Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

1

Nr 81

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under femte huvudtiteln gjorda framställningar angående
vissa anslag för budgetåret 1960/61 till arbetsmarknadsstyrelsen
med dithörande verksamhet jämte
i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

l:o) Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har i propositionen
nr 1 under femte huvudtiteln (punkt 65, s. 105—108 av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari 1960)
föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för arbetsmarknadsstyrelsens permanenta
organisation, som föranledes av vad departementschefen förordat, dels godkänna
av departementschefen förordad avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens
permanenta organisation, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1960/61, dels ock till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar för
samma budgetår anvisa ett förslagsanslag av 6 201 400 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 6 057 200 kronor.

Departementschefen förordar att en kanslibiträdestjänst i Ae 7 överföres
från krisorganisationen till styrelsens permanenta organisation.

Vidare tillstyrkes indragning av tre biträdestjänster på lokaliseringsoch
utredningsbyrån.

Såsom chefen för civildepartementet anfört vid anmälan av för flera
huvudtitlar gemensamma frågor bör en kontor sbi trädest jänst i Ao 5 på kanslibyrån
utbytas mot en tjänst som kanslibiträde i Ao 7. En kansliskrivartjänst
i Ae 10 bör överföras på ordinarie stat, varjämte antalet ordinarie
kontorsbiträdestjänster i Ao 5 bör ökas med fem. Med hänsyn till föreliggande
svårigheter för styrelsens expeditionsvakter att erhålla extra ordinarie
befattning inom överskådlig tid bör tre extra ordinarie tjänster i
Ae 7 inrättas, vilka dock endast får vara besatta så länge motsvarande
ordinarie tjänster inte uppehålles.

Med hänsyn till belastningen bör anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, vilken post f. n. är uppförd med
67 700 kronor, minskas med 17 700 kronor.

1—467 oo Bihang till riksdagens protokoll 1900. 0 samt. Nr 81

2

Statsutskottets utlåtande nr 81 är 1960

Vad nu förordats medför, inräknat omräkningsposterna, en ökning av
medelsbehovet under anslaget med 144 200 kronor. Anslaget bör sålunda
uppföras med 6 201 400 kronor.

Utskottet. I sitt av riksdagen numera godkända utlåtande nr 14 har utskottet
tillstyrkt, att en kontorsbiträdestjänst ombildas till tjänst som
kanslibiträde i Ao 7. Utskottet har ej heller i övrigt funnit anledning till
erinran mot Kungl. Maj :ts förslag.

Till behandling av utskottet har hänvisats två likalydande motioner
(I: 175 och II: 200) angående omorganisation och förstärkning av den utbildnings-
och yrkesprognostiska utredningsverksamheten. Motionerna innehåller
bl. a. förslag att en med prognosverksamhet sysselsatt arbetsgrupp
inom arbetsmarknadsstyrelsen skall förstärkas och ombildas till ett fristående
utredningsinstitut. Ett bifall till dessa motionsyrkanden skulle innebära,
att arbetsmarknadsstyrelsens avlönings- och omkostnadsanslag jämte
anslaget till styrelsens krisorganisation minskas med tillhopa 120 000
kronor.

Utskottet, som avser att senare behandla ifrågavarande två motioner,
har nu beräknat de nämnda anslagen utan hänsynstagande till den i motionerna
föreslagna anslagsminskningen. På grund härav förutsätter utskottet
att nyss angivna belopp, vid riksdagens bifall till berörda motionsyrkanden,
ej disponeras.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för arbetsmarknadsstyrelsens permanenta
organisation, som föranledes av vad departementschefen i
statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari
1960 förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens
permanenta organisation, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 2 069 400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ......................... 50 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 3 035 900

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
..................................................... 25 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................. 919 000

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................................. 102 100

Summa kronor 6 201 400;

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

3

c) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 6 201 400 kronor.

2:o) Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt
66, s. 108—111) föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 1 195 500
kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 022 500 kronor.

Departementschefen förordar, att anslagsposten till reseersättningar
höjes med 21 000 kronor, varav 1 000 kronor för internordiska resor. I
fråga om posterna till bearbetning av statistiskt material, till övriga expenser
för eget behov och till publikationstryck förordas höjningar med
resp. 15 000, 19 000 och 25 000 kronor. Medelsanvisningen till expenser
för annat än eget behov bör höjas med 15 000 kronor. Anslagsposten till
materiel och maskiner för tryckerianläggningen har för innevarande budgetår
upptagits till 85 000 kronor, varav 24 000 kronor avsetts för maskinanskaffningar.
Sistnämnda belopp bör nu minskas med 6 000 kronor.

Arbetsmarknadsstatistikkommittén föreslog i sitt betänkande med förslag
angående arbetsmarknadsstatistiken (SOU 1952:34) bl. a. intervjuundersökningar
för att statistiskt belysa sysselsättningsförhållandena inom
samtliga befolkningsgrupper (labor force-undersökningar). Vid anmälan av
detta betänkande (jfr V ht 1955 s. 134) anförde dåvarande chefen för socialdepartementet,
statsrådet Sträng, att sådana undersökningar tills vidare
inte var aktuella. Sedan det åtstramade arbetsmarknadsläget under föregående
vinter gjort det allt angelägnare med en allsidig arbetsmarknadsstatistik
och dessutom de statistiska metoderna väsentligt förbättrats sedan
förra gången frågan var aktuell, medgav Kungl. Maj :t genom beslut den
13 mars 1959 arbetsmarknadsstyrelsen att överskrida anslagsposten till bearbetning
av statistiskt material för att få möjlighet att på prov utföra
en sådan arbetskraftsundersökning under våren 1959. Undersökningen utfördes
som en kombinerad post- och intervjuundersökning. Under hösten
1959 har styrelsen utfört ytterligare en intervjuundersökning.

Genom arbetskraftsundersökningar, vilka omfattar hela befolkningen i
åldern 14 år och däröver, erhåller man inblick i de delar av arbetsmarknaden,
för vilka statistisk information tidigare saknats. Sådana undersökningar
är därför av stort intresse, och departementschefen finner det
angeläget, att de kan bedrivas fortlöpande. Slutlig ställning till hur arbetskraftsundersökningarna
i framtiden skall bedrivas synes inte böra tagas
förrän närmare erfarenheter av en serie undersökningar vunnits. Under
dessa omständigheter finner departementschefen det i varje fall tills vidare
vara lämpligt att begränsa antalet undersökningar per år till två. Vad sålunda
anförts föranleder en uppräkning av anslagsposterna till bearbet -

4

Statsutskottets utlåtande nr 81 är 1960

ning av statistiskt material med 65 000 kronor, till expenser för eget behov
med 16 000 kronor och till expenser för annat än eget behov med 3 000
kronor. Därjämte fordras en viss personalförstärkning på styrelsens statistiksektion.
Da det tills vidare är fråga om en försöksverksamhet torde
medel härför tå upptagas inom styrelsens krisorganisation.

Med anledning av vad sålunda anförts bör anslaget å ena sidan ökas
med 179 000 kronor och å andra sidan minskas med 6 000 kronor samt
upptagas med 1 195 500 kronor.

Utskottet tinner det i likhet med departementschefen angeläget, att den
statistiska informationen angående arbetsmarknaden förbättras. Utskottet
tillstyrker därtör, att medel tills vidare beräknas för genomförande av två
arbetskraftsundersökningar årligen. Sedan närmare erfarenheter vunnits
av en serie undersökningar torde slutlig ställning få tagas till frågan om
hur arbetskraftsundersökningarna i framtiden skall bedrivas.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har ej givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under erinran om vad utskottet anfört under föregående punkt hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av
1 195 500 kronor.

3:o) Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen. Kungl. Maj :t har
(punkt 67, s. 111—113) föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsstyrelsen:
Krisorganisationen för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag
av 1 650 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 185 000 kronor.

Departementschefen anför, att den intensifierade arbetsmarknadspolitiken
och de ökade kraven på olika utredningar rörande förhållandena på
arbetsmarknaden har medfört en ökad arbetsbelastning för arbetsmarknadsstyrelsen.
På grund härav har Kungl. Maj :t medgivit, att under innevarande
budgetår för avlöningar till personal inom styrelsens krisörganisation
ma disponeras 270 000 kronor utöver det under anslaget beräknade
beloppet eller sammanlagt 1 340 000 kronor. Häri har bl. a. inrymts kostnader
för personal på lokaliserings- och utredningsbyrån, som är sysselsatt
med de under styrelsens omkostnadsanslag angivna arbetskraftsundersökningarna
samt med prognosverksamhet rörande behovet av och tillgången
på arbetskraft med längre utbildning. För nästa budgetår bör lämpligen
till avlöningar beräknas samma belopp med tillägg av dels 20 000 kronor
för personal, som ej varit anställd under hela innevarande budgetår, dels
ock 125 000 kronor för omräkning bl. a. på grund av 1959 års lönereglering
samt kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

Statsutskottets utlåtande nr 81 är 1960 5

Till omkostnader bör beräknas 165 000 kronor. Anslaget bör alltså upptagas
med (1 340 000 + 20 000 + 125 000 + 165 000) 1 650 000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Birke m. fl. (1:240) och den andra inom andra kammaren av herr
Magnusson i Borås m. fl. (II: 300), har — såvitt nu är i fråga —- hemställts,
att riksdagen måtte till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen
för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 1 350 000 kronor.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande hänvisas
till motionen I: 240.

Utskottet. Motionärerna har anfört, att den extra personalförstärkning,
som vidtagits inom krisorganisationen, ej längre är erforderlig, sedan en
omsvängning i konjunkturen skett och arbetslöshetssiffrorna gått ned
kraftigt.

Enligt utskottets mening finns skäl att för arbetsuppgifter, som sammanhänger
med arbetsmarknadens omställning till de förändrade konjunkturerna,
tills vidare behålla arbetsmarknadsstyrelsens krisorganisation vid
den omfattning den erhållit efter personalförstärkning under innevarande
budgetår. Utskottet tillstyrker därför Kungl. Maj :ts förslag och avstyrker
förevarande motionsyrkanden.

I detta sammanhang vill utskottet från mera allmänna utgångspunkter
något beröra spörsmålet om anslagets syfte. Beteckningen krisorganisation
är enligt utskottets mening ej fullt adekvat, då den kan leda tanken till
att organisationen skulle vara avsedd endast för åtgärder, som påkallas
av arbetslöshetskris. I själva verket är organisationens ändamål ett annat.
Till krisorganisationen hänföres sålunda personal, vilken inom arbetsmarknadsstyrelsen
har att syssla med sådana arbetsuppgifter, som anses
vara av mindre varaktig beskaffenhet, oavsett om dessa uppgifter har
samband med arbetslöshet eller ej. Såsom exempel på arbetsuppgifter av
annat slag, som åvilat krisorganisationen, må nämnas byggnadsregleringen
samt ärenden avseende arbetstillstånd och andra frågor rörande överföring
av utländsk arbetskraft till Sverige. Då det ibland kan tillkomma uppgifter,
som på grund av sin natur ej har kunnat förutses längre tid i förväg,
anvisas anslaget till krisorganisationen i sin helhet såsom ett förslagsanslag.
Krisorganisationen kan därför allmänt karakteriseras som en mera
elastisk del av arbetsmarknadsstyrelsens personalorganisation.

Utskottet anser, att det på grund av det anförda kan förtjäna övervägas,
om inte medel för ifrågavarande del av arbetsmarknadsstyrelsens organisation
lämpligen borde anvisas under annan rubrik än som nu sker.
Utskottet förutsätter, att denna fråga prövas av Kungl. Maj :t i samband
med uppgörande av riksstatsförslag för budgetåret 1961/62.

Åberopande det anförda får utskottet, under erinran om vad utskottet
anfört vid punkten 1, hemställa,

6

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna I: 240 och II: 300, såvitt nu är i
fråga, till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen för
budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 1 650 000
kronor.

4:o) Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har
(punkt 68, s. 113—116) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för den offentliga arbetsförmedlingens
permanenta organisation att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1960/61, dels ock till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar för
samma budgetår anvisa ett förslagsanslag av 26 187 700 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 25 169 000 kronor.

Departementschefen förordar, att till arvoden åt yrkesvalslärare beräknas
ytterligare 58 300 kronor.

I enlighet med det förslag, som förelädes riksdagen i samband med förstatligandet
av den offentliga arbetsförmedlingen (jfr prop. 1947: 239), har
aspiranttjänstgöringen för förmedlingspersonalen regelmässigt varit tvåårig.
Arbetsmarknadsstyrelsen har påpekat att detta medför vissa olägenheter.
Departementschefen anser därför, att aspiranttjänstgöringen bör
avkortas till högst 18 månader.

Vad nu förordats medför, inräknat omräkningsposterna, en ökning av
medelsbehovet under anslaget med 1 018 700 kronor. Anslaget bör sålunda
upptagas med 26 187 700 kronor.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer därför,

att riksdagen må

a) godkänna följande avlöningsstat för den offentliga
arbetsförmedlingens permanenta organisation, att tillämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.......................................................... 10 352 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 296 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal... 11 324 500

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ................. 2 400

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 3 778 500

7

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................................

Summa kronor

433 500
26 187 700;

b) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar för
budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 26 187 700
kronor.

5:o) Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader. I enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag (punkt 69, s. 116—119), vilket innebär en uppräkning
av anslaget med 519 500 kronor, varav 98 000 kronor till reseersättningar,
125 000 kronor till lokalkostnader, 323 000 kronor till expenser och
3 500 kronor till utbildnings- och instruktionsverksamhet, varjämte posterna
till underhåll och drift samt utbyte av tjänstebilar minskas med sammanlagt
30 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Den offentliga arbetsförmedlingen:
Omkostnader för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag
av 6 855 000 kronor.

6:o) Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen. Kungl.
Maj :t har (punkt 70, s. 119 och 120) föreslagit riksdagen att till Den offentliga
arbetsförmedlingen: Krisorganisationen för budgetåret 1960/61 anvisa
ett förslagsanslag av 2 900 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 2 060 000 kronor.

Departementschefen anmäler, att Kungl. Maj :t med hänsyn till den
ökade arbetsbelastning, som åtgärderna till bekämpande av arbetslöshet
medfört för arbetsförmedlingen, medgivit, att under innevarande budgetår
må för avlöningar av personal inom arbetsförmedlingens krisorganisation
disponeras 800 000 kronor utöver det under anslaget beräknade beloppet
eller sammanlagt 2 460 000 kronor. För nästa budgetår bör till avlöningar
beräknas samma belopp med tillägg av 40 000 kronor för merkostnader
på grund av 1959 års lönereglering samt kompensation för höjda folkpensionsavgifter.
Till omkostnader bör beräknas samma belopp som för
innevarande budgetår eller 400 000 kronor. Anslaget bör sålunda upptagas
med 2 900 000 kronor.

I de vid punkten 3 nämnda likalydande motionerna 1:240 och 11:300

har såvitt nu är i fråga — hemställts, att riksdagen måtte till Den

offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen för budgetåret 1960/61
anvisa ett förslagsanslag av 1 675 000 kronor.

Beträffande motiveringen för motionärernas yrkande hänvisas till motionen
I: 240.

8

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

Utskottet. Av skäl, som utskottet anfört under punkten 3, kan utskottet
ej biträda motionärernas yrkande att den offentliga arbetsförmedlingens
krisorganisation inskränkes f. n. Då utskottet funnit sig kunna godtaga
departementschefens beräkning av anslagsbehovet, tillstyrker utskottet
Kungl. Maj:ts förslag. Vad utskottet i nyssnämnda sammanhang anfört
beträffande arbetsmarknadsstyrelsens krisorganisation äger giltighet även
beträffande motsvarande del av den offentliga arbetsförmedlingens organisation.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna 1: 240 och II: 300, såvitt nu är i
fråga, till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen
för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av
2 900 000 kronor.

7:o) Bidrag till erkända arbetslöshetskassor. Kungl. Maj:t har (punkt
71, s. 120—123) föreslagit riksdagen att till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor
tör budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 87 000 000
kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 77 000 000 kronor.

Departementschefen anför, att den under de senaste åren stegrade arbetslösheten
har medfört en avsevärd ökning av utbetalningarna från
arbetslöshetskassorna, varför även statsbidragen stigit. Arbetsmarknadsstyrelsen
har ansett, att till grund för beräkningen av medelsbehovet under
budgetåret 1960/61, då statsbidrag skall utbetalas huvudsakligen för tiden
den 1 september 1959—den 31 augusti 1960, bör läggas ett genomsnittligt
antal ersättningsdagar per årsmedlem av 5,5. Motsvarande antal var 6,1
för den tolvmånadersperiod, som slutade med april 1959 och vilken vid
tidpunkten för avgivandet av styrelsens anslagsäskanden var den senast
redovisade perioden. Enligt nu föreliggande statistik för den tolvmånadersperiod,
som utlöpte med augusti 1959, hade antalet ersättningsdagar
per årsmedlem gått ned till 5,7. Då en fortsatt förbättring synes sannolik,
bör enligt departementschefens mening antalet ersättningsdagar nu kunna
uppskattas till 5,0. Med tillämpning av detta tal samt de grunder i övrigt
som styrelsen angivit kan medelsbehovet för nästa budgetår uppskattas till
ca 80 000 000 kronor.

Med anledning av propositionen 1959: 171, vilken lagts fram i anslutning
till propositionen 1959: 162 om allmän varuskatt, har 1959 års riksdag
vid höstsessionen beslutat om förbättring av grundstatsbidraget till
arbetslöshetskassorna samt av barntillägget inom försäkringen. De nya ersättningsreglerna
gäller fr. o. in. den 1 januari 1960. Då statsbidraget ut -

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

9

betalas för försäkringsår i efterskott, kommer den av de nya reglerna föranledda
kostnadsökningen endast att belasta budgetåret 1960/61 i vad avser
tiden den 1 januari—den 31 augusti 1960. Kostnadsökningen för denna tid
kan, med tillämpning av nyss angivna grunder, uppskattas till ca 7 000 000
kronor.

På grund härav bör medelsbehovet för nästa budgetår uppskattas till
87 000 000 kronor.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört och föreslagit. På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor
för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av
87 000 000 kronor.

8:o) Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. Kungl. Maj :t
har (punkt 73, s. 125—141) föreslagit riksdagen att till Kostnader för arbetslöshetens
bekämpande m. m. för budgetåret 1960/61 anvisa ett reservationsanslag
av 120 000 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 100 000 000 kronor.

Departementschefen anför, att läget på arbetsmarknaden under det sistförflutna
budgetåret var mindre tillfredsställande än tidigare. Med anledning
härav vidtogs en rad olika åtgärder framför allt för att bereda de
arbetslösa sysselsättning men även för att lämna hjälp i annan form.

En viktig beståndsdel av dessa åtgärder utgjorde strävandena att snabbt
utnyttja tillgängliga arbetstillfällen. I detta syfte förstärktes arbetsförmedlingsorganisationen
ytterligare, arbetskraftens rörlighet underlättades
genom generösare rese- och flyttningsbidrag och införande av starthjälp
för dem som flyttar samt familjebidrag för dem som under en övergångstid
måste ha hushåll på två orter. På orter där det behövdes arbetskraft
men saknades bostäder uppfördes temporära bostäder. Till de rörlighetsbefrämjande
åtgärderna kan också räknas den omfattande yrkesutbildningsverksamhet,
som bedrivits för arbetslösa.

Vidare vidtogs en rad direkt sysselsättningsskapande åtgärder. Sålunda
bedrevs beredskapsarbeten i stor omfattning. Beredskapsarbetena utgjordes
till stor del av vägbyggnadsarbeten. Det kan beräknas, att omkring 65 mil
vägar nybyggdes såsom beredskapsarbeten. Vatten- och avloppsledningar
har också liksom tidigare tillhört de viktigaste arbetsobjekten. De omkring
250 vatten- och avloppsföretag, som bedrivits i olika delar av landet, har
huvudsakligen varit lokaliserade till landsbygdens mindre tätorter. Även
andra objekt förekom, t. ex. arbeten för statens järnvägar, befästningsarbeten,
hamn- och kajanläggningar, idrotts- och fritidsanläggningar, skogsvårdsåtgärder
m. m. De viktigaste järnvägsarbetena har utgjorts av dubbel -

10

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

spårsarbeten samt fortsatta arbeten på den nya godsbanan Morj ärv—Karlsborgsverken.
Antalet hamnar vid vilka beredskapsarbeten bedrivits uppgår
till ett 25-tal, till stor del fiskehamnar. I norra delarna av landet har renstängsel
anordnats och andra arbeten för lappväsendet utförts. Skogsvårdsåtgärderna
har bestått av byggande av skogsbilvägar, röjning, dikning
m. m. Husbyggnadsarbeten har även förekommit som beredskapsarbeten.
Det har till väsentlig del varit yrkesskolor som byggts på detta sätt.

De totala kostnaderna för arbeten, vilka under budgetåret 1958/59 bedrevs
som beredskapsarbeten, uppgick till 284 000 000 kronor. Av följande
sammanställning framgår hur kostnaderna fördelade sig på olika objekt.

Milj. kr.

Allmänna vägar ..................................................................... 175,0

Skogsbilvägar (domänverket) .................................................. 4,0

Enskilda vägar och gator ....................................................... 5,6

Vatten och avlopp ................................................................. 41,0

Järnvägsarbeten ..................................................................... 21,4

Hamn- och farledsarbeten

Civila ............................................................................... 7,4

Militära ............................................................................ 3,0

Flottledsarbeten ..................................................................... 1,6

Lappväsendet ........................................................................ 0,1

Husbyggnader ....................................................................... 3,8

Skogsvårdsarbeten .................................................................. 5,0

Försvarsarbeten ..................................................................... 15,0

Övriga arbeten ...................................................................... 1,1

Summa 284,0

En del arbeten är icke statliga. Statsbidrag har i dessa fall utgått med
i genomsnitt omkring 60 %. Statens kostnader för samtliga beredskapsarbeten
stannar därigenom vid 242 000 000 kronor.

De sysselsättningsskapande åtgärderna begränsades emellertid inte enbart
till beredskapsarbeten. Stor betydelse måste tillmätas medgivandena
att ta i anspråk investeringsfonder för konjunkturutjämning, varigenom
investeringsverksamheten inom det enskilda näringslivet fick en betydande
stimulans. Genom extra statliga industribeställningar och genom förstärkning
av vissa lånefonder kunde sysselsättningen upprätthållas inom en del
industrier, som annars tvingats inskränka driften. Vidare intensifierades
det offentliga byggandet. Denna ökade byggnadsverksamhet har omfattat
det allmänna skolväsendet, yrkesutbildningsväsendet, ålderdomshem, sjukhus
och bostäder.

Under sommaren och hösten har arbetsmarknadsläget förbättrats. Arbets -

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

11

lösheten har sjunkit jämfört med föregående år och efterfrågan på arbetskraft
stiger inom nära nog hela näringslivet. Ännu i november var dock
arbetslöshetssiffrorna högre än åren närmast före 1957 medan de i december
nedgått till 1956 års jämförelsevis låga nivå. Samtidigt var antalet personer
i beredskapsarbete och yrkesutbildning för arbetslösa större än
tidigare. Dessa personer medräknas icke i arbetslöshetsstatistiken. Vidare
bör uppmärksammas, att den nuvarande förbättringen av sysselsättningen
till en del förklaras av att arbeten pågår, som satts i gång med medel från
investeringsfonder och av att det ökade offentliga byggande, som tillkommit
i arbetslöshetsbekämpande syfte, ännu inte slutförts. Även åtgärderna
för att tillföra vissa industrier ytterligare beställningar torde i en del fall
fortfarande ge sysselsättningseffekt.

Det förändrade ekonomiska läget kräver följsamhet hos arbetsmarknadspolitiken.
Ett centralt önskemål blir därvid i dagens läge att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna skall få så ringa allmänt konjunkturstimulerande
effekt som möjligt. Åtgärderna bör verka i samma riktning som den
ekonomiska politiken i stort, d. v. s. medverka till expansion utan inflation.

Åtgärder, som syftar till att underlätta den enskilde arbetstagarens anpassning
till de krav produktionslivet ställer, maste inte minst i det nuvarande
ekonomiska läget tillmätas stor betydelse. Medlen i dessa strävanden
är effektiv arbetsförmedling, yrkesutbildning och ekonomisk hjälp
till geografisk omflyttning. Åtgärder av denna karaktär motiveras av att
det råder överskott på arbetskraft i vissa områden samtidigt som läget
tenderar mot knapphet i andra, att vi har arbetslöshet bland okvalificerad
arbetskraft samtidigt som det råder brist på yrkesutbildat folk, att en stor
grupp medborgare på grund av arbetshinder av olika slag har svårt att
hävda sig på arbetsmarknaden, att många kvinnor inte lyckas erhålla ett
för dem lämpat yrkesarbete, att ungdomskullarna befinner sig i stark tillväxt
samt att stora strukturella förändringar sker inom näringslivet. De
motiveras också av att sådana åtgärder kan motverka desorganisationsföreteelser
på arbetsmarknaden, orsakade av överefterfrågan på arbetskraft,
och därmed motverka att inflationstryck uppstår från arbetsmarknadssidan.

Mera generellt verkande arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör inte vidtagas
nu. Statliga stödbeställningar hos industrien kan sålunda inte påräknas
annat än i rena undantagsfall. Inte heller bör tillstånd att utnyttja investeringsfonderna
lämnas — tvärtom är det angeläget att fonderna nu på nytt
bygges upp, så att de kan utnyttjas vid eventuella framtida påfrestningar.
Beredskapsarbeten igångsattes i höstas tidigare och i större skala än under
föregående år i syfte att hålla tillbaka arbetslöshetens stegring och förhindra
en upprepning av förra vinterns arbetslöshet, som nådde en icke
godtagbar nivå. En avveckling av beredskapsarbeten kommer att ske när
säsongnedgången i sysselsättningen passerat bottenläget. Departements -

12

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

chefen understryker, att det i nuvarande läge är särskilt angeläget att de
företag, vilka bedrives som beredskapsarbeten, är av sådan natur att de
snabbt kan nedläggas eller inskränkas när arbetsmarknadsläget ger möjligheter
därtill. Från den synpunkten och även med hänsyn till att förutsättningar
synes finnas för en livlig byggnadsverksamhet bör husbyggnader
icke bedrivas som beredskapsarbeten annat än när särskilda skäl föreligger.

Departementschefen anser, att skogsvårdsarbeten inklusive skogsbilvägar
bör utnyttjas som beredskapsarbete i relativt sett större omfattning
än tidigare. Dessa arbeten är lämpligt lokaliserade i förhållande till en
väsentlig del av den nuvarande arbetslösheten, och de ställer sig avsevärt
billigare för statsverket än andra arbetsobjekt. Härtill kommer att det är
fråga om arbeten, som i sin tur ger nya arbetstillfällen i framtiden, och
som med tanke på den pågående utbyggnaden av våra skogsindustrier är
synnerligen angelägna.

För budgetåret 1960/61 hemställer styrelsen att under reservationsanslaget
till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. anvisas
170 000 000 kronor. Därvid räknar styrelsen med ett behov av allmänna
beredskapsarbeten på 1 000 000 dagsverken till en kostnad av 110 000 000
kronor. Styrelsen räknar vidare med 1 000 000 dagsverken på vägar och
gator. Härför erfordras 190 000 000 kronor under reservationsanslaget till
Beredskapsarbeten på vägar och gator.

En fortsatt förbättring av arbetsmarknadsläget synes sannolik. Tonvikten
måste i ett sådant läge läggas vid de rörlighetsstimulerande och
vrkesutbildande åtgärderna, men departementschefen räknar också med att
beredskapsarbeten måste bedrivas för att bereda sysselsättning åt säsongmässigt
eller av andra skäl friställd arbetskraft. Det är även nödvändigt
att ha en effektiv beredskap för att möta svårare sysselsättningsstörningar.
Det synes under dessa omständigheter vara befogat att planeringen f. n.
sker med sikte på att beredskapsarbeten under nästkommande budgetår
skall bedrivas i en omfattning som närmar sig 1958/59 års nivå. Visserligen
var arbetslösheten då högre än vad vi synes behöva befara under det
kommande budgetåret, men å andra sidan är det angeläget att bedriva
beredskapsarbeten i sådan omfattning att arbetslösheten inte når upp till
nämnda nivå. Det bör vidare uppmärksammas att beredskapsarbetena under
budgetaret 1958/59 kom att sättas i gång i större omfattning först under
senare delen av budgetåret. För att på ett tidigt stadium möta den säsongmässiga
nedgången på arbetsmarknaden behöver beredskapsarbeten emellertid
anordnas i relativt stor omfattning redan under hösten, vilket som
nyss sagts också varit fallet under innevarande budgetår.

Med hänsyn till det anförda finner departementschefen det befogat att
för budgetåret 1960/61 kostnaderna för beredskapsarbeten beräknas till
55 000 000 kronor under reservationsanslaget till Kostnader för arbetslös -

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

13

hetens bekämpande m. m. Detta belopp är 55 000 000 kronor lägre än de
beräknade kostnaderna för beredskapsarbeten under detta anslag innevarande
budgetår och 17 000 000 kronor lägre än kostnaderna för budgetåret
1958/59. Under reservationsanslaget till Beredskapsarbeten på vägar och
gator bör vidare äskas 160 000 000 kronor, vilket innebär en minskning
med 45 000 000 kronor jämfört med innevarande budgetår samt med
10 000 000 kronor jämfört med de verkliga kostnaderna för sådana beredskapsarbeten
budgetåret 1958/59. De totala utgifterna för beredskapsarbeten
skulle sålunda bli 100 000 000 resp. 27 000 000 kronor lägre än nämnda
båda budgetår.

För budgetåret 1960/61 har under Fonden för förlag till statsverket på
sjunde huvudtiteln uppförts ett anslag till vissa projekteringskostnader.
Från detta anslag skall bl. a. kunna bestridas kostnader för projektering
av en investeringsreserv i husbyggnader. Under dessa omständigheter bör
på förevarande anslag endast beräknas kostnader för projektering av vissa
skogliga arbeten, vilka kan beräknas till 3 000 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsens beräkning av medelsbehovet i övrigt under
ifrågavarande anslag föranleder inga erinringar från departementschefens
sida. Med anledning av ett föreliggande förslag om viss differentiering av
arkivarbetarlönerna anför departementschefen att det bör inrättas en lönegrupp
med ca 150 kronor högre lön per månad och en lönegrupp med
ca 150 kronor lägre lön per månad än den nuvarande arkivarbetarlönen.
Dyrortsgrupperingen bör dock bibehållas. De nuvarande forskarstipendierna
bör fortfarande utgå. Liksom tidigare bör det ankomma på Kungl.
Maj :t att slutligt fastställa arkivarbetarlönerna. Någon omräkning av utgiftsposten
torde inte vara nödvändig.

I enlighet med ett förslag av arbetsmarknadsstyrelsen bör anslaget till
Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsverksamhet sammanslås med anslaget
till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. och eventuell behållning
på förstnämnda anslag vid innevarande budgetårets utgång överföras
till nu ifrågavarande anslag. Den följande beräkningen av medelsbehovet
för budgetåret 1960/61 utgår sålunda från att kostnaderna under
anslaget till Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsverksamhet överföres
till arbetslöslietsanslaget. Till detta anslag bör vidare från det under
åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till Läroanstalter för blinda: Omkostnader
överföras kostnaderna för utbildningsbidrag åt elever i anpassningskurser
vid skolorna för vuxna synskadade. Kostnaderna bör bestridas
av medel som beräknas för omskolning och fortbildning. Kostnaderna
för omskolning och yrkesutbildning av flyktingar bör fr. o. m. budgetåret
1960/61 belasta förevarande anslag i stället för anslagest till Understöd åt
flyktingar m. in. Även de kostnader för hjälpverksamhet enligt kungörelsen
1950:383 angående bistånd åt utlandssvenskar, som återvänder till
Sverige, m. m., vilka åvilar arbetsmarknadsstyrelsen och hittills bestritts

14

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

från anslaget till Understöd åt utlandssvenskar m. m. bör såsom anförts
vid anmälan av anslaget till Ersättningar till kommuner enligt socialhjälpsoch
barnavårdslagarna m. m. överföras till förevarande anslag.

Genom beslut den 16 januari 1935 beviljade Kungl. Maj :t Nyköpings
stad statsbidrag för uppförande och inredande av ett varmbadhus att utgå
från det för budgetåret 1934/35 till Lån till kommunala beredskapsarbeten
anvisade reservationsanslaget. Sedan slutbesiktning av badhuset skett den
28 juni 1941, utbetalade länsstyrelsen det då återstående beloppet å 18 050
kronor till staden. Riksgäldskontoret förklarade sig emellertid vid rekvisition
av beloppet förhindrat att utbetala detsamma. Departementschefen
föreslår, att förskottet nu regleras genom anlitande av medel från förevarande
anslag.

Med anledning av att arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit vissa ändringar
i föreskrifterna rörande utbildningsbidrag har socialstyrelsen yttrat att det
någon gång kan vara rimligt att hyran för bostaden på hemorten betalas
av arbetsmarknadsmyndigheten även för arbetslös som icke är familjeförsörjare.
Så kan exempelvis vara fallet då man med sannolikhet kan
antaga, att den arbetslöse efter utbildningens slutförande kan erhålla arbete
på hemorten och då uthyrning av lägenheten under utbildningstiden
icke rimligen kan ifrågakomma med hänsyn till utbildningstidens kortvarighet
eller med hänsyn till att den arbetslöse sammanbor med någon
anhörig eller annan som saknar möjlighet att på egen hand helt klara av
sin försörjning. Omfattningen av ifrågavarande bidragsverksamhet bör
dock inte göras vidsträcktare än vad som nu sagts. Departementschefen ansluter
sig till vad socialstyrelsen anfört.

Det är f. n. inte möjligt att mera exakt beräkna kostnaderna för de
arbetslöshetsbekämpande åtgärder, som kan bli erforderliga under budgetåret
1960/61. Då 55 000 000 kronor beräknas för beredskapsarbeten
under förevarande anslag och övriga utgiftsposter i anslutning till vad
ovan anförts bör beräknas till 65 000 000 kronor, bör anslaget uppföras
med 120 000 000 kronor.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Lundström m. fl. (I: 353) och den andra inom andra kammaren
av herr Ohlin m. fl. (II: 440), i vilka -— såvitt nu är i fråga — har hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en
översyn av arbetsmarknadspolitiken i syfte att nå en effektivisering av
samhällets arbetslöshetsbekämpande politik dels genom att ökad vikt lägges
vid omskolning och yrkesutbildning och andra åtgärder, som befordrar
arbetskraftens rörlighet och underlättar för dem, som blivit utan arbete,
att snabbt vinna anställning i produktionen och så att en konservering av

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

15

arbetslöshet undvikes, dels genom att de samhällsekonomiska aspekterna
vid utformningen av samhällets totala insatser för att bekämpa och motverka
arbetslöshet beaktas i största möjliga utsträckning,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Bengtson m. fl. (I: 346) och den andra inom andra kammaren av
herr Hedlund m. fl. (II: 444), i vilka — såvitt nu är i fråga — har hemställts,
att riksdagen måtte medge att till beredskapsarbeten på vägar och
gator i mån av behov jämväl må kunna användas medel från anslaget till
Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m., därest medel kan disponeras
för ändamålet,

dels en inom andra kammaren av herr Björkman m. fl. väckt motion
(11:350), vari har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om en skyndsam översyn av principerna för lönesättning
och sysselsättningsåtgärder avseende med arkivarbete sysselsatta tjänstemän
och intellektuella och att därav föranledda förslag måtte föreläggas
höstsessionen vid innevarande års riksdag,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Hedström och Nyström (I: 551) och den andra inom andra
kammaren av herr Lundmark m. fl. (II: 678), i vilka — såvitt nu är i fråga
— har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala
att av under förevarande anslag för nästa budgetår anvisade medel bör
användas minst 2 000 000 kronor inom de nya skogsvårdsområden i de
fyra nordligaste länen som avses att upprättas med stöd av medel från
anslaget Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. samt minst
2 000 000 kronor för åtgärder inom med stöd från sagda anslag tidigare
inrättade skogsvårdsområden inom lappmarken.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
hänvisas till motionerna II: 440, II: 444, II: 350 och I: 551.

Med anledning av det i motionerna 1: 353 och II: 440 framställda yrkandet
om en översyn av arbetsmarknadspolitiken har utskottet i vederbörlig
ordning inhämtat yttranden över motionerna i denna del av arbetsmarknadsstyrelsen,
överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation
och Sveriges akademikers centralorganisation. Yttrandena fogas i
avskrift såsom bilagor till detta utlåtande (bilagorna A—F).

Utskottet. Departementschefen har erinrat om att sysselsättningsläget
under senare delen av 1959 undergått en fortskridande förbättring samt
framhållit att en fortsatt sådan utveckling är sannolik. Sedan årsskiftet
synes konjunkturuppgången ha blivit än tydligare markerad. Mot denna
bakgrund framstår det som angeläget att arbetsmarknadspolitiken, såsom
departementschefen anfört, får så ringa konjunktur stimulerande effekt

16

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

som möjligt. Utskottet biträder sålunda departementschefens uttalande att
generellt verkande arbetsmarknadspolitiska åtgärder i nuvarande läge bör
undvikas. Departementschefen har framhållit såsom önskvärt, att arbetsmarknadsåtgärderna
ges en sådan utformning att de stimulerar till expansion
utan inflation. För att detta skall bli möjligt även sedan full sysselsättning
åter uppnåtts bör arbetsmarknadspolitiken i främsta rummet inriktas
på att möjliggöra ett förbättrat utnyttjande av arbetskraften inom
produktionen. Utskottet delar departementschefens uppfattning, att de åtgärder
som härvid i första hand bör komma i fråga är sådana som tar sikte
på förbättrad arbetsförmedling, vidgad yrkesutbildning och omskolning
samt åtgärder för att stimulera ökad rörlighet på arbetsmarknaden.

Samtidigt måste givetvis en effektiv beredskap upprätthållas för att möta
säsongmässiga eller andra störningar i sysselsättningen. Utskottet anser
liksom departementschefen, att beredskapsarbeten bör bedrivas i sådan
omfattning att de verksamt bidrager till att förhindra att arbetslösheten
på nytt når upp till 1958/59 års nivå. Vad departementschefen närmare
anfört om planeringen för beredskapsarbeten under nästa budgetår kan
utskottet biträda.

I motionerna 1: 346 och II: 444 har yrkats att riksdagen skall uttala att
disponibla medel å förevarande anslag i mån av behov må användas också
för beredskapsarbeten på vägar och gator. Med anledning av motionsyrkandet
vill utskottet erinra om att gällande dispositionsföreskrifter för anslaget
ej lägger hinder i vägen härför. Under det att anslaget till Beredskapsarbeten
på vägar och gator såsom varande en specialdestination av automobilskattemedel
endast kan användas för beredskapsarbeten av sådant slag som
anslagsrubriken anger finns det inte någon motsvarande begränsning i
fråga om förevarande anslag. Då det alltså ej synes föreligga anledning
för riksdagen att göra något uttalande av den innebörd motionärerna föreslagit,
avstyrkes ifrågavarande motionsyrkanden.

I motionerna I: 551 och II: 678 har föreslagits att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skall uttala, att minst 4 000 000 kronor av anslaget för
nästa budgetar skall användas för vissa i motionerna närmare angivna
skogsvårdsarbeten i Norrland. I anledning av motionerna vill utskottet
erinra om att departementschefen, såsom framgått av den föregående redogörelsen,
i statsverkspropositionen uttalat sig för att skogsvårdsarbeten
bör utnyttjas som beredskapsarbete i relativt sett större omfattning
än tidigare, då de är lämpligt lokaliserade och ställer sig
avsevärt billigare för statsverket än andra arbetsobjekt. Utskottet delar
uppfattningen att skogsvårdsarbeten är lämpliga objekt för beredskapsarbeten.
Utskottet anser emellertid att valet av sysselsättningsobjekt vid
beredskapsarbetena måste grunda sig på en bedömning av den aktuella arbetsmarknadssituationen
i varje särskilt fall. I överensstämmelse med den
allmänna ståndpunkt riksdagen tidigare intagit till likartade spörsmål bör

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

17

riksdagen därför enligt utskottets mening ej binda Kungl. Maj :ts och arbetsmarknadsmyndigheternas
handlande härutinnan genom några detaljerade
direktiv beträffande anslagets användning. Utskottet avstyrker följaktligen
ifrågavarande motionsyrkanden.

I propositionen har föreslagits viss jämkning av grunderna för ersättning
åt arkivarbetare. Förslaget innebär, att arkivarbetarnas löner med
bibehållen dyrortsgruppering differentieras på tre lönegrupper. Lönerna i
den lägsta gruppen skall understiga nu gällande löner med ca 150 kronor
för månad, medan de i den högsta skall överstiga nuvarande löner med
ungefär samma belopp.

Utskottet anser Kungl. Maj:ts förslag ägnat att åstadkomma en lämpligare
och rättvisare avvägning av arkivarbetarnas löner och biträder därför
förslaget.

I motionen II: 350 har föreslagits att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t
hemställa om en skyndsam översyn av principerna för lönesättning och
sysselsättningsåtgärder avseende med arkivarbete sysselsatta arbetslösa
tjänstemän och intellektuella. Det huvudsakliga syftet med motionen torde
vara att åstadkomma en bättre anpassning av arkivarbetarnas löner till
lönerna på den allmänna arbetsmarknaden. Motionärerna uttalar också, att
en omvandling av arkivarbetet för vissa arbetstagare till lämplig form av
beredskapsarbete bör övervägas liksom en ökad övergång till systemet med
stipendier för forskning eller omskolning.

I anledning av motionsyrkandet vill utskottet erinra om att utskottet
senast förra året hade att behandla en motion med likartat syfte. Utskottet
fann sig då (jfr uti. 1959: 5, s. 58) ej kunna biträda motionen. Vid frågans
behandling i fjol anförde utskottet att andra vägar borde sökas för att tillgodose
önskemålet om en rättvisare avvägning av lönesättningen för den
kvalificerade arkivarbetskraften. Utskottet pekade därvid på möjligheten
att genom olika omskolningsåtgärder bereda väg för sysselsättning på den
öppna arbetsmarknaden. Vad gäller den kvalificerade arbetskraft som saknar
förutsättningar härför framhöll utskottet att underlag för en närmare
bedömning torde kunna erhållas sedan utredningen om äldre arbetskraft
i statstjänst slutfört sitt uppdrag. Utskottet erinrade även om att i den
tidigare diskussionen framhållits att en arkivarbetare, som vid ett statligt
verk utför arbete hänförligt till verkets ordinarie uppgifter, bör av verket
inom ramen för tilldelade anslag betalas för vad arbetet är värt. Vad utskottet
sålunda anförde anser utskottet tillämpligt även i fråga om nu föreliggande
motionsyrkande.

Utskottet vill även erinra om att chefen för socialdepartementet i ett den
15 mars 1960 avgivet svar på en interpellation i riksdagens andra kammare
uttalat, att erfarenheterna av den i statsverkspropositionen föreslagna differentieringen
av arkivarbetarlönerna kommer att påverka bedömningen av

2—467 60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 sand. Nr 81

18

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

hur lönesättningen bör utformas i framtiden samt att han kommer att följa
frågan med stor uppmärksamhet även framgent.

Under hänvisning till det anförda och till sitt ståndpunktstagande till
Kungl. Maj :ts förslag avstyrker utskottet motionen.

I motionerna I: 353 och II: 440 har bl. a. anförts att en översyn av riktlinjerna
för arbetsmarknadspolitiken nu är motiverad. Det gäller enligt
motionärernas mening att med beaktande av de erfarenheter, som vunnits
under de senaste åren, pröva med vilka medel arbetslöshetspolitiken skall
bedrivas för att ge bästa möjliga resultat såväl för de arbetslösa som ur
samhällsekonomisk synpunkt. Såsom exempel på problem, vilka bör behandlas
vid en sådan översyn, nämner motionärerna långsiktiga åtgärder
mot säsongarbetslösheten, användandet av statliga industribeställningar
i sysselsättningspolitiken, utformningen av rörlighetsstimulerande åtgärder,
vuxenutbildningens organisation, arbetsmarknadsstatistikens uppläggning
m. m.

I remissyttranden över motionerna har en översyn av arbetsmarknadspolitiken
förordats av överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige och Sveriges akademikers
centralorganisation, under det att arbetsmarknadsstyrelsen inte uttalat sig
i frågan och Tjänstemännens centralorganisation avstyrkt motionsyrkandet.
Kritiska synpunkter på de av motionärerna åberopade motiven för en
arbetsmarknadspolitisk översyn har framförts av arbetsmarknadsstyrelsen
och Landsorganisationen.

Utskottet vill för egen del framhålla följande.

Arbetsmarknadspolitiken har under de senaste åren intensifierats, och
arbetsmarknadsmyndigheterna har fått ökade resurser för sin verksamhet.
Åtgärderna har till väsentlig del varit betingade av den ökade arbetslösheten
särskilt under 1958 och första halvåret 1959. De har emellertid även
syftat till en mera långsiktig effektivisering av arbetsmarknadspolitiken.
Utgångspunkten härför har varit att det oavsett konjunkturläget är nödvändigt
att föra en aktiv sysselsättningspolitik, som underlättar en snabb
och smidig anpassning på arbetsmarknaden vid förändringar av produktionsförutsättningarna
och andra förskjutningar inom näringslivet. För att
dessa strävanden skall bli framgångsrika krävs det både att erfarenheterna
av den hittills förda politiken fortlöpande blir analyserade och positivt
utnyttjade och att man oavlåtligt prövar nya medel och metoder, anpassade
efter de ständigt skiftande förutsättningarna. En sådan fortlöpande omprövning
av åtgärderna har präglat de senaste årens arbetsmarknadspolitik.

Utskottet finner tidpunkten nu vara lämplig för en samlad översyn av
arbetsmarknadspolitiken. Det gäller därvid att belysa de resultat som nåtts
genom särskilt de senare årens arbetsmarknadspolitiska åtgärder och att
mot bakgrunden av de vunna erfarenheterna överväga om några prin -

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

19

cipiellt väsentliga ändringar eller kompletteringar i systemet av sysselsättningsfrämjande
åtgärder är motiverade. Dessutom bör undersökas vilka
ytterligare åtgärder som skulle kunna vidtagas för att än mer effektivisera
verksamheten. Ett problem som bör ägnas särskild uppmärksamhet är det
inbördes förhållandet mellan olika åtgärder såsom beredskapsarbeten, kontanthjälp,
yrkesutbildning och rörlighetsstimulerande åtgärder i övrigt.
Av väsentlig betydelse bör vidare vara att undersöka hur de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna till sin omfattning och utformning snabbare skall
kunna anpassas efter skiftande konjunkturer. Vidare bör klarläggas hur
önskemålet om att Kungl. Maj:t och arbetsmarknadsmyndigheterna har
erforderlig rörelsefrihet kan förenas med kravet att riksdagens inflytande
över politikens allmänna utformning bevaras. Möjligheterna att ytterligare
effektivisera arbetslöshetsberedskapen bör vidare prövas. Landsorganisationen
har i sitt yttrande bl. a. pekat på att Sveriges deltagande i frihandelssamarbetet
kan komma att skapa övergångsproblem, som kräver särskilda
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Även dessa problem bör uppmärksammas
vid översynen, vars igångsättande emellertid ej bör få tagas till intäkt för
någon temporär inskränkning av den relativa rörelsefrihet, som alltfort
bör prägla Kungl. Maj :ts och arbetsmarknadsmyndigheternas handläggning
av arbetsmarknadsfrågorna.

Utskottet förordar, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till
känna vad utskottet sålunda anfört.

De i propositionen redovisade beräkningarna av medelsbehovet under
anslaget har utskottet funnit sig kunna godtaga. Vad departementschefen
i övrigt anfört och föreslagit och som ej av utskottet berörts i det föregående
har ej givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande
m. m. för budgetåret 1960/61 anvisa ett reservationsanslag
av 120 000 000 kronor;

II. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 353 och
II: 440, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad utskottet anfört angående en översyn av arbetsmarknadspolitiken
;

III. att motionerna I: 346 och II: 444, såvitt nu är i fråga,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

IV. att motionerna I: 551 och II: 678, såvitt nu är i fråga,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

V. att motionen II: 350 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

9:o) Beredskapsarbeten på vägar och gator. Kungl. Maj :t har (punkt
74, s. 141 och 142) föreslagit riksdagen att till Beredskapsarbeten på vägar

20

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

och gator för budgetåret 1960/61 anvisa ett reservationsanslag av 160 000 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 125 000 000 kronor.

Departementschefen föreslår, under hänvisning till vad som anförts
under nästföregående punkt, att anslaget uppföres med 160 000 000 kronor.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels de vid nästföregående punkt nämnda likalydande motionerna I: 353
och II: HO, i vilka — såvitt nu är i fråga -— har hemställts, att riksdagen
måtte till Beredskapsarbeten på vägar och gator anvisa ett reservationsanslag
av 130 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

dels de vid samma punkt nämnda likalydande motionerna I: 346 och
II: 4U, i vilka — såvitt nu är i fråga — har hemställts, att riksdagen måtte
till Beredskapsarbeten på vägar och gator för budgetåret 1960/61 anvisa
ett reservationsanslag av 125 000 000 kronor,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Eskilsson m. fl. (1:347) och den andra inom andra kammaren av
herr Eliasson i Moholm m. fl. (11:431), i vilka har hemställts, att riksdagen
vid behandling av förevarande anslag till Kungl. Maj:t framför i
motionerna anförda synpunkter,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Sveningsson och Sundin (I: 95) och den andra inom andra kammaren
av herrar Bohman och Stenberg (II: 116), i vilka — såvitt nu är i
fråga — har hemställts, att reservationsanslaget till Beredskapsarbeten på
vägar och gator nedsättes med 20 milj. kronor och fastställes till 140 milj.
kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna II: 440, II: 444, II: 431 och II: 116.

Utskottet. Av vad utskottet anfört under nästföregående punkt framgår
att utskottet anser en effektiv beredskap mot sysselsättningsstörningar
erforderlig även i nuvarande konjunkturläge. Utskottet, som anser Kungl.
Maj :ts förslag lämpligt avvägt med hänsyn härtill, kan följaktligen inte
biträda de anslagsminskningar, som föreslås i motionerna I: 353 och II: 440
samt 1:346 och 11:444. Utskottet tillstyrker sålunda Kungl. Maj :ts förslag
samt avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.

I motionerna I: 347 och II: 431 anföres att det föreligger ett stort behov
av vägbyggnader å skogar i enskild ägo och ett mycket stort intresse härför
från skogsägarnas sida. Motionärerna, som ger uttryck för uppfattningen
att för sagda ändamål under nionde huvudtiteln upptaget anslag
understiger medelsbehovet, hyser farhågor för att behovet av ytterligare

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

21

medel för berörda vägbyggnader ej kommer att bli beaktat vid dispositionen
av nu förevarande anslag. I motionen uttalas, att riksdagen bör understryka
önskvärdheten av att arbetsmarknadsstyrelsen, med beaktande
av angelägenhetsgraden, tar hänsyn till ifrågavarande arbetsobjekt.

Utskottet har under nästföregående punkt, med framhållande av att
skogsvårdsarbeten — till vilka utskottet även räknar anläggandet av skogsbilvägar
— framstår som lämpliga sysselsättningsobjekt, anfört att riksdagen
ej genom särskilda uttalanden bör binda dispositionen av beredskapsmedlen
vid vissa bestämda arbeten. På grund härav kan utskottet ej
i vidare mån än som framgår av det anförda biträda motionsyrkandena.

Vad angår det i motionerna 1:95 och 11:116 framförda förslaget om
nedsättning av anslaget vill utskottet erinra om att utskottet i sitt av riksdagen
numera godkända utlåtande nr 6 (punkt 11) avstyrkt den överföring
av medel till anslag under sjätte huvudtiteln som yrkats i nu ifrågavarande
motioner. Utskottet avstyrker därför motionerna även i vad de berör förevarande
anslag.

Utskottet hemställer,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1: 353 och II: 440, 1: 346 och
II: 444 samt I: 95 och II: 116, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga, till Beredskapsarbeten på vägar och gator för budgetåret
1960/61 anvisa ett reservationsanslag av 160 000 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen;

II. att motionerna 1:347 och 11:431 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.

10:o) Bidrag till vissa omskolningskurser m. m. Kungl. Maj:t har
(punkt 79, s. 155—157) föreslagit riksdagen att till Bidrag till vissa omskolningskurser
m. m. för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av
40 000 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 25 000 000 kronor.

överstyrelsen för yrkesutbildning har föreslagit, att anslaget för nästa
budgetår uppföres med 35 000 000 kronor.

Departementschefen hänvisar inledningsvis till att han vid behandlingen
av anslaget till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. in. anfört att
åtgärder, som syftar till att underlätta den enskilde arbetstagarens anpassning
till de krav produktionslivet ställer, inte minst i det nuvarande ekonomiska
läget måste tillmätas stor betydelse. Ett av de viktigaste medlen
härvidlag är yrkesutbildningen. För innevarande budgetår har Kungl.
Maj:t därför genom beslut den 20 november 1959 medgivit överstyrelsen
för yrkesutbildning att överskrida ifrågavarande anslag med högst
14 000 000 kronor. Totalt står därmed 39 000 000 kronor till överstyrelsens

22

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

förfogande för innevarande budgetår. Detta innebär, att kursverksamheten
kommer att innefatta inemot 500 kurser av verkstadsskolekaraktär, vartill
kommer drygt ett hundratal fortbildningskurser för arbetslösa byggnadsarbetare.
Antalet elever vid verkstadsskolekurserna kan uppskattas
till 6 500.

För budgetåret 1960/61 bör angivna utbildningsverksamhet fortsättas i
minst samma omfattning. På grund härav föreslår departementschefen,
att anslaget höjes med ett belopp utöver vad överstyrelsen föreslagit eller
till 40 000 000 kronor.

I de vid punkten 3 nämnda likalydande motionerna I: 240 och II: 300
har — såvitt nu är i fråga — hemställts, att riksdagen måtte till Bidrag
till vissa omskolningskurser m. m. för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag
av 35 000 000 kronor.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen 1: 240.

Utskottet. I motionerna 1:240 och 11:300 anföres, under hänvisning
till den skedda konjunkturomsvängningen och den kraftiga minskningen
av antalet arbetslösa, att kursverksamheten bör begränsas till omkring
400 kurser.

I omställningen till ett förändrat konjunkturläge är det viktigt att arbetsmarknads-
och yrkesutbildningsorganen har möjligheter att stimulera
arbetskraftens rörlighet både geografiskt och mellan olika yrkesområden.
I sistnämnda hänseende har yrkesutbildningskurserna en betydelsefull
att fylla. Utskottet finner det därför föga välbetänkt att begränsa
den av departementschefen föreslagna omfattningen av ifrågavarande verksamhet
och avstyrker följaktligen motionerna.

Utskottet, som funnit sig kunna godtaga departementschefens beräkningar
av medelsbehovet, tillstyrker Kungi. Maj :ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna 1: 240 och II: 300, såvitt nu är i
fråga, till Bidrag till vissa omskolningskurser m. m. för budgetåret
1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 40 000 000 kronor.

Stockholm den 22 april 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

23

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist,
Jacobsson, fru Wallentheim, herrar Bertil Petersson, Ragnar Bergh, fru
Svenson, herrar Sundin och Källqvist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Petterson i Degerfors, Thapper, Jansson i Kalix, Ståhl, Gustafsson i Stockholm,
Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, Cassel, Hansson i
Skegrie, Nihlfors, Mellqvist, Gustafsson i Skellefteå och Kellgren.

Reservationer

1) vid punkten 3 (Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen) av
herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården och
Cassel, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka den i motionerna 1: 240
och 11:300 föreslagna anslagsminskningen och att därför

dels andra stycket i utskottets yttrande (s. 5) bort ha följande lydelse:
»Den av motionärerna omnämnda personalförstärkningen har tillkommit
huvudsakligen för planerings- och verkställighetsåtgärder till bekämpande
av arbetslöshet. Med hänsyn till den skedda förbättringen i sysselsättningsläget
synes behov av den extra personalen ej längre föreligga. Utskottet
biträder därför motionärernas yrkande att anslaget nedsättes med
hänsyn härtill eller med 300 000 kronor.»

dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med bifall till motionerna 1:240 och 11:300, såvitt nu
är i fråga, till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen
för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 1 350 000
kronor.»

2) vid punkten 6 (Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen)
av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Cassel, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka den i motionerna
I: 240 och II: 300 föreslagna anslagsminskningen och att därför utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Motionärerna har anfört, att då arbetslösheten kraftigt gått ned och
konjunkturerna är uppåtgående, den personaluppsättning som fanns den
1 juli 1958 är tillräcklig för att sköta de uppgifter, som åligger krisorganisationen.
Utskottet biträder denna ståndpunkt och tillstyrker därför motionärernas
yrkande att anslaget nedsättes med 1 225 000 kronor.

Med erinran om de synpunkter utskottet under punkten 3 anfört beträffande
medelsanvisning till arbetsmarknadsstyrelsens krisorganisation

_vilka är tillämpliga också i fråga om motsvarande del av den offentliga

arbetsförmedlingens organisation — hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt
med bifall till motionerna 1:240 och 11:300, såvitt nu är i

24

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

fråga, till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen
för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av
1 675 000 kronor.»

3) vid punkten 8 (Kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. m.) av
herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården och
Cassel, vilka beträffande en översyn av principerna för lönesättning och sysselsättningsåtgärder
avseende med arkivarbete sysselsatta arbetslösa tjänstemän
och intellektuella ansett att

dels av det stycke i utskottets yttrande på s. 17, som börjar med »I anledning»
och slutar med »föreliggande motionsyrkande», den sista meningen
bort utgå,

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 18, som börjar med »Under
hänvisning» och slutar med »utskottet motionen», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående givit sin anslutning till Kungl. Maj:ts
förslag om viss differentiering av arkivarbetarnas löner, anser jämväl de
i motionen framförda synpunkterna värda beaktande. Även om nyssnämnda
differentiering av ersättningarna till arkivarbetare i viss mån tillgodoser
dessa synpunkter, kan frågan om lönesättning och sysselsättningsåtgärder
för berörda grupper likväl ej anses definitivt löst med den föreslagna differentieringen.
Detta synes också vara innebörden i det nämnda interpellationssvaret
av chefen för socialdepartementet. Utskottet föreslår i det
följande, att en översyn av arbetsmarknadspolitiken skall företagas. Enligt
utskottets mening bör därvid även förevarande spörsmål upptagas till behandling.
»

dels ock utskottets hemställan under V. bort ha följande lydelse:

»V. att riksdagen må i anledning av motionen 11:350 i
skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört
angående en översyn av principerna för lönesättning och
sysselsättningsåtgärder avseende med arkivarbete sysselsatta
arbetslösa tjänstemän och intellektuella.»

4) vid punkten 9 (Beredskapsarbeten på vägar och gator) av herrar
Axel Johannes Andersson, Jacobsson, fru Svenson, herrar Sundin, Källqvist,
Ståhl, Svensson i Stenkyrka, Hansson i Skegrie, Nihlfors och Gustafsson
i Skellefteå, vilka ansett att

dels första stycket i utskottets yttrande (s. 20) bort ha följande
lydelse:

»En effektiv beredskap mot sysselsättningsstörningar är nödvändig även
i ett konjunkturläge, som kännetecknas av full sysselsättning. Med hänsyn
till vad utskottet under nästföregående punkt anfört angående möjligheterna
att till beredskapsarbeten på vägar och gator använda medel, som
anvisats till kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m„ och då jämväl
anslag å allmän beredskapsstat kan tagas i anspråk för ändamålet, om

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

25

läget på arbetsmarknaden ger anledning därtill, anser utskottet, att nyss
angivna syfte att upprätthålla en god sysselsättningsberedskap kan tillgodoses
med en medelsanvisning av mindre storlek under förevarande anslag än
den i propositionen föreslagna. I överensstämmelse med vad som föreslås
i motionerna 1:346 och 11:444 vill utskottet förorda, att anslaget uppföres
med ett belopp av 125 000 000 kronor, vilket är 35 000 000 kronor
lägre än det av Kungl. Maj :t äskade beloppet.»

dels ock utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:

»I. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionerna 1:353 och 11:440 ävensom med bifall till
motionerna I: 346 och II: 444 samt med avslag å motionerna
I: 95 och II: 116, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till
Beredskapsarbeten på vägar och gator för budgetåret 1960/61
anvisa ett reservationsanslag av 125 000 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen;»

5) vid punkten 10 (Bidrag till vissa omskolningskurser m. m.) av
herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården och
Cassel, vilka ansett att riksdagen bort tillstyrka den i motionerna 1: 240 och
II: 300 föreslagna nedsättningen av anslaget och att därför

dels andra och tredje styckena i utskottets yttrande (s. 22) bort ha följande
lydelse:

»Av uppgifter, som utskottet inhämtat, framgår att de yrkesutbildningskurser,
som finansieras från förevarande anslag, omfattar både äldre personer
med eller utan tidigare yrkesutbildning, vilka genom utbildningen
kan överflyttas till sysselsättningsområden, där det råder efterfrågan på
arbetskraft, och yngre personer, som tidigare ej erhållit någon yrkesutbildning.
Utskottet anser, att kurserna uteslutande bör avses för äldre,
friställd arbetskraft, som genom omskolning kan ha utsikt att beredas anställning
på den öppna arbetsmarknaden, medan däremot ungdomar, som
saknar yrkesutbildning, bör hänvisas till de utbildningsmöjligheter, som
anordnas inom det reguljära yrkesutbildningsväsendet.

På grund av det anförda och då antalet omskolningskurser för äldre,
friställd arbetskraft i rådande konjunkturläge ej torde erfordras i större
omfattning än som angivits i motionerna, tillstyrker utskottet motionärernas
yrkande att anslaget nedsättes med 5 000 000 kronor och alltså
anvisas med 35 000 000 kronor.»

dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna 1:240 och 11:300, såvitt nu
är i fråga, till Bidrag till vissa omskolningskurser m.m. för
budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 35 000 000
kronor.»

26

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

Bilaga A

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 19 februari 1960 har Kungl. Maj:t anbefallt arbetsmarknadsstyrelsen
att till riksdagens statsutskott avgiva utlåtande över de
inom riksdagen väckta likalydande motionerna I: 353 och II: 440 om avslag
å Kungl. Maj :ts framställning om anslag till Särskilt stöd åt erkända
arbetslöshetskassor m. m. Med anledning härav får styrelsen anföra följande.

I motionerna har upptagits dels ett antal frågeställningar av i huvudsak
principiell natur angående vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utmynnande
i förslag angående en översyn av arbetsmarknadspolitiken, dels
konkreta förslag rörande anslag för budgetåret 1960/61. Styrelsen vill
först utan att taga ställning till det av motionärerna framförda allmänna
utredningskravet beröra de huvudsakligen principiella frågeställningarna.

Motionärernas inledande synpunkter

Motionärerna har framhållit, att arbetsmarknadspolitiken glidit riksdagen
något ur händerna och att detta område sluppit en sådan ingående
granskning av hur anslagsmedlen användes som deras storlek och det
statsfinansiella läget i och för sig kunde motivera. Vidare har motionärerna
framhållit, att en översyn av riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken nu
är motiverad samt att det gäller att med beaktande av de erfarenheter, som
vunnits under de senaste åren, pröva med vilka medel arbetsmarknadspolitiken
skall bedrivas för att ge bästa möjliga resultat såväl för de arbetslösa
som från samhällsekonomisk synpunkt. Motionärerna har vidare framhållit,
att det är angeläget att undvika metoder, som bidrager till att konservera
arbetslöshet.

Styrelsen vill allmänt understryka betydelsen av en fortgående debatt
och omprövning av arbetsmarknadspolitikens mål och medel med beaktande
bl. a. av de samhällsekonomiska konsekvenserna i skiftande konjunkturlägen.
En översyn av riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken sker
kontinuerligt inom arbetsmarknadsstyrelsen. Det har därvid visat sig
ytterst angeläget, att de medel, som står till buds, är så rikt differentierade
som möjligt, så att de kan anpassas till arbetsmarknadsläget såväl allmänt
som lokalt, den berörda arbetskraftens ålder, utbildnings- och omplaceringsmöjligheter,
arbetslöshetens beräknade varaktighet etc.

Frågan om med vilka medel arbetslöshetspolitiken skall bedrivas kan
enligt styrelsen därför icke få ett svar med generell giltighet. Uppenbart är
emellertid att insatsen och avvägningen av olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder inrymmer en mångfald problem, som kräver ett ständigt beaktande.
Att medel, som kan bidraga till att konservera arbetslösheten på en ort,
skall undvikas finner styrelsen vara en självklar princip. Styrelsen är
emellertid medveten om att här möter awägningsproblem, som i stor utsträckning
måste bedömas från fall till fall med hänsyn till bl. a. arten av
den föreliggande arbetslösheten. Man får i detta sammanhang ej heller
bortse från exempelvis de stora problem som är förknippade med en hastig
utflyttning av arbetskraft från orter och landsdelar med undersysselsättning.

Statsutskottets utlåtande nr 81 är 1960

27

Frågor beträffande beredskapsarbeten

I fråga om beredskapsarbeten har motionärerna framhållit, att utgifter
för beredskapsarbeten på vägar och gator väntas bli större 1959/60 än
1958/59, och att detta bl. a. sammanhänger med eftersläpning i likvidering
av utgifter gjorda under föregående år. Detta skulle emellertid enligt motionärerna
icke förklara hela eller ens större delen av utgiftsökningen, vilken
i stället skulle bero på att arbetsmarknadsstyrelsen i början av innevarande
budgetår engagerade sig för stora, kostnadskrävande arbeten. I motionerna
framhålles, att det icke kan vara riktigt att trots sysselsättningsförbättringen
och den inträdda högkonjunkturen vidmakthålla eller öka engagemangen
på arbetslinjen.

Att utgifterna för dessa ändamål under innevarande budgetår beräknas
öka i förhållande till föregående år är, kassa- och bokföringsmässigt sett,
riktigt. Ökningen beräknas bli ca 40 milj. kronor varav ca 20 milj. kronor
för beläggningsarbeten, som inte kunnat utföras tidigare och därför bör
betraktas som färdigställande av tidigare arbeten. Återstående 20 milj.
är en eftersläpning av likvideringen från föregående år.

Styrelsen vill framhålla, att frågan huruvida engagemangen på arbetslinjen
skall minska, vidmakthållas eller öka måste ställas i relation icke
enbart till förändringar i konjunkturläget utan också till frågan om beredskapsarbetena
under tidigare år varit av önskvärd omfattning. Om dessa
arbeten på grund av bristande planering, otillräckliga resurser etc., tidigare
icke varit tillräckliga i förhållande till antalet arbetslösa, torde det vara
oriktigt att oreserverat säga, att arbetena bör minska vid en konjunkturuppgång.

Styrelsen vill emellertid framhålla, att den strävat efter att få igång korta
arbeten av det slag, som motionärerna efterlyser. Den helt övervägande
delen av pågående beredskapsarbeten är sålunda arbeten, som färdigställes
under den löpande säsongen. Styrelsen har också i syfte att ge arbetena
en bättre säsongutjämnande effekt låtit arbetena starta förhållandevis
tidigt på hösten. Styrelsen har mot bakgrunden av det förbättrade konjunkturläget
också beslutat att beredskapsarbetena skall avvecklas väsentligt
tidigare på våren. Sålunda beräknas, att ca 5 000 man färre kommer att
vara sysselsatta i beredskapsarbeten under mars—april 1960 än under
motsvarande tid i fjol. Att arbetena fick en relativt stor omfattning under
föregående höst får bl. a. ses mot bakgrunden av att kursverksamheten
för utbildning, omskolning och fortbildning av arbetslösa icke korn till
stånd i den utsträckning, som styrelsen fann erforderlig för att utbildningen
skulle bli ett framgångsrikt alternativ till beredskapsarbetena.

Frågan om beredskapsarbetenas storlek och kostnader måste enligt styrelsen
också ställas i relation till det konjunkturläge, i vilket de bedrives.
Vid en allmän konjunkturnedgång, då investeringsverksamheten i stort
skall stimuleras, torde de större beredskapsarbetena fylla samma ändamål
som andra större investeringsprojekt. I den samlade beredskapen mot
arbetslöshet med en rik differentiering av åtgärder bör också beredskapsarbetena
vara differentierade i fråga om storlek och art. I arbetsmarknadsstyrelsens
förslag till investcringsreserv för budgetåret 1960/61 av statliga,
kommunala och statsunderstödda investeringsobjekt har styrelsen också
eftersträvat en dylik differentiering.

Motionärerna har jämfört kostnader för vägarbeten, som bedrives som

28

Statsutskottets utlåtande nr SI år 1960

beredskapsarbeten, med kostnader för ordinarie vägarbeten och funnit,
att kostnader per arbetsdag varit lägre i beredskapsarbetena. Det har vidare
framhållits, att detta till en del torde bero på att beredskapsarbetena
inte varit så högt mekaniserade som de ordinarie vägarbetena, utan att
man i någon utsträckning ersatt maskiner med manuell arbetskraft. Härigenom
skulle kostnader per arbetsdag sjunkit men arbetena fördyrats.

Den lägre dagsverkskostnaden för beredskapsarbeten i förhållande till
ordinära vägarbeten har enligt styrelsens mening sin främsta orsak i att som
beredskapsarbeten i görligaste mån väljes ut lämpliga objekt, som kräver
förhållandevis mycket manuell arbetskraft. Till en del sammanhänger detta
med att arbetena huvudsakligen utföres vintertid. Härutöver kan framhållas,
att särskilt material- och kostnadskrävande arbeten förekommer i förhållandevis
liten omfattning. Liksom fallet är i fråga om ordinära vägarbeten
eftersträvas en rationell fördelning mellan maskinkraft och manuell arbetskraft.
I enlighet med beredskapsarbetenas sysselsättningspolitiska syfte är
det självklart, att i den mån det kostnadsmässigt är egalt att välja mellan
maskinell och manuell arbetskraft styrelsen föredragit den manuella linjen.

Motionärerna har vidare framhållit, att riksdagen vid upprepade tillfällen
rekommenderat ökad användning av statskommunala arbeten, vilka
ställer sig mycket billigare och vilka snabbare kan avvecklas. Vidare har
under åberopande av årets statsverksproposition framhållits, att bidrag till
skogsröjningar ställer sig billigare och smidigare än väg- och vattenbvggnadsarbeten.

Styrelsen har i hög grad eftersträvat att få stor omfattning på skogsvårdsarbeten
som arbetslöshetsobjekt. Verksamheten på detta område har också
lett till betydande resultat. Detta gäller såväl i fråga om skogsröjningar som
skogsbilvägar o. d., vilka bedrivits dels som beredskapsarbeten, dels som
arbeten i öppna marknaden med stöd av konjunkturutjämningsavgifter
och investeringsfonder.

Vad gäller statskommunala arbeten har styrelsen bl. a. genom att lämna
projekteringsbidrag till kommuner sökt få fram sådana i ökad utsträckning.
Av ca 13 000 man, som den 15 februari 1960 var syselsatta vid samtliga
beredskapsarbeten, var ca 3 000 man sysselsatta vid statskommunala objekt.
Här bör också erinras om att kommunerna normalt bedriver en högst
betydande anläggningsverksamhet. Genom en säsongreglering av dessa arbeten,
vilka ofta är lämpliga för sysselsättning vintertid, söker man bidraga
till en sysselsättningsutjämning. I de speciella arbetslöshetsområdena torde
kommunerna emellertid icke ha finansiella resurser att bedriva mera omfattande
investeringar än som nu sker vare sig som statskommunala beredskapsarbeten
eller eljest, vilket medför att som beredskapsarbeten i
stället maste väljas och utföras helt statliga objekt. Styrelsen kan icke finna,
att regiformen beträffande de statskommunala arbetena i och för sig skulle
åstadkomma att dessa arbeten kan avvecklas snabbare än de statliga beredskapsarbetena.

I motionerna har framhållits, att man bör uppmärksamma de risker,
som finns för att man vid en kortvarig arbetslöshet binder arbetskraft vid
långvarigare arbetsprojekt av låg angelägenhetsgrad. Styrelsen vill på denna
punkt framhålla, att den icke accepterar projekt av låg angelägenhetsgrad
och i görligaste mån undviker långvariga beredskapsarbeten samt eftersträvar,
att fleråriga projekt utan olägenhet skall kunna uppdelas på flera
etapper.

Statsutskottets utlåtande nr 81 är 1960

29

Industribeställningar

Såsom motionärerna framhållit kom statliga industribeställningar till
användning under den senaste konjunkturnedgången. De innebar, att olika
statliga verk erhöll möjligheter att tidigarelägga vissa upphandlingar. Även
en del landsting medverkade i viss utsträckning till sådana tidigarelägganden.
Verksamheten avsåg, såsom styrelsen bl. a. framhållit i sina anslagsäskanden,
främst att avhjälpa tillfälliga sysselsättningsstörningar inom vissa
branscher och företag, men även att, i fall då driftsinskränkning var beslutad,
ge arbetsmarknadsorganen erforderligt rådrum för att söka åstadkomma
en omplacering av de arbetslösa till nya anställningar. Styrelsen
delar motionärernas uppfattning, att industribeställningar av avsett slag
måste begagnas med försiktighet. Det kan här framhållas, att styrelsen
sedan våren 1959 endast i enstaka undantagsfall ansett sig kunna medgiva
utläggande av industribeställningar.

Kungl. Maj :ts bemyndigande för arbetsmarknadsstyrelsen att till kommuner
och landsting efter prövning från fall till fall kunna utge ett statsbidrag
om högst 20 % för sådan upphandling, som påkallades av styrelsen,
har till följd av konjunkturuppgången icke behövt utnyttjas. Som beredskapsåtgärd
bör emellertid bemyndigandet kvarstå.

Åtgärder för att stimulera den geografiska rörligheten

tu»

Motionärerna har funnit de rörelsestimulerande åtgärderna synnerligen
värdefulla och motiverade även under en högkonjunktur men anmält sin
tveksamhet beträffande familjebidrag och starthjälp speciellt därför, att
dessa bidrag även kan utgå till personer, som icke är anmälda som arbetssökande
på arbetsförmedlingen utan annorledes skaffar sig ett arbete.

Styrelsen vill på denna punkt framhålla, att den efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande sedan januari 1958 kunnat stimulera till ökad geografisk
rörlighet genom att lämna familjebidrag till arbetstagare med hushåll på
två orter och sedan januari 1959 genom att utge starthjälp. Åtgärderna har
sålunda praktiserats under relativt kort tid och är fortfarande att betrakta
som en försöksverksamhet. Därför har bestämmelserna för ifrågavarande
hjälpformer varit föremål för en fortlöpande översyn och komplettering
allteftersom praktiska erfarenheter vunnits. Under hösten 1959 tillsattes
dessutom en arbetsgrupp med uppgift att utreda och inkomma med ev.
ändringsförslag av bestämmelser för rörlighetsfrämjande åtgärder. Denna
arbetsgrupp väntas inom den närmaste tiden inkomma med utredning och
förslag.

Villkoren för erhållande av starthjälp och familjebidrag är f. n. likartat
utformade och begränsar bl. a. ersättningsrätten till arbetslösa boende på
orter, varifrån utflyttning av arbetsmarknadsskäl bedömes vara nödvändig.
Vidare kräves, att arbetsmarknadssituationen på den nya arbetsorten är
sådan, att behov av arbetskraft från annan ort för ifrågavarande anställning
föreligger. Däremot har styrelsen icke velat inskränka hjälpmöjligheterna
enbart till arbetslösa, som är anmälda hos den offentliga arbetsförmedlingen
och erhållit arbetsanvisningar genom förmedlingen. Avsikten
härmed har främst varit att ge samma möjligheter till sådana arbetslösa,
som på eget initiativ ordnat sin anställningsfråga. Den utredning, som i

30

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

dessa fall göres av den beslutande myndigheten, avser att liksom i andra
fall noggrant pröva, att samtliga villkor är uppfyllda. Det merarbete, som
länsarbetsnämnderna åsamkas i dessa relativt fåtaliga fall, torde ge utbyte
i den ökade utflyttningen från arbetslöshetsområden, som blir följden av
att även det enskilda initiativet stimuleras.

Ansökan om såväl starthjälp som familjebidrag skall före anställningens
tillträdande ingivas till arbetsförmedlingen. Innan de båda hjälpformerna
blivit allmänt kända, ansågs viss hänsyn böra tagas till bristande informationer
i fråga om tidpunkten för ansökan och bidrag utgå trots att ansökan
inkommit efter anställningens tillträdande. Reglerna har emellertid i detta
avseende undan för undan skärpts, och numera lämnas bifall endast i
undantagsfall till ansökan, som inkommit i efterhand.

Motionärerna har framhållit, att besvärliga avvägningsproblem koncentreras
i frågan om det är arbetskraften eller industrien, som skall flytta.

Styrelsen vill understryka svårigheterna i detta problem och framhålla,
att som komplement och alternativ till de rörlighetsfrämjande åtgärderna
beträffande arbetskraften fordras en aktiv lokaliseringspolitik. Styrelsens
nuvarande rådgivande lokaliseringsverksamhet, vilken sker i samarbete
med näringslivets egna organ, måste därför räknas som ett viktigt arbetsmarknadspolitiskt
medel.

Frågor rörande utbildningskurser

I motionerna har vidare ifrågasatts, om inte arbetslöshetskassornas medlemmar
— som utgör majoriteten av de arbetslösa — för erhållande av
understöd skall vara skyldiga underkasta sig tillgänglig utbildning, när
detta är lämpligt, varigenom deras kompetens och konkurrensförmåga på
arbetsmarknaden skulle ökas.

Frågeställningen är icke ny. I socialvårdskommitténs förslag till lag om
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (SOU 1948: 39) förordades sådan skyldighet.
Styrelsen liksom senare 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen
framhöll risken av att de resultat, som avsågs med kurserna, skulle
kunna förfelas i fråga om deltagare som icke deltog frivilligt. I den nu gällande
förordningen av den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor
finnes icke något stadgande som gör det möjligt att från ersättning
avstänga arbetslös kassamedlem, som utan godtagbart skäl avvisat erbjudande
om fortbildning eller omskolning.

I samband med den ökade användningen av särskilda fortbildningsoch
omskolningskurser för arbetslösa som medel för sysselsättningspolitiken
beredde arbetsmarknadsstyrelsen i samförstånd med arbetslöshetskassornas
samorganisation genom en cirkulärskrivelse i september 1958 avsevärt
ökade möjligheter för arbetslösa kassamedlemmar att åtnjuta försäkringsersättning
under tid för deltagande i sådan utbildning. Deltagare i de särskilda
kurserna för arbetslösa har numera i regel, om de är arbetslöshetsförsäkrade,
möjlighet att fritt välja mellan försäkringsersättning och de utbildningsbidrag,
som lämnas av statliga och kommunala medel.

En av förutsättningarna för rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen
är, att arbetslös kassamedlem skall göra vad han kan för att anskaffa
ett för honom lämpligt arbete. Det kan då anses otillfredsställande, om försäkringsersättning
skall kunna utgå till den, som utan skälig anledning

Statsutskottets utlåtande nr 81 är 1960

31

vägrar att utnyttja de ökade möjligheter till arbetstillfällen, som deltagande
i fortbildnings- eller omskolningskurs öppnar, i synnerhet då sådant deltagande
icke medför några merkostnader för vederbörande. De övervägande
positiva erfarenheter styrelsen inhämtat angående kursdeltagarnas intresse
för utbildningen har i hög grad minskat de betänkligheter i nämnda avseende,
som varit bestämmande för styrelsens tidigare ställningstagande i
frågan.

Styrelsen har uppmärksammat vissa aktuella frågor angående försäkringens
utformning av den art och räckvidd, att de enligt styrelsens uppfattning
bör bli föremål för utredning genom särskilda, av chefen för socialdepartementet
tillkallade sakkunniga. Den nu berörda frågan om påföljder
av kassamedlems avvisande utan godtagbart skäl av kurserbjudande anser
styrelsen böra upptagas i detta sammanhang. Styrelsen avser att inom kort
ingå till Kungl. Maj:t med skrivelse om hithörande spörsmål.

I motionen har framhållits, att den snabba utbyggnaden av utbildningsverksamheten
självklart inneburit att åtgärderna i viss mån blivit improviserade,
att yrkesmän, vilka i allmänhet saknar pedagogisk utbildning, som
regel anställts som lärare, samt att till kurserna hänvisas personer, som svårligen
kunnat tillgodogöra sig utbildningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen vill understryka önskvärdheten av att lärarna
utöver sin yrkeskunnighet har pedagogisk utbildning. Yrkesöverstyrelsens
kurser för lärare har i detta avseende en stor uppgift att fylla, och allteftersom
flera lärare får tillfälle att genomgå dessa kurser torde en förbättring
vara att emotse. »

Beträffande arbetsmarknadseffekten av kursverksamheten visar en undersökning,
som gjordes i slutet av maj 1959, avseende de personer, som
under första kvartalet 1959 fullföljt nybörjar- och omskolningskurser, att
ca 75%. var i arbete och att mellan 50 och 60% hade anställningar inom utbildningsyrket.
Det bör observeras, att denna undersökning gjordes under
en period, då den ekonomiska aktiviteten just hade börjat öka och sätta
spår efter sig i en något högre efterfrågan på utbildad personal. Därefter
har läget avsevärt förändrats, och under det senaste halvåret har deltagarna
i arbetslöshetskurserna ofta fått anställningserbjudanden redan innan
kursen avslutats. Den allmänna erfarenheten från arbetsförmedlingarna är
också, att det allt övervägande flertalet av dem, som genomgått här avsedd
utbildning, fått sina möjligheter på arbetsmarknaden avgjort förbättrade.

Motionärerna har framhållit, att gränsdragningen mellan arbetsmarknadsstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning bör bli föremål för
prövning och att samordning bör ske mellan olika med varandra konkurrerande
bidragssystem vid utbildning av arbetslösa av olika kategorier.

Den gränsdragning, som efterlyses, är sedan i höstas föremål för överläggning
emellan berörda ämbetsverken. Styrelsen är ense med motionärerna
om angelägenheten av en bättre samordning mellan de olika bidragssystem,
som förekommer, och har sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål.

Önskemål beträffande arbetsmarknadsstatistiken

Enligt motionärerna är den svenska arbetsmarknadsstatistiken icke tillfredsställande.
I syfte att verka för önskvärda förbättringar av ifrågavarande
statistik har på initiativ av styrelsen våren 1958 tillsatts en särskild statistikgrupp
med representanter för bl. a. arbetsgivare- och arbetstagareorganisa -

32

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

tioner samt berörda statliga verk. Därvid har det framstått som särskilt
angeläget, att i Sverige få till stånd löpande undersökningar av s. k. labourforce-typ.
Två sådana undersökningar ■— t. v. av försökskaraktär — har
utförts under maj och november 1959, och en ny undersökning är planerad.
Det är styrelsens förhoppning, att dylika undersökningar så småningom
skall ge en mera ingående kännedom om den svenska arbetsmarknaden.
Även på andra områden har styrelsen ansett det angeläget att få till stånd
en förbättrad statistisk information.

I vad avser de av motionärerna särskilt berörda uppgifterna om arbetslöshetens
längd kan framhållas, att i samband med den månatliga arbetslöshetsstatistiken
lämnas fyra gånger om året statistiska redogörelser för
arbetslöshetens längd. För att belysa frågan om vilka kategorier, som sysselsättes
i beredskapsarbeten, har inom styrelsen verkställts en statistisk undersökning
rörande personer, som under oktober 1959 hänvisats till sådana
arbeten.

Beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egna hem

Såsom framhållits i motionerna har styrelsen i två omgångar hemställt
om bemyndigande att få disponera arbetslöshetsmedel för stöd åt vissa
egnahemsägare, som vid förflyttning på grund av arbetsbrist på orten, gör
förluster vid försäljning av den egna fastigheten. Framställningarna har
emellertid icke bifallits av Kungl. Maj :t. Motionärerna har framhållit, att
även om fastigheten säljes med vinst, kan rörligheten försvåras på grund av
bestämmelserna om beskattning av realisationsvinst. Motionärerna har därför
hänvisat till en särskild motion om att beskattning av realisationsvinst
vid försäljning av egna hem utredes.

Även om styrelsen inte har några mera påtagliga erfarenheter av att den
nuvarande lagstiftningen haft en rörlighetshindrande effekt, har styrelsen
intet att erinra mot en utredning av frågan.

Frågor rörande arbetslöshet bland tjänstemän och vissa kategorier av kvinnlig
arbetskraft

I motionerna har framhållits, att speciella problem uppkommer, då det
gäller att skapa arbetstillfällen åt arbetslösa tjänstemän och åt olika kategorier
av kvinnlig arbetskraft samt att en individuell behandling av dessa
arbetslöshetsfall är av största vikt.

Även dessa frågor har beaktats inom styrelsen, som i särskilda utredningar
redogjort för hithörande problem och pekat på förslag till åtgärder.
För att belysa den kvantitativa omfattningen av arbetslösheten bland tjänstemännen
verkställdes en särskild bearbetning av arbetslöshetsräkningen i
december 1958. Arten av de arbetslöshetsproblem, som förekommit bland
de vid arbetsförmedlingen anmälda svårplacerade tjänstemännen, har klarlagts
genom en undersökning av styrelsen i januari 1959.

Förslag till åtgärder mot arbetslöshet bland tjänstemän har framlagts
av styrelsen bl. a. i en år 1955 utarbetad PM: »Tjänstemännen och beredskapen
mot arbetslöshet», samt i utredningar i samband med frågor angående
tjänstemannaförmedlingens utveckling och medelsbehov. I styrelsens
petita för budgetåret 1960/61 har styrelsen fäst statsmakternas uppmärksamhet
på tjänstemannagruppernas fortgående ökning samt de större
anspråk, som därigenom ställes på tjänstemannaförmedlingen.

Statsutskottets utlåtande nr SI år 1960

33

För arbetsmarknadsförhållanden och arbetslöshetsrisker för den kvinnliga
arbetskraften har styrelsen redogjort bl. a. i en utredning 1958: »Kvinnorna
och beredskapen mot arbetslöshet», viken utmynnade i vissa rekommendationer
till åtgärder. Remissvaren över utredningen har sammanställts
under 1959.

På uppdrag av Kungl. Maj :t har styrelsen vidare verkställt en undersökning
rörande tillgången och efterfrågan på deltidsarbete för kvinnor.
Utredningen, som bygger på material insamlat 1958, slutfördes 1959. På
grundval av undersökningen har styrelsen föreslagit vissa åtgärder, syftande
till en intensifierad ackvisitions- och upplysningsverksamhet. För att få
motsvarande uppgifter från ett annat konjunkturläge kommer en ny undersökning
att göras under 1960.

Styrelsen vill understryka vikten av en individuell behandling av svårare
arbetslöshetsfall och framhålla angelägenheten av att resurser härför står
till buds inom arbetsförmedlingsorganisationen, arbetsvärden, yrkesvägledningen
och yrkesutbildningen.

Anslagsfrågor avseende budgetåret 1960161

Sedan riksdagen biträtt statsverkspropositionen beträffande anslaget Särskilt
stöd åt erkända arbetslöshetskassor finner styrelsen icke skäl att ingå
på motionärernas yrkande på denna punkt.

I vad avser anslaget Beredskapsarbeten på vägar och gator för budgetåret
1960/61, som motionärerna föreslagit skall minska med 30 milj. kronor,
kan följande framhållas. I statsverkspropositionen har departementschefen
beräknat kostnaderna till 160 milj. kronor, vilket innebär en minskning
med 45 å 50 milj. kronor i förhållande till medelsbehovet för innevarande
budgetår samt med 10 milj. kronor i förhållande till budgetåret 1958/59.

Det andra anslag, som upptar medel för beredskapsarbeten, är anslaget
Kostnader för arbetslöshetens bekämpande. Detta anslag är beräknat för
bl. a. andra slag av beredskapsarbeten än allmänna vägar och statsunderstödda
vägar och gator. I statsverkspropositionen har departementschefen
beräknat 55 milj. kronor till dylika beredskapsarbeten, vilket är 55 milj.
kronor lägre än de beräknade kostnaderna för innevarande budgetår och
17 milj. kronor lägre än budgetåret 1958/59. De sammanlagda utgifterna
för alla slag av beredskapsarbeten under budgetåret 1960/61 har således i
statsverkspropositionen beräknats till 215 milj. kronor vilket är 100 milj.
kronor lägre än vad som beräknas för innevarande budgetår och 27 milj.
kronor lägre än för budgetåret 1958/59. Jämfört med kostnader för budgetåret
1957/58 är det emellertid en ökning med 115 milj. kronor och i jämförelse
med budgetåret 1956/57 en ökning med 145 milj. kronor.

Styrelsen vill framhålla, att medelsbehovet icke f. n. låter sig närmare
beräknas. Detta blir beroende av utvecklingen på arbetsmarknaden under
senhösten och nästkommande vinter och behovet av åtgärder av förevarande
slag dels i säsongutjämnande syfte, dels för att — vid sidan av andra
åtgärder — möta sysselsättningssvårigheter, som kan uppkomma på vissa
orter till följd av driftsinskränkningar, företagsnedläggelser etc. Framhållas
bör alt inom styrelsen f. n. pågår förarbeten till den halvårsöversikt över
arbetsmarknadsutsikterna, som skall framläggas i april. Denna avser även
att ge vissa hållpunkter för bedömande av sysselsättningsutvecklingen under
vintern 1960/61.

3_407 oo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 sand. Nr 81

34

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

Anslagen till beredskapsarbeten måste enligt styrelsens mening — på
grund av svårigheten att lång tid i förväg överblicka utvecklingen på arbetsmarknaden
— i viss utsträckning få karaktär av beredskapsanslag. Det
måste emellertid anses vara ytterst angeläget, att medel i erforderlig utsträckning
står till förfogande för att möjliggöra effektivt ingripande mot
arbetslöshet.

Vid den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknad
Olsson, generaldirektör och chef, överdirektören och souschefen
Montell, överingenjören Rudhagen, ledamoten Gunnar Larsson samt ersättarna
Nordenskiöld, Nyberg, Lindström och Nilsson. Därjämte har närvarit
byråcheferna Skogh, Rooth, Johansson, Bergh, Ringenson och Wennerberg,
tf. byråchefen Ström samt byrådirektörerna Myhrman och Canarp.
Ärendet har föredragits av byråinspektören Nitare. Stockholm den 11 mars
1960.

Arbetsmarknadsstyrelsen
BERTIL OLSSON

BERTIL JOHANSSON

Gideon Nitare

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

35

Bilaga B

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 19 februari 1960 har Kungl. Maj :t anbefallt överstyrelsen
för yrkesutbildning att avge utlåtande över vid innevarande riksdag
väckta likalydande motioner nr I: 353 och II: 440 om avslag å Kungl.
Maj :ts framställning om anslag till Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor
m. m. Med anledning härav får överstyrelsen, som begränsar sitt
utlåtande till att avse de delar av motionerna, vilka berör överstyrelsens
verksamhetsområde, anföra följande.

I ett konjunkturläge, som präglas av högkonjunktur, är enligt motionerna
rörlighetsstimulerande åtgärder och åtgärder i syfte att åstadkomma en
förbättrad yrkesutbildning nödvändiga. Den yrkesutbildningsverksamhet,
som motionärerna här i första hand syftar på, är de fortbildnings- och
omskolningskurser, som bedrives under överstyrelsens inseende. Initiativ
till igångsättande av dessa kurser tages av arbetsmarknadsstyrelsen, som i
skrivelse till överstyrelsen, tid efter annan anmäler det föreliggande behovet
av kurser och anhåller, att överstyrelsen skall vidtaga åtgärder, för
att få till stånd en kursverksamhet av angiven storlek. De arbetsmarknadspolitiska
bedömningarna sker alltså inom arbetsmarknadsstyrelsen medan
alla de problem, som sammanhänger med anskaffande av lärare och lokaler,
utarbetande av kursplaner etc. handhas av överstyrelsen. Med hänsyn
till svårigheter av de mest skiftande slag som ofta uppkommer i samband
särskilt med startandet av nya kurser, är det självfallet att ett nära samarbete
mellan de båda verken måste äga rum. Betydelsen härav har givetvis
ökat till följd av den stora omfattning kursverksamheten numera har. Det
angelägna i att ett nära samarbete kommer till stånd sammanhänger även
med det förhållandet, att viss utbildningsverksamhet ordnas av arbetsmarknadsstyrelsen
via länsarbetsnämnderna. I motionerna föreslås att
gränsdragningen på detta område bör göras till föremål för prövning.

Överstyrelsen vill nämna att denna fråga länge varit föremål för diskussion
mellan de båda verken och att förslag till olika lösningar har utarbetats
och diskuterats. Frågan har ännu emellertid icke fått sin slutliga lösning,
ehuru man har anledning tro att så kommer att ske mycket snart.
Till följd härav anser överstyrelsen sig icke böra i förevarande sammanhang
närmare ingå på denna fråga; så synes med hänsyn till anförda ej
heller vara nödvändigt. Överstyrelsen vill dock uttala, att det ej synes motiverat,
att frågan tages upp till särskild prövning, då som nämnts den erforderliga
prövningen av detta angelägna problem är i gång och sannolikt
befinner sig i sitt slutskede.

Den kursverksamhet det här är fråga om har en betydande omfattning.
Vid månadsskiftet januari/februari 1960 var sålunda 390 kurser av verkstadsskolekaraktär
i gång. Vid dessa kurser deltog ca 5 000 elever. Till
dessa kurser kommer inom byggnadsindustrien anordnade 60 fortbildningskurser
och 4 nybörjarkurser. Dessa båda senare grupper av kurser
sysselsatte 750 elever.

Arbetsmarknadsstyrelsen hade till hösten 1959 rekvirerat ca 500 kurser.
Det av arbetsmarknadsstyrelsen uppdragna programmet kunde emellertid
av olika skäl icke realiseras utan en viss tidsförskjutning. Till en del berodde

36

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

detta på omöjligheten att i tid erhålla lämpliga lokaler för kurserna men
även svårigheterna att erhålla lärare spelade in. Den inträffade förseningen
var emellertid också — och detta vill överstyrelsen kraftigt understryka —
beroende på att överstyrelsen icke i tid erhöll begärda förstärkningar av
personal för här ifrågavarande ändamål. Personalbristen har emellertid
även omöjliggjort och den omöjliggör alltjämt för överstyrelsen att på erforderligt
sätt följa de kurser som startats och som startas. Överstyrelsen
instämmer helt i vad motionärerna anfört på denna punkt, nämligen att
tillräckliga personella resurser icke har ställts till överstyrelsens förfogande.

I motionerna ifrågasättes om icke arbetslösa medlemmar av de erkända
arbetslöshetskassorna skulle för erhållande av understöd vara skyldiga att
underkasta sig tillgänglig utbildning, när detta är lämpligt och om de arbetslösa
härigenom kan öka sin kompetens och konkurrensförmåga på arbetsmarknaden.
Det förslag som här framföres är mycket försiktigt formulerat
och är ej heller närmare preciserat, en omständighet som torde sammanhänga
med att det är frågor av mycket känslig karaktär som beröres. Klart
synes dock vara, att man i fråga om deltagande i kurs tänkt sig att införa
bestämmelser av ungefär analog natur, som redan finnes rörande understödd
kassamedlems skyldighet att antaga anvisat lämpligt arbete.

Överstyrelsen vill för sin del uttala betänkligheter gentemot förslaget att
införa någon form av tvång, då det gäller att uttaga personer till erhållande
av yrkesutbildning. Risken att förlora rätten till understöd från arbetslöshetskassan,
om man avvisar ett erbjudande att deltaga i kurs, måste ha
karaktär av ett tvång med hänsyn till de allvarliga ekonomiska följderna som
ett avvisande skulle innebära. Överstyrelsen finner det olyckligt, om man
till kurserna skulle få deltagare, som är direkt ovilliga att tillgodogöra sig
den där meddelade utbildningen. Enligt överstyrelsens uppfattning bör man
icke bedöma ett avvisande av ett arbete på samma sätt som vägran att
deltaga i kurs.

I motionerna framföres avslutningsvis ett förslag om översyn av arbetsmarknadspolitiken
i syfte att nå en effektivering av samhällets arbetslöshetsbekämpande
politik bl. a. genom att ökad vikt lägges vid omskolning
och yrkesutbildning. Från överstyrelsens sida finnes ingen erinran att göra
mot en dylik utredning. Den ifrågasätter emellertid om icke en utredning
—- därest en dylik anses böra komma till stånd — med fördel borde uppskjutas
till dess man har några erfarenheter av de organisatoriska omläggningar
rörande kursverksamheten, som med all sannolikhet mycket snart
kommer att genomföras och som berörts tidigare i överstyrelsens utlåtande.

Stockholm den 11 mars 1960

KARL JOSEPHSON

T. HESSLER

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

37

Bilaga C

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 19 februari har tillfälle beretts Svenska Arbetsgivareföreningen
att avgiva yttrande över inom riksdagen väckta likalydande motionerna
1:353 och 11:440 om avslag å Kungl. Maj:ts framställning om
anslag till Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor m. m., i vad motionerna
avse en översyn av arbetsmarknadspolitiken. Med anledning härav
får föreningen anföra följande.

En rörlighetsbefrämjande arbetsmarknadspolitik utgör ett värdefullt stöd
för den allmänna ekonomiska politiken såväl under en avmattningsperiod
som i ett ansträngt sysselsättningsläge. Nu tillämpade system av rörlighetsbefrämjande
åtgärder har växt fram genom en serie av beslut vid olika tidpunkter
utan att i sin helhet underkastas en principiell, systematisk prövning.
Det har även ett samband med olika former för sysselsättningsbefrämjande
åtgärder under en allmän avmattningsperiod och med den inbördes
avvägningen mellan dessa, det har stor betydelse för näringslivets lokalisering
och för de särskilda branschernas utveckling. Såväl på grund härav
som i sig själv rymmer arbetsmarknadspolitiken en rad avvägningsproblem
av skilda slag. Härtill komma de betydande direkta kostnaderna för vissa
former av sysselsättningsbefrämjande åtgärder.

Åtgärder för att befrämja arbetskraftens rörlighet — såväl yrkes- och
branschmässigt som geografiskt — böra ses som ett bestående inslag i statsmakternas
politik. Av särskilt intresse är att rörligheten stimuleras även
under en högkonjunktur. Frågan om de långtidsarbetslösas problem hänger
sannolikt till icke ringa del samman med bristande rörlighet. Det skulle
vara av stort värde med en klarare belysning av de hinder av social och
annan natur, som reducera arbetskraftens naturliga tendens att söka sig
från överskotts- till underskottsområden, och av möjligheterna att genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder undanröja dessa hinder. En ökad branschmässig
rörlighet genom välplanerade, relativt kortvariga utbildningskurser
kan i många fall förebygga längre arbetslöshetsperioder. Frågan om skyldigheten
för arbetslösa att såsom alternativ till arbetslöshetsunderstöd eller
stöd genom sysselsättningsfrämjande åtgärder under vissa förhållanden
genomgå sådana kurser kommer här också in i bilden.

Den nuvarande realisationsvinstbeskattningen i samband med försäljningen
av egna hem kan i många fall utgöra ett hinder för arbetskraftens
rörlighet. Föreningen vill stödja tanken på utredning av hithörande problem.

Föreningen begränsar sig här till dessa exempel på de komplicerade
frågeställningar, som motionen berör. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken
är av den största vikt, såväl under en avmattningsperiod som under en högkonjunktur.
Den rymmer emellertid så betydelsefulla avvägningsproblem,
att den nu bör bli till föremål för en principiell utredning. Om en sådan
utredning skulle komma till stånd, har föreningen intresse av att bli representerad.

Stockholm den 11 mars 1960

Svenska arbetsgivareföreningen
CURT-STFFFAN GIFSFCKE

Karl-OIof Faxén

38

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

Bilaga D

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 19 februari 1960 har Landsorganisationen i Sverige
beretts tillfälle att yttra sig över likalydande motionerna 1: 353 och II: 440
om avslag å Kungl. Maj :ts framställning om anslag till Särskilt stöd åt
erkända arbetslöshetskassor m. m., i vad motionerna avser en översyn om
arbetsmarknadspolitiken. Med anledning därav får LO anföra följande.

Motionärernas utgångspunkt för sitt krav på en översyn är, att arbetsmarknadspolitiken
skulle ha »glidit riksdagen något ur händerna». Man
menar, att riksdagens ledamöter icke velat utsätta sig för risken att stämplas
som »snål mot de arbetslösa». Därför har arbetsmarknadspolitiken »sluppit
en sådan ingående granskning om hur anslagsmedlen användes som deras
storlek och det statsfinansiella läget i och för sig kunde motivera». Från
denna utgångspunkt framföres kritiska synpunkter på olika medel i arbetsmarknadspolitiken,
bl. a. på beredskapsarbetenas omfattning och inriktning,
industribeställningarnas genomförande, utformningen av reglerna för
de omflyttningsstimulerande åtgärderna och för utbildningsverksamheten.

I skrivelse till honungen den 12 maj 1958 anförde LO, att den ytterligare
konjunkturnedgång som i detta läge kunde förutses gjorde det angeläget
att »de samhälleliga planeringsåtgärderna — i förebyggande syfte och i
avsikt att lägga bästa möjliga grund för en hög sysselsättning — intensifieras
och samordnas på högsta nivå». LO hemställde därför att en särskild beredning
under ledning av ett statsråd och med angivna uppgifter skulle
tillsättas. Kungl. Maj :t tillsatte sedermera den s. k. sysselsättningsberedningen
i vilken bl. a. ingår representanter för arbetsmarknadsorganisationerna.

Vad åter beträffar arbetsmarknadspolitiken i mera normala lägen har
LO i olika sammanhang anfört att målet bör vara att skapa full sysselsättning
i en balanserad ekonomi. I yttrande till Kungl. Finansdepartementet
den 4 februari 1957 över 1953 års utskänkningskommittés betänkande,
utvecklade LO sina synpunkter på följande sätt.

»LO vill här framhålla att det inte får anses åligga samhället att
garantera en enskild näringsgren full sysselsättning och ''normal’
lönsamhet. Samhällets uppgift är i stället att sörja för att det finns ett
tillräckligt stort totalantal arbetstillfällen, och det är därvid arbetsmarknadspolitikens
uppgift att se till att arbetskraft inom tillbakagående
eller stagnerande näringar beredes arbete på andra områden,
vilket i sista hand gör det möjligt att skaffa arbetskraft för expanderande
näringar. Om samhället vid full sysselsättning genom subventioner av
olika slag till stagnerande näringsgrenar gör det lättare för dem att
hålla kvar arbetskraft, uppstår också ett behov av att genom restriktionsåtgärder
hämma utvecklingen inom de expanderande näringarna;
i sistnämnda fall försämras produktivitetsutvecklingen, och, om man
inte vidtar restriktiva åtgärder, uppkommer eller stärks å andra sidan
redan befintliga tendenser till överkonjunktur. Ur allmänekonomiska
och konjunkturpolitiska synpunkter är det i själva verket utomordentligt
viktigt att samhället gör allt det kan för att ''slussa'' arbetskraft

Statsutskottets utlåtande nr 81 är 1960

39

från överskotts- till bristområden. Lönsamheten inom en näring är
ur konjunkturpolitisk synvinkel alltför svag endast om antalet arbetslösa
ökar så snabbt att arbetsmarknadsmyndigheterna inte hinner
eller kan överföra dem till annan sysselsättning. Först då föreligger
ett allmänt behov av särskilda stödåtgärder, som i och för sig kan
inriktas på expanderande näringar lika väl som på den tillbakagående.
»

Det är från dessa utgångspunkter LO nu övergår att granska motionärernas
exemplifiering på de problem som bör komma i blickpunkten vid en
översyn av arbetsmarknadspolitiken.

Enligt motionärerna kan kostnaderna för beredskapsarbetena väntas bli
större under innevarande budgetår än under det närmast föregående.
Orsaken därtill skulle bl. a. vara, »att arbetsmarknadsstyrelsen vid början
av innevarande budgetår engagerade sig för stora kostnadskrävande arbeten,
trots att sysselsättningen vid den tiden visat tecken till en uppgång, som
inte enbart kunde hänföras till en säsongförbättring».

Om man ser på sysselsättningsstatistiken så redovisades ett lägre antal
anställda arbetare inom industrin än under år 1958 för varje månad t. o. m.
augusti 1959. Görs jämförelsen däremot med högkonjunkturåret 1957,
så redovisades lägre sysselsättning under samtliga månader 1959. Denna
lägre sysselsättning har, vilket bör observeras, rått under ett år med särskilt
stor tillströmning av arbetssökande på grund av ökningen av befolkningen i
de arbetsföra åldrarna.

Går man i stället till arbetslöshetsstatistiken, så redovisades visserligen
en lägre arbetslöshet redan från mars månad 1959 i jämförelse med motsvarande
månad år 1958. Om man däremot tar hänsyn också till antalet
sysselsatta i beredskapsarbete — exkl. arkivarbete — låg vad man kan
kalla bruttoarbetslösheten lägre först fr. o. m. september månad. I jämförelse
med förhållandena under 1957 låg bruttoarbetslösheten under 1959
lägre först i december månad. Jämförelsen skulle vara ännu mera oförmånlig
därest man tog hänsyn också till alla dem som undergått utbildning
eller kunnat sysselsättas tack vare andra arbetslöshetsbekämpande
åtgärder.

LO kan med hänsyn till dessa fakta inte ansluta sig till de kritiska synpunkter
motionärerna anför på beredskapsarbetenas omfattning.

Motionärerna anför vidare att »det inte kan vara rimligt att det inom vissa
yrken skall bli normalt att någon del av året sysselsättas i beredskapsarbete».
LO kan instämma i denna allmänna synpunkt, men vill tillägga,
att därest sysselsättning i beredskapsarbete icke skulle ha ordnats för dessa
arbetstagare, så hade de fått gå arbetslösa. Motionärerna anför inte heller
något exempel på åtgärder som i stället för beredskapsarbete kan sättas in
för att hjälpa de säsongarbetslösa.

Vad motionärerna anför angående industribeställningar som medel för
att bekämpa arbetslöshet, finner LO icke heller alldeles invändningsfritt.
Motionärerna säger således att det som regel inte är »lämpligt att med
statliga industribeställningar för någon tid hålla företag vid liv, som inte är
konkurrenskraftiga och därför inte kan väntas bestå på längre sikt». LO
kan inte ansluta sig till en så generellt formulerad synpunkt. Det kan finnas
tillfällen, då en statlig industribeställning kan vara motiverad, även om
företaget på längre sikt ändå måste lägga ner sin verksamhet. Därigenom

40

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

kan nämligen en tidsutdräkt vinnas, som kan vara erforderlig för arbetskraftens
omflyttning och med hänsyn till situationen i övrigt på arbetsmarknaden.
LO anser emellertid att ett sådant arrangemang förutsätter ett
betydande samhällsinflytande så att företagets avveckling försiggår i socialt
godtagbara former.

I motionen kritiseras industribeställningarna också från en annan synpunkt.
De skulle nämligen ha utlagts så sent, att de fått »verkningar långt
in i en högkonjunktur». LO kan, under hänvisning till vad som tidigare
anfördes angående utvecklingen på arbetsmarknaden under år 1959, inte
finna att denna kritik har fog för sig. Arbetsmarknadspolitiken avser att
utjämna konjunkturvariationer. De industribeställningar som företagits har
inneburit ett tidigare utläggande av order på förnödenheter som under alla
förhållanden skulle ha rekvirerats. Härigenom har man uppnått att dessa
beställningar icke med sådan styrka bidragit till en skärpning av konjunkturläget,
som de kan befaras ha gjort vid den tidpunkt beställningarna
normalt skulle ha utlagts.

Beträffande de rörlighetsstimulerande åtgärderna anser sig motionärerna
ha funnit, att reglerna för familjebidrag och starthjälp fått en allt för generös
utformning. LO vill framhålla, att bidragen, just genom denna tillämpning,
kan stimulera till en omflyttning på en arbetstagares eget initiativ. En rigorösare
tillämpning kan leda till större samhällsekonomiska kostnader
genom att omflyttningarna försenas. Man måste, enligt LO:s mening, ha
belägg för att effekten icke blivit den som avsågs med reformen innan man
överväger en ändring av gällande regler.

Motionärerna anför att den snabba utbyggnaden av utbildningsverksamheten
»medfört vissa negativa verkningar». Dessa skulle vara att »som
lärare anställes som regel yrkesmän, vilka i allmänhet saknar pedagogisk
utbildning» och dessutom kan till kurserna »också komma att hänvisas
personer, som svårligen kan tillgodogöra sig utbildningen». LO anser att
det hade varit fördelaktigt om planeringen för utbildningsverksamheten
varit längre kommen då behovet av en ökad verksamhet yppade sig. Å
andra sidan finner LO det inte vara en belastning för arbetsmarknadsmyndigheterna
att de, då denna planering saknades, förmådde improvisera
åtgärder. Huruvida den utbildningsverksamhet det här gäller haft negativa
eller positiva verkningar torde endast kunna mätas på ett sätt, nämligen
huruvida de som deltagit kunnat erhålla anställning. Så långt LO har sig
bekant har de som genomgått utbildningen varit efterfrågade på arbetsmarknaden.

Vad så gäller motionärernas diskussion om att skyldighet borde införas
för arbetslösa kassamedlemmar att underkasta sig »tillgänglig utbildning»,
vill LO erinra om sin principiella inställning att den selektiva arbetsmarknadspolitiken
skall genomföras helt på frivillig väg. Den som under hot om
indragen försäkringsersättning tvingades att delta i utbildningskurs skulle
rimligtvis sakna ambitionen att nå ett bra resultat.

Motionerna utmynnar i förslag om att riksdagen måtte »i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om en översyn av arbetsmarknadspolitiken i syfte
att nå en effektivisering av samhällets arbetslöshetsbekämpande politik».
Som riktlinjer för en sådan effektivisering skall gälla att en ökad vikt skall
läggas vid omskolning och yrkesutbildning samt andra rörlighetsstimulerande
åtgärder, dels att »de samhällsekonomiska aspekterna vid utform -

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

41

ningen av samhällets totala insatser för att bekämpa och motverka arbetslöshet
beaktas i största möjliga utsträckning».

Som framgått av den föregående diskussionen kan LO knappast på
någon punkt ansluta sig till de kritiska motiv som motionärerna anför för
att riksdagen skulle begära en översyn av arbetsmarknadspolitiken. Om
LO, trots vad som anförts, inte vill avstyrka en sådan översyn, sker detta
ställningstagande från andra utgångspunkter. Arbetslösheten under den
senaste lågkonjunkturen steg till siffror som var långt högre än vad som kan
anses förenligt med full sysselsättning. Ur den synpunkten skulle man behöva
undersöka huruvida gällande regler är alltför restriktiva och rigorösa
för att politiken skall bli tillräckligt effektiv. Därvid borde bl. a. frågan om
huruvida anslagsbestämningarna är för trånga för att ge arbetsmarknadsmyndigheterna
tillräckligt spelrum att snabbt anpassa åtgärderna till den
aktuella situationens krav tas upp till prövning.

LO vill också framhålla verkningarna av Sveriges deltagande i frihandelssamarbetet
som ett motiv för en sådan översyn. Detta samarbete torde bl. a.
förutsätta en successiv omläggning av produktionsstrukturen i vårt land
bl. a. från arbetsintensiva till mer kapitalintensiva industriföretag. Om man
inte tolererar uppkomsten av en arbetslöshet och det således inte finns en
reserv av arbetslösa som underlag för kapitalintensiva industrier, kan man
vänta att omställningen kräver speciella åtgärder. För den skull kan behövas
vad man skulle kunna kalla en »omställningsberedskap». Vad gäller
riktlinjerna för företagarverksamhetens rörlighet synes den frågan ankomma
bl. a. på den nyligen tillsatta lokaliseringsutredningen. En översyn
av arbetsmarknadspolitiken skulle syssla med den nämnda omställningsberedskapen
för arbetskraften. Frågor som därvid bör uppmärksammas är
behovet av ytterligare rörlighetsstimulans, bl. a. genom generösare premier
och ökad utbildningsverksamhet, samt rätt för arbetsmarknadsmyndigheterna
att, när behov därav förefinns, genomföra de särskilda stödåtgärder
till olika näringar, som fullsysselsättningspolitiken kan motivera,
allt i enlighet med den principiella syn som LO inledningsvis gett uttryck åt.

Stockholm den 7 mars 1960

Landsorganisationen i Sverige
ARNE GEIJER

Sven F. Bengtson

42

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

Till Riksdagens statsutskott

Bilaga E

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), har genom remiss av den
19 februari 1960 beretts tillfälle avge yttrande över likalydande motionerna
1: 353 och II: 440 om avslag å Kungl. Maj :ts framställning om anslag
till Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor m. m., i vad motionerna
avse en översyn av arbetsmarknadspolitiken. I anledning härav får TCO
anföra följande.

I motionerna föreslås bl. a. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhåller om en översyn av arbetsmarknadspolitiken i syfte att nå en effektivisering
av samhällets arbetslöshetsbekämpande politik. Härvid skulle
ökad vikt läggas vid omskolning och yrkesutbildning samt andra åtgärder,
som befordrar arbetskraftsrörligheten och underlättar nyanställning. Vidare
skulle de samhällsekonomiska aspekterna särskilt beaktas vid utformningen
av samhällets insatser för bekämpning och motverkan av arbetslöshet.

TCO är fullt införstådd med behovet av en effektiv och aktiv arbetsmarknadspolitik
inte bara under dämpade konjunkturförhållanden utan
även som ett permanent inslag bland samhällets åtgärder för att befrämja
ett stabilt ekonomiskt framåtskridande. Under senare år har också enligt
TCO:s mening behovet av en sådan arbetsmarknadspolitik framstått som
alltmer självklart i varje fall för företrädare för arbetsmarknadens intresseorganisationer.
Den arbetsmarknadspolitik, som krävs i ett modernt samhälle,
måste inrymma en mängd olika medel vars användande måste betingas
av den för handen varande arbetsmarknadsmässiga situationen.
Väsentligt är även att stor snabbhet iakttas vid tillgripandet av de olika
medel, som står till buds. Det är givet att den korta tid varunder en arbetsmarknadspolitik
enligt antydda linjer har prövats inte medger några långt
gående erfarenheter. Dessa synes TCO emellertid vara av den arten att de
inger förhoppningar om att goda resultat skall kunna uppnås av samhällets
arbetsmarknadspoltiska åtgärder. Dessa handhas av Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen
i vilken arbetsmarknadens olika intresseorganisationer är
representerade. Dessutom finns ett särskilt organ inrättat, vilket på departementsplanet
har att penetrera olika problemställningar, som sammanhänger
med arbetsmarknadsläget. Härvid åsyftas den s. k. sysselsättningsberedningen
i vilken även arbetsmarknadens intresseorganisationer samt
arbetsmarknadsstyrelsen är representerade.

För TCO är det självfallet att tid efter annan en översyn av arbetsmarknadspolitiken
kommer till stånd. I själva verket är det också så att delta
sker inom främst arbetsmarknadsstyrelsen. TCO vill därför ifrågasätta om
några påtagliga fördelar skulle vinnas genom tillsättandet av en särskild
utredning för nämnda ändamål. Enligt TCO:s uppfattning är förefintliga
institutioner lämpligaste forum härför.

Stockholm den 15 mars 1960

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

VALTER ÅMAN

Arne H. Nilstein

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

43

Bilaga F

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 23 februari 1960 har Sveriges Akademikers Centralorganisation
beretts tillfälle att avge yttrande över likalydande riksdagsmotionerna
I: 353 och II: 440 om avslag å Kungl. Maj :ts framställning om
anslag till särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor m. m., i vad motionerna
avse en översyn av arbetsmarknadspolitiken. Med anledning härav
får SACO anföra följande.

I motionerna föreslås en översyn av arbetsmarknadspolitiken i syfte att
nå en effektivisering av samhällets arbetslöshetsbekämpande politik.

Motionerna innehåller en rad bealctansvärda synpunkter i fråga om
arbetsmarknadspolitikens utformning. SACO vill särskilt understryka vikten
av att arbetslöshetsarbetena avvecklas snabbt vid en konjunkturuppgång.
De tröghetsfaktorer som kan lägga hinder i vägen för en snabb avveckling
måste beaktas redan vid arbetslöshetsarbetenas planering och utformning.
Det är från samhällets och den arbetslöses synpunkt inte mindre viktigt
att arbetslöshetsarbetena avslutas i rätt tid vid en konjunkturuppgång än
att de igångsättes i god tid vid en konjunkturnedgång. Det är vidare ytterst
angeläget att förhindra att arbetslöshetsåtgärderna konserverar en mindre
ändamålsenlig näringslivsstruktur och befolkningslokalisering.

I motionerna påtalas den fördyring av vägarbetena — den dominerande
formen av arbetslöshetsarbeten —, som sker genom att man vid dessa i
viss utsträckning ersätter maskiner med manuell arbetskraft. SACO är av
samma mening som motionärerna att det bl. a. på grund härav är nödvändigt
att göra en inventering av möjligheterna att bereda arbetslösa sysselsättning
utanför de traditionella anläggningsarbetena.

Liksom motionärerna anser SACO att gränsdragningen mellan arbetsmarknadsstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning i fråga om den
utbildningsverksamhet, som bedrives inom ramen för arbetslöshetspolitiken,
bör överses och klarläggas. SACO vill även understryka att en upprustning
av arbetsmarknadsstatistiken måste komma till stånd i syfte att i tekniskt
avseende underlätta bedrivandet av en rationell och smidig arbetsmarknadspolitik.

Beträffande sysselsättningsproblemen på tjänstemännens och akademikernas
arbetsmarknad vill SACO framföra följande synpunkter.

Samhällets åtgärder för upprätthållande av full sysselsättning har hittills
så gott som helt och hållet avsett arbetare, vilket väl närmast berott på
att det inte funnits några allvarligare sysselsättningsproblem på tjänstemännens
och akademikernas arbetsmarknad. Det finns emellertid mycket
som tyder på att den hittillsvarande relativt gynnsamma sysselsättningssituationen
för tjänstemän och akademiker snabbt kan förändras, främst
på grund av den kraftiga ökning av arbetskraft med teoretisk utbildning,
som kommer att äga rum under de närmaste åren. Det är än så länge mycket
ovisst om arbetsmarknaden på ett adekvat och meningsfullt sätt kan tillgodogöra
sig hela det ökade utbudet av sådan utbildad arbetskraft i den
takt det framkommer. Ett på grund av Sveriges förändrade handelspolitiska
läge sannolikt ökat antal driftsnedläggelser inom vissa delar av nä -

44

Statsutskottets utlåtande nr 81 år 1960

ringslivet kan vidare under en övergångsperiod komma att medföra ökade
sysselsättningsproblem även för tjänstemän och akademiker.

Den nuvarande svaga beredskapen mot sysselsättningsrubbningar på
tjänstemännens och akademikernas arbetsmarknad måste mot bakgrunden
av dessa förhållanden kraftigt förstärkas. Det måste härvid beaktas att
åtgärder av annan innebörd än på den övriga delen av arbetsmarknaden i
stor utsträckning krävs, bl. a. en kontinuerlig prognosverksamhet för arbetskraft
med längre utbildning och en utbyggd yrkesrådgivningsverksamhet.
En effektivisering av arbetsförmedlingsverksamheten bör vidare omedelbart
komma till stånd.

Den enda formen av arbetslöshetsarbete för tjänstemän och akademiker
är s. k. arkivarbete. F. n. sysselsätts inom arkivarbetet omkring 1 300 arbetslösa
tjänstemän, akademiker och andra intellektuella, huvudsakligen
äldre personer. Vissa förhållanden inom arkivarbetet behandlas i motion
nr 350 i andra kammaren av hr Björkman m. fl., till vilken hänvisas. Det
är uppenbart att de i denna motion behandlade frågorna måste ingå i en
översyn av arbetsmarknadspolitiken.

Med hänvisning till vad här anförts tillstyrker SACO att den av motionärerna
föreslagna översynen av arbetsmarknadspolitiken kommer till stånd.

Stockholm den 17 mars 1960

Sveriges Akademikers Centralorganisation
J. C. ALMQUIST

L. Augustinsson

Sthlm 1960. K. L. Beckmans Boktr.