Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1960

1

Nr 79

Utlåtande i anledning au väckta motioner om representation för
familjejordbruket i arbetarskyddsstyrelsen.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Thorsten Larsson m. fl. (I: 244) och den andra inom andra kammaren
av herr Hansson i önnarp m. fl. (II: 415), har hemställts att riksdagen
hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om att representant för familjejordbrukel
må ingå i arbetarskyddsstyrelsen i enlighet med vad i motionerna anförts.

Motionärerna har anfört följande.

Arbetarskyddsstyrelsens organisation är uppbyggd efter den principen,
att den till sin huvudsakliga del har ledamöter, som representerar endera
arbetsgivar- eller arbetarparten för olika näringsområden. Man utgår tydligen
i första hand från att styrelsen har att handlägga frågor inom dessa
parters intressesfär, som måhända ofta kan inrymma vissa partmotsättningar.
Den moderna företagarsynpunkten på näringens arbetarskydd är
säkerligen genomgående positiv.

I några frågor på detta område har på senare år en tredje part blivit
berörd av en lagstiftning, som har och ännu mer kommer att få en ganska
omfattande ekonomisk betydelse för alla dem den gäller, nämligen familjej
ordbrukarna, som i regel inte kan befraktas som vare sig arbetsgivare
eller arbetstagare. Vi åsyftar härmed bestämmelsen om förarskydd på traktor.
Vi vill understryka, att föreskriften om att det skall vara störtsäker
skyddshytt eller skyddsram på traktor är principiellt riktig och av stort
värde, när det gäller att få skydd mot ifrågavarande slag av olyckor. De
kostnader, som sådan skyddsåtgärd medför, bör inte heller få vara avskräckande,
när det gäller att skydda människoliv.

För att hytten skall kunna fylla erforderliga krav på säkerhet måste
den emellertid även svara mot uppställda krav på lämplighet som arbetsplats.
Tyvärr har detta senare krav inte på tillfredsställande sätt beaktats
vid detaljbestämmelsernas utformning. Detta gäller i fråga om såväl
funktion som hållfasthet. Sålunda har ett antal hytter sålts av en tidigare
godkänd typ, vilken vid senare företagna prov ej befunnits tåla den påfrestningsgrad
som är föreskriven. Traktorhytter av en sådan typ kan alltså
i realiteten utgöra ett faromoment i stället för skydd.

Frågans ekonomiska betydelse för familjejordbruket framgår klart av
följande siffror:

Det totala traktorbeståndet inom familjejordbruket är ca 130 000 stycken.
Därav orasättes varje år genom nyinköp ca t) 000 stycken. En störtsäker
skyddsram kostar 600 å 700 kronor, ramklädsel och hyttkomplettering
ytterligare 700 ä 800 kronor. Det innebär alltså totalt kostnader på 6

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 saml. Nr 79

Statsutskottets utlåtande nr 79 dr 1960

2

resp. 13 milj. kronor om året. Om såsom önskvärt är alla traktorer successivt
skulle utrustas med sådant skydd, skulle detta kosta ca 100 resp. 200
milj. kronor i totalinvestering.

Vid fjolårets riksdag besvarade socialministern en interpellation i här
omnämnda och exemplifierade fråga. Han berörde därvid även frågan om
representation i arbetarskyddsstyrelsen för ett flertal olika grupper, för
vilka de ekonomiska konsekvenserna i här berörda avseende dock inte är
tillnärmelsevis så stora som för familjejordbrukarna. Statsrådet höll för
troligt, att en viss kontakt mellan arbetarskyddsstyrelsen och sådana grupper
borde finnas, och framhöll bl. a. följande: »Huruvida dessa kontakter
är tillräckliga och om formerna för parternas medverkan i skyddsarbetet
behöver omprövas, är jag inte beredd att taga ställning till i detta sammanhang.
»

Enligt vår mening är det angeläget, att famil jejordbrukarna får representation
i arbetarskyddsstyrelsen.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttrande avgivits av arbetarskyddsstyrelsen. Styrelsens yttrande har
följande huvudsakliga innehåll.

Bestämmelser om partsrepresentation i Arbetarskyddsstyrelsen återfinnas
i den för styrelsen gällande instruktionen (SFS 645/1957). Enligt 5 §
däri utser Kungl. Maj :t för två år i sänder minst tolv partsrepresentanter,
halva antalet efter förslag av rikssammanslutning av arbetsgivare och halva
antalet efter förslag av rikssammanslutning av arbetstagare. Av partsrepresentanterna
skola från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan fyra vara
förtrogna, en var för sitt område, med förhållandena inom den näringsgren,
som avses i respektive lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln,
arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer samt butiksstängningslagen.
För partsrepresentanterna utser Kungl. Maj:t minst dubbla
antalet ersättare. 9 § instruktionen innehåller en uppräkning av de ärenden,
som skola handläggas såsom partsärenden, d. v. s. av styrelsen med däri
ingående partsrepresentanter. Hit höra bl. a. frågor rörande tillämpning
av arbetstidslagarna och arbetarskyddslagens arbetstidsbestämmelser,
skyddstekniska, yrkeshygieniska, yrkesmedicinska och sociala ärenden av
principiell betydelse eller större vikt, viktigare författningsfrågor, frågor,
som avse bidrag till upplysnings- och utbildningsverksamhet på arbetarskyddets
område samt övriga frågor, som generaldirektören med hänsyn
till deras intresse för arbetsmarknadens partsorganisationer eller eljest
anser böra handläggas såsom partsärenden. I handläggningen av partsärenden
skola enligt 10 § instruktionen deltaga, förutom generaldirektören och
som regel cheferna för tekniska byrån och arbetstidsbyrån, högst två partsrepresentanter
från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Partsrepresentant,
som är förtrogen med förhållandena inom särskilt område av näringslivet,
skall deltaga vid handläggning av ärenden, som beröra området
i fråga.

Såsom framgår av de ovan redovisade bestämmelserna om partsrepresentation
inom Arbetarskyddsstyrelsen innebära dessa bestämmelser endast en
representation för arbetsmarknadens parter.

Någon annan grupp som med samma tyngd som arbetsmarknadens parter
kan hävda ett speciellt för sin grupp gällande intresse av arbetarskyddslagstiftningen
finnes ej, även om i vissa fall ett sådant intresse naturligtvis

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1960

3

kan förekomma — den i de föreliggande motionerna omnämnda traktorfrågan
är just ett sådant fall. Som regel torde emellertid detta gruppintresse
sammanfalla med det allmänna arbetarskvddsintresset, och i sådant fall
torde någon specialrepresentation i styrelsen för den särskilda intressegruppen
ej vars erforderlig.

De grupper, som kunna tänkas ha ett specialintresse att bevaka i styrelsen
vid handläggningen av visst ärende, äro de som beröras av 2 och 45 §§
arbetarskyddslagen. Den förstnämnda paragrafen avser sådant arbete, som
två eller flera personer utföra för gemensam räkning (s. k. kooperativt
arbete), arbete som elever utföra vid vissa vrkesutbildningsanstalter, visst
av värnpliktiga utfört arbete inom försvarsväsendet samt arbete som utföres
av intagna vid vissa allmänna vårdanstalter, såsom fångvårds-, fattigvårdsoeh
alkoholistanstalter samt vissa anstalter för sinnessjuka. På sådant arbete
är dock i huvudsak endast arbetarskyddslagstiftningens egentliga skyddsbestämmelser
tillämpliga. Antalet fall, då ett specialintresse för de av denna paragraf
berörda parterna kan tänkas föreligga, torde emellertid vara ganska
ringa och i den mån sådana fall förekomma, torde de till sina konsekvenser
vara av mindre betydelse. Avgjort större betydelse torde tillämpningen av 45 S
kunna få för de grupper, som beröras därav. Enligt nämnda paragraf skall
tillverkare eller försäljare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning
ävensom den, vilken upplåter sådan anordning till begagnande, tillse,
att anordningen, då den avlämnas för att tagas i bruk inom riket eller här
utställes till försäljning eller i reklamsyfte, är försedd med nödiga skyddsanordningar
och även i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa
och olycksfall. Innebörden av detta stadgande är mycket vidsträckt. Enligt
ti § arbetarskyddslagen är denna lag nämligen tillämplig å i förenämnda
paragraf föreskrivna särskilda skyldigheter beträffande i paragrafen avsedda
tekniska anordningar, ändock att fråga ej är om verksamhet, som omfattas
av lagen. Sålunda kunna, förutom tillverkare, försäljare etc., även
stora intressegrupper, som icke höra arbetsmarknaden till, exempelvis de i
de båda ifrågavarande motionerna avsedda familj ej ordbrukarna samt vissa
andra grupper såsom enskilda yrkesutövare utan anställda, villaägare och
husmödrar, komma att beröras av styrelsens beslut rörande tillämpningen
av denna paragraf. För dessa grupper kunna sådana avgöranden framför
allt få en icke oväsentlig ekonomisk betydelse. Det torde också kunna inträffa,
att dessa grupper ha en annan uppfattning om t. ex. utformningen
av en skyddsanordning än vad arbetsmarknadens parter kunna ha. Det kan
sålunda — även om det icke hör till vanligheten — finnas utrymme för intressemotsättningar
mellan de här ifrågavarande grupperna och arbetsmarknadens
parter. Den partsrepresentation som för närvarande ingår i styrelsen
utgör följaktligen icke någon garanti för att ett beslut fattat av styrelsen
också utan invändningar accepteras av de berörda grupperna.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts i fråga om tillämpningen av 45 t;
arbetarskyddslagen, kunde det måhända synas naturligt att, på samma sätt
som när det gäller arbetsmarknadens parter, föreslå en specialrepresentation
i Arbctarskyddsstyrelsen för de av nämnda paragraf berörda intressegrupperna.
Styrelsen finner likväl icke tillräckliga skäl föreligga för en
sådan representation, vare sig för tillverkare, försäljare etc. eller för familjejordbrukare
och andra motsvarande grupper. 1 fråga om arbetsmarknadens
parter är arbetarskyddslagstiftningen i sin helhet gällande och det blir
därför beträffande dess skilda bestämmelser i långt större utsträckning

4

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1960

fråga om en avvägning mellan de olika intressena än när det gäller de grupper,
som beröras endast av stadgandena i 45 paragrafen. Icke heller i de fall,
då dessa grupper kunna ha särskilda intressen att bevaka i samband med
handläggningen av visst ärende, behöver förutsättas en specialrepresentation
i styrelsen för att deras intressen skola tillvaratagas. Arbetarskyddsstyrelsen
har vid tillämpningen av all arbetarskyddslagstiftning att taga
hänsyn icke enbart till föreliggande fakta utan även till skälighetssynpunkter.
Vid sina bedömanden av alla olika faktorer, som kunna påverka avgörandet
av ett ärende, tar styrelsen också alltid i anspråk den expertis på
olika områden, som ryms såväl inom styrelsens egna tjänstemannaled som
inom styrelsens partsrepresentation. Detta har även skett i det fall, som
ligger till grund för de här ifrågavarande motionerna. Då det gäller frågor
av större vikt, t. ex. råd och anvisningar av olika slag, brukar styrelsen även
tillsätta kommittéer med representanter för berörda parter för att få frågorna
så allsidigt utredda som möjligt. Att det följaktligen icke kan vara
ofta som ens en intressegrupp utanför arbetsmarknaden kan göra gällande,
att dessa intressen icke blivit vederbörligen tillgodosedda, torde vara fullt
klart. Ett bevis härför är att — oaktat bestämmelserna i 45 paragrafen i stort
sett varit gällande ända sedan 1938 och att ett stort antal ärenden rörande tilllämpningen
av denna paragraf förekommit sedan dess — det varit först i
samband med den i motionerna omförmälda traktorfrågan som förslag
framförts om representation för cn sådan intressegrupp.

Motionärerna göra gällande, att styrelsen icke på ett tillfredsställande sätt
beaktat kravet, att traktorhytt även skall vara lämplig som arbetsplats. 1
anledning härav får styrelsen framhålla, att styrelsen så långt möjligt sökt
beakta detta krav vid utarbetandet av de »bestämmelser om förarhytt eller
skyddsram på traktor», som sedermera jämlikt § 1 i vägtrafikkungörelsen
utfärdats av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.

Motionärerna göra vidare gällande, att »ett antal hytter sålts av en tidigare
godkänd typ, vilken vid senare, företagna prov ej befunnits tåla den
påfrestningsgrad som är föreskriven». »Traktorhytter av en sådan typ»
kunde enligt motionärerna »alltså i realiteten utgöra ett faromoment i stället
för ett skydd.»

Det sålunda gjorda uttalandet torde avse hytter, som tillverkats av Bröderna
Ottosson & Co, Klippan, och äro avsedda för traktorn Fordson Major.
Beträffande dessa hytter får styrelsen framhålla följande.

Efter det provning av förarskydd (hytter eller ramar) till traktorer pågått
vid Statens Maskinprovningar i Ultima sedan hösten 1957, vilka provningar
följts av tjänstemän hos styrelsen, genomgingos vid en särskild konferens
hos maskinprovningarna den 19 januari 1959 de då föreliggande
provningsresultaten i avsikt att fastställa vilka förarskydd, som vid denna
tidpunkt skulle kunna godkännas av styrelsen. I konferensen deltog från
styrelsens sida chefen för tekniska byråns maskinavdelning. Härvid gjorde
denne anteckningar efter de uppgifter, som lämnades vid konferensen, och
markerade de förarskydd, som skulle kunna godkännas. Till dessa hörde en
hytt för Fordson Major från ovannämnde tillverkare, för vilken hytt noterades,
att den hållfasthetsprovats och att de praktiska proven voro i det
närmaste färdiga samt att hytten kunde godtagas. Efter uppmätning och
granskning av hytten, vilket senare skedde genom försorg av styrelsens
tjänstemän, godkändes hytten genom styrelsens skrivelse till hyttillverkaren
den 2 mars 1959, av vilken skrivelse Statens Maskinprovningar erhöll

Statsutskottets utlåtande nr 79 är 1960

avskrift (avskrift översändes regelmässigt beträffande alla styrelsens godkännanden).
I godkännandet angavs bl. a.: »Vid hållfasthetsprovning av

hyttkonstruktionerna till traktorerna-------Fordson Major---ha

dessa visat sig innehålla nöjaktiga hållfasthetsegenskaper.» Någon erinran
mot detta godkännande gjordes ej av Statens Maskinprovningar.

Den 12 maj 1959 inlämnade Bröderna Ottosson & Co till Statens Maskinprovningar
en ny hytt för provning avsedd för samma traktor som tidigare.
En del konstruktionsändringar hade då gjorts innebärande förbättringar
i vissa avseenden av hytten. Den nya hytten borde ha hållfasthetsprovats
innan den sattes i praktiskt prov. Denna regel följdes emellertid ej
av maskinprovningarna utan hållfasthetsprovet utfördes först efter de praktiska
provens slutförande eller den 30 oktober respektive 19 november. Hytten
deformerades därvid väl mycket jämfört med tidigare godtagna hytter.

Enligt tillverkarens uppgift är det uteslutande hytter av sistnämnda
konstruktion, som av honom levererats för traktorn Fordson Major. Det är
sålunda dessa hytter som äro omtalade i motionerna. Styrelsen har ej avgivit
något godkännande för dessa hytter.

En reservant i styrelsen har med hänvisning till att huvudparten av de
inom jordbruket sysselsatta tillhör gruppen familjej ordbrukare och att
jämväl dessa beröres av arbetarskyddslagens bestämmelser uttalat, att det
synes motiverat att också denna grupp blir representerad i styrelsen.

Utskottet. Såsom framgår av arbetarskyddsstyrelsens yttrande är styrelsen
vid behandling av skyddstekniska och yrkeshygieniska ärenden av
principiell betydelse eller större vikt m. fl. ärenden sammansatt av, förutom
verkschefen och vissa byråchefer, högst två representanter för var och en av
parterna på arbetsmarknaden. Såsom partsrepresentanter utses bl. a. två
personer förtrogna med förhållandena inom den näringsgren, som avses
i lantarbetstidslagen, dvs. jordbruket. Dessa har att deltaga vid handläggning
inom styrelsen av ärenden, som berör förhållandena på jordbrukets
område. Såsom partsrepresentanter för jordbruksnäringen har utsetts företrädare
för Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet.

Av det sagda framgår att arbetarskyddsstyrelsen vid handläggningen av
ärenden, som gäller förhållandena inom jordbruket, redan inom sig har tillgång
till sådan speciell sakkunskap, som näringsgrenens egna företrädare
kan förutsättas besitta. Utskottet kan därför ej finna att en särskild representation
för familjejordbruket skulle vara ägnad att förbättra styrelsens
förutsättningar att på ett sakligt och från arbetarskyddssynpunkt ändamålsenligt
sätt pröva och avgöra skyddstekniska och andra frågor, som har
betydelse för jordbruksnäringen.

Härjämte må framhållas att en utökning av arbetarskyddsstyrelsen i enlighet
med motionärernas förslag troligen skulle leda till att också ett flertal
andra grupper framträdde med anspråk på att bli representerade i styrelsen
vid behandlingen av ärenden av intresse för dem. En dylik utvidgning
av intresserepresentationen i styrelsen anser utskottet olämplig.

6

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1960

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Utskottet hemställer,

att motionerna I: 244 och II: 415 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, Birger
Andersson, Axel Johannes Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist, Pålsson,
Jacobsson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Bertil Petersson,
Ragnar Bergh och Thorsten Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson
i Degerfors, Thapper, Jansson i Kalix, Svensson i Stenkyrka, Karlsson
i Olofström, Nilsson i Göingegården, Cassel, Nihlfors, Hansson i önnarp,
Gustafsson i Skellefteå, fru Sjövall, fröken Vinge och herr Kellgren.

Reservation

av herrar Pålsson, Thorsten Larsson, Svensson i Stenkyrka, Nilsson i
Göingegården, Cassel och Hansson i önnarp, vilka ansett att utskottet bort
tillstyrka motionerna och att därför utskottets yttrande och hemställan bort
ha följande lydelse:

»Arbetarskyddsstyrelsens ställningstaganden i skyddstekniska frågor
och dess tillämpning av arbetarskyddslagens bestämmelser i övrigt innebär
ofta vittutseende ekonomiska och andra konsekvenser för berörda näringsgrenar.
Den av motionärerna omnämnda föreskriften angående störtsäker
skyddshytt eller skyddsram på traktor utgör exempel härpå. Såväl det nu
sagda som angelägenheten av att styrelsen i skyddsarbetet tillförsäkras
medverkan av representanter för familjejordbruket, som omfattar det stora
flertalet företagare inom jordbruksnäringen, talar för att styrelsens partsrepresentation
i enlighet med motionärernas förslag kompletteras med företrädare
för familjejordbruket. Utskottet biträder därför yrkandet i motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till motionerna 1:244 och
II: 415 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att representant
för familjejordbruket utses att såsom ledamot av arbetarskyddsstyrelsen
deltaga i styrelsens handläggning av ärenden,
som berör detta näringsområde.»

IOUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM SO
003996