskilt med hänsyn till att biskopen kan behöva
biträdeshjälp på annan tid än den vanliga kontorstiden.
Det anslag å 60000 kronor, som enligt utredningen bör ställas
till domkapitlens förfogande bland annat för avlönande av tillfällig
personal, anser domkapitlet och stiftsnämnden iSkara böra väsentligt höjas.
TCO menar, att utredningens förslag om behov av sådant anslag synes
bekräfta, att personalramen är för snävt beräknad.
Som framgått av de refererade remissyttrandena har flertalet av stiftsmyndigheterna
ansett att den av utredningen föreslagna personalorganisationen
för domkapitlen är otillräcklig. De enskilda domkapitlens önskemål
med avseende å personaluppsättningen framgår av följande redogörelse.
I fråga om den kvalificerade personalen hos domkapitlen
motsätter sig domkapitlet i Uppsala indragning av en förste stiftsnotarietjänst
i lönegrad 21 och domkapitlet i Linköping indragning av amanuenstjänsten
i reglerad befordringsgång med heltidstjänstgöring. Sistnämnda
domkapitel framhåller, att om någon juristtjänst skall indragas, vilket dom
-
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
kapitlet bestämt motsätter sig, kan det inte bli annan tjänst än den
som nu uppehälles av en amanuens i reglerad befordringsgång med deltidstjänstgöring.
Vidare föreslår domkapitlet inrättande av en stiftskamrerartjänst.
Domkapitlet och stiftsnämnden i Lund motsätter sig indragning av
två juristtjänster samt vill i övrigt ha en annan sammansättning av juristpersonalen
än vad utredningen föreslagit. Sålunda föreslår domkapitlet, att
där bör finnas — förutom stiftssekreterare i lönegrad Bo 1 — en biträdande
stiftssekreterare i lönegrad 26, en förste stiftsnotarie i lönegrad 23, tre
förste stiftsnotarier i lönegrad 21 samt en amanuens i reglerad befordringsgång.
Domkapitlet i Härnösand hemställer om ytterligare en juristtjänst
för innehavare med halvtidstjänstgöring. Domkapitlet i Visby yrkar, att
amanuenstjänsten i reglerad befordringsgång omändras till en ordinarie
stiftsnotarietjänst i lönegrad 19 och domkapitlet i Stockholm föreslår, att
där befintlig ordinarie stiftsnotarietjänst i lönegrad 19 omändras till en
förste stiftsnotarietjänst i lönegrad 21. Domkapitlet i Lulea uttalar, att om
domkapitlet nöjer sig med att behålla tjänsten som halvtidstjänstgörande
amanuens, är det under de bestämda förutsättningarna, att domkapitlet
kan påräkna att få tjänsten omändrad till heltidstjänst, om arbetsförhållandena
skulle kräva det, ävensom att tjänsten kan hållas stadigvarande
besatt, vilket med hänsyn till dess karaktär av halvtidstjänst tidvis visat
sig svårt.
Beträffande den övriga personalen hemställer domkapitlet i
Strängnäs om en kanslisttjänst i stället för kontoristtjänst. Samtliga domkapitel,
där kansliskrivare nu finns anställd, med undantag av domkapitlet
i Karlstad, motsätter sig utbyte av kansliskrivartjänsterna mot kontoristtjänster.
Domkapitlet i Stockholm yrkar omändring av kontoristtjänsten
till kansliskrivartjänst. Domkapitlet i Lund önskar behålla alla kanslibit
i’ädestjänsterna. Domkapitlen i Uppsala, Strängnäs, Västeras, Härnösand
och Luleå motsätter sig indragning av kontorsbiträdestjänster hos
dem. Domkapitlet i Härnösand föreslår, att eu kontorsbiträdestjänst omändras
till kanslibiträdestjänst.
4. Departementschefen
Då stiftsnämnderna inrättades år 1932 erhöll de inte någon egen kanslipersonal.
utan domkapitlens personal skulle få anlitas för utförande av
nämndernas kansligöromål. Någon förstärkning av stiftskansliernas personal
ansågs ej heller erforderlig. Det visade sig dock snart, att stiftsnämndernas
tillkomst medförde en markant ökning av arbetet på kanslierna,
vilket ledde till att 1937 års riksdag antog en ny personalorganisation för
domkapitlen. Denna har senare underkastats endast smärre förändringar
och gäller fortfarande i sina huvuddrag. Frågan om en översyn av stiftskansliernas
organisation blev emellertid åter aktuell genom riksdagens
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1900. 1 sand. Å r 101
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
beslut om en kvrkomusikerreform och en prästlönereform, varigenom stiftsmyndigheterna
pålagts omfattande och delvis nya arbetsuppgifter. Då
domkapitlens kanslier inte var avpassade för handläggning av dessa uppgifter,
blev det nödvändigt att företaga en allmän översyn av kansliorganisationen.
I överensstämmelse med sina direktiv liar stiftskansliutredningen nu lagt
fram olika förslag, som syftar till att effektivisera arbetet vid stiftskanslierna.
Däribland märkes främst förslaget om förenklad handläggning av
vissa ärenden genom delegation av beslutanderätten och vidare förslag om
en förenklad, förenhetligad och koncentrerad medelsförvaltning hos stiftsmyndigheterna
samt förslag om förenklad protokollföring, diarieföring och
registrering. Utredningen föreslår också ökat utnyttjande av kontorstekniska
hjälpmedel. Dessa förslag, som verkar i arbetsbesparande riktning,
har jag tidigare i huvudsak tillstyrkt.
Till grund för utredningens förslag till personalorganisation ligger en av
utredningen verkställd indelning av stiftskanslierna i olika grupper med
hänsyn till arbetsmängden. Denna indelning anser jag mig kunna godtaga.
Utredningens förslag till personalorganisation förutsätter, att utredningens
i det föregående berörda förslag om rationalisering av arbetsmetoder
och handläggning av ärenden genomföres. Som jag tidigare nämnt,
avser jag att i ett senare sammanhang för Kungl. Maj:t anmäla vissa ytterligare
av utredningen avgivna förslag, som jag av förut anförda skäl inte
nu kan upptaga till behandling. Denna omständighet samt det förhållandet
att vissa av utredningens arbetsminskande åtgärder inte torde hinna få
avsedd verkan under budgetåret 1960/61 bör emellertid, som jag också tidigare
framhållit, inte hindra, att principbeslut redan nu fattas om nv personalorganisation
vid domkapitlen.
Som framgått av det föregående har utredningen funnit, att juristpersonalen
vid domkapitlen utför en mängd göromål, för vilka inte fordras
juridisk utbildning. Då flertalet av dessa arbetsuppgifter enligt utredningens
mening är likvärdiga med dem, som regelmässigt handläggs av landskanslister
hos länsstyrelserna, föreslår utredningen, att för handläggning av sådana
uppgifter även vid domkapitlen inrättas kanslisttjänster. I likhet med utredningen
anser jag angeläget, att arbetsuppgifterna hos stiftsmyndigheterna,
så långt det är möjligt utan att rättssäkerheten eftersättes, överföres
från akademiskt utbildad personal till personal med lägre kompetens. Jag
är också ense med utredningen att flertalet av de icke-juridiska arbetsuppgifter,
som nu handläggs av juristpersonal hos domkapitlen, är av sådan
natur, att de bör läggas på en tjänst i mellangradskarriären. Här avsedda
arbetsuppgifter synes mig jämförbara med dem som hos länsstyrelserna
handläggs av landskanslister. Jag tillstyrker därför utredningens förslag om
inrättande av kanslisttjänster inom stiftsförvaltningen i utbyte mot juristtjänster.
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
Jag vill bär erinra om att kompetensutredningen den 27 mars 1958 till
ehefen för civildepartementet avgivit förslag i samma riktning i betänkandet
»Kanslister vid domkapitlen». Kompetensutredningen räknar med ett
behov av sammanlagt ett tiotal kanslisttjänster vid domkapitlen och föreslår,
att de placeras i samma reglerade befordringsgång som landskanslisttjänsterna
eller i lönegraderna Af 9—Ae 10—Ae 12—Ae 13. Stiftskansliutredningen
har med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som avses
läggas på kanslisterna hos domkapitlen förordat att dessa redan vid
anställningens början erhåller lön, motsvarande högst lönegrad 15, d.v. s.
samma lönegrad som ordinarie landskanslist.
Chefen för civildepartementet har vid anmälan i årets statsverksproposition
(Bilaga 2) av för flera huvudtitlar gemensamma frågor närmare redogjort
för frågan om kanslister i administrativ tjänst samt anslutit sig till
tanken på inrättandet av en dylik särskild mellangradskarriär. Beträffande
lönesättningen för de nya tjänsterna har han därvid förordat placering i
reglerad befordringsgång i överensstämmelse med kompetensutredningens
nyssnämnda förslag. Jag förordar, att nämnda reglerade befordringsgång
blir tillämplig även för kanslister vid domkapitlen. I fråga om inplaceringen
i befordringsgången och förutsättningarna för inrättandet framdeles av
ordinarie tjänster hänvisar jag till vad chefen för civildepartementet i nyssnämnda
sammanhang uttalat.
Som villkor för erhållande av kanslisttjänst torde i princip böra krävas
genomgången särskild utbildningskurs för kanslister. En första dylik kurs
kommer innevarande vår att försöksvis anordnas.
Beteckningen för dessa nya befattningshavare vid domkapitlen bör vara
kanslist.
I likhet med stiftskansliutredningen anser jag, att antalet kanslisttjänster
vid stiftskanslierna bör beräknas till sammanlagt elva. Av dessa bör två
placeras vid domkapitlet i Lund samt en vid ettvart av övriga domkapitel
med undantag av domkapitlen i Strängnäs, Visby och Stockholm.
Inrättandet av kanslisttjänster medför ett minskat behov av juristpersonal
hos domkapitlen. Vid sin bedömning av behovet av sådan personal
har utredningen utgått ifrån att hos varje domkapitel skall vara anställd,
förutom stiftssekreterare, ytterligare minst en jurist. Utifrån bland annat
denna förutsättning har utredningen funnit, att en minskning av juristpersonalen,
motsvarande inalles ungefär elva heltidsanställda tjänstemän, kan
ske. Enligt utredningens förslag skulle således vid ettvart av domkapitlen i
Uppsala och Lund kunna indragas en förste stiftsnotarietjänst i lönegrad
Ao 21, vid ettvart av domkapitlen i Linköping, Växjö, Lund, Karlstad,
Härnösand och Luleå en amanuenstjänst med hel tidst jänstgöring, vid domkapitlet
i Skara en arvodesanställd extra amanuens med heltidstjänstgöring
samt vid domkapitlet i Göteborg en amanuenstjänst med halvtidstjänstgöring.
Vid domkapitlet i Västerås föreslås jurist personalen vidare minskad
52
Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960
till två befattningshavare, vilket skulle innebära ett bortfall av en förste
stiftsnotarietjänst i lönegrad Ao 21 — redan nu uppförd på övergångsstat
— samt en för närvarande anställd extra amanuens.
Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att minimiantalet juridiskt
utbildade befattningshavare hos varje domkapitel bör vara två. Utredningens
beräkning av behovet av juristpersonal i övrigt hos de särskilda
domkapitlen kan jag också i huvudsak godtaga. Dock anser jag i likhet
med domkapitlet i Linköping, att där föreslagen amanuenstjänst för befattningshavare
med halvtidstjänstgöring bör bytas ut mot en heltidstjänst.
Av domkapitlen i övrigt framförda förslag om utökning av juristpersonalen
kan jag inte biträda.
Den här föreslagna reduceringen av antalet lägre tjänster utan motsvarande
minskning av de högre tjänsterna synes innebära avsevärt förbättrade
befordringsmöjligheter för juristpersonalen vid domkapitlen, vilket torde
komma att underlätta rekryteringen av kvalificerad personal. Om jag sålunda
inte är beredd att tillstyrka någon utökning av denna personal, anser
jag mig däremot böra tillmötesgå krav på förbättrad löneställning för vissa
av tjänstemännen. Jag föreslår därför uppflyttning av förste stiftsnotarietjänsterna
vid domkapitlen i Skara, Karlstad och Härnösand från lönegrad
Ao 21 till Ao 23. Vidare förordar jag, att stiftsnotarietjänsten i Ao 19 vid
domkapitlet i Stockholm ändras till en förste stiftsnotarietjänst i Ao 21
samt amanuenstjänsten i reglerad befordringsgång vid domkapitlet i Visby
till en extra ordinarie förste stiftsnotarietjänst i Ae 21.
Sammanfattningsvis innebär mitt förslag, att antalet tjänster för juridiskt
utbildad personal hos domkapitlen vid en fullt genomförd organisation
kommer att uppgå till 34,5, varav 13 stiftssekreterartjänster, 1 stiftskamrerartjänst,
9 förste stiftsnotarietjänster i Ao 23, 3 förste stiftsnotarietjänster
i Ao 21 och 1 i Ae21, 7 amanuenstjänster i reglerad befordringsgång för
heltidsanställda befattningshavare samt en tjänst för halvtidsanställd amanuens.
Kompetensutredningen har ansett, att ej endast juris kandidatexamen
utan även j uri disk-samhällsvetenskaplig examen i dess utformning sedan
den 1 juli 1958 bör medföra behörighet till de nu ifrågavarande befattningarna.
Jag ansluter mig till denna uppfattning.
Stiftskansliutredningens förslag om utbyte av de nuvarande kansliskrivartjänsterna
hos domkapitlen mot kontoristtjänster är jag inte beredd att
helt biträda. Jag finner sålunda starka skäl tala för att kansliskrivartjänsten
bibehålies vid domkapitlet i Strängnäs, där någon kanslisttjänst enligt vad
jag föreslagit inte skall finnas. Beträffande övriga domkapitel torde vid
uppkommande vakans å kansliskrivartjänst böra prövas huruvida tjänsten
efter den av mig förordade rationaliseringen av arbetet vid stiftskanslierna
bör bibehållas eller ändras till annan tjänst.
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1060
Det sammanlagda behovet av kanslibiträdestjänster har utredningen beräknat
till 13 tjänster, varav två vid ettvart av domkapitlen i Uppsala
och Lund samt en tjänst vid ettvart av övriga domkapitel med undantag
av Visby och Stockholm. Jag ansluter mig till detta förslag utom i fråga
om domkapitlet i Visby, där jag anser mig böra förorda, att expeditionsvakttjänsten
i Ao 7 utbytes mot en kanslibiträ destjänst i lönegrad Ae 7
i stället för — såsom utredningen föreslagit — en kontorsbiträdestjänst i
reglerad befordringsgång.
Behovet av kontorsbiträdestjänster beräknar utredningen till 22,5 tjänster.
Av dessa avses fyra för domkapitlet i Lund, tre för vartdera av domkapitlen
i Skara och Göteborg, två för ettvart av domkapitlen i Uppsala,
Linköping och Växjö samt ett kontorsbiträde för ettvart av övriga domkapitel
utom Stockholm, där utredningen finner ett kontorsbiträde med
halvtidstjänstgöring såsom hittills vara tillräckligt. Med hänsyn till lokalförhållanden
vid domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand anser jag mig
böra förorda den avvikelsen från utredningens förslag, att stiftskansliet däi
erhåller två kontorsbiträdesbefattningar. Med hänsyn till vad jag nyss
anfört i fråga om den av utredningen föreslagna kontorsbiträdestjänsten
hos domkapitlet i Visby, beräknar jag emellertid det sammanlagda behovet
av kontorsbiträdestjänster till av utredningen föreslaget antal eller 22,5.
Vid domkapitlen finns 12 ordinarie kontorsbiträdestjänster inrättade,
varav dock sju för närvarande hålles obesatta, så länge innehavarna uppehåller
högre icke-ordinarie tjänst. Om riksdagen godkänner den av mig
föreslagna personalorganisationen vid domkapitlen torde, så länge ordinarie
tjänster inte uppehälles, motsvarande antal icke-ordinarie biträdestjänster
få vara inrättade.
Den av mig föreslagna personalorganisationen vid stiftskanslierna redovisas
överskådligt i en som bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende
fogad tablå (bil. B).
Mot den lönegradsplacering av stiftskansliernas personal, som jag här
förordat, har vederbörande personalorganisationer inte någon erinran.
Den nya organisationen bör, såsom utredningen föreslagit, genomföras
successivt, allteftersom de tjänster, som är avsedda att utbytas, blir lediga.
Mot utredningens förslag att ett särskilt anslag ställes till domkapitlens
förfogande för tillgodoseende av uppkommande behov av tillfällig arbetskraft
in. in., har jag i princip intet att erinra. För ändamålet torde lämpligen
en särskild anslagspost böra uppföras i avlöningsstaten för domkapitlen.
Utredningen har föreslagit ett belopp av 60 000 kronor, ur vilket också
medel skulle kunna anlitas för avlönande av särskild biträdeshjälp åt biskoparna
i Strängnäs, Västerås, Härnösands, Luleå och Stockholms stift. I
övriga stift räknar utredningen med att biskoparnas behov av biträdeshjälp
kan tillgodoses genom anlitande av domkapitlets personal. Jag anser mig
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
kunna biträda utredningens förslag i denna del utom i vad avser domkapitlet
i Härnösand, där biskopens behov av biträdeshjälp torde kunna tillgodoses
inom ramen för den av mig förordade — i jämförelse med utredningens
förslag något utökade — biträdespersonalen vid stiftskansliet. Frågan om
biträdeshjälp till ärkebiskopen kommer jag att behandla särskilt i det följande.
Med hänsyn till att föreslagna arbetsminskande åtgärder inte hinner
få någon effekt under budgetåret 1960/61 torde det av utredningen förordade
särskilda anslaget för hithörande ändamål doek inte böra upptagas
i avlöningsstaten för nästa budgetår, utan jag förordar, att under budgetåret
1960/61 såsom hittills ur kyrkofonden får anvisas dels ett anslag till
fortsatt anställande av tillfällig personal vid domkapitlens och stiftsnämndemas
kanslier, dels ett särskilt anslag till avlönande av skrivhjälp åt
biskoparna. Till storleken av dessa anslag återkommer jag i samband med
anslagsberäkningen.
\ ad utredningen i övrigt föreslagit med avseende på domkapitlens personalorganisation
föranleder ingen erinran från min sida.
VI. Finansieringen av domkapitlens verksamhet
I anledning av ett av riksdagens år 1958 församlade revisorer gjort uttalande
(under ecklesiastikdepartementet, § 30) angående finansieringen
av domkapitlens verksamhet fann 1959 års riksdag (SU 87 p. 30; Rskr 235)
tidpunkten vara inne för en översyn av hittills tillämpade principer för
denna finansiering. Fn dylik omprövning borde ske genom försorg av
Kungl. Maj:t och resultatet därav redovisas för riksdagen i 1960 års statsverksproposit
ion.
I denna har under åttonde huvudtiteln, punkten 38, anmälts att kammarkollegiet
och statskontoret på Ivungl. Maj:ts uppdrag verkställt den
begärda översynen och den 2 december 1959 inkommit med redogörelse
härför jämte förslag i ämnet. Resultatet av den gjorda översynen torde
lämpligen böra redovisas för riksdagen i detta sammanhang.
I den av kammarkollegiet och statskontoret avlämnade utredningen
redogöres inledningsvis för de hittillsvarande formerna för finansieringen
av domkapitlens verksamhet. Av denna redogörelse framgår i huvudsak
följande.
De under äldre tider till buds stående medlen för avlönande av domkapitlens
notarier, amanuenser och vaktbetjäning samt för kostnaderna
för skrivmateriel och expenser utgjordes dels av expeditionslösen och i
vissa, fall anslagna kronotionden, dels av vissa provisioner, kollekter, bidragur
vissa kassor och fonder m. m. Då dessa på olika sätt hopbragta medel
med tiden blev otillräckliga fick staten träda hjälpande emellan. Alltifrån
55
Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960
år 1819 har staten lämnat bidrag i skilda, former till domkapitelsverksamheten.
De olika anslagen härför sammanfördes år 1880 till ett anslag å
25 000 kronor å åttonde huvudtiteln med rubriken Domkapitlens expeditioner.
Vid 1902 års riksdag framlade Knngl. Maj:t ett av statskontoret på
uppdrag av chefen för ecklesiastikdepartementet utarbetat förslag till lönereglering
för domkapitelspersonalen. Sedan departementschefen vid anmälan
av denna fråga redogjort för domkapitlens arbetsuppgifter, framhöll
han, att det anförda syntes vara nog för att ådagalägga, att domkapitlen
»huvudsakligen äro statsinstitutioner med uppgift och plikt att vårda synnerligen
maktpåliggande allmänna angelägenheter. Staten borde väl ock
då tillhandahålla de för uppehållande av deras verksamhet erforderliga
medel».
I fråga om medel av expensnatur framhöll departementschefen, att statskontorets
förslag, att de ecklesiastika konsistorierna skulle få anlita åttonde
huvudtitelns förslagsanslag för skrivmaterialier in. in., syntes synnerligen
välbetänkt. Dock borde föreskrivas, att de bidrag till skrivmaterialier och
expenser in. in., som fortfarande skulle utgå från domkyrkorna och vissa
kassor, i första hand skulle användas för sitt ändamål. Den kostnad, statsverket
skulle ikläda sig för uppehållande av verksamheten, kunde visserligen
förefalla ganska avsevärd, men vore enligt departementschefens förmenande
nödvändig, på det att det dittillsvarande ytterst olämpliga och
ingalunda med statens värdighet förenliga avlöningssättet måtte upphävas.
Kungl. Maj:ts förslag bifölls av riksdagen med vissa jämkningar i fråga
om de föreslagna avlöningsbeloppen m. m.
Sedan 1902 års reglering genomförts, synes några mera genomgripande
förändringar i principen, att kostnaderna för domkapitlens verksamhet
skulle gäldas huvudsakligen av statsmedel, ej på lång tid ha ifrågasatts.
Så skedde ej heller då 1932 års riksdag fattade beslut om inrättande av
stiftsnämnder, vilka skulle få anlita domkapitlens kansli för ärendenas beredning,
uppsättning och expediering, men vilkas verksamhet skulle bekostas
av kyrkofonden.
I ett av särskilt tillkallade sakkunniga avgivet betänkande med förslag
till lag om domkapitel in. in. (SOU 1935: 31) föreslogs att ersättningar till
domkapitlens ledamöter, samt vissa andra utgifter såsom resekostnads- och
traktamentsersättningar åt befattningshavare in. fl. skulle bestridas av
kyrkofonden, medan övriga utgifter för domkapitlens verksamhet borde
bestridas av statsmedel. I proposition nr 241 till 1930 års riksdag biträdde
Kungl. Maj:t de sakkunnigas förslag i dessa delar.
Riksdagen fann emellertid vid sin behandling av frågan, att en dylik
uppdelning av kostnaderna icke borde ske. Samtliga dessa kostnader vore
föranledda av domkapitlens verksamhet och det betonades, att någon inskränkning
av domkapitlens dåvarande allmänna uppgifter icke vore avsedd
med den av riksdagen beslutade omorganisationen av domkapitlen.
Anlitande av kyrkofondens medel för de av Kungl. Maj:t föreslagna ändamålen
skulle dessutom enligt riksdagens mening innebära en ur principiell
synpunkt väsentlig utvidgning av kyrkofondens utgifter. Skulle emellertid
någon väsentligare förändring i avseende på domkapitlens verksamhetsområde
framdeles inträda, förutsatte riksdagen, att frågan om sättet för
bestridande av dessa kostnader finge bli föremål för ny omprövning. (SL1!:
1936: 7; Rskr 349).
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960
I proposition nr 97 till 1937 års riksdag framlades förslag till grunder,
enligt vilka kyrkofonden borde bidraga till kostnaderna dels för den personal,
som vid domkapitlens kanslier sysselsattes för stiftsnämndernas rakning,
dels för expenser. Förslaget innebar, att all den för vederbörande domkapitel
och stiftsnämnder erforderliga kanslipersonalen — den skogliga
personalen dock undantagen — skulle avlönas från det under åttonde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Domkapitlen: Avlöningar och
detta anslag beredas ersättning för de kostnader, som skäligen kunde anses
belöpa på stiftsnämnderna, genom omföring till anslaget av medel från
kyrkofonden. Ersåttningen borde beräknas till hälften av förslagsanslagets
slutbelopp, sedan detsamma minskats med kostnaderna för Stockholms
domkapitel, som vid sin sida ej hade någon stiftsnämnd, samt med kostnaderna
för arvoden och annan ersättning åt domkapitlens ledamöter.
Vidare föreslogs, att de för domkapitlen och stiftsnämnderna erforderliga
expensmedlen, i den män dessa icke avsåge kostnader för anskaffande av
lokaler till stiftsjägmästarna, skulle utgå från förslagsanslaget till Domkapitlen:
Omkostnader, och att detta anslag skulle beredas ersättning från
kyrkofonden med hälften av expensmedlens slutsumma, sedan densamma
minskats med för Stockholms domkapitel beräknade belopp. Riksdagen
biträdde förslaget i förevarande delar.
I samband med 1938 års lönereglering för ilen skogliga personalen hos
stiftsnämnderna skedde vissa förändringar med avseende å de nämnda
förslagsanslagen, innebärande att samtliga kostnader för domkapitlen och
stiftsnämnderna nu skulle redovisas över riksstaten. Någon ändring i fråga
om den slutliga fördelningen av dessa kostnader mellan statsverket och
kyrkofonden skedde icke.
Slutligen kan erinras om att frågan om gäldandet av kostnaderna för
domkapitlens verksamhet berördes av riksdagens år 1953 församlade revisorer
men då lades till handlingarna av riksdagen i avvaktan på resultatet
av 1951 års kyrkomöteskommittés arbete.
I utredningen lämnas därefter en redogörelse för kyrkofondens tillkomst
och användning, av vilken bland annat framgår följande.
Kyrkofonden bildades efter beslut av 1910 års riksdag genom vissa,
prästerskapet i territoriella församlingar anslagna avlöningsmedel och var
ursprungligen — frånsett ett mindre anslag till s. k. stifts- och kontraktsadjunkter
helt avsedd för kostnader, som angick det territoriella prästerskapets
avlöning och pensionering. Sedermera har genom lieslut av statsmakterna
medgivits att fondens medel må tagas i anspråk även för andra
prästerliga lönekostnader, kyrkomusikernas avlönande och vissa andra
kostnader, sammanhängande med den kyrkliga verksamheten. Fonden har
också tillförts vissa ecklesiastika kapitaltillgångar utöver de ursprungliga.
Alltfort är emellertid fonden i främsta rummet en fond för utjämning mellan
pastoraten av deras kostnader för det territoriella prästerskapets avlönande.
Den huvudsakliga delen av fondens utgifter avser kostnader för
nämnda prästerskap. Fondens kapitaltillgångar har under de senaste tio
budgetåren uppgått till i genomsnitt 83,7 miljoner kronor.
Under budgetåret 1958/59 var kyrkofondens inkomster 58 956 186 kronor,
därav allmän kyrkoavgift 48 144 291 kronor, och utgifterna 54 698 843
kronor, därav tillskott till pastoraten 31 863 176 kronor.
Kyrkofondens utgifter täckes numera således till huvudsaklig del av
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
den allmänna kyrkoavgiften. Ett överförande av utgifter från statsbudgeten
till fonden innebär sålunda i realiteten ett utbyte av finansiering medelst
statsskatt mot finansiering medelst utdebitering efter kyrkligt kommunal
skattegrund.
Den ändring med avseende å domkapitlens verksamhetsområde, som
föranlett riksdagens revisorer och riksdagen att nu begära en översyn av hittills
gällande principer för finansieringen av domkapitelsverksamheten, är
den år 1958 genomförda skolstyrelsereformen, varigenom den regionala ledningen
av skolväsendet anförtrotts åt länsskolnämnderna och domkapitlens
befattning med skolväsendet upphört.
För att belysa återverkningarna av denna reform på domkapitlens verksamhet
åberopar utredningen en i 1951 års skolstyrelseutrednings betänkande
(SOU 1955:31, s. 200 f.) lämnad redogörelse för omfattningen av
domkapitlens arbetsbörda med avseende å skolärendena. Det framgår bland
annat därav, att det genomsnittliga antalet arbetstimmar för vecka och
domkapitel, som personalen vid domkapitlen nedlagt på dessa ärenden,
under tioårsperioden 1937—1946 utgjorde 14,4, medan det för den följande
femårsperioden sjunkit till 9,4 och för åren 1952—1954 till 6,9 timmar.
Stiftskansliutredningen har också uttalat, att den minskning i stiftskansliernas
arbetsbelastning, som skolärendenas bortfall inneburit, varit
förhållandevis obetydlig.
I den av kammarkollegiet och statskontoret verkställda utredningen
redovisas också resultatet av en undersökning rörande den proportionella
fördelningen av stiftskanslipersonalens arbetsbörda på domkapitels- respektive
stiftsnämndsärenden. Undersökningen hade till syfte att utröna,
om någon sådan förskjutning av arbetsbördan inträffat, att det nu fanns
anledning att ändra den hittills tillämpade grunden för fördelning av domkapitlens
avlönings- och expenskostnader mellan statsverket och kyrkofonden
med hälften å vardera, Undersökningen visar, att domkapitelsgöromålen
upptager drygt 50 procent och i flertalet fall 60 procent eller mera
av den totala arbetsbördan. Endast vid ett domkapitel (Lund) uppgår domkapitelsärendena
till mindre än hälften (45 procent) av arbetsbördan.
Då kammarkollegiet och statskontoret mot bakgrunden av vad som här
refererats haft att taga ställning till frågan om anledning föreligger att
nu föreslå ändring i finansieringsprinciperna, har ämbetsverken stannat
i olika meningar.
Kammarkollegiet understryker, att det med hänsyn till det förhållande
mellan staten och kyrkan, som rått och råder i vårt land, måste betraktas
som naturligt, att statliga myndigheter även har kyrkliga uppgifter. Utövandet
av statens kyrkostyrelse, i vilken även domkapitlen får anses
58
Kurigl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
taga del, lärer ej kunna betraktas på annat sätt än som en del av statsverksamheten.
De kyrkliga uppgifter, som myndigheterna har att befatta
sig med, måste därför också betraktas som statliga.
Kammarkollegiet anför vidare i huvudsak följande.
Domkapitlen har tidigare varit statsorgan med såväl statligt-kyrkliga
som statligt-borgerliga uppgifter. Genom reformen i avseende å skolväsendets
lokala och regionala^ ledning har de statligt-borgerliga uppgifterna
frångått domkapitlen i sadan grad, att de statligt-kyrkliga uppgifterna
blivit dominerande. Detta kan emellertid ej anses ha förändrat domkapitlens
karaktär av statliga myndigheter, eftersom även de kyrkliga uppgifter
som domkapitlen har att fullgöra måste anses utgöra en del av
statens verksamhet. Framhallas ma också att på domkapitlen alltjämt ankommer
arbetsuppgifter av väsentligen statligt-borgerlig karaktär, framför
allt inseendet över kyrkobokföringen.
Förutom domkapitlen finnes åtskilliga andra statliga myndigheter, som
har att fullgöra statligt-kyrkliga uppgifter, och vilkas kostnader bestridas
helt av statsmedel. Som exempel härpa kan nämnas ecklesiastikdepartementets
kyrkobvrå, vars ärenden så gott som helt och hållet torde vara
av kyrklig art, samt kammarkollegiet och statskontoret. Det synes icke
föreligga någon särskild anledning att nu separat upptaga finansieringsfrågan
beträffande domkapitlen.
Avkastningen av kyrkofondens kapital och fondens inkomster av överskott
å lokala prästlönetillgångar utgör visserligen numera endast en mindre
del av fondens totala inkomster, vilka huvudsakligen härrör av allmänna
kyrkoavgiften. Enligt kollegiets mening är det emellertid det oaktat med
hänsyn till kyrkofondens tillkomst och rättsliga ställning angeläget att
icke utan starka skäl pålägga fonden nya utgifter av en art som principiellt
skiljer sig från de ändamål, för vilka fonden bildats och utbvggts. Det må
i detta sammanhang framhållas, att när kyrkofonden ålades att gälda
vissa kostnader för kyrkomusikers avlönande, detta skedde i samband med
en ändring av avlöningssystemet för kyrkomusikerna, som bland annat
innebar att de lokala avlöningstillgangarna för kyrkomusikertjänstema
sammanfördes med motsvarande prästlönetillgångar till en gemensam inkomstkälla.
Ifrågavarande utvidgning av kyrkofondens utgiftsändamål kan
med hänsyn härtill och då syftet med densamma varit att åstadkomma
utjämning av de lokala kostnaderna för avlöning av kyrkliga befattningshavare
knappast sägas ha inneburit något väsentligt avsteg från den ursprungliga
principen. De nya utgifter som i övrigt ålagts kyrkofonden
har icke varit av den art och omfattning att de inverkat på fondens ställning
såsom i huvudsak en löne- och pensionsfond för det territoriella prästerskapet.
Kammarkollegiet finner inte anledning föreligga att för närvarande ändra
principerna för finansiering av domkapitlens verksamhet genom att överföra
kostnaderna för verksamheten på kyrkofonden. Av de återgivna uppgifterna
rörande fördelningen av stiftskansliernas arbetsbörda synes framgå,
att hälftendelning av kostnaderna alltjämt är sakligt motiverad.
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
Statskontoret förordar däremot för sin del, att kostnaderna för domkapitlens
verksamhet framdeles bestrides ur kyrkofonden och anför till
stöd för sin ståndpunkt i huvudsak följande.
Domkapitelsexpeditionernas uppgift under 1600- och 1700-talen torde
framförallt ha varit att tjänstgöra som stiftskansli för prästerskapets angelägenheter
och de rent kyrkliga ärendenas vård. Befattningen med skol- och
undervisningsärenden torde under denna tid ha varit av mera underordnad
betydelse. Varken av domkapitlens ställning, sättet för bestridande av deras
expeditionskostnader eller av notariernas avlönings- och anställningsförhållanden
synes den slutsatsen kunna dragas, att dessa myndigheter ansetts
vara statsinstitutioner.
Den genom 1687 års domkapitelsförordning skapade organisationen kom
att bestå fram till år 1936, då den nuvarande domkapitelslagen trädde i
kraft. Under det att kapitlens sammansättning sålunda kvarstod oförändrad
under flera århundraden kom deras ställning och arbetsuppgifter att
småningom undergå en grundlig omvandling. Vad som här framförallt
inverkade, var de arbetsuppgifter på undervisningsväsendets område, vilka
under förra hälften av 1800-talet pålades kapitlen.
Den till följd därav ökade arbetsbördan kom givetvis att påverka domkapitelsexpeditionernas
och deras befattningshavares verksamhet. Slutgiltig
ställning till frågan om finansieringen av löner och övriga kostnader
för befattningshavarna vid dessa expeditioner togs emellertid icke under
1800-talet. Först genom beslut av 1902 års riksdag har statsmakterna under
trycket av de otidsenliga finansieringsmetoderna för domkapitlen sett sig
nödsakade att i princip åtaga sig det huvudsakliga ansvaret för kostnaderna.
Ej ens vid detta tillfälle var dock statsmakterna beredda att erkänna
kapitlen såsom helt statliga organ.
Efter år 1902 har domkapitlens arbetsuppgifter i viktiga hänseenden
förändrats. Sålunda har kapitlens befattning med skolväsendets administration
alltmer minskats för att fr. o. m. den 1 juli 1958 helt upphöra. Vidare
har förändringar i domkapitlens verksamhet inträffat även på vissa
andra områden. I anslutning till 1932 års boställsreform inrättades sålunda
stiftsnämnderna, till vilka överfördes en stor del ärenden, som tidigare
hört under domkapitlen. Samtidigt bestämdes, att kostnaderna för dessa
myndigheter skulle bestridas av kyrkofonden. Någon principiell gränslinje
mellan domkapitlen och stiftsnämnderna med avseende å deras karaktär
och ställning inom statsförvaltningen uppdrogs dock härvid icke. Utan
hänsyn till den skillnad i finansieringshänseende, som föreligger mellan
domkapitel och stiftsnämnder, har således de båda organen och deras
tjänstemän betraktats och behandlats på enahanda sätt.
En granskning av de åligganden, som numera inrymmes i domkapitlens
verksamhet, utvisar, att dessa uppgifter väsentligen är att hänföra till
kapitlens ställning såsom kyrkliga stiftsstyrelser och vad därmed sammanhänger.
Endast ifråga om kyrkobokföringen torde vissa arbetsåligganden
av statlig karaktär alltjämt åvila kapitlen. Dessa ärenden utgör emellertid
en mycket obetydlig del — på sin höjd några procent — av den totala
verksamheten.
I detta läge, då domkapitlens arbetsuppgifter i allt väsentligt åter begränsats
till göromål av rent kyrklig art, måste statskontoret hävda, att
staten — liksom tidigare var fallet — ej längre bör svara för finansieringen
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1.960
av domkapitlen. Till skillnad mot de förhållanden, som rådde då staten
1902 i princip trädde hjälpande emellan för finansiering av domkapitlens
verksamhet, finns nu möjligheter att tillgodose uppkommande medelsbehov
i annan ordning, nämligen genom kyrkofonden.
Då nu fråga uppkommer att utvidga fondens användningsområde, bör
understrykas, att det är i viss mån missvisande att betona kyrkofondens
egenskap av kapitalfond. Härigenom framkallas det intrycket, att fondens
utgifter i mera väsentlig omfattning skulle täckas av avkastningen av dess
kapital eller att kapitalet skulle begagnas för att täcka utgifterna. Då sa
ej alls är fallet behöver enligt statskontorets mening hänsynen till fondkapitalets
tillkomst och rättsliga ställning icke tillmätas den betydelse,
att man icke bör kunna pålägga fonden nya utgifter av en art, som skiljer
sig från de ändamål, för vilka fonden bildats.
Statsverkets nuvarande utgifter för domkapitlen beräknas uppgå till
1 200 000 kronor. En ökning av kyrkofondens utgifter med detta belopp
skulle motsvara en höjning av utdebiteringen i allmän kyrkoavgift med
endast omkring ett tredjedels öre.
För en finansiering av domkapitlen från kyrkofonden synas även andra
skäl kunna andragas. Så länge domkapitlens verksamhet bestrides av statsmedel,
deltager även den, som utträtt ur svenska kyrkan, via statsskatten
i finansieringen av kostnaderna för dessa numera helt kyrkliga organ.
Överföres däremot utgifterna på kyrkofonden, kommer dessa kostnader
till huvudsaklig del att täckas av allmänna kyrkoavgiften, som uttages
genom församlingarna med tillämpning av därvid stadgade regler för den.
som utträtt ur kyrkan.
Därest kostnaderna för domkapitlens finansiering i princip skulle gäldas
av kyrkofonden, skulle detta kunna ske genom att utgifterna direkt avföres
å kyrkofonden. Emellertid förutsätter detta en närmare utredning
om konsekvenserna i olika avseenden. Statskontoret får i stället förorda,
att utgifterna liksom hittills bestridas från de under åttonde huvudtiteln
upptagna anslagen och att sammanlagda beloppet av de utbetalningar,
som verkställts från anslagen till domkapitlen och stiftsnämnderna m.m.
under ett budgetår, ersättes ur kyrkofonden.
Över vad kammarkollegiet och statskontoret sålunda anfört har utlåtanden
avgivits av riksräkenskapsverket och justitiekanslersämbetet.
Riksräkenskapsverket — som inte tagit ställning till frågan om domkapitlens
kyrkliga uppgifter skall betraktas som statliga — har i och för
sig inte något att erinra mot statskontorets förslag att kostnaderna för
domkapitlens verksamhet framdeles bestrides ur kyrkofonden på sätt statkontoret
närmare angivit. Riksräkenskapsverket har därvid utgått från
att finansieringen över kyrkofonden är en form av specialdestination för
statskyrkliga ändamål.
Justitiekanslersämbetet anför i huvudsak följande.
Huruvida domkapitlens uppgifter är rent kyrkliga är ett spörsmål, som
synes vanskligt att med ledning av i ärendet föreliggande upplysningar
mera säkert besvara. Innebörden av begreppet kyrklig eller rent kyrklig
är långtifrån entydig; begreppet är i viss mån flytande och olika uppfattningar
torde kunna göras gällande därom. Den i ärendet verkställda utred
-
(il
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
ningen har ej tagit sikte på att klargöra detta begrepp och till synes ej
heller att mera i detalj undersöka domkapitlens uppgifter och ur olika
synpunkter belysa arten därav. Om det alltså möter svårigheter att taga
mera bestämd ställning till förevarande spörsmål, synes likväl så mycket
kunna sägas, att så länge Sverige har en statskyrka, domkapitlens uppgifter
också har statlig karaktär, i vissa fall dominerande och i andra mindre
framträdande. Den administration, som erfordras för att upprätthålla den
svenska statskyrkan och genomföra den ordning som statsmakterna i olika
avseenden bestämt för dess verksamhet, fullgöres inom stiften av domkapitlen
och några andra uppgifter av betydelse synes i stort sett icke
ankomma å dem, frånsett deras uppsikt över och befattning i övrigt med
kyrkobokföringen. Domkapitlen torde i viss män kunna jämföras med
länsstyrelserna och den verksamhet dessa utövar. Båda myndigheterna
deltager i de olika landsdelarna i statsstyrelsen.
Det lärer ej med fog kunna göras gällande, att det finns en allmänt vedertagen
och generellt genomförd norm, enligt vilken kostnaderna för rent
kyrkliga uppgifters handhavande skall gäldas av andra medel än statsmedel.
Även om domkapitlens uppgifter anses vara rent kyrkliga, skulle
det alltså icke innebära något extra ordinärt, om deras verksamhet finansierades
med statsmedel.
Betydelsen för den som utträtt ur statskyrkan av att efter eu ändrad
finansiering av domkapitlens verksamhet enligt förslaget delvis slippa en
utgift för kyrkligt ändamål belyses av att en medborgare med en årlig
beskattningsbar inkomst av 15 000 respektive 30 000 kronor synes undgå
en utgift å 30 respektive 00 öre om året — detta under förutsättning att
såsom statskontoret meddelar den ifrågasatta ändringen av domkapitlens
finansiering skulle medföra en höjning av den allmänna kyrkoavgiften med
ett tredjedels öre per skattekrona. Hänsynen till dem som utträtt ur statskyrkan
kan alltså icke åberopas till stöd för berörda ändring.
'' Därest betänkligheter mot att rubba den ordning, vilken bestått under
lång tid. icke anses böra tilläggas avgörande betydelse utan statsmakterna
det oaktat ur budgetsynpunkt eller av annan grund skulle önska företaga
den ifrågasatta ändringen, lärer något hinder däremot icke föreligga med
hänsyn till kyrkofondens tillkomst eller rättsliga ställning. Fondens avkastning
är så ringa, att den helt och hållet kan anses bli tagen i anspråk för
de ursprungliga ändamålen med fonden; i själva verket utgör ju avkastningen
blott en obetydlig del av de kostnader som erfordras för att tillgodose
dessa ändamål. Om det är lämpligt att å kyrkofonden överföra ännu
en för fondens ursprungliga ändamål främmande utgift, uppgående till
det betydande beloppet av över 1 miljon kronor om aret, är däremot eu
annan fråga.
Departementschefen
Mot bakgrunden av vad utredningen visat beträffande storleken av
kyrkofondens kapital och arten av de medel, varmed huvudparten av fondens
löpande utgifter täckes, kan jag i likhet med statskontoret och justitiekanslersämbetet
inte finna, att hänsyn till fondkapitalets tillkomst och
rättsliga ställning i och för sig skulle utgöra något hinder för att låta också
kostnaderna för domkapitelsverksamheten bestridas från kyrkofonden.
62
Kungl. Majds proposition nr 101 år 1960
Såsom motiv för en omprövning av hittillsvarande principer har emellertid
väsentligen åberopats 1958 års skolstyrelsereform, varigenom domkapitlen
befriades från befattning med skolärenden. Av utredningen framgår,
att dessa ärendens andel i domkapitlens totala verksamhet redan vid
tidpunkten för 1936 års riksdagsbeslut angående domkapitelsorganisationen
var av mindre betydelse och därefter ytterligare minskat så, att dessa
ärendens bortflyttande från domkapitlen inte kan anses nämnvärt ha påverkat
omfattningen av domkapitlens arbetsuppgifter.
Någon väsentligare förändring med avseende å de allmänna uppgifter,
som enligt 1936 års bestämmelser ålagts domkapitlen, kan sålunda 1958
års reform inte anses ha medfört.
Såsom skäl för finansiering över kyrkofonden av kostnaderna för domkapitlen
har statskontoret även anfört, att de som inte tillhör svenska
kyrkan därigenom skulle befrias från skyldigheten att genom skatt bidraga
till ifrågavarande kostnader. Justitiekanslersämbetet har i sitt utlåtande
visat, att den lättnad i skatt, som skulle komma att beredas dessa personer,
är så ringa att åtgärden endast skulle kunna tillmätas principiell betydelse.
Avgörande för frågans bedömning synes mig under sådana förhållanden
vara, huruvida den omständigheten, att domkapitlen numera handlägger
så gott som uteslutande ärenden rörande den kyrkliga organisationen och
verksamheten — jag bortser här ifrån det fåtal ärenden, som berör folkbokföringen
— bör få till följd, att domkapitlen inte vidare skall finansieras
med statsmedel. Så länge de nuvarande banden mellan svenska kyrkan och
staten består, synes det emellertid vara ofrånkomligt, att statliga myndigheter
handlägger ärenden, som berör kyrkan och dess arbete. Den kyrkliga
verksamheten regleras av bestämmelser, som tillkommer genom statsmakternas
medverkan eller genom deras beslut, och det ankommer på Kungl.
Majrt att i sista instans avgöra frågor rörande dessa bestämmelsers tilllämpning.
Det kan då svårligen göras gällande, att domkapitlen, som närmast
under Kungl. Maj:t har att vaka över den kyrkliga organisationen,
skulle bedriva en verksamhet av sådan natur, att kostnaderna härför icke
lämpligen borde bestridas av statsmedel utan överföras på kyrkofonden,
vilket skulle innebära en förändring från finansiering medelst statsskatt
till finansiering medelst utdebitering efter kyrkligt kommunal skattegrund.
Det kan enligt min mening knappast hävdas, att det sedan 1936 års
riksdagsbeslut inträffat några förändringar av så avgörande slag, att frågan
om finansieringen av domkapitelsverksamheten därigenom kan anses ha
kommit i ett nytt läge. Den verkställda utredningen synes mig inte heller
ge vid handen, att skäl skulle föreligga till ändring av gällande grunder
för kostnadernas fördelning mellan statsverket och kyrkofonden.
I avvaktan på resultatet av den pågående utredningen om förhållandet
mellan stat och kyrka är jag därför inte benägen att nu förorda en överflyttning
av kostnaderna för domkapitlen på kyrkofonden.
Kungl. Maj:tv proposition nr 101 år 1960
63
VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1960/61
1. Domkapitlen och gtiftsnänindenia m. m.: Avlöningar
Anslag Nettoutgift
1958/59 ............................. 1 028 800 930 470
1959/60 (statsliggaren s. 489) .......... 1 040 800
1960/61 (förslag) ..................... 1 115 300
Ur detta anslag bestrides kostnaderna för dels avlöning åt den vid domkapitlen
och stiftsnämnderna anställda personalen dels arvoden och andra
ersättningar åt ledamöter i domkapitlen och stiftsnämnderna m. fl. dels
och avlöning åt kyrkoherdarna för döva. Enligt de principer för fördelningen
av kostnaderna mellan statsverket och kyrkofonden, för vilka redogörelse
lämnats i det föregående, faller på statsverket alla utgifter för den
vid domkapitlet i Stockholm avlönade personalen ävensom utgifterna för
nämnda arvoden och andra ersättningar till den del de avser domkapitlen
samt på kyrkofonden alla utgifter för avlönande av den skogliga personalen
hos stiftsnämnderna, för arvoden och andra ersättningar avseende stiftsnämndema
och för avlönande av kyrkoherdarna för döva. Kostnaderna för
kanslipersonalen vid andra domkapitel än domkapitlet i Stockholm delas
lika mellan statsverket och kyrkofonden.
Kyrkofondens bidrag till angivna ändamål upptages som särskilda uppbördsmedel
i den för domkapitlen och stiftsnämnderna fastställda avlöningsstaten.
Nämnda bidrag utgör för innevarande budgetår 1 649 000
kronor.
Av domkapitlens anslagsäskanden rörande domkapitlen och stiftsnämnderna
samt kyrkoherdarna för döva inhämtas huvudsakligen följande.
Vissa domkapitel förklarar sig — trots föreliggande behov av personalökning
och reglering av nuvarande tjänster — icke nu vilja, i avvaktan på
Kungl. Maj:ts prövning av den verkställda utredningen rörande stiftskansliernas
omorganisation, framlägga förslag om inrättande av nya tjänster
m. m. För anställande av erforderlig extra personal föreslås, att för
nästa budgetår, liksom tidigare, särskilda medel anvisas ur kyrkofonden.
Flertalet domkapitel gör dock framställning om förbättrade avlöningsvillkor
för stiftssekreterarna och förordar därvid placering av deras tjänster
i lönegrad Bol. Härjämte föreslår domkapitlen i Stockholm, Linköping,
Skara, Strängnäs, Västerås och Göteborg utbyte av nuvarande tjänster
mot högre tjänster och inrättande av nya tjänster på sätt framgår av följande
sammanställning.
f>4 Kungl. Maj.ts ''proposition nr 101 år 1960
Domkapitel |
Nuvarande tjänst |
Föreslagen tjänst |
Stockholm ......... |
stiftsnotarie i Ao 19 |
förste stiftsnotarie i Ao 21 |
kontorist i Ao 9 |
kansliskrivare i Ao 10 |
|
Linköping.......... |
stiftsjägmästarassistent i Ae 21 |
|
Skara ............. |
förste stiftsnotarie i Ao 21 |
förste stiftsnotarie i Ao 23 |
Strängnäs .......... |
förste stiftsnotarie i Ao 21 |
förste stiftsnotarie i Ao 23 |
e.o. kanslibiträde i Ae 7 |
kanslibiträde i Ao 7 |
|
e.o. kontorsbiträde i Ae 5 |
kontorsbiträde i Ao 5 |
|
e.o. kanslibiträde i Ae 7 |
||
Västerås ........... |
förste stiftsnotarie i Ao 21 |
förste stiftsnotarie i Ao 23 |
expeditionsvakt i Ao 7 |
förste expeditionsvakt i Ao 8 |
|
e.o. kontorsbiträde i Ae 5 |
e.o. kanslibiträde i Ae 7 |
|
Göteborg .......... |
e.o. kanslibiträde i Ae 7 |
kontorist i Ao 9 |
Domkapitlet i Uppsala anhåller om ökad medelsanvisning under anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal för att möjliggöra
dels anställande under hela året av ett kontorsbiträde, som nu på grund av
bristande medel endast kan anställas under nio månader per år, dels ock
inrättande av en tjänst som skrivbiträde i reglerad befordringsgång med
halvtidstjänstgöring.
Domkapitlet i Skara föreslår därjämte att ledamot av stiftsnämnd skall i
likhet med vad nu gäller beträffande statstjänsteman, som är ledamot av
domkapitel, få åtnjuta ersättning för mistade löneförmåner vid tjänstledighet
för fullgörande av sitt uppdrag.
Domkapitlen räknar i övrigt huvudsakligen endast med automatiska
förändringar av medelsbehovet.
I underdånig skrivelse den 29 september 1959 har ärkebiskopen upptagit
frågan om sekreterargöromålen hos ärkebiskopen och därvid anfört i huvudsak
följande.
För avlönande av biträde, som erfordras för handläggning av ärenden,
sammanhängande med de ärkebiskopen åvilande särskilda ämbetsförpliktelserna,
må ärkebiskopen enligt 29 § 7 mom. prästlönereglementet tilldelas
biträdesersättning med visst belopp för år. Storleken av denna ersättning,
som uppenbarligen avsetts skola bereda ärkebiskopen erforderligt skrivbiträde,
fastställdes år 1951 till 7 000 kronor för år och höjdes år 1954 —
efter framställning från kyrkomötet om bidrag till avlöning av biskopsmötets
sekreterare — till 8 500 kronor för år. Detta belopp har disponerats
så, att till biskopsmötets sekreterare utbetalats ett årligt arvode av 1 500
kronor, medan återstående medel helt åtgått till avlöning av ett skrivbiträde
men icke räckt till mer än ersättning för fyra arbetstimmar per dag.
Utan att för närvarande önska påyrka en utredning av det stora problemet
om en omorganisation av ärkebiskopsämbetet anser jag tvingande
skäl föreligga för en förstärkning av de för ärkebiskopen tillgängliga personella
resurserna. Vid en genomgång av de olika uppgifterna och göro
-
Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960 05
målen har jag funnit en sådan förstärkning särskilt motiverad i följande
hänseenden.
Vad beträffar behovet av biträde för »handläggningen av ärenden, sammanhängande
med de ärkebiskopen åvilande särskilda ämbetsförpliktelserna»,
må först erinras om att de centrala styrelser, i vilka ärkebiskopen är
ordförande, har sina egna kanslier, som ombesörjer förekommande expeditioner,
men att därigenom ärkebiskopen icke befrias från en ganska omfattande
korrespondens på detta område. Vad återigen ordförandeskapet
i biskopsmötet beträffar, lämnar dess sekreterare värdefull hjälp vid de
omedelbara förberedelserna för biskopsmötets sammanträden liksom för
protokollföring och utsändning av skrivelser med anledning av fattade beslut.
Däremot kan en sekreterare, som har detta uppdrag som bisyssla med
lågt arvode och därtill icke är direkt knuten till ett ärkebiskopens kansli,
icke i nämnvärd grad tagas i anspråk för biträde med det betydande arbete
med frågor, tillhörande biskopsmötet, som måste ske mellan dess sammanträden.
Vad slutligen beträffar ärkebiskopens engagemang i internationellt
och ekumeniskt sammanhang, är att märka, att han i viss utsträckning
kan erhålla hjälp från existerande organ, såsom Svenska ekumeniska nämnden,
Nordiska ekumeniska institutet och svenska sektionen av Lutherska
världsförbundet, men att svenska kyrkan såsom sådan i många fall har
uppgifter och förbindelser, för vilka de nämnda institutionerna icke kan
stå till buds. Det må erinras om att 1948 års kyrkomöte ansett denna verksamhet
så omfattande och viktig, att det gjorde framställning om inrättande
av en svenska kyrkans utrikesnämnd, sidoordnad med de centrala
kyrkliga styrelserna, en framställning, som icke föranlett någon Kungl.
Maj ds åtgärd. I avsaknad av ett sådant kyrkligt organ har ärkebiskopen
med eller utan biskopsmötets medverkan måste bära ansvaret för denna
verksamhet. De därmed förenade göromålen har undan för undan ökats,
så att de numera utgör en av de mest arbetskrävande uppgifterna. För korrespondensen
i dessa angelägenheter, som upptar en mycket betydande del
av skrivarbetet, har ärkebiskopen för närvarande tillgång till kvinnligt
skrivbiträde med erforderliga språkkunskaper. Det begränsade antal arbetstimmar
per dag, vartill avlöningsmedel finnes, är emellertid helt otillräckligt.
Att i längden få behålla ett skrivbiträde med nuvarande avlöningsförhållanden
är otänkbart. Därutöver skulle det innebära en lättnad
för ärkebiskopen, om han i dessa och andra sammanhang hade tillgång till
kvalificerat biträde med införskaffande av material och uppsättande av
förslag till skrivelser och yttranden. Därtill skulle naturligtvis kunna anslutas
uppgiften att svara för meddelanden till pressen, program för besökare
från utlandet in. in.
I fråga om biträde för handläggningen av ärenden, sammanhängande
med de biskopliga ämbetsuppgilterna i Uppsala stift, har ärkebiskopen fält
en välkommen möjlighet att i högre grad än vad som är fallet i övriga stift
använda sig av domprosten, men arbetsbördan för ärkebiskopen blir likväl
så stor, alt den behöver ytterligare minskas. Det borde närmast ske genom
ökad personlig hjälp med beredning av ärenden, förberedelser av program
och resor, tjänstgöring som notarie vid visitationer m. m. Biträde har i
vissa av dessa hänseenden kunnat lämnas mera tillfälligt av de stiftsadjunkter,
som för närvarande är anställda i stiltet. Dessa är emellertid sa
engagerade av sina egentliga uppgifter, att behovet av ökat biträde åt
ärkebiskopen personligen icke kan fyllas på denna väg.
5 — Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 101
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
Departementschefen. Den personalorganisation för domkapitlen, som jag
tidigare förordat i anslutning till stiftskansliutredningens förslag, bör i
princip träda i kraft från och med budgetåret 1960/61 och genomföras
successivt, allteftersom ledigheter uppstår på de tjänster, som skall indragas
eller ersättas med andra. De föreslagna förändringarna torde dock
inte i nämnvärd utsträckning komma att påverka medelsbehovet för nästa
budgetår. Jag har därför vid anslagsberäkningen ansett mig kunna utgå
ifrån medelsbehovet vid ett bibehållande i huvudsak av nuvarande personalorganisation.
De ändringar jag räknat med är att utbyte från och med
den 1 juli 1960 sker av den nu med vikarie uppehållna förste stiftsnotarietjänsten
i Ao 21 vid domkapitlet i Lund mot en kanslisttjänst i reglerad
befordringsgång, att från och med samma tidpunkt en kanslisttjänst inrättas
vid domkapitlet i Skara samt att en viss omedelbar ökning av den
kontorsbiträdespersonal, som kommer att avlönas från riksstatsanslag, äger
rum. I övrigt har jag endast beaktat dels automatiska löneklassförändringar,
dels de utgiftsförändringar, som föranledes av de av mig tidigare
föreslagna lönegradsuppflyttningarna för juristpersonalen samt vad jag i
det följande kommer att förorda. Jag förutsätter, att domkapitlen framdeles
i sina anslagsäskanden uppmärksammar de förändringar i medelsbehovet
under olika anslagsposter, som den nya personalorganisationens successiva
genomförande kan föranleda.
Utöver de av mig tidigare föreslagna lönegradsförändringarna anser jag
mig inte i detta sammanhang kunna tillstyrka någon annan av domkapitlen
i deras anslagsäskanden begärd förändring, än att det extra ordinarie
kontorsbiträdet i Ae 5 vid domkapitlet i Strängnäs bör erhålla ordinarie
tjänst från och med den 1 juli 1960.
Av den av ärkebiskopen gjorda framställningen finner jag det klart
framgå, att frågan om biträde för skrivgöromål åt ärkebiskopen inte är
tillfredsställande löst genom den särskilda biträdesersättning, som nu utgår
jämlikt prästlönereglementet. För att bereda ärkebiskopen tillgång till
fast anställd, kvalificerad skrivhjälp vill jag därför föreslå att en extra
ordinarie kontoristtjänst inrättas, för vilken medel torde få beräknas å avlöningsstaten
för domkapitlet i Uppsala, ehuru tjänstens innehavare helt
skall stå till ärkebiskopens disposition. Vid bifall till detta förslag och till
vad jag i det följande vid anmälan av frågan om vissa anslag ur kyrkofonden
kommer att ytterligare förorda i anslutning till den av ärkebiskopen
gjorda framställningen, torde bestämmelsen i prästlönereglementet om
nämnda biträdesersättning kunna upphävas.
Förslaget om inrättande av en tjänst som stiftsjägmästarassistent i Linköping
kan jag inte biträda. Möjligheterna att tidvis utnyttja den vid
stiftsnämnden i Skara placerade stiftsjägmästarassistenten bör i första hand
prövas som en väg att lösa arbetskraftsbehovet vid stiftsnämnden i Linköping.
5*
67
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960
Såsom jag tidigare anfört, torde även under budgetåret 1960/61, i avvaktan
på den föreslagna omläggningen av arbetet på domkapitelskanslierna,
särskilda anslag ur kyrkofonden böra ställas till förfogande dels för
anställande i begränsad utsträckning av tillfällig personal vid domkapitlens
och stiftsnämndernas kanslier, dels till avlönande av skrivhjälp åt
biskoparna. Till förstnämnda ändamål har för innevarande budgetår anvisats
100 000 kronor. Genom beslut den 16 juli 1959 har Kungl. Maj:t
återkallat för ifrågavarande ändamål tidigare gjorda medelsanvisningar,
såvitt gällde anvisade, men vid utgången av juni månad 1959 ej rekvirerade
belopp. Med hänsyn till det belopp, som härigenom står till Kungl.
Maj:ts förfogande, och till att domkapitlens behov av kontorspersonal blir
något bättre tillgodosett från riksstatsanslaget enligt förslaget till ny personalorganisation,
beräknar jag, att den nya medelsanvisningen för ifrågavarande
ändamål skall kunna begränsas till 60 000 kronor.
Till skrivhjälp åt biskoparna torde liksom tidigare år ett belopp av 30 000
kronor böra anvisas ur kyrkofonden. Kungl. Maj:t torde få fördela såväl
detta belopp som det nyss angivna beloppet av 60 000 kronor.
Jag övergår härefter till beräkningen av medelsbehovet under de olika
avdelningarna i avlöningsstaten. Beträffande det till domkapitlet i Stockholm
nu utgående avlöningsanslaget räknar jag med höjningar av ordinarieposten
med 2 300 kronor samt anslagsposterna till rörligt tillägg med likaledes
2 300 kronor och till kompensation för höjda folkpensionsavgifter med
1 000 kronor. Den totala medelsanvisningen skulle därigenom bli 92 800
kronor. Dessa kostnader bestrides helt av statsmedel.
I fråga om anslagsmedlen till kanslipersonal hos övriga domkapitel samt
stijtsnämnderna m. m. räknar jag med en minskning av ordinarieposten
med 2 400 kronor samt uppräkning av icke-ordinarieposten med 68 600 kronor.
Vidare bör höjning ske av anslagsposterna till rörligt tillägg med
50 100 kronor och till kompensation för höjda folkpensionsavgifter med
21 000 kronor. Under denna del av avlöningsstaten torde sålunda böra uppföras
ett sammanlagt belopp av 1 999 000 kronor. Här berörda anslagsposter
fördelas lika mellan statsverket och kyrkofonden.
Under avdelningen skoglig personal hos stijtsnämnderna m. m. beräknar
jag sänkning av ordinarieposten med 4 200 kronor och av icke-ordinarieposten
med 2 200 kronor samt höjning av anslagsposterna till rörligt tillägg
med 15 600 kronor och till kompensation för höjda folkpensionsavgifter
med 6 200 kronor. Förändringarna är helt av automatisk natur. Jag vill
härjämte förorda, att möjlighet beredes för statstjänsteman, som är ledamot
av stiftsnämnd, att utfå ersättning för mistade löneförmåner vid tjänstledighet,
som föranledes av uppdraget. För detta ändamål erfordras en i
viss mån förändrad disposition av arvodesposten, vilken torde böra i sin
helhet betecknas förslagsvis. Jag räknar emellertid med oförändrad medelsanvisning
under denna post. Sammanlagt torde under denna avdelning böra
5* — llihang till riksdagens protokoll 19G0. 1 samt. Nr 101
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
uppföras ett belopp av 620 600 kronor, vilket innebär en höjning med
15 400 kronor, som berör endast kyrkofonden.
Beträffande kyrkoherdar för döva torde en automatisk höjning av anslagsposterna
till rörligt tillägg och till kompensation för höjda folkpensionsavgifter
böra ske med respektive 2 400 och 1 500 kronor. Under denna
avdelning bör således anvisas 11^0 200 kronor. Kostnaderna berör endast
kyrkofonden.
Avlöningsstatens utgiftssida slutar enligt de nu gjorda beräkningarna på
(92 800 + 1 999 000 + 620 600 + 140 200 =) 2 852 600 kronor, innebärande
en höjning med 162 800 kronor. Kyrkofondens bidrag, som nu är uppfört
med 1 649 000 kronor, bör enligt dessa beräkningar ökas med (69 000 -j—f-
15 400 -h 3 900 =) 88 300 kronor till 1 737 300 kronor. Anslaget å riksstaten,
som nu uppgår till 1 040 800 kronor, bör således för nästa budgetår
uppföras med (2 852 600 — 1 737 300 =) 1 115 300 kronor, vilket innebär en
höjning med 74 500 kronor.
Den sammanlagda medelsanvisningen, 2 852 600 kronor, bör fördelas på
olika avdelningar och poster på sätt framgår av avlöningsstaten i efterföljande
hemställan.
2. Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Omkostnader
Anslag Nettoutgift
1958/59 ............................... 151 400 145 244
1959/60 (statsliggaren s. 494) ............. 158 700
1960/61 (förslag) ....................... 188 300
Ur detta anslag bestrides domkapitlens och stiftsnämndernas kostnader
för sjukvård m. m., reseersättningar, expenser, publikationstryck, hyresersättningar
och vissa kostnader enligt lagen angående användande i vissa
fall av prästlönefond m. m. samt vissa omkostnader för kyrkoherdarna för
döva. Ur kyrkofonden utgår enligt hittills tillämpade grunder bidrag med
belopp motsvarande hälften av de beräknade sjukvårds- och expenslcostnaderna
för samtliga domkapitel utom Stockholms samt hela den beräknade
kostnaden för stiftsnämndernas verksamhet och kyrkoherdarnas för döva
verksamhet. Återstoden av de beräknade kostnaderna bestrides med medel
från riksstaten.
Kyrkofondens bidrag till angivna ändamål uppföres som särskilda uppbördsmedel
i den för domkapitlen, stiftsnämnderna och kyrkoherdarna för
döva fastställda omkostnadsstaten. Nämnda bidrag utgör för innevarande
budgetår 280 500 kronor.
I domkapitlets anslagsäskanden för nästa budgetår föreslås en sammanlagd
ökning av medelstilldelningen med 27 700 kronor. Av anslagsäskandena
inhämtas huvudsakligen följande.
Domkapitlet i Stockholm räknar med oförändrad medelstilldelning,
medan övriga domkapitel anhåller om en sammanlagd
69
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
höjning av den nuvarande medelstilldelningen för dessa domkapitels behov
med 13 250 kronor till 261 700 kronor. Sistnämnda medel föreslås fördelade
på de olika anslagsposterna med följande belopp: sjukvård m. m. 3 200
kronor (oförändrat belopp), reseersättningar 48 900 kronor (nu 40 500
kronor), expenser 192 100 kronor (nu 192 600 kronor) — varav för bränsle,
lyse och vatten 34 200 kronor och för övriga expenser 157 900 kronor — samt
publikationstryck 17 500 kronor (nu 12 150 kronor). För stiftsnämnd
e r n a s del föreslås en ökning av den nuvarande medelsanvisningen med
1 runt tal 13 900 kronor, varav 100 kronor belöper å delposten till sjukvård
m. m. (nu 700 kronor) samt 13 800 kronor å delposten till reseersättningar
m. m. (nu 127 200 kronor). Beträffande kyrkoherdar för döva föreslås
en höjning med 600 kronor till 41 650 kronor. Höjningen fördelar sig med
400 kronor på delposten till reseersättningar m. m. (nu 36 600 kronor) och
med 200 kronor på delposten till expenser (nu 2 300 kronor).
Departementschefen. För domkapitlet i Stockholm beräknar jag under
förevarande anslag oförändrad medelstilldelning med 8 800 kronor nästa
budgetår.
Beträffande övriga domkapitel finner jag lämpligt att med hänsyn till
anslagsbelastningen föreslå en uppräkning av anslagsposten till reseersättningar
med 6 300 kronor och anslagsposten till publikationstryck
med 350 kronor. Höjningen beträffande dessa båda poster
faller helt på statsverket. Delposten till bränsle, lyse och vatten
bör minskas med 6 200 kronor, vilken minskning till lika delar faller på
statsverket och kyrkofonden. Vad beträffar delposten till övriga expenser
har denna för innevarande budgetår beräknats till 152 200 kronor.
Jag erinrar om att detta belopp avser att täcka inte blott löpande utgifter
utan också i viss mån förekommande behov av nyanskaffningar av
inventarier och utrustning. Med hänsyn till att jag i det följande kommer
att föreslå särskild medelsanvisning för dylika ändamål i samband med den
omläggning av arbetet på stiftskanslierna, som följer av de tidigare av mig
tillstyrkta rationaliseringsåtgärderna, är jag inte beredd att tillstyrka annan
höjning av förevarande delpost än den, som synes motiverad med hänsyn
till allmänna kostnadsstegringar, eller med ett belopp av 2 100 kronor.
Vid bifall till vad jag här föreslagit torde till omkostnader för domkapitlen
— utom domkapitlet i Stockholm — för nästa budgetår böra anvisas
ett sammanlagt belopp av (3 200 + 46 800 -j- 188 500 + 12 500 =)
251 000 kronor, innebärande en höjning med 2 550 kronor.
Förändringarna i medelsanvisningen medför en ökad kostnad för statsverket
med 4 600 kronor samt en minskad belastning på kyrkofonden med
2 050 kronor.
I fråga om anslagsmedlen till stiftsnämnderna föreslår jag en uppräkning
av anslagsposten till sjukvård m.m. med 100 kronor och till reseersättningar
m. m. med 8 000 kronor. Sammanlagt torde alltså till
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
omkostnader för stiftsnämnderna för nästa budgetår böra anvisas (800 +
+ 135 200 -f- 7 600 -j- 6 000 =) 1^9 600 kronor, vilket innebär en höjning
med 8 100 kronor, som helt faller på kyrkofonden.
Vad angår anslagsmedlen till kyrkoherdar för döva beräknar jag höjning
av anslagsposten till reseersättningar m.m. med 400 kronor och
till expenser med 200 kronor, vilken höjning faller helt på kyrkofonden.
Stiftskansliutredningen har i samband med sina förslag om rationalisering
av kontorsarbetet framhållit behovet av att förnya kontorsutrustningen
vid vissa kanslier och har uppskattat kostnaderna för tillgodoseende av
detta ändamål till omkring 50 000 kronor. För att möjliggöra de av mig
tillstyrkta rationaliseringsåtgärderna torde det, enligt min mening, vara
nödvändigt att förnya beståndet av kontorsmaskiner på en del stiftskanslier,
och en översyn av kontorsutrustningen synes mig lämpligen böra ske
just i samband med den nu föreslagna omläggningen av arbetet på kanslierna.
Jag vill därför föreslå, att ett engångsbelopp av 50 000 kronor ställes
till Kungl. Maj:ts disposition för budgetåret 1960/61, att av Kungl. Maj:t
fördelas med hänsyn till behovet av ny kontorsutrustning vid de olika
kanslierna. Anslagsbeloppet synes mig i likhet med som gäller beträffande
expensmedlen vid domkapitlen — utom vid domkapitlet i Stockholm —
böra bestridas till hälften av statsverket och till hälften av kyrkofonden.
Under omkostnadsanslaget redovisas för närvarande såsom särskilda uppbördsmedel
dels kyrkofondens bidrag till omkostnaderna, för innevarande
budgetår 280 500 kronor, och dels hyra för vaktmästarbostad vid domkapitlet
i Linköping, för innevarande budgetår upptagen till 600 kronor.
Kyrkofondens bidrag skall enligt vad jag i det föregående anfört ökas med
(8 100 -f- 600 -|- 25 000 — 2 050 —) 31 650 kronor. Bidraget bör alltså för
nästa budgetår upptagas till (280 500 + 31 650 =) 312 150 kronor. Hyran
för vaktmästarbostaden i Linköping beräknar jag till oförändrat belopp
600 kronor. De sammanlagda uppbördsmedlen bör således beräknas till
812 750 kronor.
I enlighet med vad jag föreslagit bör för nästa budgetår till domkapitlen,
stiftsnämnderna och kyrkoherdarna för döva för omkostnader anvisas
(8 800 -f- 251 000 -j- 149 600 -(- 41 650 -j- 50 000 =) 501 050 kronor, innebärande
en höjning med 61 250 kronor. Jag föreslår således, att omkostnadsanslaget
å riksstaten för nästa budgetår uppföres med (501 050 —
312 750 =) 188 800 kronor, vilket innebär en höjning med 29 600 kronor.
VIII. Hemställan
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att
1) godkänna av mig förordade riktlinjer för en förenkling
av stiftsmyndigheternas arbetsformer och handläggningen
av arbetet på stiftskanslierna;
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
2) godkänna av mig förordade grunder för förenklat avräkningsförfarande
mellan pastoraten och kyrkofonden
m. m. ävensom för avlönande av pastoratsadjunkter och
vissa andra icke-ordinarie präster;
3) antaga förutnämnda, inom ecklesiastikdepartementet
upprättade förslag till
lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947
(nr 275) om kyrkomusiker;
lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2
mom. lagen den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats
deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning
(prästlönekostnadslag);
4) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda i övrigt erforderliga
bestämmelser, som föranledes av vad som föreslagits
under punkterna 1) och 2);
5) godkänna av mig framlagt förslag till personalorganisation
vid domkapitlen;
6) medgiva, att för fortsatt anställande av tillfällig personal
vid domkapitlens och stiftsnämndemas kanslier må i
enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur kyrkofonden
utgå ytterligare högst 60 000 kronor;
7) medgiva, att för biträdeshjälp åt biskoparna må i
enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur kyrkofonden
utgå ytterligare högst 30 000 kronor;
8) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för domkapitlen, som föranledes av
vad jag i det föregående anfört;
9) godkänna följande avlöningsstat för domkapitlen,
stiftsnämnderna och kyrkoherdarna för döva, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1960/61:
Avlöningsstat
Utgifter
I. Domkapitlet i Stockholm
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................... 65 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 3 300
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 8 800
4. Rörligt tillägg, förslagsvis............... 13 900
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis........... 1 500
Summa kronor
92 800
72
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960
II. Kanslipersonal hos övriga domkapitel
samt stiftsnämnderna m. m.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................... 1 019 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 46 200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 601 400
4. Rörligt tillägg, förslagsvis............... 299 800
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ......................... 32 400
Summa kronor 1 999 000
III. Skoglig personal hos stiftsnämnderna
m. m.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................... 455 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 39 200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 23 400
4. Rörligt tillägg, förslagsvis............... 93 200
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis......................... 9 600
Summa kronor 620 600
IV. Kyrkoherdar för döva
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................... 116 300
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis
............................... 600
3. Rörligt tillägg, förslagsvis............... 21 000
4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis......................... 2 300
Summa kronor 140 200
V. Sammanfattning
I. Domkapitlet i Stockholm .............. 92 800
II. Kanslipersonal hos övriga domkapitel samt
stiftsnämnderna m. m.................. 1 999 000
III. Skoglig personal hos stiftsnämnderna m. m. 620 600
IV. Kyrkoherdar för döva................. 140 200
Summa kronor 2 852 600
73
Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960
Särskilda uppbördsmedel
Bidrag från kyrkofonden................... 1 737 300
Nettoutgift kronor 1 115 300
10) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar,
som föranledes av vad som föreslagits under
punkt 9);
11) till Domkapitlen och stiftsnämndema to. m.: Avlöningar
för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 1 115 300 kronor;
12) till Domkapitlen och stiftsnämndema m. m.: Omkostnader
för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 188 300 kronor.
B. Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.
1. Arbetsgivaravgifter för församlingsprästernas försäkring
för allmän tilläggspension m. m.
Kostnaderna för pensionsförmåner åt präster eller efterlevande till dem
utgår enligt 6 § andra stycket 2) kyrkofondslagen ur kyrkofonden. Präst är
numera med avseende å såväl egenpension som familjepension underkastad
statens allmänna tjänstepensionsreglemente den 29 maj 1959 (nr 287).
Enligt lagen den 29 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän tilläggspension
(ATP) skall arbetsgivare för varje år erlägga avgift till försäkringen,
beräknad å summan av de under året utgivna löneförmånerna till
arbetstagare. I enlighet härmed åligger det från och med den 1 januari 1960
vederbörande pastorat att svara för avgifterna för församlingsprästs tillläggspension.
I skrivelse den 30 juni 1959 hemställer Svenska pastoratens riksförbund —
under erinran om att kostnaderna för prästerskapets pensionering hittills
åvilat kyrkofonden — att arbetsgivaravgifterna matte gäldas av kyrkofonden
i stället för av pastoraten, eller, om en sådan omläggning inte anses böra
komma till stånd, att avgifterna får ingå i den prästlönekostnad, som är avräkningsbar
vid bestämmande av tillskott ur kyrkofonden.
Statskontoret förordar, att kyrkofonden får slutligt stå för avgifterna för
församlingsprästernas tilläggspension.
Härför talar, anför statskontoret, att kostnaderna för prästerskapets
tjänstc- och familjepension aldrig åvilat pastoraten, varför de nu fastställda
avgifterna kommer att medföra ökad ekonomisk belastning för pastoraten.
Avgifterna torde vidare kunna uppgå till inte oväsentliga belopp för pastorat
med ringa skattekraft. Från denna synpunkt är en kostnadsutjämning att
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
förorda och denna kan ske genom att avgifterna gäldas ur kyrkofonden. Den
allmänna tilläggspensioneringen innebär slutligen en avlastning för kyrkofonden.
Denna avlastning blir större för varje år och medför efter 20 år troligen
att större delen av fondens utgifter på detta område försvinner. Den invändningen
kan visserligen göras, att arbetsgivaravgifterna enligt sjukförsäkringslagen
och lagen om moderskapshjälp bestrids av vederbörande pastorat.
Dessa avgifter finner dock ämbetsverket till sin struktur inte jämförbara med
avgifterna för tilläggspensioneringen, eftersom pastoraten svarar för lönerna
men inte för pensionerna. I fråga om själva betalningen av pensionsavgifterna
förordar ämbetsverket, att pastoraten i första hand svarar för avgifterna och
sedan beredes ersättning ur fonden, lämpligen i samband med den årliga avräkningen
mellan fonden och vederbörande pastorat. Systemet skulle visserligen
medföra, att pastoraten får ersättning först sedan avsevärd tid förflutit.
Avgiften för 1960 torde sålunda kunna tillgodoföras pastoraten först i januari
1963. Statskontoret finner dock inte, att nämnda förhållande kan vara till
nagon större nackdel för pastoraten, eftersom avgiftsuttaget blir relativt lågt
de första åren.
Kammarkollegiet yttrar i huvudsak följande.
Den omständigheten, att pastoraten inte förut haft att svara för församlingsprästernas
pensionering, synes inte i och för sig böra fritaga pastoraten
från att själva vidkännas de pensioneringskostnader, som pålagts varje arbetsgivare
enligt den nya lagen. Att låta sådana kostnader beträffande församlingsprästerna
slutligt bäras av kyrkofonden, som före den nya lagens
ikraftträdande helt svarat för deras pensionering, torde därför böra ifrågakomma
endast^ om fondens nuvarande engagemang i detta hänseende kan
anses vila på sådana förutsättningar och åtaganden, att pensioneringsavgifterna
för församlingsprästerna i sista hand bör bestridas av fonden. Såsom
skäl för att låta fonden vidkännas arbetsgivaravgifterna torde enligt kollegiet
särskilt kunna aberopas vad som förekom i samband med nyregleringen
år 1941 av prästernas familjepensionsförhållanden. Vidare torde församlingsprästernas
slutliga inordnande i det statliga pensionssystemet samt den omständigheten,
att prästerna i inte ringa utsträckning fullgör statliga uppgifter,
ge vissa beröringspunkter i föreliggande fråga mellan församlingsprästerna
och sådana kommunala personalgrupper, för vilkas pensionering staten helt
eller delvis svarar.
I fråga om de ekonomiska konsekvenserna av en gottgörelse ur kyrkofonden
för pastoratens arbetsgivaravgifter erinrar kammarkollegiet om att kostnaden
för prästerskapets pensionering, näst efter tillskotten till pastoraten,
utgör kyrkofondens största utgiftspost. Den uppgick för avlöningsåret 1958
till 13 miljoner kronor. I stället för kyrkofondens successivt bortfallande kostnader
för denna pensionering skulle nu träda kostnaden för avgifterna för
prästerskapets tilläggspensionering. Enligt av statskontoret gjord beräkning
skulle denna kostnad för församlingsprästernas vidkommande efter fem år
troligen inte komma att understiga 3,5 miljoner kronor, vartill kommer avgifterna
för de präster, vilkas avlöning sker direkt från fonden.
Kollegiet har i och för sig intet att erinra mot den av statskontoret föreslagna
anordningen, att pastoraten i samband med de årliga avräkningarna
med kyrkofonden gottskrives erlagda arbetsgivaravgifter för församlingsprästernas
pensionering. Anordningen förutsätter dock, att pastoraten i inledningsskedet
förskotterar avgifterna.
75
Kungl. Maj:ts proposition, nr 101 år 1960
Departementschefen. Jag vill inledningsvis erinra om att chefen för civildepartementet
vid anmälan i årets statsverksproposition (Bilaga 2) av för
flera huvudtitlar gemensamma frågor framhållit bland annat, att i de fall
staten nu svarar för eller bidrar till kostnaderna för pensionering av vissa
personalgrupper i kommunal eller eljest icke-statlig tjänst, kommer utgivandet
av ATP-avgifterna att medföra, att pensionsutgiften överföres på de
icke-statliga huvudmännen. Eftersom en sådan utveckling inte synes böra
följa av införandet av ATP, ansåg föredraganden att ATP-avgifterna inte
slutligt borde stanna på de icke-statliga arbetsgivarna. Han förordade därför
att mot avgifterna svarande statsbidrag skulle medgivas i sådana fall.
För församlingsprästerna är pastoraten i förevarande sammanhang att anse
som arbetsgivare. De har alltså att utgiva stadgade arbetsgivaravgifter. Detta
medför att pensionsutgifter överföres från kyrkofonden till pastoraten. Med
utgångspunkt från vad jag nyss anfört, finner jag avgörande skäl tala för
att inte heller den bestående ordningen för församlingsprästernas pensionskostnader
rubbas. Jag förordar därför, att ATP-avgifterna skall utgå ur
kyrkofonden.
I fråga om ordningen för hur avgifterna skall betalas, ansluter jag mig till
statskontorets förslag. Enligt detta erlägges avgifterna av pastoraten, som
sedan erhåller gottgörelse härför i samband med avräkningen mellan kyrkofonden
och pastoraten. En annan ordning torde förutsätta att undantagsregler
införes i bestämmelserna om uppbörd av arbetsgivaravgifterna, något
som inte torde kunna ifrågakomma för en enskild personalgrupp. Den ersättning
pastoraten enligt förslaget erhåller första gången år 1963 bör
självfallet avse hela avgiften för innevarande år.
Vad jag sålunda förordat föranleder ett tillägg till de i 6 § andra
stycket 2) lagen om kyrkofond upptagna bestämmelserna om gäldandet av
prästernas pensionskostnader. Inom ecklesiastikdepartementet har därför
uppgjorts förslag till lag om ändrad lydelse av detta lagrum. Samtidigt har
en ändring av redaktionell natur gjorts däri, vilken föranledes av att 1959
års allmänna tjänstepensionsreglemente blivit tillämpligt å prästerna.
I fråga om präster och andra befattningshavare, vars avlöning utgår
direkt ur kyrkofonden, torde även ATP-avgifterna — i likhet med vad som
sker beträffande arbetsgivarbidragen till den allmänna sjukförsäkringen
m. m. — böra bestridas ur kyrkofonden.
2. Stifts- och kontraktsadjunkterna
Enligt 3 § prästlönereglementet får stifts- och kontraktsadjunktstjänster
inrättas av Kungl. Maj:t högst till det antal, som riksdagen medgiver. Enligt
17 § samma reglemente är ifrågavarande tjänster placerade i lönegrad Ae 19.
Jämlikt 6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond skall kostnaderna för dessa
prästers avlöningsförmåner bestridas ur kyrkofonden.
76
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960
För närvarande finns sammanlagt 46 stifts- och kontraktsadjunktstjänster
inrättade. En av de i Luleå stift placerade fyra kontraktsadjunktstjänsterna
skall dock, enligt beslut av 1959 års riksdag i samband med att
en tjänst som kyrkoherde för samer inrättades, från och med den 1 juli 1959
tills vidare hållas vakant. Tjänsterna har av Kungl. Maj:t för tiden den 1 juli
1957—den 30 juni 1960 fördelats sålunda, att Luleå stift — utöver nämnda
kontraktsadjunktstjänster — erhållit fem stiftsadjunktstjänster, Uppsala
stift fyra, Lunds stift fem, Visby stift en samt vart och ett av övriga stift
tre stiftsadjunktstjänster.
Hos Kungl. Maj:t har domkapitlen i Strängnäs, Västerås, Växjö och Lund
anhållit om utökning av stiftsadjunktsorganisationen inom respektive stift
med ytterligare en befattning. Domkapitlet i Strängnäs avser att lätta arbetsbördan
för den stiftsadjunkt, som är föreståndare för stiftsgården i Stjärnholm,
genom att överföra denne stiftsadjunkts uppgifter som stiftsstudieledare
på den nye befattningshavaren, vilken även skulle biträda den i Strängnäs
stationerade stiftsadjunkten i arbetet inom ungdomsvården. Domkapitlet
i Västerås önskar anställa en stiftsadjunkt för verksamhet bland arbetare
och tjänstemän inom industrin. Domkapitlet i Växjö vill åt en fjärde stiftsadjunkt
anförtro studiearbete, kontakten med folkrörelserna, kontakter inom
industrialiserade områden samt småkyrkoarbete, medan domkapitlet i Lund
önskar en sjätte stiftsadjunkt för att leda verksamheten vid stiftsgården i
Båstad. Vidare har ett antal domkapitel hemställt att få behålla oförändrat
antal stiftsadjunkter.
Kammarkollegiet avstyrker den av domkapitlen begärda utökningen av
antalet stiftsadjunkter och uttalar bland annat följande.
Åtskilligt av vad domkapitlen anfört till stöd för anställande av ytterligare
stiftsadjunkter synes med lika fog kunna åberopas av domkapitlen i övriga
stift. Ett bifall till framställningarna skulle därför skapa prejudikat, som kan
leda till en allmän ansvällning av hela stiftsadjunktsorganisationen i riket. En
dylik utveckling skulle emellertid stå i mindre god samklang med de principer
i fråga om den prästerliga organisationen, som enligt statsmakternas beslut
skall tillämpas vid den nu pågående allmänna pastoratsregleringen; enligt
dessa principer bör någon utökning av den församlingsprästerliga organisationen
inte för närvarande företagas. Det nuvarande ekonomiska läget påkallar
vidare största återhållsamhet i fråga om utgifterna för det allmänna.
Hänsyn torde också böra tagas till rådande prästbrist.
Departementschefen. I likhet med kammarkollegiet finner jag inte skäl
tillstyrka, att de av domkapitlen föreslagna nya stiftsadjunktstjänsterna inrättas.
Jag räknar därför inte med någon förändring i nuvarande antal tjänster
utöver vad som föranledes av vad jag i det följande ämnar föreslå för
Uppsala stift.
Jag har i samband med anmälan av anslagsbehovet till domkapitlens avlöningar
m. in. (s. 64) anmält en av ärkebiskopen i skrivelse den 29 september
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
1959 gjord framställning beträffande sekreterargöromålen hos honom. I anslutning
därtill har jag framlagt förslag om uppförande å Uppsala domkapitels
avlöningsstat av en kontoristtjänst, vars innehavare skall biträda ärkebiskopen
med skrivgöromål. Under hänvisning till vad ärkebiskopen i nämnda
skrivelse anfört vill jag i detta sammanhang upptaga frågan om behovet av
ytterligare biträde åt honom.
Ärkebiskopens arbetsförhållanden präglas i hög grad av att han inte bara
är stiftschef utan också ordförande i svenska kyrkans centrala styrelser och
kyrkans främste företrädare i rikskyrkliga och internationella sammanhang.
Ärkebiskopens arbetsgöromål i dessa senare sammanhang har under senare
år ökat betydligt i omfattning. För att bereda ärkebiskopen skälig lättnad i
arbetsbördan vill jag därför föreslå, att han till hjälp erhåller en kvalificerad
kraft, som kan biträda honom vid den förberedande handläggningen av ärenden
som är tidskrävande. En sådan befattningshavare skulle vidare kunna
biträda ärkebiskopen i stiftsarbetet, bland annat i samband med ärkebiskopens
resor och visitationer. Han torde också böra tjänstgöra som sekreterare
i biskopsmötet. Med hänsyn till arbetsuppgifternas speciella art och den
förtrogenhet de torde kräva med såväl kyrkans arbetsformer i allmänhet som
förhållandena i stiftet synes det lämpligt, att de anförtros åt en präst. Denne
torde, i enlighet med vad ärkebiskopen i sin skrivelse hemställt, böra anställas
som stiftsadjunkt.
Den nu ur kyrkofonden utgående biträdesersättningen till ärkebiskopen,
som till ett belopp av 1 500 kronor avser arvode åt biskopsmötets sekreterare,
bör vid bifall till mina förslag inte längre utgå.
Under åberopande av det anförda föreslår jag, att Kungl. Maj:t inhämtar
riksdagens bemyndigande att från och med den 1 juli 1960 inrätta ytterligare
en stiftsadjunktstjänst. Tjänsten bör tilldelas Uppsala stift och dess innehavare
ha att lämna ärkebiskopen erforderligt biträde i hans göromål samt
tjänstgöra som sekreterare i biskopsmötet. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att meddela närmare bestämmelser om tjänstens tillsättande och om
de med tjänsten förenade arbetsgöromålen.
3. Avlöningsbidrag till sjömanspräster
Enligt 6 § andra stycket 4) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden utgöras
bland annat kostnad, som Kungl. Maj:t enligt av riksdagen godkända
grunder bestämmer för avlönande av präst, som är anställd i särskild prästerlig
verksamhet utom riket och för vilken prästlönereglementet eller statens
allmänna avlöningsreglemente inte är tillämpligt.
Enligt av Kungl. Maj:t den 6 juni 1952 (Prop. 1952: 102 p. 3; L3U 16; Rskr
193) och den 22 maj 1953 (Prop. 1953: 96 p. 3; Motion II: 459; L3U 15; Rskr
181) utfärdade bestämmelser utgår bidrag ur kyrkofonden för avlönande av
6 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1960. 1 sarnl. Nr 101
78
Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960
elva i sjömansvårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda präster. Av dessa
tjänstgör tio som sjömanspräster, en i Narvik, fem på europeiska fastlandet
utanför de nordiska länderna, tre i brittiska hamnar samt en i Melbourne.
I provinsen Misiones i Argentina är vidare en präst stationerad för kyrklig
verksamhet bland svenskar och svenskättlingar. De för arbetet på det europeiska
fastlandet och i brittiska hamnar avsedda avlöningsbidragen har av
sj ömans vårdsstyrelsen för budgetåret 1958/59 tilldelats sjömansprästerna
i Antwerpen, Dunkerque (delvis), Gent (delvis), Genua, Hull, London,
Middlesbrough, Rotterdam och Stettin. Avlöningsbidraget utgör alltsedan
den 1 juli 1958 16 800 kronor för befattningshavare och år (Prop. 1958: 54>
p. 1; L3U 10; Rskr 157). För åtnjutande av avlöningsbidragen har hittills gällt
vissa särskilda villkor, som givit bidragen karaktären av att vara en för
vederbörande sjömanspräster garanterad minimilön.
I skrivelse den 31 augusti 1959 har sjömansvårdsstyrelsen redogjort för sin
under budgetåret 1958/59 bedrivna verksamhet. Styrelsen har därvid, under
åberopande av att den under en följd av år avlönat sjömanspräster också
i bland annat Rio de Janeiro och San Francisco, anhållit att avlöningsbidrag
för budgetåret 1960/61 måtte få utgå till inalles tretton i styrelsens tjänst
anställda prästerliga befattningshavare. Utöver de tidigare nämnda skulle
bidragen således avse ytterligare en präst i Sydamerika samt en i Nordamerika.
Alternativt har styrelsen hemställt, att bidraget fick utgå till sjömansvårdsstyrelsen
utan föreskrift om geografisk begränsning eller fixering
för att fördelas bland tretton sjömanspräster i skilda utländska hamnstäder
på sätt styrelsen finner motiverat och lämpligt.
Statskontoret anser avlöningsbidrag till den i San Francisco stationerade
sjömansprästen inte böra ifrågakomma, men finner skäl kunna andragas för
att bidrag lämnas för sjömansprästen i Rio de Janeiro. Statskontoret erinrar
om att ämbetsverket vid ett tidigare tillfälle tillstyrkt förslag, att bidragen
till sjömansprästerna fick utgå utan den begränsning till vissa orter och
geografiska områden som nu gäller. Statskontoret ifrågasätter, om inte en
sådan omläggning av reglerna för bidragsgivningen, som skulle ge sjömansvårdsstyrelsen
möjlighet att utnyttja bidragen på ett friare sätt, skulle medföra
att spörsmålet om bidrag till sjömansprästen i Rio de Janeiro kunde
lösas utan ökning av nuvarande antal med lönebidrag från kyrkofonden
anställda präster.
Kammarkollegiet anser, att det torde föreligga ett mera varaktigt behov av
svensk sjömanspräst i Rio de Janeiro, och finner det därför skäligt, att bidrag
ur kyrkofonden utgår till avlönande av ytterligare en sjömanspräst. Kollegiet
hemställer att sjömansvårdsstyrelsen tilldelas anslag för avlönande av
tolv i dess tjänst i utlandet anställda präster tills vidare från och med den 1
juli 1960, varav nio sjömanspräster i Europa, en sjömanspräst i Australien
samt två präster, varav en sjömanspräst, i Sydamerika.
79
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
Departementschefen. Jag anser mig inte böra tillstyrka någon ökning av
antalet nu utgående avlöningsbidrag till sjömanspräster. Däremot synes det
mig lämpligt, att sjömans vårdsstyrelsen får möjlighet att disponera de nu
utgående elva bidragen till avlönande av präster i styrelsens tjänst i utlandet
på sätt styrelsen finner lämpligt med hänsyn till verksamhetens skiftande
behov. Bidragen bör således enligt min mening inte längre ha formen
av en avlöningsförmån knuten till vissa tjänster. De bör i stället utgå såsom
bidrag till täckande av sjömans vårdsstyrelsens avlöningskostnader. Som
enda villkor bör gälla, att styrelsen under året bedriver religiös och social
verksamhet genom i utlandet stationerade präster till minst det antal, som
svarar mot bidragen.
Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva,
att till svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelse må enligt av mig förordade
grunder årligen från och med budgetåret 1960/61 tillsvidare utgå
elva bidrag ur kyrkofonden, ett vart om 16 800 kronor, för avlönande av
präster som är anställda i styrelsens tjänst i utlandet.
4. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen
av kyrkliga ärenden
Jämlikt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond i dess från och med den
1 juli 1959 gällande lydelse skall ur kyrkofonden utgå anslag, som Kungl.
Maj:t och riksdagen finner skäligt ställa till vederbörande statsdepartements
förfogande för anlitande av biträde vid handläggning av kyrkliga ärenden.
Anslaget utgår från och med den 1 juli 1959 tills vidare med högst 40 000
kronor för år.
Det har visat sig nödvändigt att i olika sammanhang anlita särskild expertis
för handläggningen inom ecklesiastikdepartementet av kyrkliga frågor av
större omfattning. Så sker under slutet av innevarande budgetår för beredningen
av de frågor, som har samband med pastoratsregleringen. Arbetet
härmed kan förväntas pågå inom departementet under hela nästa budgetår,
då sålunda behovet av expertis för detta ändamål kommer att bestå, medan
det samtidigt även för andra ärenden av vikt torde visa sig nödvändigt att
anlita biträde mot ersättning ur ifrågavarande anslag. Detta gör en ökning
av anslaget ofrånkomlig. Jag föreslår därför, att riksdagens medgivande inhämtas
till en höjning av anslagsramen för nästa budgetår med 20 000 kronor
till 60 000 kronor.
5. Sammankomster för de svenska utlandskyrkoherdarna
I underdånig skrivelse den 19 september 1958 (nr 1) har 1958 års kyrkomöte,
under åberopande av första tillfälliga utskottets betänkande nr 1,
hemställt att anslag ur kyrkofonden måtte ställas till ärkebiskopens förfo
-
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
gande för sammankallande av de svenska utlandskyrkoherdarna till regelbundna
sammankomster för dryftande av gemensamma angelägenheter.
Statskontoret tillstyrker anslag ur kyrkofonden för ändamålet. Ämbetsverket
anser att konferenserna — i likhet med prästmötena — kan hållas
vart sjätte år, varvid deltagarna får uppbära oavkortad lön och erhålla ersättning
för sina resekostnader ävensom traktamente under resor och högst tre
konferensdagar. För svenske kyrkoherden i Buenos Aires — som enligt gällande
bestämmelser kan beviljas bidrag för semesterresa till Sverige en gång
vart tredje år — bör dock resa till konferens medgivas endast i anslutning till
sådan semesterresa. Kostnaderna för varje konferens uppskattas av ämbetsverket
till 6 000 kronor.
Kammarkollegiet tillstyrker likaledes bidrag ur kyrkofonden och ansluter
sig till statskontorets åsikt angående tidsintervallerna mellan sammanträdena,
den ersättning som bör utgå för resekostnader och traktamenten samt
den för kyrkoherden i Buenos Aires föreslagna begränsningen. Enligt kollegiet
torde de direkta kostnaderna för en konferens knappast uppgå till mera
än 5 000 kronor.
Domkapitlet i Uppsala tillstyrker kyrkomötets hemställan. Konferenserna
kunde enligt domkapitlet lämpligen äga rum vid tidpunkt, då kyrkoherden i
Buenos Aires åtnjuter bidragsberättigad semester i Sverige. Kostnadssynpunkterna
får dock inte vara avgörande härvidlag. Tänkbart är sålunda, att
en konferens kunde befinnas lämplig i samband med prästmöte i ärkestiftet.
De totala resekostnads- och traktamentsersättningarna för en konferens beräknar
domkapitlet till omkring 12 500 kronor.
Departementschefen. Jag tillstyrker, att medel anvisas ur kyrkofonden för
sammankomster i Sverige med de svenska utlandskyrkoherdarna högst vart
sjätte år. Det torde få ankomma på ärkebiskopen att sammankalla sådant
möte. I fråga om kostnaderna förordar jag, att deltagande präst får uppbära
oavkortad lön samt erhålla ersättning för resekostnader och traktamente under
resor och högst tre konferensdagar. Den svenske kyrkoherden i Buenos
Aires bör erhålla tillstånd att deltaga i konferens endast i samband med
semesterresa till hemlandet, för vilken han är bidragsberättigad. Kostnaderna
för denne kyrkoherdes deltagande begränsas därvid till ersättning för resor
mellan semesterorten i Sverige och konferensorten ävensom till traktamente
under resorna och konferensdagarna. Med den föreslagna begränsningen beräknar
jag för närvarande de totala kostnaderna för en konferens till cirka
5 000 kronor. Till frågan till vilken anslagspost kostnaden bör hänföras vid
medelsanvisningen ur kyrkofonden anhåller jag att få återkomma i det
följande.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser,
som erfordras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 81
6. Bidrag till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat
Den nya kyrkomusikerorganisationen har medfört att vissa församlingar,
vilkas kyrkomusiker efter reformen kvarstår på äldre stat, fått väsentligt
ökade lönekostnader för den kyrkomusikaliska verksamheten. Samtidigt som
församlingarna ensamma har att svara för dessa kyrkomusikers avlönande,
måste de vidkännas den stegring av den allmänna kyrkoavgiften, som blivit
en följd av reformen samt — om de tillhör ett flerförsamlingspastorat
deltaga i avlöningskostnaderna för de nyreglerade kyrkomusikertjänsterna
inom pastoratet.
Frågan om särskild ersättning bör utgå åt sådana församlingar har uppmärksammats
i olika sammanhang. Den upptogs sålunda till behandling av
1942 års kyrkomusikerutredning, vars betänkanden låg till grund för reformen.
Utredningen ställde sig positiv till bidrag ur kyrkofonden men ansåg,
att man inte borde ta slutlig ställning till frågan, förrän omfattningen av
övergångsfallen kunde överblickas.
I propositionen 1950: 231 angående finansieringen av kostnaderna för den
nya kyrkomusikerorganisationen m. in. anslöt sig dåvarande departementschefen
till utredningens ståndpunkt, under framhållande av att det inte var
möjligt att på förhand ta ställning till de svårigheter, som kunde uppkomma
i sammanhanget.
Vid propositionens behandling i riksdagen underströk första lagutskottet
(L''U 29), att ojämnheten i den ekonomiska belastningen kunde bli synnerligen
kännbar för små församlingar med ringa skatteunderlag. Utskottet förutsatte
därför, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan
och för riksdagen framlade de förslag, som kunde visa sig erforderliga.
Frågan aktualiserades av 1953 års kyrkomusikersakkunniga, vilka i betänkande
den 1 mars 1956 uttalade en viss tvekan, huruvida lönekostnaden för
kyrkomusiker på äldre stat kunde anses ha sådan betydelse för församlingarnas
ekonomi, att ett särskilt bidrag ur kyrkofonden var motiverat. De sakkunniga
fann det dock lämpligt, att domkapitlen i sina remissutlåtanden
över betänkandet angav de församlingar, som berördes av frågan, och redogjorde
för hur deras ekonomiska ställning gestaltade sig. Därefter kunde ett
ställningstagande ske på grundval av den aktuella finansiella situationen.
I propositionen 1958: 102 angående vissa ändringar i kyrkomusikerorganisationen
uttalade sig min företrädare i ämbetet för en lösning av bidragsfrågan.
Han ansåg dock, att statsmakterna inte borde ta definitiv ståndpunkt,
förrän man närmare utrett, vilken betydelse ett bidrag kunde ha för
församlingarnas ekonomi samt vilken belastning bidragen kunde medföra på
kyrkofonden. Departementschefen förklarade sig ha för avsikt att i ett senare
sammanhang föreslå, att Kungl. Maj:t uppdrog åt kammarkollegiet att närmare
utreda spörsmålet. Därvid borde de av 1953 års sakkunniga uppdragna
riktlinjerna tjäna som utgångspunkt.
82
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960
Sedan riksdagen godkänt vad departementschefen sålunda förordat (Rskr
197), fick kammarkollegiet den 25 april 1958 uppdrag att utreda frågan samt
inkomma med förslag.
Kammarkollegiet — som i ärendet inhämtat uppgifter från samtliga domkapitel
— har den 28 december 1959 framlagt den begärda utredningen med
förslag i ämnet.
Vid utredningen har kammarkollegiet i huvudsak följt de riktlinjer, som
uppdragits av 1953 års kyrkomusikersakkunniga. Kollegiet föreslår, att bidrag
ur kyrkofonden bör utgå till församling, som för pastoratets prästoch
kyrkomusikerlönekostnader fått vidkännas en utdebitering för skattekrona
av lägst det öretal, som bestämts jämlikt 7 § kyrkofondslagen.
De sakkunniga hade uppställt såsom villkor för bidrag, att utdebiteringen
skulle vara lägst 20 öre per skattekrona. Kollegiet framhåller, att eftersom
det fastställda öretalet under senast förflutna år regelmässigt varit 20 öre,
utgör kollegiets förslag inte någon avvikelse i praktisk mening från vad de
sakkunniga föreslagit.
Kammarkollegiet redovisar i tabellform bidragets ekonomiska betydelse
för vederbörande församlingar samt kyrkofondens årskostnad, grundad på
beräknade förhållanden den 1 januari åren 1959,1964,1969,1974,1979,1984
och 1989.
Undersökningen visar, att det sammanlagda antalet församlingar med
kyrkomusiker på äldre stat utgör 165. Av dessa skulle 92 enligt de av kollegiet
föreslagna principerna bli bidragsberättigade och en sänkning av utdebiteringen
bli möjlig med 1—5 öre per skattekrona i 49 församlingar, med 6—10
öre i 31 församlingar, med 11—15 öre i 8 församlingar och med 16—20 öre i
2 församlingar. I ett fall skulle skattelindringen för församlingen utgöra 21
öre och i ett annat fall 41 öre.
Den beräknade genomsnittliga belastning på kyrkofonden per år skulle
den första femårsperioden (1959—1963) bli 125 000 kronor, den andra (1964
—1968) 80 000 kronor, den tredje (1969—1973) 50 000 kronor, den fjärde
(1974—1978) 30 000 kronor, den femte (1979—1983) 15 000 kronor samt
den sjätte och sista (1984—1988) 2 500 kronor. Beräkningarna är jämkade
till närmaste hela 5 000-tal kronor, frånsett den sista femårsperioden.
Kammarkollegiet framhåller, att man i detta sammanhang måste beakta
vissa faktorer, som kan medföra rubbningar i beräkningarna, såsom vederbörande
kyrkomusikers avgångsålder, förändringar i församlingens folkmängdstal
och ortsgruppstillhörighet, i boställsräntans storlek eller i tjänsteinnehavarens
lön. Vidare kan en ändrad utdebitering för pastoratets prästoch
kyrkomusikerlönekostnader påverka rätten till bidrag. Kyrkomusiker på
äldre stat kan komma att övergå på de nya avlöningsbestämmelserna. Slutligen
kommer antalet bidragsberättigade församlingar att öka, om det i 7 §
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960 83
kyrkofondslagen nämnda öretalet bestämmes till lägre belopp än 20 öre per
skattekrona.
För att obilliga verkningar av den förordade bidragsregeln skall undvikas,
föreslår kollegiet, att bidrag skall kunna utgå — helt eller delvis — även när
utdebiteringen för pastoratets lönekostnader inte uppgår till det fastställda
öretalet, om Kungl. Maj:t finner särskilda skäl föreligga. Såsom exempel på
ett fall då bidrag kan vara berättigat, nämner kollegiet, att en församling
med en utdebitering av 20 öre får sitt skatteunderlag nagot ökat, sa att utdebiteringen
sänks till 19 öre. Bidraget till församlingen faller då bort, nagot
som kan medföra en rätt kännbar belastning på församlingens budget.
Kollegiets förslag innebär i övrigt bland annat följande. Bidragen får inte
överstiga belopp, motsvarande lönen i 12 löneklassen av löneplan A i vederbörlig
ortsgrupp för visst, med hänsyn till församlingens folkmängd bestämt
antal veckotimmar. Ansökningar om bidrag, vilka skall göras under januari
—mars året efter avlöningsåret, prövas av domkapitlen.
Statskontoret förordar, att en bidragsgivning av angiven art kommer till
stånd.
Ämbetsverket finner det emellertid tveksamt, huruvida regeln angående
rätt till bidrag bör utformas på det sätt kammarkollegiet föreslagit. Vad som
åsyftas med dessa bidrag är att lämna understöd åt församling, som därigenom
kommit i ett sämre läge än som eljest skulle blivit fallet, därför att församlingens
kyrkomusiker kvarstått på äldre stat. Detta torde i första hand
inträffa för församling tillhörande pastorat, som uppbär tillskott ur kyrkofonden,
antingen pastoratet består av en eller flera församlingar. I ett pastorat
utan rätt till tillskott och omfattande endast en församling har församlingen
samma ställning i ekonomiskt hänseende, oavsett om dess kyrkomusiker
kvarstår på äldre stat eller övergått på ny stat. Fn sådan församling bör
givetvis inte kunna erhålla bidrag. Så synes emellertid kunna bli fallet enligt
i förslaget angivna villkor. Visserligen har vid en undersökning kunnat konstateras,
att alla föreslagna bidragsberättigade församlingar erhållit tillskott
vid den slutliga avräkningen för år 1958. Detta läge kan emellertid i framtiden
förändras. Ämbetsverket anser därför, att rätten till bidrag bör bestämmas,
inte med hänsyn till utdebiteringen utan till om det pastorat, församlingen
tillhör, för bidragsåret vid den slutliga avräkningen mellan pastorat och
kyrkofond blivit berättigat uppbära tillskott från fonden. Därest förutsättningen
för bidrag angives på detta sätt, bör bestämmelsen, att Kungl. Maj:t
skall kunna medgiva bidrag även om författningsmässiga förutsättningar
inte föreligger, utgå.
Departementschefen. Den av kammarkollegiet gjorda utredningen följer
de av 1958 års riksdag godkända riktlinjerna. Utredningen visar enligt min
mening övertygande, att det är av vikt för församlingar, som har kyrkomusiker
anställda på äldre stat, att kunna få bidrag till avlönande av sådana befattningshavare.
I likhet med kollegiet finner jag dock att en begränsning av
bidragsmöjligheterna bör ske, så att endast de mera skattetyngda församlingarna
blir berättigade till bidrag.
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
Kammarkollegiet har föreslagit en begränsningsregel, enligt vilken endast
sådana församlingar blir bidragsberättigade, som har en utdebitering för
präst- och kyrkomusikerlönekostnader av lägst det öretal, som utgör gräns
för pastorats rätt att erhålla tillskott ur kyrkofonden. Statskontoret har i
stället för en anknytning till utdebiteringen föreslagit, att bidrag skall utgå,
om pastoratet faktiskt fått tillskott från fonden. Som skäl härför har statskontoret
anfört, att församling, som utgör eget pastorat, i visst fall kan
komma i en ställning, som gör den berättigad erhålla bidrag, fastän skäl för
bidrag egentligen inte föreligger.
Med hänsyn till att endast 17 av de 92 församlingar, som enligt kammarkollegiets
förslag skulle ifrågakomma för bidrag, för närvarande utgör egna
pastorat, och samtliga 92 församlingar för närvarande uppbär tillskott ur
kyrkofonden, kan jag inte tillmäta de av statskontoret gjorda erinringarna
mot kammarkollegiets förslag någon avgörande betydelse. Då dessutom
vissa av statskontoret självt påpekade olägenheter följer även med den av
statskontoret föreslagna begränsningsregeln, anser jag mig inte böra frångå
kammarkollegiets förslag.
Jag förordar alltså, att bidrag får utgå ur kyrkofonden för ändamålet i enlighet
med vad kammarkollegiet föreslagit. Också i förevarande ärende anhåller
jag att i ett senare sammanhang få återkomma till frågan, till vilken
anslagspost bidraget bör hänföras. Bidragen bör för nästkommande budgetår
beräknas med utgångspunkt från församlingens lönekostnader för hela
år 1960.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser av
administrativ natur, som kan erfordras i ämnet.
7. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden
Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden
utgöras »anslag till extra utgifter med ett av Konungen och riksdagen
bestämt belopp för år, vilket efter Konungens bestämmande må användas
till bestridande av kostnad för härförut i denna paragraf icke särskilt angivet
kyrkligt ändamål». Nämnda anslag utgör för det kyrkliga området
en motsvarighet till de anslag under riksstatens särskilda huvudtitlar, som
avser extra utgifter.
Ifrågavarande anslag har under de gångna åren använts till skiftande
ändamål av betydelse för kyrkan och den kyrkliga organisationen. Sålunda
har bidrag lämnats till bestridande av kostnader för konferenser och
möten av kyrklig natur, till reseunderstöd, vissa tryckningskostnader samt
kulturminnesvårdande åtgärder beträffande kyrkor m. m.
Anslaget höjdes från och med budgetåret 1949/50 med 25 000 kronor till
50 000 kronor. Med bifall till en i propositionen 1954: 57 gjord framställ
-
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
ning medgav riksdagen, att anslaget för budgetåret 1954/55 tillfälligt höjdes
med 20 000 kronor för beviljande av ett bidrag å sistnämnda belopp till
Lutherska världsförbundets svenska sektion. Med bidraget skulle sektionen
bestrida medlemsavgiften till förbundet. I propositionen 1955: 61 hemställdes,
att extrautgiftsanslaget med hänsyn till berörda bidrag från och med
budgetåret 1955/56 fick utgå med högst 70 000 kronor. Riksdagen biföll
denna hemställan. I enlighet med en i propositionen 1957: 23 gjord framställning
medgav riksdagen, att anslaget för budgetåx-et 1957/58 höjdes
med 20 000 kronor till 90 000 kronor för att dels möjliggöra, att bidraget
till Lutherska världsförbundets svenska sektion höjdes med 10 000 kronor
till 30 000 kronor, dels täcka det större behovet av medel för resebidrag
samt anslag och understöd till olika former av kyrklig verksamhet, för
vilka andra medel inte stod till förfogande. Med bifall till hemställan i propositionen
1959:42 medgav riksdagen, att anslaget för budgetåret 1959/60
tillfälligt höjdes till 105 000 kronor. Anslagshöjningen föranleddes av ett
bidrag till representation vid den evangelisk-lutherska Augustana-kyrkans
hundraårsjubileum i Förenta staterna.
I skrivelse den 19 augusti 1959 har Lutherska världsförbundets svenska
sektion anhållit att bidraget till sektionen höjes till 40 000 kronor för bestridande
av den svenska medlemsavgiften till förbundet och sektionens starkt
stegrade administrationskostnader. Till stöd härför anföres i skrivelsen
huvudsakligen följande.
Medlemsavgiften har de senaste åren undergått avsevärda höjningar. År
1954 uppgick avgiften till 61 383 kronor, år 1955 till 72 520 kronor, åren
1956—1958 till 80 290 kronor per år och år 1959 till över 100 000 kronor.
Då sektionen år 1958 anhöll om kyrkofondsbidrag, hade sektionen ännu ej
erfarit, att avgiften för år 1959 höjts, varför avgiften för sistnämnda år
uppgavs till 80 290 kronor i stället för till 100 000 kronor. Sektionen har
till direkt bestridande av denna utgift å svenska kyrkans vägnar utöver
bidrag från kyrkofonden endast att tillgå frivilliga bidrag av skilda slag.
Dessa bidrag har under sistförflutna verksamhetsår utgjort 19 560 kronor
och under de två föregående åren 18 745 och 18 140 kronor. För den höjda
medlemsavgiften och de starkt stegrade administrationskostnaderna har
använts andra insamlade medel, framför allt en beviljad rikskollekt.
Statskontoret vill med hänsyn till den höjda medlemsavgiften inte motsätta
sig en viss höjning av bidraget från kyrkofonden. Denna höjning bör
dock ske i förhållande till den höjning, som skett av medlemsavgiften i
dess helhet. Ämbetsverket förordar därför, att ökningen av bidraget begränsas
till 7 500 kronor, och att bidraget till sektionen från och med budgetåret
1960/61 utgår med 37 500 kronor.
I skrivelse den 25 november 1959 har domkapitlet i Luleå hemställt att
Kungl. Maj:t måtte ställa ett belopp av 5 000 kronor till domkapitlets för
-
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
fogande såsom arvode åt förre komministern H. Grundström för översättning
till lulelapska av den svenska evangelieboken.
Statskontoret tillstyrker en medelsanvisning för ändamålet med föreslaget
belopp att utgå ur kyrkofondens anslag till extra utgifter.
Departementschefen. Såsom framgår av det föregående föreligger ett inte
ringa behov av att kunna lämna stöd ur kyrkofonden åt skilda former av
kyrklig verksamhet. Till förfogande för dylika bidrag står dock i flertalet
fall inte andra medel än sådana som kan anvisas ur anslaget till extra utgifter.
Detta anslag belastas emellertid till stor del av några årligen återkommande
fasta utgifter. Bidrag till nya — vare sig tillfälliga eller mera
varaktiga — ändamål kan därför inte beviljas, utan att detta får återverkningar
på de redan nu utgående bidragen. Detta förhållande har fått till
följd att anslaget vid upprepade tillfällen fått uppräknas för att tillgodose
nytillkommande ändamål.
För att motverka att anslaget alltmera mister sin karaktär av anslag till
i verklig mening extra utgifter, för vilka anslagsramen inte synes böra
varieras år från år, vill jag föreslå en viss omläggning av medelsanvisningen
ur kyrkofonden till sådana ändamål, som är av mera varaktig natur och
som hittills, i avsaknad av annan utgiftstitel under 6 § kyrkofondslagen,
brukat tillgodoses genom anvisning från ifrågavarande anslag eller ock anvisats
av riksdagen ur kyrkofonden utan angivande av någon specifik utgiftstitel
under paragrafen. Kostnaderna för ett av Kungl. Maj:t och riksdagen
gemensamt antaget, i kyrkofondslagen inte särskilt angivet kyrkligt
ändamål bör sålunda enligt mitt förmenande i vissa fall kunna på grundval
av uttryckligt stadgande i lagtexten utgå ur kyrkofonden vid sidan av den
för extra utgifter jämlikt 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen bestämda
anslagsramen. Härvid torde som regel den årliga kostnaden för ändamålet
böra begränsas till ett av Kungl. Maj:t och riksdagen godkänt belopp.
Stundom kan det emellertid ställa sig svårt eller omöjligt att i förväg förutse,
vilka kostnader ett visst ändamål kan medföra. Ett exempel härpå är
den under närmast föregående punkt behandlade frågan om bidrag till
församlingar med kyrkomusiker på äldre stat. I de fall, där sålunda visst
utgiftsbelopp inte kan fastställas på förhand, torde dock grunderna för
utgifternas utgående böra godkännas av riksdagen. För sådana ändamål av
varaktig natur, som jag nu berört, torde en särskild utgiftstitel böra angivas
i 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen. Under denna utgiftstitel torde
jämväl böra hänföras sådana kostnader, som avser av Kungl. Maj:t och
riksdagen godkända ändamål av mera tillfällig natur, men som är av sådan
storlek, att deras bestridande ur det för extra utgifter särskilt avsedda beloppet
skulle påkalla variationer år från år av anslagsramen för dylika utgifter.
Exempel härpå utgör den under punkt 5 i det föregående förordade
87
Kungl. Maj ds ''proposition nr 101 år 1960
medelsanvisningen för konferenser med utlandskyrkoherdarna liksom den
av fjolårets riksdag (Prop. 42; L3U 6; Rskr 88) medgivna ersättningen till
stiftsrepresentanter vid handläggning hos kammarkollegiet av ärenden rörande
pastoratsindelningen.
Till den kategori av kostnader, som jag här avhandlat, bör i samband
med erforderlig ändring av 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen hänföras
följande utgifter, nämligen den av mig i det föregående förordade medelsanvisningen
till extra arbetskraft vid stiftskanslierna och biträdeshjälp åt
biskoparna, den nyssnämnda ersättningen till vissa stiftsrepresentanter hos
kammarkollegiet, de under punkt 5 i det föregående avsedda kostnaderna
för konferenser med utlandskyrkoherdarna, det under punkt 6 förordade
bidraget till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat, det årliga bidraget
till Lutherska världsförbundets svenska sektion, beträffande vilket jag
förordar en höjning från och med nästa budgetår till 35 000 kronor, samt
i enlighet med föreliggande framställning ett engångsbelopp av 5 000 kronor
såsom ersättning för översättning av evangelieboken till lulelapska.
Härutöver föreslår jag, att, såsom hittills, ett anslag till extra utgifter
utgår med ett av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämt belopp för år, vilket
efter Kungl. Maj:ts bestämmande får användas till kyrkliga ändamål. Med
detta anslag torde täckas utgifter för sådana ändamål, som i mera egentlig
mening har karaktären av tillfälliga kostnader och som inte är av den
storlek, att ändringar behöver vidtagas år från år beträffande summan av
den sammanlagda medelsanvisning, som står till Kungl. Maj:ts disposition.
Vad gäller storleken av det årliga anslaget till extra utgifter från och
med nästa budgetår, torde en nedräkning böra ske med dels 15 000 kronor,
motsvarande en för innevarande budgetår medgiven engångsanvisning för
Sveriges representation vid Augustana-kyrkans hundraårsjubileum, dels
30 000 kronor, motsvarande det nuvarande bidraget till Lutherska världsförbundets
svenska sektion. Anslagsbeloppet bör således minskas med sammanlagt
45 000 kronor till 60 000 kronor.
Inom ecklesiastikdepartementet har uppgjorts förslag till lag om ändrad
lydelse av 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond, som föranledes av vad
jag här förordat.
8. Hemställan
Under åberopande av vad jag i detta avsnitt av min framställning under
punkterna 1—7 anfört och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels antaga förutnämnda inom ecklesiastikdepartementet
upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 §
lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond;
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
dels ock medgiva,
a) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare erforderliga
medel ur kyrkofonden må disponeras enligt av mig förordade
grunder för bestridande av arbetsgivaravgifter för
prästernas och vissa andra befattningshavares försäkring
för allmän tilläggspension;
b) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare erforderliga
medel ur kyrkofonden må disponeras för anställande
av ytterligare en stiftsadjunkt;
c) att till svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelse må årligen
från och med budgetåret 1960/61 tills vidare utgå elva
bidrag om 16 800 kronor ur kyrkofonden för avlönande enligt
av mig förordade grunder av präster, som är anställda
i styrelsens tjänst i utlandet;
d) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom
vederbörande statsdepartement av kyrkliga ärenden må för
budgetåret 1960/61, enligt Kungl. Maj:ts beprövande, ur
kyrkofonden utgå högst 60 000 kronor;
e) att för sammankallande högst vart sjätte år av kyrkoherdarna
i de svenska utlandsförsamlingarna till konferens
i Sverige må från och med den 1 juli 1960 tills vidare
utgå medel ur kyrkofonden enligt av mig förordade grunder;
f) att ur kyrkofonden må tills vidare, räknat från och
med den 1 januari 1960, utgå bidrag enligt av mig förordade
grunder till avlöningskostnader, vilka församling har att
bestrida för kyrkomusiker, som är anställd på äldre stat;
g) att ur kyrkofonden må tills vidare från och med den
1 juli 1960 utgå ett årligt bidrag å 35 000 kronor till
Lutherska världsförbundets svenska sektion för bestridande
av dess medlemsavgift till världsförbundet;
h) att ur kyrkofonden må utgå ett arvode av 5 000
kronor till förre komministern H. Grundström för översättning
av den svenska evangelieboken till lulelapska; samt
i) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare det i 6 §
andra stycket 9) lagen om kyrkofond omförmälda anslaget
till extra utgifter må utgå med 60 000 kronor för budgetår.
Vad departementschefen sålunda under avsnitten
A. VIII och B. 8 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämmer, bifaller Hans Maj:t Konungen
samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
B. Assar sou
Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960 89
Bilaga A
Utkast
till
kungörelse om beräkning av pastorats präst- och
kyrkomusikerlönekostnad
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Pastorats prästlönekostnad enligt prästlönekostnadslagen och kyrkomusikerlönekostnad
enligt kyrkomusikerlagen under visst avlöningsår skola
beräknas med beaktande av den 1 juli samma år
1) i pastoratet inrättade tjänster,
2) för tjänsterna gällande avlöningsbestämmelser samt
3) till tjänsteinnehavaren utgående kontanta löneförmåner,
allt såvida icke annat nedan angives.
Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla även beträffande orgelspelare,
som avses i 2 § 4 mom. kyrkomusikerstadgan den 2 juni 1950.
2 §.
Är församlingsprästtjänst vakant den 1 juli, upptages lönekostnaden till
belopp, vartill lön uppgår i den för tjänsten gällande lönegradens lägsta
löneklass eller, om vikariatslöneförordnande meddelats å tjänsten, i vikariens
löneklass.
Har under längre tid än 30 dagar av avlöningsåret församlingsprästtjänst
varit vakant eller ock tjänstens innehavare åtnjutit ledighet med C-avdrag
å lönen, skall kostnad för lön icke upptagas för den överskjutande tiden,
såvida icke pastoratet bestritt kostnad för vikariatslön.
3 §.
Är tjänst som kyrkomusiker vakant den 1 juli, upptages lönekostnaden
till belopp, vartill lön (kantorstillägg, arvode) uppgår enligt den lägsta löneklass,
som kan tillämpas för tjänsten.
4 §.
Tillfälligt reseanslag åt församlingspräst samt ersättning för resekostnad,
flyttningskostnad och sjukvårdskostnad åt kyrkomusiker ävensom begravningshjälp
åt kyrkomusikers dödsbo upptages till belopp, varmed ersättning
enligt beslut av domkapitlet skall utgå.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1961.
Bilaga B
o
o
Förslag till personalorganisation vid domkapitlen från och med den 1 juli 1960
Inom parentes anges förändringar i jämförelse med den 1 oktober 1959 anställd lönegradsplacerad
personal. Viss då befintlig arvodesanställd personal föreslås därjämte bortfalla.
Dom- kapitel |
Stifts- sekre- terare Ao 26 |
Stifts- kamre- rare Ao 23 |
Förste stiftsnotarie |
Stifts- |
Amanuens Af13-Ae19 |
Kanslist |
Kansli- skri- vare Ao 10 |
Kontorist |
Kansli- biträde |
Exp.- vakt Ao 7 |
Kontorsbiträde |
|||||||
Ao 23 |
Ao 21 |
Ae 21 |
Ao 19 |
hel-tidst j. |
halv-tidst j. |
Ao 9 |
Ae 9 |
Ao 7 |
Ae 7 |
hel-tidst j. |
halv-tidst j. |
|||||||
Uppsala ... |
1 |
— |
1 |
-(-1) |
_ |
_ |
1 |
_ |
1( + |
1) |
1* |
_ |
18(+ 1) |
1 |
1 |
1 |
2 |
|
Linköping .. |
1 |
— |
1 |
- |
— |
— |
1 |
-(-1) |
1( + |
1) |
l2 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
2 (— 1) |
— |
Skara...... |
1 |
— |
1(+ 1) |
-(- 1) |
— |
— |
1 |
— |
1( + |
1) |
l2 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
3 |
— |
Strängnäs .. |
1 |
— |
— |
1 |
— |
— |
- |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
16(— 1) |
_ |
|
Västerås ... |
1 |
— |
— |
1 (— l1) |
— |
— |
-(- 1) |
— |
K + |
1) |
l2 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
16(— 2) |
— |
Växjö ..... |
1 |
— |
1 |
— |
— |
K-i) |
— |
1( + |
1) |
l2 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
2 (+ 1) |
— |
|
Lund...... |
1 |
1 |
1 |
-(- 1) |
— |
— |
2(-l) |
— |
2 (+ |
2) |
l2 |
— |
— |
2 |
-(- 1) |
1 |
4(+ 1) |
K- 1) |
Göteborg .. |
1 |
— |
1 |
- |
— |
— |
1 |
-(- 1) |
1( + |
1) |
l2 |
— |
— |
— |
K-1) |
1 |
3(+ 1) |
— |
Karlstad ... |
1 |
— |
1(+ 1) |
-(- 1) |
— |
— |
-(- 1) |
— |
1( + |
1) |
l2 |
— |
— |
— |
l |
1 |
K+l) |
— |
Härnösand . |
1 |
— |
1(+ 1) |
-(- 1) |
— |
— |
-(-1) |
— |
K+ |
1) |
l2 |
— |
— |
— |
i |
1 |
2 |
_ |
Luleå...... |
1 |
— |
1 |
- |
— |
— |
-(- 1) |
1 |
1( + |
1) |
l2 |
— |
— |
— |
i |
1 |
16(- 1) |
— |
Visby...... |
1 |
— |
— |
- |
K+ 1) |
— |
-(- 1) |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
K+l) |
-(- D |
— |
— |
|
Stockholm.. |
1 |
— |
— |
K+ r |
— |
-(- 1) |
- |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
- |
_4 |
— |
I5 |
|
13 |
1 |
9(+ 3) |
3 (-5) |
1(+ 1) |
-(- 1) |
7 (-7) |
1 (— 2)| |
11 (+ 11) |
11 |
1 |
2 (+ l)i |
4 |
10 (-1)1 |
11 (-1)22(-1) |
1(- 1) |
1 Tjänsten är redan nu uppförd på övergångsstat.
2 Vid uppkommande vakans skall prövas huruvida tjänsten bör bibehållas eller ändras till annan tjänst.
3 Biträde åt ärkebiskopen.
* Medel för avlönande av vaktmästarbiträde skall tillgodoses inom ramen för särskilt anslag.
6 Medel för avlönande av biträdeshjälp åt biskop skall tillgodoses inom ramen för särskilt anslag.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960 91
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
Propositionens huvudsakliga innehåll.................................. 1
Lagförslag .......................................................... 3
Lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2 mom. lagen den
29 juni 1951 angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas
avlöning (prästlönekostnadslag) ...................... 3
Lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 om kyrkomusiker 5
Lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond 6
A. Stiftskansliernas organisation m.m................................. 8
I. Inledning .................................................. 8
II. Allmänna synpunkter ....................................... 10
Nuvarande förhållanden ................................... 10
Utredningen.............................................. 11
Remissyttranden.......................................... 17
Departementschefen ...................................... 19
III. Förenklat avräkningsförfarande mellan pastoraten och kyrkofonden
m. m................................................... 23
Gällande regler om finansiering av pastorats präst- och kyrko
musikerlönekostnader
m. m................................ 23
Utredningen.............................................. 25
Remissyttranden.......................................... 28
Departementschefen ...................................... 31
IV. Avlönandet av pastoratsadjunkter och vissa andra icke-ordi
narie
präster ............................................... 35
Gällande bestämmelser.................................... 35
Utredningen.............................................. 36
Remissyttranden.......................................... 37
Departementschefen ...................................... 37
V. Stiftskansliernas personalorganisation ......................... 39
Nuvarande förhållanden ................................... 39
Utredningen.............................................. 41
Remissyttranden.......................................... 45
Departementschefen ...................................... 49
VI. Finansieringen av domkapitlens verksamhet................... 54
Departementschefen ...................................... 61
VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1960/61 .................... 63
Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Avlöningar ......... 63
Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Omkostnader ....... 68
VIII. Hemställan................................................. 70
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
Sid.
B. Vissa anslag ur kyrkofonden m.m.................................. 73
1. Arbetsgivaravgifter för församlingsprästernas försäkring för allmän
tilläggspension m. m........................................... 73
2. Stifts- och kontraktsadjunkterna......................... 75
3. Avlöningsbidrag till sjömanspräster ............................. 77
4. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden
.......................................................... 79
5. Sammankomster för de svenska utlandskyrkoherdarna............ 79
6. Bidrag till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat.......... 81
7. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden ........................ 84
8. Hemställan ................................................... 87
Bilagor
A. Utkast till kungörelse om beräkning av pastorats präst- och kyrko
musikerlönekostnader.
......................................... 89
B. Förslag till personalorganisation vid domkapitlen från och med den
1 juli 1960 .................................................... 90
Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1960
600306