Statsutskottets utlåtande nr 88 år 1960

1

Nr 88

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning angående ändring i förordningen den
21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt m. m., såvitt
avser särskilt bidrag till producent av svensk
film m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 79 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 26 februari 1960,
föreslagit riksdagen att dels antaga vid propositionen fogade förslag till 1)
förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr 823)
om nöjesskatt; 2) förordning om särskilt bidrag till producent av svensk
film; samt 3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den
1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked
i taxeringsfrågor, dels godkänna de riktlinjer för kvalitetsstöd till
producenter av svensk film, som förordats i statsrådsprotokollet, dels ock
till Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion för budgetåret 1960/61 under
sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor.

Propositionen har hänvisats till statsutskottet i vad rör förslag till förordning
om särskilt bidrag till producent av svensk film, godkännande av
riktlinjer för kvalitetsstöd till producenter av svensk film samt anvisande av
medel till kvalitetsstöd till svensk filmproduktion för budgetåret 1960/61; i
övrigt har propositionen hänvisats till bevillningsutskottet.

Det vid propositionen fogade, till statsutskottets behandling hänvisade
författningsförslaget har följande lydelse:

Förslag

till

förordning om särskilt bidrag till producent av svensk film

Härigenom förordnas som följer1.

1 §•

Till producent av svensk film utgår bidrag av statsmedel enligt vad nedan
sägs.

1 Jämför 1959: 209.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 88

2

Statsutskottets utlåtande nr 88 år 1960

2 §.

Film anses enligt denna förordning som svensk under förutsättning

a) att producenten är här i landet bosatt svensk medborgare eller svenskt
bolag eller annan svensk sammanslutning eller institution;

b) att filmens produktion till större delen finansierats med svenskt kapital;
samt

c) att filmen inspelats med övervägande svensk konstnärlig och teknisk
personal.

3 §•

Efter framställning av producenten prövar statens biografbyrå om film
är svensk.

Producenten är skyldig att på anfordran lämna de upplysningar och tillhandahålla
de räkenskaps- och andra handlingar, som biografbyrån kan finna
erforderliga till ledning för prövningen av ärendet.

4 §•

For film, vars längd understiger 2 000 meter såsom bredfilm eller 800 meter
såsom smalfilm, utgår icke bidrag.

5 §•

Bidraget utgår med 80 procent av statens andel i nöjesskatten för biografföreställning,
vid vilken bidragsberättigande film visas och i vilken till högst
15 procent ingå utländska filmer. Annonsfilm anses icke utgöra del av föreställningen.

6 §•

Bidraget erlägges till producenten eller dennes ombud av biografföreställningens
anordnare inom den tid som för nöjesskattens inbetalande är för varje
särskilt fall föreskriven. Anordnaren äger att vid inbetalandet av nöjesskatt
avräkna ett mot erlagt bidrag svarande belopp.

Underlåter anordnare av biografföreställning att rätteligen erlägga bidrag,
har länsstyrelsen i det län, där föreställningen anordnats, att efter framställning
av producenten utbetala honom tillkommande bidragsbelopp. Sådan
framställning skall hava gjorts inom sex månader från den tidpunkt då
bidraget, enligt vad i första stycket stadgas, senast skolat erläggas till producenten
eller dennes ombud, vid äventyr att framställningen" eljest icke
upptages till prövning.

Då länsstyrelsen utbetalat bidragsbelopp enligt andra stycket, skall länsstyrelsen
föranstalta om att motsvarande belopp indrives hos anordnaren av
biograf föreställningen.

7 §•

De närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpning av denna förordning,
meddelas av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960, då förordningen den 8 juni
1951 (nr 457) om särskilt bidrag till producent av svensk film upphör att
gälla. De äldre bestämmelserna skola emellertid alltjämt äga tillämpning med
avseende å biografföreställning, som tagit sin början före den 1 juli 1960.

Statsutskottets utlåtande nr 88 år 1960

3

Propositionen

I propositionen framläggs bl. a. de förslag i fråga om filmstöd och biografnöjesskatt,
vartill den slutliga prövningen av 1957 års filmstödutrednings
betänkande givit anledning. Förslagen syftar till att möjliggöra en
anpassning för den svenska filmproduktionen och biografnäringen till det
konkurrensläge som blivit följden av televisionens genombrott i vårt land.
Nöjesskatten på biografföreställningar föreslås sålunda sänkt med 6 procentenheter
från 33 till 27 procent. Den särskilda skattelindringen för mindre
biografer föreslås härjämte höjd från 75 till 100 kronor i veckan.

Filmstödet utformas enligt förslaget så att i princip hela den statliga andelen
av nöjesskatten på svensk film skall återgå till producenterna. Återbäringen
avses skola ske dels i form av ett generellt stöd till vederbörande
filmproducent med 80 procent av skattebeloppet och dels genom ett speciellt
kvalitetsstöd till producenterna av de 3 ä 5 bästa svenska filmerna under
året; för sistnämnda ändamål föreslås ett särskilt anslag om 1 miljon kronor.

Statsverkets sammanlagda kostnader för de sålunda föreslagna åtgärderna,
som avses skola genomföras fr. o. m. den 1 juli 1960, har för budgetåret
1960/61 beräknats till ca 10 miljoner kronor.

I statsrådsprotokollet redogörs bl. a. för hittillsvarande anordningar i fråga
om stöd åt den svenska filmproduktionen, för gällande bestämmelser beträffande
biograf nöjesskatt och filmstöd, för huvuddragen i 1957 års filmstödutrednings
betänkande, för vissa av Sveriges biografägareförbund och Föreningen
Sveriges filmproducenter till finansdepartementet ingivna framställningar
—- bl. a. ett av filmproducentföreningen tillsammans med motsvarande
danska och norska organisationer framställt önskemål om att filmer som
produceras i nordiskt samarbete i resp. länder skall erhålla de förmåner som
tillkommer de inhemska filmerna — samt för nuläget för svensk film. Härutinnan
får utskottet hänvisa till s. 8—13 i statsrådsprotokollet.

Departementschefen bär med avseende å frågorna om filmstöd och vad
därmed sammanhänger anfört följande.

Beträffande det direkta stödet till svensk filmproduktion är jag med hänsyn
till del läge, vari branschen för närvarande befinner sig, beredd att tillstyrka
långt gående å''gärder. En gräns för de åtaganden, varom i förevarande
avseende kan bli fråga, anser jag dock ligga i att stödet bör utgå endast
av nöjesskatten på svensk film och därvid icke beröra den kommunala
andelen. Inom denna ram finner jag mig kunna förorda att i princip hela
nöjesskatten tillföres den svenska filmproduktionen såsom direkt bidrag.

Vid utformningen av bidragsgivningen kan jag ansluta mig till filmstödutredningens
tanke alt större delen bör utgå som ett generellt stöd, medan
återstoden förbehålles speciella åtgärder, främst en premiering av kvalitetsf
il mer. Det generella s''ödet synes lämpligen böra utformas på grundval av
de nuvarande tidsbegränsade bestämmelserna om automatiskt utgående
bidrag till producenter av svenska filmer. Bidragsprocenten, som för när Bihang

till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 88

4

Statsutskottets utlåtande nr 88 år 1960

varande är 30 för svartvit film och 45 för färgfilm, synes böra bestämmas lika
till 80 procent. Jag är i förevarande sammanhang icke beredd att tillmötesgå
de nordiska filmproducentorganisationernas framställning om stöd åt samproduktion
av nordisk film. Ett sådant stöd låter sig icke förena med de
enkla och lältilläinpade bestämmelser som bör gälla i fråga om det automatiskt
utgående producentbidraget. Tilläggas kan emellertid, att såsom producentstödet
är utformat, detta inte utesluter en ganska långt gående samverkan
mellan producenter i Sverige och i andra länder.

Den återstående delen av den statliga nöjesskatten på svensk film, som
kan beräknas bli omkring en miljon kronor om året, bör helt utgå i form
av premier till producenter av svenska kvalitetsfilmer. För ändamålet bör
ett särskilt reservationsanslag, benämnt Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion,
uppföras på budgeten under sjunde huvudtiteln. Anslaget bör lyda
på 1 000 000 kronor.

De nu ifrågavarande premierna bör, när det gäller långfilm, vara förhållandevis
höga. Mer än 3—5 sådana belöningar för varje år synes därför som
regel ej böra utdelas. Även kortfilmer bör givetvis kunna ifrågakomma till
preiniering. Premierna bör utgå oberoende av filmernas produktionskostnader
och den täckning härför som kan erhållas på andra vägar. Självfallet
skall utdelning endast ske i den mån under året förekommit filmer, som kan
anses fylla de kvalitetskrav som måste ställas. I annat fall får premiesumman
helt eller delvis reserveras till följande år.

Såsom filmstödutredningen föreslagit bör ett särskilt organ tillsättas för
fördelning av premierna. En sådan filmpremienämnd synes lämpligen böra
bestå av 7 ledamöter. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utse ledamöterna
i nämnden. Därvid synes lämpligen vardera en ledamot böra föreslås
av författareföreningen, publicistklubben, filmproducentföreningen, biografägareförbundet
och samorganisation för studieförbunden. Därest barnfilm
ifrågakommer till belöning synes nämnden böra inhämta barnfilmjuryns
mening. Nämnden bör sammanträda under april—maj för beslut om
vilka filmer, premiärsatta under den gångna säsongen, som skall premieras.
Närmare bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet torde
få meddelas av Kungl. Maj :t.

De nu föreslagna åtgärderna bör träda i kraft den 1 juli 1960. De kan för
budgetåret 1960/61 beräknas kosta staten sammanlagt ca 10 miljoner kronor.

Motioner

I förevarande sammanhang har utskottet förehaft följande i anledning av
propositionen väckta motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bengtson m. fl. (I: 582) och den andra inom andra kammaren av herr
Magnusson i Borås m. fl. (II: 723), i vilka motioner hemställts I. att riksdagen
vid behandling av propositionen nr 79 måtte besluta, att Kungl. Maj:t
eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar må äga, när skäl därtill är, förordna
att film skall anses som svensk enligt förordningen om särskilt bidrag
till producent av svensk film och sålunda bidragsberättigande, ändock att i
densamma nedlagts utländskt kapital och utländsk arbetskraft i viss utsträckning,
samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför er -

Statsutskottets utlåtande nr 88 år 1960 5

forderlig ändring av bidragsförordningen; II. att riksdagen måtte besluta,
att reservationsanslaget till Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion intill
ett belopp av 100 000 kronor må disponeras till främjande av export av svensk
film i enlighet med vad som anförts i motionerna;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bengtson m. fl. (I: 583) och den andra inom andra kammaren av herr
Magnusson i Borås m. fl. (II: 722), i vilka motioner hemställts I. att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 79 måtte besluta, att med verkan
från den 1 juli 1960 generellt bidrag för bidragsberättigande svensk
långfilm må utgå med belopp motsvarande statens andel i nöjesskatten för
biografföreställning, vid vilken filmen visas och i vilken till högst 15 procent
ingår utländska filmer, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till härför erforderlig ändring av förordningen om särskilt bidrag
till producent av svensk film, samt II. att riksdagen även i övrigt måtte beakta
vad i motiveringen — intagen i motionen I: 590 —• anförts;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bengtson m. fl (I: 584) och den andra inom andra kammaren av herr
Magnusson i Borås m. fl. (II: 724), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 79 måtte besluta, att bidrag enligt
förordningen om särskilt bidrag till producent av svenska film må utgå
för kortfilm, vars längd inte understiger 200 m såsom bredfilm eller 80 m
såsom smalfilm, med belopp motsvarande 10 procent av statens andel i nöjesskatten
för biografföreställning, vid vilken kortfilmen visas och bidrag för
långfilm inte utgår, under förutsättning att i föreställningen icke ingår utländska
filmer till mer än högst 90 procent, samt att vederbörande utskott
måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring av bidragsförordningen;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Hjalmar Nilsson och Elmgren (I: 591) och den andra inom andra
kammaren av herr Thapper m. fl. (II: 725), i vilka motioner såvitt nu är
i fråga hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om
en utformning av stödet till svensk film, som främjar en samproduktion mellan
i första hand de nordiska länderna men även med andra länder.

I fråga om motiveringen för de ifrågavarande förslagen får utskottet hänvisa
till motionerna I: 582, I: 583 (jfr I: 5901), I: 584 och I: 591.

Utskottet

I sitt betänkande nr 49 har bevillningsutskottet — dit propositionsförslaget
jämte vissa i anledning därav väckta motioner (1:590 och 11:721
samt 1:591 och 11:725) hänvisats i vad angår biografnöjesskatten m. m.
— förklarat sig anse, att statsmakterna bör ge film- och biografnäringen de
lättnader som mot bakgrunden av den statsfinansiella situationen är möjliga.
Att därvid gå så långt som föreslagits i motionerna I: 590 och II: 721

1 E.j 1:582 såsom i motionen 1:583 angivits.

6

Statsutskottets utlåtande nr 88 år 1960

— en sänkning av biografnöjesskatten till 20 procent — har bevillningsutskottet
emellertid inte ansett vara tillrådligt med hänsyn till nu rådande
statsfinansiella läge. Däremot har bevillningsutskottet ansett sig kunna
tillstyrka en något längre gående sänkning av procenttalet än enligt Kungl.
Maj :ts förslag. Utskottet har därvid stannat för den i motionerna 1:591
och II: 725 föreslagna procentsatsen 25 enheter. Vidare har bevillningsutskottet
ansett att man i fråga om beloppet för skattelindring åt mindre biografer
bör kunna gå längre än enligt Kungl. Maj :ts förslag och i enlighet
därmed förordat en höjning av det skattefria beloppet till 125 kronor i veckan
emot 100 kronor i veckan enligt propositionsförslaget.

Ett genomförande av de av bevillningsutskottet sålunda föreslagna åtgärderna
i förening med ett godtagande av propositionsförslaget i övrigt
beräknas medföra en sammanlagd kostnad för statsverket av ca 12,5 milj.
kronor för nästkommande budgetår, d. v. s. en merutgift på ca 2,5 milj.
kronor i jämförelse med propositionsförslaget.

Statsutskottet har vid sin granskning av propositionsförslaget i vad det
hänskjutits till utskottets behandling — med beaktande av bevillningsutskottets
ställningstagande — inte kunnat finna utrymme föreligga för en
ytterligare avvikelse från propositionen på sätt yrkas i de till statsutskottet
hänvisade likalydande motionerna I: 5S3 och II: 722, d. v. s. att generellt
bidrag för bidragsberättigande svensk långfilm skulle få utgå med belopp
motsvarande statens totala andel i biografnöjesskatten i stället för med
av Kungl. Maj:t föreslagna 80 procent därav. Utskottet tillstyrker sålunda
bifall till propositionsförslaget oförändrat beträffande bidragsgivningen till
filmproduktionen. Ett genomförande av de här ifrågavarande åtgärderna

— bidragsgivningen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag och nöjesskattesänkningen
m. m. enligt bevillningsutskottets ändringsförslag -— innebär
enligt statsutskottets uppfattning ett mycket långt gående åtagande från
statsmakternas sida och en lösning efter vilken produktionen kan inrätta
sig för framtiden. Detta utesluter givetvis ej att — därest förhållanden,
som nu inte kan överblickas, framdeles skulle inträda — frågan kan tas upp
till förnyad prövning.

I motiveringen till de till bevillningsutskottets handläggning hänvisade
motionerna I: 590 och II: 721 -— vilken motivering i tillämpliga delar åberopas
som stöd för yrkandena i motionerna I: 583 och II: 722 -— påpekas
bl. a., att därest den svenska filmproduktionen nu eller framdeles skulle
förlora på en sänkning av nöjesskatten, det kravet bör kunna ställas på
filmbranschen, alt den själv tillser alt filmproduktionen erhåller erforderlig
kompensation. Detta anser motionärerna kunna lösas utan medverkan av
statliga myndigheter. Utskottet ansluter sig till detta betraktelsesätt.

I motionerna I: 582 och II: 723 har yrkats att riksdagen måtte besluta,
att Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar må äga, när
skäl därtill är, förordna att film skall anses som svensk enligt förordningen
om särskilt bidrag till producent av svensk film och sålunda bidragsberättigande,
ändock att i densamma nedlagts utländskt kapital och utländsk

Statsutskottets utlåtande nr 88 år 1960

7

arbetskraft »i viss utsträckning». Motionärerna anser inte att det vid propositionen
fogade förslaget till bidragsförordning utan vidare medger en
efter omständigheterna anpassad tillämpning.

Såvitt utskottet kan finna utesluter den föreslagna avfattningen av bidragsförordningen
inte en dylik tillämpning, eftersom bland villkoren för att
film enligt förordningen skall anses som svensk endast uppställs krav på att
filmens produktion »till större delen» finansierats med svenskt kapital och
att filmen inspelats »med övervägande svensk konstnärlig och teknisk personal».
Vad särskilt det sistnämnda valet av uttryckssätt beträffar synes detsamma
inte utesluta en tolkning, enligt vilken en film, vari en svensk producent
engagerat svensk arbetskraft i en utsträckning som, för att citera motionärerna,
»erfordras för en normal svensk film», betraktas som svensk
även om därjämte utländsk arbetskraft anlitats för utförande t. o. m. av bärande
rollprestationer. Enligt utskottets uppfattning påkallar det ifrågavarande
motionsyrkandet alltså inte någon särskild åtgärd.

I motionerna I: 582 och II: 723 yrkas vidare att riksdagen måtte besluta,
att det i propositionsförslaget upptagna reservationsanslaget till kvalitetsstöd
till svensk filmproduktion intill ett belopp av 100 000 kronor må disponeras
för främjande av export av svensk film.

Då det torde vara vederbörande producent obetaget att disponera erhållen
kvalitetspremie för främjande av svensk filinexport och motionärernas
önskemål alltså torde kunna tillgodoses på indirekt väg, finner utskottet inte
anledning tillstyrka någon avvikelse från propositionsförslaget på denna
punkt.

I motionerna 1:584 och 11:724 yrkas att riksdagen måtte besluta, att
bidrag enligt bidragsförordningen må utgå för kortfilm, vars längd inte
understiger 200 m såsom bredfilm eller 80 m såsom smalfilm, med belopp
motsvarande 10 procent av statens andel i nöjesskatten för biografföreställning,
vid vilken kortfilmen visas och bidrag för långfilm inte utgår;
en förutsättning härför skulle vara att i föreställningen inte ingår utländska
filmer till mer än högst 90 procent.

Av utskottets i det föregående angivna ställningstagande följer, att utskottet
inte kan biträda detta yrkande, vilket med avseende å bidragsgivning
till producenterna sträcker sig längre än propositionsförslaget. Därmed
vill utskottet självfallet inte bestrida den svenska kortfilmens värde som
konstnärlig uttrycksform i och för sig. Erinras må att enligt Kung], Maj:ts
förslag även kortfilm kan ifrågakomma till kvalitetspremiering.

I motionerna I: 591 och II: 725 har, såvitt nu är i fråga, yrkats att riksdagen
i skrivelse till Ivungl. Maj: t måtte hemställa om en utformning av stödet
till svensk film, som främjar en samproduktion mellan i första hand
de nordiska länderna men även med andra länder. Då, såsom i propositionen
framhålls, producentstödet är så utformat att det inte utesluter en
ganska långt gående samverkan mellan producenter i Sverige och i andra
länder, finner utskottet inte skäl tillstyrka ifrågavarande motionsyrkande.

Vad i propositionen i övrigt anförts och föreslagits har, såvitt på stats -

8

Statsutskottets utlåtande nr 88 år 1960

utskottets handläggning ankommer, inte givit utskottet anledning till erinran
eller särskilt uttalande.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 583 och II: 722, I: 584 och
11:724 samt 1:582 och 11:723, sistnämnda båda motioner
såvitt de avser spörsmålet om att film i visst fall skall anses
som svensk, antaga det vid propositionen fogade förslaget till
förordning om särskilt bidrag till producent av svensk film;

II. att riksdagen må godkänna de riktlinjer för kvalitetsstöd
till producenter av svensk film, som förordats i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 26 februari 1960;

III. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 582 och II: 723, i vad de
avser dispositionen av anslaget, till Kvalitetsstöd till svensk
filmproduktion för budgetåret 1960/61 under sjunde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor;

IV. att motionerna I: 591 och II: 725, i vad de avser samproduktion
av film med utländska producenter, icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Gillström, Boman, Einar Persson, Birger
Andersson, fröken Andersson, herrar Thun, Holmqvist, Pålsson, Jacobsson,
fru Wallentheim, herrar Mårtensson, Bertil Petersson, Bengt Gustavsson,
Edström och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson
i Degerfors, Malmborg, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Ståhl, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herrar Almgren,
Hansson i Önnarp, Bohman, Johansson i Norrköping och Gustafsson i Uddevalla.

Statsutskottets utlåtande nr 88 år 1960

9

Reservationer

1) av herrar Pålsson, Jacobsson, Edström, Bengtson och Svensson i Stenkyrka,
vilka ansett att

dels det stycket i utskottets yttrande på s. 7, som börjar med »Såvitt utskottet»
och slutar med »särskild åtgärd», bort ha följande lydelse:

»Enligt utskottets uppfattning bör avfattningen av bidragsförordningen
icke utesluta en dylik tillämpning i fall, då det på ett betryggande sätt visas
att svenskt kapital och svensk arbetskraft nedlagts på en film i den utsträckning
som erfordras för en normal svensk film. Om insatserna i avseende
på kapital och arbetskraft uppenbart når upp till sådan nivå bör, såsom
motionärerna påpekar, icke det förhållandet att därutöver nedlagts utländskt
kapital och utländsk arbetskraft diskvalificera filmen avseende skatteåterbäring
i Sverige. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en föreskrift
om att Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar skall äga
förklara film såsom svensk enligt förordningen erbjuder en önskvärd möjlighet
att i det särskilda fallet pröva, huruvida producentens insats når upp
till vad som enligt förordningens syfte bör erfordras.»

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7, som börjar med »Då det»
och slutar med »denna punkt», bort ha följande lydelse:

»Propositionen innehåller i fråga om användningen av ifrågavarande reservationsanslag
icke några detaljerade bestämmelser. Det möter också svårigheter
att fastställa detaljerade regler varför utskottet delar uppfattningen
om lämpligheten av att allenast allmänna riktlinjer nu meddelas. Skulle det
visa sig att den svenska filmens utveckling i konstnärligt och tekniskt hänseende
lämpligen bör främjas genom att kvalitetsstöd till viss del inriktas
på filmer lämpade för den internationella marknaden, ligger det i sakens natur
att en mindre del av anslaget bör användas för sådant ändamål. Med denna
komplettering av riktlinjerna finner utskottet icke anledning tillstyrka
någon avvikelse från propositionsförslaget på denna punkt.»

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7, som börjar med »Av utskottets»
och slutar med »till kvalitetspremiering», bort ha följande lydelse:

»Kostnaderna för det sålunda föreslagna bidraget till kortfilmen har beräknats
till omkring 250 000 kronor. Utskottets i det föregående angivna
ställningstagande lägger icke hinder i vägen för en höjning av bidragssuminan
med ett belopp av denna ringa storleksordning, eftersom det också måste
beaktas att de inledningsvis angivna kostnaderna icke kunnat exakt beräknas.
Ett sådant bidrag torde även ha ett avsevärt värde såsom konstnärlig
uttrycksform.»

dels ock utskottets hemställan under I. och II. bort ha följande lydelse:

»I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
med bifall till motionerna 1: 582 och II: 723 samt I: 584 och
II: 724, förstnämnda båda motioner såvitt de avser spörsmålet
om att film i visst fall skall anses som svensk, ävensom

10

Statsutskottets utlåtande nr 88 år 1960

med avslag å motionerna I: 583 och II: 722, antaga det vid
propositionen fogade förslaget till förordning om särskilt bidrag
till producent av svensk film med de ändringar, som
följer av vad utskottet anfört;

II. att riksdagen må, med den jämkning som följer av vad
utskottet under I. hemställt, godkänna de riktlinjer för kvalitetsstöd
till producenter av svensk film, som förordats i
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 26 februari
1960;»

2) av herr Ståhl.

600843

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag