Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

1

Nr 50

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående
anslag för budgetåret 1960/61 till främjande av
bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta
motioner m. m.

(3: e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (bilaga 7,
punkterna 84—93), under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 4 januari 1960, föreslagit riksdagen att

I. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för bostadsstyrelsen, som föranledes av vad departementschefen
förordat;

II. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61;

III. bemyndiga Kungl. Maj :t att från personalförteckningen för länsbostadsnämnderna
avföra 7 tjänster som kontor sbiträde i Ao 5;

IV. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61;

V. godkänna av departementschefen förordad ändring i villkoren för
beviljande av ränteeftergift och räntebidrag;

VI. godkänna av departementschefen förordad ändring av bestämmelserna
om familjebostadsbidrag;

VII. godkänna av departementschefen förordade ändringar av bestämmelserna
i egnahemslånekungörelsen;

VIII. för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln anvisa

1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 092 200
kronor;

2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 759 000
kronor;

3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 676 800
kronor;

4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av
685 000 kronor;

5) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
ett förslagsanslag av 180 000 000 kronor;

6) till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 130 000 000 kronor;

1—306 oo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 saml. Nr 50

2

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

7) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag
av 22 000 000 kronor;

8) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av
10 000 000 kronor;

9) till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska
frågor ett reservationsanslag av 100 kronor;

10) till 1960 års bostadsräkning ett reservationsanslag av 2 400 000
kronor.

Vidare har Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 under kapitalbudgeten
(bilaga 27, punkterna 4, 5, 9 och 10), under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari 1960, föreslagit
riksdagen att

I. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna
om tertiärlån och egnahemslån m. m.;

II. medgiva, att under budgetåret 1960/61 preliminära beslut om lån,
som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett
belopp av 865 000 000 kronor;

III. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna
om räntefria lån till bostadsbyggande;

IV. medgiva, att under budgetåret 1960/61 preliminära beslut om lån,
som skall utgå från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, må
meddelas intill ett belopp av 10 000 000 kronor;

V. godkänna av departementschefen förordad ändring i räntevillkoren
för tvätterilån och tvättcirkellån;

VI. för budgetåret 1960/61 å kapitalbudgeten anvisa

a) under fonden för bostadsbyggande

1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
820 000 000 kronor;

2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien ett
investeringsanslag av 100 kronor;

b) under fonden för låneunderstöd

1) till Räntefria lån till bostadsbyggande ett investeringsanslag av
90 000 000 kronor;

2) till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag
av 700 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag har utskottet till
behandling förehaft följande motioner, nämligen

från första kammaren

I: 25 av herr Ferdinand Nilsson m. fl.,

1:57 av herr Ewerlöf m. fl.,

1:58 av herr Ewerlöf m. fl.,

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

3

I: 158 av herrar Öliman och Helmer Persson,

I: 159 av herr Mattsson,

1:239 av herr Bengtson m. fl.,

I: 241 av herr Ewerlöf m. fl.,

1:243 av herr Gustaf Henry Hansson m. fl.,

1:246 av herr Spetz,

1:345 av herr Bengtson m. fl.,

1: 349 av herr John Ericsson,

1:350 av herr Per-Olof Hanson,

I: 351 av herr Jacobsson,

1:352 av herr Lundström m. fl.,

1:500 av herr Svärd,

1:501 av herr Svärd samt

från andra kammaren

11:37 av herr Larsson i Luttra m. fl.,

11:65 av herr Hjalmarson m. fl.,

11:66 av herr Hjalmarson m. fl.,

II: 187 av fru Holmquist och herr Bengtsson i Halmstad,

II: 235 av herrar Jansson i Benestad och Gustavsson i Alvesta,

11:237 av herr Nilsson i Gävle m. fl.,

11:301 av herr Hjalmarson m. fl.,

II: 303 av herr Källenius m. fl.,

II: 305 av herrar Johansson i öckerö och Svensson i Ljungskile,

II: 307 av herr Hedlund m. fl.,

II: 335 av herrar Källenius och Magnusson i Borås,

II: 336 av herrar Källenius och Magnusson i Borås,

II: 435 av herr Nihlfors m. fl.,

11:438 av herrar Gustafsson i Skellefteå och Wedén,

11:439 av herr Ohlin m. fl.,

11:443 av herr Persson i Växjö m. fl.,

II: 446 av herr Hedlund m. fl.,

ävensom motionerna I: 160 av herr Hjalmar Nilsson m. fl. och 11:236
av herr Johansson i Norrköping m. fl. samt 11:436 av herrar Gustafsson
i Skellefteå och Wedén, sistnämnda tre motioner såvitt nu är i fråga.
Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.

Utskottet har vidare till behandling förehaft den redogörelse, som riksdagens
år 1959 församlade revisorer lämnat i sin berättelse (del I, § 16)
angående lån till anordnande av kollektiva tvätterier.

Det av revisorerna i nämnda sammanhang gjorda uttalandet redovisas
i det följande.

Beträffande de över revisorernas ifrågavarande redogörelse inhämtade
förklaringarna torde få hänvisas till revisorernas berättelse (del II, § 16).

4

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

PROPOSITIONEN

Femte huvudtiteln

Bostadsstyrelsen: Avlöningar. En omfattande utflyttning av låneärenden
från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna har sedan flera år successivt
ägt rum. Början gjordes med ärenden angående egnahemslån och
förbättringslån. Därefter flyttades vissa flerfamiljshusärenden ut till nämnderna.
Frågan om ytterligare utflyttning av flerfamiljshusärenden från
styrelsen till nämnderna har senast prövats vid 1959 års riksdag. Härvid
beslöts, att bostadsstyrelsen tills vidare endast skall handlägga långivningen
till flerfamiljshus i Stockholm och Göteborg med vissa förortskommuner
samt Malmö och Lund.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har departementschefen
nyligen tillkallat en utredningsman med uppgift att företaga en översyn
av den bostadspolitiska organisationen. Beträffande de frågor som skall
utredas anför departementschefen följande.

Syftet med de vidtagna decentraliseringsåtgärderna har varit, att statliga
lån och bidrag skall kunna beviljas på ett enkelt och smidigt sätt.
Det har ansetts angeläget att få prövat i vad mån ytterligare förenkling
av handläggningen av låneansökningar och därmed sammanhängande frågor
kan åstadkommas. I samband med att organisationsfrågan anmäldes
för 1958 års riksdag framhöll departementschefen bl. a. följande (prop.
119, s. 118, 119).

Av väsentlig betydelse för genomförandet av de av mig förordade decentraliseringsåtgärderna
är att bostadsstyrelsens direktivgivning till länsbostadsnämnder
och förmedlingsorgan blir klar och entydig. Anvisningar,
som innefattar villkor för lån, bör vara tillgängliga även för lånsökande.
Vidare bör av direktiven klart framgå de metoder som tillämpas i fråga
om värdering och liyressättning. Av särskild vikt är att kommunernas
byggnadskontroll och tekniska granskning blir så enkel som möjligt, vilket
bör beaktas vid utformningen av direktiven. Med hänsyn till frågans betydelse
anser jag, att direktiven bör fastställas av Kungl. Maj:t. Jag har
för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att uppdraga åt bostadsstyrelsen att inkomma
med förslag till direktiv i enlighet med vad jag nu anfört.

Med hänvisning till vad sålunda uttalats uppdrog Kungl. Maj:t den 18
april 1958 åt bostadsstyrelsen att verkställa översyn av de av styrelsen
meddelade föreskrifterna angående tillämpning av gällande bestämmelser
om egnahemslån och förbättringslån samt tertiärlån och tilläggslån ävensom
att till Kungl. Maj:t inkomma med därpå grundade förslag till föreskrifter
för länsbostadsnämndernas och förmedlingsorganens liandhavande
av ifrågavarande långivning. Ärendets behandling inom styrelsen har försenats,
men styrelsen kommer inom kort att slutföra uppdraget.

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

5

Vidare erinras om att 1958 års besparingsutredning i betänkande
angående besparingar inom statsverksamheten (SOU 1959:28) gjort vissa
uttalanden rörande den bostadspolitiska organisationen. Enligt utredningens
mening föreligger anledning att överväga möjligheterna att inordna
länsbostadsnämnderna i något annat länsorgan. Utredningen föreslog, att
frågan skulle upptagas till en särskild utredning, varvid även bostadsstyrelsens
ställning borde bedömas.

Departementschefen räknar med att det genom utfärdande av direktiv
till länsbostadsnämnderna rörande långivningen skall bli möjligt att begränsa
prövningen av enskilda låneärenden till en tillämpning av enkla,
allmängiltiga normer. Härigenom vidgas möjligheterna till en ytterligare
decentralisering. Det är inte uteslutet att en total utflyttning av alla låneärenden
på länsbostadsnämnderna kan genomföras.

Om det visar sig möjligt att redan för nästa budgetår genom förenkling
och förtydligande av direktiven till länsbostadsnämnderna minska de på
bostadsstyrelsen ankommande göromålen bör en däremot svarande reducering
av styrelsens personalorganisation företagas. Då det f. n. inte är
möjligt att bedöma denna fråga, föreslås det få ankomma på Kungl. Maj :t
att pröva huruvida under nästa budgetår personalorganisationen skall
kunna inskränkas. Sedan den förenämnda organisationsutredningen slutförts
torde frågan på nytt få anmälas för riksdagen.

I avbidan på resultatet av utredningen bör den av bostadsstyrelsen aktualiserade
frågan om handläggningen av ärenden rörande pensionärsbostadsbidrag
ej upptagas.

Under angivna förhållanden bör större ändringar i personalorganisationen
inte göras f. n. Det tillstyrkes dock, att på kanslibyråns kamerala
sektion inrättas en kansliskrivartjänst i Ae 10 för att möjliggöra en samordning
och rationalisering av vissa arbetsuppgifter. Samtidigt bör två
biträdestjänster i befordringsgången dras in på sektionen. I övrigt bör en
tjänst som ingenjör i Ae 15, en tjänst som expeditionsvakt i Ae 7 och en
biträdestjänst i befordringsgången utgå ur organisationen.

Såsom chefen för civildepartementet anfört vid anmälan av för flera
huvudtitlar gemensamma frågor bör en tjänst som byråingenjör i Ae 19
å byrån för teknisk-ekonomiska utredningar, sektionen för driftkostnader
och byggnadskostnadsindex, omändras till befattning som förste byråingenjör
i Ae 21. Därutöver bör en tjänst som kansliskrivare i Ae 10 å sociala
sektionen, förvaltningsavdelningen, utbytas mot en befattning som kontorsskrivare
i Ae 13.

Anslaget bör minskas med hela det belopp, som beräknats för särskilda
utgifter i samband med personalindragningar eller 75 000 kronor, varjämte
omräkningsposterna anses kunna minskas med 60 000 kronor.

Under hänvisning till vad chefen för finansdepartementet anför vid anmälan
av anslag till viss försöksverksamhet inom statsförvaltningen kan

6

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

departementschefen ej förorda, att medel anvisas under förevarande anslag
för den av bostadsstyrelsen föreslagna försöksverksamheten med databehandlingsmaskiner.

I fråga om förslagen till ordinariesättningar tillstyrkes endast, att en
tjänst som kansliskrivare i Ae 10 å kanslibyråns kamerala sektion föres
på ordinarie stat. Antalet kontorsbiträden i Ao 5 bör i enlighet med styrelsens
förslag minskas med 8. De föreslagna extraordinariesättningarna kan
departementschefen inte biträda.

De förordade förslagen medför, inberäknat omräkningsposterna, en
ökning av medelsbehovet under anslaget med 11 700 kronor. Anslaget
upptages alltså med (4 080 500 + 11 700) 4 092 200 kronor.

Bostadsstyrelsen: Omkostnader. Departementschefen förordar en med
194 000 kronor minskad medelsanvisning till övriga expenser för eget behov
och en med 5 000 kronor ökad medelsanvisning till hyra för hålkortsmaskiner
m. m. Under posten övriga expenser för eget behov avses 17 000 kronor
för den av styrelsen berörda specialförsäkringen. Härigenom bortfaller
kontrollen av att belånade fastigheter är brandförsäkrade. Som framgår
av vad anförts vid behandlingen av bostadsstyrelsens avlöningsanslag
har departementschefen ej ansett sig böra förorda, att medel anvisas
under femte huvudtiteln för försök med elektronisk databehandlingsmaskin.
Några kostnader härför kommer sålunda inte att belasta styrelsens omkostnadsanslag.

Anslaget bör alltså å ena sidan höjas med 5 000 kronor och å andra
sidan minskas med 194 000 kronor samt upptagas med 759 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar. Departementschefen har enligt
Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat en utredningsman med uppgift att
utreda frågor rörande den bostadspolitiska organisationen, varvid bl. a.
länsbostadsnämndernas ställning och organisation kommer att behandlas.

Departementschefen delar bostadsstyrelsens uppfattning att antalet
ledamöter i länsbostadsnämnderna bör ökas med anledning av att nämnderna
numera fått väsentligt större befattning med bostadsproduktionen
i städer och andra tätorter, ökningen bör emellertid begränsas till en ledamot
i varje nämnd. För arvoden åt nämndernas ledamöter bör på grund
härav beräknas ytterligare 17 000 kronor.

Antalet kontorsbiträden i Ao 5 bör i enlighet med styrelsens förslag
minskas med sju.

Vad departementschefen förordat medför jämte omräkningsposterna
en ökning av medelsbehovet med 188 800 kronor. Anslaget uppföres sålunda
med (4 488 000 + 188 800) 4 676 800 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader. Departementschefen förordar
en höjning av anslaget med 9 000 kronor, varav 4 000 kronor till bränsle,
lyse och vatten och 5 000 kronor till övriga expenser för eget behov.

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

7

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnatlslån.

I anledning av besparingsutredningens förslag angående höjning av den av
staten garanterade räntan å primär- och sekundärlan erinrar departementschefen
om att frågan om den garanterade räntans höjd vid upprepade tillfällen
varit föremål för riksdagens prövning. Åren 1955 och 1957 beslöts
vissa höjningar av denna ränta, varigenom den för hyrorna bestämmande
räntenivån höjdes med 0,5—1 %.

Syftet med räntegarantien är att förhindra att tillfälligt höga räntor på
fastighetslån driver upp hyrorna alltför kraftigt och verkar hämmande på
bostadsbyggandet. Ett av staten garanterat ränteskydd synes inte kunna
undvaras, om en jämn bostadsproduktion och en planmässig förbättring
av bostadsförhållandena eftersträvas. Ä andra sidan torde i det fall ränteläget
för fastighetslån varaktigt förändras de garanterade räntorna böra
anpassas till det nya ränteläget i den mån utvecklingen av hyror och inkomster
det medger.

Av särskild betydelse för att åstadkomma stabila ekonomiska villkor
för nyproduktionen av bostäder och en stadig förbättring av bostadsförhållandena
för olika grupper av bostadssökande är, att räntevillkoren för
nya bostadshus inte ändras utan att tvingande skäl föreligger. På grund
härav anser departementschefen i likhet med besparingsutredningen, att
en försämring av räntevillkoren för nya hus inte nu bör komma i fråga. För
nytillkommande hus bör den garanterade räntan å primärlån tills vidare
utgöra oförändrat 3,5 %.

I detta sammanhang erinras om att enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11
december 1959 sakkunniga tillkallats med uppgift att undersöka den
framtida utvecklingen av bostadsmarknaden. En huvuduppgift för denna
utredning är att belysa bostadsefterfrågans utveckling i stort de närmaste
5 ä 10 åren och klarlägga olika bostadssökandes behov, främst barnfamiljernas
och åldringarnas. En dylik kartläggning av bostadsbehoven
bör läggas till grund för en omprövning av skilda bostadspolitiska åtgärder.

I avvaktan på att ett säkrare underlag för bedömning av skilda bostadspolitiska
åtgärder skall erhållas synes det välbetänkt att avstå från sådana
förändringar i det statliga bostadsstödet, som kan ställa särskilda grupper
av bostadssökande inför betydande ekonomiska svårigheter. En allmän och
mera avsevärd höjning av hyror och bostadskostnader för de under 1940-och 1950-talcn tillkomna bostäderna kan departementschefen därför inte
tillstyrka.

Utgifterna för staten i anledning av ränlegaranticn är betydande och
växer vid oförändrat ränteläge relativt snabbt beroende på att antalet
bostäder, som omfattas av ränteskyddet, ökar med varje ny årgång av
lägenheter. En viss jämkning av räntegarantien torde därför böra företagas.
Den garanterade räntan å primärlån är f. n. 4,5 % för lägenheter i
flerfamiljshus tillkomna 1941—1945 och för lägenheter i småhus tillkomna

8

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

1941—1947, 4 % för hus tillkomna därefter men före 1951 samt 3,5 % för
senare tillkomna hus. En höjning av den garanterade räntan över 4,5 %
anses inte böra komma i fråga. Det erinras om att statens normalränta
f. n. utgör 4,5 %. Om ränteskyddet skall bibehållas, vilket departementschefen
i det föregående funnit motiverat, saknar det praktisk betydelse att
välja en garanterad ränta av 5 % eller annan högre procentsats. Ränteskyddet
skulle i stort sett bli illusoriskt. Hyrorna för bostadslägenheter, som tillkommit
efter 1953, ligger bl. a. på grund av riksdagens beslut 1957 och
1959 om återkrav av beviljade tilläggslån högre än hyrorna för lägenheter
tillkomna i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet.

Med hänsyn till det anförda kan departementschefen inte tillstyrka
besparingsutredningens förslag om en allmän höjning av den garanterade
räntan med 0,5 å 1 %. Departementschefen anser att en höjning av räntan
bör komma i fråga endast för sådana hus, som tillkommit med stöd av
1946 och 1948 års tertiärlånekungörelser och 1948 års egnahemslånekungörelse
och som färdigställts före 1953. Den garanterade räntan för lån i
dylika hus bör höjas med 0,5 %. Den på grund av en dylik höjning av
den garanterade räntan beräknade hyresökningen motsvarar ca 3 % på
utgående hyror. Höjningen avser i huvudsak flerfamiljshus tillkomna
under åren 1946—1952 och småhus uppförda under åren 1948—1952.
Som en följd av den föreslagna ändringen blir den garanterade räntan
4,5 % för hus färdigställda före 1951, 4 % för hus färdigställda 1951 och
1952 samt 3,5 % för senare tillkomna hus. Vid godtagande av detta förslag
kan utgifterna för ränteeftergifter beräknas minska med 10 000 000
kronor för helt budgetår.

Ifrågavarande ändring av den garanterade räntan bör avse räntor å primär-
och sekundärlån, som hänför sig till tiden fr. o. m. den 1 januari 1960.
På grund av eftersläpning i tillgodoförandet av ränteeftergifter blir besparingen
nästa budgetår 5 000 000 kronor.

Räntebidrag (ränteeftergift) kan beviljas för bostadshus, som finansieras
utan hjälp av statligt lån, på villkor bl. a. att lägenhetsytan till minst 75 %
upptages av bostäder. Enligt vad som framkommit är det önskvärt att bestämmelsen
ändras så, att — i överensstämmelse med vad som gäller för
tertiärlån — räntebidrag kan beviljas om lägenhetsytan till minst 50 % upptages
av bostäder. Departementschefen förordar ifrågavarande ändring.

Mot bostadsstyrelsens beräkning av anslaget till kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter för nästa budgetår har departementschefen i övrigt
ingen erinran och beräknar därför anslagsbehovet för nästa budgetår till
(185 000 000 — 5 000 000) 180 000 000 kronor.

Bostadsrabatter. Från anslaget bestrides utgifterna för familjebostadsbidrag
och statsbidrag till pensionärslägenheter, s. k. pensionärsbostadsbidrag.

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

9

Enligt kungörelsen om familjebostadsbidrag (SFS 1957:358) utgår
sådant bidrag fr. o. m. kalendermånaden näst efter den under vilken gällande
villkor blivit uppfyllda, dock först fr. o. m. den månad under vilken
ansökningen om bidrag inkom till förmedlingsorganet. Denna retroaktivitetsbestämmelse
har, framhåller bostadsstyrelsen, visat sig vara alltför
snäv och leda till förluster för de bidragssökande. Så kan bli fallet om en
bidragssökande, som flyttar från en bidragsberättigad lägenhet till en
annan dylik lägenhet, dröjer med att inge ny ansökan till efter utgången
av den kalendermånad som följer efter månaden för flyttningen. Retroaktivitetsregeln
medför här dels att det blir ett uppehåll i bidragsgivningen
och dels att bidraget i den nya lägenheten inte kan betraktas som ett fortlöpande
bidrag, varför ansökningen kan ge anledning till en omprövning
av samtliga förutsättningar för bidrag, vilket kan resultera i avslag. Likaså
kommer tiden när bidrag börjar löpa att med den nuvarande retroaktivitetsbestämmelsen
i stor utsträckning bli beroende av tillfälligheter såsom tidpunkten
för förmedlingsorganets beslut i ärendet.

Styrelsen föreslår därför den ändringen av nu gällande retroaktivitetsregel,
att familjebostadsbidrag skall få utgå för det kvartal under vilket
ansökan om bidrag inkommer och för de två föregående kvartalen, om de
materiella förutsättningarna för bidrag har förelegat under den tiden.

Bostadsstyrelsen har anfört, att antalet hushåll "med bidrag vid årsskiftet
1958/59 var 117 200 mot 119 400 vid årsskiftet 1957/58. Antalet hushåll,
för vilka bidraget börjat löpa under år 1958, uppgick till 34100
medan antalet hushåll, för vilka bidraget upphört, uppgick till 36 300. Av
de hushåll, för vilka bidraget upphört under 1958, har flertalet eller 29 800
förlorat rätten till bidrag vid den årligen återkommande inkomstprövningen.

Nedgången i antalet hushåll under år 1958 avspeglas i utgifterna för
bidragsgivningen under budgetåret 1958/59. Utgifterna uppgick till ca
103 971 000 kronor mot ca 106 418 000 kronor under budgetåret 1957/58.

Styrelsen erinrar om att inkomststrecken för erhållande av bidrag kommer
att överlag höjas med 1 000 kronor fr. o. m. den 1 januari 1960. Beräkningen
av nettoutgifterna för bidragsgivningen under innevarande och
nästföljande budgetår måste av olika skäl bli mycket osäker. Styrelsen
räknar emellertid med att antalet nya bidrag, som börjar löpa under år
1959, kommer att bli ungefär lika stort som under år 1958 medan antalet
bidrag, som kommer att upphöra vid utgången av 1959, på grund av inkomststreckens
höjning kommer att bli betydligt mindre än föregående år.
Nettoökningen i antalet hushåll med bidrag uppskattas till ca 20 000.
Nettoutgifterna under budgetåret 1959/60 beräknas stiga med 15 000 000
kronor till 120 000 000 kronor.

Under år 1960 kan antalet nya bidrag antagas bli något större än under
år 1959 på grund av höjningen av inkomststrecken. Å andra sidan måste
vid en fortskridande inkomsthöjning och oförändrade inkomststreck av -

10

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

gången av hushåll med bidrag bli större under år 1960 än under år 1959.
Nettoökningen i antalet hushåll med bidrag antages uppgå till ca 10 000.
Utgiftsökningen under budgetåret 1960/61 skulle därvid uppgå till inemot
10 000 000 kronor och totalutgifterna till ca 130 000 000 kronor.

I pensionärsbostadsbidrag utbetalades under budgetåret 1958/59 ca 572 000
kronor avseende budgetåret dessförinnan. Med hänsyn till utvidgningen
av bidragsgivningen från den 1 januari 1959 och bortfallet av det särskilda
stödet till pensionärshem från samma dag räknar styrelsen med att bidrag
avseende budgetåret 1958/59 kommer att beviljas för ca 7 000 lägenheter
med ett belopp av 1 000 000 kronor. Sistnämnda belopp kommer att utbetalas
under budgetåret 1959/60. Under nyssnämnda budgetår kommer sannolikt
ökningen av antalet bidragsberättigade lägenheter att av förut angivna skäl
bli av storleksordningen 3 000. Styrelsen beräknar utgifterna under budgetåret
1960/61 (avseende budgetåret 1959/60) till 1 500 000 kronor. Osäkerhetsmarginalen
i beräkningen av utgifterna för familjebostadsbidrag är
emellertid så stor, att det saknar mening att justera det för sådana utgifter
beräknade beloppet med hänsyn till utbetalningen av pensionärsbostadsbidrag.

För budgetåret 1960/61 beräknar styrelsen sålunda anslagsbehovet till
130 000 000 kronor.

Departementschefen berör först bostadsstyrelsens förslag om ändrade
bestämmelser om retroaktiva familj ebostadsbidrag och erinrar om att enligt
kungörelsen 1948:547 om familj ebostadsbidrag och bränslebidrag familjebostadsbidrag
kunde utgå från kvartalet närmast efter det gällande villkor
blivit uppfyllda, dock ej för kvartal som gått till ända mer än ett år innan
ansökan om bidrag inkom till förmedlingsorganet. På förslag av bostadspolitiska
utredningen (SOU 1956:40) infördes i 1957 års kungörelse om
familjebostadsbidrag en kortare retroaktivitetstid. Enligt sistnämnda kungörelse
utgår bidrag fr. o. m. kalendermånaden närmast efter den, under
vilken villkoren i fråga om barnantal och lägenhetens standard blivit uppfyllda,
dock först fr. o. m. den månad under vilken ansökningen om bidrag
inkom till förmedlingsorganet.

De skäl för en jämkning av föreskriften angående beviljande av familjebostadsbidrag
för förfluten tid, som bostadsstyrelsen anfört, godtages av
departementschefen som tillstyrker styrelsens förslag. Den nya bestämmelsen
bör träda i kraft den 1 juli 1960. Det bör få ankomma på Kungl.
Maj :t att meddela de övergångsbestämmelser, som kan befinnas erforderliga.

Bostadsstyrelsen har, under framhållande av att beräkningen av utgifterna
för bidragsgivningen av olika skäl måste bli mycket osäker, uppskattat
anslagsbehovet för nästa budgetår till 130 000 000 kronor. Beräkningen
godtages.

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

11

Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet. Från detta anslag bestrides
utgifterna för förbättringslån i den mån de är ränte- och amorteringsfria,
statsbidrag till fiskarbostäder, förvaltningsbidrag till förmedlare
av bostadsegnaliemslån samt sådana bidrag till invalidbostäder, som
beviljas i samband med förbättringslån. Vid utgången av budgetåret
1958/59 fanns å anslaget en reservation av 35 243 834 kronor.

Länsbostadsnämnden i Norrbottens län har inkommit med förslag till
åtgärder för underlättande av samernas bostadsförsörjning. Förslaget går
ut på att koncentrera de nu splittrade statliga stödåtgärderna till nybyggnad
och upprustning av samernas permanenta bostäder till egnahems- och
förbättringslångivningen.

Bostadsstyrelsen har anfört, att 9 026 ansökningar om förbättringslån
inkom under budgetåret 1958/59 mot 9 095 ansökningar under budgetåret
1957/58. Under budgetåret 1958/59 meddelades 7 477 belut om lån jämfört
med 7 497 under nästföregående budgetår. Det beviljade beloppet uppgick
till 41 015 166 kronor, varav 24 993 145 kronor utgjorde räntefria lån. Det
genomsnittliga räntefria beloppet per beslut ökade från 3 131 kronor till
3 343 kronor eller med 3 %. Under budgetåret 1958/59 disponerades för
räntefria förbättringslån totalt 22 716 555 kronor (beviljade lån med avdrag
för återtagna lån). Jämfört med föregående budgetår har beloppet
ökat med 7 %. Den försöksbetonade förbättringslångivningen avseende hus
med tre eller flera lägenheter, som inleddes under budgetåret 1954/55, har
hittills haft ringa omfattning. Under budgetåret 1958/59 disponerades
för statsbidrag till fiskarbostäder 37 900 kronor och för förvaltningsbidrag
66 547 kronor. Under budgetåret disponerades sålunda tillhopa 22 821 002
kronor. Då det disponibla beloppet för budgetåret 1958/59 uppgick till i
runt tal 28 690 000 kronor kvarstod alltså ett odisponerat belopp av ca
5 870 000 kronor.

Styrelsen erinrar om att 1958 års riksdag anvisade 22 000 000 kronor
för verksamheten under budgetåret 1958/59. Detta belopp jämte ett vid
ingången av budgetåret odisponerat belopp utnyttjade styrelsen så, att
23 000 000 kronor fördelades på länsbostadsnämnderna för beslut om
räntefria förbättringslån och statsbidrag till fiskarbostäder. I statsverkspropositionen
1959 beräknade emellertid departementschefen, att endast
20 000 000 kronor skulle komma att disponeras för de med anslaget avsedda
ändamålen. Medelsbehovet för budgetåret 1959/60 beräknades
under antagande av att ett odisponcrat belopp av ca 7 000 000 kronor
skulle föreligga vid ingången av nämnda budgetår. Trots att styrelsen hos
länsbostadsnämnderna anhållit om största möjliga återhållsamhet beträffande
lån- och bidragsgivningen under återstoden av budgetåret har förbrukningen
uppgått till drygt 22 700 000 kronor. Inberäknat det för budgetåret
anvisade anslaget förfogar styrelsen över ett belopp av (5 870 000 +
13 000 000) 18 870 000 kronor för verksamheten under budgetåret 1959/60.

12

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

Beträffande medelsbehovet för innevarande och nästa budgetår har
styrelsen anfört, att länsbostadsnämnderna beräknat medelsbehovet för
räntefria förbättringslån under budgetåret 1959/60 till 31 735 000 kronor
och under budgetåret 1960/61 till 30 775 000 kronor. En jämförelse mellan
långivningen avseende dylika lån under andra halvåret 1958 resp. första
halvåret 1959, då de nya lånebestämmelserna trätt i kraft, visar en ökning
av beloppet av de räntefria, stående delarna från 3 183 kronor till 3 356
kronor eller med ca 5 % per beslut. Det är enligt styrelsens uppfattning
för tidigt att av detta siffermaterial dra några bestämda slutsatser om
vilken höjning av beloppen, som de nya bestämmelserna om förbättringslån
kommer att innebära. Siffrorna visar i varje fall, att de nya bestämmelserna
inte medfört en minskning av genomsnittsbeloppet. Reduktionen
av maximibeloppet för räntefritt stående förbättringslån till i allmänhet
4 000 kronor påverkar visserligen genomsnittsbeloppet i minskande
riktning men effekten härav synes inte bli större än att den
mer än väl uppvägs av det högre maximibelopp, som numera gäller för
vissa låntagargrupper. Under hänvisning till det anförda vidhåller styrelsen
sin under föregående år gjorda beräkning av långivningen avseende
räntefria förbättringslån, vilken beräkning innebär, att 25 000 000 kronor
beviljas under budgetåret 1959/60. I detta belopp beräknas ingå bidragsgivningen
avseende sådana invalidbostäder som åtnjuter bidrag i samband
med förbättringslån. Statsbidrag till fiskarbostäder beräknas i enlighet
med nämndernas förslag komma att beviljas med 65 000 kronor under
budgetåret 1959/60 och med 55 000 kronor under budgetåret 1960/61.
Styrelsen beräknar vidare, att ett belopp av högst 64 000 kronor kommer
att utbetalas till förvaltare av bostadsegnahemslån under budgetåret 1959/60
och 62 000 kronor under budgetåret 1960/61.

Anslagsbehovet för budgetåret 1959/60 beräknar styrelsen sålunda till
(25 000 000 + 65 000 + 64 000 — 5 870 000) i runt tal 19 000 000 kronor.
Då anslag anvisats med 13 000 000 kronor erfordras ett anslag å tilläggsstat
med 6 000 000 kronor.

Styrelsen beräknar vidare, att långivningen avseende räntefria förbättringslån
kommer att uppgå till 25 000 000 kronor under budgetåret 1960/61.

Departementschefen upptager till en början samernas bostadsfråga till
behandling och anför härom följande.

Under de senaste åren har frågan om att förhjälpa samerna — inte
minst de renskötande samerna — till goda och för dem ändamålsenliga
bostäder alltmer uppmärksammats. Jag vill erinra om den höjning av
räntefritt stående förbättringslån för nybyggnad och upprustning av bostäder
åt samer, som 1958 års riksdag besiutade. De berörda kommunerna
har i växande utsträckning på olika sätt främjat samernas bostadsförsörjning
En ganska betydande nybyggnadsverksamhet för samernas behov har
också kommit till stånd under senare tid. Såsom ett hinder för en utvidgning
av verksamheten har angivits, att statens stöd är splittrat och att

Statsutskottets utlåtande nr 50 dr 1960 13

det administrativa förfarandet vid ansökan om lån och bidrag är alltför
tungrott och tidskrävande.

Det förut återgivna förslaget angående bostäder åt samerna, som framlagts
av länsbostadsnämnden i Norrbottens län, tar i första hand sikte på
en förenkling och ett förtydligande av gällande bestämmelser om statligt
stöd för nybyggnad och upprustning av bostäder åt samerna. Statens
finansiella stöd för förbättring av samernas permanenta bostäder skall
enligt förslaget ges i form av egnahems- och förbättringslån. Långivningen
skall handhas av länsbostadsnämnderna. Förslaget har tillstyrkts av remissorganen.
Det synes erbjuda väsentliga förenklingar och förbättringar
av det statliga stödet. Jag anser därför att förslaget kan läggas till grund
för en omprövning av åtgärderna på förevarande område.

Det må erinras om att den långivning, varom här är fråga, i vad det
gäller de renskötande samerna tar sikte på den fasta familjebostaden, det
s. k. huvudvistet. De renskötande samerna har därutöver behov av enklare
bostäder vid höst-, vår- och sommarvistena. De byggnader det i
detta senare fall gäller får närmast betraktas som till renskötseln hörande
driftbyggnader. Behovet av dylika byggnader och därmed sammanhängande
ekonomiska frågor får bedömas på grundval av överväganden om rennäringens
utveckling och kan inte omfattas av den långivning, som skall
handhas av länsbostadsnämnderna.

De av länsbostadsnämnden i Norrbottens län omnämnda bostadstyperna,
vilka praktiskt prövats i viss utsträckning, synes erbjuda en god utgångspunkt
för den fortsatta produktionen av bostäder för samernas behov.
Det kan antagas att bostäder av olika storlek och typ krävs för att samernas
behov skall bli tillgodosedda. Att permanenta bostäder åt samerna såvitt
möjligt bör uppföras i anslutning till befintlig bebyggelse finner jag
naturligt. Beaktas bör emellertid också att det i särskilda fall kan befinnas
nödvändigt att bostaden förlägges mera avsides, därför att eljest förbindelsen
med renbetesområden blir ogynnsam.

Vad kapitalsubventionens storlek beträffar godtar jag länsbostadsnämndens
förslag. Den räntefria stående delen av förbättringslån bör alltså
kunna ökas med 2 000 kronor, varigenom den nuvarande rotvärdesersättningen
kan slopas. De omständigheter, som föranlett nämnden förorda att
bidraget vid behov skall kunna ökas med 5 000 kronor i fråga om bostadsbyggande
inom Karesuando kommun, finner jag beaktansvärda. Jag tillstyrker
förslaget.

Beträffande frågan om säkerheten för utlämnade lån, som rör de fall
där inteckningssäkerhet inte kan ställas, kan det antas att sådana fall
blir sällsynta. Länsstyrelsen i Norrbottens län har sålunda framhållit att
anledning att vägra renskötande same att förvärva mark för bostadsbyggnad
ovanför odlingsgränsen knappast torde föreligga, under förutsättning
att garantier skapas för att marken förbehålles dylik lapp. I de fall,
där försäljning av mark inte kan eller bör komma i fråga, måste emellertid
nyttjanderättsformen tillämpas. Då inteckningssäkerhet i sådana fall inte
kan ställas blir det nödvändigt att utnyttja det senast av 1955 års riksdag
givna bemyndigandet att utlämna lån utan hinder av egnahemslånekungörelsens
stadganden om säkerhet för lån. Länsbostadsnämnden bar för
dylika fall lagt fram förslag till föreskrifter i upplåtelsekontrakt mellan
nyttjanderättshavaren—låntagaren och länsstyrelsen resp. mellan låntagaren
och länsbostadsnämnden. Syftet torde närmast vara att göra det möjligt
för länsbostadsnämnden att ingripa när låntagare, vars ekonomiska

14

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

förhållanden är tillfredsställande, inte inom föreskriven tid erlägger ränta
och amortering på beviljat bostadslån. Jag förutsätter att en låntagare,
som tillfälligt och utan eget förvållande råkar i ekonomiska svårigheter
t. ex. på grund av sjukdom, får ekonomisk hjälp i vederbörlig ordning,
så att han kan fullgöra de med lånet förbundna åtagandena. Med denna
erinran finner jag länsbostadsnämndens förslag böra läggas till grund för
föreskrifter i ämnet. Föreskrifterna torde få utfärdas av Kungl. Maj :t.

I detta sammanhang beröres frågan om avskrivning av räntefritt stående
förbättringslån vid ägarskifte.

I 22 § kungörelsen 1957:359 om egnahemslån in. m. meddelas föreskrifter
om vad som är att iakttaga då förbättringslån beviljats och fastigheten
sedermera övergår till ny ägare eller tomträtten till ny innehavare.
Bifalles därvid ansökning om övertagande av förbättringslån, skall enligt
bestämmelserna i andra stycket en tiondel av lånet i vad det är räntefritt
och stående avskrivas för varje helt år som förflutit sedan lånet utbetalades,
såvida ej särskilda skäl föreligga häremot.

Bakgrunden till denna bestämmelse om avskrivning har redovisats i
propositionen 1952: 128. Det har ansetts rimligt, att förbättringslån, som
beviljas utan rånte- och ainorteringsskyldighet, efter hand betraktas som
förbrukat av låntagaren på i princip samma sätt som om denne i stället
åtnjutit ett löpande bidrag för att minska sina bostadskostnader. Staten
borde då inte göra anspråk på återbetalning av sådan förbrukad del av
lånet.

Många låntagare betraktar emellertid det räntefria stående förbättringslånet
som ett bidrag. De försummar därför att vid försäljningen föra över
betalningsskyldigheten på köparen och därmed förmå denne att ansöka om
övertagande. Ingår i lånet inte någon amorteringsdel kommer försäljningen
sällan till det lånebeviljande organets kännedom, men när så sker måste
hela subventionsbeloppet återkrävas, eftersom i lånebestämmelserna avskrivningsmöjligheten
är sammankopplad med frågan om övertagande av
lånet.

Bostadsstyrelsen har överlämnat en promemoria med förslag till
ändring av de nuvarande bestämmelserna om avskrivning av det räntefria
stående förbättringslånet. Styrelsen föreslår, att 22 § andra stycket
egnahemslånekungörelsen utformas på sådant sätt, att där omförmäld avskrivning
av räntefritt stående förbättringslån eller av sådan lånedel
må efter sedvanlig prövning av omständigheterna i ärendet kunna verkställas
i samband med ägarskifte även om ansökning inte föreligger av
den nya ägaren om övertagande av förbättringslånet.

Departementschefen har ingen erinran mot styrelsens förslag.

Vad angår bostadsstyrelsens förslag till medelsanvisning för nästa
budgetår erinras om de ändringar i bestämmelserna om förbättringslån,
som ägde rum under år 1959. I föregående års statsverksproposition
(V ht 1959 s. 187) anfördes, att det — innan erfarenhet vunnits av de nya

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

15

lånevillkoren — syntes ligga närmast till hands att räkna med en minskning
av medelsbehovet i jämförelse med närmast föregående budgetår.
Med anledning härav beräknade departementschefen, att ett disponibelt
belopp av omkring 20 000 000 kronor skulle erfordras för de med anslaget
avsedda ändamålen. Det av bostadsstyrelsen lämnade siffermaterialet tyder
emellertid på en viss ökning av långivningen. Med hänsyn härtill förordar
departementschefen, att 22 000 000 disponeras för långivningen avseende
räntefria förbättringslån under nästa budgetår. Anslaget bör uppföras
med samma belopp. Övriga utgifter, som skall bestridas från ifrågavarande
anslag, anses inte böra föranleda en uppräkning av beloppet.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. Bestämmelserna om statsbidrag
till anordnande av pensionärshem upphörde att gälla med utgången
av år 1958. För pensionärshem kan i stället beviljas dels tertiärlån på
vanliga grunder, dels ett löpande pensionärsbostadsbidrag. Bostadsstyrelsen
har hemställt, att anslag för innevarande och nästa budgetår anvisas
med belopp motsvarande summan av samtliga kvarvarande beviljade bidrag.
Detta skulle emellertid innebära en avsevärd höjning av medelsanvisningen.
Departementschefen kan inte tillstyrka anslag på tilläggsstat
för innevarande budgetår och förordar för nästa budgetår anslag med
oförändrat belopp eller 10 000 000 kronor.

Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska frågor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 25 000 kronor. Vid utgången
av budgetåret 1958/59 fanns å anslaget en reservation av 42 759
kronor.

Bostadsstyrelsen har anfört, att utgifterna under budgetåret 1958/59
avsåg kostnader för dels omtryckning av den s. k. egnahemsbyggarkursen
och dels tryckning av en utredning rörande gruppbyggande av småhus.
Under innevarande budgetår beräknas anslaget bl. a. komma att disponeras
för omtryckning av broschyrerna God Bostad (med komplement) och Trätakstolar
till bostadshus, för tryckning av en omarbetad upplaga av broschyren
Värmeinstallationer i småhus samt för ytterligare kostnader för
tryckning av utredningen rörande gruppbyggande av småhus. Kostnaderna
för angivna ändamål beräknas till sammanlagt ca 30 000 kronor.
Därutöver kan under budgetåret tillkomma utgifter för ändamål, som
ännu inte kan förutses.

För budgetåret 1960/G1 beräknar styrelsen anslagsbehovet till oförändrat
belopp eller 25 000 kronor.

Departementschefen förordar, med hänsyn till den betydande reservationen
å anslaget, att anslaget för nästa budgetår uppföres endast med ett
formellt belopp av 100 kronor.

16

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1900

1960 års bostadsräkning. Under rubriken Förberedelser till en bostadsräkning
har lör budgetåret 1959/61) anvisats ett reservationsanslag av
300 000 kronor.

Bostadsstyrelsen har erinrat, att styrelsen i augusti 1958 lade fram förslag
beträffande huvuddragen i en bostadsräkningsplan (jfr V ht 1959, s.
189—192) samt att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1959 uppdragit
åt styrelsen att lägga fram förslag till plan för bostadsräkningen.

Styrelsen anför, att under budgetåret 1958/59 förberedelsearbetet för en
allmän bostadsräkning bedrivits under fortsatt kontakt med intresserade
parter och de myndigheter som kommer att heröras av bostadsräkningens
genomförande. Beträffande samordningen med folkräkningen har styrelsen
haft fortlöpande kontakt med statistiska centralbyrån. Tillsammans
med statistiska centralbyrån har styrelsen haft samråd med representanter
för Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund beträffande
den lokala granskningen av materialet till folk- och bostadsräkningarna
och med experter beträffande upplysningsverksamheten i samband
med de båda räkningarna.

Styrelsen redovisar härefter sina synpunkter på behovet av en bostadsräkning
och anför därvid i huvudsak följande.

Bostadsräkningar och bostadsundersökningar av olika typer och omfattning
har under 1900-talet företagits vid skdda tillfällen. Dylika undersökningar
har betraktats som en viktig gren av den fortlöpande socialstatistiken.
De behövs allt framgent, och detta behov är större än tidigare
på grund av statens och kommunernas numera mycket omfattande åtgärder
för att främja en förbättring av bostadsförsörjningen och en mera
planmässig bebyggelse. Det är sålunda angeläget att med vissa tidsintervaller
erhålla uppgifter, som belyser bostads- och boendeförhållandena,
ger underlag för en analys av de bostadspolitiska åtgärdernas resultat och
kan läggas till grund för planeringen av den fortsatta bebyggelsen och den
framtida bostadsförsörjningen.

Den senaste allmänna bostadsräkningen företogs år 1945. En mycket
grov bild av bostadsbeståndets nuvarande storlek och sammansättning
skulle man möjligen kunna få genom att framskriva uppgifterna i 1945
års räkning med hjälp av den fortlöpande bostadsbyggnadsstatistiken.
Denna bild måste emellertid bli mycket otillfredsställande, då den löpande
statistiken icke återspeglar den omfattande ombyggnads- och förbättringsverksamhet
som har ägt ruin icke minst på landsbygden. Ej heller ger
den löpande statistiken några uppgifter om den säkerligen betydande avgången
ur bostadsbeståndet till följd av att bostadslägenheter utnyttjas
för annat än bostadsändamål och till följd av att framför allt på landsbygden
belägna bostäder överges. 1 själva verket torde en betydande förändring
av bostadsbeståndet ha ägt rum, om vilken man f. n. saknar statistisk
information. Härtill måste läggas att det icke finns någon möjlighet
att framskriva uppgifter om hushållen och boendeförhållandena. Även
i detta avseende har betydande förändringar ägt rum sedan år 1945. Aktuella
uppgifter om trångboddheten och boendeförhållandena i övrigt finns
därför f. n. endast beträffande det fåtal kommuner som har företagit egna

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

17

bostadsräkningar och bostadsundersökningar under de senaste åren. Med
hänsyn till bristerna i förefintlig statistisk information framstår en ny bostadsundersökning
som oundgänglig.

För bedrivande av en rationell statlig bostadspolitik vore det möjligen
tillräckligt med en viss översiktlig kännedom om bostads- och hushållsbeståndet
samt boendeförhållandena i riket som helhet och i tätorter och
landsbygd tagna var för sig. Dessa uppgifter skulle kunna inhämtas genom
en urvalsundersökning. För den kommunala planeringen av bostadsförsörjningen
och samhällsplaneringen erfordras däremot uppgifter för
små geografiska enheter. För att man skall erhålla sådana uppgifter krävs
en total bostadsräkning. Den information som erhålles genom en bostadsräkning
kommer att vara värdefull även i ett flertal andra sammanhang.

Beträffande bostadsräkningens omfattning anför styrelsen, att ett stort
antal önskemål framförts beträffande bostadsräkningsprogrammet. Styrelsen
har emellertid såväl med hänsyn till kostnaderna som till kvaliteten
på de data som insamlas ansett det nödvändigt att hårt begränsa antalet
uppgifter till de för bostadsräkningens syfte väsentliga frågeställningarna.
Som exempel på de önskemål som ej tillgodoseis genom den i det
följande framlagda planen nämnes undersökningar av saneringsbehovet,
redovisning av sommarstugor och liknande, uppgifter om lägenhetsytor,
uppgifter som gör det möjligt att beräkna bostadsbeståndets värde, uppgifter
om standarden för statsbelånade resp. icke statsbelånade hus, uppgifter
som är nödvändiga för utrymningsplanläggningen m. fl.

Styrelsen diskuterar särskilt frågan huruvida en total hyresräkning skall
ingå i planen för bostadsräkningen, önskemål härom har, konstaterar
styrelsen, framförts från flera håll, bl. a. av statens hyresråd. Med hänsyn
till önskvärdheten av att samordna bostadsräkningen med folkräkningen
anser styrelsen det emellertid nödvändigt, att uppgifterna om bostäderna
är få och enkla. Av detta skäl är det enligt styrelsens uppfattning
omöjligt att kombinera bostadsräkningen med en allmän hyresräkning.
Då vidare en total hyresräkning bör kunna begränsas till orter där
en hyresmarknad förekommer och ur hyresräkningen synes kunna uteslutas
egnahem, bostadsföreningar m. m., skulle en total hyresräkning hänföra
sig till mindre än halva bostadsbeståndet. Av de anförda skälen synes
det styrelsen motiverat, att en hyresräkning företages fristående från folkräkningen.

För belysning av tillförlitligheten av de lämnade uppgifterna och för
insamling av vissa kompletterande uppgifter bör en intervjuundersökning
utföras i omedelbar anslutning till den totala räkningen. Vidare bör särskilda
specialundersökningar företagas bl. a. för studium av relationen
hyra/inkomst och bostadsefterfrågan. Med hänsyn till förefintliga personalresurser
har det ännu inte varit möjligt alt påbörja utarbetandet av
program för specialundersökningarna. Styrelsen kan därför inte nu lägga
fram någon plan för dessa undersökningar, till vilken statsmakterna skulle
kunna ta ställning samtidigt som till bostadsräkningen.

2—360 oo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 50

18

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1960

Styrelsen anför vidare, att bostadsräkningen skall redovisa uppgifter ej
endast om bostäderna utan även om folkmängden och hushållen efter deras
boendeförhållanden. Bostadsbeskrivningen bör begränsas till bostadslägenheter
och såväl bebodda som obebodda lägenheter bör redovisas. De uppgifter
som insamlas beträffande bostäderna bör hänföra sig till fastigheterna,
husen och de enskilda bostadslägenheterna. Utöver nödvändiga
identifieringsdata och bestämning av husens belägenhet bör bl. a. följande
uppgifter inhämtas: beträffande fastigheterna fastighetstypen (jordbruksfastighet
— annan fastighet), beträffande husen antalet lägenheter, huruvida
mer än halva huset användes för annat än bostadsändamål, huruvida
huset ingår i radhusbebyggelse, byggnadsår ävensom, för flerfamiljshus,
antal våningar, trappuppgångar och förekomst av hiss, beträffande bostadslägenheterna
upplåtelseform, antal bostadsrum, förekomsten (i lägenheten
eller huset) av vattenledning, avlopp m. fl. sanitära anordningar samt
beträffande de i husen boende personerna, deras kön, födelseår och civilstånd.
Vid utarbetandet av uppgifterna om fastigheterna och husen bör
till skillnad från indelningen vid 1945 års bostadsräkning lägenheter på
jordbruksfastighet redovisas som en särskild grupp.

Styrelsen behandlar därefter frågan om bostadsräkningens genomförande
och föreslår, att genomförandet av densamma uppdrages åt styrelsen.

Departementschefen delar bostadsstyrelsens synpunkter på behovet av
en bostadsräkning och dess motivering för att den grundläggande räkningen
skall vara total, d. v. s. uppgifter skall inhämtas om alla bostäder.

Den av styrelsen framlagda planen för bostadsräkningen anses kunna
i huvudsak godtagas. Som styrelsen framhållit, är bostadsräkningen emellertid
ännu inte planlagd i detalj. Planen måste därför betraktas som preliminär.
De närmare riktlinjerna för bostadsräkningens utförande föreslås
få slutligt prövas i samband med att Kungl. Maj :t fastställer plan för
densamma.

De totala kostnaderna för bostadsräkningen har av styrelsen preliminärt
uppskattats till 6 500 000 kronor. Styrelsen räknar emellertid med att en
revision av bearbetningsplanen skall medföra kostnadsreduktioner. Departementschefen
understryker angelägenheten av att alla möjligheter till
besparingar vid arbetets utförande beaktas.

Bostadsstyrelsens beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår biträdes.
Den föreslagna personalorganisationen och kostnaderna i övrigt
bör emellertid prövas i samband med att Kungl. Maj :t fastställer plan för
bostadsräkningen.

Departementschefen har inhämtat, att chefen för finansdepartementet
har för avsikt att senare föreslå Kungl. Maj :t att i särskild proposition
anmäla förslag rörande den medverkan från kommunernas sida, som kan
finnas erforderlig i samband med granskningen av de uppgifter som lämnats
till 1960 års folk- och bostadsräkningar.

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

19

Den reservation som vid innevarande budgetårs utgång kan finnas å
anslaget Förberedelser till en bostadsräkning bör tillgodoföras förevarande
anslag. Departementschefen förordar en medelsanvisning till 1960 års bostadsräkning
för nästa budgetår av 2 400 000 kronor.

Kapitalbudgeten

Lånefonden för bostadsbyggande. Från fonden, till vilken medel anvisas
endast i den mån så erfordras för utbetalning av beviljade lån, utlämnas
tertiärlån till flerfamiljshus samt räntebärande egnahemslån och förbättringslån.
För varje budgetår fastställes en ram för långivningen. För innevarande
budgetår har anslaget till fonden uppförts med 700 000 000 kronor.

Bostadsstyrelsen har överlämnat fem promemorior med förslag till vissa
författningsändringar m. m.

Länsbostadsnämnden i Västernorrlands län har gjort framställning om
bemyndigande för nämnden att vid beviljande av egnahems- och förbättringslån
till befolkningen i Trysunda fiskeläge i Nätra kommun göra eftergifter
i fråga om kravet på säkerhet m. m.

I anledning av att bostadsstyrelsen föreslagit att såsom villkor för egnahemslån
ej längre skall föreskrivas att lägenhetsytan får utgöra högst
125 m2 anför departementschefen följande.

Ifrågavarande lånevillkor har motiverats av att med egnahemslånet är
förbundna avsevärda subventioner i form av låg ränta på det statliga lånet,
rånte- och amorteringsfrihet beträffande 4 000 kronor av lånet samt ränteeftergift.
Dessa låneförmåner har ansetts böra i första hand förbehållas
dem som väljer ett hus av ordinär storlek. I det följande kommer jag att
föreslå, att i fråga om egnahemslån, som beviljas fr. o. m. nästa budgetår,
den räntefria stående delen skall slopas. De med det statliga lånet förknippade
förmånerna blir ändock, så länge nuvarande ränteläge består,
betydande. Det synes därför tveksamt, huruvida de som uppför stora egnahem
och får förutsättas ha god ekonomi skall komma i åtnjutande av de
förmåner egnahemslånet erbjuder. Vad bostadsstyrelsen anfört beträffande
svårigheterna att rättvist tillämpa bestämmelsen om maximiyta anser jag
visserligen tala för att bestämmelsen slopas. Jag är emellertid inte beredd
att nu tillstyrka styrelsens förslag. Innan förslaget godtages bör undersökas
huruvida syftet med föreskriften kan tillgodoses på ett enklare sätt
därigenom att vissa ändringar företages i villkoren för egnahemslån.

Bostadsstyrelsens förslag angående belåning av sådana garage och biluppställningsplatser
på särskild fastighet, som är avsedda att betjäna en
grupp av småhus, innebär att självständig belåning av dylika garage och
biluppställningsplatser skall kunna medges inom ramen för de av Kungl.
Maj :t fastställda belåningsvärdena. Jag tillstyrker förslaget.

Mot styrelsens förslag alt långivningen för dels utbyte av galvaniserade
rör mot kopparrör i flerfamiljshus, dels färdigställande av skyddsrum
skall upphöra har jag intet att erinra.

F. n. gäller att för hus, som till övervägande del innehåller andra utrymmen
än för bostadsändamål, tertiärlån kan beviljas endast etter medgivande
av Kungl. Maj:t. Antalet dylika dispensärenden är relativt litet.

20

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

Bostadsstyrelsen har föreslagit en utvidgning av långivningen beträffande
affärer, kontor, garage m. in. Parkeringsutredningen har nyligen framlagt
förslag angående väsentligt utökad belåning av bl. a. garage. Jag är
inte beredd att förorda en uppmjukning av bestämmelserna om belåning
av butiker, kontor, garage m. m. inom bostadslångivningens ram. En närmare
undersökning av ifrågavarande byggnadsbehov erfordras. Jag förutsätter,
att den av mig enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 december
1959 tillkallade bostadsutredningen skall belysa dessa behov. Styrelsens
förslag avstyrkes.

Vad härefter angår den av länsbostadsnämnden i Västernorrlands län
gjorda framställningen om beviljande av egnahems- och förbättringslån
avseende Trysunda fiskeläge finner departementschefen det rimligt att en
möjlighet öppnas för Kungl. Maj:t att efter omständigheterna i varje särskilt
fall medgiva att egnahemslån beviljas mot annan säkerhet än inteckningssäkerhet.
Den åsyftade prövningen bör bl. a. avse frågan, huruvida
den erbjudna säkerheten är tillfredsställande eller inte. Kommunal
borgen torde i något fall kunna bli aktuell. Bemyndigandet torde böra utnyttjas
sparsamt och endast i det fall starka sociala skäl kan åberopas.
Departementschefen föreslår alltså, att i det fall inteckningssäkerhet för
egnahemslån inte kan ställas Kungl. Maj:t skall äga medgiva att annan
godtagbar säkerhet lämnas.

Det förslag om slopande av egnahemslånets räntefria stående del, som
framlägges i det följande, aktualiserar frågan om kommunalt risktagande
beträffande egnahemslånet. F. n. gäller att räntefri stående del av
egnahemslån beviljas endast under förutsättning att vederbörande kommun
åtagit sig att gentemot staten ansvara för förlust, som annorledes än genom
avskrivning kan uppkomma på den räntefria stående delen av lånet. Även
sedan den räntefria stående delen slopats och ersatts med räntebärande lån
synes det rimligt, att vederbörande kommun står viss risk, lämpligen i
samma utsträckning som f. n. Departementschefen förordar därför — under
förutsättning att hans förslag om slopande av den räntefria stående
delen godtages — att vederbörande kommun skall ansvara för förlust på
egnahemslånet under de tio första åren av lånets löptid intill ett belopp av
för nybyggnad 4 000 kronor och för ombyggnad 20 % av belåningsvärdet,
dock högst 4 000 kronor.

Vid anmälan av ärenden angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1959/60 har förordats, att det för budgetåret
uppställda byggnadsprogrammet skall utökas med 5 000 lägenheter från
63 000 till 68 000 lägenheter. Anledningen härtill är främst att igångsättningen
av nya bostadsbyggnadsföretag sistförflutna höst av arbetsmarknadsskäl
givits en relativt stor omfattning.

Vid anmälan av frågan om bostadsbyggnadsprogram för innevarande
budgetår (statsverksprop. 1959, bil. 26) anförde departementschefen vissa
allmänna synpunkter på bostadsbyggandet. Det erinrades om att behovet

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

21

av en planering av bostadsbyggandet på längre sikt är allmänt omvittnat.
Vidare framhölls, att det är angeläget att bostadsbyggandet såvitt möjligt
hålles på en jämn nivå. Tvära kastningar i fråga om produktionens storlek
försvårar ett rationellt byggande och verkar uppdrivande på kostnaderna.
I anslutning härtill underströks emellertid, att man därav inte kan
dra den slutsatsen att det är önskvärt att uppställa ett fixerat, stelt program
för bostadsbyggandet för två eller flera år framöver. Såsom skäl
för denna mening framhölls, att erfarenheterna från efterkrigstiden visar
att förändringar i den allmänna ekonomiska konjunkturen i hög grad påverkar
förhållandena på byggnadsmarknaden. Investeringar i framför allt
industrianläggningar är mycket konjunkturkänsliga. Även om det är möjligt
att med olika ekonomisk-politiska medel utjämna svängningarna i
dylika investeringar blir variationerna ändock betydande. Under sådana
förhållanden kan det inte undvikas, att en viss anpassning av bostadsbyggandets
storlek efter konjunkturväxlingarna får ske. Departementschefen
ansåg därför, att om konjunkturläget förbättrades i en nära framtid
och därmed övriga byggnadsinvesteringar på nytt ökades man fick försöka
undvika stockningar i produktionen och förlängda byggnadstider med
åtföljande kostnadsfördyringar genom att i någon mån hålla tillbaka igångsättningen
av nya bostadsbyggnadsföretag.

Vad gäller behovet av nya bostäder framhölls, att det ansetts angeläget
att bostadsbyggandet omfattar åtminstone 65 000 lägenheter per år. Denna
bedömning fann departementschefen i stort sett riktig och underströk att
det inom denna ram förefaller angeläget att ytterligare öka bostadsbyggandet
i de största städerna, där bostadsunderskottet är betydande.

Denna förra året gjorda allmänna bedömning av bostadsbyggandets storlek
synes böra bli vägledande även då det gäller att fastställa ett program
för bostadsbyggandet under nästa budgetår. Liksom för föregående och
innevarande budgetår bör för nästa budgetår uppställas ett minimiprogram
avseende 63 000 lägenheter. Det är inte möjligt att redan nu ange hur stor
igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag bör vara nästa höst för att
sysselsättningsförhållandena skall bli goda under vintern 1960/61. Det kan
visa sig att behov föreligger av en så stor igångsättning att programmet behöver
utökas. Å andra sidan bör understrykas, att den pågående uppgången
i konjunkturen kan medföra att ett överskridande av minimiprogrammet
inte blir aktuellt.

Genom beslut av Kungl. Maj:t i maj 1959 genomfördes vissa ändringar i
bestämmelserna angående högsta belåningsvärde för flerfamiljshus. Innebörden
av beslutet var bl. a. att en viss allmän höjning av värdena medgavs.
I fråga om småhus har bostadsstyrelsen föreslagit en höjning av belåningsvärdena
med i allmänhet 3 000 kronor för sådana enfamiljshus och
lägenheter i rad- eller kedjehus, som inrymmer minst 4 rum och kök på
en yta av minst <30 in2. Enligt departementschefens mening bör en mindre

22

Statsutskottets utlåtande nr 50 dr 1960

uppräkning av belåningsvärdena komma till stånd. Det synes lämpligt att
för andra småhus än tvåfamiljshus värdena överlag höjes med 3 OOO kronor.
I det följande kommer att föreslås att den räntefria stående delen av
egnahemslån slopas för lån, som beviljas fr. o. m. nästa budgetår. Praktiska
skäl talar för att en höjning av belåningsvärdena genomföres vid
samma tidpunkt. Beräkningen av medelsramarna för bostadslångivningen
under nästa budgetår bör grundas på den här åsyftade höjningen av belåningsvärdena.

Bostadsbyggandets fördelning på hustyper beräknas komma att bli i
stort sett oförändrad under nästa budgetår. De genomsnittliga lånebeloppen
per lägenhet bör beräknas med ledning av bostadsstyrelsens uppgifter
om lånebeloppens hittillsvarande storlek med de jämkningar som betingas
av de nämnda förändringarna av lånevillkoren för småhus.

Den för genomförandet av programmet för bostadsbyggandet under nästa
budgetår erforderliga medelsramen beräknas därför enligt följande uppställning: Milj.

kronor

Tertiärlån till flerfamiljshus (41 500 lägenheter x 10 000 kronor) ... 415
Egnahemslån till nybyggnad (16 000 lägenheter x 24 000 kronor) ... 384
Tertiärlån till rad- och kedjehus (1 500 lägenheter x 12 000 kronor) 18

Egnahemslån till ombyggnad samt förbättringslån ..................... 48

Summa 865

Ramen för preliminära beslut om lån, som skall utgå från lånefonden
för bostadsbyggande, bör alltså för nästa budgetår fastställas till 865 000 000
kronor.

Vad härefter angår anslaget till lånefonden för bostadsbyggande godtager
departementschefen bostadsstyrelsens i skrivelse den 4 december
1959 framlagda beräkning av anslagsbehovet. Förslaget att räntefri stående
del av egnahemslån skall slopas för lån, som beviljas fr. o. m. den 1
juli 1960, torde inte nämnvärt påverka utbetalningarna av lån under nästa
budgetår. Det föreslås därför, att anslaget till lånefonden för bostadsbyggande
för nästa budgetår upptages med 820 000 000 kronor.

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien. Från fonden
utlämnas lån till anskaffande av byggnadsmaskiner m. m. Till fonden
har för innevarande budgetår anvisats ett formellt anslag av 100
kronor.

Bostadsstyrelsen har anfört, att under budgetåret 1958/59 till styrelsen
inkom 83 ansökningar om lån för 157 maskiner med en uppgiven anskaffningskostnad
av tillhopa 4 843 744 kronor. Under samma budgetår har
disponerats 4 163 585 kronor och i amorteringar och inlösen av lån in -

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

23

flutit 4 158 049 kronor. Vid nuvarande lånestock kan beloppet av inflytande
amorteringar under såväl innevarande som nästföljande budgetår
beräknas uppgå till ca 4 000 000 kronor. Då detta belopp i stort sett synes
vara till fyllest för långivningen vid nuvarande ansökningsfrekvens räknar
styrelsen med att anslaget för budgetåret 1960/61 endast behöver anvisas
med ett formellt belopp av 100 kronor.

Departementschefen har inte något att erinra mot vad bostadsstyrelsen
anfört.

Räntefria lån till bostadsbyggande. Sedan det ortdifferentierade tilläggslånet
slopats genom beslut vid 1959 års riksdag kommer långivningen under
anslaget att fr. o. m. budgetåret 1959/60 avse tilläggslån till studentbostäder,
vinterbidrag, räntefria stående delar av egnahemslån samt bidrag
till specialinredning av invalidlägenheter. För innevarande budgetår har
anvisats ett anslag av 120 000 000 kronor.

Bostadsstyrelsen har med tillstykan överlämnat en framställning av 18
egnahemsägare i Motala om avskrivning av vissa rånte- och amorteringsfria
lån, som beviljats dem under deras anställning vid centrala torpedverkstaden
i Motala.

I framställningen anföres, att ifrågavarande låntagare enligt kungl. brev
den 19 december 1941 och den 27 augusti 1943 i samband med byggande
av egnahem genom försvarets fabriksstyrelse erhållit statliga subventionslån
utgörande ca 10 % av den slutligt godkända anskaffningskostnaden.
Som stöd för sin ansökan har låntagarna åberopat, att de vid torpedverkstaden
anställda, som år 1946 uppförde egnahem med hjälp av egnahemslån
och därtill knutet tilläggslån med belopp motsvarande 10 % av byggnadskostnaden,
genom beslut av Kungl. Maj :t fått sina subventionslån avskrivna
fr. o. m. den 1 januari 1958.

1958 års besparingsutredning anför, att frågan om ändring av den
räntefria stående delen av egnahemslån, f. n. 4 000 kronor vid nybyggnad
och högst samma belopp vid ombyggnad, framförts i olika sammanhang.
Sålunda förordade bostadspolitiska utredningen i sitt betänkande angående
riktlinjer för bostadspolitiken (SOU 1956:40) en generell sänkning
av beloppet till 3 000 kronor. Utredningen erinrar vidare om att i en inom
socialdepartementet i december 1958 utarbetad promemoria rörande ett
kreditgarantisystem på egnahemsområdet förutsattes att några kapitalsubventioner
inte skulle ingå i en egnahemslångivning vid ett kreditgarantisystem.

Utredningen anför härefter i huvudsak följande.

Vid en bedömning av frågan huruvida kapitalsubventionerna vid egnahemslångivningen
skulle kunna slopas torde man böra beakta, att bostadsefterfrågan
på längre sikt kan komma att alltmera förskjutas mot egnahem.
En ökning av egnahemsbyggandet kan därför böra eftersträvas. Vi -

24

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1960

dåre bör betonas det sparmoment, som ligger i anskaffandet av ett egethem.
Redan de nu gällande rånte- och amorteringsvillkoren för egnahemslån
innebär även för den enskilde egnahemsbyggaren en relativt betydande
utgift. Besparingsutredningen har ansett dessa omständigheter väsentliga
vid sina överväganden av subventioneringen till egnahemsbyggandet. Ä
andra sidan bör beaktas, att kapitalsubventionerna till flerfamiljshus genom
beslut av 1959 års riksdag praktiskt taget helt slopats. Konsekvensen
kan därför tala för ett motsvarande ställningstagande, när det gäller egnahemssubventionerna.

Besparingsutredningen har vid dessa överväganden sökt finna en lösning,
som kan innebära en minskning av de generella subventionerna utan att
medföra någon nämnvärd ökning av de årliga bostadskostnaderna för den
enskilde låntagaren. Utredningen har därvid stannat för att förorda ett slopande
av den generella subventionen i form av räntefri stående del men
samtidigt föreslå att någon förlängning genomföres i fråga om amorteringstiden
för egnahemslån. En förlängning från nuvarande 25 år till 30 år synes
lämplig. Motsvarande ändring av amorteringstiden torde få genomföras
beträffande lån till ombyggnader.

Den årliga ökningen av kapitalkostnaderna som förslaget medför beräknas
av utredningen till ca 130 kronor eller drygt 10 kronor per månad.

På statsbudgeten skulle ett genomförande av förslaget innebära en minskning
med 70 milj. kronor under anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande
men samtidigt en lika stor ökning av medelsanvisningen under lånefonden
för bostadsbyggande. Den föreslagna förlängningen av amorteringstiden
medför dock att de inflytande årliga amorteringarna nedgår. Å andra
sidan kan man räkna med ett minskat årligt behov av avskrivningsmedel
med drygt 60 milj. kronor.

Besparingsutredningen har vidare behandlat frågan om återkrav av tidigare
beviljade subventioner.

Skillnaden i fråga om kapitalkostnader mellan äldre och nyproducerade
en- och tvåfamilj shus samt framför allt ett slopande av kapitalsubventionen
till nya dylika hus gör enligt besparingsutredningens uppfattning ett återkrav
av de äldre räntefria lånen motiverat. Utredningen erinrar om att
kapitalsubventionerna till redan uppförda en- och tvåfamilj shus avskrivits
i fråga om hus belånade enligt lånekungörelser före år 1948 men står kvar
för hus belånade enligt 1948 års lånekungörelse eller senare. I fråga om
sistnämnda hus föreslår utredningen, att i de fall egnahemslån beviljats före
den 1 juli 1953 den räntefria delen uppsäges till återbetalning. Då emellertid
ett återkrav av hela den räntefria delen för de berörda husen skulle kunna
framstå som obillig anses amortering och förräntning böra krävas i fråga om
hälften av det beviljade beloppet. Aterbetalningstiden föreslås till 25 år och
räntan till 4 %. För egnahemslån som beviljats efter den 1 juli 1953 kan —
konstaterar utredningen — återbetalning komma i fråga tidigast fr. o. m.
år 1963.

Utredningens förslag i fråga om återkrav av kapitalsubventionerna be -

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

25

räknas medföra att staten årligen skulle erhålla ca 20 milj. kronor i form av
inflytande räntor och amorteringar. De årliga kapitalkostnaderna skulle för
den enskilde låntagaren öka med 125—250 kronor men ändå ligga avsevärt
lägre än för nybyggda egnahem.

Besparingsutredningen har även behandlat frågan om förräntning av
tidigare tilläggslån.

I fråga om flerfamiljshusen erinrar besparingsutredningen, att riksdagen
genom beslut år 1957 och 1959 fastställt, att av tilläggslån beviljade fr. o. m.
år 1951 ett belopp motsvarande det kapitaliserade värdet av högst 3 kronor
per m2 bostadsyta skall amorteras på 25 år. Lånen är dock även i denna
del räntefria.

Mot bakgrunden av skillnaderna i kapitalkostnader mellan olika årgångar
hus har utredningen ansett sig höra föreslå, att ränta skall utgå å de uppsagda
tilläggslånen fr. o. m. den 1 juli 1960. Räntesatsen bör därvid fastställas
till 4 %, d. v. s. samma ränta som nu gäller för tertiärlånen. Den
årliga ränteinkomsten för staten beräknas till ca 20 milj. kronor, ökningen
av de årliga kapitalkostnaderna för berörda hus beräknas till högst kronor
1: 50 (för hus uppförda år 1954) och till lägst 30 öre (för hus uppförda år
1958) per m2 lägenhetsyta. Kapitalkostnaderna kommer ändock att väsentligt
understiga dem som nu gäller för nybyggda hus.

Departementschefen erinrar i anledning av besparingsutredningens förslag
att den räntefria stående delen av egnahemslån skall slopas om att
sedan 1953 huvudparten av de vid nämnda tidpunkt utgående avsevärda
kapitalsubventionerna avvecklats. I fråga om flerfamiljshus beviljas sedan
den 1 juli 1959 inte någon generell kapitalsubvention. En dylik subventions
syfte är att nedsätta fastighetsägarens årliga utgifter för räntor och amorteringar
å de för fastighetens finansiering upptagna lånen. Samma syfte har
den låga räntan på det räntebärande statslånet liksom den räntegaranti beträffande
primär- och sekundärlån, som staten lämnar, övervägande skäl
talar för att även kapitalsubventionen till småhus nu helt slopas. Det statliga
stödet till nya bostadshus kan i mån av behov varieras genom förändring
av räntesatsen för statslånet och av den garanterade räntan utan att
räntefrihet för viss del av statslånet behöver tillgripas. Om på sätt besparingsutredningen
förordat amorteringstiden för egnahemslån förlänges från
25 till 30 år, blir vid ett slopande av den räntefria stående delen den årliga
utgiftsökningen för en egnahemsägare relativt obetydlig. Departementschefen
tillstyrker därför besparingsutredningens förslag. Ändringen bör
avse lån, som beviljas fr. o. m. nästa budgetår.

Vad härefter angår besparingsutredningens förslag att de genom riksdagens
beslut 1957 och 1959 återkrävda tilläggslånen skall löpa med ränta
erinras om vad i det föregående vid anmälan av anslag till kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån anförts beträffande
hyror och bostadskostnader. Alt i nuvarande läge mera allmänt

26

Statsutskottets utlåtande nr 50 dr 1960

höja hyrorna för de efter 1952 tillkomna flerfamiljshusen inger betänkligheter.
Hyrorna har under de senaste åren stigit inte obetydligt. En hyreshöjning
skulle särskilt hårt drabba alla de barnfamiljer, som bor i de berörda
husen. Även om departementschefen är medveten om de bekymmer,
som de avsevärda och växande utgifterna för det statliga bostadsstödet kan
inge, kan han inte f. n. tillstyrka förslaget. På något längre sikt torde
förhållandet mellan hyror och inkomster utvecklas så gynnsamt, att
frågan kan komma i ett annat läge. Departementschefen är då beredd
att på nytt ta upp utredningens förslag till prövning.

Vad beträffar besparingsutredningens förslag att de åren 1948—1953 beviljade
räntefria stående delarna av egnahemslån helt eller delvis skall återkrävas
må erinras om att motsvarande subventioner till småhus, uppförda
före 1948, genom riksdagens beslut 1957 avskrivits. Fi''ågan om när slutlig
ställning bör tagas till de fr. o. m. 1948 beviljade kapitalsubventionerna behandlades
av förra årets riksdag. Statsutskottet framhöll (uti. nr 49, s. 40)
bl. a., att liksom fallet var vid den slutliga prövningen av hur det borde förfaras
med de enligt äldre bestämmelser beviljade räntefria lånen praktiska
skäl syntes tala för att en prövning år för år av lån, som vid varje prövningstillfälle
har utestått i tio år, undvikes och att en allmän ståndpunkt i
ett sammanhang tages till alla eller huvuddelen av de under de senaste tio
åren beviljade lånen.

Vad statsutskottet sålunda anfört godkändes av riksdagen.

I överensstämmelse med sagda uttalande bör berörda räntefria lån tills
vidare förbli räntefria och stående. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t
att, när huvuddelen av de räntefria lån, som enligt 1948 års egnahemslånekungörelse
i dess ursprungliga lydelse beviljats intill ett belopp av 4 000
kronor, utestått i tio år, på nytt anmäla avskrivningsfrågan för riksdagen.

Av det anförda framgår att departementschefen inte kan tillstyrka besparingsutredningens
förevarande förslag.

Bostadsstyrelsens förslag att vissa räntefria lån till egnahemsägare
i Motala skall avskrivas godtages av departementschefen.

Vad angår ramen för preliminära beslut om räntefria lån under nästa
budgetår medför ett godtagande av departementschefens förslag om slopande
av egnahemslånets räntefria stående del att dylika beslut i fortsättningen
kommer att avse tilläggslån till studentbostäder samt bidrag för
specialinredning av lägenheter för invalider. Med utgångspunkt från bostadsstyrelsens
beräkning av ifrågavarande lån- och bidragsgivning förordas, att
medelsramen för nästa budgetår fastställes till 10 000 000 kronor.

Anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande för nästa budgetår har av
bostadsstyrelsen beräknats till 90 000 000 kronor. Då ett slopande av egnahemslånets
räntefria stående del för lån, som beviljas fr. o. m. den 1 juli
1960, inte torde nämnvärt påverka utbetalningarna av lån under nästa budgetår,
tillstyrkes styrelsens förslag.

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

27

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier. Från anslaget utgår jämlikt
kungörelsen den 1 juni 1956 (nr 334) angående statslån till kollektiva
tvätterier in. m. dels lån för anläggande, inköp, utvidgning eller modernisering
av tvätteri (tvätterilån) dels ock lån för att främja kommunal utlåning
till anskaffning och installation av maskinell tvättutrustning för gemensamt
bruk av 4—12 hushåll (lån för utlämnande av tvättcirkellån). För
innevarande budgetår har anvisats ett investeringsanslag av 700 000 kronor.

Bostadsstyrelsen har anfört, att under budgetåret 1958/59 behandlats
ansökningar om lån till kollektiva tvätterier avseende ett sammanlagt lånebelopp
av ca 2 400 000 kronor. Medelsbristen har emellertid medfört, att
styrelsen vid prövningen av låneärendena nödgats begränsa beviljade lån
till belopp liggande betydligt under vad sökanden gjort framställning om
och vad författningsenligt annars kunde ha utgått. Det beviljade lånebeloppet
i ifrågavarande ärenden uppgick sålunda endast till 709 200 kronor.
Vid budgetårets slut kvarstod ett belopp om 660 kronor odisponerat. Med
inräknande av det för budgetåret 1959/60 anvisade anslaget disponerar
styrelsen för långivningen under detta budgetår ett belopp av 700 660 kronor.
Med hänsyn till utvecklingen av långivningen under budgetåret 1958/59
erfordras för innevarande budgetår ett anslag på tilläggsstat av 1 300 000
kronor. Vid utgången av budgetåret 1959/60 beräknas detta belopp vara
i huvudsak taget i anspråk.

För budgetåret 1960/61 beräknar styrelsen medelsbehovet och tillika anslagsbehovet
till sammanlagt 2 000 000 kronor.

Departementschefen anför att enligt beslut av förra årets riksdag fastställdes
med hänvisning till då gällande normalränta en räntesats av 4,25 %
för tvätteri- och tvättcirkellån. Normalräntan utgör numera 4,5 %. Med
anledning härav torde räntesatsen för tvätteri- och tvättcirkellån, som beviljas
fr. o. m. den 1 juli 1960, böra fastställas till 4,5 %.

Bostadsstyrelsen har framhållit, att under senare tid det för beviljande
av tvätterilån anvisade anslaget visat sig otillräckligt. Olika skäl kan åberopas
för att undersöka huruvida inte — i vart fall beträffande större och
medelstora tvätterier — statliga lån på speciella villkor i form av tvätterilån
kan undvaras. En betydande långivning till dylika tvätterier förekommer
inom ramen för tertiärlånegivningen till flerfamiljshus. Om de särskilda
tvätterilånen med viss möjlighet även till bidrag icke skall helt slopas,
kan det vara ändamålsenligt att förbehålla dylika lån små tvätterier
i glesbebyggda trakter, där eljest svårigheter skulle föreligga att ordna tvättfrågan
på ett rationellt sätt. För tvätterier i större och medelstora samhällen
borde i så fall enbart tertiärlån kunna beviljas. Departementschefen har för
avsikt att låta utreda denna fråga.

I avvaktan på att lånebehoven på ifrågavarande område blir klarlagda
kan departementschefen inte förorda en ökning av långivningen utan föreslår,
att för nästa budgetår anvisas ett anslag av 700 000 kronor.

2.X

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

MOTIONERNA

I de likalydande motionerna I: 25 (av herr Ferdinand Nilsson m. fl.) och
II: 37 (av herr Larsson i Luttra m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte med
ändring av vad i propositionen i ifrågavarande hänseende säges uttala att
den räntefria, stående delen av egnahemslånen måtte även efter den 1 juli
1960 i hittills gällande omfattning bibehållas.

I de likalydande motionerna 1:57 (av herr Ewerlöf m. fl.) och 11:60
(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte

A. besluta, att räntefri stående del av egnahemslån icke skall behöva
återbetalas i andra fall än då egnahemmet försålts med vinst och endast
i den mån köpeskillingen överstigit ett till försäljningsdagen framräknat
produktionsvärde samt i intet fall om det räntefria stående lånet innehafts
mer än 10 år;

B. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte utfärda
direktiv för

1) kungl. byggnadsstyrelsen, med uppgift för styrelsen att stimulera
kommunerna till en aktivare planering för småhusbebyggelse, ävensom
medverka till en större frihet vid utformning av bebyggelseplaner för småhusområden,
och

2) kungl. bostadsstyrelsen, med uppgift för styrelsen att inom sitt område
verka för en ökad småhusbebyggelse, ävensom begränsa och förenkla
styrelsens anvisningar för den bostads- och byggnadstekniska granskningen
av belånade egnahem.

I de likalydande motionerna I: 58 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 65
(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta

A. 1) att den statliga bostadslångivningen fr. o. m. den 1 juli 1960 skall
ersättas av ett kreditgarantisystem;

2) att i anledning därav varken preliminära beslut skall meddelas angående
lån från lånefonden för bostadsbyggande eller anslag anvisas till
samma fond från nämnda datum;

3) att för erhållande av kreditgaranti en engångsavgift av 0,5 % skall
erläggas;

4) att räntegarantien skall upphöra, då den tidigare fastställda giltighetstiden
å tio år utgått;

5) att räntegaranti, avseende räntor å underliggande lån som hänför
sig till tiden fr. o. m. den 1 januari 1960, skall grundas på en räntesats av
5 % vad avser hus tillkomna före den 1 januari 1958 och en räntesats på
4,5 % vad avser senare tillkomna hus;

6) att egnahemslån och förbättringslån avseende hus som tillkommit
fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. 1 januari 1960 förräntas
efter en räntesats av 5 %;

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

29

7) att tertiärlån mellan 70 och 85 % av belåningsvärdet för hus tillkomna
fr. o. m. 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. 1 januari 1960 förräntas
efter en räntesats av 5,5 %;

8) att tertiärlån till den del de överstiger 85 % av belåningsvärdet för
hus tillkomna fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. den 1
januari 1960 förräntas efter en räntesats av 6 %;

9) att de tilläggslån, som enligt beslut av 1957 och 1959 års riksdagar
gjorts amorteringspliktiga, skall för tid fr. o. m. den 1 januari 1960 förräntas
efter en räntesats av 5,5 %;

10) att inkomststrecken för åtnjutande av familjebostadsbidrag skall
återställas till vad i detta hänseende gällde för 1959;

11) att avslå Kungl. Maj :ts förslag att utvidga möjligheterna att retroaktivt
erhålla familj ebostadsbidrag;

12) att inkomststrecken för åtnjutande av bostadsförbättringslån skall
återställas till vad i detta hänseende gällde före den 1 juli 1959;

13) att godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen, att till -

lämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .................. 1 116 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

förslagsvis ..................................................................... 65 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ........................ 1 027 300

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ............ 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................................ 601 800

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis ...... 66 800

Summa kronor 2 892 200

14) att till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1960/61 anvisa
ett förslagsanslag av 2 892 200 kronor;

15) att till Bostadsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1960/61 anvisa
ett förslagsanslag av 359 000 kronor;

16) att godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna, att

tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .................. 770 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

förslagsvis ..................................................................... 127 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ........................ 2 187 400

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ............ 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................................ 640 500

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis ...... 71 200

Summa kronor 4 076 800

30

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

17) att till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret 1960/61
anvisa ett förslagsanslag av 4 076 800 kronor;

18) att till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader för budgetåret 1960/61
anvisa ett förslagsanslag av 535 000 kronor;

19) att till Kapitalmedels förluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 120 000 000
kronor;

20) att till Bostadsrabatter för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag
av 103 000 000 kronor;

21) att till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet för budgetåret
1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 20 000 000 kronor;

22) att avslå Kungl. Maj :ts förslag att till 1960 års bostadsräkning anvisa
ett reservationsanslag av 2 400 000 kronor;

B. att, om förslaget under A. 1) ovan icke vinner riksdagens bifall,

1) tertiärlån, till vilka tillstånd lämnas tidigast den 1 juli 1960, skall
beviljas upp till 85 % av den totala produktionskostnaden mot enbart inteckningssäkerhet,
oavsett förvaltningsformerna, upp till 97 % för s. k.
allmännyttiga företag mot kommunal borgen och upp till 92 % för kooperativa
och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag eller
annat företag av motsvarande ekonomisk styrka, samt till den del de överstiger
85 % av belåningsvärdet amorteras på 25 år;

2) vid utgivande av statliga bostadslån en förvaltningsavgift om 0,5 %
skall uttagas i samband med lånets utbetalande;

3) medgiva, att under budgetåret 1960/61 preliminära beslut om lån,
som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill
ett belopp av 830 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 158 (av herrar öhman och Helmer Persson)
och II: 237 (av herr Nilsson i Gävle m. fl.) hemställes, att riksdagen
måtte besluta att för bostadsbyggandet nästa budgetår fastställa som
minimiprogram 70 000 lägenheter;

att departementschefens yrkande beträffande punkt 5. Kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter på vissa bostadsbyggnadslån under a) måtte
avslås;

att departementschefens yrkande under b) ändras därhän att av honom
förordat förslagsanslag för nästa budgetår om 180 000 000 kronor uppräknas
till 190 000 000 kronor;

att förslaget i kapitalbudgeten under femte huvudtiteln om slopande av
den rånte- och amorteringsfria stånde delen av egnahemslånen å 4 000
kronor icke bifalles; samt

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att utredningen rörande vissa
bostadsfrågor m. m. får i uppdrag att jämväl utreda frågan om finansieringen
av bostadsproduktionen i enlighet med vad i motiveringen angivits.

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

31

I de likalydande motionerna I: 159 (av herr Mattsson) och II: 235 (av
herrar Jansson i Benestad och Gustavsson i Alvesta) hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att förslag om att
pensionärsbostadsbidrag må kunna erhållas även till lägenhet i en- och tvåfamiljshus
måtte föreläggas innevarande års riksdag.

I de likalydande motionerna I: 160 (av herr Hjalmar Nilsson m. fl.)
och II: 236 (av herr Johansson i Norrköping m. fl.) hemställes, såvitt nu
är i fråga, att till bidrag till inrättande av pensionärshem anvisas ett reservationsanslag
av 13 000 000 kronor för budgetåret 1960/61.

I de likalydande motionerna I: 239 (av herr Bengtson m. fl.) och II: 307
(av herr Hedlund m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om inkomstprövat stöd till
egnahemsbyggandet i enlighet med motionernas syfte.

I de likalydande motionerna 1:241 (av herr Ewerlöf m. fl.) och 11:301
(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta att
långivning till flerfamiljshus och egnahem från lånefonden för bostadsbyggande
skall upphöra vid utgången av juni månad 1960 och ersättas med
ett kreditgarantisystem enligt de närmare anvisningar härom som utfärdas
av Kungl. Maj :t.

I de likalydande motionerna 1: 243 (av herr Gustaf Henry Hansson m. fl.)
och 11:303 (av herr Källenius m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte
besluta, att villkoret att lägenhetsytan i nybyggnad för eget hem inte får
överskrida 125 m2 skall utgå ur 5 § andra och fjärde styckena kungörelsen
den 24 maj 1957.

I de likalydande motionerna 1: 246 (av herr Spetz) och II: 305 (av herrar
Johansson i öckerö och Svensson i Ljungskile) hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära förslag till sådan ändring i författningarna
angående lån och bidrag till bostadsegnahem att försöksvis
även äldre fastigheter i relativt gott skick, som tills vidare ej behöver
genomgå någon större reparation, måtte kunna belanas i samband med
ägarbyte i den mån de är belägna inom Bohusläns kustsamhällen eller
andra likartade platser.

I de likalydande motionerna I: 345 (av herr Bengtson m. fl.) och II: 446
(av herr Hedlund m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte

A. vid sin behandling av femte huvudtiteln, p. 88,

a) besluta att ränteeftergift till vissa bostadsbyggnadslån från den 1
januari 1960 må utgå till den del räntan överskrider de i motionerna för
resp. år angivna räntesatserna;

b) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 114 000 000
kronor;

B. vid sin behandling av Kapitalbudgeten: Socialdepartementet, p. 4,

32

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

a) besluta att ränta å tertiär- och egnahemslån från den 1 juli 1960 må
utgå med 4,5 procent i den mån vederbörande lån ej beviljats med fast
ränta;

b) medgiva att under budgetåret 1960/61 preliminärt beslut om lån, som
skall utgå ur lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp
av 735 000 000 kronor;

G. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

a) om skyndsam prövning av frågan om ersättande av nu tillämpad statlig
långivning till bostadsbyggandet med statligt kreditgarantisystem;

b) att i motionerna angivna riktlinjer för bostadspolitiken må prövas
inom utredningen för vissa bostadsfrågor m. m.

I de likalydande motionerna 1: 349 (av herr John Ericsson) och II: 443
(av herr Persson i Växjö m. fl.) hemställes, att familjebostadsbidragen
fr. o. m. den 1 januari 1961 höjes i huvudsaklig överensstämmelse med
i motionerna återgivna förslag och att till bostadsrabatter anvisas ett förslagsanslag
för budgetåret 1960/61 av 140 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 350 (av herr Per-Olof Hanson) och II: 435
(av herr Nihlfors m. fl.) hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhåller om

dels skyndsam utredning i syfte att bestämmelserna för statliga lån
ändras så att enfamiljshus för uthyrning och upplåtelse i bostadsrättsform
bedöms efter samma grunder som bostäder i högre flerfamiljshus (eller
gynnsammare om man kan hitta någon form för sådan behandling) samt
att egnahem som sparmål särskilt gynnas,
dels att en undersökning snarast verkställes om hur kommunernas möjligheter
till upplåning för gatu- och ledningsarbeten åt rationellt uppförda
låghusområden kan ökas så att inte en önskvärd framtidsutveckling hålles
tillbaka av tillfälliga praktiska hinder,

dels ock att byggnadsstyrelsen får i uppdrag att aktivt verka för goda
stadsplaner för enfamiljshus.

I de likalydande motionerna I: 351 (av herr Jacobsson) och II: 438 (av
herrar Gustafsson i Skellefteå och Wedén) föreslås, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer att förberedelser för övergång till kreditgarantier
på bostadsområdet träffas i så god tid att förslag i ärendet kan
underställas 1961 års riksdag.

I de likalydande motionerna 1:352 (av herr Lundström m. fl.) och
II: 439 (av herr Ohlin m. fl.) föreslås, att riksdagen måtte

1) i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla att egnahemsbyggandet i fortsättningen
bör erhålla en större andel av den totala bostadsbyggnadsvolymen
samt anhålla ait Kungl. Maj :t uppdrager åt de statliga byggnadsorganen
att söka intressera kommunerna för en sådan inriktning av planeringsarbetet
att tillräckligt med exploateringsfärdig mark ställes till förfogande
för egnahemsbebyggelsen;

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

33

2) besluta att den garanterade räntan på underliggande krediter skall
fr. o. m. den 1 januari 1960 höjas från nuvarande 4 eller 4,5 procent till 5
procent för hus färdigställda före år 1951 samt från nuvarande 3,5 till
4 procent för senare uppförda hus t. o. m. sådana, som påbörjats före den
1 januari 1958;

3) besluta att i enlighet med besparingsutredningens förslag de tidigare
utbetalade tilläggslånen, som enligt riksdagsbeslut åren 1957 och 1959 är
uppsagda till amortering, från den 1 juli 1960 skall förräntas med en
räntesats på fyra procent;

4) besluta att räntefria stående delar av egnahem som beviljats under
tiden 1948—1 juli 1953 skall fr. o. m. den 1 juli 1960 förräntas och amorteras
till hälften av det beviljade beloppet i enlighet med besparingsutredningens
förslag;

5) besluta att lånegränserna för tertiärlån som beviljas efter den 1
juli 1960 skall sänkas från nuvarande 95 till 92 procent av det godkända
anskaffningsvärdet för bostadsrättshus samt från 100 till 97 procent för
s. k. allmännyttiga bostadsföretag.

I de likalydande motionerna I: 500 (av herr Svärd) och II: 336 (av herrar
Källenius och Magnusson i Borås) hemställes, att riksdagen måtte besluta,
att kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag skall vara underkastade
upphandlingskungörelsens bestämmelser.

I de likalydande motionerna I: 501 (av herr Svärd) och II: 335 (av herrar
Källenius och Magnusson i Borås) hemställes, att riksdagen måtte besluta
att såsom allmännyttiga betecknade och därmed i belåningshänseende jämställda
företag och andra skall åläggas

dels att till Kungl. Maj :t redovisa sina fonder, dessas storlek och successiva
uppbyggnad samt de för fonduppbyggningen tillämpade principerna,
bl. a. i fråga om avskrivningar,

dels att till statens hyresråd fortlöpande anmäla alla inträffade hyresändringar
liksom de kalkyler, som legat till grund för desamma.

I motionen II: 187 (av fru Holmqvist och herr Bengtsson i Halmstad)
hemställes, att maximeringen av lägenhetsytan för egnahemmen skall
kunna få överskridas i sådana fall då särskilt ömmande omständigheter
föreligger.

I motionen II: 536 (av herrar Gustafsson i Skellefteå och Wedén) hemställes,
såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte besluta att till Länsbostadsnämnderna:
Avlöningar anvisa ett förslagsanslag av 4 659 800 kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna I: 25, II: 66, II: 65, II: 237, I: 159, II: 236, II: 307,
11:301, 11:303, 11:305, 11:446, 11:443, 11:435, 11:438, 11:439, 11:336,
II: 335, II: 187 och II: 436.

3—366 60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 50

34

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

RIKSDAGENS REVISORERS FÖREVARANDE

UTTALANDE

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier. Revisorernas uttalande är
av följande lydelse.

Genom beslut vid 1939 års riksdag anvisades för första gången bidrag
av statsmedel till anordnande av gemensamma tvättanläggningar på landsbygden.
Efter förslag av 1941 års befolkningsutredning fastställde 1948
års riksdag nya principer i ämnet, innebärande att stödet i fortsättningen
skulle utgå såsom lån i stället för såsom bidrag och avse såväl tätorter som
landsbygd. Frågan om det allmännas stöd till tvätterier behandlades även
av den s. k. bostadskollektiva kommittén, vars förslag genom beslut vid
1955 års riksdag föranledde vissa ändringar i lånevillkoren. Enligt numera
gällande bestämmelser må av statsmedel lån utgivas för anläggande,
inköp, utvidgning eller modernisering av tvätteri (tvätterilån) samt för
att främja kommunal utlåning till anskaffning och installation av maskinell
tvättutrustning för gemensamt bruk av fyra—tolv hushåll (lån för
utlämnande av tvättcirkellån). Tvätterilån utgår med högst 90 procent
av de godkända kostnaderna för tvätten; räntesatsen är numera 4,25
procent, och lånet skall i regel vara slutamorterat inom 20 år. Tvättcirkellån
utgår med högst 90 procent av kostnaderna för de med lånet avsedda
åtgärderna, dock högst med 7 000 kronor.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår ha sammanlagt 102 lån
om tillhopa 10 445 940 kronor till anordnande av kollektiva tvätterier beviljats.
Antalet tvättcirkellån är två med ett sammanlagt lånebelopp av
7 000 kronor. I fråga om tolv av lånen till kollektiva tvätterier ha ränta och
amortering ej erlagts i föreskriven ordning. Den utestående räntefordran
var den 15 september 1959 totalt 162 859 kronor 14 öre, medan vid samma
tidpunkt inalles 248 936 kronor 58 öre hade förfallit till betalning utan att
amorteras i vederbörlig ordning. Dessa belopp hänföra sig huvudsakligen
till två låntagare, som resterade med sammanlagt 148 840 kronor 86 öre i
räntor och 223 130 kronor 26 öre i amorteringar. Den största ränteskulden
för andra låntagare är 4 062 kronor 80 öre; motsvarande amorteringsbelopp
är 6 334 kronor 8 öre. Sådan uppgörelse har numera träffats beträffande
ett av de båda förstnämnda lånen, att det finnes grundad anledning
antaga att räntebetalning och amorteringar i fortsättningen komma att
ske i behörig tid. Den andra av de här ifrågavarande låntagarna, Vimmerbyortens
Andelstvätteri, förening u. p. a., hade den 15 september 1959
en ränteskuld om tillhopa 127 294 kronor 50 öre; bristande amortering
förelåg i fråga om inalles 144 975 kronor 70 öre. Sammanlagt resterar således
denna tvätt med 272 270 kronor 20 öre. Den kanske främsta anledningen
till att den hittills icke kunnat drivas ekonomiskt lönande har för
revisorerna uppgivits vara den mindre goda planeringen, varigenom såväl
lokaler som maskiner kommit att få för stora dimensioner. En ombyggnad
m. m. av tvätten i syfte att göra den mera rationell har beräknats medföra
utgifter om sammanlagt i runt tal 100 000 kronor.

Vimmerbytvätten befinner sig f. n. i ett sådant ekonomiskt läge, att
ledningen för föreningen övervägt att begära föreningen i likvidation. En
sådan åtgärd har emellertid hittills bedömts som mindre lämplig, då

Statsutskottets utlåtande nr 50 dr 1960

35

föreningen i så fall skulle nödgas realisera sina tillgångar. Även revisorerna
anse att föreningen — som enligt balansräkningen den 31 december
1958 hade banktillgodohavanden på nära 61 000 kronor — bör beredas tillfälle
att om möjligt få rörelsen ekonomiskt lönande. Såvitt revisorerna
kunnat finna, besjälas de ledande inom föreningen av en vilja att söka lösa
föreningens ekonomiska kris. Utsikterna härtill bedömdes tidigare som goda,
men sedan vederbörande landsting — som är delägare i föreningen och
enligt föreningens stadgar är skyldigt att anlita tvätten — beslutat att icke
längre utnyttja den, ha möjligheterna till en lösning av de ekonomiska svårigheterna
försämrats. Enligt vad revisorerna vid besök vid tvätteriet inhämtat
pågå förhandlingar mellan föreningen och landstinget i syfte att
förmå detta att ånyo anlita tvätten. Revisorerna ha icke anledning att nu
närmare ingå på dessa förhandlingar eller på andra frågor som ha avseende
å möjligheterna för föreningen att få tvätten självbärande. Revisorerna anse
sig endast helt allmänt kunna förutsätta, att föreningen snarast på ett eller
annat sätt skall kunna vidtaga sådana åtgärder, att föreningens ekonomiska
mellanliavanden med statsverket skola kunna regleras. Vad beträffar övriga
resterande låntagare utgå revisorerna från att bostadsstyrelsen på lämpligt
sätt söker förmå dessa att fullgöra sina skyldigheter.

Revisorerna anse sig slutligen böra anföra vissa principiella synpunkter
på frågan om lån till anordnande av kollektiva tvätterier.

Under senare år ha olika åtgärder vidtagits — både från det allmännas
sida och från enskilt håll — för att underlätta arbetsförhållandena för husmödrarna.
Främst har detta kanske skett genom en betydande nyproduktion
av ändamålsenliga lägenheter. Men även stödet till anordnande av gemensamma
tvättanläggningar har härvidlag otvivelaktigt haft en viss uppgift
att fylla. Detta stöd hade ursprungligen formen av bidrag men har
numera i huvudsak ersatts av möjligheter till lån i enlighet med de bestämmelser
för vilka tidigare redogjorts. Att statens medverkan till lösande av
tvättfrågan sålunda ändrat karaktär bör enligt revisorernas mening bl. a.
ses som ett uttryck för att behovet av statligt stöd på förevarande område
icke längre bedömes lika trängande som tidigare. En väsentlig anledning
härtill är givetvis de förbättrade tvättmöjligheter som åstadkommits i samband
med den statliga långivningen till bostadsbyggandet.

Såsom föredragande departementschefen framhöll i 1956 års statsverksproposition
vid anmälan av anslagsbehovet för berörda ändamål måste anordnandet
av fristående kollektiva tvätterier till övervägande del vara en
kommunal angelägenhet. Det bör emellertid erinras, att de problem som
mött vid planläggning och idrifttagning av olika tvättanläggningar i stort
sett varit gemensamma. Det har därför otvivelaktigt varit av värde, att
verksamheten sammanhållits i bostadsstyrelsen, varigenom vunna erfarenheter
lättare kunnat nyttiggöras i skilda delar av landet. Icke mist har det
blivit möjligt att få till stånd en planering av tvättarna över kommungränserna,
och över huvud taget framstår syftet med långivningen som
behjärtansvärt. Enligt revisorernas mening kan det emellertid ifrågasättas,
om icke utvecklingen på delta område numera nått därhän, att statligt
stöd för verksamheten kan undvaras. Det bör särskilt beaktas, att staten
har att tillgodose många olika lånebehov men att utrymmet härför f. n.
och inom överskådlig framtid måste bedömas som mycket begränsat. En
avvägning mellan olika behov måste därför äga rum, varvid mindre angelägna
ändamål nödvändigtvis måste få stå tillbaka. Det vill av flera
skäl synas, som om just tvätterilånen skulle vara av sist avsedda karaktär.

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

36

Revisorerna anse sig därför böra föreslå, att behovet av statliga åtgärder
på förevarande område omprövas.

UTSKOTTET

Allmänna grunder för bostadspolitiken. Enligt statsverkspropositionen,
bilaga 27, bör de för bostadsbyggandets storlek avgörande låneramarna
fastställas från den utgångspunkten, att man eftersträvar en igångsättning
under nästa budgetår av företag avseende minst 63 000 lägenheter. Departementschefen
framhåller, att det inte är möjligt att redan nu ange hur
stor igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag bör vara nästa höst.
Det kan visa sig att behov föreligger av en så stor igångsättning att
programmet behöver utökas. Å andra sidan understryker departementschefen,
att den pågående uppgången i konjunkturen kan medföra att ett
överskridande av minimiprogrammet inte blir aktuellt.

I motionerna I: 158 och II: 237 föreslås, att för bostadsbyggandet under
nästa budgetår fastställes ett minimiprogram avseende 70 000 lägenheter.
I motionerna 1: 352 och II: 439 uttalas, att det överskott, som uppstår å
medelsramarna vid bifall till motionärernas förslag om sänkning av lånegränserna
för bostadsrättshus och s.k. allmännyttiga företag, i första hand
bör användas för en ökad produktion. I motionerna 1: 345 och II: 446
anföres, att det nu aktuella bostadsbyggnadsprogrammet bör fastställas att
omfatta 60 000 lägenheter som minimum.

Bostadsbyggandet har under de senaste sex åren legat på en hög nivå.
Förra året färdigställdes ca 69 000 lägenheter, vilket var ca 6 000 lägenheter
mer än 1958. Igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag hade
stor omfattning under 1959. Antalet lägenheter under byggnad den 1 januari
1960 kan beräknas ha överstigit motsvarande antal vid ingången av
1959. Tillskottet av nya lägenheter torde 1960 komma att uppgå till i runt
tal 70 000.

För såväl föregående som innevarande budgetår fastställde riksdagen
ursprungligen ett minimiprogram för igångsättning av nya bostadsbyggnadsföretag
avseende 63 000 lägenheter. Dessa minimiprogram utvidgades
sedermera. På förslag av Kungl. Maj :t beslöt riksdagen att programmet för
budgetåret 1958/59 skulle utökas med ca 9 000 lägenheter. Riksdagen fastställde
nyligen programmet för innevarande budgetår till 68 000 lägenheter.

Ifrågavarande beslut om utökning av bostadsbyggandet grundades dels
på en bedömning av arbetsmarknadsläget dels på uppfattningen att det är
angeläget att snabbt täcka underskottet på bostäder.

Vid sin prövning förra året av frågan om bostadsbyggandets storlek
under budgetåret 1959/60 framhöll utskottet bl. a. (uti. 49, s. 30), att en
förbättring av konjunkturen kunde antagas medföra, att investeringar i

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960 37

andra byggnader än bostadshus ökade. För att i ett dylikt tänkt läge undvika
stockningar i bostadsbyggandet kunde det visa sig nödvändigt att tillfälligt
något hålla tillbaka igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag. Med
hänsyn till angelägenheten av att snabbt täcka underskottet på bostäder
ansåg emellertid utskottet, att bostadsbyggandet under budgetåret 1959/60
såvitt möjligt borde bibehållas på dåvarande höga nivå.

Utskottet finner icke anledning att nu intaga en annan ståndpunkt till
bostadsbyggandets storlek än den utskottet gav uttryck åt förra året. En
fortsatt stor bostadsproduktion anser utskottet utomordentligt angelägen.
En snabb avveckling av bostadsbristen och en fortsatt allmän förbättring
av bostadsförhållandena såväl i städer som på landsbygd är skäl nog för
att hävda, att bostadsbyggandet såvitt möjligt bör bibehållas på nuvarande
nivå. Även andra skäl kan emellertid anföras. Ett fortsatt stort bostadsbyggande
på olika orter utgör en av förutsättningarna för att industrianläggningar
och andra ur samhällets synpunkt viktiga inrättningar skall kunna
utnyttjas i avsedd omfattning. Olika för vår export viktiga företag är för sin
utveckling beroende av en snar och avsevärd ökning av bostadstillgången.

På grund av det anförda anser utskottet, att en inskränkning av bostadsbyggandet
inte kan förordas. Även om alltså riktpunkten för bostadsbyggandet
enligt utskottets mening bör vara att bibehålla nuvarande höga nivå
kan det inte uteslutas, att igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag tillfälligt
på grund av knapphet på arbetskraft får hållas tillbaka något. Utskottet
vill erinra om att igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag under
liera år överstigit färdigställandet av företag. Äntalet under byggnad varande
lägenheter har successivt stigit. Därest under en kortare tid på grund
av utsikterna på arbetsmarknaden försiktighet iakttages i fråga om igångsättningen
av nya bostadsbyggnadsföretag, bör riktpunkten ändock vara
att såvitt möjligt undvika en minskning av bostadsbyggandet. Så länge
stockningar på byggnadsmarknaden och därav föranledd förlängning av
byggnadstiderna förhindras uppstå, bör ett årligt tillskott av nya bostäder
av ungefär samma omfattning som 1959 ligga inom möjligheternas ram.

I likhet med vad som ursprungligen gällt för såväl föregående som innevarande
budgetår anser utskottet, att till grund för beräkning av medelsramarna
för bostadslångivningen under nästa budgetår bör läggas ett minimiprogram
av 63 000 lägenheter. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t
att pröva i vad mån förhållandena på arbetsmarknaden medger en ökning
av bostadsbyggandet utöver minimiprogrammet och att, när anledning
därtill föreligger, på nytt anmäla frågan för riksdagen.

Av det anförda framgår, att utskottet inte kan ansluta sig till de i förenämnda
motioner 1:158 och 11:237, 1:352 och 11:439 samt 1:345 och
11:446 framförda synpunkterna och förslagen beträffande bostadsbyggandets
storlek under nästa budgetår.

Departementschefen beräknar att bostadsbyggandets fördelning på hustyper
kommer att bli i stort sett oförändrad under nästa budgetår.

38

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

I motionerna 1: 57 och II: 66 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer att Knngl. Maj :t måtte utfärda direktiv dels för byggnadsstyrelsen,
med uppgift för styrelsen att stimulera kommunerna till en aktivare
planering för småhusbebyggelse, ävensom medverka till en större
frihet vid utformning av bebyggelseplaner för småhusområden, dels för
bostadsstyrelsen, med uppgift för styrelsen att inom sitt område verka för
en ökad småhusbebyggelse, ävensom begränsa och förenkla styrelsens anvisningar
för den bostads- och byggnadstekniska granskningen av belånade
egnahem.

I motionerna I: 350 och II: 435 hemställes, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhåller om dels skyndsam utredning i syfte att bestämmelserna
för statliga lån ändras så att enfamiljshus för uthyrning och upplåtelse i
bostadsrättsform bedöms efter samma grunder som bostäder i högre flerfamiljshus
(eller gynnsammare om man kan finna någon form för en sådan
behandling) samt att egnahem som sparmål särskilt gynnas, dels att en
undersökning snarast verkställes om hur kommunernas möjligheter till
upplåning för gatu- och ledningsarbeten åt rationellt uppförda låghusområden
kan ökas så att inte en önskvärd framtidsutveckling hålles tillbaka
av tillfälliga praktiska hinder dels ock att byggnadsstyrelsen får i uppdrag
att aktivt verka för goda stadsplaner för enfamiljshus.

I motionerna I: 352 och II: 439 föreslås att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t framhålla att egnahemsbyggandet i fortsättningen bör
erhålla en större andel av den totala bostadsbyggnadsvolymen samt anhålla
att Kungl. Maj :t uppdrager åt de statliga byggnadsorganen att söka intressera
kommunerna för en sådan inriktning av planeringsarbetet att tillräckligt
med exploateringsfärdig mark ställes till förfogande för egnahemsbebyggelsen.

Frågan om bostadsbyggandets fördelning på hustyper behandlades senast
av förra årets riksdag. Utskottet framhöll därvid bl.a. (uti. 49, s. 31),
att det särskilt i fråga om mindre orter kunde visa sig tveksamt, huruvida
en fortsatt stor produktion av flerfamiljshus svarade mot en varaktig efterfrågan
på bostäder i dylika hus. Det kunde i varje fall anses som sannolikt
att på något längre sikt efterfrågan på småhus skulle stiga. Under sådana
förhållanden kunde det enligt utskottets mening vara välbetänkt att —
även om någon påtaglig förskjutning i bostadsproduktionens inriktning på
hustyper för landet i dess helhet inte skulle vara omedelbart förestående
— i vissa kommuner räkna med att hyreshusbyggandet kunde komma att
relativt minska i betydelse.

I anledning av förenämnda motionsyrkanden vill utskottet vidare erinra
om att vissa utredningar pågår, som är av betydelse för prövning av frågan
om småhusbyggandets utveckling. Den av Kungl. Maj :t nyligen tillkallade
bostadsutredningen, som skall undersöka föreliggande bostadsbehov och
deras sannolika utveckling de närmaste 5 å 10 åren, har att överväga efter -

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

39

frågans inriktning på skilda hustyper. Utredningen om sparstimulerande
åtgärder, som beräknas slutföra sitt arbete innevarande år, prövar bl. a.
frågan om ökat sparande bland dem som önskar skaffa sig ett egethem.
Enligt vad utskottet erfarit pågår inom statens nämnd för byggnadsforskning
utredningar beträffande ändamålsenliga stadsplaner för småhus.
Bostadsstyrelsen har genom ekonomiska utredningar rörande småhusbyggande
och genom typritningar, broschyrer och upplysningsverksamhet i
andra former sökt främja ett rationellt småhusbyggande.

Efterkrigstidens kraftiga ökning av realinkomsterna har främjat intresset
för småhuset som bostadsform. Allt flera familjer har fått ekonomiska
möjligheter att skaffa sig en rymlig bostad. Särskilt bland familjer med små
barn torde därigenom småhuset nu framstå som en ur olika synpunkter
lämplig bostadsform. Intresset för småhus torde ha stimulerats även till
följd av den snabbt ökade produktionen av rad- och kedjehus. En omprövning
av statens stöd åt småhusbyggandet i syfte att allmänt underlätta tillkomsten
av småhus kan därför bli aktuell. När förenämnda utredningar
slutförts, torde förutsättningar för en bedömning av det framtida småhusbyggandet
och dess behov av statligt stöd komma att föreligga.

Vad angår den i motionerna 1:350 och 11:435 upptagna frågan om
ändrade lånevillkor för sådana enfamiljshus, som hyres ut eller upplåtes
med bostadsrätt, synes en närmare utredning önskvärd. På allmänna grunder
kan antagas att de skillnader i fråga om lånevillkor, som f. n. gäller
beträffande å ena sidan fristående enfamiljshus och å andra sidan radoch
kedjehus, såvitt fråga är om hus som hyres ut eller upplåtes med bostadsrätt,
är ägnade att påverka valet av hustyp, ett förhållande som svårligen
kan anses tillfredsställande. Det torde få ankomma på Ivungl. Maj:t
att närmare undersöka, huruvida för nämnda hustyper gemensamma lånebestämmelser
bör införas.

I vidare mån än som framgår av det anförda kan utskottet inte biträda
de i förevarande motioner I: 57 och II: 66, I: 350 och II: 435 samt I: 352
och 11:439 framförda förslagen beträffande småhusbyggandet.

I motionerna I: 158 och 11:237 föreslås, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer att den av departementschefen enligt Kungl. Maj :ts
bemyndigande den 11 december 1959 tillkallade bostadsulredningen får i
uppdrag att jämväl utreda frågan om finansieringen av bostadsproduktionen
i enlighet med vad i motionerna angivits.

1 motionerna 1: 345 och II: 446 hemställes, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla att i motionerna angivna riktlinjer för bostadspolitiken
må prövas inom bostadsutredningen.

Den av Kungl. Maj:t tillkallade bostadsutredningen skall som förut
anförts undersöka föreliggande bostadsbehov och deras sannolika utveckling
de närmaste 5 å 10 åren. Syftet med denna undersökning är hl. a. att
lägga en grund för ståndpunktstagande till olika bostadspolitiska åtgärder

40

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

och insatser. I utredningsdirektiven framhålles, att en undersökning av
bostadsmarknadens utveckling erfordras, därest man önskar en fortsatt
planmässig och snabb förbättring av bostadsförhållandena, som tar sikte
särskilt på betalningssvaga grupper och som beaktar kravet på en såvitt
möjligt jämn och hög bostadsproduktion. Vidare understrykes behovet av
en bedömning av de framtida bostadsbehoven med hänvisning till att rivning
och genomgripande ombyggnad av betydande delar av det äldre bostadsbeståndet
kan bli aktuell i en relativt nära framtid.

Utskottet finner ifrågavarande undersökning av bostadsmarknadens utveckling
på längre sikt vara värdefull. Sedan undersökningen slutförts, blir
det möjligt att pröva huruvida och i vad mån en omläggning av bostadspolitiken
är motiverad. Att redan nu, innan denna undersökning genomförts,
till prövning upptaga de allmänna bostadspolitiska frågor, som omnämnes
i motionerna 1:158 och 11:237 samt 1:345 och 11:446, synes
därför inte ändamålsenligt. Berörda motionsyrkanden avstyrkes.

I motionerna 1: 58 och II: 65 föreslås, att den statliga bostadslångivningen
fr. o. m. den 1 juli 1960 skall ersättas av ett kreditgarantisystem. I anledning
därav förordas i motionerna dels att varken preliminära beslut skall
meddelas angående lån från lånefonden för bostadsbyggande eller anslag
anvisas till samma fond från nämnda datum, dels ock att för erhållande
av kreditgaranti en engångsavgift av 0,5% skall erläggas.

I motionerna I: 241 och II: 301 hemställes, att riksdagen måtte besluta
att långivning till flerfamiljshus och egnahem från lånefonden för bostadsby§§an(ie
skall upphöra vid utgången av juni månad 1960 och ersättas med
ett kreditgarantisystem enligt de närmare anvisningar härom som utfärdas
av Kungl. Maj :t.

I motionerna 1: 345 och II: 446 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam prövning av frågan om ersättande
av nu tillämpad statlig långivning till bostadsbyggandet med statligt kreditgarantisystem.

I motionerna I: 351 och II: 438 förordas, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer att förberedelser för övergång till kreditgarantier
pa bostadsområdet träffas i sa god tid att förslag i ärendet kan underställas
1961 års riksdag.

Frågan om införande av ett kreditgarantisystem behandlades senast av
förra årets riksdag. I anledning av motionsyrkanden om omedelbar övergång
till ett kreditgarantisystem framhöll utskottet bl. a. (uti. 49, s. 32, 33),
att utskottet fann en så brysk övergång från statliga lån till statliga kreditgarantier
på bostadsområdet oantagbar bl. a. därför att den skulle innebära
att staten vägrade fullfölja redan ingångna låneavtal. Ett dylikt förfarande
ansågs principiellt oriktigt. Dess praktiska konsekvenser skulle också för
ett stort antal låntagare vara av mycket allvarlig natur. Inte minst de, som
under det senaste året med stöd av beviljat egnahemslån påbörjat byggandet

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1900

41

av ett egethem, skulle få uppenbara svårigheter att slutligt tinansiera egnahemmet.
Åtskilliga egnahemsbyggare skulle på grund av de starkt försämrade
räntevillkoren tvingas söka försälja sitt egethem. Mera allmänt skulle
det inte kunna undvikas att igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag
kraftigt inskränktes på åtskilliga håll.

I anledning av motionsyrkanden om utredning angående övergång till
ett kreditgarantisystem på bostadsområdet förordade utskottet en allsidig
och förutsättningslös prövning av frågan. Inte minst viktigt ansåg utskottet
det vara, att övergångsproblemen blev noggrant utredda. Möjligheten att
komma till rätta med dessa problem genom ett successivt genomförande
av ett kreditgarantisystem borde undersökas närmare. Utskottet ansåg det
av praktiska skäl lämpligt, att prövningen av frågan till en början begränsades
att gälla endast egnahemsområdet.

Utskottet anser att de förra året anförda skälen för att gå försiktigt fram
vid prövning av frågan om införande av kreditgarantier på bostadsområdet
alltjämt äger giltighet. Bostadsproduktionen har som förut nämnts stor omfattning.
Behovet av en fortsatt hög produktion är allmänt omvittnat. Försämringar
av lånevillkoren, som kan medföra allvarliga bakslag för bostadsbyggandet,
kan utskottet därför inte godtaga.

På grund av det anförda avstyrker utskottet berörda motionsyrkanden.

I fråga om de av Kungl. Maj :t fastställda högsta belåningsvärdena för bostadshus
anser departementschefen, att en mindre uppräkning av värdena
för småhus bör komma till stånd. Det synes lämpligt att för andra småhus
än tvåfamilj shus värdena överlag höjes med 3 000 kronor. Departementschefen
förutsätter att ifrågavarande högre belåningsvärden skall tillämpas
för lån, som beviljas fr. o. m. nästa budgetår.

Den anpassning av belåningsvärdena för småhus, som departementschefen
förutskickar skall genomföras den 1 juli i år, synes utskottet välgrundad.
Vad beträffar tidpunkten för ändringens genomförande vill utskottet
anföra följande. I statsverkspropositionen föreslås, att samtidigt
som belåningsvärdena för småhus höjes den räntefria stående delen av
egnahemslån skall slopas. Enligt vad utskottet erfarit har producenter av
småhus ansett sig böra överväga att uppskjuta igångsättningen av vissa
projekt, avsedda att påbörjas i vår, till efter den 1 juli för att därmed bli
berättigade till ett högre belåningsvärde. Vissa störningar i bostadsproduktionen
kan på grund härav befaras uppkomma. Utskottet vill därför förorda,
att en möjlighet öppnas att för sådana företag, avseende enfamiljshus, radeller
kedjehus, vilka beviljas statligt lån under första halvåret 1960, tilllämpa
de lånevillkor, som kommer att gälla för lån beviljade fr. o. m. den
1 juli 1960.

I motionerna I: 500 och II: 336 föreslås, att kommunala och s. k. allmännyttiga
bostadsföretag skall vara underkastade upphandlingskungörelsens
bestämmelser.

42

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1960

Såsom utskottet framhöll, när denna fråga behandlades vid förra årets
riksdag (uti. 49, s. 34), följes upphandlingskungörelsens bestämmelser i
tillämpliga delar av de flesta av de åsyftade företagen. Utskottet finner inte
anledning frångå sin tidigare intagna ståndpunkt, att tillräckliga skäl inte
föreligger att såsom villkor för statslån uppställa att ifrågavarande kungörelse
skall tillämpas. Utskottet avstyrker förevarande motioner.

I motionerna 1:501 och 11:335 föreslås, att såsom allmännyttiga betecknade
och därmed i belåning shänseende jämställda företag och andra skall
åläggas viss redovisningsskyldighet, nämligen dels att till Kungl. Maj :t redovisa
sina fonder, dessas storlek och successiva uppbyggnad samt de för
fonduppbyggningen tillämpade principerna, bl. a. i fråga om avskrivningar,
dels att till statens hyresråd fortlöpande anmäla alla inträffande
hyresändringar liksom de kalkyler, som legat till grund för desamma.

Utskottet vill erinra om att i det fall statliga lån beviljats för allmännyttiga
företags fastigheter det lånebeviljande organet kan, därest anledning
därtill yppas, erhålla alla erforderliga upplysningar beträffande företagets
fastigheter. Behov av att kontinuerligt insamla de i motionerna angivna
uppgifterna för dylika fastigheter har inte framkommit, och ett godtagande
av motionärernas förslag skulle föranleda ett betydande merarbete för
berörda företag och myndigheter. Utskottet avstyrker motionerna.

Ränteeftergifter. I statsverkspropositionen föreslås, att den garanterade
räntan i vad det gäller räntor å primär- och sekundärlån, som hänför sig
till tiden fr. o. m. den 1 januari 1960, skall höjas med 0,5% för sådana
före 1953 färdigställda hus, som tillkommit med stöd av 1946 och 1948
års tertiärlånekungörelser eller 1948 års egnahemslånekungörelse.

I motionerna I: 158 och II: 237 hemställes, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

I motionerna 1: 58 och II: 65 föreslås, dels att räntegarantien skall upphöra,
då den tidigare fastställda giltighetstiden å tio år utgått, dels att räntegaranti,
avseende räntor å underliggande lån, som hänför sig till tiden
fr. o. m. den 1 januari 1960, skall grundas på en räntesats av 5% vad avser
hus tillkomna före den 1 januari 1958 och en räntesats av 4,5% vad avser
senare tillkomna hus.

I motionerna 1: 345 och II: 446 förordas, att ränteeftergift till vissa bostadsbyggnadslån
från den 1 januari 1960 må utgå till den del räntan överskrider
de i motionerna för resp. år angivna räntesatserna, nämligen för
hus som färdigställts åren 1952—1954 5,5%, beträffande hus som färdigställts
åren 1955, 1956, 1957 och 1958 5,25, 5,0, 4,75 resp. 4,75% och
beträffande senare färdigställda hus 4,0 %. I motionerna uttalades vidare,
att för bostäder, som uppförts före 1952, räntegarantien bör upphöra att
gälla fr. o. m. den 1 januari 1960.

I motionerna 1: 352 och II: 439 föreslås, alt den garanterade räntan på

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

43

underliggande krediter skall fr. o. nr. den 1 januari 1960 liöjas från nuvarande
4 eller 4,5% till 5% för hus färdigställda före år 1951 samt från
nuvarande 3,5 till 4 % för senare uppförda hus t. o. m. sådana, sonr påbörjats
före den 1 januari 1958.

Vad först angår Kungl. Maj:ts förslag vill utskottet erinra om att för
huvuddelen av de fastigheter, för vilka tertiärlån beviljats jämlikt 1941
och 1942 års tertiär!ånekungörelser, den av staten garanterade räntan å
primärlån f. n. utgör 4,5 %. I fråga om en liten grupp flerfamiljshus, nämligen
sådana för vilka beviljats tertiärlån enligt 1942 års kungörelse i dess
lydelse fr. o. m. den 23 maj 1945, utgör dock den garanterade räntan å
primärlån 4%. Syftet med Kungl. Maj:ts förslag torde vara att för de med
statligt lån finansierade fastigheter, vilka färdigställts före 1951, den garanterade
räntan skall fastställas till 4,5 %. För fastigheter färdigställda under
1952 och 1953 skall den garanterade räntan enligt propositionen sättas till
4% och för senare tillkomna hus till oförändrat 3,5%.

Riksdagen har på förslag av Kungl. Maj:t åren 1955 och 1957 beslutat
om viss höjning av den garanterade räntan å primär- och sekundärlån.
För hus tillkomna före 1951 har den garanterade räntan höjts med 1 %,
för därefter tillkomna hus med 0,5 %. Senast vid förra årets riksdag framställda
motionsyrkanden om mera långtgående höjningar av den garanterade
räntan har avslagits.

Vid sin behandling förra året av motionsyrkanden av sistnämnda innebörd
framförde utskottet (uti. 49, s. 34, 35) vissa principiella synpunkter
på frågan om generella bostadssubventioner i form av ränteeftergift, låg
ränta på statliga bostadslån m. m. Utskottet intog den ståndpunkten, att
en successiv avveckling av vissa generella subventioner kunde godtagas
men underströk samtidigt dels att för den som ansåg att en fortsatt allmän
förbättring av bostadsförhållandena borde vara bostadspolitikens mål det
inte kunde komma i fråga att brådstörtat avveckla de generella subventionerna,
dels att krav på en stabilisering av ränteutgifterna för nya hus på
en relativt låg nivå enligt utskottets mening alltfort måste ställas. Utskottet
underströk vidare, att det i dåvarande läge på såväl bostads- som arbetsmarknaden
var särskilt angeläget att undvika en mera påtaglig ytterligare
fördyring av nya bostäder. Önskemålet om en fortsatt stor bostadsproduktion
gjorde att iinansieringsvillkoren i huvudsak borde bibehållas tills
vidare. Drastiska ändringar i dessa villkor kunde beräknas kraftigt hämma
bostadsbyggandet. Vidare skulle enligt utskottets bedömning möjligheterna
för såväl nybildade familjer som barnfamiljer, vilka på grund av familjens
tillväxt var i behov av en större bostad, att skaffa sig en passande bostadslägenhet
försämras högst avsevärt.

Utskottet anser de av utskottet förra året anförda synpunkterna på
Iinansieringsvillkoren för bostadsbyggandet alltjämt äga giltighet. Enligt
motionerna 1: 58 och II: 65 skall i fråga om nya hus inte endast den garan -

44

Statsutskottets utlåtande nr 50 ar 1900

terade räntan höjas från för primärlån 3,5 till 4,5 % utan även räntan
å statslånet höjas från 4 till 5%, beträffande vissa Jånedelar 6%. Ett godtagande
av ifrågavarande förslag skulle höja hyrorna i nya hus med ca
6 kronor per m2, d. v. s. för en tvårumslägenhet av normal storlek med
ca 350 kronor per år. I motionerna 1: 345 och II: 446 föreslås dels en höjning
av den garanterade räntan å primärlån för nya hus till 4%, dels en
höjning av statslånets ränta till 4,5%. För nya hus skulle hyrorna vid ett
godtagande av sistnämnda förslag ökas med ca 3 kronor per m2, d. v. s.
för en tvårumslägenhet med ca 150 kronor per år.

Vad gäller hyrorna i de under 1940- och 1950-talet tillkomna, med
statligt lån finansierade bostadshusen finner utskottet det ådagalagt att
dessa är lägre än hyrorna i nyby''ggda hus. Skillnaden mellan de före 1953
tillkomna husen och de nybyggda husen är särskilt påtaglig. Skäl för en
uppjustering av den garanterade räntan i fråga om i första hand hus tillkomna
före 1953 synes därför kunna anföras. Utskottet vill erinra om att
hyrorna för berörda bostadslägenheter under senare år vid upprepade
tillfällen höjts, bl. a. beroende på försämringar av lånevillkoren. Flertalet
av dessa lägenheter bebos av barnfamiljer, av vilka huvudparten åtnjuter
familjebostadsbidrag. En höjning av den garanterade räntan beträffande
här åsyftade lägenheter har alltså i långa stycken samma verkan som en
reducering av familj ebostadsbidragen skulle få. Utskottet anser fördenskull,
att stor försiktighet bör iakttagas vid prövning av frågan om höjning av
den garanterade räntan för tidigare tillkomna hus.

På grund av det anförda finner sig utskottet endast kunna godtaga en
mindre höjning av den garanterade räntan i fråga om hus färdigställda före
1953, nämligen med 0,5% för sådana hus, beträffande vilka den garanterade
räntan å primärlån f. n. utgör 3,5 eller 4%. I enlighet härmed skulle
den garanterade räntan å primärlån bli 4,5% för hus tillkomna före 1951
och 4% för hus tillkomna 1951 och 1952. Ifrågavarande ändring av den
garanterade räntan bör avse räntor å primär- och sekundärlån, som hänför
sig till tiden fr. o. m. den 1 januari 1960.

Förenämnda yrkanden i motionerna I: 158 och II: 237, I: 58 och II: 65,
1: 345 och II: 446 samt 1: 352 och II: 439 kan utskottet inte biträda.

Familjebostadsbidrag. I statsverkspropositionen föreslås, att föreskriften
angående beviljande av familjebostadsbidrag för förfluten tid jämkas. Enligt
förslaget skall familjebostadsbidrag kunna utgå för det kvartal under vilket
ansökan om bidrag inkommer och för de två föregående kvartalen.

I motionerna 1:58 och 11:65 hemställes, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

De i propositionen anförda skälen för att öppna en möjlighet att bevilja
familjebostadsbidrag för förfluten tid finner utskottet övertygande. Utskottet
föreslår, att ifrågavarande ändring av bidragsbestämmelserna skall
tillämpas beträffande bidrag, som beviljas fr. o. m. den 1 juli 1960.

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1960

45

I motionerna 1: 58 och II: 65 föreslås, att inkomststrecken för åtnjutande av
familjebostadsbidrag skall återställas till vad i detta hänseende gällde för 1959.

De för familj ebostadsbidrag fastställda inkomststrecken höjdes förra året
överlag med 1 000 kronor. Vid behandling av denna fråga förra året erinrade
utskottet bl. a. (uti. 49, s. 36), att ifrågavarande höjning av inkomststrecken
stod i överensstämmelse med tidigare av riksdagen godkända
principer och endast innebar en anpassning av strecken till inträffad minskning
av penningvärdet.

Utskottet finner inte anledning frångå sin förra året intagna ståndpunkt
i berörda fråga och kan alltså inte biträda ifrågavarande motionsyrkanden.

I motionerna 1: 349 och II: 443 föreslås, att familjebostadsbidragen
fr. o. m. den 1 januari 1961 höjes i huvudsaklig överensstämmelse med i
motionerna återgivna förslag.

De i berörda motioner framställda yrkandena om höjning av familjebostadsbidragen
finner utskottet ha visst fog för sig. Barnfamiljernas behov
av rymliga bostäder är allmänt omvittnat. För åtskilliga barnfamiljer med
små inkomster blir årskostnaden för en rymlig nybyggd bostadslägenhet
vid nuvarande finansieringsvillkor och familj ebostadsbidrag hög. Den förenämnda
nyligen tillkallade bostadsutredningen skall bl. a. klarlägga barnfamiljernas
bostadsbehov. När resultatet av ifrågavarande undersökning
föreligger, blir det möjligt att allmänt ompröva bostadsbidragen till barnfamiljer.
Utskottet anser sig inte nu böra förorda en höjning av familjebostadsbidragen
och avstyrker motionerna 1:349 och 11:443.

Bidrag till pensionärsbostäder. I motionerna I: 159 och 11:235 hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att förslag
om att pensionärsbostadsbidrag må kunna erhållas även till lägenhet i
en- och tvåfamiljshus måtte föreläggas innevarande års riksdag.

Berörda fråga behandlades vid förra årets riksdag. I anledning av motionsyrkanden
i ämnet framhöll utskottet bl. a. (uti. 49, s. 36), att det borde
övervägas att utsträcka bidragsgivningen till att avse jämväl lägenheter i
hus, som finansierats med egnahemslån. Ökade möjligheter antogs härigenom
kunna ges framför allt landskommuner att på ett tillfredsställande
sätt ordna åldringarnas bostadsfråga. Utskottet ansåg att Kungl. Maj :t borde
närmare pröva huruvida och på vilka villkor pensionärsbostadsbidrag
skulle kunna beviljas för lägenhet i hus, finansierat med egnahemslån,
samt för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Småhus, för vilka enligt gällande lånebestämmelser tertiärlån inte kan
beviljas, utgör i många fall en ändamålsenlig lösning av pensionärernas
bostadsfråga. Ett bibehållande av nuvarande tillämpningsområde för pensionärsbostadsbidrag
kan medföra, alt kommuner, som ämnar uppföra
småhus inrymmande pensionärsbostäder, tvingas att välja hustyper, vilka
Lär oförmånliga bl. a. ur ekonomisk synpunkt. I likhet med vad som anföres

46

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

i nämnda motioner finner utskottet det angeläget, att bidragsgivningen
snarast utvidgas. Utskottet anser därför, att det redan för nästa budgetår
bör öppnas en möjlighet att bevilja pensionärsbostadsbidrag för lägenhet i
småhus, finansierat med egnahemslån. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj :t att med ledning av de bidragsvillkor i övrigt som f. n. gäller fastställa
villkor för pensionärsbostadsbidrag till lägenhet i dylika hus. Frågan torde
sedermera på nytt böra anmälas för riksdagen.

Förbättringslån. I statsverkspropositionen föreslås, att statens stöd för
nybyggnad och upprustning av höstäder åt samerna förenklas. Förslaget
innebär att av förbättringslån, som beviljas för angivna ändamål, högst
12 000 kronor skall kunna utgöra en räntefri stående del. Vid behov skall
detta belopp kunna ökas med 5 000 kronor i fråga om bostadsbyggande
inom Karesuando kommun.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förevarande
förslag, vill understryka angelägenheten av att samernas bostadsfråga
snarast löses.

I motionerna I: 58 och II: 65 föreslås, att förbättringslån avseende hus
som tillkommit fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. 1 januari
1960 förräntas efter en räntesats av 5%.

Utskottet har i det föregående vid prövning av frågan om ränteeftergifternas
storlek ansett, att en mera påtaglig försämring av lånevillkoren inte
nu bör genomföras. Ifrågavarande motionsyrkanden avstyrkes därför.

I motionerna I: 58 och II: 65 föreslås, att inkomststrecken för åtnjutande
av bostadsförbättringslån skall återställas till vad i detta hänseende gällde
före den 1 juli 1959.

Genom beslut av förra årets riksdag höjdes det för räntefritt stående
förbättringslån fastställda inkomststrecket med 1 000 kronor. Såsom skäl
för beslutet angavs liksom i fråga om förenämnda beslut om höjning av
inkomststrecken för familjebostadsbidrag att penningvärdet hade minskat.
Anledning saknas att nu sänka inkomststrecket beträffande räntefritt stående
förbättringslån. Utskottet avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.

Egnahemslån. I statsverkspropositionen anmäles ett av bostadsstyrelsen
framlagt förslag om att såsom villkor för egnahemslån för nybyggnad ej
längre skall föreskrivas att lägenhetsytan får utgöra högst 125 m2. Departementschefen
anser visserligen att skäl talar för att bestämmelsen slopas
men är inte beredd att tillstyrka styrelsens förslag utan anser att det bör
undersökas, huruvida syftet med föreskriften kan tillgodoses på ett enklare
sätt därigenom att vissa ändringar företages i villkoren för egnahemslån.

I motionerna I: 243 och II: 303 hemställes, att riksdagen måtte besluta
att villkoret att lägenhetsytan i nybyggnad för eget hem inte får överskrida
125 m2 skall utgå ur 5 § andra och fjärde styckena egnahemslånekungörelsen.

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

47

I motionen II: 187 föreslås, att maximeringen av lägenhetsytan för egnahemmen
skall kunna få överskridas i sådana fall då särskilt ömmande
omständigheter föreligger.

I likhet med departementschefen finner utskottet vissa skäl tala för att
bestämmelsen i fråga slopas. Utskottet har särskilt fäst sig vid de av bostadsstyrelsen
påtalade svårigheterna att vid tillämpning av bestämmelsen finna
en rättvis bedömningsgrund. Så länge staten lämnar betydande subventioner
till småhusbyggandet i form av ränteeftergifter och låg ränta på egnahemslånet,
är det emellertid inte utan vidare givet, att det statliga stödet bör
kunna utgå till hur stora hus som helst. Flertalet av dem, som uppför hus
med en yta avsevärt överstigande 125 m2, torde inte vara beroende av det
statliga stödet. Utskottet delar därför departementschefens uppfattning, att
ifrågavarande lånebestämmelse bör bibehållas tills vidare.

Utskottet vill vidare erinra om att möjligheter finnes att göra undantag
från bestämmelsen att lägenhetsytan inte får överstiga 125 m2. Dylikt undantag
kan medges då fråga är om bostäder å jordbruksfastighet, för lånsökande
som har behov av arbetsrum i lägenheten och för lånsökande
som har stor familj. Skäl kan åberopas för att i ökad utsträckning medge
undantag från bestämmelsen i vad det gäller barnfamiljer. En möjlighet
är att generellt undantaga familjer med t. ex. minst tre barn. Vidare synes
de i motionen II: 187 berörda fallen böra beaktas. Att i fråga om invalideserade
personer, som behöver särskilt stort bostadsutrymme, lån skall —
om omständigheterna i övrigt talar därför — kunna beviljas för hus med
en lägenhetsyta överstigande 125 m2 finner utskottet närmast självklart.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att på grundval av de anförda synpunkterna
jämka de föreskrifter, som f. n. gäller beträffande undantag
från huvudregeln om en lägenhetsyta av högst 125 m2.

I vidare mån än som framgår av det anförda kan utskottet inte biträda
de i förenämnda motioner framställda ändringsyrkandena.

I statsverkspropositionen föreslås, att den rånte fria stående delen av egnahemslån
skall slopas och att i samband därmed dels amorteringstiden för
egnahemslån förlänges från 25 till 30 år dels ock att vederbörande kommun
skall ansvara för förlust på egnahemslånet under de tio första åren av lånets
löptid intill ett belopp av för nybyggnad 4 000 kronor och för ombyggnad
20 % av belåningsvärdet, dock högst 4 000 kronor.

i motionerna I: 25 och II: 37 samt I: 158 och II: 237 hemställes, att
Kungl. Maj :ts förslag om slopande av den räntefria stående delen av egnahemslån
icke bifalles.

Ett slopande av den räntefria stående delen av egnahemslån och en samtidig
förlängning av amorteringstiden för egnahemslånet från 25 till 30 år
beräknas medföra en ökning av de årliga kapitalutgifterna för ett egethem
med ca 130 kronor. I detta sammanhang bör emellertid beaktas den av
departementschefen förutskickade höjningen av belåningsvärdena för små -

48

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

hus med i allmänhet 3 000 kronor. För huvuddelen av ny by gg da småhus
medför en dylik höjning av belåningsvärdena en sänkning av de årliga
kapitalutgifterna, som även vid ett något förhöjt kostnadsläge delvis motverkar
den ökning av de årliga utgifterna som ett slopande av den räntefria
stående delen medför. Utskottet vill vidare erinra om att det ortsdifferentierade
tilläggslånet för flerfamiljshus genom beslut av förra årets riksdag
slopades fr. o. m. den 1 juli 1959. Att för längre tid bibehålla en generell
kapitalsubvention enbart för småhus finner utskottet inte lämpligt.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förevarande
förslag. Utskottet kan alltså inte biträda avslagsvrkandet i motionerna
I: 25 och II: 37 samt I: 158 och II: 237.

I motionerna I: 239 och II: 307 hemställes under hänvisning till Kungl.
Maj :ts förslag att den räntefria stående delen av egnahemslån skall slopas,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av
frågan om inkomstprövat stöd till egnahemsbyggandet i enlighet med motionernas
syfte.

Utskottet har ej funnit sig böra tillstyrka ifrågavarande förslag.

I statsverkspropositionen anmäles ett av 1958 års besparingsutredning
framlagt förslag, att de åren 194-8—1953 beviljade räntefria stående delarna
av egnahemslån helt eller delvis skall återbetalas. Departementschefen anser
att ifrågavarande räntefria lån tills vidare bör förbli räntefria och stående
och att det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att, när huvuddelen av de
lån, som enligt 1948 års egnahemslånekungörelse i dess ursprungliga lydelse
beviljats intill ett belopp av 4 000 kronor, utestått i tio år, på nytt
anmäla avskrivningsfrågan för riksdagen.

I motionerna 1: 57 och II: 66 hemställes, att riksdagen måtte besluta
att räntefri stående del av egnahemslån icke skall behöva återbetalas i
andra fall än då egnahemmet försäljes med vinst och endast i den mån
köpeskillingen överstigit ett till försälj ningsdagen framräknat produktionsvärde
samt i intet fall om det räntefria lånet innehafts mer än 10 år.

I motionerna 1: 352 och II: 439 föreslås, att räntefria stående delar av
egnahemslån, som beviljats under tiden 1948—1 juli 1953, skall fr. o. m.
den 1 juli 1960 förräntas och amorteras till hälften av det beviljade beloppet
i enlighet med besparingsutredningens förslag.

Frågan huruvida räntefri stående del av egnahemslån skall återkrävas
eller ej behandlades senast av förra årets riksdag. Utskottet framhöll därvid
bl. a. (uti. 49, s. 40, 41), att liksom fallet var vid den slutliga prövningen av
hur det borde förfaras med de enligt äldre bestämmelser beviljade räntefria
lånen till småhus praktiska skäl syntes tala för att en prövning år för år
av lån, som vid varje prövningstillfälle hade utestått i tio år, undveks och
att en allmän ståndpunkt i ett sammanhang togs till alla eller huvuddelen
av de under de senaste tio åren beviljade lånen. Att därvid utan närmare
övervägande av de skäl för och emot ett efterskänkande av lånen, som

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

49

otvivelaktigt kunde anföras, besluta att lånen skulle avskrivas sedan de
utestått i tio år fann utskottet inte välbetänkt.

Utskottet vill erinra om vad utskottet i det föregående anfört beträffande
generella bostadssubventioner. I motionerna 1: 58 och II: 65 samt 1: 345
och II: 446 framlagda förslag om inskränkning av räntegarantien har avstyrkts,
enär utskottet inte velat medverka till en avsevärd höjning av boendekostnaderna.
I anledning av yrkandet i motionerna 1:57 och 11:66
att riksdagen redan nu — innan den period av tio år, under vilken krav på
återbetalning av den räntefria stående delen i flertalet fall inte kan ställas,
utgått för huvuddelen av lånen — skall besluta att lånedelen inte skall
återbetalas annat än i vissa fall, vill utskottet understryka, att berörda
egnahemsägares naturliga behov av ekonomisk trygghet och garantier mot
en opåräknad, mera avsevärd fördyring av boendekostnaderna i första
hand kräver att ränteutgifterna för det egna hemmet stabiliseras på en rimlig
nivå. På förenämnda grund har utskottet i det föregående avvisat den i
skilda motioner framförda tanken på ett omedelbart slopande av räntegarantien
för hus tillkomna under 1940-talet. De egnahemsägare, som i
nuvarande ränteläge skulle förlora räntegarantien, skulle få vidkännas en
betydande höjning av ränteutgifterna för upptagna fastighetslån. I enlighet
härmed anser utskottet, att det inte bör ifrågakomma att återkräva beviljade
räntefria stående delar av egnahemslån på sådana villkor, att de berörda
egnahemsägarnas kapitalutgifter höjes mera avsevärt. Såsom utskottet anfört
talar praktiska skäl för att frågan om avskrivning av beviljade räntefria
stående delar av egnahemslån prövas i ett sammanhang sedan huvuddelen
av lånen utestått i tio år.

Med anledning av det anförda förordar utskottet, att slutlig ställning inte
nu tages till frågan, huruvida ett generellt krav på återbetalning av beviljade
räntefria stående delar av egnahemslån skall ställas eller ej. Utskottet kan
alltså inte biträda de förslag i denna fråga, som framlagts i motionerna
I: 57 och II: 66 samt I: 352 och II: 439.

Vad angår det i motionerna 1:57 och 11:66 ställda yrkandet beträffande
i vilka fall räntefri stående del av egnahemslån vid försäljning av med dylikt
lån finansierat egethem skall behöva återbetalas vill utskottet erinra om att
enligt gällande bestämmelser övertagande av egnahemslån i samband med
ägarbyte skall godkännas av det lånebeviljande organet. I samband härmed
prövas köpeskillingens skälighet ur olika synpunkter. Utskottet anser att
denna ordning bör bibehållas. Att på sätt förordas i berörda motioner föreskriva
att räntefri stående del av egnahemslån kan återkrävas endast om
köpeskillingen överstiger ett till försäljningsdagen framräknat produktionsvärde
kan utskottet inte tillstyrka.

I motionerna I: 58 och II: 65 föreslås, att egnahemslån avseende hus som
tillkommit fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för lid fr. o. m. 1 januari
1960 förräntas efter en räntesats av 5%.

4—366 60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 50

50

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1960

I motionerna 1: 345 och II: 446 förordas, att ränta å egnahemslån från
den 1 juli 1960 må utgå med 4,5% i den mån vederbörande lån ej beviljats
med fast ränta.

Med erinran om vad utskottet anfört i det föregående beträffande avveckling
av de generella bostadssubventionerna avstyrker utskottet ifrågavarande
motionsyrkanden.

I motionerna 1: 246 och II: 305 föreslås, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte begära förslag till sådan ändring i författningarna angående
lån och bidrag till bostadsegnahem att försöksvis även äldre fastigheter
i relativt gott skick, som tills vidare ej behöver genomgå någon större
reparation, måtte kunna belånas i samband med ägarbyte i den mån de är
belägna inom Bohusläns kustsamhällen eller andra likartade platser.

Denna fråga har behandlats av riksdagen senast år 1958. Utskottet
fann därvid (uti. B 37, s. 41) inte anledning föreslå åtgärder i frågan. Enär
i berörda motioner några nya skäl för att aktualisera frågan inte har anförts,
avstyrker utskottet desamma.

Tertiärlån I motionerna 1: 58 och II: 65 föreslås, dels att tertiärlån
mellan 70 och 85% av belåningsvärdet för hus tillkomna fr. o. m. 1 januari
1958 skall för tid fr. o. m. 1 januari 1960 förräntas efter en räntesats av
5,5%, dels att tertiärlån till den del de överstiger 85% av belåningsvärdet
för hus tillkomna fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. den
1 januari 1960 förräntas efter en räntesats av 6%.

I motionerna 1: 345 och II: 446 förordas, att ränta å tertiärlån från den
1 juli 1960 må utgå med 4,5% i den mån vederbörande lån ej beviljats
med fast ränta.

Utskottet kan på förut anförda grunder inte tillstyrka de i berörda motioner
framställda ändringsförslagen.

I fråga om tertiärlånets storlek och amorteringstid föreslås i motionerna
1: 58 och II: 65 att —- därest i motionerna framlagt förslag om införande
av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet icke vinner riksdagens bifall
— tertiärlån, till vilka tillstånd lämnas tidigast den 1 juli 1960, skall beviljas
upp till 85 % av den totala produktionskostnaden mot enbart inteckningssäkerbet,
oavsett förvaltningsformerna, upp till 97 % för s. k. allmännyttiga
företag mot kommunal borgen och upp till 92% för kooperativa
och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag eller annat
företag av motsvarande ekonomisk styrka, samt till den del de överstiger
85 % av belåningsvärdet amorteras på 25 år.

I motionerna 1: 352 och II: 439 förordas, att lånegränserna för tertiärlån
som beviljas efter den 1 jub 1960 skall sänkas från nuvarande 95 till
92 % av det godkända anskaffningsvärdet för bostadsrättshus samt från
100 till 97% för s. k. allmännyttiga bostadsföretag.

Denna lånefråga prövades senast av förra årets riksdag. Utskottet ansåg

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

51

därvid (uti. 49, s. 38), att med hänsyn till att införandet år 1956 av högsta
belåningsvärden för bostadshus inneburit vissa anpassningssvårigheter, en
sänkning av övre belåningsgränserna för tertiärlån inte borde företagas.
Utskottet erinrade jämväl om att ett godtagande av den föreslagna minskningen
av tertiärlånen skulle innebära risk för störningar i bostadsbyggandet.

Vad utskottet sålunda anförde äger alltjämt giltighet. Ifrågavarande motionsyrkanden
avstyrkes.

I motionerna I: 58 och II: 65 föreslås, att — därest i motionerna framlagt
förslag om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet
icke vinner riksdagens bifall — vid utgivande av statliga bostadslån en
förvaltningsavgift om 0,5 % skall uttagas i samband med lånets utbetalande.

Förra årets riksdag avslog motionsyrkanden av samma innehåll som
det nu framställda. Enär tillräckliga skäl för uttagande av en förvaltningsavgift
inte anförts, avstyrker utskottet förslaget.

Tilläggslån. I statsverkspropositionen anmäles besparingsutredningens
förslag att de genom riksdagens beslut 1957 och 1959 återkrävda tilläggslånen
skall löpa med ränta. Departementschefen anser, att det i nuvarande
läge inger betänkligheter att mera allmänt höja hyrorna för de efter 1952
tillkomna flerfamiljshusen. En hyreshöjning skulle särskilt hårt drabba
alla de barnfamiljer, som bor i de berörda husen. Departementschefen kan
därför inte f. n. tillstyrka förslaget men framhåller att på något längre sikt
förhållandet mellan hyror och inkomster torde utvecklas så gynnsamt, att
frågan kan komma i ett annat läge.

I motionerna 1:58 och 11:65 föreslås, att de tilläggslån, som enligt
beslut av 1957 och 1959 års riksdagar gjorts amorteringspliktiga, skall för
tid fr. o. m. den 1 januari 1960 förräntas efter en räntesats av 5,5%.

I motionerna 1:352 och 11:439 förordas, att ifrågavarande tilläggslån
från den 1 juli 1960 skall förräntas med en räntesats på 4%.

Förra årets riksdag avslog motionsyrkanden av i huvudsak samma
innehåll som de nu framställda. Med erinran om vad utskottet i det föregående
anfört beträffande avvecklingen av generella bostadssubventioner
avstyrker utskottet förenämnda motionsyrkanden.

Tvätteri- och tvättcirkellån. I statsverkspropositionen föreslås, att räntesatsen
för tvätteri- och tvättcirkellån skall höjas från 4,25% till 4,5% för
lån, som beviljas fr. o. m. den 1 juli 1960.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag angående räntesatsen
å berörda lån.

Beträffande förevarande långivning framhåller departementschefen, att
olika skäl kan åberopas för att undersöka huruvida inte — i vart fall beträffande
större och medelstora tvätterier — statliga lån på speciella villkor i
form av tvätterilån kan undvaras. En betydande långivning till dylika

52

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

tvätterier förekommer inom ramen för tertiärlångivningen till flerfamiljshus.
Det kan därför enligt departementschefen vara ändamålsenligt att
förbehålla tvätterilån med viss möjlighet även till bidrag till små tvätterier i
glesbebyggda trakter, där eljest svårigheter skulle föreligga att ordna tvättfrågan
på ett rationellt sätt. Departementschefen har för avsikt att låta
utreda denna fråga.

Riksdagens revisorer har ifrågasatt, om inte utvecklingen på tvättområdet
numera nått därhän, att statligt stöd för verksamheten bör kunna
undvaras. Revisorerna anser sig därför böra föreslå, att behovet av statliga
åtgärder på förevarande område omprövas.

I likhet med departementschefen och riksdagens revisorer anser utskottet,
att en utredning beträffande statens stöd åt kollektiva tvätterier nu
bör komma till stånd.

Av Kungl. Maj :t framlagda förslag beträffande grunderna för låne- och
bidragsverksamheten, vilka inte upptagits till behandling i det föregående,
har inte givit utskottet anledning till särskilt yttrande.

Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten. Enligt Kungl. Maj :ts
beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1960/61 bör anslaget till Kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån uppföras
med 180 000 000 kronor.

I motionerna 1:58 och 11:65 yrkas, att anslaget upptages med
120 000 000 kronor, i motionerna I: 158 och II: 237 föreslås, att anslaget
uppföres med 190 000 000 kronor, medan i motionerna I: 345 och II: 446
förordas ett belopp av 114 000 000 kronor.

Utskottet vill först erinra om att ränteläget i januari månad innevarande
år höjdes med för flertalet räntesatser 0,5%. Därest det nya ränteläget
består, kommer tillgodoförandet av ränteeftergifter under nästa budgetår
att till följd av räntestegringen öka med ca 15 000 000 kronor. Med ledning
av de av Kungl. Maj :t förordade grunderna för beviljande av ränteeftergift
kan anslagsbehovet vid nuvarande ränteläge beräknas till 195 000 000
kronor. Motionsyrkandena är betingade av förslag om ändring av bestämmelserna
angående ränteeftergift. Enär utskottet i det föregående avstyrkt
dessa förslag, ansluter sig utskottet till Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet
med den jämkning av densamma, som föranledes av omförmälda
höjning av ränteläget. Utskottet förordar alltså, att anslaget uppföres med
195 000 000 kronor.

Anslaget till Bostadsrabatter föreslås av Kungl. Maj:t uppfört med
130 000 000 kronor.

I motionerna I: 58 och II: 65 yrkas, att anslaget sänkes till 103 000 000
kronor, medan i motionerna 1:349 och 11:443 föreslås en höjning till
140 000 000 kronor.

Utskottet, som i det föregående avstyrkt de i berörda motioner framställda

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

53

yrkandena om ändring av bestämmelserna om familjebostadsbidrag, förordar
det av Kungl. Maj :t äskade beloppet.

Anslaget till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet föreslår Kungl.
Maj :t skall uppföras med ett belopp av 22 000 000 kronor.

I motionerna 1:58 och 11:65 yrkas, att anslaget uppföres med
20 000 000 kronor.

Utskottet, som i det föregående avstyrkt det i berörda motioner framlagda
förslaget om sänkning av inkomststrecket för räntefritt stående förbättringslån,
biträder Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet.

Anslaget till Bidrag till inrättande av pensionärshem föreslås av Kungl.
Maj:t uppfört med 10 000 000 kronor.

I motionerna 1:160 och 11:236 yrkas, att anslaget upptages med
13 000 000 kronor.

Utskottet finner sig inte kunna tillstyrka ett högre belopp än 10 000 000
kronor för ifrågavarande ändamål men anser att det under nästa budgetår,
när behovet av medel kan säkrare överblickas, bör prövas huruvida inte
utanordning av beviljade bidrag skall kunna ske i snabbare takt än f. n.
Utskottet biträder alltså Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

Med utgångspunkt från de förut nämnda antagandena beträffande bostadsbyggandets
storlek föreslår Kungl. Maj :t, att ramen för preliminära
beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande
samt från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, för budgetåret
1960/61 fastställes till 865 000 000 kronor resp. 10 000 000 kronor.

I motionerna 1:58 och 11:65 yrkas, att ramen för preliminära beslut
om lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, fastställes
till 830 000 000 kronor, medan i motionerna 1:345 och 11:446 ifrågavarande
ram föreslås fastställd till 735 000 000 kronor.

Utskottet, som anslutit sig till Kungl. Maj :ts förslag i fråga om bostadsbyggandets
storlek och finansieringsvillkor, biträder även Kungl. Maj :ts
beräkning av långivningens storlek och avstyrker berörda motionsyrkanden.

Mot Kungl. Maj :ts förslag till medelsanvisning under övriga, här ej särskilt
nämnda anslag till låne- och bidragsverksamheten har utskottet icke
funnit anledning till erinran.

Den bostadspolitiska organisationen: Anslag till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.
Departementschefen erinrar om att en omfattande utflyttning
av låneärenden från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna
sedan flera år ägt rum. Enligt beslut av förra årets riksdag handlägger bostadsstyrelsen
endast långivningen i Stockholm samt långivningen till flerfamiljshus
i vissa förortskommuner till Stockholm, i Göteborg med Mölndal
och Partilie samt i Malmö med Lund. Övrig långivning handhaves av
länsbostadsnämnderna, medan beslut i ärenden angående familjebostadsbidrag
meddelas av de kommunala förmedlingsorganen.

54

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

Departementschefen erinrar om att han med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
nyligen tillkallat en utredningsman med uppgift att företaga en
översyn av den bostadspolitiska organisationen.

Vidare anför departementschefen att han räknar med att det genom utfärdande
av direktiv till länsbostadsnämnderna rörande långivningen skall
bli möjligt att begränsa prövningen av enskilda låneärenden till en tillämpning
av enkla, allmängiltiga normer. Härigenom vidgas möjligheterna till
en ytterligare decentralisering. Det är enligt departementschefen inte uteslutet
att en total utflyttning av alla låneärenden på länsbostadsnämnderna
kan genomföras.

Om det visar sig möjligt att redan för nästa budgetår genom förenkling
och förtydligande av direktiven till länsbostadsnämnderna minska de på
bostadsstyrelsen ankommande göromålen anses en däremot svarande reducering
av styrelsens personalorganisation böra företagas. Då det f. n. inte
är möjligt att bedöma denna fråga, förutsättes det få ankomma på Kungl.
Maj :t att pröva huruvida under nästa budgetår personalorganisationen
skall kunna inskränkas. Sedan den förenämnda organisationsutredningen
slutförts torde frågan på nytt få anmälas för riksdagen.

Under angivna förhållanden anser departementschefen att större ändringar
i personalorganisationen inte bör göras f. n.

Vad beträffar länsbostadsnämnderna föreslås i statsverkspropositionen,
att antalet ledamöter i nämnderna ökas med en ledamot i varje nämnd.

I motionen II: 436 yrkas, att antalet ledamöter i länsbostadsnämnderna
blir oförändrat och att det av Kungl. Maj :t föreslagna anslaget till länsbostadsnämndernas
avlöningar skall sänkas till 4 659 800 kronor.

I motionerna 1: 58 och II: 65 föreslås dels ändringar i de av Kungl.
Maj :t förordade avlöningsstaterna för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna,
dels att till bostadsstyrelsens avlöningar anvisas ett förslagsanslag
av 2 892 200 kronor samt till länsbostadsnämndernas avlöningar ett
förslagsanslag av 4 076 800 kronor.

Utskottet, som godtager Kungl. Maj :ts förslag till ändringar i bostadsstyrelsens
personalorganisation, tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag i fråga om
styrelsens avlöningar. Av det anförda framgår att utskottet inte kan biträda
det häremot avvikande yrkandet i motionerna I: 58 och II: 65.

Utskottet tillstyrker även det i propositionen framlagda förslaget om ökning
av antalet ledamöter i länsbostadsnämnderna liksom beräkningen av
nämndernas avlöningsanslag. Förevarande yrkanden i motionerna 1: 58
och II: 65 samt II: 436 avstyrkes därför.

I motionerna I: 58 och II: 65 föreslås, att till bostadsstyrelsens omkostnader
anvisas ett förslagsanslag av 359 000 kronor och till länsbostadsnämndernas
omkostnader ett förslagsanslag av 535 000 kronor.

Utskottet kan inte finna tillräckliga skäl anförda för den minskning av
styrelsens och länsbostadsnämndernas omkostnader, som föreslås i berörda

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

55

motioner, varför utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag.

Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt föreslagit
och anfört har ej givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

1960 års bostadsräkning. I statsverkspropositionen föreslås, att en allmän
bostadsräkning skall utföras innevarande år och att för angivna ändamål
skall anvisas ett reservationsanslag av 2 400 000 kronor.

I motionerna I: 58 och II: 65 yrkas, att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj :ts förevarande förslag.

Eftersom en allmän bostadsräkning senast utfördes 1945, föreligger ett
behov av information beträffande bostadsförhållandenas förändringar
under efterkrigstiden. Utskottet, som godtager den i propositionen redovisade
planen för en bostadsräkning innevarande år, tillstyrker Kungl. Maj :ts förevarande
förslag.

Hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. beträffande bostadsbyggandets storlek med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å motionerna
I: 158 och II: 237, I: 352 och II: 439 samt I: 345 och II: 446,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;

II. beträffande bostadsbyggandets fördelning på hustyper
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt i anledning av
motionerna 1:350 och 11:435, 1:57 och 11:66 samt 1:352
och II: 439, sistnämnda fyra motioner såvitt nu är i fråga, i
skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört
;

III. avslå i motionerna I: 158 och II: 237 samt I: 345 och
II: 446 framställda yrkanden beträffande uppdrag åt bostadsutredningen
att pröva vissa bostadspolitiska frågor;

IV. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet med avslag å motionerna 1:241 och 11:301,
1:351 och 11:438, 1:58 och 11:65 samt 1:345 och 11:446,
sistnämnda fyra motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad
utskottet anfört;

V. beträffande högsta belåningsvärden för bostadshus i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;

VI. avslå i motionerna 1:500 och 11:336 framställt yrkande
beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens

56

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

bestämmelser på kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag; VII.

avslå i motionerna 1:501 och 11:335 framställt yrkande
beträffande viss redovisningsskyldighet för såsom allmännyttiga
betecknade och därmed i belåningshänseende
jämställda företag och andra;

VIII. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å motionerna
I: 158 och II: 237, I: 58 och II: 65, I: 345 och II: 446
samt 1: 352 och II: 439, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört; IX.

beträffande bestämmelserna angående beviljande av
familjebostadsbidrag för förfluten tid i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna I: 58 och II: 65,
såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört;

X. avslå i motionerna 1: 58 och II: 65 framställt yrkande
beträffande ändring av grunderna för inkomstprövning av
familj ebostadsbidrag;

XI. beträffande höjning av familjebostadsbidragen med avslag
å motionerna I: 349 och II: 443, såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;

XII. beträffande pensionärsbostadsbidrag för lägenhet i
hus finansierade med egnahemslån i anledning av motionerna
I: 159 och II: 235 i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört;

XIII. beträffande statens stöd för nybyggnad och upprustning
av bostäder åt samerna med bifall till Kungl. Maj :ts
förslag godkänna vad utskottet anfört;

XIV. beträffande räntesatsen för förbättringslån med avslag
å motionerna 1: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;

XV. avslå i motionerna 1: 58 och II: 65 framställt yrkande
beträffande ändring av grunderna för inkomstprövning av
räntefritt stående förbättringslån;

XVI. beträffande bestämmelsen om viss högsta lägenhetsyta
såsom villkor för egnahemslån i anledning av Kungl.
Maj :ts förslag samt motionen II: 187 ävensom med avslag å
motionerna 1:243 och 11:303 i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;

XVII. beträffande slopande av den räntefria stående delen
av egnahemslån i anledning av Kungl. Maj :ts förslag även -

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

57

som med avslag å motionerna 1:25 och 11:37 samt 1:158
och II: 237, sistnämnda bägge motioner såvitt nu är i fråga, i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört
;

XVIII, avslå i motionerna I: 239 och II: 307 framställt yrkande
beträffande utredning angående inkomstprövat stöd till
egnahemsbyggandet;

XIX. beträffande generellt återkrav av beviljad räntefri
stående del av egnahemslån med bifall till Kungl. Maj :ts
förslag ävensom med avslag å motionerna I: 57 och II: 66
samt 1: 352 och II: 439, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;

XX. avslå i motionerna I: 57 och II: 66 framställt yrkande
beträffande återbetalning av egnahemslån i samband med
ägarbyte;

XXI. beträffande räntesatsen för egnahemslån med avslag
å motionerna 1: 58 och II: 65 samt 1: 345 och II: 446, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;

XXII. avslå i motionerna I: 246 och II: 305 framställt yrkande
beträffande lån och bidrag till bostadsegnahem i samband
med ägarbyte;

XXIII. beträffande räntesatsen för tertiärlån med avslag å
motionerna I: 58 och 11:65 samt I: 345 och II: 446, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XXIV. beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid
med avslag å motionerna 1: 58 och II: 65 samt 1: 352 och
II: 439, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad
utskottet anfört;

XXV. avslå i motionerna I: 58 och II: 65 framställt yrkande
beträffande uttagande av en särskild förvaltningsavgift; XXVI.

beträffande ränta å återkrävda tilläggslån med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag å motionerna
I: 58 och II: 65 samt I: 352 och II: 439, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XXVII. beträffande räntesatsen för tvätteri- och tvättcirkellån
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag godkänna vad utskottet
anfört;

XXVIII. beträffande utredning angående lån till tvätterier
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom riksdagens revisorers
förevarande uttalande i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;

58

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

XXIX. beträffande grunderna för den statliga låne- och
bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen, såvitt
de ej behandlats under I.—XXVIII., med bifall till Kungl.
Maj :ts förslag och under erinran om vad utskottet anfört godkänna
i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4
januari 1960 förordade ändringar;

XXX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:58 och 11:65, 1:158 och 11:237 samt
1: 345 och II: 446, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till
Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 195 000 000 kronor;

XXXI. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:58 och 11:65 samt 1:349 och 11:443,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Bostadsrabatter
för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 130 000 000 kronor;

XXXII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, till
Bidrag till viss bostadsförbåttringsverksamhet för budgetåret
1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 22 000 000 kronor;

XXXIII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 160 och II: 236, såvitt nu är i fråga, till
Bidrag till inrättande av pensionärshem för budgetåret 1960/61
under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
10 000 000 kronor;

XXXIV. till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande
byggnadstekniska frågor för budgetåret 1960/61 under femte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor;

XXXV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:58 och 11:65 samt 1:345 och 11:446,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, medgiva, att under
budgetåret 1960/61 preliminära beslut angående lån, som skall
utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill
ett belopp av 865 000 000 kronor;

XXXVI. till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret
1960/61 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag
av 820 000 000 kronor;

XXXVII. till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien
för budgetåret 1960/61 under statens utlåningsfonder
anvisa ett investeringsanslag av 100 kronor;

XXXVIII. medgiva, att under budgetåret 1960/61 prelimi -

Statsutskottets utlåtande nr 50 dr 1960

59

nära beslut om lån, som skall utgå från anslaget till räntefria
lån till bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av
10 000 000 kronor;

XXXIX. till Räntefria lån till bostadsbyggande för budgetåret
1960/61 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 90 000 000 kronor;

XL. till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier för
budgetåret 1960/61 under fonden för låneunderstöd anvisa ett
investeringsanslag av 700 000 kronor;

XLI. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för bostadsstyrelsen, som föranledes
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 4 januari 1960 förordat;

XLII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga,

a) godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 116 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ...

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
.....................................................

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .................................................

65 000
2 227 300

15 000
601 800

66 800

Summa kronor 4 092 200;

b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1960/61
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4 092 200
kronor;

XLIII. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga den ändring
i personalförteckningen för länsbostadsnämnderna, som föranledes
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet över
socialärenden för den 4 januari 1960 förordat;

XLIV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:58 och 11:65 samt 11:436, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga,

a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

60

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 770 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 127 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 787 400

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
..................................................... 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ 640 500

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................................. 71 200

Summa kronor 4 676 800;

b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret
1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
4 676 800 kronor;

XLV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, för
budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln anvisa

a) till Bostadsstgrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 759 000 kronor;

b) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag
av 685 000 kronor;

XLVI. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, till
1960 års bostadsräkning för budgetåret 1960/61 under femte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 400 000 kronor;

XLVII. besluta, att i förevarande sammanhang behandlade
motioner, till den del de icke blivit under punkterna I.—XLVI.
särskilt berörda, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Ivar Johansson,
Birger Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist, Pålsson, Jacobsson, Rikard
Svensson, fru Wallentheim, herrar Ragnar Bergh, Nestrup, Herbert Larsson
och Lundström; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Thapper, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Svensson i Stenkyrka,
fröken Elmén, herrar Cassel, Hansson i Skegrie, Mellqvist, Gustafsson
i Skellefteå, Johansson i Norrköping, Kellgren och Källenius.

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

61

Särskilt yttrande

av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka anfört:

»I motionerna I: 58 och II: 65 liksom i motionerna I: 241 och II: 301
har hemställts att riksdagen måtte besluta, att den statliga långivningen
för bostadsbyggandet skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1960 och ersättas
med ett statligt kreditgarantisystem. I särskild reservation tillstyrkes från
vårt håll detta yrkande. Trots detta kommer vi, för det fall att nämnda
motionsyrkande ej bifalles av riksdagen, att reservationsledes taga ställning
till och framföra yrkanden i anslutning till olika i Kungl. Maj :ts proposition
och i avgivna motioner berörda problem även med utgångspunkt
från att den statliga långivningen bibehålies. Våra yrkanden rörande dessa
senare punkter är alltså alternativa.»

Reservationer

1) beträffande bostadsbyggandets storlek

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka ansett att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utskottet
finner» och slutar med »för riksdagen», bort ersättas med text av
följande lydelse:

»Utskottet har under sina överläggningar rörande de samhällsekonomiska
förutsättningarna för och konsekvenserna av ett bostadsbyggande i
planerad omfattning hört företrädare för riksbankens ledning. Det har
därvid bestyrkts, att de sammanlagda anspråken på långfristigt kapital
oroväckande starkt överstiger tillgången, att försöken att möta denna situation
med prioriteringsingrepp måste befaras försämra motståndskraften
mot inflationspåfrestningar, åstadkomma bestående snedvridningar på
marknaden och försena eller förhindra investeringar, vilka med hänsyn
till den internationella konkurrensen är angelägna, samt att ett alltför
ambitiöst bostadsbyggnadsprogram lätt förorsakar stockningar i byggandets
finansiering vilka i sin tur leder till kostnadsökningar.

Utskottet finner sig böra erinra om denna bakgrund från vilken man
ej kan bortse vid diskussionen om bostadsbyggandets omfattning. Mot
denna bakgrund framstår det som särskilt viktigt, att det allmännas bostadspolitik
konsekvent inriktas på att främja en kostnadspressande konkurrens,
att de verkliga bostadskostnaderna klart redovisas för dem som
efterfrågar bostad och att det personliga bostadssparandet underbygges.
Utskottet anser sig också böra understryka betydelsen av en decentraliserad
kreditgranskning av bostadsbyggnadsprojekt. En sådan befordras av

62

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

att den statliga långivningen ersättes med ett kreditgarantisystem. Det
bör genom en sådan bostadspolitik bli möjligt att rymma ett större byggande
inom en oförändrad eller minskad ram. Det förefaller dock utskottet
svårt att närmare precisera det antal lägenheter till vilkas uppförande staten
bör medverka. Bostadsproduktionens storlek måste liksom omfattningen
av all annan produktion bli beroende av människornas efterfrågan
på en fri marknad och av sparandets storlek. Anledning för staten att
föreskriva ett minimiprogram förefinnes inte. Ehuru ett betydande bostadsbyggande
för utskottet framstår som angeläget, vill utskottet följaktligen
ej föreslå riksdagen att binda sig vid någon mera fixerad målsättning.
Vid finansieringsfrågornas prövning bör en fortskridande avstämning
mot konjunkturläget och mot de bedömningar som kan göras av läget
på kapitalmarknaden komma till stånd, varvid väsentlig hänsyn måste
tagas till de intressen riksbanksledningen har att hävda. Utskottet vill i
sammanhanget också understryka vikten — icke minst för bostadsbyggandet
— av att det statliga lånebehovet för rent statliga ändamål nedbringas,
samtidigt som utskottet erinrar om de risker för sysselsättning och valutareserv
som är förenade med att rationaliseringar och moderniseringar inom
arbetslivet eftersätts, vilket kan komma att bli resultatet om kapitalmarknadens
resurser även i fortsättningen förbehålles staten och bostadsbyggandet.
»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»I. beträffande bostadsbyggandets storlek i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna I: 158 och II: 237,
I: 352 och II: 439 samt I: 345 och II: 446, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Jacobsson, Nestrup, Lundström, Malmborg, fröken Elmén
och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 36, som börjar med
»Bostadsbyggandet har», t. o. m. det stycke på s. 37, som slutar med »nästa
budgetår», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Bostadsbyggandet, som under 1950-talet varit otillräckligt, har under
de senaste två åren legat på en nivå, som svarar mot det fyraårsprogram
för bostadsbyggandet, som lades fram i motioner från folkpartiet och som
från regeringssidan betecknades som orealistiskt.

Den ökade igångsättningen under de två senaste åren har emellertid
främst haft konjunkturpolitisk motivering och vidtagits i syfte att främja
sysselsättningen inom byggnadsindustrien. Enligt Kungl. Maj :ts förslag bör
till grund för beräkningen av medelsramarna för nästa budgetår läggas ett
minimiprogram av endast 63 000 lägenheter.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att en viss anpassning

Statsutskottets utlåtande nr 50 ur 1960

63

av bostadsbyggandets omfattning efter konjunkturens växlingar är motiverad.
Dessa variationer måste emellertid hållas inom ganska snäva gränser.
Det tar lång tid att planera och projektera ett byggnadsföretag, och
stora variationer i bostadsbyggandets omfattning försvårar planeringsarbetet
och skapar stora besvärligheter för byggnadsindustrien. Till detta
kommer att arbetsmarknadspolitiken bör arbeta med snabbt verkande medel,
som kan sättas in utan dröjsmål, och avvecklas omedelbart när detta
ur konjunkturpolitisk synpunkt blir önskvärt. Sett ur den synpunkten är
bostadsbyggandet ett ganska klumpigt medel när det gäller att utjämna
kortvariga växlingar i konjunkturen.

Ett annat skäl mot att nu vidtaga en hård begränsning av bostadsbyggandet
är att bostadsbristen på många håll fortfarande är besvärande,
särskilt i de större städerna. Detta är desto allvarligare som efterfrågan
på bostäder av allt att döma kommer att bli större under 1960-talet.
Under förutsättning att giftermålsfrekvensen i olika åldrar förblir oförändrad
kommer det årliga antalet giftermål att öka med 20—25 % fram
till 1970. Härtill kommer att en fortgående standardstegring medför större
krav på bostäderna från både familjer och ensamstående.

Om man till detta lägger att bostadsbristen utgör ett av de svårare
hindren för ökad rörlighet på arbetsmarknaden, framstår en kraftig inskränkning
av bostadsbyggandet som mycket olycklig. I motionerna I: 352
och II: 439 föreslås en sänkning av lånegränserna för bostadsrättshus och
s. k. allmännyttiga företag. Utskottet, som anser att ett ökat sparande inom
bostadssektorn underlättar finansieringen av en tillräckligt hög bostadsproduktion,
tillstyrker i det följande motionerna i denna del. Härigenom
minskas anspråken på den statliga tertiärlångivningen. Utskottet anser
att i första hand det överskott som härigenom uppstår bör användas för
en ökad produktion.

I motionerna 1: 352 och II: 439 framhålles att särskilt på platser där
bostadsbristen håller på att avvecklas är risken stor för att en fortsatt
forcerad produktion av stora hyreshus kommer att visa sig vara en felinvestering.
När de bostadssökande familjerna i allt större utsträckning
börjar efterfråga egnahem, kan det visa sig svårt att få hyresgäster i många
av de stora hyreskomplex, som nu uppföres i städernas utkanter samt även
i mindre och medelstora samhällen. Egnahemsbyggandet bör därför erhålla
en större andel av den totala byggnadsvolymen. Utskottet delar
motionärernas mening i detta avseende.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»I. beträffande bostadsbyggandets storlek i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna I: 158 och II: 237,
1:352 och 11:439 samt 1:345 och 11:446, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

64

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

c) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson
i Skegrie, vilka ansett att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utskottet
finner» och slutar med »nästa budgetår», bort ersättas med text av
följande lydelse:

»Bostadsbyggandet har under de senaste fem åren legat på hög nivå.
Under senare år har tillskottet av lägenheter utgjort inemot 70 000. Den
under efterkrigstiden kraftigt ökade efterfrågan på bostäder har därigenom
kunnat tillgodoses i större utsträckning än tidigare. Underskottet på bostadsmarknaden
är numera till väsentligaste delen hänförligt till de största
städerna, vilka varit föremål för en omfattande inflyttning under de senare
decennierna. På andra orter råder icke bostadsbrist i egentlig mening
och på vissa håll har t. o. m. nyproducerade bostäder stått oanvända
avsevärd tid. Genom den stora omfattning bostadsbyggandet haft under
senare år, vilket motiverats med konjunkturpolitiska och sysselsättningspolitiska
skäl, har sålunda tagits ett viktigt steg mot en avveckling av
bristen på bostäder.

Det har ansetts att en årlig produktion av 65 000 lägenheter erfordras
för att bristen på bostäder relativt snabbt skall kunna täckas. Under senare
tid har denna nivå avsevärt överskridits. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om vad det föregående år i sitt av riksdagen godkända utlåtande
anfört om det då aktuella bostadsbyggnadsprogrammet ur konjunktursynpunkt.
I utlåtandet framhölls, att därest konjunkturläget förbättrades,
kunde det visa sig svårt att gå nämnvärt utöver det av departementschefen
förordade minimiprogrammet om 63 000 lägenheter. Då en klar
konjunkturförbättring nu inträtt, äger detta uttalande sin tillämpning.
Man kan sålunda inte utgå från att bostadsbyggandet under nästkommande
budgetår kan hållas på samma höga nivå som under innevarande budgetår,
vilket också framhållits av departementschefen. Dock vill utskottet
understryka angelägenheten av att bostadsbyggandet i erforderlig utsträckning
anpassas till förändringar i konjunkturläget och på arbetsmarknaden
och att bostadsbyggnadsprogrammet sålunda bör äga viss rörlighetsmarginal.
Såsom departementschefen framhållit kan den pågående uppgången
i konjunkturen medföra att ett överskridande av det föreslagna
minimiprogrammet om 63 000 lägenheter inte blir aktuellt. Det kan sålunda
befaras att det av departementschefen föreslagna minimiprogrammet
kommer att sakna den rörlighetsmarginal som bör eftersträvas. Utskottet
finner sig därför böra tillstyrka det i motionerna 1: 345 och II: 446
framförda yrkandet att det nu aktuella bostadsbyggnadsprogrammet bör
fastställas att omfatta 60 000 lägenheter som minimum.

Vägledande för utskottets ställningstagande härvidlag har även varit
den förändrade situationen på bostadsmarknaden och inom näringslivet.
Särskilt på vissa orter har näringslivet betydande svårigheter, vilket med -

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

65

för risk för driftsinskränkningar och driftsnedläggelser. På en del håll
har betydande lokal arbetslöshet uppstått av dylika orsaker. Skall denna
bekämpas enbart genom omflyttning av arbetskraft försvåras bostadsförsörjningen
avsevärt. Bl. a. kan inflyttningstrycket på de större städernas
bostadsmarknad komma att öka. Det är därför angeläget att näringslivet
inom berörda områden i möjligaste mån stärkes och att erforderliga kapitalresurser
ställes till förfogande härför. Vad i detta hänseende anförts i
motionerna 1: 345 och II: 446 bör enligt utskottets mening beaktas.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»I. beträffande bostadsbyggandets storlek i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag jämte motionerna 1:158 och 11:237
samt 1:352 och 11:439 ävensom med bifall till motionerna
1:345 och 11:446, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;»

2) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Jacobsson, Ragnar Bergh, Nestrup,
Lundström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson i Stenkyrka, fröken
Elmén, herrar Cassel, Hansson i Skegrie, Gustafsson i Skellefteå och
Ilällenius, vilka beträffande bostadsbyggandets fördelning på hustyper ansett
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 39, som börjar med »I vidare
mån» och slutar med »beträffande småhusbyggandet», bort ersättas med
text av följande lydelse:

»Utskottet anser i likhet med vad som framhålles i motionerna 1:57
och II: 66 samt I: 352 och II: 439 att egnahemsbyggandet i fortsättningen
bör erhålla en större andel av den totala bostadsbyggnadsvolymen. Avvägningen
mellan hyreshus och egnahem beror emellertid i hög grad på kommunala
avgöranden och på hur den lokala planeringen inriktas. Utskottet
tillstyrker därför det i ovannämnda motioner framförda förslaget att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t framhåller att egnahemsbyggandet bör
erhålla en växande andel av bostadsproduktionen samt anhåller att Kungl.
Maj :t uppdrager åt de statliga byggnadsorganen att söka intressera kommunerna
för en sådan inriktning av planeringsarbetet att tillräckligt med
exploateringsfärdig mark ställes till förfogande för egnahemsbebyggelsen.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»II. beträffande bostadsbyggandets fördelning på hustyper
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 350
och II: 435 ävensom med bifall till motionerna I: 57 och II: 66
samt 1:352 och 11:439, sistnämnda fyra motioner såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört;»

5—306 oo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 saml. Nr 50

66

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

3) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson
i Skegrie, vilka beträffande uppdrag åt bostadsutredningen att pröva
vissa bostadspolitiska frågor ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Utskottet
finner» och slutar med »motionsyrkanden avstyrkes», bort ha följande
lydelse:

»Utskottet finner ifrågavarande undersökning av bostadsmarknadens
utveckling på längre sikt vara värdefull. Undersökningen bör emellertid
inte hindra att vissa åtgärder nu vidtages. En omläggning av bostadspolitiken
som syftar till en fortsatt förbättring av bostadsbeståndet, som tar sikte
på inkomstsvaga grupper och som beaktar kravet på en såvitt möjligt jämn
och hög bostadsproduktion framstår i stället mot bakgrunden av vad utskottet
i föregående stycke anfört som konsekvent och riktig. I de riktlinjer
för bostadspolitiken, som förordas i motionerna 1:345 och 11:446,
har här nämnda tre syften angetts som de väsentliga huvuduppgifterna för
bostadspolitiken. Utskottet ansluter sig till denna allmänna syn. I konsekvens
härmed kan utskottet förorda att en avveckling av den generella
subventioneringen nu inledes. Den nuvarande generella subventioneringen
är icke nödvändig för fullföljandet av här ovan nämnda tre huvudsyften
och otvivelaktigt är det mera angeläget att tillgodose de eftersatta inkomstgrupperna
än att genom en generell subventionering hålla en lägre bostadskostnad
för alla inkomstgrupper. Den successiva avvecklingen av de generella
subventionerna bör genomföras på sådant sätt att hyressplittringen
minskas. Därigenom sker också en anpassning mot det initialstöd som
förordas i ovannämnda motioner. Det får förutsättas, att den närmare utformningen
av detta initialstöd prövas med utgångspunkt från de riktlinjer
som angivits i motionerna. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna
I: 345 och II: 446 i de avseenden som här berörts.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»III. i anledning av motionerna I: 158 och II: 237 samt med
bifall till motionerna I: 345 och II: 446, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att av
utskottet angivna riktlinjer för bostadspolitiken prövas inom
bostadsutredningen;»

4) beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka ansett att

dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke, som på s. 40 börjar med
»Frågan om», t. o. m. det stycke på s. 41, som slutar med »berörda motionsyrkanden»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

Statsutskottets ullätande nr 50 år 1960

67

»Utskottet delar den uppfattning som framförts i motionerna I: 58 och
11:65 samt 1:241 och 11:301 att man nu utan ytterligare dröjsmål bör
gå över till ett kreditgarantisystem. Nuvarande ordning med staten såsom
långivare för bostadsbyggandet har visat sig innebära en våldsam påfrestning
på statsfinanserna. Den har drivits till priset av en icke acceptabel
statsupplåning i riksbanken och affärsbankssystemet. Ett utbyte av långivningen
till flerfamiljshus och egnahem mot kreditgarantier skulle, som
motionärerna påpekat, vidare innebära en avlastning av förvaltningsuppgifter
från statliga organ och dessutom en betydande förenkling för låntagaren
själv.

En omläggning till kreditgarantisystem betyder inte i och för sig att
man måste avstå från rånte- eller kapitalsubventionering därest sådan
anses motiverad. Utskottet vill framhålla, att själva övergången till ett
kreditgarantisystem icke behöver medföra några svårigheter för de personer
som redan sökt lån för byggande av flerfamiljshus eller egnahem.
Staten har alltid möjlighet att se till att lånemedel i erforderlig utsträckning
står till förfogande. Utskottet som sålunda tillstyrker yrkandena i
motionerna I: 58 och II: 65 samt I: 241 och II: 301 om övergång från statlig
bostadslångivning till ett kreditgarantisystem fr. o. m. den 1 juli 1960 är
medvetet om att förslaget aktualiserar vissa författningsändringar. Utskottet
förutsätter att Kungl. Maj :t utan dröjsmål förelägger riksdagen förslag
till sådana ändringar.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»IV. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet i anledning av motionerna 1:58 och 11:65,
1:241 och 11:301, förstnämnda bägge motioner såvitt nu är
i fråga, ävensom med avslag å motionerna I: 351 och II: 438,
1:345 och 11:446, sistnämnda bägge motioner såvitt nu är
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»

b) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Jacobsson, Ncstrup, Lundström,
Malmborg, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar Hansson i Skegrie
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett alt

dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke, som på s. 40 börjar med
»Frågan om», t. o. m. det stycke på s. 41, som slutar med »berörda motionsyrkanden»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Vad det gäller motionerna I: 58 och II: 65 samt I: 241 och II: 301 vill
utskottet hänvisa till vad utskottet vid föregående års riksdag anförde
med anledning av motsvarande yrkande (uti. nr 49, s. 32).

I anledning av yrkandena i motionerna 1:345 och 11:446 samt 1:351
och II: 438 vill utskottet erinra om att det vid förra årets riksdag i sitt av

68

Statsutskottets utlutande nr 50 är 1900

riksdagen godkända utlåtande förordade en allsidig och förutsättningslös
utredning av frågan. Det må också erinras om att bostadspolitiska utredningen
förordat en närmare utredning av densamma. Vidare har besparingsutredningen
föreslagit att åtgärder snarast vidtages för att ersätta den
statliga långivningen med ett kreditgarantisystem. Till denna uppfattning
ansluter sig utskottet och förutsätter att spörsmålet tages upp till prövning
så att förslag kan föreläggas 1961 års riksdag, varvid enligt utskottets mening
kreditgaranti bör införas beträffande långivning till såväl egnahemssom
flerfamiljshusbyggandet.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort lia följande
lydelse:

»IV. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem
på bostadsområdet i anledning av motionerna 1:345 och
II: 446 och med bifall till motionerna I: 351 och II: 438, förstnämnda
bägge motioner såvitt nu är i fråga, ävensom med
avslag å motionerna I: 58 och II: 65 samt I: 241 och IT. 301,
förstnämnda bägge motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

5) av herrar Ivar Johansson, Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp,
Svensson i Stenkyrka, Cassel, Hansson i Skegrie och Källenius, vilka beträffande
tillämpning av upphandlingskungörelsens bestämmelser å kommunala
och s. k. allmännyttiga bostadsföretag ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Såsom
utskottet» och slutar med »förevarande motioner», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner i likhet med motionärerna, att kommunala och s. k.
allmännyttiga bostadsföretag, vilka ju arbetar praktiskt taget utan eget
startkapital, skall ha skyldighet alt handha dem anförtrodda statliga medel
under enahanda redovisningsansvar som egentliga statsorgan samt att upphandlingskungörelsens
bestämmelser vid infordrande, prövning och antagande
av anbud fördenskull skall gälla även dylika företag. Utskottet tillstyrker
sålunda förevarande motionsyrkande.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»VI. beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens
bestämmelser på kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag
med bifall till motionerna I: 500 och II: 336 i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

6) av herrar Ivar Johansson, Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp,
Svensson i Stenkyrka, Cassel, Hansson i Skegrie och Källenius, vilka beträffande
viss redovisningsskyldighet för såsom allmännyttiga betecknade
och därmed i belåningshänseende jämställda företag och andra ansett att

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1960

69

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »avstyrker motionerna», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner, att motionärerna anfört bärande skäl för att ålägga
såsom allmännyttiga betecknade bostadsföretag redovisningsskyldighet för
sina fonder, dessas storlek och successiva uppbyggnad samt de för fonduppbyggningen
tillämpade principerna. Genom fortlöpande uppgifter, som
utan större omgång kan sammanställas av befintlig personal hos såväl
uppgiftslämnare som mottagare, kan riksdagen erhålla underlag för bedömande
av behovet av framtida stöd till bostadsproduktionen inom dessa
företag. De uppgifter, som i motionerna föreslås skola lämnas till statens
hyresråd, är väl ägnade att underlätta en enhetlig hyressättning för olika
slag av fastigheter. Utskottet tillstyrker sålunda förevarande motionsyrkanden.
»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse :

»VII. beträffande viss redovisningsskyldighet för såsom
allmännyttiga betecknade och därmed i belåningshänseende
jämställda företag och andra med bifall till motionerna I: 501
och 11:335 i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad
utskottet anfört;»

7) beträffande bestämmelserna om ränteeftergift

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka ansett att

dels utskottets yttrande fr. o. in. det stycke på s. 43, som börjar med
»Vid sin», t. o. m. det stycke på s. 44, som slutar med »inte biträda», bort
ersättas med text av följande lydelse:

»Enligt utskottets mening bör generella räntesubventioner inte ingå såsom
ett varaktigt led i bostadspolitiken. Utskottet vill erinra om att den av
Kungl. Maj :t föreslagna räntegarantien innebär att skattebetalarna för varje
ny produktionsårgång av fastigheter vid nu rådande ränteläge belastas med
ytterligare 45 milj. kronor eller mera. Kostnaden stiger alltså mycket snabbt
och kommer redan för nästa budgetår att uppgå till 195 milj. kronor. Till
jämförelse vill utskottet erinra om att motsvarande utgift för 10 år sedan
uppgick till blott 400 000 kronor.

I motionerna 1:58 och 11:65 har föreslagits, att räntegarantien helt
skall upphöra beträffande lån som slätt ute 10 år eller mera. Utskottet
biträder detta förslag. Vidare har samma motionärer föreslagit, att räntegarantien
skall sättas till 5 % för de fastigheter som tillkommit intill utgången
av 1957 och till 4,5 % för fastigheter som tillkommit eller tillkommer
därefter. Med hänsyn till att räntan för de statliga bostadslånen är
bunden vid 3 % för fastigheter tillkomna före 1958 men utgår med 4 %

70

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

för senare färdigställda hus finner utskottet denna differentiering av räntan
å de underliggande lånen väl avvägd. Även den av motionärerna föreslagna
räntegarantien innebär en betydande och kostsam subvention men
synes utskottet det oaktat för det närvarande kunna godtagas. Utskottet
tillstyrker därför motionerna 1: 58 och II: 65 i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»VIII. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna I: 345 och
II: 446, I: 352 och II: 439 ävensom med bifall till motionerna
1:58 och 11:65 samt med avslag å motionerna 1:158 och
II: 237, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Jacobsson, Nestrup, Lundström, Malmborg, fröken Elmén
och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 43, som börjar med
»Vad först», t. o. m. det stycke på s. 44, som slutar med »inte biträda», bort
ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet, som anser att en viss successiv avveckling av det generella
bostadsstödet bör äga rum, kan inte biträda Kungl. Maj :ts förslag beträffande
ränteeftergifterna. Det i motionerna I: 352 och II: 439 framlagda förslaget,
som helt ansluter sig till besparingsutredningens enhälliga förslag,
anser utskottet väl avvägt. Förslaget innebär att räntan på underliggande
krediter fr. o. m. den 1 januari 1960 höjes med 0,5 % för hus som påbörjats
före den 1 januari 1958. Härigenom uppnås en besparing i jämförelse med
Kungl. Maj:ts förslag, som för nästa budgetår uppgår till 20 milj. kronor
och för därpå följande budgetår till 40 milj. kronor. Övriga motionsyrkanden
om ändringar i ränteeftergifterna kan utskottet inte biträda.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»VIII. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1:58 och
11:65, 1:345 och 11:446 ävensom med bifall till motionerna
I: 352 och II: 439 samt med avslag å motionerna I: 158 och
II: 237, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

c) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson
i Skegrie, vilka ansett att

dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 43, som börjar med
»Vad först», t. o. m. det stycke på s. 44, som slutar med »inte biträda»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

Statsutskottets utlåtande nr 50 Ar 1960

71

»Utskottet har i det föregående i princip anslutit sig till uppfattningen
att de generella bostadssubventionerna successivt bör avvecklas, varvid
emellertid förutsattes ett initialstöd avsett att trygga nyproduktionen. Det
synes följdriktigt att denna uppfattning får göra sig gällande även i fråga
om det nu aktuella ställningstagandet till den garanterade räntans nivå.
Subventionsavvecklingen bör sålunda genomföras på sådant sätt att den
nuvarande hyressplittringen minskas. Utskottet vill erinra om att boendekostnaden
i de hus som uppförts under 1940-talet avsevärt underskrider
kostnaden för senare uppförda hus. Detta beror på att de förstnämnda
husen uppförts till en avsevärt lägre nominell kostnad och på att för dem
erhållits statligt lån till 3 % bunden ränta, vilket i dagens ränteläge är en
betydande förmån. Utskottet förordar därför att den garanterade räntan
upphör att gälla för hus som uppförts före 1952.

I fråga om hus som uppförts efter nämnda tidpunkt föreligger även en
betydande hyressplittring. Boendekostnaden i hus uppförda åren 1952—
1954 är sålunda avsevärt lägre än i de hus som nu uppföres. Utskottet förordar
att den garanterade räntan justeras på sådant sätt att hyressplittringen
minskas. Förslag om en sådan justering har framförts i motionerna 1:345
och 11:446. Förslaget, till vilket utskottet ansluter sig, innebär att den
garanterade räntan för hus uppförda åren 1952, 1953 och 1954 skall fastställas
till 5,5 %, för hus uppförda 1955 till 5,25 %, för hus uppförda 1956
till 5 % samt för hus uppförda åren 1957 och 1958 till 4,75 %.

För bostäder som uppförts efter 1958 gäller andra villkor för de statliga
lånen. Av den anledningen finner utskottet sig nu böra förorda endast
en mindre justering av den garanterade räntan för dessa hus. Det må
emellertid erinras om att syftet med den garanterade räntan för underliggande
krediter icke varit att lämna en bestående subventionering utan
att lämna ett skydd mot tillfälligt höga räntor. När den garanterade räntan
infördes fastställdes den sålunda till 3 %. Riksbankens diskonto utgjorde
då 2,5 %. Sedan våren 1955 har emellertid diskontot inte underskridit 4 %
och har under de senaste tre åren varierat mellan 4,5 och 5 %. Den garanterade
räntan utgör numera för efter 1952 uppförda hus 3,5 %. Det höga
ränteläget har sålunda blivit bestående lång tid och kan inte betecknas som
tillfälligt. Utskottet finner sig emellertid icke böra förorda en total anpassning
till det extremt höga ränteläget men förordar likväl en viss anpassning.
Den garanterade räntan för hus uppförda efter 1958 bör sålunda fastställas
till 4 %. Den ekonomiska förmånen av räntegarantien och koslnaden
för staten blir trots denna justering betydligt större än vad som
ursprungligen avsetts, vilket emellertid utskottet i förevarande situation
finner vara ofrånkomligt.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

72

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

»Vill. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna 1: 58 och
11:65, 1:352 och 11:439 ävensom med bifall till motionerna
I: 345 och II: 446 samt med avslag å motionerna I: 158 och
II: 237, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

8) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka beträffande ändring av grunderna för inkomstprövning av familj ebostadsbidrag
ansett att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 45, som börjar med »De för»
och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ersättas med text
av följande lydelse:

»Den föregående år beslutade höjningen av inkomststrecken för familjebostadsbidragen
i samband med försämringen av penningvärdet var enligt
utskottets mening i och för sig motiverad. Med hänsyn till ofrånkomligheten
av att i nuvarande läge begränsa statens utgifter så långt detta är
möjligt finner sig utskottet dock nödsakat tillstyrka, att tills vidare de
inkomststreck skall tillämpas som var gällande t. o. m. utgången av 1959.
Utskottet förordar alltså bifall till motionerna i förenämnda del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»X. beträffande ändring av grunderna för inkomstprövning
av familj ebostadsbidrag med bifall till motionerna I: 58
och II: 65, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;»

9) beträffande höjning av familjebostadsbidragen

a) av herrar Thun, Herbert Larsson, Jansson i Kalix, Persson i Växjö,
Johansson i Norrköping och Kellgren, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 45, som börjar med »De i»
och slutar med »och 11:443», bort ha följande lydelse:

»Motionärerna har föreslagit, att familjebostadsbidragen fr. o. m. den 1
januari 1961 skall höjas genom att dels det fasta bidraget ökas med 60
kronor per år, dels ock bidraget per barn och år ökas med 30 kronor. Utskottet
anser i likhet med motionärerna, att en sådan förbättring av
familjebostadsbidragen är angelägen mot bakgrunden av de ökade bostadskostnaderna.
Utskottet ansluter sig alltså till motionärernas yrkande.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XI. beträffande höjning av familjebostadsbidragen i anledning
av motionerna 1: 349 och II: 443, såvitt nu är i fråga,

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

73

i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»

b) av fru Wallentheim.

10) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Kållenius,
vilka beträffande räntesatsen för förbättringslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 46, som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som anser det lämpligt att räntan å förbättringslån sättes
till samma som skall gälla beträffande statliga egnahemslån och som i
annat sammanhang förordat att denna ränta sättes till 5 %, biträder
motionsyr kandet.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XIV. beträffande räntesatsen för förbättringslån med
bifall till motionerna I: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, i
skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;» 11)

av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka beträffande ändring av grunderna för inkomstprövning av
räntefritt stående förbättringslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 46, som börjar med »Genom
beslut» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ha följande
lydelse:

»Frågan om var inkomststrecket för åtnjutande av bostadsförbättringslån
skall dragas har samband med vad som skall gälla beträffande familjebostadsbidraget.
Under hänvisning till vad utskottet ovan anfört rörande
familjebostadsbidraget biträder utskottet alltså motionsyrkandet, vilket
innebär en återgång till det inkomststreck som gällde intill utgången av
juni månad 1959.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XV. beträffande ändring av grunderna för inkomstprövning
av räntefritt stående förbättringslån med bifall till motionerna
I: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

12) beträffande bestämmelsen om viss högsta lägenhetsyta såsom villkor
för egnahemslån av herr Källenius.

13) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson
i Skegrie, vilka beträffande utredning angående inkomstprövat stöd till
egnahem sbyggandet ansett att

74

Statsutskottets utlåtande nr 50 dr 1960

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 48, som börjar med »Utskottet
tiar» och slutar med »ifrågavarande förslag», bort ha följande lydelse:

»I motionerna framhålles att slopandet av den räntefria stående delen
av egnahemslån kommer att medföra viss snedvridning och kategoriklyvning
med hänsyn till att räntefri stående del alltjämt skall kunna utgå
i fråga om förbättringslån. Utskottet finner dessa farhågor befogade och
vill särskilt påvisa de mycket svåra gränsdragningsproblem som kommer
att uppstå. Om förbättringen av ett en- eller tvåfamilj shus har karaktären
av ombyggnad, blir låneformen egnahemslån och räntefri stående del kan
sålunda inte erhållas. Om förbättringen, även om den är av genomgripande
natur, icke kan betecknas som ombyggnad, erhålles förbättringslån, varvid
räntefri stående del kan beviljas. Utskottet vill även erinra om att den
avveckling av den generella subventioneringen, som förordats i det föregående,
kräver ett särskilt uppmärksammande av de inkomstsvaga hushållens
möjligheter att anskaffa en godtagbar bostad. Det särskilda inkomstoch
förmögenhetsprövade stödet inom förbättringslånens ram bör därvid
även framgent bli av stort värde. Dock synes det icke riktigt att en inkomstsvag
familj, som icke genom förbättring av äldre bostad kan erhålla stöd,
skall ställas utanför möjligheten att erhålla stöd, när anskaffandet av
bostad sker genom uppförande av egnahem. I motionerna 1: 25 och II: 37
har särskilt påtalats de svårigheter som löntagare med lägre inkomster
kan förväntas få, därest den räntefria stående delen av egnahemslånet
slopas. Utskottet hyser en liknande uppfattning och förordar att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning av frågan om inkomstprövat
stöd till egnahemsbyggandet i enlighet med syftet i motionerna
I: 239 och II: 307.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XVIII, i anledning av motionerna I: 239 och II: 307 i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om inkomstprövat
stöd till egnahemsbyggandet;»

14) beträffande generellt återkrav av beviljad räntefri stående del av
egnahemslån

a) av herrar Jacobsson, Ragnar Bergb, Nestrup, Lundström, Skoglund
i Doverstorp, Malmborg, fröken Elmén, herrar Cassel, Gustafsson i Skellefteå
och Källenius, vilka ansett att

dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 48, som börjar med
»Frågan huruvida», t. o. m. det stycke på s. 49, som slutar med »och
II: 439», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Frågan huruvida tidigare utbetalade räntefria stående delar av egnahemslån
skall återkrävas eller icke har kommit i ett nytt läge på grund

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1900

75

av att Kungl. Maj :t föreslagit att kapitalsubventionerna i fortsättningen
icke skall utgå till nyproducerade egnahem, ett förslag som utskottet i
annat sammanhang tillstyrker. Som besparingsutredningen framhöll blir
skälen för uppsägning av äldre räntefria egnahemslån starkare om kapitalsubventionen
till nya hus slopas, särskilt som egnahemslåneräntan och
även byggnadskostnaderna är lägre för de äldre egnahemmen. Utskottet tillstyrker
därför förslaget i motionerna 1:352 och 11:439, innebärande att
räntefria stående delar av egnahemslån, som beviljats under tiden 1948—1
juli 1953 skall fr. o. m. 1 juli 1960 förräntas och amorteras till hälften av
det beviljade beloppet. Räntan bör fastställas till 4 % och amorteringstiden
till 25 år. Den årliga inkomsten för statsverket av räntor och amorteringar
beräknas till ca 20 milj. kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XIX. beträffande generellt återkrav av beviljad räntefri stående
del av egnahemslån i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
ävensom motionerna I: 57 och II: 66 samt med bifall till motionerna
1: 352 och II: 439, samtliga motioner såvitt nu är i
fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson
i Skegrie, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »tio år», bort utgå utom såvitt avser de två sista
meningarna,

dels efter nämnda stycke bort tillkomma text av följande lydelse:

»Då utskottet i det föregående förordat höjningar av den garanterade
räntan för de hus, vilka berörs av yrkandena i motionerna 1: 352 och
II: 439, finner sig utskottet ej böra tillstyrka att ifrågavarande lånedelar
nu uppsäges till förräntning och amortering. Utskottet vill emellertid
understryka, att frågan bör kunna tagas upp till förnyad prövning när det
allmänna kostnadsläget så medger, t. ex. i samband med avvecklingen av
omsättningsskatten.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XIX. beträffande generellt återkrav av beviljad räntefri
stående del av egnahemslån i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
ävensom med avslag å motionerna I: 57 och II: 66 samt
I: 352 och II: 439, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;»

15) av herrar Ivar Johansson, Pälsson, Jacobsson, Ragnar Bergh,
Nestrup, Lundström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson i Sten -

76

Statsutskottets utlåtande nr 50 ar 1960

kyrka, fröken Elmén, herrar Cassel, Hansson i Skegrie, Gustafsson i Skellefteå
och Källenius, vilka beträffande återbetalning av egnahemslån i samband
med ägarbyte ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar med »Vad angår»
och slutar med »inte tillstyrka», bort ha följande lydelse:

»I samband med frågan om ökad rörlighet på arbetsmarknaden har även
villkoren vid försäljning av egnahem kommit i blickpunkten. Utskottet
anser, i nära anslutning till vad som anföres i motionerna I: 57 och II: 66,
att ett beslut om att vid försäljning av egnahem uppsägning av egnahemslån,
inklusive lånets räntefria stående del, skall få ske endast om köpeskillingen
överstiger ett till försäljningstillfället framräknat produktionsvärde
skulle bidraga till att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden.
Utskottet föreslår därför riksdagen att besluta i enlighet härmed.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XX. beträffande återbetalning av egnahemslån i samband
med ägarbyte i anledning av motionerna I: 57 och II: 66, såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

16) beträffande räntesatsen för egnahemslån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius.
vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Med
erinran» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ha följande
lydelse:

»I nuvarande ränteläge kan staten icke upptaga långfristiga lån mot
lägre ränta än i varje fall 5 %. Att staten under sådana omständigheter
bedriver utlåning till räntor som så kraftigt understiger statens egna lånekostnader
som den av Kungl. Maj :t föreslagna räntesatsen på 4 % kan
utskottet inte godtaga. En räntesats å 5 % som motionärerna föreslagit
innebär även den viss subventionering från statens sida. Med hänsyn till
önskvärdheten att stimulera byggandet av egnahem finner sig utskottet
dock böra stanna vid att föreslå en räntesats av 5 %. Utskottet tillstyrker
alltså motionerna I: 58 och II: 65 i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXI. beträffande räntesatsen för egnahemslån i anledning
av motionerna 1: 345 och II: 446 samt med bifall till
motionerna I: 58 och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört;»

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

77

b) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson
i Skegrie, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Med
erinran» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Utskottet vill erinra om att syftet med den statliga långivningen till
bostadsbyggandet icke varit att genom räntesättningen lämna generellt
ekonomiskt stöd utan att säkerställa de s. k. övre krediterna. Detta framgår
bl. a. av att räntan på de statliga lånen under 1940-talet utgjorde 3 %,
medan diskontot då utgjorde 2,5 %. I samband med övergången från bunden
till obunden ränta, vilket utgjorde ett principiellt ställningstagande till
att räntan på bostadslånen i viss utsträckning skulle följa förändringar i
det allmänna ränteläget, höjdes räntan till 4%. Det officiella diskontot
uppgår emellertid nu till 5 %. Räntan för statens upplåning genom obligationslån
under det senaste halvåret har uppgått till nära 5 % och torde
efter den nyligen företagna diskontohöjningen komma att stiga ytterligare.
Som jämförelse må även nämnas att bottenkredit till bostadsfastighet på
den allmänna kreditmarknaden icke torde kunna erhållas till en ränta
som understiger 6 %. För krediter inom det läge, som gäller för den statliga
långivningen till bostadsbyggandet, torde räntan ligga 0,5 å 1 % högre.
Den nuvarande räntan på de statliga bostadslånen utgör således en mycket
betydande förmån och skulle även vid en justering uppåt komma att understiga
andra förekommande räntesatser. I konsekvens med sina ställningstaganden
i det föregående förordar utskottet att räntan på egnahemslån,
som beviljats med obunden ränta, höjes från 4 % till 4,5 %. De tidigare
beviljade egnahemslånen, som beviljats med en ränta bunden till 3 %, kan
självfallet icke bli föremål för räntejustering. Utskottet vill emellertid erinra
om att det tagit hänsyn härtill vid sitt ställningstagande till den
garanterade räntan på underliggande krediter.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXI. beträffande räntesatsen för egnahemslån med bifall
till motionerna I: 345 och II: 446 ävensom med avslag å motionerna
1: 58 och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är i
fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

17) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Jacobsson, Nestrup, Lundström,
Malmborg, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar Hansson i Skegrie
och Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande lån och bidrag till bostadsegnahem
i samband med ägarbyte ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Denna
fråga» och slutar med »utskottet desamma», bort ha följande lydelse:
»Utskottet delar motionärernas uppfattning att det kan vara motiverat

78

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

att staten underlättar förvärv av äldre egnahem genom statliga lån i varje
fall inom vissa begränsade områden. I motionerna har behovet av dylika
lån i Bohusläns kustområden framhållits. Utskottet föreslår riksdagen att
i enlighet med yrkandena i motionerna 1: 246 och II: 305 i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära förslag till sådan ändring av författningarna att försöksvis
egnahemslån må kunna utgå till förvärv av äldre egnahem i gott
skick inom Bohusläns kustområde.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXII. beträffande lån och bidrag till bostadsegnahem i
samband med ägarbyte i anledning av motionerna 1: 246 och
11:305 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört;»

18) beträffande räntesatsen för tertiärlån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Utskottet
kan» och slutar med »framställda ändringsförslagen», bort ha följande
lydelse:

»För att statens utgifter för det generella bostadsstödet skall kunna begränsas
är det nödvändigt att tertiärlåneräntan bestämmes så att den någorlunda
motsvarar statens egna kostnader. För lån som utbetalas efter den
1 juli 1960 bör sålunda räntesatsen för tertiärlån i den mån dessa icke
överstiger 85 % av belåningsvärdet sättas till 5,5 %. För ''topplånet’, det
som ligger över 85 % av belåningsvärdet, bör räntesatsen vara 6 %. Att
räntesatsen när det gäller tertiärlånen här föreslås ligga 0,5 % högre än
såvitt avser egnahemslånen motiveras därav att den räntegaranterade
bottenlånegivningen för egnahem endast sträcker sig till 50 %, medan den
för flerfamiljshus uppgår till 70 % av belåningsvärdet. Utskottet tillstyrker
alltså motionerna 1: 58 och II: 65 i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXIII. beträffande räntesatsen för tertiärlån i anledning
av motionerna 1: 345 och II: 446 samt med bifall till motionerna
I: 58 och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson
i Skegrie, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50 som börjar med »Utskottet
kan» och slutar med »framställda ändringsförslagen», bort ha följande
lydelse:

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

79

»Utskottet vill hänvisa till vad det anfört om räntan å de statliga bostadslånen
i anslutning till sitt ställningstagande till räntan å egnahemslån
och förordar i konsekvens härmed att räntan å tertiärlån fr. o. m. den
1 juli 1960 höjes från 4 till 4,5 % i den mån vederbörande lån ej beviljats
med fast ränta.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXIII. beträffande räntesatsen för tertiärlån med bifall
till motionerna 1: 345 och II: 446 ävensom med avslag å motionerna
I: 58 och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;»

19) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Jacobsson, Ragnar Bergh, Nestrup,
Lundström, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Svensson i Stenkyrka,
fröken Elmén, herrar Cassel, Hansson i Skegrie, Gustafsson i Skellefteå och
Källenius, vilka beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid ansett
att

dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 50 börjar med »Denna
lånefråga» och på s. 51 slutar med »motionsyrkanden avstyrkes», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»En sänkning av lånegränserna för flerfamiljshus i enlighet med
motionsyrkandena föreslogs redan av bostadspolitiska utredningen. En
sådan ändring skulle innebära att låneramar och anslag räckte till ett
större antal lägenheter. Samtidigt skulle ett ökat sparande tillskapas, vilket
utskottet anser synnerligen önskvärt. Vidare skulle därigenom en konkurrens
mellan olika företagsformer på mer likartade villkor åstadkommas.
Utskottet finner därför motionsyrkandena välmotiverade och föreslår att
nämnda lånegränser tillämpas beträffande flerfamiljshus som påbörjas
tidigast den 1 juli 1960. Till den del tertiärlånen överstiger 85 % bör de
såsom framhållits i motionerna I: 58 och II: 65 amorteras på 25 år.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXIV. beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid
i anledning av motionerna 1:352 och 11:439 samt 1:58
och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

20) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka beträffande uttagande av en särskild förvaltningsavgift ansett
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »Förra
årets» och slutar med »utskottet förslaget», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner motionärernas yrkande om en särskild förvaltnings -

80

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

avgift, avsedd att täcka åtminstone huvuddelen av statens låneomkostnader
och risker, välmotiverat och tillstyrker därför detsamma.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXV. bifalla i motionerna 1:58 och II: 65 framställt
yrkande om uttagande av en särskild förvaltningsavgift;»

21) beträffande ränta å återkrävda tilläggslån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »Förra
årets» och slutar med »förenämnda motionsyrkanden», bort ha följande
lydelse:

»Utskottet anser i likhet med motionärerna, att de tilläggslån som enligt
beslut av 1957 och 1959 års riksdagar gjorts amorteringspliktiga nu också
skall förräntas. Vad räntesatsen angår bör denna enligt utskottets mening
vara densamma som utskottet i annat sammanhang förordade för tertiärlån
upp till 85 % av belåningsvärdet eller 5,5 %. Ränta bör såsom föreslagits
i motionerna I: 58 och II: 65 uttagas för tid fr. o. m. den 1 januari
1960.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXVI. beträffande ränta å återkrävda tilläggslån i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna 1: 352 och
II: 439 samt med bifall till motionerna I: 58 och II: 65, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Jacobsson, Nestrup, Lundström,
Malmborg, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar Hansson i Skegrie
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »Förra
årets» och slutar med »förenämnda motionsyrkanden», bort ha följande
lydelse:

»Enligt beräkningar utförda av besparingsutredningen ligger kapitalkostnaderna
för flerfamiljshus uppförda år 1955 vid drygt 21 kronor per
m2 lägenhetsyta, medan de för hus som påbörjats efter 1 januari 1958 utgör
ca 27 kronor. Utskottet delar därför motionärernas mening att tidigare
återkrävda tilläggslån bör löpa med ränta. Härigenom minskas skillnaderna
i kapitalkostnader mellan olika årgångar hus. Räntesatsen bör fastställas
till 4 % och ränta utgå fr. o. m. den 1 juli 1960. Den årliga ränteinkomsten
har av besparingsutredningen beräknats till 20 milj. kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

81

»XXVI. beträffande ränta å återkrävda tilläggslån i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna I: 58 och
II: 65 samt med bifall till motionerna I: 352 och II: 439, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört;»

22) beträffande anslag till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter
å vissa bostadsbyggnadslån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka under förutsättning av bifall till den med 7 a) betecknade reservationen
ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 52, som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »195 000 000 kronor», bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill först erinra om att ränteläget i januari månad innevarande
år höjdes med för flertalet räntesatser 0,5 %. Kostnaderna för ränteeftergifterna
kan på grund härav för nästa budgetår beräknas öka med
ca 15 000 000 kronor. Å andra sidan innebär vad utskottet ovan förordat
rörande reducering av ränteeftergifterna en minskning av medelsbehovet
med 60 000 000 kronor, varför utskottet förordar att anslaget uppföres med
135 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom
motionerna 1:58 och 11:65, 1:158 och 11:237 samt 1:345
och 11:446, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till
Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 135 000 000 kronor;»

b) av herrar Jacobsson, Nestrup, Lundström, Malmborg, fröken Elmén
och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka under förutsättning av bifall till
den med 7 b) betecknade reservationen ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 52, som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »195 000 000 kronor», bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill först erinra om att ränteläget i januari månad innevarande
år höjdes med för flertalet räntesatser 0,5 %. Kostnaderna för
ränteeftergifterna kan på grund härav för nästa budgetår beräknas öka
med ca 15 000 000 kronor. Det av Kungl. Maj:t beräknade medelsbehovet
på 180 000 000 kronor bör därför höjas till 195 000 000 kronor. Utskottet
har emellertid i annat sammanhang föreslagit ändringar i villkoren för
ränteeftergifter, som för nästa budgetår minskar statens utgifter för detta
ändamål med 20 000 000 kronor och för därpå följande budgetår med
6—36« 60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 6 samt. Nr 50

82

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

40 000 000 kronor. Anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter
å vissa bostadsbyggnadslån bör därför för budgetåret 1960/61 uppföras med
175 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom
motionerna 1:58 och 11:65, 1:158 och 11:237 samt 1:345
och II: 446, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till
Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 175 000 000 kronor;»

c) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson
i Skegrie, vilka under förutsättning av bifall till den med 7 c) betecknade
reservationen ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 52, som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »195 000 000 kronor», bort ha följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående anslutit sig till de i motionerna I: 345 och
11:446 angivna riktlinjerna för bostadspolitiken såväl i fråga om den
garanterade räntans nivå som i övriga här berörda avseenden. I konsekvens
härmed förordar utskottet att anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter
å vissa bostadsbyggnadslån uppföres med 114 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXX. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 58 och II: 65, I: 158 och II: 237 ävensom med bifall
till motionerna 1: 345 och II: 446, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter
å vissa bostadsbyggnadslån för budgetåret 1960/61 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 114 000 000
kronor;»

23) beträffande anslag till bostadsrabatter

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka under förutsättning av bifall till den med 8) betecknade reservationen
ansett att anslaget bör upptagas till lägre belopp och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 52 börjar med »Utskottet,
som» och på s. 53 slutar med »äskade beloppet», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt ett återförande av inkomststrecken
för familjebostadsbidrag till vad som gällde vid utgången av 1959,
föreslår att anslaget uppföres med 103 000000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

83

»XXXI. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionerna I: 349 och II: 443 samt med bifall till motionerna
I: 58 och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
till Bostadsrabatter för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 103 000 000 kronor;»

b) av herrar Thun, Herbert Larsson, Jansson i Kalix, Persson i Växjö,
Johansson i Norrköping och Kellgren, vilka under förutsättning av bifall
till den med 9) betecknade reservationen ansett att anslaget bör upptagas
till högre belopp och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 52 börjar med »Utskottet,
som» och på s. 53 slutar med »äskade beloppet», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt en höjning av familjebostadsbidragens
belopp i enlighet med förslag i motionerna 1:349 och 11:443,
föreslår att anslaget uppförs med det i nämnda motioner yrkade beloppet,
140 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXI. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall
till motionerna I: 349 och II: 443 samt med avslag å motionerna
1:58 och 11:65, samtliga motioner såvitt nu är i
fråga, till Bostadsrabatter för budgetåret 1960/61 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 140 000 000 kronor;»

c) av fru Wallentheim.

24) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka under förutsättning av bifall till den med 11) betecknade reservationen
ansett att anslaget till bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
bör anvisas med lägre belopp och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »av medelsbehovet», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt det i berörda motioner framlagda
förslaget om sänkning av inkomststrecket för räntefritt stående förbättringslån,
biträder motionärernas förslag också i fråga om medelsanvisningen.
»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, till
Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhct för budgetåret
1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 20 000000 kronor;»

84

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

25) beträffande bidrag till inrättande av pensionärshem

a) av herrar Herbert Larsson, Jansson i Kalix, Persson i Växjö och
Johansson i Norrköping, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Utskottet
finner» och slutar med »förevarande förslag», bort ha följande lydelse:

»Såsom motionärerna anfört inneligger hos bostadsstyrelsen ansökningar
om utbetalning av beviljade pensionärshemsbidrag, avseende tillhopa ca
8 500 000 kronor, vilket belopp inte kan utbetalas av brist på medel under
anslaget. Dröjsmålet med utbetalningarna medför att kommunerna ådrages
dryga räntekostnader, som i realiteten minskar bidragens värde.

Då utskottet anser att staten utan onödig tidsutdräkt bör infria de förbindelser
den iklätt sig i form av beviljade pensionärshemsbidrag, tillstyrker
utskottet motionärernas förslag.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXIII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna 1: 160 och II: 236, såvitt nu är i fråga,
till Bidrag till inrättande av pensionärshem för budgetåret
1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 13 000 000 kronor;»

b) av fru Wallentheim.

26) beträffande ramen för preliminära beslut angående lån, som skall
utgå från lånefonden för bostadsbyggande,

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka under förutsättning av bifall till den med 19) betecknade reservationen
ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »berörda motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill, med åberopande av sitt förslag att lånegränserna för
tertiärlån skall sänkas, tillstyrka det i motionerna 1:58 och 11:65 framlagda
förslaget om en ram för preliminära beslut om lån å 830 000 000 kronor.
Någon minskning i antalet lägenheter i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag innebär detta icke. Utskottet avstyrker sålunda yrkandet i motionerna
I: 345 och II: 446.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1: 345 och II: 446, ävensom med bifall till motionerna
I: 58 och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, med -

Statsutskottets utlåtande nr 50 är 1960

85

giva, att under budgetåret 1960/61 preliminära beslut angående
lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
må meddelas intill ett belopp av 830 000 000 kronor;» b)

av herrar Jacobsson, Nestrup, Lundström, Malmborg, fröken Elmén
och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka under förutsättning av bifall till
den med 19) betecknade reservationen ansett att det stycke i utskottets
yttrande på s. 53, som börjar med »Utskottet, som» och slutar med »berörda
motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt förslag om ändringar av lånegränserna
som innebär att den av Kungl. Maj :t föreslagna ramen för preliminära
beslut blir tillräcklig för viss ökning av bostadsbyggandets storlek
i förhållande till den av Kungl. Maj :t angivna minimisiffran, biträder
Kungl. Maj :ts beräkning av ramen och avstyrker berörda motionsyrkanden.
»

c) av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Svensson i Stenkyrka och Hansson
i Skegrie, vilka under förutsättning av bifall till den med 1 c) betecknade
reservationen ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »berörda motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående förordat.att det preliminära bostadsbyggnadsprogrammet
skall omfatta 60 000 lägenheter, förordar i konsekvens
härmed att ramen för preliminära beslut angående lån till bostadsbyggandet
fastställes till 835 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXXV. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom
motionerna I: 58 och II: 65 samt I: 345 och II: 446, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, medgiva, att under budgetåret
1960/61 preliminära beslut angående lån, som skall utgå från
lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp
av 835 000 000 kronor;»

27) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka under förutsättning av bifall till den med 4 a) betecknade reservationen
beträffande avlöningsstat för bostadsstyrelsen ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 54, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »och II: 65», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner i likhet med motionärerna nödvändigt, att den byråkrati
som har byggts upp för att handha de bostadspolitiska uppgifterna
blir föremål för en kraftig beskärning. Vid bifall till utskottets förslag om

86

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

införande av ett kreditgarantisystem blir möjligheterna att begränsa de
centrala och regionala organen i hög grad förbättrade. Utskottet föreslår
därför med bifall till motionerna I: 58 och II: 65 att till bostadsstyrelsens
avlöningar måtte anvisas ett förslagsanslag av 2 892 200 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XLII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga,
a) godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 116 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 65 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 1 027 300

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
..................................................... 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 601 800

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................................. 66 800

Summa kronor 2 892 200;

b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1960/61
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
2 892 200;»

28) beträffande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka under förutsättning av bifall till den med 4 a) betecknade reservationen
ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 54, som börjar med »Utskottet
tillstyrker» och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:

»Utskottet tillstyrker det i motionerna 1:58 och 11:65 framställda förslaget
beträffande länsbostadsnämndernas avlöningsstat. Kungl. Maj :ts förslag
om ökning av antalet ledamöter i nämnderna avstyrkes.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XLIV. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionen
II: 436 samt med bifall till motionerna I: 58 och II: 65,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960 87

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 770 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 127 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 187 400

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
..................................................... 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ 640 500

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................................. 71 200

Summa kronor 4 076 800;

b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret
1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
4 076 800;»

b) av herrar Jacobsson, Nestrup, Lundström, Malmborg, fröken Elmén
och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 54, som börjar med »Utskottet
tillstyrker» och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:

»Utskottet tillstyrker det i motionen II: 436 framförda förslaget, att antalet
ledamöter i länsbostadsnämnderna skall förbli oförändrat och avstyrker
Kungl. Maj :ts förslag om utökning av antalet. Härigenom uppnås
en besparing i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag på 17 000 kronor.
Övriga motionsyrkanden om beräkning av nämndernas avlöningsanslag kan
utskottet icke biträda.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XLIV. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna
I: 58 och II: 65 samt med bifall till motionen II: 436,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 770 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ......................... 110 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 787 400

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
..................................................... 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ 640 500

88

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1960

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................................. 71 200

Summa kronor 4 659 800;

b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret
1960/61 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
4 659 800 kronor;»

29) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka beträffande anslag till omkostnader för bostadsstyrelsen och
länsbostadsnämnderna ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 54 börjar med »Utskottet
kan» och på s. 55 slutar med »ifrågavarande förslag», bort ha följande
lydelse:

»Utskottet biträder yrkandena i förevarande motioner.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XLV. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 58 och II: 65, såvitt nu är i fråga, för
budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln anvisa

a) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av
359 000 kronor;

b) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag
av 535 000 kronor;»

30) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Cassel och Källenius,
vilka beträffande anslag till 1960 års bostadsräkning ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 55, som börjar med »Eftersom
en» och slutar med »förevarande förslag», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning att även om en allmän bostadsräkning
i och för sig skulle vara av värde det likväl icke i nuvarande
budgetläge är möjligt för statsverket att ikläda sig en så stor kostnad som
detta skulle medföra eller 6 500 000 kronor. Utskottet anser sig böra avstyrka
att en allmän bostadsräkning nu företages.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XLVI. med bifall till motionerna 1:58 och 11:65, såvitt
nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag om anslag till 1960
års bostadsräkning;»

Sthlm 1900. K. L. Beckmans Boktr.