Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

1

Nr 83

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1960/61 till fångvårdsstyrelsen
m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under andra huvudtiteln, punkterna
34, 35, 43 och 44, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1960/61 såsom förslagsanslag beräkna till
Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar och Omkostnader 2 347 000 och 407 000
kronor samt Interneringsnämnden och Ungdomsfängelsenämnden 43 000
och 25 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 87, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för
den 4 mars 1960, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordade riktlinjer för organisation av fångvårdsstyrelsen samt interneringsnämnden
och ungdomsfängelsenämnden, dels bemyndiga Kungl.
Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen för fångvårdsstyrelsen,
som föranledes av vad departementschefen föreslagit, dels godkänna av
departementschefen förordad avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1960/61, dels för budgetåret
1960/61 såsom förslagsanslag anvisa till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar
2 347 000 kronor, till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader 407 000 kronor, till
Interneringsnämnden 43 000 kronor och till Ungdomsfängelsenämnden
25 000 kronor, dels ock medgiva, att den i avlöningsstaten för fångvårdsstyrelsen
upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
må för budgetåret 1959/60 överskridas med högst 35 000 kronor.

Propositionen

1955 års fångvårdsstyrelseutredning1 har med skrivelse den 29 maj 1959
avlämnat betänkande med förslag till organisation för fångvårdsstyrelsen
samt för interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden (SOU 1959:
15). En redogörelse för betänkandet och däröver avgivna yttranden har intagits
i statsrådsprotokollet (s. 4—54) till vilket utskottet får hänvisa.

Departementschefen berör inledningsvis det pågående reformarbetet inom
fångvården och anför härom följande.

1 Utredningen har bestått av professorn och ledamoten av riksdagens andra kammare Gunnar
Heckscher, ordförande, biträdande överdirektören i fångvårdsstyrelsen Erik Anneli och t. f.
kanslirådet Ebbe Magnander. Sekreterare har varit assessorn Nils Ortegren.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 sanil. Nr 83

2

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

Under det senaste decenniet har pågått ett oavbrutet reformarbete inom
fångvården. Bakgrunden härtill har i främsta rummet varit 1945 års straffverkställighetsreform,
som innebar att nya principer antogs för behandlingen
av de intagna. Ett betydelsefullt led i arbetet på "att sätta fångvårdsorganisationen
i stånd att praktiskt tillämpa de nya principerna har
varit införandet av räjongsystemet, som efter hand satts i tillämpning över
hela linjen. Vidare har igångsatts en genomgripande förnyelse av anstaltsbeståndet,
vilket medfört en omfattande ny- och ombyggnadsverksamhet som
alltjämt pågår. Personalorganisationen för såväl den slutna som den öppna
anstaltsvården har samtidigt successivt omprövats och förstärkts för att de
krav på en effektivare och bättre vård av fångvårdsklientelet som straffverk -ställighetsreformen uppställde skulle kunna i möjligaste mån tillgodoses.

Det är givet, att denna mycket intensiva och genomgripande reformverksamhet
ställt stora krav på det centrala fångvårdsorganet och utsatt detta
organ för kännbara påfrestningar. Svårigheterna har ytterligare accentuerats
genom den under hela 1950-talet fortgående stegringen av fångantalet.
När fångvårdsstyrelsens nuvarande fasta personalorganisation tillkom efter
beslut vid 1955 års riksdag, hade fångantalet redan stigit betydligt över det
antal som man räknade med vid genomförandet av 1945 års straffverkställighetsreform.
År 1945 utgick man — på grundval av beräkningar av strafflagberedningen
— från ett högsta utrymmesbehov av omkring 2 300 platser.
Ar 1954 var fångantalet uppe i omkring 3 000, det antal som torde ha legat
till grund för beräkningen av personalbehovet för 1955 års organisation av
styrelsen. Sedermera har fångantalet successivt ökats i sådan grad, att man
nu har att räkna med en medelbeläggning av omkring 5 000 intagna. I avvaktan
på att fångvårdsstyrelseutredningen, som började sitt arbete hösten
1955, skulle hinna slutföra sina undersökningar har provisoriska åtgärder
fått vidtagas för att tillgodose de mest trängande arbetskraftsbehoven inom
styrelsen. Sedan början av år 1956 har anställts en befattningshavare med
uppgift att biträda med överdirektörsgöromål. Vidare har byråchefstjänsterna
på administrativa byrån och socialbyrån under lång tid varit dubblerade.
Även annan personal, främst amanuens- och biträdespersonal, har tillförts
styrelsen genom tillfälliga anordningar. Trots dessa förstärkningar, vilka
innebär att styrelsen i jämförelse med 1955 års organisation utökats med ett
30-tal befattningshavare, har viktiga uppgifter utanför de löpande göromålen
fått eftersättas. Särskilt betänkligt är att styrelsen icke haft möjlighet
att i önskvärd omfattning utarbeta föreskrifter och anvisningar för linjepersonalens
handhavande av de mångskiftande och ansvarsfulla nya uppgifter,
som straffverkställighetsreformen och införandet av räjongsystemet
medfört. Även de erinringar rörande handläggningen av administrativa frågor
inom fångvården m. m., som riksdagens revisorer uttalat i sin berättelse
över den år 1959 av dem verkställda granskningen angående statsverket,
torde få ses mot bakgrunden av fångvårdsstyrelsens bristande personalresurser.

De av fångvårdsstyrelseutredningen nu verkställda mycket noggranna undersökningarna,
vilka bedrivits i nära kontakt med den pågående verksamheten
inom styrelsen, har enligt min mening klart ådagalagt, att fångvårdsstyrelsen
såväl kvalitativt som kvantitativt sett är i starkt behov av personalförstärkningar.
Uppenbara svårigheter föreligger emellertid att på längre
sikt beräkna det erforderliga personalbehovet. I betydande omfattning är "arbetsmängden
inom styrelsen direkt beroende av fångantalet. Detta har som
jag nyss framhöll fortgående ökats, och det visar alltjämt en stigande tendens.
I årets statsverksproposition (II ht s. 55) har redovisats en på statistiska
beräkningar grundad prognos angående den fortsatta utvecklingen.

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

3

Som jag i samband med redovisningen av denna prognos understrukit är
det ej möjligt att med någon högre grad av säkerhet förutse utvecklingen.
Tydligt är dock att man vid en utbyggnad av styrelsen på grundval av det
nu aktuella behovet får vara beredd på att kanske inom en nära framtid ytterligare
förstärka resurserna. Man får emellertid ej heller utesluta möjligheten
av en sådan utveckling av kriminalitetens omfattning och användningen
av olika kriminalpolitiska åtgärder att fångantalet åter nedgår. Med
hänsyn härtill bör såsom utredningen föreslagit styrelsens organisation ges
en sådan elasticitet, att organisationen inom en ej alltför liten marginal kan
anpassas efter föreliggande behov.

Departementschefen övergår därefter till att behandla utredningens förslag
till organisation för fångvårdsstyrelsen med undantag av de centrala
nämnderna, vilka upptages i ett senare avsnitt.

Utredningen har betecknat det som en allvarlig brist att styrelsen icke
har personal för sådana utrednings- och planeringsuppgifter, däri inbegripet
prognoser angående den framtida omfattningen av kriminalvårdsklientelet,
vilka hänför sig till genomförandet av den moderna kriminalpolitiken
och vilka enligt utredningen rimligen bör ombesörjas av styrelsen i dess
egenskap av centralt kriminalvårdsorgan. Utredningen föreslår att för ändamålet
inrättas en ny byrå, benämnd lag- och utredningsbyrån, vilken jämväl
bör ha till uppgift att svara för styrelsens anslagsäskanden, att bereda remissyttranden
i ärenden av juridisk eller allmän natur samt att utöva allmän
juridisk konsultation inom fångvården. Den nya byrån skall vidare från
den nuvarande administrativa byrån övertaga allmänna organisationsärenden
och ombudsmannaärenden.

Remissorganen har, med undantag av statens organisationsnämnd som
avstyrkt förslaget, ej framställt någon erinran mot att byrån inrättas. Fångvårdsstyrelsen
och statskontoret har uttryckligen tillstyrkt förslaget. Även
för egen del förordar departementschefen att styrelsens organisation förstärkes
med den föreslagna byrån, vilken på sätt statskontoret framhållit
skulle komma att få karaktären av ett slags stabsorgan åt styrelsen. Genom
byråns inrättande yppas även en möjlighet att i ett mera stabiliserat läge
på styrelsen lägga ansvaret för sådana planeringsuppgifter som nu ankommer
på fångvårdens byggnadskommitté. Till en början måste emellertid
byråns arbete i första hand väsentligen inriktas på att inhämta den eftersläpning
som råder i fråga om utarbetande av nya tjänsteföreskrifter för
såväl styrelsens som linjens personal, varvid särskilt bör beaktas vissa
betydelsefulla behandlings- och rättssäkerhetsfrågor. Med anledning av vad
statistiska centralbyrån anfört beträffande den av utredningen förordade
prognosverksamheten, i vilken även skulle inbegripas ett återupptagande
av styrelsens eftersatta årsberättelser, framhåller departementschefen, att
han utgår från alt verksamheten kommer att uppläggas i samråd med centralbyrån.

Utredningens förslag att för styrelsens administrativa uppgifter, i den mån
de ej skall ankomma på lag- och utredningsbyrån, alltjämt bör finnas en
administrativ byrå synes välgrundat med hänsyn till den betydande om -

4

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

fattningen av dessa arbetsuppgifter. Denna byrå, vars uppgifter främst
kommer att avse personal- och kameralärenden, bör lämpligen benämnas
kanslibyrån.

Vad angår de på socialbyrån ankommande ärenden, vilka utredningen
sammanfört under beteckningen egentlig kriminalvård, finner departementschefen
i likhet med utredningen icke anledning ifrågasätta någon väsentlig
ändring i arbetsuppgifterna och anser det tydligt att en förstärkning av beredningspersonalen
i styrelsen för ifrågavarande ärenden behövs, särskilt
såvitt gäller inspektionsverksamheten på fältet samt de intagnas undervisning
och fritidssysselsättning ävensom personalens utbildning.

Utredningen har i detta sammanhang även behandlat den gruppterapeutiska
försöksverksamhet, som sedan några år bedrivits vid fångvårdsanstalterna.
Enligt utredningen bör försöksverksamheten fortsätta åtskilliga år innan
någon bedömning kan göras av gruppterapins betydelse som resocialiseringsfaktor
för det svenska kriminalvårdsklientelet. Emellertid anser utredningen
att, i stället för den nuvarande ordningen med en från fångvårdsanstalternas
avlöningsanslag avlönad arvodesanställd befattningshavare som
ledare för verksamheten, en extra psykologtjänst bör inrättas i styrelsen. I
vissa yttranden har med anledning av detta förslag bl. a. gjorts gällande,
att det är lika befogat att bereda rättspsykiatrin plats i styrelsen som gruppterapin.

För egen del ansluter sig departementschefen, med hänsyn till hittillsvarande
gynnsamma erfarenheter av den gruppterapeutiska försöksverksamheten,
till utredningens mening att denna försöksverksamhet bör fortsätta.
Den föreslagna anordningen med en särskild tjänst för ändamålet i styrelsen
finner departementschefen även lämplig. Med anledning av vad som anförts
om behov av rättspsykiatrisk expertis i det centrala fångvårdsorganet
erinras om att hos styrelsen finns en arvodesbefattning för en sakkunnig i
hälso- och sjukvårdsfrågor som f. n. innehas av en psykiater. Departementschefen
är icke nu beredd att framlägga förslag om att annan eller ytterligare
medicinsk sakkunskap skall tillföras styrelsen.

Utredningen har förordat att den nuvarande ordningen med en särskild
arbetsbyrå inom styrelsen för den centrala ledningen av fångvårdens arbetsdrift
skall bibehållas. I anslutning härtill har utredningen beträffande
arbetsdriftens utformning gjort vissa allmänna uttalanden, vilka i huvudsak
innebär ett understrykande av de riktlinjer för verksamheten som statsmakterna
tidigare godkänt. Även departementschefen anser att i styrelsen
alltjämt bör ingå en särskild byrå för handhavande av fångvårdens arbetsdrift.
Arbetsdriften, som är av utomordentligt stor betydelse ur vårdsynpunkt,
har med fångantalets stegring fått en mycket väsentlig omfattning.
Denna utveckling har aktualiserat spörsmålet i vad mån moderna driftsekonomiska
synpunkter bör i högre grad än nu är fallet tillgodoses vid utformningen
av arbetsdriften. Skäl kan anföras för att driften bör uppläggas i huvudsak
efter ordinära marknadsmässiga linjer. Å andra sidan måste i enlighet
med principerna för straffverkställigheten eftersträvas att så många som

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

5

möjligt av de intagna beredes en ur vårdsynpunkt lämplig sysselsättning.
Det torde vara anledning att närmare undersöka hur dessa delvis motstridiga
intressen skall kunna på lämpligaste sätt samordnas. Såväl fångvårdens
byggnadskommitté som eftervårdsutredningen har också vid remissbehandlingen
framfört önskemål om att utformningen av arbetsdriften skall göras
till föremål för särskild utredning. Denna utredning kommer dock att bli
tämligen tidskrävande, och departementschefen anser icke att frågan om arbetsbyråns
organisation nu bör uppehållas därav.

Beträffande personalbehovet för arbetsbyrån har fångvårdsstyrelsen framhållit
att arbetsläget på byrån med hänsyn till fångantalets stegring numera
är ett helt annat än vid den tidpunkt då utredningen gjorde sina beräkningar.
Styrelsen har med anledning härav föreslagit en betydande föi stärkning
av byrån i förhållande till utredningens förslag. Även andra remissorgan,
bl. a. statskontoret, har funnit att en förstärkning utöver utredningens
förslag är påkallad. Riktigheten härav bekräftas av de uppgifter angående
omfattningen av arbetsbyråns verksamhet som finnes tillgängliga.
Antalet verkstadsplatser uppgick den 1 januari 1959, då utredningen avslutat
sina undersökningar, till omkring 2 000 och beräknas den 30 juni
1960 ha ökat med 536 samt fram till den 1 februari 1961 med ytterligare
541 platser. Till ytterligare belysning av den snabba utvecklingen inom arbetsdriften
må nämnas att verkstäderna under budgetåret 1955/56 framställde
varor till ett värde av ca 12 milj. kronor och under budgetåret 1958/
59 (ill ett värde av ca 22 milj. kronor. Departementschefen förordar med
hänsyn till det sagda att arbetsbyrån i viss omfattning förstärkes utöver vad
utredningen har föreslagit. Det förslag till organisation av byrån som i det
följande framlägges ansluter till fångvårdsstyrelsens uppskattning av personalbehovet.

Vad angår fångvårdsstyrelsens byggnadsärenden har utredningen särskilt
uppehållit sig vid frågan huruvida styrelsen även i fortsättningen bör svara
för underhållet av fångvårdens fastighetsbestånd. Utredningen har i anslutning
till tidigare förslag, bl. a. av 1954 års byggnadsbesparingsutredning,
förordat att den byggnadstekniska förvaltningen överföres till byggnadsstyrelsen.
1 remissyttrandena har olika meningar kommit till uttryck.
Utredningens förslag tillstyrkes av bl. a. fångvårdens byggnadskommitté
och byggnadsstyrelsen, dock med uttryckligt förbehåll från byggnadsstyielsens
sida om en häremot svarande personalförstärkning. Fångvårdsstyrelsen
tillråder för sin del att frågan om en överflyttning får vila tills vidare.
Av samma åsikt är bl. a. statskontoret, som tunnit fördelarna av en öveiföring
till byggnadsstyrelsen så tvivelaktiga, att ämbetsverket icke nu anser
sig kunna tillstyrka en förändring.

För egen del har departementschefen kommit till den uppfattningen, att
den nuvarande ordningen tills vidare bör bibeliallas. Huruvida en överföring
framdeles bör komma till stånd är en fråga som torde få prövas i samband
med alt liknande förvaltningsfrågor inom andra områden upptas till behandling.
Tills vidare bör förvaltningen av fångvårdens fastighetsbestånd så tf

Bihang till riksdagens protokoll 1960. G sarnl. Nr 83

6

Statsutskottets utlåtande nr 83 dr 1960

ledes kvarligga hos fångvårdsstyrelsen. För dessa ärenden, vilka i överensstämmelse
med nuvarande ordning bör handläggas på kanslibyrån, bör styrelsen
ha tillgång till särskild byggnadsexpertis.

Beträffande övriga berörda byggnadsärenden anser departementschefen i
likhet med utredningen att det icke f. n. bör vidtagas någon ändring i den
nuvarande ordningen, enligt vilken styrelsen eller byggnadskommittén har
att, efter beslut av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall, dels handlägga planeringsärenden
i fråga om nybyggnads-, ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten
och dels låta utföra sådana arbeten. För planeringsärendena, vilka bör handläggas
i samråd mellan kanslibyran och lag- och utredningsbyrån, ävensom
för de förut berörda underhållsfrågorna bör styrelsen liksom nu ha tillgång
till en sakkunnig i arkitektfrågor.

Vad härefter angår fångvårdsstyrelsens klientelregister erinras om att en
särskild utredningsman f. n. undersöker möjligheterna att samordna straffregistret
med kriminaltekniska anstaltens register. Enligt vad inhämtats
kan denna utredning väntas framlägga förslag i ämnet innevarande år. I
avvaktan på utredningsresultatet bör, såsom även fångvårdsstyrelseutredningen
funnit, frågan om straffregistrets personalorganisation anstå tills vidare.
Emellertid är det angeläget att under mellantiden arbetet på registret,
som är omedelbart och direkt beroende av ändringar i fångantalet, i görligaste
mån underlättas. Utredningen har föreslagit att utöver viss personalförstärkning
medel beräknas för anskaffande bl. a. av en snabbkopieringsapparat
för framställning av straffregisterutdrag. Under remissbehandlingen har
framförts vissa invändningar häremot med hänsyn till arkivvärdighetskravet.
Departementschefen är icke beredd att utan närmare undersökning taga
ställning till denna fråga. Då behov av snabbkopieringsapparat inom styrelsen
under alla förhållanden föreligger, bör dock medel för ändamålet beräknas
under styrelsens omkostnadsanslag. Som utredningen föreslagit bör registret
med hänsyn till sina speciella uppgifter redovisas som en självständig
enhet inom styrelsen.

Även i fråga om centrala fångregistret, vilket alltjämt bör tillhöra socialbyrån,
anses en viss personalförstärkning befogad. Vad angår det på samma
byrå förda registret över villkorligt dömda delar departementschefen utredningens
uppfattning att detta register bör bibehållas. Beträffande de båda
sistnämnda registren har kriminaltekniska anstalten uttalat önskemål om en
vidgad uppgift slämning av betydelse för bl. a. polisens spaningsarbete. Frågan
härom anses lämpligen böra undersökas av de båda berörda myndigheterna
i samråd och särskilt förslag därefter underställas Kungl. Maj :t.

Utredningen har i sitt betänkande framlagt förslag till decentralisering
av vissa på styrelsen ankommande ärenden. Till en början har föreslagits,
att räjongeheferna skall i viss omfattning bemyndigas att pröva yrkanden
om ersättning till enskilda för skador som vållats av rymlingar m. fl. Enligt
vad departementschefen inhämtat har man inom socialdepartementet —- där
dessa ärenden jämte liknande ärenden berörande socialstyrelsens och medicinalstyrelsens
verksamhetsområden prövas — för avsikt att till behandling

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

7

uppta frågan om decentralisering av beslutanderätten i dessa ärenden. Vid
sådant förhållande finner departementschefen icke nu anledning att pröva
fångvårdsstyrelsutredningens förslag. Däremot tillstyrkes att ärenden angående
ersättning till på fångvårdsanstalterna intagna för förstörda eller förkomna
persedlar decentraliseras till räjongcheferna på sätt utredningen har
föreslagit.

Vidare har utredningen föreslagit att vissa av de ärenden som nu handläggs
i förstärkta fångvårdsstyrelsen skall delegeras till anstaltsnämnderna.
De ärenden som här avses gäller frågor om inräkning i vissa fall i strafftiden
av tid, varunder intagen vistats utom anstalt, om bestraffning genom
förlängning av verkställighetstid samt om fakultativ villkorlig frigivning.
Det erinras om att dessa frågor, såsom utredningen själv framhållit, omfattas
av de förslag som strafflagberedningen framlagt i sitt betänkande med
förslag till skyddslag. Detta förslag överväges f. n. i justitiedepartementet.
Vidare erinras om att i eftervårdsutredningens uppdrag ingår att pröva en
av riksdagens revisorer väckt fråga om avskaffande av anstaltsnämnderna
i deras nuvarande form. Enligt departementschefens mening bör de av fångvårdsstyrelseutredningen
i detta sammanhang aktualiserade decenlraliseringsfrågorna,
som är av svårbedömd natur, ej utbrytas från de sammanhang
där de sålunda överväges. Tills vidare bör alltså dessa ärenden handläggas
i förstärkta fångvårdsstyrelsen.

Utredningen har därjämte i anslutning till tidigare förslag i ämnet förordat
att yttranden i ärenden angående nåd i brottmål icke skall infordras från
fångvårdsstyrelsen i andra fall än då detta av särskild anledning finnes påkallat.
Departementschefen är dock icke beredd att nu föreslå ändring av
gällande ordning i detta avseende. Ytterligare erfarenheter av det nuvarande
sättet för handläggning av nådeärenden torde få avvaktas.

I bilaga till propositionen (s. 70—73) redovisas sammanställningar över
fångvårdsstyrelsens nuvarande personalorganisation, utredningens och styrelsens
förslag till ändringar samt den av departementschefen förordade personalorganisationen.
I det följande redogörs för den närmare innebörden av
departementschefens förslag i huvudsak endast i vad detta skiljer sig från
utredningens. I övrigt hänvisas till de nämnda sammanställningarna.

Av skal som utredningen anfört tillstyrkes alt den nuvarande överdirektörstjänsten
ändras till en generaklirektörstjänst Bp 6.

Såsom verkschefens ställföreträdare bör tjänstgöra den byråchef, som
Kungl. Maj:t efter anmälan av verkschefen förordnar därtill. I likhet med
vad förhållandet är vid andra verk bör ställföreträdararvode utgå med 1 800
kronor för år.

Som framgått av det föregående har departementschefen icke ansett sig
kunna tillstyrka utredningens förslag till decentralisering av vissa av de på
förstärkta fångvårdsstyrelsen ankommande ärendena. Nuvarande sammansättning
av styrelsen med bl. a. två särskilda sakkunniga vid det slutliga
avgörandet i dessa ärenden bör därför tills vidare bibehållas oförändrad.
Däremot anser departementschefen att anledning numera saknas att bibe -

8

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

hålla institutionen med särskilda fångvårdsfullmäktige. Det föreslås därför
att denna institution slopas.

Utanför byråindelningen bör såsom utredningen föreslagit upptagas en
biträdestjänst för handsekreterargöromål åt verkschefen. Med anledning
av de fordringar på språkkunskaper som fångvårdsstyrelsen ansett nödvändiga
med hänsyn till förekommande utländska besök tillstyrkes att en kansliskrivartjänst
Ae 10 inrättas för ändamålet.

Den av utredningen föreslagna personalorganisationen för lag- och utredningsbyrån
godtages i huvudsak. Det tillstyrkes sålunda att en ny byråchefstjänst
Be 1 inrättas. Av de utanför sektionsindelningen upptagna biträdestjänsterna
tillstyrkes dock endast inrättande av en kanslibiträdestjänst
Ae 7 för registrators- och handsekreterargöromål. Beträffande utredningssektionen
har departementschefen ingen annan erinran än att byrådirektörstjänsten
bör placeras i Ao 24 och kanslibiträdestjänsten i Ae 7. För ombudsmannasektionen
bör såsom utredningen föreslagit avses en förste byråsekreterare
och ombudsman Ao 23 samt därjämte en biträdestjänst i reglerad
befordringsgång.

Vad angår kanslibyrån bör under byråchefens omedelbara ledning handläggas
ärenden angående underhåll och andra förvaltningsåtgärder beträffande
fångvårdens fastigheter. Till byråchefens förfogande för dessa ärenden
finns nu en arvodesanställd befattningshavare. Departementschefen tillstyrker
att i stället för denna befattning en tjänst som byggnadsinspektör
Ag 21 inrättas. Utanför sektionsindelningen bör vidare upplagas den nuvarande
byråns registreringspersonal bestående av en kansliskrivare (registrator)
och ett biträde i reglerad befordringsgång.

Den för kanslibyråns återstående uppgifter erforderliga personalen bör i
anslutning till utredningens förslag sammanföras under en personalsektion
och en kameralsektion. Beträffande personalsektionen föreslås att i stället
för två av utredningen upptagna kansliskrivaretjänster inrättas en kanslisttjänst
i reglerad befordringsgång och en kontoristtjänst i Ae 9. I övrigt godtages
utredningens förslag till personaluppsättning för sektionen. Därvid
räknas med att den av utredningen föreslagna amanuensen även skall kunna
utnyttjas för de förut berörda fastighetsärendena.

Till kameralseklionen bör förutom övriga av utredningen föreslagna
ärenden hänföras samtliga de centrala upphandlingsärenden, som ombesörj
es av den nuvarande byrån. Med hänsyn härtill föreslås att för sektionschefsposten
inrättas en inlendenttjänst Ao 23. För sektionen bör vidare i
överensstämmelse med utredningens förslag avses en bokhållare Ae 15 och
en kansliskrivare (kassör) Ao 10. Med beaktande av vad fångvårdsstyrelsen
anfört om arbetsuppgifternas omfattning föreslår departementschefen, att i
stället för den av utredningen förslagna kontoristtjänsten inrättas två kansliskrivaretjänster
Ao 10 respektive Ae 10. I fråga om övrig biträdespersonal
tillstyrkes utredningens förslag.

I överensstämmelse med nuvarande ordning bör under kanslibyrån redovisas
den för styrelsens gemensamma skrivcentral erforderliga personalen

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

9

liksom övrig gemensam servicepersonal. Med undantag för telefonisttjänsten
har departementschefen ingen annan erinran mot utredningens förslag till
personaluppsättning än att två expeditionsvakter bör upptagas som ordinarie
och två som extra ordinarie. Med anledning av fångvårdsstyrelsens
förslag beräknas i det följande under styrelsens omkostnadsanslag medel
för anskaffande av en automatisk telefonväxel. Telefonisttjänsten bör på
grund härav upptagas som kanslibiträdestjänst Ae 7.

Beträffande straffregistret föreslås, för att möjliggöra den av styrelsen
föreslagna ordningen beträffande den s. k. slagningen i registret, att en
i utredningens förslag till personalplan upptagen biträdestjänst i reglerad
befordringsgång ersättes med en kansliskrivaretjänst Ag 10. I övrigt tillstyrkes
utredningens förslag.

I enlighet med utredningens förslag bör socialbyråns ärenden sammanföras
under en juridisk sektion för ärenden angående verkställbarhetskontroll
och strafftidsberäkning samt en vårdsektion för övriga ärenden. Utanför
sektionsindelningen bör förutom byråchefstjänsten upptagas den förut
tillstyrkta psykologtjänsten. Befattningshavarens uppgifter anses dock icke
uteslutande böra begränsas till den gruppterapeutiska försöksverksamheten.
Det förordas att tjänsten uppföres i lönegrad Ag 24. Den av utredningen
för handsekreteraregöromål åt byråchefen föreslagna bi trädest jänsten kan
departementschefen icke tillstyrka.

Beträffande juridiska sektionen föreslås, att den av utredningen upptagna
förste byråsekreterartjänsten Ao 23 med hänsyn till befattningshavarens
kvalificerade uppgifter uppföres som byrådirektörstjänst Ao 24. I övrigt har
departementschefen ingen annan erinran mot utredningens förslag än att
kansliskrivaretjänsten bör upptagas som extra ordinarie och att medel bör
beräknas för tre hela biträdestjänster i reglerad befordringsgång.

Beträffande vårdsektionen har departementschefen som förut nämnts icke
ansett sig kunna tillstyrka utredningens förslag till decentralisering av förstärkta
fångvårdsstyrelsens ärenden eller till ändrad handläggning av nådeärendena.
Hänsyn härtill hör tagas vid beräkningen av sektionens personalbehov.
Departementschefen föreslår därför att utöver de av utredningen
upptagna tjänsterna som byrådirektör, förste byråsekreterare, vilken senare
bör upptagas som extra ordinarie, och amanuens inrättas ytterligare en förste
byråsekreteraretjänst Ag 21. För sektionen bör vidare beräknas en kontoristtjänst
Ae 9 för uppgifter i samband med personalutbildning och personalkurser,
en kanslibiträdestjänst Ag 7 med uppgift att biträda byrådirektören
och föra registret över villkorligt dömda samt en biträdestjänst i reglerad
befordringsgång.

Departementschefen delar fångvårdsstyrelsens uppfattning att den av utredningen
föreslagna amanuensen på centrala fångregistret bör jämställas
med sektionschef och upptagas som förste aktuarie Ae 21. Vidare föreslås,
att för uppgiften som sektionschefens närmaste medhjälpare inrättas en
kansliskrivaretjänst Ao 10 i stället för den kontoristtjänst som utredningen
föreslagit. I övrigt beräknar departementschefen samma personal som ut -

10

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

redningen, dock att han anser att antalet biträdestjänster i reglerad befordringsgång
torde kunna tills vidare minskas med en.

Vad slutligen angår arbetsbyrån bör denna, såsom förut anförts, förstärkas
utöver vad utredningen föreslagit. Härvid åsyftas närmast allmänna
sektionen och verkstadssektionen. I fråga om sektionernas arbetsuppgifter
föreslås, att allmänna sektionen från verksladssektionen övertager alla uppgifter
som icke har direkt samband med verkstadsdriften. I enlighet härmed
beräknas för allmänna sektionen, vilken bör stå under byråchefens
omedelbara ledning, följande personal, nämligen en förste byråingenjör
Ae 23 och en förste byråsekreterare Ao 23 för planerings- och utredningsärenden,
en förste byråsekreterare Ae 21 för personalärenden, en förste
byråsekreterare Ae 23 med kompetens som civilekonom, en assistent Ae
17 och två kanslister i reglerad befordringsgång för ärenden angående upphandling
och försäljning m. m., en kansliskrivare Ao 10 för debiteringsärenden,
en kontorist Ae 9 för registreringsgöromål samt ett kanslibiträde
och tre biträden i reglerad befordringsgång. För verkstadssektionens chef
bör avses en byrådirektör stjänst Ae 26. Befattningshavaren bör ha kvalificerad
teknisk utbildning samt erfarenhet, av industriellt planeringsarbete.
Som närmaste medhjälpare åt sektionschefen bör avses en förste byråingenjör
Ae 23, vilken därjämte bör tjänstgöra som arbetsgrenschef för de
mekaniska verkstäderna. För uppgifter som arbetsgrenschef er beräknas vidare
tre förste byråingenjörer A 21, varav en ordinarie och två extra ordinarie.
Härutöver bör för sektionen avses tre byråingenjörer Ae 19, en assistent
Ae 17 samt tre ingenjörer högst A 15.

I anslutning till utredningens förslag beräknas för byggnadssektionen en
förste byråingenjör Ae 21 samt två kontrollanter A 17, varav en bör upptagas
som ordinarie och en som extra ordinarie, samt för jordbrukssektionen
en förste byråinspektör Ao 23 och en byråagronom Ae 21.

Utredningens förslag att fångvårdsstyrelsen må bemyndigas att förtidsanställa
arbetsdriftschefer vid nya anstalter för tjänstgöring å arbetsbyrån
med förberedelsearbeten tillstyrkes på de villkor som statskontoret uppställt
härför.

Slutligen föreslås i detta sammanhang att fem yrkesmästaretjänster A
12, vilkas innehavare avlönas från fångvårdsanstalternas avlöningsanslag och
tjänstgör som ambulerande arbetsledare vid av arbetsbyrån administrerade
byggnadsföretag, ändras till verkmästartjänster A 14 med Stockholm som
stationeringsort.

1 syfte att fångvårdsstyrelsens organisation skall bli tillräckligt elastisk
har utredningen föreslagit att under styrelsens avlöningsanslag beräknas
en medelsreserv uppgående till 65 000 kronor för anställande av extra personal.
Fångvårdsstyrelsen har i stället föreslagit att icke-ordinarieposten
upptages som förslagsbetecknad. Såväl utredningen som styrelsen har vidare
i samma syfte föreslagit att styrelsens vikariemedel skall beräknas enligt
förmånligare grunder än de eljest tillämpade. För egen del kan departementschefen
icke biträda dessa förslag i vidare mån än att han föreslår

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

11

att under avlöningsanslaget beräknas ett belopp av 70 000 kronor för extra
arbetskraft, vilket belopp bör ställas till styrelsens förfogande först efter
Kungl. Maj :ts medgivande i varje särskilt fall.

Ett genomförande av den föreslagna omorganisationen av styrelsen påkallar
att ny instruktion för styrelsen utfärdas. Härvid kräves ställningstagande
till åtskilliga detaljfrågor rörande arbetsformerna inom styrelsen
m. m. Departementschefen har jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den
22 januari 1960 tillkallat särskild sakkunnig för utarbetande av ny instruktion
för styrelsen och fångvårdsanstalterna.

Den föreslagna omorganisationen av styrelsen bör träda i kraft den 1 juli
1960. Det föreslås få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som därvid kan visa sig bli erforderliga.

Departementschefen övergår härefter till att behandla fångvårdsstyrelseutredningens
förslag till organisation för interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden.

Utredningen har ansett det önskvärt, att det tidigare beslutade gemensamma
kansliet kommer till stånd snarast möjligt. I samband härmed har
utredningen föreslagit en gemensam personalorganisation för nämnderna
ävensom ifrågasatt en utökning av antalet ledamöter i nämnderna med företrädare
för närliggande vårdområden. Utredningen har vidare i syfte att
avlasta nämnderna förordat en utvidgning av skyddskonsulentorganisationens
arbetsuppgifter beträffande provutskrivna förvarade och ungdomsfängelseelever.
Därjämte har utredningen föreslagit vissa ändringar i förvaringslagen
och den s. k. expeditionskungörelsen.

I det förut nämnda betänkandet med förslag till skyddslag har strafflagberedningen
även behandlat de uppgifter som nu ankommer på nämnderna,
varvid även en ändrad organisation för verksamheten diskuterats.
Vidare nämnes att 1956 års eftervårdsutredning, i samband med sitt uppdrag
att ompröva skyddskonsulentorganisationen, kommer att upptaga även
den av fångvårdsstyrelseutredningen ifrågasatta utvidgningen av organisationens
uppgifter liksom också en av utredningen berörd fråga om behandlingsjournaler
för provutskrivna förvarade. Strafflagberedningens förslag
är som förut nämnts föremål för övervägande inom justitiedepartementet.
De av utredningen föreslagna ändringarna i förvaringslagen och expeditionskungörelsen
anses lämpligen böra prövas i samband med detta arbete.
I avvaktan härpå samt på de förslag som är att vänta från eftervårdsutredningen
anses nämndernas verksamhet böra fortgå i oförändrade former.
Under dessa förhållanden saknas enligt departementschefens mening även
anledning att nu ifrågasätta någon ändring i nämndernas kansli- eller personalorganisation.
Viss förstärkning av biträdespersonalen är dock nödvändig.

För bilrädeslijälp åt nämnderna har under fångvårdsstyrelsens avlöningsanslag
beräknats medel bl. a. för sammanlagt fyra och ett halvt biträden
i reglerad befordringsgång. Med hänsyn till den fortgående utökning -

12

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

en av verksamheten föreslås, att för budgetåret 1960/61 medel beräknas
för tillhopa sex och en halv biträdestjänster i reglerad befordringsgång, varvid
det föreslås få ankomma på Kungl. Maj :t att fördela tjänsterna mellan
nämnderna. I den mån ytterligare personalförstärkning skulle visa sig oundgängligen
erforderlig, föreslås den i det föregående beräknade medelsreserven
få tagas i anspråk jämväl härför.

Den av departementschefen förordade organisationen för fångvårdsstyrelsen
samt interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden innebär att
hela antalet befattningar blir 115 1/2, vilket i förhållande till 1955 års organisation
innebär en ökning med 48 tjänster.

Fångvårdsstyrelsen: A vlöningar

Vid bifall till de av departementschefen förordade förslagen beräknas det
erforderliga anslagsbehovet för budgetåret 1960/61, häri inräknat ett belopp
av 70 000 kronor för tillfällig personal, till 2 347 000 kronor, vilket innebär
en ökning i förhållande till nuvarande anslag med 560 000 kronor.
Av sistnämnda belopp utgör omkring 50 000 kronor automatiska utgiftsstegringar.

Anslaget uppföres alltså med (1 787 000 -j- 560 000) 2 347 000 kronor,
varav 587 000 kronor beräknas för avlöningar till ordinarie tjänstemän,
17 000 kronor för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, 1 370 000 kronor för avlöningar till icke-ordinarie personal, 335 000
kronor för rörligt tillägg och 38 000 kronor för kompensation för höjda
folkpensionsavgifter.

I detta sammanhang anmäles, att fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 28
augusti 1959 hemställt om medgivande att överskrida den i styrelsens avlöningsstat
för innevarande budgetår uppförda anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie personal för anställande av ytterligare tillfällig arbetskraft.
Med hänsyn till det pressade arbetsläget i styrelsen föreslås att
riksdagens bemyndigande inhämtas att för budgetåret 1959/60 överskrida
nämnda anslagspost med 35 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader

Departementschefen förordar att posterna till sjukvård m. m. och till
reseersättningar höjes med 500 respektive 30 000 kronor. För bränsle, lyse
och vatten beräknas ytterligare 5 000 kronor. Beträffande posten till övriga
expenser förordas, att ytterligare 130 000 kronor anvisas, varav 115 000
kronor avses för de av styrelsen föreslagna engångsanskaffningarna. Under
posten till publikationstryck beräknas ytterligare 1 500 kronor. Anslaget
uppföres således för budgetåret 1960/61 med (240 000 + 167 000)
407 000 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

13

Interneringsnämnden

I det föregående har departementschefen utgått från att interneringsnämndens
och ungdoinsfängelsenämndens verksamhet tills vidare bör fortgå
i oförändrade former. Under sådana förhållanden bör för budgetåret
1960/61 under förevarande anslag, liksom hittills, medel beräknas för dagarvoden
åt ordförande och ledamöter i interneringsnämnden samt till reseersättningar.
Fångvårdsstyrelsens förslag, att ifrågavarande poster uppräknas
med 1 500 respektive 2 500 kronor tillstyrkes. Anslaget uppföres
alltså med (39 000 + 4 000) 43 000 kronor.

Ungdomsfängelsenämnden

I enlighet med vad som anförts under föregående punkt bör under förevarande
anslag medel alltjämt beräknas för dagarvoden till ordförande och
ledamöter i ungdomsfängelsenämnden samt för reseersättningar.

Med hänsyn till belastningen under posten till reseersättningar (utgift
1958/59 1 843; anvisat 1959/60 7 000) anses den av fångvårdsstyrelsen begärda
uppräkningen av dagarvodesposten kunna tillgodoses inom ramen för
oförändrat anslag. I enlighet härmed föreslås, att arvodesposten uppföies
med 19 000 kronor och posten till reseersättningar med 6 000 kronor.

Riksdagens revisorers förevarande uttalanden

1 förevarande sammanhang har utskottet till behandling jämväl förehaft
de redogörelser angående dels handläggningen av administrativa frågoi
inom fångvården och dels inköp och vård av motorfordon för fång\årdsanstalternas
behov m. m., som riksdagens år 1959 församlade revisorer
lämnat under §§ 2 och 3 i sin berättelse.

I samband med sin redogörelse har revisorerna under förstnämnda paragraf
gjort följande uttalande.

Enligt statsmakternas beslut har en administrativ omläggning av fångvården
ägt rum under 1950-talet, varigenom fångvårdsanstalterna numera
gruppvis samverka under ledning av en större och i vardtekniskt
hänseende i allmänhet bättre utrustad centralanstalt. Anstalterna för ordinärt
manligt klientel äro sammanförda i fyra olika anstaltsgrupper med
anstalterna på Långholmen och Härianda samt i Malmö och Härnösand
som centralanstalter. Vidare finnes en särskild kvinnogrupp omfattande
anstalten i Växjö med annexet Eleonora, en säkerhetsgrupp för förvarade
och internerade med Hall som centralanstalt samt en ungdomsgrupp för
ungdomsfängelseklientel och unga manliga fångar. Centralanstalt för denna
grupp är Skenäs. Utanför anstaltsgrupperingen står Håga sjukhus, vilket
dock i vissa ekonomiska ärenden är underställt säkerhetsgruppen.

Avsikten med denna reform har bl. a. varit att till fångvårdsdirektörerna
för anstaltsgrupperna decentralisera beslutanderätten i placerings-, förflyttnings-
och vissa andra behandlingsfrågor, vilka tidigare ankommit på fångvårdsstyrelsen.
Även på det rent administrativa området och beträffande
vissa med arbetsdriften sammanhängande göromål har en decentralisei ing
ägt ruin. I anslutning till den sålunda genomförda reformen har ett betydande
antal författningar av olika slag utfärdats. Ändringar ha genomförts i

u

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

instruktionen för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna, varjämte
bl. a. ett cirkulär utfärdats av Kungl. Maj :t med vissa bestämmelser om behandling
av de intagna i fångvårdsanstalt som ingår i anstaltsgrupp. Vidare
har fångvårdsstyrelsen utfärdat rundskrivelser i skilda ämnen, vilka delvis
upphävt tidigare föreskrifter, intagna i arbetsordningen för fångvårdsanstalterna.

Vad beträffar den ekonomiska förvaltningen — som är av särskilt intresse
i detta sammanhang — innebär det nya systemet att fångvårdsstyrelsen, som
tidigare utövat den direkta ledningen av‘dct kamerala arbetet vid ett 20-tal
större anstalter för vanligt fångförvar och ombesörjt det kamerala arbetet
\id ett 25-tal mindre sadana anstalter, kunnat överlämna dessa arbetsuppgifter
till de s. k. räjongkamrerarna. Vid omläggningen förutsattes att fångvårdsstyrelsen
skulle närmare reglera åtskilliga kamerala och andra administrativa
frågor. Som nyss berörts har detta också skett genom att styrelsen
utfärdat en rad anvisningar i hithörande ämnen. I själva verket föreiigger
nu en sådan mångfald bestämmelser av skilda slag, att det knappast
ar möjligt att helt entydigt klarlägga vad som skall iakttagas i det ena eller
andra avseendet. Härtill bidrager även att arbetsordningen, som alltjämt
gäller i tillämpliga delar, är utgången och icke längre lär gå att anskaffa.
En befattningshavare i framskjuten ställning har på revisorernas förfrågan
förklarat, att han trots efterforskningar icke lyckats komma över något
exemplar därav. Dessa förhållanden ha naturligt nog haft den följden, att
stor osäkerhet råder bland fångvårdspersonalen om vem som skall handlägga
och vem som har beslutanderätten i olika ärenden, över huvud taget
synas enhetliga principer härutinnan i stort sett saknas. Även om självfallet
en viss enhetlig praxis utbildats på förevarande område, förekommer
det också att likartade ärenden handläggas på olika sätt vid anstalterna utan

^e^a l<an sakligt motiveras. Det vill även förefalla, som om avvägningen
i fråga om befogenheter mellan å ena sidan den centrala styrelsen och å andra
sidan de regionala och lokala myndigheterna knappast skulle vara resultatet
av något rationellt genomtänkt system utan som om i vissa fall tillfälligheter
fått avgöra, vem exempelvis beslutanderätten i olika frågor tillagts.

Det är ur vissa synpunkter naturligt, om fångvården under trycket av de
senaste årens starka utveckling haft svårigheter att uppnå den stadga som
i allmänhet kännetecknar den svenska förvaltningen. Numera torde emellertid
så omfattande erfarenhet ha vunnits av räjongplanens tillämpning i praktiken,
att tidpunkten bör vara inne att göra en metodisk genomgång av hithörande
förhållanden i syfte att få till stånd en mera ändamålsenlig utformning
av fångvårdens administrativa system. En sådan genomgång synes även
motiverad av att fångvårdsstyrelsen på nytt står inför en omorganisation,
varav uppenbarligen föreligger ett trängande behov. Enligt revisorernas
mening kan emellertid något definitivt beslut härom knappast fattas, förrän
ställning tagits till i vilken omfattning beslutanderätten i olika frågor bör
förbehållas styrelsen eller delegeras till underlydande myndigheter.

Det är givetvis icke möjligt för revisorerna att i detalj ingå i prövning av
alla de spörsmål som aktualiseras i sammanhanget. Revisorerna få därför
begränsa sig till vissa huvudfrågor, av vilka några redan antydningsvis berörts.
Det må därvid framhållas att revisorerna icke ansett sig böra dryfta
spörsmål som ha avseende å behandlingen av de intagna utan komma att
uppehålla sig vid administrativa frågor i egentlig mening. Helt allmänt bör
dock beaktas att, i den mån en helt tillfredsställande ordning beträffande
dessa kan åstadkommas, vinsten därav ytterst tillkommer vårdarbetet, vilket
givetvis måste vara det centrala för de inom fångvården verksamma.

Personalärendena ha med hänsyn till fångvårdens nuvarande omfattning

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

15

kommit att få en allt större betydelse såväl kvalitativt som kvantitativt. I
det föregående har en redogörelse lämnats för de regler som gälla i fråga
■om beviljandet av semester och annan ledighet. Innebörden av dessa regler
är bl. a., att om exempelvis ett kontorsbiträde önskar ledighet för enskilda
angelägenheter av vikt under två dagar hon har att upprätta ansökan därom
i två exemplar; ett beliålles å vederbörande anstalt, medan det andra med
anstaltschefens yttrande insändes till fångvårdsstyrelsen, som har att meddela
beslut. Detta sker — ofta sedan ledigheten redan åtnjutits — å särskild
blankett, vilken tillställes dels vederbörande anstalt, som i sin tur lämnar
kontorsbiträdet besked om styrelsens beslut, dels kamreraren vid centralanstalten
för kännedom. Bakom ifrågavarande förfarande ligger uppenbarligen
bl. a. den tanken, att fångvårdsstyrelsen bör besluta i ärenden som avse
tillämpningen av reglerna om B-avdrag vid tjänstledighet för enskilda angelägenheter
av vikt för att därigenom i detta avseende kunna upprätthålla en
enhetlig praxis. En sådan kan dock lika väl åstadkommas genom centralt
utfärdade direktiv. Även andra exempel på tungroddhet när det gäller enkla
personalfrågor kunna anföras. Här må endast pekas på handläggningen av
ärenden som avse löneklassuppflyttning. I dylika ärenden beslutar fångvårdsstyrelsen
på grundval av från vederbörande anstalt insända uppgifter,
vilka delvis äro helt onödiga för bedömande av tjänstemannens rätt till förhöjd
löneklassplacering, då de hänföra sig till för länge sedan upphävda
avlöningsbestämmelser. I dessa och liknande ärenden — som för samtliga
anstalter torde uppgå till ett avsevärt antal varje år — synes beslutanderätten
med fördel kunna delegeras till chefen för vederbörande anstal[sgrupp
eller styresmannen för den ifrågavarande anstalten. Härigenom skulle en
icke oväsentlig avlastning av fångvårdsstyrelsen kunna ske, skriftväxling
undvikas o. s. v.

Om det sålunda bör vara möjligt att i långt högre grad än nu sker decentralisera
handläggningen av vissa administrativa ärenden inom fångvården,
kunna samtidigt vägande skäl åberopas för att i andra fall bestyret
med hithörande ärenden bör helt överflyttas till fångvårdsstyrelsen. Revisorerna
åsyfta härvidlag bl. a. avlöningsuträkning och därmed sammanhängande
redovisningar av olika slag. Avlöningar uträknas och utbetalas
för närvarande vid centralanstalt med användande av genomskriftssystem för
avlöningskort och avlöningslista. För sådant ändamål insändas från sidoanstalt
månatligen tjänstgöringsuppgifter. Som bekant har emellertid på
olika håll — bl. a. inom försvaret — avlöningsuträkningen centraliserats,
varvid moderna hålkortsmaskiner kommit till användning. Erfarenheterna
därav äro enligt vad revisorerna ha sig bekant goda. I betraktande av fångvårdspersonalens
storlek synes tiden numera vara inne att införa ett liknande
system för fångvårdens del. Om så sker bör även annan personalredovisning
kunna ordnas på liknande sätt. Det vill över huvud förefalla revisorerna,
som om goda möjligheter skulle föreligga för användning inom
fångvården av moderna kontorstekniska maskiner för bokföring, viss statistik,
sammanställningar rörande fångvårdens verkstads- och jordbruksdrift
o. s. v. Enligt revisorernas mening bör därför en särskild undersökning
utföras rörande de närmare förutsättningarna härför. Därvid bör uppmärksammas
i vad mån det administrativa arbetet vid de särskilda anstalterna
även i övrigt skulle kunna underlättas genom användning av mera moderna
kontorstekniska hjälpmedel än vad för närvarande är fallet. Härigenom torde
i varje fall på längre sikt personalkostnaderna för det administrativa arbetet
kunna hållas nere.

Nyss bar förordats att personalredovisningen skall ske centralt på maskinell
väg. Skulle av någon anledning en sådan omläggning icke för närvaran -

16

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

de kunna genomföras, kan ifrågasättas om icke matrikelföringen, som nu
sker särskilt vid varje anstalt, bör förläggas till vederbörande centralanstalt,
vilken genom de s. k. lönestatistikkorten har alla i sammanhanget aktuella
uppgifter. Härigenom torde vissa praktiska fördelar kunna vinnas, även om
inledningsskedet självfallet kommer att innebära en ökad arbetsbelastning
för centraianstalterna.

I anslutning härtill må erinras om att resor och traktamenten inom fångvården
draga högst betydande kostnader; sistförflutna budgetår uppgingo de
av fångvårdsanstalterna redovisade utgifterna för berörda ändamål till över
1 milj. kronor. Särskilt gäller det nu sagda i fråga om sådana resor som avse
transport av intagna. Förhållandena härutinnan ha av revisorerna ingående
belysts under S 4, till vilken torde få hänvisas. Icke obetydliga kostnader
av här avsett slag uppkomma även till följd av att vikarie i stor utsträckning
måste sändas från en anstalt till en annan. Genom en planmässigt bedriven
personalutbildning torde emellertid de kostnader som sammanhänga
med vikariesystemet kunna nedbringas icke oväsentligt. Både besparingsskäl
och andra synpunkter tala även för att fångvårdsdirektörernas resor till
underställda anstalter i möjligaste mån böra begränsas. Enligt nuvarande
bestämmelser skola sistnämnda anstalter som regel besökas en gång varje
månad. Sedan anstaltsgrupperingen numera tillämpats under en relativt lång
tid, synes antalet dylika resor kunna nedskäras utan men för verksamheten
vid de olika anstalterna.

Kassarörelsen inom fångvården omfattar statsmedel och intagnas medel.
Det senare slaget utgöres av arbetsförtjänster m. m., som enligt vissa regler
få användas för de intagnas egna behov. Redovisningen av dessa medel sker
genom förandet av en reskontra, vilken ofta har ett varierande utseende vid
olika anstalter. Med visst fog kan göras gällande att anstalterna icke skulle
behöva taga befattning därmed, då medlen — som namnet anger — tillhöra
de intagna. 1 betraktande av att vederbörande styresman har viss rätt att
bestämma över medlens användning, torde det dock vara oundvikligt att
de bokföras vid anstalterna. Rörande förvaltningen m. m. av dessa medel
synes emellertid vid vissa anstalter råda viss tveksamhet, vilket kan medföra
olikheter i medelsdispositionen. Detta skapar i sin lur lätt en irritation
hos de intagna. Bokföringen är vidare uppenbarligen mycket betungande.
Det är därför påkallat att ett enklare och mera tidsenligt redovisningssystem
snarast införes, varvid även bör beaktas att anledning icke torde föreligga
att låta de verifikationer som avse de intagnas medel ingå i fångvårdens
räkenskapshandlingar. I anslutning till vad sålunda anförts rörande förvaltningen
av intagnas medel må konstateras, att enhetliga bestämmelser
för intagens rätt till bidrag av olika slag för närvarande saknas liksom föreskrifter
om skyldighet att förvalta och ersätta honom anförtrodda persedlar,
inventarier och dylikt.

Beträffande redovisningen i övrigt vid fångvårdsanstalterna vilja revisorerna
bl. a. ifrågasätta, om den specialbokföring som äger rum för verkstadsoch
jordbruksdriften längre tjänar något egentligt syfte. De uppgifter som
därvid lämnas torde stå att erhålla genom den vanliga bokföringen.

Upphandlingsärendena äro, såsom framgår av det föregående, för närvarande
fördelade mellan fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna. Inom
styrelsen handläggas vissa sådana ärenden på administrativa byrån, andra
återigen på arbetsbyrån. Revisorerna ha bl. a. övervägt, huruvida icke skäl
kunna föreligga för att samla hithörande ärenden till allenast en byrå. Med
hänsyn till alt 1955 års fångvårdsstyrelseutredning förordat ett bibehållande
av den nuvarande ordningen ha revisorerna dock icke ansett sig böra framlägga
förslag i annan riktning. Vad angår handläggningen i övrigt av upp -

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

17

handlingsärendena vilja revisorerna föreslå, att fångvårdsstyrelsen närmare
undersöker förutsättningarna för att i viss utsträckning ansluta upphandlingen
av viss proviant för fångvårdsanstalternas behov till de centralavtal
som arméinlendenturförvaltningen eller annan myndighet träffat. Värt att
överväga kan även vara, om icke upphandlingar i större omfattning än nu
sker skulle kunna äga rum i ett sammanhang för en hel anstaltsgrupp. Införande
av en bestämmelse om att upphandling över visst värde skall ske
genom centralanstaltens kamrerarkontor — vilket skulle fungera såsom inköpskontor
för gruppen i dess helhet och då givetvis hålla sig underrättat
om gällande statliga avtal etc. — synes vidare kunna medföra mera gynnsamma
upphandlingar än vad nu är möjligt. I detta sammanhang må slutligen
erinras om att revisorerna utfört en särskild undersökning rörande
fångvårdens upphandling av fordon, bensin m. m. Iakttagelserna ha redovisats
under § 3, till vilken i detta sammanhang torde få hänvisas.

Enligt revisorernas mening är det angeläget att en undersökning i rationaliseringssvfte
av de nu berörda frågorna snarast kommer till stånd. På grundval
av dess resultat bör därefter en ny arbetsordning utfärdas för fångvården,
varigenom samtliga här avsedda cirkulär, rundskrivelser m. m. kan
återkallas. I anslutning härtill bör även en fullständig blankettrevision äga
rum. Det är också av vikt att arbetsordningen i fortsättningen ständigt hålles
aktuell.

Över riksdagens revisorers förevarande uttalande har yttranden avgivits
av fångvårdsstyrelsen, statskontoret och statens organisationsnumnd.

I anslutning till sin redogörelse under § 3 har revisorerna gjort följande
uttalande:

Vid den undersökning revisorerna verkställt rörande motorfordonsbeståndet
inom fångvårdsorganisationen ha redovisats sammanlagt 127 fordon.
Inköpsvärdet därav torde kunna uppskattas till 1,5—2 milj. kronor.
Av de lämnade uppgifterna framgår vidare att här ifrågavarande fordon
i det övervägande antalet fall anskaffas genom fångvårdsstyrelsens försorg
- - antingen av kanslibyrån eller av arbetsbyrån, beroende på för vilket ändamål
inköpen ske. Någon särskild motorexpert finnes icke inom styrelsen,
men vid upphandlingsärendenas handläggning äger samråd i viss utsträckning
rum med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Även om denna ordning
icke behöver leda till för statsverket oförmånliga inköp, framstår den
likväl ur vissa synpunkter som mindre ändamålsenlig. Enligt revisorernas
mening kan det ifrågasättas, om icke fordonsanskaffningen bör överlåtas
till annan — civil eller militär — myndighet med stor erfarenhet på området,
varigenom större garantier skulle erhållas för i olika avseenden fördelaktiga
inköp. Handläggningen av hithörande ärenden, i den utsträckning
fångvårdsstyrelsen alltjämt kommer att taga befattning med dem, synes vidare
böra koncentreras till en och samma byrå. Vad gäller inköpen i övrigt
framstår det som önskvärt att antalet fabrikat -— för närvarande nio •—
nedbringas. Härigenom underlättas skötseln av fordonen. Därest koncentration
sker till ett litet antal vanliga fabrikat, skapas också förutsättningar
.—- i den mån reparationer icke kunna utföras vid statliga verkstäder — för
anlitandet av särskilda märkesverkstäder, vilket i längden torde kunna bidraga
till en minskning av reparationskostnaderna.

Av de uppgifter som redovisats i det föregående i fråga om reparationstjänsten
framgår bl. a., att privata verkstäder anlitas i det alldeles övervä -

18

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

gande antalet fall. Med anledning därav må erinras om att det inom såväl
försvarsväsendet som kommnnikationsverken finnes ett över hela landet
vitt förgrenat nät av motorverkstäder. Fångvårdsanstalterna äro i flertalet
fall så belägna, att nämnda statliga verkstäder endast undantagsvis torde
kunna användas för fångvårdens behov. Det är emellertid önskvärt att man
målmedvetet strävar efter att i största möjliga utsträckning anlita de statliga
verkstäderna för i varje fall mera omfattande reparationer. I den mån så
icke kan ske böra i större omfattning än vad nu är fallet rabatter utverkas
på reservdelar samt utförda reparationer. Enligt revisorernas uppfattning
bör genom fångvårdsstyrelsens försorg närmare klarläggas på vad sätt reparationstjänsten
och reservdelsförsörjningen i fråga om fångvårdens motorfordon
i fortsättningen böra ordnas, för att i varje särskilt fall både
ekonomiska och praktiska synpunkter bäst skola kunna tillgodoses.

Av vissa svar som angivits i samband med den förevarande undersökningen
framgår, att fångvårdsstyrelsen träffat centralavtal om inköp av
däck och annan gummiutrustning. Samtidigt vill det emellertid förefalla,
som om förekomsten av detta avtal icke vore känd vid samtliga anstalter.
Rättelse i berörda avseende bör utan dröjsmål ske. Den iakttagelse som revisorerna
sålunda gjort i fråga om upphandling av däck m. m. kan f. ö. på
sitt sätt utgöra ett exempel på vad revisorerna under § 2 om handläggningen
av administrativa frågor inom fångvården framhållit, nämligen att stor
osäkerhet råder bland fångvårdspersonalen om vem som skall handlägga
och vem som har beslutanderätten i olika frågor.

Fångvårdsstyrelsen har i anslutning till en cirkulärskrivelse i ämnet från
statens sakrevision beordrat en särskild motorfordonsredovisning enligt
visst system. Revisorerna utgå från att de journaler m. m. som på grund
härav upprättas över fordonens användning regelbundet granskas, så att
utslitna eller andra fordon med onormala underhållskostnader snabbt kunna
utrangeras.

Bensinförbrukningen vid fångvårdsanstalterna uppgår för närvarande till
i runt tal 500 000 liter per år. Flertalet fångvårdsanstalter använda ständigt
en och samma bensinsort, varigenom vissa rabatter kunnat erhållas. Andra
anstalter åter inköpa bensin av växlande märken och komma därvid icke i
åtnjutande av några rabatter. En samordning av bensininköpen bör emellertid
ske på så sätt, att fångvården anslutes till rabattavtal som arméintendenturförvaltningen
träffat för försvarets och även vissa civila myndigheters
del. Härigenom torde ytterligare rabatter till icke oväsentliga belopp
stå att vinna.

Med hänsyn till de kostnadsbesparingar som torde kunna ernås genom
en mera rationell organisation på förevarande område förutsätter revisorerna,
att fångvårdsstyrelsen snarast vidtager sådana åtgärder att revisorernas
här framförda synpunkter i möjligaste mån blir tillgodosedda.

Över detta uttalande av riksdagens revisorer har yttranden avgivits av
fångvårdsstyrelsen, statskontoret och statens sakrevision.

Utskottet

Såsom anförts i propositionen hade fångantalet, när fångvårdsstyrelsens
nuvarande fasta personalorganisation beslöts vid 1955 års riksdag, redan
stigit betydligt över det antal som man räknade med vid genomförandet av
1945 års straffverkställighetsreform. Ar 1945 utgick man från ett högsta

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

19

utrym mesbehov av omkring 2 300 platser, och 1954 var fångantalet uppe
i omkring 3 000. Därefter har antalet ökat så kraftigt, att man nu har att
räkna med en medelbeläggning av omkring 5 000 intagna. Även om provisoriska
åtgärder sedermera vidtagits för att tillgodose de mest trängande
behoven av personal hos styrelsen finner utskottet uppenbart, att de senaste
årens kraftiga ökning av fångantalet inneburit svåra påfrestningar
för organisationen och att styrelsen är i behov av personalförstärkningar.

Det förslag som i förevarande sammanhang framlägges på grundval av
fångvårdsstyrelseutredningens betänkande innebär i fråga om styrelsens organisation
bl. a. att överdirektörsbefattningen omändras till generaldirektörst
jänst. Vidare föreslås att en ny byrå, lag- och utredningsbyrrån, inrättas
med uppgift att handlägga ärenden av allmänt rättslig natur samt att
svara för allmänna utrednings- och planeringsuppgifter. Byråorganisationen
förutsättes i övrigt som för närvarande beslå av tre byråer, nämligen kanslibyrån,
socialbyrån och arbetsbyrån, med i huvudsak oförändrade arbetsllPPgifter.
Om hänsyn även tages till den personalförstärkning som förordas
för interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden, innebär förslaget
i jämförelse med 1955 års organisation en ökning med 48 tjänster och
jämfört med den nuvarande personalstyrkan en ökning med dry''gt 16 tjänster.

Mot bakgrunden av vad utskottet inledningsvis anfört angående ökningen
av kriminalvårdsklientelet tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts nu nämnda
förslag. Utskottet, som inte heller funnit anledning till erinran mot den
föreslagna fördelningen av personalen på olika byråer, vill med hänsyn till
osäkerheten hos de tidigare redovisade prognoserna angående fångutvecklingen
understryka, att styrelsens organisation bör ges en sådan elasticitet,
att den inom en inte alltför liten marginal kan anpassas efter föreliggande
behov.

Riksdagens revisorer har i sitt uttalande under § 2 framhållit bristen på
klara och entydiga föreskrifter rörande handläggningen av särskilt administrativa
frågor i egentlig mening inom fångvården. I anslutning till ett
av revisorerna framfört förslag om utfärdande av en nyr arbetsordning har
ansetts nödvändigt att ompröva den inbördes avvägningen av de befogenheter,
som tillagts å ena sidan fångvårdsstyrelsen och å andra sidan de regionala
och lokala fångvårdsmyndiglieterna. Vissa synpunkter på en sådan
omfördelning har också redovisats i berättelsen.

Beträffande frågan om möjligheterna till ytterligare delegering av avgöranden
från fångvårdsstyrelsen till fångvårdsdirektörerna eller sidoanslallernas
styresmän vill utskottet erinra om att delta spörsmål nu har närmare
utretts av fångvårdsstyrelseutredningen, som föreslagit vissa förändringar
i av revisorerna antydd riktning. I anslutning härtill framlagda förslag
av departementschefen har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.

I de fall departementschefen ansett sig böra frångå utredningens förslag härutinnan
synes motiveringarna härför väl underbyggda och kan av utskottet
godtagas. Såsom framgår av propositionen kan emellertid delegeringsfrågan
ännu ej anses definitivt utredd utan måste föranleda fortsatta överväganden i

20

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

vissa hänseenden. Någon ytterligare särskild utredning av frågan i övrigt
finner utskottet inte nu aktuell. Utskottet förutsätter dock, att Kungl. Maj :t
och fångvårdsstyrelsen ägnar fortsatt uppmärksamhet åt de delegeringsmöjligheter
som erfarenheterna av gruppindelningen inom anstaltsorganisationen
kan ge anledning till.

Fångvårdsstyrelsen har i sitt remissyttrande vitsordat, att de bestämmelser
som reglerar fångvårdsförvaltningen i stor utsträckning finns spridda i
olika cirkulär och skrivelser och att den i begränsad omfattning alltjämt
gällande arbetsordningen för länge sedan är utgången. Härtill kommer, att
tillämpningsföreskrifter ännu helt saknas beträffande vissa avsnitt av verksamheten,
där praxis alltså fått utbilda sig fritt med stöd av de i lag eller
författning meddelade grundbestämmelserna i ämnet. Utskottet finner uppenbart,
att de av revisorerna påpekade förhållandena innebär en svår belastning
för anstaltsledningarna. Det ständigt stigande fångantalet och det
därav föranledda yttre organisationsarbetet synes emellertid ha tvingat styrelsens
tjänstemän att helt ägna sig åt löpande uppgifter, varför de inte
haft möjlighet att i önskvärd utsträckning utarbeta föreskrifter och anvisningar.
Utskottet har i det föregående tillstyrkt inrättandet av en lag- och
utredningsbyrå, vars primära uppgift — såsom fångvårdsstyrelsen framhållit
i sitt remissyttrande — blir att utarbeta, överse och sammanställa erforderliga
författningar och föreskrifter. Vid riksdagens bifall till vad utskottet
tillstyrkt bör enligt utskottets mening goda utsikter finnas för att de av revisorerna
påtalade bristerna i detta avseende skall kunna undanröjas.

1 anledning av den av revisorerna påfordrade undersökningen i rationaliseringssyfte
vill utskottet erinra om att chefen för justitiedepartementet
med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat dels en särskild sakkunnig
för att i samråd med statens organisationsnämnd utreda frågan om
principerna för fångvårdsanstalternas förseende med annan personal än
tillsynspersonal, dels en särskild utredningsman för att utreda frågan om
anstalternas behov av tillsynspersonal efter arbetstidsförkortningens genomförande.
I sistnämnda hänseende föreligger nu ett provisoriskt förslag.

Av propositionen framgår, att en särskild sakkunnig också tillkallats för
att utarbeta ny instruktion för styrelsen och anstalterna. Avsikten är att ny
arbetsordning i anslutning härtill skall utarbetas. Härvid krävs ställningstagande
till åtskilliga detaljfrågor rörande arbetsformerna inom styrelsen.
Utskottet förutsätter, att revisorernas i övrigt anförda synpunkter därvid
beaktas.

Vad därefter gäller revisorernas uttalande i § 3 om inköp och vård av
motorfordon för fångvårdsanstalternas behov m. m. framgår av fångvårdsstyrelsens
remissyttrande, att styrelsen förberett eller vidtagit åtgärder för
att åstadkomma en bättre ordning beträffande vissa av revisorerna berörda
frågor, nämligen reparationstjänsten, reservdelsförsörjningen, gummiförsörjningen
och drivmedelsförsörjningen, och styrelsen har förklarat sig
medveten om att åtskilligt mer är att göra på detta område. Att detta inte

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

21

redan gjorts synes sammanhänga med den av utskottet i det föregående berörda
underbemanningen av styrelsen. Utskottet förutsätter därför att styrelsen,
så snart resurserna det medger, vidtager erforderliga åtgärder för
ernående av en rationellare ordning på detta område.

Under åberopande av vad utskottet anfört godtager utskottet departementschefens
anslagsberäkningar för nästkommande budgetår, vilka helt
sammanfaller med de i statsverkspropositionen för dessa ändamål preliminärt
beräknade beloppen. Med hänsyn till det pressade arbetsläget vid fångvårdsstyrelsen
vill utskottet inte heller motsätta sig det föreslagna medgivandet
för styrelsen att överskrida icke-ordinarieposten i avlöningsstaten
för innevarande budgetår.

Då utskottet i övrigt inte funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande,
hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 4 mars 1960
förordade riktlinjer för organisation av fångvårdsstyrelsen
samt interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för fångvårdsstyrelsen, som föranledes
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för den 4 mars 1960 föreslagit;

c) godkänna följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 587 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ................ 17 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal........ 1 370 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 335 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................ 38 000

Summa kronor 2 347 000

d) till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1960/61 under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2 347 000 kronor;

e) till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret
1960/61 under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 407 000 kronor;

f) till Interneringsnämnden för budgetåret 1960/61 under
andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 43 000 kronor;

22

Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1960

g) till Ungdomsfängelsenämnden för budgetåret 1960/61
under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 25 000
kronor;

li) medgiva, att den i avlöningsstaten för fångvårdsstyrelsen
upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal må för budgetåret 1959/60 överskridas med högst
35 000 kronor;

i) i anledning av riksdagens revisorers uttalande angående
handläggningen av administrativa frågor inom fångvården
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;

j) i anledning av riksdagens revisorers uttalande angående
inköp och vård av motorfordon för fångvårdsanstalternas
behov m. m. i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 26 april 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Gillström, Birger Andersson, Holmqvist,
Pålsson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Mårtensson, Ragnar
Bergh, Erik Svedberg, Nestrup, Herbert Larsson, Edström och Bengtson;
samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Petterson i Degerfors, Malmborg, Thapper, Jansson i Kalix, Staxäng, Persson
i Växjö, Gustafsson i Stockholm, fröken Elmén, herrar Hansson i
Skegrie, Nihlfors, Mellqvist, Bohman och Gustafsson i Kårby.

Reservation

av herr Ragnar Bergh.

600766 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag