Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1960

3

Nr 53

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till värnpliktige
Bengt-Olov Cedergren från anslaget Ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
m. m.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Bengt Gustavsson (I: 339) och den andra inom andra kammaren av herr
Lundkvist i Eskilstuna (11:425), har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att till tandteknikern, vpl 813-10-51 Bengt-Olov Cedergren från anslaget
Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
måtte på grund av i motionerna omnämnd sjukdom utbetalas ersättning
som om 1950 års militärersättningsförordning varit tillämplig.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag hänvisar utskottet till
motionen I: 339.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten och statskontoret.

Riksförsäkringsanstalten anför följande.

Enligt till Riksförsäkringsanstalten på sin tid inkomna anmälningshandlingar
inryckte Cedergren den 11 september 1957 till värnpliktstjänstgöring
vid Göteborgs luftvärnskår. Han insjuknade samma dag med stark huvudvärk
i anslutning till att han bar en persedelpåse vägande 30 kg. (Påsens
vikt var enligt en senare uppgift 40 kg.) Cedergren, som dagen före detta insjuknande
varit illamående och haft kräkningar, remitterades omgående av
läkare vid förbandet till Sahlgrenska sjukhuset, och efter verkställda undersökningar
opererades han på grund av arteriellt aneurism (pulsåderbråck)
i hjärnan. Vid operationen konstaterades, att aneurismet, som var mycket
tunnväggigt, brustit och orsakat hjärnblödning.

Enligt 3 § 2 mom. militärersättningsförordningen skall sjukdom, som
utan att vara förorsakad av olycksfall yppas under militärtjänstgöring, anses
ådragen under denna, såvida skälig anledning ej finnes att antaga, att
sjukdomens framträdande föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och
alt denna icke väsentligen bidragit därtill, över beslut av anstalten i ersättningsärenden
må enligt 4 § klagan föras hos Försäkringsrådet genom besvär,
över rådets utslag må klagan ej föras.

Vid sin prövning av frågan om ersättning till Cedergren fann Riksförsäkringsanstalten
enligt beslut den 18 november 1957, efter inhämtat yttrande
från sin biträdande läkare docenten N. G. Nordenson, att enär skälig anledning
funnes att antaga, att hjärnblödningen föranlelts av annan orsak än
militärtjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill, någon
ersättning enligt militärersättningsförordningen icke kunde tillerkännas honom.

4

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1960

Ett aneurism av här föreliggande art, som oftast torde bero på medfödd
missbildning i blodkärlet, kan enligt i ärendet av docenten Nordenson avgivet
yttrande brista överhuvudtaget när som helst, även under sömnen.

Försäkringsrådet har efter anförda besvär över Riksförsäkringsanstaltens
beslut enligt utslag den 12 september 1958 ej funnit skäl göra ändring i beslutet.

I motionerna hemställes, att riksdagen måtte besluta, att från ovan
nämnt anslag skall på grund av Cedergrens sjukdom utbetalas ersättning
som om militärersättningsförordningen varit tillämplig. Riksförsäkringsanstaltens
ställningstagande till ersättningsfrågan är grundat på en prövning
av orsakssambandet mellan militärtjänstgöringen och sjukdomens framträdande
enligt de i förordningen givna reglerna, och sedan Försäkringsrådet ej
funnit skäl göra ändring i beslutet är frågan prövad i sista instans. Några
nya omständigheter, som skulle kunna motivera omprövning av denna
fråga, ha icke framkommit. Anstalten anser för sin del, att det skulle medföra
synnerligen betänkliga konsekvenser, om i visst fall ersättning enligt
militärersättningsförordningens grunder skulle beviljas med åsidosättande
av för andra fall gällande krav på samband.

Riksförsäkringsanstalten avstyrker bifall till motionerna.

Statskontoret har anfört följande.

Riksdagen har tidigare i ett flertal fall medgivit utbetalning av ersättning
från ovannämnda anslag som om 1950 års militärersättningsförordning varit
tillämplig. Därvid synes avgörande betydelse ha tillmätts den omständigheten
att inom den hörda läkarexpertisen delade meningar rått, huruvida
kausalsammanhang förelegat mellan militärtjänstgöring och vederbörandes
sjukdom.

Statskontoret har tagit del av riksförsäkringsanstaltens handlingar i det
nu föreliggande fallet. Av dessa handlingar synes framgå, att såväl anstaltens
som försäkringsrådets läkare anse, att skälig anledning finnes att antaga,
att framträdandet av Cedergrens sjukdom föranletts av annan orsak
än militärtjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill. Vid
sådant förhållande och då i motionerna icke åberopats något expertutlåtande
av annan innebörd anser sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka bifall till
motionerna.

Utskottet. Med hänsyn till den i förevarande ärende verkställda utredningen
och de avgivna medicinska expertutlåtandena finner sig utskottet
inte kunna tillstyrka motionsyrkandet. Utskottet hemställer därför,

att motionerna 1: 339 och II: 425 icke må av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 1 april 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 52.

Reservation

av herr Bengt Gustavsson